*thistext This text was published by Project Runeberg
This electronic text was published by Project Runeberg, and is free of
copyright. You are free to copy and distribute it in any form
(electronic or on paper) and for any purpose (for free or for money).
Project Runeberg publishes free electronic texts, such as this one, in
Scandinavian and Finnish languages (Swedish, Norwegian, Danish,
Icelandic, Faroese, Finnish, Lappish, Estonian, Karelian, Ingrian, and
Livonian) and their dialects.
Active since late 1992, Project Runeberg is a part of Lysator, a
students' computer club at Linkoping University in Linkoping, Sweden.
Individuals in many countries have contributed their voluntary work.
PROJECT RUNEBERG--free e-texts in Scandinavian, Finnish languages:
http://www.lysator.liu.se/runeberg/
Anonymous FTP file archive ftp.lysator.liu.se /pub/runeberg/README
Discussions on mailing list <runeberg-list-request@lysator.liu.se>
Postal: Lysator, Linkoping University, S-581 83 Linkoping, Sweden.
*0001 Titel
B I B E L N
eller
D E N H E L I G A S K R I F T
inneh�llande
GAMLA OCH NYA TESTAMENTETS
KANONISKA B�CKER
i �verensst�mmelse med den av
KONUNGEN �R 1917
gillade och stadf�sta �vers�ttningen
I elektronisk utg�va av Lars Aronsson,
Per Cederqvist och Mattias Olofsson genom
P r o j e k t R u n e b e r g
+0002 Ordf�rklaringar och sakupplysningar
+0003 Betoning av bibliska namn
+0004 M�tt, mynt och vikt
*0005 F�rord till den elektroniska utg�van
Denna elektroniska utg�va av Bibeln �r "i �verensst�mmelse med den av
konungen �r 1917 gillade och stadf�sta �vers�ttningen", men det s�ger
inte allt om den. N�r vi studerade olika tryckningar av 1917 �rs
Bibel fann vi att det fanns m�nga olika stilar f�r indragna rader,
fotnoter, anfanger, versnumrering och kommatering. Det var n�stan
bara sj�lva orden som var de samma mellan utg�vorna. Vi har valt en
stil som vi tror passar f�r den elektroniska utg�van. N�gra av
stilvalen grundar sig ocks� p� det elektroniska mediets speciella
f�ruts�ttningar.
I v�rt eget original anv�nder vi teckens�ttet ISO 8859-1, men Projekt
Runebergs texter sprids �ven i andra teckens�tt som passar olika
maskiner. Den eletroniska utg�van saknar all formatering (fetstil,
kursiv, bokstavsstorlekar, teckensnitt, upph�jda siffror, kapit�ler);
den �r skriven som p� skrivmaskin.
Kommateringen av texten i 1917 �rs Bibel skiljer sig, fr�mst mellan
Normans utg�va 1977 och alla �ldre utg�vor som vi har sett (se
t.ex. Jes. 9:2, Matt. 21:2). Vi har valt att f�lja det vi trodde vara
den �ldre varianten. Den allra �ldsta bibeln vi sett f�ljer dock den
kommatering som vi inte anv�nder. Vi vet inte hur det kommer sig att
kommateringen skiljer sig.
Det �r inte f�rsta g�ngen som svenska upplagor som utger sig f�r att
vara identiska skiljer sig �t. I f�retalet till Karl XII:s bibel
(1703) s�gs om de upplagor av 1541 �rs bibel som utgavs under
1600-talet: �Alle f�rber�rde editioner uthf�sta i titeln sigh skola
beh�lla then wanliga texten of�r�ndrad; men befinnes doch hafwa
�thskilliga skilnader / hwilka lemna L�saren i ovisshet / hwid hwilken
thera han sigh h�lla skal�. Vi kan inte annat �n inst�mma.
Den elektroniska utg�van anv�nder en spalt med l�nga rader, upp till
70 tecken, i st�llet f�r de vanliga dubbelspalterna med korta rader.
I bibeltexten �r kolumn 1 till 6 en marginal som anv�nds enbart f�r
versnummer. Punkten efter versnumret st�r i kolumn 4. D�r texten har
vanlig prosa, fyller den kolumn 7 till 70. Avstavningar anv�nds inte,
utan l�nga ord flyttas till n�sta rad. Meningar �tskiljs av dubbla
mellanslag, men annars anv�nds enbart enkla tomrum. Textens h�gerkant
�r allts� inte rak. Tabulatortecken anv�nds inte.
Tankestreck skrivs som mellanslag, tv� bindestreck, och ett
mellanslag.
Vissa avsnitt av bibeltexten �r poesi (t.ex. Jes. 9:2--21). D�r har
vi dragit in textens v�nstermarginal ytterligare tv� kolumner.
Jes. 9:4 �r poesi d�r raderna st�r parvis. D�r har vi dragit in
j�mnraderna ytterligare fyra steg fr�n uddraderna, allts� totalt tolv
steg fr�n radens b�rjan. De tryckta Biblar vi utg�tt ifr�n anv�nder
dessutom forts�ttningsrader med �nnu l�ngre indragning, men det har vi
inte beh�vt, eftersom vi f�r plats med mer p� samma rad.
Alla tryckta Biblar har h�nvisningar under varje vers, men detta har
vi (�nnu) inte tagit med i den elektroniska utg�van. Fotnoter har vi
tagit med, men eftersom den elektroniska utg�van inte �r indelad i
sidor, har vi satt texten sist i respektive kapitel. Inne i texten
och sist i kapitlet markeras fotnoten med en siffra inom fyrkantiga
parenteser.
Stycken (d�r tryckta Biblar har versal i fetstil) �tskiljs av en tom
rad, men verser �tskiljs annars inte. Anfanger i b�rjan p� kapitlen
anv�nds inte i den elektroniska utg�van. F�rsta versen i ett kapitel
ser lika dan ut som de andra verserna. Kapitelsammanfattningarna har
vi valt att centrera. D�r �r raderna cirka 40 tecken l�nga. F�re och
efter sammanfattningarna st�r en tom rad. Kapitelnamnet �r ocks�
centrerat p� en rad, och inneh�ller namnet p� boken.
Kapitlen och b�ckerna �tskiljs av rader som ser lite speciella ut. De
inleds av en asterisk f�ljt av ett kodnamn, ett mellanslag, och
d�refter kapitel- eller boknamnet. Kodnamnet anv�nds som filnamn n�r
den elektroniska utg�van packas upp som Gopher-menyer och liknande.
Detta g�r att kodnamnen inte syns i Gopher-utg�van.
Kodnamn som slutar med snedstreck "/" anv�nds d� som namn p� en
filkatalog, vanligen f�r en bok, och bokens kapitel har d� kodnamn som
inleds av detta filkatalognamn f�ljt av ett snedstreck och namnet p�
den fil d�r kapitlet lagras. Ett exempel �r namnet "40/" p�
filkatalogen f�r Matteusevangeliet och namnet "40/05" p� filen d�r
dess femte kapitel finns.
1917 �rs bibeltext anv�nder en kapitelindelning fr�n 1200-talet och en
versindelning fr�n 1500-talet. Jes. 4:1 och Mark 9:1 st�r f�re
kapitelrubrikerna f�r Jes. 4 respektive Mark 9. H�ga V. 6:12 st�r
efter kapitelrubriken f�r H�ga V. 7. P� dessa och liknande st�llen
har vi lagt versen i samma fil som resten av kapitlet och en
h�nvisande fotnot i den andra filen. Kapitelrubriken finns alltid i
sin r�tta fil, �ven om den inte alltid st�r �verst i filen.
*01/ F�rsta Mosebok (Genesis)
*01/01 F�rsta Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet
Skapelsen.
1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
2. Och jorden var �de och tom, och m�rker var �ver djupet, och Guds
Ande sv�vade �ver vattnet.
3. Och Gud sade: �Varde ljus�; och det vart ljus.
4. Och Gud s�g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr�n
m�rkret.
5. Och Gud kallade ljuset dag, och m�rkret kallade han natt. Och
det vart afton, och det vart morgon, den f�rsta dagen.
6. Och Gud sade: �Varde mitt i vattnet ett f�ste som skiljer vatten
fr�n vatten.�
7. Och Gud gjorde f�stet, och skilde vattnet under f�stet fr�n
vattnet ovan f�stet; och det skedde s�.
8. Och Gud kallade f�stet himmel. Och det vart afton, och det vart
morgon, den andra dagen.
9. Och Gud sade: �Samle sig det vatten som �r under himmelen till
en s�rskild plats, s� att det torra bliver synligt.� Och det
skedde s�.
10. Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
hav. Och Gud s�g att det var gott.
11. Och Gud sade: �Frambringe jorden gr�nska, fr�b�rande �rter och
frukttr�d, som efter sina arter b�ra frukt, vari de hava sitt
fr�, p� jorden.� Och det skedde s�;
12. jorden frambragte gr�nska, fr�b�rande �rter, efter deras arter,
och tr�d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr�.
Och Gud s�g att det var gott.
13. Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
14. Och Gud sade: �Varde p� himmelens f�ste ljus som skilja dagen
fr�n natten, och vare de till tecken och till att utm�rka
s�rskilda tider, dagar och �r,
15. och vare de p� himmelens f�ste till ljus som lysa �ver jorden.�
Och det skedde s�;
16. Gud gjorde de tv� stora ljusen, det st�rre ljuset till att r�da
�ver dagen, och det mindre ljuset till att r�da �ver natten, s�
ock stj�rnorna.
17. Och Gud satte dem p� himmelens f�ste till att lysa �ver jorden,
18. och till att r�da �ver dagen och �ver natten, och till att
skilja ljuset fr�n m�rkret. Och Gud s�g att det var gott.
19. Och det vart afton, och det vart morgon, den fj�rde dagen.
20. Och Gud sade: �Frambringe vattnet ett vimmel av levande
varelser; flyge ock f�glar �ver jorden under himmelens f�ste.�
21. Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s� ock alla
bevingade f�glar, efter deras arter. Och Gud s�g att det var
gott.
22. Och Gud v�lsignade dem och sade: �Varen fruktsamma och f�r�ken
eder, och uppfyllen vattnet i haven; f�r�ke sig ock f�glarna p�
jorden.�
23. Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
24. Och Gud sade: �Frambringe jorden levande varelser, efter deras
arter, boskapsdjur och kr�ldjur och vilda djur, efter deras
arter.� Och det skedde s�;
25. Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr�ldjur p� marken,
efter deras arter. Och Gud s�g att det var gott.
26. Och Gud sade: �L�t oss g�ra m�nniskor till v�r avbild, till att
vara oss lika; och m� de r�da �ver fiskarna i havet och �ver
f�glarna under himmelen och �ver boskapsdjuren och �ver hela
jorden och �ver alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden.�
27. Och Gud skapade m�nniskan till sin avbild, till Guds avbild
skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
28. Och Gud v�lsignade dem; Gud sade till dem: �Varen fruktsamma och
f�r�ken eder, och uppfyllen jorden och l�ggen den under eder;
och r�den �ver fiskarna i havet och �ver f�glarna under himmelen
och �ver alla djur som r�ra sig p� jorden.�
29. Och Gud sade: �Se, jag giver eder alla fr�b�rande �rter p� hela
jorden och alla tr�d med fr�b�rande tr�dfrukt; detta skolen I
hava till f�da.
30. Men �t alla djur p� jorden och �t alla f�glar under himmelen och
�t allt som kr�lar p� jorden, vad som i sig har en levande sj�l,
�t dessa giver jag alla gr�na �rter till f�da.� Och det skedde
s�.
31. Och Gud s�g p� allt som han hade gjort, och se, det var mycket
gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj�tte
dagen.
*01/02 F�rsta Mosebok (Genesis), 2 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 2 Kapitlet
Den sjunde dagen. Edens lustg�rd.
Kvinnans skapelse.
1. S� blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
h�rskara.
2. Och Gud fullbordade p� sjunde dagen det verk som han hade gjort;
och han vilade p� sjunde dagen fr�n allt det verk som han hade
gjort.
3. Och Gud v�lsignade den sjunde dagen och helgade den, d�rf�r att
han p� den dagen vilade fr�n allt sitt verk, det som Gud hade
gjort, n�r han skapade.
4. Detta �r ber�ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p�
himmelen och jorden, n�r de skapades, d� n�r HERREN Gud gjorde
jord och himmel.
5. D� bar jorden �nnu ingen buske p� marken, och ingen �rt hade
�nnu skjutit upp p� marken, ty HERREN Gud hade icke l�tit regna
p� jorden, och ingen m�nniska fanns, som kunde bruka jorden.
6. men en dimma steg upp fr�n jorden och vattnade hela marken.
7. Och HERREN Gud danade m�nniskan[1] av stoft fr�n jorden[2] och
inbl�ste livsande i hennes n�sa, och s� blev m�nniskan en
levande varelse.
8. Och HERREN Gud planterade en lustg�rd i Eden �sterut och satte
d�ri m�nniskan som han hade danat.
9. HERREN Gud l�t n�mligen alla slags tr�d som voro ljuvliga att se
p� och goda att �ta av v�xa upp ur marken, och livets tr�d mitt
i lustg�rden, s� ock kunskapens tr�d p� gott och ont.
10. Och fr�n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg�rden; sedan
delade den sig i fyra grenar.
11. Den f�rsta heter Pison; det �r den som flyter omkring hela
landet Havila, d�r guld finnes,
12. och det landets guld �r gott; d�r finnes ock bdelliumharts och
onyxsten.
13. Den andra floden heter Gihon; det �r den som flyter omkring hela
landet Kus.
14. Den tredje floden heter Hiddekel; det �r den som har sitt lopp
�ster om Assyrien. Den fj�rde floden �r Frat.
15. S� tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg�rd,
till att bruka och bevara den.
16. Och HERREN Gud bj�d mannen och sade: �Av alla andra tr�d i
lustg�rden m� du fritt �ta,
17. men av kunskapens tr�d p� gott och ont skall du icke �ta, ty n�r
du �ter d�rav, skall du d�den d�.�
18. Och HERREN Gud sade: �Det �r icke gott att mannen �r allena. Jag
vill g�ra �t honom en hj�lp, en s�dan som honom h�ves.�
19. Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
himmelens f�glar, och f�rde dem fram till mannen f�r att se huru
denne skulle kalla dem; ty s�som mannen kallade var levande
varelse, s� skulle den heta.
20. Och mannen gav namn �t alla boskapsdjur, �t f�glarna under
himmelen och �t alla markens djur. Men f�r Adam fann han icke
n�gon hj�lp, s�dan som honom h�vdes.
21. D� l�t HERREN Gud en tung s�mn falla p� mannen, och n�r han hade
somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
k�tt.
22. Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
av mannen, och f�rde henne fram till mannen.
23. D� sade mannen: �Ja, denna �r nu ben av mina ben och k�tt av
mitt k�tt. Hon skall heta maninna, ty av man �r hon tagen.�
24. F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder och
h�lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k�tt.
25. Och mannen och hans hustru voro b�da nakna och blygdes icke f�r
varandra.
[1] Hebr. ad�m
[2] Hebr. adam�
*01/03 F�rsta Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet
Syndafallet.
1. Men ormen var listigare �n alla andra markens djur som HERREN
Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: �Skulle d� Gud hava
sagt: 'I skolen icke �ta av n�got tr�d i lustg�rden'?�
2. Kvinnan svarade ormen: �Vi f� �ta av frukten p� de andra tr�den
i lustg�rden,
3. men om frukten p� det tr�d som st�r mitt i lustg�rden har Gud
sagt: 'I skolen icke �ta d�rav, ej heller komma d�rvid, p� det
att I icke m�n d�.'�
4. D� sade ormen till kvinnan: �Ingalunda skolen I d�;
5. men Gud vet, att n�r I �ten d�rav, skola edra �gon �ppnas, s�
att I bliven s�som Gud och f�rst�n vad gott och ont �r.�
6. Och kvinnan s�g att tr�det var gott att �ta av, och att det var en
lust f�r �gonen, och att det var ett ljuvligt tr�d, eftersom man
d�rav fick f�rst�nd, och hon tog av dess frukt och �t; och hon gav
j�mv�l �t sin man, som var med henne, och han �t.
7. D� �ppnades b�das �gon, och de blevo varse att de b�da var
nakna; och de f�ste ihop fikonl�v och bundo omkring sig.
8. Och de h�rde HERREN Gud vandra i lustg�rden, n�r dagen begynte
svalkas; d� g�mde sig mannen med sin hustru f�r HERREN Guds
ansikte bland tr�den i lustg�rden.
9. Men HERREN Gud kallade p� mannen och sade till honom: �Var �r
du?�
10. Han svarade: �Jag h�rde dig i lustg�rden; d� blev jag f�rskr�ckt,
eftersom jag �r naken; d�rf�r g�mde jag mig.�
11. D� sade han: �Vem har l�tit dig f�rst� att du �r naken? Har du
icke �tit av det tr�d som jag f�rbj�d dig att �ta av?�
12. Mannen svarade: �Kvinnan som du givit mig till att vara med, hon
gav mig av tr�det, s� att jag �t.�
13. D� sade HERREN Gud �t kvinnan: �Vad �r det du har gjort!�
Kvinnan svarade: �Ormen bedrog mig s� att jag �t.�
14. D� sade HERREN Gud till ormen: �Eftersom du har gjort detta,
vare du f�rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
P� din buk skall du g�, och stoft skall du �ta i alla dina
livsdagar.
15. Och jag skall s�tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
mellan din s�d och hennes s�d. Denna skall s�ndertrampa ditt
huvud, och du skall stinga den i h�len.�
16. Och till kvinnan sade han: �Jag skall l�ta dig utst� mycken
vederm�da, n�r du bliver havande; med sm�rta skall du f�da dina
barn. Men till din man skall din �tr� vara, och han skall r�da
�ver dig.
17. Och till Adam sade han: �Eftersom du lyssnade till din hustrus
ord och �t av det tr�d om vilket jag bjudit dig och sagt: 'Du
skall icke �ta d�rav', d�rf�r varde marken f�rbannad f�r din
skull. Med vederm�da skall du n�ra dig av den i alla dina
livsdagar;
18. t�rne och tistel skall den b�ra �t dig, men markens �rter skall
vara din f�da.
19. I ditt anletes svett skall du �ta ditt br�d, till dess du v�nder
�ter till jorden; ty av jorden �r du tagen. Ty du du �r stoft,
och till stoft skall du �ter varda.�
20. Och mannen gav sin hustru namnet Eva[1], ty hon blev moder �t
allt levande.
21. Och HERREN Gud gjorde �t Adam och hans hustru kl�der av skinn
och satte p� dem.
22. Och HERREN Gud sade: �Se, mannen har blivit s�som en av oss, s�
att han f�rst�r vad gott och ont �r. M� han nu icke r�cka ut sin
hand och taga j�mv�l av livets tr�d och �ta, och s� leva
evinnerligen.�
23. Och HERREN Gud f�rvisade honom ur Edens lustg�rd, f�r att han
skulle bruka jorden, varav han var tagen.
24. Och han drev ut mannen, och satte �ster om Edens lustg�rd
keruberna j�mte det ljungande sv�rdets l�gor, f�r att bevaka
v�gen till livets tr�d.
[1] Namnet h�rledes fr�n ett hebreiskt ord som betyder leva.
*01/04 F�rsta Mosebok (Genesis), 4 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 4 Kapitlet
Kain och Abel. Kains sl�kttavla. Set.
1. Och mannen k�nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f�dde
Kain; d� sade hon: �Jag har f�tt[1] en man genom HERRENS
hj�lp.�
2. Och hon f�dde �ter en son, Abel, den f�rres broder. Och Abel
blev en f�rherde, men Kain blev en �kerman.
3. Och efter n�gon tid h�nde sig att Kain av markens frukt bar fram
en offerg�va �t HERREN.
4. Ocks� Abel bar fram sin g�va, av det f�rstf�dda i hans hjord, av
djurens fett. Och HERREN s�g till Abel och hans offerg�va;
5. men till Kain och hans offerg�va s�g han icke. D� blev Kain
mycket vred, och hans blick blev m�rk.
6. Och HERREN sade till Kain: �Varf�r �r du vred, och varf�r �r din
blick s� m�rk?
7. �r det icke s�: om du har gott i sinnet, d� ser du frimodigt
upp; men om du icke har gott i sinnet, d� lurar synden vid
d�rren; till dig st�r hennes �tr�, men du b�r r�da �ver henne.�
8. Och Kain talade med sin broder Abel; och n�r de voro ute p�
marken, �verf�ll Kain sin broder Abel och dr�pte honom.
9. D� sade HERREN till Kain: �Var �r din broder Abel?� Han svarade:
�Jag vet icke; skall jag taga vara p� min broder?�
10. D� sade han: �Vad har du gjort! H�r, din broders blod ropar
till mig fr�n jorden.
11. S� vare du nu f�rbannad och f�rvisad fr�n �kerjorden, som har
�ppnat sin mun f�r att mottaga din broders blod av din hand.
12. N�r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr�da.
Ostadig och flyktig skall du bliva p� jorden.�
13. D� sade Kain till HERREN: �Min missg�rning �r st�rre �n jag kan
b�ra den.
14. Se, du driver mig nu bort fr�n �kerjorden, och jag m�ste g�mma
mig undan f�r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva
p� jorden, och s� skall ske att vemhelst som m�ter mig, han
dr�per mig.�
15. Men HERREN sade till honom: �Nej, ty Kain skall bliva h�mnad
sjufalt, vemhelst som dr�per honom.� Och HERREN satte ett
tecken till skydd f�r Kain, s� att ingen som m�tte honom skulle
sl� honom ihj�l.
16. S� gick Kain bort ifr�n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
Nod, �ster om Eden.
17. Och Kain k�nde sin hustru, och hon blev havande och f�dde Hanok.
Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
sons namn.
18. Och �t Hanok f�ddes Irad, och Irad f�dde Mehujael, och Mehujael
f�dde Metusael, och Metusael f�dde Lemek.
19. Men Lemek tog �t sig tv� hustrur; den ena hette Ada, den andra
Silla.
20. Och Ada f�dde Jabal; han blev stamfader f�r dem som bo i t�lt
och idka boskapssk�tsel.
21. Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f�r alla dem som
hantera harpa och pipa.
22. Men Silla f�dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
alla slags redskap av koppar och j�rn. Och Tubal-Kains syster
var Naama.
23. Och Lemek sade till sina hustrur:
�Ada och Silla,
h�ren mina ord;
I Lemeks hustrur,
lyssnen till mitt tal:
Se, en man dr�per jag f�r f�r vart s�r jag f�r,
och en yngling f�r var bl�nad jag f�r.
24. Ja, sjufalt h�mnad bliver Kain,
men Lemek sju- och sjuttiofalt.�
25. Och Adam k�nde �ter sin hustru, och hon f�dde en son och gav
honom namnet Set, i det hon sade: �Gud har besk�rt[2] mig en
annan livsfrukt, till ers�ttning f�r Abel, eftersom Kain dr�pte
honom.�
26. Men �t Set f�ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
denna tid begynte man �kalla HERRENS namn.
[1] Egentligen �f�tt�, hebr. kan�t�.
[2] Det hebreiska uttrycket liknar namnet Set.
*01/05 F�rsta Mosebok (Genesis), 5 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 5 Kapitlet
Sets sl�kttavla.
1. Detta �r stycket om Adams sl�kt. N�r Gud skapade m�nniskor,
gjorde han dem lika Gud.
2. Till man och kvinna skapade han dem; och han v�lsignade dem och
gav dem namnet m�nniska[1], n�r de blevo skapade.
3. N�r Adam var ett hundra trettio �r gammal, f�dde han en son som
var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
4. Och sedan Adam hade f�tt Set, levde han �tta hundra �r och f�dde
s�ner och d�ttrar.
5. Allts� blev Adams hela levnads�lder nio hundra trettio �r;
d�refter dog han.
6. N�r Set var hundra fem �r gammal, f�dde han Enos.
7. Och sedan Set hade f�tt Enos, levde han �tta hundra sju �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
8. Allts� blev Sets hela �lder nio hundra tolv �r; d�refter dog
han.
9. N�r Enos var nittio �r gammal f�dde han Kenan.
10. Och sedan Enos hade f�tt Kenan, levde han �tta hundra femton �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
11. Allts� blev Enos' hela �lder nio hundra fem �r; d�refter dog
han.
12. N�r Kenan var sjuttio �r gammal, f�dde han Mahalalel.
13. Och sedan Kenan f�tt Mahalalel, levde han �tta hundra fyrtio �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
14. Allts� blev Kenans hela �lder nio hundra �r; d�refter dog han.
15. N�r Mahalalel var sextiofem �r gammal, f�dde han Jered.
16. Och sedan Mahalalel hade f�tt Jered, levde han �tta hundra
trettio �r och f�dde s�nder och d�ttrar.
17. Allts� blev Mahalalels hela �lder �tta hundra nittiofem �r;
d�refter dog han.
18. N�r Jered var ett hundra sextiotv� �r gammal, f�dde han Hanok.
19. Och sedan Jered hade f�tt Hanok, levde han �tta hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
20. Allts� blev Jereds hela �lder nio hundra sextiotv� �r; d�refter
dog han.
21. N�r Hanok var sextiofem �r gammal f�dde han Metusela.
22. Och Hanok vandrade i umg�ngelse med Gud i tre hundra �r, sedan
han hade f�tt Metusela, och han f�dde s�ner och d�ttrar.
23. Allts� blev Hanoks hela �lder tre hundra sextiofem �r.
24. Sedan Hanok s� hade vandrat i umg�ngelse med Gud, s�g man honom
icke mer, ty Gud tog honom bort.
25. N�r Metusela var ett hundra �ttiosju �r gammal, f�dde han Lemek.
26. Och sedan Metusela hade f�tt Lemek, levde han sju hundra
�ttiotv� �r och f�dde s�ner och d�ttrar.
27. Allts� blev Metuselas hela �lder nio hundra sextionio �r;
d�refter dog han.
28. N�r Lemek var hundra �ttiotv� �r gammal, f�dde han en son.
29. Och han gav honom namnet Noa[2], i det han sade: �Denne skall
tr�sta[2] oss vid v�rt arbete och v�ra h�nders m�da, n�r vi
bruka jorden, som HERREN har f�rbannat.
30. Och sedan Lemek hade f�tt Noa, levde han fem hundra nittiofem �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
31. Allts� blev Lemeks hela �lder sju hundra sjuttiosju �r; d�refter
dog han.
32. N�r Noa var fem hundra �r gammal, f�dde han Sem, Ham och Jafet.
[1] Hebr. ad�m
[2] De b�da orden hava i hebreiskan likhet med varandra.
*01/06 F�rsta Mosebok (Genesis), 6 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 6 Kapitlet
M�nniskornas ondska v�xer. Floden
f�rkunnas. Arken bygges.
1. D� nu m�nniskorna begynte f�r�ka sig p� jorden och d�ttrar
f�ddes �t dem
2. s�go Guds s�ner[1] att m�nniskornas d�ttrar voro fagra, och de
togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
3. D� sade HERREN: �Min ande skall icke bliva kvar i m�nniskorna
f�r best�ndigt, eftersom de dock �ro k�tt; s� vare nu deras tid
best�md till ett hundra tjugu �r.�
4. Vid den tiden, likasom ock efter�t, levde j�ttarna p� jorden,
sedan Guds s�ner begynte g� in till m�nniskornas d�ttrar och
dessa f�dde barn �t dem; dessa voro forntidens v�ldiga m�n, som
voro s� namnkunniga.
5. Men n�r HERREN s�g att m�nniskornas ondska var stor p� jorden,
och att deras hj�rtans alla upps�t och tankar best�ndigt voro
allenast onda,
6. d� �ngrade HERREN att han hade gjort m�nniskorna p� jorden, och
han blev bedr�vad i sitt hj�rta.
7. Och HERREN sade: �M�nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl�na
fr�n jorden, ja, b�de m�nniskor och fyrfotadjur och kr�ldjur och
himmelens f�glar; ty jag �ngrar att jag har gjort dem.�
8. Men Noa hade funnit n�d i f�r HERRENS �gon.
9. Detta �r ber�ttelsen om Noas sl�kt. Noa var en r�ttf�rdig man
och ostrafflig bland sitt sl�kte; i umg�ngelse med Gud vandrade
Noa.
10. Och Noa f�dde tre s�ner: Sem, Ham och Jafet.
11. Men jorden blev alltmer f�rd�rvad f�r Guds �syn, och jorden
uppfylldes av v�ld.
12. Och Gud s�g att jorden var f�rd�rvad, eftersom allt k�tt
vandrade i f�rd�rv p� jorden.
13. D� sade Gud till Noa: �Jag har beslutit att g�ra �nde p� allt
k�tt, ty jorden �r uppfylld av v�ld som de �va; se, jag vill
f�rd�rva dem tillika med jorden.
14. S� g�r dig nu en ark av gofertr�, och inred arken men kamrar,
och bestryk den med jordbeck innan och utan.
15. Och s� skall du g�ra arken: Den skall vara tre hundra alnar
l�ng, femtio alnar bred och trettio alnar h�g;
16. en �ppning f�r ljuset, en aln h�g alltigenom, skall du g�ra
ovantill p� arken; och en d�rr till arken skall du s�tta p� dess
sida; och du skall inreda den s�, att den f�r en underv�ning, en
mellanv�ning och en �verv�ning.
17. Ty se, jag skall l�ta floden komma med vatten �ver jorden, till
att f�rd�rva allt k�tt som har i sig n�gon livsande, under
himmelen; allt som finnes p� jorden skall f�rg�s.
18. Men med dig vill jag uppr�tta ett f�rbund: du skall g� in i
arken med dina s�ner och din hustru och dina s�ners hustrur.
19. Och av allt levande, vad k�tt det vara m�, skall du f�ra in i
arken ett par av vart slag, f�r att beh�lla dem vid liv med dig;
hank�n och honk�n skola de vara.
20. Av f�glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
arter, av alla kr�ldjur p� marken, efter deras arter, skall ett
par av vart slag g� in till dig, f�r att du m� beh�lla dem vid
liv.
21. Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s�dant som kan
�tas, och samla det till dig, f�r att det m� vara dig och dem
till f�da.
22. Och Noa gjorde s�; han gjorde i alla stycken s�som Gud bjudit honom.
[1] Se �nglar i Ordf�rkl.
*01/07 F�rsta Mosebok (Genesis), 7 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 7 Kapitlet
Floden kommer.
1. Och HERREN sade till Noa: �G� in i arken med hela ditt hus, ty
jag har funnit dig r�ttf�rdig inf�r mig bland detta sl�kte.
2. Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
och hona, men av s�dana fyrfotadjur som icke �ro rena ett par,
hanne och hona,
3. sammalunda av himmelens f�glar sju par, hank�n och honk�n, f�r
att beh�lla deras sl�kten vid liv p� hela jorden.
4. Ty sju dagar h�refter skall jag l�ta det regna p� jorden, i
fyrtio dagar och fyrtio n�tter, och jag skall utpl�na alla
varelser som jag har gjort.�
5. Och Noa gjorde i alla stycken s�som HERREN bjudit honom.
6. Noa var sex hundra �r gammal, n�r floden kom med sitt vatten
�ver jorden.
7. Och Noa gick in i arken med sina s�ner och sin hustru och sina
s�ners hustrur, undan flodens vatten.
8. Och av fyrfotadjur, b�de rena och orena, och av f�glar och av
allt som kr�lar p� marken
9. gingo tv� och tv�, hank�n och honk�n, in till Noa i arken, s�som
Gud hade bjudit Noa.
10. Och efter de sju dagarna kom flodens vatten �ver jorden.
11. I det �r d� Noa var sex hundra �r gammal, i andra m�naden, p�
sjuttonde dagen i m�naden, den dagen br�to alla det stora
djupets k�llor fram, och himmelens f�nster �ppnade sig,
12. och ett regn kom �ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n�tter.
13. P� denna samma dag gick Noa in i arken, s� ock Sem, Ham och
Jafet, Noas s�ner, vidare gick Noas hustru och hans s�ners tre
hustrur med dem,
14. d�rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
efter sina arter, och alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden,
efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
vad f�glar heter, av alla slag.
15. De gingo in till Noa i arken, tv� och tv� av allt k�tt som hade
i sig n�gon livsande.
16. Och de som gingo dit in voro hank�n och honk�n av allt slags
k�tt, s�som Gud hade bjudit honom.
Och HERREN st�ngde igen om honom.
17. Och floden kom �ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f�r�kade
sig och lyfte arken, s� att den fl�t h�gt uppe �ver jorden.
18. Och vattnet steg och f�r�kade sig mycket p� jorden, och arken
drev p� vattnet.
19. Och vattnet steg mer och mer �ver jorden, och alla h�ga berg
allest�des under himmelen �vert�cktes.
20. Femton alnar h�gt steg vattnet �ver bergen s�, att de
�vert�cktes.
21. D� f�rgicks allt k�tt som r�rde sig p� jorden, f�glar och
boskapsdjur och vilda djur och alla sm�djur som r�rde sig p�
jorden, s� ock alla m�nniskor.
22. Allt som fanns p� det torra omkom, allt som d�r hade en fl�kt av
livsande i sin n�sa.
23. S� utpl�nade han alla varelser p� jorden, b�de m�nniskor och
fyrfotadjur och kr�ldjur och himmelens f�glar; de utpl�nades
fr�n jorden, och allenast Noa r�ddades, j�mte det som var med
honom i arken.
24. Och vattnet fortfor att stiga �ver jorden i hundra femtio
dagar.
*01/08 F�rsta Mosebok (Genesis), 8 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 8 Kapitlet
Flodens slut. Noas offer och Herrens
l�fte.
1. D� t�nkte Gud p� Noa och alla de vilda djur och alla de
boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l�t en vind g�
fram �ver jorden, s� att vattnet sj�nk undan;
2. och djupets k�llor och himmelens f�nster tillsl�tos, och regnet
fr�n himmelen upph�rde.
3. Och vattnet vek bort ifr�n jorden mer och mer; efter hundra
femtio dagar begynte vattnet avtaga.
4. Och i sjunde m�naden p� sjuttonde dagen i m�naden, stannade
arken p� Ararats berg.
5. Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m�naden. I tionde
m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, blevo bergstopparna synliga.
6. Och efter fyrtio dagar �ppnade Noa f�nstret som han hade gjort
p� arken,
7. och l�t en korp flyga ut; denne fl�g fram och �ter, till dess
vattnet hade torkat bort ifr�n jorden.
8. Sedan l�t han en duva flyga ut, f�r att f� se om vattnet hade
sjunkit undan fr�n marken.
9. Men duvan fann ingen plats d�r hon kunde vila sin fot, utan kom
tillbaka till honom i arken, ty vattnet bet�ckte hela jorden.
D� r�ckte han ut sin han och tog henne in till sig i arken.
10. Sedan v�ntade han �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �n
en g�ng flyga ut ur arken.
11. Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d� hade hon ett
friskt olivl�v i sin n�bb. D� f�rstod Noa att vattnet hade
sjunkit undan fr�n jorden.
12. Men han v�ntade �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �ter
flyga ut; d� kom hon icke mer tillbaka till honom.
13. I det sexhundraf�rsta �ret, i f�rsta m�naden, p� f�rsta dagen i
m�naden, hade vattnet sinat bort ifr�n jorden. D� tog Noa av
taket p� arken och s�g nu att marken var fri ifr�n vatten.
14. Och i andra m�naden, p� tjugusjunde dagen i m�naden, var jorden
alldeles torr.
15. D� talade Gud till Noa och sade:
16. �G� ut ur arken med din hustru och dina s�ner och dina s�ners
hustrur.
17. Alla djur som du har hos dig, vad slags k�tt det vara m�, b�de
f�glar och fyrfotadjur och alla kr�ldjur som r�ra sig p�
jorden, skall du l�ta g� ut med dig, f�r att de m� v�xa till p�
jorden och vara fruktsamma och f�r�ka sig p� jorden.�
18. S� gick Noa sina s�ner och sin hustru och sina s�ners hustrur.
19. Och alla fyrfotadjur, alla kr�ldjur och alla f�glar, alla slags
djur som r�ra sig p� jorden, gingo ut ur arken, efter sina
sl�kten.
20. Och Noa byggde ett altare �t HERREN och tog av alla rena
fyrfotadjur och av alla rena f�glar och offrade br�nnoffer p�
altaret.
21. N�r HERREN k�nde den v�lbehagliga lukten, sade han vid sig
sj�lv: �Jag skall h�refter icke mer f�rbanna marken f�r
m�nniskan skull, eftersom ju m�nniskans hj�rtas upps�t �r ont
allt ifr�n ungdomen. Och jag skall h�refter icke mer dr�pa allt
levande, s�som jag nu har gjort.
22. S� l�nge jorden best�r, skola h�refter s�dd och sk�rd, k�ld och
v�rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph�ra.�
*01/09 F�rsta Mosebok (Genesis), 9 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 9 Kapitlet
Guds f�rbund med Noa. Noas ord till sina
s�ner. Hans d�d.
1. Och Gud v�lsignade Noa och hans s�ner och sade till dem: �Varen
fruktsamma och f�r�ken eder, och uppfyllen jorden.
2. Och m� fruktan och f�rskr�ckelse f�r eder komma �var alla djur
p� jorden och alla f�glar under himmelen; j�mte allt som kr�lar
p� marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
3. Allt som r�r sig och har liv skolen I hava till f�da; s�som jag
har givit eder gr�na �rter, s� giver jag eder allt detta.
4. K�tt som har i sig sin sj�l, det �r sitt blod, skolen I dock
icke �ta.
5. Men edert eget blod, vari eder sj�l �r, skall jag utkr�va. Jag
skall utkr�va det av vilket djur det vara m�. Jag skall ock av
den ena m�nniskan utkr�va den andres sj�l;
6. den som utgjuter m�nniskoblod, hans blod skall av m�nniskor
bliva utgjutet, ty Gud har gjort m�nniskan till sin avbild.
7. Och varen I fruktsamma och f�r�ken eder; v�xen till p� jorden
och f�r�ken eder p� den.�
8. Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s�ner med honom:
9. Se, jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder, och med edra
efterkommande efter eder,
10. och med alla levande varelser I haven hos eder: f�glar,
boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
hava g�tt ut ut arken.
11. Jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder: h�refter skall icke mer
ske att allt k�tt utrotas genom floden vatten; ingen flod skall
mer komma och f�rd�rva jorden.�
12. Och Gud sade: �Detta skall vara tecknet till det f�rbund som jag
g�r mellan mig och eder, j�mte alla levande varelser hos eder,
f�r eviga tider:
13. min b�ge s�tter jag i skyn; den skall vara tecknet till
f�rbundet mellan mig och jorden.
14. Och n�r jag h�refter l�ter skyar stiga upp �ver jorden och b�gen
d� synes i skyn,
15. skall jag t�nka p� det f�rbund som har blivit slutit mellan mig
och eder, j�mte alla levande varelser, vad slags k�tt det vara
m�; och vattnet skall icke d� mer bliva en flod som f�rd�rvar
allt k�tt.
16. N�r allts� b�gen synes i skyn och jag ser p� den, skall jag
t�nka p� det eviga f�rbund som har blivit slutet mellan Gud och
alla levande varelser, vad slags k�tt det vara m� p� jorden.�
17. S� sade nu Gud till Noa: �Detta skall vara tecknet till det
f�rbund som jag har uppr�ttat mellan mig och allt k�tt p�
jorden.�
18. Noas s�ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
Ham var Kanaans fader.
19. Dessa tre voro Noas s�ner och fr�n dessa hava jordens alla folk
utgrenat sig.
20. Och Noa var en �kerman och var den f�rste som planterade en
ving�rd.
21. Men n�r han drack av vinet, blev han drucken och l�g blottad i
sitt t�lt.
22. Och Ham, Kanaans fader, s�g d� sin faders blygd och ber�ttade
det f�r sina b�da br�der, som voro utanf�r.
23. Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p� sina skuldror,
b�da tillsammans, och gingo s� bakl�nges in och t�ckte �ver sin
faders blygd; de h�llo d�rvid sina ansikten bortv�nda, s� att de
icke s�go sin faders blygd.
24. Men sedan n�r Noa vaknade upp fr�n ruset och fick veta vad hans
yngste son hade gjort honom, sade han:
25. �F�rbannad vare Kanaan,
en tr�lars tr�l vare han �t sina br�der!�
26. Ytterligare sade han:
�V�lsignad vare HERREN, Sems Gud,
och Kanaan vare deras tr�l!
27. Gud utvidge Jafet,
han tage sin boning i Sems hyddor,
och Kanaan vare deras tr�l.�
28. Och Noa levde efter floden tre hundra femtio �r;
29. allts� blev Noas hela �lder nio hundra femtio �r; d�refter dog
han.
*01/10 F�rsta Mosebok (Genesis), 10 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 10 Kapitlet
Noas s�ners sl�kttavla.
1. Detta �r ber�ttelsen om Noas s�ners sl�kt. De voro Sem, Ham och
Jafet; och �t dem f�ddes s�ner efter floden.
2. Jafets s�ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
3. Gomers s�ner voro Askenas, Rifat och Togarma.
4. Javans s�ner voro Elisa och Tarsis, kitt�erna och dodan�erna.
5. Fr�n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl�nder utbrett sig
i sina l�nder, var efter sitt tungom�l, efter sina sl�kten, i
sina folk.
6. Hams s�ner voro Kus[1], Misraim[1], Put och Kanaan.
7. Kus s�ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
s�ner voro Saba och Dedan.
8. Men Kus f�dde Nimrod; han var den f�rste som uppr�ttade ett
v�lde p� jorden.
9. Han var och en v�ldig j�gare inf�r HERREN; d�rf�r pl�gar man
s�ga: �En v�ldig j�gare inf�r HERREN s�som Nimrod.�
10. Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
Kalne, i Sinears land.
11. Fr�n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
12. och d�rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta �r �den stora
staden�.
13. Och Misraim f�dde lud�erna, anam�erna, lehab�erna, naftuh�erna,
14. patros�erna, kasluh�erna, fr�n vilka filist�erna hava utg�tt,
och kaftor�erna.
15. Och Kanaan f�dde Sidon, som var hans f�rstf�dde, och Het,
16. s� ock jebus�erna, amor�erna, girgas�erna,
17. hiv�erna, ark�erna, sin�erna,
18. arvad�erna, semar�erna och hamat�erna. Sedan utgrenade sig
kanan�ernas sl�kter allt vidare,
19. s� att kanan�ernas omr�de str�ckte sig fr�n Sidon fram emot
Gerar �nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
Seboim �nda till Lesa.
20. Dessa voro Hams s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
l�nder och folk.
21. S�ner f�ddes ock �t Sem, Jafets �ldre broder, som blev stamfader
f�r alla Ebers s�ner.
22. Sems s�ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
23. Arams s�ner voro Us, Hul, Geter och Mas.
24. Arpaksad f�dde Sela, och Sela f�dde Eber.
25. Men �t Eber f�ddes tv� s�ner; den ene hette Peleg[2], ty i hans
tid blev jorden f�rdelad; och hans broder hette Joktan.
26. Och Joktan f�dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
27. Hadoram, Usal, Dikla,
28. Obal, Abimael, Saba,
29. Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s�ner.
30. Och de hade sina boningsorter fr�n Mesa fram emot Sefar, emot
�stra berget.
31. Dessa voro Sems s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
l�nder, efter deras folk.
32. Dessa voro Noas s�ners sl�kter, efter deras �ttf�ljd, i deras
folk. Och fr�n dem hava folken efter floden utbrett sig p�
jorden.
[1] Se Kus och Misraim i Ordf�rkl.
[2] D. �. delning.
*01/11 F�rsta Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet
Babels torn. Spr�kf�rbistringen. Sems
sl�kttavla. Teras sl�kttavla.
1. Och hela jorden hade enahanda tungom�l och talade p� enahanda
s�tt.
2. Men n�r de br�to upp och drog �sterut, funno de en l�gsl�tt i
Sinears land och bosatte sig d�r.
3. Och de sade till varandra: �Kom, l�t oss sl� tegel och br�nna
det.� Och teglet begagnade de s�som sten, och s�som murbruk
begagnade de jordbeck.
4. Och de sade: �Kom, l�t oss bygga en stad �t oss och ett torn
vars spets r�cker upp i himmelen, och s� g�ra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda �ver hela jorden.�
5. D� steg HERREN ned f�r att se staden och tornet som
m�nniskobarnen byggde.
6. Och HERREN sade: �Se, de �ro ett enda folk och hava alla enahanda
tungom�l, och detta �r deras f�rsta tilltag; h�refter skall
intet bliva dem om�jligt, vad de �n besluta att g�ra.
7. V�lan, l�t oss stiga dit ned och f�rbistra deras tungom�l, s�
att den ene icke f�rst�r den andres tungom�l.�
8. Och s� spridde HERREN dem d�rifr�n ut �ver hela jorden, s� att
de m�ste upph�ra att bygga p� staden.
9. D�rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d�r f�rbistrade[1]
hela jordens tungom�l; d�rifr�n spridde ock HERREN ut dem �ver
hela jorden.
10. Detta �r ber�ttelsen om Sems sl�kt. N�r Sem var hundra �r
gammal, f�dde han Arpaksad, tv� �r efter floden.
11. Och sedan Sem hade f�tt Arpaksad, levde han i fem hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
12. N�r Arpaksad var trettiofem �r gammal, f�dde han Sela.
13. Och sedan Arpaksad hade f�tt Sela, levde han fyra hundra tre �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
14. N�r Sela var trettio �r gammal, f�dde han Eber.
15. Och sedan Sela hade f�tt Eber, levde han fyra hundra tre �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
16. N�r Eber var trettiofyra �r gammal, f�dde han Peleg.
17. Och sedan Eber hade f�tt Peleg, levde han fyra hundra trettio �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
18. N�r Peleg var trettio �r gammal, f�dde han Regu.
19. Och sedan Peleg hade f�tt Regu, levde han tv� hundra nio �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
20. N�r Regu var trettio �r gammal, f�dde han Serug.
21. Och sedan Regu hade f�tt Serug, levde han tv� hundra sju �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
22. N�r Serug var trettio �r gammal, f�dde han Nahor.
23. Och sedan Serug hade f�tt Nahor, levde han tv� hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
24. N�r Nahor var tjugunio �r gammal, f�dde han Tera.
25. Och sedan Nahor hade f�tt Tera, levde han ett hundra nitton �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
26. N�r Tera var sjuttio �r gammal, f�dde han Abram, Nahor och
Haran.
27. Och detta �r ber�ttelsen om Teras sl�kt. Tera f�dde Abram,
Nahor och Haran. Och Haran f�dde Lot.
28. Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f�dernesland, i det
kaldeiska Ur.
29. Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
till Milka och Jiska.
30. Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
31. Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
och de drogo tillsammans ut fr�n det kaldeiska Ur p� v�g till
Kanaans land; men n�r de kommo till Haran, bosatte de sig d�r.
32. Och Teras �lder blev tv� hundra fem �r; d�refter dog Tera i
Haran.
[1] Hebr. bal�l.
*01/12 F�rsta Mosebok (Genesis), 12 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 12 Kapitlet
Abrams flyttning till Kanaan. Hans f�rd
till Egypten.
1. Och HERREN sade till Abram: �G� ut ur ditt land och fr�n din
sl�kt och fr�n din faders hus, bort till det land som jag skall
visa dig.
2. S� skall jag g�ra dig till ett stort folk; jag skall v�lsigna
dig och g�ra ditt namn stort, och du skall bliva en v�lsignelse.
3. Och jag skall v�lsigna dem som v�lsigna dig, och den som
f�rbannar dig skall jag f�rbanna, och i dig skola alla sl�kter
p� jorden varda v�lsignade.�
4. Och Abram gick �stad, s�som HERREN hade tillsagt honom, och Lot
gick med honom. Och Abram var sjuttiofem �r gammal, n�r han drog
ut fr�n Haran.
5. Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
�godelar som de hade f�rv�rvat och tj�narna som de skaffat sig i
Haran; och de drogo �stad p� v�g mot Kanaans land
6. och komma s� till Kanaans land.
Och Abram drog fram i landet �nda till den heliga platsen vid
Sikem, till Mores terebint. Och p� den tiden bodde kanan�erna
d�r i landet.
7. Men HERREN uppenbarade sig f�r Abram och sade: ��t din s�d skall
jag giva detta land.� D� byggde han d�r ett altare �t HERREN,
som hade uppenbarat sig f�r honom.
8. Sedan flyttade han d�rifr�n till bergsbygden �ster om Betel och
slog d�r upp sitt t�lt, s� att han hade Betel i v�ster och Ai i
�ster; och han byggde d�r ett altare �t HERREN och �kallade
HERRENS namn.
9. Sedan br�t Abram upp d�rifr�n och drog sig allt l�ngre mot
Sydlandet.
10. Men hungersn�d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
f�r att bo d�r n�gon tid, eftersom hungersn�den var s� sv�r i
landet.
11. Men n�r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
�Jag vet ju att du �r en sk�n kvinna.
12. Om nu egyptierna t�nka, n�r de f� se dig: 'Hon �r hans hustru',
s� skola de dr�pa mig, under det att de l�ta dig leva.
13. S�g d�rf�r att du �r min syster, s� att det g�r mig v�l f�r din
skull, och s� att jag f�r din skull f�r leva.�
14. D� nu Abram kom till Egypten, s�go egyptierna att hon var en
mycket sk�n kvinna.
15. Och n�r Faraos h�vdingar fingo se henne, prisade de henne f�r
Farao, och s� blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
16. Och Abram blev av honom v�l behandlad f�r hennes skull, s� att
han fick f�r, f�kreatur och �snor, tj�nare och tj�narinnor,
�sninnor och kameler.
17. Men HERREN hems�kte Farao och hans hus med stora pl�gor f�r
Sarais, Abrams hustrus, skull.
18. D� kallade Farao Abram till sig och sade: �Vad har du gjort mot
mig! Varf�r l�t du mig icke veta att hon var din hustru?�
19. Varf�r sade du: 'Hon �r min syster' och v�llade s�, att jag tog
henne till hustru �t mig? Se, h�r har du nu din hustru, tag
henne och g�.�
20. Och Farao gav sina m�n befallning om honom, att de skulle
ledsaga honom till v�gs med hans hustru och allt vad han �gde.
*01/13 F�rsta Mosebok (Genesis), 13 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 13 Kapitlet
Abrams �terkomst till Kanaan. Hans
skilsm�ssa fr�n Lot.
1. S� drog d� Abram upp fr�n Egypten med sin hustru och allt vad
han �gde, och Lot j�mte honom, till Sydlandet.
2. Och Abram var mycket rik p� boskap och p� silver och guld.
3. Och han f�rdades ifr�n l�gerplats till l�gerplats och kom s�
fr�n Sydlandet �nda till Betel, till det st�lle d�r hans t�lt
f�rut hade st�tt, mellan Betel och Ai,
4. dit d�r han f�rra g�ngen hade rest ett altare. Och d�r �kallade
Abram HERRENS namn.
5. Men Lot, som drog med Abram, hade ocks� f�r och f�kreatur och
t�lt.
6. Och landet r�ckte icke till f�r dem, s� att de kunde bo
tillsammans; ty deras �godelar voro f�r stora f�r att de skulle
kunna bo tillsammans.
7. och tvister uppstodo mellan Abram och Lots boskapsherdar.
Tillika bodde p� den tiden kanan�erna och periss�erna d�r i
landet.
8. D� sade Abram till Lot: �Icke skall n�gon tvist vara mellan mig
och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi �ro ju
fr�nder.
9. Ligger icke hela landet �ppet f�r dig? Skilj dig ifr�n mig;
vill du �t v�nster s� g�r jag �t h�ger, och vill du �t h�ger, s�
g�r jag �t v�nster.�
10. D� lyfte Lot upp sina �gon och s�g att hela Jordansl�tten
�verallt var vattenrik. Innan HERREN f�rd�rvade Sodom och
Gomorra, var den n�mligen s�som HERRENS lustg�rd, s�som Egyptens
land, �nda fram emot Soar.
11. S� utvalde d� Lot �t sig hela Jordansl�tten. Och Lot br�t upp
och drog �sterut, och de skildes s� fr�n varandra.
12. Abram f�rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st�derna p�
Sl�tten och drog med sina t�lt �nda inemot Sodom.
13. Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf�r Herren.
14. Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr�n honom:
�Lyft upp dina �gon och se, fr�n den plats d�r du st�r, mot norr
och s�der och �ster och v�ster.�
15. Ty hela det land som du nu ser skall jag giva �t dig och din s�d
f�r ev�rdlig tid.
16. Och jag skall l�ta din s�d bliva s�som stoftet p� jorden; kan
n�gon r�kna stoftet p� jorden, s� skall ocks� din s�d kunna
r�knas.
17. St� upp och drag igenom landet efter dess l�ngd och dess bredd,
ty �t dig skall jag giva det.
18. Och Abram drog �stad med sina t�lt och kom och bosatte sig vid
Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d�r ett altare
�t HERREN.
*01/14 F�rsta Mosebok (Genesis), 14 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 14 Kapitlet
Kedorlaomers krigst�g. Lots befrielse.
Abram och Melki-Sedek.
1. P� den tid d� Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung �ver Goim,
h�nde sig
2. att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
Seboim, och mot konungen i Bela, det �r Soar.
3. De f�renade sig alla och t�gade till Siddimsdalen, d�r Salthavet
nu �r.
4. I tolv �r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
�ret hade de avfallit.
5. S� kom nu i det fjortonde �ret Kedorlaomer med de konungar som
voro p� hans sida; och de slogo rafa�erna i Asterot-Karnaim,
sus�erna i Ham, em�erna i Save-Kirjataim
6. och hor�erna p� deras berg Seir och drevo dem �nda till El-Paran
vid �knen.
7. Sedan v�nde de om och kommo till En-Mispat, det �r Kades, och
h�rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor�erna som
bodde i Hasason-Tamar.
8. D� drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
konungen i Seboim och konungen i Bela, det �r Soar, ut och
st�llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
9. mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen �ver Goim,
Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
konungar mot fem.
10. Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i
Sodom och Gomorra m�ste fly och f�llo d� i dessa, och de som
kommo undan flydde till bergsbygden.
11. S� togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra och alla
livsmedel d�r, och t�gade bort;
12. de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans �godelar, n�r
de t�gade bort; ty denne bodde i Sodom.
13. Men en av de r�ddade kom och ber�ttade detta f�r Abram, hebr�en;
denne bodde vid den terebintlund som tillh�rde amor�en Mamre,
Eskols och Aners broder, och dessa voro i f�rbund med Abram.
14. D� nu Abram h�rde att hans fr�nde var f�ngen, l�t han sina mest
bepr�vade tj�nare, s�dana som voro f�dda i hans hus, tre hundra
aderton m�n, rycka ut, och f�rf�ljde fienderna �nda till Dan.
15. Och han delade sitt folk och �verf�ll dem s� om natten med sina
tj�nare och slog dem, och f�rf�ljde dem sedan �nda till Hoba,
norr om Damaskus,
16. och tog tillbaka allt godset; sin fr�nde Lot och hans �godelar
tog han ock tillbaka, �vensom kvinnorna och det �vriga folket.
17. D� han nu var p� �terv�gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
och de konungar som voro p� hans sida, gick konungen i Sodom
honom till m�tes i Savedalen, det �r Konungsdalen.
18. Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l�t b�ra ut br�d och vin;
denne var pr�st �t Gud den H�gste.
19. Och han v�lsignade honom och sade: �V�lsignad vare Abram av Gud
den H�gste, himmelens och jordens skapare!
20. Och v�lsignad vare Gud den H�gste, som har givit dina ov�nner i
din hand!� Och Abram gav honom tionde av allt.
21. Och konungen i Sodom sade till Abram: �Giv mig folket; godset m�
du beh�lla f�r dig sj�lv.�
22. Men Abram svarade konungen i Sodom: �Jag lyfter min hand upp
till HERREN, till Gud den H�gste, himmelens och jordens skapare,
och betygar
23. att jag icke vill taga ens en tr�d eller en skorem, �n mindre
n�got annat som tillh�r dig. Du skall icke kunna s�ga: 'Jag har
riktat Abram.'
24. Jag vill intet hava; det �r nog med vad mina m�n hava f�rt�rt
och den del som tillkommer mina f�ljeslagare. Aner, Eskol och
Mamre, de m� f� sin del.�
*01/15 F�rsta Mosebok (Genesis), 15 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 15 Kapitlet
Herrens f�rbund med Abram.
1. En tid h�refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
�Frukta icke, Abram, jag �r din sk�ld, din l�n skall bliva
mycket stor.�
2. Men Abram sade: �Herre, HERRE, vad vill du d� giva mig? Jag g�r
ju barnl�s bort, och arvinge till mitt hus bliver man fr�n
Damaskus, Elieser.�
3. Och Abram sade ytterligare: �Mig har du icke givit n�gon
livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.�
4. Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: �Nej, denne skall
icke bliva din arvinge, utan en som utg�r fr�n ditt eget liv
skall bliva din arvinge.�
5. Och han f�rde honom ut och sade: �Sk�da upp till himmelen, och
r�kna stj�rnorna, om du kan r�kna dem.� Och han sade till
honom: �S� skall din s�d bliva.�
6. Och han trodde p� HERREN; och han r�knade honom det till
r�ttf�rdighet.
7. Och han sade till honom: �Jag �r HERREN, som har f�rt dig ut
fr�n det kaldeiska Ur f�r att giva dig detta land till
besittning.�
8. Han svarade: �Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
besitta det?�
9. D� sade han till honom: �Tag �t mig en tre�rig kviga, en tre�rig
get och en tre�rig v�dur, d�rtill en turturduva och en ung
duva.�
10. Och han tog �t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
f�glarna.
11. Och rovf�glarna slogo ned p� de d�da kropparna, men Abram drev
bort dem.
12. N�r nu solen var n�ra att g� ned och en tung s�mn hade fallit p�
Abram, se, d� kom en f�rskr�ckelse �ver honom och ett stort
m�rker.
13. Och han sade till Abram: �Det skall du veta, att din s�d skall
komma att leva s�som fr�mlingar i ett land som icke tillh�r dem,
och de skola d�r vara tr�lar, och man skall f�rtrycka dem; s�
skall ske i fyra hundra �r.�
14. Men det folk vars tr�lar de bliva skall jag ock d�ma. Sedan
skola de draga ut med stora �godelar.
15. Men du sj�lv skall g� till dina f�der i frid och bliva begraven
i en god �lder.
16. Och i det fj�rde sl�ktet skall din s�d komma hit tillbaka. Ty
�nnu hava icke amor�erna fyllt sin missg�rnings m�tt.�
17. D� nu solen hade g�tt ned och det hade blivit alldeles m�rkt,
syntes en rykande ugn med flammande l�ga, som for fram mellan
styckena.
18. P� den dagen sl�t HERREN ett f�rbund med Abram och sade: ��t din
s�d skall jag giva detta land, fr�n Egyptens flod �nda fram till
den stora floden, till floden Frat:
19. kain�ernas, kenas�ernas, kadmon�ernas,
20. hetiternas, periss�ernas, rafa�ernas,
21. amor�ernas, kanan�ernas, girgas�ernas och jebus�ernas land.�
*01/16 F�rsta Mosebok (Genesis), 16 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 16 Kapitlet
Hagar och Ismael.
1. Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f�tt barn �t honom. Men hon
hade en egyptisk tj�nstekvinna, som hette Hagar;
2. och Sarai sade till Abram: �Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
s� att jag icke f�der barn; g� in till min tj�nstekvinna,
kanh�nda skall jag f� avkomma genom henne.� Abram lyssnade till
Sarais ord;
3. och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj�nstekvinna Hagar
och gav henne till hustru �t sin man Abram, sedan denne hade
bott tio �r i Kanaans land.
4. Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N�r hon nu
s�g att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
5. D� sade Sarai till Abram: �Den or�tt mig sker komme �ver dig.
Jag sj�lv lade min tj�nstekvinna i din famn, men d� hon nu ser
att hon �r havande ringaktar hon mig. HERREN d�me mellan mig
och dig.�
6. Abram sade till Sarai: �Din tj�nstekvinna �r ju i din hand, g�r
med henne vad du finner f�r gott.� N�r d� Sarai tuktade henne,
flydde hon bort ifr�n henne.
7. Men HERRENS �ngel kom emot henne vid en vattenk�lla i �knen, den
k�lla som ligger vid v�gen till Sur.
8. Och han sade: �Hagar, Sarais tj�nstekvinna, varifr�n kommer du,
och vart g�r du?� Hon svarade: �Jag �r stadd p� flykt ifr�n min
fru Sarai.�
9. D� sade HERRENS �ngel till henne: �V�nd tillbaka till din fru,
och �dmjuka dig under henne.�
10. Och HERRENS �ngel sade till henne: �Jag skall g�ra din s�d
mycket talrik, s� att man icke skall kunna r�kna den f�r dess
myckenhets skull.�
11. Ytterligare sade HERRENS �ngel till henne: �Se, du �r havande
och skall f�da en son; honom skall du giva namnet Ismael[1],
d�rf�r att HERREN har h�rt ditt lidande.
12. Och han skall bliva lik en vild�sna; hans hand skall vara emot
var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
strid med alla sina br�der.�
13. Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon
sade: �Du �r Seendets Gud.� Hon t�nkte n�mligen: �Har jag d�
verkligen h�r f�tt se en skymt av honom som ser mig[2]?�
14. D�rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
och Bered.
15. Och Hagar f�dde �t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
hade f�tt �t honom namnet Ismael.
16. Och Abram var �ttiosex �r gammal, n�r Hagar f�dde Ismael �t
Abram.
[1] D. �. Gud h�r.
[2] Hebr. ro�.
*01/17 F�rsta Mosebok (Genesis), 17 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 17 Kapitlet
L�ftet om Isak. Omsk�relsen.
1. N�r Abram var nittionio �r gammal, uppenbarade sig HERREN f�r
honom och sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige. Vandra
inf�r mig och var ostrafflig.
2. Jag vill g�ra ett f�rbund mellan mig och dig, och jag skall
f�r�ka dig �verm�ttan.�
3. D� f�ll Abram ned p� sitt ansikte, och Gud talade s� med honom:
4. �Se, det f�rbund som jag � min sida g�r med dig �r detta, att du
skall bliva en fader till m�nga folk.
5. D�rf�r skall du icke mer heta Abram, utan Abraham[1] skall vara
ditt namn, ty jag skall l�ta dig bliva en fader till m�nga folk.
6. Och jag skall g�ra dig �verm�ttan fruktsam och l�ta folkslag
komma av dig, och konungar skola utg� fr�n dig.
7. Och jag skall uppr�tta ett f�rbund mellan mig och dig och din
s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte, ett evigt f�rbund, s�
att jag skall vara din Gud och din s�ds efter dig;
8. och jag skall giva dig och din s�d efter dig det land d�r du nu
bor s�som fr�mling, hela Kanaans land, till ev�rdlig besittning,
och jag skall vara deras Gud.
9. Och Gud sade ytterligare till Abraham: �Du �ter skall h�lla mitt
f�rbund, du och din s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte.�
10. Och detta �r det f�rbund mellan mig och eder och din s�d efter
dig, som I skolen h�lla: allt mank�n bland eder skall omsk�ras;
11. p� eder f�rhud skolen I omsk�ras, och detta skall vara tecknet
till f�rbundet mellan mig och eder.
12. Sl�kte efter sl�kte skall vart gossebarn bland eder omsk�ras,
n�r det �r �tta dagar gammalt, j�mv�l den hemf�dde tj�naren och
den som �r k�pt f�r penningar fr�n n�got fr�mmande folk, och som
icke �r av din s�d.
13. Omsk�ras skall b�de din hemf�dde tj�nare och den som du har k�pt
f�r penningar; och s� skall mitt f�rbund vara p� edert k�tt
betygat s�som ett evigt f�rbund.
14. Men en oomskuren av mank�n, en vilkens f�rhud icke har blivit
omskuren, han skall utrotas ur sin sl�kt; han har brutit mitt
f�rbund.
15. Och Gud sade �ter till Abraham: �Din hustru Sarai skall du icke
mer kalla Sarai, utan Sara[2] skall vara hennes namn.
16. Och jag skall v�lsigna henne och skall ocks� med henne giva dig
en son; ja, jag skall v�lsigna henne, och folkslag skola komma
av henne, konungar �ver folk skola h�rstamma fr�n henne.�
17. D� f�ll Abraham ned p� sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
sj�lv: �Skulle barn f�das �t en man som �r hundra �r gammal?
Och skulle Sara f�da barn, hon som �r nittio �r gammal?�
18. Och Abraham sade till Gud: �M�tte allenast Ismael f� leva inf�r
dig!�
19. D� sade Gud: �Nej, din hustru Sara skall f�da dig en son, och du
skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr�tta
mitt f�rbund, ett evigt f�rbund, som skall g�lla hans s�d efter
honom.
20. Men ang�ende Ismael har jag ock h�rt din b�n; se, jag skall
v�lsigna honom och g�ra honom fruktsam och f�r�ka honom
�verm�ttan. Tolv h�vdingar skall han f� till s�ner, och jag
skall g�ra honom till ett stort folk.
21. Men mitt f�rbund skall jag uppr�tta med Isak, honom som Sara
skall f�da �t dig vid denna tid n�sta �r.�
22. D� Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr�n honom.
23. Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj�nare, de
hemf�dda och de som voro k�pta f�r penningar, allt mank�n bland
Abrahams husfolk, och omskar p� denna samma dag deras f�rhud,
s�som Gud hade tillsagt honom.
24. Och Abraham var nittionio �r gammal, n�r hans f�rhud blev
omskuren.
25. Och hans son Ismael var tretton �r gammal, n�r hans f�rhud blev
omskuren.
26. P� denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
27. och alla m�n i hans hus, de hemf�dda tj�narna och de som voro
k�pta f�r penningar ifr�n fr�mmande folk, blevo omskurna tillika
med honom.
[1] D. �. fader till m�nga.
[2] D. �. furstinna.
*01/18 F�rsta Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet
Herrens bes�k hos Abraham. F�rnyat l�fte
till Sara. Abrahams f�rb�n f�r Sodom.
1. Och HERREN uppenbarade sig f�r honom vid Mamres terebintlund, d�r
han satt vid ing�ngen till sitt t�lt, d� det var som hetast p�
dagen.
2. N�r han lyfte upp sina �gon, fick han se tre m�n st� framf�r sig.
Och d� han s�g dem, skyndade han emot dem fr�n t�ltets ing�ng och
bugade sig ned till jorden
3. och sade: �Herre, har jag funnit n�d f�r dina �gon, s� g� icke
f�rbi din tj�nare.
4. L�t mig h�mta litet vatten, s� att I kunnen tv� edra f�tter; och
vilen eder under tr�det.
5. Jag vill ock h�mta ett stycke br�d, s� att I kunnen vederkvicka
eder, innan I g�n vidare, eftersom I nu haven tagit v�gen f�rbi
eder tj�nare.� De sade: �G�r s�som du har sagt.�
6. Och Abraham skyndade in i t�ltet till Sara och sade: �Skynda dig
och tag tre sea-m�tt fint mj�l, kn�da det och baka kakor.�
7. Men sj�lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
ungkalv och gav den �t sin tj�nare, och denne skyndade sig att
tillreda den.
8. Och han tog gr�ddmj�lk och s�t mj�lk och kalven, som han hade
l�tit tillreda, och satte fram f�r dem; och han stod sj�lv hos
dem under tr�det, medan de �to.
9. Och de sade till honom: �Var �r din hustru Sara?� Han svarade
�D�rinne i t�ltet.�
10. D� sade han: �Jag skall komma tillbaka till dig n�sta �r vid
denna tid, och se, d� skall din hustru Sara hava en son.� Detta
h�rde Sara, d�r hon stod i ing�ngen till t�ltet, som var bakom
honom.
11. Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h�g �lder, och
Sara hade icke mer s�som kvinnor pl�ga hava.
12. D�rf�r log Sara vid sig sj�lv och t�nkte: �Skulle jag v�l nu p�
min �lderdom giva mig till lusta, nu d� ocks� min herre �r
gammal?�
13. Men HERREN sade till Abraham: �Varf�r log Sara och t�nkte:
'Skulle jag verkligen f�da barn, s� gammal som jag �r?'
14. �r d� n�got s� underbart, att HERREN icke skulle f�rm� det? P�
den best�mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
tid n�sta �r, och d� skall Sara hava en son.
15. D� nekade Sara och sade: �Jag log icke�; ty hon blev f�rskr�ckt.
Men han sade: �Jo, du log.�
16. Och m�nnen stodo upp f�r att g� d�rifr�n och v�nde sina blickar
ned mot Sodom, och Abraham gick med f�r att ledsaga dem.
17. Och HERREN sade: �Kan jag v�l d�lja f�r Abraham vad jag t�nker
g�ra?�
18. Av Abraham skall ju bliva ett stort och m�ktigt folk, och i
honom skola alla folk p� jorden varda v�lsignade.
19. Ty d�rtill har jag utvalt honom, f�r att han skall bjuda sina
barn och sitt hus efter sig att h�lla HERRENS v�g och �va
r�ttf�rdighet och r�tt, p� det att HERREN m� l�ta det komma �ver
Abraham, som han har lovat honom.�
20. Och HERREN sade: �Ropet fr�n Sodom och Gomorra �r stort, och
deras synd �r mycket sv�r;
21. d�rf�r vill jag g� ditned och se om de verkligen i allt hava
gjort efter det rop som har kommit till mig; om s� icke �r, vill
jag veta det.
22. Och m�nnen beg�vo sig d�rifr�n och gingo mot Sodom; men Abraham
stod �nnu kvar inf�r HERREN.
23. Och Abraham tr�dde n�rmare och sade: �Vill du d� f�rg�ra den
r�ttf�rdige tillika med den ogudaktige?�
24. Kanh�nda finnas femtio r�ttf�rdiga i staden; vill du d� f�rg�ra
den och icke skona orten f�r de femtio r�ttf�rdigas skull som
finnas d�r?�
25. Bort det, att du skulle s� g�ra och d�da den r�ttf�rdige tillika
med den ogudaktige, s� att det skulle g� den r�ttf�rdige likasom
den ogudaktige; bort det ifr�n dig! Skulle han som �r hela
jordens domare icke g�ra vad r�tt �r?�
26. HERREN sade: �Om jag i Sodom finner femtio r�ttf�rdiga inom
staden, s� vill jag skona orten f�r deras skull.�
27. Men Abraham svarade och sade: �Se, jag har dristat mig att tala
till Herren, fast�n jag �r stoft och aska.�
28. Kanh�nda skall det fattas fem i de femtio r�ttf�rdiga; vill du
d� f�r de fems skull f�rd�rva hela staden?� Han sade: �Om jag
d�r finner fyrtiofem; s� skall jag icke f�rd�rva den.�
29. Men han fortfor att tala till honom och sade: �Kanh�nda skola
fyrtio finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d� icke g�ra det,
f�r de fyrtios skull.�
30. D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag �nnu talar n�got.
Kanh�nda skola trettio finnas d�r.� Han svarade: �Om jag d�r
finner trettio, s� skall jag icke g�ra det.�
31. Men han sade: �Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
Kanh�nda skola tjugu finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d�
icke f�rd�rva den, f�r de tjugus skull.�
32. D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag talar allenast
�nnu en g�ng. Kanh�nda skola tio finnas d�r.� Han svarade: �Jag
skall d� icke f�rd�rva den, f�r de tios skull.�
33. Och HERREN gick bort, sedan han talat ut med Abraham; och
Abraham v�nde tillbaka hem.
*01/19 F�rsta Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet
Sodoms f�rst�ring. Lots hustru och
d�ttrar.
1. Och de tv� �nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d�
i Sodoms port. N�r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
dem och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte
2. och sade: �I herrar, tagen h�rb�rge i eder tj�nares hus och
stannen d�r �ver natten, och tv�n edra f�tter; sedan kunnen I i
morgon bittida forts�tta eder f�rd.� De svarade: �Nej, vi vilja
stanna p� gatan �ver natten.�
3. Men han bad dem s� entr�get, att de togo h�rb�rge hos honom och
kommo in i hans hus. Och han tillredde en m�ltid �t dem och
bakade osyrat br�d, och de �to.
4. Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m�nnen i staden,
Sodoms m�n, b�de unga och gamla, allt folket, s� m�nga de voro.
5. Dessa kallade p� Lot och sade till honom: �Var �ro de m�n som
hava kommit till dig i natt? F�r dem ut till oss, s� att vi f�
k�nna dem.�
6. D� gick Lot ut till dem i porten och st�ngde d�rren efter dig
7. och sade �Mina br�der, g�ren icke s� illa.�
8. Se, jag har tv� d�ttrar, som �nnu icke veta av n�gon man. Dem
vill jag f�ra ut till eder, s� kunnen I g�ra med dem vad I
finnen f�r gott. G�ren allenast icke n�got mot dessa m�n,
eftersom de nu hava g�tt in under skuggan av mitt tak.�
9. Men de svarade: �Bort med dig!� Och de sade ytterligare: �Denne,
en ensam man, har kommit hit och bor h�r s�som fr�mling, och han
vill dock st�ndigt upph�va sig som domare. Men nu skola vi g�ra
dig mer ont �n dem.� Och de tr�ngde med v�ld in p� mannen Lot
och stormade fram f�r att spr�nga d�rren.
10. D� r�ckte m�nnen ut sina h�nder och togo Lot in till sig i huset
och st�ngde d�rren.
11. Och de m�n som stodo utanf�r husets port slogo de med blindhet,
b�de sm� och stora, s� att de f�rg�ves s�kte finna porten.
12. Och m�nnen sade till Lot: �Har du n�gon mer h�r, n�gon m�g,
eller n�gra s�ner eller d�ttrar, eller n�gon annan som tillh�r
dig i staden, s� f�r dem bort ifr�n detta st�lle.
13. Ty vi skola f�rd�rva detta st�lle; ropet fr�n dem har blivit s�
stort inf�r HERREN, att HERREN har uts�nt oss till att f�rd�rva
dem.�
14. D� gick Lot ut och talade till sina m�gar, som skulle f� hans
d�ttrar, och sade: �St�n upp och g�n bort ifr�n detta st�lle; ty
HERREN skall f�rd�rva staden.� Men hans m�gar menade att han
sk�mtade.
15. N�r nu morgonrodnaden gick upp, manade �nglarna p� Lot och sade:
�St� upp och tag med dig din hustru och dina b�da d�ttrar, som
du har hos dig, p� det att du icke m� f�rg�s genom stadens
missg�rning.�
16. Och d� han �nnu dr�jde, togo m�nnen honom vid handen j�mte hans
hustru hans b�da d�ttrar, ty HERREN ville skona honom; och de
f�rde honom ut, och n�r de voro utanf�r staden, sl�ppte de
honom.
17. Och medan de f�rde dem ut, sade den ene: �Fly f�r ditt livs
skull; se dig icke tillbaka, och dr�j ingenst�des p� Sl�tten.
Fly undan till bergen, s� att du icke f�rg�s.�
18. Men Lot sade till dem: �Ack nej, Herre.
19. Se, din tj�nare har ju funnit n�d f�r dina �gon, och stor �r den
barmh�rtighet som du f�r med mig, d� du vill r�dda mitt liv; men
jag f�rm�r icke fly undan till bergen; jag r�des att olyckan
hinner mig, s� att jag omkommer.
20. Se, staden d�rborta ligger helt n�ra, och det �r l�tt att fly
dit, och den �r liten; l�t mig fly undan dit -- den �r ju s�
liten -- p� det att jag m� bliva vid liv.�
21. D� svarade han honom: �V�lan, jag skall ock h�ri g�ra dig till
viljes; jag skall icke omst�rta den stad som du talar om.
22. Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g�ra, f�rr�n du
har kommit dit.� D�rav fick staden namnet Soar[1].
23. D� nu solen hade g�tt upp �ver jorden och Lot hade kommit till
Soar,
24. l�t HERREN svavel och eld regna fr�n himmelen, fr�n HERREN, �ver
Sodom och Gomorra;
25. och han omst�rtade dessa st�der med hela Sl�tten och alla dem
som bodde i st�derna och det som v�xte p� marken.
26. Och Lots hustru, som f�ljde efter honom, s�g sig tillbaka; d�
blev hon en saltstod.
27. Och n�r Abraham bittida f�ljande morgon gick till den plats d�r
han hade st�tt inf�r HERREN,
28. och blickade ned �ver Sodom och Gomorra och �ver hela
Sl�ttlandet, d� fick han se en r�k stiga upp fr�n landet, lik
r�ken fr�n en sm�ltugn.
29. S� skedde d�, att n�r Gud f�rd�rvade st�derna p� Sl�tten, t�nkte
han p� Abraham och l�t Lot komma undan omst�rtningen, d� han
omst�rtade st�derna d�r Lot hade bott.
30. Och Lot drog upp fr�n Soar till bergsbygden och bodde d�r med
sina b�da d�ttrar, ty han fruktade f�r att bo kvar i Soar; och
han bodde med sina b�da d�ttrar i en grotta.
31. D� sade den �ldre till den yngre: �V�r fader �r gammal, och
ingen man finnes i landet, som kan g� in till oss efter all
v�rldens sedv�nja.�
32. Kom, l�t oss giva v�r fader vin att dricka och l�gga oss hos
honom f�r att vi m� skaffa oss livsfrukt genom v�r fader.�
33. S� g�vo de sin fader vin att dricka den natten, och den �ldre
gick in och lade sig hos sin fader, och han m�rkte icke n�r hon
lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
34. Dagen d�refter sade den �ldre till den yngre: �Se, jag l�t i
natt hos min fader; l�t oss ocks� denna natt giva honom vin att
dricka, och g� du in och l�gg dig hos honom, f�r att vi m� skaffa
oss livsfrukt genom v�r fader.�
35. S� g�vo de ocks� den natten sin fader vin att dricka; och den
yngre gick och lade sig hos honom, och han m�rkte icke n�r hon
lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
36. S� blevo Lots b�da d�ttrar havande genom sin fader.
37. Och den �ldre f�dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr�n
honom h�rstamma moabiterna �nda till denna dag.
38. Den yngre f�dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
fr�n honom h�rstamma Ammons barn �nda fram till denna dag.
[1] D. �. litenhet.
*01/20 F�rsta Mosebok (Genesis), 20 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 20 Kapitlet
Abraham och hans hustru i Gerar.
1. Och Abraham br�t upp d�rifr�n och drog till Sydlandet; d�r
uppeh�ll han sig mellan Kades och Sur, och n�gon tid bodde han i
Gerar.
2. Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D�
s�nde Abimelek, konungen i Gerar, och l�t h�mta Sara till sig.
3. Men Gud kom till Abimelek i en dr�m om natten och sade till
honom: �Se, du m�ste d� f�r den kvinnas skull som du har tagit
till dig, fast hon �r en annan mans �kta hustru.�
4. Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade:
�Herre, vill du d� dr�pa ocks� r�ttf�rdiga m�nniskor?
5. Sade han icke sj�lv till mig: 'Hon �r min syster'? Och likas�
sade hon: 'Han �r min broder.' I mitt hj�rtas oskuld och med
rena h�nder har jag gjort detta.�
6. D� sade Gud till honom i dr�mmen: �Ja, jag vet att du har gjort
detta i ditt hj�rtas oskuld, och jag har sj�lv hindrat dig fr�n
att synda mot mig; d�rf�r har jag icke tillstatt dig att komma
vid henne.
7. Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han �r en profet.
Och han m� bedja f�r dig, s� att du f�r leva. Men om du icke
giver henne tillbaka, s� vet att du skall d�den d�, du sj�lv och
alla som tillh�ra dig.
8. D� stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
alla sina tj�nare och ber�ttade allt detta f�r dem: och m�nnen
blevo mycket f�rskr�ckta.
9. Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
�Vad har du gjort mot oss! Vari har jag f�rsyndat mig mot dig,
eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg� en s�
stor synd? P� otillb�rligt s�tt har du handlat mot mig.�
10. Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: �Vad var din mening,
n�r du gjorde detta?�
11. Abraham svarade: �Jag t�nkte: 'P� denna ort fruktar man nog icke
Gud; de skola dr�pa mig f�r min hustrus skull.'
12. Hon �r ocks� verkligen min syster, min faders dotter, fast�n
icke min moders dotter; och s� blev hon min hustru.
13. Men n�r Gud s�nde mig ut p� vandring bort ifr�n min faders hus,
sade jag till henne: 'Bevisa mig din k�rlek d�rmed att du s�ger
om mig, varthelst vi komma, att jag �r din broder.'�
14. D� tog Abimelek f�r och f�kreatur, tj�nare och tj�narinnor och
gav dem �t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara
tillbaka.
15. Och Abimelek sade: �Se, mitt land ligger �ppet f�r dig; du m� bo
var du finner f�r gott.�
16. Och till Sara sade han: �Se, jag giver �t din broder tusen
siklar silver; det skall f�r dig vara en f�rsoningsg�va inf�r
allt ditt folk. S� har du inf�r alla f�tt uppr�ttelse.�
17. Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
och hans tj�nstekvinnor, s� att de �ter kunde f�da barn.
18. HERREN hade n�mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
ofruktsamma, f�r Saras, Abrahams hustrus, skull.
*01/21 F�rsta Mosebok (Genesis), 21 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 21 Kapitlet
Isaks f�delse. Ismael och Hagar i �knen.
Abrahams f�rbund med Abimelek.
1. Och HERREN s�g till Sara, s�som han hade lovat, och HERREN
gjorde med Sara s�som han hade sagt.
2. Sara blev havande och f�dde �t Abraham en son p� hans �lderdom,
vid den best�mda tid som Gud hade sagt honom.
3. Och Abraham gav den son som var f�dd �t honom, den som Sara hade
f�tt �t honom, namnet Isak.
4. Och Abraham omskar sin son Isak, n�r denne var �tta dagar
gammal, s�som Gud hade bjudit honom.
5. Och Abraham var hundra �r gammal, n�r hans son Isak f�ddes �t
honom.
6. Och Sara sade: �Gud har berett mig ett l�je; var och en som f�r
h�ra detta skall le mot mig.�
7. Och hon sade: �Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
barn di? Och nu har jag f�tt honom en son p� hans �lderdom!�
8. Och barnet v�xte upp och blev avvant; och den dag d� Isak
avvandes gjorde Abraham ett stort g�stabud.
9. D� fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
hade f�tt Abraham, leka och sk�mta;
10. och hon sade till Abraham: �Driv ut denna tj�nstekvinna och
hennes son, ty denna tj�nstekvinnas son skall icke �rva med min
son Isak.�
11. Det talet misshagade Abraham mycket f�r hans sons skull.
12. Men Gud sade till Abraham: �Du m� icke f�r gossens och f�r din
tj�nstekvinnas skull l�ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara
I allt vad hon s�ger dig; ty genom Isak �r det som s�d skall
uppkallas efter dig.
13. Men ocks� tj�nstekvinnans son skall jag g�ra till ett folk,
d�rf�r att han �r av din s�d.�
14. Bittida f�ljande morgon tog Abraham br�d och en l�gel med vatten
och gav det �t Hagar; han lade det p� hennes rygg och gav henne
barnet med och l�t henne g�. Och hon begav sig �stad och irrade
omkring i Beer-Sebas �ken.
15. Men n�r vattnet i l�geln hade tagit slut, kastade hon barnet
ifr�n sig under en buske
16. och gick bort och satte sig ett stycke d�rifr�n, p� ett
b�gskotts avst�nd, ty hon t�nkte: �Jag f�rm�r icke se p�, huru
barnet d�r.� Och d�r hon nu satt, p� n�got avst�nd, brast hon ut
i gr�t.
17. D� h�rde Gud gossens r�st, och Guds �ngel ropade till Hagar fr�n
himmelen och sade till henne: �Vad fattas dig, Hagar? Frukta
icke; ty Gud har h�rt gossens r�st, d�r han ligger.
18. G� och lyft upp gossen, och tag honom vid handen, jag skall g�ra
honom till ett stort folk.�
19. Och Gud �ppnade hennes �gon, s� att hon blev varse en
vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l�gel med vatten
och gav gossen att dricka.
20. Och Gud var med gossen, och han v�xte upp och bodde i �knen och
blev med tiden en b�gskytt.
21. Han bodde i �knen Paran; och hans moder tog en hustru �t honom
fr�n Egyptens land.
22. Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h�rh�vitsman, och
talade med Abraham och sade: �Gud �r med dig i allt vad du g�r.
23. S� lova mig nu h�r med ed vid Gud att du icke skall g�ra dig
skyldig till n�got svek mot mig eller mina barn och
efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d�r du
nu bor s�som fr�mling samma godhet som jag bevisat dig.�
24. Abraham sade: �Det vill jag lova dig.�
25. Dock gjorde Abraham Abimelek f�rebr�elser ang�ende en
vattenbrunn som Abimeleks tj�nare hade tagit ifr�n honom.
26. Men Abimelek svarade: �Jag vet icke vem som har gjort detta;
sj�lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h�rt n�got
d�rom f�rr�n i dag.�
27. D� tog Abraham f�r och f�kreatur och gav �t Abimelek; och de
sl�to f�rbund med varandra.
28. Men Abraham st�llde sju lamm av hjorden avsides.
29. D� sade Abimelek till Abraham: �Vad betyda de sju lammen som du
har st�llt d�r avsides?�
30. Han svarade: �Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f�r att
detta m� vara mig till ett vittnesb�rd d�rom att det �r jag som
har gr�vt denna brunn.�
31. D�rav kallades det st�llet Beer-Seba[1], eftersom de b�da d�r
gingo eden.
32. N�r de s� hade slutit f�rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
hans h�rh�vitsman Pikol upp och v�nde tillbaka till filist�ernas
land.
33. Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och �kallade
d�r HERREN, den eviga Gudens, namn. Och Abraham bodde i
filist�ernas land en l�ng tid.
[1] D. �. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden f�r �sju� och �ed�
likhet med varandra.
*01/22 F�rsta Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet
Abraham pr�vas av Gud genom befallningen
att offra Isak. Nahors sl�kttavla.
1. En tid d�refter h�nde sig att Gud satte Abraham p� prov. Han
sade till honom: �Abraham!� Han svarade: �H�r �r jag.�
2. D� sade han: �Tag din son Isak, din ende son, som du har k�r,
och g� bort till Moria land, och offra honom d�r s�som
br�nnoffer, p� ett berg som jag skall s�ga dig.�
3. Bittida f�ljande morgon lastade Abraham sin �sna och tog med sig
tv� sina tj�nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
s�nder ved till br�nnoffer, br�t han upp och begav sig p� v�g
till den plats som Gud hade sagt honom.
4. N�r nu Abraham p� tredje dagen lyfte upp sina �gon och fick se
platsen p� avst�nd,
5. sade han till sina tj�nare: �Stannen I h�r med �snan; jag och
gossen vilja g� ditbort. N�r vi hava tillbett, skola vi komma
tillbaka till eder.�
6. Och Abraham tog veden till br�nnoffret och lade den p� sin son
Isak, men sj�lv tog han elden och kniven, och de gingo s� b�da
tillsammans.
7. D� talade Isak till sin fader Abraham och sade: �Min fader!�
Han svarade: �Vad vill du, min son?� Han sade: �Se, h�r �r
elden och veden, men var �r f�ret till br�nnoffret?�
8. Abraham svarade: �Gud utser nog �t sig f�ret till br�nnoffret,
min son.� S� gingo de b�da tillsammans.
9. N�r de nu hade kommit fram till den plats som Gud hade sagt
Abraham, byggde han d�r ett altare och lade veden d�rp�, sedan
band han sin son Isak och lade honom p� altaret ovanp� veden.
10. Och Abraham r�ckte ut sin hand och tog kniven f�r att slakta sin
son.
11. D� ropade HERRENS �ngel till honom fr�n himmelen och sade:
�Abraham! Abraham!� Han svarade: �H�r �r jag.�
12. D� sade han: �L�t icke din hand komma vid gossen, och g�r honom
intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d� du icke har
undanh�llit mig din ende son.�
13. N�r d� Abraham lyfte upp sina �gon, fick han bakom sig se en
v�dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn�r; och Abraham
gick dit och tog v�duren och offrade den till br�nnoffer i sin
sons st�lle.
14. Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu f�r tiden
heter den Berget d�r HERREN l�ter se sig.
15. Och HERRENS �ngel ropade f�r andra g�ngen till Abraham fr�n
himmelen
16. och sade: �Jag sv�r vid mig sj�lv, s�ger HERREN: Eftersom du
har gjort detta och icke undanh�llit mig din ende son
17. d�rf�r skall jag rikligen v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik
s�som stj�rnorna p� himmelen och s�som sanden p� havets strand;
och din s�d skall intaga sina fienders portar.
18. Och i din s�d skola alla folk p� jorden v�lsigna sig[1], d�rf�r
att du lyssnade till mina ord.�
19. Sedan v�nde Abraham tillbaka till sina tj�nare; och de stodo upp
och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i
Beer-Seba.
20. En tid h�refter blev s� ber�ttat f�r Abraham: �Se, Milka har ock
f�tt barn �t din broder Nahor.�
21. Barnen vore Us, hans f�rstf�dde, och Bus, dennes broder, och
Kemuel, Arams fader,
22. vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
23. Men Betuel f�dde Rebecka. Dessa �tta f�ddes av Milka �t Nahor,
Abrahams broder.
24. Och hans bihustru, som hette Reuma, f�dde ock barn, n�mligen
Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
[1] Se V�lsigna i Ordf�rkl.
*01/23 F�rsta Mosebok (Genesis), 23 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 23 Kapitlet
Saras d�d. Abrahams gravk�p.
1. Och Sara blev ett hundra tjugusju �r gammal; s� gammal blev
Sara.
2. Och Sara dog i Kirjat-Arba, det �r Hebron, i Kanaans land. Och
Abraham kom och h�ll d�dsklagan efter Sara och begr�t henne.
3. D�refter stod Abraham upp och gick bort ifr�n den d�da och
talade s� till Hets barn:
4. �Jag �r en fr�mling och g�st hos eder. L�ten mig nu f� en egen
grav hos eder, s� att jag kan f�ra min d�da dit och begrava
henne.�
5. D� svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
6. �H�r oss, herre. Du �r en Guds h�vding bland oss; begrav din
d�da i den f�rn�mligaste av v�ra gravar. Ingen av oss skall
v�gra att giva dig sin grav till att d�r begrava din d�da.�
7. Men Abraham stod upp och bugade sig f�r landets folk, Hets barn;
8. och han talade med dom och sade: �Om I tillst�djen att jag f�r
ut min d�da och begraver henne, s� h�ren mig och l�ggen eder ut
f�r mig hos Efron, Sohars son,
9. s� att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh�r honom,
och som ligger vid �ndan av hans �ker. Mot full betalning i
eder krets m� han giva mig den till egen grav.�
10. Men Efron satt d�r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade
Abraham i n�rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
stadsport; han sade:
11. �Icke s�, min herre. H�r mig: Jag sk�nker dig �kern; grottan
som finnes d�r sk�nker jag dig ock; jag sk�nker dig den inf�r
mina landsm�ns �gon; begrav d�r din d�da.�
12. Men Abraham bugade sig f�r landets folk;
13. och han talade till Efron i n�rvaro av landets folk och sade:
�V�rdes dock h�ra mig. Jag vill betala �kerns v�rde; tag emot
det av mig, och l�t mig d�r begrava min d�da.�
14. D� svarade Efron Abraham och sade till honom:
15. �Min herre, h�r mig. Ett jordstycke till ett v�rde av fyra
hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
Begrav du din d�da.�
16. Och Abraham f�rstod Efron och v�gde upp �t honom den summa som
Efron hade uppgivit i n�rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
silver, s�dant silver som var g�ngbart i handel.
17. S� skedde det att Efrons �ker i Makpela, gent emot Mamre, sj�lva
�kern med grottan som fanns d�r och alla tr�d p� �kern, s�
l�ngt dess omr�de str�ckte sig runt omkring, blev �verl�ten �t
Abraham till egendom
18. inf�r Hets barns �gon, inf�r alla som bodde inom hans stadsport.
19. D�refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p� �kern i
Makpela, gent emot Mamre, det �r Hebron, i Kanaans land.
20. �kern med grottan som fanns d�r blev s� av Hets barn �verl�ten
�t Abraham till egen grav.
*01/24 F�rsta Mosebok (Genesis), 24 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 24 Kapitlet
Rebecka bliver Isaks hustru.
1. Abraham var nu gammal och kommen till h�g �lder, och HERREN hade
v�lsignat Abraham i alla stycken.
2. D� sade han till sin �ldste hustj�nare, den som f�restod all
hans egendom: �L�gg din hand under min l�nd;
3. jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
Gud, att du icke till hustru �t min son skall taga en dotter
till n�gon av kanan�erna bland vilka jag bor,
4. utan att du skall g� till mitt eget land och till min sl�kt och
d�r taga hustru �t min son Isak.�
5. Tj�naren sade till honom: �Men om s� h�nder, att kvinnan icke
vill f�lja mig hit till landet, m�ste jag d� f�ra din son
tillbaka till det land som du har kommit ifr�n?�
6. Abraham svarade honom: �Tag dig till vara f�r att f�ra min son
dit tillbaka.
7. HERREN, himmelens Gud, som har f�rt mig bort ifr�n min faders
hus och ifr�n mitt f�dernesland, han som har talat till mig och
svurit och sagt: '�t din s�d skall jag giva detta land', han
skall s�nda din �ngel framf�r dig, s� att du d�rifr�n skall
kunna f� en hustru �t min son.
8. Men om kvinnan icke vill f�lja dig, s� �r du fri ifr�n denna din
ed till mig. Allenast m� du icke f�ra min son dit tillbaka.�
9. D� lade tj�nare sin hand under sin herre Abrahams l�nd och
lovade honom denna ed.
10. Och tj�naren tog tio av sin herres kameler och drog �stad med
allahanda dyrbara g�vor fr�n sin herre; han stod upp och drog
�stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
11. D�r l�t han kamalerna l�gra sig utanf�r staden, vid en
vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d� kvinnorna
pl�gade komma ut f�r att h�mta vatten.
12. Och han sade: �HERRE, min herre Abrahams Gud, l�t mig i dag f�
ett lyckosamt m�te, och g�r n�d med min herre Abraham.
13. Se, jag st�r h�r vid vattenk�llan, och stadsbornas d�ttrar komma
hitut f�r att h�mta vatten.
14. Om jag nu s�ger till en flicka: 'H�ll hit din kruka, och l�t mig
f� dricka' och hon d� svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
vattna', m� hon d� vara den som du har utsett �t din tj�nare
Isak, s� skall jag d�rav veta att du har gjort n�d med min
herre.�
15. Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
Nahors hustru; och hon bar sin kruka p� axeln.
16. Och flickan var mycket fager att sk�da, en jungfru som ingen man
hade k�nt. Hon gick nu ned till k�llan och fyllde sin kruka och
steg s� upp igen.
17. D� skyndade tj�naren emot henne och sade: �L�t mig f� dricka
litet vatten ur din kruka.�
18. Hon svarade: �Drick, min herre� och lyfte strax ned krukan p�
sin hand och gav honom att dricka.
19. Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: �Jag vill
ock �sa upp vatten �t dina kameler, till dess att de alla hava
f�tt dricka.�
20. Och hon t�mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade �ter till
brunnen f�r att h�mta vatten och �ste s� upp �t alla hans
kameler.
21. Men mannen s�g p� henne under tystnad och undrade om HERREN hade
gjort hans resa lyckosam eller icke.
22. Och n�r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n�sring
av guld, en halv sikel i vikt, och tv� armband av guld, tio
siklar i vikt,
23. och fr�gade: �Vems dotter �r du? S�g mig det. Och s�g mig om
vi kunna f� natth�rb�rge i din faders hus?�
24. Hon svarade honom: �Jag �r dotter till Betuel, Milkas son, som
av henne f�des �t Nahor.�
25. Och hon sade ytterligare till honom: �Vi hava rikligt med b�de
halm och foder; natth�rb�rge kan du ock f�.�
26. D� b�jde mannen sig ned och tillbad HERREN
27. och sade: �Lovad vara HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
har tagit sin n�d och trofasthet ifr�n min herre! Mig har
HERREN ledsagat p� v�gen, hem till min herres fr�nder.�
28. Och flickan skyndade �stad och ber�ttade allt detta i sin moders
hus.
29. Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade
�stad till mannen d�rute vid k�llan.
30. N�r han n�mligen s�g n�sringen och armbanden som hans syster
bar, och n�r han h�rde huru hans syster Rebecka ber�ttade: 'S�
och s� talade mannen till mig', d� begav han sig ut till mannen,
d�r denne stod hos kamelerna vid k�llan.
31. Och han sade: �Kom in, du HERRENS v�lsignade; varf�r st�r du
h�rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f�r
kamelerna.�
32. S� kom d� mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
tog fram halm och foder �t kamelerna, och vatten till att tv�
hans och hans f�ljeslagares f�tter.
33. Och man satte fram mat f�r honom; men han sade: �Jag vill icke
�ta, f�rr�n jag har framf�rt mitt �rende.� Laban svarade: �S�
tala d�.�
34. D� sade han: �Jag �r Abrahams tj�nare.
35. Och HERREN har rikligen v�lsignat min herre, s� att han har
blivit en m�ktig man; han har givit honom f�r och f�kreatur,
silver och guld, tj�nare och tj�narinnor, kameler och �snor.
36. Och Sara, min herres hustru, har f�tt �t min herre en son p� sin
�lderdom, och �t denne har han givit allt vad han �ger.
37. Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru �t
min son skall du icke taga en dotter till n�gon av kanan�erna i
vilkas land jag bor,
38. utan du skall g� till min faders hus och till min sl�kt och d�r
taga hustru �t min son.'
39. D� sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f�lja
med mig?'
40. Han svarade mig: 'HERREN, inf�r vilken jag har vandrat, skall
s�nda sin �ngel med dig och g�ra din resa lyckosam, s� att du �t
min son f�r en hustru av min sl�kt och av min faders hus;
41. i s�dant fall skall skall du vara l�st fr�n din ed till mig, n�r
du har kommit till min sl�kt. Ocks� om de icke giva henne �t
dig, skall du vara fri ifr�n eden till mig.'
42. S� kom jag i dag till k�llan, och jag sade: HERRE, min herre
Abrahams Gud, om du vill l�ta den resa p� vilken jag �r stadd
bliva lyckosam,
43. m� det d� ske, n�r jag nu st�r h�r vid vattenk�llan, att om en
ung kvinna kommer ut f�r att h�mta vatten och jag s�ger till
henne: 'L�t mig f� dricka litet vatten ur din kruka'
44. och hon d� svarar mig: 'Drick du; �t dina kameler vill jag ock
�sa upp vatten' -- m� hon d� vara den kvinna som HERREN har
utsett �t min herres son.
45. Och innan jag hade slutat att s� tala f�r mig sj�lv, se, d� kom
Rebecka ut med sin kruka p� axeln och gick ned till k�llan f�r
att h�mta vatten. D� sade jag till henne: 'L�t mig f� dricka.'
46. Och strax lyfte hon ned sin kruka fr�n axeln och sade: 'Drick;
dina kameler vill jag ock vattna.' S� drack jag, och hon
vattnade ocks� kamelerna.
47. Och jag fr�gade henne och sade: 'Vems dotter �r du?' Hon
svarade: 'Jag �r dotter till Betuel, Nahors son, som f�ddes �t
honom av Milka.' D� satte jag ringen i hennes n�sa och
armbanden p� hennes armar.
48. Och jag b�jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p� den r�tta v�gen, s�
att jag �t hans son skulle f� min herres fr�ndes dotter.
49. Om I nu viljen visa min herre k�rlek och trofasthet, s� s�gen
mig det; varom icke, s� s�gen mig ock det, f�r att jag d� m�
v�nda mig �t annat h�ll, till h�ger eller till v�nster.�
50. D� svarade Laban och Betuel och sade: �Fr�n HERREN har detta
utg�tt; vi kunna i den saken intet s�ga till dig, varken ont
eller gott.
51. Se, d�r st�r Rebecka inf�r dig, tag henne och drag �stad; m� hon
bliva hustru �t din herres son, s�som HERREN har sagt.�
52. N�r Abrahams tj�nare h�rde deras ord f�ll han ned p� jorden och
tillbad HERREN.
53. Sedan tog tj�naren fram smycken av silver och guld, s� ock
kl�der, och gav detta �t Rebecka. J�mv�l �t hennes broder och
hennes moder gav han dyrbara sk�nker.
54. Och de �to och drucko, han och hans f�ljeslagare, och stannade
sedan d�r �ver natten. Men om morgonen, n�r de hade st�tt upp,
sade han: �L�ten mig nu fara till min herre.�
55. D� sade hennes broder och hennes moder: �L�t flickan stanna hos
oss n�gra dagar, tio eller s�; sedan m� du fara.�
56. Men han svarade dem: �Uppeh�llen mig icke, eftersom HERREN har
gjort min resa lyckosam. L�ten mig fara; jag vill resa hem till
min herre.�
57. D� sade de: �Vi vilja kalla hit flickan och fr�ga henne sj�lv.�
58. Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: �Vill du
resa med denne man?� Hon svarade: �Ja.�
59. D� best�mde de att deras syster Rebecka j�mte sin amma skulle
fara med Abrahams tj�nare och dennes m�n.
60. Och de v�lsignade Rebecka och sade till henne: �Av dig, du v�r
syster, komme tusen g�nger tio tusen, och m� dina avkomlingar
intaga sina fienders portar.�
61. Och Rebecka och hennes t�rnor stodo upp och satte sig p�
kamelerna och f�ljde med mannen; s� tog tj�naren Rebecka med sig
och for sin v�g.
62. Men Isak var p� v�g hem fr�n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
Sydlandet.
63. Och mot aftonen hade Isak g�tt ut p� f�ltet i sorgsna tankar.
N�r han d� lyfte upp sina �gon, fick han se kameler komma.
64. D� nu ocks� Rebecka lyfte upp sina �gon och fick se Isak, steg
hon med hast ned fr�n kamelen;
65. och hon fr�gade tj�naren: �Vem �r den mannen som kommer emot oss
d�r p� f�ltet?� Tj�naren svarade: �Det �r min herre.� D� tog
hon sin sl�ja och h�ljde sig i den.
66. Och tj�naren f�rt�ljde f�r Isak huru han hade utr�ttat allt.
67. Och Isak f�rde henne in i sin moder Saras t�lt; och han tog
Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
k�r. S� blev Isak tr�stad i sorgen efter sin moder.
*01/25 F�rsta Mosebok (Genesis), 25 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 25 Kapitlet
Abrahams s�ner med Ketura. Hans d�d och
begravning. Ismaels sl�kttavla, Esaus
och Jakobs f�delse. Esaus
f�rstf�dslor�tt.
1. Och Abraham tog sig �nnu en hustru, och hon hette Ketura.
2. Hon f�dde �t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
Sua.
3. Och Joksan f�dde Saba och Dedan, och Dedans s�ner vore
assur�erna, letus�erna och leumm�erna.
4. Och Midjans s�ner vore Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
dessa voro Keturas s�ner.
5. Och Abraham gav allt vad han �gde �t Isak.
6. Men �t s�nerna till sina bihustrur gav Abraham sk�nker och
skilde dem, medan han sj�lv �nnu levde, fr�n sin son Isak och
l�t dem draga �sterut, bort till �sterlandet.
7. Och detta �r antalet av Abrahams levnads�r: ett hundra
sjuttiofem �r;
8. d�refter gav Abraham upp andan och dog i en god �lder, gammal
och m�tt p� livet, och blev samlad till sina f�der.
9. Och hans s�ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
Makpela, p� hetiten Efrons, Sohars sons, �ker gent emot Mamre,
10. den �ker som Abraham hade k�pt av Hets barn; d�r blev Abraham
begraven, s�v�l som hans hustru Sara.
11. Och efter Abrahams d�d v�lsignade Gud hans son Isak. Och Isak
bodde vid Beer-Lahai-Roi.
12. Och detta �r ber�ttelsen om Ismaels sl�kt, Abrahams sons, som
f�ddes �t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj�nstekvinna.
13. Dessa �ro namnet p� Ismaels s�ner, med deras namn, efter deras
�ttf�ljd: Nebajot, Ismaels f�rstf�dde, vidare Kedar, Adbeel,
Mibsam,
14. Misma, Duma och Massa,
15. Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
16. Dessa voro Ismaels s�ner och dessa deras namn, i deras byar och
t�ltl�ger, tolv h�vdingar efter deras stammar.
17. Och detta �r antalet av Ismaels levnads�r: ett hundra trettiosju
�r; d�refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
f�der.
18. Och de hade sina boningsplatser fr�n Havila �nda till Sur som
ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid
med alla sina br�der.
19. Och detta �r ber�ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl�kt.
Abraham f�dde Isak;
20. och Isak var fyrtio �r gammal, n�r han till hustru �t sig tog
Rebecka, som var dotter till aram�en Betuel fr�n Paddan-Aram och
syster till aram�en Laban.
21. Och Isak bad till HERREN f�r sin hustru Rebecka, ty hon var
ofruktsam; och HERREN b�nh�rde honom, s� att hans hustru Rebecka
blev havande.
22. Men barnen st�tte varandra i hennes liv; d� sade hon: �Om det
skulle g� s�, varf�r skulle jag d� vara till?� Och hon gick
bort f�r att fr�ga HERREN.
23. Och HERREN svarade henne:
�Tv� folk finnas i ditt liv,
tv� folkstammar skola ur ditt sk�te s�ndras fr�n varandra;
den ena stammen skall vara den andra �verm�ktig,
och den �ldre skall tj�na den yngre.�
24. N�r sedan tiden var inne att hon skulle f�da, se, d� funnos
tvillingar i hennes liv.
25. Den som f�rst kom fram var r�dl�tt och �ver hela kroppen s�som
en h�rmantel; och de g�vo honom namnet Esau.
26. D�refter kom hans broder fram, och denne h�ll med sin hand i
Esaus h�l; och han fick namnet Jakob[1]. Men Isak var sextio
�r gammal, n�r de f�ddes.
27. Och barnen v�xte upp, och Esau blev en skicklig j�gare, som h�ll
sig ute p� marken; Jakob �ter blev en fromsint man, som bodde i
t�lt.
28. Och Isak hade Esau k�rast, ty han hade smak f�r villebr�d; men
Rebecka hade Jakob k�rast.
29. En g�ng d� Jakob h�ll p� att koka n�got till soppa, kom Esau
hem fr�n marken, uppgiven av hunger.
30. Och Esau sade till Jakob: �L�t mig f� till livs av det r�da, det
r�da du har d�r; ty jag �r uppgiven av hunger.� D�rav fick han
namnet Edom[2].
31. Men Jakob sade: �S�lj d� nu �t mig din f�rstf�dslor�tt.�
32. Esau svarade: �Jag �r ju d�den n�ra: vartill gagnar mig d� min
f�rstf�dslor�tt?�
33. Jakob sade: �S� giv mig nu din ed d�rp�.� Och han gav honom sin
ed och s�lde s� sin f�rstf�dslor�tt till Jakob.
34. Men Jakob gav Esau br�d och linssoppa; och han �t och drack och
stod sedan upp och gick sin v�g. S� ringa aktade Esau sin
f�rstf�dslor�tt.
[1] D. �. den som h�ller i h�len; kan ock betyda: den som bedrager.
[2] D. �. r�d.
*01/26 F�rsta Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet
Isak i Gerar och Beer-Seba. F�rnyelse av
l�ftet till Abraham. F�rbund med
Abimelek. Esaus hustrur.
1. Men en hungersn�d uppstod i landet, en ny hungersn�d, efter den
som hade varit f�rut, i Abrahams tid. D� begav sig Isak till
Abimelek, filist�ernas konung, i Gerar.
2. Och HERREN uppenbarade sig f�r honom och sade: �Drag icke ned
till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s�ga dig.
3. Stanna s�som fr�mling h�r i landet; jag skall vara med dig och
v�lsigna dig, ty �t dig och din s�d skall jag giva alla dessa
l�nder, och skall h�lla den ed som jag har svurit din fader
Abraham.
4. Jag skall g�ra din s�d talrik s�som stj�rnorna p� himmelen, och
jag skall giva �t din s�d alla dessa l�nder; och i din s�d skola
alla folk p� jorden v�lsigna sig[1],
5. d�rf�r att Abraham har lyssnat till mina ord och h�llit vad jag
har bjudit honom h�lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.�
6. S� stannade Isak kvar i Gerar.
7. Och n�r m�nnen p� orten fr�gade honom om hans hustru, sade han:
�Hon �r min syster.� Han fruktade n�mligen f�r att s�ga att hon
var hans hustru, ty han t�nkte: �M�nnen h�r p� orten kunde d�
dr�pa mig f�r Rebeckas skull, eftersom hon �r s� fager att
sk�da.�
8. Men n�r han hade varit d�r en l�ngre tid, h�nde sig en g�ng, d�
Abimelek, filist�ernas konung, blickade ut genom f�nstret, att
han fick se Isak k�rligt sk�mta med sin hustru Rebecka.
9. D� kallade Abimelek Isak till sig och sade: �Hon �r ju din
hustru; huru har du d� kunnat s�ga: 'Hon �r min syster'?� Isak
svarade honom: �Jag fruktade att jag annars skulle bliva d�dad
f�r hennes skull.�
10. D� sade Abimelek: �Vad har du gjort mot oss! Huru l�tt kunde
det icke hava skett att n�gon av folket hade l�grat din hustru?
Och s� hade du dragit skuld �ver oss.�
11. Sedan bj�d Abimelek allt folket och sade: �Den som kommer vid
denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d�den.�
12. Och Isak s�dde d�r i landet och fick det �ret hundrafalt, ty
HERREN v�lsignade honom.
13. Och han blev en m�ktig man; hans makt blev st�rre och st�rre, s�
att han till slut var mycket m�ktig.
14. Han �gde s� m�nga f�r och f�kreatur och s� m�nga tj�nare, att
filist�erna begynte avundas honom.
15. Och alla de brunnar som hans faders tj�nare hade gr�vt i hans
fader Abrahams tid, dem hade filist�erna kastat igen och fyllt
med grus.
16. Och Abimelek sade till Isak: �Drag bort ifr�n oss; ty du har
blivit oss alltf�r m�ktig.�
17. D� drog Isak bort d�rifr�n och slog upp sitt l�ger i Gerars dal
och bodde d�r.
18. Och Isak l�t �ter gr�va ut de vattenbrunnar som hade blivit
gr�vda i hans fader Abrahams tid, men som filist�erna efter
Abrahams d�d hade kastat igen; och han gav dem �ter de namn som
hans fader hade givit dem.
19. Och Isaks tj�nare gr�vde i dalen och funno d�r en brunn med
rinnande vatten.
20. Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
�Vattnet �r v�rt.� D� gav han den brunnen namnet Esek[2],
eftersom de hade kivat med honom.
21. D�refter gr�vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
tvist; d� gav han den namnet Sitna[3].
22. Sedan begav han sig d�rifr�n till en annan plats och gr�vde �ter
en brunn; om den tvistade de icke. D�rf�r gav han denna namnet
Rehobot[4], i det han sade: �Nu har ju HERREN givit oss
utrymme, s� att vi kunna f�r�ka oss i landet.�
23. Sedan drog han d�rifr�n upp till Beer-Seba.
24. Och HERREN uppenbarade sig f�r honom den natten och sade: �Jag
�r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag �r med dig,
och jag skall v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik, f�r min
tj�nare Abrahams skull.�
25. D� byggde han d�r ett altare och �kallade HERRENS namn och slog
d�r upp sitt t�lt. Och Isaks tj�nare gr�vde d�r en brunn.
26. Och Abimelek begav sig till honom fr�n Gerar med Ahussat, sin
v�n[5], och Pikol, sin h�rh�vitsman.
27. Men Isak sade till dem: �Varf�r kommen I till mig, I som haten
mig och haven drivit mig ifr�n eder?�
28. De svarade: �Vi hava tydligt sett att HERREN �r med dig; d�rf�r
t�nkte vi: 'L�t oss giva varandra en ed, vi och du, s� att vi
sluta ett f�rbund med dig,
29. att du icke skall g�ras oss n�got ont, likasom vi � v�r sida
icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
annat �n gott och hava l�tit dig fara i frid.' Du �r nu HERRENS
v�lsignade.�
30. D� gjorde han ett g�stabud f�r dem, och de �to och drucko.
31. Bittida f�ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l�t Isak
dem g�, och de foro ifr�n honom i frid.
32. Samma dag kommo Isaks tj�nare och ber�ttade f�r honom om den
brunn som de hade gr�vt och sade till honom: �Vi hava funnit
vatten.�
33. Och han kallade den Sibea. D�rav heter staden Beer-Seba �nnu i
dag.
34. N�r Esau var fyrtio �r gammal, tog han till hustrur Judit,
dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
Elon.
35. Men dessa blevo en hj�rtesorg for Isak och Rebecka.
[1] Se V�lsigna sig i Ordf�rkl.
[2] D. �. kiv.
[3] D. �. fientlighet.
[4] D. �. utrymme.
[5] Se V�n i Ordf�rkl.
*01/27 F�rsta Mosebok (Genesis), 27 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 27 Kapitlet
Jakob skaffar sig genom svek sin faders
v�lsignelse.
1. N�r Isak hade blivit gammal och hans �gon vore skumma, s� att
han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin �ldste son,
och sade till honom: �Min son!� Han svarade honom: �Vad vill
du?�
2. D� sade han: �Se, jag �r gammal och vet icke n�r jag skall d�.
3. S� tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b�ge, och g� ut i
marken och jaga villebr�d �t mig;
4. red sedan till �t mig en smaklig r�tt, en s�dan som jag tycker
om, och b�r in den till mig till att �ta, p� det att min sj�l m�
v�lsigna dig, f�rr�n jag d�r.�
5. Men Rebecka h�rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan
Esau gick ut i marken f�r att jaga villebr�d till att f�ra hem,
6. sade Rebecka till sin son Jakob: �Se, jag har h�rt din fader
tala s� till din broder Esau:
7. 'H�mta mig villebr�d och red till �t mig en smaklig r�tt p� det
att jag m� �ta, och sedan v�lsigna dig inf�r HERREN, f�rr�n jag
d�r.'
8. S� h�r nu vad jag s�ger, min son, och g�r vad jag bjuder dig.
9. G� bort till hjorden och h�mta mig d�rifr�n tv� goda killingar,
s� vill jag av dem tillreda en smaklig r�tt �t din fader, en
s�dan som han tycker om.
10. Och du skall b�ra in den till din fader till att �ta, p� det att
han m� v�lsigna dig, f�rr�n han d�r.�
11. Men Jakob sade till sin moder Rebecka: �Min broder Esau �r ju
luden, och jag �r sl�t.�
12. Kanh�nda tager min fader p� mig, och jag bliver d� av honom
h�llen f�r en bespottare och skaffar mig f�rbannelse i st�llet
f�r v�lsignelse.�
13. D� sade hans moder till honom: �Den f�rbannelsen komme �ver mig,
min son; h�r nu allenast vad jag s�ger, och g� och h�mta dem �t
mig.�
14. D� gick han och h�mtade dem och bar dem till sin moder; och hans
moder tillredde en smaklig r�tt, en s�dan som hans fader tyckte
om.
15. Och Rebecka tog Esaus, sin �ldre sons, h�gtidskl�der, som hon
hade hos sig i huset, och satte dem p� Jakob, sin yngre son.
16. Och med skinnen av killingarna bekl�dde hon hans h�nder och den
sl�ta delen av hans hals.
17. Sedan l�mnade hon �t sin son Jakob den smakliga r�tten och
br�det som hon hade tillrett.
18. Och han gick in till sin fader och sade: �Min fader!� Han
svarade: �Vad vill du? Vem �r du, min son?�
19. D� sade Jakob till sin fader: �Jag �r Esau, din f�rstf�dde. Jag
har gjort s�som du tillsade mig; s�tt dig upp och �t av mitt
villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
20. Men Isak sade till sin son: �Huru har du s� snart kunnat finna
n�got, min son?� Han svarade: �HERREN, din Gud, skickade det i
min v�g.�
21. D� sade Isak till Jakob: �Kom hit, min son, och l�t mig taga p�
dig och k�nna om du �r min son Esau eller icke.�
22. Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n�r denne hade
tagit p� honom, sade han: �R�sten �r Jakobs r�st, men h�nderna
�ro Esaus h�nder.�
23. Och han k�nde icke igen honom, ty hans h�nder voro ludna s�som
hans broder Esaus h�nder; och han v�lsignade honom.
24. Men han fr�gade: ��r du verkligen min son Esau?� Han svarade:
�Ja.�
25. D� sade han: �B�r hit maten �t mig, och l�t mig �ta av min sons
villebr�d, p� det att min sj�l m� v�lsigna dig.� Och han bar
fram den till honom, och han �t; och han r�ckte honom vin, och
han drack.
26. D�refter sade hans fader Isak till honom: �Kom hit och kyss mig,
min son.�
27. N�r han d� gick fram och kysste honom, k�nde han lukten av hans
kl�der och v�lsignade honom; han sade:
�Se, av min son utg�r doft,
lik doften av en mark,
som HERREN har v�lsignat.
28. S� give dig Gud
av himmelens dagg
och av jordens fetma
och s�d och vin i rikligt m�tt.
29. Folk tj�ne dig,
och folkslag falle ned f�r dig.
Bliv en herre �ver dina br�der,
och m� din moders s�ner falla ned f�r dig.
F�rbannad vare den som f�rbannar dig,
och v�lsignade vare den som v�lsignar dig!�
30. Men n�r Isak hade givit Jakob sin v�lsignelse och Jakob hade
just g�tt ut fr�n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr�n
jakten.
31. D�refter tillredde ocks� han en smaklig r�tt och bar in den till
sin fader och sade till sin fader: �M� min fader st� upp och �ta
av sin sons villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
32. Hans fader Isak fr�gade honom: �Vem �r du?� Han svarade: �Jag
�r Esau, din f�rstf�dde son.�
33. D� blev Isak �verm�ttan h�pen och sade: �Vem var d� den j�garen
som bar in till mig sitt villebr�d, s� att jag �t av allt, f�rr�n
du kom, och sedan v�lsignade honom? V�lsignad skall han ock
f�rbliva.�
34. N�r Esau h�rde sin faders ord, brast han ut i klagan och sade
till sin fader: �V�lsigna ocks� mig, min fader.�
35. Men han svarade: �Din broder har kommit med svek och tagit din
v�lsignelse.�
36. D� sade han: �Han heter ju Jakob[1], och han har nu ocks� tv�
g�nger bedragit mig. Min f�rstf�dslor�tt har han tagit, och se,
nu har han ock tagit min v�lsignelse.� Och han fr�gade: �Har du
d� ingen v�lsignelse kvar f�r mig?�
37. Isak svarade och sade till Esau: �Se, jag har satt honom till en
herre �ver dig, och alla hans br�der har jag givit honom till
tj�nare, och med s�d och vin har jag beg�vat honom; vad skall
jag d� nu g�ra f�r dig, min son?�
38. Esau sade till sin fader: �Har du d� allenast den enda
v�lsignelsen, min fader? V�lsigna ocks� mig, min fader.� Och
Esau brast ut i gr�t.
39. D� svarade hans fader Isak ock sade till honom:
�Se, fj�rran ifr�n jordens fetma
skall din boning vara
och utan dagg fr�n himmelen ovanefter.
40. Av ditt sv�rd skall du leva,
och du skall tj�na din broder.
Men det skall ske, n�r du samlar din kraft,
att du river hans ok fr�n din hals.�
41. Och Esau blev h�tsk mot Jakob f�r den v�lsignelsens skull som
hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj�lv.
�Snart skola de dagar komma, d� vi f� s�rja v�r fader; d� skall
jag dr�pa min broder Jakob.�
42. N�r man nu ber�ttade f�r Rebecka vad hennes �ldre son Esau hade
sagt, s�nde hon och l�t kalla till sig sin yngste son Jakob och
sade till honom: �Se, din broder Esau vill h�mnas p� dig och
dr�pa dig.
43. S� h�r nu vad jag s�ger, min son: st� upp och fly till min
broder Laban i Haran,
44. och stanna n�gon tid hos honom, till dess din broders
f�rbittring har upph�rt,
45. ja, till dess din broders vrede mot dig har upph�rt och han
f�rg�ter vad du har gjort mot honom. D� skall jag s�nda �stad
och h�mta dig d�rifr�n. Varf�r skall jag mista eder b�da p�
samma g�ng?�
46. Och Rebecka sade till Isak: �Jag �r led vid livet f�r Hets
d�ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d�ttrar, en
s�dan som dessa, n�gon bland landets d�ttrar, varf�r skulle jag
d� leva?�
[1] Se noten till 25:26.
*01/28 F�rsta Mosebok (Genesis), 28 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 28 Kapitlet
Jakobs flykt till Laban. Hans dr�m i
Betel.
1. D� kallade Isak till sig Jakob och v�lsignade honom; och han
bj�d honom och sade till honom: �Tag dig icke till hustru n�gon
av Kanaans d�ttrar,
2. utan st� upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
morfaders, hus, och tag dig en hustru d�rifr�n, n�gon av Labans,
din morbroders, d�ttrar.
3. Och m� Gud den Allsm�ktige v�lsigna dig och g�ra dig fruktsam
och f�r�ka dig s� att skaror av folk komma av dig;
4. m� han giva �t dig Abrahams v�lsignelse, �t dig och din s�d med
dig, s� att du f�r taga i besittning det land som Gud har givit
�t Abraham, och d�r du nu bor s�som fr�mling.�
5. S� s�nde Isak �stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
till aram�en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
Jakobs och Esaus moder.
6. N�r nu Esau s�g att Isak hade v�lsignat Jakob och s�nt honom
till Paddan-Aram f�r att d�rifr�n taga sin hustru -- ty han hade
v�lsignat honom och bjudit honom och sagt: �Du skall icke taga
till hustru n�gon av Kanaans d�ttrar� --
7. och n�r han s�g att Jakob hade lytt sin fader och moder och
begivit sig till Paddan-Aram,
8. d� m�rkte Esau att Kanaans d�ttrar misshagade hans fader Isak;
9. och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru �t sig, ut�ver de
hustrur han f�rut hade.
10. Men Jakob begav sig fr�n Beer-Seba p� v�g till Haran.
11. Och han kom d� till den heliga platsen och stannade d�r �ver
natten, ty solen hade g�tt ned; och han tog en av stenarna p�
platsen f�r att hava den till huvudg�rd och lade sig att sova
d�r.
12. D� hade han en dr�m. Han s�g en stege vara rest p� jorden, och
dess �vre �nde r�ckte upp till himmelen, och Guds �nglar stego
upp och ned p� den.
13. Och se, HERREN stod framf�r honom och sade: �Jag �r HERREN,
Abrahams din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d�r du ligger
skall jag giva �t dig och din s�d.
14. Och din s�d skall bliva s�som stoftet p� jorden, och du skall
utbreda sig �t v�ster och �ster och norr och s�der, och alla
sl�kter p� jorden skola varda v�lsignade i dig och i din s�d.
15. Och se, jag �r med dig och skall bevara dig, varthelst du g�r,
och jag skall f�ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
icke �vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
dig.�
16. N�r Jakob vaknade upp ur s�mnen sade han: �HERREN �r sannerligen
p� denna plats, och jag visste det icke!�
17. Och han betogs av fruktan och sade: �Detta m�ste vara en helig
plats, h�r bor f�rvisso Gud, och h�r �r himmelens port.�
18. Och bittida om morgonen stod Jakob upp, och tog stenen som han
hade haft till huvudg�rd och reste den till en stod och g�t olja
d�rovanp�.
19. Och han gav den platsen namnet Betel[1]; f�rut hade staden hetat
Lus.
20. Och Jakob gjorde ett l�fte och sade: �Om Gud �r med mig och
bevarar mig under den resa som jag nu �r stadd p� och giver mig
br�d till att �ta och kl�der till att kl�da mig med,
21. s� att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d� skall
HERREN vara min Gud;
22. och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
Guds hus och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
tionde.�
[1] D. �. Guds hus.
*01/29 F�rsta Mosebok (Genesis), 29 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 29 Kapitlet
Jakobs tj�nst hos Laban. Hans hustrur
och s�ner.
1. Och Jakob begav sig �stad p� v�g till �sterlandet.
2. D�r fick han se en brunn p� f�ltet, och vid den l�go tre
f�rhjordar, ty ur denna brunn pl�gade man vattna hjordarna. Och
stenen som l�g �ver brunnens �ppning var stor;
3. d�rf�r pl�gade man l�ta alla hjordarna samlas dit och v�ltrade
s� stenen fr�n brunnens �ppning och vattnade f�ren; sedan lade
man stenen tillbaka p� sin plats �ver brunnens �ppning.
4. Och Jakob sade till m�nnen: �Mina br�der, varifr�n �ren I?� De
svarade: �Vi �ro fr�n Haran.�
5. D� sade han till dem: �K�nnen I Laban, Nahors son?� De svarade:
�Ja.�
6. Han fr�gade dem vidare: �St�r det v�l till med honom?� De
svarade: �Ja; och se, d�r kommer hans dotter Rakel med f�ren.�
7. Han sade: �Det �r ju �nnu full dag; �nnu �r det icke tid att
samla boskapen. Vattnen f�ren, och f�ren dem �ter i bet.�
8. Men de svarade: �Vi kunna icke g�ra det, f�rr�n alla hjordarna
hava blivit samlade och man har v�ltrat stenen fr�n brunnens
�ppning; d� vattna vi f�ren.�
9. Medan han �nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
faders f�r; ty hon pl�gade vakta dem.
10. N�r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
Labans, hans morbroders, f�r, gick han fram och v�ltrade stenen
fr�n brunnens �ppning och vattnade sin morbroder Labans f�r.
11. Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr�t.
12. Och Jakob omtalade f�r Rakel att han var hennes faders fr�nde,
och att han var Rebeckas son; och hon skyndade �stad och
omtalade det f�r sin fader.
13. D� nu Laban fick h�ras talas om sin systerson Jakob, skyndade
han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f�rde
honom in i sitt hus; och han f�rt�ljde f�r Laban allt som hade
h�nt honom.
14. Och Laban sade till honom: �Ja, du �r mitt k�tt och ben.� Och
han stannade hos honom en m�nads tid.
15. Och Laban sade till Jakob: �Du �r ju min fr�nde. Skulle du d�
tj�na mig f�r intet? S�g mig vad du vill hava i l�n?�
16. Nu hade Laban tv� d�ttrar; den �ldre hette Lea, och den yngre
hette Rakel.
17. Och Leas �gon voro matta, men Rakel hade en sk�n gestalt och var
sk�n att sk�da.
18. Och Jakob hade fattat k�rlek till Rakel; d�rf�r sade han: �Jag
vill tj�na dig i sju �r f�r Rakel, din yngre dotter.�
19. Laban svarade: �Det �r b�ttre att jag giver henne �t dig, �n att
jag skulle giva henne �t n�gon annan; blev kvar hos mig.�
20. S� tj�nade Jakob Rakel i sju �r, och de tycktes honom vara
allenast n�gra dagar; s� k�r hade han henne.
21. D�refter sade Jakob till Laban: �Giv mig min hustru, ty min tid
�r nu f�rlupen; l�t mig g� in till henne.�
22. D� bj�d Laban tillhopa allt folket p� orten och gjorde ett
g�stabud.
23. Men n�r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f�rde henne till
honom, och han gick in till henne.
24. Och Laban gav sin tj�nstekvinna Silpa �t sin dotter Lea till
tj�nstekvinna.
25. Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D� sade han till
Laban: �Vad har du gjort mot mig? Var det icke f�r Rakel jag
tj�nade hos dig? Varf�r har du s� bedragit mig?�
26. Laban svarade: �Det �r icke sed p� v�r ort att man giver bort
den yngre f�re den �ldre.
27. L�t nu dennas br�llopsvecka g� till �nda, s� vilja vi giva dig
ocks� den andra, mot det att du g�r tj�nst hos mig i �nnu
ytterligare sju �r.�
28. Och Jakob samtyckte h�rtill och l�t hennes br�llopsvecka g� till
�nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
29. Och Laban gav sin tj�nstekvinna Bilha �t sin dotter Rakel till
tj�nstekvinna.
30. S� gick han in ocks� till Rakel, och han hade Rakel k�rare �n
Lea. Sedan tj�nade han hos honom i �nnu ytterligare sju �r.
31. Men d� HERREN s�g att Lea var f�rsm�dd, gjorde han henne
fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
32. Och Lea blev havande och f�dde en son. D� sade hon: �HERREN har
sett till mitt lidanade[1]; ja, nu skall min man hava mig k�r.�
33. Och hon blev �ter havande och f�dde en son. D� sade hon:
�HERREN har h�rt att jag varit f�rsm�dd[2], d�rf�r har han
givit mig ocks� denne.� Och hon gav honom namnet Simeon.
34. Och �ter blev hon havande och f�dde en son. D� sade hon: �Nu
skall v�l �nd� min man h�lla sig till[3] mig; jag har ju f�tt
honom tre s�ner.� D�rav fick denne namnet Levi.
35. �ter blev hon havande och f�dde en son. D� sade hon: �Nu vill
jag tacka[4] HERREN.� D�rf�r gav hon honom namnet Juda. Sedan
upph�rde hon att f�da.
[1] Hebr. ra� beonj�.
[2] Hebr. scham�, varav namnet Simeon (egentligen Schime�n) h�rledes.
[3] Hebr. jillav� av stammen lav�.
[4] Hebr. hod� �tacka�, varav namnet Juda (egentligen Jehud�)
h�rledes.
*01/30 F�rsta Mosebok (Genesis), 30 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 30 Kapitlet
Jakobs �vriga barn. Hans v�xande
rikedom.
1. D� nu Rakel s�g att hon icke f�dde barn �t Jakob, avundades hon
sin syster och sade till Jakob: �Skaffa mig barn, eljest d�r
jag.�
2. D� uppt�ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: �H�ller du
d� mig f�r Gud? Det �r ju han som f�rmenar dig livsfrukt.�
3. Hon sade: �Se d�r �r min tj�narinna Bilha; g� in till hennes,
f�r att hon m� f�da barn i mitt sk�te, s� att genom henne ocks�
jag f�r avkomma.�
4. S� gav hon honom sin tj�nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
gick in till henne.
5. Och Bilha blev havande och f�dde �t Jakob en son.
6. D� sade Rakel: �Gud har skaffat r�tt[1] �t mig; han har h�rt
min r�st och givit mig en son.� D�rf�r gav hon honom namnet
Dan.
7. �ter blev Bilha, Rakels tj�nstekvinna, havande, och hon f�dde �t
Jakob en andre son.
8. S� sade Rakel: �Strider[2] om Gud har jag stritt med min syster
och har vunnit seger.� Och hon gav honom namnet Naftali.
9. D� Lea nu s�g att hon hade upph�rt att f�da, tog hon sin
tj�nstekvinna Silpa och gav henne �t Jakob till hustru.
10. Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en son.
11. D� sade Lea: �Till lycka[3]!� Och hon gav honom namnet Gad.
12. Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en andre son.
13. D� sade Lea: �Till s�llhet[4] f�r mig! Ja, jungfrur skola prisa
mig s�ll.� Och hon gav honom namnet Aser.
14. Men Ruben gick ut en g�ng vid tiden f�r vetesk�rden och fann d�
k�rleks�pplen p� marken och bar dem till sin moder Lea. D� sade
Rakel till Lea: �Giv mig n�gra av din sons k�rleks�pplen.�
15. Men hon svarade henne: ��r det icke nog att du har tagit min
man? Vill du ock taga min sons k�rleks�pplen?� Rakel sade: �M�
han d� i natt ligga hos dig, om jag f�r din sons k�rleks�pplen.�
16. N�r nu Jakob om aftonen kom hem fr�n marken, gick Lea honom till
m�tes och sade: �Till mig skall du g� in; ty jag har givit min
sons k�rleks�pplen s�som l�n f�r dig.� S� l�g han hos henne den
natten.
17. Och Gud h�rde Lea, s� att hon blev havande och hon f�dde �t
Jakob en femte son.
18. D� sade Lea: �Gud har givit mig min l�n[5] f�r det att jag gav
min tj�nstekvinna �t min man.� Och hon gav honom namnet
Isaskar.
19. �ter blev Lea havande, och hon f�dde �t Jakob en sj�tte son.
20. D� sade Lea: �Gud har givit mig en god g�va[6]. Nu skall min
man f�rbliva boende[7] hos mig, ty jag har f�tt honom sex
s�ner.� Och hon gav honom namnet Sebulon.
21. D�refter f�dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
22. Men Gud t�nkte p� Rakel; Gud h�rde henne och gjorde henne
fruktsam.
23. Hon blev havande och f�dde en son. D� sade hon: �Gud har tagit
bort[8] min sm�lek.�
24. Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: �HERREN give mig
�nnu[9] en son.�
25. D� nu Rakel hade f�tt Josef, sade Jakob till Laban: �L�t mig
fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
26. Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj�nat dig f�r,
och l�t mig draga hem; du vet ju sj�lv huru jag har tj�nat dig.�
27. Laban svarade honom: �L�t mig finna n�d f�r dina �gon; jag vet
genom hemliga tecken att HERREN f�r din skull har v�lsignat
mig.�
28. Och han sade ytterligare: �Best�m vad du vill hava i l�n av mig,
s� skall jag giva dig det.�
29. Han svarade honom: �Du vet sj�lv huru jag har tj�nat dig, och
vad det har blivit av din boskap under min v�rd.
30. Ty helt litet var det som du hade, f�rr�n jag kom, men det har
f�r�kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v�lsignat dig,
varhelst jag har g�tt fram. Men n�r skall jag nu ocks� f� g�ra
n�got f�r mitt eget hus?�
31. Han svarade: �Vad skall jag giva dig?� Och Jakob sade: �Du
skall icke alls giva mig n�got. Om du vill g�ra mot mig s�som
jag nu s�ger, s� skall jag fortfara att vara herde f�r din hjord
och vakta den.
32. Jag vill i dag g� igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
spr�ckliga och brokiga s�v�l som alla svarta djur bland f�ren,
s� ock vad som �r brokigt och spr�ckligt bland getterna; s�dant
m� sedan bliva min l�n.
33. Och n�r du framdeles kommer f�r att med egna �gon se vad som har
blivit min l�n, d� skall min r�ttf�rdighet vara mitt vittne;
alla getter hos mig, som icke �ro spr�ckliga eller brokiga, och
alla f�r hos mig, som icke �ro svarta, de skola r�knas s�som
stulna.�
34. D� sade Laban: �V�lan, blive det s�som du har sagt.�
35. Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
alla spr�ckliga och brokiga getter -- alla djur som n�got vitt
fanns p� -- och alla svarta djur bland f�ren; och detta l�mnade
han i sina s�ners v�rd.
36. Och han l�tt ett avst�nd av tre dagsresor vara mellan sig och
Jakob. Och Jakob fick Labans �vriga hjord att vakta.
37. Men Jakob tog sig friska k�ppar av poppel, mandeltr�d och l�nn
och skalade p� dem vita r�nder, i det han blottade det vita p�
k�pparna.
38. Sedan lade han k�pparna, som han hade skalat, i r�nnorna eller
vattenhoarna dit hjordarna kommo f�r att dricka, s� att djuren
hade dem framf�r sig; och de hade just sin parningstid, n�r de
nu kommo f�r att dricka.
39. Och djuren parade sig vid k�pparna, och s� blev djurens avf�da
strimmig, spr�cklig, och brokig.
40. D�refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s�, att de
v�nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
svart i Labans hjord; s� skaffade han sig egna hjordar, som han
icke l�t komma ihop med Labans hjord.
41. Och s� ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
k�pparna framf�r djurens �gon i r�nnorna, s� att de parade sig
vid k�pparna.
42. Men n�r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
H�rigenom tillf�llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
43. S� blev mannen �verm�ttan rik; han fick mycken sm�boskap,
d�rtill ock tj�narinnor och tj�nare, kameler och �snor.
[1] Hebr. dan.
[2] Hebr. naftul�m.
[3] Hebr. gad.
[4] Hebr. �scher av samma stam som namnet Aser (egentligen Asch�r)
h�rledes av.
[5] Hebr. Sak�r.
[6] Hebr. s�bed.
[7] Hebr. sab�l �bo�, varav seb�l �boning�.
[8] Hebr. as�f.
[9] Hebr. jos�f.
*01/31 F�rsta Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet
Jakobs flykt ifr�n Laban. Hans
f�rlikning med denne.
1. Men han fick h�ra huru Labans s�ner talade s�: �Jakob har tagit
allt vad v�r fader �gde; av det v�r fader �gde �r det som han
har skaffat sig all denna rikedom.�
2. Jakob m�rkte ocks� att Laban icke s�g p� honom med samma �gon
som f�rut.
3. Och HERREN sade till Jakob: �V�nd tillbaka till dina f�ders land
och till din sl�kt; jag skall vara med dig.�
4. D� s�nde Jakob och l�t kalla Rakel och Lea ut p� marken till sin
hjord;
5. och han sade till dem: �Jag m�rker att eder fader icke ser p�
mig med samma �gon som f�rut, nu d� min faders Gud har varit med
mig.�
6. Och I veten sj�lva att jag har tj�nat eder fader av alla mina
krafter;
7. men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g�nger
f�r�ndrat min l�n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g�ra
mig n�got ont.
8. N�r han sade: 'De spr�ckliga skola vara din l�n', d� fick hela
hjorden spr�cklig avf�da; och n�r han sade: 'De strimmiga skola
vara din l�n', d� fick hela jorden strimmig avf�da.
9. S� tog Gud eder faders boskap och gav den �t mig.
10. Ty n�r parningstiden kom, lyfte jag upp mina �gon och fick se i
dr�mmen att hannarna som bet�ckte sm�boskapen voro strimmiga,
spr�ckliga och fl�ckiga.
11. Och Guds �ngel sade till mig i dr�mmen: 'Jakob!' Jag svarade:
'H�r �r jag.'
12. D� sade han: 'Lyft upp dina �gon och se huru alla hannar som
bet�cka sm�boskapen �ro strimmiga, spr�ckliga och fl�ckiga. Jag
har ju sett allt vad Laban g�r mot dig.
13. Jag �r den Gud som du s�g i Betel, d�r du smorde en stod, och
d�r du gjorde mig ett l�fte. St� nu upp och drag ut ur detta
land, och v�nd tillbaka till ditt f�dernesland.'�
14. D� svarade Rakel och Lea och sade till honom: �Hava vi numera
n�gon lott eller arvedel i v�r faders hus?
15. Blevo vi icke av honom aktade s�som fr�mlingar, n�r han s�lde
oss? Sedan har han ju ock f�rt�rt vad han fick i betalning f�r
oss.
16. Ja, all den rikedom som Gud har avh�nt v�r fader tillh�r oss och
v�ra barn. S� g�r nu allt vad Gud har sagt dig.�
17. D� stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p�
kamelerna
18. och f�rde bort med sig all boskap och alla �godelar som han hade
f�rv�rvat, den boskap han �gde, och som han hade f�rv�rvat i
Paddan-Aram och begav sig p� v�g till sin fader Isak i Kanaans
land.
19. Men Laban hade g�tt bort f�r att klippa sina f�r; d� stal Rakel
sin faders husgudar,
20. och Jakob stal sig undan fr�n aram�en Laban, s� att han icke l�t
denne m�rka att han �mnade fly.
21. S� flydde han med allt sitt; han br�t upp och gick �ver floden
och st�llde sin f�rd mot Gileads berg.
22. Men p� tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
23. D� tog han med sig sina fr�nder och satte efter honom sju
dagsresor och hann upp honom p� Gileads berg.
24. Men Gud kom till aram�en Laban i en dr�m om natten och sade
till honom: �Tag dig till vara f�r att tala n�got mot Jakob, vad
det vara m�.�
25. Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d� slagit upp sitt t�lt p�
berget, och Laban med sina fr�nder hade ock sitt t�lt uppslaget
p� Gileads berg.
26. D� sade Laban till Jakob: �Vad �r detta f�r ett tilltag, att du
har stulit dig undan fr�n mig och f�rt bort mina d�ttrar,
likasom vore de tagna med sv�rd?�
27. Varf�r dolde du din flykt och stal dig undan fr�n mig?
D�rigenom att du icke l�t mig veta n�got d�rom hindrades jag att
ledsaga dig till v�gs med jubel och s�ng, med pukor och harpor.
28. Du f�runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
d�ttrar. Du har handlat d�raktigt.
29. Det stode nu i min makt att g�ra eder ont; men eder faders Gud
sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f�r att tala n�got mot
Jakob, vad det vara m�.'
30. Och d� du nu �ntligen ville fara, eftersom du l�ngtade s� mycket
till din faders hus, varf�r skulle du stj�la mina gudar?�
31. D� svarade Jakob och sade till Laban: �Jag fruktade f�r dig, ty
jag t�nkte att du skulle med v�ld taga dina d�ttrar ifr�n mig.
32. Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f� beh�lla
livet. I v�ra fr�nders n�rvaro m� du se efter, om n�got �r ditt
av det jag har i min �go, och i s� fall taga det.�
33. D� gick Laban in i Jakobs t�lt, d�refter i Leas t�lt och i de
b�da tj�nstekvinnornas t�lt, men fann intet. Och n�r han hade
kommit ut ur Leas t�lt, gick han in i Rakels t�lt.
34. Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
satt sig d�rovanp�. Och Laban s�kte igenom hela t�ltet, men
fann dem icke.
35. Och hon sade till sin fader: �Vredgas icke, min herre, �ver att
jag ej kan stiga upp f�r dig, ty det �r med mig p� kvinnors
vis.� S� s�kte han efter husgudarna, men fann dem icke.
36. D� blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
sade till Laban: �Vari har jag d� f�rbrutit mig eller syndat,
eftersom du s� h�ftigt f�rf�ljer mig?
37. Nu har du genoms�kt allt mitt bohag; vad har du d�r funnit av
bohagsting som tillh�ra dig? L�gg det fram h�r inf�r mina
fr�nder och dina fr�nder, s� att de f� d�ma mellan oss b�da.
38. I tjugu �r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
hava icke f�tt i otid, och av v�durarna i din hjord har jag icke
�tit.
39. Intet ihj�lrivet djur f�rde jag till dig; jag m�ste sj�lv
ers�tta det; du utkr�vde det av mig, evad det var stulet om
dagen eller stulet om natten.
40. S�dan var min lott; om dagen f�rt�rdes jag av hetta och om
natten av k�ld, och s�mnen flydde mina �gon.
41. I tjugu �r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj�nat dig i
fjorton �r f�r dina b�da d�ttrar och i sex �r f�r din boskap,
men du har tio g�nger f�r�ndrat min l�n.
42. Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
ock Isak fruktar, s� hade du nu s�kert l�tit mig fara med tomma
h�nder. Men Gud s�g mitt lidanade och min m�da, och han f�llde
domen i natt.�
43. D� svarade Laban och sade till Jakob: �D�ttrarna �ro mina
d�ttrar, och barnen �ro mina barn, och hjordarna �ro mina
hjordar, och allt det du ser �r mitt; vad skulle jag d� nu kunna
g�ra mot dessa mina d�ttrar eller mot barnen som de hava f�tt?�
44. S� kom nu och l�t oss sluta ett f�rbund med varandra, och m� det
vara ett vittne mellan mig och dig.�
45. D� tog Jakob en sten och reste den till en stod.
46. Och Jakob sade till sina fr�nder: �Samlen tillhopa stenar.� Och
de togo stenar och gjorde ett r�se och h�llo m�ltid d�r p�
r�set.
47. Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det
Galed[1].
48. Och Laban sade: �Detta r�se vare i dag vittne mellan mig och
dig.� D�rav fick det namnet Galed;
49. men det kallades ock Mispa[2], ty han sade: �HERREN vare
v�ktare mellan mig och dig, n�r vi icke mer se varandra.�
50. Om du behandlar mina d�ttrar illa eller tager andra hustrur
j�mte mina d�ttrar, s� vet, att om ock ingen m�nniska �r
tillst�des, s� �r dock Gud vittne mellan mig och dig.�
51. Och Laban sade ytterligare till Jakob: �Se, detta r�se och
stoden som jag har rest mellan mig och dig --
52. detta r�se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
icke skall draga till dig f�rbi detta r�se, och att icke heller
du skall draga till mig f�rbi detta r�se och denna stod, med ont
upps�t.
53. Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
vare domare mellan oss.� Och Jakob svor eden vid honom som hans
fader Isak fruktade.
54. Och Jakob offrade ett slaktoffer p� berget och inbj�d sina
fr�nder att h�lla m�ltid med sig. Och de �to och stannade sedan
p� berget �ver natten.
55. Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
sina barnbarn och sina d�ttrar och v�lsignat dem, for han sin
v�g hem igen.
[1] B�da namnet betyda vittnesr�se; det f�rra namnet �r arameiska,
det senare hebreiska.
[2] D. �. vaktst�lle.
*01/32 F�rsta Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet
Jakobs anordningar f�r m�tet med Esau.
Hans kamp med Gud.
1. Men n�r Jakob drog sin v�g fram, m�tte honom Guds �nglar;
2. och d� Jakob s�g dem, sade han: �Detta �r Guds skara.� Och han
gav den platsen namnet Mahanaim[1].
3. Och Jakob s�nde budb�rare framf�r sig till sin broder Esau i
Seirs land, p� Edoms mark;
4. och han bj�d dem och sade: �S� skolen I s�ga till min herre
Esau: Din tj�nare Jakob l�ter s�ga: Jag har vistats borta hos
Laban och dr�jt kvar d�r �nda till nu;
5. och jag har f�tt oxar, �snor, f�r, tj�nare och tj�narinnor. Och
jag har nu velat s�nda bud f�r att l�ta min herre veta detta, p�
det att jag m� finna n�d f�r dina �gon.�
6. N�r sedan budb�rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: �Vi
tr�ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
hundra man.�
7. D� blev Jakob mycket f�rskr�ckt och betogs av �ngest; och han
delade sitt folk och f�ren och f�kreaturen och kamelerna i tv�
skaror.
8. Ty han t�nkte: �Om Esau �verfaller den enda skaran och sl�r den,
s� kan dock den andra skaran undkomma.�
9. Och Jakob sade: �Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
HERRE, du som sade till mig: 'V�nd tillbaka till ditt land och
till din sl�kt, s� skall jag g�ra dig gott',
10. jag �r f�r ringa till all den n�d och all den trofasthet som du
har bevisat din tj�nare; ty jag hade icke mer �n min stav, n�r
jag gick �ver denna Jordan, och nu har jag f�r�kats till tv�
skaror.
11. R�dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
kommer och f�rg�r mig, utan att ens skona m�drar och barn.
12. Du har sj�lv sagt: 'Jag skall g�ra dig mycket gott och l�ta din
s�d bliva s�som havets sand, som man icke kan r�kna f�r dess
myckenhets skull.'�
13. Och han stannade d�r den natten.
Och av det han hade f�rv�rvat tog han ut till sk�nker �t sin
broder Esau
14. tv� hundra getter och tjugu bockar, tv� hundra tackor och tjugu
v�durar,
15. trettio kamelston som g�vo di, j�mte deras f�l, d�rtill fyrtio
kor och tio tjurar samt tjugu �sninnor med tio f�l.
16. Och han l�mnade detta i sina tj�nares v�rd, var hjord f�r sig,
och sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig och l�ten ett
mellanrum vara mellan hjordarna.�
17. Och han bj�d den f�rste och sade: �N�r min broder Esau m�ter dig
och fr�gar dig: 'Vem tillh�r du, och vart g�r du, och vem
tillh�ra djuren som du driver framf�r dig?',
18. d� skall du svara: 'De tillh�ra din tj�nare Jakob; de �ro
sk�nker som han s�nder till min herre Esau, och sj�lv kommer han
h�r efter oss.'�
19. Och han bj�d likaledes den andre och den tredje och alla de
�vriga som drevo hjordarna: �S�som jag nu har sagt eder skolen I
s�ga till Esau, n�r I kommen fram till honom.
20. Och I skolen vidare s�ga: 'Ocks� din tj�nare Jakob kommer h�r
efter oss.'� Ty han t�nkte: �Jag vill blidka honom med de
sk�nker som g� f�re mig; sedan vill jag sj�lv komma inf�r hans
ansikte; kanh�nda tager han d� n�digt emot mig.�
21. S� kommo nu sk�nkerna f�re honom, medan han sj�lv den natten
stannade i l�gret.
22. Men under natten stod han upp och tog sina b�da hustrur och
sina b�da tj�nstekvinnor och sina elva s�ner och gick �ver
Jabboks vad.
23. Han tog dem och f�rde dem �ver b�cken och f�rde tillika �ver vad
han eljest �gde.
24. Och Jakob blev ensam kvar. D� brottades en man med honom, till
dess morgonrodnaden gick upp.
25. Och n�r denne s�g att han icke kunde �vervinna Jakob, gav han
honom ett slag p� h�ftleden, s� att h�ften gick ur led, under
det han brottades med honom.
26. Och mannen sade: �Sl�pp mig, ty morgonrodnaden g�r upp.� Men
han svarade: �Jag sl�pper dig icke, med mindre du v�lsignar
mig.�
27. D� sade han till honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade:
�Jakob.�
28. Han sade: �Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
k�mpat med Gud[2] och med m�nniskor och vunnit seger.�
29. D� fr�gade Jakob och sade: �L�t mig veta ditt namn.� Han
svarade: �Varf�r fr�gar du efter mitt namn?� Och han v�lsignade
honom d�r.
30. Men Jakob gav platsen namnet Peniel[3], �ty�, sade han, �jag
har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit
r�ddat�.
31. Och n�r han hade kommit f�rbi Penuel, s�g han solen g� upp; men
han haltade p� h�ften.
32. F�rdenskull �ta Israels barn �nnu i dag icke h�ftsenan som
ligger p� h�ftleden, d�rf�r n�mligen, att han gav Jakob ett slag
p� h�ftleden, p� h�ftsenan.
[1] D. �. tv� skaror.
[2] Hebr. sar� �k�mpa�, el �Gud�.
[3] Peniel, �ven Penuel, betyder Guds ansikte.
*01/33 F�rsta Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet
Jakobs och Esaus m�te.
1. Och Jakob lyfte upp sina �gon och fick se Esau komma med fyra
hundra man. D� f�rdelade han sina barn p� Lea och Rakel och de
b�da tj�nstekvinnorna.
2. Och han l�t tj�nstekvinnorna med deras barn g� fr�mst, Lea med
hennes barn d�rn�st, och Rakel med Josef sist.
3. Och sj�lv gick han framf�r dem och bugade sig sju g�nger ned
till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
4. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f�ll honom
om halsen och kysste honom; och de gr�to.
5. Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se kvinnorna och
barnen, sade han: �Vilka �ro dessa som du har med dig?� Han
svarade: �Det �r barnen som Gud har besk�rt din tj�nare.�
6. Och tj�nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
7. D�refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
8. Sedan fr�gade han: �Vad ville du med hela den skara som jag
m�tte?� Han svarade: �Jag ville finna n�d f�r min herres �gon.�
9. Men Esau sade: �Jag har nog; beh�ll du vad du har, min broder.�
10. Jakob svarade: �Ack nej; om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s�
tag emot sk�nkerna av mig, eftersom jag har f�tt se ditt
ansikte, likasom s�ge jag ett gudav�sens ansikte, d� du nu s�
gunstigt har tagit emot mig.
11. Tag h�lsningssk�nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
varit mig n�dig, och jag har allt fullt upp.� Och han bad honom
s� entr�get, att han tog emot dem.
12. Och Esau sade: �L�t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g�
framf�r dig.�
13. Men han svarade honom: �Min herre ser sj�lv att barnen �ro
sp�da, och att jag har med mig f�r och kor som giva di; driver
man dessa f�r starkt en enda dag, s� d�r hela hjorden.
14. M� d�rf�r min herre draga �stad f�re sin tj�nare, s� vill jag
komma efter i sakta mak, i den m�n boskapen, som drives framf�r
mig, och barnen orka f�lja med, till dess jag kommer till min
herre i Seir.�
15. D� sade Esau: �S� vill jag �tminstone l�mna kvar hos dig en del
av mitt folk.� Men han svarade: �Varf�r s�? M� jag allenast
finna n�d f�r min herres �gon.�
16. S� v�nde Esau om, samma dag, och tog v�gen till Seir.
17. Men Jakob br�t upp och drog till Suckot och byggde sig d�r ett
hus. Och �t sin boskap gjorde han l�vhyddor[1]; d�rav fick
platsen namnet Suckot.
18. Och Jakob kom p� sin f�rd ifr�n Paddan-Aram v�lbeh�llen till
Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l�ger utanf�r
staden.
19. Och det jordstycke d�r han hade slagit upp sitt t�lt k�pte han
av Hamors, Sikems faders, barn f�r hundra kesitor.
20. Och han reste d�r ett altare och kallades det
El-Elohe-Israel[2].
[1] Hebr. suck�t.
[2] D. �. Gud, Israels Gud.
*01/34 F�rsta Mosebok (Genesis), 34 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 34 Kapitlet
Sikems v�ld mot Dina. Hennes br�ders
h�mnd.
1. Men Dina, den dotter som Lea hade f�tt �t Jakob, gick ut f�r att
bes�ka landets d�ttrar.
2. Och Sikem, som var son till hiv�en Hamor, h�vdingen i landet,
fick se henne, och han tog henne till sig och l�grade henne och
kr�nkte henne.
3. Och hans hj�rta f�ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
blev honom k�r, och han talade v�nligt med flickan.
4. Och Sikem sade till sin fader Hamor: �Skaffa mig denna flicka
till hustru.�
5. Och Jakob hade f�tt h�ra att hans dotter Dina hade blivit
sk�ndad. Men eftersom hans s�ner voro med hans boskap ute p�
marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
6. S� gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f�r att tala med
honom.
7. Men n�r Jakobs s�ner kommo hem fr�n marken, sedan de hade f�tt
h�ra vad som hade h�nt, blevo de f�rbittrade och vredgades
h�geligen �ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
Israel, i det han hade l�grat Jakobs dotter -- en otillb�rlig
g�rning.
8. D� talade Hamor med dem och sade: �Min son Sikems hj�rta har
f�st sig vid eder syster; given henne �t honom till hustru.
9. Och befrynden eder med oss; given edra d�ttrar till oss, och
tagen I v�ra d�ttrar till hustrur,
10. ty landet skall ligga �ppet f�r eder; d�r m�n I bo och draga
omkring och f�rv�rva besittningar.�
11. Och Sikem sade till hennes fader och hennes br�der: �L�ten mig
finna n�d f�r edra �gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
12. Beg�ren av mig huru stor brudg�va och sk�nk som helst; jag vill
giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
hustru.�
13. D� svarade Jakobs s�ner Sikem och hans fader Hamor med listiga
ord, eftersom han hade sk�ndat deras syster Dina,
14. och sade till dem: �Vi kunna icke samtycka till att giva v�r
syster �t en man som har f�rhud; ty s�dant h�lla vi f�r
skamligt.
15. Allenast p� det villkoret skola vi g�ra eder till viljes, att I
bliven s�som vi, d�rigenom att allt mank�n bland eder omsk�res.
15. D� skola vi giva v�ra d�rrar �t eder och sj�lva taga edra
d�ttrar till hustrur; och vi skola d� bo hos eder och bliva med
eder ett enda folk.
17. Men om I icke viljen lyssna till oss och l�ta omsk�ra eder, s�
skola vi taga v�r syster och draga bort.�
18. Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
beg�rde.
19. Och den unge mannen dr�jde icke att g�ra s�, ty han hade f�tt
behag till Jakobs dotter. Och han hade st�rre myndighet �n
n�gon annan i hans faders hus.
20. S� tr�dde d� Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
talade till m�nnen i staden och sade:
21. �Dessa m�n �ro fredligt sinnade mot oss; m� vi allts� l�ta dem
bo i landet och draga omkring d�r; landet har ju utrymme nog f�r
dem. Vi vilja taga deras d�ttrar till hustrur �t oss och giva
dem v�ra d�ttrar.
22. Men allenast p� det villkoret skola m�nnen g�ra oss till viljes
och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank�n
bland oss omsk�res, likasom de sj�lva �ro omskurna.
23. Och d� bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
dragare v�r tillh�righet. M� vi f�rdenskull allenast g�ra dem
till viljes, s� skola de bo kvar hos oss.�
24. Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
inom hans stadsport; allt mank�n, s� m�nga som bodde inom hans
stadsport, l�to omsk�ra sig.
25. Men p� tredje dagen, d� de voro sjuka av s�ren, togo Jakobs tv�
s�ner Simeon och Levi, Dinas br�der, var sitt sv�rd och
�verf�llo staden och dr�pte allt mank�n.
26. Ocks� Hamor och hans son Sikem dr�pte de med sv�rdsegg och togo
Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v�g.
27. Och Jakobs s�ner kommo �ver de slagna och plundrade staden,
d�rf�r att deras syster hade blivit sk�ndad;
28. de togo deras f�r och f�kreatur och �snor, b�de vad som fanns i
staden och vad som fanns p� f�ltet.
29. Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f�rde
de bort s�som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
30. Men Jakob sade till Simeon och Levi: �I haven dragit olycka �ver
mig, d� I nu haven gjort mig f�rhatlig f�r landets inbyggare,
kanan�erna och periss�erna. Mitt folk �r allenast en ringa hop;
man skall nu f�rsamla sig mot mig och sl� mig ihj�l, s� skall
jag med mitt hus f�rg�ras.�
31. Men de svarade: �Skulle man d� f� behandla v�r syster s�som en
sk�ka?�
*01/35 F�rsta Mosebok (Genesis), 35 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 35 Kapitlet
Jakob �nyo i Betel. Benjamins f�delse
och Rakels d�d. Jakobs s�ner. Isaks d�d.
1. Och Gud sade till Jakob: �St� upp, drag till Betel och stanna
d�r, och res d�r ett altare �t den Gud som uppenbarade sig f�r
dig, n�r du flydde f�r din broder Esau.�
2. D� sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
honom: �Skaffen bort de fr�mmande gudar som I haven bland eder,
och renen eder och byten om kl�der,
3. och l�t oss s� st� upp och draga till Betel; d�r vill jag resa
ett altare �t den Gud som b�nh�rde mig, n�r jag var i n�d, och
som var med mig p� den v�g jag vandrade.�
4. D� g�vo de �t Jakob alla de fr�mmande gudar som de hade hos sig,
d�rtill ock sina �rringar; och Jakob gr�vde ned detta under
terebinten vid Sikem.
5. Sedan br�to de upp; och en f�rskr�ckelse ifr�n Gud kom �ver de
kringliggande st�derna, s� att man icke f�rf�ljde Jakobs s�ner.
6. Och Jakob kom till Lus, det �r Betel, i Kanaans land, j�mte allt
det folk som var med honom.
7. Och han byggde d�r ett altare och kallade platsen El-Betel[1],
d�rf�r att Gud d�r hade uppenbarat sig f�r honom, n�r han flydde
f�r sin broder.
8. Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf�r Betel,
under en ek; den fick namnet Gr�toeken.
9. Och Gud uppenbarade sig �ter f�r Jakob, n�r han hade kommit
tillbaka fr�n Paddan-Aram, och v�lsignade honom.
10. Och Gud sade till honom: �Ditt namn �r Jakob; men du skall icke
mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.� S� fick han
namnet Israel.
11. Och Gud sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige; var
fruktsam och f�r�ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
komma av dig, och konungar skola utg� fr�n din l�nd.
12. Och det land som jag har givit �t Abraham och Isak skall jag
giva �t dig; �t din s�d efter dig skall jag ock giva det landet.
13. Och Gud for upp fr�n honom, p� den plats d�r han hade talat med
honom.
14. Men Jakob reste en stod p� den plats d�r han hade talat med
honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d�rp� och g�t
olja �ver den.
15. Och Jakob gav �t platsen d�r Gud hade talat med honom namnet
Betel.
16. Sedan br�to de upp fr�n Betel. Och n�r det �nnu var ett stycke
v�g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn�d, och barnsn�den blev
henne sv�r.
17. D� nu hennes barnsn�d var som sv�rast, sade hj�lpkvinnan till
henne: �Frukta icke; ty ocks� denna g�ng f�r du en son.�
18. Men n�r hon h�ll p� att giva upp andan, ty hon skulle nu d�, gav
hon honom namnet Ben-Oni[2]; men hans fader kallade honom
Benjamin[3].
19. S� dog Rakel, och hon blev begraven vid v�gen till Efrat, det �r
Bet-Lehem.
20. Och Jakob reste en v�rd p� hennes grav; det �r den som �nnu i
dag kallas Rakels gravv�rd.
21. Och Israel br�t upp d�rifr�n och slog upp sitt t�lt p� andra
sidan om Herdetornet.
22. Och medan Israel bodde d�r i landet, gick Ruben �stad och
l�grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h�ra det.
Och Jakob hade tolv s�ner.
23. Leas s�ner voro Ruben, Jakobs f�rstf�dde, vidare Simeon, Levi,
Juda, Isaskar och Sebulon.
24. Rakels s�ner voro Josef och Benjamin.
25. Bilhas, Rakels tj�nstekvinnas, s�ner voro Dan och Naftali.
26. Silpas, Leas tj�nstekvinnas, s�ner voro Gad och Aser. Dessa
voro Jakobs s�ner, och de f�ddes �t honom i Paddan-Aram.
27. Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
�r Hebron, d�r Abraham och Isak hade bott s�som fr�mlingar.
28. Och Isak levde ett hundra �ttio �r;
29. d�refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
f�der, gammal och m�tt p� att leva. Och hans s�ner Esau och
Jakob begrovo honom.
[1] D. �. Betels Gud.
[2] D. �. min sm�rtas son.
[3] D. �. lyckoson.
*01/36 F�rsta Mosebok (Genesis), 36 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 36 Kapitlet
Esaus sl�kttavla.
1. Detta �r ber�ttelsen om Esaus, det �r Edoms, sl�kt.
2. Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d�ttrar: Ada, hetiten
Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
hiv�en Sibeon,
3. s� ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
4. Och Ada f�dde Elifas �t Esau, men Basemat f�dde Reguel.
5. Och Oholibama f�dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus
s�ner, vilka f�ddes �t honom i Kanaans land.
6. Och Esau tog sina hustrur, sina s�ner och d�ttrar och allt sitt
husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
som han hade f�rv�rvat i Kanaans land och drog till ett annat
land och skilde sig s� fr�n sin broder Jakob.
7. Ty deras �godelar voro s� stora att de icke kunde bo
tillsammans; landet d�r de uppeh�llo sig r�ckte icke till �t
dem, f�r deras boskapshjordars skull.
8. Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det �r densamme
som Edom.
9. Och detta �r ber�ttelsen om Esaus sl�kt, hans som var stamfader
f�r edom�erna, i Seirs bergsbygd.
10. Dessa �ro namnet p� Esaus s�ner: Elifas, son till Ada, Esaus
hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
11. Men Elifas' s�ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
12. Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f�dde Amalek
�t Elifas. Dessa voro s�ner till Ada, Esaus hustru.
13. Men Reguels s�ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
Dessa voro s�ner till Basemat, Esaus hustru.
14. Men s�ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f�dde �t Esau: Jeus,
Jaelam och Kora.
15. Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s�ner: Elifas', Esaus
f�rstf�ddes, s�ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
fursten Sefo, fursten Kenas,
16. fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de
furstar som h�rstammade fr�n Elifas, i Edoms land; dessa voro
Adas s�ner.
17. Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s�ner: fursten Nahat,
fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de
furstar som h�rstammade fr�n Reguel, i Edoms land; dessa voro
s�ner till Basemat, Esaus hustru.
18. Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s�ner: fursten Jeus,
fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som
h�rstammade fr�n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19. Dessa voro Esaus s�ner, och dessa deras stamfurstar. Han �r
densamme som Edom.
20. Dessa voro hor�en Seirs s�ner, landets f�rra inbyggare: Lotan,
Sobal, Sibeon, Ana,
21. Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor�ernas, Seirs s�ners,
stamfurstar i Edoms land.
22. Men Lotans s�ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
Timna.
23. Och dessa voro Sobals s�ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
Onam.
24. Och dessa voro Sibeons s�ner: Aja och Ana; det var denne Ana som
fann de varma k�llorna i �knen, n�r han vaktade sin fader
Sibeons �snor.
25. Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
26. Och dessa voro Disans s�ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27. Och dessa voro Esers s�ner: Bilhan, Saavan och Akan.
28. Dessa voro Disans s�ner: Us och Aran.
29. Dessa voro hor�ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
fursten Sibeon, fursten Ana,
30. fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro
hor�ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f�r sig.
31. Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan �nnu
n�gon israelitisk konung var konung d�r:
32. Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33. N�r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr�n Bosra, konung efter
honom.
34. N�r Jobab dog, blev Husam fr�n teman�ernas land konung efter
honom.
35. N�r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna p� Moabs mark; och hans stad hette Avit.
36. N�r Hadad dog, blev Samla fr�n Masreka konung efter honom.
37. N�r Samla dog, blev Saul fr�n Rehobot vid floden konung efter
honom.
38. N�r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
39. N�r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
40. Och dessa �ro namnen p� Esaus stamfurstar, efter deras sl�kter
och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
Jetet,
41. fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
42. fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
43. fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar,
efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
-- hans som ock kallas Esau, edom�ernas stamfader.
*01/37 F�rsta Mosebok (Genesis), 37 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 37 Kapitlet
Josefs dr�mmar. Josef s�ld till Egypten.
1. Men Jakob bosatte sig i det land d�r hans fader hade bott s�som
fr�mling, n�mligen i Kanaans land.
2. Detta �r ber�ttelsen om Jakobs sl�kt. N�r Josef var sjutton �r
gammal, gick han, j�mte sina br�der, i vall med f�ren; han f�ljde
d� s�som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
s�ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
dem.
3. Men Israel hade Josef k�rare �n alla sina andra s�ner, eftersom
han hade f�tt honom p� sin �lderdom, och han l�t g�ra �t honom
en fotsid livkl�dnad.
4. D� nu hans br�der s�go att deras fader hade honom k�rare �n alla
hans br�der, blevo de h�tska mot honom och kunde icke tala
v�nligt till honom.
5. D�rtill hade Josef en g�ng en dr�m, som han omtalade f�r sina
br�der; sedan hatade de honom �nnu mer.
6. Han sade n�mligen till dem: �H�ren vilken dr�m jag haft.
7. Jag tyckte att vi bundo k�rvar p� f�ltet; och se, min k�rve
reste sig upp och blev st�ende, och edra k�rvar st�llde sig runt
omkring och bugade sig f�r min k�rve.�
8. D� sade hans br�der till honom: �Skulle du bliva v�r konung, och
skulle du r�da �ver oss?� Och de hatade honom �nnu mer f�r hans
dr�mmars skull och f�r vad han hade sagt.
9. Sedan hade han �nnu en annan dr�m som han f�rt�ljde f�r sina
br�der; han sade: �H�ren, jag har haft �nnu en dr�m. Jag tyckte
att solen och m�nen och elva stj�rnor bugade sig f�r mig.�
10. N�r han f�rt�ljde detta f�r sin fader och sina br�der, bannade
hans fader honom och sade till honom: �Vad �r detta f�r en dr�m
som du har haft? Skulle d� jag och din moder och dina br�der
komma och buga oss ned till jorden f�r dig?�
11. Och hans br�der avundades honom; men hans fader bevarade detta i
sitt minne.
12. D� nu en g�ng hans br�der hade g�tt bort f�r att vakta sin
faders f�r i Sikem,
13. sade Israel till Josef: �Se, dina br�der vakta f�ren i Sikem;
g�r dig redo, jag vill s�nda dig till dem.� Han svarade honom:
�Jag �r redo.�
14. D� sade han till honom: �G� och se efter, om det st�r v�l till
med dina br�der, och om det st�r v�l till med f�ren, och kom
tillbaka till mig med svar.� S� s�nda han honom �stad fr�n
Hebrons dal, och han kom till Sikem.
15. D�r m�tte han en man, medan han gick omkring villr�dig p�
f�ltet; och mannen fr�gade honom: �Vad s�ker du?�
16. Han svarade: �Jag s�ker efter mina br�der; s�g mig var de vakta
sin hjord.�
17. Mannen svarade: �De hava brutit upp h�rifr�n; ty jag h�rde dem
s�ga: 'L�t oss g� till Dotain.'� D� gick Josef vidare efter
sina br�der och fann dem i Dotan.
18. N�r de nu p� avst�nd fingo se honom, innan han �nnu hade hunnit
fram till dem, lade de r�d om att d�da honom.
19. De sade till varandra: �Se, d�r kommer dr�mmaren.
20. Upp, l�t oss dr�pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
vi s�ga att ett vilddjur har �tit upp honom. S� f�r vi se huru
det g�r med hans dr�mmar.�
21. Men n�r Ruben h�rde detta, ville han r�dda honom undan deras
h�nder och sade: �L�t oss icke sl� ihj�l honom.�
22. Ytterligare sade Ruben till dem: �Utgjuten icke blod; kasten
honom i brunnen h�r i �knen, men b�ren icke hand p� honom.� Han
ville n�mligen r�dda honom undan deras h�nder och f�ra honom
tillbaka till hans fader.
23. D� nu Josef kom fram till sina br�der, togo de av honom hans
livkl�dnad, den fotsida kl�dnaden som han hade p� sig,
24. och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
tom, intet vatten fanns d�ri.
25. D�refter satte de sig ned f�r att �ta. N�r de d� lyfte upp sina
�gon, fingo de se ett t�g av ismaeliter komma fr�n Gilead, och
deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
ladanum; de voro p� v�g med detta ned till Egypten.
26. D� sade Juda till sina br�der: �Vad gagn hava vi d�rav att vi
dr�pa v�r broder, och d�lja hans blod?�
27. Nej, l�t oss s�lja honom till ismaeliterna; m� v�r hand icke
komma vid honom, ty han �r ju v�r broder, v�rt eget k�tt.� Och
hans br�der lydde honom.
28. D� nu midjanitiska k�pm�n kommo d�r f�rbi, drogo de upp Josef ur
brunnen; och de s�lde Josef f�r tjugu siklar silver till
ismaeliterna. Dessa f�rde s� Josef till Egypten.
29. N�r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d� fanns Josef
icke i brunnen. D� rev han s�nder sina kl�der
30. och v�nde tillbaka till sina br�der och sade: �Gossen �r icke
d�r, vart skall jag nu taga v�gen?�
31. Men de togo Josefs livkl�dnad och slaktade en bock och doppade
kl�dnaden i blodet;
32. d�refter s�nde de den fotsida livkl�dnaden hem till sin fader
och l�to s�ga: �Denna har vi funnit; se efter, om det �r din
sons livkl�dnad eller icke.�
33. Och han k�nde igen den och sade: �det �r min sons livkl�dnad;
ett vilddjur har �tit upp honom, f�rvisso �r Josef ihj�lriven.�
34. Och Jakob rev s�nder sina kl�der och svepte s�cktyg om sina
l�nder och s�rjde sin son i l�ng tid.
35. Och alla hans s�ner och alla hans d�ttrar kommo f�r att tr�sta
honom; men han ville icke l�ta tr�sta sig, utan sade: �Jag skall
med sorg ned i d�dsriket till min son.� S� begr�t hans fader
honom.
36. Men medaniterna f�rde honom till Egypten och s�lde honom till
Potifar, som var hovman hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna.
*01/38 F�rsta Mosebok (Genesis), 38 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 38 Kapitlet
Judas s�ner. Juda och Tamar.
1. Vid den tiden begav sig Juda �stad bort ifr�n sina br�der och
sl�t sig till en man i Adullam, som hette Hira.
2. D�r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
och han tog henne till sig och gick in till henne.
3. Och hon blev havande och f�dde en son, och han fick namnet Er.
4. �ter blev hon havande och f�dde en son och gav honom namnet
Onan.
5. Och hon f�dde �nnu en son, och �t denne gav hon namnet Sela; och
n�r han f�ddes, var Juda i Kesib.
6. Och Juda tog �t Er, sin f�rstf�dde, en hustru som hette Tamar.
7. Men Er, Judas f�rstf�dde, misshagade HERREN; d�rf�r d�dade
HERREN honom.
8. D� sade Juda till Onan: �G� in till din broders hustru, �kta
henne i din broders st�lle och skaffa avkomma �t din broder.�
9. Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
egen, l�t han n�r han gick in till sin broders hustru, det
spillas p� jorden, f�r att icke giva avkomma �t sin broder.
10. Men det misshagade HERREN att han gjorde s�; d�rf�r d�dade han
ocks� honom.
11. D� sade Juda till sin sonhustru Tamar: �Stanna s�som �nka i din
faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.� Han
fruktade n�mligen att annars ocks� denne skulle d�, likasom hans
br�der. S� gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.
12. En l�ng tid d�refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter
sorgetidens slut gick Juda med sin v�n adullamiten Hira upp till
Timna, f�r att se efter dem som klippte hans f�r.
13. N�r man nu ber�ttade f�r Tamar att hennes sv�rfader gick upp
till Timna f�r att klippa sina f�r,
14. lade hon av sig sina �nkekl�der och bet�ckte sig med en sl�ja
och h�ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p� v�gen
till Timna. Ty hon s�g, att fast�n Sela var fullvuxen blev hon
likv�l icke given �t honom till hustru.
15. D� nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk�ka; hon
hade ju n�mligen sitt ansikte bet�ckt.
16. Och han vek av till henne, d�r hon satt vid v�gen, och sade:
�Kom, l�t mig g� in till dig.� Ty han visste icke att det var
hans sonhustru. Hon svarade: �Vad vill du giva mig, f�r att f�
g� in till mig?�
17. Han sade: �Jag vill s�nda dig en killing ur min hjord.� Hon
svarade: �Ja, om du giver mig pant, till dess du s�nder den.�
18. Han sade: �Vad skall jag d� giva dig i pant?� Hon svarade: �Din
signetring, din snodd och staven som du har i din hand.� D� gav
han henne detta och gick in till henne och hon blev havande
genom honom.
19. Och hon stod upp och gick d�rifr�n och lade av sin sl�ja och
kl�dde sig �ter i sina �nkekl�der.
20. Och Juda s�nde killingen med sin v�n adullamiten, f�r att f�
igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
21. Och han fr�gade folket d�r p� orten och sade: �Var �r
tempelt�rnan, hon som satt i Enaim vid v�gen?� De svarade: �H�r
har ingen tempelt�rna varit.�
22. Och han kom tillbaka till Juda och sade: �Jag har icke funnit
henne; d�rtill s�ger folket p� orten att ingen tempelt�rna varit
d�r.�
23. D� sade Judas: �M� hon d� beh�lla det, s� att vi icke draga
sm�lek �ver oss. Jag har nu s�nt killingen, men du har icke
funnit henne.�
24. Vid pass tre m�nader d�refter blev s� ber�ttat f�r Juda: �Din
sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
havande.� Juda sade: �F�ren ut henne till att br�nnas.�
25. Men n�r hon f�rdes ut, s�nde hon bud till sin sv�rfader och l�t
s�ga: �Genom en man som �r �gare till detta har jag blivit
havande.� Och hon l�t s�ga: �Se efter, vem denna signetring,
dessa snodder och denna stav tillh�ra.�
26. Och Juda k�nde igen dem och sade: �Hon �r i sin r�tt mot mig,
eftersom jag icke har givit henne �t min son Sela.� Men han kom
icke mer vid henne.
27. N�r hon nu skulle f�da, se, d� funnos tvillingar i hennes liv.
28. Och i f�dslostunden stack den ene fram en hand; d� tog
hj�lpkvinnan en r�d tr�d och band den om hans hand och sade:
�Denne kom f�rst fram.�
29. Men n�r han d�refter drog sin hand tillbaka, se, d� kom hans
broder fram; och hon sade: �Varf�r har du tr�ngt dig fram?� Och
han fick namnet Peres[1].
30. D�refter kom hans broder fram, han som hade den r�da tr�den om
sin hand, och han fick namnet Sera.
*01/39 F�rsta Mosebok (Genesis), 39 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 39 Kapitlet
Josefs kyskhet. Hans f�ngenskap.
1. Och Josef f�rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna, en egyptisk man, k�pte
honom av ismaeliterna som hade f�rt honom ditned.
2. Och HERREN var med Josef, s� att han blev en lyckosam man. Och
han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
3. och hans herre s�g att HERREN var med honom ty allt vad han
gjorde l�t HERREN lyckas v�l under hans hand.
4. Och Josef fann n�d f�r hans �gon och fick betj�na honom. Och
han satte honom �ver sitt hus, och allt vad han �gde l�mnade han
i hans v�rd.
5. Och fr�n den stund d� han hade satt honom �ver sitt hus och �ver
allt vad han �gde, v�lsignade HERREN egyptierns hus, f�r Josefs
skull; och HERRENS v�lsignelse vilade �ver allt vad han �gde,
hemma och p� marken.
6. D�rf�r �verl�t han i Josefs v�rd allt vad han �gde, och sedan
han hade f�tt honom till sin hj�lp, bekymrade han sig icke om
n�got, utom maten som han sj�lv �t.
Men Josef hade en sk�n gestalt och var sk�n att sk�da.
7. Och efter en tid h�nde sig att hans herres hustru kastade sina
�gon p� Josef och sade: �Ligg hos mig.�
8. Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: �Se,
alltsedan min herre har tagit mig till sin hj�lp, bekymrar han
sig icke om n�got i huset, och allt vad han �ger har han l�mnat
i min v�rd.
9. Han har i detta hus icke st�rre makt �n jag, och intet annat har
han f�rbeh�llit sig �n dig allena, eftersom du �r hans hustru.
Huru skulle jag d� kunna g�ra s� mycket ont och synda mot Gud?�
10. Och fast�n hon talade s�dant dag efter dag till Josef, h�rde han
dock icke p� henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
henne.
11. Men en dag d� han kom in i huset f�r att f�rr�tta sina sysslor,
och ingen av husfolket var tillst�des d�rinne,
12. fattade hon honom i manteln och sade: �Ligg hos mig.� Men han
l�mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
13. D� hon nu s�g att han hade l�mnat sin mantel i hennes hand och
flytt ut,
14. ropade hon p� sitt husfolk och sade till dem: �Sen h�r, han har
f�rt hit till oss en hebreisk man, f�r att denne skulle locka
oss till l�ttf�rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos
mig; men jag ropade med h�g r�st.
15. Och n�r han h�rde att jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade
han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.�
16. Och hon l�t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
kom hem;
17. d� ber�ttade hon f�r honom detsamma; hon sade: �Den hebreiske
tj�naren som du har f�rt hit till oss, kom in till mig, och
ville locka mig till l�ttf�rdighet.
18. Men d� jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade han sin mantel
kvar hos mig och flydde ut.�
19. N�r nu hans herre h�rde vad hans hustru ber�ttade f�r honom,
n�mligen att hans tj�nare hade betett sig mot henne p� detta
s�tt, blev hans vrede uppt�nd.
20. Och Josefs herre tog honom och l�t s�tta honom i det f�ngelse
d�r konungens f�ngar sutto f�ngslade; d�r fick han d� vara i
f�ngelse.
21. Men HERREN var med Josef och f�rskaffade honom ynnest och l�tt
honom finna n�d hos f�rest�ndaren f�r f�ngelset.
22. Och f�rest�ndaren f�r f�ngelset l�t alla alla f�ngar som sutto i
f�ngelset st� under Josefs uppsikt; och allt vad d�r skulle
g�ras, det gjordes genom honom.
23. F�rest�ndaren f�r f�ngelset tog sig alls icke av n�got som Josef
hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
det l�t HERREN lyckas v�l.
*01/40 F�rsta Mosebok (Genesis), 40 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 40 Kapitlet
Munsk�nkens och bagarens dr�mmar.
1. En tid h�refter h�nde sig att den egyptiske konungens munsk�nk
och hans bagare f�rsyndade sig mot sin herre, konungen av
Egypten.
2. Och Farao blev f�rt�rnad p� sina tv� hovm�n, �verste munsk�nken
och �verste bagaren.
3. och l�t s�tta dem i f�rvar i drabanth�vitsmannens hus, i samma
f�ngelse d�r Josef satt f�ngen.
4. Och h�vitsmannen f�r drabanterna anst�llde Josef hos dem till
att betj�na dem; och de sutto d�r i f�rvar en tid.
5. Medan nu den egyptiska konungens munsk�nk och bagare sutto
f�ngna i f�ngelset, hade de b�da under samma natt, var sin dr�m,
vardera med sin s�rskilda betydelse.
6. Och n�r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
voro bedr�vade.
7. D� fr�gade han Faraos hovm�n, som med honom sutto i f�rvar i
hans herres hus: �Varf�r sen I s� sorgsna ut i dag?�
8. De svarade honom: �Vi hava haft en dr�m, och ingen finnes, som
kan uttyda den.� Josef sade till dem: �Att giva uttydningen �r
ju Guds sak; f�rt�ljen dr�mmen f�r mig.�
9. D� f�rt�ljde �verste munsk�nken sin dr�m f�r Josef och sade till
honom: �Jag dr�mde att ett vintr�d stod framf�r mig;
10. p� vintr�det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
s� slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
11. Och jag hade Faraos b�gare i min hand, och jag tog druvorna och
pressade ut dem i Faraos b�gare och gav Farao b�garen i handen.
12. D� sade Josef till honom: �Detta �r uttydningen: de tre rankorna
betyda tre dagar;
13. om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och s�tta dig �ter
p� din plats, s� att du f�r giva Farao b�garen i handen likasom
f�rut, d� du var hans munsk�nk.
14. Men t�nk p� mig, n�r det g�r dig v�l, s� att du g�r
barmh�rtighet med mig och n�mner om mig f�r Farao och skaffar
mig ut fr�n detta hus;
15. ty jag �r med or�tt bortf�rd fr�n hebr�ernas land, och icke
heller h�r har jag gjort n�got varf�r jag borde s�ttas i
f�ngelse.�
16. D� nu �verste bagaren s�g att Josef hade givit en god uttydning,
sade han till honom: �Ocks� jag hade en dr�m. Jag tyckte att
jag bar tre vetebr�dskorgar p� mitt huvud.
17. Och i den �versta korgen funnos bakverk av alla slag, s�dant som
Farao pl�gar �ta; men f�glarna �to d�rav ur korgen p� mitt
huvud.�
18. D� svarade Josef och sade: �Detta �r uttydningen: de tre
korgarna betyda tre dagar;
19. om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och taga det av
dig; han skall upph�nga dig p� tr�, och f�glarna skola �ta ditt
k�tt.�
20. P� tredje dagen d�refter, d� det var Faraos f�delsedag, gjorde
denne ett g�stabud f�r alla sina tj�nare. D� upph�jde han, bland
sina tj�nare, s�v�l �verste munsk�nkens huvud som �verste
bagarens.
21. Han insatte �verste munsk�nken �ter i hans �mbete, s� att han
fick giva Farao b�garen i handen;
22. men �verste bagaren l�t han upph�nga, s�som Josef hade sagt dem
i sin uttydning.
23. Men �verste munsk�nken t�nkte icke p� Josef, utan gl�mde honom.
*01/41 F�rsta Mosebok (Genesis), 41 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 41 Kapitlet
Faraos dr�mmar. Josefs upph�jelse.
Hungersn�den.
1. Tv� �r d�refter h�nde sig att Farao hade en dr�m. Han tyckte
sig st� vid Nilfloden.
2. Och han s�g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
de betade i vassen.
3. Sedan s�g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
floden; och de st�llde sig bredvid de f�rra korna p� stranden av
floden.
4. Och de fula och magra korna �to upp de sju vackra och feta
korna. D�refter vaknade Farao.
5. Men han somnade �ter in och s�g d� i dr�mmen sju ax, frodiga och
vackra, v�xa p� samma str�.
6. Sedan s�g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
�stanvinden;
7. och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
D�refter vaknade Farao och fann att de var en dr�m.
8. D� han nu om morgonen var orolig till sinnes, s�nda han ut och
l�t kalla till sig alla sp�m�n och alla vise i Egypten. Och
Farao f�rt�ljde sina dr�mmar f�r dem; men ingen fanns, som kunde
uttyda dem f�r Farao.
9. D� talade �verste munsk�nken till Farao och sade: �Jag m�ste i
dag p�minna om mina synder.
10. N�r Farao en g�ng var f�rt�rnad p� sina tj�nare, satte han mig
j�mte �verste bagaren i f�ngelse i drabanth�vitsmannens hus.
11. D� hade vi b�da, jag och han, under samma natt en dr�m, och v�ra
dr�mmar hade var sin s�rskilda betydelse.
12. Och j�mte oss var d�r en ung hebr�, som var tj�nare hos
h�vitsmannen f�r drabanterna. F�r honom f�rt�ljde vi v�ra
dr�mmar, och han uttydde dem f�r oss; efter som var och en hade
dr�mt gav han en uttydning.
13. Och s�som han uttydde f�r oss, s� gick det. Jag blev �ter
insatt p� min plats, och den andre blev upph�ngd.�
14. D� s�nda Farao och l�t kalla Josef till sig; och man skyndade
att f�ra honom ut ur f�ngelset. Och han l�t raka sig och bytte
om kl�der och kom inf�r Farao.
15. Och Farao sade till Josef: �Jag har haft en dr�m, och ingen
finnes, som kan uttyda den. Men jag har h�rt s�gas om dig, att
allenast du f�r h�ra en dr�m, kan du uttyda den.�
16. Josef svarade Farao och sade: �I min makt st�r det icke; men Gud
skall giva Farao ett lyckosamt svar.�
17. S� sade Farao till Josef: �Jag dr�mde att jag stod p� stranden
av Nilfloden.
18. Och jag s�g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
betade i vassen.
19. Sedan s�g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n�gra s� fula
som dessa.
20. Och de magra och fula korna �to upp de sju f�rsta, feta korna.
21. Men n�r de hade sv�ljt ned dem, kunde man icke m�rka att de hade
sv�ljt ned dem, utan de f�rblevo fula s�som f�rut. D�refter
vaknade jag.
22. �ter dr�mde jag och s�g d� sju ax, fulla och vackra, v�xa p�
samma str�.
23. Sedan s�g jag sju andra ax skjuta upp, f�rtorkade, tunna och
svedda av �stanvinden;
24. och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade
jag f�r sp�m�nnen; men ingen fanns, som kunde f�rklara det f�r
mig.�
25. D� sade Josef till Farao: �Faraos dr�mmar hava en och samma
betydelse; vad Gud �mnar g�ra, det har han f�rkunnat f�r Farao.
26. De sju vackra korna betyda sju �r, de sju vackra axen betyda ock
sju �r; dr�mmarna hava en och samma betydelse.
27. Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
sju �r, s� ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
�stanvinden; sju hunger�r skola n�mligen komma.
28. Detta menade jag, n�r jag sade till Farao: Vad Gud �mnar g�ra,
det har han l�tit Farao veta.
29. Se, sju �r skola komma med stor ymnighet �ver hela Egyptens
land.
30. Men efter dem skola sju hunger�r intr�ffa, s�dana att man skall
f�rg�ta all den f�rra ymnigheten i Egyptens land, och
hungersn�den skall f�rt�ra landet.
31. Och man skall icke hava n�got minne av den f�rra ymnigheten i
landet, f�r den hungersn�ds skull som sedan kommer, ty den skall
bliva mycket sv�r.
32. Men att Farao haft dr�mmen tv� g�nger, det betyder att detta �r
av Gud best�mt, och att Gud skall l�ta det ske snart.
33. M� nu allts� Farao utse en f�rst�ndig och vis man, som han kan
s�tta �ver Egyptens land.
34. M� Farao g�ra s�, m� han ock f�rordna tillsyningsm�n �ver landet
och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
sju ymniga �ren.
35. M� man under dessa kommande goda �r samla in allt som kan tj�na
till f�da och hopf�ra s�d under Faraos v�rd i st�derna, f�r att
tj�na till f�da, och m� man sedan f�rvara den,
36. s� att dessa f�do�mnen finnas att tillg� f�r landet under de sju
hunger�r som skola komma �ver Egyptens land. S� skall landet
icke beh�va f�rg�s genom hungersn�den.�
37. Det talet behagade Farao och alla hans tj�nare.
38. Och Farao sade till sina tj�nare: �Kunna vi finna n�gon i vilken
Guds Ande �r s� som i denne?�
39. Och Farao sade till Josef: �Eftersom Gud har kungjort f�r dig
allt detta, finnes ingen som �r s� f�rst�ndig och vis som du.
40. Du skall f�rest� mitt hus, och efter dina befallningar skall
allt mitt folk r�tta sig; allenast d�ri att tronen f�rbliver min
vill jag vara f�rmer �n du.�
41. Ytterligare sade Farao till Josef: �Jag s�tter dig nu �ver hela
Egyptens land.�
42. Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p� Josefs hand
och l�t kl�da honom i kl�der av fint linne och h�ngde den
gyllene kedjan om hans hals.
43. Och han l�t honom �ka i vagnen n�rmast efter sin egen, och man
utropade framf�r honom �abrek�[1]. Och han satte honom �ver
hela Egyptens land.
44. Och Farao sade till Josef: �Jag �r Farao; utan din vilja skall
ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.�
45. Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On. Och Josef
begav sig ut och bes�g Egyptens land.
46. Josef var trettio �r gammal, n�r han stod inf�r Farao, konungen i
Egypten. Och Josef gick ut ifr�n Farao och f�rdades omkring i
hela Egyptens land.
47. Och landet gav under de sju ymniga �ren avkastning i �verfl�d
48. och under dessa sju �r som kommo i Egyptens land samlade han in
allt som kunde tj�na till f�da och lade upp det i st�derna. I
var s�rskild stad lade han upp de f�do�mnen som man h�mtade
ifr�n f�lten d�romkring.
49. S� hopf�rde Josef s�d i stor myckenhet, s�som sanden i havet,
till dess man m�ste upph�ra att h�lla r�kning p� den, eftersom
det var om�jligt att h�lla r�kning p� den.
50. Och �t Josef f�ddes tv� s�ner, innan n�got hunger�r kom; de
f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On.
51. Och Josef gav �t den f�rstf�dde namnet Manasse[2], �ty�, sade
han, �Gud har l�tit mig f�rg�ta all min olycka och hela min
faders hus.�
52. Och �t den andre gav han namnet Efraim[3], �ty�, sade han, �Gud
har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land�.
53. Men de sju ymniga �ren som f�rst hade kommit i Egyptens land
gingo till �nda;
54. sedan begynte de sju hunger�ren, s�som Josef hade f�rutsagt.
Och hungersn�d uppstod i alla andra l�nder; men i Egyptens land
fanns br�d �verallt.
55. Och n�r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
Farao efter br�d, sade Farao till alla egyptier: �G�n till
Josef, och g�ren vad han s�ger eder.�
56. N�r nu allts� hungersn�d var �ver hela landet, �ppnade Josef
alla f�rr�dshus och s�lde s�d �t egyptierna. Men hungersn�den
blev allt st�rre i Egyptens land;
57. och fr�n alla l�nder kom man till Josef i Egypten f�r att k�pa
s�d, ty hungersn�den blev allt st�rre i alla l�nder.
[1] Se Abrek i Ordf�rkl.
[2] Efter ett hebreiskt ord som betyder f�rg�ta.
[3] Efter ett hebreiskt ord som betyder vara fruktsam.
*01/42 F�rsta Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet
Josefs br�ders resa till Egypten.
1. Men n�r Jakob f�rnam att s�d fanns i Egypten, sade han till sina
s�ner: �Varf�r st�n I s� r�dl�sa?�
2. Och han sade vidare: �Se, jag har h�rt att i Egypten finnes s�d;
faren ditned och k�pen d�rifr�n s�d �t oss, f�r att vi m� leva
och icke d�.�
3. D� foro tio av Josefs br�der ned f�r att k�pa s�d i Egypten.
4. Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s�nd �stad med
sina br�der, ty han fruktade att n�gon olycka kunde h�nda honom.
5. S� kommo d�, bland de andra, ocks� Israels s�ner f�r att k�pa
s�d; ty hungersn�d r�dde i Kanaans land.
6. Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
s�lde s�d �t allt folket i landet. D� nu Josefs br�der kommo
dit, f�llo de ned till jorden p� sitt ansikte inf�r honom.
7. N�r d� Josef fick se sina br�der, k�nde han igen dem; men han
st�llde sig fr�mmande mot dem och tilltalade dem h�rt och
fr�gade dem: �Varifr�n kommen I?� De svarade: �Fr�n Kanaans
land, f�r att k�pa s�d till f�da �t oss.�
8. Och fast�n Josef k�nde igen sina br�der, k�nde de icke igen
honom.
9. Men Josef t�nkte p� de dr�mmar som han hade dr�mt om dem. Och
han sade till dem: �I �ren spejare, I haven kommit f�r att se
efter, var landet �r utan skydd.�
10. De svarade honom: �Nej, herre, dina tj�nare hava kommit f�r att
k�pa s�d till f�da �t sig.
11. Vi �ro alla s�ner till en och samma man; vi �ro redliga m�n,
dina tj�nare �ro inga spejare.�
12. Men han sade till dem: �Jo, I haven kommit f�r att se efter, var
landet �r utan skydd.�
13. De svarade: �Vi, dina tj�nare, �ro tolv br�der, s�ner till en
och samma man i Kanaans land; men den yngste �r nu hemma hos v�r
fader, och en �r icke mer till.�
14. Josef sade till dem: �Det �r s�som jag sade eder: I �ren
spejare.
15. Och p� detta s�tt vill jag pr�va eder: s� sant som Farao lever,
I skolen icke slippa h�rifr�n, med mindre eder yngste broder
kommer hit.
16. En av eder m� fara och h�mta hit eder broder. Men I andra
skolen stanna s�som f�ngar, f�r att jag s� m� pr�va om I haven
talat sanning. Ty om s� icke �r, d� �ren I spejare, s� sant
Farao lever.�
17. D�refter l�t han h�lla dem allasammans i f�ngelse under tre
dagar.
18. Men p� tredje dagen sade Josef till dem: �Om I viljen leva, s�
g�ren p� detta s�tt, ty jag fruktar Gud:
19. �ren I redliga m�n, s� m� en av eder, I br�der, stanna s�som
f�nge i huset d�r I haven suttit f�ngslade; men I andra m�n fara
eder v�g, och f�ra hem med eder den s�d som I haven k�pt till
hj�lp mot hungersn�den hemma hos eder.
20. F�ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s� edra ord visa
sig vara sanna, skolen I slippa att d�.� Och de m�ste g�ra s�.
21. Men de sade till varandra: �F�rvisso hava vi dragit skuld �ver
oss genom det som vi gjorde mot v�r broder; ty vi s�go hans
sj�ls �ngest, n�r han bad oss om misskund, och vi ville dock
icke lyssna till honom. D�rf�r hava vi sj�lva kommit i denna
�ngest.�
22. Ruben svarade dem: �Sade jag icke till eder: 'F�rsynden eder
icke p� gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, d�rf�r
utkr�ves nu hans blod.�
23. Men de visste icke att Josef f�rstod detta, ty han talade med
dem genom tolk.
24. Och han v�nde sig bort ifr�n dem och gr�t. Sedan v�nde han sig
�ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
krets och l�t f�ngsla honom inf�r deras �gon.
25. Och Josef bj�d att man skulle fylla deras s�ckar med s�d, och
l�gga vars och ens penningar tillbaka i hans s�ck, och giva dem
kost f�r resan. Och man gjorde s� med dem.
26. Och de lastade s�den p� sina �snor och foro d�rifr�n.
27. Men n�r vid ett vilost�lle en av dem �ppnade sin s�ck f�r att
giva foder �t sin �sna, fick han se sina penningar ligga �verst
i s�cken.
28. D� sade han till sina br�der: �Mina penningar hava blivit lagda
hit tillbaka; se, de �ro h�r i min s�ck.� D� blevo de utom sig
av h�pnad och s�go f�rskr�ckta p� varandra och sade: �Vad har
Gud gjort mot oss!�
29. N�r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber�ttade
de f�r honom allt vad som hade h�nt dem och sade:
30. �Mannen som var herre d�r i landet tilltalade oss h�rt och
behandlade oss s�som vi ville bespeja landet.
31. Men vi sade till honom: 'Vi �ro redliga m�n och inga spejare;
32. vi �ro tolv br�der, samma faders s�ner; en �r icke mer till, och
den yngste �r nu hemma hos v�r fader i Kanaans land.'
33. Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D�rav skall jag
veta att I �ren redliga m�n: l�mnen kvar hos mig en av eder, I
br�der; tagen s� vad I haven k�pt till hj�lp mot hungersn�den
hemma hos eder, och faren eder v�g.
34. Sedan m�n I f�ra eder yngste broder hit till mig, s� kan jag
veta att I icke �ren spejare, utan redliga m�n. D� skall jag
giva eder broder tillbaka till eder, och I skolen fritt f� draga
omkring i landet.
35. N�r de sedan t�mde sina s�ckar, fann var och en sin penningpung
i sin s�ck. Och d� de och deras fader fingo se penningpungarna,
blevo de f�rskr�ckta.
36. Och Jakob, deras fader, sade till dem: �I g�ren mig barnl�s;
Josef �r borta, Simeon �r borta, Benjamin viljen I ock taga
ifr�n mig; �ver mig kommer allt detta.�
37. D� svarade Ruben sin fader och sade: �Mina b�da s�ner m� du
d�da, om jag icke f�r honom �ter till dig. Anf�rtro honom �t
mig, jag skall f�ra honom tillbaka till dig.�
38. Men han svarade: �Min son f�r icke fara ditned med eder. Hans
broder �r ju d�d, och han �r allena kvar; om nu n�gon olycka
h�nde honom p� den resa I viljen f�retaga, s� skullen I bringa
mina gr� h�r med sorg ned i d�dsriket.�
*01/43 F�rsta Mosebok (Genesis), 43 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 43 Kapitlet
Josefs br�ders andra resa till Egypten.
1. Men hungersn�den var sv�r i landet.
2. Och n�r de hade f�rt�rt den s�d som de hade h�mtat fr�n Egypten,
sade deras fader till dem: �Faren tillbaka och k�pen litet s�d
till f�da �t oss.�
3. Men Juda svarade honom och sade: �Mannen betygade h�gtidligt och
sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte, med mindre
eder broder �r med eder.'
4. Om du nu l�ter v�r broder f�lja med oss, s� skola vi fara ned
och k�pa s�d till f�da �t dig.
5. Men om du icke l�ter honom f�lja med oss, s� vilja vi icke fara,
ty mannen sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte,
med mindre eder broder �r med eder.'
6. D� sade Israel: �Varf�r gjorden I s� illa mot mig och ber�ttaden
f�r mannen att I haden �nnu en broder?�
7. De svarade: �Mannen fr�gade noga om oss och v�r sl�kt: han sade:
'Lever eder fader �nnu? Haven I n�gon broder?' D� omtalade vi
f�r honom huru det f�rh�ll sig. Kunde vi veta att han skulle
s�ga: 'F�ren eder broder hitned'?�
8. Och Juda sade till sin fader Israel: �L�t ynglingen f�lja med
mig, s� vilja vi st� upp och begiva oss �stad, f�r att vi m�
leva och icke d�, vi sj�lva och du och v�ra kvinnor och barn.
9. Jag vill ansvara f�r honom; av min hand m� du utkr�va honom. Om
jag icke f�r honom �ter till dig och st�ller honom inf�r ditt
ansikte, s� vill jag vara en syndare inf�r dig i all min tid.
10. Sannerligen, om vi icke hade dr�jt s� l�nge, s� skulle vi redan
hava varit tillbaka f�r andra g�ngen.�
11. D� svarade deras fader Israel dem: �M�ste det s� vara, s� g�ren
nu p� detta s�tt: tagen av landets b�sta frukt i edra s�ckar och
f�ren det till mannen s�som sk�nk, litet balsam och litet
honung, dragantgummi och ladanum, pistacien�tter och mandlar.
12. Och tagen dubbla summan penningar med eder, s� att I f�ren
tillbaka dit med eder de penningar som I haven f�tt igen �verst
i edra s�ckar. Kanh�nda var det ett misstag.
13. Tagen ock eder broder med eder, och st�n upp och faren tillbaka
till mannen.
14. Men Gud den Allsm�ktige l�te eder finna barmh�rtighet inf�r
mannen, s� att han tillst�djer eder andre broder och Benjamin
att �terv�nda med eder. Men skall jag bliva barnl�s, s� m� det
d� ske.�
15. D� togo m�nnen de n�mnda sk�nkerna och togo med sig dubbla
summan penningar, d�rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
ned till Egypten och tr�dde inf�r Josef.
16. D� nu Josef s�g att Benjamin var med dem, sade han till sin
hovm�stare: �F�r dessa m�n in i mitt hus; och l�t slakta och
tillreda en m�ltid, ty m�nnen skola �ta middag med mig.�
17. Och mannen gjorde s�som Josef hade sagt och f�rde m�nnen in i
Josefs hus.
18. Och m�nnen blevo f�rskr�ckta, n�r de f�rdes in i Josefs hus; de
sade: �Det �r p� grund av penningarna vi f�ras hitin, de
penningar som f�rra g�ngen kommo tillbaka i v�ra s�ckar;
19. Och de tr�dde fram till Josefs hovm�stare och talade med honom
vid ing�ngen till huset
20. och sade: �H�r oss, herre. N�r vi f�rra g�ngen voro h�rnere f�r
att k�pa s�d till f�da �t oss
21. och sedan kommo till ett vilost�lle och �ppnade v�ra s�ckar, d�
fann var och en av oss sina penningar �verst i sin s�ck,
penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f�rt tillbaka
med oss.
22. Och vi hava tagit andra penningar med oss f�r att k�pa s�d till
f�da �t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v�ra
s�ckar.�
23. D� svarade han: �Varen vid gott mod, frukten icke: det �r eder
Gud och eder faders Gud som har l�tit eder finna en skatt i edra
s�ckar; edra penningar har jag f�tt.� Sedan h�mtade han Simeon
ut till dem.
24. Och han f�rde m�nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
tv� sina f�tter och gav foder �t deras �snor.
25. Och de st�llde i ordning sina sk�nker, till dess Josef skulle
komma hem om middagen; ty de hade f�tt h�ra att de skulle �ta
d�r.
26. N�r sedan Josef hade kommit hem, f�rde de sk�nkerna, som de hade
med sig, in till honom i huset och f�llo ned f�r honom till
jorden.
27. Och han h�lsade dem och fr�gade: �St�r det v�l till med eder
fader, den gamle, som I taladen om? Lever han �nnu?�
28. De svarade: �Ja, det st�r v�l till med v�r fader, din tj�nare;
han lever �nnu.� Och de bugade sig och f�llo ned f�r honom.
29. Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se sin broder Benjamin,
sin moders son, fr�gade han: ��r detta eder yngste broder, den
som I taladen om med mig?� D�rp� sade han: �Gud vare dig n�dig,
min son.�
30. Men Josef br�t av sitt tal, ty hans hj�rta uppr�rdes av k�rlek
till brodern, och han s�kte tillf�lle att gr�ta ut och gick in i
sin kammare och gr�t d�r.
31. D�refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han �ter ut
och betvang sig och sade: �S�tten fram mat.�
32. Och de satte fram s�rskilt f�r honom och s�rskilt f�r dem och
s�rskilt f�r de egyptier som �to tillsammans med honom; ty
egyptierna f� icke �ta tillsammans med hebr�erna; s�dant �r
n�mligen en styggelse f�r egyptierna.
33. Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f�rstf�dde fr�mst
s�som den f�rstf�dde, sedan de yngre, var och en efter sin
�lder; och m�nnen s�go med f�rundran p� varandra.
34. Och han l�t b�ra till dem av r�tterna p� sitt bord, och Benjamin
fick fem g�nger s� mycket som var och en av de andra. Och de
drucko sig glada med honom.
*01/44 F�rsta Mosebok (Genesis), 44 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 44 Kapitlet
Josef pr�var sina br�der.
1. D�refter bj�d han sin hovm�stare och sade: �Fyll m�nnens s�ckar
med s�d, s� mycket de kunna rymma, och l�gg vars och ens
penningar �verst i hans s�ck.
2. Och min b�gare, silverb�garen, skall du l�gga �verst i den
yngstes s�ck, tillika med penningarna f�r hans s�d.� Och han
gjorde s�som Josef hade sagt.
3. Om morgonen, d� det blev dager, fingo m�nnen fara med sina
�snor.
4. Men n�r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
till sin hovm�stare: �St� upp och s�tt efter m�nnen; och n�r du
hinner upp dem, s� s�g till dem: 'Varf�r haven I l�nat gott med
ont?
5. Det �r ju just den b�garen som min herre dricker ur, och som han
pl�gar sp� med. Det �r en ond g�rning I haven gjort.'�
6. N�r han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
7. D� svarade de honom: �Varf�r talar min herre s�? Bort det, att
dina tj�nare skulle g�ra s�dant!
8. De penningar som vi funno �verst i v�ra s�ckar hava vi ju f�rt
tillbaka till dig fr�n Kanaans land. Huru skulle vi d� kunna
vilja stj�la silver eller guld ur din herres hus?
9. Den bland dina tj�nare som den finnes hos, han m� d�; d�rtill
vilja vi andra bliva min herres tr�lar.
10. Han svarade: �Ja, vare det s�som I haven sagt; den som den
finnes hos, han skall bliva min tr�l. Men I andra skolen vara
utan skuld.�
11. Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s�ck p� jorden,
och �ppnade var och en sin s�ck.
12. Och han begynte att s�ka hos den �ldste och slutade hos den
yngste; och b�gare fanns i Benjamins s�ck.
13. D� revo de s�nder sina kl�der och lastade �ter var och en sin
�sna och v�nde tillbaka till staden.
14. Och Juda och hans br�der gingo in i Josefs hus, d�r denna �nnu
var kvar; och de f�llo ned till jorden f�r honom.
15. D� sade Josef till dem: �Vad haven I gjort! F�rstoden I icke
att en man s�dan som jag kan sp�?�
16. Juda svarade: Vad skola vi s�ga till min herre, vad skola vi
tala, och huru skola vi r�ttf�rdiga oss? Gud har funnit dina
tj�nares missg�rning. Se, vi �ro min herres tr�lar, vi andra
s�v�l som den som b�garen har blivit funnen hos.�
17. Men han sade: �Bort det, att jag skulle s� g�ra! Den som
b�garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr�l. Men I
andra m�n i frid fara hem till eder fader.�
18. D� tr�dde Juda fram till honom och sade: �H�r mig, herre; l�t
din tj�nare tala ett ord inf�r min herre, och m� din vrede icke
uppt�ndas mot din tj�nare; ty du �r s�som Farao.
19. Min herre fr�gade sina tj�nare och sade: 'Haven I eder fader
eller n�gon broder �nnu d�rhemma?
20. Och vi svarade min herre: 'Vi hava en �ldrig fader och en son
till honom, en som �r f�dd p� hans �lderdom och �nnu �r ung; men
en broder till denne �r d�d, s� att han allena �r kvar efter sin
moder, och hans fader har honom k�r.
21. D� sade du till dina tj�nare: 'F�ren honom hitned till mig, s�
att jag kan l�ta mitt �ga vila p� honom.'
22. Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l�mna sin fader,
ty om han l�mnade sin fader, s� skulle denne d�.'
23. Men du sade till dina tj�nare: 'Om eder yngste broder icke
f�ljer med eder hitned, s� f�n I icke mer komma inf�r mitt
ansikte.'
24. N�r vi d�refter hade kommit hem till din tj�nare, min fader,
ber�ttade vi f�r honom vad min herre hade sagt.
25. Och n�r sedan v�r fader sade: 'Faren tillbaka och k�pen litet
s�d till f�da �t oss',
26. svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p� det
villkoret vilja vi fara, att v�r yngste broder f�ljer med oss;
ty vi f� icke komma inf�r mannens ansikte om v�r yngste broder
icke �r med oss.
27. Men din tj�nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj�lva att
min hustru har f�tt �t mig tv� s�ner,
28. och den ene gick bort ifr�n och jag sade: f�rvisso �r han
ihj�lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
29. Om I nu tagen ocks� denne ifr�n mig och n�gon olycka h�nder
honom, s� skolen I bringa mina gr� h�r med j�mmer ned i
d�dsriket.'
30. Om jag allts� kommer hem till din tj�nare, min fader, utan att
vi hava med oss ynglingen, som v�r faders hj�rta �r s� f�st vid,
31. d� bliver det hans d�d, n�r han ser att ynglingen icke �r med;
och dina tj�nare skulle s� bringa din tj�nares, v�r faders, gr�
h�r med sorg ned i d�dsriket.
32. Ty jag, din tj�nare, har lovat min fader att ansvara f�r
ynglingen och har sagt, att om jag icke f�r denne till honom
igen, s� vill jag vara en syndare inf�r min fader i all min tid.
33. L�t nu d�rf�r din tj�nare stanna kvar hos min herre s�som tr�l,
i ynglingens st�lle, men l�t ynglingen fara hem med sina br�der.
34. Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
ynglingen med mig? Jag f�rm�r icke se den j�mmer som d� skulle
komma �ver min fader.�
*01/45 F�rsta Mosebok (Genesis), 45 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 45 Kapitlet
Josef giver sig till k�nna f�r sina
br�der. De �terv�nda hem.
1. D� kunde Josef icke l�ngre betvinga sig inf�r alla dem som stodo
omkring honom. Han ropade: �M� alla g� ut h�rifr�n.� Och ingen
fick stanna inne hos Josef, n�r han gav sig till k�nna f�r sina
br�der.
2. Och han brast ut i h�gljudd gr�t; s� att egyptierna h�rde det;
ocks� Faraos husfolk h�rde det.
3. Och Josef sade till sina br�der: �Jag �r Josef. Lever min fader
�nnu?� Men hans br�der kunde icke svara honom, s� f�rskr�ckta
blevo de f�r honom.
4. D� sade Josef till sina br�der: �Kommen hitfram till mig.� Och
n�r de kommo fram, sade han: �Jag �r Josef, eder broder, som I
s�lden till Egypten.
5. Men varen nu icke bedr�vade och gr�men eder icke d�r�ver att I
haven s�lt mig hit: ty f�r att bevara m�nniskors liv har Gud
s�nt mig hit f�re eder.
6. I tv� �r har nu hungersn�d varit i landet, och �nnu �terst� fem
�r under vilka man varken skall pl�ja eller sk�rda.
7. Men Gud s�nde mig hit f�re eder, f�r att I skullen bliva kvar p�
jorden och beh�llas vid liv, ja, till r�ddning f�r m�nga.
8. S� haven nu icke I s�nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
till Faraos h�gste r�dgivare och till en herre �ver hela hans
hus och till en furste �ver hela Egyptens land.
9. Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s�gen till
honom: 'S� s�ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
�ver hela Egypten; kom ned till mig, dr�j icke.
10. Du skall f� bo i landet Gosen och vara mig n�ra, du med dina
barn och barnbarn, dina f�r och f�kreatur och allt vad som
tillh�r dig.
11. Jag vill d�r f�rs�rja dig -- ty �nnu �terst� fem hunger�r -- s�
att varken du eller ditt hus eller n�gon som h�r dig till skall
lida n�d.
12. I sen ju med egna �gon, ocks� min broder Benjamin ser med egna
�gon, att det �r jag, som med egen mun talar till eder.
13. Ber�tten nu f�r min fader om all min h�rlighet i Egypten och om
allt vad I haven sett, och skynden eder att f�ra min fader
hitned.
14. S� f�ll han sin broder Benjamin om halsen och gr�t, och Benjamin
gr�t vid hans hals.
15. Och han kysste alla sina br�der och gr�t i deras armar. Sedan
samtalade hans br�der med honom.
16. N�r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br�der hade
kommit, behagade detta Farao och hans tj�nare v�l.
17. Och Farao sade till Josef: �S�g till dina br�der: 'Detta skolen
I g�ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
18. h�mten s� eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s�
skall jag giva eder det b�sta som finnes i Egyptens land, och I
skolen f� �ta av landets fetma.'
19. Allts� bjuder jag dig nu att s�ga: 'Detta skolen I g�ra: tagen
eder vagnar i Egyptens land f�r edra sp�da barn och edra
hustrur, och h�mten eder fader och kommen hit.
20. Och bekymren eder icke om edert bohag: ty det b�sta som finnes i
hela Egyptens land skall h�ra eder till.'�
21. Israels s�ner gjorde s�, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
befallning, och gav dem kost f�r resan.
22. Och han gav �t dem alla var sin h�gtidsdr�kt, men �t Benjamin
gav han tre hundra siklar silver och fem h�gtidsdr�kter.
23. Och till sin fader s�nde han likaledes g�vor: tio �snor, lastade
med det b�sta Egypten hade, och tio �sninnor, lastade med s�d
och br�d och andra livsmedel �t hans fader f�r resan.
24. D�refter l�t han sina br�der fara, och de beg�vo sig �stad; och
han sade till dem: �Kiven icke p� v�gen.�
25. S� foro de upp fr�n Egypten och kommo till sin fader Jakob i
Kanaans land;
26. och de ber�ttade f�r honom och sade: �Josef lever �nnu, och han
�r en furste �ver hela Egyptens land.� D� greps hans hj�rta av
vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
27. Men n�r de omtalade f�r honom allt vad Josef hade sagt till dem,
och n�r han s�g vagnarna som Josef hade s�nt f�r att h�mta
honom, d� fick deras fader Jakobs ande �ter liv.
28. Och Israel sade: �Det �r nog; min son Josef lever �nnu. Jag
vill fara och se honom, f�rr�n jag d�r.�
*01/46 F�rsta Mosebok (Genesis), 46 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 46 Kapitlet
Jakobs flyttning till Egypten. Hans
sl�kttavla. M�tet med Josef.
1. Och Israel br�t upp med allt vad honom tillh�rde. Och n�r han
kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer �t sin fader Isaks
Gud.
2. Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: �Jakob!
Jakob!� Han svarade: �H�r �r jag!�
3. D� sade han: �Jag �r Gud, din faders Gud; frukta icke f�r att
draga ned till Egypten, ty d�r skall jag g�ra dig till ett stort
folk.
4. Jag skall sj�lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
f�ra dig �ter upp d�rifr�n; och Josefs hans skall tillsluta dina
�gon.�
5. Och Jakob br�t upp fr�n Beer-Seba; och Israels s�ner satte sin
fader Jakob och sina sp�da barn och sina hustrur p� vagnarna som
Farao hade s�nt f�r att h�mta honom.
6. Och de togo sin boskap och de �godelar som de hade f�rv�rvat i
Kanaans land och kommo s� till Egypten, Jakob och alla hans
avkomlingar med honom.
7. Sina s�ner och sons�ner, sina d�ttrar och sond�ttrar, alla sina
avkomlingar, f�rde han med sig till Egypten.
8. Dessa �ro namnet p� Israels barn som kommo till Egypten:
Jakob och hans s�ner. Jakobs f�rstf�dde var Ruben,
9. och Rubens s�ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
10. Simeons s�ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son.
11. Levis s�ner voro Gerson, Kehat och Merari.
12. Judas s�ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s�ner voro Hesron och
Hamul.
13. Isaskars s�ner voro Tola, Puva, Job och Simron.
14. Sebulons s�ner voro Sered, Elon och Jaleel.
15. Dessa voro Leas s�ner, de som hon f�dde �t Jakob i Paddan-Aram;
tillika f�dde hon �t honom dottern Dina. S�ner och d�ttrar
utgjorde tillsammans trettiotre personer.
16. Gads s�ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
och Areli.
17. Asers s�ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera; men Berias s�ner voro Heber och Malkiel.
18. Dessa voro s�ner till Silpa, som Laban hade givit �t sin dotter
Lea, och dessa f�dde hon �t Jakob, sexton personer.
19. Rakels, Jakobs hustrus, s�ner voro Josef och Benjamin.
20. Och de s�ner som f�ddes �t Josef i Egyptens land voro Manasse
och Efraim; de f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
pr�sten i On.
21. Och Benjamins s�ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
22. Dessa voro Rakels s�ner, de som f�ddes �t Jakob, tillsammans
fjorton personer.
23. Dans s�ner voro Husim.
24. Naftalis s�ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
25. Dessa voro s�ner till Bilha, som Laban hade givit �t sin dotter
Rakel, och dessa f�dde hon �t Jakob, tillsammans sju personer.
26. De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg�tt fr�n
hans l�nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f�rutom
Jakobs sonhustrur.
27. Och Josefs s�ner, vilka f�ddes �t honom i Egypten, voro tv�. De
personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
tillsammans sjuttio.
28. Och han s�nde Juda framf�r sig till Josef, f�r att denne skulle
visa honom v�gen till Gosen. S� kommo de till landet Gosen.
29. Och Josef l�t sp�nna f�r sin vagn och for upp till Gosen f�r att
m�ta sin fader Israel. Och n�r han kom fram till honom, f�ll
han honom om halsen och gr�t l�nge vid hans hals.
30. Och Israel sade till Josef: �Nu vill jag g�rna d�, sedan jag har
sett ditt ansikte och sett att du �nnu lever.�
31. D�refter sade Josef till sina br�der och sin faders folk: �Jag
vill fara upp och ber�tta f�r Farao och s�ga till honom: 'Mina
br�der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
land, hava kommit till mig.
32. Och dessa m�n �ro f�rherdar, ty de hava idkat boskapssk�tsel;
och sina f�r och f�kreatur och allt vad de �ga hava de f�rt med
sig.'
33. N�r sedan Farao kallar eder till sig och fr�gar: 'Vad �r edert
yrke?',
34. skolen I svara: 'Vi, dina tj�nare, hava idkat boskapssk�tsel
fr�n v�r ungdom �nda till nu, vi s�v�l som v�ra f�der.' S�
skolen I f� bo i landet Gosen; ty alla f�rherdar �ro en
styggelse f�r egyptierna.�
*01/47 F�rsta Mosebok (Genesis), 47 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 47 Kapitlet
Jakob kommer inf�r Farao. Egyptens jord
och dess folk bliva genom Josef Faraos
egendom. Jakob best�mmer om sin grav.
1. Och Josef kom och ber�ttade f�r Farao och sade: �Min fader och
mina br�der hava kommit fr�n Kanaans land med sina f�r och
f�kreatur och allt vad de �ga; och de �ro nu i landet Gosen.�
2. Och han hade bland sina br�der tagit ut fem m�n; dem st�llde han
fram inf�r Farao.
3. D� fr�gade Farao hans br�der: �Vad �r edert yrke?� De svarade
Farao: �Dina tj�nare �ro f�rherdar, s�som ock v�ra f�der hava
varit.�
4. Och de sade ytterligare till Farao: �Vi hava kommit f�r att bo
n�gon tid h�r i landet; ty dina tj�nare hade intet bete f�r sina
f�r, eftersom hungersn�den �r s� sv�r i Kanaans land. S� l�t nu
dina tj�nare bo i landet Gosen.�
5. D� sade Farao till Josef: �Din fader och dina br�der hava allts�
nu kommit till dig.
6. Egyptens land ligger �ppet f�r dig; i den b�sta delen av landet
m� du l�ta din fader och dina br�der bo. M� de bo i landet
Gosen, och ifall du vet om n�gra bland dem att de �ro dugande
m�n, s� s�tt dessa till uppsyningsm�n �ver min boskap.�
7. Sedan h�mtade Josef sin fader Jakob och f�rde honom fram inf�r
Farao, och Jakob h�lsade Farao.
8. Men Farao fr�gade Jakob: �Huru h�g �r din �lder?�
9. Jakob svarade Farao: �Min vandringstid har varat ett hundra
trettio �r. F� och onda hava mina levnads�r varit, de n� icke
upp till antalet av mina f�ders levnads�r under deras
vandringstid.�
10. Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr�n honom.
11. Men Josef l�t sin fader och sina br�der bo i Egyptens land och
gav dem besittning d�r, i den b�sta delen av landet, i landet
Rameses, s�som Farao hade bjudit.
12. Och Josef f�rs�rjde sin fader och sina br�der och hela sin
faders hus, och gav var och en underh�ll efter antalet av hans
barn.
13. Men ingenst�des i landet fanns br�d, ty hungersn�den var mycket
sv�r, s� att Egyptens land och Kanaans land f�rsm�ktade av
hunger.
14. Och f�r den s�d som folket k�pte samlade Josef till sig alla
penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
Josef l�t f�ra penningarna i Faraos hus.
15. Men n�r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
land, kommo alla egyptier till Josef och sade: �Giv oss br�d;
icke vill du v�l att vi skola d� i din �syn? Vi hava ju inga
penningar mer.�
16. Josef svarade: �F�ren hit eder boskap, s� skall jag giva eder
br�d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n�gra
penningar.�
17. D� f�rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br�d i
utbyte mot deras h�star, f�r, f�kreatur och �snor. S� underh�ll
han dem det �ret och gav dem br�d i utbyte mot all deras boskap.
18. S� gick detta �r till �nda. Men det f�ljande �ret kommo de �ter
till honom och sade till honom: �Vi vilja icke d�lja det f�r
min herre: penningarna �ro slut, och den boskap vi �gde har
kommit i min herres �go; intet annat finnes nu kvar att giva �t
min herre �n v�ra kroppar och v�r jord.
19. Icke vill du att vi skola f�rg�s inf�r dina �gon, vi med v�r
�kerjord? K�p oss och v�r jord f�r br�d, s� vilja vi med v�r
jord bliva Faraos tr�lar.
20. D� k�pte Josef all jord i Egypten �t Farao; ty egyptierna s�lde
var och en sin �ker, eftersom hungersn�den s� sv�rt tryckte dem.
S� blev jorden Faraos egendom.
21. Och folket f�rflyttade han till st�derna, fr�n den ena �ndan av
Egyptens omr�de till den andra.
22. Allenast pr�sternas jord k�pte han icke, ty pr�sterna hade sitt
best�mde underh�ll av Farao, och de levde av det best�mda
underh�ll som Farao gav dem; d�rf�r beh�vde de icke s�lja sin
jord.
23. Och Josef sade till folket: �Se, jag har nu k�pt eder och eder
jord �t Farao. D�r haven I uts�de, bes�n nu jorden.
24. Och n�r gr�dan kommer in, skolen I giva en femtedel �t Farao;
men fyra femtedelar skolen I sj�lva hava till uts�de p� �kern
och till f�da f�r eder och dem som I haven i edra hus och till
f�da f�r edra barn.�
25. De svarade: �Du har beh�llit oss vid liv; l�t oss finna n�d f�r
min herres �gon, s� vilja vi vara Faraos tr�lar.�
26. S� gjorde Josef det till en stadga, som �nnu i dag g�ller f�r
Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen �t Farao.
Allenast pr�sternas jord blev icke Faraos egendom.
27. S� bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
sina besittningar d�r och voro fruktsamma och f�r�kade sig
storligen.
28. Och Jakob levde sjutton �r i Egyptens land, s� att hans
levnads�lder blev ett hundra fyrtiosju �r.
29. D� nu tiden n�rmade sig att Israel skulle d�, kallade han till
sig sin son Josef och sade till honom: �Om jag har funnit n�d
f�r dina �gon, s� l�gg din hand under min l�nd och lova att visa
mig din k�rlek och trofasthet d�rmed att du icke begraver mig i
Egypten;
30. fastmer, n�r jag har g�tt till vila hos mina f�der, skall du
f�ra mig fr�n Egypten och begrava mig i deras grav.� Han
svarade: �Jag skall g�ra s�som du har sagt.�
31. Men han sade: �Giv mig din ed d�rp�.� Och han gav honom sin ed.
D� tillbad Israel, b�jd mot s�ngens huvudg�rd.
*01/48 F�rsta Mosebok (Genesis), 48 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 48 Kapitlet
Jakob v�lsignar Josef och hans s�ner.
1. En tid h�refter blev det sagt till Josef: �Din fader �r nu
sjuk.� D� tog han med sig sina b�da s�ner, Manasse och Efraim.
2. Och man ber�ttade f�r Jakob och sade: �Din son Josef har nu
kommit till dig.� D� tog Israel styrka till sig och satte sig
upp i s�ngen.
3. Och Jakob sade till Josef: �Gud den Allsm�ktige uppenbarade sig
f�r mig i Lus i Kanaans land och v�lsignade mig
4. och sade till mig: 'Se, jag skall g�ra dig fruktsam och f�r�ka
dig och l�ta skaror av folk komma av dig, och skall giva �t din
s�d efter dig detta land till ev�rdlig besittning.'
5. Dina b�da s�ner, som �ro f�dda �t dig i Egyptens land, innan jag
kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
6. Men de barn som du har f�tt efter dem skola vara dina; de skola
b�ra sina br�ders namn i dessas arvedel.
7. Se, n�r jag kom fr�n Paddan, dog Rakel ifr�n mig i Kanaans land,
under resan, d� det �nnu var ett stycke v�g fram till Efrat; och
jag begrov henne d�r vid v�gen till Efrat.� St�llet heter nu
Bet-Lehem.
8. D� nu Israel fick se Josefs s�ner, sade han: �Vilka �ro dessa?�
9. Josef svarade sin fader: �Det �r mina s�ner, som Gud har givit
mig h�r.� D� sade han: �F�r dem hit till mig, p� det att jag m�
v�lsigna dem.�
10. Och Israels �gon voro skumma av �lder, s� att han icke kunde se.
S� f�rde han dem d� fram till honom, och han kysste dem och tog
dem i famn.
11. Och Israel sade till Josef: �Jag hade icke t�nkt att jag skulle
f� se ditt ansikte, men nu har Gud l�tit mig se till och med
avkomlingar av dig.�
12. Och Josef f�rde dem bort ifr�n hans kn�n och f�ll ned till
jorden p� sitt ansikte.
13. Sedan tog Josef dem b�da vid handen, Efraim i sin h�gra hand,
till v�nster framf�r Israel, och Manasse i sin v�nstra hand,
till h�ger framf�r Israel, och f�rde dem s� fram till honom.
14. Men Israel r�ckte ut sin h�gre hand och lade dem p� Efraims
huvud, fasten han var den yngre, och sin v�nstra hand p�
Manasses huvud; han lade allts� sina h�nder korsvis, ty Manasse
var den f�rstf�dde.
15. Och han v�lsignade Josef och sade: �Den Gud inf�r vilken mina
f�der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
herde fr�n min f�delse �nda till denna dag,
16. den �ngel som har f�rlossat mig fr�n allt ont, han v�lsigne
dessa barn; och m� de uppkallas efter mitt och mina f�ders,
Abrahams och Isaks, namn, och m� de f�r�ka sig och bliva talrika
p� jorden.�
17. Men n�r Josef s�g att hans fader lade sin h�gra hand p� Efraims
huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
och ville flytta den fr�n Efraims huvud p� Manasses huvud.
18. Och Josef sade till sin fader: �Icke s�, min fader; denna �r den
f�rstf�dde, l�gg din h�gra hand p� hans huvud.�
19. Men hans fader ville icke; han sade: �Jag vet det, min son, jag
vet det; ocks� av honom skall ett folk komma, ocks� han skall
bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st�rre �n
han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.�
20. S� v�lsignade han dem p� den dagen och sade: �Med ditt namn
skall Israel v�lsigna, s� att man skall s�ga: Gud g�re dig lik
Efraim och Manasse.� S� satte han Efraim framf�r Manasse.
21. Och Israel sade till Josef: �Se, jag d�r; men Gud skall vara med
eder och f�ra eder tillbaka till edra f�ders land.
22. Och ut�ver vad jag giver dina br�der giver jag dig en s�rskild
h�jdstr�cka[1] som jag med mitt sv�rd och min b�ge har tagit
fr�n amor�erna.�
[1] Hebr. schek�m, vilket ord s�som ort- och personnamn �tergives med
�Sikem�.
*01/49 F�rsta Mosebok (Genesis), 49 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 49 Kapitlet
Jakob v�lsignar sina s�ner och d�r.
1. Och Jakob kallade sina s�ner till sig och sade: F�rsamlen eder,
p� det att jag m� f�rkunna eder vad som skall h�nda eder i
kommande dagar:
2. Kommen tillhopa och h�ren, I Jakobs s�ner;
h�ren p� eder fader Israel.
3. Ruben, min f�rstf�dde �r du,
min kraft och min styrkas f�rstling,
fr�mst i myndighet och fr�mst i makt.
4. Du sjuder �ver s�som vatten,
du skall icke bliva den fr�mste,
ty du besteg din faders l�ger;
d� gjorde du vad sk�ndligt var.
Ja, min b�dd besteg han!
5. Simeon och Levi �ro br�der;
deras vapen �ro v�ldets verktyg.
6. Min sj�l inl�te sig ej i deras r�d,
min �ra[1] tage ingen del i deras samkv�m;
ty i sin vrede dr�pte de m�n,
och i sitt �verd�d stympade de oxar.
7. F�rbannad vare deras vrede, som �r s� v�ldsam,
och deras grymhet, som �r s� h�rd!
Jag skall f�rstr� dem i Jakob,
jag skall f�rskingra dem i Israel.
8. Dig, Juda, dig skola dina br�der prisa[2];
din hand skall vara p� dina fienders nacke,
f�r dig skola din faders s�ner buga sig.
9. Ett ungt lejon �r Juda;
fr�n rivet byte har du dragit ditupp, min son.
Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon,
s�som en lejoninna -- vem v�gar oroa honom?
10. Spiran skall icke vika ifr�n Juda,
icke h�rskarstaven ifr�n hans f�tter,
till dess han kommer till Silo[3]
och folken bliva honom h�rsamma.
11. Han binder vid vintr�det sin �sna,
vid �dla rankan sin �sninnas f�le.
Han tv�r sina kl�der i vin,
sin mantel i druvors blod.
12. Hans �gon �ro dunkla av vin
och hans t�nder vita av mj�lk.
13. Sebulon skall bo vid havets strand,
vid stranden, d�r skeppen ligga;
sin sida skall han v�nda mot Sidon.
14. Isaskar �r en stark �sna,
som ligger i ro i sin inh�gnad.
15. Och han s�g att viloplatsen var god,
och att landet var ljuvligt;
d� b�jde han sin rygg under b�rdor
och blev en arbetspliktig tj�nare.
16. Dan skall skaffa r�tt[4] �t sitt folk,
han s�v�l som n�gon av Israels stammar.
17. Dan skall vara en orm p� v�gen,
en huggorm p� stigen,
en som biter h�sten i foten,
s� att ryttaren faller bakl�nges av.
18. HERRE, jag bidar efter din fr�lsning!
19. Gad skall tr�ngas av skaror[4],
men sj�lv skall han tr�nga dem p� h�larna.
20. Fr�n Aser kommer fetma, honom till mat;
konungsliga l�ckerheter har han att giva.
21. Naftali �r en snabb hind;
han har sk�na ord att giva.
22. Ett ungt frukttr�d �r Josef,
ett ungt frukttr�d vid k�llan;
dess grenar n� upp �ver muren.
23. B�gskyttar oroa honom,
de skjuta p� honom och ans�tta honom;
24. dock f�rbliver hans b�ge fast,
och hans h�nder och armar sp�nstiga,
genom dens h�nder, som �r den Starke i Jakob,
genom honom som �r herden, Israels klippa,
25. genom din faders Gud -- han skall hj�lpa dig.
genom den Allsm�ktige -- han skall v�lsigna dig
med v�lsignelser fr�n himmelen d�rovan,
v�lsignelser fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,
v�lsignelser fr�n br�st och sk�te.
26. Din faders v�lsignelser n� h�gt,
h�gre �n mina f�rf�ders v�lsignelser,
de n� upp till de eviga h�jdernas h�rlighet.
De skola komma �ver Josefs huvud,
�ver den hj�ssa, som �r en furste bland sina br�der.
27. Benjamin �r en glupande ulv;
om morgonen f�rt�r han rov,
och om aftonen utskiftar han byte.�
28. Alla dessa �ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta �r
vad deras fader talade till dem, n�r han v�lsignade dem; �t var
och en av dem gav han sin s�rskilda v�lsignelse.
29. Och han bj�d dem och sade till dem: �Jag skall nu samlas till
mitt folk; begraven mig bredvid mina f�der, i grottan p� hetiten
Efrons �ker,
30. i den grotta som ligger p� �kern i Makpela, gent emot Mamre, i
Kanaans land, den �ker som Abraham k�pte till egen grav av
hetiten Efron,
31. d�r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d�r de ock
hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d�r jag sj�lv
har begravit Lea,
32. p� den �kern som j�mte grottan d�r k�ptes av Hets barn.�
33. N�r Jakob hade givit sina s�ner denna befallning, drog han sina
f�tter upp i s�ngen; och han gav upp andan och blev samlad till
sina f�der.
[1] Se �ra i Ordf�rkl.
[2] Hebr. jod�, vilket ord sammanh�nger med namnet Juda.
[3] Eller: till dess Silo kommer. Se vidare Silo i Ordf�rkl.
[4] Hebr. jad�n, vilket ord sammanh�nger med namnet Dan.
[5] Hebr. ged�d.
*01/50 F�rsta Mosebok (Genesis), 50 Kapitlet
F�rsta Mosebok (Genesis), 50 Kapitlet
Jakobs begravning. Josefs d�d.
1. D� f�ll Josef ned �ver sin faders ansikte och gr�t �ver honom
och kysste honom.
2. Och Josef bj�d l�karna som han hade i sin tj�nst att de skulle
balsamera hans fader; och l�karna balsamerade Israel.
3. D�rtill �tgingo fyrtio dagar; s� m�nga dagar �tg� n�mligen f�r
balsamering. Och egyptierna begr�to honom i sjuttio dagar.
4. Men n�r gr�todagarna efter honom voro f�rbi, talade Josef till
Faraos husfolk och sade: �Om jag har funnit n�d f�r edra �gon,
s� framf�ren till Farao dessa mina ord:
5. Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N�r jag �r d�d,
begrav mig d� i den grav som jag har l�tit gr�va �t mig i
Kanaans land.' S� l�t mig nu fara ditupp och begrava min fader;
sedan skall jag komma tillbaka igen.�
6. Farao svarade: �Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
som han har tagit av dig.�
7. D� for Josef upp f�r att begrava sin fader, och med honom foro
alla Faraos tj�nare, de �ldste i Egyptens land,
8. d�rtill allt Josefs husfolk och hans br�der och hans faders
husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f�r och
f�kreatur l�mnade de kvar i landet Gosen.
9. Och med honom foro ditupp b�de vagnar och ryttare; och det var
en mycket stor skara.
10. N�r de nu kommo till Goren-Haatad, p� andra sidan Jordan, h�llo
de d�r en mycket stor och h�gtidlig d�dsklagan, och han
anst�llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
11. Och n�r landets inbyggare, kanan�erna, s�go sorgefesten i
Goren-Haatad, sade de: �Det �r en h�gtidlig sorgefest[1] som
egyptierna[2] h�r h�lla.� D�rav fick st�llet namnet
Abel-Misraim; det ligger p� andra sidan Jordan.
12. Och hans s�ner gjorde med honom s�som han hade bjudit dem:
13. hans s�ner f�rde honom till Kanaans land och begrovo honom i
grottan p� �kern i Makpela, den �ker som Abraham hade k�pt till
egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
14. Och sedan Josef hade begravit sin fader, v�nde han tillbaka till
Egypten med sina br�der och alla dem som hade farit upp med
honom f�r att begrava hans fader.
15. Men n�r Josefs br�der s�go att deras fader var d�d, t�nkte de:
�Kanh�nda skall Josef nu bliva h�tsk mot oss och vederg�lla oss
allt det onda som vi hava gjort mot honom.�
16. D�rf�r s�nde de bud till Josef och l�to s�ga: �Din fader bj�d
oss s� f�re sin d�d:
17. 'S� skolen I s�ga till Josef: K�re, f�rl�t dina br�der vad de
hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s� illa mot
dig.' F�rl�t allts� nu din faders Guds tj�nare vad de hava
brutit.� Och Josef gr�t, n�r de l�to s�ga detta till honom.
18. Sedan kommo ock hans br�der sj�lva och f�llo ned f�r honom och
sade: �Se, vi vilja vara tj�nare �t dig.�
19. Men Josef sade till dem: �Frukten icke. H�llen I d� mig f�r
Gud?
20. I t�nkten ont mot mig, men Gud har t�nkt det till godo, f�r att
l�ta det ske, som nu har skett, och s� beh�lla mycket folk vid
liv.
21. Frukten d�rf�r nu icke; jag skall f�rs�rja eder och edra kvinnor
och barn.� Och han tr�stade dem och talade v�nligt med dem.
22. Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
blev ett hundra tio �r gammal.
23. Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks� av Makir,
Manasses son, f�ddes barn i Josefs sk�te.
24. Och Josef sade till sina br�der: �Jag d�r, men Gud skall
f�rvisso se till eder, och f�ra eder upp fr�n detta land till
det land som han med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob.�
25. Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: �N�r nu Gud ser
till eder, f�ren d� mina ben h�rifr�n.�
26. Och Josef dog, n�r han var ett hundra tio �r gammal. Och man
balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.
*02/ Andra Mosebok (Exodus)
*02/01 Andra Mosebok (Exodus), 1 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 1 Kapitlet
Israeliterna f�r�kas och bliva tr�lar i
Egypten.
1. Och dessa �ro namnen p� Israels s�ner, som kommo till Egypten;
med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
>1 Mos. 46,8 f.
2. Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3. Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4. Dan och Naftali, Gad och Aser.
5. Tillsammans utgjorde de som hade utg�tt fr�n Jakobs l�nd sjuttio
personer; men Josef var redan f�rut i Egypten.
>1 Mos. 46,27 5 Mos. 10,22.
6. Och Josef dog och alla hans br�der och hela det sl�ktet.
7. Men Israels barn voro fruktsamma och v�xte till och f�r�kade sig
och blevo �verm�ttan talrika, s� att landet blev uppfyllt av
dem.
>1 Mos. 18,18. Ps. 105,24. Apg. 7,17.
8. D� uppstod en ny konung �ver Egypten, en som icke visste av
Josef.
9. Och denne sade till sitt folk: �Se, Israels barns folk �r oss
f�r stort och m�ktigt.
10. V�lan, l�t oss d� g� klokt till v�ga med dem; eljest kunde de
�nnu mer f�r�ka sig; och om ett krig komme p�, kunde de f�rena
sig med v�ra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga
bort ur landet.�
11. Allts� satte man arbetsfogdar �ver dem och f�rtryckte dem med
tr�larbeten. Och de m�ste bygga �t Farao f�rr�dsst�der, Pitom
och Raamses.
12. Men ju mer man f�rtryckte dem, dess mer f�r�kade de sig, och
dess mer utbredde de sig, s� att man begynte gruva sig f�r
Israels barn.
13. D�rf�r p�lade egyptierna Israels barn ytterligare tv�ngsarbeten
>1 Mos. 15,13. 4 Mos. 20,15.
14. och f�rbittrade deras liv med h�rt arbete p� murbruk och tegel
och med alla slags arbeten p� marken korteligen, med
tv�ngsarbeten av alla slag, som de l�to dem utf�ra
15. Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den
ena hette Sifra, den andra Pua -- som hj�lpte barnaf�derskorna,
16. han sade: �N�r I f�rl�sen de hebreiska kvinnorna, s� sen efter,
d� de f�da: om det �r ett gossebarn, s� d�den det; �r det ett
flickebarn, s� m� det leva.�
17. Men hj�lpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke s�som konungen i
Egypten hade sagt till dem, utan l�to barnen leva.
>Apg. 5,29.
18. D� kallade konungen i Egypten hj�lpkvinnorna till sig och sade
till dem: �Varf�r g�ren I s� och l�ten barnen leva?�
19. Hj�lpkvinnorna svarade Farao: �De hebreiska kvinnorna �ro icke
s�som de egyptiska. De �ro kraftigare; f�rr�n hj�lpkvinnan
kommer till dem, hava de f�tt.�
20. Och Gud l�t det g� v�l f�r hj�lpkvinnorna; och folket f�r�kade
sig och blev mycket talrikt.
21. Eftersom hj�lpkvinnorna fruktade Gud, l�t han deras hus
f�rkovras.
22. D� bj�d Farao allt sitt folk och sade: �Alla nyf�dda gossebarn-
skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn m�n I l�ta leva.�
>Apg. 7,19.
*02/02 Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet
Moses f�delse, r�ddning, uppfostran och
flykt.
1. Och en man av Levis hus gick �stad och tog till hustru Levis
dotter.
>2 Mos. 6,20. 4 Mos. 26,59
2. Och hustrun blev havande och f�dde en son. Och hon s�g att det
var ett vackert barn och dolde honom i tre m�nader.
>1 Kr�n. 6,3. Apg. 7,20. Hebr. 11,23.
3. Men n�r hon icke l�ngre kunde d�lja honom, tog hon en kista av
r�r, bestr�k den med jordbeck och tj�ra och lade barnet d�ri och
satte den s� i vassen vid stranden av Nilflodern
4. Och hans syster st�llde sig ett stycke d�rifr�n, f�r att se huru
det skulle g� med honom.
5. Och Faraos dotter kom ned till floden f�r att bada, och hennes
t�rnor gingo utmed floden. N�r hon nu fick se kistan i vassen,
s�nde hon sin tj�narinna dit och l�t h�mta den till sig.
6. Och n�r hon �ppnade den, fick hon se barnet och s�g att det var
en gosse, och han gr�t. D� �mkade hon sig �ver honom och sade:
�Detta �r ett av de hebreiska barnen.�
7. Men hans syster fr�gade Faraos dotter: �Vill du att jag skall g�
och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
�t dig?�
8. Faraos dotter svarade henne: �Ja, g�.� D� gick flickan och
kallade dit barnets moder.
9. Och Faraos dotter sade till henne: �Tag detta barn med dig, och
amma upp det �t mig, s� vill jag giva dig l�n d�rf�r.� Och
kvinnan tog barnet och ammade upp det.
10. N�r sedan gossen hade vuxit upp; f�rde hon honom till Faraos
dotter, och denna upptog honom s�som sin son och gav honom
Damnet Mose[1], �ty�, sade hon, �ur vattnet har jag dragit
upp[2] honom�.
>Apg. 7,21.
11. P� den tiden h�nde sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
gick ut till sina br�der och s�g p� deras tr�larbete. Och han
fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
br�der.
>Apg. 7,23 f. Hebr. 11,24 f.
12. d� v�nde han sig �t alla sidor, och n�r han s�g att ingen annan
m�nniska fanns d�r, slog han ihj�l egyptiern och g�mde honom i
sanden.
13. Dagen d�refter gick han �ter ut och fick d� se tv� hebreiska m�n
tr�ta med varandra. D� sade han till den som gjorde or�tt:
�Skall du sl� din landsman?�
14. Han svarade: �Vem har satt dig till h�vding och domare �ver oss?
Vill du dr�pa mig, s�som du dr�pte egyptiern?� D� blev Mose
f�rskr�ckt och t�nkte: �S� har d� saken blivit k�nd.�
15. Ocks� fick Farao h�ra om denna sak och ville dr�pa Mose. Men
Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
d�r satte han sig vid en brunn.
16. Och pr�sten i Midjan hade sju d�ttrar. Dessa kommo nu f�r att
h�mta upp vatten och skulle fylla hoarna f�r att vattna sin
faders f�r.
17. D� kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
och hj�lpte dem och vattnade deras f�r.
18. N�r de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: �Varf�r
kommen I s� snart hem i dag?�
19. De svarade: �En egyptisk man hj�lpte oss mot herdarna; d�rtill
h�mtade han upp vatten �t oss och vattnade f�ren.�
20. D� sade han till sina d�ttrar: �Var �r han d�? Varf�r l�ten I
mannen bliva kvar d�r? Inbjuden honom att komma och �ta med
oss�.
21. Och Mose besl�t sig f�r att stanna hos mannen, och denne gav �t
Mose sin dotter Sippora till hustru.
22. Hon f�dde en son, och han gav honom namnet Gersom, �ty�, sade
han, �jag �r en fr�mling[3] i ett land som icke �r mitt�.
>2 Mos. 18,3.
23. S� f�rfl�t en l�ng tid, och d�runder dog konungen i Egypten.
Men Israels barn suckade �ver sin tr�ldom och klagade; och deras
rop �ver tr�ldomen steg upp till Gud.
>4 Mos. 20,16
24. Och Gud h�rde deras j�mmer, och Gud t�nkte p� sitt f�rbund med
Abraham, Isak och Jakob.
25. Och Gud s�g till Israels barn, och Gud l�t sig v�rda om dem.
[1] Hehr. Mosch�.
[2] Hebr. masch�.
[3] Hebr. ger.
*02/03 Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet
Gud visar sig i den brinnande busken,
kallar Mose, uppenbarar sitt namn
�Herren�.
1. Och Mose vaktade f�ren �t sin sv�rfader Jetro, pr�sten i
Midjan. Och han drev en g�ng f�ren bortom �knen och kom s� till
Guds berg Horeb.
2. D�r uppenbarade sig HERRENS �ngel f�r honom i en eldsl�ga som
slog upp ur en buske. Han s�g att busken brann av elden, och att
busken dock icke blev f�rt�rd.
>5 Mos. 33,16. Apg. 7,30 f.
3. D� t�nkte Mose: �Jag vill g� ditbort och betrakta den underbara
synen och se varf�r busken icke brinner upp.�
4. N�r d� HERREN s�g att han gick �stad f�r att se, ropade Gud till
honom ur busken och sade: �Mose! Mose!� Han svarade: �H�r �r
jag.�
5. D� sade han: �Tr�d icke hit; drag dina skor av dina f�tter, ty
platsen �r du st�r �r helig mark.�
>Jos. 5,15.
6. Och han sade ytterligare: �Jag �r din faders Gud, Abrahams Gud,
Isaks Gud och Jakobs Gud.� D� skylde Mose sitt ansikte, ty han
fruktade f�r att se p� Gud.
>Matt. 22,32. Mark. 12,26. Luk. 20,37.
7. Och HERREN sade: �Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
Egypten, och jag har h�rt huru de ropa �ver sina pl�gare; jag
vet vad de m�sta lida.
8. D�rf�r har jag stigit ned f�r att r�dda dem ur egyptiernas v�ld
och f�ra dem fr�n det landet upp till ett gott och rymligt land,
ett land som flyter av mj�lk och honung, det land d�r kananeer,
hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bo.
>1 Mos. 15,18 f.
9. F�rdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
jag d�rj�mte har sett huru egyptierna f�rtrycka dem,
10. d�rf�r m� du nu g� �stad, jag vill s�nda dig till Farao; och du
skall f�ra mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptem�
11. Men Mose sade till Gud: �Vem �r jag, att jag skulle g� till
Farao, och att jag skulle f�ra Israels barn ut ur Egypten?�
12. Han svarade: �Jag vill vara med dig. Och detta skall f�r dig
vara tecknet p� att det �r jag som har s�nt dig: n�r du har f�rt
folket ut ur Egypten, skolen I h�lla gudstj�nst p� detta berg.�
13. D� sade Mose till Gud: �N�r jag nu kommer till Israels barn och
s�ger till dem: 'Edra f�ders Gud har s�nt mig till eder', och de
fr�ga mig; 'Vad �r hans namn?', vad skall jag d� svara dem?�
14. Gud sade till Mose: �Jag �r den jag �r.� Och han sade vidare:
�S� skall du s�ga till Israels barn: 'Jag �r'[1] har s�nt mig
till eder.
>Vish. 13,1. Upp. 1,4,8.
15. Och Gud sade ytterligare till Mose: �S� skall du s�ga till
Israels barn: HERREN, edra f�ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud, har s�nt mig till eder. Detta skall vara mitt
namn evinnerligen, och s� skall man n�mna mig fr�n sl�kte till
sl�kte.
16. G� nu �stad och f�rsamla de �ldste i Israel, och s�g till dem:
HERREN, edra f�ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
uppenbarat sig f�r mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
>1 Mos. 50,24.
17. d�rf�r �r nu mitt ord: jag vill f�ra eder bort ifr�n betrycket i
Egypten upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas,
perisseernas hiveernas och jebuseernas land, ett land som flyter
av mj�lk och honung.'
18. Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
�ldste i Israel g� till konungen i Egypten, och I skolen s�ga
till honom: HERREN, hebreernas Gud, har visat sig f�r oss, s�
l�t oss nu g� tre dagsresor in i �knen och offra �t HERREN, v�r
Gud.'
19. Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillst�dja eder
att g�, icke ens n�r han f�r k�nna min starka hand.
20. Men jag skall r�cka ut min hand och sl� Egypten med alla slags
under, som jag vill g�ra d�r; sedan skall han sl�ppa eder.
21. Och jag vill l�ta detta folk finna n�d f�r egyptiernas �gon, s�
att I, n�r I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma
h�nder;
>1 Mos 15,14. 2 Mos. 11,2. 12,35 f.
22. utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fr�mmande
kvinna som bor i hennes hus beg�ra klenoder av silver och guld,
s� ock kl�der. Dessa skolen I s�tta p� edra s�ner och
d�ttrar. S� skolen I taga byte fr�n egyptierna.�
[1] D. �. �Han som kallar sig 'Jag �r' har s�nt mig.� Det h�r
�syftade hebreiska uttrycket f�r <sp�rr>Herren</sp�rr>,
egentligen <sp�rr>Jahve</sp�rr>, hos oss vanligen uttalat
<sp�rr>Jehova</sp�rr>, kan �vers�ttas med '<sp�rr>Han
�r</sp�rr>'.
*02/04 Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet
Mose f�r makt att g�ra under och
�terv�nder till Egypten.
1. Mose svarade och sade: �Men om de nu icke tro mig eller lyssna
till mina ord, utan s�ga: 'HERREN har icke uppenbarat sig f�r
dig'?�
2. D� sade HERREN till honom: �Vad �r det du har i din hand?�
3. Han svarade: �En stav.� Han sade: �Kasta den p� marken.� N�r han
d� kastade den p� marken, f�rvandlades den till en orm; och Mose
flydde f�r honom.
4. Men HERREN sade till Mose: �R�ck ut din hand och tag honom i
stj�rten.� D� r�ckte han ut sin hand och grep honom; och han
f�rvandlades �ter till en stav i hans hand.
5. Och HERREN sade: �S� skola de. tro att HERREN, deras f�ders
Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
f�r dig.
6. Och HERREN sade ytterligare till honom: �Stick din hand i
barmen.� Och han stack sin hand i barmen. N�r han sedan drog ut
den, se, d� var handen vit s�som sn� av spet�lska.
7. �ter sade han. �Stick din hand tillbaka i barmen.� Och han stack
sin hand tillbaka i barmen. N�r han sedan drog ut den igen ur
barmen, se, d� var den �ter lik hans �vriga kropp.
8. Och HERREN sade: �Om de icke vilja tro dig eller akta p� det
f�rsta tecknet, s� m�ste de tro det andra tecknet.
9. Men om de icke ens tro dessa tv� tecken eller lyssna till dina
ord, s� tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p� torra
landet, s� skall vattnet, som du har tagit ur floden, f�rvandlas
till blod p� torra landet.�
10. D� sade Mose till HERREN: �Ack I Herre, jag �r ingen talf�r man;
jag har icke varit det f�rut, och jag �r det icke heller nu,
sedan du har talat till din tj�nare, ty jag har ett tr�gt
m�lf�re och en tr�g tunga.
>2 Mos. 6,12, 30.
11. HERREN sade till honom: �Vem har givit m�nniskan munnen, eller
vem g�r henne stum eller d�v, seende eller blind? �r det icke
jag, HERREN?
>Hes. 3,26 f.
12. S� g� nu �stad, jag skall vara med din mun och l�ra dig vad du
skall tala.�
>Matt. 10,19.
13. Men han sade: �Ack Herre, s�nd ditt budskap med vilken annan du
vill.�
14. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: �Har du icke
din broder Aron, leviten? Jag vet att han �r en man som kan
tala. Och han g�r nu �stad f�r att m�ta dig, och n�r han f�r se
dig, skall han gl�djas i sitt hj�rta.
15. Och du skall tala till honom och l�gga orden i hans mun; och jag
skall vara med din mun ooh med hans mun, och jag skall l�ra eder
vad I skolen g�ra.
>2 Mos. 7,1 f.
16. Och han skall tala f�r dig till folket; allts� skall han vara
f�r dig s�som mun, och du skall vara f�r honom s�som en gud.
17. Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
g�ra dina tecken.�
18. D�refter v�nde Mose tillbaka till sin sv�rfader Jeter och sade
till honom: �L�t mig v�nda tillbaka till mina br�der i Egypten,
f�r att se om de annu leva.� Jetro sade till Mose: �G� i frid.�
19. OCh HERREN sade till Mose i Midian: �V�nd tillbaka till Egypten,
ty alla de m�n �ro d�da, som stodo efter ditt liv.�
20. D� tog Mose sin hustru och sina s�ner och satte dem p� sin �sna
och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
sin hand.
>2 Mos. 2,21 f. 18,2 f.
21. Och HERREN sade till Mose: �N�r du nu v�nder tillbaka till
Egypten s� se till, att du inf�r Farao g�r alla de under som jag
har givit dig makt att g�ra. Men jag skall f�rstocka hans
hj�rta, s� att han icke sl�pper folket.
22. Och d� skall du s�ga till Farao: S� s�ger HERREN: Israel �r min
f�rstf�dde son,
>Vish. 18,13. Syr. 36,14. Matt. 2,15.
23. och jag har sagt till dig: 'Sl�pp min son, s� att han kan h�lla
gudstj�nst �t mig.' Men du har icke velat sl�ppa honom. D�rf�r
skall jag nu dr�pa din f�rstf�dde son.
>2 Mos. 11,4 f. 12,29.
24. Och under resan h�nde sig att HERREN p� ett vilost�lle kom emot
honom och ville d�da honom.
25. D� tog Sippora en skarp sten och skar bort f�rhuden p� sin son
och ber�rde honom d�rmed nedtill och sade: �Du �r mig en
blodsbrudgum.�
>1 Mos. 17,14.
26. S� l�t han honom vara. D� sade hon �ter: �Ja, en blodsbrudgum
till omsk�relse.�
27. Och HERREN sade till Aron: �G� �stad och m�t Mose i �knen.� D�
gick han �stad och tr�ffade honom p� Guds berg; och han kysste
honom.
28. Och Mose ber�ttade f�r Aron allt vad HERREN hade talat, n�r han
s�nde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
g�ra.
29. Sedan gingo Mose och Aron �stad och f�rsamlade alla Israels
barns �ldste.
30. Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
gjorde tecknen inf�r folkets �gon.
31. D� trodde folket; och n�r de h�rde att HERREN hade sett till
Israels barn, och att han hade sett deras betryck, b�jde de sig
ned och tillb�do.
*02/05 Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet
Mose och Aron inf�r Farao. Israels barns
�kade f�rtryck.
1. D�refter kommo Mose och Aron och sade till Farao: �S� s�ger
HERREN, Israels Gud: Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla
h�gtid �t mig i �knen.�
2. Men Farao svarade: �Vem �r HERREN, eftersom jag p� hans
befallning skulle sl�ppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill
ej heller sl�ppa Israel.�
3. D� sade de: �Hebreernas Gud har visat sig f�r oss. S� l�t oss nu
g� tre dagsresor in i �knen och offra �t HERREN, v�r Gud, f�r
att han icke m� komma �ver oss med pest eller med sv�rd.�
>2 Mos. 3,18.
4. Men konungen i Egypten svarade dem: �Mose och Aron, varf�r
dragen I folket ifr�n dess arbete? G�n bort till edra
dagsverken.
5. Ytterligare sade Farao: �Folket �r ju redan alltf�r talrikt i
landet, och likv�l viljen I skaffa dem frihet ifr�n deras
dagsverken!�
6. D�refter bj�d Farao samma dag fogdarna och tillsyningsm�nnen
�ver folket och sade:
7. �I skolen icke vidare s�som f�rut giva folket halm till att g�ra
tegel. L�ten dem sj�lva g� och skaffa sig halm.
8. Men samma antal tegel som de f�rut hava gjort skolen I �nd�
�l�gga dem, utan n�got avdrag; ty de �ro lata, d�rf�r ropa de
och s�ga: 'L�t oss g� och offra �t v�r Gud.'
9. Man m�ste l�gga tungt arbete p� dessa m�nniskor, s� att de
d�rigenom f� n�got att g�ra och icke akta p� l�gnaktigt tal.�
10. D� gingo fogdarna och tillsyningsm�nnen �ver folket ut och sade
till folket: �S� s�ger Farao: Jag vill icke l�ngre giva eder
halm.
11. G�n sj�lva och skaffen eder halm, var I kunnen finna s�dan; men
i edert arbete skall intet avdragg�ras.�
12. D� spridde sig folket �ver hela Egyptens land och samlade str�
f�r att bruka det s�som halm.
13. Och fogdarna drevo p� dem och sade: �Fullg�ren edert arbete, var
dag det f�r den dagen best�mda, likasom n�r man gav eder halm.�
14. Och Israels barns tillsyningsm�n, de som Faraos fogdar hade satt
�ver dem, fingo uppb�ra hugg och slag, och man sade till dem:
�Varf�r haven I icke s�som f�rut fullgjort edert f�relagda
dagsverke i tegel, varken i g�r eller i dag?�
15. D� kommo Israels barns tillsyningsm�n och ropade till Farao och
sade: �Varf�r g�r du s� mot dina tj�nare?
16. Ingen halm giver man �t dina tj�nare, och likv�l s�ger man till
oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tj�nare f� nu uppb�ra
hugg och slag, fast�n skulden ligger hos ditt eget folk.�
17. Men han svarade: �I �ren lata, ja lata �ren I. D�rf�r s�gen I:
'L�t oss g� och offra �t HERREN.'
18. Nej, g�n i st�llet till edert arbete. Halm skall man icke giva
eder, men det best�mda antalet tegel m�sten I �nd� l�mna.�
19. D� m�rkte Israels barns tillsyningsm�n att det var illa st�llt
f�r dem, eftersom de hade f�tt det svaret att de icke skulle f�
n�got avdrag i det antal tegel, som de skulle l�mna f�r var dag.
20. Och n�r de kommo ut ifr�n Farao, tr�ffade de Mose och Aron, som
stodo d�r f�r att m�ta dem;
21. och de sade till dem: �M� HERREN hems�ka eder och d�ma eder,
eftersom I haven gjort oss f�rhatliga f�r Farao och hans tj�nare
och satt dem sv�rdet i hand till att dr�pa oss.
22. D� v�nde sig Mose �ter till HERREN och sade: �Herre, varf�r har
du gjort s� illa mot detta folk? Varf�r har du s�nt mig?
23. Allt ifr�n den tid d� jag gick till Farao f�r att tala i ditt
namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
r�ddat ditt folk.
*02/06 Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet
F�rnyade l�ften och uppdrag till Mose.
Moses och Arons sl�kttavla.
1. Men HERREN sade till Mose: �Nu skall du f� se vad jag skall g�ra
med Farao; ty genom min starka hand skall han n�dgas sl�ppa dem,
ja, han skall genom min starka hand n�dgas driva dem ut ur sitt
land.�
>2 Mos. 11,1. 12,33.
2. Och Gud talade till Mose oeh sade till honom: �Jag �r HERREN.
3. F�r Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig s�som 'Gud den
Allsm�ktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke k�nd av
dem.
>1 Mos. 17,1. 26,24. 35,11.
4. Och jag uppr�ttade ett f�rbund med dem och lovade att giva dem
Kanaans land, det land d�r de bodde s�som fr�mlingar.
5. Och nu har jag h�rt Israels barns j�mmer �ver att egyptierna
h�lla dem i tr�ldom, och jag har kommit ih�g mitt f�rbund.
6. S�g d�rf�r till Israels barn: 'Jag �r HERREN, och jag skall f�ra
eder ut fr�n tr�larbetet hos egyptierna och r�dda eder fr�n
tr�ldomen under dem, och jag skall f�rlossa eder med utr�ckt arm
och genom stora straffdomar.
7. Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I
skolen f�rnimma att jag �r HERREN eder Gud, han som f�r eder ut
fr�n tr�larbetet hos egyptierna.
8. Och jag skall f�ra eder till det land som jag med upplyft hand
har lovat giva �t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva
eder till besittning. Jag �r HERREN.'�
>Hes. 20,5 f.
9. Detta allt sade Mose till Israels barn, men de h�rde icke p�
Mose, av ot�lighet och f�r det h�rda arbetets skull.
10. D�refter talade HERREN till Mose och sade:
11. �G� och tala med Farao, konungen i Egypten, att han sl�pper
Israels barn ut ur sitt land.�
12. Men Mose talade inf�r HERREN och sade: �Israels barn h�ra ju
icke p� mig; huru skulle d� Farao vilja h�ra mig -- mig som har
oomskurna l�ppar?�
>2 Mos. 4,10.
13. Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till
Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels
barn skulle f�ras ut ur Egyptens land.
14. Dessa voro huvudm�nnen f�r deras familjer.
Rubens, Israels f�rstf�ddes, s�ner voro Hanok och Pallu, Hesron
och Karmi. Dessa voro Rubens sl�kter.
>1 Mos. 46,9 f. 4 Mos. 26,5 f. 1 Kr�n. 5,1 f.
15. Simeons s�ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons sl�kter.
16. Och dessa voro namnen p� Levis s�ner, efter deras �ttf�ljd:
Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju �r
gammal.
>4 Mos. 3,17 f. 26,57 f. 1 Kr�n. 6,1 f. 23,6 f.
17. Gersons s�ner voro Libni och Simei, efter deras sl�kter.
18. Kehats s�ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat
blev ett hundra trettiotre �r gammal.
19. Meraris s�ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas
sl�kter, efter deras �ttf�ljd.
20. Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon
f�dde �t honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra
trettiosju �r gammal.
21. Jishars s�ner voro Kora, Nefeg och Sikri.
22. Ussiels s�ner voro Misael, Elsafan och Sitri.
23. Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons
syster, och hon f�dde �t honom Nadab och Abihu, Eleasar och
Itamar.
>4 Mos. 3,1 f.
24. Koras s�uer voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro
koraiternas sl�kter.
25. Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels d�ttrar till hustru,
och hon f�dde �t honom Pinehas. Vessa voro huvudm�nnen f�r
leviternas familjer, efter deras sl�kter.
26. S� f�rh�ll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN
sade: �F�ren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras
h�rskaror.
>Apg. 7,36.
27. Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att
de skulle f�ra Israels barn ut ur Egypten. S� f�rh�ll det sig
med Mose och Aron,
28. Och n�r HERREN talade till Mose i Egyptens land,
29. talade han s� till Mose: �Jag �r HERREN. Tala till Farao,
konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.�
30. Men Mose sade inf�r HERREN: �Se, jag har oomskurna l�ppar; huru
skulle d� Farao vilja h�ra p� mig?�
*02/07 Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet
Undret med Moses stav. Vattnets
f�rvandling till blod.
1. Men HERREN sade till Mose: �Se, jag har satt dig att vara s�som
en gud f�r Farao, och din broder Aron skall vara din profet.
>2 Mos. 4,15 f.
2. Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder
Aron tala med Farao om att han m�ste sl�ppa Israels barn ut ur
sitt land.
3. Men jag skall f�rh�rda Faraos hj�rta och skall g�ra m�nga tecken
och under i Egyptens land.
4. Farao skall icke h�ra p� eder; men jag skall l�gga min hand p�
Egypten och skall f�ra mina h�rskaror, mitt folk, Israels barn,
ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
5. Och egyptierna skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag r�cker
ut min hand �ver Egypten och f�r Israels barn ut fr�n dem.�
6. Och Mose och Aron gjorde s�; de gjorde s�som HERREN hade bjudit
dem.
7. Men Mose var �ttio �r gammal och Aron �ttiotre �r gammal, n�r de
talade med Farao.
8. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
9. �N�r Farao talar till eder och s�ger: 'L�ten oss se n�got
under', d� skall du s�ga till Aron: 'Tag din stav och kasta den
inf�r Farao', s� skall den bliva en stor orm.�
10. D� gingo Mose och Aron till Farao och gjorde s�som HERREN hade
bjudit. Aron kastade sin stav inf�r Farao och hans tj�nare, och
den blev en stor orm.
>Vish. 10,16.
11. D� kallade ocks� Farao tiil sig sina vise och trollkarlar; och
dessa, de egyptiska sp�m�nnen, gjorde ock detsamma genom sina
hemliga konster:
>2 Tim. 3,8.
12. de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men
Arons stav uppslukade deras stavar.
13. Dock f�rblev Faraos hj�rta f�rstockat, och han h�rde icke p�
dem, s�som HERREN hade sagt.
14. D�refter sade HERREN till Mose: �Faraos hj�rta �r tillslutet,
han vill icke sl�ppa folket.
15. G� till Farao i morgon bittida -- han g�r n�mligen d� ut till
vattnet -- och st�ll dig i hans v�g, p� stranden av
Nilfloden. Och tag i din hand staven som f�rvandlades till en
orm.
16. Och s�g till honom: HERREN, hebreernas Gud, s�nde mig till dig
och l�t s�ga dig: 'Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla
gudstj�nst �t mig i �knen.' Men se, du har hitintills icke velat
h�ra.
17. D�rf�r s�ger nu HERREN s�: 'H�rav skall du f�rnimma att jag �r
HERREN: se, med staven som jag h�ller i min hand vill jag sl� p�
vattnet i Nilfloden, och d� skall det f�rvandlas till blod.
18. Och fiskarna i floden skola d�, och floden skall bliva
slinkande, s� att egyptierna skola v�mjas vid att dricka vatten
ifr�n floden.'�
19. Och HERREN sade till Mose: �S�g till Aron: Tag din stav, och
r�ck ut din hand �ver egyptiernas vatten, �ver deras str�mmar,
kanaler och sj�ar och alla andra vattensamlingar, s� skola de
bliva blod; �ver hela Egyptens land skall vara blod, b�de i
tr�k�rl och i stenk�rl.�
20. Och Mose och Aron gjorde s�som HERREN hade bjudit. Han lyfte upp
staven och slog vattnet i Nilfloden inf�r Faraos och hans
tj�nares �gon; d� f�rvandlades allt vatten floden till blod.
>Ps. 78,44. 105,29.
21. Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s� att
egyptierna icke kunde dricka vatten ifr�n floden; och blodet var
�ver hela Egyptens land.
22. Men de egyptiska sp�m�nnen gjorde detsamma genom sina hemliga
konster. S� f�rblev Faraos hj�rta f�rstockat, och han h�rde icke
p� dem, s�som HERREN hade sagt.
23. Och Farao v�nde om och gick hem och aktade icke heller p� detta.
24. Men i hela Egypten gr�vde man runt omkring Nilfloden efter
vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke
dricka.
25. Och s� f�rgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit
Nilfloden.
*02/08 Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet
Egypten hems�kes med paddor, med mygg
och med flugsv�rmar.
1. D�refter sade HERREN till Mose: �G� till Farao och s�g till
honom: S� s�ger HERREN: Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla
gudstj�nst �t mig.
2. Men om du icke vill sl�ppa dem, se, d� skall jag hems�ka hela
ditt land med paddor.
3. Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola
stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i
din s�ng, och in i dina tj�nares hus och bland ditt folk, och i
dina bakugnar och baktr�g.
4. Ja, p� dig sj�lv och ditt folk och alla dina tj�nare skola
paddorna stiga upp.�
5. Och HERREN sade till Mose: �S�g till Aron: R�ck ut din hand med
din stav �ver str�mmarna, kanalerna och sj�arna, och l�t s�
paddor stiga upp �ver Egyptens land.�
6. D� r�ckte Aron ut sin hand �ver Egyptens vatten, och paddor
stego upp och �vert�ckte Egygtens land.
>Ps. 78,45. 105,30.
7. Men sp�m�nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och
l�to paddor stiga upp �ver Egyptens land.
8. D� kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: �Bedjen till
HERREN, att han tager bort paddorna fr�n mig och mitt folk, s�
skall jag sl�ppa folket, s� att de kunna offra �t HERREN.�
9. Mose sade till Farao: �Dig vare tillstatt att f�rel�gga mig en
tid inom vilken jag, genom att bedja f�r dig och dina tj�nare
och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fr�n dig och dina hus,
s� att de finnas kvar allenast i Nilfloden.
10. Han svarade: �Till i morgon.� D� sade han: �M� det ske s�som du
har sagt, s� att du f�r f�rnimma att ingen �r s�som HERREN, v�r
Gud.
11. Paddorna skola vika bort ifr�n dig och dina hus och ifr�n dina
tj�nare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i
Nilfloden.�
12. S� gingo Mose och Aron ut ifran Farao. Och Mose ropade till
HERREN om hj�lp mot paddorna som han hade l�tit komma �ver
Farao.
13. Och HERREN gjorde s�som Mose hade beg�rt: paddorna dogo och
f�rsvunno ifr�n husen, g�rdarna och f�lten.
14. Och man kastade dem tillsammans i h�gar, h�r en och d�r en; och
landet uppfylldes av stank.
15. Men n�r Farao s�g att han hade f�tt l�ttnad, tillsl�t han sitt
hj�rta och h�rde icke p� dem, s�som HERREN hade sagt.
16. D�refter sade HERREN till Mose: �S�g till Aron: R�ck ut din stav
och sl� i stoftet p� jorden, s� skall d�rav bliva mygg i hela
Egyptens land.�
17. Och de gjorde s�: Aron r�ckte ut sin hand med sin stav och slog
i stoftet p� jorden; d� kom mygg p� m�nniskor och boskap. Av
allt stoft p� marken blev mygg i hela Egyptens land.
18. Och sp�m�nnen ville g�ra detsamma genom sina hemliga konster och
f�rs�kte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom p�
m�nniskor och boskap.
>Vish.17,7.
19. D� sade sp�m�nnen till Farao: �Detta �r Guds finger.� Men Faraos
hj�rta f�rblev f�rstockat, och han h�rde icke p� dem, s�som
HERREN hade sagt.
>Luk. 11,20.
20. D�refter sade HERREN till Mose: �Tr�d i morgon bittida fram
inf�r Farao -- han g�r n�mligen d� ut till vattnet -- och s�g
till honom: s� s�ger HERREN: Sl�pp mitt folk, s� att de kunna
h�lla guds tj�nst �t mig.
21. Ty om du icke sl�pper mitt folk, de, d� skall jag s�nda sv�rmar
av flugor �ver dig och dina tj�nare och ditt folk och dina hus,
s� att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsv�rmar, ja,
sj�lva marken p� vilken de st�.
22. Men p� den dagen skall jag g�ra ett ud�antag f�r landet Gosen,
d�r mitt folk bor, s� att inga flugsv�rmar skola finnas d�r, p�
det att du m� f�rnimma att jag �r HERREN h�r i landet.
23. S� skall jag f�rlossa mitt folk och g�ra en �tskillnad mellan
mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.�
24. Och HERREN gjorde s�: storaflugsv�rmar kommo in i Faraos och i
hans tj�nares hus; och �verallt i Egypten blev landet f�rd�rvat
av flugsv�rmarna.
>Ps. 78,45. Vish. 16,9.
25. D� kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: �G�n �stad och
offren �t eder Gud h�r i landet.�
26. Men Mose svarade: �Det g�r icke an att vi g�ra s�; ty vi offra
�t HERREN, v�r Gud, s�dant som f�r egyptierna �r en
styggelse. Om vi nu inf�r egyptiernas �gon offra s�dant som f�r
dem �r en styggelse, skola de s�kert stena oss.
>1 Mos. 46,34.
27. S� l�t oss nu g� tre dagsresor in i �knen och offra �t HERREN,
v�r Gud, s�som han befaller oss.�
>2 Mos. 3,18.
28. D� sade Farao: �Jag vill sl�ppa eder, s� att I kunnen offra �t
HERREN, eder Gud, i �knen; allenast m�n I icke g� alltf�r l�ngt
bort. Bedjen f�r mig.
29. Mose svarade: �Ja, n�r jag kommer ut fr�n dig, skall jag bedja
till HERREN, s� att flugsv�rmarna i morgon vika bort ifr�n
Farao, ifr�n hans tj�nare och hans folk. Allenast m� Farao icke
mer handla svikligt och v�gra att sl�ppa folket, s� att de kunna
offra �t HERREN.
30. Och Mose gick ut ifr�n Farao och bad till HERREN.
31. Och HERREN gjorde s�som Mose sade beg�rt: han skaffade bort
flugsv�rmarna ifr�n Farao, ifr�n hans tj�nare och hans folk, s�
att icke en enda fluga blev kvar.
32. Men Farao tillsl�t sitt hj�rta ocks� denna g�ng och sl�ppte icke
folket.
*02/09 Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet
Egypten hems�kes med boskapspest, med
b�lder och med hagel.
1. D�refter sade HERREN till Mose: �G� till Farao och tala till
honom: S� s�ger HERREN, hebreernas Gud: Sl�pp mitt folk, s� att
de kunna h�lla gudstj�nst �t mig.
2. Ty om du icke vill sl�ppa dem, utan kvarh�ller dem l�ngre,
3. se, d� skall HERRENS hand med en mycket sv�r pest komma �ver din
boskap p� marken, �ver h�star, �snor och kameler, �ver f�kreatur
och f�r.
4. Men HERREN skall d�rvid g�ra en �tskillnad mellan israeliternas
boskap och egyptiernas, s� att intet av de djur som tillh�ra
Israels barn skall d�.�
5. Och HERREN best�mde en tid och sade: �I morgon skall HERREN g�ra
s� i landet.�
6. Och dagen d�refter gjorde HERREN s�, och all egyptiernas boskap
dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
7. n�r Farao s�nde och h�rde efter, se, d� hade icke s� mycket som
ett enda djur av Israels boskap d�tt. Men Faraos hj�rta var
tillslutet, och han sl�ppte icke folket
8. D�refter sade HERREN till Mose och Aron: �Tagen edra h�nder
fulla med sot ur sm�ltugnen, och m� sedan Mose str� ut det, upp
mot himmelen, inf�r Faraos �gon,
9. s� skall d�rav bliva ett damm �ver hela Egyptens land, och d�rav
skola uppst� bulnader, som sl� ut med bl�sor, p� m�nniskor och
boskap i hela Egyptens land.�
10. D� togo de sot ur sm�ltugnen och tr�dde inf�r Farao, och Mose
str�dde ut det, upp mot himmelen; och d�rav uppstodo bulnader,
som slogo ut med bl�sor, p� m�nniskor och boskap.
11. Och sp�m�nnen kunde icke h�lla st�nd mot Mose f�r bulnadernas
skull, ty bulnader uppstodo p� sp�m�nnen s�v�l som p� alla andra
egyptier.
12. Men HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke h�rde p�
dem, s�som HERREN hade sagt till Mose.
13. D�refter sade HERREN till Mose: �Tr�d i morgon bittida fram
inf�r Farao och s�g till honom: S� s�ger HERREN, hebreernas Gud:
Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla gudstj�nst �t mig.
14. Annars skall jag nu s�nda alla mina hems�kelser �ver dig sj�lv
och �ver dina tj�nare och ditt folk, p� det att du m� f�rnimma
att ingen �r s�som jag p� hela jorden.
15. Ty jag hade redan r�ckt ut min land f�r att sl� dig och ditt
folk med pest, s� att du skulle bliva utrotad fr�n jorden;
16. men jag skonade dig, just d�rf�r att jag ville l�ta min kraft
bliva uppenbarad f�r dig och mitt namn bliva f�rkunnat p� hela
jorden.
>Rom. 9,17.
17. Om du ytterligare l�gger hinder i v�gen f�r mitt folk och icke
sl�pper dem,
18. se, d� skall jag i morgon vid denna tid l�ta ett mycket sv�rt
hagel komma, s�dant att dess like icke har varit i Egypten, allt
ifr�n den dag dess grund blev lagd �nda till nu.
19. S� s�nd nu bort och l�t b�rga din boskap och allt vad du annars
har ute p� marken. Ty alla m�nniskor och all boskap som d�
finnas ute p� marken och icke hava kommit under tak, de skola
tr�ffas av haglet och bliva d�dade.�
20. Den som nu bland Faraos tj�nare fruktade HERRENS ord, han l�t
sina tj�nare och sin boskap s�ka skydd i husen;
21. men den som icke aktade p� HERRENS ord, han l�t sina tj�nare och
sin boskap bliva kvar ute p� marken.
22. Och HERREN sade till Mose: �R�ck din hand upp mot himmelen, s�
skall hagel falla �ver hela Egyptens land, �ver m�nniskor och
boskap och �ver alla markens �rter i Egyptens land.�
23. D� r�ckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN l�t det
dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s� l�t HERREN
hagel komma �ver Egyptens land.
>Ps. 78,47 f. 105,32 f. Vish. 16,16.
24. Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och
haglet var s� sv�rt, att dess like icke hade varit i hela
Egyptens land fr�n den tid det blev befolkat.
25. Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p�
marken, b�de m�nniskor och djur; och haglet slog ned alla
markens �rter och slog s�nder alla markens tr�d.
26. Allenast i landet Gosen, d�r Israels barn voro, haglade det
icke.
27. D� s�nde Farao och l�t kalla till sig Mose och Aron och sade
till dem: �Jag har syndat denna g�ng. Det �r HERREN som �r
r�ttf�rdig; jag och mitt folk hava gjort or�tt.
28. Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat l�nge
nog; s� skall jag sl�ppa eder, och I skolen icke beh�va bliva
kvar l�ngre.�
29. Mose svarade honom: �N�r jag kommer ut ur staden, skall jag
utr�cka mina h�nder till HERREN; d� skall dundret upph�ra och
intet hagel mer komma, p� det att du m� f�rnimma att landet �r
HERRENS.
>Ps. 24,1.
30. Dock vet jag v�l att du och dina tj�nare �nnu icke frukten f�r
HERREN Gud.�
31. S� slogos d� linet och kornet ned, ty kornet hade g�tt i ax och
linet stod i knopp;
32. men vetet och sp�lten slogos icke ned, ty de �ro sens�d.
33. Och Mose gick ifr�n Farao ut ur staden och utr�ckte sina h�nder
till HERREN; och dundret och haglet upph�rde, och regnet
str�mmade icke mer ned p� jorden.
34. Men n�r Farao s�g att regnet och haglet och dundret hade
upph�rt, framh�rdade han i sin synd och tillsl�t sitt hj�rta,
han sj�lv s�v�l som hans tj�nare.
35. S� f�rblev Faraos hj�rta f�rstockat, och han sl�ppte icke
Israels barn, s�som HERREN hade sagt genom Mose.
*02/10 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet
Egypten hems�kes med gr�shoppor och med
m�rker.
1. D�refter sade HERREN till Mose: �G� till Farao; ty jag har
tillslutit hans och hans tj�nares hj�rtan, f�r att jag skulle
g�ra dessa mina tecken mitt ibland dem,
2. och f�r att du sedan skulle kunna f�rt�lja f�r din son och din
sonson vilka stora g�rningar jag har utf�rt bland egyptierna,
och vilka tecken jag har gjort bland dem, s� att I f�rnimmen att
jag �r HERREN.�
3. D� gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: �S� s�ger
HERREN, hebreernas Gud: Huru l�nge vill du vara motstr�vig och
icke �dmjuka dig inf�r mig? Sl�pp mitt folk, s� att de kunna
h�lla gudstj�nst �t mig.
4. Ty om du icke vill sl�ppa mitt folk, se, d� skall jag i morgon
l�ta gr�shoppor komma �ver ditt land.
5. Och de skola �vert�cka marken s� att man icke kan se marken; och
de skola �ta upp �terstoden av den kvarleva som har blivit �ver
�t eder efter haglet, och de skola av�ta alla edra tr�d, som
v�xa p� marken.
6. Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s� ock alla dina
tj�nares hus och alla egyptiers hus, s� att dina f�der och dina
faders f�der icke hava sett n�got s�dant, fr�n den dag de blevo
till p� jorden �nda till denna dag.� Och han v�nde sig om och
gick ut ifr�n Farao.
7. Men Faraos tj�nare sade till honom: �Huru l�nge skall denne vara
oss till f�rf�ng? Sl�pp m�nnen, s� att de kunna h�lla gudstj�nst
�t HERREN, sin Gud. Inser du icke �nnu att Egypten bliver
f�rd�rvat?�
8. D� h�mtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade
till dem: �I m�n g� �stad och h�lla gudstj�nst �t HERREN, eder
Gud. Men vilka �ro nu de som skola g�?�
9. Mose svarade: �Vi vilja g� b�de unga och gamla; vi vilja g� med
s�ner och d�ttrar, med f�r och f�kreatur; ty en HERRENS h�gtid
skola vi h�lla.�
10. D� sade han till dem: �M� HERREN: vara med eder lika visst som
jag sl�pper eder med edra kvinnor och barn! D�r ser man att I
haven ont i sinnet!
11. Nej; I m�n m�n g� �stad och h�lla gudstj�nst �t HERREN; det var
ju detta som I beg�rden.� Och man drev dem ut ifr�n Farao.
12. Och HERREN sade till Mose: �R�ck ut din hand �ver Egyptens land,
s� att gr�shoppor komma �ver Egyptens land och �ta upp alla
�rter i landet, allt vad haglet har l�mnat kvar.�
13. D� r�ckte Mose ut sin stav �ver Egyptens land, och HERREN l�t en
�stanvind bl�sa �ver landet hela den dagen och hela natten; och
n�r det blev morgon, f�rde �stanvinden gr�shopporna fram med
sig.
>Ps. 78,46. 105,34 f. Joel 1,4. Vish. 16,9.
14. Och gr�shopporna kommo �ver hela Egyptens land och slogo i stor
In�ngd ned �ver hela Egyptens omr�de; en s�dan myckenhet av
gr�shoppor hade aldrig tillf�rne kommit och skall icke heller
h�danefter komma.
15. De �vert�ckte hela marken, s� att marken blev m�rk; och de �to
upp alla �rter i landet och all frukt p� tr�den, allt som haglet
hade l�mnat kvar; intet gr�nt blev kvar p� tr�den eller p�
markens �rter i hela Egyptens land.
16. D� kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: �Jag
har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
17. Men f�rl�t nu min synd denna enda g�ng; och bedjen till HERREN,
eder Gud, att han avv�nder allenast denna d�dspl�ga ifr�n mig.�
18. D� gick han ut ifr�n Farao och bad till HERREN.
19. Och HERREN v�nde om vinden och l�t en mycket stark v�stanvind
komma; denna fattade i gr�shopporna och kastade dem i R�da
havet, s� att icke en enda gr�shoppa blev kvar inom Egyptens
hela omr�de.
20. Men HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke sl�ppte
Israels barn.
21. D�refter sade HERREN till Mose: �R�ck din hand upp mot himmelen,
s� skall �ver Egyptens land komma ett s�dant m�rker, att man kan
taga p� det.�
22. D� r�ckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt m�rker
kom �ver hela Egyptens land i tre dagar.
>Ps. 105,28. Vish. 17,2.
23. Ingen kunde se den andre, och ingen kunde r�ra sig fr�n sin
plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust d�r de
bodde.
>Vish. 17,20 f. 18,1.
24. D� kallade Farao Mose till sig och sade: �G�n �stad och h�llen
gudstj�nst �t HERREN; l�ten allenast edra f�r och f�kreatur
bliva kvar. Ocks� edra kvinnor och barn m� g� med eder.�
25. Men Mose sade: �Du m�ste ock l�ta oss f� slaktoffer och
br�nnoffer att offra �t HERREN, v�r Gud.
26. Ocks� v�r boskap m�ste g� med oss, och icke en kl�v f�r bliva
kvar; ty d�rav m�ste vi taga det varmed vi skola h�lla
gudstj�nst �t HERREN, v�r Gud. Och f�rr�n vi komma dit, veta vi
sj�lva icke vad vi b�ra offra �t HERREN.�
27. Men HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke ville
sl�ppa dem.
28. Och Farao sade till honom: �G� bort ifr�n mig, och tag dig till
vara f�r att �nnu en g�ng komma inf�r mitt ansikte; ty p� den
dag du kommer inf�r mitt ansikte skall du d�.�
29. Mose svarade: �Du har talat r�tt; jag skall icke vidare komma
inf�r ditt ansikte.�
*02/11 Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet
Den sista pl�gan f�rkunnas.
1. D�refter sade HERREN till Mose: ��nnu en pl�ga skall jag l�ta
komma �ver Farao och �ver Egypten; sedan skall han sl�ppa eder
h�rifr�n; ja, han skall till och med driva eder ut h�rifr�n, n�r
han sl�pper eder.
>2 Mos. 6,1.
2. S� tala nu till folket, och s�g att var och en av dem, man s�v�l
som kvinna, skall av sin n�sta beg�ra klenoder av silver och
guld.�
>2 Mos. 3,21 f. 12,35 f.
3. Och HERREN l�t folket finna n�d f�r egyptiernas �gon. Ja, mannen
Mose hade stort anseende i Egyptens land, b�de hos Faraos
tj�nare och hos folket.
>Syr. 45,1 f.
4. Och Mose sade: �S� s�ger HERREN: Vid midnattstid skall jag g�
fram genom Egypten.
5. Och d� skall allt f�rstf�tt i Egyptens land d�, fr�n den
f�rstf�dde hos Farao, som sitter p� tronen, �nda till den
f�rstf�dde hos tj�nstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s�
ock allt f�rstf�tt ibland boskapen.
>2 Mos. 12,29.
6. Och ett stort klagorop skall upph�vas i hela Egyptens land,
s�dant att dess like aldrig har varit h�rt och aldrig mer skall
h�ras.
7. Men icke en hund skall gl�fsa mot n�gon av Israels barn, varken
mot m�nniskor eller mot boskap. S� skolen I f�rnimma att HERREN
g�r en �tskillnad mellan Egypten och Israel.
8. D� skola alla dina tj�nare h�r komma ned till mig och buga sig
f�r mig och s�ga: 'Drag ut, du sj�lv med allt folket som f�ljer
dig.' Och sedan skall jag draga ut.� D�refter gick han bort
ifr�n Farao i vredesmod.
9. Men HERREN sade till Mose: �Farao skall neka att h�ra eder, p�
det att jag m� l�ta m�nga under ske i Egyptens land.�
>2 Mos. 7,3.
10. Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inf�r Farao; men
HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke sl�ppte
Israels barn ut ur sitt land.
>1 Sam. 6,6.
*02/12 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet
P�skh�gtiden instiftas. Egyptiernas
f�rstf�dda d�das. Israeliterna bryta upp
fr�n Egypten.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:
2. Denna m�nad skall hos eder vara den fr�msta m�naden, den skall
hos eder vara den f�rsta av �rets m�nader.
3. Talen till Israels hela menighet och s�gen: P� tionde dagen i
denna m�nad skall var husfader taga sig ett lamm, s� att vart
hush�ll f�r ett lamm.
4. Men om hush�llet �r f�r litet till ett lamm, s� skola husfadern
och hans n�rmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
personernas antal. F�r vart lamm skolen I ber�kna ett visst
antal, i m�n av vad var och en �ter.
5. Ett felfritt �rsgammalt lamm av hank�n skolen I utv�lja; av
f�ren eller av getterna skolen I taga det.
6. Och I skolen f�rvara det intill fjortonde dagen i denna m�nad;
d� skall man -- Israels hela f�rsamlade menighet -- slakta det
vid aftontiden.
>5 Mos. 16,6.
7. Och man skall taga av blodet och stryka p� b�da d�rrposterna och
p� �vre d�rrtr�et i husen d�r man �ter det.
8. Och man skall �ta k�ttet samma natt; det skall vara stekt p�
eld, och man skall �ta det med osyrat br�d j�mte bittra �rter.
>1 Kor. 5,8.
9. I skolen icke �ta n�got d�rav r�tt eller kokt i vatten, utan det
skall vara stekt p� eld, med huvud, f�tter och innanm�te.
10. Och I skolen icke l�mna n�got d�rav kvar till morgonen; skulle
n�got d�rav bliva kvar till morgonen, skolen I br�nna upp det i
eld.
11. Och I skolen �ta det s�: I skolen vara omgjordade kring edra
l�nder, hava edra skor pa f�tterna och edra stavar i
h�nderna. Och I skolen �ta det med hast. Detta �r HERRENS
P�sk[1].
12. Ty jag skall p� den natten g� fram genom Egyptens land och sl�
allt f�rstf�tt i Egyptens land, b�de m�nniskor och boskap; och
�ver Egyptens alla gudar skall jag h�lla dom; jag �r HERREN.
>4 Mos. 33,4.
13. Och blodet skall vara ett tecken, eder till r�ddning, p� de hus
i vilka I �ren; ty n�r jag ser blodet, skall jag g� f�rbi
eder. Och ingen hems�kelse skall drabba eder med f�rd�rv, n�r
jag sl�r Egyptens land.
14. Och I skolen hava denna dag till en �minnelsedag och fira den
s�som en HERRENS h�gtid. S�som en ev�rdlig stiftelse skolen I
fira den, sl�kte efter sl�kte.
15. I sju dagar skolen I �ta osyrat br�d; redan p� f�rsta dagen
skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som
�ter n�got syrat, fr�n den f�rsta dagen till den sjunde, han
skall utrotas ur Israel.
>2 Mos. 23,15. 34,18. 5 Mos. 16,16.
16. P� den f�rsta dagen skolen I h�lla en helig sammankomst; I
skolen ock p� den sjunde dagen h�lla en helig sammankomst. P�
dem skall intet arbete g�ras; allenast det som var och en
beh�ver till mat, det och intet annat m� av eder tillredas.
17. Och I skolen h�lla det osyrade br�dets h�gtid, eftersom jag p�
denna samma dag har f�rt edra h�rskaror ut ur Egyptens
land. D�rf�r skolen I, sl�kte efter sl�kte, h�lla denna dag
s�som en ev�rdlig stiftelse.
18. I f�rsta m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, om aftonen,
skolen I �ta osyrat br�d, och I skolen fortfara d�rmed �nda till
aftonen p� tjuguf�rsta dagen i m�naden.
>3 Mos. 23,5 f. 4 Mos. 28,16 f. Jos. 5,10.
19. I sju dagar m� ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
�ter n�got syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
han �r fr�mling eller inf�ding i landet.
20. Intet syrligt skolen I �ta; var I �n �ren bosatta skolen I �ta
osyrat br�d.
21. Och Mose kallade till sig alla de �ldste i Israel och sade till
dem: �Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm f�r vart hush�ll
och slakten p�skalammet.
>Hebr. 11,28.
22. Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som �r i
sk�len, och bestryken det �vre d�rr tr�et och b�da d�rrposterna
med blodet som �r i sk�len; och inge av eder m� g� ut genom sin
hus d�rr intill morgonen.
23. Ty HERREN skall g� fram f�r att hems�ka Egypten; men n�r ha ser
blodet pa det �vre d�rrtr�et och p� de tv� d�rrposterna, skall
HERREN g� f�rbi d�rren och icke till st�dja F�rd�rvaren[2] att
komma i i edra hus och hems�ka eder.
24. Detta skolen I h�lla; det skall vara en stadga f�r dig och dina
barn till ev�rdlig tid.
25. Och n�r I kommen in i det land som HERREN skall giva �t eder,
s�som han har lovat, skolen I h�lla denna gudstj�nst.
26. N�r d� edra barn fr�ga eder: 'Vad betyder denna eder
gudstj�nst?',
27. skolen I svara: 'Det �r ett p�skoffer �t HERREN, d�rf�r att han
gick f�rbi Israels barns hus i Egypten, n�r han hems�kte
Egypten, men skonade v�ra hus.'� D� b�jde folket sig ned och
tillbad.
28. Och Israels barn gingo �stad och gjorde s�; de gjorde s�som
HERREN hade bjudit Mose och Aron.
29. Och vid midnattstiden slog HERREN allt f�rstf�tt i Egyptens
land, fr�n den f�rstf�dde hos Farao, som satt p� tronen, �nda
till den f�rstf�dde hos f�ngen, som satt i f�ngelset, s� ock
allt f�rstf�tt ibland boskapen.
>Ps. 78,51. 105,36. 136,10. Vish. 18,10 f.
30. D� stod Farao upp om natten j�mte alla sina tj�nare och alla
egyptier, och ett stort klagorop upph�vdes i Egypten; ty intet
hus fanns, d�r icke n�gon d�d l�g.
31. Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: �St�n
upp och dragen ut fr�n mitt folk, I sj�lva och Israels barn; och
g�n �stad och h�llen gudstj�nst �t HERREN, s�som I haven beg�rt.
32. Tagen ock edra f�r och edra f�kreatur, s�som I haven beg�rt, och
g�n �stad, och v�lsignen d�rvid mig.�
33. Och egyptierna tr�ngde p� folket f�r att med hast f� dem ut ur
landet, ty de t�nkte: �Eljest d� vi allasammans.�
34. Och folket tog med sig sin deg, innan den �nnu hade blivit
syrad; de togo sina baktr�g och lindade in dem i mantlarna och
buro dem p� sina axlar.
35. Och Israels barn hade gjort s�som Mose sade: de hade av
egyptierna beg�rt deras klenoder av silver och guld, s� ock
kl�der.
>2 Mos. 3,22. 11,2. Ps. 105,37.
36. Och HERREN hade l�tit folket finna n�d f�r egyptiernas �gon, s�
att de g�vo dem vad de beg�rde. S� togo de byte fr�n
egyptierna.
37. Och Israels barn br�to upp och drogo fr�n Rameses till Suckot,
vid pass sex hundra tusen m�n till fots, f�rutom kvinnor och
barn.
>1 Mos. 47,11. 4 Mos. 1,46. 2,32. 33,5.
38. En hop folk av allahanda slag drog ock �stad med dem, d�rtill
f�r och f�kreatur, boskap i stor myckenhet.
39. Och av degen som de hade f�rt med sig ur Egypten bakade de
osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
ut ur Egypten utan att f� dr�ja; ej heller hade de kunnat
tillreda n�gon reskost �t sig.
40. Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
trettio �r.
>1 Mos 15,13. Apg. 7,6. Gal. 3,17.
41. Just p� den dag d� de fyra hundra trettio �ren voro f�rlidna
drogo alla HERRENS h�rskaror ut ur Egyptens land.
42. En HERRENS vakenatt var detta, n�r han skulle f�ra dem ut ur
Egyptens land; denna samma natt �r HERRENS, en h�gtidsvaka f�r
alla Israels barn, sl�kte efter sl�kte.
43. OCh HERREN sade till Mose och Aron: �Detta �r stadgan om
p�skalammet: Ingen utl�nning skall �ta d�rav;
44. men en tr�l som �r k�pt f�r penningar m� �ta d�rav, sedan du ha
omskurit honom.
45. En inhysesman och en legodr�ng m� icke �ta d�rav.
46. I ett och samma hus skall det �tas; du skall icke f�ra n�got av
k�ttet ut ur huset, och intet ben skolen I s�ndersl� d�rp�.
>Mos. 9,12. Joh. 19,36.
47. Israels hela menighet skall iakttaga detta.
48. Och om n�gon fr�mling bor hos dig och vill h�lla HERRENS
p�skh�gtid, s� skall allt mank�n hos honom omsk�ras, och sedan
m� han komma och h�lla den; han skall d� vara s�som en inf�ding
i landet. Men ingen oomskuren m� �ta d�rav.
49. En och samma lag skall g�lla f�r inf�dingen och f�r fr�mlingen
som bor ibland eder.�
50. Och alla Israels barn gjorde s�; de gjorde s�som HERREN hade
bjudit Mose och Aron.
51. S� f�rde d� HERREN p� denna samma dag Israels barn ut ur
Egyptens land, efter deras h�rskaror.
[1] Hebr. p�sach, av pas�ch �g� f�rbi�, �skona�; jfr v. 13.
[2] Se F�rd�rvaren i Ordf�rkl.
*02/13 Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet
Allt f�rstf�tt helgat �t Herren.
Israeliternas t�g till R�da havet. Moln-
och eldstoden.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �Helga �t mig allt f�rstf�tt, allt hos Israels barn, som �ppnar
moderlivet, evad det �r m�nniskor eller boskap; mig tillh�r
det.
>2 Mos. 22,29. 34,19. 4 Mos. 3,13. 8,17. Luk. 2,23.
3. Och Mose sade till folket: �Kommen ih�g denna dag, p� vilken I
haven dragit ut ur Egypten, ur tr�ldomshuset; ty med stark hand
har HERREN f�rt eder ut d�rifr�n. F�rdenskull m� intet syrat
�tas.
4. P� denna dag i m�naden Abib dragen I nu ut.
5. Och n�r HERREN l�ter dig komma in i kananeernas, hetiternas,
amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, som han med ed har
lovat dina f�der att giva dig, ett land som flyter av mj�lk och
honung, d� skall du h�lla denna gudstj�nst i denna m�nad:
>1 Mos. 50,24. 2 Mos. 3,8.
6. I sju dagar skall du �ta osyrat br�d, och p� sjunde dagen skall
h�llas en HERRENS h�gtid.
>2 Mos. 34,18.
7. Under de sju dagarna skall man �ta osyrat br�d; intet syrat
skall man se hos dig, ej heller skall man se n�gon surdeg hos
dig, i hela ditt land.
8. Och du skall p� den dagen ber�tta f�r din son och s�ga: 'S�dant
g�r jag av tacksamhet f�r vad HERREN gjorde med mig, n�r jag
drog ut ur Egypten.'
9. Och det skall vara f�r dig s�som ett tecken p� din hand och
s�som ett p�minnelsem�rke p� din panna, f�r att HERRENS lag m�
vara i din mun; ty med stark hand har HERREN f�rt dig ut ur
Egypten.
>5 Mos. 6,8. 11,18 f.
10. Och denna stadga skall du h�lla p� best�md tid, �r efter �r.
11. Och n�r HERREN l�ter dig komma in i kananeernas land, s�som han
med ed har lovat dig och dina f�der, och giver det �t dig,
12. d� skall du �verl�mna �t HERREN allt det som �ppnar
moderlivet. Allt som �ppnar moderlivet av det som f�des bland
din boskap skall, om det �r hank�n, h�ra HERREN till.
>2 Mos. 34,19 f. 4 Mos. 18,15 f.
13. Men allt bland �snor som �ppnar moderlivet skall du l�sa med ett
f�r, och om du icke vill l�sa det, skall du krossa nacken p�
det. Och allt f�rstf�tt av m�nniska bland dina s�ner skall du
l�sa.
14. Och n�r din son i framtiden fr�gar dig: 'Vad betyder detta?',
skall du svara honom s�: 'Med stark hand har HERREN f�rt oss ut
ur Egypten, ur tr�ldomshuset;
15. ty d� Farao i sin h�rdnackenhet icke ville sl�ppa oss, dr�pte
HERREN allt f�rstf�tt i Egyptens land, det f�rstf�dda s�v�l
ibland m�nniskor som ibland boskap. D�rf�r offrar jag �t HERREN
allt som �ppnar moderlivet och �r hank�n, och allt f�rstf�tt
bland mina s�ner l�ser jag.'
16. Och det skall vara s�som ett tecken p� din hand och s�som ett
m�rke p� din panna; ty med stark hand har HERREN f�rt oss ut ur
Egypten.�
17. N�r Farao nu hade sl�ppt folket, f�rde Gud dem icke p� den v�g
som gick igenom filisteernas land, fast�n denna var den genaste;
ty Gud t�nkte att folket, n�r det fick se krig hota, kunde �ngra
sig och v�nda tillbaka till Egypten;
18. d�rf�r l�t Gud folket taga en omv�g genom �knen �t R�da havet
till. Och Israels barn drogo v�pnade upp ur Egyptens land.
19. Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av
Israels barn och sagt: �N�r Gud ser till eder, f�ren d� mina ben
h�rifr�n med eder.�
>1 Mos. 50,25. Jos. 24,32. Hebr. 11,22.
20. S� br�to de upp fr�n Suckot och l�grade sig i Etam, d�r �knen
begynte.
>4 Mos. 33,6.
21. Och HERREN gick framf�r dem, om dagen i en molnstod, f�r att
leda dem p� v�gen, och om natten i en eldstod, f�r att lysa dem;
s� kunde de t�ga b�de dag och natt.
>4 Mos. 14,14. Neh. 9,12. Ps. 78,14. 105,39. Vish. 10,17. 18,3.
>1 Kor. 10,1.
22. Molnstoden upph�rde icke om dagen att g� framf�r folket, ej
heller eldstoden om natten.
*02/14 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet
Egyptiernas underg�ng i R�da havet.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �S�g till Israels barn att de skola v�nda om och l�gra sig
framf�r Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framf�r
Baal-Sefon skolen I l�gra eder vid havet.
>4 Mos. 33,7.
3. Men Farao skall t�nka att Israels barn hava farit vilse i landet
och blivit inst�ngda i �knen.
4. Och jag skall f�rstocka Faraos hj�rta, s� att han f�rf�ljer dem;
och jag skall f�rh�rliga mig p� Farao och hela hans h�r, p� det
att egyptierna m� f�rnimma att jag �r HERREN.� Och de gjorde s�.
5. D� man nu ber�ttade f�r konungen i Egypten att folket hade
flytt, f�rvandlades Faraos och hans tj�nares hj�rtan mot folket,
och de sade: �Huru illa gjorde vi icke, n�r vi sl�ppte Israel,
s� att de nu icke mer skola tj�na oss!�
6. Och han l�t sp�nna f�r sina vagnar och tog sitt folk med sig;
7. han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
funnos i Egypten, och k�mpar p� dem alla.
8. Ty HERREN f�rstockade Faraos, den egyptiske konungens, hj�rta,
s� att han f�rf�ljde Israels barn, n�r de nu drogo ut med
upplyft hand.
>4 Mos. 33,3.
9. Och egyptierna, alla Faraos h�star, vagnar och ryttare och hela
hans h�r, f�rf�ljde dem och hunno upp dem, d�r de voro l�grade
vid havet, vid Pi-Hahirot, framf�r Baal-Sefon.
10. N�r s� Farao var helt n�ra, lyfte Israels barn upp sina �gon och
fingo se att egyptierna kommo t�gande efter dem. D� blevo
Israels barn mycket f�rsk�ckta och ropade till HERREN.
11. Och de sade till Mose: �Funnos d� inga gravar i Egypten,
eftersom du har f�rt oss hit till att d� i �knen? Huru illa
gjorde du icke mot oss, n�r du f�rde oss ut ur Egypten!
>Ps. 106,7.
12. Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'L�t
oss vara, s� att vi f� tj�na egyptierna.' Ty det vore oss
b�ttre att tj�na egyptierna �n att d� i �knen.�
13. D� svarade Mose folket: �Frukten icke; st�n fasta, s� skolen I
se vilken fr�lsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
n�gonsin skolen I mer f� se egyptierna s�, som I sen dem i dag.
14. HERREN skall strida f�r eder, och I skolen vara stilla d�rvid.�
>5 Mos. 1,30.
15. Och HERREN sade till Mose: �Varf�r ropar du till mig? S�g till
Israels barn att de draga vidare.
16. Men lyft du upp din stav, och r�ck ut din hand �ver havet, och
klyv det itu, s� att Israels barn kunna g� mitt igenom havet p�
torr mark.
17. Och se, jag skall f�rstocka egyptiernas hj�rtan, s� att de f�lja
efter dem; och jag skall f�rh�rliga mig p� Farao och hela hans
h�r, p� hans vagnar och ryttare.
18. Och egyptierna skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag
f�rh�rligar mig p� Farao, p� hans vagnar och ryttare.�
19. Och Guds �ngel, som hade g�tt framf�r Israels h�r, flyttade sig
nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade g�tt framf�r dem,
flyttade sig och tog plats bakom dem.
20. Den kom s� emellan egyptiernas h�r och Israels h�r; och molnet
var d�r med m�rket, men tillika upplyste det natten. S� kunde
den ena h�ren icke komma inp� den andra under hela natten.
21. Och Mose r�ckte ut sin hand �ver havet; d� drev HERREN undan
havet genom en stark �stanvind som bl�ste hela natten, och han
gjorde s� havet till torrt land; och vattnet kl�vs itu.
>Jos. 4,23. Ps. 66,6. 77,16 f. 78,13. 106,9. Jes. 63,12 f.
22. Och Israels barn gingo mitt igenom havet p� torr mark, under det
att vattnet stod s�som en mur till h�ger och till v�nster om
dem.
>1 Kor. 10,1. Hebr. 11,29.
23. Och egyptierna, alla Faraos h�star, vagnar och ryttare,
f�rf�ljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
24. Men n�r morgonv�kten var inne, blickade HERREN p� egyptiernas
h�r ur eldstoden och molnskyn och s�nde f�rvirring i egyptiernas
h�r;
25. och han l�t hjulen falla ifr�n deras vagnar, s� att det blev dem
sv�rt att komma fram�t. D� sade egyptierna: �L�t oss fly f�r
Israel, ty HERREN strider f�r dem mot egyptierna.�
26. Men HERREN sade till Mose: �R�ck ut din hand �ver havet, s� att
vattnet v�nder tillbaka och kommer �ver egyptierna, �ver deras
vagnar och ryttare.�
27. D� r�ckte Mose ut sin hand �ver havet, och mot morgonen v�nde
havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
m�ttes d�rav; och HERREN kringstr�dde egyptierna mitt i havet.
28. Och vattnet som v�nde tillbaka �vert�ckte vagnarna och ryttarna,
hela Faraos h�r, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
enda av dem kom undan.
>Jos. 24,7. Vish. 18,5.
29. Meu Israels barn gingo p� torr malk mitt igenom havet, och
vattnet stod s�som en mur till h�ger och till v�nster om dem.
30. S� fr�lste HERREN p� den dagen Israel fr�n egyptiernas hand, och
Israel s�g egyptierna ligga d�da p� havsstranden.
31. Och n�r Israel s�g huru HERREN hade bevisat sin stora makt p�
egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p� HERREN och
p� hans tj�nare Mose.
*02/15 Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet
Israels lovs�ng. Det bittra vattnet vid
Mara. L�gret vid Elim.
1. D� sj�ngo Mose och Israels barn denna lovs�ng till HERRENS �ra;
de sade:
�Jag vill sjunga till HERRENS �ra,
ty h�gt �r han upph�jd.
H�st och man
st�rtade han i havet.
>Vish. 10,19.
2. HERREN �r min starkhet och min lovs�ng,
Och han blev mig till fr�lsning.
Han �r min Gud, jag vill �ra honom,
min faders Gud, jag vill upph�ja honom.
>Ps. 118,14 f. Jes. 12,2 f.
3. HERREN �r en stridsman,
'HERREN' �r hans namn.
>Hos. 12,6.
4. Faraos vagnar och h�rsmakt
kastade han i havet,
hans utvalda k�mpar
dr�nktes i R�da havet.
5. De �vert�cktes av vattenmassor,
sj�nko i djupet s�som stenar.
6. Din h�gra hand, HERRE,
du h�rlige och starke,
din h�gra hand, HERRE,
krossar fienden.
7. Genom din stora h�ghet
sl�r du ned dina motst�ndare;
du sl�pper l�s din f�rgrymmelse,
den f�rt�r dem s�som str�.
8. F�r en fnysning av din n�sa
uppd�mdes vattnen,
b�ljorna reste sig och samlades h�g,
vattenmassorna stelnade i havets djup.
9. Fienden sade:
'Jag vill f�rf�lja dem, hinna upp dem,
jag vill utskifta byte,
sl�cka min h�mnd p� dem;
jag vill draga ut mitt sv�rd,
min hand skall f�rg�ra dem.'
10. Du andades p� dem,
d� �vert�ckte dem havet;
de sj�nko s�som bly
i de v�ldiga vattnen.
11. Vilken bland gudar
liknar dig, HERRE?
Vem �r dig lik,
du h�rlige och helige,
du fruktansv�rde och h�gtlovade,
du som g�r under?
>1 Kr�n. 16,25. Ps. 96,4. Jes. 40,18.
12. Du r�ckte ut din h�gra hand,
d� uppslukades de av jorden.
13. Men du ledde med din n�d
det folk du hade f�rlossat,
du f�rde dem med din makt
till din heliga boning.
14. Folken h�rde det
och m�ste d� darra,
av �ngest grepos
Filisteens inbyggare.
>Jos. 2,9 f.
15. D� f�rskr�cktes
Edoms furstar,
Moabs h�vdingar
grepos av b�van,
alla Kanaans inbyggare
f�rsm�lte av �ngest.
16. Ja, �ver dem faller
f�rskr�ckelse och fruktan;
f�r din arms v�ldighet
st� de s�som f�rstenade,
medan ditt folk
t�gar fram, o HERRE
medan det t�gar fram,
det folk du har f�rv�rvat.
17. Du f�r dem in och planterar dem
p� din arvedels berg,
p� den plats, o HERRE,
som du har gjort till din boning,
i den helgedom, Herre,
som dina h�nder hava berett.
>Ps. 44,3. 78,54. 80,9. 2 Mack. 1,29.
18. HERREN �r konung
alltid och evinnerligen!�
>Ps. 93,1.
19. Ty n�r Faraos h�star med hans vagnar och ryttare hade kommit ned
i havet, l�t HERREN havets vatten v�nda tillbaka och komma �ver
dem, sedan Israels barn p� torr mark hade g�tt mitt igenom
havet.
20. Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,
och alla kvinnorna f�ljde efter henne med pukor och dans.
21. Och Mirjam sj�ng f�r dem: �Sjungen till HERRENS �ra, ty h�gt �r
han upph�jd. H�st och man st�rtade han i havet.�
22. D�refter l�t Mose israeliterna bryta upp fr�n R�da havet, och de
drogo ut i �knen Sur; och tre dagar vandrade de i �knen utan att
finna vatten.
>4 Mos. 33,8.
23. S� kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,
ty det var bittert. D�rav fick st�llet namnet Mara[1].
24. D� knorrade folket emot Mose och sade: �Vad skola vi dricka?�
25. Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst
slags tr�, som han kastade i vattnet, och s� blev vattnet s�tt.
D�r f�relade han folket lag och r�tt, och d�r satte han det p�
prov.
>Syr. 38,5.
26. Han sade: �Om du h�r HERRENS, din Guds, r�st och g�r vad r�tt �r
i hans �gon och lyssnar till hans bud och h�ller alla hans
stadgar, s� skall jag icke l�gga p� dig n�gon av de sjukdomar
som jag lade p� egyptierna, ty jag �r HERREN, din l�kare.�
>2 Mos. 23,25.
27. Sedan kommo de till Elim; d�r funnos tolv vattenk�llor och
sjuttio palmtr�d. Och de l�grade sig d�r vid vattnet.
>4 Mos. 33,9. Ps. 23,2.
[1] D. �. bitterhet.
*02/16 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet
Folket knorrar i �knen Sin. M�ttas med
vaktlar och manna.
1. D�refter br�t Israels barns hela menighet upp fr�n Elim och kom
till �knen Sin, mellan Elim och Sinai, p� femtonde dagen i andra
m�naden efter sitt utt�g ur Egyptens land.
>4 Mos. 33,10 f.
2. Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
�knen;
3. Israels barn sade till dem: �Ack att vi hade f�tt d� f�r HERRENS
hand i Egyptens land, d�r vi sutto vid k�ttgrytorna och hade mat
nog att �ta! Men I haven f�rt oss hitut i �knen f�r att l�ta
hela denna hop d� av hunger.�
>2 Mos. 14,11. 4 Mos. 11,4 f.
4. D� sade HERREN till Mose: �Se, jag vill l�ta br�d fr�n himmelen
regna �t eder. Och folket skall g� ut och samla f�r var dag s�
mycket som beh�ves. S� skall jag s�tta dem p� prov, f�r att se
om de vilja vandra efter min lag eller icke.
5. Och n�r de p� den sj�tte dagen tillreda vad de hava f�rt hem,
skall det vara dubbelt mot vad de eljest f�r var dag samla in.�
6. Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: �I afton skolen I
f�rnimma att det �r HERREN som har f�rt eder ut ur Egyptens
land,
7. och i morgon skolen I se HERRENS h�rlighet, HERREN har n�mligen
h�rt huru I knorren mot honom. Ty vad �ro vi, att I knorren mot
oss?�
8. Och Mose sade ytterligare: �Detta skall ske d�rigenom att HERREN
i afton giver eder k�tt att �ta, och i morgon br�d att m�tta
eder med d� nu HERREN har h�rt huru I knorren mot honom. Ty vad
�ro vi? Det �r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.�
9. Och Mose sade till Aron: �S�g till Israels barns hela menighet
Tr�den fram inf�r HERREN, ty han har h�rt huru I knorren.�
10. N�r sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, v�nde de
sig mot �knen, och se, d� visade sig HERRENS h�rlighet i
molnskyn.
>2 Mos. 13,21.
11. Och HERREN talade till Mose ooh sade:
12. �Jag har h�rt huru Israels barn knorra. Tala till dem och s�g:
Vid aftontiden skolen I f� k�tt att �ta och i morgon skolen I f�
br�d att m�tta eder med; s� skolen I f�rnimma att jag �r HERREN,
eder Gud.�
13. Och om aftonen kommo vaktlar och �vert�ckte l�gret, och f�ljande
morgon l�g dagg fallen runt omkring l�gret.
>4 Mos. 11,31. Ps. 78,24. 105,40. Vish. 16,20. Joh. 6,31.
>1 Kor. 10,3.
14. Och n�r daggen som hade fallit gick bort, se, d� l�g �ver �knen
p� jorden n�got fint, s�som fj�ll, n�got fint, likt
rimfrost.
>4 Mos. 11,7.
15. N�r Israels barn s�go detta, fr�gade de varandra: �Vad[1] �r
det?� Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem:
�Detta �r br�det som HERREN har givit eder till f�da.
16. Och s� har HERREN bjudit: Samlen d�rav, var och en s� mycket han
beh�ver till mat; en gomer p� var person skolen I taga, efter
antalet av edert husfolk, var och en �t s� m�nga som han har i
sitt t�lt.�
17. Och Israels barn gjorde s�, och den ene samlade mer, den andre
mindre.
18. Men n�r de m�tte upp det med gomer-m�tt, hade den som hade
samlat mycket intet till �verlopps, och de som hade samlat
litet, honom fattades intet; var och en hade s� mycket samlat,
som han beh�vde till mat.
>2 Kor. 8,15.
19. Och Mose sade till dem: �Ingen m� beh�lla n�got kvar h�rav till
i morgon.
20. Men de lydde icke Mose, utan somliga beh�llo n�got d�rav kvar
till f�ljande morgon. D� v�xte maskar d�ri, och det blev
illaluktande. Och Mose blev f�rt�rnad p� dem.
21. S� samlade de d�rav var morgon, var och en s� mycket han beh�vde
till mat. Men n�r solhettan kom sm�lte det bort.
22. P� den sj�tte dagen hade de samlat dubbelt s� mycket av br�det,
tv� gomer f�r var och en. Och menighetens h�vdingar kommo alla
och omtalade detta f�r Mose.
23. D� sade han till dem: �Detta �r efter HERRENS ord; i morgon �r
sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen
baka, och koken vad I viljen koka, men allt som �r till
�verlopps skolen I st�lla i f�rvar hos eder till i morgon.�
24. Och de st�llde det i f�rvar till f�ljande morgon, s�som Mose
hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
mask d�ri.
25. Och Mose sade: ��ten det i dag, ty i dag �r HERRENS sabbat; i
dag skolen I intet finna p� marken.
26. I sex dagar skolen I samla d�rav, men p� sjunde dagen �r sabbat;
d� skall intet vara att finna.�
27. Likv�l gingo n�gra av folket p� den sjunde dagen ut f�r att
samla, men de funno intet.
28. D� sade HERREN till Mose: �Huru l�nge viljen I vara motstr�viga
och icke h�lla mina bud och lagar?
29. Se, HERREN har givit eder sabbaten; d�rf�r giver han eder p� den
sj�tte dagen br�d f�r tv� dagar. S� stannen d� hemma, var och
en hos sig; ingen m� g� hemifr�n p� den sjunde dagen.�
>1 Mos. 2,3. 2 Mos. 20,8 f.
30. Allts� h�ll folket sabbat p� den sjunde dagen.
31. Och Israels barn kallade det manna[2]. Och det liknade
korianderfr�, det var vitt, och det smakade s�som semla med
honung.
32. Och Mose sade: �S� har HERREN bjudit: En gomer h�rav skall
f�rvaras �t edra efterkommande, f�r att de m� se det br�d som
jag gav eder att �ta i �knen, n�r jag f�rde eder ut ur Egyptens
land.
>Hebr. 9,4.
33. Och Mose sade till Aron: �Tag ett k�rl och l�gg d�ri en gomer
manna, och st�ll det inf�r HERREN till att f�rvaras �t edra
efterkommande.�
34. D� gjorde man s�som HERREN hade bjudit Mose, och Aron st�llde
det framf�r vittnesb�rdet[3] till att f�rvaras.
35. Och Israels barn �to manna i fyrtio �r, till dess de kommo till
bebott land; de �to manna, till dess de kommo till gr�nsen av
Kanaans land. --
>Jos. 5,12. Neh. 9,15
36. En gomer �r tiondedelen av en efa.
[1] Hebr. man; jfr v. 31.
[2] Hebr. man; jfr v. 15.
[3] Se Vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
*02/17 Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet
Folket knorrar vid Massa. Strider med
Amalek.
1. D�refter br�t Israels barns hela menighet upp fr�n �knen Sin och
t�gade fr�n l�gerplats till l�gerplats, efter HERRENS
befallning. Och de lagrade sig i Refidim; d�r hade folket intet
vatten att dricka.
>4 Mos. 33,12 f.
2. D� begynte folket tvista med Mose och sade: �Given oss vatten
att dricka.� Mose svarade dem: �Varf�r tvisten I med mig? Varf�r
fresten I HERREN?�
>4 Mos. 20,3 f. Vish. 11,4.
3. Men eftersom folket d�r t�rstade efter vatten, knorrade de
ytterligare emot Mose och sade: �Varf�r har du f�rt oss upp ur
Egypten, s� att vi, v�ra barn och v�r boskap nu m�ste d� av
t�rst?�
4. D� ropade Mose till HERREN och sade: �Vad skall jag g�ra med
detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.�
5. HERREN svarade Mose: �G� framf�r folket, och tag med dig n�gra
av de �ldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du
slog Nilfloden, och begiv dig �stad.
>2 Mos. 7,20. 14,16.
6. Se, jag vill st� d�r framf�r dig p� Horebs klippa, och du skall
sl� p� klippan, och vatten skall d� komma ut ur den, s� att
folket f�r dricka.� Och Mose gjorde s� inf�r de �ldste i Israel.
>4 Mos. 20,11. PS. 78,15 f. 105,41. Jes. 48,21. 1 Kor. 10,4.
7. Och han gav st�llet namnet Massa[1] och Meriba[2], d�rf�r att
Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: ��r
HERREN ibland oss eller icke?�
>5 Mos. 6,16. Ps. 81,8. 95,8 f.
8. D�refter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.
>5 Mos. 25,17 f. 1 Sam. 15,2.
9. D� sade Mose till Josua: �V�lj ut manskap �t oss, och drag s�
�stad till strid mot Amalek. I morgon skall jag st�lla mig
�verst p� h�jden, med Guds stav i min hand.�
10. Och Josua gjorde s�som Mose hade tillsagt honom, och gav sig i
strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp �verst p�
h�jden.
11. Och s� l�nge Mose h�ll upp sin hand, r�dde Israel, men n�r han
l�t sin hand sjunka, r�dde Amalek.
12. Och n�r Moses h�nder blevo tunga, togo de en sten och lade under
honom, och p� den satte han sig; sedan st�dde Aron och Hur hans
h�nder, en p� vardera sidan. S� h�llos hans h�nder stadiga, till
dess solen gick ned.
13. Och Josua slog Amalek och dess folk med sv�rdsegg.
14. Och HERREN sade till Mose: �Teckna upp detta till en �minnelse i
en bok, och inpr�gla det hos Josua, ty jag skall s� i grund
utpl�na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
himmelen.�
>1 Mos. 24,20.
15. Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.
16. Och han sade: �Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och
betygar att HERREN skall strida mot Amalek fr�n sl�kte till
sl�kte.�
[1] D. �. frestelse.
[2] D. �. tvist.
*02/18 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet
Jetro bes�ker Mose. Domare ins�ttas i
Israel.
1. Och Jetro, pr�sten i Midjan, Moses sv�rfader, fick h�ra allt vad
Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
hade f�rt Israel ut ur Egypten.
2. D� tog Jetro, Moses sv�rfader, med sig Sippora, Moses hustru,
som denne f�rut hade s�nt hem,
3. s� ock hennes tv� s�ner -- av dessa hade den ene f�tt namnet
Gersom[1], �ty�, sade Mose, �jag �r en fr�mling i ett land som
icke �r mitt�,
>1 Kr�n. 23,15.
4. och den andre namnet Elieser[2], �ty�, sade han, �min faders Gud
blev mig till hj�lp och r�ddade mig ifr�n Faraos sv�rd�. --
5. D� s� Jetro, Moses sv�rfader, kom med Moses s�ner och hans
hustru till honom i �knen, d�r han hade slagit upp sitt l�ger
vid Guds berg,
>2 Mos. 3,1.
6. l�t han s�ga till Mose: �Jag, din sv�rfader Jetro, kommer till
dig med din hustru och hennes b�da s�ner.�
7. D� gick Mose sin sv�rfader till m�tes och bugade sig f�r honom
och kysste honom. Och n�r de hade h�lsat varandra, gingo de in i
t�ltet.
8. Och Mose f�rt�ljde f�r sin sv�rfader allt vad HERREN hade gjort
med Farao och egyptierna, f�r Israels skull, och alla de
vederm�dor som de hade haft att utst� p� v�gen, och huru HERREN
hade r�ddat dem.
9. Och Jetro fr�jdade sig �ver allt det goda som HERREN hade gjort
mot Israel, i det han hade r�ddat dem ur egyptiernas hand.
10. Och Jetro sade: �Lovad vare HERREN, som har r�ddat eder ur
egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har r�ddat
folket undan egyptiernas hand!
11. Nu vet jag att HERREN �r st�rre �n alla andra gudar, ty s�
bevisade han sig, n�r man handlade �vermodigt mot detta folk.�
>2 Mos. 1,13 f. 5,6 f. 14,18, 27 f. 15,11. Neh. 9,10. Ps. 86,8.
12. Och Jetro, Moses sv�rfader, frambar ett br�nnoffer och n�gra
slaktoffer �t Gud; och Aron och alla de �ldste i Israel kommo
och h�llo m�ltid med Moses sv�rfader inf�r Gud.
13. Dagen d�refter satte Mose sig f�r att d�ma folket, och folket
stod omkring Mose fr�n morgonen �nda till aftonen.
14. D� nu Moses sv�rfader s�g allt vad han hade att best�lla med
folket, sade han: �Vad �r det allt du har att bestyra med
folket? Varf�r sitter du h�r till doms ensam under det att allt
folket m�ste st� omkring dig fr�n morgonen �nda till aftonen?�
15. Mose svarade sin sv�rfader: �Folket kommer till mig f�r att
fr�ga Gud.
16. De komma till mig, n�r de hava n�gon r�ttssak, och jag d�mer d�
mellan dem; och jag kung�r d� f�r dem Guds stadgar och lagar.�
17. D� sade Moses sv�rfader till honom: �Du g�r icke till v�ga p�
det r�tta s�ttet.
18. B�de du sj�lv och folket omkring dig m�sten ju bliva uttr�ttade;
ett s�dant f�rfaringss�tt �r dig f�r sv�rt, du kan icke ensam
bestyra detta.
>5 Mos. 1,9.
19. S� lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett r�d, och Gud
skall vara med dig. Du m� vara folkets m�lsman inf�r Gud och
framl�gga deras �renden inf�r Gud.
20. Och du m� upplysa dem om stadgar och lagar och kung�ra dem den
v�g de skola vandra och vad de skola g�ra.
21. Men s�k ut �t dig bland allt folket dugande m�n som frukta Gud,
p�litliga m�n som hata or�tt vinning, och s�tt dessa till
f�rest�ndare f�r dem, somliga �ver tusen, andra �ver hulldra,
andra �ver femtio och andra �ver tio.
>4 Mos. 11,16 f. 5 Mos. 1,13.
22. Dessa m� alltid d�ma folket. Kommer n�got viktigare �rende f�re,
m� de h�nskjuta det till dig, men alla ringare �renden m� de
sj�lva avd�ma. S� skall du g�ra din b�rda l�ttare, d�rigenom att
de b�ra den med dig.
23. Om du vill s� g�ra och Gud s� bjuder dig, skall du kunna h�lla
ut; och allt falket h�r skall d� kunna g� hem i frid.�
24. Och Mose lyssnade till sin sv�rfaders ord och gjorde allt vad
denne hade sagt.
25. Mose utvalde dugande m�n ur hela Israel och gjorde dem till
huvudm�n f�r folket, till f�rest�ndare somliga �ver tusen, andra
�ver hundra, andra �ver femtio och andra �ver tio.
26. Dessa skulle alltid d�ma folket. Alla sv�rare �renden skulle de
h�nskjuta till Mose, men alla ringare �renden skulle de sj�lva
avd�ma.
27. D�refter l�t Mose sin sv�rfader fara hem, och denne begav sig
till sitt land igen.
[1] Se 2:22.
[2] Av hebr. el �Gud� och �ser �hj�lp�.
*02/19 Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet
Ankomsten till Sinai. Herrens l�fte att
taga Israel till sitt egendomsfolk.
1. P� den dag d� den tredje m�naden ingick efter Israels barns
utt�g ur Egyptens land kommo de in i Sinais �ken.
2. Ty de br�to upp fr�n Refidim och kommo s� till Sinais �ken och
l�grade sig i �knen; Israel l�grade sig d�r mitt emot berget.
>4 Mos. 33,15.
3. Och Mose steg upp till Gud; d� ropade HERREN till honom uppifr�n
berget och sade: �S� skall du s�ga till Jakobs hus, s� skall du
f�rkunna f�r Israels barn:
>Apg. 7,38.
4. 'I haven sj�lva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru
jag har burit eder p� �rnvingar och f�rt eder till mig.
>5 Mos. 29,2 f. 32,11 f.
5. Om I nu h�ren min r�st och h�llen mitt f�rbund, s� skolen I vara
min egendom framf�r alla andra folk, ty hela jorden �r min;
>5 Mos. 5,2 f. Ps. 24,1. 50,12. 1 Kor. 10,26. Tit. 2,14.
6. Och I skoien vara mig ett rike av pr�ster och ett heligt folk.'
Detta �r vad du skall tala till Israels barn.
>2 Mos. 22,31. 5 Mos. 7,6. 1 Petr. 2,9. Upp. 1,6. 5,10.
7. N�r Mose kom tillbaka, sammankallade han de �ldste i folket och
f�relade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.
8. D� svarade allt folket med en mun och sade: �Allt vad HERREN har
talat vilja vi g�ra.� Och Mose gick tillbaka till HERREN med
folkets svar.
>2 Mos. 24,3. 5 Mos. 5,27.
9. Och HERREN sade till Mose: �Se, jag skall komma till dig i en
tjock molnsky, f�r att folket skall h�ra, n�r jag talar med dig,
och s� tro p� dig ev�rdligen.� Och Mose framf�rde folkets svar
till HERREN.
10. D� sade HERREN till Mose: �G� till folket, och helga dem i dag
och i morgon, och I �t dem tv� sina kl�der.
11. Och m� de h�lla sig redo till i �vermorgon; ty i �vermorgon
skall HERREN stiga ned p� Sinai berg inf�r allt folkets �gon.
12. Och du skall m�rka ut en gr�ns f�r folket runt omkring och s�ga:
'Tagen eder till vara f�r att stiga upp p� berget eller komma
vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas
med d�den;
13. men ingen hand m� komma vid honom, utan han skall stenas eller
skjutas ihj�l. Evad det �r djur eller m�nniska, skall en s�dan
mista livet.' N�r jubelhornet ljuder med utdragen ton, d� m� de
stiga upp p� berget.�
>2 Mos. 24,1. Hebr. 12,20.
14. Och Mose steg ned fr�n berget till folket och helgade folket,
och de tv�dde sina kl�der.
15. Och han sade till folket: �H�llen eder redo till i �vermorgon;
ingen komme vid en kvinna.�
16. P� tredje dagen, n�r det hade blivit morgonj begynte det dundra
och blixtra, och en tung molnsky kom �ver berget, och ett mycket
starkt basunljud h�rdes; och allt folket i l�gret b�vade.
>5 Mos. 33,2.
17. Men Mose f�rde folket ut ur l�gret, Gud till m�tes; och de
st�llde sig nedanf�r berget.
18. Och hela Sinai berg h�ljdes i r�k, vid det att HERREN kom ned
d�rp� i eld; och en r�k steg upp d�rifr�n, lik r�ken fr�n en
sm�ltugn, och hela berget b�vade storligen.
>5 Mos. 4,11 f. Hebr. 12,18 f.
19. Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade,
och Gud svarade honom med h�g r�st.
20. Och HERREN steg ned p� Sinai berg, p� toppen av berget, och
HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d� steg Mose ditupp.
21. Och HERREN sade till Mose: �Stig ned och varna folket, s� att de
icke tr�nga sig fram f�r att se HERREN, ty d� skola m�nga av dem
falla.
>2 Mos. 33,20.
22. J�mv�l pr�sterna, som f� nalkas HERREN, skola helga sig, f�r att
HERREN icke m� l�ta dem drabbas av f�rd�rv.�
23. Men Mose svarade HERREN: �Folket kan icke stiga upp p� Sinai
berg, ty du har sj�lv varnat oss och sagt att jag skulle m�rka
ut en gr�ns omkring berget och helga det.�
24. D� sade HERREN till honom: �G� ditned, och kom sedan �ter upp
och hav Aron med dig. Men pr�sterna och folket m� icke tr�nga
sig fram f�r att stiga upp till HERREN p� det att han icke m�
l�ta dem drabbas av f�rd�rv.�
25. Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.
*02/20 Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet
De tio budorden. Folkets f�rf�ran.
Lagen om altaret.
1. Och Gud talade alla dessa ord och sade:
2. Jag �r HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur
tr�ldomshuset.
>5 Mos. 5,6 f. Ps. 81,10 f.
3. Du skall inga andra gudar hava j�mte mig.
4. Du skall icke g�ra dig n�got bel�te eller n�gon bild, vare sig
av det som �r uppe i himmelen, eller av det som �r nere p�
jorden, eller av det som �r i vattnet under jorden.
>3 Mos. 26,1. 5 Mos. 4,15 f. 27,15 f.
5. Du skall ickc tillbedja s�dana, ej heller tj�na dem; ty jag,
HERREN, din Gud, �r en nit�lskande Gud, som hems�ker f�dernas
missg�rning p� barn och efterkommande i tredje och fj�rde led,
n�r man hatar mig,
>Mos. 34,7,14. 3 Mos. 26,39 f. 4 Mos. 14,18. 5 Mos. 24,16.
>Jer. 31,29 f. Hes. 18,19 f.
6. men som g�r n�d med tusenden, n�r man �lskar mig och h�ller mina
bud.
>5 Mos. 5,9 f. 7,9 f. Ps. 1O3,17 f. 105,8. Jer. 32,18.
7. Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall
icke l�ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
>3 Mos. 19,12. 24,16. Matt. 5,33 f.
8. T�nk p� sabbatsdagen, s� att du helgar den.
>2 Mos. 23,12. 31,13 f. 34,21. 35,2 f. Jer. 17,21 f. Hes. 20,12.
9. Sex dagar skall du arbeta och f�rr�tta alla dina sysslor;
10. men den sjunde dagen �r HERRENS, din Guds, sabbat; d� skall du
ingen syssla f�rr�tta, ej heller din son eller din dotter, ej
heller din tj�nare eller din tj�narinna eller din dragare, ej
heller fr�mlingen som �r hos dig inom dina portar.
11. Ty p� sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och
allt vad i dem �r, men han vilade p� sjunde dagen; d�rf�r har
HERREN v�lsignat sabbatsdagen och helgat den.
>1 Mos. 2,2 f.
12. Hedra din fader och din moder, f�r att du m� l�nge leva i det
land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
>Syr. 3,1 f. Matt. 15,4. Mark. 7,10 f. Ef. 6,2 f.
13. Du skall icke dr�pa.
>Matt. 5,21 f.
14. Du skall icke beg� �ktenskapsbrott.
>3 Mos. 20,10 f. Matt. 5,27 f. 19,9. Hebr. 13,4.
15. Du skall icke stj�la.
>Ef. 4,28.
16. Du skall icke b�ra falskt vittnesb�rd mot din n�sta.
>Ords. 19,5.
17. Du skall icke hava beg�relse till din n�stas hus. Du skall icke
hava beg�relse till din n�stas hustru, ej heller till hans
tj�nare eller hans tj�narinna, ej heller till hans oxe eller
hans �sna, ej heller till n�got annat som tillh�r din n�sta.
>Rom. 7,7. 13,9.
18. Och allt folket f�rnam dundret och eldsl�gorna och basunljudet
och r�ken fr�n berget; och n�r folket f�rnam detta, b�vade de
och h�llo sig p� avst�nd.
>Hebr. 12,18 f.
19. Och de sade till Mose: �Tala du till oss, s� vilja vi h�ra, men
l�t icke Gud tala till oss, p� det att vi icke m� d�.�
>5 Mos. 5,25 f. 18,16.
20. Men Mose sade till folket: �Frukten icke, ty Gud har kommit f�r
att s�tta eder p� prov, och f�r att I skolen hava hans fruktan
f�r �gonen, s� att I icke synden.�
21. Allts� h�ll folket sig p� avst�nd, under det att Mose gick
n�rmare till t�cknet i vilket Gud var.
22. Och HERREN sade till Mose: S� skall du s�ga till Israels barn: I
haven sj�lva f�rnummit att jag har talat till eder fr�n
himmelen.
23. I skolen icke g�ra eder gudar j�mte mig; gudar av silver eller
guld skolen I icke g�ra �t eder.
24. Ett altare av jord skall du g�ra �t mig och offra d�rp� dina
br�nnoffer och tackoffer, din sm�boskap och dina
f�kreatur. �verallt p� den plats d�r jag stiftar en �minnelse �t
mitt namn skall jag komma till dig och v�lsigna dig.
25. Men om du vill g�ra �t mig ett altare av stenar, s� m� du icke
bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din
mejsel, s� osk�rar du den.
>5 Mos. 27,5 f. Jos. 8,31.
26. Icke heller m� du stiga upp till mitt altare p� trappor, p� det
att icke din blygd m� blottas d�rinvid.
>2 Mos. 28,42 f.
*02/21 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet
Lagar om tr�lar och om skador till liv,
lem och egendom.
1. Dessa �ro de r�tter som du skall f�rel�gga dem:
2. Om du k�per en hebreisk tr�l, skall han tj�na i sex �r, men p�
det sjunde skall han givas fri, utan l�sen.
>3 Mos. 25,40. 5 Mos. 15,12. Jer. 34,14.
3. Har han kommit allena, s� skall han givas fri allena; var han
gift, s� skall hans hustru givas fri med honom.
4. Har hans herre givit honom en hustru, och har denna f�tt honom
s�ner eller d�ttrar, s� skola hustrun och hennes barn tillh�ra
hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
5. Men om tr�len s�gar: �Jag har min herre, min hustru och mina
barn s� k�ra, att jag icke vill givas fri�,
6. d� skall hans herre f�ra honom fram f�r Gud och st�lla honom vid
d�rren eller d�rrposten, och hans herre skall genomborra hans
�ra med en syl; d�refter vare han hans tr�l ev�rdligen.
>5 Mos. 16,17.
7. Om n�gon s�ljer sin dotter till tr�linna, s� skall hon icke
givas fri s�som tr�larna givas fria.
8. Misshagar hon sin herre, sedan denne f�rut har ing�tt
f�rhindelsa med henne, s� l�te han henne k�pas fri. Till
fr�mmande folk have han icke makt att s�lja henne, n�r han s�
har handlat trol�st mot henne.
9. Men om han l�ter sin son ing� f�rbindelse med henne, s� f�runne
han henne d�ttrars r�tt.
10. Tager han sig �nnu en hustru, s� g�re han icke n�gon minskning i
den f�rras kost, bekl�dnad eller �ktenskapsr�tt.
11. Om han icke l�ter henne njuta sin r�tt i dessa tre stycken, s�
skall hon givas fri, utan l�sen och betalning.
12. Den som sl�r n�gon, s� att han d�r, han skall straffas med
d�den.
>1 Mos. 9,6. 3 Mos. 24,17. 4 Mos. 36,16 f. Matt. 26,52.
13. Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud l�t
denne of�rvarandes tr�ffas av hans hand, s� skall jag anvisa dig
en ort dit han kan fly.
>4 Mos. 36,6,22 f. 5 Mos. 4,41 f. 19,1 f. Jos. 20,2 f.
14. Men om n�gon beg�r det d�det att han dr�per sin n�sta med list,
s� skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
m�ste d�.
>1 Kon. 2,28 f.
15. Den som sl�r sin fader eller sin moder, han skall straffas med
d�den.
16. Den som stj�l en m�nniska, vare sig han sedan s�ljer den stulne,
eller denne finnes kvar hos honom han skall straffas med d�den.
>5 Mos. 24,7.
17. Den som uttalar f�rbannelser �ver sin fader eller sin moder, han
skall straffas med d�den.
>3 Mos. 20,9. 5 Mos. 21,18 f. 27,16. Ords. 20,20. 30,17.
>Matt. 15,4. Mark. 7,10.
18. Om m�n tvista med varandra, och den ene sl�r den andre med en
sten eller med knuten hand, s� att denne v�l icke d�r, men
bliver s�ngliggande,
19. dock att han sedan kommer sig och kan g� ute, st�dd vid sin
stav, s� skall den som slog honom vara fri ifr�n straff;
allenast ers�tte han honom f�r den tid han har f�rlorat och
bes�rje sjukv�rd �t honom.
20. Om n�gon sl�r sin tr�l eller sin tr�linna med en k�pp, s� att
den slagne d�r under hans hand, s� skall han straffas d�rf�r.
21. Men om den slagne lever en eller tv� dagar, skall han icke
straffas, ty det var hans egna penningar.
22. Om m�n tr�ta med varandra, och n�gon av dem st�ter till en
havande kvinna, s� att hon f�der fram sitt foster, men eljest
ingen olycka sker, s� b�te han vad kvinnans man �l�gger honom
och betale efter skiljedomares pr�vning.
23. Men om olycka sker, skall liv givas f�r liv,
>3 Mos. 24,20 f. 5 Mos 19,21. Matt. 5,38 f.
24. �ga f�r �ga, tand f�r tand, hand f�r hand, fot f�r fot,
25. br�nnskada f�r br�nnskada, s�r f�r s�r, bl�nad f�r bl�nad.
26. Om n�gon sl�r sin tr�l eller sin tr�linna i �gat och f�rd�rvar
det, s� sl�ppe han den skadade fri, till ers�ttning f�r �gat.
27. Sammalunda, om n�gon sl�r ut en tand p� sin tr�l eller sin
tr�linna, s� sl�ppe han den skadade fri, till ers�ttning f�r
tanden.
28. Om en oxe st�ngar n�gon till d�ds, man eller kvinna, s� skall
oxen stenas, och k�ttet m� icke �tas; men oxens �gare vara fri
ifr�n straff.
29. Men om oxen f�rut har haft vanan att st�ngas, och hans �gare har
blivit varnad, men denne �nd� icke tager vara p� honom, och oxen
s� d�dar n�gon, man eller kvinna, d� skall oxen stenas, och hans
�gare skall ock d�das.
>1 Mos. 9,5.
30. Men skulle l�sepenning bliva denne �lagd, s� give han till l�sen
f�r sitt liv s� mycket som �l�gges honom.
31. �r det en gosse eller en flicka som har blivit st�ngad av oxen,
s� skall med denne f�rfaras efter samma lag.
32. Men om oxen st�ngar en tr�l eller en tr�linna, s� skall �garen
giva �t den st�ngades herre trettio siklar silver, och oxen
skall stenas.
33. Om n�gon �ppnar en brunn, eller om n�goll gr�ver en ny brunn och
icke t�cker �ver den, och sedan en oxe eller en �sna faller
d�ri,
34. s� skall brunnens �gare giva ers�ttning i penningar �t djurets
�gare, men den d�da kroppen skall vara hans.
35. Om n�gons oxe st�ngar en annans oxe, s� att denne d�r, s� skola
de s�lja den levande oxen och dela betalningen f�r honom och
d�rj�mte dela den d�da kroppen.
36. Var det d�remot k�nt att oxen f�rut hade vanan att st�ngas, men
tog hans �gare �nd� icke vara p� honom, s� skall han ers�tta oxe
med oxe, men den d�da kroppen skall vara hans.
*02/22 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet
Lagar om tjuvnad, anf�rtrott gods,
v�rnl�sa, f�rstlingsg�vor m. m.
1. Om n�gon stj�l en oxe eller ett f�r och slaktar eller s�ljer
djuret, s� skall han giva fem oxar i ers�ttning f�r oxen, och
fyra f�r f�r f�ret.
>2 Sam. 12,6
2. Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till d�ds, s�
vilar ingen blodskuld p� dr�paren.
3. Men hade solen g�tt upp, n�r de skedde, d� �r det
blodskuld. Tjuven skall giva full ers�ttning; �ger han intet, s�
skall han s�ljas, till g�ldande av vad han har stulit.
4. Om det stulna djuret, det m� vara oxe eller �sna eller f�r,
p�tr�ffas levande i hans v�ld, skall han giva dubbel ers�ttning.
5. Om n�gon l�ter avbeta en �ker eller ving�rd, eller sl�pper sin
boskap l�s, s� att denna betar p� en annans �ker, d� skall han
ers�tta skadan med det b�sta fr�n sin �ker och med det b�sta
fr�n sin ving�rd.
6. Om eld kommer l�s och fattar i t�rnh�ckar, och d�rvid
s�desskylar bliva uppbr�nda eller oskuren s�d eller annat p�
�kern, s� skall den som har v�llat branden giva full ers�ttning.
7. Om n�gon giver �t en annan penningar eller gods att f�rvara, och
detta bliver stulet ur hans hus, s� skall tjuven, om han
ertappas, giva dubbel ers�ttning.
8. Ertappas icke tjuven, d� skall man f�ra husets �gare fram f�r
Gud, p� det att det m� utr�nas om han icke har f�rgripit sig p�
sin n�stas tillh�righet.
9. Om fr�ga uppst�r ang�ende or�ttr�digt tillgrepp -- det m� g�lla
oxe eller �sna eller f�r eller kl�der eller n�got annat som har
f�rlorats -- och n�gon p�st�r att en or�ttr�dighet verkligen har
�gt rum, s� skall b�da parternas sak komma inf�r Gud. Den som
Gud d�mer skyldig, han skall ers�tta den andre dubbelt.
10. Om n�gon giver �t en annan i f�rvar en �sna eller en oxe eller
ett f�r, eller vilket annat husdjur det vara m�, och detta d�r
eller bliver skadat eller bortr�vat, utan att n�gon ser det,
11. S� skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, f�r att
det m� utr�nas om den ene icke har f�rgripit sig p� den andres
tillh�righet; denna ed skall �garen antaga och den andre beh�ver
icke giva n�gon ers�ttning.
12. Men om det har blivit bortstulet fr�n honom, d� skall han
ers�tta �garen d�rf�r.
13. Har det blivit ihj�lrivet, skall han f�ra fram det ihj�lrivna
djuret s�som bevis; han beh�ver d� icke giva ers�ttning d�rf�r.
>1 Mos. 31,39.
14. Om n�gon l�nar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
eller d�r, och dess �gare d�rvid icke �r tillst�des, s� skall
han giva full ers�ttning.
15. �r dess �gare tillst�des, d� beh�ver han icke giva
ers�ttning. Var djuret lejt, d� �r legan ers�ttning.
16. Om n�gon f�rf�r en jungfru som icke �r trolovad och l�grar
henne, s� skall han giva brudg�va f�r henne och taga henne till
hustru.
>5 Mos. 22,28 f.
17. V�grar hennes fader att giva henne �t honom, d� skall han g�lda
en s� stor penningsumma som man pl�gar giva i brudg�va f�r en
jungfru.
18. En trollkvinna skall du icke l�ta leva.
>3 Mos. 20,27.
19. Var och en som beblandar sig med n�got djur skall straffas med
d�den.
>3 Mos. 18,23. 20,15. 5 Mos. 27,21.
20. Den som offrar �t andra gudar �n �t HERREN allena, han skall
givas till spillo.
21. En fr�mling skall du icke f�ror�tta eller f�rtrycka; I haven ju
sj�lva varit fr�mlingar i Egyptens land.
>2 Mos. 23,9. 3 Mos. 19,33. 5 Mos. 24,17 f.
22. �nkor och faderl�sa skolen I icke behandla illa.
>Sak. 7,10.
23. Behandlar du dem illa, s� skall jag f�rvisso h�ra deras rop, n�r
de ropa till mig;
>5 Mos. 10,18
24. och min vrede skall uppt�ndas, och jag skall dr�pa eder med
sv�rd; s� att edra egna hustrur bliva �nkor och edra barn
faderl�sa.
25. L�nar du penningar �t n�gon fattig hos dig bland mitt folk, s�
skall du icke handla mot honom s�som en ockrare; I skolen icke
p�l�gga honom n�gon r�nta.
>3 Mos. 25,36 f. 5 Mos. 23,19 f. Ps. 15,5.
26. Har du av din n�sta tagit hans mantel i pant, s� skall du giva
den tillbaka �t honom, innan solen g�r ned;
27. den �r ju det enda t�cke han har, och med den skyler han sin
kropp. Vad skall han eljest hava p� fiig, n�r han ligger och
sover? Om han m�ste ropa till mig, s� skall jag h�ra, ty jag �r
barmh�rtig.
28. Gud skall du icke h�da, och �ver en h�vding i ditt folk skall du
icke uttala f�rbannelser.
>Apg. 23,5.
29. Av det som fyller din lada och av det som flyter ifr�n din press
skall du utan dr�jsm�l framb�ra din g�va. Den f�rstf�dde bland
dina s�ner skall du giva �t mig.
>2 Mos. 13,2. 34,19.
30. P� samma s�tt skall du g�ra med dina f�kreatur och din
sm�boskap. I sju dagar skola de stanna hos sina m�drar; p�
�ttonde dagen skall du giva dem �t mig.
>3 Mos. 22,27.
31. Och I skolen vara mig ett heligt: folk; k�tt av ett djur som har
blivit ihj�lrivet p� marken skolen I icke �ta, �t hundarna
skolen I kasta det.
>2 Mos. 19,6. 3 Mos. 22,8. Hes. 44,31.
*02/23 Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet
Lagar om r�ttr�dighet och barmh�rtighet
och om de stora h�gtiderna. L�fte om
Kanaans land.
1. Du skall icke utsprida falskt rykte; �t den som har en or�tt sak
skall du icke giva ditt bist�nd genom att bliva ett or�ttf�rdigt
vittne.
>2 Mos. 20,16. 3 Mos. 19,16.
2. Du skall icke f�lja med hopen i vad ont �r, eller vittna s� i
n�gon sak, att du b�jer dig efter hopen och vr�nger r�tten.
3. Du skall icke vara partisk f�r den ringe i n�gon hans sak.
>3 Mos. 19,15. 5 Mos. 1,17.
4. Om du tr�ffar pa din fiendes oxe eller �sna som har kommit
vilse, s� skall du f�ra djuret tillbaka till honom.
>5 Mos. 22,1 f.
5. Om du ser din ov�ns �sna ligga dignad under sin b�rda, s� skall
du ingalunda l�mna mannen ohulpen, utan hj�lpa honom att l�sa av
b�rdan.
>5 Mos. 22,4.
6. Du skall icke i n�gon sak vr�nga r�tten f�r den fattige som du
har hos dig.
7. Du skall h�lla dig fj�rran ifr�n or�tt sak; du skall icke dr�pa
den som �r oskyldig och har r�tt, ty jag shall icke giva r�tt �t
n�gon som �r skyldig.
8. Du skall icke taga mutor, ty mutor f�rblinda de seende och
f�rvrida de r�ttf�rdigas sak.
>5 Mos. 16,19. 27,20. Syr. 20,29.
9. En fr�mling skall du icke f�rtrycka; I veten ju huru fr�mlingen
k�nner det, eftersom I sj�lva haven varit fr�mlingar i Egyptens
land.
>2 Mos. 22,21. 3 Mos. 19,33. 5 Mos. 10,19.
10. I sex �r skall du bes� din jord och inb�rga dess gr�da;
>3 Mos. 25,3 f.
11. men under det sjunda �ret skall du l�ta den vila och ligga
or�rd, f�r att de fattiga bland ditt folk m� �ta d�rav; vad de
l�mna kvar, det m� �tas av markens djur. S� skall du ock g�ra
med din ving�rd och med din olivplantering.
12. Sex dagar skall du g�ra ditt arbete, men p� sjunde dagen skall
du h�lla vilodag, f�r att din oxe och din �sna m� hava ro, och
din tj�nstekvinnas son och fr�mlingen m� njuta vila.
>2 Mos. 20,8 f.
13. I alla de styoken om vilka jag har talat till eder skolen I taga
eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke n�mna; de
skola icke h�ras i din mun.
>2 Mos. 20,3. Jos. 23,7.
14. Tre g�nger om �ret skall du h�lla h�gtid �t mig.
>2 Mos. 34,23. 3 Mos. 23,4 f. 5 Mos. 16,16.
15. Det osyrade br�dets h�gtid skall du h�lla: i sju dagar skall du
�ta osyrat br�d, s�som jag har bjudit dig, p� den best�mda tiden
i m�naden Abib, eftersom du d� drog ut ur Egypten; men med tomma
h�nder skall ingen tr�da fram inf�r mitt ansikte.
>2 Mos. 12,14 f. 34,18.
16. Du skall ock h�lla sk�rdeh�gtiden, n�r du sk�rdar f�rstlingen av
ditt arbete, av det du har s�tt p� marken. B�rgningsh�gtiden
skall du ock h�lla, vid �rets utg�ng, n�r du inb�rgar frukten av
ditt arbete fr�n marken.
17. Tre g�nger om �ret skall allt ditt mank�n tr�dda fram inf�r
HERRENS, din Herres, ansikte.
18. Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j�mte n�got som �r
syrat. Och det feta av mitt h�gtidsoffer skall icke l�mnas kvar
�ver natten till morgonen.
>2 Mos. 12,10,15. 34,25.
19. Det f�rsta av din marks f�rstlingsfrukter skall du f�ra till
HERRENS, din Guds, hus.
Du skall icke koka en killing i dess moders mj�lk.
>2 Mos. 34,26. 5 Mos. 14,21. 26,1 f.
20. Se, jag skall s�nda en �ngel framf�r dig, som skall bevara dig
p� v�gen och f�ra dig till den plats som jag har utsett.
>2 Mos. 32,34. 33,2. 5 Mos. 31,3 f. Jes. 63,9.
21. Tag dig till vara inf�r honom och h�r hans r�st, var icke
genstr�vig mot honom, han skall icke hava f�rdrag med edra
�vertr�delser, ty mitt namn �r i honom.
>Jos. 24,19.
22. Men om du h�r hans r�st och g�r allt vad jag s�ger, s� skall jag
bliva en fiende till dina fiender och en ov�n till dina ov�nner.
23. Ty min �ngel skall g� framf�r dig och skall f�ra dig till
amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och
jebuseernas land, och jag skall utrota dem.
24. Du m� icke tillbedja deras gudar eller tj�na dem eller g�ra
s�som man d�r g�r, utan du skall sl� dem ned i grund och bryta
s�nder deras stoder.
>2 Mos. 20,5. 34,18. 5 Mos. 7,5.
25. Men HERREN, eder Gud, skolen I tj�na, s� skall han f�r dig
v�lsigna b�de mat och dryck; sjukdom skall jag d� ock avv�nda
fr�n dig.
>2 Mos. 15,26;. 5 Mos. 7,15.
26. I ditt land skall d� icke finnas n�gon kvinna som f�der i otid
eller �r ofruktsam. Dina dagars m�tt skall jag g�ra fullt.
>5 Mos. 7,14.
27. F�rskr�ckelse f�r mig skall jag s�nda framf�r dig och v�lla
f�rvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall
driva alla dina fiender p� flykten f�r dig.
>5 Mos. 11,25.
28. Jag skall s�nda getingar framf�r dig, och de skola f�rjaga
hiveerna, kananeerna och hetiterna undan f�r dig.
>5 Mos. 7,20. Jos. 24,12. Vish. 12,8.
29. Dock skall jng icke p� ett och samma �r f�rjaga dem f�r dig, p�
det att icke landet s� m� bliva en �demark och vilddjuren f�r�ka
sig till din skada;
30. utan sm�ningom skall jag f�rjaga dem f�r dig, till dess du har
f�r�kat dig, s� att du kan taga landet till din arvedel.
31. Och jag skall l�ta ditt lands gr�nser g� fr�n R�da havet till
filisteernas hav, och fr�n �knen till floden; ty jag skall giva
landets inbyggare i eder hand, och du skall f�rjaga dem, s� att
de fly f�r dig.
>1 Mos. 15,18. 5 Mos. 11,24. 1 Kon. 4,21. Ps. 80,12.
32. Du m� icke sluta f�rbund med dem eller deras gudar.
>2 Mos. 34,12. 5 Mos. 7,2 f. Jos. 23,12 f. Dom. 2,2 f.
33. De skola icke f� bo kvar i ditt land, p� det att de icke m�
f�rleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tj�na
deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.
*02/24 Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet
F�rbundet uppr�ttas. Mose stiger upp p�
Sinai.
1. Och han sade till Mose: �Stig upp till HERREN, du sj�lv j�mte
Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de �ldste i Israel; och I
skolen tillbedja p� avst�nd.
2. Mose allena m� tr�da fram till HERREN, de andra m� icke tr�da
fram; ej heller m� folket stiga ditupp med honom.�
3. Och Mose kom till folket och f�rkunnade f�r det alla HERRENS ord
och alla hans r�tter. D� svarade allt folket med en mun och
sade: �Efter alla de ord HERREN hartalat vilja vi g�ra.�
>2 Mos. 19,8. 5 Mos. 5,27.
4. D�refter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och f�ljande morgon
stod han bittida upp och byggde ett altare nedanf�r berget. Och
han reste d�r tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
5. Och han s�nde israeliternas unga m�n �stad till att offra
br�nnoffer, s� ock slaktoffer av tjurar till tackoffer �t
HERREN.
6. Och Mose tog h�lften av blodet och slog det i sk�larna, och den
andra h�lften av blodet st�nkte han p� altaret.
7. Och han tog f�rbundsboken och, f�rel�ste den f�r folket. Och de
sade: �Allt vad HERREN har sagt vilja vi g�ra och lyda.
8. D� tog Mose blodet ooh st�nkte d�rav p� folket och sade: �Se,
detta �r f�rbundets blod, det f�rbunds som HERREN har slutit med
eder, i enlighet med alla dessa ord.�
>Matt. 26,28 . 1 Kor. 11,25. Hebr. 9,16 f. 1 Petr. 1,2.
9. Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de �ldste i
Israel stego ditupp.
10. Och de fingo se Israels Gud; och under hans f�tter var likasom
ett inlagt golv av safirer, likt sj�lva himmelen i klarhet.
>Hes. 1,26.
11. Men han l�t icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
sedan de hade sk�dat Gud, �to de och drucko.
12. Och HERREN sade till Mose: �Stig upp till mig p� berget och bliv
kvar d�r, s� skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
budorden som jag har skrivit, till undervisning f�r dessa.�
13. D� begav sig Mose �stad med sin tj�nare Josua; och Mose steg upp
p� Guds berg.
14. Men till de �ldste sade han: �V�nten h�r p� oss, till dess att
vi komma tillbnka till eder. Se, Arou och Hur �ro hos eder; den
som har n�got att andraga, han m� v�nda sig till dem.�
15. S� steg Mose upp p� berget, och molnskyn �vert�ckte berget.
16. Och HERRENS h�rlighet vilade p� Sinai berg, och molnskyn
�vert�ckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p�
Mose ur skyn.
17. Och HERRENS h�rlighet tedde sig inf�r Israels barns �gon s�som
en f�rt�rande eld, p� toppen av berget.
>5 Mos. 4,24. Hebr. 12,29.
18. Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p� berget. Sedan blev
Mose kvar p� berget i fyrtio dagar och fyrtio n�tter.
>2 Mos. 34,28. 5 Mos. 9,9,18.
*02/25 Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet
P�bud om sammanskott till tabernaklet
och om f�rf�rdigande av f�rbundsarken,
sk�debr�dsbordet och ljusstaken.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. S�g till Israels barn att de upptaga en g�rd �t mig; av var och
en som har ett d�rtill villigt hj�rta skolen I upptaga denna
g�rd �t mig.
>2 Mos. 35,5 f.
3. Och detta �r vad I skolen upptaga av dem s�som g�rd: guld,
silver och koppar
4. m�rk bl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och vitt garn och geth�r,
5. r�df�rgade v�durskinn, tahasskinn, akacietr�,
6. olja till ljusstaken, kryddor till sm�rjelseoljan och till den
v�lluktande r�kelsen,
7. �ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv�ndas f�r
efoden och f�r br�stsk�lden.
8. Och de skola g�ra �t mig en helgedom, f�r att jag m� bo mitt
ibland dem.
>Hebr. 9,2 f.
9. Tabernaklet och alla dess tillbeh�r skolen I g�ra alldeles efter
de m�nsterbilder som jag visar dig.
10. De skola g�ra en ark av akacietr�, tv� och en halv aln l�ng, en
och en halv aln bred och en och en halv aln h�g.
>2 Mos. 37,1 f.
11. Och du skall �verdraga den med rent guld, innan och utan skall
du �verdraga den; och du skall p� den g�ra en rand av guld runt
omkring.
12. Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och s�tta dem
�ver de fyra f�tterna, tv� ringar p� ena sidan och tv� ringar p�
andra sidan.
13. Och du skall g�ra st�nger av akacietr� och �verdraga dem med
guld.
14. Och st�ngerna skall du skjuta in i ringarna, p� sidorna av
arken, s� att man med dem kan b�ra arken.
15. St�ngerna skola sitta kvar i ringarna p� arken; de f� icke
dragas ut ur dem.
16. Och i arken skall du l�gga vittnesb�rdet[1], som jag skall giva
dig.
>2 Mos. 40,20. 1 Kon. 8,9.
17. Och du skall g�ra en n�dastol[2] av rent guld, tv� och en halv
aln l�ng och en och en halv aln bred.
18. Och du skall g�ra tv� keruber av guld; i drivet arbete skall du
g�ra dem och s�tta dem vid de b�da �ndarna av n�dastolen.
19. Du skall g�ra en kerub till att: s�tta vid ena �ndan, och en
kerub till att s�tta vid andra �ndan. I ett stycke med
n�dastolen skolen I g�ra keruberna vid dess b�da �ndar.
20. Och keruberna skola breda ut sina vingar och h�lla dem upp�t, s�
att de �vert�cka n�dastolen med sina vingar, under det att de
hava sina ansikten v�nda mot varandra; ned mot n�dastolen skola
keruberna v�nda sina ansikten.
>Hebr. 9,5.
21. Och du skall s�tta n�dastolen ovanp� arken, och i arken skall du
l�gga vittnesb�rdet, som jag skall giva dig.
22. Och d�r skall jag uppenbara mig f�r dig; fr�n n�dastolen, fr�n
platsen mellan de tv� keruberna, som st� p� vittnesb�rdets ark,
skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva
Israels barn.
>2 Mos. 29,42. 4 Mos. 7,89.
23. Du skall ock g�ra ett bord av akacietr�, tv� alnar l�ngt, en aln
brett och en och en halv aln h�gt.
>2 Mos. 37,10 f.
24. Och du skall �verdraga det med rent guld; och du skall g�ra en
rand av guld d�rp� runt omkring
25. Och runt omkring det skall du g�ra en list av en hands bredd,
och runt omkring listen skall du g�ra en rand av guld.
26. Och du skall till bordet g�ra fyra ringar av guld och s�tta
ringarna i de fyra h�rnen vid de fyra f�tterna.
27. Invid listen skola ringarna sitta, f�r att st�nger m� skjutas in
i dem, s� att man kan b�ra bordet.
28. Och du skall g�ra st�ngerna av akacietr� och �verdraga dem med
guld, och med dem skall bordet b�ras.
29. Du skall ock g�ra d�rtill fat och sk�lar, kannor och b�gare, med
vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du g�ra
dem.
30. Och du skall best�ndigt hava sk�debr�d liggande p� bordet inf�r
mitt ansikte.
>3 Mos. 24,5 f. 1 Sam. 21,6.
31. Du skall ock g�ra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete
skall ljusstaken g�ras, med sin fotst�llning och sitt mittelr�r;
kalkarna d�rp�, kulor och blommor skola vara i ett stycke med
den.
>2 Mos. 37,17 f.
32. Och sex armar skola utg� fr�n ljusstakens sidor, tre armar fr�n
ena sidan och tre armar fr�n andra sidan.
33. P� den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor,
vardera best�ende av en kula och en blomma, och p� den andra
armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
best�ende av en kula och en blomma s� skall det vara p� de sex
arma som utg� fr�n ljusstaken.
34. Men p� sj�lva ljusstaken skola vara fyra k�lkar, liknande
mandelblommor, med sina kulor och blommor.
35. En kula skall s�ttas under del f�rsta armparet som utg�r fr�n
ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
armparet som utg�r fr�n ljusstaken, i ett stycke med den, och en
kula under det tredje armparet som utg�r fr�n ljusstaken, i ett
stycke med den: allts� under de sex armar som utg� fr�n
ljusstaken.
36. Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den,
alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
37. Och du skall till den g�ra sju lampor, och lamporna skall man
s�tta upp s�, att den kastar sitt sken �ver platsen d�rframf�r.
>4 Mos. 8,2.
38. Och lampt�nger och brickor till den skall du g�ra av rent guld.
39. Av en talent rent guld skall man g�ra den med alla dessa
tillbeh�r.
40. Och se till, att du g�r detta efter de m�nsterbilder som hava
blivit dig visade p� berget.
>Apg. 7,44. Hebr. 8,5.
[1] Se Vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
*02/26 Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet
Tabernaklet, dess t�ckelse, �verdrag,
br�dst�llning, f�rl�t och f�rh�nge.
1. Tabernaklet skall du g�ra av tio tygv�dor; av tvinnat vitt garn
och av m�rkbl�tt, purpurr�tt och rosenr�tt garn skall du g�ra
dem, med keruber p�, i konstv�vnad.
>2 Mos. 36,8 f.
2. Var v�d skall vara tjugu�tta alnar l�ng och fyra alnar bred;
alla v�derna skola hava samma m�tt.
3. Fem av v�derna skola fogaa tillhopa med varandra; likas� skola
de fem �vriga v�derna fogas tillhopa med varandra.
4. Och du skall s�tta �glor av m�rkbl�tt garn i kanten p� den ena
v�den, ytterst p� det hopfogade stycket; s� skall du ock g�ra i
kanten p� den v�d som sitter ytterst i det andra hopfogade
stycket.
5. Femtio �glor skall du s�tta p� den ena v�den, och femtio �glor
skall du s�tta ytterst p� motsvarande v�d i det andra hopfogade
stycket, s� att �glorna svara emot varandra.
6. Och du skall g�ra femtio h�ktor av guld och foga tillhopa
v�derna med varandra medelst h�ktorna, s� att tabernaklet utg�r
ett helt.
7. Du skall ock g�ra tygv�der av geth�r till ett t�ckelse �ver
tabernaklet; elva s�dana v�der skall du g�ra.
>2 Mos. 36,14 f.
8. Var vad skall vara trettio alnar l�ng och fyra alnar bred; de
elva v�derna skola hava samma m�tt.
9. Fem av v�derna skall du foga tillhopa till ett s�rskilt stycke,
och likaledes de sex �vriga v�derna till ett s�rskilt stycke,
och den sj�tte v�den skall du l�gga dubbel p� framsidan av
t�ltet.
10. Och du skall satta femtio �glor i kanten p� den ena v�dell, den
som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio �glor
i kanten p� motsvarande v�d i det andra hopfogade stycket.
11. Och du skall g�ra femtio h�ktor av koppar och haka in h�ktorna i
�glorna och foga t�ckelset tillhopa, s� att det utg�r ett helt.
12. Men vad �verskottet av t�ckelsets v�der ang�r, det som r�cker
�ver, s� skall den halva v�d som r�cker �ver h�nga ned p�
baksidan av tabernaklet.
13. Och den aln p� vardera sidan, som p� l�ngden av t�ckelsets v�der
r�cker �ver, skall h�nga ned p� b�da sidorna av tabernaklet f�r
att �vert�cka det.
14. Vidare skall du g�ra ett �verdrag av r�df�rgade v�durskinn till
t�ckelset, och ytterligare ett �verdrag av tahasskinn att l�gga
ovanp� detta.
15. Br�derna till tabernaklet skall du g�ra av akacietr�, och de
skola st�llas uppr�tt.
>2 Mos. 36,20 f.
16. Tio alnar l�ngt och en och en halv aln brett skall vart br�de
vara.
17. Vart br�de skall hava tv� tappar, f�rbundna sinsemellan med en
list; s� skall du g�ra p� alla br�derna till tabernaklet.
18. Och av tabernaklets br�der skall du s�tta tjugu p� s�dra sidan,
s�derut.
19. Och du skall g�ra fyrtio motstycken av silver att s�tta under de
tjugu br�derna, tv� fotstycken under vart br�de f�r dess tv�
tappar.
20. Likaledes skall du p� tabernaklets andra sida, den norra sidan,
s�tta tjugu br�der,
21. med deras fyrtio fotstycken av silver, tv� fotstycken under vart
br�de.
22. Men p� baksidan av tabernaklet, v�sterut, skall du s�tta sex
br�der.
23. Och tv� br�der skall du s�tta p� tabernaklets h�rn, p� baksidan;
24. och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv� nedtill, och
likaledes sammanh�ngande upptill, till den f�rsta ringen. S�
skall det vara med dem b�da. Dessa skola s�ttas i de b�da
h�rnen.
25. S�ledes bliver det �tta br�der med tillh�rande fotstycken av
silver, sexton fotstycken, n�mligen tv� fotstycken under vart
br�de.
26. Och du skall g�ra tv�rst�nger av akacietr�, fem till de br�der
som �ro p� tabernaklets ena sida
27. och fem tv�rst�nger till de br�der som �ro p� tabernaklets andra
sida, och fem tv�rst�nger till de br�der som �ro p� tabernaklets
baksida, v�sterut.
28. Och den mellersta tv�l st�ngen, den som sitter mitt p� br�derna,
skall g� tv�rs �ver, fr�n den ena �ndan till den andra.
29. Och br�derna skall du �verdraga med guld, och ringarna p� dem, i
vilka tv�rst�ngerna skola skjutas in, skall du g�ra av guld, och
tv�rst�ngerna skall du �verdraga med guld.
30. Och du skall s�tta upp tabernaklet, s�dant det skall vara, s�som
det har blivit dig visat p� berget.
>2 Mos. 25,9, 40.
31. Du skall ock g�ra en f�rl�t av m�rkhl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt
och vinnat vitt garn; den skall g�ras i konstv�vnad, med keruber
p�.
>2 Mos. 36,35 f.
32. Och du skall h�nga upp den p� fyra stolpar av akacietr�, som
skola vara �verdragna med guld och hava bakar av guld och st� p�
fyra fotstycken av silver.
33. Och du skall h�nga upp f�rl�ten under h�ktorna, och f�ra dit
vittnesb�rdets ark och st�lla den innanf�r f�rl�ten; och s�
skall f�rl�ten f�r eder vara en skiljev�gg mellan det heliga och
det allraheligaste.
34. Och du skall s�tta n�dastolen p� vittnesb�rdets ark inne i det
allraheligaste.
35. Men bordet skall du st�lla utanf�r f�rl�ten, och ljusstaken mitt
emot bordet, p� tabernaklets s�dra sida; bordet skall du allts�
st�lla p� norra sidan.
36. Och du skall g�ra ett f�rh�nge f�r ing�ngen till t�ltet, i
brokig v�vnad av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat
vitt garn.
37. Och du skall till f�rh�nget g�ra fem stolpar av akacietr� och
�verdraga dem med guld, och hakarna p� dem skola vara av guld,
och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.
*02/27 Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet
Br�nnoffersaltaret, f�rg�rden och oljan
till ljusstaken.
1. Du skall ock g�ra ett altare av akacietr�, fem alnar l�ngt och
feln alnar brett -- s� att all�ret bildar en liksidig fyrkant --
och tre alnar h�gt.
>2 Mos. 38,1 f.
2. Och du skall g�ra h�rn d�rtill, Som skola sitta i dess fyra
h�rn; i ett stycke d�rmed skola h�rnen vara. Och du skall
�verdraga det med koppar.
3. Och k�rl till att f�ra bort askan skall du g�ra d�rtill, s� ock
skovlar, sk�lar, gafflar och fyrfat. Alla desa tillbeh�r skall
du g�ra av koppar.
4. Och du skall g�ra ett galler d�rtill, ett n�tverk av koppar, och
p� n�tet skall du s�tta fyra ringar av koppar i dess fyra h�rn.
5. Och du skall s�tta det under avsatsen p� altaret, nedtill, s�
att n�tet r�cker upp till milten av altaret.
6. Och du skall g�ra st�nger till altaret, st�nger av akacietr�,
och �verdraga dem med koppar.
7. Och st�ngerna skola skjutas in i ringarna, s� att st�ngerna
sitta p� altarets b�da sidor, n�r man b�r det.
8. Ih�ligt skall du g�ra det, av plankor. S�som det har blivit dig
visat p� berget, s� skall det g�ras.
9. Du skall ock g�ra en f�rg�rd till tabernaklet. F�r den s�dra
sidan, s�derut, skola omh�ngen till f�rg�rden g�ras av tvinnat
vitt garn, hundra alnar l�nga -- detta f�r den ena sidan;
>2 Mos. 38,9 f.
10. Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken
tjugu, av koppar, men stolparnas bakar och kransar skola vara av
silver.
11. Likaledes skola f�r norra l�ngsidan omh�ngen g�ras, hundra alnar
l�nga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas
fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
skola vara av silver.
12. Och forg�rdens v�stra kortsido skall hava omh�ngen som �ro
femtio alnar l�nga; stolparna till dem skola vara tio och dessas
fotstycken tio.
13. Och f�rg�rdens bredd p� fram sidan, �sterut, skall vara femtio
alnar
14. Och omh�ngena skola vara femto alnar l�nga p� ena sidan darav
med tre stolpar p� tre fotstycken;
15. likaledes skola omh�ngena p� andra sidan vara femton alnar l�nga
med tre stolpar p� tre fotstycken.
16. Och till f�rg�rdens port skall g�ras ett f�rh�nge, tjugu alnar
l�ngt i brokig v�vnad av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och
tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p� fyra fotstycken.
17. Alla stolparna runt omkring f�r g�rden skola vara f�rsedda med
kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken
skola vara av koppar.
18. F�rg�rden skall vara hundra alnar l�ng och femtio alnar bred
utefter hela l�ngden; omh�gnaden skall vara fem alnar h�g, av
tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
19. Alla tabernaklets tillbeh�r f�r allt arbete d�rvid, s� ock alla
dess pluggar och alla f�rg�rdens pluggar skola vara av koppar.
20. Och du skall bjuda Israels barn att b�ra till dig ren olja, av
st�tta oliver, till ljusstaken, s� att lamporna dagligen kunna
s�ttas upp.
>3 Mos. 24,2 f.
21. I uppenbarelset�ltet, utanf�r den f�rl�t som h�nger framf�r
vittnesb�rdet, skola Aron och hans s�ne skota den, fr�n aftonen
till morgonen, inf�r HERRENS ansikte. Detta skall vara en
ev�rdlig stadga fr�n sl�kte till sl�kte, en g�rd av Israels
barn.
*02/28 Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet
Arons och hans s�ners pr�sterliga dr�kt.
1. Och du skall l�ta din broder Aron och hans s�ner med honom, tr�d
fram till dig ur Israels barns krets f�r att de m� bliva pl�ster
�t mig Aron sj�lv och hans s�ner: Nada och Abihu, Eleasar och
Itamar.
2. Och du skall g�ra �t din broder Aron heliga kl�der, till �ra och
prydnad.
>2 Mos. 39,1 f. Syr. 45,7 f.
3. Och du skall tills�ga alla edra konstf�rfarna m�n, som jag har
uppfyllt med vishetens ande, att de skola g�ra kl�der �t Aron,
f�r att har m� helgas till att bliva pr�st �t mig.
>2 Mos. 31,2 f.
4. Och dessa �ro de kl�der som de skola g�ra: br�stsk�ld, efod,
k�pa rutig livkl�dnad, huvudbindel och b�lte. De skola g�ra
heliga kl�der �t din broder Aron och hans s�ner, f�r att han m�
bliva pr�st �t mig.
5. Och h�rtill skola de taga av guldet och av det m�rkbl�a, det
purpurr�da, det rosenr�da och det vita garnet.
6. Efoden skola de g�ra av guld och av m�rkbl�tt purpurr�tt,
rosenr�tt och tvinnat vitt garn, i konstv�vnad.
>2 Mos. 39,2 f.
7. Den skall vid sina b�da �ndar hava tv� axelstycken, som skola
f�stas ihop, s� att den h�llen hopf�st.
8. Och sk�rpet, som skall sitta p�; efoden och sammanh�lla den,
skall vara av samma slags v�vnad och i ett stycke med den: av
guld och av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat vitt
garn.
9. Och du skall taga tv� onyxstenar och p� dem inrista Israels
s�ners namn,
10. sex av namnen p� den ena stenen och de sex �vrigas namn p� den
andra stenen, efter �ttf�ljd.
11. Med stensnidarkonst, s�som man graverar signetringar, skall du
inrista Israels s�ners namn p� de tv� stenarna. Med n�tverk av
guld skall du omgiva dessa.
12. Och du skall satta de b�da stenarna p� efodens axelstycken, f�r
att stenarna m� bringa Israels barn i �minnelse; Aron skall b�ra
deras namn inf�r HERRENS ansikte p� sina b�da axlar, f�r att
bringa dem i �minnelse.
13. Och du skall g�ra fl�tverk av guld
14. s� ock tv� kedjor av rent guld, i virat arbete skall du g�ra
dessa, s�som man g�r snodder. Och du skall f�sta de snodda
kedjorna vid fl�tverken.
15. En domssk�ld skall du g�ra i konstv�vnad; du skall g�ra den i
samma slags v�vnad som efoden: av guld och av m�rkbl�tt,
purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat vitt garn skall du g�ra den.
>2 Mos. 39,8 f.
16. Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en v�ska,
ett kvarter l�ng och ett kvarter bred.
17. Och du skall bes�tta den med infattade stenar, ordnade p� fyra
rader: i f�rsta raden en karneol, en topas och en smaragd;
18. i andra raden en karbunkel, en safir och en kaloedon;
19. i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
20. i fj�rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med
fl�tverk av guld skola de sitta i sin infattning.
21. Stenarna skola vara tolv, efter Israels s�ners namn, en f�r vart
namnvar sten skall b�ra namnet p� en av de tolv stammarna,
inristas p� samma s�tt som man graverar signetringar.
22. Och du skall till br�stsk�lden g�ra kedjor i virat arbete, s�som
man g�r snodder, av rent guld.
23. Vidare skall du till br�stsk�lden g�ra tv� ringar av guld och
s�tta dessa b�da ringar i tv� av br�stsk�ldens h�rn.
24. Ooh du skall f�sta de b�da guldsnodderna vid de bada ringarna, i
br�stsk�ldens h�rn.
25. Och de tv� snoddernas b�da andra �ndar skall du f�sta vid de tv�
fl�tverken och s� f�sta dem vid efodens axelstycken p� dess
framsida.
26. Och du skall g�ra tv� andra ringar av guld och s�tta dem i
br�stsk�ldens b�da andra h�rn, vid den kant d�rp�, som �r v�nd
in�t mot efoden.
27. Och ytterligare skall du g�ra tv� ringar av guld och f�sta dem
vid efodens b�da axelstycken, nedtill p� dess framsida, d�r den
f�stes ihop, ovanf�r efodens sk�rp.
28. Och man skall knyta fast br�stsk�lden med ett m�rkbl�tt sn�re,
Som g�r fr�n dess ringar in i efodens ringar, s� att den sitter
ovanf�r efodens sk�rp, p� det att br�stsk�lden icke m� lossna
fran efoden.
29. Aron skall s� b�ra Israels s�ners. namn i domssk�lden p� sitt
hj�rta, n�r han g�r in helgedomen, f�r att bringa dem i
�minnelse inf�r HERRENS ansikte best�ndigt.
30. Och du skall l�gga urim[1] och tummim[1] in i domssk�lden, s�
att de ligga p� Arons hj�rta, n�r han ing�r inf�r HERRENS
ansikte; och Aron skall s� b�ra Israels barns dom p� sitt hj�rta
inf�r HERRENS ansikte best�ndigt.
>3 Mos. 8,8. 4 Mos. 27,21. 5 Mos. 33,8. 1 Sam. 28,6. Esr. 2,63.
>Neh. 7,65.
31. Efodk�pan skall du g�ra helt och h�llet av m�rkbl�tt tyg;
>2 Mos. 39,22 f.
32. och mitt p� den skall vara en �ppning f�r huvudet, och denna
�ppning skall omgivas med en v�vd kant, likasom �ppningen p� en
pansarskjorta, f�r att den icke slitas s�nder.
33. Och p� dess nedre f�ll skall du s�tta granat�pplen, gjorda av
m�rkbl�tt, purpurr�tt och rosenr�tt garn, runt omkring f�llen,
och bj�llror av guld mellan dessa runt omkring:
34. en bj�llra av guld och s� ett granat�pple, sedan en bj�llra sv
guld och s� �ter ett granat�pple, runt omkring f�llen p� k�pan.
35. Och denna skall Aron hava p� sig, n�r han g�r tj�nst, s� att det
h�res, n�r han g�r in i helgedomen inf�r HERRENS ansikte, och
n�r han g�r ut -- detta p� det att han icke m� d�.
36. Du skall ock g�ra en pl�t av rent guld, och p� den skall du
rista, s�som man graverar signetringar: �Helgad �t HERREN.�
>2 Mos. 39,30 f.
37. Och du skall f�sta den vid ett m�rkbl�tt sn�re, och den skall
sitta p� huvudbindeln; p� framsidan av huvudbindeln skall den
sitta.
38. Den skall sitta p� Arons panna, och Aron skall b�ra den
missg�rning som vidl�der de heliga g�vor Israels barn b�ra fram,
n�r de giva n�gra heliga g�vor; den skall sitta p� hans panna
best�ndigt, f�r att de m� bliva v�lbehagliga inf�r HERRENS
ansikte.
39. Du skall ock v�va en rutig livkl�dnad av vitt garn, och du skall
g�ra en huvudbindel av vitt garn; och ett b�lte skall du g�ra i
brokig v�vnad.
>2 Mos. 39,27 f.
40. Ocks� �t Arons s�ner skall du g�ra livkl�dnader, och du skall
g�ra b�lten �t dem; och huvor skall du g�ra �t dem, till �ra och
prydnad. Och detta skall du kl�da p� din broder Aron och hans
s�ner j�mte honom;
41. och du skall sm�rja dem och f�retaga handfyllning med dem och
helga dem till att bliva pr�ster �t mig.
>3 Mos. 8,12.
42. Och du skall g�ra �t dem benkl�der av linne, som skyla deras
blygd; dessa skola r�cka fr�n l�nderna ned p� l�ren.
43. Och Aron och hans s�ner skola hava dem p� sig, n�r de g� in i
uppenbarelset�ltet eller tr�da fram till altaret f�r att g�ra
tj�nst i helgedomen -- detta p� det att de icke m� komma att
b�ra p� missg�rning och s� tr�ffas av d�den. Detta skall vara en
ev�rdlig stadga f�r honom och hans avkomlingar efter honom.
[1] Se Urim och tummim I Orf�rkl.
*02/29 Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet
F�reskrifter om pr�sternas invigning och
om det dagliga offret.
1. Och detta �r vad du skall g�ra med dem f�r att helga dem till
att bliva pr�ster �t mig:
Tag en ungtjur och tv� v�durar, felfria djur,
>3 Mos. 8,2 f.
2. och osyrat br�d och osyrade kakor, begjutna med olja, och
osyrade tunnkakor, sm�rda med olja; av fint vetemj�l skall du
baka dem.
3. Och du skall l�gga dem i en och samma korg ocll b�ra fram dem i
korgen s�som offerg�va, n�r du f�r fram tjuren och de tv�
v�durarna.
4. D�refter skall du f�ra Aron och hans soner fram till
uppenbarelset�ltets ing�ng och tv� dem med vatten.
>2 Mos. 40,12 f.
5. Och du skall taga kl�derna och s�tta p� Aron livkl�dnaden och
efodk�pan och sj�lva efoden och br�stsk�lden; ooh du skall f�sta
ihop alltsammans p� honom med efodens sk�rp.
6. Och du skall s�tta huvudbindeln p� hans huvud och f�sta det
heliga diademet p� huvudbindeln.
7. Och du skall taga sm�rjelseoljan och gjuta p� hans huvud och
sm�rja honom.
8. Och du skall f�ra fram hans s�ner och s�tta livkl�dnader p� dem.
9. Och du skall omgjorda dem, Aron och hans s�ner, med b�lten och
binda huvor p� dem. Och de skola hava pr�stad�met s�som en
ev�rdlig r�tt. S� skall du f�retaga handfyllning med Aron och
hans s�ner.
10. Och du skall f�ra tjuren fram inf�r uppenbarelset�ltet, och Aron
och hans s�ner skola l�gga sina h�nder p� tjurens huvud.
>3 Mos. 8,14f.
11. Sedan skall du slakta tjuren inf�r HERRENS ansikte, vid ing�ngen
till uppenbarelset�ltet.
12. Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p�
altarets h�rn; men allt det �vriga skall du gjuta ut vid foten
av altaret.
13. Och du skall taga allt det fett som omsluter in�lvorna, s� ock
leverfettet och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem,
och f�rbr�nna det p� altaret.
>3 Mos. 3,3 f.
14. Men k�ttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du
br�nna upp i eld utanf�r l�gret. Det �r ett syndoffer.
>3 Mos. 4,12. Hehr. 13,11
15. Och du skall taga den ena v�duren, och Aron och hans s�ner skola
l�gga sina h�nder p� v�durens huvud.
>3 Mos. 8,18 f.
16. Sedan skall du slakta v�duren och taga hans blod och st�nka p�
altaret runt omkring;
17. men sj�lva v�duren skall du dela i dess stycken, och du skall
tv� in�lvorna och f�tterna och l�gga dem p� styckena och
huvudet.
18. Och du skall f�rbr�nna hela v�duren p� altaret; det �r ett
br�nnoffer �t HERREN. En v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t
HERREN �r det.
19. D�refter skall du taga den andra v�duren, och Aron och hans
s�ner skola l�gga sina h�nder p� v�durens huvud.
>3 Mos. 8,22 f.
20. Sedan skall du slakta v�duren och taga av hans blod och bestryka
Arons h�gra �rsnibb och hans s�ners h�gra �rsnibb och tummen p�
deras h�gra hand och stort�n p� deras h�gra fot; men det �vriga
blodet skall det st�nka p� altaret runt omkring.
21. Och du skall taga av blodat p� altaret och av sm�rjelseoljan och
st�nka p� Aron och hans kl�der, och likaledes p� hans s�ner och
hans s�ners kl�der; s� bliver han helig, han sj�lv sav�l som
hans kl�der, och likaledes hans s�ner s�v�l som hans s�ners
kl�der.
22. Och du skall taga fettet av v�duren, svansen och det fett som
omsluter in�lvorna, s� ock leverfettet och b�da niurarna med
fettet p� dem, d�rtill det h�gra l�rstycket ty detta �r
handfyllningsv�duren.
23. Och du skall taga en rundkaka, en oljebr�dskaka och en tunnkaka
ur korgen med de osyrade br�den, som st�r inf�r HERRENS ansikte.
24. Och du skall l�gga alltsammans p� Arons och hans s�ners h�nder
och vifta det s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte.
25. Sedan skall du taga det ur deras: h�nder och f�rbr�nna det p�
altaret ovanp� br�nnoffret, till en v�lbehaglig lukt inf�r
HERREN; det �r ett eldsoffer �t HERREN.
26. Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsv�dur och vifta
den s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte, och detta skall
vara din del.
27. S� skall du helga viftoffersbringan och offerg�rdsl�ret, det som
viftas och det som gives s�som offerg�rd, de delar av
handfyllningsv�duren, som skola tillh�ra Aron och hans s�ner.
28. Och detta skall tillh�ra Aron och; hans s�ner s�som en ev�rdlig
r�tt av Israels barn, ty det �r en offerg�rd. Det skall vara en
g�rd av Israels barn, av deras tackoffer, en g�rd av dem �t
HERREN.
>3 Mos. 7,31 f. 10,14.
29. Och Arons heliga kl�der skola hans s�ner hava efter honom, f�r
att de i dem m� bliva smorda och mottaga handfyllning.
30. I sju dagar skall den av hans s�ner, som bliver pr�st i hans
st�lle, ikl�da sig dem, den som skall g� in i uppenbarelset�ltet
f�r att g�ra tj�nst i helgedomen.
31. Och du skall taga handfyllningsv�duren och koka hans k�tt p� en
helig plats.
32. Och v�durens k�tt j�mte br�det: som �r i korgen skola Aron och
hans s�ner �ta vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet; de skola
�ta detta,
>3 Mos. 8,31 f. 24,9.
33. det som har anv�nts till att bringa f�rsoning vid deras
handfyllning och helgande, men ingen fr�mmande f�r ta d�rav, ty
det �r heligt.
34. Och om n�got av handfyllningsk�ttet eller av br�det bliver �ver
till f�ljande morgon, s� skall du i eld br�nna upp detta som har
blivit �ver; det f�r icke �tas, ty det �r heligt.
35. S� skall du g�ra med Aron och hans s�ner, i alla stycken s�som
jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara.
36. Och var dag skall du offra en tjur s�som syndoffer till
f�rsoning och rena altaret, i det du bringar f�rsoning f�r det;
och du skall sm�lja det f�r att helga det.
37. I sju dagar skall du bringa f�rsoning f�r altaret och helga det.
S� bliver altaret h�gheligt; var och en som kommer vid altaret
bliver helig.
38. Och detta �r vad du skall offra p� altaret: tv� �rsgamla lamm
f�r var dag best�ndigt.
>4 Mos. 28,3 f.
39. Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
skall du offra vid aftontiden,
40. och till det f�rsta lammet en tiondedels efa fint mj�l, begjutet
med en fj�rdedels hin olja av st�tta oliver, och s�som
drickoffer en fj�rdedels hin vin.
41. Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det,
till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoFfer �t HERREN.
42. Detta skall vara edert dagliga br�nnoffer fr�n sl�kte till
sl�kte, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet, inf�r HERRENS
ansikte, d�r jag skall uppenbara mig f�r eder, f�r att d�r tala
med dig.
>2 Mos. 25,22.
43. D�r skall jag uppenbara mig f�r Israels barn, och det rummet
skall bliva helgat av min h�rlighet.
>2 Mos. 40,34 f.
44. Och jag skall helga uppenbarelset�ltet och altaret, och Aron och
hans s�ner skall jag helga till att bliva pr�ster �t mig.
45. Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
>3 Mos. 26,11 f. 2 Kor. 6,16.
46. Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, deras Gud, som f�rde
dem ut ur Egyptens land, f�r att jag skulle bo mitt ibland
dem. Jag �r HERREN, deras Gud.
*02/30 Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet
F�reskrifter om r�kelsealtaret,
f�rsoningspenningen, kopparb�ckenet,
sm�rjelseoljan, r�kelsen.
1. Och du skall g�ra ett altare f�r att ant�nda r�kelse d�rp�, av
akacietr� skall du g�ra det.
>2 Mos. 37,25 f.
2. Det skall vara en aln l�ngt och en aln brett -- en liksidig
fyrkant -- och tv� alnar h�gt; dess horn skola vara i ett stycke
d�rmed.
3. Och du skall �verdraga det med rent guld, dess skiva, dess
v�ggar runt omkring och dess h�rn; och du skall g�ra en rand av
guld d�rp� runt omkring.
4. Och du skall till det g�ra tv� ringar av guld och s�tta dem
nedanf�r randen, p� dess b�da sidor; p� de b�da sidostyckena
skall du s�tta dem. De skola vara d�r, f�r att st�nger m�
skjutas in i dem, s� att man med dem kan b�ra altaret.
5. Och du skall g�ra st�ngerna av akacietr� och �verdraga dem med
guld.
6. Och du skall st�lla det framf�r den f�rl�t som h�nger framf�r
vittnesb�rdets ark, s� att det st�r framf�r n�dastolen, som �r
ovanp� vittnesb�rdet, d�r jag skall uppenbara mig f�r dig.
>2 Mos. 25,22.
7. Och Aron skall ant�nda v�llukt tande rokelse d�rp�; var morgon,
n�r han tillreder lamporna, skall han ant�nda r�kelse;
8. och likaledes skall Aron ant�nda r�kelse, n�r han vid aftontiden
s�tter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga r�koffret
inf�r HERRENS ansikte, fr�n sl�kte till sl�kte.
9. I skolen icke l�ta n�gon fr�mmande r�kelse komma d�rp�, ej
heller br�nnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen
utgjuta d�rp�.
>3 Mos. 10,1 f.
10. Och Aron skall en g�ng om �ret bringa f�rsoning f�r dess horn;
med blod av f�rsoningssyndoffret skall han en g�ng om �ret
bringa f�rsoning f�r det, sl�kte efter sl�kte. Det �r h�gheligt
f�r HERREN.
>3 Mos. 16,18 f. Hebr. 9,7. 10,14.
11. Och HERREN talade till Mose och aade:
12. N�r du r�knar antalet av Israels barn, n�mligen av dem som
inm�nstras, skall vid m�nstringen var och en giva �t HERREN en
f�rsoningsg�va f�r sig, p� det att ingen hems�kelae m� drabba
dem vid m�nstringen.
>4 Mos. 1,2 f.
13. Detta �r vad var och en som upptages bland de inm�nstrade skall
giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln
r�knad till tjugu gera -- en halv sikel s�som offerg�rd �t
HERREN,
14. Var och en som upptages bland de inm�nstrade, var och en som �r
tjugu �r gammal eller d�rut�ver, skall giva detta s�som
offerg�rd �t HERREN.
15. Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre �n en
halv sikel, n�r I given offerg�rden �t HERREN, till att bringa
f�rsoning f�r eder.
16. Och du skall taga f�rsoningspenningarna av Israels barn och
anv�nda dem till arbetet vid uppenbarelset�ltet. S� skall ske,
f�r att Israels barn m� vara i �minnelse inf�r HERRENS ansikte,
och f�r att f�rsoning m� bringas f�r eder.
17. Och HERREN talade till Mose och sade:
18. Du skall ock g�ra ett b�cken av koppar med en fotst�llning av
koppar, till tvagning, och st�lla det mellan uppenbarelset�ltet
och altaret och gjuta vatten d�ri.
>2 Mos. 38,8. 40,30 f.
19. Och Aron och hans s�ner skola tv� sina h�nder och f�tter med
vatten d�rur.
20. N�r de g� in i uppenbarelset�ltet, skola de tv� sig med vatten,
p� del att de icke m� d�; s� ock n�r de tr�da fram till altaret
f�r att g�ra tj�nst genom att ant�nda eldsoffer �t HERREN.
21. De skola tv� sina h�nder och f�tter, p� det att de icke m�
d�. Och detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r dem: f�r honom
sj�lv och hans avkomlingar fr�n sl�kte till sl�kte.
22. Och HERREN talade till Mose och sade:
23. Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar
myrradropp, h�lften s� mycket kanel av finaste slag, allts� tv�
hundra temtio siklar, likaledes tv� hundra femtio siklar kalmus
av finaste slag,
>2 Mos. 37,29.
24. d�rtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt,
och en hin olivolja.
25. Och du skall av detta g�ra en helig sm�rjelseolja, en
konstm�ssigt beredd salva; det skall vara en helig
sm�rjelseolja.
26. Och du skall d�rmed sm�rja uppenbarelset�ltet, vittnesb�rdets
ark,
>2 Mos. 40,9 f.
27. bordet med alla dess tillbeh�r, ljusstaken med dess tillbeh�r,
r�kelsealtaret,
28. br�nnoffersaltaret med alla dess tillbeh�r, �ntligen b�ckenet
med dess fotst�llning.
29. Och du skall helga dem, s� att de bliva h�gheliga; var och en
som sedan kommer vid dem bliver helig.
30. Och Aron och hans s�ner skall du sm�rja, och du skall helga dem
till att bliva pr�ster �t mig.
31. Och till Israels barn skall du tala och s�ga: Detta skall vara
min heliga sm�rjelseolja hos eder, fr�n sl�kte till sl�kte.
32. P� ingen annan m�nniakas kropp m� den komma, ej heller m�n I
g�ra n�gon annan s� sammansatt som denna. Helig �r den, helig
skall den vara f�r eder.
33. Den som bereder en s�dan salva, och den som anv�nder n�got d�rav
p� n�gon fr�mmande, han skall utrotas ur sin sl�kt.
34. Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig v�lluktande kryddor,
stakte och sj�nagel och galban, och j�mte dessa v�llukter rent
r�kelseharts, lika mycket av vart slag,
>2 Mos. 37,29.
35. och g�r d�rav r�kelse, en konstm�ssigt beredd blandning, saltad,
ren, helig.
36. Och en del av den skall du st�ta till pulver och l�gga framf�r
vittnesb�rdet i uppenbarelset�ltet, d�r jag vill uppenbara mig
f�r dig. H�ghelig skall den vara f�r eder.
37. Och ingen annan r�kelse m�n I g�ra �t eder s� sammansatt som
denna skall vara. Helig skall den vara dig f�r HERREN.
38. Den som g�r s�dan f�r att njuta av dess lukt, han skall utrotas
ur sin sl�kt.
*02/31 Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet
F�rest�ndare f�r arbetet f�rordnas.
Sabbatsbudet insk�rpes. Mose mottager
lagtavlorna.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Se, jag har kallat och n�mnt Besalel, son till Uri, son till
Hur, av Juda stam;
>Mos. 35,30 f. 36,1 f. 38,22 f. 1 Kr�n. 2,20.
3. och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och
f�rst�nd och kunskap och med allt slags sl�jd skicklighet,
4. till att t�nka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver
och koppar,
5. till att snida stenar f�r infattning och till att snida i tr�,
korteligen, till att utf�ra alla slags arbeten.
6. Och se, jag har givit honom till medhj�lpare Oholiab, Ahisamaks
son, av Dans stam, och �t alla edra konstf�rfarna m�n har jag
givit vishet i hj�rtat. Dessa skola kunna g�ra allt vad jag har
bjudit dig:
7. uppenbarelset�ltet, vittnesb�rdets ark, n�dastolen d�rp�, alla
uppenbarelset�ltets tillbeh�r,
>2 Mos. 35,11 f. 39,33 f.
8. bordet med dess tillbeh�r, den gyllene ljusstaken med alla dess
tillbeh�r, r�kelsealtaret,
9. br�nnoffersaltaret med alla dess tillbeh�r, b�ckenet med dess
fotst�llning,
10. de stickade kl�derna och pr�sten Arons andra heliga kl�der, s�
och hans s�ners pr�stkl�der,
11. �ntligen sm�rjelseoljan och den v�lluktande r�kelsen till
helgedomen. De skola utf�ra sitt arbete i alla stycken s�som jag
har bjudit dig.
12. Och HERREN talade till Mose och sade:
13. Tala du till IsraeIs barn och s�g: Mina sabbater skolen I h�lla,
ty de �ro ett tecken mellan mig och eder, fr�n sl�kte till
sl�kte, f�r att I skolen veta att jag �r HERREN, som helgar
eder.
>1 Mos. 2,2. 2 Mos. 20,8 f. Hes. 20,12.
14. S� h�llen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som
ohelgar den skall straffas med d�den; ty var och en som p� den
dagen g�r n�got arbete, han skall utrotas ur sin sl�kt.
>4 Mos. 15,32 f. Matt. 12,1 f.
15. Sex dagar skall arbete g�ras, men p� sjunde dagen �r vilosabbat,
en HERRENS helgdag. Var och en som g�r n�got arbete p�
sabbatsdagen skall straffas med d�den.
>2 Mos. 23,12.
16. Och Israels barn skola h�lla sabbaten, s� att de fira den sl�kte
efter sl�kte, s�som ett evigt f�rbund.
17. Den skall vara ett ev�rdligt tecken mellan mig och Israels barn;
ty p� sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p� sjunde
dagen vilade han och tog sig ro.
18. N�r han nu hade talat ut med; Mose p� Sinai berg, gav han honom
vittnesb�rdets tv� tavlor, tavlor av sten, p� vilka Gud hade
skrivit med sitt finger.
>2 Mos. 32,16. Mos. 4,13. 9,10.
*02/32 Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet
Guldkalven. Herrens vrede och Moses
f�rb�n. Folkets straff.
1. Men n�r folket s�g att Mose dr�jde att komma ned fr�n berget,
f�rsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: �Upp, g�r
oss en gud som kan g� framf�r oss; ty vi veta icke vad som har
vederfarits denne Mose, honom som f�rde oss upp ur Egyptens
land.�
>Apg. 7,40.
2. D� sade Aron till dem: �Tagen guldringarna ut ur �ronen p� edra
hustrur, edra s�ner och edra d�ttrar, och b�ren dem till mig.
3. D� tog allt folket av sig guldringarna som de hade i �ronen, och
de buro dem till Aron;
4. och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och
gjorde d�rav en gjuten kalv. Och de sade: �Detta �r din Gud,
Israel, han som har f�rt dig upp ur Egyptens land.�
>Ps. 106,19 f.
5. N�r Aron s�g detta, byggde han ett altare �t honom. Och Aron l�t
utropa och s�ga: �I morgon bliver en HERRENS h�gtid.�
6. Dagen d�refter stodo de bittida upp och offrade br�nnoffer och
buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att �ta och
dricka, och d�rp� stodo de upp till att leka.
>1 Kor. 10,7.
7. D� sade HERREN till Mose: �G� ditned, ty ditt folk, som du har
f�rt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad f�rd�rvligt
�r.
>5 Mos. 9,12 f.
8. De hava redan vikit av ifr�n den v�g som jag bj�d dem g�; de
hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, �t den hava
de offrat, och sagt: 'Detta �r din Gud, Israel, han som har f�rt
dig upp ur Egyptens land.�
9. Och HERREN sade ytterligare till Mose: �Jag ser att detta folk
�r ett h�rdnackat folk.
>2 Mos. 33,3.
10. S� l�t mig nu vara, p� det att min vrede m� brinna mot dem, och
p� det att jag m� f�rg�ra dem; dig vill jag sedan g�ra till ett
stort folk.�
11. Men Mose b�nf�ll inf�r HERREN, sin Gud, och sade: �HERRE, varf�r
skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och
stark hand har f�rt ut ur Egyptens land?
>5 Mos. 9,26 f. Ps. 106,23.
12. Varf�r skulle egyptierna f� s�ga: 'Till deras olycka har han
f�rt dem ut, till att dr�pa dem bland bergen oah f�rg�ra dem
fr�n jorden'? V�nd dig ifr�n din vredes gl�d, och �ngra det onda
du nu har i sinnet mot ditt folk.
>4 Mos. 14,15 f. Ps. 85,4.
13. T�nk p� Abrahatn, Isak och Israel, dina tj�nare, �t vilka du med
ed vid dig sj�lv har givit det l�ftet: 'Jag skall g�ra eder s�d
talrik s�som stj�rnorna p� himmelen, och hela det land som jag
har talat om skall jag giva �t eder s�d, och de skola f� det
till ev�rdlig arvedel.'�
>1 Mos. 12,7. 15,5. 22,16 f. 26,4. 28,13 f. Hebr. 6,13 f.
14. D� �ngrade HERREN det onda som han hade hotat att g�ra mot sitt
folk.
15. Och Mose v�nde sig om och steg ned fran berget, och han hade med
sig vittnesb�rdets tv� tavlor. Och p� tavlornas b�da sidor var
skrivet b�de p� den ena sidan och p� den andra var skrivet.
>2 Mos. 34,29.
16. Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift,
inristad p� tavlorna.
>2 Mos. 31,18.
17. N�r Josua nu h�rde huru folket skriade, sade han till Mose:
�Krigsrop h�res i l�gret.�
18. Men han svarade: �Det �r varken segerrop som h�res, ej heller �r
det ett ropande s�som efter nederlag; det �r s�ng jag h�r.�
19. N�r sedan Mose kom n�rmare l�gret och fick se kalven och dansen,
uppt�ndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifr�n sig och
slog s�n- der dem nedanf�r berget.
>5 Mos. 9,17.
20. Sedan tog han kalven som de hade gjort, och br�nde den i eld och
krossade den till stoft; detta str�dde han i vattnet och gav det
�t Israels barn att dricka.
>5 Mos. 9,21.
21. Och Mose sade till Aron: �Vad har folket gjort dig, eftersom du
har kommit dem att beg� en s� stor synd?�
22. Aron svarade: �Min herres vrede m� icke uppt�ndas; du vet sj�lv
att detta folk �r ont.
23. De sade till mig: 'G�r oss en gud som kan g� framf�r oss; ty vi
veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f�rde
oss upp ur Egyptens land.'
24. D� sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de
g�vo det �t mig. Och jag kastade det i elden, och s� kom kalven
till.�
25. D� nu Mose s�g att folket var l�ssl�ppt, eftersom Aron, till
skadegl�dje f�r deras fiender, hade sl�ppt dem l�sa,
26. st�llde han sig i porten till l�gret och ropade: �Var och en som
h�r HERREN till komme hit till mig.� D� f�rsamlade sig till
honom alla Levi barn.
27. Och han sade till dem: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: Var och en
binde sitt sv�rd vid sin l�nd. G�n s� igenom l�gret, fram och
tillbaka, fr�n den ena porten till den andra, Och dr�pen vem I
finnen, vore det ocks� broder eller v�n eller fr�nde.
>5 Mos. 33.9.
28. Och Levi barn gjorde s�som Mose hade sagt; och p� den dagen
f�llo av folket vid pass tre tusen m�n.
29. Och Mose sade: �Eftersom I nu haven st�tt emot edra egna s�ner
och br�der, m�n I i dag taga handfyllning till HERRENS tj�nst,
f�r att v�lsignelse i dag m� komma �ver eder.�
30. Dagen d�refter sade Mose till folket: �I haven beg�tt en stor
synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan
bringa f�rsoning f�r eder synd.�
31. Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: �Ack, detta folk
har beg�tt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
32. Men f�rl�t dem nu deras synd; varom icke, s� utpl�na mig ur
boken som du skriver i.�
>Ps. 69,29. Rom. 9,3.
33. Men HERREN svarade Mose: �Den som har syndat mot mig, honom
skall jag utpl�na ur min bok.
34. G� nu och f�r folket dit jag har sagt dig; se, min �ngel skall
g� framf�r dig. Men n�r min hems�kelses dag kommer, skall jag p�
dem hems�ka deras synd.�
>2 Mos. 23,20.
35. S� straffade HERREN folket, d�rf�r att de hade gjort kalven, den
som Aron gjorde.
*02/33 Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet
Folkets sorg. Molnstoden vid
uppenbarelsef�ltet utom l�gret. Moses
beg�ran att f� se Herrens h�rlighet.
1. Och HERREN sade till Mose: �Upp, drag �stad h�rifr�n med folket
som du har f�rt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det
land som jag med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob, i det
jag sade: '�t din s�d skall jag giva det.'
>1 Mos. 12,7.
2. Jag skall s�nda en �ngel framf�r dig och f�rjaga kananeerna,
amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna,
>2 Mos. 23,20. 32,34.
3. f�r att du m� komma till ett land som flyter av mj�lk och
honung. Ty eftersom du �r ett h�rdnackat folk, vill jag icke
sj�lv draga upp med dig; jag kunde d� f�rg�ra dig under v�gen.�
>2 Mos. 32,9. 5 Mos. 9,13.
4. N�r folket h�rde detta str�nga tal, blevo de sorgsna, och ingen
tog sina smycken p� sig.
5. Och HERREN sade till Mose: �S�g till Israels barn: I �ren ett
h�rdnackat folk. Om jag allenast ett �gonblick droge med dig,
skulle jag f�rg�ra dig. Men l�gg nu av dig dina smycken, s� vill
jag se till, vad jag skall g�ra med dig.�
6. S� togo d� Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
allt ifr�n vistelsen vid Horebs berg.
7. Men Mose hade f�r sed att taga t�ltet och sl� upp det ett stycke
utanf�r l�gret; och han kallade det �uppenbarelset�ltet�. Och
var och en som ville r�dfr�ga HERREN m�ste g� ut till
uppenbarelset�ltet utanf�r l�gret.
8. Och s� ofta Mose gick ut till t�ltet, stod allt folket upp, och
var och en st�llde sig vid ing�ngen till sitt t�lt och sk�dade
efter Mose, till dess han hade kommit in i t�ltet.
9. Och s� ofta Mose kom in i t�ltet, steg molnstoden ned och blev
st�ende vid ing�ngen till t�ltet; och han talade med Mose.
10. Och allt folket sag molnstoden st� vid ing�ngen till t�ltet; d�
f�ll allt folket ned och tillbad, var och en vid ing�ngen till
sitt t�lt.
11. Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, s�som n�r den
ena m�nniskan talar med den andra. Sedan v�nde Mose tillbaka
till l�gret; men hans tj�nare Josua, Nuns son, en ung man,
l�mnade icke t�ltet.
>4 Mos. 12,8.
12. Och Mose sade till HERREN: �V�l s�ger du till mig: 'F�r detta
folk ditupp'; men du har icke l�tit mig veta vem du vill s�nda
med mig Du har dock sagt: 'Jag k�nner dig vid namn, och du har
funnit n�d f�r mina �gon.'
13. Om jag allts� har funnit n�d f�r dina �gon, s� l�t mig se dina
v�gar och l�ra k�nna dig; jag vill ju finna n�d f�r dina
�gon. Och se d�rtill, att detta folk �r ditt folk.�
>2 Mos. 19,6. Ps. 103,7.
14. Han sade: �Skall jag d� sj�lv g� med och f�ra dig till ro?�
15. Han svarade honom: �Om du icke sj�lv vill g� med, s� l�t oss
alls icke draga upp h�rifr�n.
16. Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
funnit n�d f�r dina �gon, om icke d�rigenom att du g�r med oss,
s� att vi, jag och ditt folk, utm�rkas framf�r alla andra folk
p� jorden?�
17. HERREN svarade Mose: �Vad du nu har beg�rt skall jag ock g�ra;
ty du har funnit n�d f�r mina �gon, och jag k�nner dig vid
namn.�
18. D� sade han: �L�t mig allts� se din h�rlighet.�
19. Han svarade: �Jag skall l�ta all min sk�nhet g� f�rbi dig d�r du
st�r, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inf�r dig; jag skall
vara n�dig mot den jag vill vara n�dig emot, och skall f�rbarma
mig �ver den jag vill f�rbarma mig �ver.
>2 Mos. 34,6. Rom. 9,15.
20. Ytterligare sade han: �Mitt ansikte kan du dock icke f� se, ty
ingen m�nniska kan se mig och leva.�
>Dom. 13,22.
21. D�refter sade HERREN: �Se, h�r �r en plats n�ra intill mig;
st�ll dig d�r p� klippan.
22. N�r nu min h�rlighet g�r f�rbi, skall jag l�ta dig st� d�r i en
klyfta p� berget, och jag skall �vert�cka dig med min hand, till
dess jag har g�tt f�rbi.
23. Sedan skall jag taga bort min hand, och d� skall du f� se mig p�
ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.�
*02/34 Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet
Mose �nyo p� Sinai. Nya lagtavlor.
Str�lglansen fr�n Moses ansikte.
1. Och HERREN sade till Mose: �Hugg ut �t dig tv� stentavlor,
likadana som de f�rra voro, s� vill jag skriva p� tavlorna samma
ord som stodo p� de f�rra tavlorna, vilka du slog s�nder.
>5 Mos. 10,1 f.
2. Och var redo till i morgon, du skall d� p� morgonen stiga upp p�
Sinai berg och st�lla dig p� toppen av berget, mig till m�tes,
3. men ingen m� stiga upp med dig, och p� hela berget f�r ingen
annan visa sig; ej heller ma f�r och f�kreatur g� i bet framemot
detta berg.�
4. Och han h�gg ut tv� stentavlor likadana som de f�rra voro. Och
bittida f�ljande morgon begav sig Mose upp p� Sinai berg, s�som
HERREN hade bjudit honom, och tog de tv� stentaviorna med sig.
5. D� steg HERREN ned i molnskyn. Och han st�llde sig d�r n�ra
intill honom och �kallade HERRENS namn.
6. Och HERREN gick f�rbi honom, d�r han stod, och utropade:
�HERREN! HERREN! -- en Gud, barmh�rtig och n�dig, l�ngmodig och
stor i mildhet och trofasthet,
>2 Mos. 33,19. 4 Mos. 14,18. Neh. 9,17 f. Ps. 86,15. 103,8.
>145,8. Joel 2,13. Jon. 4,2. Vish. 15,1. Syr. 2,11. Man. b�n v.7.
7. som bevarar n�d mot tusenden, som f�rl�ter missg�rning och
�vertr�delse och synd, men som ingalunda l�ter n�gon bliva
ostraffad, utan hems�ker f�dernas missg�rning p� barn och
barnbarn och efterkommande i tredje och fj�rde led.�
>2 Mos. 20,5 f. 5 Mos. 5,9 f. 7,9 f. 24,16. Job 9,2.
>Jer. 32,18 f. Nah. 1,3.
8. D� b�jde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad
9. och sade: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon, Herre, s� m�
Herren g� med oss. Ty v�l �r det ett h�rdnackat folk, men du
vill ju f�rl�ta oss v�r missg�rning och synd och taga oss till
din arvedel.�
10. Han svarade: �V�lan, jag vill sluta ett f�rbund. Inf�r hela ditt
folk skall jag g�ra under, s�dana som icke hava blivit gjorda i
n�got land eller bland n�got folk. Och hela det folk som du
tillh�r skall se att HERRENS g�rningar �ro underbara, de som jag
skall g�ra med dig.
>5 Mos. 5,2.
11. H�ll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall f�rjaga f�r
dig amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och
jebuseerna.
12. Tag dig till vara f�r att sluta f�rbund med inbyggarna i det
land dit du kommer, och l�t dem icke bliva till en snara bland
eder.
>2 Mos. 23,32 f. 5 Mos. 7,2 f.
13. Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl� s�nder deras
stoder och hugga ned deras Aseror.
>2 Mos. 23,24.
14. Ja, du skall icke tillbedja n�gon annan gud, ty HERREN heter
Nit�lskare; en nit�lskande Gud �r han.
>2 Mos. 20,5. Nah. 1,2.
15. Du m� icke sluta n�got f�rbund med landets inbyggare. Ty i
trol�s avf�llighet l�pa de efter sina gudar och offra �t sina
gudar; och n�r de d� inbjuda dig, kommer du att �ta av deras
offer;
16. du tager ock deras d�ttrar till hustrur �t dina s�ner, och n�r
d� deras d�ttrar i avf�llighet l�pa efter sina gudar, skola de
f�rleda dina s�ner till att likaledes l�pa efter deras gudar.
>4 Mos. 25,1 f. Dom. 3,6. 1 Kon. 11,2 f.
17. Gjutna gudar skall du icke g�ra �t dig.
>2 Mos. 20,4, 23. 3 Mos. 19,4.
18. Det osyrade br�dets h�gtid skall, du h�lla: i sju dagar skall du
�ta osyrat br�d, s�som jag har bjudit dig, p� den bestamda tiden
i m�naden Abib; ty i m�naden Abib drog du ut ur Egypten.
>2 Mos. 12,15. 23,15. 5 Mos. 16,1 f.
19. Allt det som �ppnar moderlivet skall h�ra mig till, ocks� allt
hank�n bland din boskap, som �ppnar moderlivet, s�v�l av
f�kreaturen som av sm�boskapen.
>2 Mos. 13,2, 12 f. 22,29 f. 4 Mos. 18,15 f. Luk. 2,23.
20. Men vad som bland �snor �ppnar moderlivet skall du l�sa med ett
f�r, och om du icke vill l�sa det, skall du krossa nacken p�
det. Var f�rstf�dd bland dina s�ner skall du l�sa. Och ingen
skall med tomma h�nder tr�da fram inf�r mitt ansikte.
>5 Mos. 16,16. Syr. 35,6.
21. Sex dagar skall du arbeta, men p� sjunde dagen skall du h�lla
vilodag; b�de under pl�jningstiden och under sk�rdetiden skall
du h�lla vilodag.
>2 Mos. 23,12. 31,15 35,2. 5 Mos. 5,12 f. Luk. 13,14 f.
22. Och veckoh�gtiden skall du h�lla, f�r f�rstlingen av
vetesk�rden, s� ock b�rgningsh�gtiden, n�r �ret har g�tt till
�nda.
>2 Mos. 23,16. 5 Mos. 16,10 f.
23. Tre g�nger om �ret skall allt ditt mank�n tr�da fram inf�r
HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.
>2 Mos. 23,17. 5 Mos. 16,16.
24. Ty jag skall f�rdriva folk f�r dig och utvidga ditt omr�de; och
ingen skall st� efter ditt land, n�r du drager upp, tre g�nger
om �ret, f�r att tr�da fram inf�r HERRENS, din Guds, ansikte.
25. Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j�mte n�got som �r
syrat. Och p�skh�gtidens slaktoffer skall icke l�mnas kvar �ver
natten till morgonen.
>2 Mos. 12,10. 23,18.
26. Det f�rsta av din marks f�rstlingsfrukter skall du f�ra till
HERRENS, din Guds, hus.
Du skall icke koka en killing i dess moders mj�lk.�
>2 Mos. 23,19. 5 Mos. 14,21. 26,1 f.
27. Och HERREN sade till Mose: �Teckna upp �t dig dessa ord; ty i
enlighet med dessa ord har jag slutit ett f�rbund med dig och
med Israel.�
>2 Mos. 24,4.
28. Och han blev kvar d�r hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio
n�tter, utan att �ta och utan att dricka. Och han skrev p�
tavlorna f�rbundets ord, de tio orden.
>2 Mos. 24,18. 5 Mos. 4,13. 9,9,18.
29. N�r sedan Mose steg ned fr�n Sinai berg, och p� v�gen ned fr�n
berget hade vittnesb�rdets tv� tavlor med sig, visste han icke
att hans ansiktes hy hade blivit str�lande d�rav att han hade
talat med honom.
>2 Kor. 3,7.
30. Och n�r Aron och alla Israels barn s�go huru Moses ansiktes hy
str�lade, fruktade de f�r att komma honom n�ra.
31. Men Mose ropade till dem; d� v�nde Aron och menighetens alla
h�vdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
32. D�refter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav
dem alla de bud som HERREN hade f�rkunnat f�r bonom p� Sinai
berg.
33. Och n�r Mose hade slutat sitt tal till dem, h�ngde han ett
t�ckelse f�r sitt ansikte.
>2 Kor. 3.13.
34. Men s� ofta Mose skulle tr�da inf�r HERRENS ansikte f�r att tala
med honom, lade han av t�ckelset, till dess han �ter gick
ut. Och sedan han hade kommit ut, f�rkunnade han f�r Israels
barn det som hade blivit honom bjudet.
35. D� s�go Israels barn var g�ng huru Moses ansiktes by str�lade,
och Mose h�ngde d� �ter t�ckelset �ver sitt ansikte, till dess
han �nyo skulle g� in f�r att tala med honom.
*02/35 Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet
Sabbatsbudet. Sammanskott till
tabernaklet. F�rest�ndarna f�r arbetet.
1. Och Mose f�rsamlade Israels barns hela menighet och sade till
dem: �Detta �r vad HERREN har bjudit eder att g�ra:
2. Sex dagar skall arbete g�ras, men p� sjunde dagen skolen I hava
helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som p� den dagen g�r
n�got arbete skall d�das.
>2 Mos. 20,9 f. 23,12. 31,16.
3. I skolen icke t�nda upp eld p�: sabbatsdagen, var I �n �ren
bosatta.
4. Och Mose sade till Israels barns hela menigbet: �Detta �r vad
HERREN har bjudit och sagt:
5. L�ten bland eder upptaga en g�rd �t HERREN, sa att var och en
som har ett d�rtill villigt hj�rta b�r fram denna g�rd �t
HERREN: guld, silver och koppar,
>2 Mos. 25,2 f.
6. m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och vitt garn och geth�r,
7. r�df�rgade v�durskinn, tahasskinn, akacietr�,
8. olja till ljusstaken, kryddor till sm�rjelseoljan och till den
v�lluktande r�kelsen,
9. �ntligen onyxstenaroch infattningsstenar, till att anv�ndas f�r
efoden och f�r br�stsk�lden.
10. Och alla konstf�rfarna m�n bland eder m� komma och f�rf�rdiga
allt vad HERREN har bjudit:
11. tabernaklet, dess t�ckelse och �verdraget till detta, dess
h�ktor, br�der, tv�rst�nger, stolpar och fotstycken,
>2 Mos. 31,7 f. 39,33 f.
12. arken med dess st�nger, n�dastolen och den f�rl�t som skall
h�nga framf�r den,
13. bordet med dess st�nger och alla dess tillbeh�r och sk�debr�den,
14. ljusstaken med dess tillbeh�r och dess lampor, oljan till
ljusstaken,
15. r�kelsealtaret med dess st�nger, sm�rjelseoljan och den
v�lluktande r�kelsen, f�rh�nget f�r ing�ngen till tabernaklet,
16. br�nnoffersaltaret med tillh�rande koppargaller, dess st�nger
och alla dess tillbeh�r, b�ckenet med dess fotst�llning,
17. omh�ngena till f�rg�rden, dess stolpar och fotstycken, f�rh�nget
f�r porten till f�rg�rden,
18. tabernaklets pluggar och f�rg�rdens pluggar med deras streck,
19. �ntligen de stickade kl�derna till tj�nsten i helgedomen och
pr�sten Arons andra heliga kl�der, s� ock hans s�ners
pr�stkl�der.�
20. Och Israels barns hela menighet gick sin v�g bort ifr�n Mose.
21. Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hj�rta manades
d�rtill; och var och en som hade en d�rtill villig ande bar fram
en g�rd �t HERREN till f�rf�rdigande av uppenbarelset�ltet och
till allt arbete d�rvid och till de heliga kl�derna.
22. De kommo, b�de m�n och kvinnor, och framburo, var och en efter
sitt hj�rtas villighet, sp�nnen, �rringar, fingerringar och
halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde
offra �t HERREN n�gon g�va av guld.
23. Och var och en som hade i sin �go m�rkbl�tt, purpurr�tt,
rosenr�tt eller vitt garn eller geth�r eller r�df�rgade
v�durskinn eller tahasskinn bar fram det.
24. Och var och en som kunde giva s�som g�rd n�got av silver eller
koppar bar fram sin g�rd �t HERREN. Och var och en som hade i
sin �go akacietr� till f�rf�rdigande av n�got slags arbete bar
fram det.
25. Och alla konstf�rfarna kvinnor spunno med sin� h�nder m�rkbl�tt,
purpurr�tt, rosenr�tt ooh vitt garn och buro fram sin sp�nad;
26. och alla kvinnor som av sitt hj�rta manades d�rtill och hade
l�rt konsten spunno geth�r.
27. Och h�vdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till
att anv�ndas f�r efoden och f�r br�stsk�lden,
28. vidare kryddor och olja, till att anv�ndas f�r ljusstaken och
sm�rjelseoljan och den v�lluktande r�kelsen.
29. Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hj�rta var
villigt att b�ra fram n�got till f�rf�rdigande av allt det som
HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle g�ra, bar fram sin
frivilliga g�va �t HERREN.
30. och Mose sade till Israels barn: �Sen, HERREN har kallat och
n�mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
>2 Mos. 31,2 f.
31. och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med
f�rst�nd och kunskap och med allt slags sl�jdskicklighet,
32. b�de till att t�nka ut konstarbeten och till att arbeta i guld,
silver och koppar,
33. till att smida stenar f�r infattning: och till att snida i tr�,
korteligen, till att utf�ra alla slags konstarbeten.
34. �t honom och �t Oholiab, Allisamaks son, av Dans stam, har han
ock givit f�rm�ga att undervisa andra.
35. Han har uppfyllt deras hj�rtan med vishet till att utf�ra alla
stags snideriarbeten och konstv�vnader och brokiga v�vnader av
m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och vitt garn, s� ock andra
v�vnader, korteligen, alla slags arbeten och s�rskilt
konstv�vnadsarbeten.
36:1. [1]
[1] 3 Mos 36:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*02/36 Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet
1. Och Besalel och Oholiab och alla andra konstf�rfarna m�n, �t
vilka HERREN har givit vishet och f�rst�nd till att veta huru de
skola utf�ra allt arbete vid helgedomens f�rf�rdigande, skola
utf�ra det, i alla stycken s�som HERREN har bjudit.�
Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet
F�rf�rdigandet av tabernaklet, dess
t�ckelse, �verdrag, br�dst�llning,
f�rl�t och f�rh�nge.
2. D�refter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de
andra konstf�rfarna m�nnen, �t vilka HERREN hade givit vishet i
hj�rtat, alla som av sitt hj�rta manades att tr�la fram f�r att
utf�ra arbetet.
3. Och de mottogo fr�n Mose hela den g�rd som Israels barn hade
burit fram till utf�rande av arbetet vid helgedomens
f�rf�rdigande. Men man fortfor att b�ra fram till honom
frivilliga g�vor, morgon efter morgon.
4. D� kommo alla de konstf�rfarna m�n som utf�rde allt arbetet till
helgedomen, var och en fr�n det arbete som han utf�rde,
5. och sade till Mose: �Folket b�r fram mer �n som beh�ves f�r att
verkst�lla det arbete som HERREN har bjudit oss att utf�ra.�
6. D� bj�d Mose att man skulle l�ta utropa i l�gret: �Ingen, vare
sig man eller kvinna, m� vidare arbeta f�r att g�ra n�got till
helgedomen.� S� avh�lls folket ifr�n att b�ra fram flera g�vor.
7. Ty vad man hade skaffat samman var tillr�ckligt f�r allt det
arbete som skulle g�ras, och man hade till och med �ver.
8. S� gjorde nu alla de konstf�rfarna arbetarna tabernaklet av tio
tygv�der; av tvinnat vitt garn och av m�rkbl�tt, purpurr�tt och
rosenr�tt garn gjorde man dem, med kerube p�, i konstv�vnad.
>2 Mos. 26,1 f.
9. Var v�d gjordes tjugu�tta alnar l�ng och fyra alnar bred; alla
v�derna fingo samma m�tt.
10. Och man fogade tillhopa fem av v�derna med varandra; likas�
fogade man tillhopa de fem �vriga v�derna med varandra.
11. Och man satte �glor av m�rkbl�tt garn i kanten p� den ena v�den,
ytterst p� det hopfogade stycket; s� gjorde man ock i kanten p�
den v�d som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
12. Femtio �glor satte man p� den ena v�del, och femtio �glor satte
man ytterst p� motsvarande v�d i det andra hopfogade stycket, s�
att �glorna svarade emot varandra.
13. Och man gjorde femtio h�ktor av guld och fogade v�derna tillhopa
med varandra medelst h�ktorna, s� att tabernaklet utgjorde ett
helt.
14. Man gjorde och tygv�der av geth�r till ett t�ckelse �ver
tabernaklet; elva s�dana v�der gjorde man.
>2 Mos. 26,7 f.
15. Var v�d gjordes trettio alnar l�ng och fyra alnar bred, de elva
v�derna fingo samma m�tt.
16. Fem av v�derna fogade man tillhopa till ett s�rskilt styeke,
17. och likaledes de sex �vriga v�derna till ett s�rskilt
stycke. Och man satte femtio �glor i kanten p� den v�d som satt
ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio �glor satte man
i kanten p� motsvarande v�d i det andra hopfogade stycket.
18. Och man gjorde femtio h�ktor av koppar f�r att foga tillhopa
t�ckelset, s� att det kom att utg�ra ett helt.
19. Vidare gjorde man ett �verdrag av r�df�rgade v�durskinn till
t�ckelset, och ytterligare ett �verdrag av tahasskinn att l�gga
ovanp� detta.
20. Br�derna till tabernaklet gjorde man av akacietr� och st�llde
dem uppr�tt.
>2 Mos. 26,15 f.
21. Tio alnar l�ngt och en och en halv aln brett gjordes vart br�de.
22. P� vart br�de sattes tv� tappar, f�rbundna sinsemellan med en
list; s� gjorde man p� alla br�derna till tabernaklet.
23. Och av tabernaklets br�der satte man tjugu p� s�dra sidan,
s�derut.
24. Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att s�tta under de
tjugu br�derna, tv� fotstycken under vart br�de f�r dess tv�
tappar.
25. Likaledes satte man p� tabernaklets andra sida, den norra sidan,
tjugu br�der,
26. med deras fyrtio fotstycken av silver, tv� fotstycken under vart
br�de.
27. Men p� baksidan av tabernaklet, v�sterut, satte man sex br�der.
28. Och tv� br�der satte man p� tabernaklets h�rn, p� baksidan;
29. och vartdera av dessa var sammanfogat av tv� nedtill, och
likaledes sammanh�ngande upptill, till den f�rsta ringen. S�
gjorde man med dem b�da, i de b�da h�rnen.
30. S�ledes blev det �tta br�der med tillh�rande fotstycken av
silver, sexton fotstycken, n�mligen tv� fotstycken under vart
br�de.
31. Och man gjorde tv�rst�nger av akacietr�, fem till de br�der som
voro p� tabernaklets ena sida,
32. och fem tv�rst�nger till de br�der som voro p� tabernaklets
andra sida, och fem tv�rst�nger till de br�der som voro p�
tabernaklets baksida, v�sterut.
33. Och man satte den mellersta tv�rst�ngen s�, att den gick tv�rs
�ver, mitt p� br�derna, fr�n den ena �ndan till den andra.
34. Och br�derna �verdrog man med: guld, och ringarna p� dem, i
vilka tv�rst�ngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och
tv�rst�ngerna �verdrog man med guld.
35. Man gjorde ock f�rl�ten av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och
tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstv�vnad, med keruber p�.
>2 Mos. 26,31 f.
36. Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr� och �verdrog
dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man g�t
till dem fyra fotstycken av silver.
37. Och man gjorde ett f�rh�nge f�r ing�ngen till t�ltet, i brokig
v�vnad av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat vitt
garn,
38. och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar
och deras kransar �verdrog man med guld, och deras fem
fotstycken gjordes av koppar.
*02/37 Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet
Arken, n�dastolen, bordet, ljusstaken
och r�kelsealtaret f�rf�rdigas.
1. Och Besalel gjorde arken av akacietr�, tv� och en halv aln l�ng,
en och en halv aln bred och en och en halv aln h�g.
>2 Mos. 25,10 f.
2. Och han �verdrog den med rent guld innan och utan; och han
gjorde p� den en rand av guld runt omkring.
3. Och han g�t till den fyra ringar: av guld och satte dem �ver de
fyra f�tterna, tv� ringar p� ena sidan och tv� ringar p� andra
sidan.
4. Och han gjorde st�nger av akacietr� och �verdrog dem med guld.
5. Och st�ngerna sk�t han in i ringarna, p� sidorna av arken, s�
att man kunde b�ra arken.
6. Och han gjorde en n�dastol av rent guld, tv� och en halv aln
l�ng och en och en h alv aln bred.
7. Och han gjorde tv� keruber av guld; i drivet arbete gjorde han
dem och satte dem vid de b�da �ndarna av n�dastolen,
8. en kerub vid ena �ndan och en kerub vid andra �ndan. I ett
stycke med n�dastolen gjorde han keruberna vid dess b�da �ndar.
9. Och keruberna bredde ut sina vingar och h�llo dem upp�t, s� att
de �vert�ckte n�dastolen med sina vingar, under det att de hade
sina ansikten v�nda mot varandra; ned mot n�dastolen v�nde
keruberna sina ansikten.
10. Han gjorde ock bordet av akacietr�, tv� alnar l�ngt, en aln
brett och en och en halv aln h�gt.
>2 Mos. 25,23 f.
11. Och han �verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av
guld d�rp� runt omkring.
12. Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och
runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
13. Och han g�t till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i
de fyra h�rnen vid de fyra f�tterna.
14. Invid listen sattes ringarna, f�r att st�ngerna skulle skjutas
in i dem, s� att man kunde b�ra bordet.
15. Och han gjorde st�ngerna av akacietr� ocb �verdrog dem med guld;
s� kunde man b�ra bordet.
16. Och han gjorde k�rlen till bordet av rent guld, faten och
sk�larna, b�garna och kannorna med vilka man skulle utgjuta
drickoffer.
17. Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde
ban ljusstaken med dess fotst�llning och dess mittelr�r;
kalkarna d�rp�, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
>2 Mos. 25,31 f.
18. Och sex armar utgingo fr�n ljus stakens sidor, tre armar fr�n
ena sidan och tre armar fr�n andra sidan.
19. P� den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor,
vardera best�ende av en kula och en blomma, och p� den andra
armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
best�ende av en kula och en blomma; s� gjordes p� de sex armar
som utgingo fr�n ljusstaken
20. Men p� sj�lva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande
mandelblommor, med sina kulor och blommor.
21. En kula sattes under det f�rsta armparet som utgick fran
ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
armparet som utgick fr�n ljusstaken, i ett stycke med den, och
en kula under det tredje armparet som utgick fr�n ljusstaken, i
ett stycke med den: allts� under de sex armar som utgingo fr�n
den.
22. Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans
ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
23. Och han gjorde till den sju lampor, s� ock lampt�nger och
brickor till den av rent guld.
24. Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbeh�r.
25. Och han gjorde r�kelsealtaret av akacietr�, en aln l�ngt och en
aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv� alnar h�gt; dess
horn gjordes i ett stycke d�rmed.
>2 Mos. 30,1 f.
26. Och han �verdrog det med rent guld, dess skiva, dess v�ggar runt
omkring och dess h�rn; och han gjorde en rand av guld d�rp� runt
omkring.
27. Och han gjorde till det tv� ringar av guld och satte dem
nedanf�r randen, p� dess b�da sidor, p� de b�da sidostyckena,
f�r att st�nger skulle skjutas in i dem, s� att m�n med dem
kunde b�ra altaret.
28. Och han gjorde st�ngerna av akacietr� och �verdrog dem med guld.
29. Han gjorde ock den heliga sm�rjelseoljan ocb den rena,
v�lluktande r�kelsen, konstm�ssigt beredda.
>2 Mos. 30,23 f., 34 f.
*02/38 Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet
Br�nnoffersaltaret, kopparb�ckenet och
f�rg�rdens tillbeh�r f�rf�rdigas.
Kostnaden f�r det hela.
1. Han gjorde ock br�nnoffersaltaret av akacietr�, fem alnar l�ngt
och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar
h�gt.
>2 Mos. 27,1 f.
2. Och han gjorde h�rn d�rtill och satte dem i dess fyra h�rn; i
ett stycke d�rmed gjordes h�rnen. Och han �verdrog det med
koppar.
3. Och han gjorde altarets alla tillbeh�r, askk�rlen, skovlarna,
sk�larna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbeh�r gjorde han
av koppar.
4. Och han gjorde till altaret ett galler, ett n�tverk av koppar,
och satte det under dess avsats, nedtill, s� att det r�ckte upp
till mitten.
5. Och han gdt fyra ringar och satte dem i de fyra h�rnen p�
koppargallret, f�r att st�ngerna skulle skjutas in i dem.
6. Och han gjorde st�ngerna av akacietr� och �verdrog dem med
koppar.
7. Och han sk�t st�ngerna in i ringarna p� altarets sidor, s� att
man kunde b�ra det med dem. Ih�ligt gjorde han det, av plankor.
8. Han gjorde ock b�ckenet av koppar med dess fotst�llning av
koppar och anv�nde d�rtill speglar, som hade tillh�rt de kvinnor
vilka hade tj�nstg�ring vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
>2 Mos 30,18 f.
9. Han gjorde ock f�rg�rden. F�r den s�dra sidan, s�derut, gjordes
omh�ngena till f�rg�rden av tvinnat sitt garn, hundra alnar
l�nga;
>2 Mos. 27,9.
10. till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken,
av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
11. Likaledes gjordes de f�r norra sidan hundra alnar l�nga; till
dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av
koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
12. Och f�r v�stra sidan gjordes omh�ngen som voro femtio alnar
l�nga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio
fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
13. Och f�r framsidan, �sterut, gjordes de femtio alnar l�nga.
14. Omh�ngena gjordes femton alnar l�nga p� ena sidan d�rav, med tre
stolpar p� tre fotstycken; likaledes gjordes omh�ngena p� andra
sidan femton alnar l�nga -- allts� lika p� b�da sidor om porten
till f�rg�rden -- med tre stolpar p� tre fotstycken.
15. Alla omh�ngena runt omkring f�rg�rden gjordes av tvinnat vitt
garn;
16. och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas
hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar
�verdrogos med silver;
17. alla f�rg�rdens stolpar f�rs�gos med kransar av silver.
18. Och f�rh�nget f�r porten till f�rg�rden gjordes i brokig v�vnad
av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat vitt garn, tjugu
alnar l�ngt och fem alnar h�gt, efter tygets bredd, i likhet med
f�rg�rdens omh�ngen;
19. och till det gjordes fyra stolpar p� fyra fotstycken, av koppar;
men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar �verdrogos
med silver, och deras kransar gjordes av silver.
20. Alla pluggarna till tabernaklet och till f�rg�rden runt omkring
gjordes av koppar.
21. F�ljande �r vad som ber�knas hava �tg�tt till tabernaklet,
vittnesb�rdets tabernakel, vilken ber�kning gjordes efter Moses
befallning genom leviternas f�rsorg, under ledning av Itamar,
pr�sten Arons son;
22. och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam,
f�rf�rdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
23. och till medhj�lpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans
stam, en man kunnig i snideri och konstv�vnad och i konsten att
v�va brokigt med m�rkbl�tt, purpnrr�tt, rosenr�tt och vitt garn.
24. Det guld som anv�ndes till arbetet, vid f�rf�rdigandet av hela
helgedomen, det guld som hade blivit givet s�som offer, utgjorde
sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar,
efter helgedomssikelns vikt.
25. Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inm�nstrades,
utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem
siklar, efter helgedomssikelns vikt.
26. En beka, det �r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom
p� var person, p� var och en som upptogs bland de inm�nstrade,
var och en som var tjugu �r gammal eller d�rut�ver: sex hundra
tre tusen fem hundra femtio personer.
>2 Mos. 30,13 f. 4 Mos. 1,46.
27. Och de hundra talenterna silver anv�ndes till gjutningen av
fotstyckena f�r helgedomen och av fotstyckena f�r f�rl�ten, ett
hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart
fotstycke.
28. Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anv�ndes till
att g�ra hakar till stolparna och till att �verdraga deras
knoppar och g�ra kransar till dem.
29. Och den koppar som hade blivit given s�som offer utgjorde
sjuttio talenter och tv� tusen fyra hundra siklar.
30. D�rav gjorde man fotstyckena till uppenbarelset�ltets ing�ng, s�
ock kopparaltaret med tillh�rande koppargaller och altarets alla
tillbeh�r,
31. vidare fotstyckena till f�rg�rden, runt omkring, och fotstyckena
till f�rg�rdens port, �ntligen alla tabernaklets pluggar och
alla f�rg�rens pluggar, runt omkring.
*02/39 Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet
Pr�stkl�derna f�rf�rdigas. Tabernaklets
tillbeh�r avl�mnas.
1. Och av det m�rkbl�a, det purpurr�da och det rosenr�da garnet
gjorde man stickade kl�der till tj�nsten i helgedomen; och man
gjorde de andra heliga kl�derna som Aron skulle hava, s�som
HERREN hade bjudit Mose.
>2 Mos. 28,2 f.
2. Efoden gjorde man av guld ocb av m�rkbl�tt, purpurr�tt,
rosenr�tt och tvinnat vitt garn.
>2 Mos. 28,6 f
3. Man hamrade ut guldet till tunna pl�tar och skar dessa i tr�dar,
s� att man kunde v�va in det i det m�rkbl�a, det purpurr�da, det
rosenr�da och det vita garnet, med konstv�vnad.
4. Till den gjorde man axelstycken, som skulle f�stas ihop; vid
sina b�da �ndar f�stes den ihop.
5. Och sk�rpet, som skulle sitta p� efoden och sammanh�lla den,
gjordes i ett stycke med den och av samma slags v�vnad: av guld
och av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och tvinnat vitt garn,
allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
6. Och onyxstenarna omgav man med fl�tverk av guld; p� dem voro
Israels s�ners namn inristade, p� samma s�tt som mall graverar
signetringar.
7. Och man satte dem p� efodens axelstycken, f�r att stenarna
skulle bringa Israels barn i �minnelse, allt s�som HERREN hade
bjudit Mose.
8. Br�stsk�lden gjorde man i konstv�vnad, i samma slags v�vnad som
efoden: av guld och av m�rkbl�tt, purpurr�tt, rosenr�tt och
tvinnat vitt garn.
>2 Mos. 28,15 f.
9. Br�stsk�lden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en v�ska
gjorde man den: ett kvarter l�ng och ett kvarter bred, i form av
en v�ska.
10. Och man besatte den med fyra rader stenar: i f�rsta raden en
karneol, en topas och en smaragd;
11. i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
12. i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
13. i fj�rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med fl�tverk
av guld blevo de omgivna i sina infattningar.
14. Stenarna voro tolv, efter Israels s�ners namn, en f�r vart namn;
var sten bar namnet p� en av de tolv stammarna, inristat p�
samma s�tt som man graverar signetringar.
15. Och man gjorde till br�stsk�lden kedjor i virat arbete, s�som
man g�r snodder, av rent guld.
16. Man gjorde vidare tv� fl�tverk av guld ooh tv� ringar av guld
och satte dessa b�da ringar i tv� av br�stsk�ldens h�rn.
17. Och man f�ste de b�da guldsnodderna vid de b�da ringarna, i
br�stsk�ldens h�rn.
18. Och de tv� snoddernas b�da andra �ndar f�ste man vid de tv�
fl�tverken och f�ste dem s� vid efodens axelstycken p� dess
framsida.
19. Och man gjorde tv� andra ringar av guld och satte dem i
br�stsk�ldens b�da andra h�rn, vid den kant d�rp�, som var v�nd
in�t mot efoden.
20. Och ytterligare gjorde man tv� ringar av guld och f�ste dem vid
efodens b�da axelstycken, nedtill p� dess framsida, d�r den
f�stes ihop, ovanf�r efodens sk�rp.
21. Och man kn�t fast br�stsk�lden med ett m�rkbl�tt sn�re, som gick
fr�n dess ringar in i efodens ringar, s� att den satt ovanf�r
efodens sk�rp, p� det att br�stsk�lden icke skulle lossna fr�n
efoden, allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
22. Efodk�pan gjorde man av v�vt tyg, helt och h�llet morkbl�tt.
>2 Mos. 28,31 f.
23. Och mitt p� k�pan gjordes en �ppning, lik �ppningen p� en
pansarskjorta; �ppningen omgavs n�mligen med en kant, f�r att
den icke skulle slitas s�nder.
24. Och p� k�pans nedre f�ll satte man granat�pplen, gjorda av
m�rkbl�tt, purpurr�tt och rosenr�tt tvinnat garn.
25. Och man gjorde bj�llror av rent guld och satte dessa bj�llror
mellan granat�pplena runt omkring f�llen p� k�pan, mellan
granat�pplena:
26. en bj�llra och s� ett granat�pple, scdan en bj�llra och s� �ter
ett granat�pple, runt omkring f�llen p� k�pan, att b�ras vid
tj�nstg�ringen, s�som HERREN hade bjudit Mose.
27. Och man gjorde �t Aron och hans s�ner livkl�dnaderna av vitt
garn, i v�vt arbete,
>2 Mos. 28,39 f.
28. huvudbindeln av vitt garn, h�gtidshuvorna av vitt garn och
linnebenkl�derna av tvinnat vitt garn,
29. �ntligen b�ltet av tvinnat vitt garn och av m�rkbl�tt,
purpurr�tt och rosenr�tt garn, i brokig v�vnad, allt s�som
HERREN hade bjudit Mose.
30. Och man gjorde pl�ten till det heliga diademet av rent guld, och
p� den skrev man, s�som man graverar signetringar: �Helgad �t
HERREN.�
>2 Mos. 28,36 f.
31. Och man f�ste vid den ett m�rkbl�tt sn�re och satte den ovanp�
huvudbindeln, allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
32. S� blev d� allt arbetet p� uppenbarelset�ltets tabernakel
fullbordat. Israels barn utf�rde det; de gjorde i alla stycken
s�som HERREN hade bjudit Mose.
33. Och de f�rde fram till Mose tabernaklet, dess t�ckelse och alla
des tillbeh�r, dess h�ktor, br�der, tv�rst�nger, stol par och
fotstycken,
>2 Mos. 31,7 f. 35,11 f.
34. �verdraget av r�df�rgade v�durskinn och �verdraget av tahasskinn
och den f�rl�t som skulle h�nga framf�r arken,
35. vidare vittnesb�rdets ark medidess st�nger, s� ock n�dastolen,
36. bordet med alla dess tillbeh�r och sk�debr�den,
37. den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle s�ttas p� den och
alla dess andra tillbeh�r, oljan till ljusstaken,
38. det gyllene altaret, sm�rjelseoljan och den v�lluktande
r�kelsen, f�rh�nget f�r ing�ngen till t�ltet,
39. kopparaltaret med tillh�rande koppargaller, dess st�nger och
alla dess tillbeh�r, b�ckenet med dess fotst�llning.
40. omh�gena till f�rg�rden, dess stolpar och fotstycken, f�rh�nget
f�r porten till f�rg�rden, dess streck och pluggar, alla redskap
till arbetet vid uppenbarelset�ltets tabernakel
41. �ntligen de stickade kl�derna till tj�nsten i helgedomen och
pr�sten Arons andra heliga kl�der, s� ock hans s�ners
pr�stkl�der.
42. S�som HERREN bade bjudit Mose s� hade Israels barn i alla
stycken gjort allt arbete.
43. Och Mose bes�g allt arbetet och fann att de hade utf�rt det, att
de hade gjort s�som HERREN hade bjudit. Och Mose v�lsignade dem
*02/40 Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet
Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet
Tabernaklet s�ttes upp och helgas.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �N�r den f�rsta m�naden ing�r, skall du p� f�rsta dagen i
m�naden upps�tta uppenbarelset�ltets tabernakel.
3. Och du skall d�ri s�tta vittnesb�rdets ark och h�nga f�rl�ten
framf�r arken.
>2 Mos. 26,33 f.
4. Och du skall f�ra bordet ditin och l�gga upp p� detta vad d�r
skall vara upplagt; och du skall f�ra ditin ljusstaken och s�tta
upp lamporna p� den.
5. Och du skall st�lla det gyllene r�kelsealtaret framf�r
vittnesbordets ark; och du skall s�tta upp f�rh�nget f�r
ing�ngen till tabernaklet.
>2 Mos. 30,1 f.
6. Och br�nnoffersaltaret skall du st�lla framf�r ing�ngen till
uppenbarelset�ltets tabernakel.
7. Och du skall st�lla b�ckenet mellan uppenbarelset�ltet och
altaret och gjuta vatten d�ri.
8. Och du skall s�tta upp f�rg�rdsh�gnaden runt omkring och h�nga
upp f�rh�nget f�r porten till f�rg�rden.
9. Och du skall taga sm�rjelseoljan och sm�rja tabernaklet och allt
vad d�ri �r och helga det j�mte alla dess tillbeh�r, s� att det
bliver heligt.
>2 Mos. 30,26 f.
10. Du skall ock sm�rja br�nnoffersaltaret j�mte alla dess tillbeh�r
och helga altaret; s� bliver altaret h�gheligt.
>2 Mos. 29,37.
11. Du skall ock sm�rja b�ckenet j�mte dess fotst�llning och helga
det.
12. D�refter skall du f�ra Aron och hans s�ner fram till
uppenbarelset�ltets ing�ng och tv� dem med vatten.
>2 Mos. 29,4 f.
13. Och du skall s�tta p� Aron del heliga kladerna, och sm�rja honom
och helga honom till att bliva pr�st �t mig
14. Och du skall f�ra fram hans s�ner och s�tta livkl�dnader p� dem.
15. Och du skall sm�rja dem, s�som du smorde deras fader, till att
bliva pr�ster �t mig. S� skall denna deras sm�rjelse bliva f�r
dem en invigning till ett ev�rdligt pr�stad�me, sl�kte efter
sl�kte.
16. Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken s�som HERREN
hade bjudit honom.
17. S� blev d� tabernaklet uppsatt i f�rsta m�naden av andra �ret,
p� f�rsta dagen i m�naden.
18. D� satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken,
st�llde fast dess br�der, sk�t in dess tv�rst�nger och satte upp
dess stolpar.
19. Och han bredde t�ckelset �ver tabernaklet och lade ovanp�
t�ckelset dess �verdrag allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
20. Och han tog vittnesb�rdet och lade det in i arken och satte
st�ngerna p� arken; och han satte n�dastolen ovanp� arken.
>2 Mos. 25,16. Hebr. 9,4.
21. Sedan f�rde han arken in i tabernaklet och satte upp f�rl�ten
som skulle h�nga framf�r arken, och h�ngde s� f�r vittnesb�rdets
ark, allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
>2 Mos. 26,33.
22. Och han satte bordet i uppenbarelset�ltet, vid tabernaklets
norra sida, utanf�r f�rl�ten,
23. och lade upp p� detta de br�d som skulle vara upplagda inf�r
HERRENS ansikte, allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
24. Och han st�llde ljusstaken in i uppenbarelset�ltet, mitt emot
bordet, p� tabernaklets s�dra sida,
25. och satte upp lamporna inf�r HERRENS ansikte, s�som HERREN hade
bjudit Mose.
26. Och han st�llde det gyllene altaret in i uppenbarelset�ltet,
framf�r f�rl�ten,
27. och ant�nde v�lluktande r�kelse d�rp�, s�som HERREN hade bjudit
Mose.
28. Och han satte upp f�rh�nget f�r ing�ngon till tabernaklet.
29. Och br�nnoffersaltaret st�llde han vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltets tabernakel och offrade br�nnoffer och
spisoffer d�rp�, s�som HERREN hade bjudit Mose.
30. Och han st�llde b�ckenet mellan uppenbarelset�ltet och altaret
och g�t vatten till tvagning d�ri.
>2 Mos. 30,18 f.
31. Och Mose och Aron och hans s�ner tv�dde sedermera sina h�nder
och f�tter med vatten d�rur;
32. s� ofta de skulle g� in i uppenbarelset�ltet eller tr�da fram
till altaret, tv�dde de sig, s�som HERREN hade bjudit Mose.
33. Och han satte upp f�rg�rdsh�gnaden runt omkring tabernaklet och
altaret, och h�ngde upp f�rh�nget f�r porten till f�rg�rden. S�
fullbordade Mose allt arbetet.
34. D� �vert�ckte molnskyn uppenbarelset�ltet, och HERRENS h�rlighet
uppfyllde tabernaklet;
>4 Mos. 9,15 f. 1 Kon. 8,10 f.
35. och Mose kunde icke g� in i uppenbarelset�ltet, eftersom
molnskyn vilade d�r�ver och HERRENS h�rlighet uppfyllde
tabernaklet.
36. Och s� ofta molnskyn h�jde sig fr�n tabernaklet, br�to Israels
barn upp; s� gjorde de under hela sin vandring.
37. Men s� l�nge molnskyn icke h�jde sig, br�to de icke upp, utan
stannade �nda till den dag d� den �ter h�jde sig.
38. Ty HERRENS molnsky vilade om dagen �ver tabernaklet, och om
natten var eld i den; s� var det inf�r alla Israels barns �gon
under hela deras vandring.
>2Mos. 13,21 f. 4 Mos. 14,14. 5 Mos. 1,33. Neh. 9,19.
>Ps. 78,14. 105,39. 1 Kor. 10,1.
*03/ Tredje Mosebok (Leviticus)
*03/01 Tredje Mosebok (Leviticus), 1 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 1 Kapitlet
Lagen om br�nnoffer.
1. Och HERREN kallade p� Mose och talade till honom ur
uppenbarelset�ltet och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r n�gon bland eder
vill b�ra fram ett offer �t HERREN, skolen I taga edert offer av
boskapen, antingen av f�kreaturen eller av sm�boskapen.
3. Om han vill b�ra fram ett br�nnoffer av f�kreaturen, s� skall
han d�rtill taga ett felfritt djur av hank�n och f�ra det fram
till uppenbarelset�ltets ing�ng, f�r att han m� bliva
v�lbehaglig inf�r HERRENS ansikte.
4. Och han skall l�gga sin hand p� br�nnoffersdjurets huvud; s�
bliver det v�lbehagligt, och f�rsoning bringas f�r honom.
5. Och han skall slakta ungtjuren inf�r HERRENS ansikte; och Arons
s�ner, pr�sterna, skola b�ra fram blodet, och de skola st�nka
blodet runt omkring p� det altare som st�r vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet.
6. Och han skall draga av huden p� br�nnoffersdjuret och dela det i
dess stycken.
7. Och pr�sten Arons s�ner skola g�ra upp eld p� altaret och l�gga
ved p� elden.
8. Och Arons s�ner, pr�sterna, skola l�gga styckena, huvudet och
istret ovanp� veden som ligger p� altarets eld.
9. Men in�lvorna och f�tterna skola tv�s i vatten. Och pr�sten
skall f�rbr�nna alltsammans p� altaret: ett br�nnoffer, ett
eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
10. Men om han vill b�ra fram ett br�nnoffer av sm�boskapen, vare
sig av f�ren eller av getterna, s� skall han d�rtill taga ett
felfritt djur av hank�n.
11. Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inf�r
HERRENS ansikte, och Arons s�ner, pr�sterna, skola st�nka dess
blod p� altaret runt omkring.
12. Och han skall dela det i dess stycken och fr�nskilja dess huvud
och ister; och pr�sten skall l�gga detta ovanp� veden som ligger
p� altarets eld.
13. Men in�lvorna och f�tterna skola tv�s i vatten. Och pr�sten
skall offra alltsammans och f�rbr�nna det p� altaret; det �r ett
br�nnoffer, ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
14. Men om han vill b�ra fram �t HERREN ett br�nnoffer av f�glar, s�
skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor.
15. Och pr�sten skall b�ra fram djuret till altaret och vrida
huvudet av det och f�rbr�nna det p� altaret. Och dess blod skall
utkramas p� altarets v�gg.
16. Men dess kr�va med orenligheten d�ri skall han taga ut, och han
skall kasta den vid sidan av altaret, �sterut, p� askh�gen.
17. Och han skall fl�ka upp det invid vingarna, dock utan att
fr�nskilja dessa; och pr�sten skall f�rbr�nna det p� altaret,
ovanp� veden som ligger p� elden. Det �r ett br�nnoffer, ett
eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
*03/02 Tredje Mosebok (Leviticus), 2 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 2 Kapitlet
Lagen om spisoffer.
1. Och n�r n�gon vill b�ra fram ett spisoffer �t HERREN skall hans
offer vara av fint mj�l, och han skall gjuta olja d�rp� och
l�gga r�kelse d�rp�.
2. Och han skall b�ra det fram till Arons s�ner, pr�sterna; och
pr�sten skall taga en handfull d�rav, n�mligen av mj�let och
oljan, d�rtill all r�kelsen, och skall p� altaret f�rbr�nna
detta, som utg�r sj�lva altaroffret: ett eldsoffer till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
3. Och det som �r �ver av spisoffret skall tillh�ra Aron och hans
s�ner. Bland HERRENS eldsoffer �r det h�gheligt.
4. Men n�r du vill b�ra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
skall det vara av fint mj�l, osyrade kakor, begjutna med olja,
och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
5. Och om ditt offer �r ett spisoffer som tillredes p� pl�t, s�
skall det vara av fint mj�l, begjutet med olja, osyrat.
6. Du skall bryta s�nder det i stycken och gjuta olja d�rp�. Det �r
ett spisoffer.
7. Och om ditt offer �r ett spisoffer som tillredes i panna, s�
skall det tillredas av fint mj�l med olja.
8. Det spisoffer som �r tillrett p� n�got av dessa s�tt skall du
f�ra fram till HERREN; det skall b�ras fram till pr�sten, och
han skall hava det fram till altaret.
9. Och pr�sten skall av spisoffret taga den del som utg�r sj�lva
altaroffret och f�rbr�nna den p� altaret: ett eldsoffer till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
10. Och det som �r �ver av spisoffret skall tillh�ra Aron och hans
s�ner. Bland HERRENS eldsoffer �r det h�gheligt.
11. Intet spisoffer som I viljen b�ra fram �t HERREN skall vara
syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I f�rbr�nna
n�got s�som eldsoffer �t HERREN.
12. S�som f�rstlingsoffer m�n I b�ra fram s�dant �t HERREN, men p�
altaret m� det icke komma f�r att vara en v�lbehaglig lukt.
13. Och alla dina spisoffer skall du bestr� med salt; du m� icke
l�ta din Guds f�rbunds salt fattas p� ditt spisoffer. Till alla
dina offer skall du offra salt.
14. Men om du vill b�ra fram �t HERREN ett spisoffer av
f�rstlingsfrukter, skall du s�som ett s�dant spisoffer av dina
f�rstlingsfrukter b�ra fram ax, rostade vid eld, s�nderst�tta,
av gr�nskuren s�d.
15. Och du skall gjuta olja d�rp� och l�gga r�kelse d�rp�. Det �r
ett spisoffer.
16. Och pr�sten skall f�rbr�nna den del av de s�nderst�tta axen och
av oljan, som utg�r sj�lva altaroffret, j�mte all r�kelsen
d�rp�: ett eldsoffer �t Herren.
*03/03 Tredje Mosebok (Leviticus), 3 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 3 Kapitlet
Lagen om tackoffer.
1. Och om n�gon vill b�ra fram ett tackoffer, och han vill taga
sitt offer av f�kreaturen, s� skall han st�lla fram inf�r
HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hank�n eller av
honk�n.
2. Och han skall l�gga sin hand p� sitt offerdjurs huvud och sedan
slakta det vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet; och Arons s�ner,
pr�sterna, skola st�nka blodet p� altaret runt omkring.
3. Och av tackoffret skall han s�som eldsoffer �t Herren b�ra fram
det fett som omsluter in�lvorna, och allt det fett som sitter p�
in�lvorna,
4. och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem invid l�nderna,
s� ock leverfettet, vilket han skall fr�nskilja invid njurarna.
5. Och Arons s�ner skola f�rbr�nna det p� altaret, ovanp�
br�nnoffret, p� veden som ligger p� elden: ett eldsoffer till en
v�lbehaglig lukt f�r Herren.
6. Men om n�gon vill b�ra fram �t HERREN ett tackoffer av
sm�boskapen, s� skall han d�rtill taga ett felfritt djur, av
hank�n eller av honk�n.
7. Om det �r ett f�r som han vill offra, s� skall han st�lla fram
det inf�r HERRENS ansikte.
8. Och han skall l�gga sin hand p� sitt offerdjurs huvud och sedan
slakta det framf�r uppenbarelset�ltet; och Arons s�ner skola
st�nka dess blod p� altaret runt omkring.
9. Och av tackoffersdjuret skall han s�som eldsoffer �t HERREN
offra dess fett, hela svansen, fr�nskild invid ryggraden, och
det fett som omsluter in�lvorna, och allt det fett som sitter p�
in�lvorna,
10. och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem invid l�nderna,
s� ock leverfettet, vilket han skall fr�nskilja invid njurarna.
11. Och pr�sten skall f�rbr�nna det p� altaret: en eldsoffersspis �t
HERREN.
12. Likaledes, om n�gon vill offra en get, s� skall han st�lla fram
denna inf�r HERRENS ansikte.
13. Och han skall l�gga sin hand p� dess huvud och sedan slakta den
framf�r uppenbarelset�ltet; och Arons s�ner skola st�nka dess
blod p� altaret runt omkring.
14. Och han skall d�rav s�som eldsoffer �t HERREN offra det fett som
omsluter in�lvorna, och allt det fett som sitter p� in�lvorna,
15. och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem invid l�nderna,
s� ock leverfettet, vilket han skall fr�nskilja invid njurarna.
16. Och pr�sten skall f�rbr�nna detta p� altaret: en eldsoffersspis,
till en v�lbehaglig lukt. Allt fettet skall tillh�ra HERREN.
17. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till
sl�kte, var I �n �ren bosatta: intet fett och intet blod skolen
I f�rt�ra.
*03/04 Tredje Mosebok (Leviticus), 4 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 4 Kapitlet
Lagen om syndoffer.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g: Om n�gon oupps�tligen syndar mot
n�got HERRENS bud genom vilket n�got f�rbjudes, och han allts�
g�r n�got som �r f�rbjudet, s� g�ller f�ljande:
3. Om det �r den smorde pr�sten som har syndat och d�rvid dragit
skuld �ver folket, s� skall han f�r den synd han har beg�tt
offra en felfri ungtjur �t HERREN till syndoffer.
4. Och han skall f�ra tjuren fram inf�r HERRENS ansikte, till
uppenbarelset�ltets ing�ng. Och han skall l�gga sin hand p�
tjurens huvud och sedan slakta tjuren inf�r HERRENS ansikte.
5. Och den smorde pr�sten skall taga n�got av tjurens blod och b�ra
det in i uppenbarelset�ltet,
6. och pr�sten skall doppa sitt finger i blodet och st�nka blodet
sju g�nger inf�r HERRENS ansikte, vid f�rl�ten till helgedomen.
7. D�refter skall pr�sten med blodet bestryka hornen p� den
v�lluktande r�kelsens altare, som st�r inf�r HERRENS ansikte i
uppenbarelset�ltet; men allt det �vriga blodet av tjuren skall
han gjuta ut vid foten av br�nnoffersaltaret, som st�r vid
ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
8. Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom --
det fett som omsluter in�lvorna, och allt det fett som sitter p�
in�lvorna,
9. och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem invid l�nderna,
s� ock leverfettet, vilket han skall fr�nskilja invid njurarna
--
10. p� samma s�tt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
pr�sten skall f�rbr�nna det p� br�nnoffersaltaret.
11. Men tjurens hud och allt hans k�tt j�mte hans huvud och hans
f�tter hans in�lvor och hans orenlighet,
12. korteligen, allt det �vriga av tjuren, skall han f�ra bort
utanf�r l�gret till en ren plats, d�r man sl�r ut askan, och
br�nna upp det p� ved i eld; p� den plats d�r man sl�r ut askan
skall det br�nnas upp.
13. Och om Israels hela menighet beg�r synd oupps�tligen, och utan
att f�rsamlingen m�rker det, i det att de bryta mot n�got
Herrens bud genom vilket n�got f�rbjudes och s� �draga sig
skuld,
14. och den synd de hava beg�tt sedan bliver k�nd, s� skall
f�rsamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola f�ra
honom fram inf�r uppenbarelset�ltet;
15. och de �ldste i menigheten skola l�gga sina h�nder p� tjurens
huvud inf�r Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
inf�r HERRENS ansikte.
16. Och den smorde pr�sten skall b�ra n�got av tjurens blod in i
uppenbarelset�ltet,
17. och pr�sten skall doppa sitt finger i blodet och st�nka sju
g�nger inf�r HERRENS ansikte, vid f�rl�ten.
18. D�refter skall han med blodet bestryka hornen p� det altare som
st�r inf�r HERRENS ansikte i uppenbarelset�ltet; men allt det
�vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
br�nnoffersaltaret, som st�r vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet.
19. Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och f�rbr�nna
det p� altaret.
20. S� skall han g�ra med tjuren; s�som han skulle g�ra med den
f�rra syndofferstjuren, s� skall han g�ra med denna. N�r s�
pr�sten bringar f�rsoning f�r dem, d� bliver dem f�rl�tet.
21. Och han skall f�ra ut tjuren utanf�r l�gret och br�nna upp
honom, s�som han skulle g�ra med den f�rra tjuren. Detta �r
syndoffret f�r f�rsamlingen.
22. Om en h�vding syndar, i det att han oupps�tligen bryter mot
n�got HERRENS, sin Guds, bud genom vilket n�got f�rbjudes, och
han sj�lv m�rker att han har �dragit sig skuld,
23. eller av n�gon f�r veta vilken synd han har beg�tt, s� skall han
s�som sitt offer f�ra fram en bock, ett felfritt djur av hank�n.
24. Och han skall l�gga sin hand p� bockens huvud och sedan slakta
honom p� samma plats d�r man slaktar br�nnoffret, inf�r HERRENS
ansikte. Det �r ett syndoffer.
25. Och pr�sten skall taga n�got av syndoffrets blod p� sitt finger
och stryka p� br�nnoffersaltarets horn; men det �vriga blodet
skall han gjuta ut vid foten av br�nnoffersaltaret.
26. Och allt fettet skall han f�rbr�nna p� altaret, s�som det sker
med tackoffersdjurets fett. N�r s� pr�sten bringar f�rsoning
f�r honom, till rening fr�n hans synd, d� bliver honom f�rl�tet.
27. Och om n�gon av det meniga folket syndar oupps�tligen, d�rigenom
att han bryter mot n�got HERRENS bud genom vilket n�got
f�rbjudes, och han sj�lv m�rker att han har �dragit sig skuld,
28. eller av n�gon f�r veta vilken synd han har beg�tt, s� skall
han, s�som sitt offer f�r den synd han har beg�tt, f�ra fram en
felfri get, ett djur av honk�n.
29. Och han skall l�gga sin hand p� syndoffersdjurets huvud och
sedan slakta syndoffersdjuret p� den plats d�r br�nnoffersdjuren
slaktas.
30. Och pr�sten skall taga n�got av blodet p� sitt finger och stryka
det p� br�nnoffersaltarets horn; men allt det �vriga blodet
skall han gjuta ut vid foten av altaret.
31. Och allt fettet skall han taga ut, p� samma s�tt som fettet
tages ut ur tackoffersdjuret, och pr�sten skall f�rbr�nna det p�
altaret, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN. N�r s� pr�sten
bringar f�rsoning f�r honom, d� bliver honom f�rl�tet.
32. Men om n�gon vill offra ett lamm till syndoffer, s� skall han
f�ra fram ett felfritt djur av honk�n.
33. Och han skall l�gga sin hand p� syndoffersdjurets huvud och
sedan slakta det till syndoffer p� samma plats d�r man slaktar
br�nnoffersdjuren.
34. Och pr�sten skall taga n�got av syndoffrets blod p� sitt finger
och stryka p� br�nnoffersaltarets horn; men allt det �vriga
blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
35. Och allt fettet skall han taga ut, p� samma s�tt som fettet
tages ut ur tackoffersf�ret, och pr�sten skall f�rbr�nna det p�
altaret, ovanp� Herrens eldsoffer. N�r s� pr�sten f�r honom
bringar f�rsoning f�r den synd han har beg�tt, d� bliver honom
f�rl�tet.
*03/05 Tredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet
Forts�ttning av lagen om syndoffer.
Lagen om skuldoffer.
1. Och om n�gon syndar, i det att han, n�r han h�r edsf�rpliktelsen
och kan vittna om n�got, vare sig han har sett det eller eljest
f�rnummit det, likv�l icke yppar detta och han s�lunda b�r p�
missg�rning;
2. eller om n�gon, utan att m�rka det, kommer vid n�got orent --
vare sig den d�da kroppen av ett orent vilddjur, eller den d�da
kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den d�da kroppen av n�got
slags orent sm�djur -- och han s� bliver oren och �drager sig
skuld;
3. eller om han, utan att m�rka det, kommer vid en m�nniskas
orenhet, det m� nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
oren, och han sedan f�r veta det och han s� �drager sig skuld;
4. eller om n�gon, utan att m�rka det, sv�r i obet�nksamhet med
sina l�ppar n�got, vare sig ont eller gott -- det m� nu vara vad
som helst som man kan sv�rja i obet�nksamhet -- och sedan kommer
till insikt d�rom och han s� �drager sig skuld i n�got av dessa
stycken:
5. s� skall han, n�r han har �dragit sig skuld i n�got av dessa
stycken, bek�nna det vari han har syndat
6. och s�som bot f�r den synd han har beg�tt f�ra fram �t HERREN
ett hondjur av sm�boskapen, antingen en tacka eller en get, till
syndoffer. Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r honom, till
rening fr�n hans synd.
7. Men om han icke f�rm�r bekosta ett s�dant djur, s� skall han
s�som bot f�r vad han har syndat b�ra fram �t Herren tv�
turturduvor eller tv� unga duvor, en till syndoffer och en till
br�nnoffer.
8. Dem skall han b�ra fram till pr�sten, och denne skall f�rst
offra den som �r avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet
av den invid halsen, dock utan att fr�nskilja det.
9. Och han skall st�nka n�got av syndoffrets blod p� altarets v�gg;
men det �vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det
�r ett syndoffer.
10. Och den andra skall han offra till ett br�nnoffer, p�
f�reskrivet s�tt. N�r s� pr�sten bringar f�rsoning f�r honom,
till rening fr�n den synd han har beg�tt, d� bliver honom
f�rl�tet.
11. Men om han icke kan anskaffa tv� turturduvor eller tv� unga
duvor, s� skall han s�som offer f�r vad han har syndat b�ra fram
en tiondedels efa fint mj�l till syndoffer, men ingen olja skall
han gjuta d�rp� och ingen r�kelse l�gga d�rp�, ty det �r ett
syndoffer.
12. Och han skall b�ra det fram till pr�sten, och pr�sten skall taga
en handfull d�rav, det som utg�r sj�lva altaroffret, och
f�rbr�nna det p� altaret, ovanp� HERRENS eldsoffer. Det �r ett
syndoffer.
13. N�r s� pr�sten f�r honom bringar f�rsoning f�r den synd han har
beg�tt i n�got av dessa stycken, d� bliver honom f�rl�tet. Och
det �vriga skall tillh�ra pr�sten, likasom vid spisoffret.
14. Och HERREN talade till Mose och sade:
15. Om n�gon beg�r en or�ttr�dighet, i det att han oupps�tligen
f�rsyndar sig genom att undanh�lla n�got som �r helgat �t
Herren, s� skall han s�som bot f�ra fram �t HERREN till
skuldoffer av sm�boskapen en felfri v�dur, efter det v�rde du
best�mmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
helgedomssikelns vikt.
16. Och han skall giva ers�ttning f�r det som han har undanh�llit av
det helgade och skall l�gga femtedelen av v�rdet d�rtill; och
detta skall han giva �t pr�sten. N�r s� pr�sten bringar
f�rsoning f�r honom genom skuldoffersv�duren, d� bliver honom
f�rl�tet.
17. Och om n�gon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
mot n�got HERRENS bud genom vilket n�got f�rbjudes, och han s�
�drager sig skuld och b�r p� missg�rning,
18. s� skall han s�som skuldoffer f�ra fram till pr�sten av
sm�boskapen en felfri v�dur, efter det v�rde du best�mmer. N�r
s� pr�sten f�r honom bringar f�rsoning f�r den synd han har
beg�tt oupps�tligen och utan att veta det, d� bliver honom
f�rl�tet.
19. Det �r ett skuldoffer, ty han har �dragit sig skuld inf�r
HERREN.
6:1. [1]
6:2. [1]
6:3. [1]
6:4. [1]
6:5. [1]
6:6. [1]
6:7. [1]
[1] 3 Mos 6:1--7 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*03/06 Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Om n�gon syndar och beg�r en or�ttr�dighet mot HERREN, i det att
han inf�r sin n�sta nekar ang�ende n�got som denne har ombetrott
honom eller �verl�mnat i hans hand, eller ang�ende n�got som han
med v�ld har tagit; eller i det att han med or�tt avh�nder sin
n�sta n�got;
3. eller i det att han, n�r han har hittat n�got borttappat, nekar
d�rtill och sv�r falskt i n�gon sak, vad det nu m� vara, vari en
m�nniska kan f�rsynda sig:
4. s� skall den som s� har syndat Och d�rmed �dragit sig skuld
�terst�lla vad han med v�ld har tagit eller med or�tt till�gnat
sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
borttappade som han har hittat,
5. eller vad det m� vara, varom han har svurit falskt; han skall
ers�tta det till dess fulla belopp och l�gga femtedelen av
v�rdet d�rtill. Han skall giva det �t �garen samma dag han b�r
fram sitt skuldoffer.
6. Ty sitt skuldoffer skall han f�ra fram inf�r HERREN; en felfri
v�dur av sm�boskapen, efter det v�rde du best�mmer, skall han
s�som sitt skuldoffer f�ra fram till pr�sten.
7. N�r s� pr�sten bringar f�rsoning f�r honom inf�r HERRENS
ansikte, d� bliver honom f�rl�tet, vad han �n m� hava gjort, som
har dragit skuld �ver honom.
Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet
Till�gg till lagarna om br�nnoffer,
spisoffer och syndoffer.
Invigningsoffret.
8. Och Herren talade till Mose och sade:
9. Bjud Aron och hans s�ner och s�g: Detta �r lagen om br�nnoffret:
Br�nnoffret skall ligga p� altarets h�rd hela natten intill
morgonen, och elden p� altaret skall d�rigenom h�llas brinnande.
10. Och pr�sten skall ikl�da sig sin livrock av linne och ikl�da sig
benkl�der av linne, f�r att de m� skyla hans k�tt; d�refter
skall han taga bort askan vartill elden har f�rbr�nt br�nnoffret
p� altaret, och l�gga den vid sidan av altaret.
11. Sedan skall han taga av sig sina kl�der och ikl�da sig andra
kl�der och f�ra askan bort utanf�r l�gret till en ren plats.
12. Men elden p� altaret skall h�llas brinnande och f�r icke
slockna; pr�sten skall var morgon ant�nda ny ved d�rp�. Och han
skall l�gga br�nnoffret d�rp� och f�rbr�nna fettstyckena av
tackoffret d�rp�.
13. Elden skall best�ndigt h�llas brinnande p� altaret; den f�r icke
slockna.
14. Och detta �r lagen om spisoffret: Arons s�ner skola b�ra fram
det inf�r HERRENS ansikte, till altaret.
15. Och pr�sten skall taga en handfull d�rav, n�mligen av det fina
mj�let som h�r till spisoffret, och av oljan, d�rtill all
r�kelsen som ligger p� spisoffret, och detta, som utg�r sj�lva
altaroffret, skall han f�rbr�nna p� altaret, till en v�lbehaglig
lukt f�r HERREN.
16. Och det som �r �ver d�rav skola Aron och hans s�ner �ta. Osyrat
skall det �tas p� en helig plats; i f�rg�rden till
uppenbarelset�ltet skola de �ta det.
17. Det skall icke bakas med surdeg. Detta �r deras del, det som jag
har givit dem av mina eldsoffer. Det �r h�gheligt likasom
syndoffret och skuldoffret.
18. Allt mank�n bland Arons barn m� �ta det. Det skall vara deras
ev�rdliga r�tt av HERRENS eldsoffer, fr�n sl�kte till
sl�kte. Var och en som kommer d�rvid bliver helig.
19. Och HERREN talade till Mose och sade:
20. Detta �r det offer som Aron och hans s�ner skola offra �t HERREN
p� den dag d� n�gon av dem undf�r sm�rjelsen: en tiondedels efa
fint mj�l s�som det dagliga spisoffret, h�lften om morgonen och
h�lften om aftonen.
21. P� pl�t skall det tillredas med olja, och du skall b�ra fram det
hopkn�dat; och du skall offra det s�nderdelat, s�som n�r man
offrar ett spisoffer i stycken, till en v�lbehaglig lukt f�r
HERREN.
22. Och den pr�st bland hans s�ner, som bliver smord i hans st�lle,
skall g�ra s�. Detta skall vara en ev�rdlig stadga. S�som ett
heloffer skall det f�rbr�nnas �t HERREN.
23. En pr�sts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det f�r icke
�tas.
24. Och HERREN talade till Mose och sade:
25. Tala till Aron och hans s�ner och s�g: Detta �r lagen om
syndoffret: P� samma plats d�r br�nnoffersdjuret slaktas skall
ock syndoffersdjuret slaktas, inf�r HERRENS ansikte. Det �r
h�gheligt.
26. Den pr�st som offrar syndoffret skall �ta det; p� en helig plats
skall det �tas, i f�rg�rden till uppenbarelset�ltet.
27. Var och en som kommer vid k�ttet bliver helig. Och om n�got av
blodet st�nkes p� n�gons kl�der, s� skall man avtv� det
best�nkta st�llet p� en helig plats.
28. Ett lerk�rl vari kokningen har skett skall s�ndersl�s; men har
kokningen skett i ett koppark�rl, s� skall detta skuras och
sk�ljas med vatten.
29. Allt mank�n bland pr�sterna m� �ta det. Det �r h�gheligt.
30. Men intet syndoffer av vars blod n�got b�res in i
uppenbarelset�ltet till att bringa f�rsoning i helgedomen f�r
�tas; det skall br�nnas upp i eld.
*03/07 Tredje Mosebok (Leviticus), 7 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 7 Kapitlet
Till�gg till lagarna om skuldoffer och
tackoffer. Pr�stens �mbetslott av
offren.
1. Och detta �r lagen om skuldoffret: Det �r h�gheligt.
2. P� samma plats d�r man slaktar br�nnoffersdjuret skall man
slakta skuldoffersdjuret. Och man skall st�nka dess blod p�
altaret runt omkring.
3. Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
omsluter in�lvorna,
4. och b�da njurarna med det fett som sitter p� dem invid l�nderna,
s� ock leverfettet, vilket man skall fr�nskilja invid njurarna.
5. Och pr�sten skall f�rbr�nna det p� altaret till ett eldsoffer �t
HERREN. Det �r ett skuldoffer.
6. Allt mank�n bland pr�sterna m� �ta det; p� en helig plats skall
det �tas; det �r h�gheligt.
7. Vad som g�ller om syndoffret skall ock g�lla om skuldoffret;
samma lag skall g�lla f�r dem b�da. Den pr�st som bringar
f�rsoning d�rmed, honom skall det tillh�ra.
8. Och n�r en pr�st b�r fram br�nnoffer for n�gon, skall huden av
det framburna br�nnoffersdjuret tillh�ra den pr�sten.
9. Och ett spisoffer som �r bakat i ugn, eller som �r tillrett i
panna eller p� pl�t, skall alltid tillfalla den pr�st som b�r
fram det.
10. Men ett spisoffer som �r begjutet med olja, eller som framb�res
torrt, skall alltid tillfalla Arons s�ner gemensamt, den ene
likav�l som den andre.
11. Och detta �r lagen om tackoffret, n�r ett s�dant b�res fram �t
HERREN:
12. Om n�gon vill b�ra fram ett s�dant till lovoffer, s� skall han,
f�rutom det till lovoffret h�rande slaktdjuret, b�ra fram
osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
med olja, och fint mj�l, hopkn�dat, i form av kakor, begjutna
med olja.
13. J�mte kakor av syrat br�d skall han b�ra fram detta sitt offer,
f�rutom det slaktdjur som h�r till det tackoffer han b�r fram
s�som lov offer.
14. Av detta offer skall han b�ra fram en kaka av vart slag, s�som
en g�rd �t HERREN; den pr�st som st�nker tackoffrets blod p�
altaret, honom skall den tillh�ra.
15. Och k�ttet av det slaktdjur, som h�r till det tackoffer som
b�res fram s�som lovoffer, skall �tas samma dag det har offrats;
intet d�rav m� l�mnas kvar till f�ljande morgon.
16. Om d�remot det slaktoffer som n�gon vill b�ra fram �r ett
l�ftesoffer eller ett frivilligt offer, s� skall offerdjuret
likaledes �tas samma dag det har offrats; dock m� det som har
blivit �ver d�rav �tas den f�ljande dagen.
17. Bliver �nd� n�got �ver av offerk�ttet, skall detta p� tredje
dagen br�nnas upp i eld.
18. Om n�gon p� tredje dagen �ter av tackoffersk�ttet, s� bliver
offret icke v�lbehagligt; honom som har burit fram det skall det
d� icke r�knas till godo, det skall anses s�som en
vederstygglighet. Den som �ter d�rav kommer att b�ra p�
missg�rning.
19. Ej heller m� det k�tt �tas, som har kommit vid n�got orent, utan
det skall br�nnas upp i eld. F�r �vrigt m� k�ttet �tas av var
och en som �r ren.
20. Men den som �ter k�tt av HERRENS tackoffer, medan orenhet l�der
vid honom, han skall utrotas ur sin sl�kt.
21. Och om n�gon har kommit vid n�got orent -- vare sig en m�nniskas
orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
vara m� -- och han likv�l �ter k�tt av HERRENS tackoffer, s�
skall han utrotas ur sin sl�kt.
22. Och HERREN talade till Mose och sade:
23. Tala till Israels barn och s�g: Intet fett av f�kreatur, f�r
eller getter skolen I �ta.
24. Fettet av ett sj�lvd�tt eller ihj�lrivet djur m� eljest anv�ndas
till alla slags behov, men �ta det skolen I icke.
25. Ty var och en som �ter fettet av n�got djur varav man b�r fram
eldsoffer �t HERREN, vem det vara m� som �ter d�rav, han skall
utrotas ur sin sl�kt.
26. Och intet blod skolen I f�rt�ra varken av f�glar eller av
boskap, var I �n �ren bosatta.
27. Var och en som f�rt�r n�got blod, han skall utrotas ur sin
sl�kt.
28. Och HERREN talade till Mose och sade:
29. Tala till Israels barn och s�g: Den som vill offra ett tackoffer
�t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer b�ra fram �t HERREN
den vederb�rliga offerg�van.
30. Med egna h�nder skall han b�ra fram HERRENS eldsoffer; fettet
j�mte bringan skall han b�ra fram, bringan till att viftas s�som
ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte.
31. Och pr�sten skall f�rbr�nna fettet p� altaret, men bringan skall
tillh�ra Aron och hans s�ner.
32. Ocks� det h�gra l�rstycket skolen I giva �t pr�sten, s�som en
g�rd av edra tackoffer.
33. Den bland Arons s�ner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
han skall hava det h�gra l�rstycket till sin del.
34. Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
offerg�rdsl�ret och giver dem �t pr�sten Aron och �t hans s�ner
till en ev�rdlig r�tt av Israels barn.
35. Detta �r Arons och hans s�ners �mbetslott av HERRENS eldsoffer,
den lott som gavs dem den dag de f�rdes fram till att bliva
HERRENS pr�ster
36. vilken lott, efter HERRENS befallning p� den dag d� han smorde
dem, skulle givas dem av Israels barn, till en ev�rdlig r�tt,
sl�kte efter sl�kte.
37. Detta �r lagen om br�nnoffret, spisoffret, syndoffret,
skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
38. vilken HERREN p� Sinai berg gav Mose, p� den dag d� han bj�d
Israels barn att de skulle offra sina offer �t HERREN, i Sinais
�ken.
*03/08 Tredje Mosebok (Leviticus), 8 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 8 Kapitlet
Pr�stens invigning.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �Tag Aron och hans s�ner j�mte honom samt deras kl�der och
sm�rjelseoljan, s� ock syndofferstjuren och de tv� v�durarna och
korgen med de osyrade br�den.
3. F�rsamla sedan hela menigheten vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet.�
4. Och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit honom, och menigheten
f�rsamlade sig vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
5. Och Mose sade till menigheten: �Detta �r vad HERREN har bjudit
mig att g�ra.�
6. Och Mose f�rde fram Aron och hans s�ner och tv�dde dem med
vatten.
7. Och han satte livkl�dnaden p� honom och omgjordade honom med
b�ltet och kl�dde p� honom k�pan och satte p� honom efoden och
omgjordade honom med efodens sk�rp och f�ste d�rmed ihop
alltsammans p� honom.
8. Och han satte p� honom br�stsk�lden och lade urim och tummim in
i sk�lden.
9. Och han satte huvudbindeln p� hans huvud och satte p�
huvudbindeln framtill den gyllene pl�ten, det heliga diademet,
s�som HERREN hade bjudit Mose.
10. Och Mose tog sm�rjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
d�ri var och helgade allt;
11. och han st�nkte d�rmed sju g�nger p� altaret och smorde altaret
och alla dess tillbeh�r och b�ckenet j�mte dess fotst�llning,
f�r att helga dem.
12. Och han g�t sm�rjelseolja p� Arons huvud och smorde honom f�r
att helga honom.
13. Och Mose f�rde fram Arons s�ner och satte livkl�dnader p� dem
och omgjordade dem med b�lten och band huvor p� dem, s�som
HERREN hade bjudit Mose.
14. Och han f�rde fram syndofferstjuren, och Aron och hans s�ner
lade sina h�nder p� syndofferstjurens huvud.
15. Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och str�k med sitt
finger p� altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
�vriga blodet g�t han ut vid foten av altaret och helgade detta
och bragte f�rsoning f�r det.
16. Och han tog allt det fett som satt p� in�lvorna, s� ock
leverfettet och b�da njurarna med fettet p� dem; och Mose
f�rbr�nde det p� altaret.
17. Men det �vriga av tjuren, hans hud och k�tt och orenlighet,
br�nde han upp i eld utanf�r l�gret s�som HERREN hade bjudit
Mose.
18. Och han f�rde fram br�nnoffersv�duren, och Aron och hans s�ner
lade sina h�nder p� v�durens huvud.
19. Sedan slaktades den, och Mose st�nkte blodet p� altaret runt
omkring;
20. men sj�lva v�duren delade han i dess stycken. Och Mose f�rbr�nde
huvudet och styckena och istret;
21. in�lvorna och f�tterna tv�dde han i vatten. Sedan f�rbr�nde Mose
hela v�duren p� altaret. Det var ett br�nnoffer till en
v�lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer �t HERREN, S�som HERREN
hade bjudit Mose.
22. D�refter f�rde han fram den andra v�duren, handfyllningsv�duren,
och Aron och hans s�ner lade sina h�nder p� v�durens huvud.
23. Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestr�k Arons
h�gra �rsnibb och tummen p� hans h�gra hand och stort�n p� hans
h�gra fot.
24. D�refter f�rde han fram Arons s�ner. Och Mose bestr�k med blodet
deras h�gra �rsnibb och tummen p� deras h�gra hand och stort�n
p� deras h�gra fot; men det �vriga blodet st�nkte Mose p�
altaret runt omkring.
25. Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p�
in�lvorna, s� ock leverfettet och b�da njurarna med fettet p�
dem, d�rtill det h�gra l�rstycket.
26. Och ur korgen med de osyrade br�den, som stod inf�r HERRENS
ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebr�dskaka och en
tunnkaka och lade detta p� fettstyckena och det h�gra
l�rstycket.
27. Och alltsammans lade han p� Arons och hans s�ners h�nder och
viftade det s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte.
28. Sedan tog Mose det ur deras h�nder och f�rbr�nde det p� altaret,
ovanp� br�nnoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en
v�lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer �t HERREN.
29. Och Mose tog bringan och viftade den s�som ett viftoffer inf�r
HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets v�dur fick Mose detta
till sin del, s�som HERREN hade bjudit Mose.
30. Och Mose tog av sm�rjelseoljan och av blodet p� altaret och
st�nkte p� Aron -- p� hans kl�der -- och likaledes p� hans s�ner
och hans s�ners kl�der; han helgade s� Aron -- hans kl�der --
och likaledes hans s�ner och hans s�ners kl�der.
31. Och Mose sade till Aron och till hans s�ner: �Koken k�ttet vid
ing�ngen till uppenbarelset�ltet, och �ten det d�r j�mte br�det
som �r i handfyllningskorgen, s�som jag har bjudit och sagt:
Aron och hans s�ner skola �ta det.
32. Men vad som bliver �ver av k�ttet; eller av br�det, det skolen I
br�nna upp i eld.
33. Och under sju dagar skolen I icke g� bort ifr�n
uppenbarelset�ltets ing�ng, icke f�rr�n edra handfyllningsdagar
�ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
34. Och HERREN har bjudit, att s�som det i dag har tillg�tt, s�
skall det ock sedan tillg�, p� det att f�rsoning m� bringas f�r
eder.
35. Vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet skolen I stanna kvar i sju
dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
eder iakttaga, p� det att I icke m�n d�; ty s� �r mig bjudet.�
36. Och Aron och hans s�ner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
Mose.
*03/09 Tredje Mosebok (Leviticus), 9 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 9 Kapitlet
Arons f�rsta offer.
1. Och p� �ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans s�ner
och de �ldste i Israel.
2. Och han sade till Aron: �Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
en v�dur till br�nnoffer, b�da felfria, och f�r dem fram inf�r
HERRENS ansikte.
3. Och tala till Israels barn och s�g: Tagen en bock till syndoffer
och en kalv och ett lamm, b�da �rsgamla och felfria, till
br�nnoffer,
4. s� ock en tjur och en v�dur till tackoffer, att offra inf�r
HERRENS ansikte, d�rtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
dag uppenbarar sig HERREN f�r eder.�
5. Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och f�rde
det fram inf�r uppenbarelset�ltet; och hela menigheten tr�dde
fram och st�llde sig inf�r HERRENS ansikte.
6. D� sade Mose: �Detta �r vad HERREN har bjudit eder g�ra; s�
skall HERRENS h�rlighet visa sig f�r eder.�
7. Och Mose sade till Aron: �Tr�d fram till altaret och offra ditt
syndoffer och ditt br�nnoffer, och bringa f�rsoning f�r dig
sj�lv och folket; offra sedan folkets offer och bringa f�rsoning
f�r dem, s�som HERREN har bjudit.�
8. D� tr�dde Aron fram till altaret och slaktade sin
syndofferskalv.
9. Och Arons s�ner buro fram blodet till honom, och han doppade
sitt finger i blodet och str�k p� altarets horn, men det �vriga
blodet g�t han ut vid foten av altaret.
10. Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett f�rbr�nde han
p� altaret, s�som HERREN hade bjudit Mose.
11. Men k�ttet och huden br�nde han upp i eld utanf�r l�gret.
12. Sedan slaktade han br�nnoffersdjuret. Och Arons s�ner r�ckte
honom blodet, och han st�nkte det p� altaret runt omkring.
13. Och de r�ckte honom br�nnoffersdjuret, delat i sina stycken,
och dess huvud, och han f�rbr�nde det p� altaret.
14. Och han tv�dde in�lvorna och f�tterna och f�rbr�nde dem ovanp�
br�nnoffret, p� altaret.
15. D�refter f�rde han fram folkets offer. Han tog folkets
syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
syndoffer, p� samma s�tt som det f�rra syndoffersdjuret.
16. Och han f�rde fram br�nnoffersdjuren och offrade dem p�
f�reskrivet s�tt.
17. Och han bar fram spisoffret och tog en handfull d�rav och
f�rbr�nde detta p� altaret, f�rutom morgonens br�nnoffer.
18. Sedan slaktade han tjuren och v�duren, som voro folkets
tackoffer. Och Arons s�ner r�ckte honom blodet, och han st�nkte
det p� altaret runt omkring.
19. Och fettstyckena av tjuren, samt av v�duren svansen och vad som
omsluter in�lvorna, s� ock njurarna och leverfettet,
20. dessa fettstycken lade de p� bringorna; och han f�rbr�nde
fettstyckena p� altaret.
21. Men bringorna och det h�gra l�rstycket viftade Aron till ett
viftoffer inf�r HERRENS ansikte, s�som Mose hade bjudit.
22. Och Aron lyfte upp sina h�nder �ver folket och v�lsignade
det. D�refter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
br�nnoffret och tackoffret.
23. Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelset�ltet; sedan gingo de
�ter ut och v�lsignade folket. D� visade sig HERRENS h�rlighet
f�r allt folket.
24. Och eld gick ut fr�n HERREN och f�rt�rde br�nnoffret och
fettstyckena p� altaret. Och allt folket s�g detta; d� jublade
de och f�llo ned p� sina ansikten.
*03/10 Tredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet
Arons s�ners synd och straff. F�rbud f�r
pr�sterna att under sin tj�nstg�ring
dricka vin. Pr�sternas andel av offren.
1. Men Arons s�ner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
eld i dem och str�dde r�kelse d�rp� och buro fram inf�r HERRENS
ansikte fr�mmande eld, annan eld �n den han hade givit dem
befallning om.
2. D� gick eld ut fr�n HERREN och f�rt�rde dem, s� att de f�llo
d�da ned inf�r HERRENS ansikte.
3. Och Mose sade till Aron: �Detta �r vad HERREN har talat och
sagt:
P� dem som st� mig n�ra vill jag bevisa mig helig,
och inf�r allt folket bevisa mig h�rlig.�
Och Aron teg stilla.
4. Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
Ussiels s�ner, och sade till dem: �Tr�den fram och b�ren edra
fr�nder bort ifr�n helgedomen och f�ren den utanf�r l�gret.�
5. D� tr�dde de fram och buro bort dem i deras livkl�dnader,
utanf�r l�gret, s�som Mose hade sagt.
6. Och Mose sade till Aron och till hans s�ner Eleasar och Itamar:
�I skolen icke hava edert h�r oordnat, ej heller riva s�nder
edra kl�der, p� det att I icke m�n d� och draga f�rt�rnelse �ver
hela menigheten. Men edra br�der, hela Israels hus, m� gr�ta
�ver denna brand som HERREN har uppt�nt.
7. Och I skolen icke g� bort ifr�n uppenbarelset�ltets ing�ng, p�
det att I icke m�n d�; ty HERRENS sm�rjelseolja �r p� eder.�
Och de gjorde s�som Mose hade sagt.
8. Och HERREN talade till Aron och sade:
9. �Varken du sj�lv eller dina s�ner m� dricka vin eller starka
drycker, n�r I skolen g� in i uppenbarelset�ltet, p� det att I
icke m�n d�. Det skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n
sl�kte till sl�kte.
10. I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
rent;
11. och I skolen l�ra Israels barn alla de stadgar som HERREN har
kungjort f�r dem genom Mose.�
12. Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
kvarlevande s�ner: �Tagen det spisoffer som har blivit �ver av
HERRENS eldsoffer, och �ten det osyrat vid sidan av altaret, ty
det �r h�gheligt.
13. I skolen �ta det p� en helig plats; ty det �r din och dina
s�ners stadgade r�tt av HERRENS eldsoffer; s� �r mig bjudet.
14. Och viftoffersbringan och offerg�rdsl�ret skola �tas av dig, och
av dina s�ner och dina d�ttrar j�mte dig, p� en ren plats, ty de
�ro dig givna s�som din och dina s�ners stadgade r�tt av Israels
barns tackoffer.
15. J�mte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offerg�rdsl�ret och
viftoffersbringan b�ras fram f�r att viftas s�som ett viftoffer
inf�r HERRENS ansikte; och de skola s�som en ev�rdlig r�tt
tillh�ra dig och dina s�ner j�mte dig, s�som HERREN har bjudit.�
16. Och Mose fr�gade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
uppbr�nd. D� f�rt�rnades han p� Eleasar och Itamar, Arons
kvarlevande s�ner, och sade:
17. �Varf�r haven I icke �tit syndoffret p� den heliga platsen? Det
�r ju h�gheligt. Och han har givit eder det, f�r att I skolen
borttaga menighetens missg�rning och bringa f�rsoning f�r dem
inf�r HERRENS ansikte.
18. Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
d�rf�r skullen I p� heligt omr�de hava �tit upp k�ttet, s�som
jag hade bjudit.�
19. Men Aron sade till Mose: �Se, de hava i dag offrat sitt
syndoffer och sitt br�nnoffer inf�r HERRENS ansikte, och mig har
vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag �te syndoffersk�tt,
skulle detta vara HERREN v�lbehagligt?�
20. N�r Mose h�rde detta, var han till freds.
*03/11 Tredje Mosebok (Leviticus), 11 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 11 Kapitlet
Rena och orena djur.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
2. Talen till Israels barn och s�gen:
Dessa �ro de djur som I f�n �ta bland alla fyrfotadjur p�
jorden:
3. alla de fyrfotadjur som hava kl�var och hava dem helkluvna, och
som idissla, dem f�n I �ta.
4. Men dessa skolen I icke �ta av de idisslande djuren och av dem
som hava kl�var: kamelen, ty han idisslar v�l, men har icke
kl�var, han skall g�lla f�r eder s�som oren; klippdassen, ty han
idisslar v�l
5. men har icke kl�var, han skall g�lla for eder s�som oren; haren,
ty han idisslar v�l,
6. men har icke kl�var, han skall g�lla f�r eder s�som oren;
svinet,
7. ty det har v�l kl�var och har dem helkluvna, men det idisslar
icke, det skall g�lla f�r eder s�som orent.
8. Av dessa djurs k�tt skolen I icke �ta, ej heller skolen I komma
vid deras d�da kroppar; de skola g�lla f�r eder s�som orena.
9. Detta �r vad I f�n �ta av allt det som lever i vattnet: allt det
i vattnet, vare sig i sj�ar eller i str�mmar, som har fenor och
fj�ll, det f�n I �ta.
10. Men allt det i sj�ar och str�mmar, som icke har fenor och fj�ll,
bland allt det som r�r sig i vattnet, bland alla levande
varelser i vattnet, det skall vara en styggelse f�r eder.
11. Ja, de skola vara en styggelse f�r eder; av deras k�tt skolen I
icke �ta, och deras d�da kroppar skolen I r�kna s�som en
styggelse.
12. Allt det i vattnet, som icke har fenor och fj�ll, skall vara en
styggelse f�r eder.
13. Och bland f�glarna skolen I r�kna dessa s�som en styggelse, de
skola icke �tas, de �ro en styggelse: �rnen, lammgamen,
havs�rnen,
14. gladan, falken med dess arter,
15. alla slags korpar efter deras arter,
16. strutsen, tahemasf�geln, fiskm�sen, h�ken med dess arter,
17. ugglan, dykf�geln, uven,
18. tinsemetf�geln, pelikanen,
19. asgamen, h�gern, regnpiparen med dess arter, h�rf�geln och
fl�dermusen.
20. Alla de flygande sm�djur som g� p� fyra f�tter skola vara en
styggelse f�r eder.
21. Av alla flygande sm�djur, som g� p� fyra f�tter f�n I allenast
�ta dem som ovanf�r sina f�tter hava tv� ben att hoppa med p�
jorden.
22. Dessa f�n I �ta bland gr�shopporna: arbe med dess arter, soleam
med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
23. Men alla andra flygande sm�djur som hava fyra f�tter skola vara
en styggelse f�r eder.
24. Genom f�ljande djur �dragen I eder orenhet; var och en som
kommer vid deras d�da kroppar skall vara oren �nda till aftonen,
25. och var och en som har burit bort n�gon s�dan d�d kropp skall
tv� sina kl�der och vara oren �nda till aftonen:
26. alla de fyrfotadjur som hava kl�var, men icke helkluvna, och som
icke idissla, de skola g�lla f�r eder s�som orena. Var och en
som kommer vid dem bliver oren.
27. Och alla slags fyrfotade djur som g� p� tassar skola g�lla f�r
eder s�som orena. Var och en som kommer vid deras d�da kroppar
skall vara oren �nda till aftonen.
28. Och den som har burit bort en s�dan d�d kropp, han skall tv�
sina kl�der och vara oren �nda till aftonen; de skola g�lla f�r
eder s�som orena.
29. Och bland de sm�djur som r�ra sig p� jorden skola dessa g�lla
f�r eder s�som orena: vesslan, jordr�ttan, �dlan med dess arter,
30. anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
31. Dessa �ro de som skola g�lla f�r eder s�som orena bland alla
sm�djur. Var och en som kommer vid dem, sedan de �ro d�da,
skall vara oren �nda till aftonen.
32. Och allt varp� n�got s�dant djur faller, sedan det �r d�tt,
bliver orent, vare sig det �r n�got slags tr�k�rl, eller det �r
kl�der, eller n�got av skinn, eller en s�ck, eller vilken annan
sak det vara m�, som anv�ndes till n�got behov. Man skall l�gga
det i vatten, och det skall vara orent �nda till aftonen; s�
bliver det rent.
33. Och om n�got s�dant faller i n�got slags lerk�rl, s� bliver allt
som �r i detta orent, och k�rlet skolen I sl� s�nder.
34. Allt slags mat d�ri, allt som man �ter tillrett med vatten, det
bliver orent; och allt slags dryck i n�got slags k�rl, allt som
man dricker, det bliver orent d�rav.
35. Och allt varp� n�gon s�dan d�d kropp faller bliver orent. �r det
en ugn eller en h�rd, skall den f�rst�ras, ty den bliver
oren. Och den skall g�lla f�r eder s�som oren.
36. Men en k�lla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
skall f�rbliva ren; men kommer n�gon vid sj�lva den d�da
kroppen, bliver han oren.
37. Och om en s�dan d�d kropp faller p� n�got slags uts�deskorn,
n�got man s�r, d� f�rbliver detta rent.
38. Men om vatten har kommit p� s�den och n�gon s�dan d�d kropp
sedan faller d�rp�, s� skall den g�lla f�r eder s�som oren.
39. Och om n�got fyrfotadjur som f�r �tas av eder d�r, s� skall den
som kommer vid dess d�da kropp vara oren �nda till aftonen.
40. Och den som �ter k�tt av en s�dan d�d kropp, han skall tv� sina
kl�der och vara oren �nda till aftonen. Och den som har burit
bort n�gon s�dan d�d kropp, han skall tv� sina kl�der och vara
oren �nda till aftonen.
41. Och alla slags sm�djur som r�ra sig p� jorden �ro en styggelse;
de skola icke �tas.
42. Varken av det som g�r p� buken eller av det som g�r p� fyra
eller flera f�tter, bland alla de sm�djur som r�ra sig p�
jorden, skolen I �ta n�got, ty de �ro en styggelse.
43. G�ren eder icke sj�lva till en styggelse genom n�got s�dant
djur, och �dragen eder icke orenhet genom s�dana, s� att I
bliven orenade genom dem.
44. Ty jag �r HERREN, eder Gud; och I skolen h�lla eder heliga och
vara heliga, ty jag �r helig. Och I skolen icke �draga eder
orenhet genom n�got av de sm�djur som r�ra sig p� jorden.
45. Ty jag �r HERREN, som har f�rt eder upp ur Egyptens land, f�r
att jag skall vara eder Gud. S� skolen I nu vara heliga, ty jag
�r helig.
46. Detta �r lagen om fyrfotadjuren, och om f�glarna, och om alla
slags levande varelser som r�ra sig i vattnet, och om alla slags
sm�djur p� jorden,
47. f�r att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
djur som f� �tas och de djur som icke f� �tas.
*03/12 Tredje Mosebok (Leviticus), 12 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 12 Kapitlet
Barnaf�derskors rening.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g: N�r en kvinna f�der barn och det
�r ett gossebarn som hon har f�tt, s� skall hon vara oren i sju
dagar; lika m�nga dagar som vid sin m�nadsrening skall hon vara
oren.
3. Och p� �ttonde dagen skall barnets f�rhud omsk�ras.
4. Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
reningsfl�de. Hon skall icke komma vid n�got heligt och f�r icke
heller komma till helgedomen, f�rr�n hennes reningsdagar �ro
ute.
5. Men om det �r ett flickebarn som hon har f�tt, s� skall hon vara
oren i tv� veckor, p� samma s�tt som vid sin m�nadsrening; och
sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
reningsfl�de.
6. Och n�r hennes reningsdagar �ro ute, vare sig efter son eller
efter dotter, skall hon f�ra fram ett �rsgammalt lamm s�som
br�nnoffer, och en ung duva eller en turturduva s�som
syndoffer, till uppenbarelset�ltets ing�ng, till pr�sten.
7. Och han skall offra detta inf�r HERRENS ansikte och bringa
f�rsoning f�r henne, s� bliver hon ren fr�n sitt
blodfl�de. Detta �r lagen om en barnaf�derska, n�r hon har f�tt
ett gossebarn, och n�r hon har f�tt ett flickebarn.
8. Och om hon icke f�rm�r bekosta ett f�r, s� skall hon taga tv�
turturduvor eller tv� unga duvor, en till br�nnoffer och en till
syndoffer. Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r henne, s�
bliver hon ren.
*03/13 Tredje Mosebok (Leviticus), 13 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 13 Kapitlet
Spet�lska p� m�nniskor och kl�der.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2. N�r n�gon p� sin kropps hud f�r en upph�jning eller ett utslag
eller en ljus fl�ck, och d�rav uppst�r ett spet�lskeartat ont p�
hans kropps hud, s� skall han f�ras till pr�sten Aron eller till
en av hans s�ner, pr�sterna.
3. Om d� pr�sten, n�r han beser det angripna st�llet p� hans kropps
hud, finner att h�ret p� det angripna st�llet har vitnat, och
att det angripna st�llet visar sig djupare �n den �vriga huden
p� kroppen, s� �r han angripen av spet�lska; och sedan pr�sten
har besett honom skall han f�rklara honom oren.
4. Och om det �r en vit fl�ck som synes p� hans kropps hud, men den
icke visar sig djupare �n den �vriga huden, och h�ret d�rp� icke
har vitnat, s� skall pr�sten h�lla den angripne innest�ngd i sju
dagar.
5. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen beser honom, finner att
det angripna st�llet visar sig of�r�ndrat, och att det onda icke
har utbrett sig p� huden, s� skall pr�sten f�r andra g�ngen
h�lla honom innest�ngd i sju dagar.
6. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen beser honom f�r andra
g�ngen, finner att det angripna st�llet har bleknat, och att det
onda icke har utbrett sig p� huden, s� skall pr�sten f�rklara
honom ren, ty d� �r det ett vanligt utslag, och sedan han har
tv�tt sina kl�der, �r han ren.
7. Men om utslaget utbreder sig p� huden, sedan han har l�tit bese
sig av pr�sten f�r att f�rklaras ren, och han nu f�r andra
g�ngen l�ter bese sig av pr�sten
8. och pr�sten d�, n�r han beser honom, finner att utslaget har
utbrett sig p� huden, s� skall pr�sten f�rklara honom oren, ty
d� �r det spet�lska.
9. N�r n�gon bliver angripen av spet�lska, skall han f�ras till
pr�sten.
10. Om d� pr�sten, n�r han beser honom, finner en vit upph�jning p�
huden, och ser att h�ret d�r har vitnat, och att svallk�tt
bildar sig i upph�jningen,
11. s� �r det gammal spet�lska p� hans kropps hud, och pr�sten skall
f�rklara honom oren; han skall d� icke st�nga honom inne, ty han
�r oren.
12. Men om spet�lskan s� har brutit ut p� huden, att p� den angripne
hela huden, fr�n huvud till f�tter, �verallt d�r pr�sten ser, �r
bet�ckt av spet�lska
13. och pr�sten allts�, n�r han beser honom, finner att spet�lska
bet�cker hela hans kropp, s� skall han f�rklara den angripne
ren. Hela hans kropp har blivit vit; han �r ren.
14. Men s� snart svallk�tt visar sig p� honom, �r han oren.
15. N�r pr�sten ser svallk�ttet, skall han f�rklara honom oren;
svallk�ttet �r orent, det �r spet�lska.
16. Men om svallk�ttet f�r�ndrar sig och st�llet bliver vitt, s�
skall han komma till pr�sten.
17. Om d� pr�sten, n�r han beser honom, finner att det angripna
st�llet har blivit vitt, s� skall pr�sten f�rklara den angripne
ren, han �r d� ren.
18. N�r n�gon p� sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
l�kt,
19. men sedan, p� det st�lle d�r bulnaden var, en vit upph�jning
eller en r�dvit fl�ck visar sig, s� skall han l�ta bese sig av
pr�sten.
20. Om d� pr�sten, n�r han beser honom, finner att st�llet visar sig
l�gre �n den �vriga huden, och att h�ret d�rp� har vitnat, s�
skall pr�sten f�rklara honom oren; ty d� �r han angripen av
spet�lska, som har brutit ut d�r bulnaden var.
21. Men om pr�sten, n�r han beser st�llet, finner att vitt h�r
saknas d�r, och att st�llet icke �r l�gre �n den �vriga huden,
och att det �r blekt, s� skall pr�sten h�lla honom innest�ngd i
sju dagar.
22. Om d� det onda utbreder sig p� huden, s� skall pr�sten f�rklara
honom oren, ty d� �r han angripen.
23. Men om den ljusa fl�cken bliver of�r�ndrad d�r den �r och icke
utbreder sig, d� �r det ett m�rke efter bulnaden, och pr�sten
skall f�rklara honom ren.
24. Men om n�gon p� sin kropps hud f�r ett br�nns�r, och om av
�rrbildningen i br�nns�ret sedan bliver en r�dvit eller vit
fl�ck
25. och pr�sten, n�r han beser st�llet, finner att h�ret p� fl�cken
har vitnat, och att den visar sig djupare �n den �vriga huden,
s� �r mannen angripen av spet�lska, som har brutit ut d�r
br�nns�ret var; och pr�sten skall f�rklara honom oren, ty d� �r
han angripen av spet�lska.
26. Men om pr�sten, n�r han beser st�llet, finner att vitt h�r
saknas p� den ljusa fl�cken, och att st�llet icke �r l�gre �n
den �vriga huden, och att det �r blekt, s� skall pr�sten h�lla
honom innest�ngd i sju dagar.
27. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen beser honom, finner att
det onda har utbrett sig p� huden, s� skall pr�sten f�rklara
honom oren ty d� �r han angripen av spet�lska.
28. Men om den ljusa fl�cken bliver of�r�ndrad d�r den �r och icke
utbreder sig p� huden och f�rbliver blek, d� �r det en
upph�jning efter br�nns�ret, och pr�sten skall f�rklara honom
ren, ty det �r ett m�rke efter br�nns�ret.
29. N�r p� en man eller en kvinna n�got st�lle p� huvudet eller p�
hakan bliver angripet
30. och pr�sten, d� han beser det angripna st�llet, finner att det
visar sig djupare �n den �vriga huden och att gulaktigt tunt h�r
finnes d�r, s� skall pr�sten f�rklara den angripne oren, ty d�
�r det spet�lskeskorv, huvud- eller hakspet�lska.
31. Men om pr�sten, n�r han beser det angripna st�llet med skorven,
finner, att om det �n icke visar sig djupare �n den �vriga
huden, svart h�r likv�l saknas d�r, s� skall pr�sten h�lla den
av skorven angripne innest�ngd i sju dagar.
32. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen beser det angripna
st�llet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att d�r
icke finnes n�got gulaktigt h�r, och att skorven icke visar sig
djupare �n den �vriga huden,
33. s� skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
st�llet, och pr�sten skall f�r andra g�ngen h�lla den skorvsjuke
innest�ngd i sju dagar.
34. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen beser den skorvsjuke,
finner att skorven icke har utbrett sig p� huden, och att den
icke visar sig djupare �n den �vriga huden, s� skall pr�sten
f�rklara honom ren, och sedan han har tv�tt sina kl�der, �r han
ren.
35. Men om skorven utbreder sig p� huden, sedan han har blivit
f�rklarad ren,
36. och pr�sten, n�r han beser honom, finner att skorven har utbrett
sig p� huden, s� beh�ver pr�sten icke efterforska om d�r finnes
n�got gulaktigt h�r, ty han �r oren.
37. Men om skorven visar sig of�r�ndrad, och svart h�r har vuxit upp
p� st�llet, d� �r skorven l�kt, och han �r ren, och pr�sten
skall f�rklara honom ren.
38. N�r n�gon, man eller kvinna, p� sin kropps hud f�r fl�ckar, vita
fl�ckar,
39. och pr�sten, n�r han beser den angripne, finner att fl�ckarna p�
hans kropps hud �ro blekvita, d� �r det ett ofarligt utslag som
har kommit fram p� huden; han �r ren.
40. N�r p� en mans huvud h�ret utan vidare faller av, �r det vanlig
bakskallighet; han �r ren.
41. Och om h�ret utan vidare faller av p� fr�mre delen av huvudet,
s� �r det vanlig framskallighet; han �r ren.
42. Men n�r p� det skalliga st�llet, baktill eller framtill, en
r�dvit fl�ck uppst�r, d� �r det spet�lska som har brutit ut p�
det skalliga st�llet baktill eller framtill.
43. Om allts� pr�sten, n�r han beser honom, finner att den upph�jda
fl�cken p� det skalliga st�llet, baktill eller framtill, �r
r�dvit, och att den visar sig lik spet�lska p� den �vriga
kroppens hud,
44. s� �r mannen spet�lsk, han �r oren; pr�sten skall strax f�rklara
honom oren, ty han �r angripen p� sitt huvud.
45. Den som �r angripen av spet�lska skall g� med s�nderrivna
kl�der, han skall hava sitt h�r oordnat och skyla sitt sk�gg,
och han skall ropa: �Oren! Oren!�
46. S� l�nge han �r angripen av spet�lska, skall han vara oren; oren
�r han. Han skall bo avskild; utanf�r l�gret skall han hava sin
bostad.
47. N�r en kl�dnad bliver angripen av spet�lska, vare sig kl�dnaden
�r av ylle eller av linne,
48. eller n�r s� sker med n�got v�vt eller virkat tyg, vare sig av
linne eller av ylle, eller med skinn eller med n�got, vad det
vara m�, som �r f�rf�rdigat av skinn,
49. och det angripna st�llet visar sig gr�naktigt eller r�daktigt,
p� kl�dnaden eller skinnet, eller p� det v�vda eller virkade
tyget, eller p� skinnsaken, vad det vara m�, d� �r st�llet
angripet av spet�lska och skall visas f�r pr�sten.
50. Och n�r pr�sten har besett det angripna st�llet, skall han hava
den angripna saken inl�st i sju dagar.
51. Om han d�, n�r han p� sjunde dagen beser det angripna st�llet,
finner att skadan har utbrett sig p� kl�dnaden, eller p� det
v�vda eller virkade tyget, eller p� skinnet, vadhelst det vara
m�, som �r f�rf�rdigat av skinnet, s� �r st�llet angripet av
elakartad spet�lska; s�dant �r orent.
52. Och man skall br�nna upp kl�dnaden, eller det v�vda eller
virkade tyget, vare sig det �r av ylle eller av linne, eller
skinnsaken som �r angripen, vad det vara m�; ty det �r en
elakartad spet�lska; allt s�dant skall br�nnas upp i eld.
53. Men om pr�sten, n�r han beser st�llet, finner att fl�cken icke
har utbrett sig p� kl�dnaden, eller p� det v�vda eller virkade
tyget, eller p� skinnsaken, vad det vara m�,
54. s� skall pr�sten bjuda att man tv�r den sak p� vilken det
angripna st�llet finnes, och han skall f�r andra g�ngen hava den
inl�st i sju dagar.
55. Om d� pr�sten, n�r han efter tvagningen beser det angripna
st�llet, finner att det angripna st�llet icke har f�r�ndrat sitt
utseende, s� �r en s�dan sak oren, om ock fl�cken icke vidare
har utbrett sig; du skall br�nna upp den i eld; det �r en
fr�tfl�ck, vare sig den sitter p� avigsidan eller p� r�tsidan.
56. Men om pr�sten, n�r han beser det angripna st�llet, finner att
det efter tvagningen har bleknat, s� skall han riva bort det
fr�n kl�dnaden eller skinnet, eller fr�n det v�vda eller virkade
tyget.
57. Om likv�l sedan en fl�ck �ter visar sig p� kl�dnaden, eller p�
det v�vda eller virkade tyget, eller p� skinnsaken, vad det vara
m�, s� �r det spet�lska som har brutit ut; den sak p� vilken det
angripna st�llet finnes skall du br�nna upp i eld.
58. Men om genom tvagningen fl�cken har g�tt bort p� kl�dnaden,
eller p� det v�vda eller virkade tyget, eller p� skinnsaken, vad
det vara m�, s� skall det f�r andra g�ngen tv�s, och s� bliver
det rent.
59. Detta �r lagen om det som bliver angripet av spet�lska, antingen
det �r en kl�dnad av ylle eller linne, eller det �r v�vt eller
virkat tyg, eller n�gon skinnsak, vad det vara m� -- den lag
efter vilken det skall f�rklaras rent eller orent.
*03/14 Tredje Mosebok (Leviticus), 14 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 14 Kapitlet
Den spet�lskes rening. Spet�lska p� hus.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Detta vare lagen om huru man skall f�rfara, n�r den som har haft
spet�lska skall renas:
Han skall f�ras till pr�sten;
3. och pr�sten skall g� ut utanf�r l�gret. Om d� pr�sten, n�r han
beser den spet�lske, finner att han �r botad fr�n den spet�lska
varav han var angripen,
4. s� skall pr�sten bjuda att man f�r dens r�kning, som skall
renas, tager tv� levande rena f�glar, cedertr�, rosenr�tt garn
och isop.
5. Och pr�sten skall bjuda att man slaktar den ena f�geln �ver ett
lerk�rl med friskt vatten i.
6. Sedan skall han taga den levande f�geln, s� ock cedertr�et, det
rosenr�da garnet och isopen, och detta alltsammans, j�mv�l den
levande f�geln, skall han doppa i den f�gelns blod, som har
blivit slaktad �ver det friska vattnet.
7. Och han skall st�nka sju g�nger p� den som skall renas fr�n
spet�lskan; och sedan han s� har renat honom, skall han slappa
den levande f�geln fri ute p� marken.
8. Och den som skall renas skall tv� sina kl�der och raka av allt
sitt h�r och bada sig i vatten, s� bliver han ren och f�r sedan
g� in i l�gret. Dock skall han stanna utanf�r sitt t�lt i sju
dagar.
9. Och p� sjunde dagen skall han raka av allt sitt h�r, b�de
huvudh�ret och sk�gget och �gonbrynen: allt sitt h�r skall han
raka av. Och han skall tv� sina kl�der och bada sin kropp i
vatten, s� bliver han ren.
10. Och p� �ttonde dagen skall han taga tv� felfria lamm av hank�n
och ett �rsgammalt felfritt lamm av honk�n, s� ock tre
tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer, och
d�rtill en log olja.
11. Och pr�sten som f�rr�ttar reningen skall st�lla den som skall
renas och allt det andra fram inf�r HERRENS ansikte, vid
ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
12. Och pr�sten skall taga det ena lammet och offra det till ett
skuldoffer, j�mte tillh�rande log olja, och vifta detta s�som
ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte.
13. Och man skall slakta lammet p� samma plats d�r man slaktar synd-
och br�nnoffersdjuren, p� en helig plats; ty skuldoffret tillh�r
pr�sten, likasom syndoffret; det �r h�gheligt.
14. Och pr�sten skall taga n�got av skuldoffrets blod, och d�rmed
skall pr�sten bestryka h�gra �rsnibben p� den som skall renas,
s� ock tummen p� hans h�gra hand och stort�n p� hans h�gra fot.
15. Sedan skall pr�sten taga av tillh�rande log olja och gjuta i sin
v�nstra hand,
16. och pr�sten skall doppa sitt h�gra pekfinger i oljan som han har
i sin v�nstra hand och st�nka n�got av oljan med sitt finger sju
g�nger inf�r HERRENS ansikte.
17. Och med det som bliver �ver av oljan i hans hand skall pr�sten
bestryka h�gra �rsnibben p� den som skall renas, s� ock tummen
p� hans h�gra hand och stort�n p� hans h�gra fot, ovanp�
skuldoffersblodet.
18. Och det som sedan �r �ver av oljan i pr�stens hand skall han
gjuta p� dens huvud, som skall renas; s� skall pr�sten bringa
f�rsoning f�r honom inf�r HERRENS ansikte.
19. D�refter skall pr�sten offra syndoffret och bringa f�rsoning f�r
den som skall renas, s� att han bliver fri ifr�n sin orenhet;
sedan skall han slakta br�nnoffersdjuret.
20. Och pr�sten skall offra br�nnoffret p� altaret och tillika
spisoffret. N�r s� pr�sten bringar f�rsoning f�r honom, d� bliver
han ren.
21. Men om han �r fattig och icke kan anskaffa s� mycket, s� skall
han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det f�r
att bringa f�rsoning f�r sig, och allenast en tiondedels efa
fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer, och d�rtill en log
olja,
22. s� ock tv� turturduvor eller tv� unga duvor, efter som han kan
anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
br�nnoffer.
23. Och han skall, f�r att f�rklaras ren, b�ra allt detta till
pr�sten p� �ttonde dagen, till uppenbarelset�ltets ing�ng, inf�r
HERRENS ansikte.
24. Och pr�sten skall taga skuldofferslammet och tillh�rande log
olja, och detta skall pr�sten vifta s�som ett viftoffer inf�r
HERRENS ansikte.
25. Och man skall slakta skuldofferslammet, och pr�sten skall taga
av skuldoffrets blod och bestryka h�gra �rsnibben p� den som
skall renas, s� ock tummen p� hans h�gra hand och stort�n p�
hans h�gra fot.
26. Sedan skall pr�sten gjuta n�got av oljan i sin v�nstra hand,
27. och pr�sten skall st�nka med sitt h�gra pekfinger n�got av oljan
som han har i sin v�nstra hand sju g�nger inf�r HERRENS ansikte.
28. Och pr�sten skall med oljan som han har i sin hand bestryka
h�gra �rsnibben p� den som skall renas, s� ock tummen p� hans
h�gra hand och stort�n p� hans h�gra fot, ovanp�
skuldoffersblodet.
29. Och det som �r �ver av oljan i pr�stens hand skall han gjuta p�
dens huvud, som skall renas, till att bringa f�rsoning f�r honom
inf�r HERRENS ansikte.
30. D�refter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
31. efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
syndoffer och den andra till br�nnoffer, tillika med
spisoffret. S� skall pr�sten bringa f�rsoning inf�r HERRENS
ansikte f�r den som skall renas.
32. Detta �r lagen om den som har varit angripen av spet�lska, men
icke kan anskaffa vad som r�tteligen h�r till hans rening.
33. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
34. N�r I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
besittning, och jag l�ter n�got hus i det land I f�n till
besittning bliva angripet av spet�lska,
35. s� skall husets �gare g� och anm�la det f�r pr�sten och s�ga:
�Det synes som om mitt hus vore angripet av spet�lska.�
36. D� skall pr�sten bjuda att man, innan pr�sten g�r in f�r att
bese det angripna st�llet, utrymmer huset, f�r att icke allt som
�r i huset skall bliva orent. Och d�refter skall pr�sten g� in
f�r att bese huset.
37. Om han d�, n�r han beser det angripna st�llet, finner att det
angripna st�llet p� husets v�gg bildar gr�naktiga eller
r�daktiga f�rdjupningar, som visa sig l�gre �n den �vriga
v�ggen,
38. s� skall pr�sten g� ut ur huset, till d�rren p� huset, och
st�nga huset f�r sju dagar.
39. Om d� pr�sten, n�r han p� sjunde dagen kommer igen och beser
det, finner att fl�cken har utbrett sig p� husets v�gg,
40. s� skall pr�sten bjuda att man bryter ut de stenar som �ro
angripna, och kastar dem utanf�r staden p� n�gon oren plats.
41. Men huset skall man skrapa �verallt innantill och kasta det
avskrapade murbruket utanf�r staden p� n�gon oren plats.
42. Och man skall taga andra stenar och s�tta in dem i de f�rras
st�lle och taga annat murbruk och rappa huset d�rmed.
43. Om likv�l en fl�ck �ter kommer fram p� huset, sedan man har
brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
det har blivit rappat,
44. s� skall pr�sten g� in och bese det, och om han d� finner att
fl�cken har utbrett sig p� huset, s� �r detta en elakartad
spet�lska p� huset, det �r orent.
45. Och man skall riva ned huset, med dess stenar och tr�virke och
allt murbruk p� huset, och f�ra bort alltsammans utanf�r staden
till n�gon oren plats.
46. Och om n�gon har g�tt in i huset under den tid det skulle vara
st�ngt, s� skall han vara oren �nda till aftonen.
47. Och om n�gon har legat i huset, skall han tv� sina kl�der, och
om n�gon har �tit i huset, skall ocks� han tv� sina kl�der.
48. Men om pr�sten, n�r han g�r in och beser huset, finner att
fl�cken icke har utbrett sig p� huset, sedan det har blivit
rappat, s� skall han f�rklara huset rent, ty d� �r det onda
h�vt.
49. Och han skall till husets rening taga tv� f�glar, cedertr�,
rosenr�tt garn och isop.
50. Och han skall slakta den ena f�geln �ver ett lerk�rl med friskt
vatten i.
51. Sedan skall han taga cedertr�et, isopen, det rosenr�da garnet
och den levande f�geln, och doppa alltsammans i den slaktade
f�gelns blod och det friska vattnet, och st�nka p� huset sju
g�nger.
52. S� skall han rena huset med f�gelns blod och det friska vattnet
och med den levande f�geln, cedertr�et, isopen och det rosenr�da
garnet.
53. Och han skall sl�ppa den levande f�geln fri ute p� marken
utanf�r staden. N�r han s� bringar f�rsoning f�r huset, d�
bliver det rent.
54. Detta �r lagen om allt slags spet�lskesjukdom och
spet�lskeskorv,
55. om spet�lska p� kl�der och p� hus,
56. om upph�jningar p� huden, utslag och ljusa fl�ckar,
57. till undervisning om n�r n�got �r orent eller rent. Detta �r
lagen om spet�lska.
*03/15 Tredje Mosebok (Leviticus), 15 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 15 Kapitlet
Oren flytning hos man och kvinna.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2. Talen till Israels barn och s�gen till dem:
3. Om n�gon f�r flytning ur sitt k�tt, s� �r s�dan flytning
oren. Och ang�ende hans orenhet, medan flytningen varar, g�ller
f�ljande: Evad hans k�tt avs�ndrar flytningen, eller det
tillsluter sig f�r flytningen, s� �r han oren.
4. Allt varp� den sjuke ligger bliver orent, och allt varp� han
sitter bliver orent.
5. Och den som kommer vid det varp� han har legat skall tv� sina
kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda till aftonen.
6. Och den som s�tter sig p� n�got varp� den sjuke har suttit skall
tv� sina kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda till
aftonen.
7. Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv� sina kl�der
och bada sig i vatten och vara oren �nda till aftonen.
8. Och om den sjuke spottar p� n�gon som �r ren, skall denne tv�
sina kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda till
aftonen.
9. Och allt varp� den sjuke sitter n�r han f�rdas n�gonst�des,
bliver orent.
10. Och var och en som kommer vid n�got, vad det vara m�, som har
legat under honom skall vara oren �nda till aftonen; och den som
b�r bort n�got s�dant skall tv� sina kl�der och bada sig i
vatten och vara oren �nda till aftonen.
11. Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sk�ljt
sina h�nder i vatten, skall tv� sina kl�der och bada sig i
vatten och vara oren �nda till aftonen.
12. Och ett lerk�rl som den sjuke kommer vid skall s�ndersl�s; men
�r det ett tr�k�rl, skall det sk�ljas med vatten.
13. N�r den som har flytning bliver ren fr�n sin flytning, skall
han, f�r att f�rklaras ren, r�kna sju dagar och d�refter tv�
sina kl�der, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
vatten, s� bliver han ren.
14. Och p� �ttonde dagen skall han taga sig tv� turturduvor eller
tv� unga duvor och komma inf�r HERRENS ansikte, till
uppenbarelset�ltets ing�ng, och giva dem �t pr�sten.
15. Och pr�sten skall offra dem, den ena till syndoffer och den
andra till br�nnoffer; s� skall pr�sten bringa f�rsoning f�r
honom inf�r HERRENS ansikte, till rening fr�n hans flytning.
16. Och om en man har haft s�desutgjutning, s� skall han bada hela
sin kropp i vatten och vara oren �nda till aftonen.
17. Och allt slags kl�dnad och allt av skinn, varp� s�dan
s�desutgjutning har skett, skall tv�s i vatten och vara orent
�nda till aftonen.
18. Och n�r en man har legat hos en kvinna och s�desutgjutning har
skett, s� skola de b�da bada sig i vatten och vara orena �nda
till aftonen.
19. Och n�r en kvinna har sin flytning, i det att blod avg�r ur
hennes k�tt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
kommer vid henne skall vara oren �nda till aftonen.
20. Och allt varp� hon ligger under sin m�nadsrening bliver orent,
och allt varp� hon sitter bliver orent.
21. Och var och en som kommer vid det varp� hon har legat skall tv�
sina kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda till
aftonen.
22. Och var och en som kommer vid n�got varp� hon har suttit skall
tv� sina kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda till
aftonen.
23. Och om n�gon sak l�gges p� det varp� hon har legat eller suttit,
och n�gon d� kommer vid denna sak, s� skall han vara oren �nda
till aftonen.
24. Och om en man ligger hos henne, och n�got av hennes m�nadsfl�de
kommer p� honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp�
han ligger bliver orent.
25. Och om en kvinna har blodfl�de under en l�ngre tid, utan att det
�r hennes m�nadsrening, eller om hon har fl�de ut�ver tiden f�r
sin m�nadsrening, s� skall om henne, s� l�nge hennes orena fl�de
varar, g�lla detsamma som under hennes m�nadsreningstid; hon �r
oren.
26. Om allt varp� hon ligger, s� l�nge hennes fl�de varar, skall
g�lla detsamma som om det varp� hon ligger under sin
m�nadsrening; och allt varp� hon sitter bliver orent, likasom
under hennes m�nadsrening.
27. Och var och en som kommer vid n�got av detta bliver oren; han
skall tv� sina kl�der och bada sig i vatten och vara oren �nda
till aftonen.
28. Men om hon bliver ren fr�n sitt fl�de, skall hon r�kna sju dagar
och sedan vara ren.
29. Och p� �ttonde dagen skall hon taga sig tv� turturduvor eller
tv� unga duvor och b�ra dem till pr�sten, till
uppenbarelset�ltets ing�ng.
30. Och pr�sten skall offra den ena till syndoffer och den andra
till br�nnoffer; s� skall pr�sten bringa f�rsoning f�r henne
inf�r HERRENS ansikte, till rening fr�n hennes orena fl�de.
31. S� skolen I bevara Israels barn fr�n orenhet, p� det att de icke
m� d� i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som st�r mitt
ibland dem.
32. Detta �r lagen om den som har flytning och om den som har
s�desutgjutning, s� att han d�rigenom bliver oren,
33. och om den kvinna som har sin m�nadsrening, och om den som har
n�gon flytning, evad det �r man eller kvinna, s� ock om en man
som ligger hos en oren kvinna.
*03/16 Tredje Mosebok (Leviticus), 16 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 16 Kapitlet
Den stora f�rsoningsdagen.
1. Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv� s�ner voro d�da, de
b�da som tr�ffats av d�den, n�r de tr�dde fram inf�r HERRENS
ansikte.
2. Och HERREN sade till Mose:
S�g till din broder Aron att han icke p� vilken tid som helst
f�r g� in i helgedomen innanf�r f�rl�ten, framf�r n�dastolen som
�r ovanp� arken, p� det att han icke m� d�; ty i molnskyn vill
jag uppenbara mig �ver n�dastolen[1].
3. S� skall f�rfaras, n�r Aron skall g� in i helgedomen: Han skall
taga en ungtjur till syndoffer och en v�dur till br�nnoffer;
4. han skall ikl�da sig en helig livkl�dnad av linne och hava
benkl�der av linne �ver sitt k�tt, och han skall omgjorda sig
med ett b�lte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
huvud; detta �r de heliga kl�derna, och innan han ikl�der sig
dem, skall han bada sin kropp i vatten.
5. Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv� bockar till
syndoffer och en v�dur till br�nnoffer.
6. Och Aron skall f�ra fram sin egen syndofferstjur och bringa
f�rsoning f�r sig och sitt hus.
7. Sedan skall han taga de tv� bockarna och st�lla dem inf�r
HERRENS ansikte, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
8. Och Aron skall draga lott om de tv� bockarna: en lott f�r HERREN
och en lott f�r Asasel[2].
9. Och den bock som lotten best�mmer �t HERREN skall Aron f�ra fram
och offra till syndoffer.
10. Men den bock som lotten best�mmer �t Asasel skall st�llas
levande inf�r HERRENS ansikte, f�r att f�rsoning m� bringas f�r
honom, p� det att han m� sl�ppas fri ut till Asasel i �knen.
11. Aron skall allts� f�ra fram sin syndofferstjur och bringa
f�rsoning f�r sig och sitt hus, han skall slakta sin
syndofferstjur.
12. Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gl�d fr�n altaret som
st�r inf�r HERRENS ansikte, och fylla sina h�nder med st�tt
v�lluktande r�kelse; och han skall b�ra in detta innanf�r
f�rl�ten.
13. Och r�kelsen skall han l�gga p� elden inf�r HERRENS ansikte, s�
att ett moln av r�kelse skyler n�dastolen, ovanp�
vittnesb�rdet[3], p� det att han icke m� d�.
14. Och han skall taga av tjurens blod och st�nka med sitt finger
framtill p� n�dastolen; och framf�r n�dastolen skall han st�nka
blodet sju g�nger med sitt finger.
15. Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och b�ra in hans
blod innanf�r f�rl�ten; och han skall g�ra med hans blod s�som
han gjorde med tjurens blod: han skall t�nka d�rmed p�
n�dastolen och framf�r n�dastolen.
16. S� skall han bringa f�rsoning f�r helgedomen och rena den fr�n
Israels barns orenheter och �vertr�delser, vad de �n m� hava
syndat. Och p� samma s�tt skall han g�ra ned
uppenbarelset�ltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
orenheter.
17. Och ingen m�nniska f�r vara i uppenbarelset�ltet, fr�n den stund
p� han g�r in f�r att bringa f�rsoning i helgedomen, �nda till
dess han har g�tt ut. S� skall han bringa f�rsoning f�r sig och
sitt hus och f�r Israels hela f�rsamling.
18. Sedan skall han g� ut till altaret som st�r inf�r HERRENS
ansikte och bringa f�rsoning f�r det; han skall taga av tjurens
blod och av bockens blod och stryka p� altarets horn runt
omkring,
19. och han skall st�nka blodet d�rp� med sitt finger sju g�nger,
och rena och helga det fr�n Israels barns orenheter.
20. N�r han s� har fullbordat f�rsoningen f�r helgedomen,
uppenbarelset�ltet och altaret, skall han f�ra fram den levande
bocken.
21. Och Aron skall l�gga b�da sina h�nder p� den levande bockens
huvud, och bek�nna �ver honom Israels barns alla missg�rningar
och alla deras �vertr�delser, vad de �n m� hava syndat; han
skall l�gga dem p� bockens huvud och genom en man som h�lles
redo d�rtill sl�ppa honom ut i �knen.
22. S� skall bocken b�ra alla deras missg�rningar p� sig ut i
vildmarken; man skall sl�ppa bocken ute i �knen.
23. D�refter skall Aron g� in i uppenbarelset�ltet och taga av sig
linnekl�derna, som han hade ikl�tt sig n�r han gick in i
helgedomen; och han skall l�mna dem d�r.
24. Och han skall bada sin kropp i vatten p� en helig plats och
ikl�da sig sina vanliga kl�der; sedan skall han g� ut och offra
sitt eget br�nnoffer och folkets br�nnoffer och bringa f�rsoning
f�r sig och f�r folket.
25. Och fettet av syndoffersdjuret skall han f�rbr�nna p� altaret.
26. Men den som sl�ppte bocken ut till Asasel skall tv� sina kl�der
och bada sin kropp i vatten; d�refter f�r han g� in i l�gret.
27. Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
inburet f�r att bringa f�rsoning i helgedomen, skola f�ras bort
utanf�r l�gret, och man skall br�nna upp dem i eld med deras hud
och k�tt och orenlighet.
28. Och den som br�nner upp detta skall tv� sina kl�der och bada sin
kropp i vatten; d�refter f�r han g� in i l�gret.
29. Och detta skall vara f�r eder en ev�rdlig stadga: I sjunde
m�naden, p� tionde dagen i m�naden, skolen I sp�ka eder och icke
g�ra n�got arbete, varken inf�dingen eller fr�mlingen som bor
ibland eder.
30. Ty p� den dagen skall f�rsoning bringas f�r eder, till att rena
eder; fr�n alla edra synder skolen I renas inf�r HERRENS
ansikte.
31. En vilosabbat skall den vara f�r eder, och I skolen d� sp�ka
eder. Detta skall vara en ev�rdlig stadga.
32. Och den pr�st, som har blivit smord och mottagit handfyllning
till att vara pr�st i sin faders st�lle skall bringa denna
f�rsoning; han skall ikl�da sig linnekl�derna, de heliga
kl�derna,
33. och han skall bringa f�rsoning f�r det allraheligaste och
f�rsoning f�r uppenbarelset�ltet och altaret, och han skall
bringa f�rsoning f�r pr�sterna och allt folket i f�rsamlingen.
34. Detta skall vara f�r eder en ev�rdlig stadga, att f�rsoning
skall bringas f�r Israels barn, till rening fr�n alla deras
synder, en g�ng om �ret.
Och han gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
[1] Se N�dastolen i Ordf�rkl.
[2] Se Asasel i Ordf�rkl.
[3] Se Vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
*03/17 Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet
Best�mmelser om slakt. F�rbud att
f�rt�ra blod, s� ock k�tt av sj�lvd�da
eller rivna djur.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Aron och hans s�ner och alla Israels barn och s�g till
dem Detta �r vad HERREN har bjudit och sagt:
3. Om n�gon av Israels hus, i l�gret eller utanf�r l�gret, slaktar
ett f�kreatur eller ett lamm eller en get,
4. utan att f�ra fram djuret till uppenbarelset�ltets ing�ng f�r
att framb�ra det s�som en offerg�va �t HERREN framf�r HERRENS
tabernakel, s� skall detta tillr�knas den mannen s�som
blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
utrotas ur sitt folk.
5. D�rf�r skola Israels barn f�ra sina slaktdjur, som de pl�ga
slakta ute p� marken, fram till HERREN, till uppenbarelset�ltets
ing�ng, till pr�sten, och d�r slakta dem s�som tackoffer �t
HERREN.
6. Och pr�sten skall st�nka blodet p� HERRENS altare, vid ing�ngen
till uppenbarelset�ltet, och f�rbr�nna fettet till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
7. Och de skola icke mer offra sina slaktoffer �t de onda andar som
de i trol�s avf�llighet l�pa efter. Detta skall vara en ev�rdlig
stadga f�r dem fr�n sl�kte till sl�kte.
8. Och du skall s�ga till dem:
Om n�gon av Israels hus, eller av fr�mlingarna som bo ibland
dem, offrar ett br�nnoffer eller ett slaktoffer
9. och icke f�r det fram till uppenbarelset�ltets ing�ng f�r att
offra det �t HERREN, s� skall den mannen utrotas ur sin sl�kt.
10. Och om n�gon av Israels hus, eller av fr�mlingarna som bo ibland
dem, f�rt�r n�got blod, s� skall jag v�nda mitt ansikte mot
honom som f�rt�r blodet och utrota honom ur hans folk.
11. Ty allt k�tts sj�l �r i blodet, och jag har givit eder det till
altaret, till att bringa f�rsoning f�r edra sj�lar; ty blodet �r
det som bringar f�rsoning, genom sj�len som �r d�ri.
12. D�rf�r s�ger jag till Israels barn: Ingen av eder skall f�rt�ra
blod; och fr�mlingen som bor ibland eder skall icke heller
f�rt�ra blod.
13. Och om n�gon av Israels barn, eller av fr�mlingarna som bo
ibland dem, f�ller ett villebr�d av fyrfotadjur eller en f�gel,
s�dant som f�r �tas, s� skall han l�ta blodet rinna ut och
�vert�cka det med jord.
14. Ty s� �r det med allt k�tts sj�l, att blodet �r det som
inneh�ller sj�len; d�rf�r s�ger jag till Israels barn: I skolen
icke f�rt�ra n�got k�tts blod. Ty blodet �r allt k�tts sj�l; var
och en som f�rt�r det skall utrotas.
15. Och var och en som �ter ett sj�lvd�tt eller ihj�lrivet djur,
evad han �r inf�ding eller fr�mling, skall tv� sina kl�der och
bada sig i vatten och vara oren �nda till aftonen; d� bliver han
ren.
16. Men om han icke tv�r sina kl�der och icke badar sin kropp kommer
han att b�ra p� missg�rning.
*03/18 Tredje Mosebok (Leviticus), 18 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 18 Kapitlet
F�rbjudna leder. Onaturlig beblandelse.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem:
Jag �r HERREN, eder Gud.
3. I skolen icke g�ra s�som man g�r i Egyptens land, d�r I haven
bott. Ej heller skolen I g�ra s�som man g�r i Kanaans land, dit
jag vill f�ra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
4. Efter mina r�tter skolen I g�ra och mina stadgar skolen I h�lla,
och skolen vandra efter dem. Jag �r HERREN, eder Gud.
5. Ja, I skolen h�lla mina stadgar och r�tter, ty den m�nniska som
g�r efter dem skall leva genom dem. Jag �r HERREN.
6. Ingen bland eder skall komma vid n�gon kvinna som �r hans n�ra
blodsf�rvant och blotta hennes blygd. Jag �r HERREN.
7. Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
moders blygd; hon �r din moder, du skall icke blotta hennes
blygd.
8. Du skall icke blotta n�gon annan kvinnas blygd, som �r din
faders hustru, ty det �r din faders blygd.
9. Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon �r din faders
dotter eller din moders dotter, evad hon �r f�dd hemma eller
f�dd ute.
10. Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
blygd, ty det �r din egen blygd.
11. Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon �r
av din faders sl�kt, hon �r din syster.
12. Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon �r din faders
n�ra blodsf�rvant.
13. Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon �r din
moders n�ra blodsf�rvant.
14. Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
skall du icke komma; hon �r din faders syster.
15. Du skall icke blotta din sv�rdotters blygd; hon �r din sons
hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
16. Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det �r din
broders blygd.
17. Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de �ro ju n�ra
blodsf�rvanter; s�dant vore en sk�ndlighet.
18. Och du skall icke till hustru taga en kvinna j�mte hennes
syster, s� att du uppv�cker fiendskap mellan dem, i det att du
blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den f�rra
lever.
19. Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, n�r
hon �r oren under sin m�nadsrening.
20. Med din n�stas hustru skall du icke beblanda dig, s� att du
genom henne bliver oren.
21. Du skall icke giva n�gon av dina avkomlingar till offer �t
Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag �r HERREN.
22. Du skall icke ligga hos en man s�som man ligger hos en kvinna;
det �r en styggelse.
23. Du skall icke beblanda d�r med n�got djur, s� att du genom detta
bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med n�got
djur, s� att hon beblandar sig d�rmed; det �r en
vederstygglighet.
24. I skolen icke orena eder med n�got av allt detta, ty med allt
s�dant hava de hedningar orenat sig, som jag f�rdriver f�r eder.
25. D�rigenom har landet blivit orenat, och jag har p� det hems�kt
dess missg�rning, s� att landet har utspytt sina inbyggare.
26. S� h�llen d� I mina stadgar och r�tter, och ingen av eder, evad
han �r inf�ding eller en fr�mling som bor ibland eder, m� g�ra
n�gon av alla dessa styggelser.
27. Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
d�r f�re eder, bedrivit, s� att landet har blivit orenat.
28. G�ren intet s�dant, p� det att landet icke m� utspy eder, om I
s� orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott d�r f�re
eder.
29. Ty var och en som g�r n�gon av alla dessa styggelser skall
utrotas ur sitt folk, ja, var och en som g�r s�dant.
30. Iakttagen d�rf�r vad jag har bjudit eder iakttaga, s� att I icke
g�ren efter n�gon av de styggeliga stadgar som man har f�ljt
f�re eder, och s� orenen eder genom dem. Jag �r HERREN, eder
Gud.
*03/19 Tredje Mosebok (Leviticus), 19 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 19 Kapitlet
Helighetsregler.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barns hela menighet och s�g till dem:
I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, �r helig.
3. Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater
skolen I h�lla. Jag �r HERREN, eder Gud.
4. I skolen icke v�nda eder till avgudar och icke g�ra eder gjutna
gudar. Jag �r HERREN, eder Gud.
5. N�r I viljen offra tackoffer �t HERREN, skolen I offra det p�
s�dant s�tt att I bliven v�lbehagliga.
6. Samma dag I offren det skall det �tas, eller ock den f�ljande
dagen; men det som bliver �ver till tredje dagen skall br�nnas
upp i eld.
7. Om det �tes p� tredje dagen, s� �r det en vederstygglighet; det
bliver d� icke v�lbehagligt.
8. Den som �ter d�rav kommer att b�ra p� missg�rning, ty han har
ohelgat det som var helgat �t HERREN, och han skall utrotas ur
sin sl�kt.
9. N�r I inb�rgen sk�rden av edert land, skall du icke sk�rda
intill yttersta kanten av din �ker, icke heller skall du g�ra
n�gon axplockning efter din sk�rd.
10. Och i din ving�rd skall du icke g�ra n�gon eftersk�rd, och de
avfallna druvorna i din ving�rd skall du icke plocka upp; du
skall l�mna detta kvar �t den fattige och �t fr�mlingen. Jag �r
HERREN, eder Gud.
11. I skolen icke stj�la eller ljuga eller beg� n�got svek mot
varandra.
12. I skolen icke sv�rja falskt vid mitt namn; d� ohelgar du din
Guds namn. Jag �r HERREN.
13. Du skall icke med or�tt avh�nda din n�sta n�got, eller taga
n�got ifr�n honom med v�ld. Du skall icke f�rh�lla dagakarlen
hans l�n �ver natten till morgonen.
14. Du skall icke uttala f�rbannelser �ver en d�v, och f�r en blind
skall du icke l�gga n�got varp� han kan falla; du skall frukta
din Gud. Jag �r HERREN.
15. I skolen icke g�ra or�tt i domen; du skall icke hava anseende
till den ringes person, ej heller vara partisk f�r den m�ktige;
du skall d�ma din n�sta r�tt.
16. Du skall icke g� med f�rtal bland dina fr�nder; du skall icke
st� efter din n�stas blod. Jag �r HERREN.
17. Du skall icke hava hat till din broder i ditt hj�rta, men v�l m�
du tillr�ttavisa din n�sta, s� att du icke f�r hans skull kommer
att b�ra p� synd.
18. Du skall icke h�mnas och icke hysa agg mot n�gon av ditt folk,
utan du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv. Jag �r HERREN.
19. Mina stadgar skolen I h�lla: Du skall icke l�ta tv� slags djur
av din boskap para sig med varandra; din �ker skall du icke bes�
med tv� slags s�d; en kl�dnad av tv� olika slags garn f�r icke
komma p� dig.
20. Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
och hon �r tr�linna i en annan mans v�ld, och hon icke har
blivit frik�pt eller frigiven, s� skola de straffas, men icke
d�das, eftersom hon icke var fri.
21. Och han skall f�ra fram sitt skuldoffer inf�r HERREN, till
uppenbarelset�ltets ing�ng, en skuldoffersv�dur.
22. N�r s� pr�sten medelst skuldoffersv�duren bringar f�rsoning f�r
honom inf�r HERRENS ansikte f�r den synd han har beg�tt, d�
bliver den synd han har beg�tt honom f�rl�ten.
23. N�r I kommen in i landet och planteren tr�d av olika slag med
�tbar frukt, skolen I anse deras frukt s�som deras f�rhud. I tre
�r skolen I h�lla dem f�r oomskurna och icke �ta av dem;
24. men under det fj�rde �ret skall all deras frukt vara helgad till
HERRENS lov,
25. och f�rst under det femte skolen I �ta deras frukt. S� skolen I
g�ra, f�r att de m� giva s� mycket st�rre avkastning �t
eder. Jag �r HERREN, eder Gud.
26. I skolen icke �ta n�got med blod i. I skolen icke befatta eder
med sp�dom eller teckentyderi.
27. I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudh�r, ej heller
skall du avstympa kanten av ditt sk�gg.
28. I skolen icke g�ra n�got m�rke p� eder kropp f�r n�gon d�d, ej
heller br�nna in skrifttecken p� eder. Jag �r HERREN.
29. Du skall icke ohelga din dotter med att l�ta henne bliva en
sk�ka, p� det att icke landet m� f�rfalla i sk�kov�sende och
bliva uppfyllt av sk�ndlighet.
30. Mina sabbater skolen I h�lla, och f�r min helgedom skolen I hava
fruktan. Jag �r HERREN.
31. I skolen icke v�nda eder till andar som tala genom besv�rjare
eller sp�m�n. S�ken icke s�dana, s� att I bliven orena genom
dem. Jag �r HERREN, eder Gud.
32. F�r ett gr�tt huvud skall du st� upp, och den gamle skall du
�ra; du skall frukta din Gud. Jag �r HERREN.
33. N�r en fr�mling bor hos eder i edert land, skolen I icke
f�rtrycka honom.
34. Fr�mlingen som bor hos eder skall r�knas s�som en inf�ding bland
eder, du skall �lska honom s�som dig sj�lv; I haven ju sj�lva
varit fr�mlingar i Egyptens land. Jag �r HERREN, eder Gud.
35. I skolen icke g�ra or�tt i domen, icke i fr�ga om m�tt, vikt
eller m�l.
36. Riktig v�g, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-m�tt skolen
I hava. Jag �r HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur
Egyptens land.
37. S� skolen I nu h�lla alla mina stadgar och alla mina r�tter och
g�ra efter dem. Jag �r HERREN.
*03/20 Tredje Mosebok (Leviticus), 20 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 20 Kapitlet
Straffbest�mmelser.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Du skall ock s�ga till Israels barn:
Om n�gon av Israels barn, eller av fr�mlingarna som bo i Israel,
giver n�gon av sina avkomlingar �t Molok, s� skall han straffas
med d�den; folket i landet skall stena honom.
3. Och jag skall v�nda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
ur hans folk, d�rf�r att han har givit en av sina avkomlingar �t
Molok, och d�rmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
namn.
4. Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, n�r han
giver en av sina avkomlingar �t Molok, s� att de icke d�da
honom,
5. d� skall jag sj�lv v�nda mitt ansikte mot den mannen och mot
hans sl�kt; och honom och alla dem som hava f�ljt honom och i
trol�s avf�llighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
folk.
6. Och om n�gon v�nder sig till andar som tala genom besv�rjare
eller sp�m�n, f�r att i trol�s avf�llighet l�pa efter dem, s�
skall jag v�nda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
folk.
7. S� skolen I nu h�lla eder heliga, och vara heliga; ty jag �r
HERREN, eder Gud.
8. Och I skolen h�lla mina stadgar och g�ra efter dem. Jag �r
HERREN, som helgar eder.
9. Om n�gon uttalar f�rbannelser �ver sin fader eller sin moder,
skall han straffas med d�den; �ver sin fader och sin moder har
han uttalat f�rbannelser, blodskuld l�der vid honom.
10. Om n�gon beg�r �ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
beg�r �ktenskapsbrott med sin n�stas hustru, s� skola de
straffas med d�den, b�de mannen och kvinnan som hava beg�tt
�ktenskapsbrottet.
11. Om n�gon ligger hos en kvinna som �r hans faders hustru, s�
blottar han sin faders blygd; de skola b�da straffas med d�den,
blodskuld l�der vid dem.
12. Om n�gon ligger hos sin sv�rdotter, s� skola de b�da straffas
med d�den; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld l�der
vid dem.
13. Om en man ligger hos en annan man s�som man ligger hos en
kvinna, s� g�ra de b�da en styggelse; de skola straffas med
d�den, blodskuld l�der vid dem.
14. Om n�gon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
s� �r det en sk�ndlighet; man skall br�nna upp b�de honom och
dem i eld, f�r att icke n�gon sk�ndlighet m� finnas bland eder.
15. Om en man beblandar sig med n�got djur, s� skall han straffas
med d�den, och djuret skolen I dr�pa.
16. Och om en kvinna kommer vid n�got djur och beblandar sig d�rmed,
s� skall du dr�pa b�de kvinnan och djuret; de skola straffas med
d�den, blodskuld l�der vid dem.
17. Om n�gon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
s� �r det en skamlig g�rning, och de skola utrotas inf�r sitt
folks �gon; han har blottat sin systers blygd, han b�r p�
missg�rning.
18. Om n�gon ligger hos en kvinna som har sin m�nadsrening och
blottar hennes blygd, i det att han avt�cker hennes brunn och
hon blottar sitt blods brunn, s� skola de b�da utrotas ur sitt
folk.
19. Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
blygd. Ty den s� g�r avt�cker sin n�ra blodsf�rvants blygd; de
komma att b�ra p� missg�rning.
20. Om n�gon ligger hos sin farbroders hustru, s� blottar han sin
farbroders blygd; de komma att b�ra p� synd, barnl�sa skola de
d�.
21. Om n�gon tager sin broders hustru, s� �r det en oren g�rning;
han blottar d� sin broders blygd, barnl�sa skola de bliva.
22. S� skolen I nu h�lla alla mina stadgar och alla mina r�tter och
stadgar och g�ra efter dem, f�r att landet icke m� utspy eder,
det land dit jag vill f�ra eder, s� att I f�n bo d�r.
23. Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
f�rdriva f�r eder; ty just d�rf�r att de hava bedrivit allt
s�dant, har jag blivit led vid dem.
24. Och d�rf�r har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
av mj�lk och honung. Jag �r HERREN, eder Gud, som har avskilt
eder fr�n andra folk.
25. G�ren allts� skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
mellan rena f�glar och orena, s� att I icke g�ren eder sj�lva
till styggelse f�r de fyrfotadjurs eller f�glars skull eller f�r
de kr�ldjurs, skull p� marken, som jag har avskilt, f�r att I
skolen h�lla dem f�r orena.
26. I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, �r helig, och jag har
avskilt eder fr�n andra folk, f�r att I skolen h�ra mig till.
27. N�r n�gon, man eller kvinna, befattar sig med andebesv�rjelse
eller sp�dom, skall denne straffas med d�den; man skall stena
honom, blodskuld l�der vid honom.
*03/21 Tredje Mosebok (Leviticus), 21 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 21 Kapitlet
Helighetsregler f�r pr�sterna.
1. Och HERREN sade till Mose: S�g till pr�sterna, Arons s�ner, s�g
till dem s�:
En pr�st f�r icke �draga sig orenhet genom n�gon d�d bland sina
fr�nder,
2. utom genom sina n�rmaste blodsf�rvanter: sin moder, sin fader,
sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
3. s� ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
n�rmare och icke tillh�rde n�gon man, i s�dant fall m� han
�draga sig orenhet genom henne.
4. Eftersom han �r en herre bland sina fr�nder, f�r han icke �draga
sig orenhet och g�ra sig ohelig.
5. Pr�sterna skola icke raka n�gon del av sitt huvud skallig eller
avraka kanten av sitt sk�gg eller rista n�got m�rke p� sin
kropp.
6. De skola vara helgade �t sin Guds och m� icke ohelga sin Guds
namn, ty de b�ra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; d�rf�r
skola de heliga.
7. Ingen av dem skall taga till hustru en sk�ka eller en van�rad
kvinna, ej heller skall n�gon taga till hustru en kvinna som har
blivit f�rskjuten av sin man, ty pr�sten �r helgad �t sin Gud.
8. D�rf�r skall du akta honom helig, ty han b�r fram din Guds spis;
han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, �r
helig.
9. Om en pr�sts dotter ohelgar sig genom sk�kolevnad, s� ohelgar
hon sin fader; hon skall br�nnas upp i eld.
10. Den som �r �verstepr�st bland sina br�der, den p� vilkens huvud
sm�rjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
handfyllning till att ikl�da sig pr�stkl�derna, han skall icke
hava sitt h�r oordnat, ej heller riva s�nder sina kl�der;
11. och han skall icke g� in till n�gon d�d; icke ens genom sin
fader eller genom sin moder f�r han �draga sig orenhet.
12. Och ur helgedomen skall han icke g� ut, p� det att han icke m�
ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds sm�rjelseolja, varmed han
har blivit invigd, �r p� honom. Jag �r HERREN.
13. Till hustru skall han taga en kvinna som �r jungfru.
14. En �nka eller en f�rskjuten hustru eller en van�rad kvinna, en
sk�ka -- en s�dan f�r han icke taga, utan en jungfru bland sina
fr�nder skall han taga till hustru,
15. f�r att han icke m� ohelga sin livsfrukt bland sina fr�nder; ty
jag �r HERREN, som helgar honom.
16. Och HERREN talade till Mose och sade:
17. Tala till Aron och s�g: Av dina avkomlingar i kommande sl�kten
skall ingen som har n�got lyte tr�da fram f�r att framb�ra sin
Guds spis.
18. Ingen skall tr�da fram, som har n�got lyte, varken en blind
eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
n�gon lem f�r stor,
19. ingen som har brutit arm eller ben,
20. ingen som �r puckelryggig eller f�rkrympt, eller som har fel p�
�gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som �r
sn�pt.
21. Av pr�sten Arons avkomlingar skall ingen som har n�got lyte g�
fram f�r att framb�ra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
skall icke g� fram f�r att framb�ra sin Guds spis.
22. Sin Guds spis m� han �ta, b�de det som �r h�gheligt och det som
�r heligt,
23. men eftersom han har ett lyte, skall han icke g� in till
f�rl�ten, ej heller skall han g� fram till altaret, p� det att
han icke m� ohelga mina heliga ting; ty jag �r HERREN, som
helgar dem.
24. Och Mose talade detta till Aron och hans s�ner och alla Israels
barn.
*03/22 Tredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet
Ytterligare regler f�r pr�sterna.
F�reskrifter om djuroffren.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Aron och hans s�ner och s�g att de skola h�lla sig
ifr�n de heliga g�vor som Israels barn b�ra fram �t mig, p� det
att de icke m� ohelga mitt heliga namn. Jag �r HERREN.
3. S�g till dem: Om i kommande sl�kten n�gon av edra avkomlingar,
medan orenhet l�der vid honom, kommer vid de heliga g�vor som
Israels barn b�ra fram �t HERREN, s� skall han utrotas ur min
�syn Jag �r HERREN.
4. Om n�gon av Arons avkomlingar �r spet�lsk eller har flytning,
skall han icke �ta av de heliga g�vorna, f�rr�n han har blivit
ren; ej heller den som kommer vid n�gon som har blivit oren
genom en d�d, eller den som har haft s�desutgjutning;
5. ej heller den som kommer vid n�got slags sm�djur genom vilket
man bliver oren, eller vid en m�nniska genom vilken man bliver
oren, p� vad s�tt denna �n m� hava blivit oren.
6. Den som kommer vid n�got s�dant, han skall vara oren �nda till
aftonen, och skall icke �ta av de heliga g�vorna, f�rr�n han har
badat sin kropp i vatten.
7. Men n�r solen har g�tt ned, �r han ren, och sedan m� han �ta av
de heliga g�vorna, ty det �r hans spis.
8. Ett sj�lvd�tt eller ihj�lrivet djur skall han icke �ta, s� att
han d�rigenom bliver oren. Jag �r HERREN.
9. De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p� det att de
icke f�r det heligas skull m� komma att b�ra p� synd och tr�ffas
av d�den d�rf�r att de ohelga det. Jag �r HERREN, som helgar
dem.
10. Ingen fr�mmande f�r �ta av det heliga; en inhysesman hos pr�sten
eller en hans legodr�ng skall icke �ta av det heliga.
11. Men n�r en pr�st har k�pt en tr�l f�r sina penningar, m� denne
�ta d�rav, s� ock den tr�l som �r f�dd i hans hus; dessa m� �ta
av hans spis.
12. N�r en pr�sts dotter har blivit en fr�mmande mans hustru, skall
hon icke �ta av det heliga som gives till offerg�rd.
13. Men om en pr�sts dotter har blivit �nka eller blivit f�rskjuten,
och hon �r utan livsfrukt, och hon s� kommer �ter till sin
faders hus och �r d�r s�som i sin ungdom, d� m� hon �ta av sin
faders spis; men ingen fr�mmande f�r �ta d�rav.
14. Och om n�gon oupps�tligen �ter av det heliga, skall han l�gga
femtedelen d�rtill och giva pr�sten ers�ttning f�r det heliga.
15. Pr�sterna skola icke ohelga de heliga g�vorna, det som Israels
barn g�ra s�som g�rd �t HERREN,
16. och d�rigenom draga �ver dem missg�rning och skuld, n�r de �ta
av deras heliga g�vor; ty jag �r HERREN, som helgar dem.
17. Och HERREN talade till Mose och sade:
18. Tala till Aron och hans s�ner och alla Israels barn och s�g till
dem: Om n�gon av Israels hus eller av fr�mlingarna i Israel vill
offra n�got offer, vare sig det �r ett l�ftesoffer eller ett
frivilligt offer som de vilja offra �t HERREN s�som br�nnoffer,
s� skolen I g�ra det p� s�dant s�tt att I bliven v�lbehagliga;
19. offret skall vara ett felfritt handjur, av f�kreaturen eller av
f�ren eller av getterna;
20. I skolen icke d�rtill taga ett djur som har n�got lyte, ty genom
ett s�dant bliven I icke v�lbehagliga.
21. Och n�r n�gon vill offra ett tackoffer �t HERREN av f�kreaturen
eller av sm�boskapen, vare sig det g�ller att fullg�ra ett
l�fte, eller det g�ller ett frivilligt offer, d� skall det vara
felfritt far att bliva v�lbehagligt; intet lyte f�r finnas
d�rp�.
22. Det som �r blint eller brutet eller stympat eller s�rigt, eller
det som har skabb eller annat utslag s�dant skolen I icke offra
�t HERREN; eldsoffer av s�dant skolen I icke l�gga p� altaret �t
HERREN.
23. Ett djur av f�kreaturen eller av sm�boskapen, som har n�gon lem
f�r stor eller f�r liten, m� du v�l offra s�som frivilligt
offer, men s�som l�ftesoffer bliver det icke v�lbehagligt.
24. Och I skolen icke offra �t HERREN n�got som har blivit sn�pt
genom kl�mning eller krossning eller avslitning eller
utsk�rning; s�dant skolen I icke g�ra i edert land.
25. Icke heller av en utl�nnings hand skolen I mottaga och offra
s�dana djur till eder Guds spis, ty de �ro skadade, de hava ett
lyte; genom s�dana bliven I icke v�lbehagliga.
26. Och HERREN talade till Mose och sade:
27. N�r en kalv eller ett f�r eller en get har blivit f�dd, skall
djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifr�n den �ttonde
dagen �r det v�lbehagligt s�som eldsoffersg�va �t HERREN.
28. I skolen icke slakta n�got djur, vare sig av f�kreaturen eller
av sm�boskapen, p� samma dag som dess avf�da.
29. N�r I viljen offra ett lovoffer �t HERREN, skolen I offra det p�
s�dant s�tt att I bliven v�lbehagliga.
30. Det skall �tas samma dag; I skolen icke l�mna n�got d�rav kvar
till f�ljande morgon. Jag �r HERREN.
31. I skolen h�lla mina bud och g�ra efter dem. Jag �r HERREN.
32. I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
bland Israels barn. Jag �r HERREN, som helgar eder,
33. han som har f�rt eder ut ur Egyptens land, f�r att jag skall
vara eder Gud. Jag �r HERREN.
*03/23 Tredje Mosebok (Leviticus), 23 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 23 Kapitlet
Stadgar f�r h�gtiderna.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem:
Dessa �ro HERRENS h�gtider, vilka I skolen utlysa s�som heliga
sammankomster; mina h�gtider �ro dessa:
3. Sex dagar skall arbete g�ras, men p� sjunde dagen �r vilosabbat,
en dag f�r helig sammankomst; intet arbete skolen I d� g�ra. Det
�r HERRENS sabbat, var I �n �ren bosatta.
4. Dessa �ro HERRENS h�gtider, de heliga sammankomster som I skolen
utlysa p� best�mda tider:
5. I f�rsta m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, vid aftontiden,
�r HERRENS p�sk.
6. Och p� femtonde dagen i samma m�nad �r HERRENS osyrade br�ds
h�gtid; d� skolen I �ta osyrat br�d, i sju dagar.
7. P� den f�rsta dagen skolen I h�lla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d� g�ra.
8. Och I skolen offra eldsoffer �t HERREN i sju dagar. P� den
sjunde dagen skall �ter h�llas en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d� g�ra.
9. Och HERREN talade till Mose och sade:
10. Tala till Israels barn och s�g till dem:
N�r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I
inb�rgen dess sk�rd, d� skolen I b�ra till pr�sten den k�rve som
�r f�rstlingen av eder sk�rd.
11. Och den k�rven skall han vifta inf�r HERRENS ansikte, f�r att I
m�n bliva v�lbehagliga; dagen efter sabbaten skall pr�sten vifta
den.
12. Och p� den dag d� I l�ten vifta k�rven skolen I offra ett
felfritt �rsgammalt lamm till br�nnoffer �t HERREN,
13. och s�som spisoffer d�rtill tv� tiondedels efa fint mj�l,
begjutet med olja, ett eldsoffer �t HERREN till en v�lbehaglig
lukt, och s�som drickoffer d�rtill en fj�rdedels hin vin.
14. Och intet av det nya, varken br�d eller rostade ax eller korn av
gr�nskuren s�d, skolen I �ta f�rr�n p� denna samma dag, icke
f�rr�n I haven burit fram offerg�van �t eder Gud. Detta skall
vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte, var I
�n �ren bosatta.
15. Sedan skolen I r�kna sju fulla veckor fr�n dagen efter sabbaten,
fr�n den dag d� I buren fram viftoffersk�rven;
16. femtio dagar skolen I r�kna intill dagen efter den sjunde
sabbaten; d� skolen I b�ra fram ett offer av den nya gr�dan �t
HERREN.
17. Fr�n de orter d�r I bon skolen I b�ra fram viftoffersbr�d, tv�
kakor av tv� tiondedels efa fint mj�l, bakade med surdeg: en
f�rstlingsg�va �t HERREN.
18. Och j�mte br�det skolen I f�ra fram sju felfria �rsgamla lamm,
en ungtjur och tv� v�durar, till att offras s�som br�nnoffer �t
HERREN, med tillh�rande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
19. D�rtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv� �rsgamla
lamm till tackoffer.
20. Och pr�sten skall vifta dem s�som ett viftoffer inf�r HERRENS
ansikte, j�mte f�rstlingsbr�den som b�ras fram tillika med de
b�da lammen de skola vara helgade �t HERREN och tillh�ra
pr�sten.
21. Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
att h�llas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra. Detta
skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte,
var I �n �ren bosatta.
22. Och n�r I inb�rgen sk�rden av edert land, skall du icke sk�rda
intill yttersta kanten av din �ker, icke heller skall du g�ra
n�gon axplockning efter din sk�rd, du skall l�mna detta kvar �t
den fattige och �t fr�mlingen. Jag �r HERREN, eder Gud.
23. Och HERREN talade till Mose och sade:
24. Tala till Israels barn och s�g: I sjunde m�naden, p� f�rsta
dagen i m�naden, skolen I h�lla sabbatsvila, en h�gtid med
basunklang, till att bringa eder i �minnelse inf�r HERREN, en
helig sammankomst.
25. Ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra, och I skolen offra
eldsoffer �t HERREN.
26. Och HERREN talade till Mose och sade:
27. Men p� tionde dagen i samma sjunde m�nad �r f�rsoningsdagen; d�
skolen I h�lla en helig sammankomst, och I skolen d� sp�ka eder;
och I skolen offra eldsoffer �t HERREN.
28. Och I skolen intet arbete g�ra p� denna samma dag, ty det �r en
f�rsoningsdag, d� f�rsoning bringas f�r eder inf�r HERRENS, eder
Guds, ansikte.
29. Och var och en som icke sp�ker sig p� denna samma dag skall
utrotas ur sin sl�kt.
30. Och var och en som g�r n�got arbete p� denna samma dag, honom
skall jag f�rg�ra ur hans folk.
31. Intet arbete skolen I d� g�ra Detta skall vara en ev�rdlig
stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte, var I �n �ren bosatta.
32. En vilosabbat skall den vara f�r eder, och I skolen d� sp�ka
eder. P� nionde dagen i m�naden, om aftonen, skolen I h�lla
denna eder sabbatsvila, fr�n afton till afton.
33. Och HERREN talade till Mose och sade:
34. Tala till Israels barn och s�g:
P� femtonde dagen i samma sjunde m�nad �r HERRENS
l�vhyddoh�gtid, i sju dagar.
35. P� den f�rsta dagen skall man h�lla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d� g�ra.
36. I sju dagar skolen I offra eldsoffer �t HERREN. P� den �ttonde
dagen skolen I h�lla en helig sammankomst och skolen offra
eldsoffer �t HERREN. D� �r h�gtidsf�rsamling; ingen arbetssyssla
skolen I d� g�ra.
37. Dessa �ro HERRENS h�gtider, vilka I skolen utlysa s�som heliga
sammankomster, och p� vilka I skolen offra eldsoffer �t HERREN,
br�nnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
f�r den dagen best�mda offren --
38. detta f�rutom HERRENS sabbater, och f�rutom edra �vriga g�vor,
och f�rutom alla edra l�ftesoffer, och f�rutom alla frivilliga
offer som I given �t HERREN.
39. Men p� femtonde dagen i sjunde m�naden, n�r I inb�rgen
avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS h�gtid, i sju
dagar. P� den f�rsta dagen �r sabbatsvila, p� den �ttonde dagen
�r ock sabbatsvila.
40. Och I skolen p� den f�rsta dagen taga frukt av edra sk�naste
tr�d, kvistar av palmer och grenar av lummiga tr�d och av
piltr�d, och skolen s� vara glada i sju dagar inf�r HERRENS,
eder Guds, ansikte.
41. I skolen fira denna h�gtid s�som en HERRENS h�gtid sju dagar om
�ret. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte
till sl�kte; i sjunde m�naden skolen I fira den.
42. D� skolen I bo i l�vhyddor i sju dagar; alla de som �ro
inf�dingar i Israel skola bo i l�vhyddor,
43. f�r att edra efterkommande m� veta huru jag l�t Israels barn bo
i l�vhyddor, n�r jag f�rde dem ut ur Egyptens land Jag �r
HERREN, eder Gud.
44. Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS h�gtider.
*03/24 Tredje Mosebok (Leviticus), 24 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 24 Kapitlet
F�reskrifter om den gyllene ljusstaken
och om sk�debr�den. En gudsf�rsm�dare
stenad. Strafflagar.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Bjud Israels barn att b�ra till dig ren olja, av st�tta oliver,
till ljusstaken, s� att lamporna dagligen kunna s�ttas upp.
3. Utanf�r den f�rl�t som h�nger framf�r vittnesb�rdet[1], i
uppenbarelset�ltet, skall Aron best�ndigt sk�ta den, fr�n
aftonen till morgonen, inf�r HERRENS ansikte. Detta skall vara
en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte.
4. Lamporna p� den gyllene ljusstaken skall han best�ndigt sk�ta
inf�r HERRENS ansikte.
5. Och du skall taga fint mj�l och d�rav baka tolv kakor; var kaka
skall inneh�lla tv� tiondedels efa.
6. Och du skall l�gga upp dem i tv� rader, sex i var rad, p� det
gyllene bordet inf�r HERRENS ansikte.
7. Och p� vardera raden skall du l�gga ren r�kelse, f�r att denna
m� utg�ra sj�lva altaroffret av br�den, ett eldsoffer �t
HERREN.
8. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man best�ndigt l�gga upp dem
inf�r HERRENS ansikte: en g�rd av Israels barn, till ett evigt
f�rbund.
9. De skola tillh�ra Aron och hans s�ner och skola �tas av dem p�
en helig plats, ty de �ro h�gheliga och �ro hans ev�rdliga r�tt
av HERRENS eldsoffer.
10. Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i tr�ta
med varandra i l�gret.
11. Och den israelitiska kvinnans son sm�dade Namnet[2] och h�dade.
D� f�rde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit,
dotter till Dibri, av Dans stam.
12. Och de satte honom i f�rvar, f�r att de skulle f� hans dom
best�md efter HERRENS befallning.
13. Och HERREN talade till Mose och sade:
14. F�r ut h�daren utanf�r l�gret; sedan m� alla som h�rde det l�gga
sina h�nder p� hans huvud, och m� s� hela menigheten stena
honom.
15. Och till Israels barn skall du tala och s�ga: Om n�gon h�dar sin
Gud, kommer han att b�ra p� synd.
16. Och den som sm�dar HERRENS namn skall straffas med d�den; hela
menigheten skall stena honom. Evad det �r en fr�mling eller en
inf�ding som sm�dar Namnet, skall han d�das.
17. Om n�gon sl�r ihj�l n�gon m�nniska, skall han straffas med
d�den;
18. och den som sl�r ihj�l ett boskapsdjur skall ers�tta det: liv
f�r liv.
19. Och om n�gon v�llar att hans n�sta f�r ett lyte, s� skall man
g�ra mot honom s�som han sj�lv har gjort:
20. bruten lem f�r bruten lem, �ga f�r �ga, tand f�r tand; samma
lyte han har v�llat att en annan fick skall han sj�lv f�.
21. Den som sl�r ihj�l ett boskapsdjur skall ers�tta det, och den
som sl�r ihj�l en m�nniska skall d�das.
22. En och samma lag skall g�lla f�r eder, den skall g�lla lika v�l
f�r fr�mlingen som f�r inf�dingen; ty jag �r HERREN, eder Gud.
23. Och Mose talade detta till Israels barn; och de f�rde ut h�daren
utanf�r l�gret och stenade honom. Allts� gjorde Israels barn
s�som HERREN hade bjudit Mose.
[1] Se Vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
[2] Se Herren i Ordf�rkl.
*03/25 Tredje Mosebok (Leviticus), 25 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 25 Kapitlet
Sabbats�r och jubel�r.
1. Och HERREN talade till Mose p� Sinai berg och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem:
N�r I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
h�lla sabbat �t HERREN.
3. I sex �r skall du bes� din �ker, och i sex �r sk�ra din ving�rd
och inb�rga avkastningen av landet,
4. men under det sjunde �ret skall landet hava vilosabbat, en
HERRENS sabbat; d� skall du icke bes� din �ker och icke sk�ra
din ving�rd.
5. Vad som v�xer upp av spills�den efter din sk�rd skall du icke
sk�rda, och de druvor som v�xa p� dina oskurna vintr�d skall du
icke avb�rga. Det skall vara ett sabbatsvilans �r f�r landet.
6. Och vad landets sabbat �nd� giver skolen I hava till f�da: du
sj�lv, din tj�nare och din tj�narinna, din dagl�nare och din
inhysesman, de som bo hos dig.
7. Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
f�da av all dess avkastning.
8. Och du skall r�kna sju �rsveckor, det �r sju g�nger sju �r, s�
att tiden f�r de sju �rsveckorna bliver fyrtionio �r.
9. D� skall du i sjunde m�naden, p� tionde dagen i m�naden, l�ta
bl�sa i larmbasun; p� f�rsoningsdagen skolen I bl�sa i basun
�ver hela edert land.
10. Och I skolen helga det femtionde �ret och utropa frihet i landet
f�r alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubel�r f�r eder;
var och en av eder skall d� �terf� sin arvsbesittning, var och
en av eder skall �terf� sin sl�ktegendom.
11. Ett jubel�r skall detta femtionde �r vara f�r eder; d� skolen I
icke s� n�got, och vad som d� v�xer upp av spills�den skolen I
icke sk�rda, och I skolen d� icke avb�rga edra oskurna vintr�d.
12. Ty det �r ett jubel�r; heligt skall det vara f�r eder. Fr�n
sj�lva marken skolen I h�mta eder f�da, av dess avkastning.
13. Under ett s�dant jubel�r skall var och en av eder �terf� sin
arvsbesittning.
14. Om I allts� s�ljer n�got �t eder n�sta eller k�pen n�got av eder
n�sta, skolen I icke g�ra varandra or�tt:
15. efter antalet �r fr�n jubel�ret skall du betala din n�sta, efter
antalet �rsgr�dor skall han f� betalning av dig.
16. Alltefter som �ren �ro flera skall du betala h�gre pris, och
alltefter som �ren �ro f�rre skall du betala l�gre pris; ty ett
visst antal gr�dor �r det han s�ljer till dig.
17. I skolen icke g�ra varandra or�tt du skall frukta din Gud; ty
jag �r HERREN, eder Gud.
18. Och I skolen g�ra efter mina stadgar, och mina r�tter skolen I
h�lla och skolen g�ra efter dem; d� skolen I bo trygga i landet.
19. Och landet skall giva sin frukt, s� att I haven nog att �ta, och
I skolen bo trygga d�ri.
20. Och om I fr�gen: �Vad skola vi �ta under det sjunde �ret, om vi
icke f� s� och icke f� inb�rga v�r gr�da?�,
21. s� m�n I veta att jag skall bjuda min v�lsignelse komma �ver
eder under det sj�tte �ret, s� att det giver gr�da f�r de tre
�ren.
22. Och �nnu n�r I under det �ttonde �ret s�n, skolen I hava av den
gamla gr�dan att �ta; �nda till dess att gr�dan p� det nionde
�ret har kommit in, skolen I hava gammalt att �ta.
23. N�r I s�ljen jord, skolen I icke s�lja den f�r ev�rdlig tid, ty
landet �r mitt; I �ren ju fr�mlingar och g�ster hos mig.
24. I hela det land I f�n till besittning skolen I medgiva r�tt att
�terb�rda jordegendom.
25. Om din broder r�kar i armod och s�ljer n�got av sin
arvsbesittning, s� m� hans n�rmaste b�rdeman komma till honom
och �terb�rda det brodern har s�lt.
26. Och om n�gon icke har n�gon b�rdeman, men han sj�lv kommer i
tillf�lle att anskaffa vad som beh�ves f�r att �terb�rda,
27. s� skall han r�kna efter, huru m�nga �r som hava f�rflutit ifr�n
f�rs�ljningen, och betala l�sen f�r de �terst�ende �ren �t den
man till vilken han s�lde, och han skall s� �terf� sin
besittning.
28. Men om han icke f�rm�r anskaffa vad som beh�ves till att betala
honom, s� skall det han har s�lt f�rbliva i k�parens hand intill
jubel�ret. Men p� jubel�ret skall det fr�ntr�das, och han skall
d� �terf� sin besittning.
29. Om n�gon s�ljer ett boningshus i en stad som �r omgiven med
murar, s� skall han hava r�tt att �terb�rda det innan ett �r har
f�rflutit, sedan han s�lde det; hans r�tt att �terb�rda det �r
d� inskr�nkt till viss tid.
30. Men om det icke har blivit �terb�rdat, f�rr�n hela �ret �r ute,
s� skall huset, om det ligger i en stad som �r omgiven med
murar, f�rbliva k�parens och hans efterkommandes egendom f�r
ev�rdlig tid; det skall d� icke fr�ntr�das p� jubel�ret.
31. Men hus i s�dana byar som icke hava murar omkring sig skola
r�knas till landets �kermark; de skola kunna �terb�rdas, och p�
jubel�ret skola de fr�ntr�das.
32. Dock skola leviterna inom de st�der som �ro deras arvsbesittning
hava ev�rdlig r�tt att �terb�rda husen i st�derna
33. Ocks� om n�gon annan av leviterna inl�ser det s�lda huset i den
stad d�r han har sin besittning, skall det dock fr�ntr�das p�
jubel�ret; ty husen i levitst�derna �ro leviternas
arvsbesittning bland Israels barn.
34. Och ett f�lt som �r utmark omkring n�gon av deras st�der f�r
icke s�ljas, ty det �r deras ev�rdliga besittning.
35. Om din broder r�kar i armod och kommer p� obest�nd hos dig, s�
skall du taga dig an honom; s�som en fr�mling eller en
inhysesman skall han f� leva hos dig.
36. Du skall icke ockra p� honom eller taga r�nta, ty du skall
frukta din Gud, och du skall l�ta din broder leva hos dig.
37. Du skall icke l�mna honom dina penningar p� ocker eller l�mna
honom av dina livsmedel mot r�nta.
38. Jag �r HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur Egyptens land,
f�r att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
39. Om din broder r�kar i armod hos dig och s�ljer sig �t dig, skall
du icke l�ta honom g�ra tr�larbete;
40. s�som en dagl�nare och en inhysesman skall han vara hos dig;
intill jubel�ret skall han tj�na hos dig.
41. D� skall du giva honom fri, honom sj�lv och hans barn med honom;
och han skall �terf� sin sl�ktegendom, sin f�dernebesittning
skall han �terf�.
42. Ty de �ro mina tj�nare, som jag har f�rt ut ur Egyptens land; de
skola icke s�ljas s�som man s�ljer tr�lar.
43. Du skall icke med h�rdhet bruka din makt �ver dem; du skall
frukta din Gud.
44. Men om du vill skaffa dig en verklig tr�l eller tr�linna, s�
skall du k�pa en s�dan tr�l eller tr�linna fr�n hedningarna som
bo runt omkring eder.
45. I m�n ock k�pa s�dana ibland barnen till inhysesm�nnen som bo
hos eder och bland personer av deras sl�kt, som I haven hos
eder, och som �ro f�dda i edert land; s�dana skola f�rbliva eder
egendom.
46. Och dem m�n I hava att l�mna s�som arv �t edra barn efter eder,
till egendom och besittning; dem kunnen I hava till tr�lar
ev�rdligen. Men ibland edra br�der, Israels barn, skall ingen
med h�rdhet bruka sin makt �ver den andre.
47. Om en fr�mling eller en inhysesman hos dig kommer till v�lst�nd,
och en din broder r�kar i armod hos honom och s�ljer sig �t
fr�mlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest �t n�gon som
tillh�r en fr�mlingssl�kt,
48. s� skall han sedan, efter det att han har s�lt sig, kunna l�sas
ut; n�gon av hans br�der m� l�sa honom;
49. eller ock m� hans farbroder eller hans farbroders son l�sa
honom, eller m� n�gon annan n�ra blodsf�rvant av hans sl�kt l�sa
honom; eller om han kommer i tillf�lle d�rtill, m� han sj�lv
l�sa sig.
50. D�rvid skall han, j�mte den som har k�pt honom, r�kna efter,
huru l�ng tid som har f�rflutit ifr�n det �r d� han s�lde sig �t
honom till jubel�ret; och det pris f�r vilket han s�ldes skall
uppskattas efter �rens antal; hans arbetstid hos honom skall
ber�knas till samma v�rde som en dagl�nares.
51. Om �nnu m�nga �r �ro kvar, skall han s�som l�sen f�r sig betala
en motsvarande del av det penningbelopp som han k�ptes f�r.
52. Om d�remot allenast f� �r �terst� till jubel�ret, s� skall han
r�kna efter detta, sig till godo, och betala l�sen f�r sig efter
antalet av sina �r.
53. S�som en dagl�nare som �r lejd f�r �r skall man behandla honom
ingen m� inf�r dina �gon med h�rdhet bruka sin makt �ver honom.
54. Men om han icke bliver l�st p� n�got av de n�mnda s�tten, s�
skall han p� jubel�ret givas fri, han sj�lv och hans barn med
honom.
55. Ty Israels barn �ro mina tj�nare; de �ro mina tj�nare, som jag
har f�rt ut ur Egyptens land. Jag �r HERREN, eder Gud.
*03/26 Tredje Mosebok (Leviticus), 26 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 26 Kapitlet
Varning f�r avguderi. L�ftet till dem
som h�lla lagen, hotelser mot dess
�vertr�dare.
1. I skolen icke g�ra eder n�gra av gudar, ej heller uppresa �t
eder n�got bel�te eller n�gon stod, eller upps�tta i edert land
stenar med inhuggna bilder, f�r att tillbedja vid dem; ty jag �r
HERREN, eder Gud.
2. Mina sabbater skolen I h�lla, och f�r min helgedom skolen I hava
fruktan. Jag �r HERREN.
3. Om I vandren efter mina stadgar och h�llen mina bud och g�ren
efter dem,
4. s� skall jag giva eder regn i r�tt tid, s� att jorden giver sin
gr�da och tr�den p� marken b�ra sin frukt.
5. Och tr�sktiden skall hos eder r�cka intill vinb�rgningen, och
vinb�rgningen skall r�cka intill s�ningstiden, och I skolen hava
br�d nog att �ta och skolen bo trygga i edert land.
6. Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f� ro, och
ingen skall f�rskr�cka eder. Jag skall g�ra slut p� vilddjuren i
landet, och intet sv�rd skall g� fram genom edert land.
7. I skolen jaga edra fiender framf�r eder, och de skola falla f�r
edra sv�rd.
8. Fem av eder skola jaga hundra framf�r sig, och hundra av eder
skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla f�r edra
sv�rd.
9. Och jag skall v�nda mig till eder och g�ra eder fruktsamma och
f�r �ka eder, och jag skall uppr�tth�lla mitt f�rbund med eder.
10. Och gammal gr�da, som l�nge har legat inne, skolen I hava att
�ta; I skolen n�dgas skaffa den gamla undan f�r den nya.
11. Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sj�l
skall icke f�rsm� eder.
12. Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
skolen vara mitt folk.
13. Jag �r HERREN, eder Gud, som f�rde eder ut ur Egyptens land, f�r
att I icke skullen vara tr�lar d�r; och jag har brutit s�nder
edert ok och l�tit eder g� med uppr�tt huvud.
14. Men om I icke h�ren mig och icke g�ren efter alla dessa bud,
15. om I f�rkasten mina stadgar, och om edra sj�lar f�rsm� mina
r�tter, s� att I icke g�ren efter alla mina bud, utan bryten
mitt f�rbund,
16. d� skall ock jag handla p� samma s�tt mot eder: jag skall
hems�ka eder med f�rskr�ckliga olyckor, med t�rande sjukdom och
feber, s� att edra �gon f�rsm�kta och eder sj�l f�rtvinar; och I
skolen f�rg�ves s� eder s�d, ty edra fiender skola �ta den.
17. Jag skall v�nda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
av edra fiender; och de som hata eder skola r�da �ver eder, och
I skolen fly, om ock ingen f�rf�ljer eder.
18. Om I, detta oaktat, icke h�ren mig, s� skall jag tukta eder
sjufalt v�rre f�r edra synders skull.
19. Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall l�ta eder himmel
bliva s�som j�rn och eder jord s�som koppar.
20. Och eder m�da skall vara f�rspilld, ty eder jord skall icke giva
sin gr�da, och tr�den i landet skola icke b�ra sin frukt.
21. Om I �nd� vandren mig emot och icke viljen h�ra mig, s� skall
jag sl� eder sjufalt v�rre, s�som edra synder f�rtj�na.
22. Jag skall s�nda �ver eder vilddjur, som skola d�da edra barn och
f�rd�rva eder boskap och minska edert eget antal, s� att edra
v�gar bliva �de.
23. Om I, detta oaktat, icke l�ten varna eder av mig, utan vandren
mig emot,
24. s� skall ocks� jag vandra eder emot och sl� eder sjufalt f�r
edra synders skull.
25. Jag skall l�ta eder drabbas av ett h�mndesv�rd, som skall h�mnas
mitt f�rbund, och I skolen n�dgas f�rsamla eder i st�derna; men
d�r skall jag s�nda pest bland eder, och I skolen bliva givna i
fiendehand.
26. Jag skall s� f�rd�rva edert livsuppeh�lle, att edert br�d skall
kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert br�d skall
l�mnas ut efter vikt, och n�r I �ten, skolen I icke bliva m�tta.
27. Om I, detta oaktat, icke h�ren mig, utan vandren mig emot,
28. s� skall ocks� jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
sjufalt f�r edra synders skull.
29. I skolen n�dgas �ta edra s�ners k�tt och �ta edra d�ttrars k�tt.
30. Jag skall �del�gga edra offerh�jder och utrota edra solstoder;
jag skall kasta edra d�da kroppar p� edra el�ndiga avgudars d�da
kroppar, ty min sj�l skall f�rsm� eder.
31. Och jag skall g�ra edra st�der till ruiner och f�r�da edra
helgedomar, och jag skall icke mer med v�lbehag k�nna lukten av
edra offer.
32. Jag skall sj�lv �del�gga landet, s� att edra fiender, som bo
d�ri, skola h�pna d�r�ver.
33. Men eder skall jag f�rstr� bland hedningarna, och jag skall
f�rf�lja eder med draget sv�rd; s� skall edert land bliva en
�demark, och edra st�der skola bliva ruiner.
34. D� skall landet f� gottg�relse f�r sina sabbater, d�, under hela
den tid det ligger �de och I �ren i edra fienders land. Ja, d�
skall landet h�lla sabbat och giva gottg�relse f�r sina
sabbater.
35. Hela den tid det ligger �de skall det h�lla sabbat och f� den
vila det icke fick p� edra sabbater, d� I bodden d�ri.
36. Och �t dem som bliva kvar av eder skall jag giva f�rsagda
hj�rtan i deras fienders l�nder, s� att de jagas p� flykten av
ett prasslande l�v som r�res av vinden, och fly, s�som flydde de
f�r sv�rd, och falla, om ock ingen f�rf�ljer dem.
37. Och de skola stupa p� varandra, likasom f�r sv�rd, om ock ingen
f�rf�ljer dem. Ja, I skolen icke kunna h�lla st�nd mot edra
fiender.
38. I skolen f�rg�s bland hedningarna, och edra fienders land skall
f�rt�ra eder.
39. Och de som bliva kvar av eder skola f�rsm�kta i edra fienders
land, genom sin egen missg�rning, och f�rsm�kta tillika genom
sina f�ders missg�rning, likasom dessa hava gjort.
40. Och de skola n�dgas bek�nna den missg�rning de sj�lva hava
beg�tt, och den deras f�der hava beg�tt, genom att handla
trol�st mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
41. -- varf�r ocks� jag m�ste vandra dem emot och f�ra dem bort i
deras fienders land -- ja, d� skola deras oomskurna hj�rtan
n�dgas �dmjuka sig, d� skola de f� umg�lla sin missg�rning.
42. Och d� skall jag t�nka p� mitt f�rbund med Jakob, d� skall jag
ock t�nka p� mitt f�rbund med Isak och p� mitt f�rbund med
Abraham, och p� landet skall jag t�nka.
43. Ty landet m�ste bliva �vergivet av dem och s� f� gottg�relse f�r
sina sabbater genom att bliva �de n�r folket �r borta, och
sj�lva skola de f� umg�lla sin missg�rning, d�rf�r, ja, d�rf�r
att de f�rkastade mina r�tter, och d�rf�r att deras sj�lar
f�rsm�dde mina stadgar.
44. Men detta oaktat skall jag, medan de �ro i sina fienders land,
icke s� f�rkasta eller f�rsm� dem, att jag f�rg�r dem och bryter
mitt f�rbund med dem; ty jag �r HERREN, deras Gud.
45. Nej, till fromma f�r dem skall jag t�nka p� f�rbundet med
f�rf�derna, som jag f�rde ut ur Egyptens land, inf�r
hedningarnas �gon, p� det att jag skulle vara deras Gud. Jag �r
HERREN.
46. Dessa �ro de stadgar och r�tter och lagar som HERREN fastst�llde
mellan sig och Israels barn, p� Sinai berg genom Mose.
*03/27 Tredje Mosebok (Leviticus), 27 Kapitlet
Tredje Mosebok (Leviticus), 27 Kapitlet
L�ftesl�sen och tionde.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem:
Om n�gon skall fullg�ra ett l�fte, ett s�dant varvid du har att
best�mma v�rdet p� personer som lovas �t HERREN, s� g�ller
f�ljande:
3. Om v�rdet skall best�mmas f�r en man som �r mellan tjugu och
sextio �r gammal, s� skall du best�mma detta till femtio siklar
silver, efter helgedomssikelns vikt.
4. Om fr�gan g�ller en kvinna, s� skall du best�mma v�rdet till
trettio siklar.
5. Om fr�gan g�ller n�gon som �r mellan fem �r och tjugu �r gammal,
s� skall det v�rde du best�mmer vara f�r mank�n tjugu siklar och
f�r kvinnk�n tio siklar.
6. Om fr�gan g�ller n�gon som �r mellan en m�nad och fem �r gammal,
s� skall det v�rde du best�mmer vara f�r mank�n fem siklar
silver och f�r kvinnk�n tre siklar silver.
7. Om fr�gan g�ller n�gon som �r sextio �r gammal eller d�rut�ver,
s� skall det v�rde du best�mmer vara, om det �r en man, femton
siklar, men f�r en kvinna skall det vara tio siklar.
8. �r n�gon i s�dant armod att han icke kan betala det v�rde du
best�mmer, s� skall han st�llas fram inf�r pr�sten, och pr�sten
skall d� best�mma ett v�rde f�r honom; efter vad den som har
gjort l�ftet kan anskaffa skall pr�sten best�mma v�rdet f�r
honom.
9. Om fr�gan g�ller boskap, av de lag man f�r b�ra fram s�som offer
�t HERREN, s� skall allt s�dant, n�r man har givit det �t
HERREN, vara heligt;
10. man skall icke utv�xla eller utbyta det, vare sig ett b�ttre mot
ett s�mre eller ett s�mre mot ett b�ttre. Om n�gon likv�l
utbyter ett djur mot ett annat, s� skall b�de det f�rra och det
som har blivit l�mnat i utbyte vara heligt.
11. Men om fr�gan g�ller n�got slags orent djur, ett s�dant som man
icke f�r b�ra fram s�som offer �t HERREN, s� skall djuret
st�llas fram inf�r pr�sten;
12. och pr�sten skall best�mma dess v�rde, alltefter som det �r
b�ttre eller s�mre. S�som du -- pr�sten -- best�mmer det, s�
skall det vara.
13. Och om �garen vill l�sa djuret, s� skall han till det v�rde du
har best�mt l�gga femtedelen av v�rdet.
14. Om n�gon helgar sitt hus, f�r att det skall vara helgat �t
HERREN, s� skall pr�sten best�mma dess v�rde, alltefter som det
�r b�ttre eller s�mre. S�som pr�sten best�mmer dess v�rde, s�
skall det f�rbliva.
15. Och om den som har helgat sitt hus vill l�sa det, s� skall han
till det v�rde i penningar du har best�mt l�gga femtedelen
d�rav; d� bliver det hans.
16. Om n�gon helgar �t HERREN ett stycke �ker av sin arvsbesittning
s� skall du best�mma dess v�rde efter uts�det d�rp�: mot var
homer uts�deskorn skola svara femtio siklar silver.
17. Om han helgar sin �ker �nda fr�n jubel�ret, s� skall det
f�rbliva vid det v�rde du best�mmer.
18. Men om han helgar sin �ker efter jubel�ret, d� skall pr�sten �t
honom ber�kna penningv�rdet efter antalet av de �r som �terst�
till n�sta jubel�r; och ett motsvarande avdrag skall g�ras p�
det v�rde du f�rut har best�mt.
19. Och om den som har helgat �kern vill l�sa den, s� skall han till
det v�rde i penningar du har best�mt l�gga femtedelen d�rav; d�
f�rbliver den hans.
20. Om han icke l�ser �kern, men s�ljer den �t n�gon annan, s� f�r
�kern sedan icke l�sas,
21. utan n�r �kern fr�ntr�des p� jubel�ret, skall den vara helgad �t
HERREN, likasom en tillspillogiven �ker; hans arvsbesittning
tillfaller d� pr�sten.
22. Om n�gon helgar �t HERREN en �ker som han har k�pt, en som icke
h�r till hans arvsbesittning,
23. s� skall pr�sten �t honom r�kna ut beloppet av det best�mda
v�rdet intill jubel�ret; och han skall samma dag erl�gga detta
v�rde, som du har best�mt; det skall vara helgat �t HERREN.
24. Men p� jubel�ret skall �kern �terg� till den av vilken den har
blivit k�pt, och vilkens arvejord den �r.
25. Och n�r du best�mmer n�got v�rde, skall det alltid best�mmas i
helgedomssiklar, sikeln r�knad till tjugu gera.
26. Men det som �r f�rstf�tt ibland boskap, och som tillh�r HERREN
redan s�som f�rstf�tt, det skall ingen helga; vare sig det �r
ett djur av f�kreaturen eller ett djur av sm�boskapen, tillh�r
det redan HERREN
27. Men om fr�gan g�ller n�got orent djur, s� skall man l�sa det
efter det v�rde du best�mmer och l�gga femtedelen av v�rdet
d�rtill. Om det icke l�ses, s� skall det s�ljas efter det v�rde
du best�mmer.
28. Och om fr�gan g�ller n�got tillspillogivet, vad n�gon har givit
till spillo �t HERREN av sin egendom, det m� vara en m�nniska
eller ett boskapsdjur eller den �ker som �r hans arvsbesittning,
s� f�r s�dant varken s�ljas eller l�sas; allt tillspillogivet �r
h�gheligt och tillh�r HERREN.
29. En m�nniska som har blivit tillspillogiven f�r aldrig l�sas; en
s�dan m�ste d�das.
30. Och all tionde av jorden, vare sig av s�den p� jorden eller av
tr�dens frukt, tillh�r HERREN; den �r helgad �t HERREN.
31. Om n�gon vill l�sa n�got av sin tionde, s� skall han l�gga
femtedelen av v�rdet d�rtill.
32. Och vad betr�ffar tionde av f�kreatur eller av sm�boskap, allt
som g�r under herdestaven, s� skall av allt detta vart tionde
djur vara helgat �t HERREN;
33. man skall icke efterforska om det �r b�ttre eller s�mre, och man
f�r icke utbyta det. Om n�gon likv�l utbyter djuret, s� skall
b�de detta och det som har blivit l�mnat i utbyte vara heligt;
det f�r icke l�sas.
34. Dessa �ro de bud som HERREN p� Sinai berg gav Israels barn genom
Mose.
*04/ Fj�rde Mosebok (Numeri)
*04/01 Fj�rde Mosebok (Numeri), 1 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 1 Kapitlet
M�nstring av Israels stammar i Sinais
�ken.
1. Och HERREN talade till Mose i Sinais �ken, i uppenbarelset�ltet,
p� f�rsta dagen i andra m�naden av det andra �ret efter deras
utt�g ur Egyptens land; han sade:
2. �R�knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
deras sl�kter och efter deras familjer, vart namn r�knat
s�rskilt, allt mank�n, var person f�r sig;
3. alla stridbara m�n i Israel, de m�n som �ro tjugu �r gamla eller
d�rut�ver, dem skolen I inm�nstra efter deras h�ravdelningar, du
och Aron.
4. I skolen d�rvid taga till eder en man av var stam, den som �r
huvudman f�r sin stams familjer.
5. Och dessa �ro namnen p� de m�n som skola bitr�da eder: av Ruben:
Elisur, Sedeurs son;
6. av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
7. av Juda: Naheson, Amminadabs son;
8. av Isaskar: Netanel, Suars son;
9. av Sebulon: Eliab, Helons son;
10. av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
Gamliel, Pedasurs son;
11. av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
12. av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
13. av Aser: Pagiel, Okrans son;
14. av Gad: Eljasaf, Deguels son;
15. av Naftali: Ahira, Enans son.�
16. Dessa voro ombud f�r menigheten, h�vdingar f�r sina
f�dernestammar, huvudm�n f�r Israels �tter.
17. Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m�n;
18. och sedan de hade f�rsamlat hela menigheten p� f�rsta dagen i
andra m�naden, blev folket inf�rt i f�rteckningen efter sina
sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de
som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, var person f�r sig,
19. allt s�som HERREN hade bjudit Mose; och han m�nstrade dem i
Sinais �ken.
20. Och avkomlingarna av Rubens, Israels f�rstf�ddes, s�ner,
upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart
namn r�knat s�rskilt, var person f�r sig, alla av mank�n som
voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
21. s� m�nga av Rubens stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtiosex
tusen fem hundra.
22. Avkomlingarna av Simeons s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, s� m�nga som inm�nstrades, vart namn
r�knat s�rskilt, var person f�r sig, alla av mank�n som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
23. s� m�nga av Simeons stam som inm�nstrades, utgjorde femtionio
tusen tre hundra.
24. Avkomlingarna av Gads s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och
efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
25. s� m�nga av Gads stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
sex hundra femtio.
26. Avkomlingarna av Judas s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och
efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
27. s� m�nga av Juda stam som inm�nstrades, utgjorde sjuttiofyra
tusen sex hundra.
28. Avkomlingarna av Isaskars s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
29. s� m�nga av Isaskars stam son inm�nstrades, utgjorde femtiofyra
tusen fyra hundra.
30. Avkomlingarna av Sebulons s�ner upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
31. s� m�nga av Sebulons stam som inm�nstrades, utgjorde femtiosju
tusen fyra hundra.
32. Avkomlingarna av Josefs s�ner:
Avkomlingarna av Efraims s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
33. s� m�nga av Efraims stam som inm�nstrades; utgjorde fyrtio tusen
fem hundra.
34. Avkomlingarna av Manasses s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
35. s� m�nga av Manasse stam som inm�nstrades, utgjorde trettiotv�
tusen tv� hundra.
36. Avkomlingarna av Benjamins s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
37. s� m�nga av Benjamins stam som inm�nstrades, utgjorde trettiofem
tusen fyra hundra.
38. Avkomlingarna av Dans s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och
efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
39. s� m�nga av Dans stam som inm�nstrades, utgjorde sextiotv� tusen
sju hundra.
40. Avkomlingarna av Asers s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och
efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
41. s� m�nga av Asers stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtioett
tusen fem hundra.
42. Avkomlingarna av Naftalis s�ner, upptecknade efter sina sl�kter
och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro
tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
43. s� m�nga av Naftali stam som inm�nstrades, utgjorde femtiotre
tusen fyra hundra.
44. Dessa voro de inm�nstrade, de som blevo inm�nstrade av Mose och
Aron och Israels h�vdingar, tolv m�n, som f�retr�dde var och en
sin stamfamilj.
45. Och alla de av Israels barn som inm�nstrades, efter deras
familjer, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla
stridbara m�n i Israel,
46. alla dessa inm�nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
femtio.
47. Men leviterna i sin f�dernestam blevo icke inm�nstrade med de
�vriga.
48. Ty HERREN talade till Mose och sade:
49. Levi stam allenast skall du icke inm�nstra, och du skall icke
r�kna antalet av dem med de �vriga israeliterna;
50. utan du skall f�rordna leviterna att f�rest� vittnesb�rdets
tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh�r. De
skola b�ra tabernaklet och alla dess redskap och g�ra tj�nst
d�rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l�ger.
51. N�r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
och n�r tabernaklet skall sl�s upp, skola leviterna upps�tta
det; men om n�gon fr�mmande kommer d�rvid, skall han d�das.
52. De �vriga israeliterna skola l�gra sig var och en i sitt l�ger,
och var och en under sitt baner, efter sina h�ravdelningar;
53. men leviterna skola l�gra sig runt omkring vittnesb�rdets
tabernakel, f�r att icke f�rt�rnelse m� komma �ver Israels barns
menighet; och leviterna skola iakttaga vad som �r att iakttaga
vid vittnesb�rdets tabernakel.
54. Och Israels barn gjorde s�; de gjorde i alla stycken s�som
HERREN hade bjudit Mose.
*04/02 Fj�rde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet
F�reskrifter om stammarnas plats i
l�gret och under t�get.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2. Israels barn skola l�gra sig var och en under sitt baner, vid de
f�lttecken som h�ra till deras s�rskilda familjer; runt omkring
uppenbarelset�ltet skola de l�gra sig s�, att de hava det
framf�r sig.
3. P� framsidan, �sterut, skall Juda l�gra sig under sitt baner,
efter sina h�ravdelningar: Juda barns h�vding Naheson,
Amminadabs son
4. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, sjuttiofyra tusen sex
hundra man.
5. Bredvid honom skall Isaskars stam l�gra sig: Isaskars barns
h�vding Netanel, Suars son,
6. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiofyra tusen fyra
hundra man.
7. D�rn�st Sebulons stam: Sebulons barns h�vding Eliab, Helons son,
8. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiosju tusen fyra
hundra man.
9. De inm�nstrade som tillh�ra Juda l�ger utg�ra allts� tillsammans
ett hundra �ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
h�ravdelningar. De skola vid uppbrott t�ga fr�mst.
10. Ruben skall l�gra sig under sitt baner s�derut, efter sina
h�ravdelningar: Rubens barns h�vding Elisur, Sedeurs son,
11. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtiosex tusen fem
hundra man.
12. Bredvid honom skall Simeons stam l�gra sig: Simeons barns
h�vding Selumiel, Surisaddais son,
13. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtionio tusen tre
hundra man.
14. D�rn�st Gads stam: Gads barns h�vding Eljasaf, Reguels son
15. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtiofem tusen sex
hundra femtio man.
16. De inm�nstrade som tillh�ra Rubens l�ger utg�ra allts�
tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
delade i sina h�ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t�ga i
andra rummet.
17. Sedan skall uppenbarelset�ltet med leviternas l�ger hava sin
plats i t�get, mitt emellan de �vriga l�gren. I den ordning de
l�gra sig skola de ock t�ga, var och en p� sin plats, under sina
baner.
18. Efraim skall l�gra sig under sitt baner v�sterut, efter sina
h�ravdelningar: Efraims barns h�vding Elisama, Ammihuds son,
19. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtio tusen fem hundra
man.
20. Bredvid honom skall Manasse stam l�gra sig: Manasse barns
h�vding Gamliel, Pedasurs son,
21. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, trettiotv� tusen tv�
hundra man.
22. D�rn�st Benjamins stam: Benjamins barns h�vding Abidan, Gideonis
son,
23. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, trettiofem tusen fyra
hundra man.
24. De inm�nstrade som tillh�ra Efraims l�ger utg�ra allts�
tillsammans ett hundra �tta tusen ett hundra man, delade i sina
h�ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t�ga i tredje rummet.
25. Dan skall l�gra sig under sitt baner norrut, efter sina
h�ravdelningar: Dans barns h�vding Ahieser, Ammisaddais son,
26. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, sextiotv� tusen sju
hundra man.
27. Bredvid honom skall Asers stam l�gra sig: Asers barns h�vding
Pagiel, Okrans son,
28. med de inm�nstrade som utg�ra hans har, fyrtioett tusen fem
hundra man.
29. D�rn�st Naftali stam: Naftali barns h�vding Ahira, Enans son,
30. med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiotre tusen fyra
hundra man.
31. De inm�nstrade som tillh�ra Dans l�ger utg�ra allts� tillsammans
ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott
t�ga sist, under sina baner.
32. Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
inm�nstrades. De som inm�nstrades i l�gren, efter sina
h�ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
hundra femtio man.
33. Men leviterna blevo icke inm�nstrade med de �vriga israeliterna,
ty s� hade HERREN: bjudit Mose.
34. Och Israels barn gjorde s�; alldeles s�, som HERREN hade bjudit
Mose, l�grade de sig under sina baner, och s� t�gade de ock, var
och en i sin sl�kt, efter sin familj.
*04/03 Fj�rde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet
R�kning av leviterna och av de
f�rstf�dde. F�reskrifter om leviternas
tj�nstg�ring vid helgedomen.
1. Detta �r ber�ttelsen om Arons och Moses sl�kt, vid den tid d�
HERREN talade med Mose p� Sinai berg.
2. Dessa �ro namnen p� Arons s�ner: Nadab, den f�rstf�dde, och
Abihu, Eleasar och Itamar.
3. Dessa voro namnen p� Arons s�ner, de smorda pr�sterna, som hade
mottagit handfyllning till att vara pr�ster.
4. Men Nadab och Abihu f�llo d�da ned inf�r HERRENS ansikte, n�r de
framburo fr�mmande eld inf�r HERRENS ansikte i Sinais �ken; och
de hade inga s�ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr�ster under
sin fader Aron.
5. Och HERREN talade till Mose och sade:
6. Levi stam skall du l�ta f� tilltr�de hit; du skall l�ta dem st�
inf�r pr�sten Aron f�r att betj�na honom.
7. De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
menigheten har att iakttaga, inf�r uppenbarelset�ltet, i det att
de f�rr�tta tj�nsten vid tabernaklet.
8. Och de skola hava v�rden om alla uppenbarelset�ltets tillbeh�r,
och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
f�rr�tta tj�nsten vid tabernaklet.
9. Allts� skall du giva leviterna �t Aron och hans s�ner; de skola
vara honom givna s�som g�va av Israels barn.
10. Men Aron och hans s�ner skall du anbefalla att iakttaga vad som
h�r till deras pr�st�mbete. Om n�gon fr�mmande kommer d�rvid,
skall han d�das.
11. Och HERREN talade till Mose och sade:
12. Se, jag har sj�lv bland Israels barn uttagit leviterna i st�llet
f�r allt f�rstf�tt bland Israels barn, allt som �ppnar
moderlivet, s� att leviterna skola tillh�ra mig.
13. Ty mig tillh�r allt f�rstf�tt; p� den dag d� jag slog allt
f�rstf�tt i Egyptens land helgade jag �t mig allt f�rstf�tt i
Israel, s�v�l m�nniskor som boskap. Mig skola de tillh�ra. Jag
�r HERREN.
14. Och HERREN talade till Mose i Sinais �ken och sade:
15. M�nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl�kter;
alla av mank�n som �ro en m�nad gamla eller d�rut�ver skall du
inm�nstra.
16. och Mose inm�nstrade dem efter HERRENS befallning, s�som honom
hade blivit bjudet.
17. Och dessa voro Levis s�ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
Merari.
18. Och dessa voro namnen p� Gersons s�ner, efter deras sl�kter:
Libni och Simei.
19. Och Kehats s�ner efter sina sl�kter voro Amram och Jishar,
Hebron och Ussiel.
20. Och Meraris s�ner efter sina sl�kter voro Maheli och Musi. Dessa
voro leviternas sl�kter, efter deras familjer.
21. Fr�n Gerson h�rstammade libniternas sl�kt och simeiternas sl�kt;
dessa voro gersoniternas sl�kter.
22. De av dem som inm�nstrades, i det att man r�knade alla dem av
mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver dessa inm�nstrade
utgjorde sju tusen fem hundra.
23. Gersoniternas sl�kter hade sitt l�ger bakom tabernaklet,
v�sterut.
24. Och h�vding f�r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
25. Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset�ltet hava v�rden om
sj�lva tabernaklet och dess t�ckelse, om dess �verdrag och om
f�rh�nget f�r ing�ngen till uppenbarelset�ltet,
26. vidare om f�rg�rdens omh�ngen och om f�rh�nget f�r ing�ngen till
f�rg�rden, som omgav tabernaklet och altaret, s� ock om dess
streck -- vad arbete nu kunde f�rekomma d�rvid.
27. Fr�n Kehat h�rstammade amramiternas sl�kt, jishariternas sl�kt
hebroniternas sl�kt och ussieliternas sl�kt; dessa voro
kehatiternas sl�kter.
28. N�r man r�knade alla dem av mank�n som voro en m�nad gamla eller
d�rut�ver, utgjorde de �tta tusen sex hundra; dessa voro de som
skulle hava v�rden om de heliga f�rem�len.
29. Kehats barns sl�kter hade sitt l�ger vid sidan av tabernaklet,
s�derut.
30. Och h�vding f�r de kehatitiska sl�kternas stamfamilj; var
Elisafan, Ussiels son.
31. De skulle hava v�rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
de tillbeh�r till de heliga f�rem�len, som begagnades vid
gudstj�nsten, s� ock om f�rh�nget och om allt arbete d�rvid.
32. Men �verh�vding �ver alla leviterna var Eleasar, pr�sten Arons
son; han var f�rman f�r dem som skulle hava v�rden om de heliga
f�rem�len.
33. Fr�n Merari h�rstammade maheliternas sl�kt och musiternas sl�kt;
dessa voro merariternas sl�kter.
34. Och de av dem som inm�nstrades, i det att man r�knade alla dem
av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde sex
tusen tv� hundra.
35. Och h�vding f�r de meraritiska sl�kternas stamfamilj var Suriel,
Abihails son. De hade sitt l�ger vid sidan av tabernaklet,
norrut.
36. Och Meraris barn fingo till �liggande att hava v�rden om
br�derna till tabernaklet, om dess tv�rst�nger, stolpar och
fotstycken och om alla dess tillbeh�r och om allt arbete d�rvid,
37. s� ock om stolparna till f�rg�rden runt omkring med deras
fotstycken, deras pluggar och streck.
38. Men mitt f�r tabernaklet, p� framsidan, mitt f�r
uppenbarelset�ltet, �sterut, hade Mose och Aron och hans s�ner
sitt l�ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n�gon
fr�mmande kom d�rvid, skulle han d�das.
39. De inm�nstrade av leviterna som Mose och Aron inm�nstrade efter
deras sl�kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank�n som
voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde tillsammans
tjugutv� tusen.
40. Och HERREN sade till Mose: M�nstra allt f�rstf�tt av mank�n
bland Israels barn, alla som �ro en m�nad gamla eller d�rut�ver,
och r�kna antalet av deras namn.
41. Och tag ut �t mig -- ty jag �r HERREN -- leviterna i st�llet f�r
allt f�rstf�tt bland Israels barn, s� ock leviternas boskap i
st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barns boskap.
42. Och Mose m�nstrade allt f�rstf�tt bland Israels barn, s�som
HERREN hade bjudit honom.
43. Och de f�rstf�dde av mank�n, vart namn r�knat s�rskilt, de som
voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde, s� m�nga som
inm�nstrades, tillsammans tjugutv� tusen tv� hundra sjuttiotre.
44. Och HERREN talade till Mose och sade:
45. Du skall uttaga leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland
Israels barn, s� ock leviternas boskap i st�llet f�r dessas
boskap; s� att leviterna skola tillh�ra mig. Jag �r HERREN.
46. Men till l�sen f�r de tv� hundra sjuttiotre personer med vilka
antalet av Israels barns f�rstf�dde �verstiger leviternas antal,
47. skall du taga fem siklar f�r var person; du skall taga upp dessa
efter helgedomssikelns vikt, sikeln r�knad till tjugu gera.
48. Och du skall giva penningarna �t Aron och hans s�ner s�som l�sen
f�r de �vertaliga bland folket.
49. Och Mose tog l�sesumman av dem som voro �vertaliga, n�r man
r�knade dem som voro l�sta genom leviterna.
50. Av Israels barns f�rstf�dde tog han penningarna, ett tusen tre
hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
51. Och Mose gav l�sesumman �t Aron och hans s�ner, efter HERRENS
befallning, s�som HERREN hade bjudit Mose.
*04/04 Fj�rde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet
Leviternas tj�nste�ligganden.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2. R�knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
sl�kter och efter deras familjer,
3. dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta sysslor vid
uppenbarelset�ltet.
4. Och detta skall vara Kehats barns tj�nstg�ring vid
uppenbarelset�ltet: de skola hava hand om de h�gheliga
f�rem�len.
5. N�r l�gret skall bryta upp, skola Aron och hans s�ner g� in och
taga ned den f�rl�t som h�nger framf�r arken och med den
�vert�cka vittnesb�rdets ark;
6. d�r�ver skola de l�gga ett �verdrag av tahasskinn och �ver detta
ytterligare breda ett kl�de, helt och h�llet m�rkbl�tt; sedan
skola de s�tta in st�ngerna.
7. Och �ver sk�debr�dsbordet skola de breda ett m�rkbl�tt kl�de och
st�lla d�rp� faten, sk�larna och b�garna, �vensom kannorna till
drickoffren; �det best�ndiga br�det� skall ock l�ggas d�rp�.
8. H�r�ver skola de breda ett rosenr�tt kl�de och bet�cka detta med
ett �verdrag av tahasskinn; sedan skola de s�tta in st�ngerna.
9. Och de skola taga ett m�rkbl�tt kl�de och d�rmed �vert�cka
ljusstaken och dess lampor, lampt�nger och brickor, s� ock alla
tillh�rande oljek�rl som begagnas under tj�nstg�ringen d�rvid;
10. och de skola l�gga den med alla dess tillbeh�r i ett �verdrag av
tahasskinn och sedan l�gga alltsammans p� en b�r.
11. �ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m�rkbl�tt
kl�de och bet�cka detta med ett �verdrag av tahasskinn, sedan
skola de s�tta in st�ngerna.
12. Och de skola taga alla gudstj�nstredskap, som begagnas vid
tj�nstg�ringen i helgedomen, och l�gga dem i ett m�rkbl�tt kl�de
och bet�cka dem med ett �verdrag av tahasskinn, och sedan l�gga
dem p� en b�r.
13. Och de skola taga bort askan fr�n altaret och breda �ver det ett
purpurr�tt kl�de
14. och l�gga d�rp� alla tillbeh�r som begagnas under tj�nstg�ringen
d�rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk�larna, korteligen,
altarets alla tillbeh�r; och d�r�ver skola de breda ett �verdrag
av tahasskinn och s� s�tta in st�ngerna.
15. Sedan nu Aron och hans s�ner, n�r l�gret skall bryta upp, s�
hava �vert�ckt de heliga f�rem�len och alla tillbeh�r till dessa
heliga f�rem�l, skola d�refter Kehats barn komma f�r att b�ra;
men de m� icke r�ra vid de heliga f�rem�len, ty d� skola de
d�. Detta �r vad Kehats barn hava att b�ra av det som h�r till
uppenbarelset�ltet.
16. Och Eleasars, pr�sten Arons sons �liggande skall vara att hava
v�rden om oljan till ljusstaken, om den v�lluktande r�kelsen, om
det dagliga spisoffret och om sm�rjelseoljan; hans �liggande
skall vara att hava v�rden om hela tabernaklet och om allt vad
d�ri �r, de heliga f�rem�len och deras tillbeh�r.
17. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
18. L�ten icke kehatiternas sl�ktgren utrotas ur leviternas stam.
19. Utan g�ren p� f�ljande s�tt med dem, f�r att de m� leva och icke
d�, n�r de nalkas de h�gheliga f�rem�len: Aron och hans s�ner
skola g� in och anvisa var och en av dem vad han har att g�ra
eller b�ra
20. men sj�lva m� de icke g� in och se de heliga f�rem�len, icke ens
ett �gonblick, ty d� skola de d�.
21. Och HERREN talade till Mose och sade:
22. R�kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
efter deras sl�kter.
23. Dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, skall du inm�nstra, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta
arbete vid uppenbarelset�ltet.
24. Detta skall vara gersoniternas sl�kters tj�nstg�ring, vad de
hava att g�ra och vad de hava att b�ra:
25. de skola b�ra de tygv�der av vilka tabernaklet bildas,
uppenbarelset�ltets t�ckelse, dess �verdrag och det �verdrag av
tahasskinn som ligger ovanp� detta, f�rh�nget f�r ing�ngen till
uppenbarelset�ltet,
26. vidare omh�ngena till f�rg�rden, f�rh�nget f�r porten till
f�rg�rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s� ock
tillh�rande streck och alla redskap till arbetet d�rvid; och
allt som h�rvid �r att g�ra skola de f�rr�tta.
27. P� det s�tt Aron och hans s�ner best�mma skall Gersons barns
hela tj�nstg�ring f�rsigg�, i fr�ga om allt vad de hava att b�ra
och g�ra; och I skolen �verl�mna i deras v�rd allt vad de hava
att b�ra.
28. Detta �r den tj�nstg�ring som Gersons barns sl�kter skola hava
vid uppenbarelset�ltet; och vad de hava att iakttaga skola de
utf�ra under ledning av Itamar, pr�sten Arons son
29. Meraris barn skall du inm�nstra, efter deras sl�kter och efter
deras familjer.
30. Dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, skall du inm�nstra, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta
arbete vid uppenbarelset�ltet.
31. Och detta �r vad som skall �ligga dem att b�ra, allt vad som h�r
till deras tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet: br�derna till
tabernaklet, dess tv�rst�nger, stolpar och fotstycken,
32. s� ock stolparna till f�rg�rden runt omkring med deras
fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh�r
och allt som h�r till arbetet d�rvid; och I skolen l�mna dem
uppgift p� de s�rskilda f�rem�l som det �ligger dem att b�ra.
33. Detta skall vara de meraritiska sl�kternas tj�nstg�ring, allt
vad som h�r till deras tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet; och
det skall utf�ras under ledning av Itamar, pr�sten Arons son.
34. Och Mose och Aron och menighetens h�vdingar inm�nstrade Kehats
barn, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
35. dem som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid
uppenbarelset�ltet.
36. Och de av dem som inm�nstrades, efter deras sl�kter, utgjorde
tv� tusen sju hundra femtio.
37. S� m�nga voro de av kehatiternas sl�kter som inm�nstrades,
summan av dem som skulle g�ra tj�nst vid uppenbarelset�ltet, de
som Mose och Aron inm�nstrade, efter HERRENS befallning genom
Mose.
38. Och de av Gersons barn som inm�nstrades, efter deras sl�kter och
efter deras familjer,
39. de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid
uppenbarelset�ltet,
40. dessa som inm�nstrades efter sina sl�kter och efter sina
familjer utgjorde tv� tusen sex hundra trettio.
41. S� m�nga voro de av Gersons barns sl�kter som inm�nstrades,
summan av dem som skulle g�ra tj�nst vid uppenbarelset�ltet, de
som Mose och Aron inm�nstrade, efter HERRENS befallning.
42. Och de av Meraris barns sl�kter som inm�nstrades, efter deras
sl�kter och efter deras familjer,
43. de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid
uppenbarelset�ltet,
44. dessa som inm�nstrades efter sina sl�kter utgjorde tre tusen tv�
hundra.
45. S� m�nga voro de av Meraris barns sl�kter som inm�nstrades, de
som Mose och Aron inm�nstrade efter HERRENS befallning genom
Mose.
46. De av leviterna som Mose och Aron och Israels h�vdingar
inm�nstrade, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
47. de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio
�r, alla som kunde f�rr�tta n�got tj�nstg�ringsarbete eller
n�got b�rarearbete vid uppenbarelset�ltet,
48. dessa som inm�nstrades utgjorde tillsammans �tta tusen fem
hundra �ttio.
49. Efter HERRENS befallning blevo de inm�nstrade genom Mose, var
och en till det som han hade att g�ra eller b�ra, och var och en
fick det �liggande som HERREN hade bjudit Mose.
*04/05 Fj�rde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet
�tg�rder f�r l�grets renhet. Lag om
or�ttr�dighet mot Herren. Lag om hustru
som misst�nkes f�r otrohet.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l�gret var och en som �r
spet�lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
genom n�gon d�d.
3. En s�dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
n�got st�lle utanf�r l�gret skolen I skicka honom, f�r att han
icke m� orena deras l�ger; jag har ju min boning mitt ibland
dem.
4. Och Israels barn gjorde s�; de skickade dem till ett st�lle
utanf�r l�gret; s�som HERREN hade tillsagt Mose, s� gjorde
Israels barn.
5. Och HERREN talade till Mose och sade:
6. Tala till Israels barn: Om n�gon, vare sig man eller kvinna,
beg�r n�gon synd -- vad det nu m� vara, vari en m�nniska kan
f�rsynda sig -- i det han g�r sig skyldig till en or�ttr�dighet
mot HERREN, och denna person allts� �drager sig skuld,
7. s� skall han bek�nna den synd han har beg�tt, och ers�tta det
han har f�rbrutit sig p� till dess fulla belopp och l�gga
femtedelen av v�rdet d�rtill; och detta skall han giva �t den
som han har f�rbrutit sig emot.
8. Men om denne icke har efterl�mnat n�gon b�rdeman, �t vilken
ers�ttning kan givas f�r det han har f�rbrutit sig p�, d� skall
ers�ttningen f�r detta givas �t HERREN och tillh�ra pr�sten,
utom f�rsoningsv�duren, med vilken f�rsoning bringas f�r den
skyldige.
9. Och alla heliga g�vor som Israels barn giva s�som en g�rd,
vilken de b�ra fram till pr�sten, skola tillh�ra denne;
10. honom skola allas heliga g�vor tillh�ra; vad n�gon giver �t
pr�sten skall tillh�ra denne.
11. Och HERREN talade till Mose och sade:
12. Tala till Israels barn och s�g till dem: Om en hustru har svikit
sin man och varit honom otrogen,
13. i det att n�gon annan har legat hos henne och beblandat sig med
henne, utan att hennes man har f�tt veta d�rav, och utan att hon
har blivit r�jd, fast�n hon verkligen har l�tit sk�nda sig; om
allts� intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
gripen p� bar g�rning,
14. men misstankens ande likv�l kommer �ver honom, s� att han f�r
misstanke mot sin hustru, och det verkligen �r s�, att hon har
l�tit sk�nda sig; eller om misstankens ande kommer �ver honom,
s� att han f�r misstanke mot sin hustru, och detta fast�n hon
icke har l�tit sk�nda sig:
15. s� skall mannen f�ra sin hustru till pr�sten och s�som offer f�r
henne b�ra fram en tiondedels efa kornmj�l, men ingen olja skall
han gjuta d�rp� och ingen r�kelse l�gga d�rp�, ty det �r ett
misstankeoffer, ett �minnelseoffer, som bringar en missg�rning i
�minnelse.
16. Och pr�sten skall f�ra henne fram och st�lla henne inf�r HERRENS
ansikte.
17. Och pr�sten skall taga heligt vatten i ett lerk�rl, och sedan
skall pr�sten taga n�got av stoftet p� tabernaklets golv och
l�gga i vattnet.
18. Och pr�sten skall st�lla kvinnan fram inf�r HERRENS ansikte och
l�sa upp kvinnans h�r och l�gga p� hennes h�nder
�minnelseoffret, det �r misstankeoffret; men pr�sten sj�lv skall
h�lla i sin hand det f�rbannelsebringande olycksvattnet.
19. D�refter skall pr�sten besv�rja kvinnan och s�ga till henne: �Om
ingen har l�grat dig och du icke har svikit din man genom att
l�ta sk�nda dig, s� m� detta f�rbannelsebringande olycksvatten
icke skada dig.
20. Men om du har svikit din man och l�tit sk�nda dig, i det att
n�gon annan �n din man har beblandat sig med dig�
21. (pr�sten besv�rjer nu kvinnan med f�rbannelsens ed, i det han
s�ger till kvinnan:) �D� m� HERREN g�ra dig till ett exempel som
man n�mner, n�r man f�rbannar och sv�r bland ditt folk; HERREN
m� d� l�ta din l�nd f�rvissna och din buk sv�lla upp;
22. ja, n�r du har f�tt detta f�rbannelsebringande vatten in i ditt
liv, d� m� det komma din buk att sv�lla upp och din l�nd att
f�rvissna.� Och kvinnan skall s�ga: �Amen, amen.�
23. Sedan skall pr�sten skriva upp dessa f�rbannelser p� ett blad
och d�refter avtv� dem i olycksvattnet
24. och giva kvinnan det f�rbannelsebringande olycksvattnet att
dricka, f�r att detta f�rbannelsebringande vatten m� bliva henne
till olycka, n�r hon har f�tt det i sig.
25. Och pr�sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
vifta detta offer inf�r HERRENS ansikte och b�ra det fram till
altaret.
26. Och pr�sten skall av offret taga en handfull, det som utg�r
sj�lva altaroffret, och f�rbr�nna det p� altaret; d�refter skall
han giva kvinnan vattnet att dricka.
27. Och n�r han s� har givit henne vattnet att dricka, d� skall
detta ske: om hon har l�tit sk�nda sig och varit sin man
otrogen, s� skall det f�rbannelsebringande vattnet, n�r hon har
f�tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
sv�ller upp och hennes l�nd f�rvissnar; och kvinnan skall bliva
ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar bland hennes folk.
28. Men om kvinnan icke har l�tit sk�nda sig, utan �r ren, d� skall
hon f�rbliva oskadd och kunna undf� livsfrukt.
29. Detta �r misstankelagen, om huru f�rfaras skall, n�r en kvinna
har svikit sin man och l�tit sk�nda sig,
30. eller n�r eljest misstankens ande kommer �ver en man, s� att han
misst�nker sin hustru; han skall d� st�lla hustrun fram inf�r
HERRENS ansikte, och pr�sten skall med henne g�ra allt vad denna
lag stadgar.
31. S� skall mannen vara fri ifr�n missg�rning, men hustrun kommer
att b�ra p� missg�rning.
*04/06 Fj�rde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet
Nasirl�ften. Den pr�sterliga
v�lsignelsen.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem:
Om n�gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg�ra ett
nasirl�fte, ett l�fte att vara HERRENS nasir,
3. s� skall han avh�lla sig fr�n vin och starka drycker; han skall
icke dricka n�gon syrad dryck av vin eller n�gon annan syrad
stark dryck intet slags druvsaft skall han dricka ej heller
skall han �ta druvor, Vare sig friska eller torra.
4. S� l�nge hans nasirtid varar, skall han icke �ta n�got som
kommer av vintr�det, icke ens dess kartar eller sp�da skott.
5. S� l�nge hans nasirl�fte varar, skall ingen rakkniv komma p�
hans huvud; till dess att den tid �r ute, under vilken han skall
vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l�te h�ret v�xa
l�ngt p� sitt huvud.
6. S� l�nge han �r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n�gon d�d.
7. Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
syster f�r han �draga sig orenhet, om de d� ty han b�r p� sitt
huvud tecknet till att han �r sin Guds nasir;
8. s� l�nge hans nasirtid varar, �r han helgad �t HERREN.
9. Men om n�gon of�rt�nkt och pl�tsligt d�r i hans n�rhet, och
d�rmed orenar hans huvud, p� vilket han b�r nasirtecknet, s�
skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
det p� sjunde dagen.
10. Och p� �ttonde dagen skall han b�ra fram till pr�sten tv�
turturduvor eller tv� unga duvor, till uppenbarelset�ltets
ing�ng.
11. Och pr�sten skall offra en till syndoffer och en till br�nnoffer
och bringa f�rsoning f�r honom, till rening fr�n den synd han
har dragit �ver sig genom den d�de; sedan skall han samma dag
�ter helga sitt huvud;
12. han skall inviga sig till nasir �t HERREN f�r lika l�ng tid som
han f�rut hade lovat. Och han skall f�ra fram ett �rsgammalt
lamm till skuldoffer. Den f�rra l�ftestiden skall vara ogill,
d�rf�r att hans nasirat blev orenat.
13. Och detta �r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid �r ute
skall han f�ras fram till uppenbarelset�ltets ing�ng;
14. och han skall s�som sitt offer �t HERREN framb�ra ett �rsgammalt
felfritt lamm av hank�n till br�nnoffer och ett �rsgammalt
felfritt lamm av honk�n till syndoffer och en felfri v�dur till
tackoffer,
15. d�rj�mte en korg med osyrat br�d, kakor av fint mj�l, begjutna
med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s� ock
tillh�rande spis offer och drickoffer.
16. Och pr�sten skall b�ra fram detta inf�r HERRENS ansikte och
offra hans syndoffer och hans br�nnoffer.
17. Och v�duren skall han offra till tackoffer �t HERREN, j�mte
korgen med de osyrade br�den; pr�sten skall ock offra
tillh�rande spisoffer och drickoffer.
18. Och nasiren skall vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet raka sitt
huvud, p� vilket han b�r nasirtecknet, och taga sitt huvudh�r,
sitt nasirtecken, och l�gga det p� elden som brinner under
tackoffret.
19. Och pr�sten skall taga den kokta v�dursbogen, och d�rj�mte ur
korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l�gga detta p�
nasirens h�nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
20. Och pr�sten skall vifta detta s�som ett viftoffer inf�r HERRENS
ansikte; det skall vara helgat �t pr�sten, j�mte
viftoffersbringan och offerg�rdsl�ret. Sedan f�r nasiren �ter
dricka vin.
21. Detta �r lagen om den som har avlagt ett nasirl�fte, och om vad
han p� grund av nasirl�ftet skall offra �t HERREN, f�rutom vad
han eljest kan anskaffa; efter inneh�llet i det l�fte han har
avlagt skall han g�ra, enligt lagen om hans nasirat.
22. Och HERREN talade till Mose och sade:
23. Tala till Aron och hans s�ner och s�g: N�r I v�lsignen Israels
barn, skolen I s�ga s� till dem:
24. HERREN v�lsigne dig och bevare dig.
25. HERREN l�te sitt ansikte lysa �ver dig och vare dig n�dig.
26. HERREN v�nde sitt ansikte till dig och give dig frid.
27. S� skola de l�gga mitt namn p� Israels barn, och jag skall d�
v�lsigna dem.
*04/07 Fj�rde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet
Stamh�vdingarnas sk�nker till
helgedomen.
1. D� nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
med alla dess tillbeh�r, och hade satt upp altaret med alla dess
tillbeh�r, och smort och helgat detta,
2. framburos offerg�vor av Israels h�vdingar, huvudm�nnen f�r
stamfamiljerna, det �r stamh�vdingarna, som stodo i spetsen f�r
de inm�nstrade.
3. De f�rde fram s�som sin offerg�va inf�r HERRENS ansikte sex
�vert�ckta vagnar och tolv oxar: tv� h�vdingar tillhopa en vagn
och var h�vding en oxe; dessa f�rde de fram inf�r tabernaklet.
4. Och HERREN sade till Mose:
5. �Tag emot detta av dem f�r att bruka det till
uppenbarelset�ltets tj�nst; och l�mna det �t leviterna,
alltefter beskaffenheten av vars och ens tj�nst.�
6. Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem �t leviterna.
7. Tv� vagnar och fyra oxar gav han �t Gersons barn, efter
beskaffenheten av deras tj�nst;
8. fyra vagnar och �tta oxar gav han �t Meraris barn, efter
beskaffenheten av den tj�nst de f�rr�ttade under ledning av
Itamar, pr�sten Arons son;
9. men �t Kehats barn gav han icke n�got, ty dem �l�g att hava hand
om de heliga f�rem�len, och dessa skulle b�ras p� axlarna.
10. Och h�vdingarna f�rde fram sk�nker till altarets invigning, n�r
det smordes; h�vdingarna f�rde fram dessa sina offerg�vor inf�r
altaret.
11. Och HERREN sade till Mose: �L�t h�vdingarna, en i s�nder, var
och en p� sin dag, f�ra fram sina offerg�vor till altarets
invigning.�
12. Och den som p� f�rsta dagen f�rde fram sin offerg�va var
Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
13. Hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
14. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
15. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
16. och en bock till syndoffer,
17. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg�va.
18. P� andra dagen f�rde Netanel, Suars son, h�vdingen f�r Isaskar,
fram sin g�va;
19. han framf�rde s�som sin offerg�va ett silverfat, ett hundra
trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar,
efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet
med olja, till spisoffer,
20. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
21. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
22. och en bock till syndoffer,
23. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg�va.
24. P� tredje dagen kom h�vdingen f�r Sebulons barn, Eliab, Helons
son;
25. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer
26. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
27. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
28. och en bock till syndoffer,
29. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg�va.
30. P� fj�rde dagen kom h�vdingen f�r Rubens barn, Elisur, Sedeurs
son;
31. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
32. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
33. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
34. och en bock till syndoffer,
35. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg�va.
36. P� femte dagen kom h�vdingen f�r Simeons barn, Selumiel,
Surisaddais son;
37. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
38. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
39. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
40. och en bock till syndoffer,
41. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg�va.
42. P� sj�tte dagen kom h�vdingen f�r Gads barn, Eljasaf, Deguels
son;
43. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
44. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
45. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
46. och en bock till syndoffer,
47. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg�va.
48. P� sjunde dagen kom h�vdingen f�r Efraims barn, Elisama,
Ammihuds son;
49. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
50. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
51. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
52. och en bock till syndoffer,
53. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg�va.
54. P� �ttonde dagen kom h�vdingen f�r Manasse barn, Gamliel,
Pedasurs son;
55. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
56. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
57. vidare en ungtjur en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
58. och en bock till syndoffer,
59. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg�va.
60. P� nionde dagen kom h�vdingen f�r Benjamins barn, Abidan,
Gideonis son;
61. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
62. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
63. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
64. och en bock till syndoffer,
65. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg�va.
66. P� tionde dagen kom h�vdingen f�r Dans barn, Ahieser,
Ammisaddais son;
67. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
68. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
69. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
70. och en bock till syndoffer,
71. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg�va.
72. P� elfte dagen kom h�vdingen f�r Asers barn, Pagiel, Okrans son;
73. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
74. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
75. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
76. och en bock till syndoffer,
77. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg�va.
78. P� tolfte dagen kom h�vdingen f�r Naftali barn, Ahira, Enans
son;
79. hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med
olja, till spisoffer,
80. vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
81. vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till
br�nnoffer
82. och en bock till syndoffer,
83. samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem
�rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg�va.
84. Detta var vad Israels h�vdingar sk�nkte till altarets invigning,
n�r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk�lar och tolv
guldsk�lar.
85. Vart fat kom p� ett hundra trettio silversiklar och var sk�l p�
sjuttio siklar, s� att silvret i dessa k�rl sammanlagt utgjorde
tv� tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
86. Av de tolv guldsk�larna, som voro fulla med r�kelse, v�gde var
och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s� att guldet i
sk�larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
87. Br�nnoffers-f�kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
vartill kommo tolv v�durar, tolv �rsgamla lamm, med tillh�rande
spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
88. Och tackoffers-f�kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
tjurar, vartill kommo sextio v�durar, sextio bockar och sextio
�rsgamla lamm. Detta var vad som sk�nktes till altarets
invigning, sedan det hade blivit smort.
89. Och n�r Mose gick in i uppenbarelset�ltet f�r att tala med
honom, h�rde han r�sten tala till sig fr�n n�dastolen ovanp�
vittnesb�rdets ark, fr�n platsen mellan de tv� keruberna; d�r
talade r�sten till honom.
*04/08 Fj�rde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet
Lamporna p� ljusstaken. Leviternas
invigning; deras tj�nstg�ringstid.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �Tala till Aron och s�g till honom: N�r du s�tter upp lamporna,
skall detta ske s�, att de sju lamporna kasta sitt sken �ver
platsen framf�r ljusstaken.�
3. Och Aron gjorde s�; han satte upp lamporna s�, att de kastade
sitt sken �ver platsen framf�r ljusstaken, s�som HERREN hade
bjudit Mose.
4. Och ljusstaken var gjord p� f�ljande s�tt: den var av guld i
drivet arbete; ocks� dess fotst�llning och blommorna d�rp� voro
i drivet arbete. Efter det m�nster som HERREN hade visat Mose
hade denne l�tit g�ra ljusstaken.
5. Och HERREN talade till Mose och sade:
6. Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
7. Och p� f�ljande s�tt skall du g�ra med dem f�r att rena dem: Du
skall st�nka reningsvatten p� dem; och de skola l�ta raka hela
sin kropp och tv� sina kl�der och skola s� rena sig.
8. Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh�rande spisoffer av
fint mj�l, begjutet med olja; d�rj�mte skall du taga en annan
ungtjur till syndoffer.
9. Och du skall f�ra leviterna fram inf�r uppenbarelset�ltet, och
du skall f�rsamla Israels barns hela menighet
10. Och n�r du har f�rt leviterna fram inf�r HERRENS ansikte, skola
Israels barn l�gga sina h�nder p� dem.
11. Och Aron skall vifta leviterna inf�r HERRENS ansikte s�som ett
viftoffer fr�n Israels barn, och de skola sedan hava till
�liggande att f�rr�tta HERRENS tj�nst.
12. Och leviterna skola l�gga sina h�nder p� tjurarnas huvuden, och
den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
br�nnoffer �t HERREN, f�r att bringa f�rsoning f�r leviterna.
13. S� skall du st�lla leviterna inf�r Aron och hans s�ner och
vifta dem s�som ett viftoffer �t HERREN.
14. P� detta s�tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s�
att leviterna skola tillh�ra mig.
15. D�refter skola leviterna g� in och g�ra tj�nst vid
uppenbarelset�ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s�som
ett viftoffer;
16. ty bland Israels barn �ro de givna �t mig s�som g�va; i st�llet
f�r allt som �ppnar moderlivet, allt f�rstf�tt bland Israels
barn, har jag uttagit dem �t mig.
17. Ty mig tillh�r allt f�rstf�tt bland, Israels barn, b�de
m�nniskor och boskap; p� den dag d� jag slog allt f�rstf�tt i
Egyptens land helgade jag det �t mig.
18. Och jag har tagit leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland
Israels barn.
19. Och jag har bland Israels barn givit leviterna s�som g�va �t
Aron och hans s�ner, till att f�rr�tta Israels barns tj�nst vid
uppenbarelset�ltet och bringa f�rsoning f�r Israels barn, p� det
att ingen hems�kelse m� drabba Israels barn, d�rigenom att
Israels barn nalkas helgedomen.
20. Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s� med
leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
s�som HERREN hade bjudit Mose ang�ende dem.
21. Och leviterna renade sig och tv�dde sina kl�der, och Aron
viftade dem s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte, och Aron
bragte f�rsoning f�r dem och renade dem.
22. D�refter gingo leviterna in och f�rr�ttade sin tj�nst vid
uppenbarelset�ltet under Aron och hans s�ner. S�som HERREN hade
bjudit Mose ang�ende leviterna, s� gjorde de med dem.
23. och HERREN talade till Mose och sade:
24. Detta �r vad som skall g�lla ang�ende leviterna: Den som �r
tjugufem �r gammal eller d�rut�ver skall infinna sig och g�ra
tj�nst med arbete vid uppenbarelset�ltet.
25. Men n�r leviten bliver femtio �r gammal, skall han vara fri
ifr�n att tj�na med arbete; han skall d� icke l�ngre arbeta.
26. Han m� betj�na sina br�der vid uppenbarelset�ltet med att
iakttaga vad som d�r �r att iakttaga; men n�got best�mt arbete
skall han icke f�rr�tta. S� skall du f�rfara med leviterna i vad
som ang�r deras �ligganden.
*04/09 Fj�rde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet
P�skh�gtid i �knen. Molnskyn �ver
tabernaklet.
1. Och HERREN talade till Mose Sinais �ken, i f�rsta m�naden av det
andra �ret efter deras utt�g ur Egyptens land; han sade:
2. Israels barn skola ock h�lla p�sk h�gtid p� den best�mda tiden.
3. P� fjortonde dagen i denna m�nad, vid aftontiden, skolen I h�lla
den, p� best�md tid. Enligt alla stadgar och f�reskrifter d�rom
skolen I h�lla den.
4. S� sade d� Mose till Israels barn att de skulle h�lla
p�skh�gtid.
5. Och de h�llo p�skh�gtid i f�rst m�naden, p� fjortonde dagen i
m�naden, vid aftontiden, i Sinais �ken Israels barn gjorde i
alla stycken s�som HERREN hade bjudit Mose
6. Men d�r voro n�gra m�n som hade blivit orena genom en d�d
m�nniska, s� att de icke kunde h�lla p�skh�gtid p� den dagen;
dessa tr�dde p� den dagen fram inf�r Mose och Aron.
7. Och m�nnen sade till honom: �Vi hava blivit orena genom en d�d
m�nniska; skall det d�rf�r f�rmenas oss att bland Israels barn
b�ra fram HERRENS offerg�va p� best�md?�
8. Mose svarade dem: �Stannen s� vill jag h�ra vad HERREN bjuder
ang�ende eder.�
9. Och HERREN talade till Mose och sade:
10. Tala till Israels barn och s�g: Om n�gon bland eder eller edra
efterkommande har blivit oren genom en d�d, eller �r ute p� resa
l�ngt borta, och han �nd� vill h�lla HERRENS p�skh�gtid
11. s� skall han h�lla den i andra m�naden, p� fjortonde dagen, vid
aftontiden. Med osyrat br�d och bittra �rter skall han �ta
p�skalammet.
12. Intet d�rav skall l�mnas kvar till morgonen, och intet ben skall
s�ndersl�s d�rp�. I alla stycken skall p�skh�gtiden h�llas s�som
stadgat �r d�rom.
13. Men om n�gon som �r ren, och som icke �r ute p� resa �nd�
underl�ter att h�lla p�skh�gtid, s� skall han utrotas ur sin
sl�kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg�va p�
best�md tid; den mannen b�r p� synd.
14. Och om n�gon fr�mling bor hos eder och vill h�lla HERRENS
p�skh�gtid, s� skall han h�lla den enligt den stadga och
f�reskrift som g�ller f�r p�skh�gtiden. En och samma stadga
skall g�lla f�r eder, lika v�l f�r fr�mlingen som f�r inf�dingen
i landet.
15. Och p� den dag d� tabernaklet sattes upp �vert�ckte molnskyn
tabernaklet, vittnesb�rdets t�lt, och om aftonen, och sedan �nda
till morgonen, var det s�som s�ge man en eld �ver tabernaklet.
16. S� var det best�ndigt: molnskyn �vert�ckte det, och om natten
var det s�som s�ge man en eld.
17. Och s� ofta molnskyn h�jde sig fr�n t�ltet, br�to Israels barn
strax upp, och p� det st�lle d�r molnskyn stannade, d�r slogo
Israels barn l�ger.
18. Efter HERRENS befallning br�to Israels barn upp, och efter
HERRENS befallning slogo de l�ger. S� l�nge molnskyn vilade �ver
tabernaklet, l�go de i l�ger.
19. Och om molnskyn en l�ngre tid f�rblev �ver tabernaklet, s�
iakttogo Israels barn vad HERREN bj�d dem iakttaga och br�to
icke upp.
20. Stundom kunde det h�nda att molnskyn allenast n�gra f� dagar
stannade �ver tabernaklet; d� l�go de efter HERRENS befallning i
l�ger och br�to sedan upp efter HERRENS befallning.
21. Stundom kunde det ock h�nda att molnskyn stannade allenast fr�n
aftonen till morgonen; n�r d� molnskyn om morgonen h�jde sig,
br�to de upp; eller om s� var, att molnskyn stannade en dag och
en natt och sedan h�jde sig, s� br�to de upp d�.
22. Eller om den stannade tv� dagar, eller en m�nad, eller vilken
tid som helst, s� att molnskyn l�nge f�rblev vilande �ver
tabernaklet, s� l�go Israels barn stilla i l�ger och br�to icke
upp; men n�r den sedan h�jde sig, br�to de upp.
23. Efter HERRENS befallning slogo de l�ger, och efter HERRENS
befallning br�to de upp. Vad HERREN bj�d dem iakttaga, det
iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.
*04/10 Fj�rde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet
Silvertrumpeterna. Uppbrottet fr�n
Sinai. F�rhandling med Hobab. Moses
b�n, n�r arken br�t upp, och n�r den
sattes ned.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �G�r dig tv� trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g�ra
dem. Dessa skall du bruka, n�r menigheten skall sammankallas,
och n�r l�gren skola bryta upp.
3. N�r man st�ter i dem b�da, skall hela menigheten f�rsamla sig
till dig, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
4. Men n�r man st�ter allenast i den ena, skola h�vdingarna,
huvudm�nnen f�r Israels �tter, f�rsamla sig till dig.
5. Och n�r I bl�sen en larmsignal, skola de l�ger bryta upp, som
ligga �sterut.
6. Men n�r I bl�sen larmsignal f�r andra g�ngen, skola de l�ger
bryta upp, som ligga s�derut. N�r l�gren skola bryta upp, skall
man bl�sa larmsignal,
7. men n�r f�rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl�sa
larmsignal, utan st�ta i trumpeterna.
8. Och Arons s�ner, pr�sterna, �ro de som skola bl�sa i
trumpeterna. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n
sl�kte till sl�kte.
9. Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n�gon eder ov�n
som angriper eder, s� skolen I bl�sa larmsignal med trumpeterna;
h�rigenom skolen I d� bringas i �minnelse inf�r HERRENS, eder
Guds, ansikte, och I skolen s� bliva fr�lsta ifr�n edra fiender.
10. Och n�r I haven en gl�djedag och haven edra h�gtider och
nym�nader, skolen I st�ta i trumpeterna, d� I offren edra
br�nnoffer och tackoffer; s� skola de bringa eder i �minnelse
inf�r eder Guds ansikte. Jag �r HERREN, eder Gud.�
11. I andra �ret, i andra m�naden, p� tjugonde dagen i m�naden h�jde
sig molnskyn fr�n vittnesb�rdets tabernakel.
12. D� br�to Israels barn upp fr�n Sinais �ken och t�gade fr�n
l�gerplats till l�gerplats; och molnskyn stannade i �knen Paran.
13. Och n�r de nu f�rsta g�ngen br�to upp, efter HERRENS befallning
genom Mose,
14. var Juda barns l�ger under sitt baner det f�rsta som br�t upp,
h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var
Naheson, Amminadabs son.
15. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Isaskars barns stam
var Netanel, Suars son.
16. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Sebulons barns stam
var Eliab, Helons son.
17. D�refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br�to Gersons
barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
18. D�refter br�t Rubens l�ger upp under sitt baner, h�ravdelning
efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var Elisur,
Sedeurs son.
19. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Simeons barns stam var
Selumiel, Surisaddais son.
20. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Gads barns stam var
Eljasaf, Deguels son.
21. D�refter br�to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
22. D�refter br�t Efraims barns l�ger upp under sitt baner,
h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var
Elisama, Ammihuds son.
23. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Manasse barns stam var
Gamliel, Pedasurs son.
24. Och anf�rare for den h�r som utgjordes av Benjamins barns stam
var Abidan, Gideonis son.
25. D�refter br�t Dans barns l�ger upp under sitt baner, s�som
eftertrupp i hela l�gert�get, h�ravdelning efter h�ravdelning;
och anf�rare f�r denna h�r var Ahieser, Ammisaddais son.
26. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Asers barns stam var
Pagiel, Okrans son.
27. Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Naftali barns stam var
Ahira, Enans son.
28. I denna ordning br�to Israels barn upp, h�ravdelning efter
h�ravdelning. Och de br�to nu upp.
29. Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
Moses sv�rfader: �Vi bryta nu upp och t�ga till det land om
vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' F�lj du med
oss, s� vilja vi g�ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
gott �r.
30. Men han svarade honom: �Jag vill icke f�lja med, utan jag vill
g� hem till mitt land och till min sl�kt.�
31. D� sade han: �Ack nej, �vergiv oss icke. Du vet ju b�st var vi
kunna l�gra oss i �knen; bliv du d�rf�r nu v�rt �ga.
32. Om du f�ljer med oss, skola vi l�ta ocks� dig f� gott av det
goda som HERREN g�r mot oss.
33. S� br�to de upp och t�gade fr�n HERRENS berg tre dagsresor. Och
HERRENS f�rbundsark gick framf�r dem tre dagsresor, f�r att utse
viloplats �t dem.
34. Och HERRENS molnsky sv�vade �ver dem om dagen, n�r de br�to upp
fr�n sitt l�gerst�lle.
35. Och s� ofta arken br�t upp, sade Mose:
�St� upp, HERRE;
m� dina fiender varda f�rskingrade,
och m� de som hata dig fly f�r ditt ansikte.�
36. Och n�r den sattes ned, sade han:
�Kom tillbaka, HERRE,
till Israels �tters m�ngtusenden.�
*04/11 Fj�rde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet
Folkets knorrande i Tabeera och
Kibrot-Hattaava. De sjuttio �ldste.
Vaktlar.
1. Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n�r HERREN
h�rde det, uppt�ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
ibland dem och f�rt�rde de som voro ytterst i l�gret.
2. D� ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s�
stannade elden av.
3. Och detta st�lle fick namnet Tabeera, d�rf�r att HERRENS eld
hade brunnit ibland dem.
4. Och den blandade folkhop som �tf�ljde dem greps av lystnad;
Israels barn sj�lva begynte d� ock �ter att gr�ta och sade: �Ack
om vi hade k�tt att �ta!
5. Vi komma ih�g fisken som vi �t i Egypten f�r intet, s� ock
gurkorna, melonerna, purjol�ken, r�dl�ken och vitl�ken.
6. Men nu f�rsm�kta v�ra sj�lar, ty h�r finnes alls intet; vi f�
intet annat se �n manna.
7. Men mannat liknade korianderfr� och hade samma utseende som
bdelliumharts.
8. Folket gick omkring och samlade s�dant, och malde det d�refter
p� handkvarn eller st�tte s�nder det i mortel, och kokte det
sedan i gryta och bakade kakor d�rav; och det smakade s�som fint
bakverk med olja.
9. N�r daggen om natten f�ll �ver l�gret, f�ll ock mannat d�r.
10. Och Mose h�rde huru folket i sina s�rskilda sl�kter gr�t, var
och en vid ing�ngen till sitt t�lt; och HERRENS vrede uppt�ndes
storligen, och Mose sj�lv blev misslynt.
11. Och Mose sade till HERREN: �Varf�r har du gjort s� illa mot din
tj�nare, och varf�r har jag s� litet funnit n�d f�r dina �gon,
att du har lagt p� mig b�rdan av hela detta folk?
12. �r d� jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
s�ger till mig att jag skall b�ra det i min famn, s�som
spenabarnet b�res av sin v�rdare, in i det land som du med ed
har lovat �t deras f�der?
13. Varifr�n skall jag f� k�tt att giva �t hela detta folk? De gr�ta
ju och v�nda sig mot mig och s�ga: 'Giv oss k�tt, s� att vi f�
�ta.'
14. Jag f�rm�r icke ensam b�ra hela detta folk, ty det bliver mig
f�r tungt.
15. Vill du s� handla mot mig, s� dr�p mig hellre med ens, om jag
har funnit n�d f�r dina �gon, och l�t mig slippa detta el�nde.�
16. D� sade HERREN till Mose: �Samla ihop �t mig sjuttio m�n av de
�ldste i Israel, dem som du vet h�ra till de �ldste i folket och
till dess tillsyningsm�n; och f�r dessa fram till
uppenbarelset�ltet och l�t dem st�lla sig d�r hos dig.
17. D�r vill jag d� stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
den ande som �r �ver dig och l�ta komma �ver dem; sedan skola de
bist� dig med att b�ra p� b�rdan av folket, s� att du slipper
b�ra den ensam.
18. Och till folket skall du s�ga: Helgen eder till i morgon, s�
skolen I f� k�tt att �ta, eftersom I haven gr�tit inf�r HERREN
och sagt: 'Ack om vi hade k�tt att �ta! I Egypten var oss gott
att vara!' S� skall nu HERREN giva eder k�tt att �ta.
19. Icke allenast en dag eller tv� dagar skolen I f� �ta det, icke
allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
20. utan en hel m�nads tid, till dess att det g�r ut genom n�san p�
eder och bliver eder v�mjeligt; detta d�rf�r att I haven
f�rkastat HERREN, som �r mitt ibland eder, och haven gr�tit
inf�r hans ansikte och sagt: 'Varf�r drogo vi d� ut ur
Egypten?'�
21. Mose sade: �Av sex hundra tusen man till fots utg�res det folk
som jag har omkring mig, och dock s�ger du: 'K�tt vill jag giva
dem, s� att de hava att �ta en m�nads tid!'
22. Finnas d� f�r och f�kreatur att slakta �t dem i s�dan m�ngd att
det r�cker till f�r dem? Eller skall man samla ihop alla havets
fiskar �t dem, s� att det r�cker till f�r dem?�
23. HERREN svarade Mose: ��r d� HERRENS arm f�r kort? Du skall nu f�
se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.�
24. Och Mose gick ut och f�rkunnade f�r folket vad HERREN hade sagt.
Sedan samlade han ihop sjuttio m�n av de �ldste i folket och l�t
dem st�lla sig runt omkring t�ltet.
25. D� steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
den ande som var �ver honom och l�t komma �ver de sjuttio
�ldste. D� nu anden f�ll p� dem, begynte de profetera, vilket
de sedan icke mer gjorde.
26. Och tv� m�n hade stannat kvar i l�gret; den ene hette Eldad och
den andre Medad. Ocks� p� dem f�ll anden, ty de voro bland de
uppskrivna, men hade likv�l icke g�tt ut till t�ltet; och de
profeterade i l�gret.
27. D� skyndade en ung man bort och ber�ttade detta f�r Mose och
sade: �Eldad och Medad profetera i l�gret.�
28. Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj�nare allt ifr�n sin
ungdom, tog d� till orda och sade: �Mose, min herre, f�rbjud dem
det.�
29. Men Mose sade till honom: �Skall du s� nit�lska f�r mig? Ack att
fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d�rigenom att HERREN
l�te sin Ande komma �ver dem!�
30. Sedan gick Mose tillbaka till l�gret med de �ldste i Israel.
31. Och en stormvind for ut ifr�n HERREN, och den f�rde med sig
vaktlar fr�n havet och drev dem �ver l�gret, en dagsresa vitt p�
vardera sidan, runt omkring l�gret, och vid pass tv� alnar h�gt
�ver marken.
32. D� stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
och hela den f�ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
n�gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring
l�gret.
33. Men under det att de �nnu hade k�ttet mellan t�nderna, innan det
var f�rt�rt, uppt�ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
anst�llde ett mycket stort nederlag bland folket.
34. Och detta st�lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d�r begrov man
dem av folket, som hade gripits av lystnad.
35. Fr�n Kibrot-Hattaava br�t folket upp och t�gade till Haserot;
och i Haserot stannade de.
*04/12 Fj�rde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet
Mirjam och Aron s�tta sig upp emot Mose.
Mirjam straffas.
1. Och Mirjam j�mte Aron talade illa om Mose f�r den etiopiska
kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n�mligen
tagit en etiopisk kvinna till hustru.
2. Och de sade: ��r d� Mose den ende som HERREN talar med? Talar
han icke ocks� med oss?� Och HERREN h�rde detta.
3. Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer �n n�gon annan
m�nniska p� jorden.
4. Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: �G�n ut, I
tre, till uppenbarelset�ltet.� Och de gingo ditut, alla tre.
5. D� steg HERREN ned i en molnstod och blev st�ende vid ing�ngen
till t�ltet; och han kallade p� Aron och Mirjam, och de gingo
b�da ditut.
6. Och han sade: �H�ren nu mina ord. Eljest om n�gon �r en profet
bland eder, giver jag, HERREN, mig till k�nna f�r honom i syner
och talar med honom i dr�mmar.
7. Men s� g�r jag icke med min tj�nare Mose; i hela mitt hus �r han
betrodd.
8. Muntligen talar jag med honom, �ppet och icke i f�rt�ckta ord,
och han f�r sk�da HERRENS gestalt. Varf�r haven I d� icke haft
f�rsyn f�r att tala illa om min tj�nare Mose?�
9. Och HERRENS vrede uppt�ndes mot dem, och han �vergav dem.
10. N�r s� molnskyn drog sig tillbaka fr�n t�ltet, se, d� var Mirjam
vit s�som sn� av spet�lska; n�r Aron v�nde sig till Mirjam, fick
han se att hon var spet�lsk.
11. D� sade Aron till Mose: �Ack, min herre, l�gg icke p� oss b�rdan
av en synd som vi i v�r d�rskap hava beg�tt.
12. L�t henne icke bliva lik ett d�df�tt foster, vars kropp �r till
h�lften f�rst�rd, n�r det kommer ut ur sin moders liv.�
13. D� ropade Mose till HERREN och sade: �O Gud, g�r henne �ter
frisk.�
14. HERREN svarade Mose: �Om hennes fader hade spottat henne i
ansiktet, skulle hon ju hava f�tt sitta med skam i sju dagar. M�
hon allts� nu h�llas innest�ngd i sju dagar utanf�r l�gret;
sedan f�r hon komma tillbaka dit igen.�
15. S� h�lls d� Mirjam innest�ngd i sju dagar utanf�r l�gret, och
folket br�t icke upp, f�rr�n Mirjam hade kommit tillbaka.
*04/13 Fj�rde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet
De tolv spejarna.
1. D�refter br�t folket upp fr�n Haserot och l�grade sig i �knen
Paran.
2. Och HERREN talade till Mose och sade:
3. �S�nd �stad n�gra m�n f�r att bespeja Kanaans land, som jag vill
giva �t Israels barn. En man ur var f�dernestam skolen I s�nda,
men allenast s�dana som �ro h�vdingar bland dem.�
4. Och Mose s�nde fr�n �knen Paran �stad s�dana m�n, efter HERRENS
befallning; allasammans h�rde de till huvudm�nnen bland Israels
barn.
5. Och dessa voro namnen p� dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
son;
6. av Simeons stam: Safat, Horis son;
7. av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
8. av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
9. av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
10. av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
11. av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
12. av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
13. av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
14. av Asers stam: Setur, Mikaels son;
15. av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
16. av Gads stam; Geuel, Makis son.
17. Dessa voro namnen p� de m�n som Mose s�nde �stad f�r att bespeja
landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
18. Och Mose s�nde dessa �stad f�r att bespeja Kanaans land.
Och han sade till dem: �Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
vidare upp till Bergsbygden.
19. Och sen efter, hurudant landet �r, och om folket som bor d�ri �r
starkt eller svagt, om det �r litet eller stort,
20. och hurudant landet �r, vari de bo, om det �r gott eller d�ligt,
och hurudana de platser �ro, d�r de bo, om de bo i l�ger eller i
bef�sta st�der,
21. och hurudant sj�lva landet �r, om det �r fett eller magert, om
tr�d finnas d�r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med
eder hit av landets frukt.� Det var n�mligen vid den tid d� de
f�rsta druvorna voro mogna
22. S� drogo de �stad och bespejade landet fr�n �knen Sin �nda till
Rehob, d�r v�gen g�r till Hamat.
23. De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d�r bodde
Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes
sju �r f�re Soan i Egypten.
24. Och de kommo till Druvdalen; d�r skuro de av en kvist med en
ensam druvklase p�, och denna bars sedan p� en st�ng av tv�
man. D�rtill togo de granat�pplen och fikon.
25. Detta st�lle blev kallat Druvdalen f�r den druvklases skull som
Israels barn d�r skuro av.
26. Och efter fyrtio dagar v�nde de tillbaka, sedan de hade bespejat
landet.
27. De gingo �stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
hela menighet i �knen Paran, i Kades, och avg�vo sin ber�ttelse
inf�r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
28. De f�rt�ljde f�r honom och sade: �Vi kommo till det land dit du
s�nde oss. Och det flyter i sanning av mj�lk och honung, och h�r
�r dess frukt.
29. Men folket som bor i landet �r starkt, och st�derna �ro
v�lbef�sta och mycket stora; ja, vi s�go d�r ocks� avkomlingar
av Anak.
30. Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus�erna och amor�erna
bo i Bergsbygden, och kanan�erna bo vid havet och utmed Jordan.�
31. Men Kaleb s�kte stilla folket, s� att de icke skulle knota emot
Mose; han sade: �L�t oss �nd� draga ditupp och intaga det, ty
f�rvisso skola vi bliva det �verm�ktiga.�
32. Men de m�n som hade varit d�ruppe med honom sade: �Vi kunna icke
draga upp mot detta folk, ty de �ro oss f�r starka.�
33. Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
bespejat; de sade: �Det land som vi hava genomvandrat och
bespejat �r ett land som f�rt�r sina inbyggare, och alla
m�nniskor, som vi d�r s�go, voro resligt folk.
34. Vi s�go d�r ock j�ttarna, Anaks barn, av j�ttestammen; vi tyckte
d� att vi sj�lva voro s�som gr�shoppor, och sammalunda tyckte de
om oss.
*04/14 Fj�rde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet
Folkets knorrande. Spejarnas straff. De
knorrandes f�rs�k att s�derifr�n tr�nga
in i Kanaans land.
1. D� begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr�t den
natten.
2. Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
menigheten sade till dem: �O att vi hade f�tt d� i Egyptens
land, eller att vi hade f�tt d� h�r i �knen!
3. Varf�r vill d� HERREN f�ra oss in i detta andra land, d�r vi
m�ste falla f�r sv�rd, och d�r v�ra hustrur och barn skola bliva
fiendens byte? Det vore f�rvisso b�ttre f�r oss att v�nda
tillbaka till Egypten.�
4. Och de sade till varandra: �L�t oss v�lja en anf�rare och v�nda
tillbaka till Egypten.�
5. D� f�llo Mose och Aron ned p� sina ansikten inf�r Israels barns
hela f�rsamlade menighet.
6. Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
dem som hade bespejat landet, revo s�nder sina kl�der
7. och sade till Israels barns hela menighet: �Det land som vi hava
genomvandrat och bespejat �r ett �verm�ttan gott land.
8. Om HERREN har behag till oss, s� skall han f�ra oss in i det
landet och giva det �t oss -- ett land som flyter av mj�lk och
honung.
9. Allenast m�n I icke s�tta eder upp mot HERREN; och f�r folket i
landet m�n I icke frukta, ty de skola bliva s�som en munsbit f�r
oss. Deras besk�rm har vikit ifr�n dem, men med oss �r HERREN;
frukten icke f�r dem.�
10. Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D� visade
sig HERRENS h�rlighet i uppenbarelset�ltet f�r alla Israels
barn.
11. Och HERREN sade till Mose: �Huru l�nge skall detta folk f�rakta
mig, och huru l�nge skola de framh�rda i att icke vilja tro p�
mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
12. Jag skall sl� dem med pest och f�rg�ra dem, men dig vill jag
g�ra till ett folk, st�rre och m�ktigare �n detta.�
13. Mose sade till HERREN: �Egyptierna hava ju f�rnummit att du med
din kraft har f�rt detta folk ut ifr�n dem hitupp,
14. och de hava omtalat det f�r inbyggarna h�r i landet, s� att de
hava f�tt h�ra att du �r HERREN mitt ibland detta folk, att du,
HERRE, visar dig f�r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
st�r �ver dem, och att du g�r framf�r dem i en molnstod om dagen
och i en eldstod om natten.
15. Om du nu d�dade detta folk, alla tillsammans, d� skulle
hedningarna, som finge h�ra detta ber�ttas om dig, s�ga s�:
16. 'D�rf�r att HERREN icke f�rm�dde f�ra detta folk in i det land
som han med ed hade lovat �t dem, d�rf�r har han slaktat dem i
�knen.'
17. Nej, m� nu Herrens kraft bevisa sig stor, s�som du har talat och
sagt:
18. 'HERREN �r l�ngmodig och stor i mildhet, han f�rl�ter
missg�rning och �vertr�delse, fast�n han icke l�ter n�gon bliva
ostraffad, utan hems�ker f�dernas missg�rning p� barn och
efterkommande i tredje och fj�rde led.'
19. S� tillgiv nu detta folk dess missg�rning, enligt din stora n�d,
s�som du har l�tit din f�rl�telse f�lja detta folk allt ifr�n
Egypten och �nda hit.�
20. D� sade HERREN: �Jag vill tillgiva dem efter din b�n.
21. Men s� sant jag lever, och s� sant hela jorden skall bliva full
av HERRENS h�rlighet:
22. av alla de m�n som hava sett min h�rlighet och de tecken jag har
gjort i Egypten och i �knen, och som dock nu tio g�nger hava
frestat mig och icke velat h�ra min r�st,
23. av dem skall ingen f� se det land som jag med ed har lovat �t
deras f�der; ingen av dem som hava f�raktat mig skall f� se det.
24. Men eftersom i min tj�nare Kaleb �r en annan ande, s� att han i
allt har efterf�ljt mig, d�rf�r vill jag l�ta honom komma in i
det land d�r han nu har varit, och hans avkomlingar skola
besitta det.
25. Men d� nu amalekiterna och kanan�erna bo i dalbygden, s� v�nden
eder i morgon �t annat h�ll bryten upp och tagen v�gen mot
�knen, �t R�da havet till.�
26. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
27. �Huru l�nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
mig? Ty jag har h�rt huru Israels barn knorra mot mig.
28. S�g nu till dem: 'S� sant jag lever, s�ger HERREN, jag skall
g�ra med eder s�som I sj�lva haven sagt inf�r mig.
29. H�r i �knen skola edra d�da kroppar bliva liggande; s� skall det
g� eder alla, s� m�nga I �ren som haren blivit inm�nstrade, alla
som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, eftersom I haven knorrat
mot mig.
30. Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f�rutom
Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
31. Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
byte? dem skall jag l�ta komma ditin, och de skola l�ra k�nna
det land som I haven f�raktat.
32. I sj�lva d�remot -- edra d�da kroppar skola bliva liggande h�r i
�knen.
33. Och edra barn skola draga omkring s�som herdar i �knen i fyrtio
�r, och skola b�ra p� b�rdan av eder trol�sa avf�llighet, till
dess att edra d�da kroppar hava f�rg�tts i �knen.
34. S�som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s� skolen I
under fyrtio �r -- ett �r f�r var dag -- komma att b�ra p� edra
missg�rningar; I skolen d� f�rnimma vad det �r att jag tager min
hand ifr�n eder.'
35. Jag, HERREN, talar; jag skall f�rvisso g�ra s� med hela denna
onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h�r i �knen
skola de f�rg�s, h�r skola de d�.�
36. Och de m�n som Mose hade s�nt �stad f�r att bespeja landet, och
som vid sin �terkomst hade f�rlett hela menigheten att knorra
mot honom, d�rigenom att de talade illa om landet,
37. dessa m�n som hade talat illa om landet tr�ffades nu av d�den
genom en hems�kelse, inf�r HERRENS ansikte.
38. Av de m�n som hade g�tt �stad f�r att bespeja landet blevo dock
Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.
39. Och Mose talade detta till alla Israels barn. D� blev folket
mycket sorgset.
40. Och de stodo upp bittida f�ljande morgon f�r att draga �stad upp
mot den �vre bergsbygden; och de sade: �Se, h�r �ro vi; vi vilja
nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
syndat.�
41. Men Mose sade: �Varf�r viljen I s� �vertr�da HERRENS befallning?
Det kan ju icke lyckas v�l.
42. HERREN �r icke med bland eder; dragen d�rf�r icke ditupp, p� det
att I icke m�n bliva slagna av edra fiender.
43. Ty amalekiterna och kanan�erna skola d�r m�ta eder, och I skolen
falla f�r sv�rd; I haven ju v�nt eder bort ifr�n HERREN, och
HERREN skall d�rf�r icke vara med eder.�
44. Likv�l drogo de i sitt �vermod upp mot den �vre bergsbygden; men
HERRENS f�rbundsark och Mose l�mnade icke l�gret.
45. D� kommo amalekiterna och kanan�erna, som bodde d�r i
bergsbygden, ned och slogo dem och f�rskingrade dem och drevo
dem �nda till Horma.
*04/15 Fj�rde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet
Till�gg till lagarna om offer och
f�rstlingsg�vor. En sabbatsbrytare
stenad. Stadga om tofsarna p�
israeliternas kl�der.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Tala till Israels barn och s�g till dem: Om I, n�r I kommen in i
det land som jag vill giva eder, och d�r I skolen bo,
3. viljen offra ett eldsoffer �t HERREN, ett br�nnoffer eller ett
slaktoffer -- vare sig det g�ller att fullg�ra ett l�fte, eller
det g�ller ett frivilligt offer, eller det g�ller edra
h�gtidsoffer -- f�r att bereda HERREN en v�lbehaglig lukt, genom
f�kreatur eller sm�boskap,
4. s� skall den som vill offra �t HERREN ett s�dant offer b�ra fram
s�som spisoffer en tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en
fj�rdedels hin olja;
5. och s�som drickoffer skall du offra en fj�rdedels hin vin till
vart lamm, vare sig det �r ett br�nnoffer som offras, eller det
�r ett slaktoffer.
6. Men till en v�dur skall du s�som spisoffer offra tv� tiondedels
efa fint mj�l, begjutet med en tredjedels hin olja,
7. och s�som drickoffer skall du b�ra fram en tredjedels hin vin,
till er v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
8. Och n�r du offrar en ungtjur till br�nnoffer eller till
slaktoffer, vare sig det g�ller att fullg�ra ett l�fte eller det
g�ller tackoffer �t HERREN.
9. S� skall, j�mte ungtjuren, s�som spisoffer framb�ras tre
tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en halv in olja,
10. och s�som drickoffer skall du b�ra fram en halv hin vin: ett
eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
11. Vad h�r �r sagt skall offras till var tjur, var v�dur, vart djur
av sm�boskapen, vare sig f�r eller get.
12. Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
ett vad h�r �r sagt, efter deras antal.
13. Var inf�ding skall offra detta, s�som h�r �r sagt, n�r han vill
offra ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
14. Och n�r en fr�mling som vistas hos eder, eller som i kommande
sl�kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN, s� skall han offra p� samma s�tt
som I offren.
15. Inom f�rsamlingen skall en och samma stadga g�lla f�r eder och
f�r fr�mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en
ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte: I sj�lva och
fr�mlingen skolen f�rfara p� samma s�tt inf�r HERRENS ansikte.
16. Samma lag och samma r�tt skall g�lla f�r eder och f�r fr�mlingen
som bor hos eder.
17. Och HERREN talade till Mose och sade:
18. Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I kommen in i det
land dit jag vill f�ra eder,
19. skolen I, d� I �ten av landets br�d, giva �t HERREN en offerg�rd
d�rav.
20. S�som f�rstling av edert mj�l skolen I giva en kaka till
offerg�rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg�rd fr�n
eder loge.
21. Av f�rstlingen av edert mj�l skolen I giva �t HERREN en
offerg�rd, sl�kte efter sl�kte.
22. Och om I beg�n synd oupps�tligen, i det att I underl�ten att
g�ra efter n�got av dessa bud som HERREN har kungjort f�r Mose,
23. efter n�got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr�n
den dag d� HERREN gav sina bud och allt framgent, sl�kte efter
sl�kte,
24. s� skall, om synden har blivit beg�ngen oupps�tligen, utan att
menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s�som
br�nnoffer, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN, med det
spisoffer och det drickoffer som p� f�reskrivet s�tt skall
offras d�rtill, och tillika en bock s�som syndoffer.
25. Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r Israels barns hela
menighet, och s� bliver dem f�rl�tet; ty det var en oupps�tlig
synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer �t
HERREN, och sitt syndoffer inf�r HERRENS ansikte f�r sin
oupps�tliga synd.
26. Ja, s� bliver dem f�rl�tet, Israels barns hela menighet och
fr�mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
den oupps�tliga synden.
27. Och om n�gon enskild syndar oupps�tligen, skall han s�som
syndoffer f�ra fram en �rsgammal get.
28. Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r denne som har f�rsyndat
sig genom oupps�tlig synd, inf�r HERRENS ansikte; p� det att
honom m� bliva f�rl�tet, n�r f�rsoning bringas f�r honom.
29. F�r inf�dingen bland Israels barn och f�r fr�mlingen som bor
ibland dem, f�r eder alla skall g�lla en och samma lag, n�r
n�gon beg�r synd oupps�tligen.
30. Men den som beg�r n�got med upplyft hand, evad han �r inf�ding
eller fr�mling, han h�nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
folk.
31. Ty HERRENS ord har han f�raktat, och mot hans bud har han
brutit; utan f�rskoning skall han utrotas; missg�rning vilar p�
honom.
32. Medan nu Israels barn voro i �knen, ertappades en man med att
samla ihop ved p� sabbatsdagen.
33. Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f�rde honom
fram inf�r Mose och Aron och hela menigheten.
34. Och d� det icke var best�mt vad som borde g�ras med honom, satte
de honom i f�rvar.
35. Och HERREN sade till Mose: �Mannen skall straffas med d�den;
hela menigheten skall stena honom utanf�r l�gret.�
36. D� f�rde hela menigheten ut honom utanf�r l�gret och stenade
honom till d�ds, s�som HERREN hade bjudit Mose.
37. Och HERREN talade till Mose och sade:
38. Tala till Israels barn och s�g till dem att de och deras
efterkommande skola g�ra sig tofsar i h�rnen p� sina kl�der och
s�tta ett m�rkbl�tt sn�re p� var h�rntofs.
39. Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f�r att I, n�r I sen
d�rp�, m�n t�nka p� alla HERRENS bud och g�ra efter dem, och
icke sv�va omkring efter edra hj�rtans och �gons lustar, som I
nu l�pen efter i trol�s avf�llighet.
40. Ty jag vill att I skolen t�nka p� och g�ra efter alla mina bud
och vara helgade �t eder Gud.
41. Jag �r HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur Egyptens land,
f�r att jag skall vara eder Gud Jag �r HERREN, eder Gud.
*04/16 Fj�rde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet
Koras, Datans och Abirams uppror.
1. Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
Datan och Abiram, Eliabs s�ner, och On, Pelets son, av Rubens
s�ner, dessa togo till sig folk
2. och gjorde uppror emot Mose; och dem f�ljde tv� hundra femtio
m�n av Israels barn, h�vdingar i menigheten, ombud i
folkf�rsamlingen, ansedda m�n.
3. Och de f�rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: �Nu
m� det vara nog. Hela menigheten �r ju helig, alla �ro det, och
HERREN �r mitt ibland dem; varf�r upph�ven I eder d� �ver
HERRENS f�rsamling?�
4. N�r Mose h�rde detta, f�ll han ned p� sitt ansikte.
5. Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: �I morgon
skall HERREN g�ra kunnigt vem som h�r honom till, och vem som �r
den helige �t vilken han giver tilltr�de till sig. Och den han
utv�ljer, honom skall han giva tilltr�de till sig.
6. G�ren nu p� detta s�tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
hop,
7. och l�ggen eld i dem och str�n r�kelse p� dem inf�r HERRENS
ansikte i morgon; den man som HERREN d� utv�ljer, han �r den
helige. Ja, nu m� det vara nog, I Levi s�ner.�
8. Ytterligare sade Mose till Kora: H�ren nu, I Levi s�ner.
9. �r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr�n
Israels menighet och givit eder tilltr�de till sig, s� att I f�n
f�rr�tta tj�nsten i HERRENS tabernakel och st� inf�r menigheten
och betj�na den?
10. �t dig, och �t alla dina br�der, Levi s�ner, j�mte dig, har han
givit tilltr�de till sig; och nu st�n I ocks� efter pr�stad�met!
11. D�rf�r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
rotat eder samman mot HERREN -- ty vad �r Aron, att I knorren
mot honom?�
12. Och Mose s�nde och l�t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
s�ner. Men de sade: �vi komma icke.
13. �r det icke nog att du har f�rt oss hitupp ur ett land som fl�t
av mj�lk och honung, f�r att l�ta oss d� I �knen? Vill du nu ock
upph�va dig till herre �ver oss?
14. Ingalunda har du f�rt oss in i ett land som flyter av mj�lk och
honung, eller givit oss �krar och ving�rdar till arvedel. Eller
tror du att du kan sticka ut �gonen p� dessa m�nniskor? Nej, vi
komma icke.�
15. D� blev Mose mycket vred och sade till HERREN: �Se icke till
deras offerg�va. Icke s� mycket som en enda �sna har jag tagit
av dem, och ingen av dem har jag gjort n�got ont.�
16. Och Mose sade till Kora: �Du och hela din hop m�n inst�lla eder
inf�r HERRENS ansikte i morgon, du sj�lv och de, s� ock Aron.
17. Och var och en av eder m� taga sitt fyrfat och l�gga r�kelse
d�rp�, och sedan b�ra sitt fyrfat fram inf�r HERRENS ansikte,
tv� hundra femtio fyrfat; du sj�lv och Aron m�n ock taga var
sitt fyrfat.�
18. Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d�rp� och
str�dde r�kelse d�rp�, och st�llde sig vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet; och Mose och Aron likas�.
19. Och Kora f�rsamlade mot dem hela menigheten vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet. D� visade sig HERRENS h�rlighet f�r hela
menigheten.
20. och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
21. �Skiljen eder fr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick
f�rg�ra dem.�
22. D� f�llo de ned p� sina ansikten och sade: �O Gud, du Gud som
r�der �ver allt k�tts anda, skall du f�rt�rnas p� hela
menigheten, d�rf�r att en enda man syndar?�
23. D� talade HERREN till Mose och sade:
24. �Tala till menigheten och s�g: Dragen eder bort ifr�n platsen
runt omkring Koras, Datans och Abirams l�gerst�lle.�
25. Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de �ldste
i Israel f�ljde honom.
26. Och han talade till menigheten och sade: �Viken bort ifr�n dessa
ogudaktiga m�nniskors t�lt, och kommen icke vid n�got som
tillh�r dem, p� det att I icke m�n f�rg�s genom alla deras
synder.�
27. D� drogo de sig bort ifr�n platsen runt omkring Koras, Datans
och Abirams l�gerst�lle; men Datan och Abiram hade g�tt ut och
st�llt sig vid ing�ngen till sina t�lt med sina hustrur och
barn, b�de stora och sm�.
28. Och Mose sade: �D�rav skolen I f�rnimma att det �r HERREN som
har s�nt mig f�r att g�ra alla dessa g�rningar, och att jag icke
har handlat efter eget tycke:
29. om dessa d� p� samma s�tt som andra m�nniskor d�, eller drabbas
av hems�kelse p� samma s�tt som andra m�nniskor, s� har HERREN
icke s�nt mig;
30. men om HERREN h�r l�ter n�got alldeles nytt ske, i det att
marken �ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s�
att de levande fara ned i d�dsriket, d� skolen I d�rav veta att
dessa m�nniskor hava f�raktat HERREN.�
31. Och just som han hade slutat att tala allt detta, r�mnade marken
under dem,
32. och jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
allt Koras folk och alla deras �godelar;
33. och de foro levande ned i d�dsriket, de med allt vad de hade,
och jorden �vert�ckte dem, och s� utrotades de ur f�rsamlingen.
34. Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
35. Men eld gick ut fr�n HERREN och f�rt�rde de tv� hundra femtio
m�nnen som hade burit fram r�kelse.
36. Och HERREN talade till Mose och sade:
37. �S�g till Eleasar, pr�sten Arons son, att han skall taga
fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l�ngt bort,
38. ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m�ns som genom
sin synd f�rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till
pl�tar f�r att d�rmed �verdraga altaret; ty de hava varit
framburna inf�r HERRENS ansikte och hava d�rigenom blivit
heliga. Och de skola s� vara ett tecken f�r Israels barn.�
39. D� tog pr�sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr�nda m�nnen
hade burit fram, och man hamrade ut dem f�r att d�rmed �verdraga
altaret,
40. till en p�minnelse f�r Israels barn att ingen fr�mmande, ingen
som icke vore av Arons s�d, m�tte tr�da fram f�r att ant�nda
r�kelse inf�r HERRENS ansikte, p� det att det icke skulle g�
honom s�som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
HERREN hade sagt honom genom Mose.
41. Men dagen d�refter knorrade Israels barns hela menighet emot
Mose och Aron och sade: �Det �r I som haven d�dat HERRENS folk.�
42. D� nu menigheten f�rsamlade sig emot Mose och Aron, v�nde dessa
sig mot uppenbarelset�ltet och fingo d� se molnskyn �vert�cka
det; och HERRENS h�rlighet visade sig.
43. D� gingo Mose och Aron fram inf�r uppenbarelset�ltet.
44. Och HERREN talade till Mose och sade:
45. �G�n bort ifr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick
f�rg�ra dem.� D� f�llo de ned p� sina ansikten.
46. Och Mose sade till Aron: �Tag ditt fyrfat och l�gg eld fr�n
altaret d�rp� och str� r�kelse d�rp�, och b�r det s� med hast
bort till menigheten och bringa f�rsoning f�r dem; ty
f�rt�rnelse har g�tt ut fr�n HERRENS ansikte, och hems�kelsen
har begynt.�
47. D� tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
in i f�rsamlingen, och se, hems�kelsen hade redan begynt ibland
folket, men han lade r�kelsen p� och bragte f�rsoning f�r
folket.
48. N�r han s� stod mellan de d�da och de levande, upph�rde
hems�kelsen.
49. Men de som hade omkommit genom hems�kelsen utgjorde fjorton
tusen sju hundra, f�rutom dem som hade omkommit f�r Koras skull.
50. Sedan v�nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset�ltets
ing�ng; och hems�kelsen hade upph�rt.
*04/17 Fj�rde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet
Arons stav gr�nskar.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
�ro h�vdingar f�r stamfamiljer, en stav f�r var stamfamilj,
tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p�
hans stav.
3. Och Arons namn skall du skriva p� Levi stav; ty huvudmannen f�r
denna stams familjer skall hava sin s�rskilda stav.
4. Sedan skall du l�gga in dem i uppenbarelset�ltet framf�r
vittnesb�rdet, d�r jag uppenbarar mig f�r eder.
5. D� skall ske att den man som jag utv�ljer, hans stav skall
gr�nska. Och s� skall jag g�ra slut p� Israels barns knorrande,
s� att jag slipper h�ra huru de knorra mot eder.�
6. Och Mose talade till Israels barn, och h�vdingarna f�r deras
stamfamiljer g�vo honom alla var och en sin stav, tillsammans
tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
7. Och Mose lade stavarna inf�r HERRENS ansikte i vittnesb�rdets
t�lt.
8. N�r nu Mose dagen d�refter gick in i vittnesb�rdets t�lt, se, d�
gr�nskade Arons stav, som var d�r f�r Levi hus, den hade knoppar
och utslagna blommor och mogna mandlar.
9. Och Mose bar alla stavarna ut fr�n HERRENS ansikte till alla
Israels barn; och de s�go p� dem och togo var och en sin stav.
10. Och HERREN sade till Mose: �L�gg Arons stav tillbaka framf�r
vittnesb�rdet, f�r att den d�r m� f�rvaras s�som ett tecken f�r
de genstr�viga; s� skall du g�ra en �nde p� deras knorrande, s�
att jag slipper h�ra det, p� det att de icke m� d�.�
11. Och Mose gjorde s�; s�som HERREN hade bjudit honom, s� gjorde
han.
12. Och Israels barn ropade till Mose: �Se, vi omkomma, vi f�rg�s,
vi f�rg�s allasammans!
13. Var och en som kommer d�rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,
han d�r. Skola vi d� verkligen alla omkomma?�
*04/18 Fj�rde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet
Pr�sternas och leviternas �ligganden och
r�ttigheter.
1. Och HERREN sade till Aron: Du och dina s�ner, och din faders hus
j�mte dig, skolen b�ra den missg�rning som vidl�der helgedomen;
och du och dina s�ner j�mte dig skolen b�ra den missg�rning som
vidl�der edert pr�st�mbete.
2. Men ocks� dina fr�nder, Levi stam, din faders stam, skall du
l�ta f� tilltr�de dit j�mte dig, och de skola h�lla sig till dig
och betj�na dig, under det att du och dina s�ner j�mte dig g�ren
tj�nst inf�r vittnesb�rdets t�lt.
3. Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
eljest �r att iakttaga vid hela t�ltet; men de m� icke komma vid
de heliga redskapen eller altaret, p� det att icke b�de de och I
m�n d�.
4. De skola h�lla sig till dig och iakttaga vad som �r att iakttaga
vid uppenbarelset�ltet, under all tj�nstg�ring vid t�ltet; men
ingen fr�mmande f�r komma eder n�ra.
5. Och I skolen iakttaga vad som �r att iakttaga vid helgedomen och
vid altaret, p� det att icke f�rt�rnelse �ter m� komma �ver
Israels barn.
6. Se, jag har uttagit edra br�der, leviterna, bland Israels barn;
en g�va �ro de �t eder, givna �t HERREN, till att f�rr�tta
tj�nsten vid uppenbarelset�ltet.
7. Men du och dina s�ner j�mte dig skolen iakttaga vad som h�r till
edert pr�st�mbete, i allt vad som ang�r altaret och det som �r
innanf�r f�rl�ten, och skolen s� g�ra tj�nst. Jag giver eder
edert pr�st�mbete s�som en g�votj�nst; men om n�gon fr�mmande
kommer d�rvid, skall han d�das.
8. Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver �t dig vad som skall
f�rvaras av det som gives mig s�som g�rd. Av Israels barns alla
heliga g�vor giver jag detta till �mbetslott �t dig och dina
s�ner, s�som en ev�rdlig r�tt.
9. Detta skall tillh�ra dig av det! h�gheliga som icke l�mnas �t
elden: alla deras offerg�vor, s� ofta de framb�ra spisoffer
eller syndoffer, eller framb�ra skuldoffer till ers�ttning �t
mig, detta skall s�som h�gheligt tillh�ra dig och dina s�ner.
10. P� en h�ghelig plats skall du �ta detta; allt mank�n m� �ta det,
det skall vara dig heligt.
11. Och detta �r rad som skall tillh�ra dig s�som en g�rd av Israels
barns g�vor, s� ofta de framb�ra viftoffer; �t dig och �t dina
s�ner och d�ttrar j�mte dig giver jag det till en ev�rdlig r�tt;
var och en i ditt hus som �r ren m� �ta det:
12. allt det b�sta av olja och allt det b�sta av vin och av s�d,
f�rstlingen d�rav, som de giva �t HERREN, detta giver jag �t
dig.
13. F�rstlingsfrukterna av allt som v�xer i deras land, vilka de
b�ra fram �t HERREN, skola tillh�ra dig; var och en i ditt hus
som �r ren m� �ta d�rav.
14. Allt tillspillogivet i Israel skall tillh�ra dig.
15. Allt det som �ppnar moderlivet, vad k�tt det vara m�, evad det
�r m�nniskor eller boskap som de f�ra fram till HERREN, det
skall tillh�ra dig; dock s�, att du tager l�sen f�r det som �r
f�rstf�tt bland m�nniskor, och likaledes tager l�sen f�r det som
�r f�rstf�tt bland orena djur.
16. Och vad ang�r dem som skola l�sas, skall du taga l�sen f�r dem,
n�r de �ro en m�nad gamla, och detta efter det v�rde du har
best�mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna
r�knad till tjugu gera.
17. Men f�r det som �r f�rstf�tt bland f�kreatur eller f�r eller
getter m� du icke taga l�sen; det �r heligt. Deras blod skall
du st�nka p� altaret, och deras fett skall du f�rbr�nna s�som
ett eldsoffer, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
18. Men deras k�tt skall tillh�ra dig; det skall tillh�ra dig
likasom viftoffersbringan och det h�gra l�rstycket.
19. Alla heliga g�vor som Israels barn l giva �t HERREN s�som g�rd,
dem giver jag �t dig och �t dina s�ner och d�ttrar j�mte dig,
s�som en ev�rdlig r�tt. Ett ev�rdligt saltf�rbund inf�r HERRENS
ansikte skall detta vara f�r dig och f�r dina avkomlingar j�mte
dig.
20. och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n�gon
arvedel, och du skall icke hava n�gon lott bland dem; jag skall
vara din lott och arvedel bland Israels barn.
21. Och se, �t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
s�som l�n f�r den tj�nst de f�rr�tta, tj�nsten vid
uppenbarelset�ltet.
22. Men de �vriga israeliterna m� h�danefter icke komma vid
uppenbarelset�ltet, ty de skola d�rigenom komma att b�ra p� synd
och s� tr�ffas av d�den;
23. utan leviterna skola f�rr�tta tj�nsten vid uppenbarelset�ltet,
och de skola b�ra de missg�rningar som beg�s. Detta skall vara
en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte; bland
Israels barn skola de icke hava n�gon arvedel.
24. Ty den tionde som Israels barn giva �t HERREN s�som g�rd, den
giver jag �t leviterna till arvedel. D�rf�r �r det som jag
s�ger om dem att de icke skola hava n�gon arvedel bland Israels
barn.
25. Och HERREN talade till Mose och sade:
26. Till leviterna skall du s� tala och s�ga: N�r I av Israels barn
mottagen den tionde som jag har best�mt att I skolen f� av dem
s�som eder arvedel, d� skolen I d�rav giva en g�rd �t HERREN, en
tionde av tionden.
27. Och denna eder g�rd skall s� anses, som n�r andra giva s�d fr�n
logen och vin och olja fr�n pressen.
28. P� detta s�tt skolen ock I av all tionde som I mottagen av
Israels barn giva en g�rd �t HERREN; och denna HERRENS g�rd av
tionden skolen I giva �t pr�sten Aron.
29. Av alla g�vor som I f�n skolen giva �t HERREN hela den g�rd som
tillkommer honom; av allt det b�sta av g�vorna skolen I giva
den, s�dant bland dessa som passar till heliga g�vor.
30. Och du skall s�ga till dem: N�r I nu given s�som g�rd det b�sta
av dem, skall denna leviternas g�va s� anses, som n�r andra giva
vad loge och press avkasta.
31. I med edert husfolk m�n �ta det p� vilken plats som helst; ty
det �r eder l�n f�r eder tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet.
32. N�r I s� given det b�sta av dem s�som g�rd, skolen I icke f�r
deras skull komma att b�ra p� synd; och d� skolen I icke ohelga
Israels barns heliga g�vor och s� tr�ffas av d�den.
*04/19 Fj�rde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet
Den r�da kon. St�nkelsevattnet.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2. Detta �r den lagstadga som HERREN har p�bjudit: S�g till Israels
barn att de skaffa fram till dig en r�d, felfri ko, en som icke
har n�got lyte, och som icke har burit n�got ok.
3. Denna skolen I l�mna �t pr�sten Eleasar; och man skall f�ra ut
henne utanf�r l�gret och slakta henne i hans �syn.
4. Och pr�sten Eleasar skall taga n�got av hennes blod p� sitt
finger, och st�nka med hennes blod sju g�nger mot framsidan av
uppenbarelset�ltet.
5. Sedan skall man br�nna upp kon inf�r hans �gon; hennes hud och
k�tt och blod j�mte hennes orenlighet skall man br�nna upp.
6. Och pr�sten skall taga cedertr�, isop och rosenr�tt garn och
kasta det i elden vari kon br�nnes upp.
7. Och pr�sten skall tv� sina kl�der och bada sin kropp i vatten;
d�refter f�r han g� in i l�gret. Dock skall pr�sten vara oren
�nda till aftonen.
8. Ocks� den som br�nde upp henne skall tv� sina kl�der i vatten
och bada sin kropp i vatten, och vara oren �nda till aftonen.
9. Och en man som �r ren skall samla ihop askan efter kon och l�gga
den utanf�r l�gret p� en ren plats. Den skall f�rvaras �t
Israels barns menighet, till st�nkelsevatten. Det �r ett
syndoffer.
10. Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv� sina
kl�der och vara oren �nda till aftonen. Detta skall vara en
ev�rdlig stadga f�r Israels barn och f�r fr�mlingen som bor
ibland dem.
11. Den som kommer vid n�gon d�d, vid en m�nniskas lik, han skall
vara oren i sju dagar.
12. Han skall rena sig h�rmed p� tredje dagen och p� sjunde dagen,
s� bliver han ren. Men om han icke renar sig p� tredje dagen och
p� sjunde dagen, s� bliver han icke ren.
13. Var och en som kommer vid n�gon d�d, vid liket av en m�nniska
som har d�tt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS
tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. D�rf�r att
st�nkelsevatten icke har blivit st�nkt p� honom, skall han vara
oren; orenhet l�der alltj�mt vid honom.
14. Detta �r lagen: N�r en m�nniska d�r i ett t�lt, skall var och en
som kommer in i t�ltet och var och en som redan �r i t�ltet vara
oren i sju dagar.
15. Och alla �ppna k�rl, alla som icke hava st�tt �verbundna, skola
vara orena.
16. Och var och en som ute p� marken kommer vid n�gon som har fallit
f�r sv�rd eller p� annat s�tt tr�ffats av d�den, eller vid
m�nniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
17. Och f�r att rena den som s� har blivit oren skall man taga av
askan efter det uppbr�nda syndoffret och gjuta friskt vatten
d�rp� i ett k�rl.
18. Och en man som �r ren skall taga isop och doppa i vattnet och
st�nka p� t�ltet och p� allt bohaget, och p� de personer som
hava varit d�rinne, och p� honom som har kommit vid benen eller
vid den fallne eller vid den som har d�tt p� annat s�tt, eller
vid graven.
19. Och mannen som �r ren skall p� tredje dagen och p� sjunde dagen
best�nka den som har blivit oren. N�r s� p� sjunde dagen hans
rening �r avslutad, skall han tv� sina kl�der och bada sig i
vatten, s� bliver han ren om aftonen.
20. Men om n�gon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han
utrotas ur f�rsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom;
st�nkelsevatten har icke blivit st�nkt p� honom, han �r oren.
21. Och detta skall vara f�r dem en ev�rdlig stadga. Mannen som
st�nkte st�nkelsevattnet skall tv� sina kl�der; och om n�gon
annan kommer vid st�nkelsevattnet, skall han vara oren �nda till
aftonen.
22. Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som
kommer vid honom skall vara oren �nda till aftonen.
*04/20 Fj�rde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet
Mirjams d�d. Vattnet ur klippan i
Meriba. Edom�ernas avoghet. Arons d�d.
1. Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i �knen Sin i den
f�rsta m�naden, och folket stannade i Kades; d�r dog Mirjam och
blev d�r ocks� begraven.
2. Och menigheten hade intet vatten; d� f�rsamlade de sig emot Mose
och Aron.
3. Och folket begynte tvista med Mose och sade: �O att ocks� vi
hade f�tt f�rg�s, n�r v�ra broder f�rgingos inf�r HERRENS
ansikte!
4. Varf�r haven I f�rt HERRENS f�rsamling in i denna �ken, s� att
vi och v�r boskap m�ste d� h�r?
5. Och varf�r haven I f�rt oss upp ur Egypten och l�tit oss komma
till denna sv�ra plats, d�r varken s�d eller fikontr�d eller
vintr�d eller granattr�d v�xa, och d�r intet vatten finnes att
dricka?�
6. Men Mose och Aron gingo bort ifr�n f�rsamlingen till
uppenbarelset�ltets ing�ng och f�llo ned p� sina ansikten. D�
visade sig HERRENS h�rlighet f�r dem.
7. Och HERREN talade till Mose och sade:
8. �Tag staven, och f�rsamla menigheten, du med din broder Aron,
och talen till klippan inf�r deras �gon, s� skall den giva
vatten ifr�n sig; s� skaffar du fram vatten �t dem ur klippan
och giver menigheten och dess boskap att dricka.
9. D� tog Mose stav en fr�n dess plats inf�r HERRENS ansikte, s�som
han hade bjudit honom.
10. Och Mose och Aron sammankallade f�rsamlingen framf�r klippan;
d�r sade han till dem: �H�ren nu, I genstr�vige; kunna vi v�l ur
denna klippa skaffa fram vatten �t eder?�
11. Och Mose lyfte upp sin hand och slog p� klippan med sin stav tv�
g�nger; d� kom mycket vatten ut, s� att menigheten och dess
boskap fick dricka.
12. Men HERREN sade till Mose och Aron: �Eftersom I icke trodden p�
mig och icke h�llen mig helig inf�r Israels barns �gon, d�rf�r
skolen I icke f� f�ra denna f�rsamling in i det land som jag har
givit dem.�
13. Detta var Meribas vatten, d�r Israels barn tvistade med HERREN,
och d�r han bevisade sig helig p� dem.
14. Och Mose skickade s�ndebud fr�n Kades till konungen i Edom och
l�t s�ga: �S� s�ger din broder Israel: Du k�nner alla de
vederm�dor som vi hava haft att utst�,
15. huru v�ra f�der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i
Egypten i l�ng tid, och huru vi och v�ra f�der blevo illa
behandlade av egyptierna.
16. Men vi ropade till HERREN, och han h�rde v�r r�st och s�nde en
�ngel som f�rde oss ut ur Egypten; och se, vi �ro nu i Kades,
staden som ligger vid gr�nsen till ditt omr�de.
17. L�t oss t�ga genom ditt land. Vi skola icke taga v�gen �ver
�krar och ving�rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora
v�gen skola vi g�, utan att vika av vare sig till h�ger eller
till v�nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr�de.�
18. Men Edom svarade honom: �Du f�r icke t�ga genom mitt land. Om du
det g�r, skall jag draga ut emot dig med sv�rd.�
19. Men Israels barn sade till honom: �P� den allm�nna farv�gen
skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt
vatten, skall jag betala det. Jag beg�r ju ingenting: allenast
att f� t�ga v�gen fram h�rigenom.�
20. Han svarade: �Nej, du f�r icke t�ga h�rigenom.� Och Edom drog ut
mot honom med mycket folk och ned stor makt.
21. D� allts� Edom icke tillstadde Israel att t�ga genom sitt
omr�de, vek Israel av och gick undan f�r honom.
22. Och de br�to upp fr�n Kades. Och Israels barn, hela menigheten,
kommo till berget Hor.
23. Och HERREN talade till Aron p� berget Hor, vid gr�nsen till
Edoms land, och sade:
24. �Aron skall samlas till sina f�der: han skall icke komma in i
det land som jag har givit �t Israels barn; ty I voren
genstr�viga mot min befallning vid Meribas vatten.
25. Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f�r dem upp p�
berget Hor,
26. och tag av Aron hans kl�der och s�tt dem p� hans son Eleasar. S�
skall Aron samlas till sina f�der och I d� d�r.�
27. Och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit; och de stego upp p�
berget Hor inf�r hela menighetens �gon.
28. Och Mose tog av Aron hans kl�der och satte dem p� hans son
Eleasar. Och Aron dog d�r uppe p� bergets topp; men Mose och
Eleasar stego ned fr�n berget.
29. Och n�r hela menigheten f�rnam att Aron hade givit upp andan,
begr�to de honom i trettio dagar, hela Israels hus.
*04/21 Fj�rde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet
Konungen i Arad besegrad. Kopparormen.
Sihon och Og slagna.
1. D� nu konungen i Arad, kanan�en, som bodde i Sydlandet, h�rde
att Israel var i ant�gande p� Atarimv�gen, gav han sig i strid
med Israel och tog n�gra av dem till f�nga.
2. D� gjorde Israel ett l�fte �t HERREN och sade: �Om du giver
detta folk i min hand, s� skall jag giva deras st�der till
spillo.�
3. Och HERREN h�rde Israels r�st och gav kanan�erna i deras hand,
och de g�vo dem och deras st�der till spillo; s� fick st�llet
namnet Horma.
4. Och de br�to upp fr�n berget Hor och togo v�gen �t R�da havet
till, f�r att g� omkring Edoms land. Men under v�gen blev
folket ot�ligt.
5. Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: �Varf�r haven
I f�rt oss upp ur Egypten, s� att vi m�ste d� i �knen? H�r
finnes ju varken br�d eller vatten, och v�r sj�l v�mjes vid den
usla f�da vi f�.�
6. D� s�nde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo
folket; och mycket folk i Israel blev d�dat.
7. D� kom folket till Mose och sade: �Vi hava syndat d�rmed att vi
talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager
bort dessa ormar ifr�n oss.� Och Mose bad f�r folket.
8. D� sade HERREN till Mose: �G�r dig en orm och s�tt upp den p� en
st�ng; sedan m� var och en som har blivit ormstungen se p� den,
s� skall han bliva vid liv.�
9. D� gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p� en st�ng;
n�r sedan n�gon hade blivit stungen av en orm, s�g han upp p�
kopparormen och blev s� vid liv.
10. Och Israels barn br�to upp och l�grade sig i Obot;
11. och fr�n Obot br�to de upp och l�grade sig vid Ije-Haabarim i
�knen som ligger framf�r Moab, �sterut.
12. D�rifr�n br�to de upp och l�grade sig i Sereds dal.
13. D�rifr�n br�to de upp och l�grade sig p� andra sidan Arnon, d�r
denna b�ck fr�n amor�ernas omr�de, d�r den har runnit upp,
flyter fram i �knen; ty Arnon �r Moabs gr�ns och flyter fram
mellan Moabs land och amor�ernas.
14. D�rf�r heter det i �Boken om HERRENS krig�:
�Vaheb i Sufa
och dalarna d�r Arnon g�r fram,
15. och dalarnas sluttning,
som s�nker sig mot Ars bygd
och st�der sig mot Moabs gr�ns.�
16. D�rifr�n drogo de till Beeri om brunnen d�r var det som HERREN
sade till Mose: �F�rsamla folket, s� vill jag giva dem vatten.�
17. D� sj�ng Israel denna s�ng:
�Fl�da, du brunn! Ja, sjungen om den,
18. om brunnen som furstar gr�vde,
som folkets ypperste borrade,
med spiran, med sina stavar.
19. Fr�n �knen drogo de till Mattana, fr�n Mattana till Nahaliel,
fr�n: Nahaliel till Bamot,
20. fr�n Bamot till den dal som ligger: p� Moabs mark uppe p� Pisga,
d�r man kan se ut �ver �demarken.
21. Och Israel skickade s�ndebud till Sihon, amor�ernas konung, och
l�t s�ga:
22. �L�t mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifr�n
v�gen in i �krar eller ving�rdar, och icke dricka vatten ur
brunnarna. Stora v�gen skola vi g�, till dess vi hava kommit
igenom ditt omr�de.�
23. Men Sihon tillstadde icke Israel att t�ga genom sitt omr�de,
utan f�rsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i �knen,
till dess han kom till Jahas; d�r gav han sig i strid med
Israel.
24. Men Israel slog honom med sv�rdsegg och intog hans land fr�n
Arnon �nda till Jabbok, �nda till Ammons barns land, ty Ammons
barns gr�ns var bef�st.
25. Och Israel intog alla st�derna d�r; och Israel bosatte sig i
amor�ernas alla st�der, i Hesbon och alla underlydande orter.
26. Hesbon var n�mligen Sihons, amor�ernas konungs, stad, ty denne
hade f�rt krig med den f�rre konungen i Moab och tagit ifr�n
honom hela hans land �nda till Arnon.
27. D�rf�r s�ga skalderna:
�Kommen till Hesbon!
Byggas och bef�stas
skall Sihons stad.
28. Ty eld gick ut fr�n Hesbon,
en l�ga fr�n Sihons stad;
den f�rt�rde Ar i Moab,
dem som bodde p� Arnons h�jder.
29. Ve dig, Moab!
F�rlorat �r du, Kemos' folk!
Han l�t sina s�ner bliva slagna p� flykten
och sina d�ttrar f�ras bort i f�ngenskap,
bort till amor�ernas konung, Sihon.
30. Vi sk�to ned dem -- f�rlorat var Hesbon,
landet �nda till Dibon;
vi h�rjade �nda till Nofa,
Nofa, som n�r till Medeba.�
31. S� bosatte sig d� Israel i amor�ernas land.
32. Och Mose s�nde ut och l�t bespeja Jaeser, och de intogo dess
underlydande orter; och han f�rdrev amor�erna som bodde d�r.
33. Sedan v�nde de sig �t annat h�l. och drogo upp �t Basan
till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till
strid mot dem, till Edrei.
34. Men HERREN sade till Mose: �Frukta icke f�r honom, ty i din hand
har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du
skall g�ra med honom p� samma s�tt som du gjorde med Sihon,
amor�ernas konung, som bodde i Hesbon.�
35. Och de slogo honom j�mte hans s�ner och allt hans folk, och l�to
ingen av dem slippa undan. S� intogo de hans land.
*04/22 Fj�rde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet
Balak l�ter h�mta Bileam.
1. Och Israels barn br�to upp och l�grade sig p� Moabs hedar, p�
andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
2. Och Balak, Sippors son, s�g allt vad Israel hade gjort mot
amor�erna.
3. Och Moab b�vade storligen f�r folket, d�rf�r att det var s�
talrikt; Moab gruvade sig f�r Israels barn.
4. Och Moab sade till de �ldste i Midjan: �Nu kommer denna hop att
�ta upp allt som finnes h�r runt omkring oss, likasom oxen �ter
upp vad gr�nt som finnes p� marken.� Och Balak, Sippors son,
var p� den tiden konung i Moab.
5. Och han skickade s�ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
floden, i hans stamfr�nders land, f�r att kalla honom till sig;
han l�t s�ga: �Se, h�r �r ett folk som har dragit ut ur Egypten;
se, det �vert�cker marken, och det har l�grat sig mitt emot mig.
6. S� kom nu och f�rbanna �t mig detta folk, ty det �r mig f�r
m�ktigt; kanh�nda skall jag d� kunna sl� det och f�rjaga det ur
landet. Ty jag vet att den du v�lsignar, han �r v�lsignad, och
den du f�rbannar, han bliver f�rbannad.�
7. S� gingo nu de �ldste i Moab och de �ldste i Midjan �stad och
hade med sig sp�domsl�n; och de kommo till Bileam och framf�rde
till honom Balaks ord.
8. Och han sade till dem: �Stannen h�r �ver natten, s� vill jag
sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.� D�
stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
9. Och Gud kom till Bileam; han sade: �Vad �r det f�r m�n som du
har hos dig?�
10. Bileam svarade Gud: �Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
s�nt till mig detta bud:
11. 'Se, h�r �r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
�vert�cker marken. S� kom nu och f�rbanna det �t mig; kanh�nda
skall jag d� kunna giva mig i strid med det och f�rjaga det.'�
12. D� sade Gud till Bileam: �Du skall icke g� med dem; du skall
icke f�rbanna detta folk, ty det �r v�lsignat.�
13. Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sade han allts� till
Balaks furstar: �G�n hem till edert land, ty HERREN vill icke
tillst�dja mig att f�lja med eder.�
14. D� stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
�Bileam v�grade att f�lja med oss.�
15. Men Balak s�nde �nnu en g�ng �stad furstar, flera och
f�rn�mligare �n de f�rra.
16. Och de kommo till Bileam och sade till honom: �S� s�ger Balak
Sippors son: 'L�t dig icke avh�llas fr�n att komma till mig;
17. ty jag vill bevisa dig �verm�ttan stor �ra, och allt vad du
beg�r av mig skall jag g�ra. Kom nu och f�rbanna �t mig detta
folk.'�
18. D� svarade Bileam och sade till Balaks tj�nare: �Om Balak �n
g�ve mig s� mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
jag dock icke �vertr�da HERRENS min Guds befallning, s� att jag
gjorde n�got d�remot, vare sig litet eller stort.
19. Men stannen nu ocks� I kvar har �ver natten, f�r att jag m�
f�rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.�
20. Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: �Om dessa
m�n hava kommit f�r att kalla dig, s� st� upp och f�lj med dem.
Men allenast vad jag s�ger dig skall du g�ra.�
21. Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sadlade han allts� sin
�sninna och f�ljde med Moabs furstar.
22. Men d� han nu f�ljde med, uppt�ndes Guds vrede, och HERRENS
�ngel st�llde sig p� v�gen f�r att hindra honom, d�r han red p�
sin �sninna, �tf�ljd av tv� sina tj�nare.
23. N�r d� �sninnan s�g HERRENS �ngel st� p� v�gen med ett draget
sv�rd i sin hand, vek hon av ifr�n v�gen och gick in p� �kern;
men Bileam slog �sninnan f�r att driva henne tillbaka in p�
v�gen.
24. D�refter st�llde sig HERRENS �ngel i en smal gata mellan
ving�rdarna, d�r murar funnos p� b�da sidor.
25. N�r nu �sninnan s�g HERRENS �ngel, tr�ngde hon sig mot muren och
kl�mde s� Bileams ben mot muren; och han slog henne �nnu en
g�ng.
26. D� gick HERRENS �ngel l�ngre fram och st�llde sig p� ett tr�ngt
st�lle, d�r ingen utv�g fanns att vika undan, vare sig till
h�ger eller till v�nster.
27. N�r �sninnan nu s�g HERRENS �ngel, lade hon sig ned under
Bileam. D� uppt�ndes Bileams vrede och han slog �sninnan med sin
stav.
28. Men HERREN �ppnade �sninnans mun, och hon sade till Bileam: �Vad
har jag gjort dig, eftersom du nu tre g�nger har slagit mig?�
29. Bileam svarade �sninnan: �Du har ju handlat skamligt mot mig; om
jag hade haft ett sv�rd i min hand, skulle jag nu hava dr�pt
dig.�
30. Men �sninnan sade till Bileam: ��r icke jag din egen �sninna,
som du har ridit p� i all din tid intill denna dag? Och har jag
n�gonsin f�rut pl�gat g�ra s� mot dig? Han svarade: �Nej.�
31. Och HERREN �ppnade Bileams �gon, s� att han s�g HERRENS �ngel
st� p� v�gen med ett draget sv�rd i sin hand. D� bugade han sig
och f�ll ned p� sitt ansikte.
32. Och HERRENS �ngel sade till honom: �Varf�r har du nu tre g�nger
slagit din �sninna? Se, jag har g�tt ut f�r att hindra dig, ty
denna v�g leder till f�rd�rv och �r mig emot.
33. Och �sninnan s�g mig, och hon har nu tre g�nger vikit undan for
mig. Om hon icke hade vikit undan f�r mig, s� skulle jag nu hava
dr�pt dig, men l�tit henne leva.�
34. D� sade Bileam till HERRENS �ngel: �Jag har syndat, ty jag
visste icke att du stod mig emot p� v�gen. Om nu min resa
misshagar dig, s� vill jag v�nda tillbaka.�
35. Men HERRENS �ngel svarade Bileam: �F�lj med dessa m�n; men intet
annat �n vad jag s�ger dig skall du tala.� S� f�ljde d� Bileam
med Balaks furstar.
36. N�r Balak h�rde att Bileam kom, gick han honom till m�tes till
Ir i Moab, vid gr�nsen d�r Arnon flyter, vid yttersta gr�nsen.
37. Och Balak sade till Bileam: �S�nde jag icke entr�get bud till
dig f�r att kalla dig hit? Varf�r ville du d� icke begiva dig
till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr�cklig �ra?�
38. Bileam svarade Balak: �Du ser nu att jag har kommit till
dig. Men det st�r ingalunda i min egen makt att tala n�got. Vad
Gud l�gger i min mun, det m�ste jag tala.�
39. Sedan f�ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
40. Och Balak slaktade f�kreatur och sm�boskap och s�nde till Bileam
och de furstar som voro med honom.
41. Och f�ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f�rde honom upp
p� Bamot-Baal; och han kunde fr�n denna plats se en del av
folket.
*04/23 Fj�rde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet
Bileam v�lsignar Israel.
1. Och Bileam sade till Balak: �Bygg h�r �t mig sju altaren, och
skaffa hit �t mig sju tjurar och sju v�durar.�
2. Balak gjorde s�som Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en
tjur och en v�dur p� vart altare
3. D�refter sade Bileam till Balak �Stanna kvar vid ditt
br�nnoffer; jag vill g� bort och se om till �ventyrs HERREN
visar sig f�r mig; och vad helst han uppenbarar f�r mig, det
skall jag f�rkunna f�r dig.� Och han gick upp p� en kal h�jd.
4. Och Gud visade sig f�r Bileam; d� sade denne till honom: �De sju
altarna har jag uppf�rt, och p� vart altare har jag offrat en
tjur och en v�dur.�
5. Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: �G�
tillbaka till Balak och tala s� och s�.�
6. N�r han nu kom tillbaka till honom, fann han honom st�ende vid
sitt br�nnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.
7. D� h�r han upp sin r�st och kvad:
�Fr�n Aram h�mtade mig Balak,
fr�n �sterns berg Moabs konung:
'Kom och f�rbanna �t mig Jakob,
kom och tala of�rd �ver Israel.
8. Huru kan jag f�rbanna den gud ej f�rbannar,
och tala of�rd �ver den som HERREN ej talar of�rd �ver?
9. Fr�n klippornas topp ser jag ju honom,
och fr�n h�jderna sk�dar jag honom:
se, det �r ett folk som bor f�r sig sj�lvt
och icke anser sig likt andra folkslag.
10. Vem kan r�kna Jakob, tall�s s�som stoftet,
eller t�lja ens fj�rdedelen av Israel?
M� jag f� d� de r�ttf�rdigas d�d,
och blive mitt slut s�som deras!�
11. D� sade Balak till Bileam: �Vad har du gjort mot mig! Till att
f�rbanna mina fiender h�mtade jag dig, och nu har du i st�llet
v�lsignat dem.�
12. Men han svarade och sade: �Skulle jag d� icke akta p� vad HERREN
l�gger i min mun, och tala det?�
13. Och Balak sade till honom: �F�lj nu med mig till ett annat
st�lle, varifr�n du ser dem; du ser h�r allenast en del av dem,
du ser dem icke allasammans. Fr�n det st�llet m� du f�rbanna dem
�t mig.�
14. Och han tog honom med sig till V�ktarplanen p� toppen av Pisga.
D�r byggde han sju altaren och offrade en tjur och en v�dur p�
vart altare.
15. D�refter sade han till Balak: �Stanna kvar har vid ditt
br�nnoffer; jag sj�lv vill d�rborta se till, om n�got visar
sig.�
16. Och HERREN visade sig f�r Bileam och lade i hans mun vad han
skulle tala; han sade: �G� tillbaka till Balak och tala s� och
s�.�
17. N�r han nu kom till honom, fann han honom st�ende vid sitt
br�nnoffer, och Moabs furstar stodo d�r med honom. Och Balak
fr�gade honom: �Vad har HERREN talat?�
18. D� hov han upp sin r�st och kvad:
�St� upp, Balak, och h�r;
lyssna till mig, du Sippors son.
19. Gud �r icke en m�nniska, s� att han kan ljuga,
icke en m�nniskoson, s� att han kan �ngra n�got.
Skulle han s�ga n�got och icke g�ra det,
tala n�got och icke fullborda det?
20. Se, att v�lsigna har jag f�tt i uppdrag;
han har v�lsignat, och jag kan icke rygga det.
21. Of�rd �r icke att sk�da i Jakob
och olycka icke att se i Israel.
HERREN, hans Gud, �r med honom,
och jubel s�som mot en konung h�res d�r.
22. Det �r Gud som har f�rt dem ut ur Egypten;
deras styrka �r s�som vildoxars.
23. Ty trolldom b�tar intet mot Jakob,
ej heller sp�dom mot Israel.
Nej, nu m�ste s�gas om Jakob
och om Israel: 'Vad g�r icke Gud!'
24. Se, det �r ett folk som st�r upp likt en lejoninna,
ett folk som reser sig likasom ett lejon.
Det l�gger sig ej ned, f�rr�n det har �tit rov
och druckit blod av slagna man.�
25. D� sade Balak till Bileam: �Om du nu icke vill f�rbanna dem, s�
m� du �tminstone icke v�lsigna dem.
26. Men Bileam svarade och sade till Balak: �Sade jag icke till dig:
'Allt vad HERREN s�ger, det m�ste jag g�ra'?�
27. Och Balak sade till Bileam: �Kom, jag vill taga dig med mig till
ett annat st�lle. Kanh�nda skall det behaga Gud att du d�rifr�n
f�rbannar dem �t mig.
28. Och Balak tog Bileam med sig upp p� toppen av Peor, d�r man kan
se ut �ver �demarken.
29. Och Bileam sade till Balak: �Bygg h�r �t mig sju altaren, och
skaffa hit �t mig sju tjurar och sju v�durar.
30. Och Balak gjorde s�som Bileam sade; och han offrade en tjur och
en v�dur p� vart altare.
*04/24 Fj�rde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet
Bileam v�lsignar ytterligare Israel och
�terv�nder hem.
1. D� nu Bileam s�g att det var: HERRENS vilja att han skulle
v�lsigna Israel, gick han icke, s�som de f�rra g�ngerna, bort
och s�g efter tecken, utan v�nde sitt ansikte mot �knen.
2. Och n�r Bileam lyfte upp sina �gon och s�g Israel l�grad efter
sina stammar, kom Guds Ande �ver honom.
3. Och han hov upp sin r�st och kvad:
�S� s�ger Bileam, Beors son,
s� s�ger mannen med det slutna �gat,
4. s� s�ger han som h�r Guds tal,
han som sk�dar syner fr�n den Allsm�ktige,
i det han sjunker ned och f�r sina �gon �ppnade:
5. Huru sk�na �ro icke dina t�lt, du Jakob,
dina boningar, du Israel!
6. De likna dalar som utbreda sig vida,
de �ro s�som lustg�rdar invid en str�m,
s�som aloetr�d, planterade av HERREN,
s�som cedrar invid vatten.
7. Vatten fl�dar ur hans �mbar,
hans s�dd bliver rikligen vattnad.
St�rre �n Agag skall hans konung vara,
ja, upph�jd bliver hans konungamakt.
8. Det �r Gud som har f�rt honom ut ur Egypten.
Hans styrka �r s�som en vildoxes.
Han skall uppsluka de folk som st� honom emot,
deras ben skall han s�nderkrossa,
och med sina pilar skall han genomborra dem.
9. Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon, s�som en
lejoninna -- vem v�gar oroa honom? V�lsignad vare den som
v�lsignar dig, och f�rbannad vare den som f�rbannar dig!�
10. D� uppt�ndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
h�nderna. Och Balak sade till Bileam: �Till att f�rbanna mina
fiender kallade jag dig hit, och se, du har i st�llet nu tre
g�nger v�lsignat dem.
11. Giv dig nu av hem igen. Jag t�nkte att jag skulle f� bevisa dig
stor �ra; men se, HERREN har f�rmenat dig att bliva �rad.�
12. Bileam svarade Balak: �Sade jag icke redan till s�ndebuden som
du skickade till mig:
13. 'Om Balak �n g�ve mig s� mycket silver och guld som hans hus
rymmer, kunde jag dock icke �vertr�da HERRENS befallning, s� att
jag efter eget tycke gjorde n�got, vad det vara m�.' Vad HERREN
s�ger, det m�ste jag tala.
14. Se, jag g�r nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
vad detta folk skall g�ra mot ditt folk i kommande dagar.�
15. Och han hov upp sin r�st och kvad:
�S� s�ger Bileam, Beors son,
s� s�ger mannen med det slutna �gat,
16. s� s�ger han som h�r Guds tal
och har kunskap fr�n den H�gste,
han som sk�dar syner fr�n den Allsm�ktige,
i det han sjunker ned och f�r sina �gon �ppnade:
17. Jag ser honom, men icke denna tid,
jag sk�dar honom, men icke n�ra.
En stj�rna tr�der fram ur Jakob,
och en spira h�jer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och sl�r ned alla s�ner till Set.
18. Edom skall han f� till besittning
till besittning Seir -- sina fienders l�nder.
Ty Israel skall g�ra m�ktiga ting;
19. ur Jakob skall en h�rskare komma;
han skall f�rg�ra i st�derna dem som r�dda sig dit.�
20. Och han fick se Amalek; d� hov han upp sin r�st och kvad:
�En f�rstling bland folken �r Amalek,
men p� sistone hemfaller han �t underg�ng.�
21. Och han fick se kain�erna; d� hov han upp sin r�st och kvad:
�Fast �r din boning,
och lagt p� klippan �r ditt n�ste.
22. Likv�l skall Kain bliva utrotad;
ja, Assur skall omsider f�ra dig i f�ngenskap.�
23. Och han lov �ter upp sin r�st och kvad:
�O ve! Vem skall bliva vid liv,
n�r Gud l�ter detta ske?
24. Skepp skola komma fr�n kitt�ernas kust,
de skola tukta Assur, tukta Eber;
ocks� han skall hemfalla �t underg�ng.�
25. Och Bileam stod upp och v�nde tillbaka hem; ocks� Balak for sin
v�g.
*04/25 Fj�rde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet
Israeliternas synd med Moabs d�ttrar och
deras avgudadyrkan. Pinehas' nit�lskan.
1. Och medan Israel uppeh�ll sig i Sittim, begynte folket bedriva
otukt med Moabs d�ttrar.
2. Dessa inbj�do folket till sina gudars offerm�ltider,
3. Och folket �t och tillbad deras gudar. Och Israel sl�t sig till
Baal-Peor. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel.
4. Och HERREN sade till Mose: �H�mta folkets alla huvudman, och l�t
upph�nga s�dana i solen f�r HERREN, p� det att HERRENS vredes
gl�d m� v�ndas ifr�n Israel.�
5. D� sade Mose till Israels domare: �Var och en av eder dr�pe
bland sina m�n dem som hava slutit sig till Baal-Peor.�
6. Nu kom en man av Israels barn och f�rde in bland sina br�der en
midjanitisk kvinna, inf�r Moses och Israels barns hela menighets
�gon, under det att dessa stodo gr�tande vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet.
7. N�r Pinehas, son till Eleasar, son till pr�sten Aron, s�g
detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
8. och f�ljde efter den israelitiske mannen in i t�ltets sovrum och
genomborrade dem b�da, s�v�l den israelitiske mannen som ock
kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S� upph�rde
hems�kelsen bland Israels barn.
9. Men de som hade omkommit genom hems�kelsen utgjorde tjugufyra
tusen.
10. Och HERREN talade till Mose och sade:
11. �Pinehas, han som �r son till pr�sten Arons son Eleasar, har
avv�nt min vrede fr�n Israels barn, i det att han har nit�lskat
bland dem s�som jag nit�lskar; d�rf�r har jag icke i min
nit�lskan f�rgjort Israels barn.
12. S�g f�rdenskull: Se, jag g�r med honom ett fridsf�rbund;
13. och f�r honom, och f�r hans avkomlingar efter honom, skall detta
vara ett f�rbund genom vilket han f�r ett ev�rdligt pr�stad�me,
till l�n f�r att han nit�lskade f�r sin Gud och bragte f�rsoning
f�r Israels barn.�
14. Och den d�dade israelitiske mannen, han som d�dades j�mte den
midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var h�vding
f�r en familj bland simeoniterna.
15. Och den d�dade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
Sur; denne var stamh�vding, h�vding f�r en stamfamilj i Midjan.
16. Och HERREN talade till Mose och sade:
17. �Angripen midjaniterna och sl�n dem.
18. Ty de hava angripit eder genom de onda r�d som de lade mot eder
i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska
h�vdingdottern, deras syster, vilken d�dades p� den dag d�
hems�kelsen drabbade eder f�r Peors skull.�
*04/26 Fj�rde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet
Ny m�nstring av Israels stammar, p�
Moabs hedar.
1. Efter denna hems�kelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,
pr�sten Arons son, och sade:
2. �R�knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som
�ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, efter deras familjer, alla
stridbara m�n i Israel.�
3. Och Mose och pr�sten Eleasar talade till dem p� Moabs hedar, vid
Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
4. �De som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver skola r�knas.� S�
hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit
ut ur Egyptens land.
5. Ruben var Israels f�rstf�dde. Rubens barn voro: Av Hanok
hanokiternas sl�kt, av Pallu palluiternas sl�kt,
6. av Hesron hesroniternas sl�kt, av Karmi karmiternas sl�kt.
7. Dessa voro rubeniternas sl�kter. Och de av dem som inm�nstrades
utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
8. Men Pallus s�ner voro Eliab.
9. Och Eliabs s�ner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den
Datan och den Abiram, b�da ombud f�r menigheten, som satte sig
upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, n�r dessa satte
sig upp emot HERREN,
10. varvid jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem j�mte Kora, vid
det tillf�lle d� dennes hop omkom, i det att elden f�rt�rde de
tv� hundra femtio m�nnen, s� att de blevo till en varnagel.
11. Men Koras s�ner omkommo icke.
12. Simeons barn, efter deras sl�kter, voro: Av Nemuel nemueliternas
sl�kt, av Jamin jaminiternas sl�kt, av Jakin jakiniternas sl�kt,
13. av Sera seraiternas sl�kt, av Saul sauliternas sl�kt.
14. Dessa voro simeoniternas sl�kter, tjugutv� tusen tv� hundra.
15. Gads barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sefon sefoniternas
sl�kt, av Haggi haggiternas sl�kt, av Suni suniternas sl�kt,
16. av Osni osniternas sl�kt, av Eri eriternas sl�kt,
17. av Arod aroditernas sl�kt, av Areli areliternas sl�kt.
18. Dessa voro Gads barns sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades,
fyrtio tusen fem hundra.
19. Judas s�ner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans
land.
20. Och Juda barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sela selaniternas
sl�kt, av Peres peresiternas sl�kt, av Sera seraiternas sl�kt.
21. Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas sl�kt, av Hamul
hamuliternas sl�kt.
22. Dessa voro Juda sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades,
sjuttiosex tusen fem hundra.
23. Isaskars barn, efter deras sl�kter, voro: Av Tola tolaiternas
sl�kt, av Puva puniternas sl�kt,
24. av Jasub jasubiternas sl�kt, av Simron simroniternas sl�kt.
25. Dessa voro Isaskars sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades,
sextiofyra tusen tre hundra.
26. Sebulons barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sered serediternas
sl�kt, av Elon eloniternas sl�kt, av Jaleel jaleeliternas sl�kt.
27. Dessa voro sebuloniternas sl�kter, s� m�nga av dem som
inm�nstrades, sextio tusen fem hundra.
28. Josefs barn, efter deras sl�kter voro Manasse och Efraim.
29. Manasse barn voro: Av Makir makiriternas sl�kt; men Makir f�dde
Gilead; av Gilead kom gileaditernas sl�kt.
30. Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas sl�kt, av Helek
helekiternas sl�kt,
31. av Asriel asrieliternas sl�kt, av Sikem sikemiternas sl�kt,
32. av Semida semidaiternas sl�kt och av Hefer heferiternas sl�kt.
33. Men Selofhad, Hefers son, hade inga s�ner, utan allenast
d�ttrar; och Selofhads d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka
och Tirsa.
34. Dessa voro Manasse sl�kter, och de av dem som inm�nstrades
utgjorde femtiotv� tusen sju hundra.
35. Dessa voro Efraims barn, efter deras sl�kter: Av Sutela
sutelaiternas sl�kt, av Beker bekeriternas sl�kt, av Tahan
tahaniternas sl�kt.
36. Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas sl�kt
37. Dessa voro Efraims barns sl�kter, s� m�nga av dem som
inm�nstrades trettiotv� tusen fem hundra.
Dessa voro Josefs barn, efter deras sl�kter.
38. Benjamins barn, efter deras sl�kter, voro: Av Bela belaiternas
sl�kt, av Asbel asbeliternas sl�kt, av Ahiram ahiramiternas
sl�kt,
39. av Sefufam sufamiternas sl�kt, av Hufam hufamiternas sl�kt.
40. Men Belas s�ner voro Ard och Naaman; arditernas sl�kt; av Naaman
naamiternas sl�kt.
41. Dessa voro Benjamins barn, efter deras sl�kter, och de av dem
som inm�nstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.
42. Dessa voro Dans barn, efter deras sl�kter: Av Suham suhamiternas
sl�kt. Dessa voro Dans sl�kter, efter deras sl�kter.
43. Suhamiternas sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, utgjorde
tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.
44. Asers barn, efter deras sl�kter, voro: Av Jimna Jimnasl�kten, av
Jisvi jisviternas sl�kt, av Beria beriaiternas sl�kt.
45. Av Berias barn: Av Heber heberiternas sl�kt, av Malkiel
malkieliternas sl�kt.
46. Och Asers dotter hette Sera.
47. Dessa voro Asers barns sl�kter, s� m�nga av dem som
inm�nstrades, femtiotre tusen fyra hundra.
48. Naftali barn, efter deras sl�kter, voro: Av Jaseel jaseeliternas
sl�kt, av Guni guniternas sl�kt,
49. av Jeser jeseriternas sl�kt, av Sillem sillemiternas sl�kt.
50. Dessa voro Naftali sl�kter, efter deras sl�kter; och de av dem
som inm�nstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.
51. Dessa voro de av Israels barn som inm�nstrades, sen hundra ett
tusen sju hundra trettio.
52. Och HERREN talade till Mose och sade:
53. �t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas
antal.
54. �t en st�rre stam skall du giva en st�rre arvedel, och �t en
mindre stam en mindre arvedel; �t var stam skall arvedel givas
efter antalet av dess inm�nstrade.
55. Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p�
sina f�dernestammar skola de f� sina arvedelar.
56. Efter lottens utslag skall var stam st�rre eller mindre, f� sin
arvedel sig tillskiftad.
57. Och dessa voro de av Levi stam som inm�nstrades, efter deras
sl�kter: Av Gerson gersoniternas sl�kt av Kehat kehatiternas
sl�kt, av Merari merariternas sl�kt.
58. Dessa voro leviternas sl�kter: libniternas sl�kt, hebroniternas
sl�kt maheliternas sl�kt, musiternas sl�kt koraiternas
sl�kt. Men Kehat f�dde Amram.
59. Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som f�ddes �t
Levi i Egypten; och hon f�dde �t Amram Aron och Mose och deras
syster Mirjam.
60. Och �t Aron f�ddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
61. Men Nadab och Abihu tr�ffades av d�den, n�r de buro fram
fr�mmande eld inf�r HERRENS ansikte.
62. Och de av dem som inm�nstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av
mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver. De hade n�mligen
icke blivit inm�nstrade bland Israels barn, eftersom icke n�gon
arvedel var given �t dem bland Israels barn.
63. Dessa voro de som inm�nstrades av Mose och pr�sten Eleasar, n�r
dessa m�nstrade Israels barn p� Moabs hedar, vid Jordan mitt
emot Jeriko.
64. Bland dessa var ingen av dem som f�rut hade blivit inm�nstrade
av Mose och pr�sten Aron, n�r dessa m�nstrade Israels barn i
Sinais �ken,
65. ty om dem hade HERREN sagt: �De skola d�den d� i �knen.� D�rf�r
var ingen kvar av dem, f�rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,
Nuns son.
*04/27 Fj�rde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet
Selofhads d�ttrar. Josua f�rordnad att
eftertr�da Mose.
1. Och Selofhads d�ttrar tr�dde fram Selofhads, som var son till
Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av
Manasses, Josefs sons, sl�kter. Och hans d�ttrar hette Mahela,
Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
2. Dessa kommo nu inf�r Mose och pr�sten Eleasar och
stamh�vdingarna och hela menigheten, vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet, och sade:
3. �V�r fader har d�tt i �knen, men han var icke med i den hop som
rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen
synd, och han hade inga s�ner.
4. Icke skall nu v�r faders namn utpl�nas ur hans sl�kt f�r det att
han icke hade n�gon son? Giv �t oss en besittning ibland v�r
faders br�der.�
5. och Mose bar fram deras sak inf�r HERREN.
6. D� talade HERREN till Mose och sade:
7. �Selofhads d�ttrar hava talat r�tt. Du skall giva ocks� dem en
arvsbesittning bland deras faders br�der genom att l�ta deras
faders arvedel �verg� till dem.
8. Och till Israels barn skall du tala och s�ga: N�r n�gon d�r utan
att efterl�mna n�gon son, skolen I l�ta hans arvedel �verg� till
hans dotter.
9. Men om han icke har n�gon dotter, s� skolen I giva hans arvedel
�t hans br�der.
10. Har han icke heller n�gra br�der, s� skolen I giva hans arvedel
�t hans faders br�der.
11. Men om hans fader icke har n�gra broder, s� skolen I giva hans
arvedel �t n�rmaste blodsf�rvant inom hans sl�kt, och denne
skall d� taga den i besittning.�
Detta skall vara en r�ttsstadga f�r Israels barn, s�som HERREN
har bjudit Mose.
12. Och HERREN sade till Mose: �Stig upp h�r p� Abarimberget, s�
skall du f� se det land som jag har givit �t Israels barn.
13. Men n�r du har sett det, skall ocks� du samlas till dina f�der,
likasom din broder Aron har blivit samlad till sina f�der;
14. detta d�rf�r att I, i �knen Sin, n�r menigheten tvistade med
mig, voren genstr�viga mot min befallning och icke villen h�lla
mig helig genom att skaffa fram vatten inf�r deras �gon.� Detta
g�llde Meribas vatten vid Kades, i �knen Sin.
15. Och Mose talade till HERREN och sade:
16. �M� HERREN, den Gud som r�der �ver allt k�tts anda, s�tta en man
�ver menigheten,
17. som kan g� i spetsen f�r dem, n�r de draga ut eller v�nda �ter,
och som kan vara deras ledare och anf�rare, s� att icke HERRENS
menighet kommer att likna f�r som icke hava n�gon herde.�
18. HERREN svarade Mose: �Tag till dig Josua, Nuns son, ty han �r en
man i vilken ande �r, och l�gg din hand p� honom.
19. Och f�r honom fram inf�r pr�sten Eleasar och hela menigheten,
och ins�tt honom i hans �mbete inf�r deras �gon,
20. och l�gg n�got av din v�rdighet p� honom, f�r att Israels barns
hela menighet m� lyda honom.
21. Och hos pr�sten Eleasar skall han sedan hava att inst�lla sig,
f�r att denne genom urims[1] dom m� h�mta svar �t honom inf�r
HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och v�nda
�ter, han sj�lv och alla Israels barn med honom, hela
menigheten.�
22. och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit honom; han tog Josua
och f�rde honom fram inf�r pr�sten Eleasar och hela menigheten.
23. Och denne lade sina h�nder p� honom och insatte honom i hans
�mbete, s�som HERREN hade befallt genom Mose.
[1] Se Urim och tummim i Ordf�rkl.
*04/28 Fj�rde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet
Lagar om de dagliga offren och
h�gtidsoffren.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Bjud Israels barn och s�g till dem: Mina offer, det som �r min
spis av mina eldsoffer, en v�lbehaglig lukt f�r mig, dem skolen
I akta p�, s� att I offren dem �t mig p� best�md tid.
3. Och s�g till dem: Detta �r vad I skolen offra �t HERREN s�som
eldsoffer: tv� �rsgamla felfria lamm till br�nnoffer f�r var dag
best�ndigt.
4. Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
skall du offra vid aftontiden,
5. och s�som spisoffer en tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en
fj�rdedels hin olja av st�tta oliver.
6. Detta �r det dagliga br�nnoffret, som offrades p� Sinai berg,
till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
7. Och s�som drickoffer d�rtill skall du offra en fj�rdedels hin,
till det f�rsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark
dryck utgjutas �t HERREN.
8. Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett
eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
9. Men p� sabbatsdagen skall du offra tv� �rsgamla felfria lamm, s�
ock tv� tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, s�som
spisoffer, samt tillh�rande drickoffer.
10. Detta �r sabbatsbr�nnoffret, som skall offras var sabbat, j�mte
det dagliga br�nnoffret med tillh�rande drickoffer.
11. Och p� edra nym�nadsdagar skolen I offra till br�nnoffer �t
HERREN tv� ungtjurar och en v�dur och sju �rsgamla felfria lamm,
12. s� ock tre tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, s�som
spisoffer till var tjur, tv� tiondedels efa fint mj�l, begjutet
med olja, s�som spisoffer till v�duren,
13. och en tiondedels efa fint mj�l begjutet med olja, s�som
spisoffer till vart lamm: ett br�nnoffer till en v�lbehaglig
lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
14. Och de tillh�rande drickoffren skola utg�ras av en halv hin vin
till var tjur och en tredjedels hin till v�duren och en
fj�rdedels hin till vart lamm. Detta �r nym�nadsbr�nnoffret, som
skall offras i var och en av �rets m�nader.
15. Tillika skolen I offra en bock till syndoffer �t HERREN; den
skall offras j�mte det dagliga br�nnoffret med tillh�rande
drickoffer.
16. Och i f�rsta m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, �r HERRENS
p�sk.
17. Och p� femtonde dagen i samma m�nad �r h�gtid; d� skall man �ta
osyrat br�d, i sju dagar.
18. P� den f�rsta dagen skall man h�lla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d� g�ra.
19. Och s�som eldsoffer, s�som br�nnoffer �t HERREN, skolen I offra
tv� ungtjurar och en v�dur och sju �rsgamla lamm; felfria skola
de vara.
20. Och s�som spisoffer d�rtill skolen I offra fint mj�l, begjutet
med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och
tv� tiondedels efa till v�duren;
21. en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju
lammen;
22. tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa
f�rsoning f�r eder.
23. F�rutom morgonens br�nnoffer, som utg�r det dagliga br�nnoffret,
skolen I offra detta.
24. Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en
eldsoffersspis, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN. J�mte det
dagliga br�nnoffret skall detta offras, med tillh�rande
drickoffer.
25. Och p� den sjunde dagen skolen I h�lla en helig sammankomst;
ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
26. Och p� f�rstlingsdagen, d� I b�ren fram ett offer av den nya
gr�dan �t HERREN, vid eder veckoh�gtid, skolen I h�lla en
helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
27. S�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen I d�
offra tv� ungtjurar, en v�dur, sju �rsgamla lamm,
28. och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till var tjur, tv� tiondedels efa till v�duren,
29. en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
30. tillika skolen I offra en bock till att bringa f�rsoning f�r
eder.
31. F�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer skolen
I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och d�rj�mte
tillh�rande drickoffer.
*04/29 Fj�rde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet
Forts�ttning av offerlagarna.
1. Och i sjunde m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, skolen I h�lla
en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra. En
basunklangens dag skall den vara f�r eder.
2. S�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen I d�
offra en ungtjur, en v�dur, sju �rsgamla felfria lamm,
3. och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till tjuren, tv� tiondedels efa till v�duren
4. och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
5. tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer, till att bringa
f�rsoning f�r eder --
6. detta f�rutom nym�nadsbr�nnoffret med tillh�rande spisoffer, och
f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer, och
f�rutom de drickoffer som p� f�reskrivet s�tt skola offras till
b�da: allt till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
7. P� tionde dagen i samma sjunde m�nad skolen I ock h�lla en helig
sammankomst, och I skolen d� sp�ka eder; intet arbete skolen I
d� g�ra.
8. Och s�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen
I d� offra en ungtjur, en v�dur, sju �rsgamla lamm -- felfria
skola de vara --
9. och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till tjuren, tv� tiondedels efa till v�duren,
10. en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
11. tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom
f�rsoningssyndoffret och det dagliga br�nnoffret med tillh�rande
spisoffer, och f�rutom de drickoffer som h�ra till b�da.
12. P� femtonde dagen i sjunde m�naden skolen I ock h�lla en helig
sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra. D� skolen I
fira en HERRENS h�gtid, i sju dagar.
13. Och s�som br�nnoffer, s�som eldsoffer, skolen I d� offra till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN tretton ungtjurar, tv� v�durar,
fjorton �rsgamla lamm -- felfria skola de vara --
14. och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv�
tiondedels efa till var och en av de tv� v�durarna,
15. en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
16. tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom
det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och
drickoffer.
17. Och p� den andra dagen: tolv ungtjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
18. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
19. tillika ocks� en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom det
dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och det drickoffer
som h�r till dem.
20. Och p� den tredje dagen: elva tjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
21. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
22. tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga
br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
23. Och p� den fj�rde dagen; tio tjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
24. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet satt,
25. tillika ocks� en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom det
dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
26. Och p� den femte dagen: nio tjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
27. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
28. tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga
br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29. Och p� den sj�tte dagen: �tta tjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
30. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
31. tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga
br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
32. Och p� den sjunde dagen: sju tjurar, tv� v�durar, fjorton
�rsgamla felfria lamm,
33. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
34. tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga
br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
35. P� den �ttonde dagen skolen I h�lla en h�gtidsf�rsamling; ingen
arbetssyssla skolen I d� g�ra.
36. Och s�som br�nnoffer, s�som eldsoffer, skolen I d� offra till en
v�lbehaglig lukt f�r HERREN en tjur, en v�dur, sju �rsgamla
felfria lamm,
37. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjuren, v�duren och lammen, efter deras antal, p�
f�reskrivet s�tt,
38. tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga
br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
39. Dessa offer skolen I offra �t HERREN vid edra h�gtider, f�rutom
edra l�ftesoffer och frivilliga offer, dessa m� nu vara
br�nnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.
30:1. [1]
[1] 4 Mos 30:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*04/30 Fj�rde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet
1. Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles s�som HERREN
hade bjudit honom.
Fj�rde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet
Lagar om l�ften.
2. Och Mose talade till Israels barns stamh�vdingar och sade: Detta
�r vad HERREN har bjudit:
3. om n�gon g�r ett l�fte �t HERREN, eller sv�r en ed genom vilken
han f�rbinder sig till �terh�llsamhet i n�got stycke, s� skall
han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken g�ra vad
hans mun har talat.
4. Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och �nnu �r
ung, g�r ett l�fte �t HERREN och f�rbinder sig till
�terh�llsamhet i n�got stycke,
5. och hennes fader h�r hennes l�fte och huru hon f�rbinder sig
till �terh�llsamhet, och hennes fader icke s�ger n�got till
henne d�rom, s� skola alla hennes l�ften hava g�llande kraft,
och alla hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet skola hava
g�llande kraft.
6. Men om hennes fader samma dag han h�r det s�ger nej d�rtill, d�
skola hennes l�ften och hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet
alla vara utan g�llande kraft; och HERREN skall f�rl�ta henne,
eftersom hennes fader sade nej till henne.
7. Och om hon bliver gift, och l�ften d� vila p� henne, eller n�got
obet�nksamt ord fr�n hennes l�ppar, varmed hon har bundit sig,
8. och hennes man f�r h�ra d�rom, men icke s�ger n�got till henne
d�rom samma dag han h�r det, s� skola hennes l�ften hava
g�llande kraft, och hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet
skola hava g�llande kraft.
9. Men om hennes man samma dag han f�r h�ra det s�ger nej d�rtill,
d� upph�ver han d�rmed hennes givna l�fte och det obet�nksamma
ord fr�n hennes l�ppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN
skall f�rl�ta henne det.
10. Men en �nkas eller en f�rskjuten hustrus l�fte skall hava
g�llande kraft f�r henne, vartill hon �n m� hava f�rbundit sig.
11. Och om en kvinna i sin mans hus g�r ett l�fte, eller med ed
f�rbinder sig till �terh�llsamhet i n�got stycke,
12. och hennes man h�r det, men icke s�ger n�got till henne d�rom --
icke s�ger nej till henne -- s� skola alla hennes l�ften hava
g�llande kraft, och alla hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet
skola hava g�llande kraft.
13. Men om hennes man upph�ver dem samma dag han h�r dem, d� skall
allt som hennes l�ppar hava talat vara utan g�llande kraft, det
m� nu vara l�ften eller n�gon f�rbindelse till �terh�llsamhet;
hennes man har upph�vt dem, d�rf�r skall HERREN f�rl�ta henne.
14. �t alla hennes l�ften och �t alla hennes edliga f�rbindelser
till att sp�ka sig kan hennes man giva g�llande kraft, och
hennes man kan ock upph�va dem.
15. Men om hennes man icke f�re p�f�ljande dags ing�ng s�ger
n�gonting till henne d�rom, s� giver han g�llande kraft �t alla
hennes l�ften och �t alla de f�rbindelser till �terh�llsamhet,
som vila p� henne; han giver dem g�llande kraft d�rigenom att
han icke s�ger n�got till henne d�rom samma dag han h�r dem.
16. Men om han upph�ver dem f�rst n�gon tid efter det han har h�rt
dem, d� kommer han att b�ra p� hennes missg�rning.
17. Dessa �ro de stadgar som HERREN av Mose ang�ende f�rh�llandet
mellan en man och hans hustru, och ang�ende f�rh�llandet mellan
en fader och hans dotter, medan denna �nnu �r ung och vistas i
sin faders hus.
*04/31 Fj�rde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet
H�mnd p� midjaniterna. F�rdelning av
bytet.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. �Kr�v ut h�mnd f�r Israels barn midjaniterna; sedan skall du
samlas till dina f�der.
3. D� talade Mose till folket och sade: �L�ten en del av edra m�n
v�pna sig till strid; dessa skola t�ga mot Midjan och utf�ra
HERRENS h�mnd p� Midjan.
4. Tusen man ur var och en s�rskild av Israels alla stammar skolen
I s�nda ut i striden.�
5. S� avl�mnades d� ur Israels �tter tusen man av var stam: tolv
tusen man, v�pnade till strid.
6. Och Mose s�nde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han
s�nde med dem Pinehas, pr�sten Eleasars son, ut i striden, och
denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
7. Och de gingo till strids emot Midjan, s�som HERREN hade bjudit
Mose, och dr�pte allt mank�n.
8. Och j�mte andra som d� blevo slagna av dem dr�ptes ock de
midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem
midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dr�pte de ock med
sv�rd.
9. Och Israels barn f�rde Midjans kvinnor och barn bort s�som
f�ngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt
deras �vriga gods togo de s�som byte.
10. Och alla deras st�der, i de trakter d�r de bodde, och alla deras
t�ltl�ger br�nde de upp i eld.
11. Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade r�vat, b�de
m�nniskor och boskap.
12. Och de f�rde f�ngarna och det r�vade och bytet fram till Mose
och pr�sten Eleasar och Israels barns menighet i l�gret p� Moabs
hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.
13. Och Mose och pr�sten Eleasar och alla menighetens h�vdingar
gingo dem till m�tes utanf�r l�gret.
14. Men Mose f�rt�rnades p� krigsbef�let, �ver- och
underh�vitsm�nnen, n�r de kommo tillbaka fr�n sitt krigst�g.
15. Mose sade till dem: �Haven I d� l�tit alla kvinnorna leva?
16. Det var ju de som, p� Bileams inr�dan, f�rledde Israels barn
till att beg� otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som
d�rigenom v�llade att en hems�kelse kom �ver HERRENS menighet.
17. S� dr�pen nu alla gossebarn, och dr�pen alla kvinnor som hava
haft med m�n, med mank�n, att skaffa.
18. Men alla flickebarn som icke hava haft med mank�n att skaffa,
dem m�n I l�ta leva f�r eder r�kning.
19. Sj�lva skolen I nu l�gra eder utanf�r l�gret, i sju dagar. Var
och en av eder som har dr�pt n�gon m�nniska, och var och en som
har kommit vid n�gon slagen skall rena sig p� tredje dagen och
p� sjunde dagen -- s�v�l I sj�lva som edra f�ngar.
20. Alla kl�der och allt som �r f�rf�rdigat av skinn och allt som �r
gjort av geth�r och alla redskap av tr� skolen I ock rena �t
eder.�
21. Och pr�sten Eleasar sade till stridsm�nnen som hade deltagit i
kriget: Detta �r den lagstadga som HERREN har givit Mose:
22. Guld och silver, koppar, j�rn, tenn och bly,
23. allt s�dant som t�l eld, skolen I l�ta g� genom eld, s� bliver
det rent; dock b�r det tillika renas med st�nkelsevatten. Men
allt som icke t�l eld skolen I l�ta g� genom vatten.
24. Och I skolen tv� edra kl�der p� sjunde dagen, s� bliven I rena;
d�refter f�n I g� in i l�gret.
25. Och HERREN talade till Mose och sade:
26. �ver det tagna rovet, b�de m�nniskor och boskap, skall du g�ra
en ber�kning, du tillsammans med pr�sten Eleasar och huvudm�nnen
f�r menighetens familjer;
27. sedan skall du dela rovet i tv� delar, mellan de krigare som
hava varit med i striden och hela den �vriga menigheten.
28. Och du skall l�ta det krigsfolk som har varit med i striden giva
var femhundrade av m�nniskor, f�kreatur, �snor och f�r s�som
skatt �t HERREN.
29. S� mycket skall tagas av den h�lft som tillfaller dem, och du
skall giva detta �t pr�sten Eleasar s�som en g�rd �t HERREN.
30. Men ur den h�lft som tillfaller de �vriga israeliterna skall du
uttaga var femtionde av m�nniskor, sammalunda av f�kreatur,
�snor och f�r, korteligen, av all boskap, och detta skall du
giva �t leviterna, som det �ligger att iakttaga vad som �r att
iakttaga vid HERRENS tabernakel.
31. Och Mose och pr�sten Eleasar gjorde s�som HERREN hade bjudit
Mose.
32. Och rovet, n�mligen �terstoden av det byte som krigsfolket hade
tagit utgjorde: av f�r sex hundra sjuttiofem tusen,
33. av f�kreatur sjuttiotv� tusen,
34. av �snor sextioett tusen,
35. och av m�nniskor, s�dana kvinnor som icke hade haft med mank�n
att skaffa, tillsammans trettiotv� tusen personer.
36. Och h�lften d�rav, eller den del om tillf�ll dem som hade varit
med striden, utgjorde: av f�r ett antal av tre hundra trettiosju
tusen fem hundra,
37. varav skatten �t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem f�r;
38. av f�kreatur trettiosex tusen, varav skatten �t HERREN
sjuttiotv�;
39. av �snor trettio tusen fem hundra, varav skatten �t HERREN
sextioen;
40. av m�nniskor sexton tusen, varav skatten �t HERREN trettiotv�
personer.
41. Och skatten, den f�r HERREN best�mda g�rden, gav Mose �t pr�sten
Eleasar, s�som HERREN hade bjudit Mose.
42. Och den h�lft, som tillf�ll de �vriga israeliterna, och som Mose
hade avskilt fr�n krigsfolkets,
43. denna h�lft, den som tillf�ll menigheten, utgjorde: av f�r tre
hundra trettiosju tusen fem hundra,
44. av f�kreatur trettiosex tusen,
45. av �snor trettio tusen fem hundra
46. och av m�nniskor sexton tusen.
47. Och ur denna h�lft, som tillf�ll de �vriga israeliterna, uttog
Mose var femtionde, b�de av m�nniskor och av boskap, och gav
detta �t leviterna, som det �l�g att iakttaga vad som var att
iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt s�som HERREN hade bjudit
Mose.
48. Och bef�lhavarna �ver h�rens avdelningar, �ver- och
underh�vitsm�nnen, tr�dde fram till Mose.
49. Och de sade till Mose: �Dina tj�nare hava r�knat antalet av de
krigsm�n som vi hava haft under v�rt bef�l, och icke en enda
fattas bland oss.
50. D�rf�r hava vi nu s�som en offerg�va �t HERREN burit fram var
och en del som han har kommit �ver av gyllene klenoder, armband
av olika slag, ringar, �rh�ngen och halssmycken, detta f�r att
bringa f�rsoning f�r oss inf�r HERRENS ansikte.�
51. Och Mose och pr�sten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags
klenoder.
52. Och guldet som gavs s�som g�rd �t HERREN av �ver- och
underh�vitsm�nnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra
femtio siklar.
53. Manskapet hade tagit byte var och en f�r sig.
54. Och Mose och pr�sten Eleasar togo emot guldet av �ver- och
underh�vitsm�nnen och buro in det i uppenbarelset�ltet, f�r att
det skulle bringa Israels barn i �minnelse inf�r HERRENS
ansikte.
*04/32 Fj�rde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet
Rubens och Gads stammar samt ena h�lften
av Manasse stam f� till besittning landet
�ster om Jordan.
1. Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika
boskapshjordar; och n�r de s�go Jaesers land och Gileads land,
funno de att detta var en trakt f�r boskap.
2. D� kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och
pr�sten Eleasar och menighetens h�vdingar:
3. �Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och
Beon,
4. det land som HERREN har l�tit Israels menighet intaga, �r ett
land f�r boskap, och dina tj�nare hava boskap.�
5. Och de sade ytterligare: �Om vi hava funnit n�d inf�r dina �gon
s� m� detta land givas �t dina tj�nare till besittning. L�t oss
slippa att g� �ver Jordan.�
6. Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: �Skolen d� I
stanna h�r, under det att edra br�der draga ut i krig?
7. Varf�r viljen I avv�nda Israels barns hj�rtan fr�n att g� �ver
floden, in i det land som HERREN har givit �t dem?
8. S� gjorde ock edra f�der, n�r jag s�nde dem fr�n Kades-Barnea
f�r att bese landet:
9. sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet,
avv�nde de Israels barns hj�rtan fr�n att g� in i det land som
HERREN hade givit �t dem.
10. Och p� den dagen uppt�ndes HERRENS vrede, och han svor och sade:
11. 'Av de m�n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som �r
tjugu �r gammal eller d�rut�ver f� se det land som jag med ed
har lovat �t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt
hava efterf�ljt mig
12. ingen f�rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas�en, och Josua, Nuns
son; ty de hava i allt efterf�ljt HERREN.'
13. S� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l�t dem driva
omkring i �knen i fyrtio �r, till dess att hela det sl�kte hade
d�tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS �gon.
14. Och se, nu haven I tr�tt i edra f�ders fotsp�r, I, syndiga m�ns
avf�da, och �ken s� �nnu mer HERRENS vredes gl�d mot Israel.
15. D� I nu v�nden eder bort ifr�n honom, skall han l�ta Israel �nnu
l�ngre bliva kvar i �knen, och I dragen s� f�rd�rv �ver allt
detta folk.�
16. D� tr�dde de fram till honom och sade: �L�t oss h�r bygga g�rdar
�t var boskap och st�der �t v�ra kvinnor och barn.
17. Sj�lva vilja vi sedan skyndsamt v�pna oss och g� �stad i spetsen
f�r Israels barn, till dess vi hava f�rt dem dit de skola. Under
tiden kunna v�ra kvinnor och barn bo i de bef�sta st�derna och
s� vara skyddade mot landets inbyggare.
18. Vi skola icke v�nda tillbaka hem, f�rr�n Israels barn hava f�tt
var och en sin arvedel.
19. Ty vi vilja icke taga v�r arvedel j�mte dem, p� andra sidan
Jordan och l�ngre bort, utan v�r arvedel har tillfallit oss h�r
p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.�
20. Mose svarade dem: �Om I g�ren s�som I nu haven sagt, om I v�pnen
eder inf�r HERREN till kriget,
21. s� att alla edra v�pnade m�n g� �ver Jordan inf�r HERREN och
stanna d�r, till dess han har f�rdrivit sina fiender f�r sig,
22. om I allts� v�nden tillbaka f�rst d� landet har blivit HERREN
underd�nigt, s� skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel,
och detta land skall d� bliva eder besittning inf�r HERREN.
23. Men om I icke s� g�ren, se, d� synden I mot HERREN, och I skolen
d� komma att f�rnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
24. Byggen eder nu st�der �t edra kvinnor och barn, och g�rdar �t
eder boskap, och g�ren vad eder mun har talat.�
25. Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: �Dina
tj�nare skola g�ra s�som min herre bjuder.
26. V�ra barn v�ra hustrur, v�r boskap och alla v�ra dragare skola
bliva kvar h�r i Gileads st�der.
27. Men dina tj�nare, vi s� m�nga som �ro v�pnade till strid, skola
draga dit�ver och k�mpa inf�r HERREN, s�som min herre har sagt.�
28. Och Mose gav befallning om dem �t pr�sten Eleasar och �t Josua,
Nuns son, och �t huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns
stammar.
29. Mose sade till dem: �Om Gads barn och Rubens barn g� �ver Jordan
med eder, s� m�nga som �ro v�pnade till att k�mpa inf�r HERREN,
och landet s� bliver eder underd�nigt, d� skolen I �t dem giva
landet Gilead till besittning.
30. Men om de icke draga v�pnade dit�ver med eder, s� skola de f�
sin besittning ibland eder i Kanaans land.�
31. Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: �Vad HERREN har
sagt till dina tj�nare, det vilja vi g�ra.
32. Vi vilja draga v�pnade �ver till Kanaans land inf�r HERREN, och
s� f� v�r arvsbesittning har p� andra sidan Jordan.�
33. S� gav d� Mose �t dem, �t Gads barn, Rubens barn och ena h�lften
av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor�ernas konungs, rike
och Ogs rike, konungens i Basan: sj�lva landet med dess st�der
och dessas omr�den, landets st�der runt omkring.
34. Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
35. Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
36. Bet-Nimra och Bet-Haran, bef�sta st�der och boskapsg�rdar.
37. Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
38. Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava �ndrats -- och Sibma.
Och de g�vo namn �t st�derna som de byggde upp.
39. Och Makirs, Manasses sons, barn gingo �stad till Gilead och
intogo det och f�rdrevo amor�erna som bodde d�r.
40. Och Mose gav Gilead �t Makir, Manasses son, och han bosatte sig
d�r.
41. Och Jair, Manasses son, gick �stad och intog deras byar och
kallade dem Jairs byar.
42. Och Noba gick �stad och intog Kenat, med underlydande orter, och
kallade det Noba, efter sitt eget namn.
*04/33 Fj�rde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet
Israeliternas l�gerplatser under
�kenvandringen.
1. Dessa voro Israels barns l�gerplatser, n�r de drogo ut ur
Egyptens land, efter sina h�rskaror, anf�rda av Mose och Aron.
2. Och Mose upptecknade p� HERRENS befallning deras uppbrottsorter,
alltefter som de �ndrade l�gerplats. Och dessa voro nu deras
l�gerplatser, alltefter som uppbrottsorterna f�ljde p� varandra:
3. De br�to upp fr�n Rameses i f�rsta m�naden, p� femtonde dagen i
f�rsta m�naden. Dagen efter p�skh�gtiden drogo Israels barn ut
med upplyft hand inf�r alla egyptiers �gon,
4. under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit
bland dem, alla de f�rstf�dda, d� n�r HERREN h�ll dom �ver deras
gudar.
5. S� br�to nu Israels barn upp fr�n Rameses och l�grade sig i
Suckot.
6. Och de br�to upp fr�n Suckot och l�grade sig i Etam, d�r �knen
begynte.
7. Och de br�to upp fr�n Etam och v�nde om till Pi-Hahirot, som
ligger mitt emot Baal-Sefon, och l�grade sig framf�r Migdol.
8. Och de br�to upp fr�n Hahirot och gingo mitt igenom havet in i
�knen och t�gade s� tre dagsresor i Etams �ken och l�grade sig i
Mara.
9. Och de br�to upp fr�n Mara och kommo till Elim; och i Elim
funnos tolv vattenk�llor och sjuttio palmtr�d, och de l�grade sig
d�r.
10. Och de br�to upp fr�n Elim och l�grade sig vid R�da havet.
11. Och de br�to upp fr�n R�da havet och l�grade sig i �knen Sin.
12. Och de br�to upp fr�n �knen Sin och l�grade sig i Dofka.
13. Och de br�to upp fr�n Dofka och l�grade sig i Alus.
14. Och de br�to upp fr�n Alus och l�grade sig i Refidim, och d�r
fanns intet vatten �t folket att dricka.
15. Och de br�to upp fr�n Refidim och l�grade sig i Sinais �ken.
16. Och de br�to upp fr�n Sinais �ken och l�grade sig i
Kibrot-Hattaava.
17. Och de br�to upp fr�n Kibrot-Hattaava och l�grade sig i Haserot.
18. Och de br�to upp fr�n Haserot och l�grade sig i Ritma.
19. Och de br�to upp fr�n Ritma och l�grade sig i Rimmon-Peres.
20. Och de br�to upp fr�n Rimmon-Peres och l�grade sig i Libna.
21. Och de br�to upp fr�n Libna och l�grade sig i Rissa.
22. Och de br�to upp fr�n Rissa och l�grade sig i Kehelata.
23. Och de br�to upp fr�n Kehelata och l�grade sig vid berget Sefer.
24. Och de br�to upp fr�n berget Sefer och l�grade sig i Harada.
25. Och de br�to upp fr�n Harada och l�grade sig i Makhelot.
26. Och de br�to upp fr�n Makhelot och l�grade sig i Tahat.
27. Och de br�to upp fr�n Tahat och l�grade sig i Tera.
28. Och de br�to upp fr�n Tera och l�grade sig i Mitka.
29. Och de br�to upp fr�n Mitka och l�grade sig i Hasmona.
30. Och de br�to upp fr�n Hasmona och l�grade sig i Moserot.
31. Och de br�to upp fr�n Moserot och l�grade sig i Bene-Jaakan.
32. Och de br�to upp fr�n Bene-Jaakan och l�grade sig i
Hor-Haggidgad.
33. Och de br�to upp fr�n Hor-Haggidgad och l�grade sig i Jotbata.
34. Och de br�to upp fr�n Jotbata och l�grade sig i Abrona.
35. och de br�to upp fr�n Abrona och l�grade sig i Esjon-Geber.
36. Och de br�to upp fr�n Esjon-Geber och l�grade sig i �knen Sin,
det �r Kades.
37. Och de br�to upp fr�n Kades och l�grade sig vid berget Hor, p�
gr�nsen till Edoms land.
38. Och pr�sten Aron steg upp p� berget Hor, efter HERRENS
befallning, och dog d�r i det fyrtionde �ret efter Israels barns
utt�g ur Egyptens land, i femte m�naden, p� f�rsta dagen i
m�naden.
39. Och Aron var ett hundra tjugutre �r gammal, n�r han dog p�
berget Hor.
40. Och konungen i Arad, kanan�en, som bodde i Sydlandet i Kanaans
land, fick nu h�ra att Israels barn voro i ant�gande.
41. Och de br�to upp fr�n berget Hor och l�grade sig i Salmona.
42. Och de br�to upp fr�n Salmona och l�grade sig i Punon.
43. Och de br�to upp fr�n Punon och l�grade sig i Obot.
44. Och de br�to upp fr�n Obot och l�grade sig i Ije-Haabarim vid
Moabs gr�ns.
45. Och de br�to upp fr�n Ijim och l�grade sig i Dibon-Gad.
46. Och de br�to upp fr�n Dibon-Gad och l�grade sig i
Almon-Diblataima.
47. Och de br�to upp fr�n Almon-Diblataima och l�grade sig vid
Abarimbergen, framf�r Nebo.
48. Och de br�to upp fr�n Abarimbergen och l�grade sig p� Moabs
hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
49. Och deras l�ger vid Jordan str�ckte sig fr�n Bet-Hajesimot �nda
till Abel-Hassitim p� Moabs hedar.
50. Och HERREN talade till Mose p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
Jeriko, och sade:
51. Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I haven g�tt �ver
Jordan, in i Kanaans land,
52. skolen I f�rdriva landets alla inbyggare f�r eder, och I skolen
f�rst�ra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras
gjutna bel�ten skolen I f�rst�ra, och alla deras offerh�jder
skolen I �del�gga.
53. Och I skolen intaga landet och bos�tta eder d�r, ty �t eder har
jag givit landet till besittning.
54. Och I skolen utskifta landet s�som arvedel �t eder genom
lottkastning efter edra sl�kter; �t en st�rre stam skolen I giva
en st�rre arvedel, och �t en mindre stam en mindre arvedel; var
och en skall f� sin del d�r lotten best�mmer att han skall hava
den; efter edra f�dernestammar skolen I utskifta landet s�som
arvedel �t eder.
55. Men om I icke f�rdriven landets inbyggare f�r eder, s� skola de
som I l�ten vara kvar av dem bliva t�rnen i edra �gon och taggar
i edra sidor, och skola tr�nga eder i landet d�r I bon.
56. Och d� skall jag g�ra med eder s�, som jag hade t�nkt g�ra med
dem.
*04/34 Fj�rde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet
Landets gr�nser best�mmas. Skiftesm�n
utses.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Bjud Israels barn och s�g till dem:
N�r I kommen till Kanaans land, d� �r detta det land som skall
tillfalla eder s�som arvedel: Kanaans land, s� l�ngt dess
gr�nser n�.
3. Edert land skall p� s�dra sidan str�cka sig fr�n �knen Sin utmed
Edom; och eder s�dra gr�ns skall i �ster begynna vid �ndan av
Salthavet.
4. Sedan skall eder gr�ns b�ja sig s�der om Skorpionh�jden och g�
fram till Sin och g� ut s�der om Kades-Barnea. Och den skall g�
vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
5. Och fr�n Asmon skall gr�nsen b�ja sig mot Egyptens b�ck och g�
ut vid havet.
6. Och eder gr�ns i v�ster skall vara Stora havet; det skall utg�ra
gr�nsen. Detta skall vara eder gr�ns i v�ster.
7. Och detta skall vara eder gr�ns i norr: Fr�n Stora havet skolen
I draga eder gr�nslinje fram vid berget Hor.
8. Fr�n berget Hor skolen I draga eder gr�nslinje dit d�r v�gen g�r
till Hamat, och gr�nsen skall g� ut vid Sedad.
9. Sedan skall gr�nsen g� till Sifron och d�rifr�n ut vid
Hasar-Enan. Detta skall vara eder gr�ns i norr.
10. och s�som eder gr�ns i �ster skolen I draga upp en linje fr�n
Hasar-Enan fram till Sefam.
11. Och fr�n Sefam skall gr�nsen g� ned till Haribla, �ster om Ain,
och gr�nsen skall g� vidare ned och intill bergsluttningen vid
Kinneretsj�n, �sterut.
12. Sedan skall gr�nsen g� ned till Jordan och ut vid Salthavet.
Detta skall vara edert land, med dess gr�nser runt omkring.
13. Och Mose bj�d Israels barn och sade: Detta �r det land som I
genom lottkastning skolen utskifta s�som arvedel �t eder, det
land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas �t de nio
stammarna och den ena halva stammen.
14. Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas
barns stam, efter dess familjer, och den andra h�lften av
Manasse stam, dessa hava redan f�tt sin arvedel.
15. Dessa tv� stammar och denna halva stam hava f�tt sin arvedel p�
andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, �sterut mot solens uppg�ng.
16. Och HERREN talade till Mose och sade:
17. Dessa �ro namnen p� de m�n som skola �t eder utskifta landet i
arvslotter: f�rst och fr�mst pr�sten Eleasar och Josua, Nuns
son;
18. vidare skolen I taga en h�vding ur var stam till att utskifta
landet,
19. och dessa �ro de m�nnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
20. av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
21. av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
22. av Dans barns stam en h�vding, Bucki, Joglis son;
23. av Josefs barn: av Manasse barns stam en h�vding, Hanniel, Efods
son,
24. och av Efraims barn stam en h�vding, Kemuel, Siftans son;
25. av Sebulons barns stam en h�vding, Elisafan, Parnaks son;
26. av Isaskars barns stam en h�vding, Paltiel, Assans son;
27. av Asers barns stam en h�vding, Ahihud, Selomis son;
28. av Naftali barns stam en h�vding, Pedael, Ammihuds son.
29. Dessa �ro de som HERREN bj�d att utskifta arvslotterna �t
Israels barn i Kanaans land.
*04/35 Fj�rde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet
Leviternas fyrtio�tta st�der. Sex
frist�der. Lagar om dr�pare.
1. Och HERREN talade till Mose p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
Jeriko, och sade:
2. Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f� till besittning
skola �t leviterna giva st�der att bo i; utmarker runt omkring
dessa st�der skolen I ock giva �t leviterna.
3. St�derna skola de sj�lva hava att bo i, men de tillh�rande
utmarkerna skola vara f�r deras dragare och deras boskap och
alla deras �vriga djur.
4. Och st�dernas utmarker, som I skolen giva �t leviterna, skola
str�cka sig tusen alnar fr�n stadsmuren ut�t p� alla sidor.
5. Och utanf�r staden skolen I m�ta upp p� �stra sidan tv� tusen
alnar, p� v�stra sidan tv� tusen alnar, p� s�dra sidan tv� tusen
alnar och p� norra sidan tv� tusen alnar, med staden i
mitten. Detta skola de f� s�som utmarker till sina st�der.
6. Och de st�der som I given �t leviterna skola f�rst och fr�mst
vara de sex frist�derna, vilka I skolen giva till det �ndam�let
att en dr�pare m� kunna fly till dem; vidare skolen I j�mte
dessa st�der giva dem fyrtiotv� andra,
7. s� att de st�der som I given �t leviterna tillsammans utg�ra
fyrtio�tta st�der, med tillh�rande utmarker.
8. Och av dessa st�der, som I skolen giva av Israels barns
besittningsomr�de, skolen I taga flera ur den stam som �r
st�rre, och f�rre ur den som �r mindre. Var stam skall �t
leviterna giva ett antal av sina st�der, som svarar mot den
arvedel han sj�lv har f�tt.
9. Och HERREN talade till Mose och sade:
10. Tala till Israels barn och s�g till dem:
N�r I haven g�tt �ver Jordan, in i Kanaans land,
11. skolen I utse �t eder vissa st�der, som I skolen hava till
frist�der, till vilka en dr�pare som oupps�tligen har d�dat
n�gon m� kunna fly.
12. Och dessa st�der skolen I hava s�som tillflyktsorter undan
blodsh�mnaren, s� att dr�paren slipper d�, f�rr�n han har st�tt
till r�tta inf�r menigheten.
13. Och de st�der som I skolen giva till frist�der skola vara sex.
14. Tre av st�derna skolen I giva p� andra sidan Jordan, och de tre
�vriga st�derna skolen I giva i sj�lva Kanaans land;
15. dessa skola vara frist�der. Israels barn, s�v�l som fr�mlingen
och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st�der
s�som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps�tligen
har d�dat n�gon m� kunna fly.
16. Men om n�gon sl�r en annan till d�ds med ett f�rem�l av j�rn, s�
�r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med
d�den.
17. Likaledes, om n�gon i sin hand har en sten med vilken ett
dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s�
�r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med
d�den.
18. Eller om n�gon i sin hand har ett f�rem�l av tr� varmed ett
dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s�
�r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med
d�den.
19. Blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren; varhelst han tr�ffar p�
honom m� han d�da honom.
20. Likaledes om n�gon av hat st�ter till en annan, eller med ber�tt
mod kastar n�got p� honom; s� att han d�r,
21. eller av fiendskap sl�r honom till d�ds med handen, d� skall den
som gav slaget straffas med d�den, ty han �r en sannskyldig
dr�pare; blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren, varhelst han
tr�ffar p� honom
22. Men om n�gon av v�da, utan fiendskap, st�ter till en annan,
eller utan ber�tt mod kastar p� honom n�got f�rem�l, vad det
vara m�;
23. eller om han, utan att se honom, med n�gon sten varmed dr�pslag
kan givas tr�ffar honom, s� att han d�r, och detta utan att han
var hans fiende eller hade f�r avsikt att skada honom,
24. d� skall menigheten d�ma mellan den som gav slaget och
blodsh�mnaren, enligt h�r givna f�reskrifter.
25. Och menigheten skall r�dda dr�paren ur blodsh�mnarens hand, och
menigheten skall l�ta honom v�nda tillbaka till fristaden dit
han hade flytt, och d�r skall han stanna kvar, till dess den med
helig olja smorde �verstepr�sten d�r.
26. Men om dr�paren g�r utom omr�det f�r den fristad dit han har
flytt,
27. och blodsh�mnaren d�, n�r han tr�ffar p� honom utom hans
fristads omr�de, dr�per dr�paren, s� vilar ingen blodskuld p�
honom.
28. Ty i sin fristad skall en dr�pare stanna kvar, till dess
�verstepr�sten d�r; men efter �verstepr�stens d�d m� han v�nda
tillbaka till den ort d�r han har sin besittning.
29. Och detta skall vara en r�ttsstadga f�r eder fr�n sl�kte till
sl�kte, var I �n �ren bosatta.
30. Om n�gon sl�r ihj�l en annan, skall man, efter vittnens utsago,
dr�pa dr�paren; men en enda persons vittnesm�l �r icke nog f�r
att man skall kunna d�ma n�gon till d�den.
31. I skolen icke taga l�sen f�r en dr�pares liv, om han �r skyldig
till d�den, utan han skall straffas med d�den.
32. Ej heller skolen I taga l�sen f�r att den som har flytt till en
fristad skall f�re pr�stens d�d f� v�nda tillbaka och bo i
landet.
33. I skolen icke ohelga det land d�r I �ren; genom blod ohelgas
landet, och f�rsoning kan icke bringas f�r landet f�r det blod
som har blivit utgjutet d�ri, annat �n genom dens blod, som har
utgjutit det.
34. I skolen icke orena landet d�r I bon, det i vars mitt jag har
min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels
barn.
*04/36 Fj�rde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet
Fj�rde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet
Selofhads d�ttrars gifterm�l.
1. Och huvudm�nnen f�r familjerna i Gileads barns sl�kt -- Gileads,
som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns sl�kter --
tr�dde fram och talade inf�r Mose och de h�vdingar som voro
huvudm�n f�r Israels barns familjer.
2. De sade: �HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning
g�ra landet s�som arvedel �t Israels barn och HERREN har vidare
bjudit min herre att giva Selofhads, v�r broders, arvedel �t
hans d�ttrar.
3. Men om nu dessa bliva gifta med n�gon ur Israels barns andra
stammar, s� tages deras arvedel bort ifr�n v�ra f�ders arvedel,
under det att den stam de komma att tillh�ra f�r sin arvedel
�kad; p� detta s�tt bliver en del av v�r arvslott oss fr�ntagen.
4. N�r sedan jubel�ret intr�der f�r Israels barn, bliver deras
arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillh�ra,
men fr�n v�r f�dernestams arvedel tages deras arvedel bort.�
5. D� bj�d Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade:
�Josefs barns stam har talat r�tt.
6. Detta �r vad HERREN bjuder ang�ende Selofhads d�ttrar; han
s�ger: De m� gifta sig med vem de finna f�r gott, allenast de
gifta sig inom en sl�kt som h�r till deras egen f�dernestam.
7. Ty en arvedel som tillh�r n�gon, av Israels barn m� icke g� �ver
fr�n en stam till en annan, utan Israels barn skola beh�lla kvar
var och en sin f�dernestams arvedel.
8. Och n�r en kvinna som inom n�gon av Israels barns stammar har
kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med
en man av n�gon sl�kt som h�r till hennes egen f�dernestam, s�
att Israels barn f�rbliva i besittning var och en av sina f�ders
arvedel.
9. Ty ingen arvedel m� g� �ver fr�n en stam till en annan, utan
Israels barns stammar skola beh�lla kvar var och en sin
arvedel.�
10. Selofhads d�ttrar gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
11. Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads d�ttrar, gifte
sig med sina farbr�ders s�ner.
12. De blevo allts� gifta inom Manasses, Josefs sons, barns sl�kter,
och deras arvedel stannade s� kvar inom deras f�dernesl�kts
stam.
13. Dessa �ro de bud och r�tter som HERREN genom Mose gav Israels
barn, p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
*05/ Femte Mosebok (Deuteronomium)
*05/01 Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet
Mose talar till folket om vad som har
skett under �kenvandringen.
1. Dessa �ro de ord som Mose talade till hela Israel p� andra sidan
Jordan, i �knen, p� Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
2. -- elva dagsresor fr�n Horeb, �t Seirs bergsbygd till, fram till
Kades-Barnea.
3. I det fyrtionde �ret, i elfte m�naden. p� f�rsta dagen i
m�naden, talade Mose till Israels barn, alldeles s�som Herren
hade bjudit honom tala till dem.
4. Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amor�ernas konung, som
bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
vid Edrei.
5. P� andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna
lagutl�ggning och sade:
6. HERREN, v�r Gud, talade till oss p� Horeb och sade: �L�nge nog
haven I uppeh�llit eder vid detta berg.
7. V�nden eder nu �t annat h�ll och bryten upp, och begiven eder
till amor�ernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p�
Hedmarken, i Bergsbygden, i L�glandet, i Sydlandet och i
Kustlandet vid havet -- in i kanan�ernas land och upp p� Libanon,
�nda till den stora floden, floden Frat.
8. Se, jag har givit landet i edert v�ld. G�n nu och intagen detta
land, som HERREN med ed har lovat edra f�der, Abraham, Isak och
Jakob, att giva �t dem och �t deras s�d efter dem.�
9. Och jag talade till eder p� den tiden och sade: �Jag f�rm�r icke
ensam b�ra eder.
10. HERREN, eder Gud, har f�r�kat eder, och se, I �ren nu talrika
s�som stj�rnorna p� himmelen.
11. M� Herren, edra f�ders Gud, �n vidare f�r�ka eder tusenfalt och
v�lsigna eder, s�som han har lovat eder.
12. Men huru skall jag ensam kunna b�ra tyngden och b�rdan av eder
och edert tvistande?
13. Utsen �t eder visa, f�rst�ndiga och v�lk�nda m�n inom edra
s�rskilda stammar, s� skall jag s�tta dem till huvudm�n �ver
eder.�
14. I svaraden mig och saden: �Ditt f�rslag �r gott.�
15. D� tog jag huvudm�nnen i edra stammar, visa och v�lk�nda m�n,
och satte dem till huvudm�n �ver eder, till f�rest�ndare,
somliga �ver tusen, andra �ver hundra, andra �ver femtio och
somliga �ver tio, och till tillsyningsm�n i edra s�rskilda
stammar.
16. Och jag bj�d d� ocks� edra domare och sade: �H�ren efter, vad
edra br�der hava sig emellan; och om n�gon har en sak med sin
broder eller med en fr�mling som bor hos honom, s� d�men
r�ttvist mellan dem.
17. I skolen icke hava anseende till personen, n�r I d�men, utan
h�ra den ringe likav�l dom den h�gre; I skolen icke frukta f�r
n�gon m�nniska, ty domen h�r Gud till. Men om n�got �rende
bliven eder f�r sv�rt, skolen I h�nskjuta det till mig, s� att
jag f�r h�ra det.�
18. S� bj�d jag eder p� den tiden allt vad I skullen g�ra.
19. Och vi br�to upp fr�n Horeb, och genom hela den stora och
fruktansv�rda �ken som I haven sett vandrande vi �stad till
amor�ernas bergsbygd, s�som HERREN, v�r Gud, hade bjudit oss;
och vi kommo s� till Kades-Barnea.
20. Och jag sade till eder: �I haven nu kommit till amor�ernas
bergsbygd, som HERREN v�r Gud, vill giva oss.
21. Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt v�ld. Drag ditupp
och intag det, s�som HERREN, dina f�ders Gud, har tillsagt dig.
Frukta icke och var icke f�rf�rad.�
22. D� tr�dden I fram till mig allasammans och saden: �L�t oss s�nda
�stad n�gra m�n framf�r oss, f�r att de m� utforska landet �t
oss och sedan avgiva sin ber�ttelse inf�r oss, ang�ende v�gen p�
vilken vi skola draga ditupp, och ang�ende de st�der som vi
skola komma till.�
23. Detta f�rslag behagade mig, och jag tog tolv m�n bland eder, en
f�r var stam.
24. Dessa beg�vo sig �stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
till Druvdalen och bespejade landet.
25. Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avg�vo sin
ber�ttelse inf�r oss och sade: �Det land som Herren, v�r Gud,
vill giva oss �r gott.�
26. Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstr�viga mot
HERRENS, eder Guds, befallning.
27. Och I knorraden i edra t�lt och saden: �Herren hatar oss, d�rf�r
har han f�rt oss ut ur Egyptens land f�r att giva oss i
amor�ernas hand och s� f�rg�ra oss.
28. Varth�n skola vi d� draga? V�ra br�der hava f�rf�rat v�ra
hj�rtan, ty de s�ga: 'D�r �r ett folk, st�rre och resligare �n
vi, d�r �ro st�der, stora och bef�sta upp mot himmelen; ja, vi
s�go d�r ocks� anakiter.'�
29. D� svarade jag eder: �I skolen icke f�rskr�ckas och icke frukta
f�r dem.
30. HERREN, eder Gud, som g�r framf�r eder, skall sj�lv strida f�r
eder, alldeles s�som han handlade mot eder i Egypten inf�r edra
�gon,
31. och alldeles s�som i �knen som du har sett, d�r HERREN, din Gud,
bar dig, s�som en man b�r sin son, hela den v�g I haven vandrat,
�nda till dess att I nu haven kommit hit.�
32. Men detta oaktat trodden I icke p� HERREN, eder Gud,
33. som gick framf�r eder p� v�gen, f�r att utse l�gerplatser �t
eder: om natten i eld, f�r att lysa eder p� den v�g I skullen
g�, och om dagen i molnskyn.
34. D� nu HERREN h�rde edra ord, blev han f�rt�rnad och svor och
sade:
35. �Sannerligen, ingen av dessa m�n, i detta onda sl�kte, skall f�
se det goda land som jag med ed har lovat giva �t edra f�der,
36. ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f� se det, och �t
honom och �t hans barn skall jag giva det land han har betr�tt,
d�rf�r att han i allt har efterf�ljt Herren.�
37. Ocks� p� mig vredgades HERREN, f�r eder skull, och sade: �Icke
heller du skall komma ditin.
38. Josua, Nuns son, han som �r din tj�nare, han skall komma ditin.
Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet �t
Israel s�som arv.
39. Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
byte, och skola komma ditin, �t dem skall jag giva landet, och
de skola taga det i besittning.
40. Men I sj�lva m�n v�nda eder �t annat h�ll; bryten nu upp och
tagen v�gen mot �knen, �t R�da havet till.�
41. D� svaraden I och saden till mig: �Vi hava syndat mot HERREN.
Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles s�som HERREN, v�r
Gud, har bjudit oss.� Och I omgjordaden eder, var och en tog
sina vapen, och med l�tt mod drogen I upp mot bergsbygden.
42. Men HERREN sade till mig: �S�g till dem: I skolen icke draga
ditupp och giva eder i strid, ty jag �r icke med bland eder;
g�ren icke s�, p� det att I icke m�n bliva slagna av edra
fiender.�
43. Och jag talade till eder, men I h�rden icke d�rp�, utan voren
genstr�viga mot HERRENS befallning och drogen i edert �vermod
upp mot bergsbygden.
44. Och amor�erna som bodde d�r i bergsbygden drogo mot eder och
jagade eder, s�som bin g�ra, och slogo och f�rskingrade eder i
Seir och drevo eder �nda till Horma.
45. D� v�nden I tillbaka och gr�ten inf�r HERRENS ansikte. Men
HERREN h�rde icke eder r�st och lyssnade icke till eder.
46. Och I stannaden l�nge i Kades, s� l�nge det nu var.
*05/02 Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet
Forts�ttning av Moses tal: Edom, Moab
och Ammon angripas icke; amor�en Sihon
besegras.
1. Sedan v�nde vi oss �t annat h�ll, vi br�to upp och togo v�gen
mot �knen, �t R�da havet till, s�som Herren hade tillsagt mig,
och vi h�llo en l�ng tid p� med att t�ga omkring Seirs
bergsbygd.
2. Och HERREN talade till mig och sade:
3. �L�nge nog haven I h�llit p� med att t�ga omkring denna
bergsbygd; v�nden eder nu mot norr.
4. Och bjud folket och s�g: I kommen nu att draga fram genom det
omr�de som tillh�r edra br�der, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
fast�n de skola frukta f�r eder, m�n I taga eder v�l till vara.
5. I skolen icke inl�ta eder i strid med dem, ty av deras land
skall jag icke giva eder ens s� mycket som en fotsbredd,
eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning �t
Esau.
6. Mat att �ta skolen I k�pa av dem f�r penningar; vatten att
dricka skolen I ock k�pa av dem f�r penningar.
7. HERREN, din Gud, har ju v�lsignat dig i alla dina h�nders verk;
han har l�tit sig v�rda om din vandring i denna stora �ken; nu i
fyrtio �r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
fattats dig.
8. S� drog vi d� �stad bort ifr�n v�ra br�der, Esaus barn, som
bodde i Seir, och l�mnade Hedmarksv�gen och Elat och
Esjon-Geber. Vi v�nde oss nu �t annat h�ll och drogo fram p�
v�gen till Moabs �ken.
9. Och Herren sade till mig: �Du skall icke angripa Moab eller
inl�ta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
dig n�got till besittning, eftersom jag redan har givit Ar �t
Lots barn till besittning.
10. (Em�erna bodde d�r fordom, ett stort och talrikt och resligt
folk, s�dant som anakiterna.
11. Och likasom anakiterna r�knas ocks� de f�r rafa�er; men
moabiterna kalla dem em�er.
12. I Seir bodde d�remot fordom hor�erna, men Esaus barn f�rdrevo
dem f�r sig och f�rgjorde dem och bosatte sig p� det land som
Herren hade givit dem till besittning.)
13. St�n nu upp och g�n �ver b�cken Sered.� S� gingo vi d� �ver
b�cken Sered.
14. Och den tid som �tgick f�r v�r vandring fr�n Kades-Barnea, till
dess vi gingo �ver b�cken Sered. var trettio�tta �r, och under
denna tid f�rgicks hela den sl�ktet, alla stridbara m�n i
l�gret, s�som Herren hade svurit att det skulle g� dem.
15. Ja, Herrens hand drabbade dem, och han s�nde f�r�delse i l�gret
bland dem och ryckte dem bort d�rur, s� att de f�rgingos.
16. D� nu alla stridbara m�n i folket hade d�tt ut,
17. talade HERREN till mig och sade:
18. �Du drager nu �ver Moabs gr�ns, genom AR,
19. och skall s� komma i n�rheten av Ammons barn; men du m� icke
angripa dessa, ej heller inl�ta dig i strid med dem, ty av
Ammons barns land skall jag icke giva dig n�got till besittning,
eftersom jag redan har givit det �t Lots barn till
besittning.
20. (S�som ett rafa�ernas land r�knas ocks� detta; rafa�er bodde
fordom d�r; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
21. De voro ett stort och talrikt och resligt folk, s�dant som
anakiterna. Men Herren f�rgjorde dessa f�r dem; de f�rdrevo dem
och bosatte sig i deras land.
22. P� samma s�tt hade han gjort f�r Esaus barn, som bo i Seir, i
det han f�r dem f�rgjorde hor�erna; de f�rdrevo dem och bosatte
sig i deras land, d�r de bo �nnu i dag.
23. Likas� blevo av�erna, som bodde i byar �nda fram till Gasa,
f�rgjorda av kaftor�erna, som drogo ut fr�n Kaftor och sedan
bosatte sig i deras land.)
24. St�n nu upp, bryten upp och g�n �ver b�cken Arnon. Se, jag har
givit Sihon, konungen i Hesbon, amor�en, och hans land i ditt
v�ld. S� begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
25. Redan i dag vill jag begynna att l�ta f�rskr�ckelse och fruktan
f�r dig komma �ver alla folk under himmelen, s� att de skola
darra och b�va f�r dig, n�r de h�ra ber�ttas om dig.�
26. Och jag skickade s�ndebud fr�n Kedemots �ken till Sihon,
konungen i Hesbon, med fridsam h�lsning och l�t s�ga:
27. �L�t mig t�ga genom ditt land. Raka v�gen skall g�, utan att
vika av vare sig till h�ger eller till v�nster.
28. Mat att �ta m� du l�ta mig k�pa f�r penningar; jag beg�r
allenast att f� t�ga v�gen fram h�rigenom
29. -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
och av moabiterna, Ars inbyggare -- s� att jag kan g� �ver
Jordan in i det land som HERREN, v�r Gud, vill giva oss.�
30. Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke l�ta oss t�ga genom
sitt land, ty HERREN, din Gud, f�rh�rdade hans sinne och
f�rstockade hans hj�rta, f�r att han skulle giva honom i din
hand, s�som ock nu har skett.
31. Och Herren sade till mig: �Se, jag begynner nu att giva Sihon
och hans land i ditt v�ld. Begynn allts� du nu att intaga det,
s� att du f�r hans land till besittning.�
32. Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
Jahas.
33. Men HERREN, v�r Gud, gav honom i v�rt v�ld, och vi slogo honom
j�mte hans s�ner och allt hans folk.
34. Och vi intogo d� alla hans st�der och g�vo hela den manliga
stadsbefolkningen till spillo, s� ock kvinnor och barn; vi l�to
ingen slippa undan.
35. Allenast boskapen togo vi s�som byte, j�mte rovet fr�n de st�der
vi intogo.
36. Fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n staden i dalen
�nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro f�r h�ga f�r
oss; allasammans gav HERREN, v�r Gud, i v�rt v�ld.
37. Men Ammons barns land l�t du vara, hela landstr�ckan utefter
b�cken Jabbok, och st�derna i bergsbygden, och allt �vrigt varom
HERREN, v�r Gud, hade s� bjudit.
*05/03 Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet
Forts�ttning av Moses tal: de tre
�stjordanska stammarnas arvslotter;
Moses ord till Josua; hans b�n att f�
komma in i Kanaan.
1. Sedan v�nde vi oss �t annat h�ll och drogo upp �t Basan till.
Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
oss, till Edrei.
2. Men HERREN sade till mig: �Frukta icke f�r honom, ty i din hand
har jag givit honom och allt hans folk och honom p� samma s�tt
som du gjorde med Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon.�
3. S� gav HERREN, v�r GUD, i v�r hand ocks� Og, konungen i Basan,
och allt hans folk, och vi slogo honom och l�to ingen av dem
slippa undan.
4. Och vi intogo d� alla hans st�der, ingen stad fanns, som vi icke
togo ifr�n dem: sextio st�der, hela landstr�ckan Argob, Ogs rike
i Basan.
5. Alla dessa st�der voro bef�sta med h�ga murar, med portar och
bommar. D�rtill kom en stor m�ngd sm�st�der.
6. Och vi g�vo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen g�vo vi
till spillo, s� ock kvinnor och barn.
7. Men all boskapen och rovet fr�n st�derna togo vi s�som byte.
8. Fr�n amor�ernas tv� konungar, som h�rskade p� andra sidan
Jordan, togo vi allts� d� deras land, fr�n b�cken Arnon �nda
till berget Hermon
9. -- vilket av sidonierna kallas f�r Sirjon, men av amor�erna
kallas f�r Senir --
10. alla st�derna p� sl�tten och hela Gilead och hela Basan, �nda
till Salka och Edrei, st�derna i Ogs rike, i Basan.
11. Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
rafa�erna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, s�som k�nt
�r, i Rabba i Ammons barns land; den �r nio alnar l�ng och fyra
alnar bred, alnen ber�knad efter l�ngden av en mans underarm.
12. N�r vi d� hade intagit detta land, gav jag den del d�rav, som
str�cker sig fr�n Aroer vid b�cken Arnon, samt h�lften av
Gileads bergsbygd med dess st�der �t rubeniterna och gaditerna.
13. �terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag �t ena
h�lften av Manasse stam, hela landstr�ckan Argob, hela Basan;
detta kallas rafa�ernas land.
14. Jair, Manasses son, fick hela landstr�ckan Argob, �nda till
gesur�ernas och maakat�ernas omr�de, och efter sitt eget namn
kallade han landet -- n�mligen Basan -- f�r Jairs byar, s�som
det heter �nnu i dag.
15. Och �t Makir gav jag Gilead.
16. Och �t rubeniterna och gaditerna gav jag landet fr�n Gilead �nda
till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gr�nsen -- och
till b�cken Jabbok, som �r Ammons barns gr�ns,
17. vidare Hedmarken med Jordan, som utg�r gr�nsen, fr�n Kinneret
�nda till Pisgas sluttningar, p� �stra sidan.
18. Och jag bj�d eder p� den tiden och sade: �HERREN, eder Gud, har
givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som
�ren stridbara m�n draga v�pnade �stad i spetsen f�r edra
br�der, Israels barn.
19. Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att
I haven mycken boskap -- m� stanna kvar i de st�der som jag har
givit eder,
20. till dess att HERREN har l�tit edra br�der komma till ro, s�v�l
som eder, n�r ocks� de hava tagit i besittning det land som
HERREN, eder Gud, vill giva dem p� andra sidan Jordan; sedan m�n
I v�nda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
och en till sin besittning.�
21. Och jag bj�d Josua p� den tiden och sade: �Du har med egna �gon
sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv�
konungar. P� samma s�tt skall HERREN g�ra med alla riken d�r du
drager fram.
22. Frukten icke f�r dem, ty HERREN, eder Gud, skall sj�lv strida
f�r eder.�
23. Och p� den tiden bad jag till HERREN och sade:
24. �Herre, HERRE, du har begynt att l�ta sin tj�nare se din storhet
och din starka hand; ty vilken �r den gud i himmelen eller p�
jorden, som kan g�ra s�dana verk och s�dana v�ldiga g�rningar
som du?
25. S� l�t mig nu f� g� dit�ver och se det goda landet p� andra
sidan Jordan, det goda berglandet d�r och Libanon.�
26. Men HERREN hade blivit f�rgrymmad p� mig f�r eder skull och
ville icke h�ra mig, utan sade till mig: �L�t det vara nog; tala
icke vidare till mig om denna sak.
27. Stig nu upp p� toppen av Pisga, och lyft upp dina �gon mot
v�ster och norr och s�der och �ster, och se med dina �gon; ty
�ver denna Jordan skall du icke komma.
28. Och ins�tt Josua i hans �mbete, och styrk honom att vara
frimodig och of�rf�rad; ty det �r han som skall g� dit�ver i
spetsen f�r detta folk, och det �r han som skall utskifta �t dem
s�som arv det land du ser.�
29. Och s� stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.
*05/04 Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet
Forts�ttning av Moses tal: f�rmaningar
till folket. Tre frist�der.
1. Och nu, Israel, h�r de stadgar och r�tter som jag vill l�ra
eder, f�r att I m�n g�ra efter dem, p� det att I m�n leva och
komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
f�ders Gud, vill giva eder.
2. I skolen icke l�gga n�got till det som jag bjuder eder, och I
skolen icke taga n�got d�rifr�n; I skolen h�lla HERRENS, eder
Guds, bud, som jag giver eder.
3. I haven med egna �gon sett vad HERREN har gjort i fr�ga om
Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
som f�ljde efter Baal-Peor.
4. Men I som h�llen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla �nnu
i dag.
5. Se, jag har l�rt eder stadgar och r�tter s�som HERREN, min Gud,
har bjudit mig, p� det att I m�n g�ra efter dem i det land dit I
nu kommen, f�r att taga det i besittning.
6. I skolen h�lla dem och g�ra efter dem, ty det skall tillr�knas
eder s�som vishet och f�rst�nd av andra folk. N�r de f� h�ra
alla dessa stadgar, skola s�ga: �I sanning, ett vist och
f�rst�ndigt folk �r detta stora folk.�
7. Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar �ro det s� n�ra
som HERREN, v�r Gud, �r oss, s� ofta vi �kalla honom?
8. Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och r�tter
s� r�ttf�rdiga som hela denna lag, vilken jag i dag f�rel�gger
eder?
9. Allenast tag dig till vara och akta dig v�l, s� att du icke
f�rg�ter vad dina �gon s�go, och icke l�ter vika ifr�n ditt
hj�rta i all dina livsdagar, utan kung�r det f�r dina barn och
dina barnbarn:
10. vad som skedde den dag d� du stod inf�r HERREN, din Gud, vid
Horeb, d� HERREN sade till mig: �F�rsamla folket till mig, f�r
att jag m� l�ta dem h�ra mina ord; m� de s� l�ra sig att
frukta mig, s� l�nge de leva p� jorden, och de l�ra sina barn
detsamma.�
11. Och I tr�dden fram och blevo st�ende nedanf�r berget; och berget
brann i eld �nda upp till himmelen, och d�r var m�rker, moln
och t�cken.
12. Och HERREN talade till eder ur elden orden h�rden I, men I s�gen
ingen gestalt, I h�rden allenast en r�st.
13. Och han f�rkunnade eder sitt f�rbund, som han bj�d eder att
h�lla n�mligen de tio orden; och han skrev dem p� tv�
stentavlor.
14. Och mig bj�d HERREN d� att jag skulle l�ra eder stadgar och
r�tter, f�r att I skullen g�ra efter dem i det land dit I nu
dragen, till att taga det i besittning.
15. Och eftersom I icke s�gen n�gon gestalt den dag d� HERREN talade
till eder p� Horeb ur elden, d�rf�r m�n I nu noga hava akt p�
eder sj�lva.
16. s� att I icke tagen eder till, vad f�rd�rvligt �r, genom att
g�ra eder n�gon bel�te, n�got slags avgudabild, n�got bild av
man eller av kvinna.
17. eller n�gon bild av n�got fyrfotadjur eller av n�gon bevingad
f�gel som flyger under himmelen,
18. eller av n�got kr�ldjur p� marken eller av n�gon fisk i vattnet
under jorden.
19. Och n�r du lyfter dina �gon upp till himmelen och ser solen,
m�nen och stj�rnorna, himmelens hela h�rskara, d� m� du icke
heller l�ta f�rf�ra dig att tillbedja dem och tj�na dem; ty
HERREN, din Gud, har givit dem �t alla folk under hela himmelen
till deras del.
20. Men eder har HERREN tagit, och han har f�rt eder ut ur
sm�ltugnen, ur Egypten, f�r att I skullen bliva hans arvfolk,
s�som nu har skett.
21. Och HERREN vredgades p� mig f�r eder skull, och svor att jag
icke skulle f� g� �ver Jordan och komma in i de goda land som
HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
22. Ty jag skall d� i detta land och icke g� �ver Jordan, men I
skolen g� �ver den och taga detta goda land i besittning.
23. Tagen eder d� till vara f�r att f�rg�ta det f�rbund som HERREN,
eder Gud, har slutit med eder, d�rigenom att I, alldeles emot
HERRENS, eder Guds, bud, g�ren eder n�got bel�te, n�got slags
bild.
24. Ty, HERREN, din Gud, �r en f�rt�rande eld, en nit�lskande Gud.
25. Om nu s� sker, n�r du har f�tt barn och barnbarn och I haven
blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad f�rd�rvligt
�r, genom att g�ra eder n�got bel�te, n�got slags bild, s� att I
g�ren vad som �r ont i HERRENS, din Guds, �gon och d�rmed
f�rt�rnen honom,
26. d� tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
med hast skolen f�rg�s och utrotas ur det land dit I nu g�n �ver
Jordan, f�r att taga det i besittning; I skolen d� icke l�ngre
leva d�r, utan skolen f�rvisso f�rg�ras.
27. Och HERREN skall f�rstr� eder bland folken, och allenast en
ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
HERREN skall f�ra eder.
28. Och d�r skolen I tj�na gudar, gjorda av m�nniskoh�nder, gudar av
tr� och sten, som varken se eller h�ra eller �ta eller lukta.
29. Men n�r I d�r s�ken HERREN, din Gud, d� skall du finna honom, om
du fr�gar efter honom av allt ditt hj�rta och av all din sj�l.
30. N�r du �r i n�d och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
d� skall du v�nda �ter till HERREN, din Gud, och h�ra hans r�st.
31. Ty HERREN, din Gud, �r en barmh�rtig Gud. Han skall icke f�rg�ta
eller f�rd�rva dig; han skall icke f�rg�ta det f�rbund han har
ing�tt med dina f�der och med ed bekr�ftat.
32. Ty fr�ga framfarna tider, dem som hava varit f�re dig, fr�n den
dag d� Gud skapade m�nniskor p� jorden, fr�ga ifr�n himmelens
ena �nda till den andra om n�gonsin n�got s� stort som detta har
skett, eller om man har h�rt talas om n�got som �r detta likt,
33. om n�got folk har h�rt Guds r�st tala ur elden, s�som du har
h�rt, och dock har blivit vid liv,
34. eller om n�gon gud har f�rs�kt att komma och h�mta ett folk �t
sig ut fr�n ett annat folk, genom hems�kelser, tecken och under,
genom krig, genom stark hand och utr�ckt arm, och genom stora,
fruktansv�rda g�rningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
med eder i Egypten, inf�r dina �gon.
35. Du har sj�lv f�tt se det, f�r att du skulle veta att HERREN �r
Gud, och ingen annan �n han.
36. Fr�n himmelen har han l�tit dig h�ra sin r�st f�r att undervisa
dig, och p� jorden har han l�tit dig se sin stora eld, och du
har h�rt hans ord ur elden.
37. Eftersom han nu �lskade dina f�der och utvalde deras avkomlingar
efter dem, och sj�lv med sin stora kraft f�rde dig ut ur
Egypten,
38. och f�rdrev f�r dig folk som voro st�rre och m�ktigare �n du,
och l�t dig komma in i deras land och gav det �t dig till
arvedel, s�som nu har skett,
39. d�rf�r skall du i dag veta och l�gga p� hj�rtat att HERREN �r
Gud, uppe i himmelen och nere p� jorden, han och ingen annan;
40. och du skall h�lla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
dig, p� det att det m� g� dig v�l och dina barn efter dig, och
p� det att du m� l�nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
giva dig f�r all tid.
41. Vid denna tid avskilde Mose tre st�der p� andra sidan Jordan, p�
�stra sidan,
42. till vilka en dr�pare skulle kunna fly, om han hade dr�pt n�gon
utan vett och vilja, och utan att f�rut hava burit hat till
honom; om han flydde till n�gon av dessa st�der, skulle han f�
bliva vid liv.
43. De voro: Beser i �knen p� sl�ttlandet f�r Rubens stam, Ramot i
Gilead f�r Gads stam och Golan i Basan f�r Manasse stam.
44. Och detta �r den lag som Mose f�relade Israels barn,
45. dessa �ro de vittnesb�rd och stadgar och r�tter som Mose
f�redrog f�r Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
46. p� andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
land, amor�ernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
Israels barn slogo, n�r de hade dragit ut ur Egypten.
47. Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
amor�ernas tv� konungars l�nder, p� andra sidan Jordan, p�
�stra sidan,
48. fr�n Aroer vid b�cken Arnons strand �nda till berget Sion, det
�r Hermon,
49. och hela Hedmarken p� andra sidan Jordan p� �stra sidan, �nda
till Hedmarkshavet, nedanf�r Pisgas sluttningar.
*05/05 Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet
F�rbundet p� Horeb. De tio budorden.
Mose inf�r Herren p� berget.
1. Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:
H�r, Israel, de stadgar och r�tter som jag i dag framst�ller f�r
eder, och l�ren eder dem och h�llen dem och g�ren efter dem.
2. HERREN, v�r Gud, sl�t ett f�rbund med oss p� Horeb.
3. Icke med v�ra f�der sl�t HERREN detta f�rbund, utan med oss
sj�lva som st� h�r i dag, oss alla som nu leva.
4. Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p� berget ur elden.
5. Jag stod d� mellan HERREN och eder, f�r att f�rkunna eder vad
HERREN talade, ty I fruktaden f�r elden och stegen icke upp p�
berget. Han sade:
6. Jag �r HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur
tr�ldomshuset.
7. Du skall inga andra gudar hava j�mte mig.
8. Du skall icke g�ra dig n�got bel�te, som �r en bild vare sig av
det som �r uppe i himmelen, eller av det som �r i vattnet under
jorden.
9. Du skall icke tillbedja s�dana, ej heller tj�na dem; ty jag,
HERREN, sin Gud, �r en nit�lskande Gud, som hems�ker f�dernas
missg�rning p� barn och efterkommande i tredje och fj�rde led,
n�r man hatar mig,
10. men som g�r n�d med tusenden, n�r man �lskar mig och h�ller mina
bud.
11. Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
icke l�ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
12. H�ll sabbatsdagen, s� att du helgar den, s�som HERREN, din Gud,
har bjudit dig.
13. Sex dagar skall du arbeta och f�rr�tta alla dina sysslor;
14. men den sjunde dagen �r HERRENS, din Guds, sabbat; d� skall du
ingen syssla f�rr�tta, ej heller din son eller sin dotter, eller
din tj�nare eller din tj�narinna, eller din oxe eller din �sna
eller n�gon av dina dragare, ej heller fr�mlingen som �r hos dig
inom dina portar; p� det att din tj�nare och din tj�narinna m�
hava ro s�v�l som du.
15. Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit tr�l i Egyptens land,
och att HERREN, din Gud, har f�rt dig ut d�rifr�n med stark hand
och utr�ckt arm; d�rf�r har HERREN, din Gud bjudit dig att h�lla
sabbatsdagen.
16. Hedra din fader och din moder, s�som HERREN, din Gud har bjudit
dig, p� det att du m� l�nge leva och det m� g� dig v�l i det
land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
17. Du skall icke dr�pa.
18. Du skall icke heller beg� �ktenskapsbrott.
19. Du skall icke heller stj�la.
20. Du skall icke heller b�ra falsk vittnesb�rd mot din n�sta.
21. Du skall icke heller hava beg�relse till din n�stas hustru. Du
skall icke heller hava lust till din n�stas hus, ej heller till
hans �ker eller hans tj�nare eller hans tj�narinna, ej heller
till hans oxe eller hans �sna, ej heller till n�got som tillh�r
din n�sta.
22. Dessa ord talade HERREN till hela eder f�rsamling p� berget, ur
elden, molnskyn och t�cknet, med h�g r�st, och han talade s�
intet mer. Och han skrev dem p� tv� stentavlor, som han gav �t
mig.
23. N�r I h�rden r�sten ur m�rkret, medan berget brann i eld,
tr�dden I fram till mig, alla I som voren huvudm�n f�r edra
stammar, s� ock edra �ldste.
24. Och I saden: �Se, HERREN, v�r Gud, har l�tit oss se sin
h�rlighet och sin storhet, och vi hava h�rt hans r�st ur elden.
I dag hava vi sett att Gud kan tala med en m�nniska och dock
l�ta henne bliva vid liv.
25. Varf�r skola vi d� likv�l d�? Denna stora eld kommer ju att
f�rt�ra oss. Om vi �n vidare f� h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st, s�
m�ste vi d�.
26. Ty vem finnes v�l bland allt k�tt som kan, s�som vi hava gjort,
h�ra den levande Gudens r�st tala ur elden och dock bliva vid
liv?
27. Tr�d du fram och h�r allt vad HERREN, v�r Gud, s�ger, och tala
du till oss allt vad HERREN, v�r Gud, talar till dig, s� vilja
vi h�ra det och g�ra d�refter.�
28. Och HERREN h�rde edra ord, n�r I s� taladen till mig; och HERREN
sade till mig: �Jag har h�rt de ord som detta folk har talat till
dig. De hava r�tt i allt vad de hava talat.
29. Ack att de hade s�dana hj�rtan, att de fruktade mig och h�lle
alla mina bud alltid! Det skulle ju d� g� dem och deras barn v�l
evinnerligen.
30. G� nu och s�g till dem: 'V�nden tillbaka till edra t�lt.'
31. Men du sj�lv m� stanna kvar h�r hos mig, s� skall f�rkunna f�r
dig alla de bud och stadgar och r�tter som du skall l�ra dem,
f�r att de m� g�ra efter dem i det land som jag vill giva dem
till besittning.�
32. S� h�llen nu och g�ren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I
skolen icke vika av vare sig till h�ger eller till v�nster.
33. P� de v�gar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g� skolen I
alltid vandra, f�r att I m�n bliva vid liv och det m� g� eder
v�l, och f�r att I m�n l�nge leva i det land som I skolen taga i
besittning.
*05/06 Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet
Plikter mot Herren.
1. Och dessa �ro de bud, stadgar och r�tter som HERREN, eder Gud,
har bjudit mig att l�ra eder, f�r att I skolen g�ra efter dem i
det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
2. detta p� det att du m� frukta HERREN, din Gud, s� att du h�ller
alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
din sonson, i all dina livsdagar, och p� det att du m� l�nge
leva.
3. S� skall du nu h�ra, Israel, och h�lla dem och g�ra efter dem,
f�r att det m� g� dig v�l, och f�r att I m�n f�r�ka eder mycket,
s�som HERREN, dina f�ders Gud, har lovat dig -- ett land som
flyter av mj�lk och honung.
4. H�r, Israel! HERREN, v�r gud, HERREN �r en.
5. Och du skall �lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av
all din sj�l och av all din kraft.
6. Dessa ord som jag i dag giver dig skall du l�gga p� ditt hj�rta.
7. Och du skall insk�rpa dem hos dina barn och tala om f�r dem, n�r
du sitter i ditt hus och n�r du g�r p� v�gen, n�r du l�gger dig
och n�r du st�r upp.
8. Och du skall binda dem s�som ett tecken p� din hand, och de
skola vara s�som ett m�rke p� din panna.
9. Och du skall skriva dem p� d�rrposterna i ditt hus och p� dina
portar.
10. N�r nu HERREN, din Gud, l�ter dig komma in i det land som han
med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob, att giva
dig -- stora och vackra st�der, som du icke har byggt,
11. och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, ving�rdar och
olivplanteringar, som du icke har planterat -- och n�r du d�
�ter och bliver m�tt,
12. s� tag dig till vara f�r att f�rg�ta HERREN, som har f�rt dig ut
ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
13. HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tj�na, och
vid hans namn skall du sv�rja.
14. I skolen icke f�lja efter andra gudar, n�gon av de folks gudar,
som bo runt omkring eder.
15. ty en nit�lskande Gud �r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
du m� taga dig till vara, s� att icke HERRENS, din Guds, vrede
uppt�ndes mot dig, och han utrotar dig fr�n jorden.
16. I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, s�som I frestaden honom i
Massa.
17. I skolen troget h�lla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesb�rd
och stadgar som han hat givit dig.
18. Och du skall g�ra vad r�tt och gott �r i HERRENS �gon, f�r att
det m� g� dig v�l, och f�r att du m� komma in i det goda land
som HERREN med ed har lovat �t dina f�der, och taga det i
besittning,
19. d�rigenom att han driver undan f�r dig all dina fiender, s�som
HERREN har lovat.
20. N�r din son i framtiden fr�gar dig: �Vad betyda de vittnesb�rd
och stadgar och r�tter som HERREN, v�r Gud, har givit eder?�
21. d� skall du svara din son: �Vi voro Faraos tr�lar i Egypten, men
med stark hand f�rde HERREN oss ut ur Egypten.
22. Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
p� Farao och hela hans hus inf�r v�ra �gon.
23. Men oss f�rde han ut d�rifr�n, f�r att l�ta oss komma in och
giva oss det land som han med ed har lovat �t v�ra f�der.
24. Och HERREN bj�d oss att g�ra efter all dessa stadgar och att
frukta HERREN, v�r Gud, f�r att det alltid skulle g� oss v�l, i
det att han beh�lle oss vid liv, s�som ock hittills har skett.
25. Och det skall l�nda oss till r�ttf�rdighet, n�r vi h�lla och
g�ra efter alla dessa bud, inf�r HERREN, v�r Guds, ansikte,
s�som han har bjudit oss.�
*05/07 Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet
Befallning om kanan�ernas
tillspillogivning.
1. N�r HERREN, din Gud l�ter dig komma in i det land di du nu g�r,
f�r att taga i besittning, och n�r han f�r dig f�rjagar stora
folk -- hetiterna, girgas�erna, amor�erna, kanan�erna,
periss�erna, hiv�erna och jebus�erna, sju folk, st�rre och
m�ktigare �n du --
2. n�r HERREN, din Gud, giver dessa i ditt v�ld och du sl�r dem, d�
skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta f�rbund med
dem eller visa dem n�d.
3. Du skall icke befrynda dig med dem; dina d�ttrar skall du icke
giva �t deras s�ner, och deras d�ttrar skall du icke taga till
hustrur �t dina s�ner.
4. Ty de skola d� f�rleda dina s�ner att vika av ifr�n mig och
tj�na andra gudar, och HERRENS vrede skall d� uppt�ndas mot eder
och han skall med hast f�rg�ra dig.
5. Utan s� skolen I g�ra med dem I skolen bryta ned deras altaren
och sl� s�nder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
br�nna upp deras bel�ten i eld.
6. Ty du �r ett folk som �r helgat �t HERREN, din Gud; dig har
HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framf�r
alla andra folk p� jorden.
7. Icke d�rf�r att I voren st�rre �n alla andra folk var det som
HERREN f�ste sig vid eder och utvalde eder, ty I �ren ju mindre
�n alla andra folk;
8. utan d�rf�r att HERREN �lskade eder och ville h�lla den ed som
han hade svurit f�der, d�rf�r f�rde HERREN eder ut med stark
hand och f�rlossade dig ur tr�ldomshuset, ur Faraos, den
egyptiske konungens, hand.
9. S� skall du nu veta att HERREN, din Gud, �r den r�tte Guden, den
trofaste Guden, som h�ller f�rbund och bevarar n�d intill
tusende led, n�r man �lskar honom och h�ller hans bud,
10. men som utan f�rskoning vederg�ller och f�rg�r dem som hata
honom. Han dr�jer icke, n�r det g�ller dem som hata honom; utan
f�rskoning vederg�ller han dem.
11. S� h�ll nu de bud och stadgar och r�tter som jag i dag giver
dig, och g�r efter dem.
12. Om I nu h�ren dessa r�tter och h�llen dem och g�ren efter dem,
s� skall HERREN, din Gud, till l�n d�rf�r l�ta sitt f�rbund och
sin n�d best�, vad han med ed lovade dina f�der.
13. Han skall d� �lska dig och v�lsigna sitt livs frukt och din
marks frukt, din s�d, ditt vin och din olja, dina f�kreaturs
avf�da och din sm�boskaps avel, i det land som han med ed har
lovat dina f�der att giva dig.
14. V�lsignad skall du bliva framf�r alla andra folk; bland dina m�n
och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
boskap.
15. Och HERREN skall avv�nda fr�n dig all krankhet; ingen av
Egyptens alla sv�ra sjukdomar, som du v�l k�nner, skall han
l�gga p� dig; han skall i st�llet l�ta dem komma �ver alla dem
som hata dig.
16. Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
utrota; du skall icke visa dem n�gon skonsamhet. Du skall icke
heller tj�na deras gudar, ty detta kunde bliva en snara f�r dig.
17. Om du ock s�ger vid dig sj�lv: �Dessa folk �ro st�rre �n jag;
huru skall jag kunna f�rdriva dem?�,
18. s� m� du dock icke frukta f�r dem; du skall t�nka p� vad HERREN,
din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
19. p� de stora hems�kelser som du med egna �gon s�g, och p� de
tecken och under och p� den starka hand och utr�ckta arm varmed
HERREN, din Gud, f�rde dig ut. P� samma s�tt skall HERREN, din
Gud, nu g�ra med alla de folk som du fruktar f�r.
20. D�rtill skall HERREN, din Gud, s�nda getingar �ver dem, till
dess att de som �ro kvar och h�lla sig g�mda f�r dig hava blivit
utrotade.
21. Du m� icke f�rskr�ckas f�r dem, ty HERREN, din Gud, �r mitt
ibland dig, en stod och fruktansv�rd Gud.
22. Och HERREN, din Gud, skall f�rjaga dessa hedningar f�r dig, men
blott sm�ningom. Du skall icke med hast f� f�rg�ra dem, p� det
att vilddjuren icke m� f�r�ka sig till din skada.
23. HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt v�ld och s�nda stor
f�rvirring bland dem, till dess att de f�rg�ras.
24. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
utrota till och med deras namn, s� att de icke mer finnas under
himmelen. Ingen skall kunna st� dig emot, till dess du har
f�rgjort dem.
25. Deras gudabel�ten skola I br�nna upp i eld. Du skall icke hava
beg�relse till det silver och det guld som finnes p� dem, och
icke taga n�got av detta f�r din r�kning, p� det att du icke m�
sn�rjas d�rav; ty en styggelse �r det f�r HERREN, din Gud.
26. Och du skall icke l�ta n�gon styggelse komma in i ditt hus, p� det
att du icke ocks� sj�lv m� bliva given till spillo. Du skall
r�kna det s�som en sk�ndlighet och en styggelse, ty det �r givet
till spillo.
*05/08 Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet
Herrens v�lg�rningar mot Israel under
�kenvandringen. Varning f�r �vermod och
ogudaktighet.
1. Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I h�llen, och efter
dem skolen I g�ra, f�r att I m�n komma in i och taga i
besittning det land som HERREN med ed har lovat �t edra
f�der.
2. Och du skall komma ih�g allt vad som har skett p� den v�g HERREN,
din Gud, nu i fyrtio �t har l�tit dig vandra i �knen, f�r att
tukta dig och pr�va dig, s� att han kunde f�rnimma vad som var i
ditt hj�rta: om du ville h�lla hans bud eller icke.
3. Ja, han tuktade dig och l�t dig hungra, och han gav dig manna
att �ta, en mat som du f�rut icke visste av, och som icke heller
dina f�der visste av; p� det att han skulle l�ra dig f�rst� att
m�nniskan lever icke allenast av br�d, utan att hon lever av
allt det som utg�r av HERRENS mun.
4. Dina kl�der blevo icke utslitna p� dig, och din fot svullnade
icke under dessa fyrtio �r.
5. S� skall du d� f�rst� i ditt hj�rta att HERREN, din Gud, fostrar
dig, s�som en man fostrar sin son;
6. och du skall h�lla HERRENS, din Guds, bud, s� att du vandrar p�
hans v�gar och fruktar honom.
7. Ty HERREN, din Gud, l�ter dig nu komma in i ett gott land, ett
land d�r vattenb�ckar, k�llor och djupa vatten fl�da fram i
dalar och p� berg,
8. ett land med vete och korn, med vintr�d, fikontr�d och
granattr�d, ett land med �dla olivtr�d och med honung,
9. ett land d�r du icke skall �ta ditt br�d i torftighet, d�r intet
skall fattas dig, ett land vars stenar inneh�lla j�rn, och ur
vars berg du skall bryta koppar.
10. D�r skall du �ta och bliva m�tt, och du skall s� lova HERREN,
din Gud, f�r det goda land som han har givit dig.
11. Tag dig d� till vara f�r att f�rg�ta HERREN, din Gud, s� att du
icke h�ller hans bud och r�tter och stadgar, som jag i dag giver
dig.
12. Ja, n�r du �ter och bliver m�tt, och bygger vackra hus och bor i
dem,
13. n�r dina f�kreatur och din sm�boskap f�r�kas, och ditt silver
och guld f�r�kas, och allt annat du har f�r�kas,
14. d� m� ditt hj�rta icke bliva h�gmodigt, s� att du f�rg�ter
HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur
tr�ldomshuset.
15. och som har lett dig genom den stora och fruktansv�rda �knen,
bland giftiga ormar och skorpioner, �ver f�rtorkad mark, d�r
intet vatten �t dig komma ut ur den h�rda klippan,
16. och som gav dig manna att �ta i �knen, en mat som dina f�der
icke visste av -- detta p� det att han skulle tukta dig och
pr�va dig, f�r att sedan kunna g�ra dig gott.
17. Du m� icke s�ga vid dig sj�lv: �Min egen kraft och min hands
styrka har f�rskaffat mig denna rikedom�,
18. utan du m� komma ih�g att det �r HERREN, din Gud, som giver dig
kraft att f�rv�rva rikedom, d�rf�r att han vill uppr�tta det
f�rbund som han med ed har ing�tt med dina f�der -- s�som och
hittills har skett.
19. Men om du f�rg�ter HERREN, din Gud, och f�ljer efter andra gudar
och tj�nar dem och tillbeder dem, s� betygar jag i dag inf�r eder
att I f�rvisso skolen f�rg�s.
20. P� samma s�tt som hedningarna som HERREN f�rg�r f�r eder skolen
ocks� I d� f�rg�s, d�rf�r att I icke h�rden HERRENS, eder Guds
r�st.
*05/09 Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet
Israels olydnad under �kenvandringen.
1. H�r, Israel! Du g�r nu �ver Jordan, f�r att komma ditin och
underl�gga dig folk, st�rre och m�ktigare �n du, st�der, stora
och bef�sta upp mot himmelen,
2. anakiternas stora och resliga folkstam, som du sj�lv k�nner, och
om vilken du har h�rt att man s�ger: �Vem kan st� emot Anaks
barn!�
3. S� skall du nu veta att HERREN, din Gud, �r den som g�r framf�r
dig, s�som en f�rt�rande eld; han skall f�rg�ra dem, och han
skall f�rg�ra dem, och han skall �dmjuka dem f�r dig, och du
skall f�rdriva dem och utrota dem med hast, s�som HERREN har
lovat dig.
4. D� nu HERREN, din Gud, driver dem undan f�r dig, m� du icke s�ga
vid dig sj�lv: �F�r min r�ttf�rdighets skull har HERREN l�tit
mig komma in i detta land och taga det i besittning.� Ty dessa
hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN f�rdriver dem
f�r dig.
5. Icke din r�ttf�rdighet och din r�ttsinnighet �r det som g�r att
du f�r komma in i deras land och taga det i besittning, utan
dessa hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN, din
Gud, f�rdriver dem f�r dig. S� vill ock HERREN uppfylla vad han
med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.
6. D�rf�r m� du nu veta att det icke �r din r�ttf�rdighet som g�r
att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
besittning; ty du �r ett h�rdnackat folk.
7. Kom ih�g, f�rg�t icke, huru du i �knen f�rt�rnade HERREN, din
Gud. Allt ifr�n den dag d� du drog ut ur Egyptens land, �nda
till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstr�viga mot
HERREN.
8. Vid Horeb f�rt�rnaden I HERREN, och HERREN vredgades p� eder, s�
att han ville f�rg�ra eder.
9. N�r jag hade stigit upp p� berget f�r att taga emot
stentavlorna, det f�rbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
eder, stannade jag p� berget i fyrtio dagar och fyrtio n�tter,
utan att �ta och utan att dricka.
10. Och HERREN gav mig de tv� stentavlorna, p� vilka Gud hade
skrivit med sitt finger; vad d�r stod var alldeles lika med de
ord HERREN hade talat med eder p� berget ur elden, den dag d� I
voren f�rsamlade d�r.
11. Och n�r de fyrtio dagarna och de fyrtio n�tterna voro f�rlidna,
gav HERREN mig de tv� stentavlorna, f�rbundets tavlor.
12. Och HERREN sade till mig: �St� upp och g� med hast ned
h�rifr�n, ty ditt folk, som du har f�rt ut ur Egypten, har tagit
sig till, vad f�rd�rvligt �r. De hava redan vikit av ifr�n den
v�g som jag bj�d dem g�; de hava gjort sig ett gjutet bel�te.�
13. Och HERREN talade till mig och sade: �jag har sett att detta
folk �r ett h�rdnackat folk.
14. L�mna mig i fred, ty jag vill f�rg�ra dem och utpl�na deras
namn, s� att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
sedan g�ra till ett folk som �r m�ktigare och st�rre �n detta.�
15. D� v�nde jag mig om och steg ned fr�n berget, som brann i eld;
och jag hade i mina b�da h�nder f�rbundets tv� tavlor.
16. Och jag fick d� se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
haden gjort eder en gjuten kalv; s� haden I redan vikit av ifr�n
den v�g som HERREN hade bjudit eder g�.
17. D� fattade jag i de b�da tavlorna och kastade dem ifr�n mig med
b�da h�nderna och slog s�nder dem inf�r edra �gon.
18. Och jag f�ll ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s�, likasom f�rra
g�ngen i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, utan att �ta och utan
att dricka, f�r all den synds skulle som I haden beg�tt genom
att g�ra vad ont var i HERRENS �gon, till att f�rt�rna honom.
19. Ty jag fruktade f�r den vrede och f�rbittring mot eder, av
vilken HERREN hade blivit s� uppfylld att han ville f�rg�ra
eder. Och HERREN h�rde mig �ven denna g�ng.
20. Ocks� p� Aron blev HERREN mycket vred, s� att han ville f�rg�ra
honom, och jag bad d� j�mv�l f�r Aron.
21. Sedan tog jag kalven, syndabel�tet som I haden gjort, och br�nde
den i eld och krossade s�nder den v�l, till dess att den blev
fint stoft, och det stoftet kastade jag i b�cken som fl�t ned
fr�n berget.
22. I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava f�rt�rnaden I ock
HERREN.
23. Och n�r HERREN ville s�nda eder �stad fr�n Kades-Barnea och
sade: �Dragen upp och intagen det land som jag har givit
eder�, d� voren I genstr�viga mot HERREN, eder Guds, befallning
och trodden honom icke och h�rden icke hans r�st.
24. Ja, genstr�viga haven I varit mot HERREN allt ifr�n den dag d�
jag l�rde k�nna eder.
25. S� f�ll jag d� ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s� i de fyrtio
dagarna och de fyrtio n�tterna; ty HERREN hade sagt att han
ville f�rg�ra eder.
26. Och jag bad till HERREN och sade: �Herre, HERRE, f�rd�rva icke
ditt folk och din arvedel, som du har f�rlossat med din stora
makt, och som du med stark hand har f�rt ut ur Egypten.
27. T�nk p� dina tj�nare Abraham, Isak och Jakob, se icke p� detta
folks h�rdhet, ogudaktighet och synd;
28. p� det att man icke m� s�ga i det land varur du har f�rt oss ut:
'D�rf�r att HERREN, icke f�rm�dde f�ra dem in i det land som han
hade lovat �t dem, och d�rf�r att han hatade dem, f�rde han dem
ut och l�t dem d� i �knen.'
29. De �ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f�rt ut med din
stora kraft och din utr�ckta arm.�
*05/10 Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet
De nya tavlorna. Arons d�d.
Avskiljandet av Levi stam. Uppmaning
till lydnad mot Herrens bud.
1. P� den tiden sade HERREN till mig: �Hugg ut �t dig tv�
stentavlor, likadana som de f�rra voro, och stig upp till mig p�
berget; g�r dig och en ark av tr�.
2. Och sedan jag har skrivit p� tavlorna samma ord som stodo p� de
f�rra tavlorna, vilka du slog s�nder, skall du l�gga dem i
arken.�
3. S� gjorde jag d� en ark av akacietr� och h�gg ut tv� stentavlor,
likadana som de f�rra voro. Och jag steg upp p� berget och hade
med mig de tv� tavlorna.
4. Och han skrev p� tavlorna detsamma som var skrivet f�rra g�ngen,
de tio ord som HERREN hade talat till eder p� berget ur elden,
den dag d� I voren f�rsamlade d�r. Och HERREN gav dem �t mig.
5. Sedan v�nda jag mig om och steg ned fr�n berget och lade
tavlorna i arken som jag hade gjort, och d�r fingo de ligga,
s�som HERREN hade bjudit mig.
6. Och Israels barn br�to upp fr�n Beerot-Bene-Jaakan och t�gade
till Mosera. D�r dog Aron och blev d�r ocks� begraven; och hans
som Eleasar blev pr�st i hans st�lle.
7. D�rifr�n br�to de upp och t�gade till Gudgoda, och fr�n Gudgoda,
och fr�n Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p�
vattenb�ckar.
8. P� den tiden avskilde HERREN Levi stam till att b�ra HERRENS
f�rbundsark, till att st� inf�r HERRENS ansikte och g�ra tj�nst
inf�r honom, och till att v�lsigna i hans namn, s�som den har
att g�ra �nnu i dag.
9. D�rf�r fick Levi ingen lott eller arvedel j�mte sina br�der.
HERREN �r hans arvedel, s�som HERREN, din Gud, har sagt honom.
10. Och jag stannade p� berget lika l�nge som f�rra g�ngen, fyrtio
dagar och fyrtio n�tter; och HERREN h�rde mig ocks� denna g�ng:
HERREN ville icke f�rd�rva mig.
11. Och HERREN sade till mig: �St� upp och g� �stad framf�r folket,
och l�t dem bryta upp, f�r att de m� komma in i och taga i
besittning det land som jag med ed har lovat deras f�der att
giva dem.�
12. Och nu Israel, var �r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
annat �n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
p� hans v�gar och �lskar honom, och att du tj�nar HERREN, din
Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l,
13. s� att du h�ller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
dig, p� det att det m� g� dig v�l?
14. Se, HERREN, din Gud, tillh�r himlarna och himlarnas himmel,
jorden och allt vad d�rp� �r;
15. men allenast vid dina f�der f�ste sig HERREN och �lskade dem;
och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
bland alla folk, s�som I nu sj�lva sen.
16. Omsk�ren d�rf�r edert hj�rtas f�rhud, och varen icke l�nge
h�rdnackade.
17. Ty HERREN, eder Gud, �r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
store, den v�ldige och fruktansv�rde Guden, som icke har
anseende till personen och icke tager mutor;
18. som skaffar den faderl�se och �nkan r�tt, och som �lskar
fr�mlingen och giver honom mat och kl�der.
19. D�rf�r skolen ocks� I �lska fr�mlingen; I haven ju sj�lva varit
fr�mlingar i Egyptens land.
20. HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tj�na, och till
honom skall du h�lla dig, och vid hans namn skall du sv�rja.
21. Han �r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
och underbara g�rningar som du med egna �gon har sett.
22. Sjuttio personer voro dina f�der, som drogo ned till Egypten,
men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik s�som himmelens
stj�rnor.
*05/11 Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet
Fortsatt uppmaning till lydnad mot
Herrens bud.
1. S� skall du nu �lska HERREN, din Gud, och h�lla vad han bjuder
dig h�lla, hans stadgar och r�tter och bud, alltid.
2. Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke
hava f�rnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har
fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
utr�ckta arm,
3. de tecken och g�rningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
konungen i Egypten, och med hela hans land,
4. och vad han gjorde med egyptiernas h�r, med deras h�star och
vagnar, huru han l�t R�da havets vatten str�mma �ver dem, n�r de
f�rf�ljde eder, och huru HERREN d� f�rgjorde dem, s� att de nu
icke mer �ro till;
5. och vad han gjorde med eder i �knen, �nda till dess I kommen
hit,
6. och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
s�nder, huru jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem med deras
hus och deras t�lt och allt levande som f�ljde dem, och detta
mitt i hela Israel.
7. Ty I haven ju med egna �gon sett alla de stora g�rningar som
HERREN har gjort.
8. S� h�llen d� alla de bud som jag i dag giver dig, p� det att I
med frimodighet m�n kunna g� in i och intaga det land dit I nu
dragen, f�r att taga det i besittning,
9. och p� det att I m�n l�nge leva i det land som HERREN med ed har
lovat edra f�der att giva �t dem och deras efterkommande, ett
land som flyter av mj�lk och honung.
10. Ty det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning, �r
icke s�som Egyptens land, varifr�n I haven dragit ut, d�r du
m�ste trampa upp vatten till den s�d du s�dde, s�som man g�r i
en k�kstr�dg�rd;
11. nej, det land dit I nu dragen, f�r att taga det i besittning, �r
ett land med berg och dalar, som f�r vatten att dricka genom
himmelens regn,
12. ett land som HERREN, din Gud, l�ter sig v�rda om, och p� vilket
HERRENS, din Guds, �gon best�ndigt vila, fr�n �rets begynnelse
till �rets slut.
13. Om i nu h�ren de bud som jag i dag giver eder, s� att I �lsken
HERREN, eder Gud, och tj�nen honom av allt edert hj�rta och av
all eder sj�l,
14. s� skall jag giva �t edert land regn i r�tt tid, h�stregn och
v�rregn, och du skall f� inb�rga din s�d och ditt vin och din
olja.
15. Och jag skall giva din boskap gr�s p� din mark; och du skall �ta
och bliva m�tt.
16. Men tagen eder till vara, l�ten icke edra hj�rtan bliva
f�rf�rda, s� att I viken av och tj�nen andra gudar och
tillbedjen dem;
17. ty d� skall HERRENS vrede uppt�ndas mot eder, och han skall
tillsluta himmelen, s� att regn icke faller och marken icke
giver sin gr�da; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
goda land som HERREN vill giva eder.
18. S� skolen I nu l�gga dessa mina ord p� edert hj�rta och edert
sinne, och I skolen binda dem s�som ett tecken p� eder hand, och
de skola vara s�som ett m�rke p� eder panna;
19. och I skolen l�ra edra barn dem, i det att du talar om dem, n�r
du sitter i ditt hus och n�r du st�r upp.
20. och du skall skriva dem p� d�rrposterna i ditt hus och p� dina
portar;
21. p� det att I och edra barn m�n l�nge f� bo i det land som HERREN
med ed har lovat edra f�der att giva dem, lika l�nge som
himmelen v�lver sig �ver jorden.
22. Ty om I h�llen alla dessa bud som jag giver eder och g�ren efter
dem, s� att I �lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p�
hans v�gar och h�llen eder till honom,
23. d� skall HERREN f�rdriva alla dessa folk f�r eder, och I skolen
underl�gga eder folk som �ro st�rre och m�ktigare �n I.
24. Var ort eder fot betr�der skall bliva eder. Fr�n �knen till
Libanon, ifr�n floden -- floden Frat -- �nda till V�stra havet
skall edert omr�de str�cka sig.
25. Ingen skall kunna st� eder emot. Fruktan och f�rskr�ckelse f�r
eder skall HERREN, eder Gud, l�ta komma �ver hela det land I
betr�den, s�som han har lovat eder.
26. Se, jag f�rel�gger eder i dag v�lsignelse och f�rbannelse:
27. v�lsignelse, om I h�ren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
giver eder,
28. och f�rbannelse, om I icke h�ren HERRENS, eder Guds, bud, utan
viken av ifr�n den v�g jag i dag bjuder eder g� och f�ljen efter
andra gudar, som I icke k�nnen.
29. Och n�r HERREN, din Gud, har l�tit dig komma in i det land dit
du nu g�r, f�r att taga det i besittning, skall du l�ta berget
Gerissim bliva platsen f�r v�lsignelsen och berget Ebal platsen
f�r f�rbannelsen.
30. (Dessa berg ligga, s�som k�nt �r, p� andra sidan Jordan, bortom
V�stra v�gen, i hedmarkskanan�ernas land, mitt emot Gilgal,
bredvid Mores terebintlund.)
31. Ty I g�n nu �ver Jordan, f�r att komma in i och taga i
besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
skolen taga det i besittning och bo d�r.
32. H�llen d� alla de stadgar och r�tter som jag i dag f�rel�gger
eder, och g�ren efter dem.
*05/12 Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet
Gudstj�nsten bunden vid en enda plats.
Varning f�r avguderi.
1. Dessa �ro de stadgar och r�tter som I skolen h�lla och iakttaga
i det land som HERREN, dina f�ders Gud, har givit dig till
besittning; s� l�nge I leven p� jorden skolen I h�lla dem.
2. I skolen i grund f�r�da alla platser d�r de folk som I
f�rdriven hava h�llit sin gudstj�nst, vare sig detta har skett
p� h�ga berg och h�jder eller n�gonst�des under gr�na tr�d.
3. I skolen bryta ned deras altaren och sl� s�nder deras stoder och
br�nna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabel�ten,
och I skolen utrota deras namn fr�n s�dana platser.
4. N�r I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke g�ra s�som de,
5. utan den plats som HERREN, eder Gud, utv�ljer inom n�gon av edra
stammar till att d�r f�sta sitt namn, denna boning skolen I s�ka
och dit skall du g�.
6. Och dit skolen I f�ra edra br�nnoffer och slaktoffer, eder
tionde, vad edra h�nder b�ra fram s�som offerg�rd, edra
l�ftesoffer och frivilliga offer och det f�rstf�dda av edra
f�kreatur och eder sm�boskap.
7. Och d�r skolen I �ta inf�r HERRENS, eder Guds, ansikte, och
gl�dja eder med edert husfolk �ver allt vad I haven f�rv�rvat,
allt varmed HERREN, din Gud, vara r�ttast;
8. I skolen d� icke g�ra s�som vi nu g�ra h�r, var och en vad honom
tyckes vara r�ttast.
9. I haven ju �nnu icke kommit till ro och till den arvedel som
HERREN, din Gud, vill giva dig.
10. Men n�r I haven g�tt �ver Jordan och bon i det land som HERREN,
eder Gud, vill giva eder till arvedel, och n�r han har l�tit
eder f� ro f�r alla edra fiender runt omkring, d� att I bon i
trygghet,
11. d� skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utv�ljer till
boning �t sitt namn f�ra allt vad jag nu bjuder eder: edra
br�nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h�nder b�ra
fram s�som offerg�rd, s� ock alla de utvalda l�ftesoffer som I
loven HERREN.
12. Och s� skolen I gl�dja eder inf�r HERREN, eder Guds, ansikte,
med edra s�ner och d�ttrar, edra tj�nare och tj�narinnor, och
med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
eller arvedel med eder.
13. Tag dig till vara f�r att offra dina br�nnoffer p� n�gon annan
plats som kan falla din in;
14. nej, p� den plats HERREN utv�ljer inom en av dina stammar, d�r
skall du offra dina br�nnoffer, och d�r skall du g�ra allt vad
jag eljest bjuder dig.
15. Dock f�r du, s� mycket dig lyster, slakta och �ta k�tt inom
vilken som helst av dina st�der, i m�n av den v�lsignelse som
HERREN, din Gud, giver dig. B�de den som �r oren och den som �r
ren m� �ta d�rav, s�som vore det gasell- eller hjortk�tt.
16. Men blodet skolen I icke f�rt�ra I skolen gjuta ut det p� jorden
s�som vatten.
17. Du f�r allts� icke hemma inom dina portar �ta tionde av din s�d,
ditt vin och din olja, ej heller det f�rstf�dda av dina
f�kreatur och din sm�boskap, ej heller n�got av de l�ftesoffer
som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
hand b�r fram s�som offerg�rd;
18. utan inf�r HERREN, din Guds, ansikte, p� den plats som HERREN,
din Gud, utv�ljer skall du �ta s�dant, med din son och din
dotter, din tj�nare och din tj�narinna, och med leviten som bor
inom dina portar; och s� skall du gl�dja dig inf�r HERRENS, din
Guds, ansikte �ver allt vad du har f�rv�rvat.
19. Tag dig till vara f�r att gl�mma bort leviten, s� l�nge du lever
i ditt land.
20. Om du allts�, n�r HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omr�de,
s�som han har lovat dig, t�nker s�: �Jag vill �ta k�tt� -- ifall
det nu lyster f�r dig att �ta k�tt -- s� m� du d� �ta k�tt, s�
mycket dig lyster.
21. Om den plats som HERREN, din Gud, utv�ljer till att d�r f�sta
sitt namn ligger f�r avl�gset f�r dig, s� m� du, i enlighet med
vad jag har bjudit dig, slakta av de f�kreatur och av den
sm�boskap som HERREN har givit dig, och �ta d�rav hemma inom
dina portar, s� mycket av din lyster.
22. Men du skall �ta p� samma s�tt som man �ter gasell- eller
hjortk�tt; b�de den som �r oren och den som �r ren m� �ta d�rav.
23. Allenast skall du vara st�ndaktig i att icke f�rt�ra blodet; ty
blodet �r sj�len, och sj�len skall du icke f�rt�ra med k�ttet.
24. Du skall icke f�rt�ra det; du skall gjuta ut det p� jorden s�som
vatten.
25. Du skall icke f�rt�ra det, p� det att det m� g� dig v�l och dina
barn efter dig, n�r du g�ra vad r�tt �r i HERRENS �gon.
26. Men de heliga g�vor som du vill b�ra fram, och dina l�ftesoffer,
dem skall du f�ra med dig till den plats som HERREN utv�ljer.
27. Och av dina br�nnoffer skall du offra b�de k�ttet och blodet p�
HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer d�remot skall v�l
blodet gjutas ut p� HERRENS, din Guds, altare, men k�ttet m� du
�ta.
28. Alla dessa bud som jag giver dig skall du h�lla och h�ra, f�r
att det m� g� dig v�l och dina barn efter dig, till evig tid,
n�r du g�r var gott och r�tt �r i HERRENS, din Guds, �gon.
29. N�r HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
kommer, f�r att f�rdriva dem f�r dig, n�r du allts� har
f�rdrivit dessa och bosatt dig i deras land,
30. tag dig d� till vara f�r att bliva sn�rjd, s� att du efterf�ljer
dem, sedan de hava blivit f�rgjorda f�r dig; fr�ga icke efter
deras gudar, s� att du s�ger: �P� vad s�tt h�llo dessa folk sin
gudstj�nst? S� vill ocks� jag g�ra.�
31. Nej, p� det s�ttet skall icke du g�ra, n�r du tillbeder HERREN,
din Gud, ty allt som �r en styggelse f�r HERREN, och som han
hatar, det hava de gjort till sina gudars �ra; ja, de g� s�
l�ngt att de br�nna upp sina s�ner och d�ttrar i eld �t sina
gudar.
32. Allt vad jag bjuder eder, det skolen I h�lla och g�ra. Du skall
icke l�gga n�got d�rtill och icke taga n�got d�rifr�n.
*05/13 Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet
Om f�rf�relse till avguderi.
1. Om en profet eller en som har dr�mmar uppst�r bland dig, och han
utlovar �t dig n�got tecken eller under,
2. och sedan det tecken eller under, verkligen intr�ffar, varom han
talade med dig, i det att han sade: �L�t oss efterf�lja och
tj�na andra gudar, som I icke k�nnen�,
3. s� skall du �nd� icke h�ra p� den profetens ord eller p� den
dr�mmaren, ty HERREN, eder Gud, s�tter eder d�rmed allenast p�
prov, f�r att f�rnimma om I �lsken HERREN, eder Gud, av allt
edert hj�rta och av all eder sj�l.
4. HERREN, eder Gud, skolen I efterf�lja, honom skolen I frukta,
hans bud skolen I h�lla, hans r�st skolen I h�ra, honom skolen I
tj�na, och till honom skolen I h�lla eder.
5. Men den profeten eller dr�mmaren skall d�das, ty han predikade
avfall fr�n HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur Egyptens
land och f�rlossat dig ur tr�ldomshuset; och han ville f�rf�ra
dig till att �vergiva den v�g som HERREN, din Gud, har bjudit
dig att vandra. Du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
6. Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
eller hustrun i din famn, eller din v�n som �r f�r dig s�som
ditt eget liv, om n�gon av dessa i hemlighet vill f�rleda dig, i
det han s�ger: �L�t oss g� �stad och tj�na andra gudar, som
varken du eller dina f�der hava k�nt�
7. -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, n�ra dig eller
fj�rran ifr�n dig, fr�n jordens ena �nda till den andra --
8. s� skall du icke g�ra honom till viljes eller h�ra p� honom. Du
skall icke visa honom n�gon skonsamhet eller hava misskund och
undseende med honom,
9. utan du skall dr�pa honom: f�rst skall din egen hand lyftas mot
honom f�r att d�da honom, och sedan hela folkets hand.
10. Och du skall stena honom till d�ds, d�rf�r att han s�kte f�rf�ra
dig till att �vergiva HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur
Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
11. Och hela Israel skall h�ra detta och frukta, och man skall sedan
icke mer g�ra n�got s�dant ont bland dig.
12. Om du f�r h�ra att man i n�gon av de st�der, som HERREN vill
giva dig till att bo i, ber�ttar
13. att m�n hava uppst�tt bland dig, onda m�n som f�rf�ra inv�narna
i sin stad, i det att de s�ga: �L�t oss g� �stad och tj�na andra
gudar, som I icke k�nnen�,
14. s� skall du noga unders�ka och rannsaka och efterforska; om det
d� befinnes vara sant och visst att en s�dan styggelse har
blivit f�r�vad bland dig,
15. s� skall du sl� den stadens inv�nare med sv�rdsegg; du skall
giva den och allt vad d�ri �r till spillo; ocks� boskapen d�r
skall du sl� med sv�rdsegg.
16. Och allt byte du f�r d�r skall du samla ihop mitt p� torget, och
d�refter skall du br�nna upp staden i eld, med allt byte du f�r
d�r, s�som ett heloffer �t HERREN, din Gud; den skall bliva en
grush�g f�r ev�rdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
17. L�t intet av det tillspillogivna l�da vi din hand, p� det att
HERREN m� v�nda sig ifr�n sin vredes gl�d och l�ta barmh�rtighet
vederfaras dig och f�rbarma sig �ver dig och f�r�ka dig, s�som
han med ed har lovat dina f�der att g�ra,
18. om du n�mligen h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller
alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g�r vad r�tt �r i
HERRENS, din Guds, �gon.
*05/14 Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet
F�rbjudna sorgetecken. Rena och orena
djur. Tionde.
1. I �ren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista n�gra
m�rken p� eder eller g�ra eder skalliga ovanf�r pannan f�r n�gon
d�d;
2. ty du �r ett folk som �r helgat �t Herren, din Gud, och dig
har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framf�r alla
andra folk p� jorden.
3. Du skall icke �ta n�got som �r en styggelse.
4. Dessa �ro de fyrfotadjur som I f�n �ta: f�kreatur, f�r och
getter, hjort,
5. gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
semer,
6. alla de fyrfotadjur som hava kl�var och hava dem helkluvna
i tv� h�lfter, och som idissla; s�dana fyrfotadjur f�n I
�ta.
7. Men dessa skolen I icke �ta av de idisslande djuren och av
dem som hava genomkluvna kl�var: kamelen, haren och klippdassen,
ty de idissla v�l, men de hava icke kl�var, de skola g�lla f�r
eder som orena;
8. svinet, ty det har v�l kl�var, men det idisslar icke, det skall
g�lla f�r eder s�som orent. Av dessa djurs k�tt skolen I icke
�ta, ej heller skolen I komma vid deras d�da kroppar.
9. Detta �r vad I f�n �ta av allt det som lever i vattnet: allt det
som har fenor och fj�ll f�n I �ta.
10. Men intet som icke har fenor och fj�ll skolen I �ta; det skall
g�lla f�r eder s� som orent.
11. Alla rena f�glar f�n I �ta.
12. Men dessa f�glar skolen I icke �ta: �rnen, lammgamen, havs�rnen,
13. raaf�geln, falken, gladan med dess arter,
14. alla slags korpar efter deras arter,
15. strutsen tahemasf�geln, fiskm�sen, h�ken med dess arter,
16. ugglan, uven tinsemetf�geln,
17. pelikanen, asgamen, dykf�geln,
18. h�gern, regnpiparen med dess arter, h�rf�geln och fl�dermusen.
19. Alla flygande sm�djur skola ock g�lla f�r eder s�som orena, de
skola icke �tas.
20. Men alla rena flygande djur f�n I �ta.
21. I skolen icke �ta n�got sj�lvd�tt; �t fr�mlingen som bo inom
dina portar m� du giva s�dant, och han m� �ta det; eller ock m�
du s�lja det �t en utl�nning. Ty du �r ett folk som �r helgat
HERREN, din Gud.
Du skall icke koka en killing i dess moders mj�lk.
22. Tionde skall du giva av all s�desgr�da som f�r vart �r v�xer p�
din �ker,
23. och du skall �ta den inf�r Herrens, din Guds, ansikte, p� den
plats som han utv�ljer till boning �t sitt namn: tionden av din
s�d, ditt vin och din olja, s� ock din f�rstf�dda av dina
f�kreatur och din sm�boskap; ty du skall l�ra att frukta Herren,
din Gud, alltid.
24. Men om v�gen �r dig f�r l�ng, s� att du icke f�rm�r f�ra det
dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utv�ljer till att
d�r f�sta sitt namn ligger f�r avl�gset f�r dig -- d� nu Herren,
din Gud, v�lsigna dig --
25. s� m� du s�lja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
och g� till den plats som Herren, din Gud, utv�ljer.
26. Och du m� k�pa f�r penningarna vadhelst dig lyster f�kreatur
eller sm�boskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
du eljest kan �stunda; och s� skall du h�lla m�ltid d�r inf�r
HERRENS, din Guds, ansikte och gl�dja dig med ditt husfolk.
27. Och leviten som bor inom dina portar skall du d� icke gl�mma
bort, ty han har ingen lott eller arvedel j�mte dig.
28. Vid slutet av vart tredje �r skall du avskilja all tionde av vad
du har f�tt i avkastning under det �ret och l�gga upp det inom
dina st�der.
29. Och sedan skall leviten f� komma, han som ingen lott eller
arvedel har j�mte dig, s� ock fr�mlingen och den faderl�se och
�nkan som bo inom dina portar; och d� skola �ta och bliva
m�tta. S� skall du g�ra, f�r att Herren din Gud, m� v�lsigna dig
i alla dina h�nders verk, i allt vad du g�r.
*05/15 Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet
Fri�r. Det f�rstf�dda bland husdjuren.
1. Vart sjunde �r skall du l�ta vara ett fri�r.
2. Och s� skall f�rh�lla sig med det fri�ret: Var l�ngivare som har
l�nat n�got �t sin n�sta skall d� eftersk�nka sin fordran. Han
f�r d� icke kr�va sin n�sta och broder, ty ett HERRENS fri�r
har d� blivit utlyst.
3. En utl�nning m� du kr�va, men om du har n�got att fordra av din
broder, skall du eftersk�nka det.
4. Dock borde r�tteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
skall rikligen v�lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
giva dig till besittning, s�som din arvedel,
5. allenast du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller alla
dessa bud som jag i dag giver dig och g�r efter dem.
6. Ty Herren, din Gud, skall v�lsigna dig, s�som han har lovat dig;
och du skall giva l�n �t m�nga folk, men sj�lv skall du icke
beh�va l�na av n�gon, och du skall r�da �ver m�nga folk, men de
skola icke r�da �ver dig.
7. Om n�gon fattig finnes hos dig, en av dina br�der inom n�gon av
dina st�der, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s�
skall du icke f�rstocka ditt hj�rta och tillsluta din hand f�r
denne din fattige broder,
8. utan du skall g�rna �ppna din hand f�r honom och g�rna l�na
honom vad han beh�ver i sin brist.
9. Tag dig till vara, s� att icke den onda tanken uppst�r i ditt
hj�rta: �Det sjunde �ret, fri�ret, �r n�ra�, och att du s� ser
med ont �ga p� din fattige broder och icke giver honom n�got;
han kan d� ropa �ver dig till Herren, och s� kommer synd att
vila p� dig.
10. G�rna skall du giva �t honom, och ditt hj�rta skall icke vara
motvilligt, n�r du giver �t honom, ty f�r en s�dan g�vas skull
skall Herren, din Gud, v�lsigna dig i alla dina verk, i allt vad
du f�retager dig.
11. Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, d�rf�r bjuder jag dig
och s�ger: Du skall g�rna �ppna din hand f�r din broder, f�r de
arma och fattiga som du har i ditt land.
12. Om n�gon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
har s�lt sig till dig och tj�nat dig i sex �r, s� skall du p�
det sjunde �ret sl�ppa honom fri ur din tj�nst;
13. och n�r du sl�pper honom fri ur din tj�nst, skall du icke l�ta
honom g� med tomma h�nder.
14. Du skall fastmer f�rse honom med g�vor fr�n din hjord, fr�n din
loge och fr�n din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
v�lsignat dig skall du giva honom.
15. Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egyptens
land, och att Herren, din Gud, har f�rlossat dig; d�rf�r bjuder
jag dig detta i dag.
16. Men om s� skulle h�nda, att han s�ger till dig att han icke vill
l�mna dig, d�rf�r att han �lskar dig och ditt hus, eftersom han
har haft det gott hos dig,
17. s� skall du taga en syl och sticka den genom hans �ra in i
d�rren; d�refter skall han vara din tr�l ev�rdligen. Med din
tj�narinna skall du g�ra p� samma s�tt.
18. Du skall icke tycka det vara h�rt att du m�ste sl�ppa din
tj�nare fri ur din tj�nst; i sex �r har han ju berett dig
dubbelt s� stor f�rm�n som n�gon avl�nad legodr�ng. S� skall
Herren, din Gud, v�lsigna dig i allt vad du g�r.
19. Allt f�rstf�tt av hank�n, som f�des bland dina f�kreatur och din
sm�boskap, skall du helga �t Herren, din Gud; du skall icke vid
ditt arbete begagna det som �r f�rstf�tt bland dina f�kreatur,
icke heller skall du klippa ullen p� det som �r f�rstf�tt bland
din sm�boskap.
20. Inf�r Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk f�r
vart �r �ta det p� den plats som Herren utv�ljer.
21. Men om djuret har n�got lyte, om det �r halt eller blint eller
har n�got annat ont lyte, s� skall du icke offra det �t Herren,
din Gud.
22. Inom dina st�der m� du d� �ta det; b�de den som �r oren och den
som �r ren m� �ta d�rav, s�som vore det gasell- eller hjortk�tt.
23. Men blodet skall du icke f�rt�ra; du skall gjuta ut det p�
jorden s�som vatten.
*05/16 Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet
De tre stora h�gtiderna. Domare. Aseror
och stoder.
1. Tag i akt m�naden Abib och h�ll Herrens, din Guds, p�skh�gtid;
ty i m�naden Abib f�rde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
natten.
2. Du skall d� slakta p�skoffer �t Herren. din Gud, av sm�boskap
och f�kreatur, p� den plats som Herren utv�ljer till boning �t
sitt namn.
3. Du skall icke �ta n�got syrat d�rtill; i sju dagar skall du �ta
osyrat br�d d�rtill, betryckets br�d. Ty med hast m�ste du draga
ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar m� du d�rf�r komma
ih�g den dag d� du drog ut ur Egyptens land.
4. I sju dagar m� man icke se n�gon surdeg hos dig, i hela ditt
land; och av det som du slaktar om aftonen p� den f�rsta dagen
skall intet k�tt l�mnas kvar �ver natten till morgonen.
5. Du f�r icke slakta p�skoffret inom vilken som helst av de st�der
som Herren, din Gud, vill giva dig,
6. utan du skall g� till den plats som Herren, din Gud, utv�ljer
till boning �t sitt namn, och d�r skall du slakta p�skoffret om
aftonen, n�r solen g�r ned den tid p� dagen, d� den drog ut ur
Egypten.
7. Och du skall koka det och �ta det p� den plats som Herren, din
Gud, utv�ljer; sedan m� du om morgonen v�nda tillbaka och g� hem
till dina hyddor.
8. I sex dagar skall du �ta osyrat br�d, och p� sjunde dagen �r
Herrens, din Guds, h�gtidsf�rsamling; d� skall du icke g�ra
n�got arbete.
9. Sju veckor skall du r�kna �t dig; fr�n den dag d� man begynner
sk�ra s�den skall du r�kna sju veckor.
10. D�refter skall du h�lla Herrens, din Guds, veckoh�gtid och b�ra
fram din hands frivilliga g�va, som du m� giva efter r�d och
l�genhet, alltefter m�ttet av den v�lsignelse som Herren, din
Gud, har givit dig.
11. Och inf�r Herrens, din Guds, ansikte skall du gl�dja dig p� den
plats som Herren, din Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn, du
sj�lv med din son och din dotter, din tj�nare och tj�narinna,
och med leviten som bor inom dina portar, och fr�mlingen, den
faderl�se och �nkan som du har hos dig.
12. Och du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i
Egypten, och s� h�lla dessa stadgar och g�ra efter dem.
13. L�vhyddoh�gtiden skall du h�lla, i sju dagar, n�r du inb�rgar
avkastningen av din loge och av din vinpress.
14. Och du skall gl�dja dig vid denna din h�gtid, med din son och
din dotter, din tj�nare och din tj�narinna, med leviten, med
fr�mlingen, den faderl�se och �nkan som bo inom dina portar.
15. I sju dagar skall du h�lla Herrens, din Guds, h�gtid, p� den
plats som Herren utv�ljer; ty Herren, din Gud, skall v�lsigna
dig i all den avkastning du f�r och i dina h�nders alla verk,
och du skall vara uppfylld av gl�dje.
16. Tre g�nger om �ret skall allt ditt mank�n tr�da fram inf�r
Herrens, din Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer: vid
det osyrade br�dets h�gtid, vid veckoh�gtiden och vid
l�vhyddoh�gtiden. Men med tomma h�nder skall ingen tr�da fram
inf�r Herrens ansikte,
17. utan var och en skall: giva vad hans hand f�rm�r, alltefter
m�ttet av den v�lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
18. Domare och tillsyningsm�n skall du tills�tta �t dig inom alla de
st�der som Herren, din Gud, vill giva dig, f�r dina s�rskilda
stammar; de skola d�ma folket med r�ttvis dom.
19. Du skall icke vr�nga r�tten och icke hava anseende till
personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor f�rblinda de
visas �gon och f�rvrida de r�ttf�rdigas sak.
20. R�ttf�rdighet, r�ttf�rdighet skall du eftertrakta, f�r att du m�
leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
giva dig.
21. Du skall icke plantera �t dig Aseror av n�got slags tr�d, vid
sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall g�ra �t
dig;
22. icke heller skall du resa �t dig n�gon stod, ty s�dant hatar
Herren, din Gud.
*05/17 Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet
Straff f�r avguderi. F�reskrifter om
domare och konungar.
1. Du skall icke offra �t Herren, din Gud, n�got djur av
f�kreaturen eller av sm�boskapen, som har n�got lyte eller n�got
annat fel, ty s�dant �r en styggelse f�r Herren, din Gud.
2. Om bland dig, inom n�gon av de st�der som Herren, din Gud, vill
giva dig, n�gon man eller kvinna befinnes g�ra vad ont �r i
Herrens, din Guds, �gon, i det att han �vertr�der hans f�rbund,
3. och g�r �stad och tj�nar andra gudar och tillbeder dem, eller
ock solen eller m�nen eller himmelens hela h�rskara, mot mitt
bud,
4. och detta bliver ber�ttat f�r dig, s� att du f�r h�ra d�rom, d�
skall du noga unders�ka saken; om det d� befinnes vara sant och
visst att en s�dan styggelse har blivit f�r�vad i Israel,
5. s� skall du f�ra den man eller den kvinna som har gjort denna
onda g�rning ut till din stadsport det m� nu vara en man eller
en kvinna-och stena den skyldige till d�ds.
6. Efter tv� eller tre vittnens utsago skall han d�das; ingen skall
d�mas till d�den efter allenast ett vittnes utsago.
7. F�rst skall vittnenas hand lyftas mot honom f�r att d�da honom,
och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifr�n dig vad
ont �r.
8. Om det i n�got fall bliver dig f�r sv�rt att sj�lv d�ma i en
blodssak eller i en r�ttsfr�ga eller i ett misshandlingsm�l
eller �verhuvud i n�gon sak varom man tvistar i dina portar, s�
skall du-st� upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
Gud, utv�ljer,
9. och g� till de levitiska pr�sterna, och till den som p� den
tiden �r domare; dem skall du fr�ga, och de skola f�rkunna f�r
dig vad som �r r�tt.
10. Och i enlighet med vad de f�rkunna f�r dig d�r, p� den plats som
Herren utv�ljer. skall du g�ra; du skall i alla stycken h�lla
och g�ra vad de l�ra dig.
11. Efter den lag som de l�ra dig, och efter den dom som de avkunna
f�r dig skall du g�ra. Fr�n det som de f�rkunna f�r dig skall du
icke vika av, vare sig till h�ger eller till v�nster.
12. Men om n�gon g�r sig skyldig till den f�rm�tenheten att icke
vilja lyssna till pr�sten, som st�r och g�r tj�nst d�r inf�r
Herren, din Gud, eller till domaren, s� skall den mannen d�: du
skall skaffa bort ifr�n Israel vad ont �r.
13. Och allt folket skall h�ra det och frukta, och de skola icke mer
g�ra sig skyldiga till s�dan f�rm�tenhet.
14. N�r du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
och du tager det i besittning och bor d�r om du d� s�ger: �Jag
vill s�tta en konung �ver mig, s�som alla folk omkring mig
hava�,
15. s� skall du till konung �ver dig s�tta den som Herren, din Gud,
utv�ljer. En av dina br�der skall du s�tta till konung �ver dig;
du f�r icke s�tta till konung �ver dig en utl�ndsk man, som icke
�r din broder.
16. Men han m� icke skaffa sig h�star i m�ngd, och icke s�nda sitt
folk tillbaka till Egypten f�r att skaffa de m�nga h�starna, ty
Herren har ju sagt till eder: �I skolen icke mer �terv�nda denna
v�g.�
17. Icke heller skall han skaffa sig hustrur i m�ngd, p� det att
hans hj�rta icke m� bliva avf�lligt; och icke heller skall han
skaffa sig alltf�r mycket silver och guld.
18. Och n�r han har blivit uppsatt p� sin konungatron, skall han
h�mta denna lag fr�n de levitiska pr�sterna och taga en avskrift
d�rav �t sig i en bok.
19. Och den skall han hava hos sig och l�sa i den i alla sina
livsdagar, f�r att han m� l�ra att frukta Herren, sin Gud, s�
att han h�ller alla denna lags ord och dessa stadgar och g�r
efter dem.
20. S� skall han g�ra, f�r att hans hj�rta icke m� f�rh�va sig �ver
hans br�der, och f�r att han icke m� vika av ifr�n buden, vare
sig till h�ger eller till v�nster; p� det att han och hans s�ner
m� l�nge regera; sitt rike, bland Israels folk.
*05/18 Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet
Pr�sternas inkomster. Hednisk
vidskepelse och falska profeter.
1. De levitiska pr�sterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
arvedel hava med det �vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
hans arvedel skola de hava sitt underh�ll.
2. De skola icke hava n�gon arvedel bland sina br�der; Herren �r
deras arvedel, s�som han har sagt dem.
3. Och detta skall vara vad pr�sterna hava r�tt att f� av folket,
av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av f�kreaturen eller
av sm�boskapen: man skall giva pr�sten bogen, k�kstyckena och
vommen.
4. F�rstlingen av din s�d, ditt vin och din olja, och f�rstlingen
av dina f�rs ull skall du giva honom.
5. Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
f�r att han och hans s�ner alltid skola st� och g�ra tj�nst i
Herrens namn.
6. Och om leviten vill komma fr�n n�gon av dina st�der, inom vilken
han vistas n�gonst�des i Israel, s� m� det st� honom fritt att
komma, s�som honom lyster, till den plats som Herren utv�ljer,
7. och han m� d� g�ra tj�nst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
alla hans br�der, leviterna, som st� d�r inf�r HERRENS ansikte.
8. De skola alla hava lika mycket till sitt underh�ll, ober�knat
vad n�gon kan �ga genom f�rs�ljning av sitt f�dernearv.
9. N�r du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
skall du icke l�ra dig att g�ra efter hedningarnas styggelser.
10. Hos dig m� icke finnas n�gon som l�ter sin son eller dotter g�
genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
teckentydning eller svartkonst eller h�xeri,
11. ingen som f�rehar besv�rjelsekonster, ingen som fr�gar andar,
eller som �r en sp�man, eller som s�ker r�d hos de d�da.
12. Ty en styggelse f�r Herren �r var och en som g�r s�dant, och f�r
s�dana styggelsers skull f�rdriver HERREN, din Gud, dem f�r dig.
13. Du skall vara ostrafflig inf�r HERREN, din Gud.
14. Hedningarna som du nu f�rdriver lyssna v�l till s�dana som �va
teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
tillstatt s�dant.
15. En profet bland ditt folk, av dina br�der, en som �r mig lik,
skall HERREN, din Gud, l�ta uppst� �t dig; honom skolen I lyssna
till.
16. Det skall bliva alldeles s�som du beg�rde av HERREN, din Gud,
vid Horeb, den dag d� I voren d�r f�rsamlade och du sade: �L�t
mig icke vidare h�ra HERRENS, min Guds, r�st, och l�t mig slippa
att l�ngre se denna stora eld, p� det att jag icke m� d�.�
17. Och HERREN sade till mig: �De hava r�tt i vad de hava talat.
18. En profet skall jag l�ta uppst� �t dem bland deras br�der, en
som �r dig lik, och jag skall l�gga mina ord i hans mun, och han
skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
19. Och om n�gon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
namn, s� skall jag sj�lv utkr�va det av honom.
20. Men den profet som �r s� f�rm�ten, att han i mitt namn talar vad
jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
namn, den profeten skall d�.
21. Och om du s�ger vid dig sj�lv: 'Huru skola vi k�nna igen det som
icke �r talat av HERREN?',
22. s� m� du veta: n�r profeten talar i HERRENS namn, och det som
han har talat icke sker och icke intr�ffar, d� �r detta n�got
som HERREN icke har talat; i f�rm�tenhet har d� profeten talat
det; du skall icke frukta f�r honom.�
*05/19 Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet
Frist�der. R�m�rken. Vittnesm�l.
1. N�r HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
Gud, vill giva dig, och n�r du har f�rdrivit dem och bosatt dig
i deras st�der och i deras hus,
2. d� skall du avskilja �t dig tre st�der i ditt land, det som
HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
3. Du skall f�rs�tta v�garna till dem i gott skick �t dig; och du
skall dela i tre delar det landomr�de som HERREN, din Gud, giver
dig till arvedel. S� skall du g�ra, f�r att var och en som har
dr�pt n�gon m� kunna fly dit.
4. Och under f�ljande villkor m� en dr�pare fly till n�gon av dem
och s� bliva vid liv; om n�gon d�dar sin n�sta utan vett och
vilja, och utan att f�rut hava burit hat till honom
5. -- s�som n�r n�gon g�r med sin n�sta ut i skogen f�r att hugga
ved, och hans hand hugger till med yxan f�r att f�lla tr�det,
och j�rnet d� far av skaftet och tr�ffar den andre, s� att denne
d�r -- d� m� en s�dan fly till n�gon av dessa st�der och s�
bliva vid liv.
6. Detta vare stadgat, f�r att blodsh�mnaren, om han i sitt hj�rtas
vrede f�rf�ljer dr�paren, icke m� hinna upp honom, ifall v�gen
�r f�r l�ng, och sl� ihj�l honom, fast�n han icke hade f�rtj�nat
d�den, eftersom han icke f�rut hade burit hat till den andre.
7. D�rf�r �r det som jag bjuder dig och s�ger: �Tre st�der skall du
avskilja �t dig.�
8. Och n�r HERREN, din Gud, utvidgar ditt omr�de, s�som han med ed
har lovat dina f�der, och giver dig allt det land som han har
sagt att han skulle giva �t dina f�der --
9. om du d� h�ller och g�r efter alla dessa bud som jag i dag giver
dig, s� att du �lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p�
hans v�gar, d� skall du l�gga �nnu tre st�der till dessa tre,
10. f�r att oskyldigt blod icke m� utgjutas i ditt land, det som
HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s�
komma att vila p� dig.
11. Men om n�gon b�r hat till sin n�sta och l�gger sig i f�rs�t f�r
honom och �verfaller honom och sl�r honom till d�ds, och sedan
flyr till n�gon av dessa st�der,
12. d� skola de �ldste i hans stad s�nda bort och h�mta honom
d�rifr�n och l�mna honom i blodsh�mnarens hand, och han skall
d�.
13. Du skall icke visa honom n�gon skonsamhet, utan du skall skaffa
bort ifr�n Israel skulden f�r den oskyldiges blod, f�r att det
m� g� dig v�l.
14. Du skall icke flytta din n�stas r�m�rke, n�got r�m�rke som
f�rf�derna hava satt upp i den arvedel du f�r i det land som
HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
15. Det �r icke nog att allenast ett vittne tr�der upp mot n�gon
ang�ende n�gon missg�rning eller synd, vad det nu m� vara f�r en
synd som n�gon kan hava beg�tt. Efter tv� eller efter tre
vittnens utsago skall var sak avg�ras.
16. Om ett or�ttf�rdigt vittne tr�der upp mot n�gon f�r att vittna
mot honom ang�ende n�gon f�rbrytelse,
17. s� skola b�da parterna tr�da fram inf�r HERRENS ansikte, inf�r
de m�n som p� den tiden �ro pr�ster och domare.
18. Och domarna skola noga unders�ka saken; om d� vittnet befinnes
vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesb�rd mot sin
broder,
19. s� skolen I l�ta detsamma vederfaras honom som han hade
tillt�nkt sin broder: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
20. Och det �vriga folket skall h�ra det och frukta, och man skall
icke vidare g�ra n�got s�dant ont bland eder.
21. Du skall icke visa honom n�gon skonsamhet: liv f�r liv, �ga for
�ga, tand f�r tand, hand f�r hand, fot f�r fot.
*05/20 Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet
Krigslagar.
1. Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d� f�r se h�star
och vagnar och ett folk som �r st�rre �n du. s� skall du dock
icke frukta f�r dem, ty HERREN, din Gud, �r med dig, han som har
f�rt dig upp ur Egyptens land.
2. N�r I d� st�n f�rdiga att g� i striden, skall pr�sten tr�da fram
och tala till folket;
3. han skall s�ga till dem: �H�r, Israel! I st�n nu f�rdiga att g�
i strid mot edra fiender. Edra hj�rtan vare icke f�rsagda;
frukten icke och �ngslens icke, och varen icke f�rskr�ckta f�r
dem,
4. ty HERREN, eder Gud, g�r sj�lv med eder; till att strida f�r
eder mot edra fiender och giva eder seger.�
5. Och tillsyningsm�nnen skola tala till folket och s�ga: �Om n�gon
finnes h�r, som har byggt sig ett nytt hus, men �nnu icke invigt
det, s� m� han v�nda tillbaka hem, f�r att icke. om han faller
i striden, en annan m� komma att inviga det.
6. Och om n�gon finnes h�r, som har planterat en ving�rd, men �nnu
icke f�tt sk�rda n�gon frukt d�rav, s� m� han v�nda tillbaka
hem, f�r att icke, om han faller i striden, en annan m� komma
att h�mta f�rsta sk�rden av den.
7. Och om n�gon finnes h�r, som har trolovat sig med en kvinna, men
�nnu icke tagit henne till sig, s� m� han v�nda tillbaka hem,
f�r att icke om han faller i striden, en annan man m� taga henne
till sig.�
8. Vidare skola tillsyningsm�nnen tala till folket och s�ga: �Om
n�gon finnes h�r, som fruktar och har ett f�rsagt hj�rta, s� m�
han v�nda tillbaka hem, f�r att icke ocks� hans br�ders hj�rtan
m� bliva uppfyllda av r�ddh�ga, s�som hans eget hj�rta �r.�
9. Och n�r tillsyningsm�nnen s� hava talat till folket, skola
h�vitsm�n tills�ttas �var h�rens avdelningar, till att g� i
spetsen f�r folket.
10. N�r du kommer till n�gon stad f�r att bel�gra den, skall du
f�rst tillbjuda den fred.
11. Om den d� giver dig ett fridsamt svar och �ppnar sina portar f�r
dig, s� skall allt folket som finnes d�r bliva arbetspliktigt �t
dig och vara dina tj�nare.
12. Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill f�ra krig mot
dig, s� m� du bel�gra den.
13. Och om HERREN, din Gud, d� giver den i din hand, skall du sl�
allt mank�n d�r med sv�rdsegg.
14. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
i staden, allt rov du f�r d�r, skall du hava s�som ditt byte;
och du m� d� njuta av det rov som HERREN. din Gud, l�ter dig
taga fr�n dina fiender.
15. S� skall du g�ra med alla de st�der som �ro mer avl�gsna fr�n
dig, och som icke h�ra till dessa folks st�der.
16. Men i de st�der som tillh�ra dessa folk, och som HERREN, din
Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke l�ta n�got som
anda har bliva vid liv,
17. utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
amor�erna, kanan�erna och periss�erna, hiv�erna och jebus�erna,
s�som HERREN din Gud, har bjudit dig.
18. S� skall du g�ra, f�r att de icke m� l�ra eder att bedriva alla
de styggelser som de sj�lva hava bedrivit till sina gudars �ra,
och s� komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
19. Om du m�ste l�nge bel�gra en stad f�r att er�vra och intaga den,
s� skall du icke f�rst�ra tr�den d�romkring genom att h�ja din
yxa mot dem; du m� �ta av deras frukt, men du skall icke hugga
ned dem; tr�den p� marken �ro ju icke m�nniskor som skola
bel�gras av dig.
20. Men de tr�d om vilka du vet att de icke b�ra �tbar frukt, dem m�
du f�rst�ra och hugga ned f�r att av dem bygga b�lverk mot den
fientliga staden, till dess att den faller
*05/21 Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet
Mord av obekant g�rningsman. �ktenskap
med f�ngen kvinna. F�rstf�dslor�tt.
Vanartig son. H�ngd missd�dares kropp.
1. Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
en ihj�lslagen m�nniska p�tr�ffas liggande p� marken, och man
icke vet vem som har d�dat honom,
2. s� skola dina �ldste och dina domare g� ut och m�ta upp
avst�ndet fr�n platsen d�r den ihj�lslagne p�tr�ffas till de
st�der som ligga d�r runt omkring.
3. Och de �ldste i den stad som ligger n�rmast denna plats skola
taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
icke s�som dragare har g�tt under ok.
4. Och de �ldste i staden skola f�ra kvigan ned till en dalg�ng som
icke har varit pl�jd eller bes�dd; och d�r i dalen skola de
krossa nacken p� kvigan.
5. Och pr�sterna, Levi s�ner, skola tr�da fram, ty dem har HERREN,
din Gud, utvalt till att g�ra tj�nst inf�r honom och till att
v�lsigna i HERRENS namn, och s�som de best�mma skola alla
tvister och alla misshandlingsm�l behandlas.
6. Och alla de �ldste i den staden, de som bo n�rmast platsen d�r
den ihj�lslagne p�tr�ffades, skola tv� sina h�nder �ver kvigan
p� vilken man hade krossat nacken i dalen;
7. och de skola betyga och s�ga: �V�ra h�nder hava icke utgjutit
detta blod, och v�ra �gon hava icke sett d�det.
8. F�rl�t ditt folk Israel, som du har f�rlossat, HERRE, och l�t
icke oskyldigt blod komma �ver n�gon i ditt folk Israel.� S�
bliver denna blodskuld dem f�rl�ten.
9. Du skall skaffa bort ifr�n dig skulden f�r det oskyldiga blodet,
ty du skall g�ra vad r�tt �r i HERRENS �gon.
10. Om HERREN, din Gud, n�r du drager ut i krig mot dina fiender,
giver dem i din hand, s� att du tager f�ngar,
11. och du d� bland f�ngarna f�r se n�gon sk�n kvinna som du f�ster
dig vid, och som du vill taga till hustru �t dig,
12. s� skall du f�ra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
huvud och ansa sina naglar.
13. Och hon skall l�gga av de kl�der hon bar s�som f�nge och skall
bo i ditt hus och f� begr�ta sin fader och sin moder en m�nads
tid; d�refter m� du g� in till henne och �kta henne, s� att hon
bliver din hustru.
14. Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s� m� du l�ta
henne g� vart hon vill; du f�r icke s�lja henne f�r
penningar. Du f�r icke heller behandla henne s�som tr�linna, d�
du nu har kr�nkt henne.
15. Om en man har tv� hustrur, en som han �lskar och en som han
f�rsm�r, och b�da hava f�tt honom s�ner, s�v�l den han �lskar
som den han f�rsm�r, och hans f�rstf�dde son till den f�rsm�dda,
16. s� f�r mannen icke, n�r han �t sina s�ner utskiftar sin egendom
s�som arv, giva f�rstf�dslor�tten �t sonen till den �lskar, till
f�rf�ng f�r sonen till den han f�rsm�r, d� nu denne �r den
f�rstf�dde,
17. utan han skall s�som sin f�rstf�dde erk�nna sonen till den
f�rsm�dda och giva honom dubbel lott av allt vad han �ger. Ty
denne �r f�rstlingen av hans kraft; honom tillh�r
f�rstf�dslor�tten.
18. Om n�gon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
till sin faders och sin moders ord, och som, fast�n de tukta
honom, �nd� icke h�r p� dem,
19. s� skola hans fader och hans moder taga honom och f�ra honom ut
till de �ldste i staden, till stadens port.
20. Och de skola s�ga till de �ldste i staden: �Denne v�r son �r
vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till v�ra ord, utan
�r en frossare och drinkare.�
21. D� skall allt folket i staden stena honom till d�ds: du skall
skaffa bort ifr�n dig vad ont �r. Och hela Israel skall h�ra det
och frukta.
22. Om p� n�gon vilar en s�dan synd som f�rtj�nar d�den, och han s�
bliver d�dad och du h�nger upp honom p� tr�,
23. s� skall den d�da kroppen icke l�mnas kvar p� tr�et �ver natten,
utan du skall begrava den p� samma dag, ty en Guds f�rbannelse
�r den som har blivit upph�ngd; och du skall icke orena det land
som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
*05/22 Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet
F�reskrifter om hj�lpsamhet, mildhet mot
djur m. m. Kyskhetsbrott.
1. Om du ser din broders oxe eller f�r g� vilse, skall du icke
undandraga dig att taga vara p� djuret; du skall f�ra det
tillbaka till din broder.
2. Och om din broder icke bor i din n�rhet, eller om du icke vet
vem det �r, s� skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
vara hos dig, till dess din broder fr�gar efter det; d� skall du
l�mna det tillbaka �t honom.
3. P� samma s�tt skall du g�ra med hans �sna, p� samma s�tt med
hans kl�der, och p� samma s�tt skall du g�ra med allt annat som
din broder kan hava f�rlorat, och som du hittar; du f�r icke
draga dig undan.
4. Om du ser din broders �sna eller oxe falla p� v�gen, skall du
icke undandraga dig att bist� djuret; du skall hj�lpa honom att
resa upp det.
5. En kvinna skall icke b�ra vad till en man h�r, ej heller skall
en man s�tta p� sig kvinnokl�der; ty var och en som s� g�r �r en
styggelse f�r HERREN, din Gud.
6. Om du p� din v�g tr�ffar p� ett f�gelbo, i n�got tr�d eller p�
marken, med ungar eller �gg i, och modern ligger p� ungarna
eller p� �ggen, s� skall du icke taga b�de modern och ungarna.
7. Du skall l�ta modern flyga och taga allenast ungarna; s� skall
du g�ra, f�r att det m� g� dig v�l och du m� l�nge leva.
8. N�r du bygger ett nytt hus, skall du f�rse taket med br�stv�rn,
f�r att du icke m� draga blodskuld �ver ditt hus, om n�gon
faller ned d�rifr�n.
9. Du skall icke, f�r att f� tv� slags sk�rd i din ving�rd, s� s�d
d�ri, p� det att icke alltsammans, b�de vad du har s�tt och vad
sj�lva ving�rden avkastar, m� hemfalla till helgedomen.
10. Du skall icke pl�ja med oxe och �sna tillsammans.
11. Du skall icke kl�da dig i tyg av olika garn, av ull och lin
tillsammans.
12. Du skall g�ra dig tofsar i de fyra h�rnen p� �verkl�dnaden som
du h�ljer dig i.
13. Om en man har tagit sig en hustru och g�tt in till henne, men
sedan f�r motvilja mot henne,
14. och d� p�b�rdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
henne och s�ger: �Denna kvinna tog jag till hustru; men n�r jag
l�g hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru�,
15. s� skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
var jungfru och b�ra dem ut till de �ldste i staden, d�r de
sitta i porten.
16. Och flickans fader skall s�ga till de �ldste: �Jag gav min
dotter till hustru �t denne man, men han har f�tt motvilja mot
henne.
17. Och nu p�b�rdar han henne skamliga ting och s�ger: 'Jag har icke
funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men h�r �ro
tecknen till att min dotter var jungfru.� Och de skola breda ut
kl�det inf�r de �ldste i staden.
18. D� skola de �ldste i staden taga mannen och tukta honom.
19. Och de skola �l�gga honom att b�ta hundra siklar silver, vilka
han skall giva �t flickans fader, d�rf�r att han har spritt ut
ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans
hustru, och han f�r icke skilja sig fr�n henne, s� l�nge han
lever.
20. Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
icke funnos,
21. d� skall man f�ra ut flickan utanf�r d�rren till hennes faders
hus, och m�nnen i staden skola stena henne till d�ds d�rf�r att
hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d� hon bedrev
otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont
�r.
22. Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som �r en annan
mans �kta hustru, s� skola b�da d�, b�de mannen som l�g hos
kvinnan, och j�mv�l kvinnan: du skall skaffa bort ifr�n Israel
vad ont �r.
23. Om en jungfru �r trolovad med en man, och en annan man tr�ffar
henne i staden och l�grar henne,
24. s� skolen I f�ra dem b�da ut till stadens port och stena dem
till d�ds, flickan, d�rf�r att hon icke ropade p� hj�lp i
staden, och mannen, d�rf�r att han kr�nkte en annans trolovade:
du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
25. Men om det var ute p� marken som mannen tr�ffade den trolovade
flickan, och han d�r tog henne med v�ld och l�grade henne, s�
skall mannen som l�grade henne ensam d�.
26. Men flickan skall du icke g�ra n�got, flickan har icke beg�tt
n�gon synd som f�rtj�nar d�den; utan det �r med denna sak, s�som
n�r en man �verfaller en annan och dr�per honom.
27. Ty d� det var ute p� marken som han tr�ffade den trolovade
flickan, kan hon hava ropat, utan att n�gon fanns d�r, som kunde
fr�lsa henne.
28. Om d�remot en man tr�ffar en jungfru som icke �r trolovad, och
han tager fatt henne och l�grar henne, och de ertappas,
29. s� skall mannen som l�grade flickan giva �t flickans fader
femtio siklar silver och taga henne sj�lv till sin hustru,
d�rf�r att han har kr�nkt henne; han f�r icke skilja sig fr�n
henne, s� l�nge han lever.
30. Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p� sin faders
t�cke.
*05/23 Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet
F�reskrifter om renhet i HERRENS
f�rsamling och i l�gret. Lag om f�rrymda
slavar. F�rbud mot tempelboleri och
ocker. L�ften. Druv- och axplockning p�
annans mark.
1. Ingen som �r sn�pt, vare sig genom krossning eller genom
stympning, skall komma in i HERRENS f�rsamling.
2. Ingen som �r f�dd i �ktenskapsbrott eller blodskam skall komma
in i HERRENS f�rsamling; icke ens den som i tionde led �r
avkomling av en s�dan skall komma in i HERRENS f�rsamling.
3. Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS f�rsamling;
icke ens den som i tionde led �r avkomling av en s�dan skall
n�gonsin komma in i HERRENS f�rsamling --
4. detta d�rf�r att de icke kommo eder till m�tes med mat och dryck
p� v�gen, n�r I drogen ut ur Egypten, och d�rf�r att han mot dig
lejde, Bileam, Beors son, fr�n Petor i Aram-Naharaim, f�r att
denne skulle f�rbanna dig.
5. Men HERREN, din Gud, ville icke h�ra p� Bileam, utan HERREN, din
Gud, f�rvandlade f�rbannelsen till v�lsignelse f�r dig, ty
HERREN, din Gud, �lskade dig.
6. Du skall aldrig, i all din tid, fr�ga efter deras v�lf�rd och
lycka.
7. Edom�en skall d�remot icke f�r dig vara en styggelse, ty han �r
din broder. Egyptiern skall icke heller f�r dig vara en
styggelse, ty i hans land har du bott s�som fr�mling.
8. Barn som f�das av dessa i tredje led m� komma in i HERRENS
f�rsamling.
9. N�r du drager ut mot dina fiender och sl�r l�ger, skall du taga,
dig till vara f�r allt vad orent �r.
10. Om bland dig finnes n�gon som icke �r ren, d�rigenom att n�got
har h�nt honom under natten, s� skall han g� ut till n�got
st�lle utanf�r l�gret; han f�r icke komma in i l�gret.
11. Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och n�r solen g�r
ned, f�r han g� in i l�gret. --
12. Du skall hava en s�rskild plats utanf�r l�gret, dit du kan g�
avsides.
13. Och du skall j�mte annat som du b�r hava en pinne, och n�r du
vill s�tta dig d�rute, skall du med den gr�va en grop och sedan
�ter t�cka �ver din utt�mning.
14. Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt l�ger f�r att hj�lpa dig
och giva dina fiender i ditt v�ld; d�rf�r skall ditt l�ger vara
heligt, s� att han icke hos dig ser n�got som v�cker hans leda
och f�rdenskull v�nder sig bort ifr�n dig.
15. En tr�l som har flytt till dig fr�n sin herre skall du icke
utl�mna till hans herre.
16. Han skall f� stanna hos dig, mitt ibland dig, p� det st�lle som
han utv�ljer inom n�gon av dina st�der, var han finner f�r gott;
och du skall icke f�rtrycka honom.
17. Ingen tempelt�rna skall finnas bland Israels d�ttrar, och ingen
tempelbolare bland Israels s�ner.
18. Du skall icke b�ra sk�kol�n och hundpenningar in i HERRENS, din
Guds, hus, till g�ldande av n�got l�fte; ty det ena som det
andra �r en styggelse f�r HERREN, din Gud.
19. Du skall icke taga r�nta av din broder, varken p� penningar
eller p� livsmedel eller p� n�got annat varp� r�nta kan tagas.
20. Av utl�nningen m� du taga r�nta, men icke av din broder, p� det
att HERREN, din Gud, i allt vad du f�retager dig, m� v�lsigna
dig i det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning.
21. Om du har gjort ett l�fte �t HERREN, din Gud, skall du icke
dr�ja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall f�rvisso utkr�va
det av dig, och synd kommer att vila p� dig.
22. Men om du underl�ter att g�ra n�got l�fte, s� kommer icke
d�rigenom synd att vila p� dig.
23. Vad dina l�ppar hava talat skall du h�lla och g�ra, i enlighet
med det frivilliga l�fte du har givit HERREN, din Gud, och
uttalat med din mun.
24. N�r du kommer in i din n�stas ving�rd, f�r du d�r �ta druvor,
s� mycket dig lyster, till dess du bliver m�tt, men du f�r icke
l�gga n�got i ditt k�rl.
25. N�r du kommer in p� din n�stas s�desf�lt, f�r du plocka ax med
din hand, men med sk�ra f�r du icke komma vid din n�stas s�d.
*05/24 Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet
Fr�nskild hustru. Nygift man.
F�reskrifter ang�ende pantning,
m�nniskotjuvnad, spet�lska. De fattigas
r�tt m. m.
1. Om en man har tagit sig en hustru och �ktat henne, men hon sedan
icke l�ngre finner n�d f�r hans �gon, d�rf�r att han hos henne
har funnit n�got som v�cker hans leda, och om han f�rdenskull
har skrivit skiljebrev �t henne och givit henne det i handen och
skickat bort henne fr�n sitt hus,
2. och kvinnan sedan, n�r hon har l�mnat hans hus, g�r �stad och
bliver en annans hustru,
3. och nu ocks� denne andre man f�r motvilja mot henne och skriver
skiljebrev �t henne och giver henne det i handen och skickar
henne bort ifr�n sitt hus, eller om denne andre man som har
tagit henne till sin hustru d�r,
4. d� f�r icke hennes f�rste man, som skickade bort henne, �ter
taga henne till sin hustru, sedan hon har l�tit orena sig, ty
detta vore en styggelse inf�r HERREN; du skall icke draga synd
�ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
5. Om en man nyligen har tagit sig hustru, beh�ver han icke g� i
krigstj�nst, ej heller m� n�gon annan tj�nstg�ring �l�ggas
honom. Han skall vara fri ett �r f�r att stanna hemma och gl�dja
den hustru han har tagit.
6. Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens �versten i
pant, ty den s� g�r tager livet i pant.
7. Om en man befinnes hava stulit n�gon av sina br�der, Israels
barn, och han behandlar denne s�som tr�l eller s�ljer honom, s�
skall tjuven d�: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
8. Tag dig till vara, s� att du, n�r n�gon bliver angripen av
spet�lska, noga h�ller och g�r allt som de levitiska pr�sterna
l�ra eder. Vad jag har bjudit dem skolen I h�lla och g�ra.
9. Kom ih�g vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p� v�gen, n�r I
drogen ut ur Egypten.
10. Om du giver n�got l�n �t din n�sta, s� skall du icke g� in i
hans hus och taga pant av honom.
11. Du skall stanna utanf�r, och mannen som du har l�nat �t skall
b�ra ut panten till dig.
12. Och om det �r en fattig man, s� skall du icke hava hans pant
till t�cke, n�r du ligger och sover.
13. Du skall giva honom panten tillbaka, n�r solen g�r ned, s� att
han kan hava sin mantel p� sig n�r han ligger och sover, och s�
v�lsigna dig; och detta skall l�nda dig till r�ttf�rdighet inf�r
HERREN, din Gud.
14. Du skall icke g�ra en arm och fattig dagl�nare or�tt, evad han
�r en dina br�der, eller han �r en av fr�mlingarna som �ro hos
dig i ditt land, inom dina portar.
15. Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans l�n
och icke l�ta solen g� ned d�r�ver, eftersom han �r arm och
l�ngtar efter sin l�n; han kan eljest ropa �ver dig till HERREN,
och s� kommer synd att vila p� dig.
16. F�r�ldrarna skola icke d�das f�r sina barns skull och barnen
skola icke d�das f�r sina f�r�ldrars skull; var och en skall
lida d�den genom sin egen synd.
17. Du skall icke vr�nga r�tten f�r fr�mlingen eller den faderl�se,
och en �nkas kl�der skall du icke taga i pant;
18. du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egypten,
och att HERREN, din Gud, har f�rlossat dig d�rifr�n; d�rf�r
bjuder jag dig att iakttaga detta.
19. Om du, n�r du inb�rgar sk�rden p� din �ker, gl�mmer en k�rve
kvar p� �kern, skall du icke g� tillbaka f�r att h�mta den, ty
den skall tillh�ra fr�mlingen, den faderl�se och �nkan. Detta
skall du iakttaga, f�r att HERREN, din Gud, m� v�lsigna dig i
alla dina h�nders verk.
20. N�r du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genoms�ka
grenarna; vad d�r finnes kvar skall tillh�ra fr�mlingen den
faderl�se och �nkan.
21. N�r du har avb�rgat din ving�rd, skall du sedan icke g�ra n�gon
eftersk�rd; vad d�r finnes kvar skall tillh�ra fr�mlingen, den
faderl�se och �nkan.
22. Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egyptens
land; d�rf�r bjuder jag dig att iakttaga detta.
*05/25 Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet
F�reskrifter ang�ende avstraffning inf�r
domstol, mildhet mot arbetsdjur,
sv�ger�ktenskap, m�tt och vikt m. m.
Amaleks skuld.
1. Om en tvist uppst�r mellan m�n, och de komma inf�r r�tta, f�r
att man d�r skall d�ma mellan dem, s� skall man fria den
oskyldige och f�lla den skyldige.
2. Om d� den skyldige d�mes till hudfl�ngning, skall domaren
befalla honom att l�gga sig ned, och skall i sin �syn l�ta giva
honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
3. Fyrtio slag f�r han giva honom, men icke mer, s� att din
broder icke bliver van�rad i dina �gon, d�rigenom att man giver
honom osk�ligt m�nga slag, flera �n som sades.
4. Du skall icke binda munnen till p� oxen som tr�skar.
5. N�r br�der bo tillsammans, och en av dem d�r barnl�s, d� skall
den d�des hustru icke gifta sig med n�gon fr�mmande man utom
sl�kten; hennes sv�ger skall g� in till henne och taga henne
till hustru, och s� �kta henne i sin broders st�lle.
6. Och den f�rste son hon f�der skall upptaga den d�de broderns
namn, f�r att dennes namn icke m� utpl�nas ur Israel.
7. Men om mannen icke vill taga sin sv�gerska till �kta, s� skall
sv�gerskan g� upp i porten, till de �ldste, och s�ga: Min sv�ger
v�grar att uppr�tth�lla sin broders namn i Israel; han vill icke
�kta mig i sin broders st�lle.�
8. D� skola de �ldste i staden d�r han bor kalla honom till sig och
tala med honom. Om han d� st�r fast och s�ger: �Jag vill icke
taga henne till �kta�,
9. s� skall hans sv�gerska tr�da fram till honom inf�r de �ldstes
�gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
betyga och s�ga: �S� g�r man med den man som icke vill uppbygga
sin broders hus.�
10. Och hans hus skall sedan i Israel heta �den barfotades hus�.
11. Om tv� m�n tr�ta med varandra, och den enes hustru kommer f�r
att hj�lpa sin man mot den andre, n�r denne sl�r honom, och hon
d�rvid r�cker ut sin hand och fattar i hans blygd,
12. s� skall du hugga av henne handen, utan att visa henne n�gon
skonsamhet.
13. Du skall icke hava tv� slags vikt i din pung, ett st�rre slag
och ett mindre,
14. ej heller skall du i ditt hus hava tv� slags efa-m�tt, ett
st�rre och ett mindre.
15. Full och riktig vikt skall du hava, fullm�ligt och riktigt
efa-m�tt skall du ock hava, f�r att du m� l�nge leva i det land
som HERREN, din Gud, vill giva dig.
16. Ty en styggelse f�r HERREN, din Gud, �r var och en som s� g�r,
var och en som g�r or�tt.
17. Kom ih�g vad Amalek gjorde mot dig p� v�gen, n�r I drogen ut ur
Egypten,
18. huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p� v�gen och slog
din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
var tr�tt och utmattad.
19. D�rf�r, n�r HERREN, din Gud, har l�tit dig f� ro f�r alla dina
fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
dig till besittning s�som din arvedel, skall du s� utpl�na
minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
himmelen. F�rg�t icke detta.
*05/26 Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet
F�rstlingsfrukt. Tionde.
1. N�r du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor d�r,
2. d� skall du taga f�rstling av all markens frukt, av vad du f�r i
avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
l�gga detta i en korg och g� d�rmed till den plats som HERREN,
din Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn.
3. Och du skall g� till den som p� den tiden �r pr�st och s�ga till
honom: �Jag f�rklarar i dag f�r HERREN, din Gud, att jag har
kommit in i det land som HERREN med ed har lovat v�ra f�der att
giva oss.�
4. Och pr�sten skall taga korgen ur din hand och s�tta den ned
inf�r HERRENS, din Guds, altare.
5. Och du skall betyga och s�ga inf�r HERRENS, din Guds, ansikte:
�Min fader var en heml�s aram�, som drog ned till Egypten och
bodde d�r s�som fr�mling med en ringa hop, och d�r blev av honom
ett stort, m�ktigt och talrikt folk.
6. Men sedan behandlade egyptierna oss illa och f�rtryckte oss och
lade h�rt arbete p� oss.
7. D� ropade vi till HERREN, v�ra f�ders Gud, och HERREN h�rde v�r
r�st och s�g v�rt lidande och v�r vederm�da och v�rt betryck.
8. Och HERREN f�rde oss ut ur Egypten med stark hand och utr�ckt
arm, med stora och fruktansv�rda g�rningar, med tecken och
under.
9. Och han l�t oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
flyter av mj�lk och honung.
10. Och h�r b�r jag nu fram f�rstlingen av frukten p� den mark som
du, HERRE, har givit mig.� Och du skall s�tta korgen ned inf�r
HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inf�r HERRENS, din
Guds, ansikte.
11. Och �ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit �t dig och
ditt hus skall du gl�dja dig, och j�mte dig leviten och
fr�mlingen som bor hos dig.
12. N�r du under det tredje �ret, tionde�ret, har lagt av all tionde
av vad du d� har f�tt i avkastning och givit den �t leviten,
fr�mlingen, den faderl�se och �nkan, och de hava �tit d�rav inom
dina portar och blivit m�tta,
13. d� skall du s� s�ga inf�r HERRENS, din Guds, ansikte: �Jag har
nu f�rt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det �t
leviten och fr�mlingen, �t den faderl�se och �nkan, alldeles
s�som du har bjudit mig; jag har icke �vertr�tt eller f�rg�tit
n�got av dina bud.
14. Jag �t intet d�rav, n�r jag hade sorg, och jag f�rde icke bort
n�got d�rav, n�r jag var oren, ej heller anv�nde jag n�got d�rav
f�r n�gon d�d. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, r�st; jag
har i alla stycken gjort s�som du har bjudit mig.
15. Sk�da nu ned fr�n din heliga boning, himmelen, och v�lsigna ditt
folk Israel och det land som du har givit oss, s�som du med ed
lovade v�ra f�der, ett land som flyter av mj�lk och honung.�
16. I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att g�ra efter dessa stadgar
och r�tter; du skall h�lla dem och g�ra efter dem av allt ditt
hj�rta och av all din sj�l.
17. Du har i dag h�rt HERREN f�rklara att han vill vara din Gud, och
att du skall vandra p� hans v�gar och h�lla hans stadgar och bud
och r�tter och lyssna till hans r�st.
18. Och HERREN har i dag h�rt dig f�rklara att du vill vara hans
egendomsfolk, s�som han har sagt till dig, och att du vill h�lla
alla hans bud;
19. p� det att han �ver alla folk som han har gjort m� upph�ja dig
till lov, ber�mmelse och �ra, och p� det att du m� vara ett folk
som �r helgat �t HERREN, din Gud, s�som han har sagt.
*05/27 Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet
Lagens stenar. F�rbannelsen p� berget
Ebal.
1. Och Mose och de �ldste i Israel bj�do folket och sade: �H�llen
alla de bud som jag i dag giver eder.
2. Och n�r I kommen �ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
vill giva dig, d� skall du resa �t dig stora stenar och bestryka
dem med kalk.
3. P� dessa skall du, n�r du har g�tt �ver floden, skriva alla
denna lags ord, f�r att du m� komma in i det land som HERREN,
din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mj�lk och honung,
s�som HERREN, dina f�ders Gud, har lovat dig.
4. Och n�r I haven g�tt �ver Jordan, skolen I p� berget Ebal resa
dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
skall bestryka dem med kalk.
5. Och du skall d�r �t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med n�got j�rn.
6. Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
du skall p� det offra br�nnoffer �t HERREN, din Gud.
7. Du skall d�r ock offra tackoffer och skall �ta och gl�dja dig
inf�r HERRENS, din Guds. ansikte.
8. Och du skall p� stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
tydligt.�
9. Och Mose och de levitiska pr�sterna talade till hela Israel och
sade: �Var stilla och h�r, Israel! I dag har du blivit HERRENS,
din Guds, folk.
10. S� skall du d� h�ra HERRENS, din Gud r�st och g�ra efter hans
bud och stadgar, som jag i dag giver dig.�
11. Och Mose bj�d folket p� den dagen och sade:
12. Dessa stammar skola st� och v�lsigna folket p� berget Gerissim,
n�r I haven g�tt �ver Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar,
Josef och Benjamin.
13. Och dessa skola st� och uttala f�rbannelsen p� berget Ebal:
Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
14. Och leviterna skola taga till orda och skola med h�g r�st inf�r
var man i Israel s�ga s�:
15. F�rbannad vare den man som g�r ett bel�te, skuret eller gjutet,
en styggelse f�r HERREN, ett verk av en konstarbetares h�nder,
och som sedan i hemlighet s�tter upp det. Och allt folket skall
svara och s�ga: �Amen.�
16. F�rbannad vare den som visar f�rakt f�r sin fader eller sin
moder. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
17. F�rbannad vare den som flyttar sin n�stas r�m�rke. Och allt
folket skall s�ga: �Amen.�
18. F�rbannad vare den som leder en blind vilse p� v�gen. Och allt
folket skall s�ga: �Amen.�
19. F�rbannad vare den som vr�nger r�tten f�r fr�mlingen, den
faderl�se och �nkan. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
20. F�rbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
lyfter p� sin faders t�cke. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
21. F�rbannad vare den som beblandar sig med n�got djur Och allt
folket skall s�ga: �Amen.�
22. F�rbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
eller sin moders dotter. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
23. F�rbannad vare den som ligger hos sin sv�rmoder. Och allt folket
skall s�ga: �Amen.�
24. F�rbannad vare den som l�nnligen m�rdar sin n�sta. Och allt
folket skall s�ga: �Amen.�
25. F�rbannad vare den som tager mutor f�r att sl� ihj�l en oskyldig
och utgjuta hans blod. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
26. F�rbannad vare den som icke h�ller denna lags ord och icke g�r
efter dem. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
*05/28 Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet
V�lsignelse och f�rbannelse.
1. Om du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller alla hans
bud, som jag i dag giver dig, och g�r efter dem, s� skall
HERREN, din Gud, upph�ja dig �ver alla folk p� jorden.
2. Och alla dessa v�lsignelser skola d� komma �ver dig och tr�ffa
dig n�r du h�r HERRENS, din Guds, r�st:
3. V�lsignad skall du vara i staden, och v�lsignad skall du vara p�
marken.
4. V�lsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
din boskaps frukt, dina f�kreaturs avf�da och din sm�boskaps
avel.
5. V�lsignad skall din korg vara, och v�lsignat ditt baktr�g.
6. V�lsignad skall du vara vid din ing�ng. och v�lsignad skall du
vara vid din utg�ng.
7. N�r dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN l�ta dem
bliva slagna av dig; p� en v�g skola de draga ut mot dig, men p�
sju v�gar skola de fly f�r dig.
8. HERREN skall bjuda v�lsignelsen vara med dig i dina visthus och
i allt vad du f�retager dig; han skall v�lsigna dig i det land
som HERREN, din Gud, vill giva dig.
9. HERREN skall upph�ja dig till ett folk som �r helgat �t honom,
s�som han med ed har lovat dig, om du h�ller HERRENS, din Guds,
bud och vandrar p� hans v�gar.
10. Och alla folk p� jorden skola se att du �r uppkallad efter
HERRENS namn; och de skola frukta dig.
11. Och HERREN skall giva dig �verfl�d och lycka i ditt livs frukt
och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
HERREN med ed har lovat dina f�der att giva dig.
12. HERREN skall �ppna f�r dig sitt rika f�rr�dshus, himmelen, till
att giva �t ditt land regn i r�tt tid, och till att v�lsigna
alla dina h�nders verk; och du skall giva l�n �t m�nga folk, men
sj�lv skall du icke beh�va l�na av n�gon.
13. Och HERREN skall g�ra dig till huvud och icke till svans, du
skall alltid ligga �ver och aldrig ligga under, om du h�r
HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, f�r att du
skall h�lla och g�ra efter dem,
14. och om du icke viker av, vare sig till h�ger eller till v�nster,
fr�n n�got av alla de bud som jag i dag giver eder, s� att du
f�ljer efter andra gudar och tj�nar dem.
15. Men om du icke h�r HERRENS, din Guds, r�st och icke h�ller alla
hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och g�r efter
dem, s� skola alla dessa f�rbannelser komma �ver dig och tr�ffa
dig:
16. F�rbannad skall du vara i staden, och f�rbannad skall du vara p�
marken.
17. F�rbannad skall din korg vara, och f�rbannat ditt baktr�g.
18. F�rbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
f�kreaturs avf�da och din sm�boskaps avel.
19. F�rbannad skall du vara vid din ing�ng, och f�rbannad skall du
vara vid din utg�ng.
20. HERREN skall s�nda �ver dig f�rbannelse, f�rvirring och n�pst,
vad det �n m� vara som du f�retager dig, till dess du f�rg�res
och med hast f�rg�s, f�r ditt onda v�sendes skull, d� du nu har
�vergivit mig.
21. HERREN skall l�ta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
utrotat dig ur det land dit du nu kommer, f�r att taga det i
besittning.
22. HERREN skall sl� dig med t�rande sjukdom, feber och hetta, med
brand och med sv�rd, med sot och rost; och av s�dant skall du
f�rf�ljas, till dess du f�rg�s.
23. Och himmelen �ver ditt huvud skall vara s�som koppar, och jorden
under dig skall vara s�som j�rn.
24. Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver �t ditt land;
fr�n himmelen skall det komma ned �ver dig, till dess du
f�rg�res.
25. HERREN skall l�ta dig bliva slagen av dina fiender; p� en v�g
skall du draga ut mot dem, men p� sju v�gar skall du fly f�r
dem; och du skall bliva en varnagel f�r alla riken p� jorden.
26. Och dina d�das kroppar skola bliva mat �t alla himmelens f�glar
och �t markens djur, och ingen skall skr�mma bort dem.
27. HERREN skall sl� dig med Egyptens bulnader och med b�lder, med
skabb och skorv, s� att du icke skall kunna botas.
28. HERREN skall sl� dig med vanvett och blindhet och
sinnesf�rvirring.
29. Du skall famla mitt p� ljusa dagen, s�som en blind famlar i
m�rkret, och du skall icke lyckas finna v�gen; f�rtryck allenast
och plundring skall du utst� i all din tid, och ingen skall
fr�lsa dig.
30. Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f� bo d�ri; du skall
plantera en ving�rd, men icke f� sk�rda dess frukt.
31. Din oxe skall slaktas inf�r dina �gon, men du skall icke f� �ta
av den; din �sna skall i din �syn r�vas ifr�n dig och icke givas
tillbaka �t dig; dina f�r skola komma i dina fienders v�ld, och
ingen skall hj�lpa dig.
32. Dina s�ner och d�ttrar skola komma i fr�mmande folks v�ld, och
dina �gon skola se det och f�rsm�kta av l�ngtan efter dem
best�ndigt, men du skall icke f�rm� g�ra n�got d�rvid.
33. Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall f�rt�ras av
ett folk som du icke k�nner; f�rtryck allenast och �verv�ld
skall du lida i all din tid.
34. Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se f�r dina
�gon.
35. HERREN skall sl� dig med sv�ra bulnader p� kn�n och ben, ja,
ifr�n fotbladet �nda till hj�ssan, s� att du icke skall kunna
botas.
36. HERREN skall f�ra dig och den konung som du s�tter �ver dig bort
till ett folk som varken du eller dina f�der hava k�nt, och d�r
skall du f� tj�na andra gudar, gudar av tr� och sten.
37. Och du skall bliva ett f�rem�l f�r h�pnad, ett ordspr�k och en
visa bland alla de folk till vilka HERREN skall f�ra dig.
38. Mycken s�d skall du f�ra ut p� �kern, men litet skall du
inb�rga, ty gr�shoppor skola f�rt�ra den.
39. Ving�rdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
vin skall du f� att dricka och intet att l�gga i f�rvar, ty
maskar skola �ta upp allt.
40. Olivplanteringar skall du hava �verallt inom ditt land, men med
oljan skall du icke f� sm�rja din kropp, ty oliverna skola falla
av.
41. S�ner och d�ttrar skall du f�da, men du skall icke f� beh�lla
dem, ty de skola draga bort i f�ngenskap.
42. Alla dina tr�d och din marks frukt skall ohyra taga i
besittning.
43. Fr�mlingen som bor hos dig skall h�ja sig �ver dig, allt mer och
mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
44. Han skall giva l�n �t dig, och du skall icke giva l�n �t
honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
45. Alla dessa f�rbannelser skola komma �ver dig och f�rf�lja dig
och tr�ffa dig, till dess du f�rg�res, d�rf�r att du icke h�rde
HERRENS, din Guds, r�st och icke h�ll de bud och stadgar som han
har givit dig.
46. De skola komma �ver dig s�som tecken och under, och �ver dina
efterkommande till evig tid.
47. Eftersom du icke tj�nade HERREN, din Gud, med gl�dje och
hj�rtans lust, medan du hade �verfl�d p� allt,
48. skall du f� tj�na fiender som HERREN skall s�nda mot dig, under
hunger och t�rst och nakenhet och brist p� allt; och han skall
l�gga ett j�rnok p� din hals, till dess han har f�rgjort dig.
49. HERREN skall skicka �ver dig ett folk fj�rran ifr�n, ifr�n
jordens �nda. likt �rnen i sin flykt,
50. ett folk vars spr�k du icke f�rst�r, ett folk med grym uppsyn,
utan f�rsyn f�r de gamla och utan misskund med de unga.
51. Det skall �ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
till dess du f�rg�res, ty det skall icke l�mna kvar �t dig vare
sig s�d eller vin eller olja, icke dina f�kreaturs avf�da eller
dina f�rs avel, till dess det har gjort slut p� dig.
52. Och det skall tr�nga dig i alla dina portar, till dess dina h�ga
och fasta murar, som du f�rtr�stade p�, falla i hela ditt
land. Ja, det skall tr�nga dig i alla dina portar �ver hela ditt
land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
53. Och d� skall du n�dgas �ta din egen livsfrukt, k�ttet av dina
s�ner och d�ttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I
s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skall din fiende f�rs�tta dig.
54. En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
d� s� missunnsamt se p� sin broder och p� hustrun i sin famn och
p� de barn han �nnu har kvar,
55. att han icke skall vilja �t n�gon av dem dela med sig av sina
barns k�tt, ty han �ter det sj�lv, eftersom han icke har n�got
annat kvar. I s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skall din fiende
f�rs�tta dig i alla dina portar.
56. En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i s�dan
yppighet och veklighet, att hon icke ens f�rs�kte s�tta sin fot
p� jorden, hon skall d� s� missunnsamt se p� mannen i sin famn
och p� sin son och sin dotter,
57. att hon missunnar dem efterb�rden som kommer fram ur hennes liv,
och barnen som hon f�der; ty d� hon nu lider brist p� allt
annat, skall hon sj�lv i hemlighet �ta detta. I s�dan n�d och
s�dant tr�ngm�l skall din fiende f�rs�tta dig i dina portar.
58. Om du icke h�ller alla denna lags ord, som �ro skrivna i denna
bok, och g�r efter dem, s� att du fruktar detta h�rliga och
fruktansv�rda namn �HERREN, din Gud�,
59. s� skall HERREN s�nda underliga pl�gor �ver dig och dina
efterkommande, stora och l�ngvariga pl�gor, sv�ra och l�ngvariga
krankheter.
60. Han skall l�ta komma �ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du
fruktar f�r, och de skola ans�tta dig.
61. Och allahanda andra krankheter och pl�gor, om vilka icke �r
skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock l�ta g� �ver dig, till
dess du f�rg�res.
62. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i st�llet
f�r att I f�rut haven varit talrika s�som stj�rnorna p�
himmelen; s� skall det g� dig, d�rf�r att du icke h�rde HERRENS.
din Guds, r�st.
63. Och det skall ske, att likasom HERREN f�rut fr�jdade sig �ver
eder n�r han fick g�ra eder gott och f�r�ka eder, s� skall
HERREN nu fr�jda sig �ver eder, n�r han utrotar och f�rg�r
eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, f�r
att taga det i besittning.
64. Och HERREN skall f�rstr� dig bland alla folk, ifr�n jordens ena
�nda till den andra, och d�r skall du tj�na andra gudar, som
varken du eller dina f�der hava k�nt, gudar av tr� och sten.
65. Och bland de folken skall du icke f� n�gon ro eller n�gon vila
f�r din fot; HERREN skall d�r giva dig ett b�vande hj�rta och
f�rtvinande �gon och en f�rsm�ktande sj�l.
66. Och ditt liv skall synas dig likasom h�nga p� ett h�r; du skall
k�nna fruktan b�de natt och dag och icke vara s�ker f�r ditt
liv.
67. Om morgonen skall du s�ga: �Ack att det vore afton!�, och om
aftonen skall du s�ga: �Ack att det vore morgon!� S�dan fruktan
skall du k�nna i ditt hj�rta, och s�dana ting skall du se f�r
dina �gon.
68. Och HERREN skall f�ra dig tillbaka till Egypten p� skepp, p� den
v�g om vilken jag sade dig: �Du skall icke se den mer.� Och d�r
skolen I n�dgas bjuda ut eder till salu �t edra fiender, till
tr�lar och tr�linnor; men ingen skall finnas, som vill k�pa.
*05/29 Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet
F�rmaningstal av Mose.
1. Dessa �ro f�rbundets ord, det f�rbunds som HERREN bj�d Mose att
sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat f�rbund �n det
som han hade slutit med dem p� Horeb.
2. Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
sett allt vad HERREN har gjort inf�r edra �gon i Egyptens land,
med Farao och alla hans tj�nare och hela hans land,
3. de stora hems�kelser som du med egna �gon s�g, de stora tecknen
och undren.
4. Men HERREN har �nnu intill denna dag icke givit eder hj�rtan att
f�rst� med, �gon att se med och �ron att h�ra med.
5. Och jag l�t eder vandra i �knen i fyrtio �r; edra kl�der blevo
icke utslitna p� eder, och din sko blev icke utsliten p� din
fot.
6. Br�d fingen I icke att �ta, icke vin eller starka drycker att
dricka, p� det att I skullen veta att jag �r HERREN, eder Gud.
7. Och n�r I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
slogo dem.
8. Och vi intogo deras land och g�vo det till arvedel �t
rubeniterna, gaditerna och ena h�lften av Manasse stam.
9. S� h�llen nu detta f�rbunds ord och g�ren efter dem, f�r att I
m�n hava framg�ng i allt vad I g�ren.
10. I st�n i dag allasammans inf�r HERREN, eder Gud: edra huvudm�n,
edra stammar, edra �ldste och edra tillsyningsm�n, var man i
Israel,
11. s� ock edra barn och hustrur, och fr�mlingen som �r hos dig i
ditt l�ger, din vedhuggare s�v�l som din vattenb�rare,
12. f�r att du m� intr�da i HERRENS, din Guds, f�rbund, det
edsf�rbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
13. Ty han vill i dag upph�ja dig, s� att du skall vara hans folk
och han din Gud, s�som han har sagt dig, och s�som han med ed
har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.
14. Och det �r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
f�rbund, detta edsf�rbund,
15. utan jag g�r det b�de med dem som i dag st� h�r med oss inf�r
HERREN, v�r Gud, och med dem som icke �ro h�r med oss i dag.
16. I veten ju sj�lva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven l�mnat
17. Och I s�gen deras styggelser och el�ndiga avgudar, de gudar av
tr� och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
18. S� m� d� bland eder icke finnas n�gon man eller kvinna, n�gon
sl�kt eller stam vars hj�rta i dag v�nder sig bort ifr�n HERREN,
v�r Gud, f�r att g� �stad och tj�na dessa folks gudar; bland
eder m� icke finnas n�gon rot varifr�n gift och mal�rt v�xer
upp,
19. s� att n�gon som h�r detta edsf�rbunds ord v�lsignar sig i sitt
hj�rta och t�nker att det skall g� honom v�l, d�r han vandrar i
sitt hj�rtas h�rdhet. Ty d� skall hela landet, b�de v�tt och
torrt, f�rg�s.
20. HERREN skall icke vilja f�rl�ta honom; nej, Herrens vrede och
nit�lskan skall d� vara s�som en rykande eld mot de m�nnen, och
all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna bok skall komma
att vila p� honom, och Herren skall s� utpl�na hans namn, att
det icke mer skall finnas under himmelen.
21. Och HERREN skall avskilja honom fr�n alla Israels stammar till
att drabbas av olycka, efter alla de f�rbannelser som �ro f�sta
vid det f�rbund som �r uppskrivet i denna lagbok.
22. Och ett kommande sl�kte, edra barn som uppst� efter eder, och
fr�mlingen, som kommer ifr�n fj�rran land, de skola s�ga, n�r de
se de pl�gor och sjukdomar som HERREN har skickat �ver detta
land,
23. n�r de se huru all jord d�r �r f�rbr�nd och f�rvandlad till
svavel och salt, s� att den icke kan bes�s eller framalstra
v�xter, och s� att inga �rter d�r kunna komma upp -- s�som det
blev, n�r Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omst�rtades, d�
HERREN i sin vrede och harm omst�rtade dem --
24. ja, alla folk skola d� s�ga: �Varf�r har Herren gjort s� mot
detta land? Varf�r brinner hans vrede s� starkt?�
25. Och man skall svara: �D�rf�r att de �verg�vo HERRENS, sina
f�ders Guds, f�rbund, det som han sl�t med dem, n�r han f�rde
dem ut ur Egyptens land,
26. och d�rf�r att de gingo �stad och tj�nade andra gudar och
tillb�do dem, gudar som de icke k�nde, och som han icke hade
givit dem till deras del,
27. d�rf�r uppt�ndes HERRENS vrede mot detta land, s� att han l�t
komma �ver det all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna
bok.
28. Ja, d�rf�r ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
harm och stor f�rt�rnelse, och kastade dem bort till ett annat
land, s�som nu har skett.�
29. Vad som �nnu �r f�rdolt h�r HERREN, v�r Gud, till; men vad som
�r uppenbarat, det g�ller f�r oss och v�ra barn till evig tid,
f�r att vi skola g�ra efter alla denna lags ord.
*05/30 Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet
Forts�ttning av Moses f�rmaningstal.
1. Om du nu, n�r allt detta kommer �ver dig -- v�lsignelsen och
f�rbannelsen som jag har f�relagt dig -- om du l�gger detta p�
hj�rtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d� har
drivit dig bort,
2. och du s� v�nder �ter till HERREN, din Gud, och h�r hans r�st,
du med dina barn, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l, i
alla stycken s�som jag i dag bjuder dig,
3. d� skall HERREN, din Gud, �ter uppr�tta dig och f�rbarma sig
�ver dig; HERREN, din Gud, skall d� �ter f�rsamla dig fr�n alla
folk bland vilka han har f�rstr�tt dig.
4. Om ock dina f�rdrivna vore vid himmelens �nda, skulle HERREN,
din Gud, f�rsamla dig d�rifr�n och h�mta dig d�rifr�n.
5. Och HERREN, din Gud, skall l�ta dig komma in i det land som dina
f�der hava haft till besittning; och du skall taga det i
besittning, och han skall g�ra dig gott och skall f�r�ka dig mer
�n han har gjort med dina f�der.
6. Och HERREN, din Gud. skall omsk�ra ditt hj�rta och dina
efterkommandes hj�rtan, s� att du skall �lska HERREN, din Gud,
av allt ditt hj�rta och av all din sj�l, f�r att du m� leva.
7. Och HERREN, din Gud, skall l�gga alla dessa f�rbannelser p� dina
fiender och p� dem som hata och f�rf�lja dig.
8. Och du skall �ter h�ra HERRENS r�st och g�ra efter alla hans
bud, som jag i dag giver dig.
9. Och HERREN, din Gud, skall giva dig �verfl�d och lycka i alla
dina h�nders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
i din marks frukt. Ty s�som HERREN fr�jdade sig �ver dina f�der,
skall han d� �ter fr�jda sig �ver dig och g�ra dig gott,
10. n�r du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller hans bud
och stadgar, det som �r skrivet i denna lagbok, och n�r du
v�nder �ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all
din sj�l.
11. Ty det bud som jag i dag giver dig �r dig icke f�r sv�rt och �r
icke l�ngt borta.
12. Det �r icke i himmelen, s� att du skulle beh�va s�ga: �Vem vill
f�r oss fara upp till himmelen och h�mta det �t oss och l�ta oss
h�ra det, s� att vi kunna g�ra d�refter?�
13. Det �r icke heller p� andra sidan havet, s� att du skulle beh�va
s�ga: �Vem vill f�r oss fara �ver till andra sidan havet och
h�mta det �t oss och l�ta oss h�ra det, s� att vi kunna g�ra
d�refter?�
14. Nej, ordet �r dig mycket n�ra, i din mun och i ditt hj�rta, s�
att du kan g�ra d�refter.
15. Se, jag f�rel�gger dig i dag livet och vad gott �r, d�den och
vad ont �r,
16. d� jag nu i dag bjuder dig att �lska HERREN, din Gud, att vandra
p� hans v�gar och h�lla hans bud och stadgar och r�tter, f�r att
du m� leva och f�r�ka dig, och f�r att HERREN, din Gud, m�
v�lsigna dig i det land dit du nu kommer, f�r att taga det i
besittning.
17. Men om ditt hj�rta v�nder sig bort och du icke vill h�ra, om du
l�ter f�rf�ra dig, s� att du tillbeder andra gudar och tj�nar
dem,
18. s� f�rkunnar jag eder i dag att I f�rvisso skolen f�rg�s. I
skolen d� icke l�nge leva i det land dit du nu drager �ver
Jordan, f�r att komma och taga det i besittning.
19. Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
har f�relagt dig liv och d�d, v�lsignelse och f�rbannelse, S� m�
du d� v�lja livet, f�r att du och dina efterkommande m�n leva,
20. i det att du �lskar HERREN, din Gud, och h�r hans r�st och
h�ller dig till honom; ty detta betyder f�r dig liv och l�ng
levnad, s� att du f�r bo i det land som HERREN med ed har lovat
dina f�der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
*05/31 Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet
Josua f�rordnad till Moses eftertr�dare.
Lagboken �verl�mnad �t leviterna.
1. Och Mose gick �stad och talade f�ljande till hela Israel;
2. han sade till dem: �Jag �r nu ett hundra tjugu �r gammal; jag
kan icke mer vara ledare och anf�rare, och HERREN har sagt till
mig: 'Du skall icke komma �ver denna Jordan.'
3. Men HERREN, din Gud, g�r framf�r dig; han skall f�rg�ra dessa
folk f�r dig, och du skall f�rdriva dem, och Josua skall anf�ra
dig, s�som HERREN har sagt.
4. Och HERREN skall g�ra med dem s�som han gjorde med Sihon och Og,
amor�ernas konungar. vilka han l�t f�rg�s, och s�som han gjorde
med deras land.
5. HERREN skall giva dem i edert v�ld, och I skolen g�ra med dem
alldeles s�som jag har bjudit eder.
6. Varen frimodiga och of�rf�rade, frukten icke och varen icke
f�rskr�ckta f�r dem; ty HERREN, din Gud, g�r sj�lv med dig; han
skall icke l�mna dig eller �vergiva dig.�
7. Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf�r hela
Israel: �Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall med detta folk
g� in i det land som HERREN med ed har lovat deras f�der att
giva dem; och du skall utskifta det �t dem s�som arv.
8. Och HERREN �r den som g�r framf�r dig, han skall vara med dig,
han skall icke l�mna dig eller �vergiva dig; du m� icke frukta
och icke vara f�rf�rad.�
9. Och Mose skrev upp denna lag och gav den �t pr�sterna, Levi
s�ner, som buro HERRENS f�rbundsark, och �t alla de �ldste i
Israel.
10. Och Mose bj�d dem och sade: �Vid slutet av vart sjunde �r, n�r
fri�ret �r inne, vid l�vhyddoh�gtiden,
11. d� hela Israel kommer f�r att tr�da fram inf�r HERRENS, din
Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer, d� skall du l�sa
upp denna lag inf�r hela Israel, s� att de h�ra den.
12. F�rsamla d� folket, m�n, kvinnor och barn, och fr�mlingarna som
�ro hos dig inom dina portar, p� det att de m� h�ra och l�ra,
och p� det att de m� frukta HERREN, eder Gud, och h�lla och g�ra
efter alla denna lags ord;
13. och p� det att deras barn, som d� �nnu icke k�nna den, m� h�ra
den och l�ra den, s� att de frukta HERREN, eder Gud. Detta
skolen I g�ra, s� l�nge I leven i det land dit I nu dragen �ver
Jordan, f�r att taga det i besittning.
14. Och HERREN sade till Mose: �Se, tiden n�rmar sig att du skall
d�. Kalla till dig Josua, och inst�llen eder d�refter i
uppenbarelset�ltet, s� vill jag ins�tta honom i hans �mbete.�
Och Mose gick �stad med Josua, och de inst�llde sig i
uppenbarelset�ltet.
15. D� visade sig HERREN i t�ltet i en molnstod, och molnstoden blev
st�ende vid ing�ngen till t�ltet.
16. Och HERREN sade till Mose: �Se, n�r du vilar hos dina f�der,
skall detta folk st� upp och i trol�s avf�llighet l�pa efter
fr�mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
skola �vergiva mig och bryta det f�rbund som jag har slutit med
dem.
17. Och min vrede skall d� uppt�ndas mot dem, och jag skall �vergiva
dem och f�rd�lja mitt ansikte f�r dem, och de skola f�rg�ras,
och mycken olycka och n�d skall tr�ffa dem; och d� skola de
s�ga: 'F�rvisso �r det d�rf�r att v�r Gud icke �r ibland oss som
dessa olyckor hava tr�ffat oss.'
18. Men jag skall p� den tiden alldeles f�rd�lja mitt ansikte, f�r
allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v�nt
sig till andra gudar.
19. S� tecknen nu upp �t eder f�ljande s�ng. Och du skall l�ra
Israels barn den och l�gga den i deras mun. Och s� skall denna
s�ng vara mig ett vittne mot Israels barn.
20. Ty jag skall l�ta dem komma in i det land som jag med ed har
lovat �t deras f�der, ett land som flyter av mj�lk och honung,
och de skola �ta och bliva m�tta och feta; men de skola d� v�nda
sig till andra gudar och tj�na dem och f�rakta mig och bryta
mitt f�rbund.
21. Och n�r d� mycken olycka och n�d tr�ffar dem, skall denna s�ng
avl�gga sitt vittnesb�rd inf�r dem; ty den skall icke f�rg�tas
och f�rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka
tankar de umg�s redan nu, innan jag har l�tit dem komma in i det
land som jag med ed lovade dem.�
22. S� tecknade d� Mose upp s�ngen p� den dagen och l�t Israels barn
l�ra den.
23. Och han insatte Josua, Nuns son, i hans �mbete och sade: �Var
frimodig och of�rf�rad; ty du skall f�ra Israels barn in i det
land som jag med ed har lovat �t dem, och jag skall vara med
dig.�
24. D� nu Mose hade fullst�ndigt tecknat upp denna lags ord i en
bok,
25. bj�d han leviterna som buro HERRENS f�rbundsark och sade:
26. �Tagen denna lagbok och l�ggen den vid sidan av HERRENS, eder
Guds, f�rbundsark, s� att den ligger d�r till ett vittne mot
dig.
27. Ty jag k�nner din genstr�vighet och h�rdnackenhet. Se, �nnu
medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr�viga
mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d� bliva det efter min
d�d!
28. F�rsamlen nu till mig alla de �ldste i edra stammar, s� ock edra
tillsyningsm�n, f�r att jag m� inf�r dem tala dessa ord och taga
himmel och jord till vittnen mot dem.
29. Ty jag vet att I efter min d�d skolen taga eder till, vad
f�rd�rvligt �r, och vika av ifr�n den v�g som jag har bjudit
eder g�; d�rf�r skall olycka tr�ffa eder i kommande dagar, n�r I
g�ren vad ont �r i HERRENS �gon, s� att I f�rt�rnen honom genom
edra h�nders verk.�
30. Och Mose f�redrog inf�r Israels hela f�rsamling f�ljande s�ng
fr�n b�rjan till slutet.
*05/32 Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet
Moses avskedss�ng.
1. Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
och jorden h�re min muns ord.
2. S�som regnet drype min l�ra,
s�som daggen fl�de mitt tal,
s�som rikligt regn p� gr�nska
och s�som en regnskur p� gr�sets brodd.
3. Ty HERRENS namn vill jag f�rkunna;
ja, given �ra �t v�r Gud.
4. V�r klippa -- ostraffliga �ro hans g�rningar,
ty alla hans v�gar �ro r�tta.
En trofast Gud och utan svek,
r�ttf�rdig och r�ttvis �r han.
5. De �ter handlade illa mot honom;
de voro icke hans barn, utan en skam f�r Israel,
det vr�nga och avoga sl�ktet!
6. �r det s� du l�nar HERREN,
du d�raktiga och ovisa folk?
�r han d� icke din fader, som skapade dig?
Han danade ju dig och beredde dig.
7. T�nk p� de dagar som fordom voro;
akta p� f�rg�ngna sl�ktens �r.
Fr�ga din fader, han skall f�rkunna dig det,
dina �ldste, de skola s�ga dig det.
8. N�r den H�gste gav arvslotter �t folken,
n�r han f�rdelade m�nniskors barn,
d� utstakade han gr�nserna f�r folken
efter antalet av Israels barn.
9. Ty HERRENS folk �r hans del,
Jakob �r hans arvedels lott.
10. Han fann honom i �knens land,
i �dsligheten, d�r �kendjuren tj�to.
D� tog han honom i sitt besk�rm och sin v�rd,
han bevarade honom s�som sin �gonsten.
11. Likasom en �rn lockar sin avkomma ut till flykt
och sv�var upp ovanf�r sina ungar,
s� bredde han ut sina vingar och tog honom
och bar honom p� sina fj�drar.
12. HERREN allena ledsagade honom,
och ingen fr�mmande gud j�mte honom.
13. Han f�rde honom fram �ver landets h�jder
och l�t honom �ta av markens gr�da;
han l�t honom suga honung ur h�lleberget
och olja ur den h�rda klippan.
14. Gr�ddmj�lk av kor, s�t mj�lk av f�r,
fett av lamm fick du ock,
v�durar fr�n Basan och bockar,
d�rtill fetaste m�rg av vete;
och av druvors blod drack du vin.
15. D� blev Jesurun[1] fet och istadig;
du blev fet och tjock och stinn.
Han �vergav Gud, sin skapare,
och f�raktade sin fr�lsnings klippa.
16. Ja, de retade honom genom sina fr�mmande gudar,
med styggelser f�rt�rnade de honom.
17. De offrade �t onda andar, skengudar,
�t gudar som de f�rut icke k�nde,
nya, som nyss hade kommit till,
och som edra f�der ej fruktade f�r.
18. Din klippa, som hade f�tt dig, �vergav du,
du gl�mde Gud, som hade givit dig livet.
19. N�r HERREN s�g detta, f�rkastade han dem,
ty han f�rt�rnades p� sina s�ner och d�ttrar.
20. Han sade: �Jag vill f�rd�lja mitt ansikte f�r dem,
jag vill se vilket slut de f�;
ty ett f�rv�nt sl�kte �ro de,
barn i vilka ingen trohet �r.
21. De hava retat mig med gudar som icke �ro gudar,
f�rt�rnat mig med de f�f�ngligheter de dyrka;
d�rf�r skall jag reta dem med ett folk som icke �r ett folk,
med ett d�raktigt hednafolk skall jag f�rt�rna dem.
22. Ty eld l�gar fram ur min n�sa,
och den brinner �nda till d�dsrikets djup;
den f�rt�r jorden med dess gr�da
och f�rbr�nner bergens grundvalar.
23. Jag skall hopa olyckor �ver dem,
alla mina pilar skall jag avskjuta p� dem.
24. De skola utsugas av hunger och f�rt�ras av febergl�d,
av farsoter som bittert pina;
jag skall s�nda �ver dem vilddjurs t�nder
och stoftkr�lande ormars gift.
25. Ute skall sv�rdet f�rg�ra deras barn,
och inomhus skall f�rskr�ckelsen g�ra det:
ynglingar s�v�l som jungfrur,
spenabarn tillsammans med gr�h�rsm�n.
26. Jag skulle s�ga: 'Jag vill bl�sa bort dem,
g�ra slut p� deras �minnelse bland m�nniskor',
27. om jag icke fruktade att deras fiender d� skulle v�lla mig gr�melse,
att deras ov�nner skulle misstyda det,
att de skulle s�ga: 'V�r hand var s� stark,
det var icke HERREN som gjorde allt detta.'�
28. Ty ett r�dl�st folk �ro de,
och f�rst�nd finnes icke i dem.
29. Vore de visa, s� skulle de begripa detta,
de skulle f�rsta vilket slut de m�ste f�.
30. Huru kunde en jaga tusen framf�r sig
och tv� driva tiotusen p� flykten,
om icke deras klippa hade s�lt dem,
och om icke HERREN hade prisgivit dem?
31. Ty de andras klippa �r icke s�som v�r klippa;
v�ra fiender kunna sj�lva d�ma d�rom.
32. Ty av Sodoms vintr�d �r deras ett skott,
det stammar fr�n Gomorras f�lt;
deras druvor �ro giftiga druvor,
deras klasar hava bitter smak.
33. Deras vin �r drakars etter,
huggormars gruvligaste gift.
34. Ja, s�dant ligger f�rvarat hos mig,
f�rseglat i mina f�rr�dshus.
35. Min �r h�mnden och vederg�llningen,
sparad till den tid d� deras fot skall vackla.
Ty n�ra �r deras of�rds dag,
och vad dem v�ntar kommer med hast.
36. Ty HERREN skall skaffa r�tt �t sitt folk,
och �ver sina tj�nare skall han f�rbarma sig,
n�r han ser att deras kraft �r borta,
och att det �r ute med alla och envar.
37. D� skall han fr�ga: Var �ro nu deras gudar,
klippan till vilken de togo sin tillflykt?
38. Var �ro de som �to deras slaktoffers fett
och drucko deras drickoffers vin?
M� de st� upp och hj�lpa eder,
m� de vara edert besk�rm.
39. Sen nu att jag allena �r det,
och att ingen Gud finnes j�mte mig.
Jag d�dar, och jag g�r levande,
jag har slagit, men jag helar ock.
Ingen finnes, som kan r�dda ur min hand.
40. Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
jag s�ger: S� sant jag lever evinnerligen:
41. n�r jag har v�sst mitt ljungande sv�rd
och min hand tager till att skipa r�tt,
d� skall jag utkr�va h�mnd av mina ov�nner
och vederg�llning av dem som hata mig.
42. Jag skall l�ta mina pilar bliva druckna av blod,
och mitt sv�rd skall m�tta sig av k�tt,
av de slagnas och f�ngnas blod,
av fiendeh�vdingars huvuden.
43. Jublen, I hedningar, �ver hans folk,
ty han h�mnas sina tj�nares blod,
han utkr�ver h�mnd av sina ov�nner
och bringar f�rsoning f�r sitt land, f�r sitt folk.
44. Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f�redrog hela denna s�ng
inf�r folket.
45. Och n�r Mose hade f�redragit alltsammans till slut f�r hela
Israel,
46. sade han till dem: �Akten p� alla de ord som jag i dag g�r till
vittnen mot eder, s� att I given edra barn befallning om dem,
att de skola h�lla alla denna lags ord och g�ra efter dem.
47. Ty det �r icke ett tomt ord, som ej ang�r eder, utan det g�ller
edert liv; och genom detta ord skolen I l�nge leva i det land
dit I nu dragen �ver Jordan, f�r att taga det i besittning.�
48. Och HERREN talade till Mose p� denna samma dag och sade:
49. �Stig upp h�r p� Abarimberget, p� berget Nebo i Moabs land, gent
emot Jeriko, s� skall du f� se Kanaans land, som jag vill giva
�t Israels barn till besittning.
50. Och du skall d� d�r p� berget, dit du stiger upp, och du skall
samlas till dina f�der, likasom din broder Aron dog p� berget
Hor och blev samlad till sina f�der;
51. detta d�rf�r att I handladen trol�st mot mig bland Israels barn
vid Meribas vatten vid Kades, i �knen Sin, i det att I icke
h�llen mig helig bland Israels barn.
52. Mitt framf�r dig skall du se landet; men du skall icke komma
dit, in i det land som jag vill giva �t Israels barn.�
[1] Se Jesurun i Ordf�rkl
*05/33 Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet
Moses v�lsignelse �ver Israels stammar.
1. Och detta �r den v�lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
f�re sin d�d;
2. han sade:
�HERREN kom fr�n Sinai,
och fr�n Seir gick hans sken upp f�r dem;
man kom fram i glans fr�n berget Paran,
ut ur hopen av m�ngtusen heliga;
p� hans h�gra sida brann i eld en lag f�r dem.
3. Ja, han v�rdar sig om folken;
folkets heliga �ro alla under din hand.
De ligga vid din fot,
de h�mta upp av dina ord.
4. Mose gav �t oss en lag,
en arvedel for Jakobs menighet.
5. Och Jesurun fick en konung,
n�r folkets h�vdingar f�rsamlades,
Israels stammar allasammans.�
6. �M� Ruben leva och icke d�;
dock blive hans m�n en ringa hop.
7. Och detta sade han om Juda:
�H�r, o HERRE, Judas r�st,
och l�t honom komma till sitt folk.
Med sina h�nder utf�rde han dess sak;
bliv du honom en hj�lp mot hans ov�nner.�
8. Och om Levi sade han:
�Dina tummim och dina urim,
de tillh�ra din frommes skara,
dem du frestade i Massa,
dem du tvistade med vid Meribas vatten,
9. dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
och som icke ville k�nnas vid sina br�der,
ej heller veta av sina barn.
Ty de aktade p� ditt tal,
och ditt f�rbund h�llo de.
10. De l�ra Jakob dina r�tter och Israel din lag,
de b�ra fram r�kverk f�r din n�sa
och heloffer p� ditt altare.
11. V�lsigna, HERRE, hans kraft,
och l�t hans h�nders verk behaga dig.
Krossa l�nderna p� hans motst�ndare,
p� hans fiender, s� att de icke kunna resa sig.�
12. Om Benjamin sade han:
�HERRENS v�n �r han,
han skall bo i trygghet hos honom,
hos honom som �verskygger honom alltid,
och som har sin boning mellan hans h�jder.�
13. Och om Josef sade han:
�V�lsignat av HERREN vare hans land
med himmelens �dlaste g�vor, med dagg,
med g�vor fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,
14. med solens �dlaste alster
och m�nvarvens �dlaste frukter,
15. med de ur�ldriga bergens yppersta skatter
och de eviga h�jdernas �dlaste frukt,
16. med jordens �dlaste frukt och allt vad hon b�r,
och med n�d fr�n honom som bodde i busken.
Detta komme �ver Josefs huvud,
�ver hans hj�ssa, furstens bland br�der.
17. H�rlig �r den f�rstf�dde bland hans tjurar,
s�som en vildoxes �ro hans horn;
med dem st�ngar han ned alla folk,
ja ock dem som bo vid jordens �ndar.
S�dana �ro Efraims tiotusenden.
s�dana Manasses tusenden.�
18. Och om Sebulon sade han:
�Gl�d dig, Sebulon, n�r du drager ut,
och du, Isaskar, i dina t�lt.
19. Folk inbjuda de till sitt berg;
d�r offra de r�tta offer.
Ty havens rikedom f� de suga,
och de skatter som sanden d�ljer.�
20. Och om Gad sade han:
�Lovad vare han som gav s� rymligt land �t Gad!
Lik en lejoninna har han l�grat sig,
han krossar b�de arm och hj�ssa.
21. Han uts�g �t sig f�rstlingslandet,
ty d�r var hans h�rskarlott f�rvarad.
Dock drog han med bland folkets h�vdingar;
HERRENS r�tt utf�rde han
och hans domar, tillsammans med det �vriga Israel.�
22. Och om Dan sade han:
�Dan �r ett ungt lejon,
som rusar ned fr�n Basan.�
23. Och om Naftali sade han:
�Naftali har f�tt riklig n�d
och v�lsignelse till fyllest av HERREN.
V�stern och s�dern tage du i besittning.�
24. Och om Aser sade han:
�V�lsignad bland s�ner vare Aser!
Han blive �lskad av sina br�der,
och han doppe sin fot i olja.
25. Av j�rn och koppar vare dina riglar;
och s� l�nge du lever, m� din kraft best�.�
26. �Ingen �r lik Gud, o Jesurun;
till din hj�lp far han fram p� himmelen
och i sin h�ghet p� skyarna.
27. En tillflykt �r han, urtidens Gud,
och h�rnere r�da hans eviga armar.
Han f�rjagade fienderna f�r dig,
han sade: F�rg�r dem.
28. S� fick Israel bo i trygghet,
Jakobs k�lla vara i ro,
i ett land med s�d och vin,
under en himmel som dryper av dagg.
29. S�ll �r du, Israel; ja, vem �r dig lik?
Du �r ett folk som f�r seger genom HERREN,
genom honom som �r din skyddande sk�ld,
honom som �r ditt �rorika sv�rd.
Ja, dina fiender skola visa dig underd�nighet,
och du skall g� fram �ver deras h�jder.�
*05/34 Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet
Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet
Moses d�d.
1. Och Mose gick fr�n Moabs hedar upp p� berget Nebo, p� toppen av
Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l�t honom se hela landet:
Gilead �nda till Dan,
2. och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
land, �nda till V�stra havet,
3. och Sydlandet och Jordansl�tten, det �r l�gsl�tten vid Jeriko --
Palmstaden -- �nda till Soar.
4. Och HERREN sade till honom: �Detta �r det land som jag med ed
har lovat �t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: '�t din
s�d skall jag giva det.' Jag har nu l�tit dig se det med dina
�gon, men ditin skall du icke komma.�
5. Och HERRENS tj�nare Mose dog d�r i Moabs land, s�som HERREN hade
sagt.
6. Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
men �nnu intill denna dag har ingen f�tt veta var hans grav �r.
7. Och Mose var ett hundra tjugu �r gammal, n�r han dog, men hans
�gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f�rsvunnit.
8. Och Israels barn begr�to Mose p� Moabs hedar i trettio dagar;
d�rmed voro gr�todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
9. Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
lagt sina h�nder p� honom; och Israels barn lydde honom och
gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
10. Men i Israel uppstod icke mer n�gon profet s�dan som Mose, med
vilken HERREN hade umg�tts ansikte mot ansikte --
11. ingen, om man t�nker p� alla de tecken och under som HERREN hade
s�nt honom att g�ra i Egyptens land, med Farao och alla hans
tj�nare och med hela hans land,
12. och om man t�nker p� all den v�ldiga kraft som Mose visade, och
p� alla de stora och fruktansv�rda g�rningar som han gjorde
inf�r hela Israel.
*06/ Josua
*06/01 Josua, 1 Kapitlet
Josua, 1 Kapitlet
Herrens befallning till Josua att g�
�ver Jordan. Josuas uppmaning till de
tre �stjordanska stammarna att hj�lpa
sina br�der med er�vringen av
V�stjordanlandet.
1. Efter HERRENS tj�nare Moses d�d sade HERREN till Josua, Nuns
son, Moses tj�nare:
2. �Min tj�nare Mose �r d�d; s� st� nu upp och g� �ver denna
Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
dem, giva �t Israels barn.
3. Var ort som eder fot betr�der har jag givit eder, s�som jag
lovade Mose.
4. Fr�n �knen till Libanon d�ruppe och �nda till den stora floden,
floden Frat, �ver hetiternas land och �nda till Stora havet
v�sterut skall edert omr�de str�cka sig.
5. Ingen skall kunna st� dig emot i alla dina livsdagar; s�som jag
har varit med Mose, s� skall jag ock vara med dig; jag skall
icke l�mna dig eller �vergiva dig.
6. Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall utskifta �t detta folk
s�som arv det land som jag med ed har lovat deras f�der att giva
dem.
7. Allenast m� du vara helt frimodig och of�rf�rad till att i alla
stycken h�lla den lag som min tj�nare Mose har givit dig och
g�ra efter den; vik icke av d�rifr�n vare sig till h�ger eller
till v�nster; p� det att du m� hava framg�ng i allt vad du
f�retager dig.
8. L�t icke denna lagbok vara skild fr�n din mun; t�nk p� den b�de
dag och natt, s� att du i alla stycken h�ller det som �r skrivet
i den och g�r d�refter; ty d� skola dina v�gar vara lyckosamma,
och d� skall du hava framg�ng.
9. Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of�rf�rad; s� var
nu icke f�rskr�ckt eller f�rsagd. Ty HERREN, din Gud, �r med dig
i allt vad du f�retager dig.�
10. D� bj�d Josua folkets tillsyningsm�n och sade:
11. �G�n igenom l�gret och bjuden folket och s�gen: 'Reden till
reskost �t eder; ty om tre dagar skolen I g� �ver denna Jordan,
f�r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
eder Gud, vill giva eder till besittning.'�
12. Men till rubeniterna och gaditerna och ena h�lften av Manasse
stam sade Josua:
13. �T�nken p� det som HERRENS tj�nare Mose bj�d eder, n�r han sade:
'HERREN, eder Gud, vill l�ta eder komma till ro och giva eder
detta land.'
14. Edra hustrur, edra barn och eder boskap m� nu stanna kvar i det
land som Mose har givit eder h�r p� andra sidan Jordan; men I
sj�lva, s� m�nga av eder som �ro tappra stridsm�n, skolen draga
v�pnade �stad i spetsen f�r edra br�der och hj�lpa dem,
15. till dess att HERREN har l�tit edra br�der komma till ro s�v�l
som eder, n�r ocks� de hava tagit i besittning det land som
HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m�n I v�nda tillbaka till
det land som skall vara eder besittning; det m�n I d� taga i
besittning, det land som HERRENS tj�nare Mose har givit eder h�r
p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.�
16. D� svarade de Josua och sade: �Allt vad du har bjudit oss vilja
vi g�ra, och varthelst du s�nder oss, dit vilja vi g�.
17. S�som vi i allt hava lytt Mose, s� vilja vi ock lyda dig;
allenast m� HERREN, din Gud, vara med dig, s�som han var med
Mose.
18. Var och en som �r genstr�vig mot dina befallningar och icke
lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
d�dad. Allenast m� du vara frimodig och of�rf�rad.�
*06/02 Josua, 2 Kapitlet
Josua, 2 Kapitlet
Spejare s�ndas till Jeriko och mottagas
av Rahab.
1. Josua, Nuns son, s�nde hemligen ut tv� spejare fr�n Sittim och
sade: �G�n och besen landet och Jeriko.� De gingo �stad och
kommo in i ett hus d�r en sk�ka bodde, vid namn Rahab, och d�r
lade de sig till vila.
2. Men f�r konungen i Jeriko blev inber�ttat: �I natt hava n�gra
m�n kommit hit fr�n Israels barn f�r att utforska landet.�
3. D� s�nde konungen i Jeriko till Rahab och l�t s�ga: �L�mna ut de
m�n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
kommit hit f�r att utforska hela landet.�
4. Men kvinnan tog de b�da m�nnen och dolde dem; sedan svarade hon:
�Ja, m�nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr�n de
voro;
5. och n�r porten skulle st�ngas, sedan det hade blivit m�rkt,
gingo m�nnen ut, och jag vet icke vart de togo v�gen; skynden
eder att s�tta efter dem, s� f�n I nog fatt i dem.�
6. Men hon hade f�rt dem upp p� taket och g�mt dem under
linstj�lkar, som hon hade d�r, utbredda p� taket.
7. S� satte nu m�nnen efter dem �t Jordan till, bort emot
vadst�llena; och man st�ngde stadsporten s� snart f�rf�ljarna
hade begivit sig �stad.
8. Men innan de fr�mmande m�nnen hade lagt sig, steg hon upp till
dem p� taket
9. och sade till dem: �Jag vet att HERREN har givit eder detta
land, och att f�rskr�ckelse f�r eder har fallit �ver oss, ja,
att alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r eder.
10. Ty vi hava h�rt huru HERREN l�t vattnet i R�da havet torka ut
framf�r eder, n�r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
med amor�ernas konungar, de tv� p� andra sidan Jordan, Sihon och
Og, huru I g�ven dem till spillo.
11. D� vi h�rde detta, blevo v�ra hj�rtan f�rf�rade, och numera har
ingen mod att st� eder emot; ty HERREN, eder Gud, �r Gud, uppe i
himmelen och nere p� jorden.
12. S� loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
barmh�rtighet med min faders hus och giva mig ett s�kert tecken
d�rp�,
13. och l�ta min fader och min moder, mina br�der och mina systrar
leva, s� ock alla som tillh�ra dem, och r�dda oss fr�n d�den.�
14. M�nnen sade till henne: �Med v�rt eget liv svara vi f�r edert,
s�framt I icke f�rr�den v�rt f�rehavande; n�r HERREN giver oss
landet, skola vi bevisa dig barmh�rtighet och trofasthet.�
15. D� sl�ppte hon ned dem genom f�nstret med ett t�g; ty hennes hus
l�g invid stadsmuren, s� att hon bodde invid sj�lva muren.
16. Och hon sade till dem: �G�n upp i bergsbygden, s� att edra
f�rf�ljare icke tr�ffa p� eder; och h�llen eder g�mda d�r i tre
dagar, till dess edra f�rf�ljare hava kommit tillbaka, s� kunnen
I sedan forts�tta eder f�rd.�
17. Och m�nnen sade till henne: �Vi vilja likv�l vara fria ifr�n den
ed som du nu har tagit av oss,
18. om du, n�r vi komma in i landet, underl�ter att binda detta r�da
sn�re i det f�nster genom vilket du har sl�ppt ned oss, och
likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
br�der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
19. Dock, om n�gon g�r �stad, utom d�rrarna till ditt hus, s� komme
hans blod �ver hans huvud, och vi �ro utan skuld; om d�remot
n�gons hand kommer vid en av dem som �ro inne i ditt hus, s� m�
dennes blod komma �ver v�rt huvud.
20. Och om du f�rr�der v�rt f�rehavande, s� �ro vi likaledes fria
ifr�n den ed som du har tagit av oss.�
21. Hon svarade: �Vare det s�som I haven sagt.� Och s� l�t hon dem
g�, och de drogo �stad. Men hon band det r�da sn�ret i f�nstret.
22. S� drogo de nu �stad och kommo upp i bergsbygden och stannade
d�r i tre dagar, till dess att deras f�rf�ljare hade v�nt
tillbaka; ty dessa hade s�kt efter dem �verallt p� v�garna, men
hade icke funnit dem.
23. Sedan v�nde de b�da m�nnen tillbaka och kommo ned fr�n
bergsbygden och gingo �ver floden och kommo s� till Josua, Nuns
son; och de f�rt�ljde f�r honom allt vad som hade vederfarits
dem.
24. Och de sade till Josua: �HERREN har givit hela landet i v�r
hand; alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r oss.�
*06/03 Josua, 3 Kapitlet
Josua, 3 Kapitlet
�verg�ngen av Jordan.
1. Bittida f�ljande morgon br�t Josua med alla Israels barn upp
fr�n Sittim och kom till Jordan; d�r stannade de om natten,
innan de gingo �ver.
2. Men efter tre dagar gingo tillsyningsm�nnen genom l�gret
3. och bj�do folket och sade: �S� snart I f�n se HERRENS, eder
Guds, f�rbundsark, och att de levitiska pr�sterna b�ra den,
skolen ock I bryta upp fr�n eder plats och f�lja efter den
4. -- l�ten dock mellan den och eder vara ett avst�nd av vid pass
tv� tusen alnar; n�rmare m�n I icke komma den -- p� det att I
m�n kunna veta vilken v�g I skolen g�, ty I haven icke f�rut
dragit den v�gen fram.�
5. Och Josua sade till folket: �Helgen eder, ty i morgon skall
HERREN g�ra under bland eder.�
6. D�refter sade Josua till pr�sterna: �Tagen f�rbundsarken och
dragen �stad framf�r folket.� D� togo de f�rbundsarken och gingo
framf�r folket.
7. Och HERREN sade till Josua: �I dag skall jag begynna att g�ra
dig stor i hela Israels �gon, p� det att de m� f�rnimma, att
s�som jag har varit med Mose, s� vill jag ock vara med dig.
8. Bjud du nu pr�sterna som b�ra f�rbundsarken och s�g: 'S� snart I
kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
stanna d�r, vid Jordan.'�
9. D� sade Josua till Israels barn: �Tr�den fram hit och h�ren
HERRENS, eder Guds, ord.�
10. Och Josua sade: �H�rav skolen I f�rnimma att en levande Gud �r
mitt ibland eder, och att han f�rvisso vill f�rdriva f�r eder
kanan�erna, hetiterna, hiv�erna, periss�erna, girgas�erna,
amor�erna och jebus�erna:
11. f�rbundsarken, hela jordens Herres f�rbundsark, drager nu
framf�r eder �ver Jordan.
12. V�ljen allts� ut tolv m�n ur Israels stammar, en man f�r var
stam.
13. S� snart d� pr�sterna som b�ra HERRENS, hela jordens Herres, ark
st� stilla med sina f�tter i Jordans vatten, det vatten som
kommer uppifr�n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st�
s�som en samlad h�g.�
14. Folket br�t d� upp fr�n sina t�lt f�r att g� �ver Jordan, och
pr�sterna som buro f�rbundsarken gingo framf�r folket.
15. N�r nu de som buro arken kommo till Jordan, s� att pr�sterna,
som buro arken, med sina f�tter vidr�rde yttersta randen av
vattnet i Jordan, vilken under hela sk�rdetiden �r full �ver
alla sina br�ddar,
16. d� stannade det vatten som kom uppifr�n, och blev st�ende s�som
en samlad h�g l�ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
bredvid Saretan; och det vatten som fl�t ned mot Hedmarkshavet,
Salthavet, blev s�lunda helt och h�llet avskuret. Och folket
gick �ver mitt emot Jeriko.
17. Men pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark stodo or�rliga p�
torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick �ver p� torr mark,
till dess att allt folket helt och h�llet hade kommit �ver
Jordan.
*06/04 Josua, 4 Kapitlet
Josua, 4 Kapitlet
�minnelsestenar i Gilgal och i Jordan.
1. D� nu allt folket helt och h�llet hade kommit �ver Jordan, sade
HERREN till Josua:
2. �V�ljen ut bland folket tolv m�n, en man ur var stam,
3. och bjuden dem och s�gen: 'Tagen h�r ur Jordan, fr�n den plats
d�r pr�sterna stodo med sina f�tter, tolv stenar, och lyften upp
dem och f�ren dem �ver med eder, och l�ggen ned dem p� det
st�lle, d�r I skolen l�gra eder i natt.'�
4. D� kallade Josua till sig de tolv m�n som han hade utsett bland
Israels barn, en man ur var stam.
5. Och Josua sade till dem: �Dragen �stad framf�r HERRENS, eder
Guds, ark, och g�n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m�
d�r lyfta upp en sten p� axeln, efter antalet av Israels barns
stammar.
6. Detta skall n�mligen bliva ett minnesm�rke bland eder. N�r d�
edra barn i framtiden fr�ga: 'Vad betyda dessa stenar?',
7. skolen I svara dem s�: 'De betyda att Jordans vatten h�r blev
avskuret i sitt lopp, framf�r HERRENS f�rbundsark; ja, n�r den
gick �ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
D�rf�r skola dessa stenar vara ett �minnelsem�rke f�r Israels
barn till ev�rdlig tid.'�
8. D� gjorde Israels barn s�som Josua bj�d dem; de togo upp tolv
stenar ur Jordan, s�som HERREN hade tillsagt Josua, efter
antalet av Israels barns stammar; och de f�rde dem �ver med sig
till l�gerst�llet och lade ned dem d�r.
9. Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p� samma plats
d�r pr�sterna som buro f�rbundsarken hade st�tt med sina f�tter;
och de finnas kvar d�r �nnu i dag.
10. Och pr�sterna som buro arken blevo st�ende mitt i Jordan, till
dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
att tills�ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f�rut hade
bjudit Josua; och folket gick �ver med hast.
11. Men n�r allt folket helt och h�llet hade kommit �ver, gick ock
HERRENS ark �ver, j�mte pr�sterna, och tog plats framf�r folket.
12. Och Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam
drogo v�pnade �stad i spetsen f�r Israels barn, s�som Mose hade
tillsagt dem.
13. Det var vid pass fyrtio tusen m�n som s� drogo �stad, v�pnade
till strid, f�r att k�mpa inf�r HERREN p� Jerikos hedmarker.
14. P� den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels �gon, och
de fruktade honom, s�som de fruktat Mose, s� l�nge denne levde.
15. Och HERREN sade till Josua:
16. �Bjud pr�sterna som b�ra vittnesb�rdets ark att stiga upp ur
Jordan.�
17. Och Josua bj�d pr�sterna och sade: �Stigen upp ur Jordan.�
18. N�r d� pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark stego upp ur
Jordan, hade deras f�tter knappt hunnit upp p� torra landet,
f�rr�n Jordans vatten v�nde tillbaka till sin plats och n�dde,
s�som f�rut, upp �ver alla sina br�ddar.
19. Det var p� tionde dagen i f�rsta m�naden som folket steg upp ur
Jordan; och de l�grade sig i Gilgal, p� gr�nsen av �stra
Jerikoomr�det.
20. Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
Gilgal.
21. Och han sade till Israels barn: �N�r nu edra barn i framtiden
fr�ga sina f�der: 'Vad betyda dessa stenar?',
22. d� skolen I g�ra det kunnigt f�r edra barn och s�ga: 'Israel
gick p� torr mark �ver denna Jordan,
23. i det att HERREN, eder Gud, l�t vattnet i Jordan torka ut
framf�r eder, till dess I haden g�tt �ver den, likasom HERREN,
eder Gud, gjorde med R�da havet, som han l�t torka ut framf�r
oss, till dess vi hade g�tt �ver det;
24. p� det att alla folk p� jorden m� f�rnimma huru stark HERRENS
hand �r, s� att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'�
*06/05 Josua, 5 Kapitlet
Josua, 5 Kapitlet
Israels barn omsk�ras. P�skh�gtid h�lles
i Kanaan, och mannat upph�r.
H�vitsmannen �ver Herrens h�r.
1. D� nu alla amor�ernas konungar p� andra sidan Jordan, p� v�stra
sidan, och alla kanan�ernas konungar vid havet h�rde huru HERREN
hade l�tit vattnet i Jordan torka ut framf�r Israels barn, medan
vi gingo �ver den, blevo deras hj�rtan f�rf�rade, och de hade
icke l�ngre mod att st� emot Israels barn.
2. Vid den tiden sade HERREN till Josua: �G�r dig stenknivar och
omsk�r �ter Israels barn, f�r andra g�ngen.�
3. D� gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
F�rhudsh�jden.
4. Och orsaken varf�r Josua omskar dem var denna: allt det folk av
mank�n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m�n, hade
d�tt i �knen under v�gen, efter utt�get ur Egypten.
5. Ty v�l hade bland folket alla de som voro med under utt�get
blivit omskurna, men de bland folket, som voro f�dda i �knen
under v�gen, efter utt�get ur Egypten, de voro alla oomskurna.
6. Ty Israels barn vandrade i �knen i fyrtio �r, under vilken tid
alla stridbara m�n i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
f�rgingos, eftersom de icke h�rde HERRENS r�st, varf�r ock
HERREN svor att han icke skulle l�ta dem se det land som han med
ed hade lovat deras f�der att giva oss, ett land som flyter av
mj�lk och honung.
7. Men deras barn, som han hade l�tit uppst� i deras st�lle, dem
omskar nu Josua, ty de hade f�rhud, eftersom de icke hade blivit
omskurna under v�gen.
8. Och n�r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d�r
de voro i l�gret, till dess de hade blivit l�kta.
9. Och HERREN sade till Josua: �I dag har jag avv�ltrat[1] fr�n
eder Egyptens sm�lek.� Och detta st�lle fick namnet Gilgal[1],
s�som det heter �nnu i dag.
10. Medan nu Israels barn voro l�grade i Gilgal, h�llo de p�skh�gtid
den fjortonde dagen i m�naden, om aftonen, p� Jerikos hedmarker.
11. Och dagen efter p�skh�gtiden �to de osyrat br�d och rostade ax
av landets s�d, just p� den dagen.
12. Och mannat upph�rde dagen d�refter, d� de nu �to av landets s�d,
och Israels barn fingo icke manna mer, utan de �to det �ret av
landet Kanaans avkastning.
13. Och medan Josua var vid Jeriko, h�nde sig att han, i det han
lyfte upp sina �gon, fick se en man st� d�r framf�r sig med ett
draget sv�rd i sin hand. D� gick Josua fram till honom och
fr�gade honom: �Tillh�r du oss eller v�ra ov�nner?�
14. Han svarade: �Nej, jag �r h�vitsman �ver HERRENS h�r, och jag
har just nu kommit hit.� D� f�ll Josua ned till jorden p� sitt
ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: �Vad har min
herre att s�ga till sin tj�nare?�
15. H�vitsmannen �ver HERRENS h�r sade d� till Josua: �Drag dina
skor av dina f�tter, ty platsen d�r du st�r �r helig.� Och Josua
gjorde s�.
[1] De b�da orden hava i hebreiskan likhet med varandra.
*06/06 Josua, 6 Kapitlet
Josua, 6 Kapitlet
Jerikos er�vring.
1. Och Jeriko hade sina portar st�ngda, det h�ll sig tillst�ngt f�r
Israels barn; ingen gick ut eller in.
2. Men HERREN sade till Josua: �Se, jag har givit Jeriko med dess
konung, med dess tappra stridsm�n, i din hand.
3. T�gen nu omkring staden, s� m�nga stridbara m�n I �ren, runt
omkring staden en g�ng; s� skall du g�ra i sex dagar.
4. Och sju pr�ster skola b�ra de sju jubelbasunerna framf�r arken;
men p� sjunde dagen skolen I t�ga omkring staden sju g�nger; och
pr�sterna skola st�ta i basunerna.
5. Och n�r det bl�ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h�ren
basunljudet, skall allt folket upph�va ett stort h�rskri; d�
skola stadsmurarna falla p� st�llet, och folket skall draga in
�ver dem, var och en r�tt fram.�
6. D� kallade Josua, Nuns son, till sig pr�sterna och sade till
dem: �Tagen f�rbundsarken, och sju pr�ster skola b�ra sju
jubelbasuner framf�r HERRENS ark.�
7. Och till folket blev sagt: �Dragen ut och t�gen omkring staden;
och den v�pnade skaran skall draga framf�r HERRENS ark.�
8. D� nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr�ster
som buro jubelbasunerna framf�r HERREN �stad och st�tte i
basunerna; och HERRENS f�rbundsark f�ljde efter dem.
9. Och den v�pnade skaran gick framf�r pr�sterna som st�tte i
basunerna, och den �vriga hopen slutade t�get och f�ljde efter
arken, under det att man alltj�mt st�tte i basunerna.
10. Men Josua hade bjudit folket och sagt: �I skolen icke upph�va
n�got h�rskri eller l�ta h�ra eder r�st eller ens l�ta n�got ord
utg� av eder mun, f�rr�n den dag d� jag s�ger till eder: 'H�ven
upp ett h�rskri'; d� skolen I upph�va ett h�rskri.�
11. Och n�r han s� hade l�tit b�ra HERRENS ark omkring staden, runt
omkring den en g�ng, gingo de in i l�gret och stannade i l�gret
�ver natten.
12. Och f�ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr�sterna togo
HERRENS ark.
13. Och de sju pr�ster som buro de sju jubelbasunerna framf�r
HERRENS ark gingo alltj�mt och st�tte i basunerna; och den
v�pnade skaran gick framf�r dem, och den �vriga hopen slutade
t�get och f�ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj�mt
st�tte i basunerna.
14. De t�gade ocks� nu p� andra dagen en g�ng omkring staden och
�terv�nde sedan till l�gret; s� gjorde de i sex dagar.
15. Men p� sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens
uppg�ng och t�gade d� sju g�nger omkring staden p� samma s�tt;
endast denna dag t�gade de sju g�nger omkring staden.
16. Och n�r pr�sterna sjunde g�ngen st�tte i basunerna, sade Josua
till folket: �H�ven upp ett h�rskri, ty HERREN har givit eder
staden.
17. Men staden med allt vad d�ri �r skall givas till spillo �t
HERREN; allenast sk�kan Rahab skall f� leva, j�mte alla som �ro
inne i hennes hus, d�rf�r att hon g�mde de utskickade som vi
hade s�nt �stad.
18. Men tagen eder v�l till vara f�r det tillspillogivna, s� att I
icke, sedan I haven givit det till spillo, �nd� tagen n�got av
det tillspillogivna och d�rigenom kommen Israels l�ger att
hemfalla �t tillspillogivning, och s� dragen olycka �ver det.
19. Allt silver och guld och allt som �r av koppar eller j�rn skall
vara helgat �t HERREN och ing� till HERRENS skatt.�
20. D� hov folket upp ett h�rskri, och man st�tte i basunerna. Ja,
n�r folket h�rde basunljudet, hov det upp ett stort h�rskri; d�
f�llo murarna p� st�llet, och folket drog �ver dem in i staden,
var och en r�tt fram; s� intogo de staden.
21. Och de g�vo till spillo allt vad som fanns i staden, b�de m�n
och kvinnor, b�de unga och gamla, s� ock oxar, f�r och �snor,
och slogo dem med sv�rdsegg.
22. Men till de b�da m�n som hade bespejat landet sade Josua: �G�n
in i sk�kans hus och f�ren kvinnan, j�mte alla som tillh�ra
henne, ut d�rifr�n, s�som I med ed haven lovat henne.�
23. D� gingo de unga m�n som hade varit d�r s�som spejare ditin och
f�rde ut Rahab, j�mte hennes fader och moder och hennes br�der
och alla som tillh�rde henne; hela hennes sl�kt f�rde de ut. Och
de sl�ppte dem utanf�r Israels l�ger.
24. Men staden med allt vad som fanns d�ri br�nde de upp i eld;
allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j�rn
lade de till skatten i HERRENS hus.
25. Men sk�kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh�rde
henne l�t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill
denna dag; detta d�rf�r att hon g�mde de utskickade som Josua
hade s�nt �stad f�r att bespeja Jeriko.
26. P� den tiden l�t Josua folket sv�rja denna ed: �F�rbannad vare
inf�r HERREN den man som tager sig f�re att �ter bygga upp denna
stad, Jeriko. N�r han l�gger dess grund, m� detta kosta honom
hans �ldste son, och n�r han s�tter upp dess portar, m� detta
kosta honom hans yngste son.�
27. Och HERREN var med Josua, s� att ryktet om honom gick ut �ver
hela landet.
*06/07 Josua, 7 Kapitlet
Josua, 7 Kapitlet
Akan f�rgriper sig p� det
tillspillogivna och bliver straffad.
1. Men Israels barn f�rgrepo sig trol�st p� det tillspillogivna; ty
Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda
stam, tog n�got av det tillspillogivna. D� uppt�ndes HERRENS
vrede mot Israels barn.
2. Och Josua s�nde fr�n Jeriko n�gra m�n �stad till Ai, som ligger
vid Bet-Aven, �ster om Betel, och sade till dem: �Dragen ditupp
och bespejen landet.� S� drogo d� m�nnen upp och bespejade Ai.
3. Och n�r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: �Allt
folket beh�ver icke draga ditupp; om vid pass tv� eller tre
tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh�ver icke
l�ta allt folket g�ra sig m�dan att t�ga dit, ty dess inv�nare
�ro f�.�
4. Allts� fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men
dessa m�ste fly f�r ajiterna.
5. Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem,
f�rf�ljde de de �vriga utanf�r stadsporten �nda till Sebarim och
slogo dem p� sluttningen d�r. D� blev folkets hj�rta f�rf�rat,
det blev s�som vatten.
6. Och Josua med de �ldste i Israel rev s�nder sina kl�der, och
f�ll ned p� sitt ansikte till jorden framf�r HERRENS ark och l�g
d�r �nda till aftonen, och de str�dde stoft p� sina huvuden.
7. Och Josua sade: �Ack, Herre, HERRE, varf�r har du d� f�rt detta
folk �ver Jordan, om du vill giva i amor�ernas hand och s�
f�rg�ra oss? O att vi hade beslutit oss f�r att stanna p� andra
sidan Jordan!
8. Ack Herre, vad skall jag nu s�ga, sedan Israel har tagit till
flykten f�r sina fiender?
9. N�r kanan�erna och landets alla �vriga inbyggare f� h�ra detta,
skola de omringa oss och utrota till och med v�rt namn fr�n
jorden. Vad vill du d� g�ra f�r ditt stora namns �ra?�
10. Men HERREN svarade Josua: �St� upp. Varf�r ligger du s� p� ditt
ansikte?
11. Israel har syndat, de hava �vertr�tt det f�rbund[1] som jag
stadgade f�r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava
stulit, de hava ljugit, de hava g�mt det bland sitt eget gods.
12. D�rf�r kunna Israels barn icke st� emot sina fiender, utan de
m�ste taga till flykten f�r sina fiender, ty de �ro nu sj�lva
hemfallna �t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder,
om I icke alldeles skaffen bort ifr�n eder det tillspillogivna.
13. St� nu upp och helga folket och s�g: Helgen eder till i morgon.
Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: N�got tillspillogivet finnes
hos dig, Israel; du skall icke kunna st� emot dina fiender,
f�rr�n I skiljen det tillspillogivna fr�n eder.
14. I morgon skolen I tr�da fram, den ena stammen efter den andra; i
den stam som HERREN d� l�ter tr�ffas av lotten skall den ena
sl�kten efter den andra tr�da fram; och i den sl�kt som HERREN
l�ter tr�ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra
tr�da fram; och i den familj som HERREN l�ter tr�ffas av lotten
skall den ena mannen efter den andra tr�da fram.
15. Och den som d� tr�ffas av lotten s�som skyldig till f�rgripelse
p� det tillspillogivna, han skall br�nnas upp i eld med allt vad
han har, d�rf�r att han �vertr�dde HERRENS f�rbund och gjorde
vad som var en galenskap i Israel.�
16. S� l�t nu Josua bittida f�ljande morgon Israel tr�da fram, den
ena stammen efter den andra; d� tr�ffades Juda stam av lotten.
17. N�r han d� l�t Juda sl�kter tr�da fram, tr�ffade lotten
seraiternas sl�kt; och n�r han l�t seraiternas sl�kt tr�da fram,
den ena mannen efter den andra, tr�ffades Sabdi av lotten.
18. N�r han d� l�t hans familj tr�da fram, den ena mannen efter den
andra, tr�ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son
till Sera av Juda stam.
19. D� sade Josua till Akan: �Min son, giv �ra �t HERREN, Israels
Gud, och bek�nn, honom till pris: s�g mig vad du gjort och d�lj
intet f�r mig.�
20. Akan svarade Josua och sade: �Det �r sant, jag har syndat mot
HERREN, Israels Gud, ty s� har jag gjort:
21. jag s�g ibland bytet en dyrbar mantel fr�n Sinear och tv� hundra
siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till
detta fick beg�relse och tog det; se, det �r g�mt i jorden, i
mitten av mitt t�lt, och silvret underst.�
22. D� s�nde Josua n�gra m�n dit f�r att se efter, och de skyndade
till t�ltet; och de funno det g�mt d�r i hans t�lt, och silvret
underst.
23. Och de togo det ur t�ltet och buro det till Josua och Israels
barns menighet och lade det ned inf�r HERREN.
24. D� tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och
silvret och manteln och guldplattan, och hans s�ner och d�ttrar,
hans oxar, �snor och f�r, och hans t�lt, och allt �vrigt som han
hade, och f�rde alltsammans upp till Akors dal.
25. Och Josua sade: �Varf�r drog du olycka �ver oss? Nu skall ock
HERREN i dag l�ta olycka komma �ver[1] dig.� Och Israels
menighet stenade honom; de br�nde upp dem i eld och kastade
stenar p� dem.
26. Och de uppkastade �ver honom ett stort stenr�se, som finnes kvar
�nnu i dag; och s� v�nde sig HERREN ifr�n sin vredes gl�d. D�rav
fick det st�llet namnet Akors dal, s�som det heter �nnu i dag.
[1] Se F�rbund i Ordf�rkl.
[2] Hebr. ak�r.
*06/08 Josua, 8 Kapitlet
Josua, 8 Kapitlet
Ai er�vrat. Altaret p� Ebal och lagens
stenar. Lagen uppl�st.
1. Och HERREN sade till Josua: �Frukta icke och var icke f�rf�rad;
tag med dig allt krigsfolket och st� upp och drag �stad mot Ai.
Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans
stad och hans land.
2. Och du skall g�ra med Ai och dess konung p� samma s�tt som du
gjorde med Jeriko och dess konung; dock m�n I beh�lla rovet
d�rifr�n och boskapen, s�som edert byte. L�gg nu ett bakh�ll mot
staden, p� andra sidan d�rom.�
3. D� br�t Josua upp med allt krigsfolket f�r att draga �stad mot
Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste
stridsm�nnen, och s�nde dem ut om natten.
4. Och han bj�d dem och sade: �Given akt: I skolen l�gga eder i
bakh�ll mot staden, p� andra sidan d�rom, men l�ggen eder icke
alltf�r l�ngt ifr�n staden; och h�llen eder alla redo.
5. Sj�lv skall jag, med allt det folk som �r kvar hos mig, rycka
fram mot staden. N�r de d� draga ut mot oss s�som f�rra g�ngen,
vilja vi fly f�r dem.
6. D� skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l�ngt
bort ifr�n staden; ty de skola t�nka: 'De flyr f�r oss, nu s�som
f�rra g�ngen.'
7. Men under det att vi fly f�r dem, skolen I bryta fram ifr�n
bakh�llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den
i eder hand.
8. Och s� snart I haven f�tt staden i edert v�ld, skolen I t�nda
eld p� den; efter HERRENS ord skolen I s� g�ra. Given akt p� vad
jag nu har bjudit eder.�
9. S� s�nde Josua dem �stad, och de gingo och lade sig i bakh�ll
mellan Betel och Ai, v�ster om Ai. Men Josua stannade �ver
natten bland folket.
10. Och bittida f�ljande morgon m�nstrade Josua folket och drog s�,
med de �ldste i Israel i spetsen f�r folket, upp till Ai.
11. Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp
och ryckte allt n�rmare, till dess de kommo mitt emot staden;
d�r l�grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
12. Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh�ll mellan
Betel och Ai, v�ster om staden.
13. Och sedan folket hade blivit uppst�llt, s�v�l hela l�gret, norr
om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
14. N�r konungen i Ai s�g detta, skyndade sig m�nnen i staden, han
sj�lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till
strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf�r
hedmarken; han sj�lv visste n�mligen icke att ett bakh�ll var
lagt mot honom p� andra sidan om staden.
15. Och Josua och hela Israel l�to sl� sig av dem och flydde �t
�knen till.
16. D� uppb�dades allt folket i staden till att f�rf�lja dem; och
under det att de f�rf�ljde Josua, blevo de lockade l�ngt bort
ifr�n staden.
17. Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo
ut efter Israel och l�mnade staden �ppen, i det att de f�rf�ljde
Israel.
18. Och HERREN sade till Josua: �R�ck ut lansen, som du har i din
hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.� D� r�ckte Josua
ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
19. Och de som l�go i bakh�ll br�to med hast upp fr�n sin plats och
skyndade �stad, s� snart han r�ckte ut sin hand, och kommo in i
staden och intogo den; och de t�nde strax eld p� staden.
20. N�r d� m�nnen fr�n Ai v�nde sig om, fingo de se r�ken fr�n
staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv�g att fly,
vare sig hit eller dit, d� nu det folk som flydde �t �knen v�nde
sig mot sina f�rf�ljare.
21. Ty n�r Josua och hela Israel s�go att de som l�go i bakh�ll hade
intagit staden, och att r�ken steg upp fr�n staden, v�nde de om
och angrepo ajiterna.
22. De andra drogo nu ocks� ut fr�n staden emot dem, s� att de kommo
mitt emellan israeliterna och fingo dem p� b�da sidor om sig,
och dessa nedgjorde dem d� och l�to ingen av dem slippa undan
och r�dda sig.
23. Men konungen i Ai blev levande tagen till f�nga och f�rd till
Josua.
24. Och n�r Israel hade dr�pt alla Ais inv�nare ute p� f�ltet, i
�knen, dit de hade f�rf�ljt dem, och dessa allasammans s� hade
fallit f�r sv�rdsegg och blivit nedgjorda, d� v�nde hela Israel
tillbaka till Ai och slog med sv�rdsegg ocks� dem som voro d�r.
25. Och de som f�llo p� den dagen, m�n och kvinnor, utgjorde
tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
26. Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r�ckt
ut lansen, f�rr�n alla Ais inv�nare hade blivit givna till
spillo.
27. Allenast boskapen och rovet fr�n denna stad togo israeliterna
s�som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit
Josua.
28. Och Josua br�nde upp Ai och gjorde det till en grush�g f�r
ev�rdlig tid, till en �demark, s�som det �r �nnu i dag.
29. Och konungen i Ai l�t han h�nga upp p� en p�le, d�r han fick
h�nga �nda till aftonen. Men n�r solen gick ned, tog man p�
Josuas befallning hans d�da kropp ned fr�n p�len och kastade den
vid ing�ngen till stadsporten; och man uppkastade �ver den ett
stort stenr�se, som finnes kvar �nnu i dag.
30. D� byggde Josua �t HERREN, Israels Gud, ett altare p� berget
Ebal,
31. s�som HERRENS tj�nare Mose hade bjudit Israels barn, och s�som
det var f�reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna
stenar, vid vilka man icke hade kommit med n�got j�rn; och p�
det offrade de br�nnoffer �t HERREN och slaktade tackoffer.
32. Och han l�t d�r p� stenarna s�tta en avskrift av Moses lag, den
lag som Mose hade skrivit och f�relagt Israels barn.
33. Och Israels menighet, med dess �ldste och tillsyningsm�n och
domare, stod p� b�da sidor om arken, s� att de hade framf�r sig
de levitiska pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark, menigheten,
fr�mlingar s�v�l som inf�dingar, den ena h�lften v�nd mot berget
Gerissim och den andra h�lften mot berget Ebal, i enlighet med
vad HERRENS tj�nare Mose hade bjudit, n�mligen att man f�rst
skulle v�lsigna Israels folk.
34. D�refter l�ste han upp alla lagens ord, v�lsignelsen och
f�rbannelsen, alldeles s�som det var skrivet i lagboken.
35. Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl�t Josua att
uppl�sa inf�r Israels hela f�rsamling, med kvinnor och barn, och
inf�r de fr�mlingar som f�ljde med dem.
*06/09 Josua, 9 Kapitlet
Josua, 9 Kapitlet
Gibeoniternas list.
1. D� nu alla de konungar som bodde p� andra sidan Jordan, i
Bergsbygden, i L�glandet och i hela kustlandet vid Stora havet
upp emot Libanon, h�rde vad som hade skett -- hetiterna,
amor�erna, kanan�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna --
2. sl�to de sig endr�ktigt tillhopa f�r att strida mot Josua och
Israel.
3. Men n�r inv�narna i Gibeon h�rde vad Josua hade gjort med Jeriko
och Ai,
4. togo ocks� de sin tillflykt till list: de gingo �stad och
f�reg�vo sig vara s�ndebud; de lade utslitna packs�ckar p� sina
�snor, s� ock utslitna, s�nderspruckna och hopflickade vinl�glar
av skinn,
5. och togo utslitna, lappade skor p� sina f�tter och kl�dde sig i
utslitna kl�der, varj�mte allt det br�d de togo med sig till
reskost var torrt och s�ndersmulat.
6. S� gingo de till Josua i l�gret vid Gilgal och sade till honom
och Israels m�n: �Vi hava kommit hit fr�n ett avl�gset land;
sluten nu f�rbund med oss.�
7. Men Israels m�n svarade hiv�erna: �Kanh�nda bon I h�r mitt
ibland oss; huru skulle vi d� kunna sluta f�rbund med eder?�
8. D� sade de till Josua: �Vi vilja bliva dig underd�niga.� Josua
fr�gade dem: �Vilka �ren I d�, och varifr�n kommen I?�
9. De svarade honom: �Dina tj�nare hava kommit fr�n ett mycket
avl�gset land f�r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava
h�rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
10. och allt vad han har gjort med amor�ernas konungar, de tv� p�
andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i
Basan, som bodde i Astarot.
11. D�rf�r sade v�ra �ldste och alla v�rt lands inbyggare till oss:
'Tagen reskost med eder och g�n dem till m�tes och s�gen till
dem: Vi vilja bliva eder underd�niga, sluten nu f�rbund med
oss.'
12. Detta v�rt br�d var nybakat, n�r vi togo det med oss till
reskost hemifr�n, den dag vi g�vo oss i v�g f�r att g� till
eder; men se, nu �r det torrt och s�ndersmulat.
13. Dessa vinl�glar, som voro nya, n�r vi fyllde dem, se, de �ro nu
s�nderspruckna. Och dessa kl�der och skor som vi hava p� oss
hava blivit utslitna under v�r mycket l�nga resa.�
14. D� togo m�nnen av deras reskost, men r�dfr�gade icke HERRENS
mun.
15. Och Josua tillf�rs�krade dem fred och sl�t ett f�rbund med dem,
att de skulle f� leva; och menighetens h�vdingar g�vo dem sin
ed.
16. Men n�r tre dagar voro f�rlidna, sedan de hade slutit f�rbund
med dem, fingo de h�ra att de voro fr�n grannskapet, ja, att de
bodde mitt ibland dem.
17. D� br�to Israels barn upp och kommo p� tredje dagen till deras
st�der; och deras st�der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och
Kirjat-Jearim.
18. Likv�l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens
h�vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men
hela menigheten knorrade mot h�vdingarna.
19. D� sade alla h�vdingarna till menigheten: �Vi hava givit dem v�r
ed vid HERREN, Israels Gud; d�rf�r kunna vi nu icke komma vid
dem.
20. Detta �r vad vi vilja g�ra med dem, i det att vi l�ta dem leva,
p� det att icke f�rt�rnelse m� komma �ver oss, f�r edens skull
som vi hava svurit dem.�
21. Och h�vdingarna sade till dem att de skulle f� leva; men de
m�ste bliva vedhuggare och vattenb�rare �t hela menigheten,
s�som h�vdingarna hade sagt till dem.
22. Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:
�Varf�r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l�ngt borta
fr�n eder', fast�n I bon mitt ibland oss?
23. S� varen I d�rf�r nu f�rbannade; I skolen aldrig upph�ra att
vara tr�lar, vedhuggare och vattenb�rare vid min Guds hus.�
24. De svarade Josua och sade: �Det hade blivit ber�ttat f�r dina
tj�nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj�nare Mose att
han ville giva eder hela detta land och f�rg�ra alla landets
inbyggare f�r eder; d�rf�r fruktade vi storligen f�r v�ra liv,
n�r I kommen, och s� gjorde vi detta.
25. Och se, nu �ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r�tt att
g�ra med oss, det m� du g�ra.�
26. Och han gjorde s� med dem; han friade dem fr�n Israels barns
hand, s� att de icke dr�pte dem;
27. men tillika best�mde Josua p� den dagen att de skulle bliva
vedhuggare och vattenb�rare och vid HERRENS altare -- s�som de
�ro �nnu i dag -- p� den plats som han skulle utv�lja.
*06/10 Josua, 10 Kapitlet
Josua, 10 Kapitlet
Segern vid Gibeon �ver fem konungar.
Er�vringen av det sydliga Kanaan.
1. D� nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h�rde att Josua hade
intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
Ai och dess konung p� samma s�tt som han hade gjort med Jeriko
och dess konung, och att inv�narna i Gibeon hade ing�tt fred med
Israel och fingo bo mitt ibland dem,
2. fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
stad, s�som en av konungast�derna, ja, det var st�rre �n Ai, och
dess m�n voro alla tappra.
3. Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s�nde till Hoham,
konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l�t
s�ga:
4. �Kommen hitupp till mig och hj�lpen mig, s� att vi kunna sl�
gibeoniterna, ty de hava ing�tt fred med Josua och Israels
barn.�
5. S� f�rsamlade sig d� de fem amoreiska konungarna, konungen i
Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h�rar;
och de bel�grade Gibeon och angrepo det.
6. Men gibeoniterna s�nde till Josua i l�gret vid Gilgal och l�to
s�ga: �Drag icke din hand fr�n dina tj�nare, utan kom hitupp
till oss med hast och unds�tt oss och hj�lp oss, ty konungarna
�ver amor�erna, som bo i bergsbygden, hava f�rsamlat sig mot
oss.�
7. D� drog Josua ditupp fr�n Gilgal med allt sitt krigsfolk och
alla sina tappraste stridsm�n.
8. Och HERREN sade till Josua: �Frukta icke f�r dem, ty jag har
givit dem i dina h�nder; ingen av dem skall kunna st� dig emot.�
9. Och Josua kom pl�tsligt �ver dem, ty han t�gade hela natten,
sedan han hade brutit upp fr�n Gilgal.
10. Och HERREN s�nde en s�dan f�rvirring bland dem, n�r de fingo se
israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
Gibeon; d�refter f�rf�ljde de dem p� v�gen upp till Bet-Horon
och nedgjorde dem, och drevo dem �nda till Aseka och Mackeda.
11. Och n�r de s�, under sin flykt f�r Israel, hade kommit till den
sluttning som g�r ned fr�n Bet-Horon, l�t HERREN stora stenar
falla �ver dem fr�n himmelen, hela v�gen �nda till Aseka, s� att
de blevo d�dade; de som d�dades genom hagelstenarna voro till
och med flera �n de som Israels barn dr�pte med sv�rd.
12. Och Josua talade till HERREN p� den dag d� HERREN gav amor�erna
i Israels barns v�ld; han sade inf�r Israel:
�Du sol, st� stilla i Gibeon,
du m�ne, i Ajalons dal!�
13. D� stod solen stilla, och m�nen blev st�ende, till dess folket
hade tagit h�mnd p� sina fiender.
Detta finnes ju upptecknat i �Den redliges bok�. Solen blev
st�ende mitt p� himmelen n�stan en hel dag och hastade icke att
g� ned.
14. Aldrig har n�gon dag, varken f�rr eller senare, varit lik denna,
i det att HERREN d� lydde en mans ord; ty HERREN stridde f�r
Israel.
15. Och Josua med hela Israel v�nde tillbaka till l�gret vid Gilgal.
16. Men de fem konungarna flydde och g�mde sig i grottan vid
Mackeda.
17. D� blev det inber�ttat f�r Josua: �Man har funnit de fem
konungarna g�mda i grottan till Mackeda.�
18. Josua sade: �V�ltren stora stenar framf�r ing�ngen till grottan,
och s�tten dit folk f�r att bevaka den.
19. Men I andra, stannen icke, utan f�rf�ljen edra fiender, och
nedg�ren dem som bliva efter; l�ten dem icke komma in i sina
st�der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.�
20. D� nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
nederlag och nedgjort dem -- varvid dock n�gra av dem lyckades
r�dda sig och komma in i de bef�sta st�derna --
21. v�nde allt folket v�lbeh�llet tillbaka till Josua i l�gret vid
Mackeda, ty ingen v�gade mer ens r�ra sin tunga mot n�gon av
Israels barn.
22. D� sade Josua: ��ppnen grottan och f�ren de fem konungarna till
mig, ut ur grottan.�
23. De gjorde s� och f�rde de fem konungarna ut till honom ur
grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
24. N�r dessa konungar hade blivit f�rda ut till Josua, kallade
Josua till sig alla Israels m�n och sade till anf�rarna f�r
krigsfolket som hade dragit med honom: �Tr�den fram och s�tt
edra f�tter p� dessa konungars halsar.� Och de tr�dde fram och
satte sina f�tter p� deras halsar.
25. Sedan sade Josua till dem: �Frukten icke och varen icke
f�rsagda, utan varen frimodiga och of�rf�rade, ty s� skall
HERREN g�ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.�
26. D�refter l�t Josua sl� dem till d�ds och h�nga upp dem p� fem
p�lar; och de fingo p� p�larna �nda till aftonen.
27. Men vid solnedg�ngen togos de p� Josuas befallning ned fr�n
p�larna och kastades in i grottan d�r de hade varit g�mda; och
framf�r ing�ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga
kvar d�r �nnu i denna dag.
28. Och Josua intog Mackeda p� den dagen och slog dess inv�nare och
dess konung med sv�rdsegg; han gav det till spillo med alla dem
som voro d�rinne och l�t ingen slippa undan. Och han gjorde med
konungen i Mackeda p� samma s�tt som han hade gjort med konungen
i Jeriko.
29. D�refter drog Josua med hela Israel fr�n Mackeda till Libna och
bel�grade Libna.
30. Och HERREN gav ocks� det och dess konung i Israels hand; och de
slogo dess inv�nare med sv�rdsegg, alla dem som voro d�rinne,
och l�to ingen d�rinne slippa undan. Och han gjorde med dess
konung p� samma s�tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
31. Sedan drog Josua med hela Israel fr�n Libna till Lakis och
bel�grade och angrep det.
32. Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s� att de intogo det p�
andra dagen; och de slogo dess inv�nare med sv�rdsegg, alla dem
som voro d�rinne -- alldeles s�som de hade gjort med Libna.
33. D� drog Horam, konungen i Geser, upp f�r att hj�lpa Lakis; men
Josua slog honom och hans folk och l�t ingen av dem slippa
undan.
34. Och fr�n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
bel�grade och angrepo det.
35. Och de intogo det samma dag och slogo dess inv�nare med
sv�rdsegg, och han gav p� den dagen till spillo alla dem som
voro d�rinne -- alldeles s�som han hade gjort med Lakis.
36. Sedan drog Josua med hela Israel fr�n Eglon upp till Hebron och
bel�grade det.
37. Och de intogo det och slogo dess inv�nare och dess konung med
sv�rdsegg, s� ock alla dess lydst�der och alla dem som voro
d�rinne, och han l�t ingen slippa undan -- alldeles s�som han
hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som
voro d�rinne.
38. D�refter v�nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
bel�grade det.
39. Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst�der,
och de slogo deras inv�nare med sv�rdsegg; de g�vo till spillo
alla dem som voro d�rinne, och han l�t ingen slippa undan. Han
gjorde med Debir och dess konung p� samma s�tt som han hade
gjort med Hebron, och s�som han hade gjort med Libna och dess
konung.
40. S� intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L�glandet
och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d�r och l�t ingen
slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s�som
HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
41. Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s� ock
hela landet Gosen �nda till Gibeon.
42. Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p� en g�ng,
ty HERREN, Israels Gud, stridde f�r Israel.
43. D�refter v�nde Josua med hela Israel tillbaka till l�gret vid
Gilgal.
*06/11 Josua, 11 Kapitlet
Josua, 11 Kapitlet
Det nordliga Kanaan intaget. �terblick
p� de gjorda er�vringarna.
1. D� nu Jabin, konungen i Hasor, h�rde detta, s�nde han bud till
Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen
i Aksaf
2. och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p�
Hedmarken, s�der om Kinarot, och i L�glandet, s� ock i
Nafot-Dor, v�sterut,
3. vidare till kanan�erna �sterut och v�sterut och till amor�erna,
hetiterna, periss�erna och jebus�erna i Bergsbygden, s� och till
hiv�erna nedanf�r Hermon, i Mispalandet.
4. Dessa drogo nu ut med alla sina h�rar, en folkskara s� talrik
som sanden p� havets strand, j�mte h�star och vagnar i stor
myckenhet.
5. Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l�grade
sig tillhopa vid Meroms vatten, f�r att strida mot Israel.
6. Men HERREN sade till Josua: �Frukta icke f�r dem, ty i morgon
vid denna tid vill jag sj�lv giva dem allasammans slagna i
Israels v�ld. P� deras h�star skall du avsk�ra fotsenorna, och
deras vagnar skall du br�nna upp i eld.�
7. Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl�tsligt �ver dem vid
Meroms vatten och anf�ll dem.
8. Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och
f�rf�ljde dem �nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till
Mispedalen, �sterut; de slogo dem och l�to ingen slippa undan.
9. Och Josua gjorde med dem s�som HERREN hade befallt honom: p�
deras h�star l�t han avsk�ra fotsenorna, och deras vagnar l�t
han br�nna upp i eld.
10. D�refter, vid samma tid, v�nde Josua tillbaka och intog Hasor
och slog dess konung med sv�rd; ty Hasor var fordom huvudstaden
f�r alla dessa riken.
11. Alla de som voro d�rinne blevo slagna med sv�rdsegg och givna
till spillo, s� att intet som anda hade l�mnades kvar; och
sj�lva Hasor br�nde han upp i eld.
12. Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast�derna med
alla deras konungar, och han slog deras inv�nare med sv�rdsegg
och gav dem till spillo, s�som HERRENS tj�nare Mose hade bjudit.
13. Dock br�nde Israel icke upp n�gon av de st�der som l�go p�
h�jder, utom Hasor allena, ty det uppbr�ndes av Josua.
14. Och allt rovet fr�n dessa st�der, s� ock boskapen, togo Israels
barn s�som sitt byte; men alla m�nniskor i dem slogo de med
sv�rdsegg, till dess att de hade f�rgjort dem; de l�to intet som
anda hade bliva kvar.
15. S�som HERREN hade bjudit sin tj�nare Mose, s� hade Mose bjudit
Josua, och s� gjorde Josua; han underl�t icke n�got av allt det
som HERREN hade bjudit Mose.
16. S� intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och
hela landet Gosen, L�glandet och Hedmarken, s� ock Israels
bergsbygd och dess l�gland,
17. landet fr�n Halakberget, som h�jer sig mot Seir, �nda till
Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf�r berget Hermon; och alla
konungar d�r tog han till f�nga och slog dem till d�ds.
18. I l�ng tid f�rde Josua krig mot alla dessa konungar.
19. Om man undantager de hiv�er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad
som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med
strid.
20. Ty fr�n HERREN kom det att de f�rstockade sina hj�rtan och
m�tte Israel med krig, f�r att de skulle givas till spillo, och
f�r att n�d icke skulle vederfaras dem; i st�llet skulle de
f�rg�ras, s�som HERREN hade bjudit Mose.
21. Under denna tid drog Josua �stad och utrotade anakiterna i
Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och
i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st�der till
spillo.
22. I Israels barns land l�mnades inga anakiter kvar; allenast i
Gasa, Gat och Asdod blevo n�gra kvar.
23. S� intog Josua hela landet, alldeles s�som HERREN hade lovat
Mose; och Josua gav det till arvedel �t Israel, efter deras
avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr�n krig.
*06/12 Josua, 12 Kapitlet
Josua, 12 Kapitlet
De besegrade konungarna uppr�knas.
1. Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och
vilkas land de togo i besittning p� andra sidan Jordan, p� �stra
sidan, landet fr�n b�cken Arnon �nda till berget Hermon, s� ock
hela Hedmarken p� �stra sidan:
2. Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon och r�dde �ver
landet Aroer vid b�cken Arnons strand och fr�n dalens mitt, samt
�ver ena h�lften av Gilead �nda till b�cken Jabbok, som �r
Ammons barns gr�ns,
3. �vensom �ver Hedmarken �nda upp till Kinarotsj�n, p� �stra
sidan, och �nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p� �stra
sidan, �t Bet-Hajesimot till, och l�ngre s�derut till trakten
nedanf�r Pisgas sluttningar.
4. Vidare intogo de Ogs omr�de, konungens i Basan, vilken var en av
de sista rafa�erna och bodde i Astarot och Edrei.
5. Han r�dde �ver Hermons bergsbygd och �ver Salka och hela Basan
�nda till gesur�ernas och maakat�ernas omr�de, s� ock �ver andra
h�lften av Gilead, till Sihons omr�de, konungens i Hesbon.
6. HERRENS tj�nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och
HERRENS tj�nare Mose hade givit landet till besittning �t
rubeniterna, gaditerna och ena h�lften av Manasse stam.
7. Och f�ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels
barn slogo p� andra sidan Jordan, p� v�stra sidan, fr�n Baal-Gad
i Libanonsdalen �nda till Halakberget, som h�jer sig mot Seir.
(Josua gav sedan landet till besittning �t Israels stammar,
efter deras avdelningar,
8. s�v�l Bergsbygden, L�glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna
som ock �knen och Sydlandet, hetiternas, amor�ernas,
kanan�ernas, periss�ernas, hiv�ernas och jebus�ernas land.)
9. De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid
Betel, en,
10. konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
11. konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
12. konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
13. konungen i Debir en, konungen i Geder en,
14. konungen i Horma en, konungen i Arad en,
15. konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
16. konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
17. konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
18. konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
19. konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
20. konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
21. konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
22. konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
23. konungen �ver Dor i Nafat-Dor en, konungen �ver Goim vid Gilgal
en,
24. konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
*06/13 Josua, 13 Kapitlet
Josua, 13 Kapitlet
Herrens befallning till Josua att
f�rdela landet. Rubens och Gads stammars
och halva Manasse stams omr�den �ster om
Jordan.
1. D� nu Josua var gammal och kommen till h�g �lder, sade HERREN
till honom: �Du �r gammal och kommen till h�g �lder, men �nnu
�terst�r av landet en mycket stor del som skall intagas.
2. Detta �r n�mligen vad som �terst�r av landet: alla filist�ernas
kretsar och hela gesur�ernas land.
3. Ty allt som finnes mellan Sihor, �ster om Egypten, och Ekrons
omr�de norrut r�knas till Kanan�ernas land, n�mligen vad
filist�ernas fem h�vdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod,
den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s� ock av�ernas
omr�de,
4. hela kanan�ernas land s�derut, vidare Meara, som tillh�r
sidonierna, �nda till Afek, �nda till amor�ernas omr�de.
5. och gebal�ernas land samt hela Libanonstrakten �sterut, fr�n
Baal-Gad, nedanf�r berget Hermon, �nda dit d�r v�gen g�r till
Hamat --
6. alla inbyggarna i bergsbygden, fr�n Libanon �nda till
Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj�lv f�rdriva f�r
Israels barn. Men f�rdela du genom lottkastning landet �t Israel
till arvedel, s�som jag har bjudit dig.
7. Ja, redan nu m� du utskifta detta land till arvedel �t de nio
stammarna och �t ena h�lften av Manasse stam.�
8. J�mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f�tt sin
arvedel, den som Mose gav dem p� andra sidan Jordan, p� �stra
sidan, just s�som HERRENS tj�nare Mose gav den �t dem:
9. landet fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n staden i
dalens mitt, s� ock hela Medebasl�tten �nda till Dibon,
10. j�mte alla �vriga st�der som hade tillh�rt Sihon, amor�ernas
konung, vilken regerade i Hesbon, �nda till Ammons barns omr�de,
11. vidare Gilead och gesur�ernas och maakat�ernas omr�de och hela
Hermons bergsbygd och hela Basan �nda till Salka,
12. hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei,
och som levde kvar s�som en av de sista rafa�erna, sedan Mose
hade slagit och f�rdrivit dem.
13. Dock f�rdrevo Israels barn icke gesur�erna och maakat�erna;
d�rf�r bodde ock gesur�er och maakat�er kvar bland Israels folk,
s�som de g�ra �nnu i dag.
14. (Men �t Levi stam gav han icke n�gon arvedel. HERRENS, Israels
Guds, eldsoffer �ro hans arvedel, s�som han har sagt honom.)
15. Mose gav allts� land �t Rubens barns stam, efter deras sl�kter.
16. De fingo omr�det fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n
staden i dalens mitt, s� ock hela sl�tten vid Medeba,
17. Hesbon med alla dess lydst�der p� sl�tten, Dibon, Bamot-Baal,
Bet-Baal-Meon,
18. Jahas, Kedemot, Mefaat,
19. Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p� Dalberget,
20. Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
21. alla st�derna p� sl�tten, hela Sihons rike, amor�ernas konungs,
hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose
j�mte de midjanitiska h�vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,
Sihons lydfurstar, som bodde d�r i landet.
22. Bileam, Beors son, sp�mannen, dr�ptes ock av Israels barn med
sv�rd, j�mte andra som d� blevo slagna av dem.
23. Och gr�nsen f�r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr�nsen.
Detta �r Rubens barns arvedel, efter deras sl�kter, st�derna med
sina byar.
24. Likaledes gav Mose land �t Gads stam, �t Gads barn, efter deras
sl�kter.
25. De fingo till sitt omr�de Jaeser och alla st�der i Gilead och
h�lften av Ammons barns land, �nda till det Aroer som ligger
gent emot Rabba,
26. vidare landet fr�n Hesbon �nda till Ramat-Hammispe och Betonim,
och fr�n Mahanaim �nda till Lidebirs omr�de,
27. samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det �vriga
av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde
gr�nsen, upp till �ndan av Kinneretsj�n, landet p� andra sidan
Jordan, p� �stra sidan.
28. Detta �r Gads barns arvedel, efter deras sl�kter, st�derna med
sina byar.
29. Och Mose gav ocks� land �t ena h�lften av Manasse stam, s�
att denna h�lft av Manasse barns stam fick land, efter sina
sl�kter.
30. Deras omr�de utgjordes av landet fr�n Mahanaim, av hela Basan,
hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan,
sextio st�der,
31. allts� ock av halva Gilead j�mte Astarot och Edrei, Ogs
huvudst�der i Basan; detta gavs �t Makirs, Manasses sons, barn,
n�mligen �t ena h�lften av Makirs barn, efter deras sl�kter.
32. Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p� Moabs hedar, p�
andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p� �stra sidan.
33. Men �t Levi stam gav Mose icke n�gon arvedel. HERREN, Israels
Gud, �r deras arvedel, s�som han har sagt dem.
*06/14 Josua, 14 Kapitlet
Josua, 14 Kapitlet
V�stjordanlandets f�rdelning. Kalebs
arvedel.
1. Och dessa �ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
land, de som pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och
huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
�t dem,
2. n�mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s�som
HERREN hade bjudit genom Mose ang�ende de nio stammarna och den
ena halva stammen.
3. Ty de tv� �vriga stammarna och den andra halva stammen hade av
Mose f�tt sin arvedel p� andra sidan Jordan, men leviterna hade
han icke givit n�gon arvedel bland dem.
4. Ty Josefs barn utgjorde tv� stammar, Manasse och Efraim; och �t
leviterna gav man icke n�gon s�rskild del av landet, utan
allenast n�gra st�der att bo i, med tillh�rande utmarker f�r
deras boskap och deras �vriga egendom.
5. S�som HERREN hade bjudit Mose, s� gjorde Israels barn, n�r de
utskiftade landet
6. Men Juda barn tr�dde fram inf�r Josua i Gilgal, och kenas�en
Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: �Du vet sj�lv vad HERREN
sade till gudsmannen Mose ang�ende mig och dig i Kades-Barnea.
7. Jag var fyrtio �r gammal, n�r HERRENS tj�nare Mose s�nde mig
�stad fr�n Kades-Barnea f�r att bespeja landet, och jag avgav
sedan min ber�ttelse d�rom inf�r honom efter b�sta f�rst�nd.
8. Mina br�der, som hade varit d�ruppe med mig, gjorde folkets
hj�rtan f�rsagda, men jag efterf�ljde i allt HERREN, min Gud.
9. D� betygade Mose p� den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
land som din fot har betr�tt skall vara din och dina barns
arvedel f�r ev�rdlig tid, d�rf�r att du i allt har efterf�ljt
HERREN, min Gud.'
10. Och se, nu har HERREN l�tit mig leva, s�som han lovade, i
ytterligare fyrtiofem �r, sedan HERREN talade s� till Mose -- de
�r Israel vandrade i �knen; se, jag �r nu �ttiofem �r gammal.
11. �nnu i dag �r jag lika stark som jag var den dag d� Mose s�nde
mig �stad, ja, s�dan min kraft d� var, s�dan �r den �nnu, vare
sig det g�ller att strida eller att vara ledare och anf�rare.
12. S� giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p� den
dagen. Du h�rde ju sj�lv d� att anakiterna bo d�r, och att d�r
finnas stora bef�sta st�der; m�h�nda �r HERREN med mig, s� att
jag kan f�rdriva dem, s�som HERREN har lovat.�
13. D� v�lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
till arvedel.
14. Allts� fick d� kenas�en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
arvedel, s�som det �r �nnu i dag, d�rf�r att han i allt hade
efterf�ljt HERREN, Israels Gud.
15. Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st�rste mannen
bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr�n krig.
*06/15 Josua, 15 Kapitlet
Josua, 15 Kapitlet
Juda stams gr�nser och st�der.
1. Juda barns stam fick, efter sina sl�kter, sin lott s�derut
intill Edoms gr�ns, intill �knen Sin, l�ngst ned i s�der.
2. Och deras s�dra gr�ns begynte vid �ndan av Salthavet, vid dess
sydligaste vik,
3. gick vidare s�der om Skorpionh�jden och fram till Sin, drog sig
s� upp s�der om Kades-Barnea, gick d�refter framom Hesron och
drog sig upp till Addar samt b�jde sig sedan mot Karka.
4. Vidare gick den fram till Asmon och d�rifr�n ut till Egyptens
b�ck; sedan gick gr�nsen ut vid havet. �Detta�, sade han, �skall
vara eder gr�ns i s�der.�
5. Gr�nsen i �ster var Salthavet �nda till Jordans utlopp. Och
gr�nsen p� norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d�r
Jordan har sitt utlopp.
6. D�rifr�n drog sig gr�nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr
om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr�nsen upp till Bohans, Rubens
sons, sten.
7. D�refter drog sig gr�nsen upp till Debir fr�n Akors dal i
nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot
Adummimsh�jden, s�der om b�cken; sedan gick gr�nsen fram till
Semesk�llans vatten och s� ut till Rogelsk�llan.
8. Vidare drog sig gr�nsen upp�t Hinnoms sons dal, s�der om Jebus'
h�jd, det �r Jerusalem; d�refter drog sig gr�nsen upp till
toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v�sterut,
i norra �ndan av Refaimsdalen.
9. Och fr�n toppen av detta berg drog sig gr�nsen fram till
Neftoavattnets k�lla och vidare till st�derna i Efrons
bergsbygd; sedan drog sig gr�nsen till Baala, det �r
Kirjat-Jearim.
10. Och fr�n Baala b�jde sig gr�nsen �t v�ster mot Seirs bergsbygd
och gick fram till Jearims bergsh�jd, det �r Kesalon, norr om
denna, och gick s� ned till Bet-Semes och framom Timna.
11. Vidare gick gr�nsen till Ekrons h�jd, norrut; d�refter drog sig
gr�nsen till Sickeron, gick s� framom berget Baala och d�rifr�n
ut till Jabneel; sedan gick gr�nsen ut vid havet.
12. Och gr�nsen i v�ster f�ljde Stora havet; det utgjorde gr�nsen.
Dessa voro Juda barns gr�nser runt omkring, efter deras sl�kter.
13. Men �t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till
Josua, en s�rskild del bland Juda barn, n�mligen Arbas, Anaks
faders, stad, det �r Hebron.
14. Och Kaleb f�rdrev d�rifr�n Anaks tre s�ner, Sesai, Ahiman och
Talmai, Anaks avkomlingar.
15. D�rifr�n drog han upp mot Debirs inv�nare. Men Debir hette
fordom Kirjat-Sefer.
16. Och Kaleb sade: ��t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.�
17. N�r d� Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han
honom sin dotter Aksa till hustru.
18. Och n�r hon kom till honom, intalade hon honom att beg�ra ett
stycke �kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr�n
�snan. D� sade Kaleb till henne: �Vad �nskar du?�
19. Hon sade: �Giv mig en avskedssk�nk; eftersom du har gift bort
mig till det torra Sydlandet, m� du giva mig vattenk�llor.� D�
gav han henne Illiotk�llorna och Tatiotk�llorna.
20. Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl�kter.
21. Och de st�der som l�go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms
gr�ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
22. Kina, Dimona, Adada,
23. Kedes, Hasor och Jitnan,
24. Sif, Telem, Bealot,
25. Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det �r Hasor,
26. Amam, Sema, Molada,
27. Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
28. Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
29. Baala, Ijim, Esem,
30. Eltolad, Kesil, Horma,
31. Siklag, Madmanna, Sansanna,
32. Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio st�der
med sina byar.
33. I L�glandet: Estaol, Sorga, Asna,
34. Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
35. Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
36. Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton st�der med
sina byar;
37. Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
38. Dilean, Mispe, Jokteel,
39. Lakis, Boskat, Eglon,
40. Kabbon, Lamas, Kitlis,
41. Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton st�der med sina
byar;
42. Libna, Eter, Asan,
43. Jifta, Asna, Nesib,
44. Kegila, Aksib och Maresa -- nio st�der med sina byar;
45. Ekron med underlydande st�der och byar;
46. fr�n Ekron till havet allt vad som ligger p� sidan om Asdod samt
dith�rande byar;
47. vidare Asdod med underlydande st�der och byar, Gasa med
underlydande st�der och byar �nda till Egyptens b�ck och fram
till Stora havet, som utgjorde gr�nsen.
48. Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
49. Danna, Kirjat-Sanna, det �r Debir,
50. Anab, Estemo, Anim,
51. Gosen, Holon och Gilo -- elva st�der med sina byar;
52. Arab, Ruma, Esean,
53. Janum, Bet-Tappua, Afeka,
54. Humta, Kirjat-Arba, det �r Hebron, och Sior -- nio st�der med
sina byar;
55. Maon, Karmel, Sif, Juta,
56. Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
57. Kain, Gibea och Timna -- tio st�der med sina byar;
58. Halhul, Bet-Sur, Gedor,
59. Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex st�der med sina byar;
60. Kirjat-Baal, det �r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv� st�der med
sina byar;
61. I �knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
62. Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex st�der med sina byar.
63. Men jebus�erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke
f�rdriva; d�rf�r bodde ock jebus�erna kvar bland Juda barn i
Jerusalem, s�som de g�ra �nnu i dag.
*06/16 Josua, 16 Kapitlet
Josua, 16 Kapitlet
Josefs barns och s�rskilt Efraims barns
arvedel.
1. Och lotten f�ll ut f�r Josefs barn s�lunda: Landet fr�n Jordan
vid Jeriko till Jerikos vatten �sterut, �knen, som fr�n Jeriko
h�jer sig upp�t Bergsbygden mot Betel.
2. Och gr�nsen gick vidare fr�n Betel till Lus och s� fram till
arkiternas omr�de, mot Atarot.
3. D�refter gick den v�sterut ned till jafletiternas omr�de, �nda
till Nedre Bet-Horons omr�de och till Geser; sedan gick den ut
vid havet.
4. Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
5. Efraims barn fingo, efter sina sl�kter, sina gr�nser s�lunda:
Gr�nsen f�r deras arvedel i �ster gick fr�n Atrot-Addar �nda
till �vre Bet-Horon.
6. Sedan gick gr�nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr�ns.
D�rifr�n b�jde sig gr�nsen �sterut till Taanat-Silo. D�refter
gick den fram d�r i �ster till Janoa.
7. Fr�n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr�ffade s�
Jeriko och gick ut vid Jordan.
8. Fr�n Tappua gick gr�nsen v�sterut till Kanab�cken och gick sedan
ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
sl�kter.
9. Dit h�rde ock de st�der som avs�ndrades �t Efraims barn inom
Manasse barns arvedel, alla dessa st�der med sina byar.
10. Men de f�rdrevo icke kanan�erna som bodde i Geser; d�rf�r bodde
ock kanan�erna kvar bland Efraims barn, s�som de g�ra �nnu i
dag, men de blevo arbetspliktiga tj�nare under dem.
*06/17 Josua, 17 Kapitlet
Josua, 17 Kapitlet
Manasse arvedel v�ster om Jordan.
1. Och Manasse stam fick sin lott s�lunda, ty han var Josefs
f�rstf�dde: Makir, Manasses f�rstf�dde, Gileads fader, fick
Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
2. Manasses �vriga barn fingo ock land, efter sina sl�kter:
Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons,
manliga avkomlingar, efter deras sl�kter.
3. Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
son till Manasse, hade inga s�ner, utan allenast d�ttrar; och
hans d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
4. Dessa tr�dde fram inf�r pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och
stamh�vdingarna och sade: �HERREN bj�d Mose att giva oss en
arvedel bland v�ra br�der.� D� gav man dem, efter HERRENS
befallning, en arvedel bland deras faders br�der.
5. Allts� blevo de lotter som tillf�llo Manasse tio -- f�rutom
Gileads land och Basan p� andra sidan Jordan --
6. eftersom Manasses d�ttrar fingo en arvedel bland hans s�ner. Men
Gileads land hade Manasses �vriga barn f�tt.
7. Och Manasse fick sin gr�ns best�md s�lunda: Den gick fr�n Aser
till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d�refter gick gr�nsen
�t h�ger, till En-Tappuas inbyggare.
8. (Tappuas land tillf�ll n�mligen Manasse, men sj�lva Tappua,
inemot Manasse gr�ns, tillf�ll Efraims barn.)
9. Och gr�nsen gick vidare ned till Kanab�cken, s�der om b�cken;
men st�derna d�r tillf�llo Efraim, fast�n de l�go bland Manasse
st�der. Manasse gr�ns gick vidare norr om b�cken och gick sedan
ut vid havet.
10. Det som l�g s�der om den tillf�ll Efraim, men det som l�g norr
om den tillf�ll Manasse, och deras gr�ns var havet; och i norr
n�dde de till Aser och i �ster till Isaskar.
11. Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
orter, Jibleam med underlydande orter, inv�narna i Dor och
underlydande orter, inv�narna i En-Dor och underlydande orter,
inv�narna i Taanak och underlydande orter, inv�narna i Megiddo
och underlydande orter, de tre h�jdernas land.
12. Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st�der, utan kanan�erna
f�rm�dde h�lla sig kvar d�r i landet.
13. N�r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan�erna
arbetspliktiga under sig; de f�rdrevo dem icke heller d�.
14. Och Josefs barn talade till Josua och sade: �Varf�r har du givit
oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast�n vi �ro
ett talrikt folk, d� ju HERREN hitintills har v�lsignat oss?�
15. D� svarade Josua dem: �Om du �r ett f�r talrikt folk, s� drag
upp till skogsbygden och r�j dig d�r mark i periss�ernas och
rafa�ernas land, eftersom Efraims bergsbygd �r dig f�r tr�ng.�
16. Men Josefs barn sade: �I bergsbygden finnes icke rum nog f�r
oss; och de kanan�er som bo i dalbygden hava allasammans
stridsvagnar av j�rn, b�de de som bo i Bet-Sean och underlydande
orter och de som bo i Jisreels dal.�
17. Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: �Du �r ett
talrikt folk och har stor kraft, d�rf�r skall du icke hava
allenast en lott;
18. utan du skall f� en bergsbygd, som ju ock �r en skogsbygd, men
som du skall r�ja upp, s� att till och med utkanterna d�rav
skola tillh�ra dig. Ty du m�ste f�rdriva kanan�erna, eftersom de
hava stridsvagnar av j�rn och �ro s� starka.�
*06/18 Josua, 18 Kapitlet
Josua, 18 Kapitlet
Uppenbarelset�ltet i Silo. Anordningar
till f�rdelning av landomr�den �t de sju
stammar som �nnu ej hade f�tt n�gon
arvedel. Benjamins stams arvedel.
1. Och Israels barns hela menighet f�rsamlade sig i Silo och
uppsatte d�r uppenbarelset�ltet, d� nu landet var dem
underd�nigt.
2. Men �nnu �terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
f�tt sin arvedel sig tillskiftad.
3. D�rf�r sade Josua till Israels barn: �Huru l�nge viljen I
f�rsumma att g� �stad och taga i besittning det land som HERREN,
edra f�ders Gud, har givit eder?
4. Utsen �t eder tre m�n f�r var stam, s� skall jag s�nda dem
�stad, f�r att de m� st� upp och draga omkring i landet och
s�tta upp en beskrivning d�r�ver, efter som vars och ens arvedel
skall bliva, och s� komma tillbaka till mig.
5. De skola n�mligen uppdela det �t sig i sju delar, varvid Juda
skall f�rbliva vid sitt omr�de i s�der och Josefs hus f�rbliva
vid sitt omr�de i norr.
6. Och sedan skolen I s�tta upp beskrivningen �ver landet, efter
dessa sju delar, och b�ra den hit till mig, s� vill jag kasta
lott f�r eder h�r inf�r HERREN, v�r Gud.
7. Ty leviterna f� ingen s�rskild del bland eder, utan HERRENS
pr�stad�me �r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h�lften
av Manasse stam hava redan f�tt sin arvedel p� andra sidan
Jordan, p� �stra sidan, den arvedel som HERRENS tj�nare Mose gav
dem.�
8. Och m�nnen stodo upp och gingo �stad; och n�r de gingo �stad
bj�d Josua dem att de skulle s�tta upp en beskrivning �ver
landet, i det han sade: �G�n �stad och dragen omkring i landet
och s�tten upp en beskrivning d�r�ver, och v�nden sedan tillbaka
till mig, s� vill jag kasta lott f�r eder h�r inf�r HERREN i
Silo.�
9. S� gingo d� m�nnen �stad och drogo genom landet och satte upp en
beskrivning �ver det, efter dess sju delar, med dess st�der, och
kommo s� tillbaka till Josua i l�gret vid Silo.
10. Sedan kastade Josua lott f�r dem i Silo inf�r HERREN, och Josua
utskiftade d�r landet �t Israels barn, efter deras avdelningar.
11. D� nu lotten drogs f�r Benjamins barns stam, efter deras
sl�kter, f�ll den ut s�, att det omr�de som lotten gav dem l�g
mellan Juda barns och Josefs barns omr�den.
12. Deras gr�ns p� norra sidan begynte vid Jordan, och gr�nsen drog
sig s� upp mot Jerikos h�jd i norr och upp�t bergsbygden
v�sterut och gick s� ut i �knen vid Bet-Aven.
13. D�rifr�n gick gr�nsen fram till Lus, till h�jden s�der om Lus,
det �r Betel; sedan gick gr�nsen ned till Atrot-Addar �ver
berget s�der om Nedre Bet-Horon.
14. Och gr�nsen drog sig vidare fram�t och b�jde sig p� v�stra sidan
s�derut fr�n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s�der d�rom,
och gick s� ut till Kirjat-Baal, det �r staden Kirjat-Jearim
inom Juda barns omr�de. Detta var v�stra sidan.
15. Och s�dra sidan begynte vid �ndan av Kirjat-Jearims omr�de, och
gr�nsen gick s� �t v�ster fram till Neftoavattnets k�lla.
16. Sedan gick gr�nsen ned till �ndan av det berg som ligger gent
emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d�refter ned i
Hinnomsdalen, p� s�dra sidan om Jebus' h�jd, och gick s� ned
till Rogelsk�llan.
17. D�refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk�llan och
vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh�jden, och
gick s� ned till Bohans, Rubens sons, sten.
18. Vidare gick den fram till den h�jd som ligger framf�r Hedmarken,
norrut, och s� ned till Hedmarken.
19. Sedan gick gr�nsen fram till Bet-Hoglas h�jd, norrut, och s�
gick gr�nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s�dra
�nda. Detta var s�dra gr�nsen.
20. Men p� �stra sidan var Jordan gr�nsen. Detta var Benjamins barns
arvedel med dess gr�nser runt omkring, efter deras sl�kter.
21. Och de st�der som tillf�llo Benjamins barns stam, efter deras
sl�kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
22. Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
23. Avim, Para, Ofra,
24. Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv st�der med sina byar;
25. Gibeon, Rama, Beerot,
26. Mispe, Kefira, Mosa,
27. Rekem, Jirpeel, Tarala,
28. Sela, Elef, Jebus, det �r Jerusalem, Gibeat och Kirjat --
fjorton st�der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns
arvedel, efter deras sl�kter.
*06/19 Josua, 19 Kapitlet
Josua, 19 Kapitlet
Simeons, Sebulons, Isaskars, Asers,
Naftalis och Dans stammars arvslotter.
Josuas s�rskilda arvedel.
1. Och den andra lotten f�ll ut f�r Simeon, f�r Simeons barns stam,
efter deras sl�kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
arvedel.
2. De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
3. Hasar-Sual, Bala, Esem,
4. Eltolad, Betul, Horma,
5. Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
6. Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton st�der med deras byar;
7. Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra st�der med deras byar;
8. d�rtill alla de byar som l�go runt omkring dessa st�der, �nda
till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns
arvedel, efter deras sl�kter.
9. Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
barns lott var f�r stor f�r dem; d�rf�r fingo Simeons barn sin
arvedel inom deras arvedel.
10. Den tredje lotten drogs ut f�r Sebulons barn, efter deras
sl�kter; och gr�nsen f�r deras arvedel gick �nda till Sarid.
11. D�rifr�n drog sig deras gr�ns v�sterut upp�t till Mareala och
tr�ffade Dabbeset och tr�ffade vidare dalen som ligger gent emot
Jokneam.
12. P� andra sidan fr�n Sarid, �sterut mot solens uppg�ng, v�nde den
sig �t Kislot-Tabors omr�de och gick vidare till Dobrat och upp
till Jafia.
13. D�rifr�n gick den fram �sterut mot solens uppg�ng till Gat-Hefer
och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str�cker sig till
Nea.
14. H�rf�rbi b�jde sig gr�nsen i norr till Hannaton och gick s� ut
vid Jifta-Els dal.
15. Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
-- tolv st�der med deras byar.
16. Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl�kter, de n�mnda
st�derna med sina byar.
17. F�r Isaskar f�ll den fj�rde lotten ut, f�r Isaskars barn, efter
deras sl�kter.
18. Och deras gr�ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
19. Hafaraim, Sion, Anaharat,
20. Rabbit, Kisjon, Ebes,
21. Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
22. och gr�nsen tr�ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
gr�ns gick ut vid Jordan -- sexton st�der med deras byar.
23. Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl�kter,
st�derna med sina byar.
24. Den femte lotten f�ll ut f�r Asers barns stam, efter deras
sl�kter.
25. Och deras gr�ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
26. Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr�ffade den Karmel
och Sihor-Libnat.
27. D�refter v�nde den sig �t �ster till Bet-Dagon och tr�ffade
Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
och gick s� ut till Kabul i norr.
28. Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, �nda upp till
Stora Sidon.
29. Och gr�nsen v�nde sig till Rama och gick fram till den bef�sta
staden Tyrus; sedan v�nde sig gr�nsen till Hosa och gick s� ut
vid havet d�r landstr�ckan vid Aksib begynner.
30. Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv� st�der med
deras byar.
31. Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl�kter, de
n�mnda st�derna med sina byar.
32. F�r Naftali barn f�ll den sj�tte lotten ut, f�r Naftali barn,
efter deras sl�kter.
33. Och deras gr�ns gick fr�n Helef, fr�n terebinten i Saanannim
till Adami-Hannekeb och Jabneel, �nda till Lackum, och gick s�
ut vid Jordan.
34. Och gr�nsen v�nde sig v�sterut till Asnot-Tabor och gick vidare
d�rifr�n till Huckok; den tr�ffade Sebulon i s�der, och Aser
tr�ffade den i v�ster och Juda med Jordan i �ster.
35. Och den omfattade de bef�sta st�derna Siddim, Ser och Hammat,
Rackat och Kinneret,
36. Adama, Rama, Hasor,
37. Kedes, Edrei, En-Hasor,
38. Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton
st�der med deras byar.
39. Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl�kter,
st�derna med sina byar.
40. F�r Dans barns stam, efter deras sl�kter, f�ll den sjunde lotten
ut.
41. Och gr�nsen f�r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
42. Saalabbin, Ajalon, Jitla,
43. Elon, Timna, Ekron,
44. Elteke, Gibbeton, Baalat,
45. Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
46. Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr�det framf�r Jafo.
47. (Men n�r sedan Dans barns omr�de gick f�rlorat f�r dem, drogo
Dans barn upp och bel�grade Lesem och intogo det och slogo dess
inv�nare med sv�rdsegg; och sedan de s� hade tagit det i
besittning, bosatte de sig d�r och kallade Lesem f�r Dan, efter
Dans, sin faders, namn.)
48. Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl�kter, de
n�mnda st�derna med sina byar.
49. N�r Israels barn s� hade utskiftat landet efter dess gr�nser,
g�vo de �t Josua, Nuns son, en s�rskild arvedel ibland sig.
50. Efter HERRENS befallning g�vo de honom n�mligen den stad som han
beg�rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
staden och bosatte sig d�r.
51. Dessa voro de arvslotter som pr�sten Eleasar och Josua, Nuns
son, och huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar
utskiftade genom lottkastning i Silo inf�r HERRENS ansikte, vid
ing�ngen till uppenbarelset�ltet. S� avslutade de nu
f�rdelningen av landet.
*06/20 Josua, 20 Kapitlet
Josua, 20 Kapitlet
De sex frist�derna.
1. Och HERREN talade till Josua och sade:
2. �Tala till Israels barn och s�g: Utsen �t eder de frist�der om
vilka jag har talat till eder genom Mose,
3. de st�der till vilka en dr�pare som oupps�tligen, utan vett och
vilja, har d�dat n�gon m� kunna fly; och I skolen hava dem s�som
tillflyktsorter undan blodsh�mnaren.
4. Och n�r n�gon flyr till en av dessa st�der, skall han stanna vid
ing�ngen till stadsporten och omtala sin sak f�r de �ldste i den
staden; d�refter m� de taga honom in i staden till sig och giva
honom en plats d�r han f�r bo ibland dem.
5. Och om blodsh�mnaren f�rf�ljer honom, skola de icke �verl�mna
dr�paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d�dat
sin n�sta, och utan att f�rut hava burit hat till honom.
6. Och han skall stanna kvar d�r i staden, till dess han har st�tt
till r�tta inf�r menigheten, och till dess den d�varande
�verstepr�sten har d�tt; sedan m� dr�paren v�nda tillbaka och
komma till sin stad fr�n vilken han har flytt.�
7. S� helgade de d� d�rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det �r Hebron, i Juda
bergsbygd.
8. Och p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p� �stra sidan,
uts�go de d�rtill inom Rubens stam Beser i �knen p� sl�tten,
inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
Basan.
9. Dessa voro de st�der som f�r alla Israels barn, och f�r de
fr�mlingar som bodde ibland dem, best�mdes att vara orter till
vilka var och en som oupps�tligen hade d�dat n�gon finge fly, s�
att han skulle slippa d� f�r blodsh�mnarens hand, innan han hade
st�tt till r�tta inf�r menigheten.
*06/21 Josua, 21 Kapitlet
Josua, 21 Kapitlet
Leviternas fyrtio�tta st�der; bland dem
tretton pr�stst�der.
1. Och huvudm�nnen f�r leviternas familjer tr�dde fram inf�r
pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm�nnen f�r
familjerna inom Israels barns stammar
2. och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: �HERREN
bj�d genom Mose att man skulle giva oss st�der att bo i, med
tillh�rande utmarker f�r v�r boskap.�
3. S� g�vo d� Israels barn, efter HERRES befallning, av sina
arvslotter �t leviterna f�ljande st�der med tillh�rande
utmarker.
4. F�r kehatiternas sl�kter f�ll lotten ut s�, att bland dessa
leviter pr�sten Arons s�ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur
simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st�der.
5. Och Kehats �vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams
sl�kter, ur Dans stam och ur ena h�lften av Manasse stam tio
st�der.
6. Gersons barn �ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl�kter,
ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h�lften av Manasse
stam, i Basan, tretton st�der.
7. Meraris barn fingo, efter sina sl�kter, ur Rubens stam, ur Gads
stam och ur Sebulons stam tolv st�der.
8. Israels barn g�vo nu �t leviterna dessa st�der med tillh�rande
utmarker, genom lottkastning, s�som HERREN hade bjudit genom
Mose.
9. Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f�ljande
h�r namngivna st�der:
10. Bland kehatiternas sl�kter bland Levi barn fingo Arons s�ner
f�ljande, ty dem tr�ffade lotten f�rst:
11. Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det �r Hebron, i Juda
bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
12. Men �kerjorden och byarna som h�rde till staden gav man till
besittning �t Kaleb, Jefunnes son.
13. �t pr�sten Arons s�ner gav man allts� dr�parfristaden Hebron med
dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
14. Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
15. Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
16. Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med
dess utmarker -- nio st�der ur dessa tv� stammar;
17. och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess
utmarker,
18. Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra
st�der.
19. De st�der som Arons s�ner, pr�sterna, fingo utgjorde allts�
tillsammans tretton st�der, med tillh�rande utmarker.
20. Och Kehats barns sl�kter av leviterna, n�mligen de �vriga Kehats
barn, fingo ur Efraims stam f�ljande st�der, som lotten best�mde
�t dem:
21. Man gav dem dr�parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims
bergsbygd, Geser med dess utmarker,
22. Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker --
fyra st�der;
23. och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess
utmarker,
24. Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker --
fyra st�der;
25. och ur ena h�lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och
Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv� st�der.
26. De st�der som de �vriga Kehats barns sl�kter fingo utgjorde
allts� tillsammans tio, med tillh�rande utmarker.
27. Bland leviternas sl�kter fingo vidare Gersons barn ur ena
h�lften av Manasse stam dr�parfristaden Golan i Basan med dess
utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv� st�der;
28. och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess
utmarker,
29. Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra
st�der;
30. och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess
utmarker,
31. Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra
st�der;
32. och ur Naftali stam dr�parfristaden Kedes i Galileen med dess
utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess
utmarker -- tre st�der.
33. Gersoniternas st�der, efter deras sl�kter, utgjorde allts�
tillsammans tretton st�der, med tillh�rande utmarker.
34. Och de �vriga leviterna, Meraris barns sl�kter, fingo ur
Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess
utmarker,
35. Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra
st�der.
36. [1]
37. [1]
38. och ur Gads stam dr�parfristaden Ramot i Gilead med dess
utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
39. Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker --
tillsammans fyra st�der.
40. De st�der som dessa de �vriga leviternas sl�kter, Meraris barn,
fingo p� sin lott, efter sina sl�kter, utgjorde allts�
tillsammans tolv st�der.
41. Tillsammans utgjorde levitst�derna inom Israels barns
besittningsomr�de fyrtio�tta st�der med tillh�rande utmarker.
42. Var och en av dessa st�der skulle best� av sj�lva staden och
tillh�rande utmarker runt omkring. S� var det med alla dessa
st�der.
43. S� gav d� HERREN �t Israel hela det land som han med ed hade
lovat giva �t deras f�der; och de togo det i besittning och
bosatte sig d�r.
44. Och HERREN l�t dem hava ro p� alla sidor, alldeles s�som han med
ed hade lovat deras f�der; och ingen av deras fiender kunde st�
dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
45. Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels
hus; det gick allt i fullbordan.
[1] V. 36--37 se Gamla testamentets text i Ordf�rkl.
*06/22 Josua, 22 Kapitlet
Josua, 22 Kapitlet
Altaret vid Jordan.
1. D� kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena
h�lften av Manasse stam
2. och sade till dem: �I haven h�llit allt vad HERRENS tj�nare Mose
har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag
har befallt eder.
3. I haven under denna l�nga tid, �nda till denna dag, icke
�vergivit edra br�der, och I haven h�llit vad HERRENS, eder
Guds, bud har befallt eder h�lla.
4. Och nu har HERREN, eder Gud, l�tit edra br�der komma till ro,
s�som han lovade dem; s� v�nden nu om och g�n hem till edra
hyddor i det land I haven f�tt till besittning, det som HERRENS
tj�nare Mose har givit eder p� andra sidan Jordan.
5. Allenast m�n I noga h�lla och g�ra efter de bud och den lag som
HERRENS tj�nare Mose har givit eder, s� att I �lsken HERREN,
eder Gud, och alltid vandren p� hans v�gar och iakttagen hans
bud och h�llen eder till honom och tj�nen honom av allt edert
hj�rta och av all eder sj�l.�
6. Och Josua v�lsignade dem och l�t dem g�, och s� gingo de hem
till sina hyddor.
7. Ty �t ena h�lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan,
och �t andra h�lften hade Josua givit land j�mte deras br�der p�
andra sidan Jordan, p� v�stra sidan. D� nu Josua l�t dem g� hem
till sina hyddor, v�lsignade han dem
8. och sade till dem: �V�nden tillbaka till edra hyddor med de
stora skatter I haven f�tt, med boskap i stor myckenhet, med
silver, guld, koppar och j�rn och kl�der i stor myckenhet;
skiften s� med edra br�der bytet fr�n edra fiender.�
9. S� v�nde d� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse
stam tillbaka, och gingo bort ifr�n de �vriga israeliterna, bort
ifr�n Silo i Kanaans land, f�r att begiva sig till Gileads land,
det land de hade f�tt till besittning, och d�r de skulle hava
sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
10. N�r s� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam
kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de
d�r ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
11. Och de �vriga israeliterna fingo h�ra s�gas: �Se, Rubens barn
och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam hava byggt ett
altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p�
andra sidan om de �vriga israeliternas omr�de.�
12. N�r Israels barn h�rde detta, f�rsamlade sig deras hela menighet
i Silo f�r att draga upp till strid mot dem.
13. D�refter s�nde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads
barn och ena h�lften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas,
pr�sten Eleasars son,
14. och med honom tio h�vdingar, en h�vding f�r var stamfamilj inom
Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman f�r sin
familj inom Israels �tter.
15. Och n�r dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena
h�lften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och
sade:
16. �S� s�ger hela HERRENS menighet: Vad �r detta f�r en otrohet som
I haven beg�tt mot Israels Gud, d� I haven v�nt eder bort ifr�n
HERREN, d�rigenom att I haven byggt eder ett altare och s�lunda
nu satt eder upp mot HERREN?
17. �r det icke nog att vi hava beg�tt missg�rningen med Peor, fr�n
vilken vi �nnu i dag icke hava blivit renade, och f�r vilken en
hems�kelse drabbade HERRENS menighet?
18. Viljen I nu ytterligare v�nda eder bort ifr�n HERREN? Om I i dag
s�tten eder upp mot HERREN, s� skall f�rvisso i morgon hans
f�rt�rnelse drabba Israels hela menighet.
19. Men om det land I haven f�tt till besittning tyckes eder vara
orent, s� dragen �ver till det land HERREN har tagit till
besittning, d�r HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra
besittningar d�r bland oss. S�tten eder icke upp mot HERREN och
s�tten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare,
ett annat �n HERRENS, v�r Guds, altare.
20. N�r Akan, Seras son, hade trol�st f�rgripit sig p� det
tillspillogivna, kom icke d� f�rt�rnelse �ver Israels hela
menighet, s� att han sj�lv icke blev den ende som f�rgicks genom
den missg�rningen?
21. D� svarade Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse
stam och talade till huvudm�nnen f�r Israels �tter:
22. �Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel
m� ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet
och otrohet mot HERREN -- du m� d� i dag undandraga oss din
hj�lp! --
23. om vi hava byggt altaret �t oss, d�rf�r att vi vilja v�nda oss
bort ifr�n HERREN, och om vi vilja offra d�rp� br�nnoffer eller
spisoffer eller framb�ra tackoffer d�rp�, d� m� HERREN sj�lv
utkr�va vad vi hava f�rskyllt.
24. Nej, vi hava sannerligen gjort s� av fruktan f�r vad som kunde
h�nda, i det att vi t�nkte att edra barn i framtiden skulle
kunna s�ga till v�ra barn: 'Vad haven I att g�ra med HERREN,
Israels Gud?
25. HERREN har ju satt Jordan till gr�ns mellan oss och eder, I
Rubens barn och Gads barn; allts� haven I ingen del i HERREN.'
Och s� skulle edra barn kunna hindra v�ra barn fr�n att frukta
HERREN.
26. D�rf�r sade vi: M� vi gripa oss an och bygga detta altare, men
icke till br�nnoffer eller till slaktoffer,
27. utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan
b�das efterkommande efter oss, att vi vilja f�rr�tta HERRENS
tj�nst inf�r hans ansikte med v�ra br�nnoffer och slaktoffer och
tackoffer, s� att edra barn i framtiden icke kunna s�ga till
v�ra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
28. Och vi t�nkte: Om det i framtiden h�nder att de s� s�ga till oss
och v�ra efterkommande, d� kunna vi svara: 'Sen p� den bild av
HERRENS altare, som v�ra f�der hava gjort, men icke till
br�nnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne
mellan oss och eder.'
29. Bort det, att vi skulle s�tta oss upp mot HERREN och nu v�nda
oss bort ifr�n HERREN genom att bygga ett altare till br�nnoffer
eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat �n HERRENS, v�r
Guds, altare, som st�r framf�r hans tabernakel.�
30. D� nu pr�sten Pinehas och menighetens h�vdingar, n�mligen
huvudm�nnen f�r Israels �tter, som voro med honom, h�rde vad
Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det
dem.
31. Och Pinehas, pr�sten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads
barn och Manasse barn: �Nu hava vi f�rnummit att HERREN �r mitt
ibland oss, d�rav n�mligen, att I icke haven velat beg� en s�dan
otrohet mot HERREN. D�rmed haven I ock r�ddat Israels barn undan
HERRENS hand.�
32. D�refter v�nde Pinehas, pr�sten Eleasars son, j�mte h�vdingarna
tillbaka fr�n Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i
Kanaans land till de �vriga israeliterna och avg�vo sin
ber�ttelse h�rom inf�r dem.
33. Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de
t�nkte icke mer p� att draga upp till strid mot dem, f�r att
f�rd�rva det land d�r Rubens barn och Gads barn bodde.
34. Och Rubens barn och Gads barn g�vo namn �t altaret; de sade:
�Ett vittne �r det mellan oss, att HERREN �r Gud.�
*06/23 Josua, 23 Kapitlet
Josua, 23 Kapitlet
Josua f�rmanar folket.
1. En l�ng tid h�refter, n�r HERREN hade l�tit Israel f� ro f�r
alla dess fiender runt omkring, och d� Josua var gammal och
kommen till h�g �lder,
2. kallade han till sig hela Israel, dess �ldste, dess huvudm�n,
dess domare och tillsyningsm�n och sade till dem: �Jag �r nu
gammal och kommen till h�g �lder.
3. Och I haven sj�lva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med
alla dessa folk, n�r I drogen h�rin, ty HERREN eder Gud, stridde
sj�lv f�r eder.
4. Se, dessa folk som �nnu �ro kvar har jag genom lottkastning
f�rdelat �t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifr�n
Jordan intill Stora havet v�sterut, f�r att icke n�mna alla de
folk jag har utrotat.
5. Och HERREN, eder Gud, skall sj�lv driva dem undan f�r eder och
f�rjaga dem f�r eder, s� att I skolen taga deras land i
besittning, s�som HERREN, eder Gud, har lovat eder.
6. Men varen I nu st�ndaktiga i att h�lla och g�ra allt vad som �r
f�reskrivet i Moses lagbok, s� att I icke viken av d�rifr�n vare
sig till h�ger eller till v�nster,
7. och icke tr�den i gemenskap med dessa folk som �nnu �ro kvar h�r
j�mte eder, ej heller n�mnen deras gudars namn eller sv�rjen vid
dem eller tj�nen och tillbedjen dem.
8. Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I h�lla eder, s�som I haven
gjort �nda till denna dag,
9. varf�r ock HERREN har f�rdrivit f�r eder stora och m�ktiga folk,
s� att ingen har kunnat st� eder emot �nda till denna dag.
10. En enda man bland eder jagade tusen framf�r sig, ty HERREN, eder
Gud, stridde sj�lv f�r eder, s�som han hade lovat eder.
11. S� haven nu noga akt p� eder sj�lva, s� att I �lsken HERREN,
eder Gud.
12. Ty om I v�nden eder bort ifr�n honom, och h�llen eder till
�terstoden av dessa folk som �nnu �ro kvar h�r j�mte eder, och
befrynden eder med dem, s� att I tr�den i gemenskap med dem och
de med eder,
13. d� m�n I f�rvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall
f�rdriva dessa folk undan f�r eder, utan de skola bliva eder
till en snara och ett giller och bliva ett gissel f�r edra sidor
och taggar i edra �gon, till dess I bliven utrotade ur detta
goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
14. Se, jag g�r nu all v�rldens v�g. S� besinnen d� av allt edert
hj�rta och av all eder sj�l att intet har uteblivit av allt det
goda som HERREN, eder Gud, har lovat ang�ende eder; det har allt
g�tt i fullbordan f�r eder, intet d�rav har uteblivit.
15. Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har
kommit �ver eder, s� skall ock HERREN l�ta allt det onda komma
�ver eder, till dess han har f�rgjort eder ur detta goda land,
som HERREN, eder Gud, har givit eder.
16. Om I n�mligen �vertr�den HERRENS, eder Guds, f�rbund, det som
han har stadgat f�r eder, och g�n �stad och tj�nen andra gudar
och tillbedjen dem, s� skall HERRENS vrede uppt�ndas mot eder,
och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han
har givit eder.�
*06/24 Josua, 24 Kapitlet
Josua, 24 Kapitlet
Josuas sista tal till folket. F�rnyelse
av f�rbundet. Josuas d�d. Josefs ben
begravas. Eleasars d�d.
1. Och Josua f�rsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han
kallade till sig de �ldste i Israel, dess huvudm�n, dess domare
och dess tillsyningsm�n, och de tr�dde fram inf�r Gud.
2. Och Josua sade till allt folket: �S� s�ger HERREN, Israels Gud:
P� andra sidan floden bodde edra f�der i forna tider; s� gjorde
ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tj�nade d�r andra
gudar.
3. Men jag h�mtade eder fader Abraham fr�n andra sidan floden och
l�t honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde
hans s�d talrik; jag gav honom Isak,
4. och �t Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd
till besittning �t Esau; men Jakob och hans s�ner drogo ned till
Egypten.
5. Sedan s�nde jag Mose och Aron och hems�kte Egypten med de
g�rningar jag d�r gjorde, och d�refter f�rde jag eder ut.
6. Och n�r jag f�rde edra f�der ut ur Egypten och I haden kommit
till havet, f�rf�ljde egyptierna edra f�der med vagnar och
ryttare ned i R�da havet.
7. D� ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt m�rker mellan
eder och egyptierna och l�t havet komma �ver dem, s� att det
�vert�ckte dem; ja, I s�gen med egna �gon vad jag gjorde med
egyptierna. Sedan bodden I i �knen en l�ng tid.
8. D�refter f�rde jag eder in i amor�ernas land, vilka bodde p�
andra sidan Jordan, och de inl�to sig i strid med eder; men jag
gav dem i eder hand, s� att I intogen deras land, och jag
f�rgjorde dem f�r eder.
9. D� uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig
i strid med Israel. Och han s�nde och l�t kalla till sig Bileam,
Beors son, f�r att denne skulle f�rbanna eder.
10. Men jag ville icke h�ra p� Bileam, utan han m�ste v�lsigna eder,
och jag r�ddade eder ur hans hand.
11. Och n�r I haden g�tt �ver Jordan och kommit till Jeriko, g�vo
sig Jerikos borgare i strid med eder, s� och amor�erna,
periss�erna, kanan�erna, hetiterna och girgas�erna, hiv�erna och
jebus�erna; men jag gav dem i eder hand.
12. Och jag s�nde getingar framf�r eder, och genom dessa f�rjagades
amor�ernas tv� konungar f�r eder, icke genom ditt sv�rd eller
din b�ge.
13. Och jag gav eder ett land varp� du icke hade nedlagt n�got
arbete, s� ock st�der som I icke haden byggt, och i dem fingen I
bo; och av ving�rdar och olivplanteringar som I icke haden
planterat fingen I �ta.
14. S� frukten nu HERREN och tj�nen honom ostraffligt och troget;
skaffen bort de gudar som edra f�der tj�nade p� andra sidan
floden och i Egypten, och tj�nen HERREN.
15. Men om det misshagar eder att tj�na HERREN, s� utv�ljen �t eder
i dag vem I viljen tj�na, antingen de gudar som edra f�der
tj�nade, n�r de bodde p� andra sidan floden, eller de gudar som
dyrkas av amor�erna, i vilkas land I sj�lva bon. Men jag och
mitt hus, vi vilja tj�na HERREN.�
16. D� svarade folket och sade: �Bort det, att vi skulle �vergiva
HERREN och tj�na andra gudar!
17. Nej, HERREN �r v�r Gud, han �r den som har f�rt oss och v�ra
f�der upp ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset, och som inf�r v�ra
�gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p� hela den
v�g vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi
hava dragit fram.
18. HERREN har f�rjagat f�r oss alla dessa folk, s� ock amor�erna som
bodde i landet. D�rf�r vilja vi ock tj�na HERREN; ty an �r v�r
Gud.�
19. Josua sade till folket: �I kunnen icke tj�na HERREN, ty han �r
en helig Gud; han �r en nit�lskande Gud, han skall icke hava
f�rdrag med edra �vertr�delser och synder.
20. Om I �vergiven HERREN och tj�nen fr�mmande gudar, s� skall han
v�nda sig bort och l�ta det g� eder illa och f�rg�ra eder, i
st�llet f�r att han hittills har l�tit det g� eder v�l.�
21. Men folket sade till Josua: �Icke s�, utan vi vilja tj�na
HERREN.�
22. D� sade Josua till folket: �I �ren nu sj�lva vittnen mot eder,
att I haven utvalt HERREN �t eder, f�r att tj�na honom.� De
svarade: �Ja.�
23. Han sade: �S� skaffen nu bort de fr�mmande gudar som I haven
bland eder, och b�jen edra hj�rtan till HERREN, Israels Gud.�
24. Folket svarade Josua: �HERREN, v�r Gud, vilja vi tj�na, och hans
r�st vilja vi h�ra.�
25. S� sl�t d� Josua p� den dagen ett f�rbund med folket och
f�relade dem lag och r�tt i Sikem.
26. Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en
stor sten och reste den d�r, under eken som stod vid HERRENS
helgedom.
27. Och Josua sade till allt folket: �Se, denna sten skall vara
vittne mot oss, ty den har h�rt alla de ord som HERREN har talat
med oss; den skall vara vittne mot eder, s� att I icke f�rneken
eder Gud.�
28. Sedan l�t Josua folket g�, var och en till sin arvedel.
29. En tid h�refter dog HERRENS tj�nare Josua, Nuns son, ett hundra
tio �r gammal.
30. Och man begrov honom p� hans arvedels omr�de, i Timnat-Sera i
Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
31. Och Israel tj�nade HERREN, s� l�nge Josua levde, och s� l�nge de
�ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av
alla de g�rningar HERREN hade gjort f�r Israel.
32. Och Josefs ben, som Israels barn hade f�rt upp ur Egypten,
begrovo de i Sikem, p� det jordstycke som Jakob hade k�pt av
Hamors, Sikems faders, barn f�r hundra kesitor; Josefs barn
fingo detta till arvedel.
33. Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son
Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims
bergsbygd.
*07/ Domarboken
*07/01 Domarboken, 1 Kapitlet
Domarboken, 1 Kapitlet
Israeliternas strider med kanan�erna
efter Josuas d�d.
1. Efter Josuas d�d fr�gade Israels barn HERREN och sade: �Vem
bland oss skall f�rst draga upp mot kanan�erna och strida mot
dem?�
2. HERREN sade: �Juda skall g�ra det; se, jag har givit landet i
hans hand.�
3. D� sade Juda till sin broder Simeon: �Drag upp med mig in i min
arvslott, och l�t oss strida mot kanan�erna, s� skall jag sedan
t�ga med dig in i din arvslott.� S� t�gade d� Simeon med honom.
4. N�r nu Juda drog ditupp, gav HERREN kanan�erna och periss�erna i
deras hand, s� att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
5. Ty vid Besek tr�ffade de p� Adoni-Besek och stridde mot honom och
slogo s� kanan�erna och periss�erna.
6. Och Adoni-Besek flydde, men de f�rf�ljde honom och grepo honom
och h�ggo av honom hans tummar och stort�r.
7. D� sade Adoni-Besek: �Sjuttio konungar med avhuggna tummar och
stort�r h�mtade upp smulorna under mitt bord; efter mina
g�rningar har Gud nu vederg�llt mig.� Sedan f�rde de honom till
Jerusalem, och d�r dog han.
8. Men Juda barn bel�grade Jerusalem och intogo det och slogo dess
inv�nare med sv�rdsegg; d�refter satte de eld p� staden.
9. Sedan drogo Juda barn ned f�r att strida mot de kanan�er som
bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i L�glandet.
10. Och Juda t�gade �stad mot de kanan�er som bodde i Hebron --
vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman
och Talmai.
11. D�rifr�n t�gade de �stad mot Debirs inv�nare. Men Debir hette
fordom Kirjat-Sefer.
12. Och Kaleb sade: ��t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.�
13. N�r d� Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det,
gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
14. Och n�r hon kom till honom, in talade hon honom att beg�ra ett
stycke �kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr�n
�snan. D� sade Kaleb till henne: �Vad �nskar du?�
15. Hon sade till honom: �L�t mig f� en avskedssk�nk; eftersom du
har gift bort mig till det torra Sydlandet, m� du giva mig
vattenk�llor.� D� gav Kaleb henne Illitk�llorna och
Tatitk�llorna.
16. Och kain�ens, Moses sv�rfaders, barn hade dragit upp fr�n
Palmstaden med Juda barn till Juda �ken, s�der om Arad; de gingo
�stad och bosatte sig bland folket d�r.
17. Men Juda t�gade �stad med sin broder Simeon, och de slogo de
kanan�er som bodde i Sefat; och de g�vo staden till spillo; s�
fick den namnet Horma[1].
18. D�refter intog Juda Gasa med dess omr�de, Askelon med dess
omr�de och Ekron med dess omr�de.
19. Och HERREN var med Juda, s� att de intogo bergsbygden; men de
kunde icke f�rdriva dem som bodde i dalbygden, d�rf�r att dessa
hade stridsvagnar av j�rn.
20. Och de g�vo Hebron �t Kaleb, s�som Mose hade f�reskrivit; och
han f�rdrev d�rifr�n Anaks tre s�ner.
21. Men jebus�erna, som bodde i Jerusalem, blevo icke f�rdrivna av
Benjamins barn; d�rf�r bodde ock jebus�erna kvar bland Benjamins
barn i Jerusalem, s�som de g�ra �nnu dag.
22. S� drogo ock m�nnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var
med dem.
23. Och m�nnen av Josefs hus l�to bespeja Betel, samma stad som
fordom hette Lus.
24. D� fingo deras kunskapare se en man g� ut ur staden, och de sade
till honom: �Visa oss var vi kunna komma in i staden, s� vilja
vi sedan g�ra barmh�rtighet med dig.�
25. N�r han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden,
slog de stadens inv�nare med sv�rdsegg; men den mannen och hela
hans sl�kt l�to de g�.
26. Och mannen begav sig till hetiternas land; d�r byggde han en
stad och gav den namnet Lus, s�som den heter �nnu i dag.
27. Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej
heller Taanak med underlydande orter; och ej heller f�rdrevo de
inv�narna i Dor och underlydande orter, ej heller inv�narna i
Jibleam och underlydande orter, ej heller inv�narna i Megiddo
och underlydande orter, utan kanan�erna f�rm�dde h�lla sig kvar
d�r i landet.
28. N�r sedan israeliterna blevo de starkare, l�to de kanan�erna
bliva arbetspliktiga under sig; de f�rdrevo dem icke heller d�.
29. Icke heller f�rdrev Efraim de kanan�er som bodde i Geser, utan
kanan�erna bodde kvar bland dem d�r i Geser.
30. Sebulon f�rdrev icke inv�narna i Kitron och inv�narna i Nahalol,
utan kanan�erna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga
under dem.
31. Aser f�rdrev icke inv�narna i Acko eller inv�narna i Sidon, ej
heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
32. Allts� bodde aseriterna bland kanan�erna, landets gamla
inbyggare; ty de f�rdrevo dem icke.
33. Naftali f�rdrev icke inv�narna i Bet-Semes, ej heller inv�narna
i Bet-Anat, utan bodde ibland kanan�erna, landets gamla
inbyggare; men inv�narna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo
arbetspliktiga �t dem.
34. Men amor�erna tr�ngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de
tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
35. Och amor�erna f�rm�dde h�lla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och
Saalbim; men Josefs barns hand blev tung �ver dem, s� att de
blevo arbetspliktiga under dessa.
36. Och amor�ernas omr�de str�ckte sig fr�n Skorpionh�jden, fr�n
Sela vidare upp�t.
[1] Se noten till 4 Mos. 21:3.
*07/02 Domarboken, 2 Kapitlet
Domarboken, 2 Kapitlet
Bestraffning av Israels oh�rsamhet.
Tillst�ndet under domartiden.
1. Och HERRENS �ngel kom fr�n Gilgal upp till Bokim. Och han sade:
�Jag f�rde eder upp ur Egypten och l�t eder komma in i det land
som jag med ed hade lovat �t edra f�der; och jag sade: 'Jag
skall icke bryta mitt f�rbund med eder till evig tid.
>1 Mos. 15,18. 17,7 f. 5 Mos. 29,14 f.
2. I �ter skolen icke sluta f�rbund med detta lands inbyggare; I
skolen bryta ned deras altaren.' Men haven icke velat h�ra min
r�st. Vad haven I gjort! --
>2Mos. 23,32f. 34,12 f. 4 Mos. 33,52 f. 2 Mos. 7,2 f. 12,3.
3. D�rf�r s�ger jag nu ock: 'Jag vill icke f�rjaga dem f�r eder,
utan de skola tr�nga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva
eder till en snara.'�
>5 Mos. 7,16. Jos. 23,13.
4. N�r HERRENS �ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn,
brast folket ut i gr�t.
5. Och de g�vo den platsen namnet Bokim[2]; och de offrade d�r �t
HERREN.
6. Sedan Josua hade l�tit folket g�, drogo Israels barn �stad var
och en till sin arvedel, f�r att taga landet i besittning.
>Jos. 24,28.
7. Och folket tj�nade HERREN, s� l�nge Josua levde, och s� l�nge de
�ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett
alla de stora g�rningar HERREN hade gjort f�r Israel.
>Jos. 24,31.
8. Men HERRENS tj�nare Josua, Nuns son, dog, n�r han var ett hundra
tio �r gammal.
>Jos. 24,29 f.
9. Och man begrov honom p� hans arvedels omr�de i Timna-Heres i
Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
10. N�r sedan ocks� hela det sl�ktet hade blivit samlat till sina
f�der, kom ett annat sl�kte upp efter dem, ett som icke visste
av HERREN eller de g�rningar som han hade gjort f�r Israel.
>5 Mos. 31,16.
11. D� gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS �gon och tj�nade
Baalerna.
>4 Mos.25,3.Dom. 8,33. 2 Kon. 1,2,6.
12. De �verg�vo HERREN, sina f�ders Gud, som hade f�rt dem ut ur
Egyptens land, och f�ljde efter andra gudar, de folks gudar, som
bodde omkring dem, och dessa tillb�do de; d�rmed f�rt�rnade de
HERREN.
13. Ty n�r de �verg�vo HERREN och tj�nade Baal och Astarterna,
>Dom. 10,6 f. 1 Sam. 31,10. 1 Kon. 11,5,33. 2Kon.23,13.
14. uppt�ndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i
plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han s�lde dem i
deras fienders hand d�r runt omkring, s� att de icke mer kunde
st� emot sina fiender.
>Dom. 3,8. 4,2. Ps. 44,13. Jes. 50,1.
15. Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s� att de kommo
i olycka, s�som HERREN hade hotat, och s�som HERREN hade svurit
att det skulle g� dem, och de kommo i stor n�d.
>3 Mos. 26,17, 33. 5 Mos. 28,15 f.
16. D� l�t HERREN domare[2] uppst�, som fr�lste dem ur deras
plundrares hand.
>Dom. 3,9 f., 15.
17. Men de h�rde icke heller p� sina domare, utan lupo i trol�s
avf�llighet efter andra gudar och tillb�do dem; de veko med hast
av ifr�n den v�g som deras f�der hade vandrat, i lydnad f�r
HERRENS bud, och gjorde icke s�som de.
18. N�r HERREN allts� l�t n�gon domare uppst� bland dem, var han med
domaren och fr�lste dem ur deras fienders hand, s� l�nge domaren
levde; ty d� de j�mrade sig �ver sina f�rtryckare och pl�gare,
f�rbarmade sig HERREN.
>Dom. 10,16.
19. Men n�r domaren dog, v�nde de tillbaka och togo sig till, vad
f�rd�rvligt var, �nnu mer �n deras f�der, s� att de f�ljde efter
andra gudar och tj�nade och tillb�do dem de avstodo icke fr�n
sina g�rningar och sin h�rdnackenhet.
20. D�rf�r uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, s� att han sade:
�Eftersom detta folk har �vertr�tt det f�rbund som jag stadgade
f�r deras f�der, och icke har velat h�ra min r�st,
21. d�rf�r skall icke heller jag h�danefter f�rdriva f�r dem en enda
man av de folk som Josua l�mnade efter sig, n�r han dog;
22. ty jag skall med dem s�tta Israel p� prov, om de vilja h�lla
HERRENS v�g och vandra d�rp�, s�som deras f�der hava h�llit den,
eller om de icke vilja det.�
>Dom. 3,4.
23. Allts� l�t HERREN dessa folk bliva kvar och f�rdrev dem icke med
hast; han gav dem icke i Josuas hand.
[1] D. �. de gr�tande.
[2] Se Domare i Ordf�rkl.
*07/03 Domarboken, 3 Kapitlet
Domarboken, 3 Kapitlet
Otniel, Ehud och Samgar.
1. Dessa voro de folk som HERREN l�t bliva kvar, f�r att genom dem
s�tta Israel p� prov, alla de israeliter n�mligen, som icke
hade varit med om alla krigen i Kanaan
>5 Mos. 7,22.
2. -- allenast p� det att dessa Israels barns efterkommande skulle
f� vara med om s�dana, f�r att han s� skulle l�ra dem att f�ra
krig, dock allenast dem som f�rut icke hade varit med om s�dana
--:
3. filist�ernas fem h�vdingar och alla kanan�er och sidonier, samt
de hiv�er som bodde i Libanons bergsbygd, fr�n berget
Baal-Hermon �nda dit d�r v�gen g�r till Hamat.
>Jos. 13,2 f.
4. Med dessa ville HERREN s�tta Israel p� prov, f�r att f�rnimma om
de ville h�rsamma de bud som han hade givit deras f�der.
>5 Mos 8,2 Dom 2,22.
5. D� nu Israels barn bodde: ibland kanan�erna, hetiterna,
amor�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna,
6. togo de deras d�ttrar till hustrur �t sig och g�vo sina d�ttrar
�t deras s�ner och tj�nade deras gudar.
>2 Mos. 23,32 f. 34,16. 5 Mos. 7,3 f.
7. S� gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS �gon och gl�mde
HERREN, sin Gud, och tj�nade Baalerna och Aserorna.
8. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s�lde dem i
Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels
barn m�ste tj�na Kusan-Risataim i �tta �r.
9. Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l�t d� bland
Israels barn en fr�lsare uppst�, som fr�lste dem, n�mligen
Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.
10. HERRENS Ande kom �ver honom, och han blev domare i Israel, och
n�r han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen
i Aram, i hans hand, s� att hans hand blev Kusan-Risataim
�verm�ktig.
11. Och landet hade nu ro i fyrtio �r; s� dog Otniel, Kenas' son.
>Dom 8,28.
12. Men Israels barn gjorde �ter vad ont var i HERRENS �gon, d� gav
HERREN Eglon, konungen i Moab, makt �ver Israel, eftersom de
gjorde vad ont var i HERRENS �gon.
13. Denne f�renade med sig Ammons barn och Amalek; sedan t�gade han
�stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
14. Och Israels barn m�ste nu tj�na: Eglon, konungen i Moab, i
aderton �r.
15. Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l�t d� bland dem
en fr�lsare uppst�, benjaminiten Ehud, Geras son, en v�nsterh�nt
man. N�r Israels barn genom honom skulle s�nda sina sk�nker till
Eglon, konungen i Moab,
16. gjorde sig Ehud ett tveeggat sv�rd, en fot l�ngt; och han band
detta under sina kl�der vid sin h�gra l�nd.
17. S� �verl�mnade han sk�nkerna till Eglon, konungen i Moab. Men
Eglon var en mycket fet man.
18. N�r han nu hade �verl�mnat sk�nkerna, l�t han folket som hade
burit dem g� sin v�g.
19. Men sj�lv v�nde han tillbaka fr�n Bel�tesplatsen vid Gilgal och
l�t s�ga: �Jag har ett hemligt �rende till dig, o konung.� N�r
denne d� sade: �L�mnen oss i ro�, gingo alla de som stodo
omkring honom ut d�rifr�n.
20. Men sedan Ehud hade kommit in till honom, d�r han satt i
sommarsalen, som han hade f�r sig allena, sade Ehud: �Jag har
ett ord fr�n Gud att s�ga dig.� D� stod han upp fr�n sin stol.
21. Men Ehud r�ckte ut sin v�nstra hand och tog sv�rdet fr�n sin
h�gra l�nd och st�tte det i hans buk,
22. s� att ock f�stet f�ljde med in efter klingan, och klingan
omsl�ts av fettet, ty han drog icke ut sv�rdet ur hans
buk. D�refter gick Ehud ut i f�rsalen;
23. och n�r han hade kommit ditut, i f�rhallen, st�ngde han igen
d�rrarna till salen efter sig och riglade dem.
24. Sedan, d� han hade g�tt sin v�g, kommo Eglons tj�nare, och n�r
de fingo se att d�rrarna till salen voro riglade, t�nkte de:
�F�rvisso har han n�got avsides bestyr i sin sommarkammare.�
>1 Sam. 24,4.
25. Men sedan de hade v�ntat l�nge och v�l, och han �nd� icke
�ppnade d�rrarna till salen, togo de nyckeln och �ppnade sj�lva,
och se, d� l�g deras herre d�d d�r p� golvet.
26. Men Ehud hade flytt undan, medan de dr�jde; han hade redan
hunnit f�rbi Bel�tesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
27. Och s� snart han hade kommit hem, l�t han st�ta i basun Efraims
bergsbygd; d� drogo Israels barn ned fr�n bergsbygden med honom
i spetsen f�r sig.
28. Och han sade till dem: �F�ljen efter mig, ty HERREN har givit
edra fiender, moabiterna, i eder hand.� D� drogo de efter honom
l�ngre ned och besatte vadst�llena �ver Jordan f�r moabiterna
och l�to ingen komma �ver.
29. D�r slogo de d� moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans
ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
30. S� blev Moab d� kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro
i �ttio �r.
31. Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filist�erna, sex
hundra man, med en oxpik. Ocks� han fr�lste Israel.
*07/04 Domarboken, 4 Kapitlet
Domarboken, 4 Kapitlet
Debora. Baraks seger �ver Sisera.
Siseras d�d.
1. Men Israels barn gjorde �ter vad ont var i HERRENS �gon, n�r
Ehud var d�d.
2. D� s�lde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som
regerade i Hasor. Hans h�rh�vitsman var Sisera, och denne bodde
i Haroset-Haggoim.
>Jos. 11,10. 1 Sam. 12,9.
3. Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra
stridsvagnar av j�rn, och han f�rtryckte Israels barn v�ldsamt i
tjugu �r.
4. Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p� den tiden
domarinna i Israel.
5. Hon pl�gade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i
Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for
att hon skulle skipa r�tt.
6. Hon s�nde nu och l�t kalla till sig Barak, Abinoams son, fr�n
Kedes i Naftali, och sade till honom: �Se, HERREN, Israels Gud,
bjuder: Drag �stad upp p� berget Tabor och tag med dig tio tusen
man av Naftali barn och Sebulons barn.
>Hebr. 11,32.
7. Ty jag vill draga Sisera, Jabins h�rh�vitsman, med hans vagnar
och skaror, till dig vid b�cken Kison och giva honom i din
hand.�
8. Barak sade till henne: �Om du g�r med mig, s� g�r jag, men om du
icke g�r med mig, s� g�r icke heller jag.�
9. D� svarade hon: �Ja, jag skall g� med dig; dock skall �ran d�
icke bliva din p� den v�g du nu g�r, utan HERREN skall v�lja
Sisera en kvinnas hand.� S� stod Debora upp och gick med Barak
till Kedes.
10. D� b�dade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio
tusen man f�ljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.
11. Men kain�en Heber hade skilt sig fr�n de �vriga kain�erna,
Hobabs, Moses sv�rfaders, barn; och han hade sina t�ltplatser
�nda till terebinten i Saannim vid Kedes.
>4 Mos. 10,29. Dom. 1,16.
12. Och man ber�ttade f�r Sisera att Barak, Abinoams son, hade
dragit upp p� berget Tabor.
13. D� b�dade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar
av j�rn, d�rtill ock allt folk han hade, att draga fr�n
Haroset-Haggoim till b�cken Kison.
14. Men Debora sade till Barak: �St� upp, ty detta �r den dag p�
vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit
ut framf�r dig.� S� drog d� Barak ned fr�n berget Tabor, och tio
tusen man f�ljde honom.
15. Och HERREN s�nde f�rvirring �ver Sisera och alla hans vagnar och
hela hans h�r, s� att de veko tillbaka f�r Baraks sv�rd; och
Sisera steg ned fr�n sin vagn och flydde till fots.
>Ps. 83,10.
16. Och Barak jagade efter vagnarna och h�ren �nda till
Haroset-Haggoim. Och hela Siseras h�r f�ll f�r sv�rdsegg; icke
en enda kom undan.
17. Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels,
kain�en Hebers hustrus, t�lt; ty v�nskap r�dde mellan Jabin,
konungen i Hasor, och kain�en Hebers hus.
18. D� gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: �Kom in, min
herre, kom in till mig, frukta intet.� S� gick han d� in till
henne i t�ltet, och hon h�ljde �ver honom med ett t�cke.
19. Och han sade till henne: �Giv mig litet vatten att dricka, ty
jag �r t�rstig.� D� �ppnade hon mj�lk- k�rlet och gav honom att
dricka och h�ljde sedan �ter �ver honom.
20. Och han sade till henne: �St�ll dig vid ing�ngen till t�ltet;
och kommer n�gon och fr�gar dig om n�gon �r h�r, s� svara nej.�
21. Men Jael, Hebers hustru, grep en t�ltplugg och tog en hammare i
sin hand, gick d�refter sakta in till honom och slog pluggen
genom tinningen p� honom, s� att den gick ned i marken. S�
d�dades han, d�r han l�g f�rs�nkt i tung s�mn, medtagen av
tr�tthet.
>Judit 13,6 f.
22. I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d� gick Jael ut
emot honom och sade till honom: �Kom hit, s� skall jag visa dig
den man som du s�ker.� N�r han d� gick in till henne, fick han
se Sisera ligga d�d d�r, med t�ltpluggen genom tinningen.
23. S� l�t Gud p� den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av
Israels barn.
24. Och Israels barns hand vilade allt tyngre p� Jabin, konungen i
Kanaan; och till slut f�rgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.
*07/05 Domarboken, 5 Kapitlet
Domarboken, 5 Kapitlet
Deboras och Baraks segers�ng.
1. De sj�ngo Debora och Barak, Abinoams son, denna s�ng:
2. Att h�rf�rare f�rde an i Israel,
att folket villigt f�ljde dem --
loven HERREN d�rf�r!
>Dom. 4,10.
3. H�ren, I konungar;
lyssnen, I furstar.
Till HERRENS �ra
vill jag, vill jag sjunga,
lovs�ga HERREN,
Israels Gud.
4. HERRE, n�r du drog ut fr�n Seir,
n�r du gick fram ifr�n Edoms mark,
d� b�vade jorden,
d� str�mmade det fr�n himmelen,
d� str�mmade vatten
ned ifr�n molnen;
>2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77,18. 97,5. 114,7.
5. bergen sk�lvde
inf�r HERRENS ansikte,
ja, Sinai inf�r HERRENS,
Israels Guds, ansikte.
6. I Samgars dagar,
Anats sons,
i Jaels dagar
l�go v�garna �de;
vandrarna m�ste f�rdas
sv�ra omv�gar.
>Dom. 3,31.
7. Inga styresm�n funnos,
inga funnos mer i Israel,
f�rr�n du stod upp, Debora,
stod upp s�som en moder i Israel.
>Dom. 4,4.
8. Man valde sig nya gudar;
d� n�dde striden fram till portarna.
Men ingen sk�ld, intet spjut var att se
hos de fyrtio tusen i Israel.
>5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f.
9. Mitt hj�rta tillh�r Israels h�vdingar
och dem bland folket, som villigt f�ljde;
10. ja, loven HERREN.
I som riden p� vita �sninnor,
I som sitten hemma p� mattor,
och I som vandren p� v�gen, talen h�rom.
11. N�r man under rop
skiftar byte mellan vattenhoarna,
d� lovprisar man d�r
HERRENS r�ttf�rdiga g�rningar,
att han i r�ttf�rdighet regerar i Israel.
D� drog HERRENS folk
ned till portarna.
12. Upp, upp, Debora!
Upp, upp, sjung din s�ng!
St� upp, Barak;
tag dig f�ngar,
du Abinoams son.
13. D� satte folkets kvarleva
de tappre till anf�rare,
HERREN satte mig
till anf�rare �ver hj�ltarna.
14. Fr�n Efraim kommo m�n
som hade rotf�st sig i Amalek;
Benjamin f�ljde dig
och blandade sig med dina skaror.
Ned ifr�n Makir
drogo h�vdingar �stad,
och fr�n Sebulon m�n
som buro anf�rarstav.
>Jos. 17,1. Dom. 12,15.
15. Furstarna i Isaskar
sl�to sig till Debora;
och likasom Isaskar,
s� gjorde ock Barak;
ned i dalen skyndade man i dennes sp�r.
Bland Rubens �tter
h�llos stora r�dslag.
16. Men varf�r satt du kvar
ibland dina f�llor
och lyssnade till fl�jtspel vid hjordarna?
Ja, av Rubens �tter
f�rdes stora �verl�ggningar.
17. Gilead stannade
p� andra sidan Jordan.
Och Dan varf�r -- dr�jer han
�nnu vid skeppen?
Aser satt kvar
vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
>Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f.
18. Men Sebulon var ett folk
som prisgav sitt liv �t d�den,
Naftali likas�,
p� stridsf�ltets h�jder.
19. Konungar drogo fram och stridde
ja, d� stridde Kanaans konungar
vid Taanak, invid Megiddos vatten;
men byte av silver vunno de icke.
20. Fr�n himmelen f�rdes strid,
stj�rnorna stridde
fr�n sina banor mot Sisera.
>2 Mos. 14,24 f. Jos. 10,l2 f. Dom. 4,15.
21. B�cken Kison ryckte dem bort,
urtidsb�cken,
b�cken Kison.
G� fram, min sj�l, med makt!
>Dom. 4,13.
22. D� stampade h�starnas hovar,
n�r deras tappra ryttare jagade fram�t, fram�t.
23. F�rbannen Meros,
s�ger HERRENS �ngel,
ja, f�rbannen dess inbyggare,
d�rf�r att de ej kommo
HERREN till hj�lp,
HERREN till hj�lp bland hj�ltarna.
24. V�lsignad vare Jael framf�r andra kvinnor,
Hebers hustru, kain�ens,
v�lsignad framf�r alla kvinnor som bo i t�lt!
>Dom. 4,17 f. Judit 13,18.
25. Vatten beg�rde han;
d� gav hon honom mj�lk,
gr�ddmj�lk bar hon fram
i h�gtidssk�len.
26. Sin hand r�ckte hon ut efter t�ltpluggen,
sin h�gra hand efter arbetshammaren
med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spr�ckte hans tinning
och genomborrade den.
27. Vid hennes f�tter sj�nk han ihop,
f�ll omkull och blev liggande;
ja, vid hennes f�tter
sj�nk han ihop och f�ll omkull;
d�r han sj�nk ihop,
d�r f�ll han d�dsslagen.
28. Ut genom f�nstret
sk�dade hon och ropade,
Siseras moder,
ut genom gallret:
�Varf�r dr�jer v�l
hans vagn att komma?
Varf�r �ro de s� senf�rdiga,
hans vagnsh�stars f�tter?�
29. D� svara de klokaste
av hennes hovt�rnor,
och sj�lv giver hon sig
detsamma svaret:
30. �F�rvisso vunno de byte,
som de nu utskifta:
en flicka, ja, tv�
�t envar av m�nnen,
byte av praktv�vnader f�r Siseras r�kning,
byte av praktv�vnader, brokiga tyger;
en pr�ktig duk, ja, tv� brokiga dukar
f�r de f�ngnas halsar.�
31. S� m� alla dina fiender
f�rg�s, o HERRE.
Men de som �lska honom m� likna solen,
n�r den g�r upp i hj�ltekraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio �r.
>Ps. 19,6. Matt. 13,43.
*07/06 Domarboken, 6 Kapitlet
Domarboken, 6 Kapitlet
Gideons kallelse. Begynnelse av
befrielseverket.
1. Men n�r Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS �gon, gav
HERREN dem i Midjans hand, i sju �r.
2. Och Midjans hand blev Israel s� �verm�ktig, att Israels barn
till skydd mot Midjan gjorde sig de h�lor som nu �ro att se i
bergen, s� ock grottorna och bergf�stena.
3. S� ofta israeliterna hade s�tt, drogo midjaniterna, amalekiterna
och �sterl�nningarna upp emot dem
>5 Mos. 28,33.
4. och l�grade sig d�r och �verf�llo dem och f�rd�rvade landets
gr�da �nda fram emot Gasa; de l�mnade inga livsmedel kvar i
Israel, inga f�r, oxar eller �snor.
5. Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina t�lt och kommo s�
talrika som gr�shoppor; de sj�lva och deras kameler voro
or�kneliga. Och de f�llo in i landet f�r att f�rd�rva det.
6. S� kom Israel i stort el�nde genom Midjan; d� ropade Israels
barn till HERREN.
7. Och n�r Israels barn ropade till HERREN f�r Midjans skull,
8. s�nde HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem:
�S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag sj�lv har f�rt eder upp ur
Egypten och h�mtat eder ut ur tr�ldomshuset.
9. Jag har r�ddat eder fr�n egyptiernas hand och fr�n alla edra
f�rtryckares hand; jag har f�rjagat dem f�r eder och givit eder
deras land.
10. Och jag sade till eder: Jag �r HERREN, eder Gud; I skolen icke
frukta de gudar som dyrkas av amor�erna, i vilkas land I bon.
Men I villen icke h�ra min r�st.
>2 Kon. 17,35, 38 f.
11. Och HERRENS �ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra,
som tillh�rde abiesriten Joas; dennes son Gideon h�ll d� p� att
klappa ut vete i vinpressen, f�r att b�rga det undan Midjan.
12. F�r honom uppenbarade sig nu HERRENS �ngel och sade till honom:
�HERREN �r med dig, du tappre stridsman.�
13. Gideon svarade honom: �Ack min herre, om HERREN �r med oss,
varf�r har d� allt detta kommit �ver oss? Och var �ro alla hans
under, om vilka v�ra f�der hava f�rt�ljt f�r oss och sagt: 'Se,
HERREN har f�rt oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN
f�rskjutit oss och givit oss i Midjans v�ld.�
>2 Mos. 13,14.
14. D� v�nde sig HERREN till honom och sade: �G� �stad i denna din
kraft och fr�ls Israel ur Midjans v�ld; se, jag har s�nt dig.�
>Hebr.11,32 f.
15. Han svarade honom: �Ack Herre, varmed kan jag fr�lsa Israel? Min
�tt �r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sj�lv den
ringaste i min faders hus.�
16. HERREN sade till honom: �Jag vill vara med dig, s� att du skall
sl� Midjan, s�som voro det en enda man.�
>2 Mos 3.12
17. Men han svarade honom: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s�
l�t mig f� ett tecken att det �r du som talar med mig.
18. G� icke bort h�rifr�n, f�rr�n jag har kommit tillbaka till dig
och h�mtat ut min offerg�va och lagt fram den f�r dig.� Han
sade: �Jag vill stanna, till dess du kommer igen.�
19. D� gick Gideon in och tillredde en killing, s� ock osyrat br�d
av en efa mj�l; d�refter lade han k�ttet i en korg och h�llde
spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under
terebinten och satte fram det.
20. Men Guds �ngel sade till honom: Tag k�ttet och det osyrade
br�det, och l�gg det p� bergh�llen d�r, och gjut spadet
d�r�ver.� Och han gjorde s�.
21. Och HERRENS �ngel r�ckte ut staven som han hade i sin hand och
r�rde med dess �nda vid k�ttet och det osyrade br�det; d� kom
eld ut ur klippan och f�rt�rde k�ttet och det osyrade br�det;
och d�rvid f�rsvann HERRENS �ngel ur hans �syn.
>3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38 F. 2 Kr�n. 7,1.
22. D� s�g Gideon att det var HERRENS �ngel. Och Gideon sade: �Ve
mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS �ngel
ansikte mot ansikte!�
>2 Mos. 33,20 f. Dom. 13,22 f.
23. Men HERREN sade till honom: �Frid vare med dig, frukta icke; du
skall icke d�.�
24. D� byggde Gideon d�r ett altare �t HERREN och kallade det HERREN
�r frid; det finnes kvar �nnu i dag i det abiesritiska Ofra.
25. Den natten sade HERREN till honom: �Tag den tjur som tillh�r din
fader och den andra sju�riga tjuren. Riv sedan ned det
Baalsaltare som tillh�r din fader, och hugg s�nder Aseran som
st�r d�rinvid.
>Mos.7,5.
26. Bygg d�refter upp ett altare �t HERREN, din Gud, �verst p� denna
fasta plats, och uppf�r det p� �vrigt s�tt; tag s� den andra
tjuren och offra den till br�nnoffer p� styckena av Aseran som
du har huggit s�nder.�
27. D� tog Gideon tio av sina tj�nare med sig och gjorde s�som
HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att g�ra
det om dagen, av r�dsla f�r sin faders hus och f�r m�nnen i
staden, gjorde han det om natten.
28. Bittida f�ljande morgon fingo mannen i staden se att Baals
altare l�g nedbrutet, att Aseran d�rinvid var s�nderhuggen, och
att den andra tjuren hade blivit offrad s�som br�nnoffer p� det
nyuppbyggda altaret.
29. D� sade de till varandra: �Vem har gjort detta?� Och n�r de
fr�gade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon,
Joas' son, hade gjort det.
30. D� sade m�nnen i staden till Joas: �F�r din son hitut, han m�ste
d�; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit
s�nder Aseran som stod d�rinvid.�
31. Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: �Viljen I utf�ra
Baals sak, viljen I komma honom till hj�lp? Den som vill utf�ra
hans sak, han skall bliva d�dad innan n�sta morgon. �r han Gud,
s� utf�re han sj�lv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans
altare.
>1 Kon. 18,21.
32. H�rav kallade man honom d� Jerubbaal, i det man sade: �Baal
utf�re sin sak[1] mot honom, eftersom han har brutit ned hans
altare.�
>Dom. 7,1.
33. Och midjaniterna, amalekiterna och �sterl�nningarna hade alla
tillhopa f�rsamlat sig och g�tt �ver floden och l�grat sig i
Jisreels dal.
34. Men Gideon hade blivit bekl�dd med HERRENS Andes kraft; han
st�tte i basun, och abiesriterna f�rsamlade sig och f�ljde efter
honom.
>1 Kr�n. 12,18. 2 Kr�n. 24,20. Luk. 24,49.
35. Och han s�nde omkring budb�rare i hela Manasse, s� att ock de
�vriga f�rsamlade sig och f�ljde efter honom; likaledes s�nde
han budb�rare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d�
ocks� upp, de andra till m�tes.
36. Och Gideon sade till Gud: �Om du verkligen vill genom min hand
fr�lsa Israel, s�som du har lovat,
37. s� se nu h�r: jag l�gger denna avklippta ull p� tr�skplatsen;
ifall dagg kommer allenast p� ullen, under det att marken eljest
�verallt f�rbliver torr, d� vet jag att du genom min hand skall
fr�lsa Israel, s�som du har lovat.�
38. Och det skedde s�, ty n�r han bittida dagen d�refter kramade ur
ullen, kunde han av den pressa ut s� mycket dagg, att en hel
sk�l blev full med vatten.
39. Men Gideon sade till Gud: �M� din vrede icke uppt�ndas mot mig,
d�rf�r att jag talar �nnu en enda g�ng. L�t mig f� f�rs�ka blott
en g�ng till med ullen: g�r nu s�, att allenast -- ullen
f�rbliver torr, under det att dagg kommer eljest �verallt p�
marken.�
>1 Mos. 18,30 f.
40. Och Gud gjorde s� den natten; allenast ullen var torr, men
eljest hade dagg kommit �verallt p� marken.
[1] Hebr. jareb.
*07/07 Domarboken, 7 Kapitlet
Domarboken, 7 Kapitlet
Gideons seger �ver midjaniterna.
1. Bittida f�ljande morgon drog Jerubbaal, det �r Gideon, �stad med
allt folket som f�ljde honom, och de l�grade sig vid
Harodsk�llan; han hade d� midjaniternas l�ger norr om sig, fr�n
Moreh�jden ned i dalen.
>Dom. 6,32.
2. Men HERREN sade till Gideon: �Folket som har f�ljt dig �r f�r
talrikt f�r att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty
Israel kunde d� ber�mma sig mot mig och s�ga: 'Min egen hand har
fr�lst mig.'
>5 Mos. 8,17 f.
3. L�t d�rf�r nu utropa f�r folket och s�ga: Om n�gon fruktar och
�r r�dd, s� m� han v�nda tillbaka hem och skynda bort ifr�n
Gileads berg.� D� v�nde tjugutv� tusen man av folket tillbaka,
s� att allenast tio tusen man stannade kvar.
>5 Mos. 20,8. 1 Mack. 3,56.
4. Men HERREN sade till Gideon: �Folket �r �nnu f�r talrikt; f�r
dem ned till vattnet, s� skall jag d�r g�ra ett urval av dem �t
dig. Den om vilken jag d� s�ger till dig: 'Denne skall g� med
dig', han f�r g� med dig, men var och en om vilken jag s�ger
till dig: 'Denne skall icke g� med dig', han f�r icke g� med.�
5. S� f�rde han d� folket ned till vattnet. Och HERREN sade till
Gideon: �Alla som l�ppja av vattnet, s�som hunden g�r, dem skall
du st�lla f�r sig, och likas� alla som falla ned p� kn� f�r att
dricka.�
6. D� befanns antalet av dem som hade l�ppjat av vattnet, genom att
med handen f�ra det till munnen, vara tre hundra man; allt det
�vriga folket hade fallit ned p� kn� f�r att dricka vatten.
7. Och HERREN sade till Gideon: �Med de tre hundra m�n som hava
l�ppjat av vattnet skall jag fr�lsa eder och giva Midjan i din
hand; allt det andra folket m� begiva sig hem, var och en till
sitt.�
>1 Sam. 14,6. 2 Kr�n. 14,11.
8. D� tog hans folk till sig sitt munf�rr�d och sina basuner,
d�refter l�t han alla de andra israeliterna g� hem, var och en
till sin hydda; han beh�ll allenast de tre hundra m�nnen. Och
midjaniternas l�ger hade han nedanf�r sig i dalen.
9. Och HERREN sade den natten till honom: �St� upp och drag ned i
l�gret, ty jag har givit det i din hand.
10. Men om du fruktar f�r att draga ditned, s� m� du g� f�rut med
din tj�nare Pura ned till l�gret
11. och h�ra efter, vad man d�r talar; sedan skall du f� mod till
att draga ditned och bryta in i l�gret.� S� gick han d� med sin
tj�nare Pura ned till f�rposterna i l�gret.
12. Och midjaniterna, amalekiterna och alla �sterl�nningarna l�go
d�r i dalen, talrika s�som gr�shoppor; och deras kameler voro
or�kneliga, talrika s�som sanden p� havets strand.
>Dom. 6,3,5,33
13. D� nu Gideon kom dit, h�ll en man just p� att f�rt�lja en dr�m
f�r en annan. Han sade: �Jag har nyss haft en dr�m. Jag tyckte
att en kornbr�dskaka kom rullande in i midjaniternas l�ger. Den
kom �nda fram till t�ltet och slog emot det, s� att det f�ll och
v�nde upp och ned p� det, och t�ltet blev s� liggande.�
14. D� svarade den andre och sade: �Detta betyder intet annat �n
israeliten Gideons, Joas' sons, sv�rd; Gud har givit Midjan och
hela l�gret i hans hand.�
15. N�r Gideon h�rde denna dr�m f�rt�ljas och h�rde dess uttydning,
f�ll han ned och tillbad. D�refter v�nde han tillbaka till
Israels l�ger och sade: �St�n upp, ty HERREN har givit
midjaniternas l�ger i eder hand.
16. Och han delade sina tre hundra m�n i tre hopar och gav
allasammans basuner i h�nderna, s� ock tomma krukor, med facklor
inne i krukorna.
17. Och han sade till dem: �Sen p� mig och g�ren s�som jag; s� snart
jag har kommit till utkanten av l�gret, skolen I g�ra s�som jag
g�r.
18. N�r n�mligen jag och alla som jag har med mig st�ta i basunerna,
skolen ock I st�ta i basunerna runt omkring hela l�gret och
ropa: 'F�r HERREN och f�r Gideon!'�
19. S� kommo nu Gideon och de hundra man, som han hade med sig, till
utkanten av l�gret, n�r den mellersta nattv�kten ingick; och man
hade just st�llt ut vakterna. D� st�tte de i basunerna och
krossade krukorna som de hade i sina h�nder.
20. De tre hoparna st�tte i basunerna och slogo s�nder krukorna; de
fattade med v�nstra handen i facklorna och med h�gra handen i
basunerna och st�tte i dem; och de ropade: �HERRENS och Gideons
sv�rd!�
21. Men de stodo stilla, var och en p� sin plats, runt omkring
l�gret. D� begynte alla i l�gret att l�pa hit och dit och skria
och fly.
22. Och n�r de st�tte i de tre hundra basunerna, v�nde HERREN den
enes sv�rd mot den andre i hela l�gret; och de som voro i l�gret
flydde �nda till Bet-Hasitta, �t Serera till, �nda till stranden
vid Abel-Mehola, f�rbi Tabbat.
>1 Sam. 14,20. 2 Kr�n. 20,23. Ps. 83,10.
23. Och �ter f�rsamlade sig israeliterna, fr�n Naftali och Aser och
fr�n hela Manasse, och f�rf�ljde midjaniterna.
24. Och Gideon hade s�nt omkring budb�rare i hela Efraims bergsbygd
och l�tit s�ga: �Dragen ned mot Midjan och bes�tten i deras v�g
vattendragen �nda till Bet-Bara, �vensom Jordan.� S� f�rsamlade
sig alla Efraims m�n och besatte vattendragen �nda till
Bet-Bara, �vensom Jordan.
25. Och de togo tv� midjanitiska h�vdingar, Oreb och Seeb, till
f�nga, och dr�pte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dr�pte de vid
Seebspressen, och f�rf�ljde s� midjaniterna. Men Orebs och
Seebs huvuden f�rde de �ver till Gideon p� andra sidan Jordan.
>PS. 83,12. Jes. 9,4. 1O,26.
*07/08 Domarboken, 8 Kapitlet
Domarboken, 8 Kapitlet
Efraimiternas knot. Segern �ver
midjaniterna fullf�ljd. Gideons v�gran
att bliva konung. Hans efod i Ofra. Hans
s�ner. Hans d�d och begravning.
1. Men Efraims m�n sade till honom: �Huru har du kunnat handla s�
mot oss? Varf�r b�dade du icke Upp oss, n�r du drog ut till
strid mot Midjan?� Och de foro h�ftigt ut mot honom.
>Dom. 12,1.
2. Han svarade dem: �Vad har jag d� utr�ttat i j�mf�relse med
eder? �r icke Efraims eftersk�rd b�ttre �n Abiesers
vinb�rgning?
> Dom. 6,11, 34.
3. I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska h�vdingarna Oreb
och Seeb. Vad har jag kunnat utr�tta i j�mf�relse med eder?� D�
han s� talade, stillades deras vrede mot honom.
4. N�r sedan Gideon kom till Jordan, gick han �ver j�mte de tre
hundra m�n som han hade med sig; och de voro tr�tta av
f�rf�ljandet.
5. Han sade d�rf�r till m�nnen i Suckot: �Given n�gra kakor br�d �t
folket som f�ljer mig, ty de �ro tr�tta; se, jag �r nu i f�rd
med att f�rf�lja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.�
6. Men de �verste i Suckot svarade: �Har du d� redan Seba och
Salmunna i ditt v�ld, eftersom du fordrar att vi skola giva br�d
�t din h�r?�
7. Gideon sade �N�v�l; n�r HERREN, giver Seba och Salmunna i min
hand, skall jag s�ndertr�ska edert k�tt med �kent�rnen och
tistlar.�
8. S� drog han vidare d�rifr�n upp till Penuel och talade p� samma
s�tt till dem som voro d�r; och m�nnen i Penuel g�vo honom samma
svar som m�nnen i Suckot hade givit.
9. D� sade han ock till m�nnen i Penuel: �N�r jag kommer
v�lbeh�llen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.�
10. Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin h�r hos
sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av
�sterl�nningarnas hela h�r; ty de stupade utgjorde ett hundra
tjugu tusen sv�rdbev�pnade m�n.
11. Och Gideon drog upp p� karavanv�gen, �ster om Noba och Jogbeha,
och �verf�ll h�ren, d�r den l�g sorgl�s i sitt l�ger.
>Mos. 32,35, 42.
12. Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han
tog de tv� midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till f�nga
och skingrade hela h�ren.
13. N�r d�refter Gideon, Joas' son, v�nde tillbaka fr�n striden, ned
fr�n Heresh�jden,
14. fick han fatt p� en ung man, en av inv�narna i Suckot, och
utfr�gade denne, och han m�ste skriva upp �t honom de �verste i
Suckot och de �ldste d�r, sjuttiosju m�n.
15. N�r han sedan kom till m�nnen i Suckot, sade han: �Se h�r �ro nu
Seba och Salmunna, om vilka I h�nfullt saden till mig: 'Har du
redan Seba och Salmunna i ditt v�ld, eftersom du fordrar att vi
skola giva br�d �t dina tr�tta m�n?'�
16. D�refter l�t han gripa de �ldste i staden och tog �kent�rnen och
tistlar och l�t m�nnen i Suckot f� k�nna dem.
17. Och tornet i Penuel rev han ned och dr�pte m�nnen i staden.
18. Och till Seba och Salmunna sade han: �Hurudana voro de m�n som I
dr�pten p� Tabor?� De svarade: �De voro lika dig; var och en s�g
ut s�som en konungason.�
19. Han sade: �D� var det mina br�der, min moders s�ner. S� sant
HERREN lever: om I haden l�tit dem leva, skulle jag icke hava
dr�pt eder.�
20. Sedan sade han till Jeter, sin f�rstf�dde: �St� upp och dr�p
dem.� Men gossen drog icke ut sitt sv�rd, ty han var f�rsagd,
eftersom han �nnu var allenast en gosse.
21. D� sade Seba och Salmunna: �St� upp, du sj�lv, och st�t ned oss;
ty s�dan mannen �r, s�dan �r ock hans styrka.� S� stod d� Gideon
upp och dr�pte Seba och Salmunna. Och han tog f�r sin r�kning de
prydnader som sutto p� deras kamelers halsar.
>PS. 83,12.
22. Och israeliterna sade till Gideon: �R�d du �ver oss, och s�som
du s� ock sedan din son och din sonson; ty du har fr�lst oss ur
Midjans hand.�
23. Men Gideon svarade dem: �Jag vill icke r�da �ver eder, och min
son skall icke heller r�da �ver eder, utan HERREN skall r�da
�ver eder.�
24. Och Gideon sade ytterligare till dem: �Ett vill jag dock beg�ra
av eder: var och en av eder m� giva mig den n�sring han har f�tt
s�som byte.� Ty midjaniterna buro n�sringar av guld, eftersom de
voro ismaeliter.
25. De svarade: �Ja, vi vilja giva dig dem.� Och de bredde ut ett
kl�de, och var och en kastade p� detta den n�sring han hade f�tt
s�som byte.
26. Och guldringarna, som han hade beg�rt, befunnos v�ga ett tusen
sju hundra siklar i guld -- detta f�rutom de halsprydnader, de
�rh�ngen och de purpurr�da kl�der som de midjanitiska konungarna
hade burit, och f�rutom de kedjor som hade suttit p� deras
kamelers halsar.
27. Och Gideon l�t d�rav g�ra en efod och satte upp den i sin stad,
Ofra; och hela Israel lopp d�r i trol�s avf�llighet efter
den. Och den blev f�r Gideon och hans hus till en snara.
>2 Mos. 28,4, 6 f f. Dom. 17,5.
28. S� blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer
sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio �r, s� l�nge Gideon
levde.
>Dom 3,11.
29. Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt
hus.
30. Och Gideon hade sjuttio s�ner, som hade utg�tt fr�n hans l�nd,
ty han �gde m�nga hustrur.
31. En bihustru som han hade i Sikem f�dde honom ock en son; denne
gav han namnet Abimelek.
32. Och Gideon, Joas' son, dog i en god �lder och blev begraven i
sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra
33. Men n�r Gideon var d�d, begynte Israels barn �ter i trol�s
avf�llighet l�pa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till
gud �t sig.
>Dom.9,4.
34. Israels barn t�nkte icke p� HERREN, sin Gud, som hade r�ddat
dem fr�n alla deras fienders hand runt omkring.
35. Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus n�gon k�rlek, till
geng�ld f�r allt det goda som han hade gjort mot Israel.
>Dom. 9,5 f.
*07/09 Domarboken, 9 Kapitlet
Domarboken, 9 Kapitlet
Abimeleks og�rningar och underg�ng.
1. Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders br�der i
Sikem och talade till dem och till alla som voro besl�ktade med
hans morfaders hus, och sade:
>Dom. 8,30 f.
2. �Talen s� till alla Sikems borgare: Vilket �r b�st f�r eder: att
sjuttio man, alla Jerubbaals s�ner, r�da �ver eder, eller att en
enda man r�der �ver eder? Kommen d�rj�mte ih�g att jag �r edert
k�tt och ben.�
3. D� talade hans moders br�der till hans f�rm�n allt detta inf�r
alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna far Abimelek, ty de
t�nkte: �Han �r ju v�r broder.�
4. Och de g�vo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel;
f�r dessa lejde Abimelek l�st folk och �ventyrare, vilkas
anfarare han blev.
>Dom. 8,33.
5. D�refter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dr�pte d�r
sina br�der, Jerubbaals s�ner, sjuttio m�n, och detta p� en och
samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty
han hade g�mt sig.
>2 Kon. 10,7.
6. Sedan f�rsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i
Millo och gingo �stad och gjorde Abimelek till konung vid
V�rd-terebinten invid Sikem.
>Jos. 24,25 f.
7. N�r man ber�ttade detta far Jotam, gick han �stad och st�llde
sig p� toppen av berget Gerissim och hov upp sin r�st och ropade
och sade till dem: �H�ren mig, I Sikems borgare, f�r att Gud ock
m� h�ra eder.
>Mos. 11.29 f.
8. Tr�den gingo en g�ng �stad f�r att sm�rja en konung �ver
sig. Och de sade till olivtr�det: 'Bliv du konung �ver oss'
9. Men olivtr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min fetma,
som b�de gudar och m�nniskor �ra; mig och g� bort f�r att svaja
�ver de andra tr�den?'
10. D� sade tr�den till fikontr�det: 'Kom du och bliv konung �ver
oss.'
11. Men fikontr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min s�tma
och min goda frukt och g� bort f�r att svaja �ver de andra
tr�den?'
12. D� sade tr�den till vintr�det: 'Kom du och bliv konung �ver
oss.'
13. Men vintr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min vinmust,
som g�r b�de gudar och m�nniskor glada, och g� bort f�r att
svaja �ver de andra tr�den?'
>PS. 104,15.
14. D� sade alla tr�den till t�rnbusken: 'Kom du och bliv konung
aver oss.'
15. T�rnbusken svarade tr�den: 'Om det �r eder uppriktiga mening att
sm�rja mig till konung �ver eder, s� kommen och tagen eder
tillflykt under min skugga; varom icke, s� skall eld g� ut ur
t�rnbusken och f�rt�ra cedrarna p� Libanon.
16. S� h�ren nu: om I haven f�rfarit riktigt och redligt d�ri att I
haven gjort Abimelek till konung, och om I haven f�rfarit v�l
mot Jerubbaal och hans hus, och haven vederg�llt honom efter
hans g�rningar --
17. ty I veten att min fader stridde f�r eder och v�gade sitt liv
far att r�dda eder fr�n Midjans hand,
18. under det att I d�remot i dag haven rest eder upp mot min faders
hus och dr�pt hans s�ner, sjuttio m�n, p� en och samma sten, och
gjort Abimelek, hans tj�nstekvinnas son, till konung �ver Sikems
borgare, eftersom han �r eder broder --
19. om I allts� denna dag haven f�rfarit riktigt och redligt mot
Jerubbaal och hans hus, d� m�n I gl�dja eder �ver Abimelek, och
han m� ock gl�dja sig �ver eder;
20. varom icke, s� m� eld g� ut fr�n Abimelek och f�rt�ra Sikems
borgare och dem som bo i Millo, och fr�n Sikems borgare och fr�n
dem som bo i Millo m� eld g� ut och f�rt�ra Abimelek.�
21. Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och d�r
bosatte han sig f�r att vara i s�kerhet f�r sin broder Abimelek.
22. N�r Abimelek hade h�rskat �ver Israel i tre �r,
23. s�nde Gud en tvedr�ktsande mellan Abimelek och Sikems borgare,
s� att Sikems borgare avf�llo fr�n Abimelek.
24. Detta skedde, f�r att v�ldet mot Jerubbaals sjuttio s�ner skulle
bliva h�mnat, och f�r att deras blod skulle komma �ver deras
broder Abimelek som dr�pte dem, s� ock �ver Sikems borgare, som
l�mnade honom underst�d, s� att han kunde dr�pa sina br�der.
25. F�r att skada honom lade Sikems borgare nu folk i f�rs�t p�
bergsh�jderna, och dessa plundrade alla som drogo v�gen fram
d�rf�rbi. Detta blev ber�ttat f�r Abimelek.
26. Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina br�der, och de drogo in
i Sikem. Och Sikems borgare fattade f�rtroende f�r honom.
27. S� h�nde sig en g�ng att de gingo ut p� f�ltet och avb�rgade
sina ving�rdar och pressade druvorna och h�llo en gl�djefest,
och de gingo d�rvid in i sin guds hus och �to och drucko, och
uttalade f�rbannelser �ver Abimelek.
28. Och Gaal, Ebeds son, sade: �Vad �r Abimelek, och vad �r Sikem,
eftersom vi skola tj�na honom? Han �r ju Jerubbaals son, och
Sebul �r hans tillsyningsman. Nej, tj�nen m�n som h�rstamma fr�n
Hamor, Sikems fader. Varf�r skulle vi tj�na denne?
>1 Mos. 34,2.
29. Ack om jag hade detta folk under min v�rd! D� skulle jag driva
bort Abimelek.� Och i fr�ga om Abimelek sade han: �F�r�ka din
h�r och drag ut.�
30. Men n�r Sebul, h�vitsmannen i staden, fick h�ra vad Gaal, Ebeds
son, hade sagt, uppt�ndes hans vrede.
31. Och han s�nde listeligen bud till Abimelek oah l�t s�ga: �Se,
Gaal, Ebeds son', och han br�der hava kommit till Sikem, och de
h�lla just nu p� att uppvigla staden mot dig.
32. Bryt d�rf�r nu upp om natten, du med ditt folk, och l�gg dig i
bakh�ll p� f�ltet.
33. Sedan m� du i morgon bittida, n�r solen g�r upp, st�rta fram mot
staden. N�r han d� med sitt folk drager ut mot dig, m� du g�ra
med honom vad tillf�llet giver vid handen.�
34. D� br�t Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade
sig i bakh�ll mot Sikem, i fyra hopar.
35. Och Gaal, Ebeds son, kom ut och. st�llde sig vid ing�ngen till
stadsporten; och i detsamma br�t Abimelek med sitt folk fram
ifr�n bakh�llet.
36. N�r d� Gaal s�g folket, sade han till Sebul: �Se, d�r kommer
folk ned fr�n bergsh�jderna.� Men Sebul svarade honom: �Det �r
skuggan av bergen, som f�r dina �gon ser ut s�som m�nniskor.�
37. Gaal tog �ter till orda och sade: �Jo, d�r kommer folk ned fr�n
Mittelh�jden, och en annan hop kommer p� v�gen fr�n
Teckentydarterebinten.�
38. D� sade Sebul till honom: �Var �r nu din stortalighet, du som
sade: 'Vad �r Abimelek, eftersom vi skola tj�na honom?' Se, h�r
kommer det folk som du s� f�raktade. Drag nu ut och strid mot
dem.
39. S� drog d� Gaal ut i spetsen f�r Sikems borgare och gav sig i
strid med Abimelek.
40. Men Abimelek jagade honom p� flykten, och han flydde undan f�r
honom; och m�nga f�llo slagna �nda fram till stadsporten.
41. Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans
br�der och l�t dem icke l�ngre stanna i Sikem.
42. Dagen d�refter gick folket ut p� f�ltet; och man ber�ttade detta
f�r Abimelek.
43. D� tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i
bakh�ll p� f�ltet. Och n�r han fick se att folket gick ut ur
stden, br�t han upp och anf�ll dem och nedgjorde dem.
44. Abimelek och de hopar han hade med sig st�rtade n�mligen fram
och st�llde sig vid ing�ngen till stadsporten; men de b�da andra
hoparna st�rtade fram mot alla ssm voro p� f�ltet och nedgjorde
dem.
45. N�r s� Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den
och dr�pte det folk som fanns d�rinne Sedan rev han ned staden
och bestr�dde platsen med salt.
46. N�r bes�ttningen i Sikems torn h�rde detta, beg�vo de sig alla
till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
47. Och n�r det blev ber�ttat for Abimelek att hela bes�ttningen i
Sikems torn hade f�rsamlat sig d�r,
48. gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek
tog en yxa i sin hand och h�gg av en tr�dgren och lyfte upp den
och lade den p� axeln; och han sade till sitt folk: �G�ren med
hast detsamma som I haven sett mig g�ra.�
49. D� h�gg ocks� allt folket av var sin gren och f�ljde efter
Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och t�nde
upp eld till att f�rbr�nna valvet j�mte dem som voro d�r. S�
omkommo ock alla de m�nniskor som bodde i Sikems torn, vid pass
tusen m�n och kvinnor.
50. Och Abimelek drog �stad till Tebes och bel�grade Tebes och intog
det.
51. Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla m�n
och kvinnor, alla borgare i staden, och st�ngde igen om sig;
sedan stego de upp p� tornets tak.
52. Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram
till porten p� tornet f�r att br�nna upp den i eld.
53. Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p� Abimeleks huvud och
br�ckte s� hans huvudsk�l.
54. D� ropade han med hast p� sin vapendragare och sade till honom:
�Drag ut ditt sv�rd och d�da mig, f�r att man icke m� s�ga om
mig: En kvinna dr�pte honom.� D� genomborrade hans tj�nare
honom, s� att han dog.
>1 Sam. 31,4.
55. N�r nu israeliterna s�go att Abimelek var d�d, gingo de hem, var
och en till sitt.
56. Allts� l�t Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader,
d� han dr�pte sina sjuttio br�der, komma tillbaka �ver bonom.
57. Och allt det onda som Sikems m�n hade gjort l�t Gud ock komma
tillbaka �ver deras huvuden. S� gick Jotams, Jerubbaals sons,
forbannelse i fullbordan p� dem.
*07/10 Domarboken, 10 Kapitlet
Domarboken, 10 Kapitlet
Tola och Jair. Israel �ter i sina
fienders hand.
1. Efter Abimelek uppstod till Israels fr�lsning Tola, son till
Pua, son till Dodo, en man fr�n Isaskar; och han bodde i Samir,
i Efraims bergsbygd.
2. Han var domare i Israel i tjugutre �r; sedan dog han och blev
begraven i Samir.
3. Efter honom uppstod gileaditen Jair. Han var domare i Israel i
tjugutv� �r.
4. Han hade trettio s�ner, som pl�gade rida p� trettio �snor; och
de hade trettio st�der. Dessa kallar man �nnu i dag Jairs byar,
och de ligga i Gileads land.
>4 Mos.32,41. 5 Mos. 3,14. Dom. 12.14. 1 Kr�n. 2,22.
5. Och Jair dog ocL blev begraven i Kamon.
6. Men Israels barn gjorde �ter vad ont var i HERRENS �gon och
tj�nade Baalerna och Astarterna, s� ock Arams, Sidons, Moabs,
Ammons barns och filisteernas gudar och �verg�vo HERREN och
tj�nade honom icke.
7. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s�lde dem i
filisteernas och Ammons barns hand.
8. Och dessa pl�gade Israels barn och f�rforo v�ldsamt mot dem det
�ret; i aderton �r gjorde de s� mot alla de israeliter som bodde
p� andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead.
9. D�rtill gingo Ammons barn �ver Jordan och g�vo sig i strid ocks�
med Juda, Benjamin och Efraims hus, s� att Israel kom i stor
n�d.
10. D� ropade Israels barn till HERREN och sade: �Vi hava syndat mot
dig, ty vi hava �vergivit v�r Gud och tj�nat Baalerna.�
11. Men HERREN sade till Israels barn: �Har jag icka fr�lst eder
fr�n egyptierna, amoreerna, Ammons barn och filisteerna?
12. Likaledes bleven I f�rtryckta av aidonierna, ammalekiterna och
maoniterna; och n�r I ropaden till mig, fr�lste jag eder fr�n
deras hand.
13. Men I haven nu �vergivit mig och tj�nat andra gudar; d�rf�r vill
jag icke mer fr�lsa eder.
>5 Mos. 32,15 f., 19 f.
14. G�n bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m� de
fr�lsa eder, om I nu �ren i n�d.
>5 Mos. 32,38. Jer. 2,28.
15. D� sade Israels barn till HERREN: �Vi hava syndat; g�r du med
oss alldeles s�som dig t�ckes. Allenast r�dda oss nu denna
g�ng.�
>1 Sam. 12,10.
16. D�refter skaffade de bort ifr�n sig de fr�mmande gudarna och
tj�nade HERREN. D� kunde han icke l�ngre lida att se Israels
vederm�da.
>Dom. 2,18. PS. 78,65 f.
17. Och Ammons barn blevo uppb�dade och l�grade sig i Gilead; men
Israels barn f�rsamlade sig ooh l�grade sig i Mispa.
18. D� sade folket, n�mligen de �verste i Gilead, till varandra:
�Vem vill begynna striden mot Aulrnons barn? Den som det vill
skall bliva h�vding �ver alla Gileads inbyggare.�
>Dom. 11,6 f.
*07/11 Domarboken, 11 Kapitlet
Domarboken, 11 Kapitlet
Jefta. Hans seger och l�fte. Hans
dotter.
1. Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till
en sk�ka; och Jeftas fader var Gilead.
>Hebr. 11,32.
2. Nu f�dde ock Gileads hustru honom s�ner; och n�r dessa hans
hustrus soner hade v�xt upp, drevo de ut Jefta och sade till
honom: �Du skall icke taga arv i v�r faders hus, ty du �r son
till en kvinna som icke �r hans hustru.�
3. D� flydde Jefta bort ifr�n sina br�der och bosatte sig i landet
Tob; d�r s�llade sig l�st folk till Jefta och gjorde str�vt�g
med honom.
4. N�gon tid d�refter g�vo Ammons barn sig i strid med Israel.
5. Men n�r Ammons barn g�vo sig i strid med Israel, gingo de �ldste
i Gilead �stad f�r att h�mta Jefta fr�n landet Tob.
6. Och de sade till Jefta: �Kom och bliv v�r anf�rare, s� vilja vi
strida mot Ammons barn.�
7. Men Jefta svarade de �ldste i Gilead: �I haven ju hatat mig och
drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I d� nu, n�r I
�ren i n�d, komma till mig?�
8. De �ldste i Gilead sade till Jefta: �Just d�rf�r hava vi nu
kommit tillbaka till dig, och du m�ste g� med oss och strida mot
Ammons barn; ty du skall bliva h�vding �ver oss, alla Gileads
inbyggare.�
9. Jefta svarade de �ldste i Gilead: �Om I nu f�ren mig tillbaka
f�r att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt v�ld,
s� vill jag ock sedan vara eder h�vding.�
10. D� sade de �ldste i Gilead till Jefta: �HERREN h�re v�rt avtal.
F�rvisso skola vi l�ta det bliva s� om du har sagt.�
11. S� gick d� Jefta med de �ldste i Gilead, och folket satte honom
till h�vding och anf�rare �ver sig. Och Jefta uttalade inf�r
HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.
12. Och Jefta skickade s�ndebud till Ammons barns konung och l�t
s�ga: �Vad har du med mig att g�ra, eftersom du har kommit emot
mig och angripit mitt land?�
13. D� svarade Ammons barns konung Jeftas s�ndebud: �N�r Israel drog
upp fr�n Egypten, togo de ju mitt land fr�n Arnon �nda till
Jabbok och till Jordan; s� giv mig nu detta tillbaka i godo.�
>4 Mos. 21,24.
14. �ter skickade Jefta s�ndebud till Ammons barns konung
15. och l�t s�ga till honom: �S� s�ger Jefta: Israel har icke tagit
n�got land vare sig fr�n Moab eller fr�n Ammons barn.
>5 Mos. 2,9,18 f., 37.
16. Ty n�r de drogo upp fr�n Egypten och Israel hade t�gat genom
�knen �nda till R�da havet och sedan kommit till Kades,
17. skickade Israel s�ndebud till konungen i Edom och l�t s�ga: 'L�t
mig t�ga genom ditt land.' Men konungen i Edom h�rde icke d�rp�.
De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke
heller D� stannade Israel i Kades.
>4 MOS. 20,14 f.
18. D�refter t�gade de genom �knen och gingo omkring Edoms land och
Moabs land och kommo �ster om Moabs land och l�grade sig p�
andra sidan Arnon; de kommo icke in p� Moabs omr�de, ty Arnon �r
Moabs gr�ns.
>4 Mos. 21,13.
19. Sedan skickade Israel s�ndebud till Sihon, amoreernas konung,
konungen i Hesbon; och Israel l�t s�ga till honom: 'L�t oss
genom ditt land t�ga dit vi skola.'
>4 Mos. 21,21 f. 5 Mos. 2,26 f.
20. Men Sihon litade icke p� Israel och l�t dem icke t�ga genom sitt
land, utan f�rsamlade allt sitt folk, och de l�grade sig i
Jahas; d�r in- l�t han sig i strid med Israel.
21. Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels
hand, s� att de slogo dem; och Israel intog hela amoreernas
land, ty dessa bodde d� i detta land.
22. De intogo hela amoreernas omr�de, fr�n Arnon �nda till Jabbok,
och fr�n �knen �nda till Jordan.
>5 MOS. 2,36.
23. Och nu, d� HERREN, Israels Gud, har f�rdrivit amoreerna f�r sitt
folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!
24. �r det icke s�: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det
tager du i besittning? S� taga ock vi, n�rhelst HERREN, v�r Gud,
f�rdriver ett folk f�r oss, deras land i besittning.
>1 Kon. 11,7. 2 Kon. 23,13.
25. Menar du att du �r s� mycket f�rmer �n Balak, Sippors sons
konungen i Moab? Han dristade ju icke att inl�ta sig i tvist med
Israel eller giva sig i strid med dem.
>4 Mos. 22,2 f.
26. N�r Israel nu i tre hundra �r har bott i Hesbon och underlydande
orter, i Aror och underlydande orter och i alla st�der p� b�da
sidor om Arnon, varf�r haven I d� under hela den tiden icke
tagit detta ifr�n oss?
27. Jag har icke f�rsyndat mig mot dig, men du g�r illa mot mig, d�
du nu �verfaller mig. HERREN, domaren, m� i dag d�ma mellan
Israels barn och Ammons barn.�
28. Men Ammons barns konung h�rde icke p� vad Jefta l�t s�ga honom
genom s�ndebuden.
29. D� kom HERRENS Ande �ver Jefta; och han t�gade genom Gilead och
Manasse och t�gade s� genom Mispe i Gilead, och fr�n Mispe i
Gilead t�gade han fram mot Ammons barn.
30. Och Jefta gjorde ett l�fte �t HERREN och sade: �Om du giver
Ammons barn i min hand,
31. s� lovar jag att vadhelst som ur d�rrarna till mitt hus g�r ut
emot mig, n�r jag v�lbeh�llen kommer tillbaka fr�n Ammons barn,
det skall h�ra HERREN till, och det skall jag offra till
br�nnoffer.�
32. S� drog nu Jefta �stad mot Ammons barn f�r att strida mot dem;
och HERREN gav dem i hans hand.
33. Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
landet fr�n Aroer �nda till fram emot Minnit, tjugu st�der, och
�nda till Abel-Keramim. Allts� blevo Ammons barn kuvade under
Israels barn.
34. N�r sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d� gick hans
dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda
barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
>2 Mos. 15,20. 1 Sam. 18,6.
35. I detsamma han nu fick se henne, rev han s�nder sina kl�der och
ropade: �Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
jorden, du drager olycka �ver mig! Ty jag har �ppnat min mun
inf�r HERREN till ett l�fte och kan icke taga mitt ord
tillbaka.�
>4 Mos. 30,8. 5 Mos. 23,21.
36. Hon svarade honom: �Min fader, har du �ppnat din mun inf�r
HERREN, s� g�r med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
har skaffat dig h�mnd p� dina fiender, Ammons barn.�
37. Och hon sade ytterligare till sin fader: �Uppfyll dock denna min
beg�ran: unna mig tv� m�nader, s� att jag f�r g� �stad ned p�
bergen och begr�ta min jungfrudom med mina v�ninnor.
38. Han svarade: �Du f�r g� �stad.� Och han tillstadde henne att
vara borta i tv� m�nader. D� gick hon �stad med sina v�ninnor
och begr�t sin jungfrudom p� bergen.
39. Men efter tv� m�nader v�nde hon tillbaka till sin fader, och han
f�rfor d� med henne efter det l�fte han hade gjort. Och hon hade
icke k�nt n�gon man.
40. Sedan blev det en sedv�nja i Israel att Israels d�ttrar �r efter
�r gingo �stad f�r att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
fyra dagar vart �r.
*07/12 Domarboken, 12 Kapitlet
Domarboken, 12 Kapitlet
Efraimiternas knot och nederlag. Jeftas
d�d. Ibsan, Elon och Abdon.
1. Men Efraims m�n f�rsamlade sig och drogo till Safon; och de sade
till Jefta: �Varf�r drog du �stad till strid mot Ammons barn
utan att kalla p� oss till att t�ga med dig? Nu vilja vi br�nna
upp ditt hus j�mte dig sj�lv i eld.
>Dom. 8,1.
2. Jefta svarade dem: �Jag och mitt folk l�go i sv�r fejd med
Ammons barn; d� manade jag eder att komma, men I villen icke
fr�lsa mig ur deras hand.
3. Och n�r jag s�g att I icke villen fr�lsa mig, tog jag min
sj�l[1] i min hand och drog �stad mot Ammons barn, och HERREN
gav dem i min hand. Varf�r haven I d� nu dragit upp emot mig
till att strida emot mig?�
>1 Sam. 19,5. 28,21. Ps. 119,109.
4. Och Jefta f�rsamlade alla Gileads m�n och gav sig i strid med
Efraim. Och Gileads m�n slogo efraimiterna; dessa hade n�mligen
sagt: �Flyktingar ifr�n Efraim �ren I; Gilead �r ett mellanting,
varken Efraim eller Manasse.�
5. Och gileaditerna besatte vadst�llena �ver Jordan f�r
efraimiterna. D� nu n�gon av de efraimitiska flyktingarna sade:
�L�t mig komma �ver�, fr�gade Gileads m�n honom: ��r du en
efraimit?� Om han d� svarade nej,
6. s� sade de till honom: �S�g 'schibbolet'[2].� Sade han d�
�sibbolet�, d�rf�r att han icke nog lade sig vinn om att uttala
ordet r�tt, s� grepo de honom och h�ggo ned honom d�r vid
vadst�llena �ver Jordan. P� detta s�tt f�llo vid det tillf�llet
fyrtiotv� tusen efraimiter.
7. Och Jefta var domare i Israel i sex �r. Sedan dog gileaditen
Jefta och blev begraven i en av Gileads st�der.
8. Efter honom var Ibsan fr�n BetLehem domare i Israel.
9. Han hade trettio s�ner, och trettio d�ttrar gifte han bort; han
fick ock trettio d�ttrar genom att skaffa hustrur �t sina s�ner
utifr�n. Och han var domare i Israel i sju �r.
10. Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem.
11. Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio �r var
han domare i Israel.
12. Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i
Sebulons land.
13. Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel.
14. Han hade fyrtio s�ner och trettio sons�ner, vilka pl�gade rida
p� sjuttio �snor. Och han var domare i Israel i �tta �r.
>Dom. 10,4.
15. Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i
Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.
[1] Se Sj�l i Ordf�rkl.
[2] Se Schibbolet i Ordf�rkl.
*07/13 Domarboken, 13 Kapitlet
Domarboken, 13 Kapitlet
Simsons f�delse.
1. Men Israels barn gjorde �ter vad ont var i HERRENS �gon; d� gav
HERREN dem i filisteernas hand, i fyrtio �r.
2. I Sorga levde nu en man av daniternas sl�kt, vid namn Manoa;
hans hustru var ofruktsam och hade icke f�tt n�gra barn.
3. Men HERRENs �ngel uppenbarade sig f�r hustrun och sade till
henne: �Se, du �r ofruktsam och har icke f�tt n�gra barn, men du
skall bliva havande och f�da en son.
4. Tag dig nu till vara, s� att du icke dricker vin eller starka
drycker ej heller �ter n�got orent.
>4 Mos. 6,2 f. Dom. 16,l7. 1 Sam 1,11. Luk. 1,15.
5. Ty se, du skall bliva havande och f�da en son, p� vilkens huvud
ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir
allt ifr�n moderlivet; och han skall g�ra begynnelse till att
fr�lsa Israel ur filisteernas hand.�
6. D� gick hustrun in och omtalade detta f�r sin man och sade: �En
gudsman kom till mig; han s�g ut s�som en Guds �ngel, mycket
fruktansv�rd. Jag fr�gade honom icke varifr�n han var, och sitt
namn l�t han mig icke veta.
7. Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och f�da en
son; drick nu icke vin eller starka drycker och �t icke n�got
orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, fr�n moderlivet �nda
till sin d�d.'�
8. Och Manoa bad till HERREN och sade: �Ack Herre, l�t gudsmannen
som du s�nde hit �ter komma till oss, f�r att han m� l�ra oss
huru vi skola g�ra med gossen som skall f�das.�
9. Och Gud h�rde Manoas r�st; Guds �ngel kom �ter till hans hustru,
n�r hon en g�ng satt ute p� marken och hennes man Manoa icke var
hos henne.
10. D� skyndade hustrun strax �stad och ber�ttade det f�r sin man;
hon sade till honom: �Mannen som kom till mig h�romdagen har
uppenbarat sig f�r mig.�
11. Manoa stod upp och f�ljde sir hustru; och n�r han kom till
mannen, fr�gade han honom: ��r du den man som f�rut talade med
min hustru?� Han svarade: �Ja.�
12. D� sade Manoa: �N�r det som du har sagt g�r i fullbordan, vad �r
d� att iakttaga med gossen? Hur skall man g�ra med honom?�
13. HERRENS �ngel svarade Manoa �Din hustru skall taga sig till
varf�r allt varom jag har talat med henne.
14. Hon skall icke �ta n�got som ha vuxit p� vintr�d, och vin eller
starka drycker f�r hon icke dricka, ej heller f�r hon �ta n�got
orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon h�lla.�
15. Och Manoa sade till HERRENS �ngel: �L�t oss f� h�lla dig kvar,
s� vilja vi tillreda en killing och s�tta fram f�r dig.�
>Dom. 6,18.
16. Men HERRENS �ngel svarade Manoa: �Om du ock h�ller mig kvar,
skall jag dock icke �ta av din mat; men om du vill tillreda ett
br�nnoffer, s� offra detta �t HERREN.� Ty Manoa f�rstod icke att
det var HERRENS �ngel.
>Tob. 12,19.
17. Och Manoa sade till HERRENS �ngel: �Vad �r ditt namn? S�g oss
det, f�r att vi m� kunna �ra dig, n�r det som du har sagt g�r i
fullbordan.�
>1 Mos.32,29 f.
18. HERRENS �ngel sade till honom: �Varf�r fr�gar du efter mitt
namn? Det �r alltf�r underbart.�
>Jes. 9,6.
19. Och Manoa tog killingen med tillh�rande spisoffer och lade upp
den p� klippan �t HERREN. D� l�t han n�got underbart ske i
Manoas och hans hustrus �syn.
>Dom. 6,19 f.
20. N�r l�gan steg upp fr�n altaret mot himmelen, for n�mligen
HERRENS �ngel upp, i l�gan fr�n altaret. D� Manoa och hans
hustru s�go detta, f�llo de ned till jorden p� sitt ansikte
21. Sedan visade sig HERRENS �ngel icke mer f�r Manoa och hans
hustru. D� f�rstod Manoa att det hade varit HERRENS �ngel.
22. Och Manoa sade till sin hustru: �Nu m�ste vi d�, eftersom vi
hava sett Gud.�
>2 Mos. 33,20 f. 5 Mos. 5,26. Dom. 6,22.
23. Men hans hustru svarade honom: �Om HERREN hade velat d�da oss,
s� hade han icke tagit emot n�got br�nnoffer och spisoffer av
v�r hand, och icke l�tit oss se allt detta, ej heller hade han
nu l�tit oss h�ra s�dant.�
24. D�refter f�dde hans hustru en son och gav honom namnet Simson;
och gossen v�xte upp, och HERREN v�lsignade honom.
25. Och HERRENS Ande begynte att verka p� honom, medan han var i
Dans l�ger, mellan Sorga och Estaol.
>Dom. 18,11 f.
*07/14 Domarboken, 14 Kapitlet
Domarboken, 14 Kapitlet
Simsons br�llop och hans g�ta.
1. N�r Simson en g�ng gick ned till Timna, fick han d�r i Timna se
en kvinna, en av filisteernas d�ttrar.
2. Och n�r han kom upp d�rifr�n, omtalade han det f�r sin fader och
moder och sade: �Jag har i Timna sett en kvinna, en av
filisteernas d�ttrar; henne m�n I nu skaffa mig till hustru.�
3. Hans fader och moder sade till honom: �Finnes d� ingen kvinna
bland dina br�ders d�ttrar och i hela mitt folk, eftersom du
vill g� bort f�r att skaffa dig en hustru fr�n de oomskurna
filisteerna?� Simson sade till sin fader: �Skaffa mig denna, ty
hon behagar mig.�
>2 Mos. 34,16. 5 Mos. 7,3.
4. Men hans fader och moder visste icke att detta kom fr�n HERREN,
som s�kte sak med filisteerna. P� den tiden r�dde n�mligen
filisteerna �ver Israel.
>Dom. 13,1.
5. Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just
som de hade hunnit fram till ving�rdarna vid Timna, kom ett ungt
lejon rytande emot honom.
6. D� f�ll HERRENS Ande �ver honom, och han slet s�nder lejonet,
s�som hade han slitit s�nder en killing, fast�n han icke hade
n�gonting i sin hand; men han talade icke om f�r sin fader och
moder vad han hade gjort.
>1 Sam. 17.35.
7. N�r han s� kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade
Simson.
8. En tid d�refter v�nde han tillbaka f�r att h�mta henne och vek
d� av v�gen for att se p� det d�da lejonet; d� fick han i
lejonets kropp se en bisv�rm med honung
9. Och han skrapade ut honungen i sina h�nder och �t d�rav, medan
han gick, han kom s� till sin fader och moder och gav dem, och
de �to. Men han talade icke om f�r dem att det var ur lejonets
kropp han hade skrapat honungen.
10. N�r nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson d�r ett
g�stabud, ty s� pl�gade de unga m�nnen g�ra.
11. Och n�r de fingo se honom, skaffade de trettio br�llopssvenner,
som skulle vara hos honom.
12. Till dem sade Simson: �Jag vill f�rel�gga eder en g�ta; om I
under de sju g�stabudsdagarna s�gen mig l�sningen p� den och
gissen r�tt, s� skall jag giva eder trettio fina linneskjortor
och trettio h�gtidsdr�kter.
13. Men om I icke kunnen s�ga mig l�sningen, s� skolen I giva mig
trettio fina linneskjortor och trettio h�gtidsdr�kter.� De sade
till honom: �F�rel�gg oss din g�ta, l�t oss h�ra den.�
14. D� sade han till dem:
�Fr�n stor�taren utgick �tbart,
fr�n den grymme kom s�tma.�
Men under tre dagar kunde de icke l�sa g�tan.
15. P� sjunde dagen sade de d� till Simsons hustru: �Locka din man
till att s�ga oss l�sningen p� g�tan; eljest skola vi br�nna upp
dig och din faders hus i eld. Icke haven I v�l bjudit oss hit
f�r att utarma oss?�
16. D� l�g Simsons hustru �ver honom med gr�t och sade: �Du hatar
mig allenast och �lskar mig alls icke; du har f�relagt mina
landsm�n en g�ta, men mig har du icke sagt l�sningen p� den.�
Han svarade henne: �Icke ens �t min fader eller min moder har
jag sagt l�sningen; skulle jag d� s�ga den �t dig?�
17. Men hon l�g �ver honom med gr�t under de sju dagar de h�llo
g�stabudet. Och p� sjunde dagen sade han henne l�sningen,
eftersom hon s� h�rt ansatte honom; sedan sade hon l�sningen p�
g�tan �t sina landsman.
18. Innan solen gick ned p� sjunde dagen, g�vo honom allts� m�nnen i
staden det svaret:
�Vad �r s�tare �n honung,
och vad �r grymmare �n ett lejon?�
Men han sade till dem: �Haden I icke pl�jt med min kviga, s�
haden I icke gissat min g�ta.�
19. Och HERRENS Ande kom �ver honom, och han gick ned till Askelon
och slog d�r ihj�l trettio m�n ocb tog deras kl�der och gav
h�gtidsdr�kterna �t dem som hade sagt l�sningen p� g�tan. Och
hans vrede uppt�ndes, och han v�nde tillbaka upp till sin faders
hus.
20. D� blev Simsons hustru given �t den av hans br�llopssvenner, som
han hade haft till sin s�rskilda f�ljesven.
*07/15 Domarboken, 15 Kapitlet
Domarboken, 15 Kapitlet
Simson och de tre hundra r�varna. Hans
bedrift med �snek�ken.
1. En tid d�refter, medan vetesk�rden p�gick, ville Simson bes�ka
sin hustru, och f�rde med sig en killing. Och han sade: �L�t
mig g� in till min hustru i kammaren.� Men hennes fader ville
icke tillst�dja honom att g� in;
2. hennes lader sade: �Jag h�ll f�r s�kert att du hade fattat hat
till henne, och d�rf�r gav jag henne �t din br�llopssven. Men
hon har ju en yngre syster, som �r fagrare �n hon; tag denna i
st�llet f�r den andra.�
3. Men Simson svarade dem: �Denna g�ng �r jag utan skuld gent emot
filisteerna, om jag g�r dem n�got ont.�
4. Och Simson gick bort och f�ngade tre hundra r�var; sedan tog han
facklor, band s� ihop tv� och tv� r�var med svansarna och satte
in en fackla mitt emellan de tv� svansarna.
5. D�refter t�nde han eld p� facklorna och sl�ppte djuren in p�
filisteernas s�desf�lt och ant�nde s� b�de s�desskylar och
oskuren s�d, ving�rdar och olivplanteringar.
6. D� nu filisteerna fr�gade efter vem som hade gjort detta, fingo
de det svaret: �Det har Simson, timnitens m�g, d�rf�r att denne
tog hans hustru och gav henne �t hans br�l- lopssven.� D� drogo
filisteerna �stad och br�nde upp b�de henne och hennes fader i
eld.
7. Men Simson sade till dem: �Om I beten eder s�, skall jag
sannerligen icke vila, f�rr�n jag har tagit h�mnd p� eder.�
8. Och han for v�ldsamt fram med dem, s� att de varken kunde g�
eller st�. Sedan gick han ned d�rifr�n och bodde i bergsklyftan
vid Etam.
9. D� drogo filisteerna upp och l�grade sig i Juda; och de spridde
sig i Lehi.
10. Och Juda m�n sade: �Varf�r haven I dragit hitupp mot oss?� De
svarade: �Vi hava dragit hitupp f�r att binda Simson och f�r att
g�ra mot honom s�som han har gjort mot oss.�
11. D� drogo tre tusen m�n fr�n Juda ned till bergsklyftan vid Etam
och sade till Simson: �Du vet ju att filisteerna r�da �ver oss;
huru har du d� kunnat g�ra s� mot oss?� Han svarade dem: �S�som
de hava gjort mot mig, s� har jag gjort mot dem.�
12. De sade till honom: �Vi hava kommit hitned f�r att binda dig och
sedan l�mna dig i filisteernas hand.� Simson sade till dem: �S�
given mig nu eder ed p� att I icke sj�lva viljen st�ta ned mig.�
13. De svarade honom: �Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan
l�mna dig i deras hand, men vi skola icke d�da dig.� S� bundo de
honom med tv� nya t�g ooh f�rde honon upp, bort ifr�n klippan.
14. N�r han nu kom till Lehi, skriade filisteerna och sprungo emot
honom. D� kom HERRENS Ande �ver honom, och t�gen omkring hans
armar blevo s�som lintr�dar, n�r de ant�ndas av eld, och banden
likasom sm�lte bort ifr�n hans h�nder.
15. Och han fick fatt i en �snek�ke som �nnu var frisk; och han
r�ckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihj�l tusen
m�n.
16. Sedan sade Simson:
�Med �snek�ken slog jag
en skara, ja, tv�;
med �snekaken slog jag
tusen man.�
17. N�r han hade sagt dettaj kastade han k�ken ifr�n sig. Och man
kallade den platsen Ramat-Lehi[1].
18. Men d� han d�refter blev mycket t�rstig, ropade han till HERREN
och sade: �Du sj�lv har genom din tj�nare givit denna stora
seger; och nu m�ste jag d� av t�rst, och s� falla i de
oomskurnas hand!�
19. D� l�t Gud f�rdjupningen i Lehi �ppna sig, och d�rur gick ut
vatten, s� att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och
han fick liv igen. D�rav kallades k�llan Den ropandes k�lla i
Lehi, s�som den heter �nnu i dag.
20. Och han var domare i Israel under filisteernas tid, i tjugu �r.
[1] D. �. k�kkastat eller k�kh�jden.
*07/16 Domarboken, 16 Kapitlet
Domarboken, 16 Kapitlet
Simsons bedrift med Gasas stadsportar.
Delila. Simson �vervunnen och f�ngslad.
Hans sista bedrift och d�d. Hans
begravning.
1. Och Simson gick till Gasa; d�r fick han se en sk�ka och giek in
till henne.
2. N�r d� gasiterna fingo h�ra att simson hade kommit dit,
omringade de platsen och l�go i f�rs�t f�r honom hela natten vid
stadsporten. Men hela natten h�llo de sig stilla; de t�nkte:
�Vi vilja v�nta till i morgon, n�r det bliver dager; d� skola vi
dr�pa honom.�
3. Och Simson l�g d�r intill midnatt; men vid midnattstiden stod
han upp och grep tag i stadsportens d�rrar och i de b�da
d�rrposterna och ryckte loss dem j�mte bommen, och lade
alltsammans p� sina axlar och bar upp det till toppen p� det
berg som ligger gent emot Hebron.
4. D�refter fattade han k�rlek till en kvinna som hette Delila, vid
b�cken Sorek.
5. D� kommo filisteernas h�vdingar upp till henne och sade till
henne: �Locka honom till att uppenbara f�r dig varav det beror
att han �r s� stark, och huru vi skola bliva honom �verm�ktiga,
s� att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d� giva dig
ett tusen ett hundra siklar silver var.�
>Dom. 14,15.
6. D� sade Delila till Simson: �S�g mig varav det beror att du �r
s� stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.�
7. Simson svarade henne: �Om man bunde mig med sju friska
senstr�ngar, som icke hade hunnit torka, s� bleve jag svag och
vore s�som en vanlig m�nniska.�
8. D� buro filisteernas h�vdingar till henne sju friska
senstr�ngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med
dem.
9. Men hon hade lagt folk i f�rs�t i den inre kammaren. Sedan
ropade hon till honom: �Filisteerna �ro �ver dig, Simson!� D�
slet han s�nder senstr�ngarna s� l�tt som en bl�ngarnssnodd
slites s�nder, n�r den kommer intill elden. Allts� hade man
ingenting f�tt veta om hans styrka.
10. D� sade Delila till Simson: �Du har ju bedragit mig och ljugit
f�r mig. Men s�g mig nu huru man skulle kunna binda dig.�
11. Han svarade henne: �Om man bunde mig med nya t�g, som �nnu icke
hade blivit begagnade till n�got, s� bleve jag svag och vore
s�som en vanlig m�nniska.�
12. D� tog Delila nya t�g och band honom med dem och ropade sa till
honom: �Filisteerna �ro �ver dig, Simson!�; och folk l�g i
f�rs�t i den inre kammaren. Men han slet t�gen av sina armar,
s�som hade det varit tr�dar.
13. D� sade Delila till Simson: �Hittills har du bedragit mig och
ljugit f�r mig; s�g mig nu huru man skulle kunna binda dig.� Han
svarade henne: �Jo, om du v�vde in de sju fl�torna p� mitt huvud
i r�nningen till din v�v.�
14. Hon slog allts� fast dem med pluggen och ropade sedan till
honom: �Filisteerna �ro �ver dig, Simson!� N�r han d� vaknade
upp ur s�mnen, ryckte han loss v�vpluggen j�mte r�nningen till
v�ven.
15. D� sade hon till honom: �Huru kan du s�ga att du har mig k�r, du
som icke �r uppriktig mot mig? Tre g�nger har du nu bedragit
mig och icke velat s�ga mig varp� det beror att du �r s� stark.�
16. D� hon nu dag efter dag h�rt ansatte honom med denna sin beg�ran
och pl�gade honom d�rmed, blev han s� ot�lig att han kunde d�,
>Dom. 14,l7.
17. ach yppade s� f�r henne hela sin hemlighet och sade till henne:
�Ingen rakkniv har kommit p� mitt huvud, ty jag �r en Guds nasir
allt ifr�n min moders liv. D�rf�r, om man rakar h�ret av mig,
viker min styrka ifr�n mig, s� att jag bliver svag och �r s�som
alla andra m�nniskor.�
>4 Mos. 6,5. Dom. 13,5.
18. D� nu Delila ins�g att han hade yppat f�r henne hela sin
hemlighet, s�nde hon bud och kallade till sig filisteernas
h�vdingar; hon l�t s�ga: �Kommen hitupp �nnu en g�ng, ty han har
nu yppat f�r mig hela sin hemlighet.� D� kommo filisteernas
h�vdingar ditupp till henne och f�rde med sig penningarna.
19. Nu lagade hon s�, att han somlade in p� hennes kn�n; och sedan
hon hade kallat till sig en man som p� hennes befallning skar av
de sju fl�torna p� hans huvud, begynte hon att f� makt �ver
honom, och hans styrka vek ifr�n honom.
20. D�refter ropade hon: �Filisteerna �ro �ver dig, Simson!� N�r han
d� vaknade upp ur s�mnen, t�nkte han: �Jag g�r mig v�l fri, nu
s�som de f�rra g�ngerna, och skakar mig l�s�; ty han visste icke
att HERREN hade vikit ifr�n honom.
21. Men filisteerna grepo honom och stucko ut �gonen p�
honom. D�refter f�rde de honom ned till Gasa och bundo honom med
kopparfj�ttrar, och han m�ste mala i f�ngelset.
> 2 Mos. 11,5. 2 Kon. 25,7.
22. Men hans huvudh�r begynte �ter v�xa ut, sedan det hade blivit
avrakat.
23. Och filisteernas h�vdingar f�rsamlade sig f�r att anst�lla en
stor offerfest �t sin gud Dagon och g�ra sig glada, ty de sade:
�V�r gud har givit v�r fiende Simson i v�r hand.�
24. Och n�r folket s�g honom, lovade de likaledes sin gud och sade:
�V�r gud har givit v�r fiende i v�r hand honom som f�r�dde v�rt
land och slog s� m�nga av oss ihj�l.�
25. D� nu deras hj�rtan hade blivit glada, sade de: �L�t h�mta
Simson, f�r att han m� f�rlusta oss.� Och Simson blev h�mtad ur
f�ngelset och m�ste vara dem till f�rlustelse. Och de hade
st�llt honom mellan pelarna.
26. Men Simson sade till den gosse som h�ll honom vid handen: �Sl�pp
mig och l�t mig komma intill pelarna som huset vilar p�, s� att
jag f�r luta mig mot dem.�
27. Och huset var fullt med m�n och kvinnor, och filisteernas alla
h�vdingar voro d�r; och p� taket voro vid pass tre tusen m�n och
kvinnor, som s�go p�, huru Simson f�rlustade dem.
28. Men Simson ropade till HERREN och sade: �Herre, HERRE, t�nk p�
mig och st�rk mig allenast denna g�ng, o Gud, s� att jag f�r
taga h�mnd p� filisteerna f�r ett av mina b�da �gon.�
>Judit 13,7. Hebr. 11,32 f.
29. D�refter fattade Simson i de b�da mittelpelare som huset vilade
p�, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med h�gra
handen och i den andra med v�nstra.
30. Och Simson sade: �M� jag nu sj�lv d� med filisteerna.� Sedan
b�jde han sig fram�t med s�dan kraft, att huset f�ll omkull �ver
h�vdingarna och allt folket som fanns d�r. Och de som han s�
d�dade vid sin d�d voro flera �n de som han hade d�dat, medan
han levde.
31. Och hans br�der och hela hans familj kommo ditned och togo honom
upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans
fader Manoas grav. Han hade d� i tjugu �r varit domare i Israel.
>Dom. 15,20.
*07/17 Domarboken, 17 Kapitlet
Domarboken, 17 Kapitlet
Mikas bilddyrkan.
1. I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
2. Denne sade till sin moder: �De ett tusen ett hundra silversiklar
som blevo dig fr�ntagna, och f�r vilkas skull du uttalade en
f�rbannelse, som jag sj�lv h�rde, se, de penningarna finnas hos
mig. Det var jag som tog dem.� D� sade hans moder: �V�lsignad
vare du, min son, av HERREN!�
3. S� gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka �t
sin moder. Men hans moder sade: �H�rmed helgar jag dessa
penningar �t HERREN och l�mnar dem �t min son, f�r att han m�
l�ta g�ra en skuren och en gjuten gudabild. H�r l�mnar jag dem
nu tillbaka �t dig.�
4. Men han gav penningarna tillbaka �t sin moder. D� tog hans moder
tv� hundra siklar silver och gav dem �t en guldsmed, och denne
gjorde d�rav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan
st�lldes in i Mikas hus.
5. Mannen Mika hade s� ett gudahus; han l�t ock g�ra en efod och
husgudar och insatte genom handfyllning en av sina s�ner till
pr�st �t sig.
>1 Mos. 31,19. 2 Mos. 28,4,6,41. Dom. 8,27. 1 Sam. 19,13.
6. P� den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
honom behagade.
>Dom.18,1. 21,25.
7. I Bet-Lehem i Juda levde d� en ung man av Juda sl�kt; han var
levit och bodde d�r s�som fr�mling.
8. Denne man vandrade bort ifr�n sin stad, Bet-Lehem i Juda, f�r
att se om han funne n�gon annan ort d�r han kunde bo; och under
sin f�rd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
9. D� fragade Mika honom: �Varifr�n kommer du?� Han svarade honom:
�Jag �r en levit fr�n Bet-Lehem i Juda, och jag �r nu stadd p�
vandring, f�r att se om jag finner n�gon annan ort d�r jag kan
bo.�
10. Mika sade till honom: �Stanna kvar hos mig, och bliv fader[1]
och pr�st �t mig, s� skall jag �rligen giva dig tio siklar
silver och vad kl�der du beh�ver, och d�rtill din f�da.� D�
f�ljde leviten med honom.
11. Och leviten gick in p� att stanna hos mannen, och denne
behandlade den unge mannen s�som sin son.
12. Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s� att den unge man
nen hlev pr�st �t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.
13. Och Mika sade: �Nu vet jag att HERREN skall g�ra mig gott,
eftersom jag har f�tt leviten till pr�st.�
[1] Se Fader i Ordf�rkl.
*07/18 Domarboken, 18 Kapitlet
Domarboken, 18 Kapitlet
Daniterna r�va Mikas gudabilder, intaga
Lais och inf�ra d�r bilddyrkan.
1. p� den tiden fanns ingen konung i Israel. Och p� den tiden s�kte
sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty �nda dittills
hade icke n�got omr�de tillfallit den s�som arvedel bland
Israels �vriga stammar.
>Jos. 19,40 f. Dom. 1,34. 17,6.
2. S� s�nde d� Dans barn ur sin sl�kt fem m�n, uttagna bland dem,
tappra m�n, fr�n Sorga och Estaol, till att bespeja landet och
unders�ka det; och de sade till dem: �G�n �stad och unders�ken
landet.� S� kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas
hus; d�r stannade de �ver natten.
3. N�r de nu voro vid Mikas hus och k�nde igen den unge levitens
s�tt att tala, gingo de fram till honom och fr�gade honom: �Vem
har f�rt dig hit? Och vad g�r du p� detta st�lle, och huru har
du det h�r?�
>Dom. 17,7 f.
4. Han omtalade d� f�r dem: �S� och s� gjorde Mika med mig; han gav
mig l�n, och jag blev pr�st �t honom.�
5. D� sade de till honom: �Fr�ga d� Gud, s� att vi f� veta om den
resa som vi �ro stadda p� skall bliva lyckosam.�
6. Pr�sten svarade dem: �G�n i frid. Den resa som I �ren stadda p�
st�r under HERRENS beskydd.�
7. D� gingo de fem m�nnen vidare och kommo till Lais; och de s�go
huru folket d�rinne bodde i trygghet, p� sidoniernas s�tt,
stilla och trygga, och att ingen gjorde n�gon skada i landet
genom att tillv�lla sig makten; och de bodde l�ngt ifr�n
sidonierna och hade intet att skaffa med andra m�nniskor.
8. N�r de sedan kommo �ter till sina br�der i Sorga och Estaol,
fr�gade deras br�der dem: �Vad haven I att s�ga?�
9. De svarade: �Upp, l�t oss draga �stad mot dem! Ty vi hava besett
landet och funnit det mycket gott. Skolen d� I sitta stilla?
Nej, varen ej sena till att t�ga �stad, s� att I kommen dit och
intagen landet.
10. N�r I kommen dit, kommen I till ett folk som k�nner sig tryggt,
och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand --
en ort d�r ingen brist �r p� n�got som jorden kan b�ra.�
11. S� br�to sex hundra man av daniternas sl�kt, omgjordade med
vapen, upp d�rifr�n, n�mligen fr�n Sorga och Estaol.
12. De drogo upp och l�grade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. D�rf�r
kallar man �nnu i dag det st�llet f�r Dans l�ger; det ligger
bakom Kirjat-Jearim.
>Dom. 13,25.
13. D�rifr�n drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s�
fram till Mikas hus.
14. De fem m�n som hade varit �stad f�r att bespeja Lais' land togo
d� till orda och sade till sina br�der: �I m�n veta att h�r i
husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten
Gudabild. S� bet�nken nu vad I b�ren g�ra.�
15. D� drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till
Mikas hus, och h�lsade honom.
16. Men de sex hundra m�nnen av Dans barn st�llde sig vid ing�ngen
till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
17. Och de fem m�n som hade varit �stad f�r att bespeja landet gingo
upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden,
s� ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att
pr�sten stod vid ing�ngen till porten j�mte de sex hundra
vapenomgjordade m�nnen.
18. N�r nu de fem m�nnen hade g�tt in i Mikas hus och tagit den
skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna
gudabilden, sade pr�sten till dem: �Vad �r det I g�ren!�
19. De svarade honom: �Tig, l�gg handen p� din mun, och g� med oss
och bliv fader[1] och pr�st �t oss. Vilket �r b�st f�r dig: att
vara pr�st f�r en enskild mans hus eller att vara pr�st f�r en
hel stam och sl�kt i Israel?�
20. D� blev pr�stens hj�rta glatt, och han tog emot efoden och
husgudarna och den skurna gudabilden och sl�t sig till folket.
21. Sedan v�nde de sig �t annat h�ll och gingo vidare, och l�to
d�rvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset
f�ras fr�mst i t�get.
22. Men n�r Dans barn hade kommit ett l�ngt stycke v�g fr�n Mikas
hus, upphunnos de av de m�n som voro bosatta i n�rheten av Mikas
hus, och som under tiden hade samlat sig.
23. Vid dessas tillrop v�nde sig nu Dans barn om och fr�gade Mika:
�Vad fattas dig, eftersom du kommer med en s�dan hop?�
24. Han svarade: �I haven tagit de gudar som jag har gjort �t mig,
d�rtill ock pr�sten, och s� g�n I eder v�g. Vad har jag nu mer
kvar? Och �nd� fr�gen I mig: 'Vad fattas dig?'!�
25. Men Dans barn sade till honom: �L�t oss icke h�ra ett ord mer
fr�n dig. Eljest kan det b�nda att n�gra m�n i f�rbittring hugga
ned eder, och d� bliver du orsak till att I f�rloren livet, b�de
du sj�lv och ditt husfolk.�
26. D�refter fortsatte Dans barn sin v�g; och n�r Mika s�g att de
voro starkara �n han, v�nde han om och drog tillbaka hem igen.
27. Sedan de s� hade tagit b�de vad Mika hade l�tit f�rf�rdiga och
d�rtill hans pr�st, f�llo de �ver folket i Lais, som levde
stilla och i trygghet, och slogo dem med sv�rdsegg; men staden
br�nde de upp i eld.
>Jos. 19,47.
28. Och ingen kunde komma den till hj�lp, ty den l�g l�ngt ifr�n
Sidon, och folket d�ri hade intet att skaffa med andra
m�nniskor; den l�g i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de �ter upp
staden och bosatte sig d�r.
29. Och de g�vo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son
till Israel; f�rut hade staden hetat Lais.
30. Och Dans barn st�llde d�r upp �t sig den skurna gudabilden; och
Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans s�ner voro
pr�ster �t daniternas stam, �nda till dess att landets folk
f�rdes bort i f�ngenskap.
>2 Mos. 2,22. 18,3. Dom. 17,10. 1 Kon. 12,30. 2 Kon. 17,23.
31. De st�llde upp �t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort,
och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i
Silo.
>Jos. 18,1.
[1] Se Fader i Ordf�rkl.
*07/19 Domarboken, 19 Kapitlet
Domarboken, 19 Kapitlet
Det sk�ndliga d�det i Gibea.
1. P� den tiden, d� �nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en
levitisk man l�ngst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till
bihustru �t sig en kvinna fr�n Bet-Lehem i Juda.
>Dom. 17,6. 18,1. 21,25.
2. Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifr�n honom till
sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; d�r uppeh�ll hon sig en tid
av fyra m�nader.
3. D� stod hennes man upp och begav sig �stad efter henne, f�r att
tala v�nligt med henne och s� f�ra henne tillbaka; och han hade
med sig sin tj�nare och ett par �snor. Hon f�rde honom d� in i
sin faders hus, och n�r kvinnans fader fick se honom, gick han
glad emot honom.
4. Och hans sv�rfader, kvinnans fader, h�ll honom kvar, s� att han
stannade hos honom i tre dagar; de �to och drucko och voro d�r
n�tterna �ver.
5. N�r de nu p� fj�rde dagen stodo upp bittida om morgonen och han
gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin m�g:
�Vederkvick dig med ett stycke br�d; sedan m�n I resa.�
6. D� satte de sig ned ocb �to b�da tillsammans och
drucko. D�refter sade kvinnans fader till mannen: �Beslut dig
f�r att stanna h�r �ver natten, och l�t ditt hj�rta vara glatt.�
7. Och n�r mannen �nd� gjorde sig redo att resa, bad hans sv�rfader
honom s� entr�get, att han �nnu en g�ng stannade kvar d�r �ver
natten.
8. P� femte dagen stod han �ter upp bittida om morgonen f�r att
resa; d� sade kvinnans fader: �Vederkvick dig f�rst, och dr�jen
s� till eftermiddagen.� D�refter �to de b�da tillsammans.
9. N�r sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och
sin tj�nare, sade hans sv�rfader, kvinnans fader, till honom:
�Se, det lider mot aftonen; stannen kvar �ver natten, dagen
nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar h�r �ver natten, och l�t
ditt hj�rta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida f�retaga
eder f�rd, s� att du f�r komma hem till din hydda.�
10. Men mannen ville icke stanna �ver natten, utan gjorde sig redo
och reste sin v�g, och kom s� fram till platsen mitt emot Jebus,
det �r Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade �snor;
och hans bihustru f�ljde honom.
11. D� de nu voro vid Jebus och dagen var l�ngt framliden, sade
tj�naren till sin herre: �Kom, l�t oss taga in i denna
jebusestad och stanna d�r �ver natten.�
12. Men hans herre svarade honom: �Vi skola icke taga in i en
fr�mmande stad, d�r inga israeliter bo; l�t oss draga vidare,
fram till Gibea.�
13. Och han sade ytterligare till sin tj�nare: �Kom, l�t oss f�rs�ka
hinna fram till en av orterna h�r och stanna �ver natten i Gibea
eller Rama.�
14. S� drogo de vidare; och n�r de voro invid Gibea i Benjamin, gick
solen ned.
15. D� togo de in d�r och kommo f�r att stanna �ver natten i
Gibea. Och n�r mannen kom ditin, satte han sig p� den �ppna
platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus �ver
natten.
16. Men d�, om aftonen, kom en gammal man fr�n sitt arbete p�
f�ltet, och denne man var fr�n Efraims bergsbygd och bodde s�som
fr�mling i Gibea; ty folket d�r p� orten voro benjaminiter.
17. N�r denne nu lyfte upp sina �gon, fick han se den v�gfarande
mannen p� den �ppna platsen i staden. D� sade den gamle mannen:
�Vart skall du resa, och varifr�n kommer du?�
18. Han svarade honom: �Vi �ro p� genomresa fr�n Bet-Lehem i Juda
till den del av Efraims bergsbygd, som ligger l�ngst uppe;
d�rifr�n �r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i
Juda. Nu �r jag p� v�g till HERRENS hus, men ingen vill h�r taga
emot mig i sitt hus.
19. Jag har b�de halm och foder �t v�ra �snor, s� ock br�d och vin
�t mig sj�lv och �t din tj�narinna och �t mannen som �tf�ljer
oss, dina tj�nare, s� att intet fattas oss.�
20. D� sade den gamle mannen: �Frid vare med dig! Men l�t mig f�
s�rja f�r allt som kan fattas dig. H�rute p� den �ppna platsen
m� du icke stanna �ver natten.�
21. D�refter f�rde han honom till sitt hus och fodrade �snorna. Och
sedan de hade tv�tt sina f�tter, �to de och drucko.
22. Under det att de s� gjorde sina hj�rtan glada, omringades
pl�tsligt huset av m�nnen i staden, onda m�n, som bultade p�
d�rren; och de sade till den gamle mannen, som r�dde om huset:
�F�r hitut den man som har kommit till ditt hus, s� att vi f�
k�nna honom.�
>1 Mos. 19,4 f. Hos. 9,9. 10,9.
23. D� gick mannen som r�dde om huset ut till dem och sade till dem:
�Nej, mina br�der, g�ren icke s� illa. Eftersom nu denne man har
kommit in i mitt hus, m�n I icke g�ra en s�dan galenskap.
24. Se, jag har en dotter som �r jungfru, och han har sj�lv en
bihustru. Dem vill jag f�ra hitut, s� kunnen I kr�nka dem och
g�rs med dem vad I finnen f�r gott. Men med denne man m�n I icke
g�ra n�gon s�dan galenskap.
25. Men m�nnen ville icke h�ra p� honom; d� tog mannen sin bihustru
och f�rde henne ut till dem. Och de k�nde henne och hanterade
henne sk�ndligt hela natten �nda till morgonen; f�rst n�r
morgonrodnaden gick upp, l�to de henne g�.
26. D� kom kvinnan mot morgonen och f�ll ned vid ing�ngen till
mannens hus, d�r hennes herre var, och l�g s�, till dess det
blev dager.
27. N�r nu hennes herre stod upp om morgonen och �ppnade d�rren till
huset och gick ut f�r att forts�tta sin f�rd, fick han se sin
bihustru ligga vid ing�ngen till huset med h�nderna p� tr�skeln.
28. Han sade till henne: �St� upp och l�t oss g�.� Men hon gav intet
svar. D� tog han och lade henne p� �snan; sedan gjorde mannen
sig redo och reste hem till sitt.
29. Men n�r han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi-
hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv
stycken oeh s�nde styckena omkring �ver hela Israels land.
30. Och var och en som s�g detta sade: �N�got s�dant har icke ha�nt
eller blivit sett allt ifr�n den dag d� Israels barn drogo upp
ur Egyptens land �nda till denna dag. �verv�gen detta, r�dsl�n
och s�gen edert ord.�
*07/20 Domarboken, 20 Kapitlet
Domarboken, 20 Kapitlet
Utrotningskriget mot Benjamin.
1. D� drogo alla Israels barn ut, och menigheten f�rsamlade sig
s�som en man, fr�n Dan �nda till Beer. Seba, s� ock fr�n
Gileads land, inf�r HERREN i Mispa.
>Dom. 11,11.
2. Och de f�rn�msta i hela folket alla Israels stammar, tr�dde fram
i Guds folks f�rsamling: fyra hundra tusen sv�rdbev�pnade m�n
till fots.
3. Men Benjamins barn fingo h�ra att de �vriga israeliterna hade
dragit upp till Mispa.
Och Israels barn sade: �Omtalen huru denna og�rning har
tillg�tt.�
4. D� tog den levitiske mannen, den m�rdade kvinnans man, till orda
och sade: �Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin f�r
att stanna d�r �ver natten.
>Dom. 19,15 f.
5. D� blev jag �verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om
natten f�r att v�ldf�ra sig p� mig. Mig t�nkte de dr�pa, och
min bihustru kr�nkte de, s� att hon dog.
>Dom. 19,22 f.
6. D� tog jag min bihustru och styckade henne och s�nde styckena
omkring �ver Israels arvedels hela omr�de, eftersom de hade
gjort en s�dan sk�ndlighet och galenskap i Israel.
7. Se, nu �ren I allasammans h�r, I Israels barn. L�ggen nu fram
f�rslag och r�d h�r p� st�llet.�
8. D� stod allt folket upp s�som en man och sade: �Ingen av oss m�
g� hem till sin hydda, ingen m� begiva sig hem till sitt hus.
9. Detta �r vad vi nu vilja g�ra med Gibea: vi skola l�ta lotten g�
�ver det.
10. P� vart hundratal i alla Israels stammar m� vi taga ut tio m�n,
och p� vart tusental hundra, och p� vart tiotusental tusen, f�r
att dessa m� skaffa munf�rr�d �t folket, s� att folket, n�r det
kommer till Geba i Benjamin, kan g�ra med staden s�som
tillb�rligt �r f�r all den galenskap som den har gjort i
Israel.�
11. S� f�rsamlade sig vid staden alla m�n i Israel, endr�ktigt s�som
en man.
12. Och Israels stammar s�nde �stad m�n till alla Benjamins stammar
och l�to s�ga; �Vad �r det f�r en og�rning som har blivit
beg�ngen ibland eder!
13. L�mnen nu ut de onda m�n som bo i Gibea, s� att vi f� d�da dem
och skaffa bort ifr�n Israel vad ont �r.� Men benjaminiterna
ville icke lyssna till sina br�ders, de �vriga israeliternas,
ord.
14. I st�llet f�rsamlade sig Benjamins barn fr�n sina st�der till
Gibea, f�r att draga ut till strid mot de �vriga israeliterna.
15. P� den dagen m�nstrades Benjamins barn, de utgjorde fr�n dessa
st�der tjugusex tusen sv�rdbev�pnade m�n; vid denna m�nstring
medr�knades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra
utvalda m�n.
16. Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda m�n som voro
v�nsterh�nta; alla dessa kunde med slungstenen tr�ffa p� h�ret,
utan att fela.
17. Och n�r Israels m�n -- Benjamin fr�nr�knad -- m�nstrades,
utgjorde de fyra hundra tusen sv�rdbev�pnade m�n; alla dessa
voro krigsm�n.
18. Dessa br�to nu upp och drogo �stad till Betel och fr�gade Gud.
Israels barn sade: �Vem bland oss skall f�rst draga ut i striden
mot Benjamins barn?� HERREN svarade: �Juda f�rst.�
>Dom. 1,1.
19. D� br�to Israels barn upp f�ljande morgon och l�grade sig
framf�r Gibea.
20. D�refter drogo Israels m�n ut till strid mot Benjamin; Israels
m�n st�llde upp sig till strid mot dem vid Gibea.
21. Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p� den dagen
tjugutv� tusen man av Israel.
22. Folket, Israels m�n, tog dock �ter mod till sig och st�llde upp
sig �nnu en g�ng till strid p� samma plats d�r de hade st�llt
upp sig f�rsta dagen.
23. Israels barn gingo n�mligen upp och gr�to inf�r HERRENS ansikte
�nda till aftonen; och de fr�gade HERREN: �Skall jag �nnu en
g�ng inl�ta mig i strid med min broder Benjamins barn?� Och
HERREN svarade: �Dragen ut mot honom.�
>Jos. 7,8.
24. N�r s� Israels barn dagen d�refter ryckte fram mot Benjamins
barn,
25. drog ock Benjamin p� andra dagen ut fr�n Gibea mot Israels barn
och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans
sv�rdbev�pnade m�n.
26. D� drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till
Betel och gr�to och stannade d�r inf�r HERRENS ansikte och
fastade p� den dagen �nda till aftonen; och de offrade
br�nnoffer och tackoffer inf�r HERRENS ansikte.
>Dom. 21,2.
27. Och Israels barn fr�gade HERREN (ty Guds f�rbundsark stod p� den
tiden d�r,
28. och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tj�nst inf�r
den p� den tiden); de sade: �Skall jag �nnu en g�ng draga ut
till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst�
d�rifr�n?� HERREN svarade: �Dragen upp; ty i morgon skall jag
giva honom i din hand.�
>Jos. 22,13, 30. 24,33.
29. D� lade Israel manskap i bakh�ll mot Gibea, runt omkring det.
>Jos. 8,12 f.
30. Och d�refter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p�
tredje dagen, och st�llde upp sig i slagordning mot Gibea
likasom de f�rra g�ngerna.
31. Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade l�ngt
bort ifr�n staden; och likasom det hade skett de f�rra g�ngerna,
fingo de i b�rjan sl� ihj�l n�gra av folket p� v�garna (b�de p�
den som g�r upp till Betel och p� den som g�r til Gibea �ver
f�ltet), kanh�nda ett trettiotal av Israels m�n.
32. D� t�nkte Benjamins barn: �De �ro slagna av oss, nu likasom
f�rut.� Men Israels barn hade tr�ffat det avtalet: �Vi vilja fly
och s� locka dem l�ngt bort ifr�n staden, ut p� v�garna.
33. Och alla Israels m�n hade brutit upp fr�n platsen d�r de voro,
och hade st�llt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det
att de israeliter som l�go i bakh�ll br�to fram ifr�n sin plats
vid Maare-Geba.
34. S� kommo d� tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent
emot Gibea, och striden blev h�rd, utan att n�gon visste att
olyckan var dem s� n�ra.
35. Och HERREN l�t Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn
nedgjorde av Benjamin p� den dagen tjugufem tusen ett hundra
man, allasammans sv�rdbev�pnade m�n.
36. Nu s�go Benjamins barn att de voro slagna. Israels m�n g�vo
n�mligen plats �t Benjamin, ty de f�rlitade sig p� bakh�llet som
de hade lagt mot Gibea.
>Jos. 8,18 f.
37. D� skyndade sig de som l�go i bakh�ll att falla in i Gibea; de
som l�go i bakh�ll drogo �stad och slogo alla inv�narna i staden
med sv�rdsegg.
38. Men de �vriga israeliterna hade tr�ffat det avtalet med dem som
l�go i bakh�ll, att dessa skulle l�ta en tjock r�k s�som tecken
stiga upp fr�n staden.
39. Israels m�n v�nde allts� ryggen i striden. Men sedan Benjamin i
b�rjan hade f�tt sl� ihj�l n�gra av Israels man, kanh�nda ett
trettiotal, och d�rvid hade t�nkt: �F�rvisso �ro de slagna av
oss, nu likasom i den f�rra striden�,
40. d� kommo de att vanda sig om, vid det att r�kpelaren, det
avtalade tecknet, begynte stiga upp fr�n staden. Och de fingo nu
se hela staden f�rvandlad i l�gor som slogo upp mot himmelen.
41. N�r d� Israels m�n �ter v�nde om, blevo Benjamins m�n
f�rskr�ckta, ty nu s�go de att olyckan var dem n�ra.
42. Och de v�nde om f�r Israels m�n, bort �t �knen till, men
fienderna hunno upp dem; och de som bodde i staderna d�r
nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.
43. De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned
dem p� deras viloplats, �nda fram emot Gibea, �sterut.
44. S� f�llo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert
folk.
45. D� v�nde de �vriga sig mot �knen och flydde dit, till Rimmons
klippa; men de andra gjorde en eftersk�rd bland dem p� v�garna,
fem tusen man, och satte s� efter dem �nda till Gideom och slogo
av dem tv� tusen man.
46. Allts� utgjorde de som p� den dagen f�llo av Benjamin
tillsammans tjugufem tusen sv�rdbev�pnade m�n; alla dessa voro
tappert folk.
47. Men av dem som v�nde sig mot �knen och flydde dit, till Rimmons
klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p� Rimmons
klippa i fyra m�nader.
48. Emellertid v�nde Israels m�n tillbaka till Benjamins barn och
slogo dem med sv�rdsegg, b�de dem av stadens befolkning, som
�nnu voro oskadda, och j�mv�l boskapen, korteligen, allt vad de
tr�ffade p�; d�rtill satte de eld p� alla st�der som de tr�ffade
p�.
*07/21 Domarboken, 21 Kapitlet
Domarboken, 21 Kapitlet
Benjamins stam uppr�ttas �ter.
1. Men Israels m�n hade svurit i Mispa och sagt: �Ingen av oss
skall giva sin dotter till hustru �t n�gon benjaminit.�
2. Och nu kom folket till Betel och stannade d�r �nda till aftonen
inf�r Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gr�t
>Dom. 20,26.
3. och sade: �Varf�r, o HERRE, Israels Gud, har s�dant f�tt ske i
Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?�
4. Dagen d�refter stod folket bittida upp och byggde d�r ett altare
och offrade br�nnoffer och tackoffer.
5. och Israels barn sade: �Finnes n�gon bland Israels alla stammar,
som icke kom upp till HERREN med den �vriga f�rsamlingen?� Ty
man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till
HERREN i Mispa skulle straffas med d�den.
6. Och Israels barn �mkade sig �ver sin broder Benjamin och sade:
�Nu har en hel stam blivit borthuggen fr�n Israel.
7. Vad skola vi g�ra f�r dem som �ro kvar, s� att de kunna f�
hustrur? Ty sj�lva hava vi ju svurit vid HERREN att icke �t dem
giva hustrur av v�ra d�ttrar.�
8. Och d� fr�gade �ter: �Finnes bland Israels stammar n�gon som
icke kom upp till HERREN i Mispa?� Och se, fr�n Jabes i Gilead
hade ingen kommit till l�gret, till f�rsamlingen d�r.
>Dom. 20,1 f.
9. Ty n�r folket m�nstrades, befanns det att ingen av inv�narna i
Jabes i Gilead var d�r.
10. D� s�nde menigheten dit tolv tusen av de tappraste m�nnen och
bj�d dessa och sade: �G�n �stad och sl�n inv�narna i Jabes i
Gilead med sv�rdsegg, ocks� kvinnor och barn.
11. Ja, detta �r vad I skolen g�ra: allt mank�n och alla de kvinnor
som hava haft med mank�n att skaffa skolen I giva till spillo.
>4 Mos. 31,17.
12. Men bland inv�narna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga
kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med m�n, med
mank�n, att skaffa. Dessa f�rde de d� till l�gret i Silo i
Kanaans land.
13. Sedan s�nde hela menigheten �stad och underhandlade med de
benjaminiter som befunno sig p� Rimmona klippa, och tillbj�d dem
fred.
>Dom. 20,47.
14. S� v�nde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de
kvinnor fr�n Jabes i Gilead, som man hade l�tit leva. Men dessa
r�ckte ingalunda till f�r dem.
15. Och folket �mkade sig �ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort
en r�mna bland Israels stammar.
16. Och de �ldste i menigheten sade: �Vad skola vi g�ra med dem som
�ro kvar, s� att de kunna f� hust rur? Ty alla kvinnor �ro ju
utrotade ur Benjamin.�
>Dom. 20,48.
17. Och de sade ytterligare: �De undkomna av Benjamin m�ste f� en
besittning, s� att icke en stam bliver utpl�nad ur Israel.
18. Men sj�lva kunna vi icke �t de giva hustrur av v�ra d�ttrar, ty
Israels barn hava svurit och sagt: F�rbannad vare den som giver
en hustru �t Benjamin.�
19. Och de sade vidare: �En HERREN h�gtid pl�gar ju h�llas �r efter
�r i Silo, som ligger norr om Betel, �ster om den v�g som g�r
fr�n Betel upp till Sikem, och s�der om Lebona.�
20. Och de bj�do Benjamins barn och sade: �G�n �stad och l�ggen eder
i f�rs�t i ving�rdarna.
21. N�r I d� f�n se Silos d�ttrar komma ut f�r att uppf�ra sina
dansar, skolen I komma fram ur ving�rdarna, och var och en av
eder skall bland Siloa d�ttrar rycka till sig en som kan bliva
hans hustru; d�refter skolen I begiva eder hem till Benjamins
land.
22. Om sedan deras f�der eller deras br�der komma och beklaga sig
f�r oss, vilja vi s�ga till dem: 'F�runnen oss dem; ty ingen av
oss har tagit sig n�gon hustru i kriget. I haven ju d� icke
sj�lva givit dem �t dessa; ty i s�dant fall haden I �dragit eder
skuld.'�
23. Och Benjamins barn gjorde s� och skaffade sig hustrur, lika
m�nga som de sj�lva voro, bland de dansande kvinnor som de
r�vade. Sedan beg�vo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde
�ter upp st�derna och bosatte sig i dem.
24. Ocks� de �vriga israeliterna beg�vo sig bort d�rifr�n, var och
en till sin stam och sin sl�kt, och drogo ut d�rifr�n, var och
en till sin arvedel.
25. P� den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
honom behagade.
>Dom. 17,6. 18,1.
*08/ Rut
*08/01 Rut, 1 Kapitlet
Rut, 1 Kapitlet
Elimelek utvandrar till Moabs land. Hans
hustru �terv�nder efter hans d�d till
Bet-Lehem och med henne Rut, hennes
sonhustru.
1. P� den tid d� domarna regerade uppstod hungersn�d i landet. D�
drog en man fr�n Bet-Lehem i Juda �stad med sin hustru och sina
b�da s�ner f�r att bos�tta sig i Moabs land under n�gon tid.
2. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans b�da s�ner
Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, fr�n Bet-Lehem i Juda.
S� kommo de nu till Moabs land och vistades d�r.
3. Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina b�da
s�ner.
4. Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och
den andra Rut.
5. Och sedan de hade bott d�r vid pass tio �r, dogo ocks� de b�da,
Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina b�da s�ner
och sin man.
6. D� stod hon upp med sina sonhustrur f�r att v�nda tillbaka fr�n
Moabs land; ty hon hade h�rt i Moabs land att HERREN hade sett
till sitt folk och givit det br�d.
7. S� begav hon sig, j�mte sina b�da sonhustrur, fr�n det st�lle
d�r hon hade vistats. Men n�r de nu gingo sin v�g fram, f�r att
komma tillbaka till Juda land,
8. sade Noomi till sina b�da sonhustrur: �V�nden om och g� hem
igen, var och en till sin moder.
9. HERREN bevise godhet mot eder, s�som I haven gjort mot de b�da
d�da och mot mig. HERREN give eder att I m�n finna ro, var i sin
mans hus.� D�refter kysste hon dem. Men de brusto ut i gr�t
10. och sade till henne: �Nej, vi vilja f�lja med dig tillbaka till
ditt folk.�
11. Men Noomi svarade: �V�nden om, mina d�ttrar. Varf�r skullen I g�
med mig? Kan v�l jag �nnu en g�ng f� s�ner i mitt liv, vilka
kunna bliva m�n �t eder?
12. V�nden om, mina d�ttrar, och g�n hem, ty jag �r nu f�r gammal
att �verl�mna mig �t en man. Och om jag �n kunde t�nka: 'Jag har
�nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt �verl�mnade mig �t en
man och s� verkligen f�dde s�ner,
13. icke skullen I d�rf�r v�nta, till dess att de hade blivit
fullvuxna, icke skullen I d�rf�r st�nga eder inne och f�rbliva
utan m�n? Bort det, mina d�ttrar! Jag k�nner redan bedr�velse
nog f�r eder skull, eftersom HERRENS hand s� har drabbat mig.�
14. D� brusto de �ter ut i gr�t. Och Orpa kysste sin sv�rmoder till
avsked, men Rut h�ll sig alltj�mt intill henne.
15. D� sade hon: �Se, din sv�gerska har v�nt tillbaka till sitt folk
och till sin gud; v�nd ock du tillbaka och f�lj din sv�gerska.�
16. Men Rut svarade: �S�k icke intala mig att �vergiva dig och v�nda
tillbaka ifr�n dig. Ty dit du g�r vill ock jag g�, och d�r du
stannar vill ock jag stanna. Ditt folk �r mitt folk, och din Gud
�r min Gud.
17. D�r du d�r vill ock jag d�, och d�r vill jag bliva begraven.
HERREN straffe mig nu och framgent, om n�got annat �n d�den
kommer att skilja mig fr�n dig.�
18. D� hon nu s�g att denna stod fast i sitt beslut att g� med
henne, upph�rde hon att tala d�rom med henne.
19. S� gingo de b�da med varandra, till dess att de kommo till
Bet-Lehem. Och n�r de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i
r�relse f�r deras skull, och kvinnorna sade: �Detta �r ju
Noomi!�
20. Men hon sade till dem: �Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig
Mara, ty den Allsm�ktige har l�tit mycken bedr�velse komma �ver
mig.
21. Rik drog jag h�rifr�n, och tomh�nt har HERREN l�tit mig komma
tillbaka. Varf�r kallen I mig d� Noomi, n�r HERREN har vittnat
emot mig, n�r den Allsm�ktige har l�tit det g� mig s� illa?�
22. S� kom d� Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i
det hon v�nde tillbaka fr�n Moabs land. Och de kommo till
Bet-Lehem, n�r kornsk�rden begynte.
*08/02 Rut, 2 Kapitlet
Rut, 2 Kapitlet
Rut plockar ax p� Boas' �ker.
1. Men Noomi hade en fr�nde p� sin mans sida, en rik man av
Elimeleks sl�kt, vid namn Boas.
2. Och moabitiskan Rut sade till Noomi: �L�t mig g� ut p� �kern och
plocka ax efter n�gon inf�r vilkens �gon jag finner n�d.� Hon
svarade henne: �Ja, g�, min dotter.�
3. D� gick hon �stad och kom till en �ker och plockade d�r ax efter
sk�rdem�nnen; och det h�nde sig s� f�r henne att �kerstycket
tillh�rde Boas, som var av Elimeleks sl�kt.
4. Och Boas kom just d� dit fr�n Bet-Lehem; och han sade till
sk�rdem�nnen: �HERREN vare med eder.� De svarade honom: �HERREN
v�lsigne dig.�
5. Och Boas fr�gade den bland tj�narna, som hade uppsikt �ver
sk�rdem�nnen: �Vem tillh�r den unga kvinnan d�r?�
6. Tj�naren som hade uppsikt �ver sk�rdem�nnen svarade och sade:
�Det �r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit
hit fr�n Moabs land.
7. Hon bad att hon skulle f� plocka och hopsamla ax bland k�rvarna,
efter sk�rdem�nnen; och s� kom hon, och hon har h�llit p� allt
sedan i morse �nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat
n�got litet d�rinne.�
8. D� sade Boas till Rut: �H�r, min dotter: du skall icke g� bort
och plocka ax p� n�gon annan �ker, ej heller g� h�rifr�n, utan
du skall h�lla dig till mina tj�narinnor h�r.
9. Se efter, var sk�rdem�nnen arbeta p� �kern, och g� efter dem;
jag har f�rbjudit mina tj�nare att g�ra dig n�got f�r n�r. Och
om du bliver t�rstig, s� g� till k�rlen och drick av det som
mina tj�nare h�mta.�
10. D� f�ll hon ned p� sitt ansikte och bugade sig mot jorden och
sade till honom: �Varf�r har jag funnit s�dan n�d f�r dina �gon,
att du tager dig an mig, fast�n jag �r en fr�mling?�
11. Boas svarade och sade till henne: �F�r mig har blivit ber�ttat
allt vad du har gjort mot din sv�rmoder efter din mans d�d, huru
du har �vergivit din fader och din moder och ditt f�dernesland,
och vandrat �stad till ett folk som du f�rut icke k�nde.
12. HERREN vederg�lle dig f�r vad du har gjort; ja, m� full l�n
tillfalla dig fr�n HERREN, Israels Gud, till vilken du har
kommit, f�r att finna tillflykt under hans vingar.�
13. Hon sade: �S� m� jag d� finna n�d f�r dina �gon, min herre; ty
du har tr�stat mig och talat v�nligt med din tj�narinna, fast�n
jag icke �r s�som n�gon av dina tj�narinnor.�
14. Och n�r m�ltidsstunden var inne, sade Boas till henne: �Kom
hitfram och �t av br�det och doppa ditt br�dstycke i vinet.� D�
satte hon sig vid sidan av sk�rdem�nnen; och han lade f�r henne
rostade ax, och hon �t och blev m�tt och fick d�rtill �ver.
15. Och n�r hon d�refter stod upp f�r att plocka ax, bj�d Boas sina
tj�nare och sade: �L�ten henne ock f� plocka ax mellan k�rvarna,
och f�rf�rdelen henne icke.
16. Ja, I m�n till och med draga ut str�n ur knipporna �t henne och
l�ta dem ligga, s� att hon f�r plocka upp dem, och ingen m�
banna henne d�rf�r.�
17. S� plockade hon ax p� �kern �nda till aftonen; och n�r hon
klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa
korn.
18. Och hon tog sin b�rda och gick in i staden, och hennes sv�rmoder
fick se vad hon hade plockat. D�refter tog hon fram och gav
henne vad hon hade f�tt �ver, sedan hon hade �tit sig m�tt.
19. D� sade hennes sv�rmoder till henne: �Var har du i dag plockat
ax, och var har du arbetat? V�lsignad vare han som har tagit sig
an dig!� D� ber�ttade hon f�r sin sv�rmoder hos vem hon hade
arbetat; hon sade: �Den man som jag i dag har arbetat hos heter
Boas.�
20. D� sade Noomi till sin sonhustru: �V�lsignad vare han av HERREN,
d�rf�r att han icke har undandragit sig att bevisa godhet b�de
mot de levande och mot de d�da!� Och Noomi sade ytterligare till
henne: �Den mannen �r v�r n�ra fr�nde, en av v�ra b�rdem�n.�
21. Moabitiskan Rut sade: �Han sade ock till mig: 'H�ll dig till
mina tj�nare, �nda till dess att de hava inb�rgat hela min
sk�rd.'�
22. D� sade Noomi till sin sonhustru Rut: �Ja, det �r b�st, min
dotter, att du g�r med hans tj�narinnor, s� att man icke
behandlar dig illa, s�som det kunde ske p� en annan �ker.�
23. S� h�ll hon sig d� till Boas' tj�narinnor och plockade ax d�r,
till dess b�de korn- och vetesk�rden voro avslutade. Men hon
bodde hos sin sv�rmoder.
*08/03 Rut, 3 Kapitlet
Rut, 3 Kapitlet
Rut vid Boas' f�tter.
1. Och hennes sv�rmoder Noomi sade till henne: �Min dotter, jag
vill s�ka skaffa dig ro, f�r att det m� g� dig v�l.
2. S� h�r d�: Boas, med vilkens tj�narinnor du har varit
tillsammans, �r ju v�r fr�nde. Och just i natt kastar han korn
p� sin tr�skplats.
3. S� tv� dig nu och sm�rj dig och kl�d dig, och g� ned till
tr�skplatsen. Men laga s�, att mannen icke f�r se dig, f�rr�n
han har �tit och druckit.
4. N�r han d� l�gger sig, s� se efter, var han l�gger sig, och g�
dit och lyft upp t�cket vid hans f�tter och l�gg dig d�r; han
skall d� sj�lv s�ga dig vad du b�r g�ra.�
5. Hon svarade: �Allt vad du s�ger vill jag g�ra.�
6. Och hon gick ned till tr�skplatsen och gjorde alldeles s�som
hennes sv�rmoder hade bjudit henne.
7. Ty n�r Boas hade �tit och druckit, s� att hans hj�rta blev
glatt, och sedan han hade g�tt �stad och lagt sig invid
s�desh�gen, kom hon of�rm�rkt och lyfte upp t�cket vid hans
f�tter och lade sig d�r.
8. Vid midnattstiden blev mannen uppskr�md och b�jde sig fram�t och
fick d� se en kvinna ligga vid hans f�tter.
9. Och han sade: �Vem �r du?� Hon svarade: �Jag �r Rut, din
tj�narinna. Bred ut din mantelflik �ver din tj�narinna, ty du �r
min b�rdeman.�
10. D� sade han: �V�lsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu
givit ett st�rre bevis p� din k�rlek �n f�rut, d�rigenom att du
icke har lupit efter unga m�n, vare sig fattiga eller rika.
11. S� frukta nu icke, min dotter; allt vad du s�ger vill jag g�ra
dig. Ty allt folket i min stad vet att du �r en r�ttskaffens
kvinna.
12. Nu �r det visserligen sant att jag �r din b�rdeman; men en annan
b�rdeman finnes, som �r n�rmare �n jag.
13. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
b�rdesr�tt, gott, m� han d� g�ra det, s� sant HERREN lever. Ligg
nu kvar �nda till morgonen.�
14. S� l�g hon vid hans f�tter �nda till morgonen, men hon fick st�
upp, innan �nnu n�gon kunde k�nna igen den andre; ty han t�nkte:
�Det f�r icke bliva k�nt att kvinnan har kommit hit till
tr�skplatsen.�
15. Och han sade: �R�ck hit manteln som du har p� dig, och h�ll fram
den.� Och hon h�ll fram den. D� m�tte han upp sex m�tt korn och
gav henne att b�ra; d�refter gick hon in i staden.
16. Och n�r hon kom till sin sv�rmoder, sade denna: �Huru har det
g�tt f�r dig, min dotter?� D� ber�ttade hon f�r henne allt vad
mannen hade gjort mot henne;
17. och hon sade: �Dessa sex m�tt korn gav han mig, i det han sade:
'Du skall icke komma tomh�nt hem till din sv�rmoder.'�
18. D� svarade hon: �Bida, min dotter, till dess du f�r se huru
saken avl�per; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
han i dag f�r saken till sitt slut.�
*08/04 Rut, 4 Kapitlet
Rut, 4 Kapitlet
Boas tager Rut till hustru. Hon bliver
stammoder till David.
1. Och Boas hade g�tt upp till stadsporten och satt sig d�r. D�
h�nde sig att den b�rdeman som Boas hade talat om gick d�r fram;
d� n�mnde han honom vid namn och sade: �Kom hit och s�tt dig
h�r.� Och han kom och satte sig.
2. D�refter tog Boas till sig tio m�n av de �ldste i staden och
sade: �S�tten eder h�r.� Och de satte sig.
3. Sedan sade han till b�rdemannen: �Det �kerstycke som tillh�rde
v�r broder Elimelek har Noomi s�lt, hon som kom tillbaka fr�n
Moabs land.
4. D�refter t�nkte jag att jag skulle underr�tta dig d�rom och
s�ga: K�p det inf�r dem som h�r sitta och inf�r mitt folks
�ldste. Om du vill taga det efter b�rdesr�tt, s� s�g mig det, s�
att jag f�r veta det, ty ingen annan �ger b�rdesr�tt �n du
och, n�st dig, jag sj�lv.� Han sade: �Jag vill taga det efter
b�rdesr�tt.�
5. D� sade Boas: �N�r du k�per �kern av Noomis hand, d� k�per du
den ock av moabitiskan Rut, den d�des hustru, med skyldighet att
uppv�cka den d�des namn och f�sta det vid hans arvedel.�
6. B�rdemannen svarade: �D� kan jag icke begagna mig av min
b�rdesr�tt, ty jag skulle d�rmed f�rd�rva min egen arvedel.
B�rda du �t dig vad jag skulle hava b�rdat, ty jag kan icke g�ra
det.�
7. Men n�r n�gon b�rdade n�got eller avtalade ett byte, var det
fordom sed i Israel att han, till stadf�stelse av ett s�dant
avtal, drog av sig sin sko och gav den �t den andre; och detta
g�llde s�som ett vittnesb�rd i Israel.
8. S� sade nu b�rdemannen till Boas: �K�p du det�; och han drog
d�rvid av sig sin sko.
9. D� sade Boas till de �ldste och till allt folket: �I �ren i dag
vittnen till att jag nu har k�pt av Noomis hand allt vad som har
tillh�rt Kiljon och Mahelon.
10. D�rj�mte har jag ock k�pt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till
hustru �t mig, f�r att uppv�cka den d�des namn och f�sta det vid
hans arvedel, p� det att den d�des namn icke m� bliva utrotat
bland hans br�der eller ur porten till hans stad. I �ren i dag
vittnen h�rtill.�
11. Och allt folket i stadsporten, s� ock de �ldste, svarade: �Ja,
och HERREN l�te den kvinna som nu g�r in i ditt hus bliva lik
Rakel och Lea, de b�da som hava byggt upp Israels hus. Och m� du
f�rkovra dig storligen i Efrata och g�ra dig ett namn i
Bet-Lehem.
12. Och blive ditt hus s�som Peres' hus, hans som Tamar f�dde �t
Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna
unga kvinna.�
13. S� tog d� Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han
gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon
f�dde en son.
14. D� sade kvinnorna till Noomi: �Lovad vare HERREN, som i dag har
s� gjort, att det icke fattas dig en b�rdeman som skall f� ett
namn i Israel!
15. Han skall bliva dig en tr�stare och en f�rs�rjare p� din
�lderdom; ty din sonhustru, som har dig k�r, har f�tt honom, hon
som �r mer f�r dig �n sju s�ner.�
16. Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess
sk�terska.
17. Och grannkvinnorna sade: �Noomi har f�tt en son�; och de g�vo
honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai,
Davids fader.
18. Och detta �r Peres' sl�ktregister: Peres f�dde Hesron;
19. Hesron f�dde Ram; Ram f�dde Amminadab;
20. Amminadab f�dde Naheson; Naheson f�dde Salma;
21. Salmon f�dde Boas; Boas f�dde Obed;
22. Obed f�dde Isai, och Isai f�dde David.
*09/ F�rsta Samuelsboken
*09/01 F�rsta Samuelsboken, 1 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 1 Kapitlet
Samuels f�delse.
1. I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette
Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son
till Suf, en efraimit.
>1 Kr�n. 6,27, 33 f.
2. Han hade tv� hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna.
Och Peninna hade barn, men Hanna var barnl�s.
3. Den mannen begav sig �r efter �r upp fr�n sin stad f�r att
tillbedja och offra �t HERREN Sebaot i Silo, d�r Elis b�da
s�ner, Hofni och Pinehas, d� voro HERRENS pr�ster.
>2 Mos. 23,17. 5 Mos. 16,16. Jos. 18,1.
4. En dag offrade nu Elkana. Och han pl�gade giva sin hustru
Peninna och alla hennes s�ner och d�ttrar var sin andel av
offret;
>3 Mos. 7,15. 5 Mos. 27,7.
5. men �t Hanna gav han d� en dubbelt s� stor andel, ty han hade
Hanna k�r, fast�n HERREN hade gjort henne ofruktsam.
6. Men hennes medt�vlerska pl�gade, f�r att v�cka hennes vrede,
mycket retas med benne, d�rf�r att HERREN hade gjort henne
ofruktsam.
7. F�r vart �r, s� ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus,
gjorde han p� samma s�tt, och den andra retades d� med henne p�
samma s�tt. Och nu gr�t hon och �t intet.
8. D� sade hennes man Elkana till henne: �Hanna, varf�r gr�ter du?
Varf�r �ter du icke? Varf�r �r du s� sorgsen? �r jag icke mer
f�r dig �n tio s�ner?
9. En g�ng n�r de hade �tit och druckit i Silo h�nde sig, medan
pr�sten Eli satt p� sin stol vid d�rren till HERRENS tempel, att
Hanna stod upp
10. och i sin djupa bedr�velse begynte bedja till HERREN under
bitter gr�t.
11. Och hon gjorde ett l�fte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se
till din tj�narinnas lidande och t�nka p� mig och icke f�rg�ta
din tj�narinna, utan giva din tj�narinna en manlig avkomling, s�
vill jag giva denne �t HERREN f�r hela hans liv, och ingen
rakkniv skall komma p� hans huvud.�
>4 Mos. 6,5. 30,7 f. Dom. 13,6.
12. N�r hon nu l�nge s� bad inf�r HERREN och Eli d�rvid gav akt p�
hennes mun
13. -- Hanna talade n�mligen i sitt hj�rta; allenast hennes
l�pparr�rde sig, men hennes r�st h�rdes icke -- d� trodde Eli
att hon var drucken.
14. D�rf�r sade Eli till henne: �Huru l�nge skall du bete dig s�som
en drucken? Laga s�, att ruset g�r av dig.�
15. Men Hanna svarade och sade: �Nej, min herre, jag �r en h�rt
pr�vad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men
jag utg�t nu min sj�l f�r HERREN.
>Ps. 42,5. 62,9.
16. Anse icke din tj�narinna f�r en ond kvinna, ty det �r mitt
myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala
�nda till denna stund.�
17. D� svarade Eli och sade: �G� i frid. Israels Gud skall giva dig
vad du har utbett dig av honom.�
18. Hon sade: �L�t din tj�narinna finna n�d f�r dina �gon.� S� gick
kvinnan sin v�g och fick sig mat, och hon s�g sedan icke mer s�
sorgsen ut.
19. Bittida f�ljande morgon, sedan de hade tillbett inf�r HERREN,
v�nde de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana k�nde
sin hustru Hanna, och HERREN t�nkte p� henne,
20. Och Hanna blev havande och f�dde en son, n�r tiden hade g�tt om;
denne gav hon namnet Samuel, �ty�, sade hon, �av HERREN har jag
utbett mig honom.�[1]
21. N�r sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp f�r att
offra �t HERREN sitt �rliga slaktoffer och sitt l�ftesoffer,
22. gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: �Jag vill
v�nta, till dess att gossen har blivit avvand, d� skall jag f�ra
honom med mig, f�r att han m� st�llas fram inf�r HERRENS ansikte
ooh sedan stanna d�r f�r alltid.�
23. Hennes man Elkana sade till henne: �G�r vad du finner f�r gott;
stanna, till dess du har avvant honom; m� HERREN allenast
uppfylla sitt ord.� S� stannade d� hustrun hemma och gav sin son
di, till dess hon skulle avvanja honom.
24. Men sedan hon hade avvant[2] honom, tog hon honom med sig
ditupp, j�mte tre tjurar, en efa mj�l och en vinl�gel; s� f�rde
hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var �nnu helt ung.
25. Och de slaktade tjuren och f�rde s� gossen fram till Eli.
26. Och hon sade: �H�r mig, min herre; s� sant du lever, min herre,
jag �r den kvinna som stod h�r bredvid dig och bad till HERREN.
27. Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad
mig av honom.
28. D�rf�r vill ock jag nu giva honom tillbaka �t HERREN; s� l�nge
han lever, skall han vara given �t HERREN.� Och de tillb�do d�r
HERREN.
[1] Namnet Samuel �r sammansatt av tv� hebreiska ord som betyda h�ra
och Gud.
[2] Se Avv�nja i Ordf�rkl.
*09/02 F�rsta Samuelsboken, 2 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 2 Kapitlet
Hannas lovs�ng. Samuel i Herrens hus.
Elis s�ner. Domsordet �ver Eli.
1. Och Hanna bad och sade:
�Mitt hj�rta fr�jdar sig i HERREN;
mitt horn �r upph�jt genom HERREN.
Min mun �r vitt uppl�ten mot mina fiender;
ty jag gl�der mig �ver din fr�lsning.
>Luk. 1,46 f.
2. Ingen �r helig s�som HERREN
ty ingen finnes f�rutom dig;
ingen klippa �r s�som v�r Gud.
>Ps. 86,8. Jes. 44,8.
3. F�ren icke best�ndigt s� mycket h�gmodigt tal;
vad fr�ckt �r g�nge icke ut ur eder mun.
Ty HERREN �r en Gud som vet allt,
och hos honom v�gas g�rningarna.
4. Hj�ltarnas b�gar �ro s�nderbrutna,
men de stapplande omgjorda sig med kraft.
5. De som voro m�tta m�ste taga lega f�r br�d,
men de som ledo hunger hungra icke mer.
Ja, den ofruktsamma f�der sju barn,
men den moder som fick m�nga
barn vissnar bort.
>Ps. 34,11.
6. HERREN d�dar och g�r levande,
han f�r ned i d�dsriket och upp
d�rifr�n.
>5 Mos. 32,39. Ps. 71,20. Vish. 16,13. Tob. 13,2.
7. HERREN g�r fattig, han g�r ock rik;
han �dmjukar, men han upph�jer ock.
>Syr. 7,11. 11,l4.
8. Han uppr�ttar den ringe ur stoftet,
ur dyn Iyfter han den fattige upp,
ty han vill l�ta dem sitta bredvid furstar,
och en h�rlig tron giver han dem till arvedel.
Ty jordens grundf�sten �ro HERRENS,
och jordkretsen har han st�llt p� dem.
>Job 5,11. Ps. 24,1 f. 75,8. 102,26. 104,5. 113,7 f.
9. Sina frommas f�tter bevarar han,
men de ogudaktiga f�rg�ras i m�rkret,
ty ingen f�rm�r n�got genom egenkraft.
>Ps. 91,11. 97,10. 121,8. 145,20.
10. De som strida mot HERREN bliva krossade,
ovan dem dundrar han i himmelen;
ja, HERREN d�mer jordens �ndar.
Men han giver makt �t sin konung,
han upph�jer sin smordes horn.
>2 Mos. 9,23 f. Dom. 5,20. 1 Sam. 7,10. Ps. 89,25.
11. Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen d�remot gjorde tj�nst
inf�r HERREN under pr�sten Eli.
12. Men Elis s�ner voro onda m�n, de ville icke veta av HERREN.
>Jer. 2,8.
13. P� f�ljande s�tt pl�gade n�mligen pr�sterna g� till v�ga med
folket: s� ofta n�gon offrade ett slaktoffer, kom pr�stens
tj�nare, medan k�ttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin
hand;
>3 Mos. 7,34. 10,14.
14. den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller
grytan, och allt vad han s� fick upp med gaffeln, det tog
pr�sten. S� gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till
Silo.
15. Ja, till och med innan man hade f�rbr�nt det feta, kom pr�stens
tj�nare och sade till den som offrade: �Giv hit k�tt, s� att jag
kan steka det �t pr�sten, ty han vill icke hava kokt k�tt av
dig, utan r�tt.�
>3 Mos. 3,3 f. 7,31.
16. Om d� mannen svarade honom: �F�rst skall man nu f�rbr�nna det
feta; tag sedan vad dig lyster�, s� sade han: �Nej, nu strax
skall du l�mna det, eljest tager jag det med v�ld.�
17. Och de unga m�nnens synd var s� mycket st�rre inf�r HERREN som
folket d�rigenom l�rde sig att f�rakta HERRENS offer.
18. Men Samuel gjorde tj�nst inf�r HERRENS ansikte, och var redan
s�som gosse ikl�dd linne-efod.
>2 Mos. 28,4, 6 f.
19. D�rtill pl�gade hans moder vart �r g�ra �t honom en liten k�pa,
som hon hade med sig till honom, n�r hon j�mte sin man begav sig
upp f�r att offra det �rliga slaktoffret.
20. D� pl�gade Eli v�lsigna Elkana j�mte hans hustru och s�ga:
�HERREN sk�nke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i
st�llet f�r den som hon utbad sig genom sin b�n till HERREN.�
Och s� gingo de hem igen.
21. Och HERREN s�g till Hanna, och hon blev havande och f�dde tre
s�ner och tv� d�ttrar. Men gossen Samuel v�xte upp i HERRENS
hus.
22. D� nu Eli, som var mycket gammal, fick h�ra allt vad hans s�ner
gjorde mot hela Israel, och att de l�go hos de kvinnor som hade
tj�nstg�ring vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet,
>2 Mos. 38,8. 1 Sam. 4,15.
23. sade han till dem: �Varf�r g�ren s�dant, allt detta onda som jag
h�r allt folket h�r tala om eder?
24. Icke s�, mina s�ner! Det rykte jag h�r vara g�ngse bland HERRENS
folk �r icke gott.
25. Om en m�nniska f�rsyndar sig mot en annan, s� kan Gud medla f�r
henne; men om en m�nniska f�rsyndar sig mot HERREN, vem kan d�
g�ra sig till medlare f�r henne?� Men de lyssnade icke till sin
faders ord, ty HERREN ville d�da dem.
26. Gossen Samuel d�remot v�xte till i �lder och v�lbehag b�de f�r
HERREN och f�r m�nniskor.
>Luk 2,40, 52.
27. Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: �S� s�ger
HERREN: Har jag icke uppenbarat mig f�r din faders hus, n�r de
�nnu voro i Egypten och tj�nade Faraos hus?
28. Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till
pr�st �t mig, till att offra p� mitt altare och ant�nda r�kelse
och b�ra efod inf�r mitt ansikte? Och gav jag icke �t din faders
hus Israels barns alla eldsoffer?
29. Varf�r f�rtrampen I d� de slaktoffer och spisoffer som jag har
p�bjudit i min boning? Och huru kan du �ra dina s�ner mer �n
mig, s� att I g�den eder med det b�sta av var offerg�va som mitt
folk Israel b�r fram?
30. D�rf�r s�ger HERREN, Israels Gud: V�l har jag sagt att ditt och
din faders hus skulle f� g�ra tj�nst inf�r mig ev�rdligen. Men
nu s�ger HERREN: Bort det! Ty dem som �ra mig vill jag ock �ra,
men de som f�rakta mig skola komma p� skam.
>1 Kon. 2,27.
31. Se, dagar skola komma, d� jag skall avhugga din arm och din
faders hus' arm, s� att ingen skall bliva gammal i ditt hus.
32. Och du skall f� se min boning lida n�d, trots allt det goda som
vederfares Israel. Och ingen skall n�gonsin bliva gammal i ditt
eget hus.
33. Dock vill jag icke fr�n mitt altare utrota var man av din slakt,
s� att jag kommer dina �gon att f�rtvina och din sj�l att
f�rsm�kta; men alla som v�xa upp i ditt hus skola d�, n�r de
hava hunnit till manlig �lder.
34. Och tecknet h�rtill skall f�r dig vara det som skall �verg� dina
b�da s�ner Hofni och Pinehas: p� en och samma dag skola de b�da
d�.
>1 Sam. 4,11.
35. Men jag skall l�ta en pr�st uppst� �t mig, som bliver
best�ndande, en som g�r efter vad i mitt hj�rta och min sj�l �r;
�t honom skall jag bygga ett hus som bliver best�ndande, och han
skall g�ra tj�nst inf�r min smorde best�ndigt.
>1 Kon. 2,35. 1 Kr�n. 29,22.
36. Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och
falla ned f�r honom, f�r att f� en silverpenning eller en kaka
br�d; han skall s�ga: 'Anst�ll mig vid n�gon pr�stsyssla, s� att
jag f�r en bit br�d att �ta.'�
*09/03 F�rsta Samuelsboken, 3 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 3 Kapitlet
Herren uppenbarar sig f�r Samuel.
1. S� gjorde nu den unge Samuel tj�nst inf�r HERREN under Eli. Och
HERRENS ord var s�llsynt p� den tiden, profetsyner voro icke
vanliga.
>Ps. 74,9. Klag. 2,9. Am. 8,11.
2. D� nu en g�ng Eli, vilkens �gon hade begynt att bliva skumma, s�
att han icke kunde se, l�g och sov p� sin plats,
>1 Sam. 1,15.
3. innan �nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks� Samuel l�g
och sov, d� h�nde sig i HERRENS tempel, d�r Guds ark stod,
>2 Mos. 27,20 f. 3 Mos. 24,2 f.
4. att HERREN ropade p� Samuel Denne svarade: �H�r �r jag.�
5. D�refter skyndade han till Eli och sade: �H�r �r jag; du ropade
ju p� mig.� Men han svarade: �Jag har icke ropat; g� tillbaka
och l�gg dig.� Och han gick och lade sig.
6. Men HERREN ropade �nnu en g�ng p� Samuel; och Samuel stod upp
och gick till Eli och sade: �H�r �r jag; du ropade ju p� mig.�
Men han svarade: �Jag har icke ropat, min son; g� tillbaka och
l�gg dig.�
7. Samuel hade n�mligen �nnu icke l�rt att k�nna igen HERREN, och
�nnu hade icke n�got HERRENS ord blivit uppenbarat f�r honom.
8. Men HERREN ropade �ter p� Samuel, f�r tredje g�ngen; och han
stod upp och gick till Eli och sade: �H�r �r jag; du ropade ju
p� mig. D� f�rstod Eli att det var HERREN som ropade p�
ynglingen.
9. D�rf�r sade Eli till Samuel: �G� och l�gg dig; och om han vidare
ropar p� dig, s� s�g: 'Tala, HERRE; din tj�nare h�r.� Och Samuel
gick och lade sig p� sin plats.
10. D� kom HERREN och st�llde sig d�r och ropade s�som de f�rra
g�ngerna: �Samuel! Samuel!� Samuel svarade: �Tala, din tj�nare
h�r.�
11. D� sade HERREN till Samuel: �Se, jag skall i Israel g�ra n�got
som kommer att genljuda i b�da �ronen p� var och en som f�r h�ra
det.
>2 Kon. 21,12. Jer. 19,3.
12. P� den dagen skall jag l�ta komma �ver Eli allt vad jag har
uttalat �ver hans hus, det f�rsta till det sista.
>1 Sam. 2,30 f.
13. Ty jag har f�rkunnat f�r honom att jag skall vara domare �ver
hane hus till evig tid, d�rf�r att han har syndat, i det han
visste huru hans s�ner drogo f�rbannelse �ver sig och dock icke
h�ll dem tillbaka.
14. D�rf�r har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis
hus' missg�rning skall icke n�gonsin kunna f�rsonas, vare sig
med slaktoffer eller med n�gon annat offerg�va.�
>3 Mos. 4,8 f.
15. Och Samuel l�g kvar �nda tills morgonen, d� han �ppnade
d�rrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade f�r att omtala
synen for Eli.
16. Men Eli ropade p� Samuel och sade: �Samuel, min son! Denne
svarade: �H�r �r jag.�
17. Han sade: �Vad var det han ta lade till dig? D�lj det icke f�r
mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du d�ljer for mig
n�got enda ord av det han talade till dig.�
18. D� omtalade Samuel f�r honom alltsammans och dolde intet f�r
honom. Och han sade: �Han �r HERREN; han g�re vad honom t�ckes.
19. Men Samuel v�xte upp, och HERREN var med honom och l�t intet av
allt vad han hade talat falla till jorden.
>1 Sam. 2,21 26. Judit 6,9
20. Och hela Israel, fr�n Dan �nda till Beer-Seba, f�rstod att
Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.
>Dom. 20,1. Syr. 46,15
21. Och HERREN fortfor att l�ta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade
sig f�r Samuel i Silo genom HERRENS ord.
22. Och Samuels ord kom till hela Israel.
*09/04 F�rsta Samuelsboken, 4 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 4 Kapitlet
Israels nederlag i striden mot
filist�erna; arken tagen och Elis s�ner
d�dade. Elis d�d. I-Kabod.
1. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och l�grade sig
vid Eben-Haeser, under det filisteerna hade l�grat sig vid
Afek.
>1 Sam. 7,12
2. Filisteerna st�llde d� upp sig i slagordning mot Israel, och
striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av
filisteerna; dessa nedgjorde p� slagf�ltet vid pass fyra tusen
man.
3. N�r folket kom tillbaka till l�gret sade de �ldste i Israel:
�Varf�r har HERREN i dag l�tit oss bliva slagna av filisteerna?
L�t oss h�mta hit till oss fr�n Silo HERRENS f�rbundsark, f�r
att den m� komma och vara ibland oss och fr�lsa ose fr�n v�ra
fienders hand.�
>1 Sam. 14,18.
4. S� s�nde d� folket till Silo, och dc buro d�rifr�n HERREN
Sebaots f�rbundsark, hans som tronar p� keruberna; och Elis b�da
s�ner, Hofni och Pinehas, f�ljde d�rvid med Guds f�rbundsark.
>2 Mos. 25,17 f. 2 Sam. 6,2. Ps. 80,2. 99,1.
5. D� nu HERRENS f�rbundsark kom in i l�gret, hov hela Israel upp
ett stort jubelrop, s� att det d�nade i marken.
6. N�r d� filisteerna h�rde jubelropet, sade de: �Vad betyder detta
stora jubelrop i hebreernas l�ger?� Och de fingo veta att
HERRENS ark hade kommit in i l�gret.
7. D� blevo filisteerna f�rskr�ckta, ty de t�nkte: �Gud har kommit
in i l�gret.� Och de sade: �Ve oss! N�got s�dant har f�rut icke
h�nt.
8. Ve oss! Vem kan r�dda oss fr�n denne v�ldige Guds hand? Det var
denne Gud som slog egyptierna med alla slags pl�gor i �knen.
>2 Mos. 7-10.
9. Men fatten dock mod och varen m�n, I filisteer, s� att I icke
bliven tr�lar �t hebreerna, s�som de hava varit tr�lar �t
eder. Ja, varen m�n och striden.�
>Dom. 13,1. 15,11.
10. S� stridde nu filisteerna, och israeliterna blevo slagna och
flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket
stort: av Israel f�llo trettio tusen man fotfolk.
11. D�rtill blev Guds ark tagen, och Elis b�da s�ner, Hofni och
Pinehas, blevo d�dade.
>1 Sam. 2,34. Ps. 78,61.
12. Och en benjaminit sprang fr�n slagf�ltet och kom till Silo samma
dag, med s�nderrivna kl�der och med jord p� sitt huvud.
>Jos. 7,G. 2 Sam. 1,2.
13. Och n�r han kom dit, satt Eli p� sin stol vid sidan av v�gen och
s�g ut�t, ty hans hj�rta b�vade av oro f�r Guds ark. D� nu
mannen kom in i staden med budskapet, h�jde hela staden upp
klagorop.
14. Och n�r Eli h�rde klagoropet, sade han: �Vad betyder detta
larm?� D� kom mannen skyndsamt dit och ber�ttade det f�r Eli.
15. Men Eli var nittio�tta �r gammal och hans �gon voro starrblinda,
s� att han icke kunde se.
>1 Sam. 3,2. 1 Kon. 14,4;
16. Och mannen sade till Eli: �Jag �r den som har kommit fr�n
slagf�ltet; jag har i dag flytt ifr�n slagf�ltet.� D� sade han:
�Huru har det g�tt, min son?�
17. Budb�raren svarade och sade: �Israel har flytt f�r filisteerna,
mycket folk har ocks� stupat; dina b�da s�ner, Hofni och
Pinehas, �ro ock d�da, och d�rtill har Guds ark blivit tagen.�
18. N�r han n�mnde om Guds ark, f�ll Eli bakl�nges av stolen vid
sidan av porten och br�t nacken av sig och dog; ty mannen var
gammal och tung. Han hade d� varit domare i Israel i fyrtio �r.
19. Och n�r hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och
n�ra att f�da, fick h�ra ryktet om att Guds ark var tagen, och
att hennes sv�rfader och hennes man voro d�da, sj�nk hon ned och
f�dde sitt barn, ty f�dslov�ndorna kommo �ver henne.
20. Och n�r hon d� h�ll p� att d�, sade kvinnorna som stodo omkring
henne: �Frukta icke; du har f�tt en son.� Men hon svarade intet
och aktade icke d�rp�.
>1 Mos. 35,17.
21. Och hon kallade gossen I-Kabod[1], och sade: �H�rligheten �r
borta fr�n Israel.� D�rmed syftade hon p� att Guds ark var
tagen, s� ock p� sin sv�rfader och sin man.
22. Hon sade: �H�rligheten �r borta fr�n Israel�, eftersom Guds ark
var tagen.
[1] Namnet kan �vers�ttas med utan h�rlighet
*09/05 F�rsta Samuelsboken, 5 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 5 Kapitlet
Herrens ark i Dagons tempel. Filist�erna
hems�kta av Herrens hand.
1. N�r filisteerna hade tagit Guds ark, f�rde de den fr�n
Eben-Haeser till Asdod.
2. D�r togo filisteerna Guds ark och f�rde in den i Dagons tempel
och st�llde den bredvid Dagon.
>Dom. 16,23.
3. Men n�r asdoditerna bittida dagen d�refter kommo dit, fingo de
se Dagon ligga framstupa p� jorden framf�r HERRENS ark. D� togo
de Dagon och satte honom upp igen p� hans plats.
4. Men n�r de dagen d�refter �ter kommo dit bittida om morgonen,
fingo de �nyo se Dagon ligga framstupa p� jorden framf�r HERRENS
ark; och Dagons huvud och hans b�da h�nder l�go avslagna p�
tr�skeln, allenast fiskdelen[1] satt kvar p� honom.
5. I Asdod trampar d�rf�r �nnu i dag ingen p� Dagons tr�skel,
varken n�gon av Dagons pr�ster, ej heller n�gon annan som g�r in
i Dagons tempel.
6. Och HERRENS hand var tung �ver asdoditerna; han anst�llde
f�r�delse bland dem, i det han slog dem med b�lder, s�v�l i
Asdod som inom tillh�rande omr�den.
7. D� nu inv�narna i Asdod s�go att s� skedde, sade de: �Israels
Guds ark f�r icke stanna hos oss, ty hans hand vilar h�rt p� oss
och p� v�r gud Dagon.�
8. Och de s�nde bud och l�to f�rsamla till sig alla filisteernas
h�vdingar och sade: �Vad skola vi g�ra med Israels Guds ark?� De
svarade: �Israels Guds ark m� flyttas till Gat.� D� flyttade de
Israels Guds ark dit.
9. Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en
mycket stor f�rvirring i staden; han slog inv�narna i staden,
b�de sm� och stora, s� att b�lder slogo upp p� dem.
10. D� s�nde de Guds ark till Ekron. Men n�r Guds ark kom till
Ekron, ropade ekroniterna: �De hava flyttat Israels Guds ark
till oss f�r att d�da oss och v�rt folk.�
11. Och de s�nde bud och l�to f�r samla alla filisteernas h�vdingar
och sade: �S�nden bort Israels Guds ark, s� att den f�r komma
tillbaka till sin plats igen och icke d�dar oss och v�rt folk.�
Ty en d�dlig f�rvirring hade uppst�tt i hela staden; Guds hand
l�g mycket tung p� den.
12. De av inv�narna som icke dogo blevo slagna med b�lder; och ropet
fr�n staden steg upp mot himmelen.
[1] Se Dagon i Ordf�rkl.
*09/06 F�rsta Samuelsboken, 6 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 6 Kapitlet
Herrens ark f�res tillbaka till Israels
land.
1. Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisteernas land i sju
m�nader,
2. tillkallade filisteerna sina pr�ster och sp�m�n och sade: �Vad
skola vi g�ra med HERRENS ark? L�ten oss veta p� vilket s�tt vi
skola s�nda den till dess plats igen.�
3. De svarade: �Om I viljen s�nda bort Israels Guds ark, skolen I
icke s�nda bort den utan sk�nker; I m�sten giva �t honom ett
skuldoffer. D� skolen I bliva botade, och det skall d� ocks�
bliva eder kunnigt varf�r hans hand icke drager sig tillbaka
fr�n eder.�
4. D� fr�gade de: �Vad f�r ett skuldoffer skola vi giva �t honom?�
De svarade: �Fem b�lder av guld och fem jordr�ttor av guld, lika
m�nga som filisteernas h�vdingar; ty en och samma hems�kelse har
tr�ffat alla, ocks� edra h�vdingar.
5. I skolen gora avbildningar av edra b�lder och avbildningar av
jordr�ttorna som f�rd�rva edert land; given s� �ra �t Israels
Gud. Kanh�nda tager han d� bort sin tunga hand fr�n eder, s� ock
fr�n eder gud och fr�n edert land.
>1 Sam. 5,6.
6. Varf�r tillsluten I edra hj�rtan, s�som egyptierna och Farao
tillsl�to sina hj�rtan? M�ste icke dessa, sedan han hade utf�rt
stora g�rningar bland dem, sl�ppa israeliterna, s� att de fingo
g�?
>1 Mos 7,13, 22. 8,15. 12,29 f.
7. S� g�ren eder nu en ny vagn, och tagen tv� kor som giva di, och
som icke hava burit n�got ok, och sp�nnen korna f�r vagnen, men
skiljen deras kalvar ifr�n dem och l�ten dem stanna hemma.
8. Tagen s� HERRENS ark och s�tten den p� vagnen, och l�ggen de
gyllene klenoder I given honom s�som skuldoffer ned i ett skrin
vid sidan av den, och l�ten den s� g� �stad.
9. Sedan skolen I se efter: om den tager v�gen till sitt land, upp
mot Bet-Semes, s� var det han som gjorde oss allt detta stora
onda; men om s� icke sker, d� veta vi att det icke var hans hand
som hems�kte oss. Detta har d� tr�ffat oss allenast av en
h�ndelse.�
10. M�nnen gjorde s�; de togo tv� kor som g�vo di och sp�nde dem f�r
vagnen; men deras kalvar beh�llo de hemma.
11. Och de satte HERRENS ark p� vagnen, d�rtill ock skrinet med
jordr�ttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.
12. Och korna gingo raka v�gen fram �t Bet-Semes till; de h�llo
alltj�mt samma str�t och gingo d�r r�mande, utan att vika av
vare sig till h�ger eller till v�nster. Och filisteernas
h�vdingar gingo efter dem �nda till Bet-Semes' omr�de.
13. Men betsemesiterna h�llo p� med vetesk�rd i dalen. N�r de nu
lyfte upp sina �gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d�
de s�go den.
14. Men n�r vagnen kom till betsemesiten Josuas �ker, stannade den
d�r; och d�r l�g en stor sten. D� h�ggo de s�nder tr�virket p�
vagnen och offrade korna till br�nnoffer �t HERREN.
15. Leviterna hade n�mligen lyft ned HERRENS ark j�mte skrinet som
stod d�rbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade
satt detta p� den stora stenen. Sedan offrade inv�narna i
Bet-Semes p� den dagen br�nnoffer och slaktoffer �t HERREN.
16. Och n�r filisteernas fem h�vdingar hade sett detta, v�nde de
samma dag tillbaka till Ekron.
17. De svulster av guld som filisteerna g�vo s�som skuldoffer �t
HERREN utgjorde: f�r Asdod en, f�r Gasa en, f�r Askelon en, f�r
Gat en, f�r Ekron en.
18. Men jordr�ttorna av guld voro lika m�nga som filisteernas alla
st�der under de fem h�vdingarna, varvid medr�knas b�de bef�sta
st�der och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p�
vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar �nnu i dag,
p� betsemesiten Josuas �ker.
19. Av inv�narna i Bet-Semes blevo ock m�nga slagna, d�rf�r att de
hade sett p� HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,
femtio tusen man. Och folket s�rjde d�r�ver att HERREN hade
slagit s� m�nga bland folket.
>4 Mos. 4,6 f., 20.
20. Och inv�narna i Bet-Semes sade: �Vem kan best� inf�r HERREN,
denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifr�n oss?�
21. Och de skickade s�ndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och
l�to s�ga: �Filisteerna hava s�nt tillbaka HERRENS ark; kommen
hitned och h�mten den upp till eder.
*09/07 F�rsta Samuelsboken, 7 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 7 Kapitlet
Arken i Kirjat-Jearim. Vatten�sningen i
Mispa. Seger �ver filist�erna. Samuel
s�som domare.
1. D� kommo Kirjat-Jearims m�n och h�mtade HERRENS ark ditupp och
f�rde den in i Abinadabs hus p� h�jden. Och hans son Eleasar
helgade de till att hava v�rden om HERRENS ark.
>2 Sam. 6,4.
2. Och fr�n den dag d� arken fick sin plats i Kirjat-Jearim f�rfl�t
en l�ng tid: tjugu �r f�rgingo; och hela Israels hus suckade nu
efter HERREN.
3. Men Samuel sade till hela Israels hus: �Om I av allt edert
hj�rta viljen v�nda om till HERREN, s� skaffen bort ifr�n eder
de fr�mmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hj�rtan
till HERREN och tj�nen honom allena, s� skall han r�dda eder
ifr�n filisteernas hand.�
>1 Mos. 35,2. 5 Mos. 6,4 f. Jos. 24,23. Matt. 4,10. Luk. 4,8.
4. D� skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och
tj�nade HERREN allena.
>Dom. 10,16.
5. Och Samuel sade: �F�rsamlen hela Israel i Mispa, s� vill jag d�r
bedja till HERREN f�r eder.�
>Dom. 20,1. 1 Sam. 10,l7.
6. D� f�rsamlade de sig i Mispa och �ste upp vatten och g�to ut det
in. f�r HERREN och fastade den dagen; och de sade d�r: �Vi hava
syndat mot HERREN.� Och Samuel d�mde Israels barn i Mispa.
>Klag.2,19.
7. Men n�r filisteerna h�rde att Israels barn hade f�rsamlat sig i
Mispa, drogo filisteernas h�vdingar ditupp mot Israel. D�
Israels barn h�rde detta, blevo de f�rskr�ckta f�r filisteerna.
8. Och Israels barn sade till Samuel: �H�r icke upp att ropa f�r
oss till HERREN, v�r Gud, att han m� fr�lsa oss ifr�n
filisteernas hand.�
>Syr. 46,16.
9. D� tog Samuel ett dilamm och offrade det s�som ett heloffer,
till br�nnoffer �t HERREN; och Samuel ropade till HERREN f�r
Israel, och HERREN b�nh�rde honom.
10. Under det att Samuel offrade br�nnoffret, ryckte n�mligen
filisteerna fram till strid mot Israel; men HERREN l�t ett
starkt tord�n dundra �ver filisteerna p� den dagen och
f�rvirrade dem, s� att de blevo slagna av Israel.
>Jos. 1O,10. 1 Sam. 2,10. 2 Sam. 22,14.
11. Och Israels m�n drogo ut fr�n Mispa och f�rf�ljde filisteerna
och nedgjorde dem, under det att de f�rf�ljde dem �nda till
trakten nedanf�r Bet-Kar.
12. D� tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav
den namnet Eben-Haeser[1], i det ban sade: �Allt h�rintill har
HERREN hj�lpt oss.�
>1 Sam. 4,2.
13. S� blevo filisteerna kuvade och kommo icke mer in i Israels land
Och HERRENS hand var emot filisteerna, s� l�nge Samuel levde.
14. Och de st�der som filisteerna hade tagit fr�n Israel kommo
tillbaka till Israel, allasammans, fr�n Ekron �nda till Gat; och
det tillh�rande omr�det tog Israel ocks� igen ifr�n
filisteerna. Och mellan Israel och amoreerna blev fred.
15. Och Samuel var domare i Israel, s� l�nge han levde.
16. Vart �r f�rdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och
han d�mde Israel p� alla dessa platser.
17. Sedan pl�gade han v�nda tillbaka till Rama, ty d�r var hans hem,
och d�r d�mde han eljest Israel d�r byggde han ock ett altare �t
HERREN.
[1] D. �. hj�lpstenen.
*09/08 F�rsta Samuelsboken, 8 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 8 Kapitlet
Samuels s�ner. Israels barns �nskan att
f� en konung.
1. Men n�r Samuel blev gammal, satte han sina s�ner till domare
�ver Israel
2. Hans f�rstf�dde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade
sitt domars�te i Beer-Seba.
>1 Kr�n. 6,28.
3. Men hans s�ner vandrade icke p� hans v�g, utan veko av d�rifr�n
och s�kte or�tt vinning; de togo mutor och vr�ngde r�tten.
>2 Mos. 23,8. 5 Mos. 16,19. 24,17.
4. D� f�rsamlade sig alla de �ldste i Israel och kommo till Samuel
i Rama.
>1 Sam. 7,17.
5. Och de sade till honom: �Du �r ju nu gammal, och dina s�ner
vandra icke p� dina v�gar. S� s�tt nu en konung �ver oss till
att d�ma oss, s�som alla andra folk hava.�
>5 Mos. 17,14 f. Hos. 13,10 f. Apg. 13,21.
6. Men det misshagade Samuel, detta att de sade d�: �Giv oss en
konung, for att han m� d�ma oss.� Och Samuel bad till HERREN.
>1 Sam. 12,l7.
7. D� sade HERREN till Samuel �Lyssna till folkets ord, och g�r
allt vad de beg�ra av dig; ty det ar icke dig de hava f�rkastat,
nej, mig hava de f�rkastat, i det de icke vilja att jag skall
vara konung �ver dem.
>1 Sam. 10,l9. Hos. 8,4.
8. S�som de alltid hava gjort, fr�n den dag d� jag f�rde dem upp ur
Egypten �nda till denna dag, i det att de hava �vergivit mig och
tj�nat andra gudar, s� g�ra de nu ock mot dig.
9. S� lyssna nu till deras ord. Dock m� du h�gtidligt varna dem och
f�rkunna f�r dem den konungs r�tt, som kommer att regera �ver
dem.�
>5 Mos. 17,14 f.
10. Och Samuel sade till folket, som hade beg�rt en konung av honom,
allt vad HERREN hade talat.
11. Han sade: �Detta bliver den konungs r�tt, som kommer att regera
�ver eder: Edra s�ner skall han taga och skall s�tta dem p� sina
vagnar och h�star, till sin tj�nst, eller ock skola de n�dgas
l�pa framf�r hans vagnar.
>2 Sam. 15,1.
12. Andra av dem skall han taga och s�tta till sina �ver- och
underh�vitsm�n, och andra skola n�dgas pl�ja hans �kerjord och
inb�rga hans sk�rd och f�rf�rdiga hans krigsredskap och hans
vagnsredsk�p.
13. Edra d�ttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och
bagerskor.
14. Edra b�sta �krar, ving�rdar och olivplanteringar skall han taga
och skall giva dem �t sina tj�nare;
15. och han skall taga tionde av edra s�desf�lt och edra ving�rdar
och giva �t sina hovm�n och tj�nare.
16. D�rtill skall han taga edra tj�nare och edra tj�narinnor och
edra b�sta ynglingar, s� ock edra �snor, och bruka dem f�r sitt
behov.
17. Av eder sm�boskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans
tr�lar.
18. N�r I d� ropen om hj�lp f�r dem konungs skull som I sj�lva haven
utvalt �t eder, d� skall HERREN icke svara eder.
19. Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: �Nej,
en konung m�ste vi hava �ver oss.�
20. Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som
d�mer oss, och som drager ut i spetsen f�r oss till att f�ra
v�ra krig.�
21. D� nu Samuel h�rde allt detta som folket sade, framf�rde han det
till HERREN.
22. Men HERREN sade till Samuel: �Lyssna till deras ord, ooh s�tt en
konung �ver dem.� D� sade Samuel till Israels m�n: �G�n hem, var
och en till sin stad.�
*09/09 F�rsta Samuelsboken, 9 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 9 Kapitlet
Saul utses av Herren till konung genom
Samuel.
1. I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
ooh han var en rik man.
>1 Sam. 14,61.
2. Han hade en son som hette Saul, en st�tlig och fager man; bland
Israels barn fanns ingen man som var fagrare �n han; han var
huvudet h�gre �n allt folket.
3. Nu hade Kis', Sauls faders, �sninnor kommit bort f�r honom;
d�rf�r sade Kis till sin son Saul: �Tag med dig en av tj�narna
och st� upp och g� �stad och s�k efter �sninnorna.�
4. D� gick han genom Efraims bergsbygd och d�refter genom
Salisalandet; men de funno dem icke. S� gingo de genom
Saalimslandet, men d�r voro de icke; sedan gick han genom
Benjamins land, men de funno dem icke heller d�r.
5. N�r de s� hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tj�naren
som han hade med sig: �Kom, l�t oss g� hem igen; min fader kunde
eljest, st�llet f�r att t�nka p� �sninnorna, bliva orolig f�r
v�r skull.�
6. Men han svarade honom: �Se, i denna stad finnes en gudsman; han
�r en ansedd man; allt vad han s�ger, det sker. L�t oss nu g�
dit; m�h�nda kan han s�ga oss n�got om den f�rd vi hava
f�retagit oss.�
7. D� sade Saul till sin tj�nare: �Men om vi g� dit, vad skola vi
d� taga med oss �t mannen? Br�det �r ju slut i v�ra r�nslar, och
vi hava icke heller n�gon annan g�va att taga med oss �t
gudsmannen. Eller vad hava vi v�l?�
>1 Kon. 14,3. 2 Kon. 4,42.
8. Tj�naren svarade Saul �nnu en g�ng och sade: �Se, h�r har jag i
min �go en fj�rdedels sikel silver; den vill jag giva �t
gudsmannen, f�r att han m� s�ga oss vilken v�g vi b�ra g�.�
9. (Fordom sade man s� i Israel, n�r man gick f�r att fr�ga Gud:
�Kom, l�t oss g� till siaren.� Ty den som man nu kallar profet
kallade man fordom siare.)
>4 Mos. 12,6.
10. Saul sade till sin tj�nare: �Ditt f�rslag �r gott; kom, l�t oss
g�.� S� gingo de till staden d�r gudsmannen fanns.
11. N�r de nu gingo uppf�r h�jden d�r staden l�g, tr�ffade de n�gra
flickor som hade g�tt ut f�r att h�mta vatten; dem fr�gade de:
��r siaren h�r?�
12. De svarade dem och sade: �Ja, helt n�ra. Skynda dig nu, ty han
har i dag kommit till staden; folket firar n�mligen i dag en
offerfest p� offerh�jden.
13. Om I nu g�n in i staden, tr�ffen I honom, innan han g�r upp p�
h�jden till m�ltiden, ty folket �ter icke, f�rr�n han
kommer. Han skall v�lsigna offret; f�rst sedan begynna de
inbjudna att �ta. G�n d�rf�r nu ditupp, ty just nu kunnen I
tr�ffa honom.�
14. S� gingo de upp till staden. Och just n�r de kommo in i staden,
m�tte de Samuel, som var stadd p� v�g upp till offerh�jden.
15. Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat f�r Samuel och
sagt:
16. �I morgon vid denna tid skall jag s�nda till dig en man fr�n
Benjamins land, och honom skall du sm�rja till furste �ver mitt
folk Israel; han skall fr�lsa mitt folk ifr�n filisteernas
hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
kommit till mig.�
>2 Mos. 3,9.
17. N�r nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
�Se d�r �r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
styra mitt folk.�
18. Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: �S�g mig var
siaren bor.�
19. Samuel svarade Saul och sade: �Jag �r siaren. G� f�re mig upp p�
offerh�jden, ty I skolen �ta d�r med mig i dag. Men i morgon
vill jag l�ta dig g�; och om allt vad du har p� hj�rtat vill jag
giva dig besked.
20. Och vad ang�r �sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
f�r dig, skall du icke bekymra dig f�r dem, ty de �ro
�terfunna. Vem tillh�r f�r �vrigt allt vad h�rligt �r i Israel,
om icke dig och hela din faders hus?�
21. Saul svarade ooh sade: �Jag �r ju en benjaminit, fr�n en av de
minsta stammarna i Israel, och min sl�kt �r ju den ringaste
bland alla sl�kter i Benjamins stammar. Varf�r talar du d� till
mig p� det s�ttet?�
22. Men Samuel tog Saul och hans tj�nare och f�rde dem upp i salen
och gav dem plats �verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
trettio m�n.
23. Och Samuel sade till kocken: �Giv hit det stycke som jag gav
dig, och som jag sade att du skulle f�rvara hos dig.�
24. D� tog kocken fram l�rstycket med vad d�rtill h�rde, och satte
det fram f�r Saul; och Samuel sade: �Se, h�r s�ttes nu fram f�r
dig det som har blivit sparat; �t d�rav. Ty just f�r denna stund
blev det undanlagt �t dig, d� n�r jag sade att jag hade inbjudit
folket.� S� �t Saul den dagen med Samuel.
25. D�refter gingo de ned fr�n offerh�jden och in i staden. Sedan
samtalade han med Saul uppe p� taket.
26. Men bittida f�ljande dag, n�r morgonrodnaden gick upp, ropade
Samuel upp�t taket till Saul och sade: �St� upp, s� vill jag
ledsaga dig till v�gs.� D� stod Saul upp, och de gingo b�da
�stad, han och Samuel.
>5 Mos. 22,8.
27. N�r de s� voro p� v�g ned mot �ndan av staden, sade Samuel till
Saul: �S�g till tj�naren att han skall g� f�re oss� -- och han
fick g� -- �men du sj�lv m� nu stanna h�r, s� vill jag l�ta dig
h�ra vad Gud har talat.�
*09/10 F�rsta Samuelsboken, 10 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 10 Kapitlet
Saul smord till konung av Samuel.
Konungavalet i Mispa.
1. Och Samuel tog sin oljeflaska och g�t olja p� hans huvud och
kysste honom och sade: �Se, HERREN har smort dig till furste
�ver sin arvedel.
>5 Mos. 9,26. 32,9.
2. N�r du nu g�r ifr�n mig, skall du invid Rakels grav, vid
Benjamins gr�ns, vid Selsa, tr�ffa tv� m�n; dessa skola s�ga
till dig: '�sninnorna som du gick �stad att s�ka �ro �terfunna;
din fader t�nker d�rf�r icke mer p� �sninnorna, men han �r
orolig f�r eder skull och s�ger: Vad skall jag g�ra f�r att
finna min son?'
>1 Mos. 35,19. 1 Sam. 9,5.
3. Och n�r du har g�tt d�rifr�n ett stycke fram och kommit till
Tabors terebint skall du d�r m�ta tre m�n som �ro p� v�g upp
till Gud i Betel. En b�r tre killingar, en bar tre br�dkakor,
och en b�r en vinl�gel.
4. Dessa skola h�lsa dig och giv dig tv� br�d, ooh du skall taga
emot vad de giva.
5. Sedan kommer du till Guds Gibea, d�r filisteernas fogdar
�ro. Och n�r du kommer dit in i staden, skall du tr�ffa p� en
skara profeter, som komma ned fr�n offerh�jden d�r, med
psaltare, puka, fl�jt och harpa f�re sig, under det att de
sj�lva �ro i profetisk h�nryckning.
6. Och HERRENS Ande skall komma �ver dig, sa att ocks� du fattas av
h�nryckning likasom de; och du skall d� bliva f�rvandlad till en
annan m�nniska.
7. N�r du nu ser att dessa tecken intr�ffa, d� m� du g�ra vad
tillf�llet giver vid handen, ty Gud �r med dig.
8. Sedan m� du g� ned f�re mig till Gilgal, s� skall jag komma
ditned till dig, f�r att offra br�nnoffer och tackoffer; sju
dagar skall du v�nta till dess jag kommer till dig och f�rkunnar
f�r dig vad du skall g�ra.
>1 Sam. 13,8.
9. I det han nu v�nde sig om f�r att g� ifr�n Samuel, f�rvandlade
Gud hans sinne och gav honom ett annat hj�rta; och alla dessa
tecken intr�ffade samma dag.
10. N�r de kommo till Gibea, m�tte bonom d�r en skara profeter; d�
kom Guds Ande �ver honom, s� att han, mitt ibland dem, sj�lv
fattades av profetisk h�nryckning.
11. D� nu alla som f�rut kande honom fingo se honom vara i
h�nryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: �Vad
har skett med Kis' son? �r ock Saul bland profeterna?�
12. Men en av m�nnen d�rifr�n svarade och sade: �Vem �r d� dessas
fader?� -- H�rav uppkom ordspr�ket: ��r ock Saul bland
profeterna?�
>1 Sam. 19,24.
13. Men n�r hans profetiska h�nryckning hade upph�rt, gick han upp
p� offerh�jden.
14. D� fr�gade Sauls farbroder honom och hans tj�nare: �Var haven I
varit?� Han svarade: �Borta f�r att s�ka �sninnorna. Men nar vi
s�go att de ingenst�des voro att finna, gingo vi till Samuel.�
>1 Sam. 14,50.
15. D� sade Sauls farbroder: �Tala om for mig vad Samuel sade till
eder.�
16. Saul svarade sin farbroder: �Han omtalade f�r oss att �sninnorna
voro �terfunna.� Men vad Samuel hade sagt om konungad�met
omtalade han icke f�r honom.
17. D�refter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
18. Och han sade till Israels barn: �S� s�ger HERREN, Israels Gud:
Jag har f�rt Israel upp ur Egypten, ooh jag r�ddade eder icke
allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungad�men
som f�rtryckt eder.
19. Men nu haven I f�rkastat eder Gud, som sj�lv fr�lste eder ur
alla edra olyckor och tr�ngm�l, och haven sagt till honom: 'S�tt
en konung �ver oss.' S� tr�den nu fram inf�r HERREN efter edra
stammar och edra �tter.�
>1 Sam. 8,7,19 f. l2,12.
20. D�rp� l�t Samuel alla Israels stammar g� fram; d� tr�ffades
Benjamin stam av lotten.
>Jos. 7,14.
21. N�r han sedan l�t Benjamins stam g� fram efter dess sl�kter,
tr�ffade Matris sl�kt av lotten; d�rp� tr�ffades Saul, Kis' son,
av lotten, men n�r de d� s�kte efter honom, stod han icke att
finna.
22. D� fr�gade de HERREN �nnu en g�ng: �Har n�gon mer kommit hit?
HERREN svarade: �Han har g�mt sig bland trossen.�
23. D� skyndade de dit och h�mtad honom d�rifr�n, och n�r han nu
tr�dde fram bland folket, var han huvudet h�gre �n allt folket.
>1 Sam. 9,2.
24. Och Samuel sade till allt folket: �H�r sen I nu den som HERREN
har utvalt; ingen �r honom lik bland allt folket.� D� jublade
allt folket och ropade: �Leve konungen!�
>1 Kon. 1,25,39 2 Kon. 11,12.
25. Och Samuel kungjorde f�r folket konungad�mets r�tt och tecknade
upp den i en bok och lade ned den inf�r HERREN. Sedan l�t Samuel
allt folket g� hem, var och en till sitt.
>5 Mos. 17,14 f. 1 Sam. 8,11 f.
26. Ocks� Saul gick hem till Gibea; och honom f�ljde en h�rskara av
m�n vilkas hj�rtan Gud hade r�rt.
27. Men n�gra onda m�n sade: �Vad hj�lp skulle denne kunna giva
oss?� Och de f�raktade honom och buro icke fram sk�nker till
honom. Men han l�tsade som om han icke m�rkte det.
>2 Kr�n. 17,5.
*09/11 F�rsta Samuelsboken, 11 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 11 Kapitlet
Saul besegrar ammoniterna. Han f�r sitt
konungad�me f�rnyat.
1. Och ammoniten Nahas drog upp och bel�grade Jabes i Gilead. D�
sade alla m�n i Jabes till Nahas: �Slut f�rdrag med oss, s�
vilja vi bliva dig underd�niga.�
2. Men ammoniten Nahas svarade dem: �P� det villkoret vill jag
sluta f�rdrag med eder, att jag f�r sticka ut h�gra �gat p� eder
alla och d�rmed tillfoga hela Israel sm�lek.�
3. De aldste i Jabes sade till honom: �Giv oss sju dagars uppskov,
s� att vi kunna skicka s�ndebud �ver hela Israels land; om d�
ingen vill hj�lpa oss, s� skola vi giva oss �t dig.�
4. S� kommo nu s�ndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta f�r
folket. D� brast allt folket ut i gr�t.
5. Men just d� kom Saul g�ende bakom sina oxar fr�n �kern. Och Saul
fr�gade: �Vad fattas folket, eftersom de gr�ta?� Och de
f�rt�ljde f�r honom vad mannen fr�n Jabes hade sagt.
6. D� kom Guds Ande �ver Saul, n�r han h�rde detta, och hans vrede
uppt�ndes h�geligen.
>Dom. 14,6. 1 Sam. 10,10
7. Och han tog ett par oxar och styckade dem och s�nde styckena
omkring �ver hela Israels land med s�ndebuden och l�t s�ga: �Den
som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s�
g�ras.� D� f�ll en f�rskr�ckelse ifr�n HERREN �ver folket, s�
att de drogo ut s�som en man.
>Dom. 20,1.
8. Och han m�nstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d� tre
hundra tusen, och Juda m�n trettio tusen.
9. Och de sade till s�ndebuden som hade kommit: �S� skolen I s�ga
till m�nnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f� hj�lp, n�r
solen br�nner som hetast.� Och s�ndebuden kommo och f�rkunnade
detta f�r m�nnen i Jabes; och dessa blevo glada d�r�ver.
10. Nu l�to m�nnen i Jabes s�ga: �I morgon vilja vi giva oss �t
eder, och I m�n d� g�ra med oss vadhelst I finnen f�r gott.�
11. Dagen d�refter f�rdelade Saul folket i tre hopar; och de tr�ngde
in i l�gret vid morgonv�kten och nedgjorde ammoniterna, ooh
upph�rde f�rst n�r det var som hetast p� dagen. Och de som kommo
undan blevo s� kringspridda, att icke tv� av dem kommo undan
tillsammaus.
12. D� sade folket till Samuel: �Vilka voro de som sade: 'Skulle
Saul bliva konung �ver oss!' Given hit dessa m�n, s� att vi f�
d�da dem.�
>1 Sam. 10,27.
13. Men Saul sade: �P� denna dag skall ingen d�das, ty i dag har
HERREN givit seger �t Israel.�
>2 Sam. 19,22.
14. Och Samuel sade till folket: �Kom, l�t oss g� till Gilgal och
d�r f�rnya konungad�met.�
15. D� gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung d�r,
inf�r HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade d�r tackoffer
inf�r HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels m�n voro d�r
uppfyllda av gl�dje.
*09/12 F�rsta Samuelsboken, 12 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 12 Kapitlet
Samuel avl�gger r�kenskap f�r sin
f�rvaltning och talar till folket.
1. Och Samuel sade till hela Israel: �Se, jag har lyssnat till edra
ord och gjort allt vad I haven beg�rt av mig; jag har satt en
konung �ver eder.
>1 Sam 8,7,22.
2. Nu �r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d� jag �r
gammal och gr�; I haven ju redan mina s�ner ibland
eder. Hittills �r det jag som har varit eder ledare, fr�n min
ungdom �nda till denna dag.
3. Se har st�r jag, vittnen nu mot mig inf�r HERREN och inf�r hans
smorde. Har jag tagit n�gons oxe, eller har jag tagit n�gons
�sna? Har jag f�rtryckt n�gon eller �vat v�ld mot n�gon? Har
jag tagit mutor av n�gon, f�r att jag skulle se genom fingrarna
med honom? Jag vill d� giva eder ers�ttning d�rf�r.�
>Syr. 46,19. Apg. 20,33.
4. De svarade: �Du har icke f�rtryckt oss, du har icke �vat v�ld
mot oss; och fr�n ingen m�nniska har du tagit n�got.�
5. D� sade han till dem: �HERREN vare vittne mot -- eder, och hans
smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit n�got
i min hand.� De svarade: �Ja, vare det s�.�
6. Samuel sade till folket: �Ja, HERREN vare vittne, han som l�t
Mose och Aron uppst� och f�rde edra f�der upp ur Egyptens land.
7. S� tr�den nu fram, f�r att jag m� g� till r�tta med eder inf�r
HERREN ang�ende allt gott som HERREN i sin r�ttf�rdighet har
gjort mot eder och mot edra f�der.
8. N�r Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra f�der till
HERREN, och HERREN s�nde Mose och Aron, som f�rde edra f�der ut
ur Egypten och l�to dem bos�tta sig h�r i landet.
>1 Mos. 46,6. 2 Mos. 2,23 f. 3,9 f. 4,14f. Jos.24,5.
9. Men n�r de gl�mde HERREN, sin Gud, s�lde han dem i Siseras hand,
h�rh�vitsmannens i Hasor, och i filisteernas hand och i Moabs
konungs hand, och dessa stridde mot dem.
>Dom. 3,12 f.4,1 f. 10,6 f. 13,1. Ps. 44,13.
10. Men d� ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava
�vergivit HERREN oah tj�nat Baalerna och Astarterna; men r�dda
oss nu fr�n v�ra fienders hand, s� vilja vi tj�na dig.'
>Dom. 10,10.
11. D� s�nde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och
r�ddade eder fr�n edra fienders hand runt omkring, s� att I
fingen bo i trygghet.
>Dom. 6,11 f. 11,1 f. 1 Sam. 7,5 f., 7 f.
12. Men n�r I s�gen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder,
saden I till mig: 'Nej, en konung m�ste regera �ver oss', fast�n
det �r HERREN, eder Gud, som �r eder konung.
>1 Sam. 8,5 f., 19 f.
13. Och se, h�r �r nu den konung I haven utvalt, den som I haven
beg�rt; se, HERREN har satt en konung �ver eder.
>1 Sam. 10,19.
14. Allenast man I nu frukta HERREN och tj�na honom och h�ra hans
r�st och icke vara genstr�viga mot HERRENS befallning. Ja, b�de
I och den konung som regerar �ver eder m�n f�lja HERREN, eder
Gud.
15. Men om I icke h�ren HERRENS r�st, utan �ren genstr�viga mot
HERRENS befallning, d� skall HERRENS hand drabba eder likasom
edra f�der.
16. Tr�den nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall g�ra
inf�r edra �gon.
17. Nu �r ju tiden f�r vetesk�rden; men jag vill ropa till HERREN
att han m� l�ta det dundra och regna. S� skolen I m�rka och se
huru mycket ont I haven gjort i HERRENS �gon genom eder beg�ran
att f� en konung.�
>1 Sam. 8,6.
18. Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN l�t det dundra och
regna p� den dagen. D� betogs allt folket av stor fruktan f�r
HERREN och f�r Samuel.
19. Och allt folket sade till Samuel: �Bed f�r dina tj�nare till
HERREN, din Gud, att vi icke m� d�, eftersom vi till alla v�ra
andra synder ock hava lagt det onda att vi hava beg�rt att f� en
konung.�
20. Samuel sade till folket: �Frukten icke. V�l haven I gjort allt
detta onda; men viken nu blott icke av ifr�n HERREN, utan tj�nen
HERREN av allt edert hj�rta.
>5 Mos. 6,3.
21. Viken icke av; ty d� f�ljen I tomma avgudar, som varken kunna
hj�lpa eller r�dda, eftersom de �ro allenast tomhet.
>Jess. 44,9 f.
22. Ty HERREN skall icke f�rskjuta sitt folk, f�r sitt stora namns
skull, eftersom HERREN har behagat att g�ra eder till sitt
folk.
>Ps. 100,3.
23. Vare det ock fj�rran ifr�n mig att jag skulle s� synda mot
HERREN, att jag upph�rde att bedja f�r eder! Jag vill fastmer
l�ra eder den goda och r�tta v�gen.
24. Allenast frukten HERREN och tj�nen honom troget av allt edert
hj�rta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
25. Men om I g�ren vad ont �r, s� skolen b�de I och eder konung
f�rg�s.�
*09/13 F�rsta Samuelsboken, 13 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 13 Kapitlet
Kriget mot filist�erna. Sauls
egenm�ktiga offer. Israels betryck.
1. Saul hade varit konung ett �r, och n�r han nu regerade �ver
Israel p� andra �ret,
2. utvalde han �t sig tre tusen m�n ur Israel. Av dessa hade Saul
sj�lv hos sig tv� tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett
tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det �vriga
folket hade han l�tit g� hem, var och en till sin hydda.
3. Och Jonatan dr�pte filisteerna fogde i Geba; och filisteerna
fingo h�ra det. Men Saul l�t st�ta i basun �ver hela landet och
s�ga: �Detta m� hebreerna h�ra.�
4. S� fick hela Israel h�ra omtalas att Saul hade dr�pt
filisteernas fogde, och att Israel d�rigenom hade blivit
f�rhatligt f�r filisteerna. Och folket b�dades upp att f�lja
Saul till Gilgal.
5. Under tiden hade filisteerna f�rsamlat sig f�r att strida mot
Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk
s� talrikt som sanden p� havets strand; och de drogo upp och
l�grade sig vid Mikmas, �ster om Bet-Aven.
6. D� nu israeliterna s�go sig vara i n�d, i det att folket sv�rt
ansattes, g�mde sig folket i grottor, i skogssn�r och bland
klippor, i fasta valv och i gropar.
7. Och somliga av hebreerna gingo �ver Jordan in i Gads och Gileads
land. Men Saul var �nnu kvar i Gilgal; och allt folket f�ljde
honom med b�van.
8. N�r han nu hade v�ntat sju dagar, intill den tid Samuel hade
best�mt men Samuel likv�l icke kom till Gilgal, begynte folket
skingra sig och g� ifr�n honom.
>1 Sam. 10,8.
9. D� sade Saul: �F�ren fram till mig br�nnoffers- och
tackoffersdjuren.� D�rp� frambar han br�nnoffret.'
10. Men just n�r han hade slutat att framb�ra br�nnoffret, kom
Samuel. D� gick Saul honom till m�tes f�r att h�lsa honom.
11. Men Samuel sade: �Vad har du gjort!� Saul svarade: �N�r jag s�g
att folket skingrade sig och gick ifr�n mig, under det att du
icke kom inom den best�mda tiden, fast�n filisteerna voro
f�rsamlade vid Mikmas,
12. d� t�nkte jag: Nu komma filisteerna hitned mot mig i Gilgal, och
jag har �nnu icke b�nfallit inf�r HERREN. D� tog jag mod till
mig och offrade br�nnoffret.�
13. Samuel sade till Saul: �Du har handlat d�raktigt. Du har icke
h�llit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle
HERREN hava bef�st ditt konungad�me �ver Israel f�r evig tid.
14. Men nu skall ditt konungad�me icke bliva best�ndande. HERREN har
s�kt sig en man efter sitt hj�rta, och honom har HERREN
f�rordnat till furste �ver sitt folk, eftersom du icke har
h�llit vad HERREN bj�d dig.�
>Ps. 89,20 f. Apg. 13,22.
15. D�refter stod Samuel upp ooh gick fr�n Gilgal till Gibea i
Benjamin. Men Saul m�nstrade det folk som fanns hos honom: vid
pass sex hundra man.
16. Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det
folk som fanns hos dem, under det att filisteerna hade l�grat
sig vid Mikmas.
17. Och en h�rskara, delad i tre hopar, drog ut ur filsteernas l�ger
f�r att h�rja: en hop tog v�gen till Ofra i Sualslandet,
18. en hop tog v�gen till Bet-Horon, och en hop tog v�gen till det
omr�de som vetter �t Seboimsdalen, �t �knen till.
19. Ingen smed fanns d� i hela Israels land, ty filisteerna fruktade
att hebreerna skulle l�ta g�ra sig sv�rd eller spjut.
>Dom. 5,8
20. Och s� m�ste en israelit alltid begiva sig ned till filisteerna,
om han ville l�ta v�ssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa
eller sin sk�ra,
21. n�r det hade blivit n�got fel med eggen p� sk�rorna eller
plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna eller n�r
oxpikarnas uddar beh�vde r�tas.
22. H�rav kom sig, att n�r striden skulle st�, ingen enda av Sauls
och Jonatans folk hade ett sv�rd eller ett spjut; allenast Saul
sj�lv och hans son Jonatan hade s�dana.
23. Men filisteerna l�to en utpost rycka fram till passet vid
Mikmas.
*09/14 F�rsta Samuelsboken, 14 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 14 Kapitlet
Jonatans tappra bedrift. Filist�ernas
nederlag. Sauls obet�nksamma f�rbud.
Hans strider med grannfolken. Hans
sl�ktf�rh�llanden.
1. S� h�nde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin
vapendragare: �Kom, l�t oss g� �ver till filisteernas utpost d�r
p� andra sidan.� Men han omtalade det icke f�r sin fader.
2. Saul vistades d� vid Gibeas gr�ns, under granattr�det i Migron,
och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra
man;
>1 Sam. 13,15.
3. och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till
Pinehas, son till Eli, HERRENS pr�st i Silo, har d� efoden. Och
folket visste icke om, att Jonatan hade g�tt bort.
>1 Sam 4,19 f.
4. Men i passet, d�r Jonatan s�kte g� �ver f�r att komma till
filisteernas utpost, l�g p� vardera sidan en brant klippa; den
ena hette Boses och den andra Sene.
>1 Sam. 13,23.
5. Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i
s�der, mitt emot Geba.
6. Och Jonatan sade till sin vapendragare: �Kom, l�t oss g� �ver
till dessa oomskurnas utpost, kanh�nda skall HERREN g�ra n�got
f�r oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f�
likas�v�l som genom m�nga.�
>Dom. 7,4, 7. 2 Kr�n. 14,11. 1 Mack. 3,18.
7. Hans vapendragare svarade honom: �G�r allt vad du har i sinnet.
G� du �stad; jag f�ljer dig vart du vill.�
8. Da sade Jonatan: �V�lan, vi skola g� �ver till m�nnen d�r och
laga s�, att de f� se oss.
9. Om de d� s�ga till oss s�: 'St�n stilla, till dess vi komma fram
till eder', d� skola vi stanna d�r vi �ro och icke stiga upp
till dem.
>1 Mos. 24,12 f.
10. Om de d�remot s�ga s�: 'Kommen hitupp till oss', d� skola vi
stiga ditupp, ty d� har HERREN givit dem i v�r hand; detta skall
f�r oss vara tecknet h�rtill.�
11. N�r nu de tv� hade blivit synliga f�r filisteernas utpost, sade
filisteerna: �Se, hebreerna krypa ut ur h�len d�r de hava g�mt
sig.�
>1 Sam. 13,6.
12. D�rp� ropade utpostens manskap till Jonatan och hans
vapendragare och sade: �Kommen hitupp till oss, s� skola vi v�l
l�ra eder!� D� sade Jonatan till sin vapendragare: �F�lj mig
ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.�
13. Och Jonatan kl�ttrade p� h�nder och f�tter uppf�r, och hans
vapendragare f�ljde honom. Och de f�llo f�r Jonatan; och hans
vapendragare gick efter honom och gav dem d�dsst�ten.
>3 Mos. 26,7 f.
14. I det f�rsta allfallet nedgjorde s� Jonatan och hans
vapendragare vid pass tjugu m�n, p� en str�cka av vid pass ett
halvt plogland.
15. D� uppstod f�rskr�ckelse i l�gret p� f�ltet och bland allt
folket; utposterna och de som hade g�tt ut f�r att h�rja grepos
ock av f�rskr�ckelse. Och marken darrade, s� att en
f�rskr�ckelse ifr�n Gud uppstod.
>1 Mos. 35,5. 2 Mos. 14,24 f. 1 Sam. 7,10. 13,16 f. Ps. 76,13.
16. Och Sauls v�ktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i
uppl�sning, och att man sprang hit och dit.
17. D� sade Saul till folket som han hade hos sig: �H�llen m�nstring
och sen efter, vem som har g�tt ifr�n oss.� N�r de d� h�llo
m�nstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro
d�r.
18. D� sade Saul tili Ahia: �F�r hit Guds ark.� Ty Guds ark fanns p�
den tiden bland Israels barn.
>1 Sam. 4,3 f.
19. Medan Saul �nnu talade med pr�sten, tilltog larmet i
filisteernas l�ger allt mer och mer. D� sade Saul till pr�sten:
�L�t det vara.�
20. Och Saul och allt det folk som han hade hos sig f�rsamlade sig
och drogo till stridsplatsen; d�r fingo de se att den ene hade
lyft sitt sv�rd mot den andre, s� att en mycket stor f�rvirring
hade uppst�tt.
>Dom. 7,22. 2 Kron. 20,23.
21. Och de hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna, och
som hade dragit hitupp med dem och voro h�r ooh d�r i l�gret,
dessa sl�to sig nu ock till de israeliter som anf�rdes av Saul
och Jonatan.
22. Och n�r de israeliter som hade g�mt sig i Efraims bergsbygd
h�rde att filisteerna flydde, satte alla dessa ocks� efter dem
och deltogo i striden.
23. S� gav HERREN Israel seger p� den dagen, och striden fortsattes
�nda bortom Bet-Aven.
24. N�r nu Israels m�n p� den dagen voro h�rt anstr�ngda, band Saul
folket med f�ljande ed: �F�rbannad vare den man som f�rt�r n�gon
f�da f�re aftoncn, och innan jag har tagit h�mnd p� mina
fiender.� S� smakade d� ingen av folket n�gon f�da.
25. Och n�r de allasammans kommo in i skogsbygden, l�g honung p�
marken.
26. Men n�r folket hade kommit in i skogsbygden och f�tt se den
utflutna honungen, v�gade dock ingen f�ra handen upp till
munnen, ty folket fruktade f�r eden.
27. Jonatan d�remot hade icke h�rt, n�r hans fader band folket med
eden; d�rf�r r�ckte han ut staven som han hade i sin hand och
doppade dess �nda i honungskakan, och f�rde s� handen till
munnen, d� kunde hans �gon �ter se klart.
28. Men en man bland folket tog till orda och sade: �Din fader har
bundit folket med en dyr ed och sagt: 'F�rbanna I vare den man
som dag f�rt�r n�gon f�da.'� Och folket var uttr�ttat.
29. Jonatan svarade: �Min fader har d�rmed dragit olycka �ver
landet. Sen huru klara mina �gon hava blivit, d�rf�r att jag
smakade n�got litet av honungen h�r.
30. Huru mycket mer, om folket i dag hade f�tt �ta sig m�tta av
bytet som de hade tagit fr�n sina fiender -- huru mycket st�rre
skulle icke d� filisteernas nederlag hava blivit!�
31. Emellertid slogo de filisteerna p� den dagen och f�rf�ljde dem
fr�n Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttr�ttat.
32. D�rf�r kastade sig folket �ver bytet och tog f�r, oxar och
kalvar och slaktade dem p� marken; och folket �t sedan k�ttet
med blodet i.
33. N�r man ber�ttade detta f�r Saul och sade: �Se, folket syndar
mot HERREN genom att �ta k�tt med blodet i�, utropade han: �I
haven handlat brottsligt. V�ltren nu fram till mig en stor
sten.�
>1 Mos. 9,4. 3 Mos. 3,17. 7,26 f. 17 10 f. 13 f. 19,26.
>5 Mos. 12,16,23 f. 15,23.
34. Och Saul sade vidare: �G�n ut bland folket och s�gen till dem
'Var och en f�re fram till mig sin oxe och sitt f�r, och slakten
dem h�r och �ten; synden icke mot HERREN genom att �ta k�ttet
med blodet i.'� D� f�rde allt folket, var och en med egen hand,
om natten fram sina oxar och slaktade dem d�r.
35. Och Saul byggde ett altare �t HERREN; detta var det f�rsta
altare som han byggde �t HERREN.
36. Och Saul sade: �L�t oss i natt draga ned och f�rf�lja
filisteerna och anst�lla plundring bland dem, �nda till dess det
bliver dager i morgon, och l�t oss laga s�, att ingen av dem
bliver kvar.� De svarade: �G�r allt vad dig t�ckes.� Men pr�sten
sade: �L�t oss tr�da fram hit till Gud.�
37. D� fr�gade Saul Gud: �Skall jag draga ned och f�rf�lja
filisteerna? Vill du d� giva dem i Israels hand?� Men han gav
honom intet svar den dagen.
>1 Sam. 28,6.
38. D� sade Saul: �Kommen hitfram, alla I folkets f�rn�msta m�n, f�r
att I m�n f� veta och se vari den synd best�r, som i dag har
blivit beg�ngen.
39. Ty s� sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den
ock vore beg�ngen av min son Jonatan, skall han d�den d�.� Men
ingen bland allt folket svarade honom.
40. D� sade han till hela Israel: �St�llen I eder p� ena sidan, s�
vill jag med min son Jonatan st�lla mig p� andra sidan.� Folket
svarade Saul: �G�r vad dig t�ckes.�
41. Och Saul sade till HERREN, �Israels Gud: �L�t sanningen komma i
dagen.� D� tr�ffades Jonstan och Saul av lotten, och folket gick
fritt.
>Jos. 7,14 f. Jon. 1,7.
42. Saul sade: �Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.� D�
tr�ffades Jonatan av lotten.
43. Saul sade till Jonatan: �Omtala f�r mig vad du har gjort.� D�
omtalade Jonatan det f�r honom och sade: �Med �ndan av staven
som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade d�rp�
-- och s� skall jag nu d�!�
44. Saul svarade: �Ja, Gud straffe mig nu ooh framgent: du m�ste
d�den d�, Jonatan.�
45. Men folket sade till Saul: �Skulle Jonatan d�, han som har
f�rskaffat Israel denna stora seger? Bort det! S� sant HERREN
lever, icke ett h�r fr�n hans huvud skall falla till jorden; ty
med Guds hj�lp har han i dag utf�rt detta.� Och folket k�pte
Jonatan fri ifr�n d�den.
46. Och Saul drog hem, utan att vidare f�rf�lja filisteerna;
filisteerna beg�vo sig ock hem till sitt.
47. N�r Saul nu hade tagit konungad�met �ver Israel i besittning,
f�rde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot
Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot
filisteerna; och vart han v�nde sig tuktade han dem.
48. Han gjorde m�ktiga ting och slog Amalek och r�ddade s� Israel
fr�n dess plundrares hand.
49. Sauls s�ner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans b�da
d�ttrar hette den �ldre Merab och den yngre Mikal.
>1 Sam. 31,2. 1 Kr�n. 8,33. 9,39.
50. Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans h�rh�vitsman
hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.
51. Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro s�ner till
Abiel.
>1 Sam. 9,1
52. Men kriget mot filisteerna p�gick h�ftigt, s� l�nge Saul
levde. Och varhelst Saul s�g n�gon rask och krigsduglig man tog
han honom i sin tj�nst.
*09/15 F�rsta Samuelsboken, 15 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 15 Kapitlet
Sauls seger �ver amalekiterna. Hans
oh�rsamhet och f�rkastelse. Samuel och
Agag.
1. Men Samuel sade till Saul: �Det var mig HERREN s�nde att sm�rja
dig till konung �ver sitt folk Israel. S� h�r nu HERRENS ord.
>1 Sam. 9,15 f. 10,1.
2. S� s�ger HERREN Sebaot: Jag vill hems�ka Amalek f�r det som han
gjorde mot Israel, att han lade sig i v�gen f�r honom, n�r han
drog upp ur Egypten.
>2 Mos. 17,8 f. 5 Mos. 25,17 f.
3. S� drag nu �stad och sl� amalekiterna och giv dem till spillo,
med allt vad de hava, och skona dem icke, utan d�da b�de m�n och
kvinnor, b�de barn och spenabarn, b�de f�kreatur och f�r, b�de
kameler och �snor.�
4. D� b�dade Saul upp folket och m�nstrade dem i Telaim: tv� hundra
tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man fr�n Juda.
5. N�r Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakh�ll i
dalen.
6. Men till kaineerna l�t Saul s�ga: �Skiljen eder fr�n
amalekiterna och dragen ned, f�r att jag icke m� utrota eder
tillsammans med dem. I bevisaden ju barmh�rtighet mot alla
Israels barn, n�r de drogo ut ur Egypten.� D� skilde sig
kaineerna fr�n alnalekiterna.
>4 Mos. 10,29. 24,21. Dom. 1,16. 4,11.
7. Och Saul slog amalekiterna och f�rf�ljde dem fr�n Havila fram
emot Sur, som ligger �ster om Egypten.
>1 Mos. 25,18.
8. Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till f�nga, och allt
folket gav han till spillo, och han slog dem med
sv�rdsegg.
>4 Mos. 24,7.
9. Men Saul och folket skonade Agae, s� ock det b�sta och det n�st
b�sta av f�r och f�kreatur j�mte lammen, korteligen, allt som
var av v�rde; s�dant ville de icke giva till spillo. All boskap
d�remot, som var d�lig och mager, g�vo de till spillo.
10. D� kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
11. �Jag �ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har v�nt
sig bort ifr�n mig och icke fullgjort mina befallningar.� Detta
gick Samuel h�rt till sinnes, och han ropade till HERREN hela
den natten.
>1 Mos. 6,6 f.
12. Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick f�r att m�ta
Saul. D� blev det ber�ttat f�r Samuel att Saul hade kommit till
Karmel och d�r rest �t sig en minnesstod, och att han sedan hade
v�nt om och dragit d�rifr�n ned till Gilgal.
13. N�r nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: �V�lsignad
vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENs befallning.�
14. Men Samuel sade: �Vad �r det d� f�r ett l�te av f�r som ljuder i
mina �ron, och vad �r det f�r ett l�te av f�kreatur som jag
h�r?�
15. Saul svarade: �Fr�n amalekiterna hava de f�rt dem med sig, ty
folket skonade det b�sta av f�ren och f�kreaturen f�r att offra
det �t HERREN, din Gud; men det �vriga hava vi givit till
spillo.�
16. D� sade Samuel till Saul: �H�ll nu upp, s� vill jag f�rkunna f�r
dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom:
�Tala.�
17. Samuel sade: �Se, fast�n du var ringa i dina egna �gon, har du
blivit ett huvud f�r Israels stammar, ty HERREN smorde dig till
konung �ver Israel.
>1 Sam. 9,21. 10,1
18. Och HERREN s�nde dig �stad och sade: 'G� och giv till spillo
amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du
har f�rgjort dem.'
19. Varf�r har du d� icke h�rt HERRENS r�st, utan kastat dig �ver
bytet och gjort vad ont �r i HERRENS �gon?�
20. Saul svarade Samuel: �Jag har ju h�rt HERRENS r�st och g�tt den
v�g p� vilken HERREN har s�nt mig. Jag har f�rt hit Agag,
Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
21. Men folket tog av bytet far och f�kreatur, det b�sta av det
tillspillogivna, f�r att offra det �t HERREN din Gud, i Gilgal.�
22. D� sade Samuel: �Menar du att HERREN har samma behag till
br�nnoffer och slaktoffer som d�rtill att man h�r HERRENS r�st?
Nej, lydnad �r b�ttre �n offer,
och h�rsamhet b�ttre �n det feta av v�durar.
>Pred. 4,l7. Hos. 6,6. Syr. 35,1 f. Matt. 9,13. 12,7.
23. Ty genstr�vighet �r trolldomssynd,
och motsp�nstighet �r avguderi och husgudsdyrkan.
Eftersom du har f�rkastat HERRENS ord, har han ock f�rkastat
dig, och du skall icke l�ngre vara konung.�
>Hos. 4,6.
24. Saul sade till Samuel: �Jag har syndat d�rmed att jag har
�vertr�tt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag
fruktade f�r folket och lyssnade till deras ord.
25. Men f�rl�t mig nu min synd, och v�nd tillbaka med mig, s� att
jag f�r tillbedja HERREN.�
26. Samuel sade till Saul: �Jag v�nder icke tillbaka med dig; ty d�
du har f�rkastat HERRENS ord, har HERREN ock f�rkastat dig, s�
att du icke l�ngre f�r vara konung �ver Israel.�
>1 Sam. 16,1.
27. Nar nu Samuel v�nde sig om f�r att g�, fattade han i h�rnet p�
hans mantel, och den rycktes s�nder.
28. Och Samuel sade till honom: �HERREN har i dag ryckt Israels ko-
nungarike fr�n dig och givit det �t en annan, som �r b�ttre �n
du.
>1 Sam. 28,17.
29. Och den H�rlige i Israel Ijuger icke och �ngrar sig icke; ty han
�r icke en m�nniska, s� att han skulle kunna �ngra sig.�
>4 Mos. 23,19. Ps. 33,4.
30. Han svarade: �Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den �ran
inf�r de �ldste i mitt folk och inf�r Israel, att du v�nder
tillbaka med mig, s� att jag f�r tillbedja HERREN, din Gud.�
31. D� v�nde Samuel tillbaka och f�ljde med Saul; och Saul tillbad
HERREN.
32. Och Samuel sade: �F�ren fram till mig Agag, Amaleks konung.� D�
gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: �V�lan,
snart �r d�dens bitterhet �verst�nden.�
33. Men Samuel sade: �S�som ditt sv�rd har gjort kvinnor barnl�sa s�
skall ock din moder bliva barnl�s framf�r andra kvinnor.� D�rp�
h�gg Samuel Agag i stycken inf�r HERREN, i Gilgal.
34. Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt
hem i Sauls Gibea.
35. Och Samuel ville icke mer se Saul s� l�nge han levde, ty Samuel
s�rjde �ver Saul, eftersom HERREN �ngrade att han hade gjort
Saul till konung �ver Israel.
*09/16 F�rsta Samuelsboken, 16 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 16 Kapitlet
David sm�rjes till konung. Han kommer
till Sauls hov.
1. Och HERREN sade till Samuel: �Huru l�nge t�nker du s�rja �ver
Saul? Jag har ju f�rkastat honom, ty jag vill icke l�ngre att
han skall vara konung �ver Israel. Fyll ditt horn med olja och
g� �stad jag vill s�nda dig till betlehemiten Isai, ty en av
hans s�ner har jag utsett �t mig till konung.�
>1 Sam. 15,26. 17,12. Apg. 13,22.
2. Men Samuel sade: �Huru skall jag kunna g� dit? Om Saul f�r h�ra
det, s� dr�per han mig.� HERREN svarade: �Tag en kviga med dig
och s�g: 'Jag har kommit f�r att offra �t HERREN.'
3. Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d� sj�lv
l�ta dig veta vad du b�r g�ra, och du skall sm�rja �t mig den
jag s�ger dig.�
4. Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s� till Bet-Lehem
Men n�r de �ldste i staden fingo se honom, blevo de f�rskr�ckta
och fr�gade: �Allt st�r v�l r�tt till?�
5. Han svarade: �Ja. Jag har kommit f�r att offra �t HERREN. Helgen
eder och kommen med mig tid offret.� Och han helgade Isai och
hans s�ner och inbj�d dem till offret.
>2 Mos. 19,10.
6. N�r de nu kommo dit och han fick se Eliab, t�nkte han: �F�rvisso
st�r HERRENS smorde h�r inf�r honom.�
>1 Sam. 17,13 f.
7. Men HERREN sade till Samuel �Sk�da icke p� hans utseende och p�
hans h�gv�xta gestalt, ty jag har f�rkastat honom. Ty det �r
icke s�som en m�nniska ser; en m�nniska ser p� det som �r f�r
�gonen men HERREN ser till hj�rtat.�
>5 Mos. 10,17. 1 Kr�n. 28,9. 2 Kr�n.19,7. Ps. 7,10.
>Jer. 11,20. 17,10. 20,12. Apg. 10,34.
8. D� kallade Isai p� Abinadab och l�t honom g� fram f�r
Samuel. Men han sade: �Icke heller denne har HERREN utvalt.�
9. D� l�t Isai Samma g� fram. Men han sade: �Icke heller denne har
HERREN utvalt.�
10. P� detta s�tt l�t Isai sju av sina s�ner g� fram f�r Samuel; men
Samuel sade till Isai: �HERREN har icke utvalt n�gon av dessa.�
11. Och Samuel fr�gade Isai: ��r detta alla ynglingarna?� Han
svarade: ��nnu �terst�r den yngste, men han g�r nu i vall med
f�ren.� D� sade Samuel till Isai: �S�nd �stad och h�mta hit
honom, ty vi skola icke s�tta oss till bords, f�rr�n han kommer
hit.�
>2 Sam. 7,8. Ps. 78,70 f. 89,20 f.
12. D� s�nde han �stad och l�t h�mta honom, och han var ljusl�tt och
hade sk�na �gon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: �St�
upp och sm�rj honom, ty denne �r det.�
13. D� tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans
br�der; och HERRENS Ande kom �ver David, fr�n den dagen och allt
framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.
>1 Sam. 11,6.
14. Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifr�n Saul, kvaldes han av en
ond ande fr�n HERREN.
15. D� sade Sauls tj�nare till honom: �Eftersom en ond ande fr�n Gud
kv�ljer dig,
16. m� du, v�r herre, tills�ga dina tj�nare, som st� inf�r dig, att
de s�ka upp en man som �r kunnig i harpospel, p� det att han m�
spela p� harpan, n�r den onde anden fr�n Gud kommer �ver dig; s�
skall det bliva b�ttre med dig.�
17. D� sade Saul till sina tj�nare: �Sen eder f�r min r�kning om
efter en man som �r skicklig i str�ngaspel, och f�ren honom till
mig.�
18. En av m�nnen svarade d� och sade: �Betlehemiten Isai har en son
som jag har funnit vara kunnig i str�ngaspel, en k�ck stridsman
och en f�rst�ndig man, d�rtill en fager man; och HERREN �r med
honom.�
19. S� s�nde d� Saul bud till Isai och l�t s�ga: �S�nd till mig din
son David, som vaktar f�ren.�
20. D� tog Isai en �sna, som han lastade med br�d, vidare en
vinl�gel och en killing, och s�nde detta med sin son David till
Saul.
21. S� kom David till Saul och tr�dde i hans tj�nst och blev honom
mycket k�r, s� att han fick bliva hans vapendragare.
22. Och Saul s�nde till Isai och l�t s�ga: �L�t David stanna kvar i
min tj�nst, ty han har funnit n�d f�r mina �gon.�
23. N�r nu anden fr�n Gud kom �ver Saul, tog David harpan och
spelade; d� k�nde Saul lindring, och det blev b�ttre med honom,
och den onde anden vek ifr�n honom.
*09/17 F�rsta Samuelsboken, 17 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 17 Kapitlet
David d�dar filist�en Goljat.
1. Men filisteerna f�rsamlade sina h�rar till strid; de f�rsamlade
sig vid det Soko som h�r till Juda. Och de l�grade sig mellan
Soko oeh Aseka, vid Efes-Dammim.
2. Saul och Israels m�n hade ock f�rsamlat sig och l�grat sig i
Terebintdalen; och de st�llde upp sig till strid mot
filisteerna.
3. Filisteerna stodo vid berget p� ena sidan, och israeliterna
stodo vid berget p� andra sidan, s� att de hade dalen emellan
sig.
4. D� framtr�dde ur filisteernas skaror en envigesk�mpe vid namn
Goljat, fr�n Gat; han var sex alnar och ett kvarter l�ng.
>Jos. 11,22.
5. Han hade en kopparhj�lm p� sitt huvud och var kl�dd i ett
fj�llpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar
koppar.
6. Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p�
sin rygg.
7. Skaftet p� hans spjut liknade en v�vbom, och spetsen p� spjutet
h�ll sex hundra siklar j�rn. Och hans sk�ldb�rare gick framf�r
honom.
>2 Sam. 21,19. 1 Kr�n. 20,5.
8. Han tr�dde nu fram och ropade till Israels h�r och sade till
dem: �Varf�r dragen I ut och st�llen upp eder till strid? Jag
st�r h�r p� filisteernas v�gnar, och I �ren Sauls tj�nare;
v�ljen nu ut �t eder en man som m� komma hitned till mig.
9. Om han f�rm�r strida mot mig och sl�r ned mig, s� skola vi vara
eder underd�niga; men om jag bliver hans �verman och sl�r ned
honom, s� skolen I vara oss underd�niga och tj�na oss.�
10. Och filisteen sade ytterligare: �Jag har i dag sm�dat Israels
h�r. Skaffen nu hit n�gon, s� att vi f� strida med varandra!
11. D� Saul och hela Israel h�rde dessa filisteens ord, blevo de
gripna av f�rf�ran och stor fruktan.
12. Men David var son till den omtalade efratiten fr�n Bet-Lehem i
Juda, som hette Isai och hade �tta s�ner; denne var p� Sauls tid
en gammal man vid framskriden �lder.
>1 Sam. 16,1.
13. Nu hade Isais tre �ldsta s�ner dragit �stad och f�ljt med Saul
ut i kriget. Av dessa hans tre s�ner, som hade dragit ut i
kriget, hette den f�rstf�dde Eliab, hans andre son Abinadab och
den tredje Samma.
>1 Sam. 16,6 f.
14. David var den yngste. De tre �ldsta hade nu f�ljt med Saul.
>1 Sam. 16,11.
15. Men David l�mnade understundom Saul och gick hem f�r att vakta
sin faders f�r i Bet-Lehem.
16. Och filisteen kom fram b�de bittida och sent; i fyrtio dagar kom
han och st�llde sig d�r.
17. Nu sade Isai en g�ng till sin son David: �Tag f�r dina br�ders
r�kning en efa av dessa rostade ax j�mte dessa tio br�d, och
skaffa detta skyndsamt till dina br�der i l�gret.
18. Och dessa tio ostar skall du f�ra till deras �verh�vitsman. Du
skall se efter, om det st�r v�l till med dina br�der, och beg�ra
av dem en mottagningspant.
19. Saul oah de och alla Israels m�n �ro n�mligen i Terebintdalen
och strida mot filisteerna.�
20. Bittida f�ljande morgon �verl�mnade David f�ren �t en vaktare,
tog med sig vad han skulle och begav sig �stad, s�som Isai hade
bjudit honom. N�r han kom fram till vagnborgen, hov h�ren, som
d� skulle draga ut i slagordning, upp sitt h�rskri.
21. Och Israel och filisteerna st�llde upp sig i slagordning mot
varandra.
22. D� l�mnade David ifr�n sig sakerna �t trossvaktaren och skyndade
bort till h�ren; och n�r han kom dit, h�lsade han sina br�der.
23. Under det att han talade med dem, tr�dde nu envigesk�mpen, han
som hette Goljat, filisteen ifr�n Gat, fram ur filisteernas h�r
och talade s�som f�rut; och David h�rde det.
24. Och alla Israels m�n flydde f�r mannen, n�r de fingo se honom
och fruktade storligen.
25. Och Israels m�n sade: �Sen I mannen d�r, som nu tr�der upp? Han
tr�der upp f�r att sm�da Israel. Men den man som sl�r ned honom
vill konungen beg�va med stor rikedom, och �t honom vill han
giva sin dotter, och hans faders hus vill han g�ra skattefritt i
Israel.�
26. Och David sade till de man som stodo bredvid honom: �Vad f�r den
man som sl�r ned denne filiste och d�rmed tager bort s�dan
sm�lek fr�n Israel? Ty vem �r denne oomskurne filiste, som v�gar
sm�da den levande Gudens h�r?�
27. Folket upprepade d� f�r honom det som nyss hade blivit sagt; de
sade: �Detta f�r den man som sl�r ned honom.�
28. Men Eliab, hans �ldste broder, h�rde huru han talade med m�nnen;
d� uppt�ndes Eliabs vrede mot David, och han sade: �Varf�r har
du kommit hitned, och �t vem har du �verl�mnat den lilla
f�rhjorden d�r i �knen? Jag k�nner ditt �vermod och ditt hj�rtas
ondska; f�r att se p� striden �r det som du har kommit hitned.�
>1 Sam. 16,6 f.
29. David svarade: �Vad har jag d� gjort? Det var ju allenast en
fr�ga.�
30. Sedan v�nde han sig ifr�n honom till en annan och upprepade sin
fr�ga, och folket gav honom samma svar som f�rut.
31. Men vad David hade talat blev bekant; och man ber�ttade det f�r
Saul, och denne l�t h�mta honom.
32. Och David sade till Saul: �M� ingen l�ta sitt mod falla. Din
tj�nare vill g� �stad och strida mot denne filiste.�
33. Saul sade till David: �Icke kan du g� �stad mot denne filiste
och strida mot honom; du �r du ju allenast en yngling, och han
�r en stridsman allt ifr�n ungdomen.�
34. Men David svarade Saul: �Din tj�nare har g�tt i vall med sin
faders f�r; om d� ett lejon eller en bj�rn kom och tog bort ett
f�r av hjorden,
>Syr. 47,3 f.
35. s� f�ljde jag efter viiddjuret och slog ned det och ryckte rovet
ur munnen p� det; och om det d� reste sig upp mot mig, s�
fattade jag det i sk�gget och slog ned det och d�dade det.
36. Har nu din tj�nare slagit ned b�de lejon och bj�rn, s� skall det
g� denne oomskurne filiste s�som det gick vart och ett av dessa
djur, ty han har sm�dat den levande Gudens h�r.�
37. Och David sade ytterligare: �HERREN, som r�ddade mig undan lejon
och bj�rn, han skall ock r�dda mig undan denne filiste.� D� sade
Saul till David: �G� d� �stad; HERREN skall vara med dig.�
38. Och Saul kl�dde p� David sina egna kl�der och satte en
kopparhj�lm p� hans huvud och kl�dde p� honom ett pansar.
39. Och David omgjordade sig med hans sv�rd utanp� kl�derna och
pr�vade p� att g� d�rmed, ty han hade aldrig f�rs�kt n�got
s�dant. Och David sade till Saul: �Jag kan icke g� s� kl�dd, ty
jag har aldrig f�rs�kt s�dant.� D�rp� lade David det av sig.
40. Och han tog sin stav i handen och valde ut �t sig fem sl�ta
stenar ur b�cken och lade dem i sin herdev�ska och i barmen, och
tog sin slunga i handen; d�refter gick han fram mot filisteen.
41. Och filisteen gick fram�t och kom David allt n�rmare, och hans
sk�ld b�rare gick framf�r honom.
42. D� nu filisteen s�g upp och fick se David, f�raktade han honom;
ty denne var �nnu en yngling, ljusl�tt och sk�n.
>1 Sam. 16,12.
43. Och filisteen sade till David: �Menar du att jag �r en hund,
eftersom du kommer emot mig med k�ppar?� Och filisteen
f�rbannade David, i det han svor vid sina gudar.
44. Sedan sade filisteen till David: �Kom hit till mig, s� skall jag
giva ditt k�tt �t himmelens f�glar och �t markens diur.�
45. David svarade filisteen: �Du kommer mot mig med sv�rd och spjut
och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som
�r Israels h�rs Gud, den h�rs som du har sm�dat.
>Ps. 20,8. 118,10 f.
46. HERREN skall denna dag �verl�mna dig i min hand, s� att jag
skall sl� ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall
denna dag giva de filisteiska krigarnas d�da kroppar �t
himmelens f�glar och �t jordens vilda djur; s� skola alla l�nder
f�rnimma att Israel har en Gud.
47. Och hela denna hop skall f�rnimma att det icke �r genom sv�rd
och spjut som HERREN giver seger; ty striden �r HERRENS, och han
skall giva eder i v�r hand.�
48. N�r d� filisteen gjorde sig redo och gick fram�t och n�rmade sig
David, sprang David med hast fram mot h�ren, filisteen till
m�tes.
49. Och David stack sin band i v�skan och tog d�rur en sten och
slungade och tr�ffade filisteen i pannan; och stenen tr�ngde in
i pannan, s� att han f�ll omkull med ansiktet mot jorden.
50. S� �vervann David filisteen med slunga och sten och slog
filisteen till d�ds,
51. utan att David d�rvid hade n�got sv�rd i sin hand. Sedan sprang
David fram och st�llde sig invid filisteen och fattade i hans
sv�rd; och n�r han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom
d�dsst�ten och h�gg av hans huvud d�rmed. N�r filisteerna nu
s�go att deras k�mpe var d�d, flydde de.
>1 Mack. 4,30.
52. Men Israels och Juda man stodo upp och h�jde ett h�rskri och
f�rf�ljde filisteerna �nda dit d�r v�gen g�r till Gai, och �nda
intill Ekrons portar; och filisteer f�llo och l�go slagna p�
v�gen till Saaraim, och sedan �nda till Gat och �nda till Ekron.
53. Sedan Israels barn s�lunda h�ftigt hade f�rf�ljt filisteerna,
v�nde de tillbaka och plundrade deras l�ger.
54. Och David tog filisteens huvud och f�rde det till Jerusalem, men
hans vapcn lade han i sitt t�lt.
>1 Sam. 21,9.
55. N�r Saul s�g David g� ut mot filisteen, fr�gade han
h�rh�vitsmannen Abner: �Vems son �r denne yngling, Abner?� Abner
svarade: �S� sant du lever, konung, jag vet det icke.�
56. D� sade konungen: �H�r d� efter, vems son den unge mannen �r.�
57. N�r sedan David v�nde tillbaka, efter att hava slagit ihj�l
filisteen, tog Abner honom med sig och f�rde honom inf�r Saul,
medan han �nnu hade filisteens huvud i sin hand.
58. D� sade Saul till honom: �Vems son �r du, yngling� David
svarade: �Din tjanare Isais, betlehemitens, son.�
*09/18 F�rsta Samuelsboken, 18 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 18 Kapitlet
Jonatans och Davids v�nskap. Sauls avund
och mordiska anslag. Mikal given �t
David s�som hustru.
1. Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, f�ste sig
Jonatans hj�rta s� vid Davids hj�rta, att Jonatan hade honon
lika k�r som sitt eget liv.
>1 Sam. 19,1. 20,17.
2. Och Saul tog honom till sig p� den dagen och l�t honom icke mer
v�nda tillbaka till sin faders hus.
>1 Sam. 17,15.
3. Och Jonatan sl�t ett f�rbund med David, d� han nu hade honom
lika k�r som sitt eget liv.
>1 Sam. 20,16 f. 23,18.
4. Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p� sig och gav den
�t David, s� ock sina �vriga kl�der, �nda till sitt sv�rd, sin
b�ge och sitt b�lte
5. Och n�r David drog ut, hade han framg�ng �verallt dit Saul s�nde
honom; Saul satte honom d�rf�r �ver krigsfolket. Och allt folket
fann behag i honom, ocks� de som voro Sauls tj�nare.
6. Och n�r de kommo hem, d� David v�nde tillbaka, efter att hava
slagit ned filisteen, gingo kvinnorna ut fr�n alla Israels
st�der, under s�ng och dans, f�r att m�ta konung Saul med jubel,
med pukor och trianglar.
>2 Mos. 15,20. Dom. 11,34.
7. Och kvinnorna sj�ngo med fr�jd s�lunda:
�Saul har slagit sina tusen,
men David sina tio tusen.�
>2 Mos. 15,2l. 1 Sam. 21,11. 29,5.
8. D� blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han
sade: ��t David hava de givit tio tusen, och �t mig hava de
givit tusen; nu fattas honom allenast konungad�met.�
9. Och Saul s�g med ont �ga p� David fr�n den dagen och allt
framgent.
10. Dagen d�refter kom en ond ande fr�n Gud �ver Saul, s� att han
rasade i sitt hus; men David spelade p� harpan, s�som han
dagligen pl�gade. Och Saul hade sitt spjut i handen.
>1 Sam. 16,14 f. 19,9 f.
11. Och Saul sv�ngde spjutet och t�nkte: �Jag skall spetsa David
fast vid v�ggen.� Men David b�jde sig undan f�r honom, tv�
g�nger.
12. Och Saul fruktade f�r David, eftersom HERREN var med honom,
sedan han hade vikit ifr�n Saul.
13. D�rf�r avl�gsnade Saul honom ifr�n sig, i det att han gjorde
honom till �verh�vitsman i sin h�r; han blev s� folkets ledare
och anf�rare.
14. Och David hade framg�ng p� alla sina v�gar, och HERREN var med
honom.
15. D� nu Saul s�g att han hade s� stor framg�ng, fruktade han honom
�n mer.
16. Men hela Israel och Juda hade David k�r, eftersom han var deras
ledare och anf�rare.
17. Och Saul sade till David: �Se, min �ldsta dotter, Merab, vill
jag giva dig till hustru; skicka dig allenast s�som en tapper
man i min tj�nst, och f�r HERRENS krig.� Ty Saul t�nkte: �Min
hand m� icke drabba honom, filisteernas hand m� drabba honom.�
18. Men David svarade Saul: �Vem �r jag, vilka hava mina
levnadsf�rh�llanden varit, och vad �r min faders sl�kt i Israel,
eftersom jag skulle bliva konungens m�g?�
19. N�r tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits �t
David, blev hon emellertid given till hustru �t meholatiten
Adriel. --
>2 Sam. 21,8.
20. Men Sauls dotter Mikal hade David k�r. Och n�r man omtalade
detta f�r Saul, behagade det honom.
21. Saul t�nkte n�mligen: �Jag skall giva henne �t honom, f�r att
hon m� bliva honom en snara, s� att filisteernas hand drabbar
honom.� Och Saul sade till David: �F�r andra g�ngen kan du nu
bliva min mag.�
22. Och Saul bj�d sina tj�nare att de hemligen skulle tala s� med
David: �Se, konungen har behag till dig, och alla hans tj�nare
hava dig k�r; du h�r nu bliva konungens m�g.�
23. Och Sauls tj�nare talade dessa ord i Davids �ron. Men David
sade: �Tyckes det eder vara en s� ringa sak att bliva konungens
m�g? Jag �r ju en fattig och ringa man.�
24. Detta omtalade Sauls tj�nare f�r honom och sade: �S� har David
sagt.�
25. D� tillsade Saul dem att de skulle s�ga s� till David: �Konungen
beg�r ingen annan brudg�va �n f�rhudarna av ett hundra
filisteer, f�r att h�mnd s� m� tagas p� konungens fiender.� Saul
hoppades n�mligen att han skulle f� David f�lld genom
filisteernas hand.
>1 Mos. 34,12. 2 Mos. 22,16 f.
26. N�r s� hans tj�nare omtalade f�r David vad han hade sagt, ville
David g�rna p� det villkoret bliva konungens m�g; och innan
tiden �nnu var f�rlupen,
27. stod David upp ooh drog �stad med sina m�n och slog av
filisteerna tv� hundra man. Och David tog deras f�rhudar med
sig, och fulla antalet blev �verl�mnat �t konungen, f�r att han
skulle bliva konungens m�g. Och Saul gav honom s� sin dotter
Mikal till hustru.
>2 Sam. 3,14.
28. Men Saul s�g och f�rstod att HERREN var med David; Och Sauls
dotter Mikal hade honom k�r.
29. D� fruktade Saul �nnu mer f�r David, och s� blev Saul Davids
fiende f�r hela livet.
30. Men filisteernas furstar drogo i f�lt; och s� ofta de drogo ut,
hade David st�rre framg�ng �n n�gon annan av Sauls tj�nare, s�
att hans namn blev mycket ber�mt.
*09/19 F�rsta Samuelsboken, 19 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 19 Kapitlet
Jonatans f�rs�k att blidka sin fader.
Sauls f�rnyade mordanslag och Davids
flykt. David hos Samuel i Rama och bland
profeterna.
1. Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tj�nare om
att d�da David; men Sauls son Jonatan var David mycket
tillgiven.
>1 Sam. 18,1. 20,17.
2. D�rf�r omtalade Jonatan detta f�r David och sade: �Min fader
Saul s�ker att d�da dig. Tag dig allts� till vara i morgon och
h�ll dig g�md p� n�gon plats d�r du kan vara dold.
3. Men sj�lv vill jag g� ut och st�lla mig bredvid min fader p�
marken, d�r du �r, och jag vill tala om dig med min fader; om
jag d� m�rker n�got, skall jag sedan omtala det f�r dig.
4. Och Jonatan talade till Davids b�sta med sin fader Saul och sade
till honom: �Konungen m� icke f�rsynda sig p� sin tj�nare David
ty han har icke f�rsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort
har varit till stort gagn f�r dig.
5. Han tog ju sin sj�l[1] i sin hand och slog ned filisteen, och
HERREN gav s� hela Israel en stor seger; du har sj�lv sett det
och glatt dig d�r�t. Varf�r skulle du d� f�rsynda dig p�
oskyldigt blod genom att d�da David utan sak?�
>Dom. 12,3. 1 Sam. 17,48 f. 28,21. Ps 119,109.
6. Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: �S� sant
HERREN lever, han skall icke d�das.�
7. Sedan kallade Jonatan David till sig; ooh Jonatan omtalade f�r
honom allt som hade blivit sagt. D�refter f�rde Jonatan David
till Saul, och han var i hans tj�nst s�som f�rut.
>1 Sam. 18,2.
8. N�r s� kriget �ter begynte, drog David ut och stridde mot
filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag, s� att de
flydde f�r honom.
9. Men en ond ande fr�n HERREN kom �ver Saul, d�r han satt i sitt
hus med spjutet i handen, under det att David spelade p� harpan.
>1 Sam. 16,14 f. 18,10 f.
10. D� s�kte Saul att med spjutet spetsa David fast vid v�ggen; men
denne vek undan f�r Saul, s� att han allenast st�tte spjutet in
i v�g gen. Och David flydde och kom undan samma natt.
11. Emellertid s�nde Saul till Davids hus n�gra m�n med uppdrag att
vakta p� honom och att sedan om morgonen d�da honom. Men Mikal,
Davids hustru, omtalade detta f�r honom och sade: �Om du icke i
natt r�ddar ditt liv, s� �r du i morgon d�dens man.�
>Ps. 59,1 f.
12. Darefter sl�ppte Mikal ned David genom f�nstret; och han begav
sig p� flykten och kom s� undan.
>Apg. 9,25.
13. Sedan tog Mikal husguden och lade honom i s�ngen och satte
myggn�tet av geth�r �ver huvudg�rden och h�ljde t�cket �ver
honom.
14. N�r sedan Saul s�nde sina m�n med uppdrag att h�mta David, sade
hon: �Han �r sjuk.�
15. D� s�nde Saul dit m�nnen med uppdrag att skaffa sig tilltr�de
till David sj�lv och sade: �B�ren honom i s�ngen hitupp till
mig, s� att jag f�r d�da honom.�
16. Men n�r m�nnen kommo in, fingo de se att det var husguden som
l�g i s�ngen, med myggn�tet �ver huvudg�rden.
17. D� sade Saul till Mikal: �Varf�r har du s� bedragit mig och
sl�ppt min fiende, s� att han har kommit undan?� Mikal svarade
Saul: �Han sade till mig: 'Sl�pp mig; eljest d�- dar jag dig.'�
18. N�r David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till
Samuel i Rama och omtalade f�r denne allt vad Saul hade gjort
honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade d�r.
19. Och det blev ber�ttat f�r Saul att David var i Najot vid Rama.
20. D� s�nde Saul dit n�gra m�n med uppdrag att h�mta David. Men n�r
Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk
h�nryckning, och fingo se Samuel st� d�r s�som deras anf�rare,
kom Guds Ande �ver dem, s� att ocks� de fattades av h�nryckning.
>1 Sam. 10,10 f.
21. N�r man omtalade detta f�r Saul, s�nde han dit andra m�n; men
ocks� de fattades av h�nryckning. Och n�r han d� ytterligare,
f�r tredje g�ngen, s�nde dit m�n med samma uppdrag, fattades
ocks� dessa av h�nryckning.
22. D� begav han sig sj�lv till Rama; och n�r han kom till den stora
brunnen i Seku, fr�gade han: �Var �ro Samuel och David?� Man
svarade: �De �ro i Najot vid Rama.�
23. D� begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom
ocks� �ver honom, s� att han hela v�gen gick i profetisk
h�nryckning, �nda till dess att han kom fram till Najot vid
Rama.
24. D� kastade ocks� han av sig sina kl�der, i det att ocks� han
blev fattad av h�nryckning inf�r Samuel; och han f�ll ned och
l�g d�r naken hela den dagen och hela natten. D�rf�r pl�gar man
s�ga: ��r ock Saul bland profeterna?�
>1 Sam. 10,12.
[1] Se sj�l i Ordf�rkl.
*09/20 F�rsta Samuelsboken, 20 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 20 Kapitlet
Jonatans sista f�rs�k att f�rsona sin
fader med David. F�rnyelse av Jonatans
och Davids v�nskapsf�rbund.
1. Men David flydde fr�n Najot vid Rama och kom till Jonatan och
sade: �Vad har jag gjort? Vilken missg�rning, vilken synd har
jag beg�tt mot dig fader, eftersom han st�r efter mitt liv?�
2. Han svarade honom: �Bort det! Du skall icke d�. Min fader g�r
ju intet, varken n�got viktigt eller n�got oviktigt, utan att
uppenbara det f�r mig. Varf�r skulle d� min fader d�lja detta
f�r mig? Nej, s� skall icke ske.�
3. Men David betygade ytterligare med ed och sade: �Din fader vet
v�l att jag har funnit n�d f�r dina �gon; d�rf�r t�nker han:
'Jonatan skall icke f� veta detta, p� det att han icke m� bliva
bedr�vad.' Men s� sant HERREN lever, och s� sant du sj�lv lever:
det �r icke mer �n ett steg mellan mig och d�den.�
4. D� sade Jonatan till David: �Vadhelst du �nskar skall jag g�ra
f�r dig.�
5. David sade till Jonatan: �I morgon �r ju nym�nad, och jag skulle
d� r�tteligen sitta till bords med konungen; men l�t mig nu g�
och g�mma mig ute p� marken till i �vermorgon afton.
>4 Mos. 10.10. 28,11 f. Ps. 81.4.
6. Om d� din fader saknar mig, s� s�g: 'David utbad sig tillst�nd
av mig att f� g�ra ett hastigt bes�k i sin stad, Bet-Lehem, d�r
hela sl�kten nu firar sin �rliga offerfest.'
7. Om han d� s�ger: 'Gott!', s� kan din tj�nare vara trygg. Men om
han bliver vred, s� m�rker du d�rav att han har beslutit min
of�rd.
8. Visa s� din n�d mot din tj�nare, eftersom du har l�tit din
tj�nare ing� ett HERRENS f�rbund med dig. Men om det finnes
n�gon missg�rning hos mig, s� d�da mig du, ty varf�r skulle du
f�ra mig till din fader?�
>1 Sam. 18,8 f.
9. D� sade Jonatan: �Bort det! Om jag m�rker att min fader har
beslutit att l�ta of�rd komma �ver dig, skall jag f�rvisso
omtala det f�r dig.�
10. Men David sade till Jonatan: �Vem skall omtala f�r mig detta,
eller s�ga mig om din fader giver dig ett h�rt svar?�
11. Jonatan sade till David: �Kom, l�t oss g� ut p� marken.� Och de
gingo b�da ut p� marken.
12. Och Jonatan sade till David: �Vid HERREN� Israels Gud: om jag
finner att det l�ter gott f�r David, n�r jag i morgon eller i
�vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s� skall jag
f�rvisso s�nda bud tlll dig och uppenbara det f�r dig.
13. HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, s�framt min
fader �stundar din of�rd, icke uppenbarar det f�r dig och l�ter
dig komma undan, s� att du f�r g� dina f�rde i trygghet. Och
HERREN vare d� med dig, s�som han har varit med min fader.
14. Och nog skall du v�l, om jag d� �nnu �r i livet, ja, nog skall
du v�l bevisa barmha�tighet mot mig, s�som HERREN ar barmh�rtig,
s� att jag slipper att d�?
15. Icke skall du v�l n�gonsin taga bort din barmh�rtighet fr�n mitt
hus, icke ens d� n�r HERREN har tagit bort alla Davids fiender
ifr�n jorden?�
16. Jonatan sl�t d� ett f�rbund med Davids hus; och HERREN utkr�vde
sedan av Davids fiender vad de hade f�rskyllt.
>1 Sam. 18,3 f. 23,18.
17. Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin k�rlek till honom,
ty han hade honom lika k�r som han hade sitt eget liv;
>1 Sam. 18,1. 19,1.
18. Jonatan sade till honom: �I morgon �r nym�nad, och du skall d�
saknas, ty din plats kommer ju att st� tom.
19. Men g� i �vermorgon skyndsamt ned till den plats d�r du g�mde
dig den dag d� og�rningen skulle hava skett, och uppeh�ll dig
bredvid Eselstenen.
>1 Sam. 19,2 f.
20. Jag vill d� sj�lv i dess n�rhet avskjuta mina tre pilar, s�som
sk�te jag till m�ls.
21. Sedan skall jag skicka min tj�nare att g� och s�ka upp
pilarna. Om jag d� s�ger till tj�naren: �Se, pilarna ligga bakom
dig, n�rmare hit�t', s� tag du upp dem och kom fram, ty d� kan
du vara trygg och ingenting �r p� f�rde, s� sant HERREN lever.
22. Men om jag s�ger s� till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga
framf�r dig, l�ngre bort', s� g� dina f�rde, ty d� s�nder HERREN
dig bort.
23. Och i fr�ga om det som jag och du nu hava talat, �r HERREN
vittne mellan mig och dig till evig tid.�
24. Och David g�mde sig ute p� marken. Och n�r nym�naden var inne,
satte konungen sig till bords f�r att �ta.
25. Konungen satte sig p� sin vanliga sittplats, platsen vid v�ggen;
och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men
Davids plats stod tom.
26. Saul sade dock intet den dagen, ty han t�nkte: �N�got har h�nt
honom; han �r nog icke ren, s�kerligen �r han icke ren.�
>3 Mos. 7,19 f. 11,24 f. 15,16 f. 5 Mos. 23,10 f.
27. Men n�r Davids plats stod tom ocks� dagen efter nym�nadsdagen,
dagen d�refter, sade Saul till sin son Jonatan: �Varf�r har
Isais son varken i g�r eller i dag kommit till m�ltiden?�
28. Jonatan svarade Saul: �David utbad sig tillst�nd av mig att f�
g� till Bet-Lehem;
29. han sade: 'L�t mig g�, ty vi fira en sl�ktofferfest i staden,
och min broder har sj�lv bjudit mig att komma; om jag har funnit
n�d f�r dina �gon, s� l�t mig nu slippa h�rifr�n f�r att bes�ka
mina br�der.' D�rf�r har han icke kommit till konungens bord.�
30. D� uppt�ndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom:
�Du son till en otuktig kvinna! Visste jag d� icke att du hade
funnit behag i Isais son, till skam f�r dig sj�lv och till skam
f�r din moders blygd!
31. Ty s� l�nge Isais son lever p� jorden, �r varken du eller din
konungamakt s�ker. S�nd d�rf�r nu �stad och l�t h�mta honom hit
till mig, ty han �r d�dens barn.�
>1 Sam. 15,28.
32. Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: �Varf�r
skall han d�das? Vad har han gjort?�
>1 Sam. 19,4.
33. D� sl�ngde Saul spjutet mot honom f�r att genomborra honom; och
nu m�rkte Jonatan att hans fader hade beslutit att d�da David.
34. Och Jonatan stod upp fr�n bordet i vredesmod och �t intet p� den
andra nym�nadsdagen, ty han var bedr�vad f�r Davids skull,
d�rf�r att hans fader hade gjort s�dan or�tt mot denne.
35. F�ljande morgon gick Jonatan ut p� marken, vid den tid han hade
utsatt f�r David; och han hade en liten gosse med sig.
36. Och han sade till gossen: �Spring och s�k reda p� pilarna som
jag skjuter av.� Medan nu gossen sprang, sk�t han pilen �ver
honom.
37. Och n�r gossen kom till det st�lle dit Jonatan hade avskjutit
pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: �Pilen ligger ju
framf�r dig, l�ngre bort.�
38. Och Jonatan ropade ytterligare eftergossen: �Fort, skynda dig,
stanna icke!� Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen
och kom till sin herre.
39. Men gossen visste icke varom fr�ga var; allenast Jonatan ooh
David visste det.
40. Och Jonatan l�mnade sina vapen �t gossen som han hade med sig
och sade till honom: �G� och b�r dem in i staden.�
41. Men sedan gossen hade g�tt, reste David sig upp p� s�dra sidan;
och han f�ll ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig tre
g�nger; och de kysste varandra och gr�to med varandra, och David
gr�t �verljutt.
42. Och Jonatan sade till David: �G� i frid. Blive det s�som vi b�da
svuro vid HERRENS namn, n�r vi sade: 'HERREN vare vittne mellan
mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig
tid.'�
43. Sedan stod han upp och gick sina f�rde, men Jonatan gick in i
staden igen.
*09/21 F�rsta Samuelsboken, 21 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 21 Kapitlet
David hos pr�sten Ahimelek i Nob. Hans
flykt till konung Akis i Gat.
1. Och David kom till pr�sten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev
f�rskr�ckt, n�r han fick se David, och fragade honon: �Varf�r
kommer du ensam och har ingen med dig?�
2. David svarade pr�sten Ahimelek: �Konungen har givit mig ett
uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen f�r veta n�got om det
uppdrag vari jag s�nder dig, och som jag har givit dig.' Och
mina m�n har jag visat till det och det st�llet.
3. Giv mig nu vad du har till hands, fem br�d eller vad som kan
finnas.�
4. Pr�sten svarade David och sade �Vanligt br�d har jag icke till
hands; allenast heligt br�d finnes -- om eljest dina m�n hava
avh�llit sig fr�n kvinnor.�
>2 Mos. 19,16. 3 Mos. 24,5 f.
5. David svarade pr�sten och sade till honom: �Ja, sannerligen,
kvinnor hava pa sista tiden varit skilda fr�n oss; n�r jag drog
�stad, voro ock mina m�ns tillh�righeter heliga. D�rf�r, om
ocks� v�rt f�rehavande �r av helt vanligt slag, �r det dock i
dag heligt, vad v�ra tillh�righeter ang�r.�
>3 Mos. 15,16 f.
6. D� gav pr�sten honom av det heliga; ty d�r fanns icke n�got
annat br�d �n sk�debr�den, som hade legat inf�r HERRENS ansikte,
men som man hade burit undan, f�r att l�gga fram nybakat br�d
samma dag det gamla togs bort.
>Matt. 12,3 f. Mark. 2,25 f. Luk. 6,3 f.
7. Men d�r befann sig den dagen en av Sauls tj�nare, som var satt i
f�rvar inf�r HERREN, en edome vid namn Doeg, den f�rn�mste av
Sauls herdar.
>1 Sam. 22,9. Ps. 52,1 f.
8. Och David fr�gade Ahimelek ytterligare: �Har du icke h�r till
hands n�got spjut eller n�got sv�rd? Ty varken mitt sv�rd eller
mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag
kr�vde s� stor skyndsamhet.�
9. Pr�sten svarade: �Jo, det sv�rd som har tillh�rt filisteen
Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes,
inh�ljt i ett kl�de, d�r bakom efoden. Vill du taga det med dig,
s� tag det; ty n�got annat �n det har jag icke.� David sade:
�Dess like finnes icke; giv mig det.�
>1 Sam. 17,54. 22,10. 23,6.
10. Och David stod upp och flydde samma dag f�r Saul och kom till
Akis, konungen i Gat.
>1 Sam. 27,2. Ps. 56,1.
11. Men Akis' tj�nare sade till honom: �Detta �r ju David, landets
konung! Det �r ju till dennes �ra man sjunger s� under dansen:
'Saul har slagit sina tusen,
men David sina tio tusen.'
>1 Sam. 18,7. 29,5.
12. David lade m�rke till dessa ord, och han begynte storligen
frukta f�r Akis, konungen i Gat.
13. D�rf�r st�llde han sig vansinnig inf�r deras �gon och betedde
sig s�som en ursinnig, n�r de ville fasth�lla honom, och ritade
p� d�rrarna i porten och l�t spotten rinna ned i sitt sk�gg.
>Ps. 34,1.
14. D� sade Akis till sina tj�nare: �I sen ju huru vanvettigt mannen
beter sig. Varf�r f�ren I honom till mig?
15. Har jag d� s�dan brist p� vanvettiga m�nniskor, att I beh�vden
f�ra denne hit, f�r att han skulle bete sig vanvettigt inf�r
mig? Skulle en s�dan f� komma in i mitt hus?�
*09/22 F�rsta Samuelsboken, 22 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 22 Kapitlet
David flykting i Juda och Moab. Doegs
angivelse. Mordet p� pr�sterna.
1. D� begav sig David d�rifr�n och flydde undan till Adullams
grotta. Och n�r hans br�der och hela hans faders hus fingo h�ra
detta, kommo de ditned till honom.
>Ps. 57,1. 142,1.
2. Och till honom f�rsamlade sig alla slags m�n som voro i n�got
tr�ngm�l, alla som ansattes av fordrings�gare och alla
missn�jda, och han blev deras h�vding; vid pass fyra hundra man
sl�to sig s� till honom.
3. D�rifr�n begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till
konungen i Moab: �L�t min fader och min moder f� komma hit�ver
och vara hos eder till dess jag f�r veta vad Gud vill g�ra med
mig.�
4. Och han f�rde dem fram inf�r konungen i Moab; och de fingo
stanna hos denne, s� l�nge David var p� borgen.
5. Men profeten Gad sade till David: �Du skall icke stanna h�r p�
borgen; drag bort h�rifr�n ooh begiv dig in i Juda land.� D�
drog David bort d�rifr�n och kom till Heretskogen.
>Ps. 63,1.
6. Och Saul fick h�ra att man hade f�tt spaning p� David och de m�n
som voro med honom. D� nu Saul en dag satt i Gibea under
tamarisken p� h�jden, med sitt spjut i handen, under det att
alla hans tj�nare stodo omkring honom,
7. sade han till sina tj�nare, d�r de stodo omkring honom: �H�ren,
I benjaminiter. Skall d� ocks� Isais son �t eder alla giva
�krar oeh ving�rdar och g�ra eder alla till �ver- och
underh�vitsm�n?
>1 Sam. 8,14.
8. Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, oah ingen har
uppenbarat f�r mig att min son har slutit f�rbund med Isais
son. Ingen av eder bekymrar sig s� mycket om mig, att han har
uppenbarat det f�r mig. Min son har ju uppeggat min tj�nare till
att st�mpla mot mig, s�som nu sker.�
>1 Sam. 18,3. 20,16.
9. Edomeen Doeg, som ock stod d�r bland Sauls tj�nare, svarade d�
och sade: �Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs
son, i Nob.
>1 Sam. 21,7. Ps. 52,1 f.
10. Denne fr�gade d� HERREN f�r honom och gav honom reskost; han gav
honom ock filisteen Goljats sv�rd.�
>1 Sam. 21,6,9.
11. D� s�nde konungen och l�t kalla till sig pr�sten Ahimelek,
Ahitubs son, och hela hans faders hus, pr�sterna i Nob. Och de
kommo alla till konungen.
12. D� sade Saul: �H�r mig, du Ahitubs son.� Han svarade: �Jag h�r
dig, min herre.�
13. Saul sade till honom: �Varf�r haven I sammansvurit eder mot mig,
du och Isais son, i det att du har givit honom br�d och sv�rd
och fr�gat Gud f�r honom, s� att han skulle kunna s�tta sig upp
mot mig och st�mpla mot mig, s�som nu sker?�
14. Ahimelek svarade konungen och sade: �Vem bland alla dina tj�nare
�r v�l s� betrodd som David, han som d�rtill �r konungens m�g
och h�vding f�r din livvakt och h�gt �rad i ditt hus?
>1 Sam. 18,27.
15. �r det d� nu f�r f�rsta g�ngen som jag har fr�gat Gud f�r honom?
Bort det! Icke m� konungen l�gga mig, sin tj�nare, och hela min
faders hus n�got till last, ty din tj�nare visste alls intet om
allt detta.�
16. Men konungen sade: �Du m�ste d�den d�, Ahimelek, du sj�lv och
hela din faders hus.�
17. Och konungen sade till drabanterna som stodo d�r omkring honom:
�Tr�den fram och d�den HERRENS pr�ster; ty ocks� de h�lla med
David; och fast�n de visste att han flydde, uppenbarade de det
icke f�r mig.� Men konungens tj�nare ville icke utr�cka sina
h�nder till att st�ta ned HERRENS pr�ster.
18. D� sade konungen till Doeg: �Tr�d du fram och st�t ned
pr�sterna.� Edomeen Doeg tr�dde d� fram och st�tte ned pr�sterna
och d�dade p� den dagen �ttiofem m�n som buro linne-efod.
>2 Mos. 28,40.
19. Och inv�narna i pr�ststaden Nob blevo slagna med sv�rdsegg, b�de
m�n och kvinnor, b�de barn och spenabarn; ocks� f�kreatur, �snor
och f�r blevo slagna med sv�rdsegg.
>1 Sam. 21,1.
20. Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar,
kom undan, och denne flydde bort till David.
21. Och Ebjatar omtalade f�r David att Saul hade dr�pt HERRENS
pr�ster.
22. D� sade David till Ebjatar: �Jag f�rstod redan d� att edomeen
Doeg, eftersom han var d�r, skulle omtala allt f�r Saul. Det �r
jag som �r orsaken till att hela din faders hus har f�rg�tts.
>1 Sam. 21,7.
23. Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som st�r efter mitt liv,
han st�r ock efter ditt liv. Hos mig �r du i gott f�rvar.�
*09/23 F�rsta Samuelsboken, 23 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 23 Kapitlet
Kegilas r�ddning genom David. Jonatan
hos David. Sifiternas f�rr�deri. David
i �knen Maon.
1. Och man ber�ttade f�r David: �Filisteerna h�lla nu p� att
bel�gra Kegila, och de plundra logarna.�
2. D� fr�gade David HERREN: �Skall jag draga �stad och sl� dessa
filisteer?� HERREN svarade David: �Drag �stad och sl�
filisteerna och fr�ls Kegila.�
>1 Sam. 30,7 f. 2 Sam. 5,19.
3. Men Davids m�n sade till honom: �Vi leva ju i fruktan redan h�r
i Juda. Och nu skulla vi d�rtill draga �stad till Kegila, mot
filisteernas h�r!�
4. D� fr�gade David HERREN �nnu en g�ng, och HERREN svarade honom
och sade: �St� upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva
filisteerna i din hand.�
5. D� drog David med sina m�n till Kegila ooh stridde mot
filisteerna och f�rde bort deras boskap och tillfogade dem ett
stort nederlag. S� fr�lste David inv�narna i Kegila.
6. N�r Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, f�rde
han efoden med sig ditned.
>1 Sam. 21,9. 22,20.
7. Och det blev ber�ttat f�r Saul att David hade dragit in i
Kegila. D� sade Saul: �Gud har f�rkastat honom och givit honom i
min hand, ty han har sj�lv st�ngt in sig genom att g� in i en
stad med portar och bommar.�
8. D�refter b�dade Saul upp allt folket till strid, f�r att draga
ned till Kegila och d�r innesluta David och hans man.
9. Men n�r David fick veta att Saul st�mplade ont mot honom, sade
han till pr�sten Ebjatar: �B�r hit etoden.�
>1 Sam. 30,7.
10. Och David sade: �HERRE, Israels Gud, din tj�nare har h�rt att
Saul har i sinnet att komma mot Kegila och f�rd�rva staden f�r
min skull.
11. Skola Kegilas borgare d� utl�mna mig �t honom? Skall Saul komma
hitned, s�som din tj�nare har h�rt? HERRE, Israels Gud,
f�rkunna det f�r din tj�nare.� HERREN svarade: �Han skall komma
hitned.�
12. David fr�gade ytterligare: �Skola Kegilas borgare d� utl�mna mig
och mina man �t Saul?� HERREN svarade: �De skola utl�mna eder.�
13. D� br�t David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex
hundra man, och de drogo ut fr�n Kegila och vandrade vart de
kunde. N�r det d� blev ber�ttat f�r Saul att David hade flytt
undan fr�n Kegila avstod han fr�n att draga ut.
14. S� uppeh�ll sig nu David i �knen p� bergf�stena; han uppeh�ll
sig bland bergen i �knen Sif. Och Saul s�kte alltj�mt efter
honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
15. Och medan David var i Hores i �knen Sif, f�rnam han att Saul
hade dragit ut f�r att s�ka d�da honom.
16. Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och
styrkte hans mod i Gud.
17. Han sade till honom: �Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall
icke tr�ffa dig, utan du skall bliva konung �ver Israel, och jag
skall d� hava andra platsen, n�st efter dig. Detta vet ock min
fader Saul.�
>1 Sam. 15,28. 20,31. 24,21.
18. Sedan sl�to de b�da ett f�rbund inf�r HERREN. Och David stannade
kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
>1 Sam. 18,3 f. 20,16.
19. Men n�gra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: �David
h�ller sig nu g�md hos oss p� bergf�stena i Hores, p�
Hakilah�jden, som ligger s�der om �demarken.
>1 Sam. 26,1. Ps. 54,1 f.
20. S� drag nu ditned, o konung, s� snart det lyster dig att g�ra
det. st�r sak bliver det d� att utl�mna honom �t konungen.�
21. D� sade Saul: �Varen v�lsignade av HERREN, d�rf�r att I haven
velat spara mig bekymmer.
22. Men g�n nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda
p� och sen efter, p� vilket st�lle han nu vistas, och vem som
har sett honom d�r; ty man har sagt mig att han �r mycket
listig.
23. Och sen efter och tagen reda p� alla g�mst�llen d�r han kan
g�mma sig; och kommen s� igen till mig, n�r I haven f�tt
visshet, s� vill jag sedan g� med eder. Ty finnes han i landet,
skall jag veta att s�ka upp honom, om jag �n m�ste s�ka bland
alla Juda �tter.�
24. D� stodo de upp och gingo till Sif f�re Saul. Men David och hans
m�n voro i �knen Maon, p� hedmarken, s�der om �demarken.
25. N�r nu Saul drog �stad med sina m�n f�r att s�ka efter David, om
talade man det f�r denne, och han drog d� ned till klippan och
stannade s� i �knen Maon. N�r Saul h�rde detta, satte han efter
David in i �knen Maon.
26. Och Saul gick p� ena sidan om berget, och David med sina m�n p�
andra sidan. Men just som David var stadd p� flykt f�r att komma
undan Saul, under det att Saul och hans m�n s�kte kringr�nna
David och hans m�n f�r att taga dem till f�nga
27. kom en budb�rare till Saul och sade: �Skynda dig och kom, ty
filisteerna hava fallit in i landet.�
28. D� upph�rde Saul att f�rf�lja David och drog mot
filisteerna. V�rav fick det st�llet namnet Sela-Hammalekot[1].
[1] Betydelsen oviss; m�jligen skiljeklippan
*09/24 F�rsta Samuelsboken, 24 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 24 Kapitlet
David och Saul i grottan.
1. Men David drog upp d�rifr�n och uppeh�ll sig sedan p� En-Gedis
bergf�sten.
2. Och n�r Saul kom tillbaka fr�n t�get mot filisteerna, omtalade
man f�r honom att David var i En-Gedis �ken.
>1 Sam. 23,27 f.
3. D� tog Saul tre tusen m�n, utvalda ur hela Israel, och drog
�stad f�r att s�ka efter David och hans m�n p�
Stenbocksklipporna.
>1 Sam. 26,2.
4. Och n�r han kom till boskapsg�rdarna vid v�gen, fanns d�r en
grotta; d� gick han ditin f�r n�got avsides bestyr. Men David
och hans m�n sutto l�ngst inne i grottan.
>Dom. 3,24.
5. D� sade Davids m�n till honom: �Se, detta �r den dag om vilken
HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din
hand, s� att du far g�ra med honom vad du finner f�r gott.� D�
stod David upp och skar of�rm�rkt av en flik p� Sauls mantel.
>1 Sam. 26,8.
6. Men d�refter slog Davids samvete honom, d�rf�r att han hade
skurit av fliken p� Sauls mantel.
7. Och han sade till sina m�n: �HERREN l�te det vara fj�rran if�n
mig att jag skulle g�ra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,
att jag skulle utr�cka min hand mot honom; han �r ju HERRENS
Smorde.�
>2 Sam. 1,14 f.
8. Och David h�ll sina m�n tillbaka med str�nga ord och tillstadde
dem icke att �verfalla Saul. Men n�r Saul hade st�tt upp och
g�tt ut ur grottan och fortsatt sin f�rd,
9. d� stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter
Saul: �Min herre konung!� N�r d� Saul s�g sig tillbaka, b�jde
David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
10. Och David sade till Saul: �Varf�r h�r du p� s�dana m�nniskors
ord, som s�ga att David s�ker din of�rd?
11. Du har ju i dag med egna �gon sett hurusom jag skonade dig, n�r
HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man
uppmanade mig att dr�pa dig; jag t�nkte: 'Jag vill icke utr�cka
min hand mot min herre; han �r ju HERRENS Smorde.
12. Se sj�lv, min fader, ja, se h�r fliken av din mantel i min
hand. Ty d�rav att jag skar av fliken p� din mantel, men icke
dr�pte dig, m� du m�rka och se att jag icke har velat g�ra n�got
ont eller beg� n�gon f�rbrytelse, och att jag icke har f�rsyndat
mig mot dig, fast�n du traktar eftcr att taga mitt liv.
13. HERREN skall d�ma mellan mig och dig, och HERREN skall h�mnas
mig p� dig, men min hand skall icke r�ra dig.
>3 Mos. 19,18. Rom. 12,19. 1 Petr. 2,23.
14. Det �r s�som det gamla ordspr�ket s�ger: 'Fr�n de ogudaktiga
kommer vad ogudaktigt �r'; d�rf�r skall hand icke r�ra dig.�
15. Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem �r det du
jagar? Efter en d�d hund, efter en enda liten loppa!
>1 Sam. 26,20.
16. S� vare d� HERREN domare och d�me mellan mig och dig; m� han se
h�rtill och utf�ra min sak, ja, m� han d�ma mig fri ifr�n din
hand.�
>Ps. 43,1
17. N�r David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: �De �r ju
din r�st, min son David.� Och Saul brast ut i gr�t.
>1 Sam. 26,17.
18. Och han sade till David: �Du �r r�ttf�rdigare �n jag, ty du har
bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
19. Du har i dag l�tit mig se din godhet mot mig, d�rigenom att du
icke har dr�pt mig, fast�n HERREN hade �verl�mnat mig i din
hand.
>1 Sam. 26,21.
20. Ty n�r n�gon tr�ffar p� sin fiende, pl�gar han d� l�ta honom g�
sin v�g i ro? HERREN vederg�lle dig med sitt goda f�r vad du
denna dag har gjort mig.
21. Och nu vet jag v�l att du skall bliva konung, och att Israels
konungad�me skall f�rbliva i din hand.
>1 Sam. 23,17.
22. Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina
avkomlingar efter mig och icke utpl�nar mitt namn ur min faders
hus.�
23. D� svor David Saul denna ed. D�refter drog Saul hem; men David
och hans m�n drogo upp till borgen.
*09/25 F�rsta Samuelsboken, 25 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 25 Kapitlet
Samuels d�d och begravning. Nabal och
Abigail. Davids hustrur.
1. Och Samuel dog, och hela Israel f�rsamlade sig och h�ll
d�dsklagan efter honom; och de begrovo honom d�r han bodde i
Rama.
Och David stod upp och drog ned till �knen Paran.
>1 Sam. 7,17. 28,3.
2. I Maon fanns d� en man som hade sin boskapssk�tsel i Karmel, och
den mannen var mycket rik; han �gde tre tusen f�r och ett tusen
getter. Och han h�ll just d� p� att klippa sina f�r i
Karmel.
>Jos. 15,55.
3. Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade
ett gott f�rst�nd och ett sk�nt utseende; men mannen var h�rd
och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.
4. N�r nu David i �knen fick h�ra att Nabal klippte sina f�r,
5. s�nde han dit tio unga m�n; och David sade till m�nnen: �G�n upp
till Karmel och begiven eder till Nabal och h�lsen honom fr�n
mig.
6. Och I skolen s�ga till mina br�der d�r: �Frid vare med dig sj�lv
frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.
7. Jag har nu h�rt att du h�ller p� med f�rklippning. Nu �r det s�
att dina herdar hava vistats i v�rt grannskap, utan att vi hava
gjort dem n�got f�rf�ng, och utan att n�got har kommit bort f�r
dem under hela den tid de hava varit i Karmel.
8. Fr�ga dina tj�nare d�rom, s� skola de sj�lva s�ga dig det. L�t
nu v�ra m�n finna n�d f�r dina �gon. Vi hava ju kommit hit p�
en glad dag. Giv d�rf�r �t dina tj�nare och �t din son David vad
du kan hava till hands.�
9. N�r nu Davids m�n kommo dit, talade de p� Davids v�gnar till
Nabal alldeles s�som det var dem befallt, och sedan v�ntade de
stilla.
10. Men Nabal svarade Davids tj�nare och sade: �Vem �r David, vem �r
Isais son? I denna tid �r det m�nga tj�nare som rymma fr�n sina
herrar.
11. Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag
har slaktat �t mina f�rklippare, och giva detta �t m�n om vilka
jag icke ens vet varifr�n de �ro?�
12. D� v�nde Davids m�n om och gingo sin v�g; och n�r de hade kommit
tillbaka, ber�ttade de for honom allt, s�som det hade tillg�tt.
13. D� sade David till sina m�n: �Var och en omgjorde sig med sitt
sv�rd.� Och var och en omgjordade sig med sitt sv�rd; j�mv�l
David sj�lv omgjordade sig med sitt sv�rd. Och vid pass fyra
hundra man f�ljde med David ditupp, men tv� hundra stannade vid
trossen.
14. Men en av tj�narna ber�ttade f�r Abigail, Nabals hustru, och
sade: �David har skickat s�ndebud hit fr�n �knen och l�tit h�lsa
v�r herre, men han visade av dem.
15. Dessa m�n hava likv�l varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig
lidit n�got f�rf�ng, och aldrig har n�got kommit bort f�r oss
under hela den tid vi drogo omkring i deras n�rhet, medan vi
voro d�rute p� marken.
16. De voro en mur f�r oss b�de dag och natt under hela den tid vi
vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.
17. S� bet�nk nu och se till, vad du b�r g�ra, ty n�got ont �r nog
beslutet mot v�r herre och �ver hela hans hus; och han �r ju en
ond man, s� att ingen v�gar s�ga n�got �t honom.�
18. D� gick Abigail strax och tog tv� hundra br�d, tv� vinl�glar,
fem tillredda f�r, fem sea-m�tt rostade ax, ett hundra
russinkakor och tv� hundra fikonkakor, och lastade detta p�
�snor.
19. Och hon sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig, jag vill komma
efter eder.� Men f�r sin man Nabal sade hon intet h�rom.
20. N�r hon nu red p� sin �sna och kom ned i en h�lv�g i berget,
fick hon se David och hans m�n komma ned fr�n motsatta sidan, s�
att hon m�ste m�ta dem.
21. Men David hade sagt: �F�rg�ves har jag skyddat allt vad den
mannen hade i �knen, s� att intet av allt vad han �gde har
kommit bort; men har har vederg�llt mig med ont f�r gott.
>Ps. 35,12.
22. Sa sant Gud m� straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall
av allt som tillh�r honom icke l�ta n�gon av mank�n leva kvar
till i morgon.�
23. D� nu Abigail fick se David, steg hon strax ned fr�n �snan och
f�ll ned inf�r David p� sitt ansikte och bugade sig mot jorden.
24. Hon f�ll till hans f�tter och sade: �P� mig vilar denna
missg�rning, herre. Men l�t din tj�narinna f� tala inf�r dig,
och h�r p� din tj�narinnas ord.
25. Icke m� min herre f�sta n�got avseende vid Nabal, den onde
mannen, ty vad hans namn betyder, det �r han; Nabal heter han,
och d�rskap[1] bor i honom. Men jag, din tj�narinna, har icke
sett de m�n som du, min herre, s�nde.
26. Och nu, min herre, s� sant HERREN lever, och s� sant du sj�lv
lever, du som av HERREN har avh�llits fr�n att �draga dig
blodskuld och skaffa dig r�tt med egen hand: m� det nu g� dina
fiender och dem som s�ka bereda min herre of�rd s�som det m� g�
Nabal.
27. Och l�t nu dessa h�lsningssk�nker, som din tr�linna har medf�rt
till min herre, givas �t de m�n som f�lja min herre.
>1 Mos. 33,11.
28. F�rl�t din tj�narinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall
f�rvisso �t min herre uppbygga ett hus som bliver best�ndande,
eftersom min herre f�r HERRENS krig; och du skall lcke bliva
skyldig till n�got ont, s� l�nge du lever.
29. Och om n�gon st�r upp f�r att f�rf�lja dig och s�ka d�da dig, s�
m� min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN,
din Gud; men dina fienders liv m� han l�gga i sin slunga och
slunga det bort.
>Ps. 6,11. 31,21. 73,19. 97,10.
30. N�r nu HERREN g�r med min herre allt det goda varom han har
talat till dig, ooh f�rordnar dig til furste �ver Israel,
31. skall allts� detta icke bliva dig en st�testen eller vara till
hj�rte�ngest f�r min herre, att du har utgjutit blod utan sak,
och att min herre sj�lv har skaffat sig r�tt. Men n�r HERREN g�r
min herre gott, s� t�nk p� din tj�narinna.�
32. D� sade David till Abigal: �V�l signad vare HERREN, Israels Gud
som i dag har s�nt dig mig til m�tes!
33. Och v�lsignat vare ditt f�rst�nd, och v�lsignad vare du sj�lr,
som i dag har hindrat mig fr�n att �draga mig blodskuld och
skaffa mig r�tt med egen hand!
34. Men s� sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avh�llit mig
fr�n att g�ra dig n�got ont: om du icke strax hade kommit mig
till m�tes, s� skulle i morgon, n�r det hade blivit dager, ingen
av mank�n hava funnits kvar av Nabals hus.�
35. D�refter tog David emot av henne vad hon hade medf�rt �t honom;
och han sade till henne: �Far i frid hem igen. Se, jag har
lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.�
>Ords. 15,1.
36. N�r sedan Abigail kom hem till Nabal, h�ll denne just i sitt hus
ett g�stabud, som var s�som en konungs g�stabud; och Nabals
hj�rta var glatt i honom, och han var mycket drucken. D�rf�r
omtalade hon alls intet f�r honom f�rr�n om morgonen, n�r det
blev dager.
37. Men om morgonen, n�r ruset hade g�tt av Nabal, omtalade hans
hustru f�r honom vad som hade h�nt. D� blev hans hj�rta s�som
d�tt i hans br�st, och han blev s�som en sten.
38. Och vid pass tio dagar d�refter slog HERREN Nabal, s� att han
dog.
39. N�r David h�rde att Nabal var d�d, sade han: �Lovad vare HERREN,
som p� Nabal har h�mnats den sm�lek han tillfogade mig, och som
har bevarat sin tj�nare fr�n att g�ra vad ont var, under det att
HERREN l�t Nabals ondska komma tillbaka �ver hans eget huvud!�
Och David s�nde �stad och l�t s�ga Abigail att han �nskade f�
henne till sin hustru.
40. N�r s� Davids tj�nare kommo till Abigail i Karmel, talade de
till henne och sade: �David har s�nt oss till dig f�r att f� dig
till hustru �t sig.�
41. D� stod hon upp och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte och
sade: �M� din tj�narinna bliva en tr�linna, som tv�r min herres
tj�nares f�tter.�
42. D�refter stod Abigail upp med hast och satte sig p� sin �sna,
likaledes de fem t�rnor som utgjorde hennes f�lje. Och hon
f�ljde med dem som David hade s�nt till henne och blev hans
hustru.
43. David hade ock tagit till hustru Ahinoam fr�n Jisreel, s� att
dessa b�da blevo hans hustrur.
44. Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, �t Palti,
Lais' son, fr�n Gallim.
>2 Sam. 3,15.
[1] Hebr. nebala
*09/26 F�rsta Samuelsboken, 26 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 26 Kapitlet
David skonar f�r andra g�ngen Sauls liv.
1. Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: �David h�ller
sig nu g�md p� Hakilah�jden, gent emot �demarken.�
>1 Sam. 23,19. Ps. 54,1 f.
2. D� br�t Saul upp och drog ned till �knen Sif med tre tusen m�n
utvalda ur Israel, f�r att s�ka efter David i �knen Sif.
>1 Sam. 24,3.
3. Och Saul l�grade sig p� Hakilah�jden, som ligger gent emot
�demarken, vid v�gen. Men David uppeh�ll sig d� i �knen. Och n�r
David f�rnam att Saul hade kommit efter honom in i �knen,
4. s�nde han ut spejare och fick s� full visshet om att Saul hade
kommit.
5. D� br�t David upp och begav sig till det st�lle d�r Saul hade
l�grat sig; och David s�g platsen d�r Saul l�g med sin
h�rh�vitsman Abner, Ners son. Saul l�g n�mligen i vagnborgen,
och folket var l�grat runt
6. Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och
till Abisai, Serujas son, Joabs broder: �Vem vill g� med mig ned
till Saul i l�gret?� D� svarade Abisai: �Jag vill g� med dig
ditned.�
>1 Kr�n. 2,16.
7. S� kommo d� David och Abisai om natten till folket d�r, och s�go
Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedst�tt i jorden
invid huvudg�rden; och Abner och folket l�go runt omkring honom.
8. D� sade Abisai till David: �Gud har i dag �verl�mnat din fiende
i din hand; s� l�t mig nu f� spetsa honom fast i jorden med
spjutet; det skall ske genom en enda st�t, jag skall icke beh�va
giva honom mer �n den.�
>1 Sam. 24,5. 2 Sam.16,9.
9. Men David svarade Abisai: �Du f�r icke f�rg�ra honom; ty vem har
utr�ckt sin hand mot HERRENS smorde och f�rblivit ostraffad?�
10. Och David sade ytterligare: �S� s�nt HERREN lever, HERREN m�
sj�lv sl� honom, eller ock m� hans d�dsdag komma i vanlig
ordning, eller m� han draga ut i strid och s� f� sin bane;
>Rom. 12,19.
11. men HERREN l�te det vara fj�rran ifr�n mig att jag skulle
utr�cka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likv�l spjutet som
st�r vid hans huvudg�rd och vattenkruset; och l�t oss sedan g�
v�r v�g.
12. Och David tog spjutet och vattenkruset fr�n Sauls huvudg�rd, och
sedan gingo de sin v�g. Men ingen s�g eller m�rkte det eller ens
vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade l�tit en tung
s�mn falla �ver dem.
13. Sedan, n�r David hade kommit �ver pa andra sidan, st�llde han
sig p� toppen av berget, l�ngt ifr�n s� att avst�ndet var stort
mellan dem.
14. Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:
�Vill du icke svara, Abner?� Abner svarade och sade: �Vem �r du
som s� ropar till konungen?�
15. David sade till Abner: �Du �r ju en man som icke har sin like i
Israel. Varf�r har du d� icke vakat �ver din herre, konungen? En
av folket har ju kommit in f�r att f�rg�ra konungen, din herre.
16. Vad du har gjort �r icke v�l gjort. S� sant HERREN lever, I
haden f�rtj�nat att d�, d�rf�r att I icke haven vakat �ver eder
herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var �ro konungens spjut och
vattenkruset som stodo vid hans huvudg�rd?�
17. D� k�nde Saul igen Davids r�st och sade: �Det �r ju din r�st,
min son David.� David svarade: �Ja, min herre konung.�
>1 Sam. 24,17.
18. Och han sade ytterligare: �Varf�r jagar min herre s� efter sin
tj�nare? Vad har jag d� gjort, och vad f�r ont �r i min hand?
19. M� nu min herre konungen h�ra sin tj�nares ord: Om det �r HERREN
som har uppeggat dig emot mig, s� l�t honom f� k�nna lukten av
en offerg�va; men om det �r m�nniskor, s� vare de f�rbannade
inf�r HERREN, d�rf�r att de nu hava drivit mig bort, s� att jag
icke f�r uppeh�lla mig i HERRENS arvedel. De s�ga ju: 'G� bort
och tj�na andra gudar.'
20. Och m� nu icke mitt blod falla p� jorden fj�rran ifr�n HERRENS
ansikte, d� Israels konung har dragit ut f�r att s�ka efter en
enda liten loppa, s�som man jagar rapph�ns p� bergen.�
>1 Sam. 24,15.
21. D� sade Saul: �Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty
jag vill icke mer g�ra dig n�got ont, eftersom mitt liv i dag
har varit dyrt aktat i dina �gon. Se, ja har handlat i mycket
stor d�rskap och f�rvillelse.�
>1 Sam. 24,18 f.
22. David svarade och sade: �Se h�r �r spjutet, o konung; l�t nu en
av dina m�n komma hit�ver och h�mta det.
23. Och HERREN skall vederg�lla var och en f�r hans r�ttf�rdighet
och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville
icke utr�cka min hand mot HERRENS smorde.
24. Och likasom ditt liv i dag har varit h�gt aktat i mina �gon, s�
s� ock mitt liv vara h�gt aktat i HERRENS �gon, s� att han
r�ddar mig ur all n�d.�
25. Saul sade till David: �V�lsignad vare du, min son David! Vad du
f�retager dig, det skall du ock f�rm� utf�ra.� D�refter gick
David sin v�g, och Saul v�nde tillbaka hem igen.
*09/27 F�rsta Samuelsboken, 27 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 27 Kapitlet
David hos Akis i Gat och i Siklag.
1. Men David sade till sig sj�lv: �En dag skall jag nu i alla fall
omkomma genom Sauls hand. Ingen annan r�ddning finnes f�r mig �n
att fly undan till filisteernas land; d� m�ste Saul avst� ifr�n
att vidare s�ka efter mig �ver hela Israels omr�de, och s�
undkommer jag hans hand.�
2. Och David br�t upp och drog med sina sex hundra man �ver till
Akis, Maoks son, konungen i Gat.
>1 Sam. 21,10.
3. Och David stannade hos Akis i Gat med sina m�n, var och en med
sitt husfolk, David med sina b�da hustrur, Ahinoam fr�n Jisreel
och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
>1 Sam. 25,42 f.
4. Och n�r det blev ber�ttat f�r Saul att David hade flytt till
Gat, s�kte han icke vidare efter honom.
5. Men David sade till Akis: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon,
s� l�t mig f� min bostad i n�gon av landsortsst�derna, s� att
jag f�r vistas d�r. Varf�r skulle din tj�nare bo i huvudstaden
hos dig?�
6. D� gav Akis honom samma dag Siklag. D�rf�r h�r Siklag �nnu i dag
under Juda konungar.
7. Den tid David bodde i filisteernas land var sammanr�knat ett �r
och fyra m�nader.
>1 Sam. 29,3.
8. Men David drog upp med sina m�n, och de f�retogo plundringst�g i
gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessa
stammar bodde sedan gammalt d�r i landet, fram emot Sur och �nda
intill Egyptens land.
>1 Sam. 15,7.
9. Och s� ofta David h�rjade i landet, l�t han varken m�n eller
kvinnor bliva vid liv; men f�r och f�kreatur och �snor och
kameler och kl�der tog han med sig och v�nde s� tillbaka och kom
till Akis.
>2 Mos. 17,14. 5 Mos. 25,19.
10. N�r d� Akis sade: �Haven I v�l i dag f�retagit n�got
plundringst�g?�, svarade David: �Ja, i den del av Sydlandet, som
tillh�r Juda�, eller: �I den del av Sydlandet, som tillh�r
jerameeliterna�, eller: �I den del av Sydlandet, som tilIh�r
kaineerna.�
>Dom. 1,16.
11. Men att David l�t varken m�n eller kvinnor bliva vid liv och
komma till Gat, det skedde d�rf�r att han t�nkte: �De kunde
eljest f�rr�da oss och s�ga: 'S� och s� har David gjort, s� har
han betett sig under hela den tid han har bott i filisteernas
land.'�
12. D�rf�r trodde Akis David och t�nkte: �Han har nu gjort sig
f�rhatlig f�r sitt folk Israel och kommer att bliva min tj�nare
f�r alltid.
*09/28 F�rsta Samuelsboken, 28 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 28 Kapitlet
David i filist�ernas h�r. Saul hos
andebesv�rjerskan i En-Dor.
1. Vid den tiden f�rsamlade filisteerna sina krigsh�rar f�r att
strida mot Israel. Och Akis sade till David: �Du m� veta att du
med dina m�n nu m�ste draga ut med mig i h�rnad.�
2. David svarade Akis: �V�lan, d� skall du ock f� m�rka vad din
tj�nare kan utr�tta.� Akis sade till David �V�lan, jag s�tter
dig allts� till v�ktare �ver mitt huvud f�r best�ndigt.�
3. Samuel var nu d�d, och hela Israel hade h�llit d�dsklagan efter
honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul
hade utdrivit andebesv�rjare och sp�m�n ur landet.
>2 Mos. 22,18. 3 Mos. 19,31. 20,27. 5 Mos. 18,10 f.
>1 Sam. 25,1.
4. S� f�rsamlade sig nu filisteerna och kommo och l�grade sig vid
Sunem. D� f�rsamlade ock Saul hela Israel, och de l�grade sig
vid Gilboa.
5. Men n�r Saul s�g filieteernas l�ger, fruktade han och
f�rskr�cktes h�geligen i sitt hj�rta.
6. Och Saul fr�gade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken
genom dr�mmar eller genom urim eller genom profeter.
>2 Mos. 28,30. 4 Mos. 12,6. 27,21. 1 Sam. 14,37.
7. D� sade Saul till sina tj�nare: �S�ken upp �t mig n�gon
andebesv�rjerska, s� vill jag g� till henne och fr�ga henne.�
Hans tj�nare svarade honom: �I En-Dor finnes en
andebesv�rjerska.�
8. D� gjorde Saul sig oigenk�nnlig och tog p� sig andra kl�der och
gick �stad med tv� m�n; och de kommo till kvinnan om natten. Och
han sade: �Sp� �t mig genom anden, och mana upp �t mig den jag
s�ger dig.�
9. Men kvinnan svarade honom: �Du vet ju sj�lv vad Saul har gjort,
huru han har utrotat andebesv�rjare och sp�m�n ur landet. Varf�r
l�gger du d� ut en snara f�r mitt liv och vill d�da mig?�
10. D� svor Saul henne en ed vid HERREN ooh sade: �S� sant HERREN
lever, i denna sak skall intet tillr�knas dig s�som
missg�rning.�
11. Kvinnan fr�gade: �Vem skall jag d� mana upp �t dig?� Han
svarade: �Mana upp Samuel �t mig.�
12. Men n�r kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett h�gt rop. Och
kvinnan sade till Saul: �Varf�r har du bedragit mig? Du �r ju
Saul.�
13. Konungen sade till henne: �Frukta icke. Vad �r det d� du ser?�
Kvinnan svarade Saul: �Jag ser ett gudav�sen komma upp nr
jorden.�
14. Han fr�gade henne: �Huru ser han ut?� Hon svarade: �Det �r en
gammal man som kommer upp, h�ljd i en k�pa.� D� f�rstod Saul att
det var Samuel, och b�jde sig ned med ansiktet mot jorden och
bugade sig.
15. Och Samuel sade till Saul: �Varf�r har du st�rt min ro och manat
mig upp?� Saul svarade: �Jag �r i stor n�d: filisteerna hava
begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifr�n mig och svarar mig
icke mer, varken genom profeter eller genom dr�mmar. D�rf�r har
jag kallat dig upp, p� det att du m� l�ta mig veta vad jag skall
g�ra.�
>1 Sam. 18,12.
16. Men Samuel svarade: �Varf�r fr�gar du mig, d� nu HERREN har
vikit ifr�n dig och blivit din fiende?
>1 Sam. 16,14.
17. HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig:
HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det �t en annan, �t
David.
>1 Sam. 15,28. 1 Kon. 11,11.
18. Eftersom du icke h�rde HERRENS r�st och icke l�t Amalek k�nna
hans vredes gl�d, d�rf�r har HERREN nu gjort dig detta.
>1 Sam. 15,18 f.
19. HERREN skall giva b�de dig och Israel i filisteernas hand, och i
morgon skall du med dina s�ner vara hos mig; ja, ocks� Israels
l�ger skall HERREN giva i filisteernas hand.
>1 Sam. 31,6 f.
20. D� f�ll Saul strax rakl�ng till jorden; s� f�rf�rad blev han
�ver Samuels ord. Ocks� voro hans krafter utt�mda, ty p� ett
helt dygn hade han ingenting �tit.
21. Men kvinnan gick fram till Saul, och n�r hon s�g huru h�geligen
f�rskr�ckt han var, sade hon till honom: �Se, din tj�narinna
lyssnade till din beg�ran; Jag tog min sj�l[1] i min hand och
h�rsammade den �nskan du uttalade till mig.
>Dom. 12,3. 1 Sam. 19,5. Ps. 119,109.
22. S� lyssna nu ocks� du till dina tj�narinnas ord och l�t mig
s�tta fram litet mat f�r dig, och �t, s� att du h�mtar krafter,
innan du g�r dina f�rde.�
23. Men han v�grade och sade: �Jag vill icke �ta.� D� b�do honom
hans tj�nare j�mte kvinnan s� entr�get, att han lyssnade till
deras ord; han stod upp fr�n jorden och satte sig p� vilob�dden.
24. Och kvinnan hade en g�dd kalv. i huset; den slaktade hon nu i
hast. D�rp� tog hon mj�l och kn�dade det och bakade d�rav
osyrat br�d.
25. Sedan satte hon fram det f�r Saul: och hans tj�nare, och de
�to. D�refter stodo de upp och gingo samma natt sina f�rde.
[1] Se sj�l i Ordf�rkl.
*09/29 F�rsta Samuelsboken, 29 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 29 Kapitlet
David misst�nkes av filist�ernas
h�vdingar och bortvisas.
1. Filisteerna f�rsamlade nu alla sina h�rar i Afek, medan
israeliterna voro l�grade vid k�llan i Jisreel.
>1 Sam. 4,1.
2. D� nu filisteernas h�vdingar t�gade fram med avdelningar p�
hundra och tusen, och David och hans m�n d�rvid t�gade sist
fram, tillika med Akis,
3. sade filisteernas furstar: �Vad hava dessa hebreer h�r att
g�ra?� Men Akis svarade filisteernas furstar: �Denne David �r ju
Sauls, Israels konungs, tj�nare, som nu har varit hos mig �ver
�r och dag, och jag har icke funnit n�got ont hos honom, fr�n
den dag han gick �ver till mig �nda till denna dag.
>1 Sam. 27,7.
4. D� blevo filisteernas furstar f�rt�rnade p� honom; och
filisteernas furstar sade till honom: �L�t mannen v�nda om och
g� tillbaka till den ort du har anvisat honom; han f�r icke
draga med med oss till strid, f�r att han icke under striden m�
bliva v�r motst�ndare. Ty varigenom skulle han v�l b�ttre kunna
g�ra sig behaglig f�r sin herre �n genom dessa m�ns huvuden?
>1 Kr�n. 12,19.
5. Han �r ju den David till vilkens �ra man sjunger s� under
dansen:
'Saul har slagit sina tusen,
men David sina tio tusen.'�
>1 Sam. 18,7. 21,11.
6. D� kallade Akis David till sig och sade till honom: �S� sant
HERREN lever, du �r en redlig man, och att du g�r ut och in h�r
hos mig i l�gret �r mig v�lbehagligt, ty jag har icke funnit
n�got ont hos dig, fr�n den dag du kom till mig �nda till denna
dag; men f�r h�vdingarna �r du icke v�lbehaglig.
7. S� v�nd nu tillbaka och g� i frid, f�r att du icke m� g�ra n�got
som misshagar filisteernas h�vdingar.�
8. David sade till Akis: �Vad har jag d� gjort, och vad har du
funnit hos din tj�nare, fr�n den dag jag kom i din tj�nst �nda
till denna dag, eftersom jag icke f�r g� �stad och strida mot
min herre konungens fiender?�
9. Akis svarade och sade till David: �Jag vet b�st att du �r mig
v�lbehaglig s�som en Guds �ngel; men filisteernas furstar s�ga:
'Han f�r icke draga upp med oss i striden.'
10. S� st� nu upp bittida i morgon, j�mte din herres tj�nare som
hava kommit hit med dig; och n�r morgon haven st�tt bittida upp,
m�n I draga edra f�rde, s� snart det har blivit dager.�
11. D� stod David bittida upp med sina m�n f�r att om morgonen drag
tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drogo upp till
Jisreel
*09/30 F�rsta Samuelsboken, 30 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 30 Kapitlet
Siklags f�rst�ring genom amalekiterna
och Davids h�mnd p� dem.
1. N�r David med sina m�n p� tredje dagen kom till Siklag, hade
amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade
intagit Siklag och br�nt upp det i eld.
>1 Sam. 27,8 f
2. Och kvinnorna som voro d�rinne, b�de sm� och stora, hade de f�rt
bort s�som f�ngar, utan att d�da n�gon; de hade allenast f�rt
bort dem och g�tt sin v�g.
3. N�r nu David med sina m�n kom till staden och fick se att den
var uppbr�nd i eld, och att deras hustrur j�mte deras s�ner och
d�ttrar voro bortf�rda s�som f�ngar,
4. brast han ut i gr�t, s� ock hans folk; och de gr�to, till dess
att de icke f�rm�dde gr�ta mer.
5. Davids b�da hustrur, Ahinoam fr�n Jisreel och Abigail,
karmeliten Nabals hustru, voro ocks� f�ngna.
>1 Sam. 25,42 f. 27,3.
6. Och David kom i stor n�d, ty folket t�nkte stena honom; s�
f�rbittrat var allt folket, var och en f�r sina s�ners och
d�ttrars skull. Men David h�mtade styrka hos HERREN, sin Gud.
7. Och David sade till pr�sten Ebjatar, Ahineleks son: �B�r hit
till mig efoden.� D� bar Ebjatar fram efoden till David.
>1 Sam. 23,9.
8. David fr�gade nu HERREN: �Skall jag s�tta efter denna
r�varskara? Kan jag d� hinna upp den?� Han svarade honom: �S�tt
efter dem; ty du skall f�rvisso hinna upp dem och skaffa
r�ddning.�
>1 Sam. 23,2. 2 Sam.5,19.
9. D� begav sig David �stad med sina sex hundra man, och de kommo
till b�cken Besor; d�r stannade de som n�dgades bliva efter.
10. Men David fortsatte f�rf�ljelsen med fyra hundra man; ty de som
sade blivit f�r tr�tta, och som d�rf�r stannade, utan att g�
�ver b�cken Besor, utgjorde tv� hundra man.
11. Sedan tr�ffade de p� f�ltet en egyptisk man; honom togo de med
sig till David. Och n�r de hade givit honom br�d att �ta och
vatten att dricka
12. och n�r de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och
tv� russinkakor att �ta, kom livskraften tillbaka i honom
igen. P� tre dygn hade han n�mligen varken �tit eller druckit.
13. Och David fr�gade honorn: �Vem tillh�r du, och varifr�n �r du?�
Han svarade: �Jag �r en egyptisk yngling, tj�nare �t en
amalekitisk man; men min herre �vergav mig f�r tre dagar sedan,
d�rf�r att jag blev sjuk.
14. Vi hade n�mligen infallit i den del av Sydlandet, som tillh�r
kereteerna, och i det omr�de som tillh�r Juda, och i den del av
Sydlandet, som tillh�r Kaleb, och vi hade br�nt upp Siklag i
eld.�
>Jos 14,13 f. 15,13 f. Hes. 25,16. Sef. 2,5.
15. David sade till honom: �Vill du f�ra mig ned till den
r�varskaran?� Han svarade: �Lova mig med ed vid Gud att du icke
d�dar mig eller utl�mnar mig �t min herre, s� vill jag f�ra dig
ned till den r�varskaran.�
16. S� f�rde han honom ditned, och de l�go d� kringsyridda �verallt
p� marken och �to och drucko och f�rlustade sig med allt det
stora byte som de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda
land.
17. Och �nda fr�n skymningen intill n�sta dags afton h�ll David p�
med att nedg�ra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra
hundra tj�nare som satte sig upp p� kamelerna och flydde.
18. Och David r�ddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina b�da
hustrur r�ddade David ocks�.
19. Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens
dotter, ej heller n�got av bytet eller n�got av det som de hade
tagit med sig; David f�rde alltsammans tillbaka.
20. David tog ock alla f�r och f�kreatur, och man drev dessa framf�r
den �vriga boskapen och ropade: �Detta �r Davids byte.�
21. Och n�r David kom tillbaka till de tv� hundra man som hade varit
f�r tr�tta att f�lja honom, och som d�rf�r hade f�tt stanna kvar
vid b�cken Besor, gingo dessa �stad f�r att m�ta David och det
folk som han hade med sig; d� gick David fram till folket och
h�lsade dem.
22. Men allahanda onda och illasinnade m�n, bland dem som hade f�ljt
med David, togo till orda och sade: �Eftersom dessa icke f�ljde
med oss, skola vi icke giva dem n�got av bytet som vi hava
r�ddat; var och en av dem m� allenast taga sin hustru och sina
barn med sig och g� hem.�
23. Men David svarade: �S� skolen I icke g�ra, mina br�der, med det
som HERREN har givit oss, d� han bevarade oss och gav i v�r hand
denna r�varskara, som kom �ver oss.
24. Och vem skulle f�r �vrigt h�rutinnan vilja lyssna till eder?
Nej, s�dan deras lott �r, som draga med i striden, s�dan skall
deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela j�mnt med
varandra.�
>4 Mos. 31,26 f. Jos. 22,8.
25. Och d�rvid blev det, fr�n den dagen och allt framgent; ty han
gjorde detta till lag och r�tt i Israel, s�som det �r �nnu i
dag.
26. N�r sedan David kom till Siklag, s�nde han en del av bytet till
de �ldste i Juda, sina v�nner, i det han l�t s�ga: �Detta �r en
sk�nk till eder av bytet fr�n HERRENS fiender.�
27. Han s�nde till de �ldste i Betel, de �ldste i Ramot i Sydlandet
och de �ldste i Jattir;
28. till de �ldste i Aroer, de �ldste i Sifamot och de �ldste i
Estemoa;
29. till de �ldste i Rakal, de �ldste i jerameeliternas st�der och
de �ldste i kaineernas st�der;
30. till de �ldste i Horma, de �ldste i Bor-Asan och de �ldste i
Atak;
31. till de �ldste i Hebron och till alla de orter d�r David hade
vandrat omkring med sina m�n.
*09/31 F�rsta Samuelsboken, 31 Kapitlet
F�rsta Samuelsboken, 31 Kapitlet
Sauls och hans s�ners d�d i striden mot
filist�erna. Deras begravning.
1. Och filisteerna stridde mot Israel; och Israels m�n flydde f�r
filisteerna och f�llo slagna p� berget Gilboa.
>1 Sam. 28,4. 1 Kr�n. 10,1 f.
2. Och filisteerna ansatte ivrigt Saul och hans s�ner. Och
filisteerna d�dade Jonatan, Abinadab och MalkiSua, Sauls s�ner.
>1 Sam. 14,49. 1 Kr�n. 8,33. 9,39.
3. N�r d� Saul sj�lv blev h�ftigt anfallen och b�gskyttarna kommo
�ver honom, greps han av stor f�rskr�ckelse f�r skyttarna.
4. Och Saul sade till sin vapendragare: �Drag ut ditt sv�rd och
genomborra mig d�rmed, s� att icke dessa oomskurna komma och
genomborra mig och hantera mig sk�ndligt.� Men hans vapendragare
ville det icke, ty han fruktade storligen. D� tog Saul sj�lv
sv�rdet och st�rtade sig d�rp�.
>Dom. 9,54.
5. Men n�r vapendragaren s�g att Saul var d�d, st�rtade han sig ock
p� sitt sv�rd och f�ljde honom i d�den.
6. S� dogo d� med varandra p� den dagen Saul och hans tre s�ner och
hans vapendragare, och d�rj�mte alla hans m�n.
7. Och n�r israeliterna p� andra sidan dalen och p� andra sidan
Jordan f�rnummo att Israels m�n hade flytt, och att Saul och
hans s�ner voro d�da, �verg�vo de st�derna och flydde; sedan
kommo filisteerna och bosatte sig i dem.
8. Dagen d�refter kommo filisteerna f�r att plundra de slagna och
funno d� Saul och hans tre s�ner, d�r de l�go fallna p� berget
Gilboa.
9. D� h�ggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och
s�nde dem omkring i filisteernas land och l�to f�rkunna det
glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.
10. Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp h�ngde
de upp p� Bet-Sans mur.
11. Men n�r inv�narna i Jabes i Gilead h�rde vad filisteerna hade
gjort med Saul,
12. stodo de upp, alla stridbara m�n, och gingo hela natten och togo
Sauls och hans s�ners kroppar ned fr�n Bet-Sans mur, och beg�vo
sig d�refter till Jabes och f�rbr�nde dem d�r.
>2 Kr�n. 16,14. 21,19. Jer. 34,5.
13. Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes
och fastade s� i sju dagar.
*10/ Andra Samuelsboken
*10/01 Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet
Budskapet om Sauls d�d. Davids klagos�ng
�ver Saul och Jonatan.
1. Efter Sauls d�d, n�r David hade kommit tillbaka fr�n segern �ver
Amalek, och n�r David sedan i tv� dagar hade uppeh�llit sig i
Siklag,
>1 Sam. 30,17 f., 26.
2. d� h�nde sig pa tredje dagen att en man kom fr�n Sauls l�ger,
med s�nderrivna kl�der och med jord p� sitt huvud. Och n�r han
kom in till David, f�ll han ned till jorden och bugade
sig.
>Jos.7,6. 1 Sam. 4,12.
3. David fr�gade honom: �Varifr�n kommer du?� Han svarade honom:
�Jag kommer s�som flykting ifr�n Israels l�ger.�
4. D� sade David till honom: �Huru har det g�tt? S�g mig det.� Han
svarade: �Folket har flytt ur striden, m�nga av folket hava
ocks� fallit och d�tt; Saul och hans son Jonatan �ro ock d�da.�
5. David fr�gade den unge mannen som ber�ttade detta f�r honom:
�Huru vet du att Saul och hans son Jonatan �ro d�da?�
6. Den unge mannen som hade framf�rt underr�ttelsen till honom
svarade: �Jag kom av en h�ndelse upp p� berget Gilboa, och d�r
fick jag se Saul st�dja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
och ryttare ansatte honom.
>1 Sam. 31,1 f.
7. N�r han d� v�nde sig om och fick se mig, ropade han p� mig, och
jag svarade: 'Har �r jag.'
8. D� fr�gade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
var en amalekit.
9. Sedan sade han till mig: 'Tr�d fram hit till mig och giv mig
d�dsst�ten, ty jag �r gripen av d�dens vanmakt, om ock livet
�nnu alltj�mt �r kvar i mig.'
10. D� tr�dde jag fram till honom och d�dade honom, ty jag visste ju
att han icke skulle kunna �verleva sitt fall. Och jag tog
diademet som satt p� hans huvud, och ett armband som satt p�
hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.�
11. D� fattade David i sina kl�der och rev s�nder dem; s� gjorde ock
alla de m�n som voro d�r med honom.
12. Och de h�llo d�dsklagan och gr�to och fastade �nda till aftonen
f�r Sauls och hans son Jonatans skull, och f�r HERRENS folks och
f�r Israels hus' skull, d�rf�r att de hade fallit f�r sv�rd.
13. Och David fr�gade den unge mannen som hade framf�rt
underr�ttelsen till honom: �Varifr�n �r du?� Han svarade: �Jag
�r son till en amalekit som lever h�r s�som fr�mling.�
14. David sade till honom: �K�nde du d� ingen fruktan f�r att
utr�cka din hand till att f�rg�ra HERRENS smorde?�
>1 Sam. 24,7. 26,11. s. 105,15.
15. Och David kallade p� en av sina m�n och sade: �Kom hit och st�t
ned honom.� Och han slog honom till d�ds.
16. Och David sade till honom: �Ditt blod komme �ver ditt huvud, ty
din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
d�dat HERRENS smorde.'�
17. Och David sj�ng f�ljande klagos�ng �ver Saul och kans son
Jonatan,
18. och han befallde att man skulle l�ra Juda barn �B�gs�ngen�; den
�r upptecknad i �Den redliges bok�:
>Jos. 10,13.
19. �Din h�rlighet, Israel,
ligger slagen p� dina h�jder.
Huru hava icke hj�ltarna fallit!
>1 Mack. 9 21.
20. F�rkunnen det icke i Gat,
beb�den det ej p� Askelons gator,
f�r att filisteernas d�ttrar icke m� gl�dja sig,
de oomskurnas d�ttrar ej fr�jda sig.
>Mik. 1,10.
21. I Gilboa berg,
p� eder m� ej falla
dagg eller regn,
ej ses offerg�rdssk�rdar.
Ty hj�ltarnas sk�ld
blev d�r till sm�lek,
Sauls sk�ld,
ej sedan smord med olja.
22. Fr�n slagnas blod,
fr�n hj�ltars hull
vek Jonatans b�ge
icke tillbaka,
v�nde Sauls sv�rd
ej om�ttat �ter.
>1 Sam. 14,6 f., 47 f.
23. Saul och Jonatan,
s� k�ra och ljuvliga
f�r varandra i livet,
de blevo ej heller
skilda i d�den,
de tv�, som voro snabbare �n �rnar,
starka mer �n lejon.
24. Israels d�ttrar,
gr�ten �ver Saul,
�ver honom som kl�dde eder
i scharlakan och praktskrud
och prydde edra kl�der
med gyllene smycken.
25. Huru hava icke hj�ltarna
fallit i striden!
Jonatan ligger slagen
p� dina h�jder.
26. Jag s�rjer �ver dig,
du min broder Jonatan;
mycket ljuvlig var du mig.
Dyrbar var mig din k�rlek,
mer �n kvinnok�rlek.
>1 Sam. 18,3. 19,1.
27. Huru hava icke hj�ltarna fallit,
de b�da stridssv�rden f�rg�tts!�
*10/02 Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet
David kommer �ver Juda. Is-Boset konung
�ver Israel. Krig mellan dem. Asael
d�dad av Abner.
1. D�refter fr�gade David HERREN: �Skall jag draga upp till n�gon
av Juda st�der?� HERREN svarade honom: �Drag upp.� D� fr�gade
David: �Vart skall jag draga upp?�, Han svarade: �Till Hebron.�
>1 Sam 23.2 f. 30,7 f.
2. S� drog d� David ditupp j�mte sina b�da hustrur, Ahinoam fr�n
Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
>1 Sam. 25,40 f. 27,3.
3. David l�t ock sina m�n draga ditupp, var och en med sitt
husfolk; och de bosatte sig i Hebrons st�der.
>Jos. 21,11.
4. Dit kommo nu Juda m�n och smorde David till konung �ver Juda
hus.
N�r man ber�ttade f�r David att det var m�nnen i Jabes i Gilead
som hade begravit Saul,
>1 Sam. 31,13.
5. skickade David s�ndebud till m�nnen i Jabes i Gilead och l�t
s�ga till dem: �Varen v�lsignade av HERREN, d�rf�r att I haven
bevisat eder herre Saul den barmh�rtighetstj�nsten att begrava
honom!
6. S� m� nu ock HERREN bevisa barmh�rtighet och trofasthet mot
eder. Sj�lv vill jag ocks� g�ra eder gott, d�rf�r att I haven
gjort detta.
7. Varen allts� nu vid gott mod och of�rskrackta, fast�n eder herre
Saul �r d�d; det �r nu jag som av Juda hus har blivit smord till
konung �ver dem.�
8. Men Abner, Ners son, Sauls h�rh�vitsman, tog Sauis son Is-Boset
och f�rde honom �ver till Mahanaim
>1 Sam. 14,50.
9. och gjorde honom till konung i Gilead och asureernas land och
Jisreel, s� ock �ver Efraim, Benjamin och hela det �vriga
Israel.
10. Sauls son Is-Boset var fyrtio �r gammal, n�r han blev konung
�ver Israel, och han regerade i tv� �r. Allenast Juda hus h�ll
sig till David.
11. Den tid David var konung i Heblon �ver Juda hus utgjorde
sammanr�knat sju �r och sex m�nader.
>2 Sam. 5,5.
12. Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifr�n
Mahanaim till Gibeon.
13. Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks� ut; och de m�tte
varandra vid Gibeons damm. D�r stannade de p� var sin sida om
dammen.
>1 Kr�n. 2,16.
14. Och Abner sade till Joab: �M� vi l�ta n�gra unga m�n st� upp och
utf�ra en krigslek i v�r �syn.� Joab svarade: �M� s� ske.�
15. D� stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv f�r Benjamin
och f�r Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
16. Och de fattade varandra i huvudet och st�tte sv�rdet i sidan p�
varandra och f�llo s� allasammans d�rf�r blev detta st�lle
kallat Helkat-Hassurim[1] vid Gibeon.
17. Sedan begynte en mycket h�rd strid p� den dagen; men Abner och
Israels m�n blevo slagna av Davids folk.
18. Nu funnos d�r tre s�ner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och
Asael var snabbfotad s�som en gasell p� f�ltet.
19. Och Asael f�rf�ljde Abner, utan att vika undan vare sig till
h�ger eller till v�nster fr�n Abner.
20. D� v�nde Abner sig om och sade: ��r det du, Asael?� Han svarade:
�Ja.�
21. D� sade Abner till honom: �V�nd dig �t annat h�ll, �t h�ger
eller �t v�nster. Angrip n�gon av de yngre och f�rs�k att taga
hans rustning.� Men Asael ville icke l�ta honom vara.
22. D� sade Abner �nnu en g�ng till Asael: �L�t mig vara. Du vill
v�l icke att jag skall sl� dig till jorden? Huru skulle jag
sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?�
23. N�r han �nd� icke ville l�ta honom vara, gav Abner honom med
bakandan av sitt spjut en st�t i underlivet, s� att spjutet gick
ut baktill; och han f�ll ned d�r och dog p� st�llet. Och var och
en som kom till platsen d�r Asael hade fallit ned och d�tt
stannade d�r.
>2 Sam. 3,27, 30. 20,12.
24. Och Joab och Abisai f�rf�ljde Abner. Men n�r solen hade g�tt ned
och de bade kommit till Ammah�jden, som ligger gent emot Gia, �t
Gibeons �ken till,
25. d� samlade sig Betljamins barn tillhopa bakom Abner, s� att de
utgjorde en sluten skara, och intogo en st�llning p� toppen av
en och samma h�jd.
26. Och Abner ropade till Joab och sade: �Skall d� sv�rdet f�
oavl�tligen frossa? F�rst�r du icke att detta m�ste leda till
ett bittert slut?� Huru l�nge t�nker du dr�ja, innan du befaller
ditt folk att upph�ra med att f�rf�lja sina br�der?�
27. Joab svarade: �S� sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d�
hade folket f�rst i morgon f�tt draga sig tillbaka och upph�ra
att f�rf�lja sina br�der.�
28. D�refter l�t Joab st�ta i basunen; d� stannade allt folket och
f�rf�ljde icke mer lsrael. Och sedan stridde de icke vidare.
29. Men Abner och hans m�n t�gade genom Hedmarken hela den natten;
d�refter gingo de �ver Jordan och t�gade vidare hela f�rmiddagen
och kommo s� till Mahanaim.
30. Joab �ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upph�rt
att f�rf�lja Abner; d� fattades av Davids folk nitton man utom
Asael.
31. Davids folk hade d�remot slagit till d�ds tre hundra sextio man
av Benjamin och av Abners folk.
32. Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
Bet-Lehem. D�refter t�gade Joab och hans m�n hela natten och
kommo i dagningen till Hebron.
[1] Betydelsen oviss; m�jligen sv�rds�kern
*10/03 Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet
Davids s�ner. Abner g�r �ver till David,
men d�das av Joab. David s�rjer d�r�ver.
1. Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev l�ngvarigt. D�runder
blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
svagare och svagare.
>1 Sam. 13,14. 15,23, 28.
2. I Hebron f�ddes s�ner �t David. hans f�rstf�dde var Amnon, som
han fick med Ahinoam fr�n Jisreel.
>1 Sam. 25,43. 1 Kr�n. 3,1 f
3. Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, kameliten
Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
>1 Sam. 25,42. 27,3
4. Den fj�rde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
Abitals son.
5. Den sj�tte var Jitream, som David fick med sin hustru
Egla. Dessa f�ddes �t David i Hebron.
6. S� l�nge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
Abner kraftigt Sauls hus.
7. Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
Is-Boset sade till Abner: �Varf�r har du g�tt in till min faders
bihustru?�
>2 Sam. 21,8.
8. F�r dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: ��r jag d�
ett hundhuvud fr�n Juda land? Just d� jag bevisar barmh�rtighet
mot din fader Sauls hus, mot hans br�der och hans v�nner, och
icke har l�tit dig falla i Davids hand, just d� tillvitar du mig
att hava beg�tt en missg�rning med denna kvinna
9. Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke h�danefter
handlar s� mot David som HERREN med ed har lovat honom:
10. jag vill g�ra s�, att konungad�met tages ifr�n Sauls hus, och
att i st�llet Davids tron bliver upprest �ver b�de Israel ooh
Juda, fr�n Dan �nda till Beer-Seba.�
>Dom. 20,1. 1 Sam. 3 20.
11. D� tordes hab icke s�ga ett ord mer �t Abner, av fruktan f�r
honom.
12. Men Abner skickade strax s�ndebud till David och l�t saga: �Vem
tillh�r landet?�, och l�t vidare s�ga: �Slut f�rbund med mig,
s� skall jag bist� dig och g�ra s�, att hela Israel g�r �ver
till dig.�
13. Han svarade: �Gott! Jag vill sluta f�rbund med dig. Men en sak
fordrar jag av dig, n�mligen att du icke tr�der fram inf�r mitt
ansikte utan att hit medf�ra Mikal, Sauls dotter, n�r du kommer
f�r att tr�da fram inf�r mitt ansikte.�
14. D�refter skickade David s�ndebud till Is-Boset, Sauls son, och
l�t s�ga: �Giv mig �ter min hustru Mikal, som jag f�rv�rvade mig
f�r ett hundra filisteers f�rhudar.�
>1 Sam. 18,25 f.
15. D� s�nde Is-Boset �stad och l�t taga henne ifr�n hennes man,
Paltiel, Lais' son.
>1 Sam. 25,44.
16. Men hennes man gick med henne och f�ljde henne under best�ndig
gr�t �nda till Bahurim. H�r sade Abner till honom: �V�nd om och
g� dina f�rde.� D� v�nde han om.
17. Och Abner hade underhandlat med de �ldste i Israel och sagt:
�Sedan l�ng tid tillbaka haven I s�kt att f� David till konung
�ver eder.
18. Fullborden nu edert upps�t, ty s� har HERREN sagt om David:
Genom min tj�nare Davids hand skall jag fr�lsa mitt folk israel
ifr�n filisteernas hand och ifr�n alla dess fienders hand.�
19. Likaledes talade Abner h�rom med, benjaminiterna. D�refter gick
Abner ock �stad for att tala med David i Hebron om allt vad
Israel och hela Benjamins hus hade funnit l�mpligt att svara.
>1 Kr�n 12,29.
20. N�r d� Abner, �tf�ljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
gjorde David ett g�stabud f�r Abner och hans m�n.
21. Och Abner sade till David: �Jag vill st� upp och g� �stad och
f�rsamla hela Israel till min herre konungen, f�r att de m�
sluta f�rbund med dig, s� att du bliver konung p� vad villkor
dig lyster.� Sedan l�t David Abner g�, och han drog bort i Erid.
22. Just d� kommo Davids folk och Joab hem fr�n ett str�vt�g och
f�rde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke l�ngre kvar
hos David i Hebron, ty denne hade l�tit honom g�, och han hade
dragit bort i frid.
23. Men n�r Joab och hela hans h�r kom hem, ber�ttade man f�r honom
och sade: �Abner, Ners son, kom till konungen, och denne l�t
honom g�, och han drog bort i frid.�
24. D� gick Joab in till konungen och sade: �Vad har du gjort! D� nu
Abner hade kommit till dig, varf�r l�t du d� honom g�, s� att
han fritt kunde draga sina f�rde?
25. Du k�nner v�l Abner, Ners son? Han kom hit f�r att bedraga dig.
Han ville utforska ditt g�rande och l�tande, och utforska allt
vad du f�rehar.
26. Sedan, n�r Joab hade g�tt ut fr�n David, s�nde han bud efter
Abner, och s�ndebuden f�rde denne tillbaka fr�n Bor-Hassira. Men
David visste intet d�rom.
27. N�r Abner s� hade kommit tillbaka till Hebran, f�rde Joab honom
avsides till mitten av porten, under f�rev�ndning att tala
enskilt med honom; d�r s�rade han honom till d�ds med en st�t i
underlivet -- detta for att h�mnas sin broder Asaels blod.
>2 Sam. 2,23. 20,10. 1 Kon. 2,5.
28. N�r David sedan fick h�ra detta, sade han: �Jag och mitt
konungad�me �ro oskyldiga inf�r HERREN evinnerligen till Abners,
Ners sons blod.
29. M� det komma �ver Joabs huvud och �ver hela hans faders hus; och
m� i Joabs hus aldrig fattas m�n som hava flytning, eller som
�ro spet�lska, eller som st�dja sig p� krycka, eller som falla
f�r sv�rd, eller som lida brist p� br�d.�
>3 Mos 15,2 f. 1 Kon. 2,5 f., 28 f.
30. S� hade nu Joab och hans broder Abisai dr�pt Abner, d�rf�r att
denne hade d�dat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
31. Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
�Riven s�nder edra kl�der och h�ljen eder i sorgdr�kt och h�llen
d�dsklagan efter Abner.� Och konung David gick sj�lv bakom
b�ren.
32. S� begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gr�t vid
Abners grav, och allt folket gr�t.
33. Och konungen sj�ng f�ljande klago s�ng �ver Abner:
�M�ste d� Abner d� en gudl�s d�res d�d?
34. Dina h�nder voro ju ej bundna,
dina f�tter ej slagna i fj�ttrar.
Du f�ll s�som man faller f�r og�rningsm�n.�
D� begr�t allt folket honom �nnu mer.�
35. Och allt folket kom f�r att f�rm� David att �ta n�got under
dagens lopp; men David betygade med ed och sade: �Gud straffe
mig nu och framgent, om jag smakar br�d eller n�got annat,
f�rr�n solen har g�tt ned.�
36. N�r folket h�rde detta, behagade: det dem all v�l, likasom allt
annat som konungen gjorde behagade allt folket v�l.
37. Och allt folket och hela Israel ins�g d� att konungen ingen del
hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit d�dad.
38. Och konungen sade till sina tj�nare: �I veten nogsamt att en
furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
39. Men jag �r �nnu svag, fast�n jag �r smord till konung, och dessa
m�n, Serujas s�ner, �ro starkare �n jag. HERREN vederg�lle den
som ont g�r, efter hans ondska.�
>Ps. 62,18. 125,5.
*10/04 Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet
Is-Boset m�rdas. M�rdarna bestraffas av
David.
1. D� nu Sauls son h�rde att Abner var d�d i Hebron, sj�nk allt
hans mod, och hela Israel var f�rskr�ckt.
2. Men Sauls son hade till h�vitsm�n f�r sina str�vskaror tv� m�n,
av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, s�ner till
Rimmon fr�n Beerot, av Benjamins barn. Ty ocks� Beerot r�knas
till Benjamin;
>Jos. 18,25.
3. men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde d�r sedan s�som
fr�mlingar, vilket de g�ra �nnu i dag.
>Neb. 11,33.
4. (Ocks� Jonatan, Sauls son, hade l�mnat efter sig en son, som nu
var of�rdig i f�tterna. Han var namligen fem �r gammal, n�r
budskapet om Saul och Jonatan kom fr�n Jisreel, och d� tog hans
sk�terska honom och flydde; men under hennes br�da flykt f�ll
han omkull och blev d�refter halt; och han hette Mefiboset.)
>2 Sam. 9,3 f. 1 Kr�n. 8,34.
5. Nu gingo beerotiten Rimmons s�ner Rekab och Baana �stad och
kommo till Is-Bosets hus, d� det var som hetast p� dagen, medan
han l�g i sin middagss�mn.
6. N�r de s�, under f�rev�ndning att h�mta vete, hade kommit in i
det inre av huset, s�rade de honom med en st�t i underlivet;
d�refter flydde Rekab oeh hans broder Baana undan.
7. De kommo allts� in i huset, n�r han l�g p� sin vilob�dd i
sovkammaren, och s�rade honom till d�ds ochh h�ggo huvudet av
honom; d�rp� togo de hans huvud och f�rdades genom Hedmarken
hela natten.
8. Och de f�rde s� Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade
till konungen: �Se h�r �r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendas,
huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min
herre konungen h�mnd p� Saul och hans efterkommande.�
9. D� svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons
s�ner, och sade till dem: �S� sant HERRRN lever, han som har
f�rlossat mig fr�n all n�d:
>1 Kon. 1,29.
10. den som f�rkunnade f�r mig och sade: 'Nu �r Saul d�d', och som
menade sig vara en gl�djebudb�rare, honom l�t jag gripa och
dr�pa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit
budb�rarl�n;
>2 Sam. 1,15.
11. huru mycket mer skall jag icke d� nu, n�r ogudaktiga m�n hava
dr�pt en oskyldig man i hans eget hus, p� hans s�ng, utkr�va
hans blod av eder hand och utrota eder fr�n jorden!�
12. P� Davids befallning dr�pte hans m�n dem sedan och h�ggo av
deras h�nder och f�tter och h�ngde upp dem vid dammen i Hebron.
Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i
Hebron.
>2 Sam. 3,32.
*10/05 Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet
David konung �ver hela Israel. Hans
er�vring av Jerusalem. Hans v�nskap med
Hiram. Davids hustrur och s�ner.
Filist�ernas anfall och nederlag.
1. Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade
s�: �Vi �ro ju ditt k�tt och ben.
>1 Kr�n. 11,1 f.
2. Redan f�r l�nge sedan, d� Saul �nnu var konung �ver oss, var det
du som var ledare och anf�rare f�r Israel. Och till dig har
HERREN sagt: Du skall vara en herde f�r mitt folk Israel, ja, du
skall vara en furste �ver Israel.�
>1 Sam. 25,30. 2 Sam. 7,8. Ps. 78,71.
3. N�r s� alla de �ldste i Israel kolllmo till konungen i Hebron,
sl�t konung David ett f�rbund med dem d�r i Hebron, inf�r
HERREN; och sedan smorde de David till konung �ver Israel.
>1 Sam. 16,13. 2 Sam. 2,4. 1 Kr�n. 12,23 f.
4. David var trettio �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade i fyrtio �r.
>1 Kon. 2,11. 1 Kr�n. 29,27 f.
5. I Hebron regerade han �ver Juda i sju �r och sex m�nader, och i
Jerusalem regerade han i trettiotre �r �ver hela Israel oah
Juda.
>2 Sam. 2,11. 1 Kr�n. 3,4.
6. Och konungen drog med sina m�n till Jerusalem, mot jebuseerna,
som bodde d�r i landet. De sade d� till David: �Hitin kommer du
icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David
icke skall komma hitin.�
>Jos. 15,68. Dom. 1,21.
7. Men David intog likv�l Sions borg, det �r Davids stad.
8. Och David sade p� den dagen: �Vemhelst som sl�r ihj�l en jebuse
och tr�nger fram till vattenledningen, han sl�r ihj�l just dessa
halta och blinda, som David hatar.� D�rf�r pl�gar man s�ga:
�Ingen blind och halt m� komma in i huset.�
9. Sedan tog David sin boning p� borgen och kallade den Davids
stad. D�r uppf�rde David byggnader runt omkring, fr�n Millo och
vidare in�t.
10. Och David blev allt m�ktigare och m�ktigare, och HERREN,
h�rskarornas Gud, var med honom.
>2 Sam. 3,1.
11. Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s�ndebud till David med
cedertr�, d�rj�mte ock timmerm�n och stenbuggare; och de byggde
ett hus �t David.
>1 Kr�n. 14,1 f.
12. Och David m�rkte att HERREN hade bef�st honom s�som konung �ver
Israel, och att han hade upp h�jt hans konungad�me, f�r sitt
folk Israels skull.
13. Och David tog sig �nnu flera bihustrur oah hustrur fr�n
Jerusalem, sedan han hade kommit fr�n Hebron; och �t David
f�ddes �nnu flera s�ner och d�ttrar.
>1 Kr�n. 3,9.
14. Dessa �ro namnen p� de s�ner sorn f�ddes �t honom i Jerusalem:
Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
>1 Kr�n. 3,5 f.
15. Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
16. Elisama, Eljada och Elifelet.
17. Men n�r filisteerna h�rde att David hade blivit smord till
konung �ver Israel, drogo de allasammans upp f�r att f�nga
David. N�r David h�rde detta, drog han ned till borgen.
18. Och sedan filisteerna hade kommit fram, spridde de sig i
Refaimsdalen.
19. D� fr�gade David HERREN: �Skall jag draga upp mot filisteerna?
Vill du d� giva dem i min hand?� HERREN svarade David: �Drag
upp; ty jag skall giva filisteerna i din hand.
>1 Sam. 23,2. 30,7 f.
20. Och David kom till Baal-Perasim, och d�r slog David dem. D� sade
han: �HERREN har brutit ned[1] mina fiender inf�r mig, likasom
en vattenflod bryter ned.� D�rav fick det st�llet namnet
Baal-Perasim.
>Jes. 28,21.
21. De l�mnade d�r efter sig sina avgudabilder, och David och hans
m�n togo dessa med sig.
22. Men filisteerna droga upp �nnu en g�ng och spridde sig i
Refaimsdalen.
23. N�r David d� fr�gade HERREN, svarade han: �Du skall icke draga
ditupp; du m� kringg� dem bakifr�n, s� att du kommer �ver dem
fr�n det h�ll d�r bakatr�den st�.
24. S� snart du sedan h�r ljudet av steg i bakatr�dens toppar,
skynda d� raskt fram, ty d� har HERREN dragit ut framf�r dig
till att sl� filisteernas h�r.�
25. David gjorde s�som HERREN hade bjudit honom; och han slog
filisteerna och f�rf�ljde dem fr�n Geba �nda fram emot Geser.
*10/06 Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet
Guds ark f�res fr�n Abinadabs hus och
s�ttes in i Obed-Edoms hus. Den h�mtas
sedan till Jerusalem. Mikal visar David
missaktning.
1. �ter f�rsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio
tusen man.
>1 Kr�n. 137l f.
2. Och David br�t upp och drog �stad med allt sitt folk ifr�n
BaaleJuda, f�r att d�rifr�n f�ra upp Guds ark, som hade f�tt
sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p� keruberna.
>2 Mos. 25,17 f. Jos. 15,9,60. 1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
3. Och de satte Guds ark p� en ny vagn och f�rde den bort ifr�n
Abinadabs hus p� h�jden; och Ussa och Ajo, Abinadabs s�ner,
k�rde den nya vagnen.
>1 Sam. 6,7. 7,1.
4. S� f�rde de Guds ark bort ifr�n Abinadabs hus p� h�jden, och
f�ljde sj�lva med, och Ajo gick d�rvid framf�r arken.
5. Och David och hela Israels hus fr�jdade sig inf�r HERREN, med
allahanda instrumenter av cypresstr�, med harpor, psaltare,
pukor, sknllror och cymbaler.
6. Men n�r de kommo till Nakonslogen, r�ckte Ussa ut sin hand mot
Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.
7. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom d�r f�r
hans f�rseelse, s� att han f�ll ned d�d d�r vid Guds
ark.
>4 Mos. 4,15, 20.
8. Men det gick David h�rt till sinne att HERREN s� hade brutit ned
Ussa[1]; och han kallade det st�lle Peres-Ussa, s�som det heter
�nn i dag.
9. Och David betogs av s�dan fruktan f�r HERREN p� den dagen, att
han sade: �Huru skulle jag t�ras l�ta HERRENS ark komma till
mig?�
10. D�rf�r ville David icke l�ta flytta in HERRENS ark till sig i
David stad, utan l�t s�tta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
>2 Sam 5,7,9.
11. Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre
m�nader; men HERREN v�lsignade ObedEdom och hela hans hus.
12. N�r det nu blev ber�ttat f�r konung David att HERREN hade
v�lsignat Obed-Edoms hus och altt vad han hade, f�r Guds arks
skull, d� gick David �stad och h�mtade Guds ark ur Obed-Edoms
hus upp till Davids stad under jubel.
>1 Kron. 15,11 f.
13. Och n�r de som buro HERRENS ark hade g�tt sex steg fram�t,
offrade han en tjur och en g�dkalv.
>1 Kon. 8,5.
14. Sj�lv dansade David med all makt inf�r HERREN, och d�rvid var
David ikl�dd en linne-efod.
>Ps. 84,3.
15. S� h�mtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel
och basuners ljud.
16. N�r d� HERRENs ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls
dotter, ut genom f�nstret, och n�r hon s�g konung David hoppa
och dansa inf�r HERREN fick hon f�rakt f�r honom i sitt hj�rta.
>1 Kron. 15,29.
17. Sedan de hade f�rt HERRENS ark ditin, st�llde de den p� dess
plats i t�ltet som David hade slagit upp �t den; ooh d�refter
offrade David br�nnoffer inf�r HERREN, s� ock tackoffer.
>Kr�n 15,1. 16,1 f.
18. N�r David hade offrat br�nnoffret och tackoffret v�lsignade han
folket i HERREN Sebaots namn.
>1 Kon. 8,55.
19. Och �t allt folket, �t var och en i hela hopen av israeliter,
b�de man och kvinna, gav han en kaka br�d, ett stycke k�tt och
en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
20. Men n�r David kom tillbaka f�r att h�lsa sitt husfolk, gick
Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: �Huru h�rlig har
icke Israels konung visat sig idag, d� han i dag har blottat sig
f�r sina tj�nares tj�nstekvinnors �gon, s�som l�st folk pl�gar
g�ra!�
21. D� sade David till Mikal: �Inf�r HERREN, som har utvalt mig
framf�r din fader och hela hans hus, och som har f�rordnat mig
till furste �ver HERRENS folk, �ver Israel -- inf�r HERREN
fr�jdade jag mig.
22. Dock k�nde jag mig r�tteligen f�r ringa till detta, ja, jag var
i mina �gon allt f�r l�g d�rtill. Skulle jag d� s�ka �ra hos
tj�nstekvinnorna, om vilka du talade?�
23. Och Mikal, Saula dotter, fick inga barn, s� l�nge hon levde.
[1] Hebr. paras peres be-Ussa
*10/07 Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet
David vill bygga ett hus �t Herren, men
Herren f�rkunnar att han i st�llet skall
bygga ett hus �t David. Davids
tacks�gelse och b�n.
1. D� nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade l�tit honom f�
ro runt omkring for alla hana fiender,
>1 Kr�n. 17,1 f.
2. sade han till profeten Natan: �Se, jag bor i ett hus av
cedertr�, under det att Guds ark bor i ett t�lt.
>2 Sam. 5,11. 6,17.
3. Natan sade till konungen: �V�lan, g�r allt vad du har i sinnet;
ty HERREN �r med dig.�
4. Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
5. �G� och s�g till min tj�nare David: S� s�ger HERREN: Skulle du
bygga mig ett hus att bo i?
>1 Kr�n. 22,6 f. Jes. 66,1.
6. Jag har ju icke bott i n�got hus, allt ifr�n den dag d� jag
f�rde Israela barn upp ur Egypten finda till denna dag, utan jag
har flyttat omkring i ett t�lt, i ett tabernakel.
>2 Mos. 26,1 f. 1 Kon. 8 16.
7. Har jag d� n�gonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla
Israels barn, talat ooh sagt s� till n�gon enda av Iaraels
stammar, som jag har f�rordnat till herde f�r mitt folk Israel:
'Varf�r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr�?'
8. Och nu skall du s�ga s� till min tj�nare David: S� s�ger HERREN
Sebaot: Fr�n betesmarken, d�r du f�ljde f�ren, har jag h�mtat
dig, f�r att du skulle bliva en furste �ver mitt folk Israel.
>1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
9. Och jag har varit med dig p� alla dina v�gar och utrotat alla
dina fiender f�r dig. Och jag vill g�ra dig ett namn, s� stort
som de st�rstes namn p� jorden.
10. Jag skall bereda en plats �t mitt folk Israel och plantera det,
s� att det f�r bo kvar d�r, utan att vidare bliva
oroat. Or�ttf�rdiga m�nniskor skola icke mer f�rtrycka det,
s�som fordom skedde,
>2 Mos. 15,17. Ps. 44,8. 80,9.
11. och s�som det har varit allt ifr�n den tid d� jag f�rordnade
domare �ver mitt folk Israel; och jag skall l�ta dig f� ro f�r
alla dina fiender. S� f�rkunnar nu HERREN f�r dig att HERREN
skall uppbygga ett hus �t dig.
12. N�r din tid �r ute och du vilar hos dina f�der, skall jag efter
dig upph�ja den son som skall utg� ur ditt liv; och jag skall
bef�sta hans konungad�me.
>1 Kon. 8,1 f.
13. Han skall bygga ett hus �t mitt namn, och jag skall bef�sta hans
konungatron f�r evig tid.
>1 Kon. 5,6. 6,1. 1 Kr�n. 28,6 f. Ps. 89,4 f.
14. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s� att
jag visserligen, om han g�r n�got illa, skall straffa honom med
ris, s�som m�nniskor pl�ga tuktas, och med pl�gor, s�dana som
hems�ka m�nniskors barn;
>1 Kr�n. 22,lO. Ps. 89,27. Hebr. 1,5. Upp.21,7.
15. men min n�d skall icke vika ifr�n honom, s�som jag l�t den vika
ifr�n Saul, vilken jag l�t vika undan f�r dig.
>1 Sam. 15,26.
16. Ditt hus och ditt konungad�me skola bliva best�ndande inf�r dig
till evig tid; ja, din tron skall vara bef�st f�r evig tid.�
17. Alldeles i �verensst�mmelse med dessa ord och med denna syn
talade nu Natan till David.
18. D� gick konung David in och satte sig ned inf�r HERRENS ansikte
och sade: �Vem �r jag, Herre, HERRE, ooh vad �r mitt hus,
eftersom du har l�tit mig komma h�rtill?
>1 Mos. 32,10.
19. Och detta har �nd� synts dig vara f�r litet, Herre, HERRE; du
har ock talat ang�ende din tj�nares hus om det som ligger l�ngt
fram i tiden. och h�rom har du talat p� m�nniskos�tt, Herre,
HERRE!
20. Vad skall nu David vidare tala till dig? Du k�nner ju din
tj�nare, Herre, HERRE.
>Ps. 139 1.
21. F�r ditt ords skull och efter ditt hj�rta har du gjort allt
detta stora och f�rkunnat det f�r din tj�nare.
22. D�rf�r �r du ock stor HERRE Gud, ty ingen �r dig lik, och ingen
Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h�rt med v�ra �ron.
>5 Mos. 3,24. 4,35. 32,39. 1Sam. 2,2. Ps. 83,19. 86,19.
>Jes. 44,6. 45,21. Mark. 12,29 32.
23. Och var finnes p� jorden n�got enda folk likt ditt folk Israel,
n�got folk som en Gud sj�lv har g�tt �stad att f�rlossa �t sig
till ett folk, f�r att s� g�ra sig ett namn -- ja, f�r att g�ra
dessa stora ting med eder och dessa fruktansv�rda g�rningar med
ditt land, inf�r ditt folk, det som du f�rlossade �t dig fr�n
Egypten, fr�n hedningarna ocb deras gudar.
>5 Mos. 4,7 f., 32 f. 33,29. Ps. 147,19 f.
24. Och du har berett �t dig ditt folk Israel, dig till ett folk f�r
evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
25. S� uppfyll nu, HERRE Gud, f�r evig tid vad du har talat om din
tj�nare och om hans hus; g�r s�som du har talat.
26. D� skall ditt namn bliva stort till evig tid, s� att man skall
s�ga: 'HERREN Sebaot �r Gud �ver Israel.' Och s� skall din
tj�nare Davids hus best� inf�r dig.
27. Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat f�r din tj�nare
och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' D�rf�r har din tj�nare
f�tt frimodighet att bedja till dig denna b�n.
28. Och nu, Herre, HERRE, du �r Gud, ooh dina ord �ro sanning; och
du du har lovat din tj�nare detta goda,
29. s� v�rdes nu v�lsigna din tj�nares hus, s� att det f�rbliver
evinnerligen inf�r dig. Ja, du, Herre, i HERRE, har lovat det,
och genom din v�lsignelse skall din tj�nares hus bliva v�lsignat
evinnerligen.�
*10/08 Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet
Davids segrar och byte. Hans inre
styrelse och hans �mbetsm�n.
1. En tid h�refter slog David filisteerna och kuvade dem. D�rvid
bem�ktigade sig David huvudstaden och tog den ur filisteernas
hand.
>1 Kr�n. 18,1 f.
2. Han slog ock moabiterna och m�tte dem med sn�re, i det att han
l�t dem l�gga sig ned p� jorden: med tv� sn�rl�ngder m�tte han
ut den del av dem, som skulle d�das, och med en full sn�rl�ngd
den del som han l�t leva. S� blevo moabiterna David underd�niga
och f�rde till honom sk�nker.
>4 Mos. 24,17.
3. Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, n�r
denne hade dragit �stad f�r att utstr�cka sitt v�lde till
floden.
>1 Sam. 14,47.
4. Och David tog till f�nga av han folk ett tusen sju hundra
ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l�t avsk�ra
fotsenorna p� alla vagnsh�starna, utom p� ett hundra h�star, som
han skonade.
>Jos. 11,6.
5. N�r sedan arameerna fr�n Damaskus kommo f�r att hj�lpa
Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv� tusen man
av dem.
6. Och David insatte fogdar bland arameerna i Damaskus, och
arameerna blevo David underd�niga och f�rde till honom
sk�nker. S� gav HERREN seger �t David, varhelst han drog fram.
7. Och David tog de gyllene sk�ldar som Hadadesers tj�nare hade
burit och f�rde dem till Jerusalem.
8. Och fr�n Hadadesers stader Beta och Berotai tog konung David
koppar i stor myckenhet.
9. D� nu Toi, konungen i Hamat, h�rde att David hade slagit
Hadadesers hela h�r,
10. s�nde han sin son Joram till konung David f�r att h�lsa honom
och lyck�nska honom, d�rf�r att han hade givit sig i strid med
Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois
fiende. Och han hade med sig k�rl av silver, av guld och av
koppar.
11. Ocks� dessa helgade konung David �t HERREN, likasom han hade
gjort med det silver och guld han hade tagit fr�n alla de folk
som han hade underlagt sig:
12. fr�n arameerna, moabiterna, Ammons barn, filisteerna och
amalekiterna, s� ock med det byte han hade tagit fr�n Hadadeser,
Rehobs son, konungen i Soba.
13. Och n�r David kom tillbaka fr�n sin seger �ver arameerna, gjorde
han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, d�r han slog aderton
tusen man.
>Ps. 60,2.
14. Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
och alla edomeer blevo David underd�niga. S� gav HERREN seger �t
David, varhelst han drog fram.
>4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.
15. David regerade nu �ver hela Israel; och David skipade lag och
r�tt �t allt sitt folk.
16. Joab, Serujas son, hade bef�let �ver krigsh�ren, och Josafat
Ahiluds son, var kansler.
>2 Sam. 20,23 f.
17. Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro pr�ster,
och Seraja var sekreterare.
18. Benaja, Jojadas son, hade bef�let �ver kereteerna och
peleteerna; dessutom voro Davids s�ner pr�ster.
>1 Kon. 1,38.
*10/09 Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet
David bevisar barmh�rtighet mot
Mefiboset.
1. Och David sade: �Finnes �nnu n�gon kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmh�rtighet f�r Jonatans skull?�
2. Nu hade Sauls hus haft en tj�nare vid namn Siba; honom h�mtade
man till David. D� sade konungen till honom: ��r du Siba?� Han
svarade: �Ja, din tj�nare.�
3. Konungen fr�gade: �Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmh�rtighet, s�som Gud �r barmh�rtig?� Siba
svarade konungen: ��nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
�r of�rdig i f�tterna.�
>1 Sam. 20,14 f. 2 Sam. 4,4.
4. Konungen fr�gade honom �Var �r han?� Siba svarade konungen: �Han
�r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.�
>2 Sam. 17,27 f.
5. D� s�nde konung David och l�t h�mta honom fr�n Makirs, Ammiels
sons, hus i Lo-Debar.
6. N�r s� Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
f�ll han ned p� sitt ansikte och bugade sig. D� sade David:
�Mefiboset!� Han svarade: �Ja, din tj�nare h�r.�
7. David sade tilI honom: �Frukta icke, ty jag vill bevisa
barmh�rtighet mot dig f�r din fader Jonatans skull, och jag vill
giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
�ta vid mitt bord best�ndigt.�
8. D� bugade han sig och sade: �Vad �r jag, din tj�nare, eftersom
du v�nder dig till en s�dan d�d hund som jag �r?�
>1 Sam. 24,15. 2 Kon. 8,13.
9. D�refter tillkallade konungen Siba, Sauls tj�nare, och sade till
honom; �Allt som Saul och hela hans hus har sagt giver jag �t
din herres son.
10. Och du med dina s�ner och dina, tj�nare skall bruka jorden �t
honom och inb�rga sk�rden, f�r att din herres son m� hava br�d
att �ta, dock skall Mefiboset, din herres son, best�ndigt �ta
vid mitt bord.� Siba hade n�mligen femton s�ner och tjugu
tj�nare.
11. D� sade Siba till konungen: �Din tj�nare skall i alla stycken
g�ra s�som min herre konungen bjuder sin tj�nare.� �Ja�, svarade
han, �Mefiboset skall �ta vid mitt bord, s�som vore han en av
konungens s�ner.�
12. Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde
i Sibas hus blevo Mefibosets tj�nare.
13. Sj�lv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han best�ndigt
skulle �ta vid konungens bord. Och han var halt p� b�da
f�tterna.
*10/10 Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet
Ammons barn van�ra Davids s�ndebud.
David sl�r dem och deras bundsf�rvanter
aram�erna.
1. En tid h�refter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
konung efter honom.
>1 Kr�n. 19,1 f.
2. D� sade David: �Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v�nskap,
likasom hans fader bevisade mig v�nskap.� Och David s�nde n�gra
av sina tj�nare f�r att tr�sta honom i hans sorg efter
fadern. N�r s� Davids tj�nare kommo till Ammons barns land,
3. sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: �Menar du att
David d�rmed att han s�nder tr�stare till dig vill visa dig att
han �rar din fader? Nej, f�r att unders�ka staden, f�r att
bespeja och sedan f�rd�rva den har David s�nt sina tj�nare till
dig.�
4. D� tog Hanun Davids tj�nare och l�t raka av dem halva sk�gget
och sk�ra av deras kl�der mitt p�, �nda uppe vid s�tet, och l�t
dem s� g�.
5. N�r man ber�ttade detta f�r David, s�nde han bud emot dem; ty
m�nnen voro ju mycket van�rade. Och konungen l�t s�ga: �Stannen
i Jeriko, till dess edert sk�gg hinner v�xa ut, och kommen s�
tillbaka.
6. D� nu Ammons barn ins�go att de hade gjort sig f�rhatliga f�r
David, s�nde de bort och lejde fr�n Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
av Tobs m�n tolv tusen.
7. N�r David h�rde detta, s�nde han �stad Joab med hela h�ren, de
tappraste krigarna.
8. Och Ammons barn drogo ut och st�llde upp sig till strid framf�r
stadsporten; men de fr�n Aram-Soba och Rehob, �vensom Tobs m�n
och maakateerna, st�llde upp sig f�r sig sj�lva p� f�ltet.
>Dom. 11,3.
9. D� Joab nu s�g att han hade fiender b�de framf�r sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
st�llde sedan upp sig mot arameerna.
10. Men det �vriga folket �verl�mnade han �t sin broder Absai,
vilken med dem st�llde upp sig mot Ammons barn.
11. Och han sade: �Om arameerna bliva mig �verm�ktiga, s� skall du
komma mig till hj�lp; och om Ammons barn bliva dig �verm�ktiga,
s� vill jag t�ga till din hj�lp.
12. Var nu vid gott mod; ja, l�t oss visa mod i striden f�r v�rt
folk och f�r v�r Guds st�der. Sedan m� HERREN g�ra vad honom
t�ckes.�
13. D�refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna
och de flydde f�r honom.
14. Men n�r Ammons barn s�go att arameerna flydde, flydde ocks� de
f�r Abisai och beg�vo sig in i staden. D� drog Joab bort ifr�n
Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
15. D� allts� arameerna s�go att de hade blivit slagna av Israel,
f�rsamlade de sig allasammans.
16. Och Hadadeser s�nde bud att de arameer som bodde p� andra sidan
floden skulle rycka ut; dessa kommo d� till Helam, anf�rda av
Sobak, Hadadesers h�rh�vitsman.
17. N�r detta blev ber�ttat f�r David, f�rsamlade han hela Israel
och gick �ver Jordan och kom till Helam; och arameerna st�llde
upp sig i slagordning mot David och g�vo sig i strid med honom.
18. Men arameerna flydde f�r Israel, och David dr�pte av arameerna
manskapet p� sju hundra vagnar, s� ock fyrtio tusen ryttare;
deras h�rh�vitsman Sobak slog han ock d�r till d�ds.
19. D� allts� Hadadesers alla lydkonungar s�go att de hade blivit
slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
underd�niga. Efter detta fruktade arameerna f�r att vidare
hj�lpa Ammons barn.
*10/11 Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet
Rabbas bel�gring. Davids �ktenskapsbrott
med Bat-Seba och hans blodskuld.
1. F�ljande �r, vid den tid d� konungarna pl�gade draga i f�lt,
s�llde David �stad Joab och med honom sina tj�nare och hela
Israel; och de h�rjade Ammons barns land och bel�grade Rabba,
medan David stannade kvar i Jerusalem.
>2 Sam. 12,26 f. 1 Kr�n. 20,1.
2. D� h�nde sig en afton, n�r David hade st�tt upp fr�n sitt l�ger
och gick omkring p� konungshusets tak, att han fr�n taket fick
se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att sk�da.
3. David s�nde d� �stad och f�rfr�gade sig om kvinnan, och man
sade: �Det �r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.�
4. D� s�nde David n�gra m�n med uppdrag att h�mta henne, och hon
kom till honom, och han l�g hos henne, n�r hon hade helgat sig
fr�n sin orenhet. Sedan �terv�nde hon hem.
>3 Mos. 15,19.
5. Men kvinnan blev havande; hon s�nde d� �stad och l�t underr�tta
David d�rom och s�ga: �Jag �r havande.�
6. D� s�nde David till Joab detta bud: �S�nd till mig hetiten
Uria.� S� s�nde d� Joab Uria till David.
7. Och n�r Uria kom till David, fr�gade denne om det stod v�l till
med Joab och med folket, och huru kriget gick.
8. D�refter sade David till Uria: �G� nu ned till ditt hus och tv�
dina f�tter.� N�r d� Uria gick ut ur konungens hus, s�ndes en
g�va fr�n konungen efter honom.
9. Men Uria lade sig till vila vid ing�ngen till konungshuset,
j�mte hans herres alla andra tj�nare, och gick icke ned till
sitt eget hus.
10. Detta ber�ttade man f�r David och sade: �Uria har icke g�tt ned
till sitt hus.� D� sade David till Uria: �Du kommer ju fr�n
resan; varf�r har du d� icke g�tt ned till ditt hus?�
11. Uria svarade David: �Arken och Israel och Juda bo nu i
lagerhyddor, och min herre Joab och min herres tj�nare �ro
l�grade ute p� marken: skulle jag d� g� in i mitt hus f�r att
�ta och dricka och ligga hos min hustru? S� sant du lever, s�
sant din sj�l lever: jag vill icke g�ra s�.�
>1 Sam. 4,3 f.
12. D� sade David till Uria: �Stanna h�r ocks� i dag, s� vill jag i
morgon s�nda dig �stad.� S� stannade d� Uria i Jerusalem den
dagen och den f�ljande.
13. Och David inbj�d honom till sig och l�t honom �ta och dricka med
sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och
lade sig p� sitt l�ger tillsammans med sin herres tj�nare, och
gick icke ned till sitt hus.
14. F�ljande morgon skrev David ett brev till Joab och s�nde det med
Uria.
15. I brevet skrev han s�: �St�llen Uria l�ngst fram, d�r striden �r
som h�ftigast, och dragen eder sedan tillbaka fr�n honom, s� att
han bliver slagen till d�ds.�
16. Under bel�gringen av staden skickade d� Joab Uria till den plats
d�r han visste att de tappraste m�nnen funnos.
17. Och m�nnen i staden gjorde ett utfall och g�vo sig i strid med
Joab, och flera av folket, av Davids tj�nare, f�llo; ocks�
hetiten Uria d�dades.
18. D� s�nde Joab och l�t ber�tta f�r David allt vad som hade h�nt
under striden.
19. Och han bj�d budb�raren och sade: �N�r du har omtalat f�r
konungen allt vad som har h�nt under striden,
20. d� uppt�ndes kanske konungens vrede, och han s�ger till dig:
'Varf�r gingen I under striden s� n�ra intill staden? Vissten I
icke att de skulle skjuta uppifr�n muren?
21. Vem var det som slog ih�l bimelek, Jerubbesets son? Var det icke
en kvinna som kastade en kvarnsten ned p� honom fr�n muren, s�
att han d�dades, d�r i Tebes? Varf�r gingen I d� s� n�ra intill
muren?' Men d� skall du s�ga: 'Din tj�nare Uria, hetiten, �r ock
d�d.'�
>Dom. 9,53.
22. Budb�raren gick �stad och kom och ber�ttade f�r David allt vad
Joab hade s�nt honom att s�ga;
23. budb�raren sade till David: �M�nnen blevo oss �verm�ktiga och
drogo ut mot oss p� f�ltet, men vi slogo dem tillbaka �nda till
stadsporten.
24. D� sk�to skyttarna uppifr�n muren p� dina tj�nare, s� att flera
av konungens tj�nare d�dades; din tj�nare Uria, hetiten, �r ock
d�d.�
25. D� sade David till budb�raren: �S� skall du s�ga till Joab: 'L�t
icke detta f�rtryta dig, ty sv�rdet f�rt�r �n den ene, �n den
andre; fortsatt med kraft stadens bel�gring och f�rst�r den.'
Och intala honom s� mod.�
26. D� nu Urias hustru h�rde att hennes man Uria var d�d, h�ll hon
d�dsklagan efter sin man,
27. Och n�r sorgetiden var f�rbi, s�nde David och l�t h�mta henne
hem till sig, och hon blev hans hustru; d�refter f�dde hon honom
en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
*10/12 Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet
Natans strafftal till David. Davids
�nger. Barnets d�d. Salomos f�delse.
Rabbas er�vring.
1. Och HERREN s�nde Natan till David. N�r han kom in till honom,
sade han till honom: �Tv� m�n bodde i samma stad; den ene var
rik och den andre fattig.
2. Den rike hade f�r och f�kreatur i stor myckenhet.
3. Men den fattige hade icke mer �n ett enda litet lamm, som han
hade k�pt; han uppf�dde det, och det v�xte upp hos honom och
hans s�ner, tillsammans med dem: det �t av hans br�dstycke och
drack ur hans b�gare och l�g i hans famn och var f�r honom s�som
en dotter.
4. S� kom en v�gfarande till den rike mannen; d� n�ndes han icke
taga av sina f�r och f�kreatur f�r att tillreda �t den resande
som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens
lamm och tillredde det �t mannen som hade kommit till honom.�
5. D� uppt�ndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade
till Natan: �S� sant HERREN lever: d�dens barn �r den man som
har gjort detta.
6. Och lammet skall han ers�tta fyradubbelt, d�rf�r att han gjorde
s�dant, och eftersom han var s� obarmh�rtig.�
>2 Mos. 22,1.
7. Men Natan sade till David: �Du �r den mannen. S� s�ger HERREN,
Israels Gud: Jag har smort dig till konung �ver Israel, och jag
har r�ddat dig ur Sauls hand.
>1 Sam. 16,1, 13.
8. Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i
din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om
detta skulle vara f�r litet, s� vore jag villig att ytterligare
giva dig b�de ett och annat.
9. Varf�r har du d� f�raktat HERRENS ord och gjort vad ont �r i
hans �gon? Hetiten Uria har du l�tit sl� ihj�l med sv�rd, och
hans hustru har du tagit till hustru �t dig sj�lv; ja, honom har
du dr�pt med Ammons barns sv�rd.
>2 Sam. 11,15 f., 27.
10. S� skall nu icke heller sv�rdet vika ifr�n ditt hus till evig
tid, d�rf�r att du har f�raktat mig och tagit hetiten Urias
hustru till hustru �t dig.
11. S� s�ger HERREN: Se, jag skall l�ta olyckor komma �ver dig fr�n
ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inf�r dina �gon
och giva dem �t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur
mitt p� ljusa dagen.
>5 Mos. 28,30. 2 Sam. 13,1 f. 15,1 f. 16,22. 18,9 f. 1 Kon. 1,5 f.
12. Ty val har du gjort s�dant i hemlighet, men jag vill l�ta detta
ske inf�r hela Israel, och det p� ljusa dagen.�
13. D� sade David till Natan: �Jag har syndat mot HERREN.� Natan
sade till David: �S� har ock HERREN tillgivit dig din synd; du
skall icke d�.
>Ps. 51,1 f. Syr. 47,11.
14. Men eftersom du genom denna g�rning har kommit HERRENS fiender
att f�rakta honom, skall ock den son som har blivit f�dd �t dig
d�den d�.�
>2 Sam. 11,27.
15. Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias
hustru hade f�tt �t David, han slog det, s� att det blev
d�dssjukt.
16. D� s�kte David Gud f�r gossens skull; och David h�ll fasta, och
n�r han kom hem, l�g han p� bara marken �ver natten.
17. D� stodo de �ldste i hans hus upp och gingo till honom, f�r att
f�rm� honom att stiga upp fr�n marken; men han ville icke, och
han �t icke heller n�got med dem.
18. Men p� sjunde dagen dog barnet. D� fruktade Davids tj�nare att
om tala f�r honom att barnet hade d�tt, ty de t�nkte: �N�r vi
talade till honom, medan barnet �nnu levdee, ville han; ju icke
lyssna till v�ra ord. Huru skulle vi d� kunna s�ga till honom
att barnet har d�tt? Han kunde g�ra n�got ont.�
19. Men n�r David s�g att hans tj�nare viskade med varandra, f�rstod
han att barnet hade d�tt. D� fr�gade David sina tj�nare: �Har
barnet d�tt?� De svarade: �Ja.�
20. D� stod David upp fr�n marken och tv�dde sig och smorde sig och
bytte om kl�der och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och n�r
han kom hem igen, beg�rde han att man skulle satta fram mat �t
honom, och han �t.
21. D� sade hans tj�nare till honom: �Varf�r g�r du p� detta s�tt?
Medan barnet levde, fastade du och gr�t f�r dess skull; men s�
snart barnet har d�tt, st�r du upp och �ter!�
22. Han svarade: s� lange barnet �nnu levde, fastade och gr�t jag,
ty jag t�nkte: 'Vem vet, kanh�nda bliver HERREN mig n�dig och
l�ter barnet f� leva.'
23. Men nu, n�r det har d�tt, varf�r skulle jag d� fasta? Kan jag
v�l skaffa honom tillbaka igen? Jag g�r bort till honom, men han
kommer icke tillbaka till mig.�
24. Och David tr�stade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne
och l�g hos henne. Och hon f�dde en son, �t vilken han gav
namnet Salomo. Och HERREN �lskade honom
>1 Kr�n. 3,5. 22,9. Matt. 1,6.
25. och s�nde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom
namnet Jedidja[1], f�r HERRENS skull.
26. Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog
konungastaden.
>2 Sam. 11,1. 1 Kr�n. 20,1.
27. Sedan s�nde Joab bud till David och l�t s�ga honom: �Jag har
angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.
28. S� f�rsamla du nu det �vriga folket och bel�gra staden och intag
den, s� att det icke bliver jag som intager staden och f�r b�ra
namnet d�rf�r.�
29. D� f�rsamlade David allt folket och t�gade till Rabba och angrep
det och intog det.
30. Och han tog deras konungs krona fr�n hans huvud; den v�gde en
talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p�
Davids huvud. Och han f�rde ut byte fr�n staden i stor
myckenhet.
31. Och folket d�rinne f�rde han ut och lade dem under s�gar och
tr�skvagnar av j�rn och bilor av j�rn och �verl�mnade dem �t
Molok. S� gjorde han mot Ammons barns alla st�der. Sedan v�nde
David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
[1] D. �. Herrens �lskling.
*10/13 Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet
Amnon kr�nker Tamar och d�das av
Absalom; denne flyr.
1. D�refter tilldrog sig f�ljande Davids son Absalom hade en sk�n
syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade k�rlek till
henne.
>2 Sam. 3,2.
2. Ja, Amnon kom f�r sin syster Tamars skull i en s�dan v�nda att
han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
vara m�jligt att g�ra henne n�got.
3. Men Amnon hade en v�n, som hette Jonadab, en son till Davids
broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
>1 Sam. 16,9. 2 Sam. 21,21. 1 Kr�n. 2,13.
4. Denne sade nu till honom: �Varf�r ser du var morgon s� avt�rd
ut, du konungens son? Vill du icke s�ga mig det?� Amnon
svarade honom: �Jag har fattat k�rlek till min broder Absaloms
syster Tamar.�
5. Jonadab sade till honom: �L�gg dig p� din s�ng och g�r dig sjuk.
N�r d� din fader kommer f�r att bes�ka dig, s� s�g till honom:
'L�t min syster Tamar komma och giva mig n�got att �ta, men l�t
henne tillreda maten inf�r mina �gon; s� att jag ser det och kan
ta den ur hennes hand att �ta.'�
6. D� lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. N�r nu konungen kom f�r
att bes�ka honom, sade Amnon till konungen: �L�t min syster
Tamar komma hit och tillaga tv� kakor inf�r mina �gon, s� att
jag kan f� dem ur hennes hand att �ta.�
7. D� s�nde David bud in i huset till Tamar och l�t s�ga: �G� till
din broder Amnons hus och red till �t honom n�got att �ta.�
8. Tamar gick d� �stad till sin broder Amnons hus, d�r denne l�g
till s�ngs. Och hon tog deg och kn�dade den och gjorde d�rav
kakor inf�r hans �gon och gr�ddade kakorna.
9. D�refter tog hon pannan och lade upp dem d�rur inf�r hans �gon;
men han ville icke �ta. Och Amnon sade: �L�t alla g� ut
h�rifr�n. D� gingo alla ut d�rifr�n.
10. Sedan sade Amnon till Tamar: �B�r maten hitin i kammaren, s� att
jag f�r den ur din hand att �ta.� D� tog Tamar kakorna som hon
hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
11. Men n�r hon kom fram med dem till honom, f�r att han skulle �ta,
fattade han i henne och sade till henne: �Kom hit och ligg hos
mig, min syster.�
12. Hon sade till honom: �Ack nej, min broder, kr�nk mig icke; ty
s�dant f�r icke ske i Israel. G�r icke en s�dan galenskap.
>3 Mos 18,9. 20,17. 5 Mos. 27,22.
13. Vart skulle jag d� taga v�gen med min skam? Och du sj�lv skulle
ju sedan i Israel h�llas f�r en d�re. Tala nu med konungen; han
v�grar nog icke att giva mig �t dig.�
14. Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
�verm�ktig och kr�nkte henne och l�g hos henne.
15. Men d�refter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
den motvilja han fick mot henne var st�rre �n den k�rlek han
hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: �St� upp och g�
din v�g.�
16. D� sade hon till honom: �G�r dig icke skyldig till ett s� sv�rt
brott som att driva bort mig; det vore v�rre �n det andra som du
har gjort med mig.�
17. Men han ville icke h�ra p� henne, utan ropade p� den unge man
som han hade till tj�nare och sade: �Driven denna kvinna ut
h�rifr�n, och rigla du d�rren efter henne.�
18. Och hon hade en fotsid livkl�dnad p� sig; ty i s�dana k�por voro
konungens d�ttrar kl�dda, s� l�nge de voro jungfrur. N�r
tj�naren nu hade f�rt ut Tamar och riglat d�rren efter henne,
19. tog hon aska och str�dde p� sitt huvud, och den fotsida
livkl�dnaden som hon hade p� sig rev hon s�nder; och hon lade
handen p� sitt huvud och gick d�r ropande och klagande.
>Job 2,12. Jer. 2,37.
20. D� sade hennes broder Absalom till henne: �Har din broder Aminon
varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han �r ju din broder.
L�gg denna sak icke s� p� sinnet.� S� stannade d� Tamar i sin
broder Absaloms hus i sv�r sorg.
21. Men n�r konung David fick h�ra allt detta, blev han mycket vred.
22. Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
Absalom hatade Amnon, d�rfor att denne hade kr�nkt hans syster
Tamar.
23. Tv� �r d�refter hade Absalom f�rklippning i Baal-Hasor, som
ligger vid Efraim. Och Absalom inbj�d d� alla konungens s�ner.
24. Absalom kom till konungen och sade: �Din tj�nare skall nu hava
f�rklippning; jag beder att konungen ville j�mte sina tj�nare g�
med din tj�nare.�
>1 Sam. 25,2, 36.
25. Men konungen svarade Absalom �Nej, min son, vi m� icke
allasammans g� med, ty vi vilja icke vara dig till besv�r.� Och
fast�n han bad honom entr�get, ville han icke g�, utan gav honom
sin avskedsh�lsning.
26. D� sade Absalom: �Om du icke vill, s� l�t dock min broder Amnor
g� med oss.� Konungen fr�gade honom: �Varf�r skall just han g�
med dig?�
27. Men Absalom bad honom s� entr�get, att han l�t Amnon och alla de
�vriga konungas�nerna g� med honom.
28. Och Absalom bj�d sina tj�nare och sade: �Sen efter, n�r Amnons
hj�rta bliver glatt av vinet; och n�r jag d� s�ger till eder:
'Huggen ned Amnon', s� d�den honom utan fruktan. Det �r ju jag
som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder s�som
k�cka m�n.�
29. Och Absaloms tj�nare gjorde med Amnon s�som Absalom hade bjudit.
D� stodo alla konungens s�ner upp och satte sig var och en p�
sin mul�sna och flydde.
30. Medan de �nnu voro p� v�g, kom till David ett rykte om att
Absalom hade huggit ned alla konungens s�ner, s� att icke en
enda av dem fanns kvar.
31. D� stod konungen upp och rev s�nder sina kl�der och lade sig p�
marken, under det att alla hans tj�nare stodo d�r med
s�nderrivna kl�der.
32. Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
och sade: �Min herre m� icke t�nka att de hava d�dat alla de
unga m�nnen, konungens s�ner, det �r Amnon allena som �r d�d.
Ty Absaloms uppsyn har b�dat olycka �nda ifr�n den dag d� denne
kr�nkte hans syster Tamar.
33. S� m� nu min herre konungen icke akta p� detta som har bllvit
sagt, att alla konungens s�ner �ro d�da; nej, Amnon allena �r
d�d.�
34. Emellertid flydde Absalom. -- N�r nu mannen som stod p� vakt
lyfte upp sina �gon, fick han se mycket folk komma fr�n v�gen
bakom honom, vid sidan av berget.
35. D� sade Jonadab till konungen: �Se, d�r komma konungens s�ner.
S�som din tj�nare sade, s� har det g�tt till.�
36. Just n�r han hade sagt detta, kommo konungens s�ner; och de
brusto ut i gr�t. Ocks� konungen och alla hans tj�nare gr�to
h�ftigt och bitterligen.
37. Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
son, konungen i Gesur. Och David s�rjde hela tiden sin son.
>2 Sam. 3,3.
38. Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
han d�r i tre �r.
39. Och konung David avstod ifr�n att draga ut mot Absalom, ty han
tr�stade sig over att Amnon var d�d.
*10/14 Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet
Kvinnan fr�n Tekoa inf�r David. Absaloms
�terkomst och ben�dning.
1. Men Joab, Serujas son, m�rkte att konungens hj�rta var v�nt mot
Absalom.
2. D� s�nde Joab till Tekoa och l�t d�rifr�n h�mta en klok kvinna
och sade till henne: �L�tsa att du har sorg, och kl�d dig i
sorgkl�der och sm�rj dig icke med olja, utan skicka dig s�som en
kvinna som i l�ng tid har haft sorg efter en d�d.
3. G� s� in till konungen och tala till honom s�som jag s�ger dig.�
Joab lade nu orden i hennes mun.
4. Och kvinnan fr�n Tekoa talade med konungen; hon f�ll ned till
jorden p� sitt ansikte och bugade sig och sade: �Hj�lp, o
konung!�
5. Konungen sade till henne: �Vad fattas dig?� Hon svarade: �Ack,
jag �r �nka; min man �r d�d.
6. Och din tj�narinna hade tv� s�ner; dessa b�da kommo i tr�ta med
varandra ute p� marken, d�r ingen fanns, som kunde tr�da emellan
och hindra dem; den ene slog d� ned den andre och d�dade honom.
7. Och nu har hela sl�kten rest sig upp mot din tj�narinna, och de
s�ga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s� att vi f� d�da
honom, d�rf�r att han har tagit sin broders liv och dr�pt honom;
p� det s�ttet f�rg�ra vi ock arvingen.' P� det att efter min
man varken namn eller efterkommande m� finnas p� jorden, vilja
de utsl�cka den gnista av mig, som �nnu �r kvar.�
>5 Mos. 19,11 f.
8. D� sade konungen till kvinnan: �G� hem igen; jag vill giva
befallning om dig.�
9. Kvinnan fr�n Tekoa sade till konungen: �P� mig, o min herre
konung, och p� min faders hus vile missgarningen, men konungen
och hans tron vare utan skuld.�
10. Konungen sade: �Om n�gon s�ger n�got �t dig, s� f�r honom till
mig; han skall sedan icke mer antasta dig.
11. Hon sade: �Ja, m� konungen t�nka p� HERREN, sin Gud, s� att
blodsh�mnaren icke f�r g�ra olyckan st�rre, och s� att de icke
f�rg�ra min son.� D� sade han: �S� sant HERREN lever, icke ett
h�r av din son skall falla p� jorden.�
>4 Mos 35,10 f. 5 Mos. 19,2 f. Jos. 20,1 f.
12. Men kvinnan sade: �L�t din tj�narinna tala �nnu ett ord till min
herre konungen.� Han sade: �Tala.�
13. D� sade kvinnan: �Varf�r �r du d� s� sinnad mot Guds folk? N�r
konungen talar s�, d� ligger ju d�ri att han sj�lv b�r p� skuld,
eftersom konungen icke l�ter sin f�rskjutne son komma tillbaka.
14. Vi m�ste ju alla d� ooh �ro d� s�som vatten som spilles p�
jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke
livet bort, utan han t�nker ut vad g�ras kan, f�r att den
f�rskjutne icke m� f�rbliva f�rskjuten och skild fr�n honom.
>Ps. 89,49. Hes. 18,23, 32.
15. Och att jag nu har kommit f�r att tala detta till min herre
konungen, det har skett d�rf�r att folket f�rskr�ckte mig. D�
t�nkte din tj�narinna: Jag vill dock tala med konungen; kanh�nda
skall konungen uppfylla sin tr�linnas �nskan.
16. Ja, konungen skall lyssna till sin tr�linna och r�dda mig fr�n
den mans hand, som vill f�rg�ra b�de mig och min son fr�n Guds
arvedel.
17. Och din tj�narinna t�nkte: Min herre konungens ord skall giva
mig ro. Ty min herre konungen �r lik Guds �ngel d�ri att han h�r
allt, b�de gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.
>2 Sam. 19,27.
18. D� svarade konungen och sade till kvinnan: �D�lj icke f�r mig
n�got av det varom jag nu vill fr�ga dig.� Kvinnan sade: �Min
herre konungen tale.�
19. D� sade konungen: �Har icke Joab sin hand med i allt detta?�
Kvinnan svarade och sade: �S� sant du lever, min herre konung:
om min Herre konungen talar n�got, s� kan ingen komma undan det,
vare sig �t h�ger eller �t v�nster. Ja, det �r din tj�nare Joab
som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tj�narinnas mun
allt vad jag har sagt.
20. F�r att giva saken ett annat utseende har din tj�nare Joab
handlat p� detta s�tt; men min herre liknar i vishet Guds �ngel
och vet allt som sker p� jorden.�
21. S� sade d� konungen till Joab: �V�lan, jag vill g�ra s�som du
�nskar. G� nu och f�r tillbaka den unge mannen Absalom.�
22. D� f�ll Joab ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig och
v�lsignade konungen; och Joab sade: �I dag m�rker din tj�nare
att jag har funnit n�d f�r dina �gon, min herre konung, eftersom
konungen uppfyller sin tj�nares �nskan.�
23. Och Joab stod upp och begav sig till Gesur ooh f�rde Absalom
till Jerusalem.
>2 Sam. 13,27.
24. Men konungen sade: �Han f�r begiva sig till sitt hus, men han
f�r icke komma inf�r mitt ansikte. D� begav sig Absalom till
sitt hus, och kom icke inf�r konungens ansikte.
25. Men i hela Israel fanns ingen s� sk�n man som Absalom, ingen som
man s� mycket prisade: fr�n hans fotblad upp till hans hj�ssa
fanns icke n�got fel p� honom
26. Och n�r han l�t klippa h�ret p� sitt huvud -- vid slutet av vart
�r l�t han klippa det, ty det blev honom d� s� tungt att han
m�ste l�ta klippa det -- s� befanns det, att n�r man v�gde h�ret
fr�n hans huvud, d� v�gde det tv� hundra siklar, efter
konungsvikt.
27. Och �t Absalom f�ddes tre s�ner och en dotter, som fick namnet
Tamar; hon var en sk�n kvinna.
>2 Sam. 18,18
28. Nar Absalom hade bott tv� hela �r i Jerusalem utan att f� komma
inf�r konungens ansikte,
29. s�nde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till
konungen; men han ville icke komma till honom. Och han s�nde
bud �nnu en g�ng, men han ville �nd� icke komma.
30. D� sade han till sina tj�nare: �I sen att Joab d�r har ett
�kerstycke vid sidan av mitt, och p� det har han korn; g�n nu
dit och t�nden eld d�rp�.� S� t�nde d� Absaloms tj�nare eld p�
�kerstycket.
31. D� stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom:
�Varf�r hava dina tj�nare t�nt eld p� mitt �kerstycke?�
32. Absalom svarade Joab: �Jag s�nde ju till dig och l�t s�ga: Kom
hit, s� att jag kan skicka dig till konungen och l�ta s�ga:
'Varf�r fick jag komma hem fr�n Gesur? Det hade varit b�ttre
f�r mig, om jag �nnu vore kvar d�r.' Nu vill jag komma inf�r
konungens ansikte; och finnes n�gon missg�rning hos mig, s� m�
han d�da mig.
33. D� gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade
d� till sig Absalom, och han kom till konungen; och han f�ll ned
f�r honom p� sitt ansikte och bugade sig till jorden inf�r
konungen. Och konungen kysste Absalom.
*10/15 Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet
Absaloms st�mplingar och uppror. Davids
flykt.
1. En tid h�refter skaffade Absalom sig vagn och h�star, d�rtill
ock femtio man som l�pte framf�r honom.
>1 Kon. 1,5.
2. Och Absalom pl�gade bittida om morgonen st�lla sig vid sidan av
v�gen som ledde till porten, och s� ofta n�gon d� var p� v�g
till konungen med en r�ttssak som han ville hava avd�md, kallade
Absalom honom till sig och fr�gade: �Fr�n vilken stad �r du?�
N�r han d� svarade: �Din tj�nare �r fr�n den och den av Israels
stammar�,
3. sade Absalom till honom: �Din sak �r visserligen god och r�tt,
men du har ingen som h�r p� dig hos konungen.�
4. Och Absalom tillade: �Ack om jag bleve satt till domare i
landet! Om d� var och en som hade n�gon r�tts- och domssak komme
till mig, s� skulle jag skaffa honom r�ttvisa.�
5. Och n�r n�gon gick fram f�r att buga sig f�r honom, r�ckte han
ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
6. P� detta s�tt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo f�r
att f� n�gon sak avd�md hos konungen S� f�rledde Absalom Israels
m�n.
7. Fyrtio �r voro nu f�rlidna, d� Absalom en g�ng sade till
konungen: �L�t mig begiva mig till Hebron f�r att d�r infria det
l�fte som jag har gjort �t HERREN.
8. Ty din tj�nare gjorde ett l�fte, n�r jag bodde i Gesur i Aram;
jag sade: 'Om HERREN l�ter mig komma tillbaka till Jerusalem, s�
vill jag h�lla en gudstj�nst �t HERREN.'�
>1 Mos. 28,20 f. 2 Sam. 13.37 f
9. Konungen sade till honom: �G� i frid.� D� stod han upp och begav
sig till Hebron.
10. Men Absalom s�nde ut hemliga budb�rare till alla Israels stammar
och l�t s�ga: �N�r I h�ren basunen ljuda, s� s�gen: 'Nu har
Absalom blivit konung i Hebron.'�
11. Och med Absalom hade f�ljt tv� hundra m�n fr�n Jerusalem, som
voro inbjudna och f�ljde med i all oskuld, utan att veta om
n�gonting.
12. Medan Absalom offrade slaktoffren, s�nde han ocks� och l�t h�mta
giloniten Ahitofel, Davids r�dgivare, fr�n hans stad Gilo. Och
sammansv�rjningen v�xte i styrka, och i allt st�rre myckenhet
gick folket �ver till Absalom.
>1 Kr�n. 27,33.
13. Men en budbarare kom till David och sade: �Israels m�n hava v�nt
sina hj�rtan till Absalom.�
14. D� sade David till alla sina tj�nare, dem som han hade hos sig i
Jerusalem: �Upp, l�t oss fly, ty ingen annan r�ddning finnes f�r
oss undan Absalom. Skynden eder �stad, sa att han icke med hast
kommer �ver oss och f�r olycka �ver oss och sl�r stadens
inv�nare med sv�rdsegg.�
>Ps. 3,1 f.
15. Konungens tj�nare svarade konungen: �Till allt vad min herre
konungen behagar �ro dina tj�nare redo.
16. D� drog konungen ut, och allt hans husfolk f�ljde honom; dock
l�mnade konungen kvar tio av sina bihustrur f�r att vakta huset.
17. S� drog d� konungen ut, och allt folket f�ljde honom; men de
stannade vid Bet-Hammerhak.
18. Och alla hans tj�nare t�gade f�rbi p� sidan om honom, s� ock
alla kereteerna och peleteerna; och alla gatiterna, sex hundra
man, som hade f�ljt med honom fr�n Gat, t�gade likaledes f�rbi
framf�r konungen.
>2 Sam. 8,18.
19. D� sade konungen till gatiten Ittai: �Varf�r g�r ocks� du med
oss? V�nd om och stanna hos den som nu �r konung; du �r ju en
fr�mling och d�rtill landsflyktig fr�n ditt hem.
20. I g�r kom du; skulle jag d� i dag l�ta dig irra omkring med oss
p� var f�rd, nu d� jag sj�lv g�r jag vet icke vart? V�nd
tillbaka och f�r dina br�der tillbaka med dig; m� n�d och
trofasthet bevisas eder.�
21. Men Ittai svarade konungen och sade: �S� sant HERREN lever, och
s� sant min herre konungen lever: p� den plats d�r min herre
konungen �r, d�r vill ock din tj�nare vara, det m� g�lla liv
eller d�d.�
>Rut 1,16 f.
22. D� sade David till Ittai: �Kom d� och drag med.� Och gatiten
Ittai drog med J�rme alla sina m�n och alla kvinnor och barn som
han hade med sig.
23. Och hela landet gr�t h�gljutt, n�r allt folket drog fram. Och d�
nu konungen gick �ver b�cken Kidron, gick allt folket �ver och
tog v�gen �t �knen.
>Job. 18,1.
24. Bland de andra s�g man ock Sadok j�mte alla leviterna, och de
buro med sig Guds f�rbundsark; men de satte ned Guds ark --
varvid ocks� Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket
hade hunnit draga fram ur staden.
25. D� sade konungen till Sadok: �F�r Guds ark tillbaka in i
staden. Om jag finner n�d f�r HERRENS �gon, l�ter han mig komma
tillbaka, s� att jag �ter f�r se honom och hans boning.
>Ps. 27,4.
26. Men om han s�ger s�: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d� �r
jag redo; han g�re d� med mig s�som honom t�ckes.�
>1 Sam. 3,18. 2 Sam. 10,12.
27. Och konungen sade till pr�sten Sadok: �Du �r ju siare; v�nd
tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars
son Jonatan, b�da edra s�ner, m� f�lja med eder.
>1 Sam. 9,9. 2 Sam. 17,17.
28. Se, jag vill dr�ja vid f�rst�llena i �knen, till dess att ett
budskap kommer fr�n eder med underr�ttelser till mig.
29. D� f�rde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och
stannade d�r.
30. Men David gick gr�tande uppf�r Oljeberget med �verh�ljt huvud
ock bara f�tter; och allt folket som f�ljde med honom hade ock
h�ljt �ver sina huvuden och gingo ditupp under gr�t.
>2 Sam. 19,4. Est. 6,12. Jer. 14,3 f
31. Och n�r man ber�ttade f�r David att Ahitofel var med bland dem
som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: �HERRE, g�r
Ahitofels r�d till d�rskap.�
>Jobs 5,12.
32. N�r sedan David hade kommit upp p� bergstoppen, d�r man pl�gade
tillbedja Gud, d� kom arkiten Husai emot honom, med s�nderriven
livkl�dnad och med jord p� sitt huvud.
33. Darid sade till honom: �Om du g�r med mig, s� bliver du mig till
besv�r.
34. Men om du v�nder tillbaka till staden och s�ger till Absalom:
'Din tj�nare vill jag vara, o konung; jag har f�rut varit din
faders tj�nare, men nu vill jag vara din tj�nare', s� kan du
gagna mig med att g�ra Ahitofels r�d om intet.
>2 Sam. 17,6 f.
35. D�r har du ju ock pr�sterna Sadok och Ebjatar; allt vad du f�r
h�ra fr�n konungens hus m� du meddela pr�sterna Sadok och
Ebjatar.
36. De hava ju ock d�r sina b�da s�ner hos sig: Sadok har Ahimaas,
och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I s�nda mig bud om allt
vad I f�n h�ra.�
37. S� gick d� Husai, Davids v�n[1], in i staden. Och j�mval Absalom
drog in i Jerusalem.
[1] Se V�n i Ordf�rkl.
*10/16 Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet
Sibas anklagelse mot Mefiboset. Simeis
f�rbannelser. Husais list. Ahitofels
sk�ndliga r�d.
1. N�r David hade g�tt fram�t ett litet stycke fr�n bergstoppen, d�
m�tte honom Siba, Mefibosets tj�nare, med ett par lastade �snor,
som buro tv� hundra br�d, ett hundra russinkakor, ett hundra
fruktkakor ooh en vinl�gel.
>2 Sam. 9,2 f.
2. D� sade konungen till Siba: �Vad vill du med detta?� Siba
svarade: ��snorna skola vara f�r konungens husfolk till att rida
p�, br�det och fruktkakorna skola tj�narna hava att �ta, och
vinet skola de t�rstande hava att dricka i �knen.�
3. Konungen sade: �Men var �r din herres son?� Siba svarade
konungen: �Han �r kvar i Jerusalem; ty han t�nkte: 'Nu skall
Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'�
>2 Sam. 19,27.
4. D� sade konungen till Siba: �Se, allt vad Mefiboset �ger skall
vara ditt.� Siba svarade: �Jag faller ned f�r dig; l�t mig finna
n�d f�r dina �gon, min herre konung.�
5. N�r sedan konung David hade kommit till Bahurim, d� tr�dde
d�rifr�n ut en man som var besl�ktad med Sauls hus och hette
Simei, Geras son; han tr�dde fram och for ut i f�rbannelser.
>2 Sam. 19,19. 1 Kon. 2,8 f.
6. Och han kastade stenar p� David och p� alla konung Davids
tj�nare, fast�n allt folket och alla hj�ltarna omg�vo denne,
b�de till h�ger och till v�nster.
7. Och Simeis ord, n�r han f�rbannade honom, voro dessa: �Bort,
bort, du blodsman, du og�rningsman!
8. HERREN l�ter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka �ver dig, du
som har blivit konung i hans st�lle; HERREN giver nu
konungad�met �t din son Absalom. Se, nu har du kommit i den
olycka du f�rtj�nade, ty en blodsman �r du.�
9. D� sade Abisai, Serujas son, till konungen: �Varf�r skall den
d�da hunden d�r f� f�rbanna min herre konungen? L�t mig g� dit
och hugga huvudet av honom.�
>1 Sam. 24,15. 26,8. 2 Sam. 9,8. 19,21.
10. Men konungen svarade: �Vad haven I med mig att g�ra, I Serujas
s�ner? Om han f�rbannar, och om det �r HERREN som har bjudit
honom att f�rbanna David, vem t�rs d� fr�ga: 'Varf�r g�r du s�?'
>2 Sam. 19,22. 1 Kon. 2,8 f., 36 f. Joh. 18,11.
11. Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina
tj�nare: �Min son, han som har utg�tt fr�n mitt eget liv, st�r
mig ju efter livet; med huru mycket mer sk�l d� denne
benjaminit! L�ten honom vara, m� han f�rbanna; ty HERREN har
befallt honom det.
12. Kanh�nda skall HERREN se till den or�tt mig sker, s� att HERREN
�ter giver mig lycka, till geng�ld f�r den f�rbannelse som i dag
uttalas �ver mig.�
13. Och David gick med sina m�n v�gen fram, under det att Simei gick
l�ngs utmed berget, j�msides med honom, och for ut i
f�rbannelser och kastade stenar och grus, d�r han gick j�msides
med honom.
14. Nar s� konungen, med allt folket som f�ljde honom, hade kommit
till Ajefim, rastade han d�r.
15. Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels m�n, kommit till
Jerusalem; han hade d� ocks� Ahitofel med sig.
16. N�r nu arkiten Husai, Davids v�n, kom till Absalom, ropade Husai
till Absalom: �Leve konungen! Leve konungen!�
17. Absalom sade till Husai: ��r det s� du visar din k�rlek mot din
v�n? Varf�r har du icke f�ljt med din v�n?�
18. Husai svarade Absalom: �Nej, den som HERREN och detta folk och
alla Israels m�n hava utvalt, honom vill jag tillh�ra, och hos
honom vill jag stanna.
19. Och dessutom, vilken b�r jag tj�na? B�r jag icke tj�na inf�r
hans son? Jo, s�som jag har tj�nat inf�r din fader, s� vill jag
ock g�ra det inf�r dig.�
20. Och Absalom sade till Ahitofel: �Given nu ett r�d om vad vi
skola g�ra.�
21. Ahitofel sade till Absalom: �G� in till din faders bihustrur,
som han har l�mnat kvar f�r att vakta huset. D� f�r hela Israel
h�ra att du har gjort dig f�rhatlig f�r din fader, och s�
styrkes modet hos alla dem som h�lla med dig.
>2 Sam. 15,16.
22. D�refter slog man upp ett t�lt �t Absalom ovanp� taket, och s�
gick Absalom in till sin faders bihustrur inf�r hela Israels
�gon.
>2 Sam. 12,11 f.
23. Den tiden g�llde n�mligen ett r�d som Ahitofel gav lika mycket
som om man hade fr�gat Gud till r�ds; s� mycket g�llde vart r�d
av Ahitofel b�de f�r David och f�r Absalom.
*10/17 Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet
Ahitofels r�d f�rkastas. Han d�dar sig
sj�lv. David i Mahanaim.
1. Och Ahitofel sade till Absalom: �L�t mig utv�lja tolv tusen m�n,
s� vill jag bryta upp och f�rf�lja David i natt.
2. D� kan jag komma �ver honom och f�rskr�cka honom, medan han �r
utmattad och modl�s, och allt hans folk skall d� taga till
flykten; sedan kan jag d�da konungen, n�r han st�r d�r
�vergiven.
3. D�refter skall jag f�ra allt folket tillbaka till dig. Ty om det
s� g�r den man du s�ker, s� �r detta som om alla v�nde tillbaka;
allt folket f�r d� frid.�
4. Detta behagade Absalom och alla de �ldste i Israel.
5. Likv�l sade Absalom: �Kalla ock arkiten Husai hit, s� att vi
ocks� f� h�ra vad han har att s�ga.
>2 Sam. 16,16.
6. N�r d� Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: �S�
och s� har Ahitofel talat. �Skola vi g�ra s�som han har sagt?
Varom icke, s� tala du.�
7. Husai svarade Absalom: Det r�d som Ahitofel denna g�ng har givit
�r icke gott.�
>2 Sam. 15,34.
8. Och Husai sade ytterligare: �Du k�nner din fader och hans m�n,
och vet att de �ro hj�ltar oah bistra s�som en bj�rninna fr�n
vilken man har tagit ungarna ute p� marken. Och din fader �r ju
en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.
9. Nu har han s�kerligen g�mt sig i n�gon h�la eller p� n�got annat
st�lle. Om nu redan i b�rjan n�gra av folket h�r f�lle, s�
skulle var och en som finge h�ra talas d�rom s�ga att det folk
som f�ljer Absalom har lidit ett nederlag;
10. och d� skulle till och med den tappraste, den som hade mod s�som
ett lejon, bliva h�geligen f�rf�rad; ty hela Israel vet att din
fader �r en hj�lte, och att de som f�lja honom �ro tappra m�n.
11. D�rf�r �r nu mitt r�d: L�t hela Israel fr�n Dan �nda till
Beer-Seba f�rsamla sig till dig, s� talrikt som sanden vid
havet; och sj�lv m� du draga med i striden.
>Dom. 20,1.
12. N�r vi s� drabba ihop med honom, varhelst han m� p�tr�ffas,
skola vi sl� ned p� honom, s�som daggen faller �ver marken; och
d� skall intet bliva kvar av honom och alla de m�n som �ro med
honom
13. Ja, om han ocks� droge sig tillbaka in i n�gon stad, s� skulle
hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga
den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna
d�rav.
14. D� sade Absalom och alla Israels man: �Arkiten Husais r�d �r
b�ttre �n Ahitofels r�d.� HERREN hade n�mligen kickat det s�,
att Ahitofels goda r�d gjordes om intet, f�r att HERREN skulle
l�ta olycka komma �ver Absalom.
>Job 5,12 f.
15. Och Husai sade till pr�sterna Sadok och Ebjatar: �Det och det
r�det har Ahitofel givit Absalom och de �ldste i Israel, men jag
har givit det och det r�det.
16. S� s�nden nu med hast bud och l�ten s�ga David: 'Stanna icke
�ver natten vid f�rjst�llena i �knen, utan g� hellre �ver, f�r
att icke konungen och allt hans folk m� drabbas av f�rd�rv.'�
17. Nu hade Jonatan och Ahirnaas sitt tillh�ll vid Rogelsk�llan, och
en tj�nstekvinna gick dit med budskap; sedan pl�gade de sj�lva
g� med budskapet till konung David. Ty de tordes icke g� in i
staden och visa sig d�r.
>Jos. 15,7. 18,16. 2 Sam. 15,27.
18. Men en gosse fick se dem och ber�ttade det f�r Absalom. D� gingo
b�da med hast sin v�g och kommo in i en mans hus i Bahurim, som
p� sin g�rd hade en brunn; i den stego de ned.
19. Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det �ver
brunnsh�let och str�dde gryn d�rp�, s� att man icke kunde m�rka
n�got.
>Jos. 2,4, 6.
20. D� nu Absaloms tj�nare kommo in i huset till hustrun och fr�gade
var Ahimaaa och Jonatan voro, svarade hon dem: �De gingo �ver
b�cken d�r.� D� s�kte de, men utan att finna, och v�nde s�
tillbaka till Jerusalem.
21. Men sedan de hade g�tt sin v�g, stego de andra upp ur brunnen
och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till
David: �Bryten upp och g�n med hast �ver vattnet, ty det och det
r�det har Allitofel givit, till eder of�rd.�
22. D� br�t David upp med allt det folk han hade hos sig, och de
gingo �ver Jordan; och om morgonen, n�r det blev dager, saknades
ingen enda, utan alla hade kommit �ver Jordan.
23. Men n�r Ahitofel s�g att man icke f�ljde hans r�d, sadlade han
sin �sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han
hade best�llt om sitt hus, h�ngde han sig. Och n�r han var d�d,
blev han begraven i sin faders grav.
24. S� hade nu David kommit till Mahanaim, n�r Absalom med alla
Israels m�n gick �ver Jordan.
25. Men Absalom hade satt Amasa i Joabs st�lle �ver h�ren. Och Amasa
var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade g�tt
in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.
>2 Sam. 19,13. 1 Kr�n. 2,16 f.
26. Och Israel och Absalom l�grade sig i Gileads land.
27. Men n�r David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, fr�n
Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, fr�n
Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit fr�n Rogelim,
>2 Sam. 9,4. 19,31 f. 1 Kon. 2.7.
28. l�tit f�ra dit s�ngar, sk�lar, lerk�rl, s� oak vete, korn, mj�l
och rostade ax, �vensom b�nor, lins�rter och annat rostat,
29. d�rj�mte honung, gr�ddmj�lk, f�r och n�tostar till mat �t David
och hans folk; ty de t�nkte: �Folket �r hungrigt, tr�tt och
t�rstigt i �knen.
*10/18 Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet
Striden mellan David och Absalom.
Absaloms d�d. Davids klagan vid
budskapet d�rom.
1. Och David m�nstrade sitt folk och satte �ver- och underh�vitsm�n
�ver dem.
2. D�refter l�t David folket t�ga �stad: en tredjedel under Joabs
befal, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders,
bef�l, och en tredjedel under gatiten Ittais bef�l. Och konungen
sade till folket: �Jag vill ock sj�lv draga ut med eder.�
3. Men folket svarade: �Du f�r icke draga ut; ty om vi m�ste fly,
aktar ingen p� oss, och om h�lften av oss bliver d�dad, aktar
man icke heller p� oss, men du �r nu s� god som tio tusen av
oss. D�rf�r �r det nu b�ttre att du st�r redo att komma oss till
hj�lp fr�n staden.
>2 Sam. 21,17.
4. D� sade konungen till dem: �Vad I ansen vara b�st vill jag
g�ra.� Och konungen st�llde sig vid sidan av porten, under det
att allt folket drog ut i avdelningar p� hundra och tusen.
5. Men konungen bj�d Joab, Abisai och Ittai och sade: �Faren nu
varligt med den unge mannen Absalom.� Och allt folket h�rde huru
konungen s� bj�d alla h�vitsm�nnen ang�ende Absalom.
6. S� drog d� folket ut p� f�ltet mot Israel, och striden stod i
Efraims skog.
7. D�r blev Israels folk slaget av Davids tj�nare, och m�nga
stupade d�r p� den dagen: tjugu tusen man.
8. Och striden utbredde sig �ver hela den trakten; och skogen
f�rgjorde mer folk, �n sv�rdet f�rgjorde p� den dagen.
9. Och Absalom kom i Davids tj�nares v�g. Absalom red d� p� sin
mul�sna; och n�r mul�snan kom under en stor terebint med t�ta
grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s� att han blev
h�ngande mellan himmel och jord, ty mul�snan som han satt p�
sprang sin v�g.
>2 Sam. 14,26.
10. Och en man fick se det och ber�ttade f�r Joab och sade: �Jag s�g
d�r borta Absalom h�nga i en terebint.�
11. D� sade Joab till mannen som ber�ttade detta f�r honom: �Om du
s�g det, varf�r slog du honom d� icke strax till jorden? Jag
skulle d� g�rna hava givit dig tio siklar silver och ett b�lte.�
12. Men mannen svarade Joab: �Om jag ock finge v�ga upp tusen siklar
silver i mina h�nder, skulle jag dock icke vilja utr�cka min
hand mot konungens son, ty konungen bj�d ju dig och Abisai och
Ittai, s� att vi h�rde det: 'Tagen vara, I alla, p� den unge
mannen Absalom.'
13. Dessutom, om jag l�mskt hade f�rgripit mig p� hans liv, s� hade
du s�kerligen l�mnat mig i sticket, eftersom intet kan f�rbliva
dolt f�r konungen.�
14. Joab sade: �Jag vill icke p� detta s�tt f�rhala tiden med dig.�
D�refter tog han tre spjut i sin hand och st�tte dem i Absaloms
br�st, medan denne �nnu var vid liv, d�r han h�ngde under
terebinten.
15. Sedan kommo tio unga m�n, Joabs vapendragare, ditfram, och av
dem blev Absalom till fullo d�dad.
16. Och Joab l�t st�ta i basunen, och folket upph�rde att f�rf�lja
Israel, ty Joab ville skona folket.
17. Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen
och staplade upp ett mycket stort stenr�se �ver honom. Men
hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
>Jos. 7,26. 8,29.
18. Och Absalom hade, medan han �nnu levde, l�tit resa �t sig en
stod som st�r i Konungsdalen; ty han t�nkte: �Jag har ingen son
som kan bevara mitt namns �minnelse. Den stoden hade han
uppkallat efter sitt namn, och den heter �nnu i dag Absaloms
minnesv�rd.
>1 Mos. 14,17. 2 Sam. 14,27.
19. Oeh Ahimaas, Sadoks son, sade: �L�t mig skynda �stad och
f�rkunna f�r konungen gl�djebudskapet att HERREN har d�mt honom
fri ifr�n hans fienders hand.�
20. Men Joab svarade honom: �Idag: bliver du ingen gl�djebudb�rare;
en annan dag m� du f�rkunna gl�djebudskap, men denna dag
f�rkunnar du icke n�got gl�djebudskap, eftersom nu konungens son
�r d�d.�
21. D�refter sade Joab till en etiopier: �G� och ber�tta f�r
konungen vad du har sett.� D� f�ll etiopiern ned f�r Joab och
skyndade d�rp� �tad.
22. Men Ahimaas, Sadoks son; sade �nnu en g�ng till Joab: �L�t ocks�
mig, vad �n m� ske, f� skynda �stad, efter etiopiern.� Joab
sade: �Varf�r vill du skynda �stad, min son, d� detta ju icke
kan vara ett gl�djebudskap som skaffar dig n�gon l�n?�
23. Han svarade: �Vad �n m� ske vill jag skynda �stad.� D� sade han
till honom: �S� skynda d�.� Och Ahimaas skyndade �stad och tog
v�gen �ver Jordansl�tten och hann om etiopiern.
24. Under tiden satt David inne i porten. Och v�ktaren gick upp p�
porttaket invid muren; n�r han d�r lyfte upp sina �gon, fick han
se en man komma ensam springande.
25. V�ktaren ropade och f�rkunnade det f�r konungen. D� sade
konungen: ��r han ensam, s� har han ett gl�djebudskap att
kullg�ra.� Och han kom allt n�rmare
26. D�refter fick v�ktaren se en annan man komma springande; d�
ropade v�ktaren till portv�ktaren och sade: �Nu ser jag �ter en
man komma ensam springande.� Konungen sade: �Denne �r ock en
gl�djebudb�rare.�
27. Och v�ktaren sade: �Efter sitt s�tt att springa tyckes mig den
f�rste vara Ahimaas, Sadoks son.� D� sade konungen: �Det �r en
god man han kommer s�kerligen med ett gott gl�djebudskap.�
28. Och Ahimaas ropade och sade till konungen: �AIlt v�l!� D�refter
f�ll han ned till Jorden p� sitt ansikte inf�r konungen ooh
sade: �Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de
m�nniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen
29. D� fr�gade konungen: �St�r det v�l till med den unge mannen
Absalom?� Ahimaas svarade: �Jag s�g en stor hop folk, n�r Joab
avs�nde konungens andre tj�nare och mig, din tj�nare; men jag
vet icke vad det var.�
30. Konungen sade: �G� �t sidan ooh st�ll dig d�r.� D� gick han �t
sidan och blev st�ende d�r
31. Just d� kom etiopiern. Och etiopiern sade: �Mottag, min herre
konung, det gl�djebudskapet att HERREN i dag har d�mt dig fri
ifr�n alla de m�ns hand, som hava rest sig upp mot dig.�
32. Konungen fr�gade etiopiern: �St�r det v�l till med den unge
mannen Absalom?� Etiopiern svarade: �M� det s� g� med min herre
konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig f�r att
g�ra dig ont, s�som det har g�tt med den unge mannen.
33. D� blev konungen h�ftigt uppr�rd och gick upp i salen �ver
porten och gr�t. Och under det att han gick, ropade han s�: �Min
son Absalom, min son, min son Absalom! Ack att jag hade f�tt d�
i ditt st�lle! Absalom, min son, min son!�
>2 Sam. 19,4.
*10/19 Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet
Joabs strafftal till David. Israels
�nger. Juda m�ns uppmaning till David
att v�nda tillbaka. Simeis ben�dning.
Mefibosets sj�lvf�rsvar. Barsillai. Kiv
mellan Israel och Juda.
1. Och det blev ber�ttat f�r Joab att konungen gr�t och s�rjde
Absalom.
2. Och segern blev p� den dagen f�rbytt till sorg f�r allt folket,
eftersom folket p� den dagen fick h�ra s�gas att konungen var
bedr�vad f�r sin sons skull.
3. Och folket sm�g sig p� den dagen in i staden, s�som m�nniskor
pl�ga g�ra, vilka hava van�rat sig, d�rigenom att de hava flytt
under striden.
4. Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med
h�g r�st: �Min son Absalom! Absalom, min son, min son!�
>2 Sam. 18,33.
5. D� gick Joab in i huset till konungen och sade: �Du kommer i dag
alla dina tj�nares ansikten att rodna av skam, fast�n de i dag
hava r�ddat b�de ditt eget liv och dina s�ners och d�ttrars liv
och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.
6. Ty du �lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som �lska dig.
I dag har du n�mligen gjort kunnigt att dina h�vitsm�n och
tj�nare �ro intet for dig, ty i dag m�rker jag, att om Absalom
vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s� skulle
detta hava varit dig mer till behag.
7. Men st� nu upp, ooh g� ut och tala v�nligt med dina tj�nare; ty
jag sv�r vid HERREN, att om du icke g�r det, s� skall icke en
enda man stanna kvar hos dig �ver denna natt, och detta skall
f�r dig bliva en st�rre olycka �n alla de olyckor som hava
�verg�tt dig fr�n din ungdom �nda till nu.�
8. D� stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde
kunnigt f�r allt folket och sade: �Konungen sitter nu i porten.�
D� kom allt folket inf�r konungen. Men Israel hade flytt, var
och en till sin hydda.
>2 Sam. 18,17.
9. Och allt folket i alla Israels stammar begynte d�refter f�rebr�
varandra och s�ga: �Konungen har r�ddat oss fr�n vara fienders
hand och hj�lpt oss ifr�n filisteernas hand, och nu har han m�st
fly ur landet f�r Absalom.
10. Men Absalom, som vi hade smort till konung �ver oss har blivit
d�dad i striden. Varf�r s�gen I d� icke ett ord om att f�ra
konungen tillbaka?�
11. Under tiden hade konung David s�nt bud till pr�sterna Sadok och
Ebjatar ooh l�tit s�ga: �Talen s� till de �ldste i Juda: 'Varf�r
skolen I vara de sista att h�mta konungen tillbaka hem? Ty vad
hela Israel talar har redan kommit f�r konungen, d�r han bor.
12. I �ren ju mina br�der, I �ren ju mitt k�tt och ben. Varf�r
skolen I d� vara de sista att h�mta konungen tillbaka?'
13. Och till Amasa skolen I s�ga: '�r du icke mitt k�tt och ben? Gud
straffe mig nu och framgent, om du icke f�r all din tid skall
bliva h�rh�vitsman hos mig i Joabs st�lle.'�
>2 Sam. 17,25. 1 Kr�n. 2,16 f.
14. H�rigenom vann han alla Juda m�ns hj�rtan utan undantag, s� att
de s�nde detta budskap till konungen: �V�nd tillbaka, du sj�lv
med alla dina tj�nare.�
15. Da v�nde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade
kommit till Gilgal f�r att m�ta konungen ooh f�ra konungen �ver
Jordan.
16. Ocks� Simei, deras son, benjaminiten, som var fr�n Bahurim,
skyndade sig och drog ned med Juda m�n for att m�ta konung
David.
17. Och med honom f�ljde tusen man fr�n Benjamin, �vensom Siba,
vilken hade varit tj�nare i Sauls hus, j�mte hans femton soner
och tjugu tj�nare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan f�re
konungen.
>2 Sam. 9,2, 10. 16,1 f.
18. Och f�rjan gick �ver f�r att �verf�ra konungens familj, och f�r
att anv�ndas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son,
f�ll ned inf�r konungen, n�r han skulle fara �ver Jordan,
19. och sade till konungen: �M� min herre icke tillr�kna mig min
missg�rning, och icke t�nka p� huru illa din tj�nare gjorde p�
den dag d� min herre konungen drog ut fr�n Jerusalem; m�
konungen icko akta d�rp�.
>1 Sam. 16,5 f.
20. Ty din tj�nare inser att jag d� f�rsyndade mig; d�rf�r har jag
nu i dag f�rst av hela Josefs hus kommit hitned f�r att m�ta min
herre konungen.
21. D� tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: �Skulle icke
Simei d�das f�r detta? Han har ju f�rbannat HERRENS smorde.�
>2 Sam. 16,9.
22. Men David svarade: �Vad haven I med mig att g�ra, I Serujas
s�ner, eftersom I idag �ren mig till hinders? Skulle v�l i dag
n�gon d�das i Israel? Vet jag d� icke att hag i dag har blivit
konung �ver Israel?�
>1 Sam. 11,13.
23. D�refter sade konungen till Simei: �Du skall icke d�.� Och
konungen gav honom sin ed d�rp�.
>1 Kon. 2,8 f., 36 f.
24. Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned f�r att m�ta konungen.
Han hade varken ansat sina f�tter eller sitt sk�gg, ej heller
hade han l�tit tv� sina kl�der allt ifr�n den dag d� konungen
drog bort, �nda till den dag d� han kom igen i frid.
25. N�r han nu kom till Jerusaler f�r att m�ta konungen, sade
konungen till honom: �Varf�r f�ljde du icke med mig, Mefiboset?�
26. Han svarade: �Min herre konung, min tj�nare bedrog mig. Ty din
tj�nare sade: 'Jag vill sadla min �sna och s�tta mig p� den och
s� begiva mig till konungen'; din tj�nare �r ju halt.
27. Men han har f�rtalat din tj�nare hos min herre konungen. Min
herre konungen �r ju dock s�som Guds �ngel; s� g�r nu vad dig
t�ckes.
>2 Sam. 14,17, 20. 16,1 f.
28. Ty hela min faders hus f�rtj�nade intet annat �n d�den av min
herre konungen, och likv�l l�t du din tj�nare sitta bland dem
som f� �ta vid ditt bord. Vad har jag d� r�tt att ytterligare
beg�ra, och varom kan jag v�l ytterligare ropa till konungen?�
>2 Sam. 9,10 f.
29. Konungen sade till honom: �Varf�r ordar du ytterligare h�rom?
Jag s�ger att du och Siba skolen dela jordagodset.�
>2 Sam. 16,4.
30. D� sade Mefiboset till konungen: �Han m� g�rna taga alltsammans,
sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.�
31. Gileaditen Barsillai hade ock farit ned fr�n Rogelim och drog
sedan med konungen till Jordan, f�r att f� ledsaga honom �ver
Jordan.
>2 Sam. 17,27 f.
32. Barsillai var d� mycket gammal: �ttio �r. Han hade s�rjt f�r
konungens behov, medan denne uppeh�ll sig i Mahanaim, ty han var
en mycket rik man.
>1 Kon. 2,7.
33. Konungen sade nu till Barsillai: �Du skall draga med mig, s�
skall jag s�rja f�r dina behov hemma hos mig i Jerusalem.�
34. Men Barsillai svarade konungen: �Huru m�nga �r kan jag v�l �nnu
hava att leva, eftersom jag skulle f�lja med konungen upp till
Jerusalem?
35. Jag �r nu �ttio �r gammal; kan jag d� k�nna skillnad mellan
b�ttre och s�mre, eller har v�l din tj�nare n�gon smak f�r vad
jag �ter eller f�r vad jag dricker? Eller kan jag �nnu njuta av
att h�ra s�ngare och s�ngerskor sjunga? Varf�r skulle din
tj�nare d� ytterligare bliva min herre konungen till besv�r?
36. Allenast f�r en stund vill din tj�nare fara med konungen �ver
Jordan. Varf�r skulle v�l konungen giva mig en s�dan
vederg�llning?
37. L�t din tj�nare v�nda tillbaka, s� att jag f�r d� i min stad,
d�r jag har min faders och min moders grav. Men se h�r �r din
tj�nare Kimham, l�t honom f� draga med min herre konungen; och
g�r f�r honom vad dig t�ckes.�
38. D� sade konungen: �S� m� d� Kimham draga med mig, och jag skall
g�ra f�r honom vad du vill. Och allt vad du beg�r av mig skall
jag g�ra dig.�
39. D�refter gick allt folket �ver Jordan, och konungen sj�lv gick
ocks� �ver. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av
honom. Sedan v�nde denne tillbaka hem igen.
40. S� drog nu konungen till Gilgal, och Kimham f�ljde med honom, s�
ock allt Juda folk. Och de, j�mte h�lften av. Israels folk,
f�rde konungen dit�ver.
41. Men d� kommo alla de �vriga israeliterna till konungen och sade
till honom: �Varf�r hava v�ra br�der, Juda m�n, f�tt hemligen
bem�ktiga sig dig och f�ra konungen och hans familj, tillika med
alla Davids m�n, �ver Jordan?�
42. Alla Juda m�n svarade Israels m�n: �Konungen st�r ju oss
n�rmast; varf�r vredgens I d� h�r�ver? Hava vi levat p�
konungen eller skaffat oss n�gon vinning genom honom?�
43. D� svarade Israels m�n Juda m�n och sade: �Tio g�nger st�rre del
�n I hava vi i den som �r konung, allts� ock i David. Varf�r
haven I d� ringaktat oss? Och voro icke vi de som f�rst talade
om att h�mta v�r konung tillbaka?� Men Juda m�n l�to �nnu
h�rdare ord falla �n Israels m�n.
>2 Sam. 5,1 f.
*10/20 Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet
Sebas uppror. Joabs mordiska falskhet
mot Amasa. Sebas d�d. Davids �mbetsm�n.
1. Nu h�nde sig att d�r fanns en illa- sinnad man vid namn Seba,
Bik- ris son, en benjaminit. Denne st�tte i basun och sade:
�Vi hava ingen del i David
och ingen arvslott i Isais son.
Israel drage hem, var och en till sin hydda.�
>1 Kon. 12,16.
2. D� �verg�vo alla Israels m�n David och f�ljde Seba, Bikris son;
men Juda m�n h�llo sig till sin konung och f�ljde honom fr�n
Jordan �nda till Jerusalem.
3. S� kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog d� de tio
bihustrur som han hade l�mnat kvar f�r att vakta huset och satte
in dem i ett s�rskilt hus till att d�r f�rvaras; och han gav dem
underh�ll, men gick icke in till dem. D�r f�rblevo de nu
inst�ngda till sin d�dsdag och levde redan under hans livstid
s�som �nkor.
>2 Sam. 15,16. 16,21 f.
4. Och konungen sade till Amasa: �B�da upp �t mig Juda m�n inom tre
dagar, och inst�ll dig sedan sj�lv h�r.�
>2 Sam. 19,13.
5. Amasa begav sig d� �stad f�r att uppb�da Juda; men n�r han
dr�jde ut�ver den tid som hade blivit honom f�relagd,
6. sade David till Abisai: �Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva
farligare f�r oss �n Absalom. Tag du din herres tj�nare och s�tt
efter honom, s� att han icke bem�ktigar sig n�gra bef�sta st�der
och tillfogar oss f�r stor skada.�
7. Allts� drogo Joabs m�n tillika med, kereteerna och peleteerna
och alla hj�ltarna ut efter honom; de drogo ut fr�n Jerusalem
f�r att s�tta efter Seba, Bikris son.
8. Men n�r de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom
Amasa emot dem. Joab var d� kl�dd i livrocken som pl�gade utg�ra
hans dr�kt, och ovanp� den hade han ett b�lte, med ett sv�rd i
skidan, bundet �ver sina l�nder; men n�r han gick fram, f�ll det
ut.
9. Och Joab sade till Amasa: �St�r det v�l till med dig, min
broder?� D�rvid fattade Joab Amasa i sk�gget med h�gra handen
s�som f�r att kyssa honom.
10. Och d� Amasa icke tog sig till vara f�r det sv�rd som Joab hade
i sin andra hand, gav denne honom d�rmed en st�t i underlivet,
s� att hans in�lvor runno ut p� jorden. S� dog han, utan att
den andre beh�vde giva honom n�gon ytterligare st�t. D�refter
fortsatte. Joab och hans broder Abisai att f�rf�lja Seba, Bikris
son.
>2 Sam. 3,27. 1 Kon. 2,5.
11. Men en av Joabs tj�nare stod kvar d�rbredvid oeh ropade: �Var
och en som �r Joabs v�n och h�ller med David, han f�lje efter
Joab.�
12. Nu l�g Amasa s�lad i sitt blod mitt p� v�gen; och mannen s�g
allt folket stannade. D� f�rde han Amasa undan fr�n v�gen in p�
�kern och kastade ett kl�de �ver honom, eftersom han s�g huru
alla de som kommo d�rf�rbi stannade.
13. S� snart han var bortskaffad fr�n v�gen, drogo alla f�rbi och
f�ljde Joab f�r att s�tta efter Seba, Bikris son.
14. Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och
Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och
f�ljde honom �nda ditin.
15. Men de kommo och bel�grade honom d�r i Abel vid Bet-Hammaaka och
kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren.
Och allt Joabs folk arbetade p� att f�rst�ra muren och
kullst�rta den.
16. D� ropade en klok kvinna fr�n staden: �H�ren! H�ren! S�gen till
Joab att han kommer hit, s� att jag f�r tala med honom.�
17. N�r han d� kom fram till kvinnan, fr�gade hon: ��r du Joab?� Han
svarade: �Ja.� Hon sade till hononl: �H�r din tj�narinnas ord.�
Han svarade: �Jag h�r.�
18. D� sade hon: �Fordom pl�gade man s�ga s�: 'I Abel skall man
fr�ga till r�ds'; sedan kunde man utf�ra sina planer.
19. Vi �ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du s�ker att
f�rg�ra en stad som �r en moder i Israel. Varf�r vill du
f�rst�ra HERRENS arvedel?�
20. Joab svarade och sade: �Bort det, bort det, att jag skulle vilja
f�rst�ra och f�rd�rva!
21. Det �r icke s�, utan en man fr�n Efraims bergsbygd vid namn
Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utl�mnen
allenast honom, s� vill jag draga bort ifr�n staden.� Kvinnan
svarade Joab: �Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig
�ver muren.�
22. Sedan v�nde sig kvinnan med sitt kloka r�d till allt folket, och
de h�ggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till
Joab. D� st�tte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig
och drog bort ifr�n staden, var och en till sin hydda. Och Joab
v�nde tillbaka tillkonungen i Jerusalem.
23. Joab hade nu bef�let �ver hela krigsh�ren i Israel, och Benaja,
Jojadas son, hade bef�let �ver kereteerna och peleteerna.
>2 Sam. 8,16 f. 1 Kon. 4,2 f. 1 Kr�n. 18,15 f.
24. Adoram hade uppsikten �ver de allm�nna arbetena, och Josafat,
Ahiluds son, var kansler.
25. Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro pr�ster.
26. Dessutom var ock jairiten Ira pr�st hos David.
*10/21 Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet
Tre�rig hungersn�d. F�rsoning f�r Sauls
blodsd�d mot gibeoniterna. Strider med
filist�erna.
1. Men under Davids tid uppstod en hungersn�d, som varade oavbrutet
i tre �r; d� s�kte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: �F�r
Sauls och hans blodbefl�ckade hus' skull sker detta, d�rf�r att
han d�dade gibeoniterna.
>4 Mos. 27,21.
2. D� kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem.
Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av
amoreerna och fast�n Israels barn hade givit dem sin ed, hade
Saul, i sin nit�lskan f�r Israels barn och f�r Juda f�rs�kt att
nedg�ra dem.
>Jos. 9,15, 19.
3. David sade nu till gibeoniterna: �Vad skall jag g�ra f�r eder,
och varmed skall jag bringa f�rsoning, s� att I v�lsignen
HERRENS arvedel?�
4. Gibeoniterna svarade honom: �Vi fordra icke silver och guld av
Saul och hans hus, ej heller hava vi r�tt att d�da n�gon man i
Israel.� Han fr�gade: �Vad beg�ren I d� att jag skall g�ra f�r
eder?�
5. De svarade konungen: �Den man som ville f�rg�ra oss, och som
st�mplade mot oss, f�r att vi skulle bliva utrotade och icke mer
hava best�nd n�gonst�des inom Israels land,
6. av hans s�ner m� sju utl�mnas till oss, s� att vi f� upph�nga
dem f�r HERREN i Sauls, HERRENs utvaldes, Gibea.� Konungen sade:
�Jag skall utl�mna dem.�
>4 Mos. 25,4.
7. Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, f�r den
ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit
varndra.
>1 Sam. 18,3 f. 20,15 f., 23, 42. 23,18.
8. D�remot tog konungen de tv� s�ner, Armoni ooh Mefiboset, som
Rispa, Ajas dotter, hade f�tt �t Saul, och de fem s�ner som
Mikal, Sauls dotter, hade f�tt �t meholatiten Adriel, Barsillais
son
>1 Sam. 18,19. 2 Sam. 3,7.
9. och �verl�mnade dem �t gibeoniterna, och dessa upph�ngde dem p�
berget inf�r HERREN, s� att de omkommo, alla sju p� en g�ng. Och
det var under de f�rsta sk�rdedagarna, n�r kornsk�rden begynte,
som de blevo d�dade.
10. D� tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdr�kt och hade den till sitt
l�ger ovanp� klippan fr�n det att sk�rden begynte, �nda till
dess att vattnet str�mmade ned �ver dem fr�n himmelen; och hon
tillstadde icke himmelens f�glar att sl� ned p� dem om dagen, ej
heller markens vilda djur att g�ra det om natten.
11. N�r det blev ber�ttat f�r David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls
bihustru, hade gjort
12. begav sig David �stad och h�mtade Sauls och hans son Jonatans
ben fr�n borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade n�mligen i
hemlighet tagit deras kroppar bort ifr�n den �ppna platsen i
Bet-San, d�r filisteerna hade h�ngt upp dem, n�r filisteerna
slogo Saul p� Gilboa.
>1 Sam. 31,11 f.
13. Och d� han hade f�rt Sauls och hans son Jonatans ben upp
d�rifr�n, samlade man ock ihop de upph�ngdas ben.
14. Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins
land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad
konungen hade bjudit. Och d�refter h�rde Gud landels b�n.
>Jos. 18,28.
15. �ter uppstod krig mellan filisteerna och Israel. Och David drog
ned med sina tj�nare, och de stridde mot filisteerna. Men David
blev tr�tt;
16. och Jisbo-Benob, en av rafaeernas avkomlingar, vilkens lans
v�gde tre hundra siklar koppar, och som var ikl�dd en ny
rustning, t�nkte d� d�da David.
17. Men Abisai, Serujas son, kom honom till hj�lp och slog filisteen
till d�ds. D� besvuro Davids m�n honom att han icke mer skulle
draga ut med dem i striden, sa att han icke utsl�ckte Israels
lampa.
>2 Sam. 18,3. 1 Kon. 11,36. 15,4. 2 Kon. Ps. 132,17. Ords. 13,9.
18. D�refter stod �ter en strid med filisteerna vid Gob; husatiten
Sibbekai slog d� ned Saf, en av rafaeernaa avkomlingar.
>1 Kr�n. 20,4.
19. �ter stod en strid med filisteerna vid Gob- Elhanan,
Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d� ned gatiten Goljat, som
hade ett spjut vars skaft liknade en v�vbom.
>1 Sam. 17,7. 1 Kr�n. 20,5.
20. �ter stod en strid vid Gat. D�r var en reslig man som hade sex
fingrar p� var hand och sex t�r p� var fot, eller tillsammans
tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaeerna.
21. Denne sm�dade Israel; d� blev han nedgjord av Jonatan, son till
Simeai, Davids broder.
>1 Sam. 16,9. 2 Sam. 13,3. 1 Kr�n. 2,13.
22. Dessa fyra voro avkomlingar avrafaeerna i Gat; och de f�llo f�r
Davids och hans tj�nares hand.
*10/22 Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet
David prisar Herrens fr�lsande
segerkraft.
1. Och David talade till HERREN denna s�ngs ord, n�r HERREN hade
r�ddat honom fr�n alla hans fienders hand och fr�n Sauls hand.
>Ps. 18,1 f.
2. Han sade:
HERRE, du mitt bergf�ste, min borg och min r�ddare,
>5 Mos. 32,4
3. Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
min sk�ld och min fr�lsnings horn,
mitt v�rn och min tillflykt,
min fr�lsare, du som fr�lsar mig fr�n v�ldet!
>Ps. 3,4. 144,2. Luk. 1,69. Hebr. 2,13.
4. HERREN, den h�gtlovade, �kallar jag,
och fr�n mina fiender bliver jag fr�lst.
>Ps. 146,2.
5. Ty d�dens br�nningar omv�rvde mig,
f�rd�rvets str�mmar f�rskr�ckte mig,
>Ps. 55,5.
6. d�dsrikets band omsl�to mig,
d�dens snaror f�llo �ver mig.
>Ps. 116,3.
7. Men jag ak�llade HERREN i min n�d,
ja, jag gick med min �kallan till min Gud.
Och han h�rde fr�n sin himmelska boning min r�st,
och mitt rop kom till hans �ron.
>Ps. 3,5. Jon. 2,3 f.
8. D� skalv jorden och b�vade,
himmelens grundvalar darrade;
de skakades, ty hans vrede var uppt�nd.
>Ps. 68,9.
9. R�k steg upp fr�n hans n�sa
och f�rt�rande eld fr�n hans mun,
eldsgl�d ljungade fr�n honom.
>2 Mos. 19,18. 24.17. 5 Mos. 4,24. 32,22.
10. Och han s�nkte himmelen och for ned
och t�cken var under hans f�tter.
11. Han for p� keruben och fl�g,
han s�gs komma p� vindens vingar
>PS. 99,1. 104,3. Hes. 9,3.
12. Och han gjorde m�rker till en hydda som omsl�t honom:
vattenhopar, tjocka moln.
>Ps. 97,2. Jes. 45,15. 50,3
13. Ur glansen framf�r honom ljungade eldsgl�d.
14. HERREN dundrade fr�n himmelen
den H�gste l�t h�ra sin r�st.
>Ps. 29,3.
15. Han sk�t pilar och f�rskringrade dem,
ljungeld och f�rvirrade dem.
>1 Sam. 7,10. Ps. 148,8.
16. Havets b�ddar kommo i dagen,
jordens grundvalar blottades,
f�r HERRENs n�pst,
f�r hans vredes stormvind.
17. Han r�ckte ut sin hand fr�n h�jden och fattade mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
>Ps. 32,6. 69,2 f. 144,7.
18. Han r�ddade mig fr�n min starke fiende,
fr�n mina ov�nner, ty de voro mig �verm�ktiga.
>1 Sam. 23,1 f.
19. De �verf�llo mig p� min olyckas dag,
men HERREN blev mitt st�d.
20. Han f�rde mig ut p� rymlig plats
han r�ddade mig, ty han hade behag till mig.
21. HERREN l�nar mig efter min r�ttf�rdighet;
efter mina h�nders renhet vederg�ller han mig.
>Job 22,30. Ps. 17,1.
22. Ty jag h�ll mig p� HERRENS v�gar
och avf�ll icke fr�n min Gud i ogudaktighet;
23. nej, alla hans r�tter hade jag f�r �gonen,
och fr�n hans stadgar vek jag icke av.
24. S� var jag ostrafflig f�r honom
och tog mig till vara f�r missg�rning.
>1 Kon. 14,8. 15,5.
25. D�rf�r vederg�llde mig HERREN efter min r�ttf�rdighet,
efter min renhet inf�r hans �gon.
>1 Sam. 26,23 f.
26. Mot den fromme bevisar du dig from,
mot en ostrafflig hj�lte bevisar du dig ostrafflig.
27. Mot den rene bevisar du dig ren,
men mot den vr�nge bevisar du dig avog.
>3 Mos. 26,23 f. Ords. 3,34. Hes. 7,27.
28. och du fr�lsar ett betryckt folk,
men dina �gon �ro emot de stolta, till att �dmjuka dem.
>Dan. 4,34. Luk. 1,51 f.
29. Ja, du, HERRE, �r min lampa;
ty HERREN g�r mitt m�rker ljust.
>Ps. 112,4.
30. Ta, med dig kan jag nedsl� h�rskaror,
med min Gud stormar jag murar.
>Ps. 60,14. Fil. 4,13.
31. Guds v�g �r ostrafflig,
HERRENS tal �r luttrat.
En sk�ld �r han f�r alla
som taga sin tillflykt till honom.
>Ps. 12,7. Ords. 30,5.
32. Ty vem �r Gud f�rutom HERREN,
och vem �r en klippa f�rutom v�r Gud?
>5 Mos. 4,35. 32,39. 1 Sam. 2,2. Jes. 43,11. 44,6, 8.
33. Gud, du som var mitt starka v�rn
och ledde den ostrafflige p� hans v�g,
34. du som gjorde hans f�tter s�som hindens
och st�llde mig p� mina h�jder,
>Hab. 3,19.
35. du som l�rde mina h�nder att strida
och mina armar att sp�nna kopparb�gen!
>Ps. 144,1.
36. Du gav mig din fr�lsnings sk�ld
och din b�nh�relse gjorde mig stor,
37. du skaffade rum f�r mina steg, d�r jag gick,
och mina f�tter vacklade icke.
>Ps. 17,5. 31,9.
38. Jag f�rf�ljde mina fiender och f�rgjorde dem;
jag v�nde icke tillbaka, f�rr�n jag hade gjort �nde p� dem.
39. Ja, jag gjorde �nde p� dem och slog dem,
s� att de icke mer reste sig;
de fallo under mina f�tter.
40. Du omgjordade mig med kraft till striden,
du b�jde mina motst�ndare under mig.
41. Mina fiender drev du p� flykten f�r mig,
dem som hatade mig f�rgjorde jag.
42. De s�go sig omkring, men det fanns ingen som fr�lste;
efter HERREN, men han svarade dem icke.
>Joh. 9,31.
43. Och jag st�tte dem s�nder till stoft p� jorden,
jag krossade och f�rtrampade dem
s�som orenlighet p� gatan.
44. Du r�ddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig till ett huvud �ver hedningar;
folkslag som jag ej k�nde blevo mina tj�nare.
45. Fr�mlingar visade mig underd�nighet;
vid blotta ryktet h�rsammade de mig.
>5 Mos 33,29.
46. Ja, fr�mlingarnas mod vissnade bort;
de omgjordade sig och �verg�vo sina borgar.
47. HERREN lever! Lovad vare min klippa,
upph�jd vare Gud, min fr�lsnings klippa!
48. Gud, som har givit mig h�mnd
och lagt folken under mig;
49. du som har f�rt mig ut fran mina fiender
och upph�jt mig �ver mina motst�ndare,
r�ddat mig fr�n v�ldets man!
50. F�rdenskull vill jag tacka dig,
HERRE, bland hedningarna,
och lovsjunga ditt namn.
>Rom. 15,#.
51. Ty du giver din konung stor seger
och g�r n�d mot din smorde,
mot David och hans s�d till evig tid.
>2 Sam. 7,8 f.
*10/23 Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet
Davids sista ord. F�rteckning p� hans
hj�ltar.
1. Dessa voro Davids sista ord:
S� s�ger David, Isais son,
s� s�ger den man som blev h�gt upph�jd,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige s�ngare:
2. HERRENS Ande har talat genom mig,
och hans ord �r p� min tunga;
>Matt. 22,43. Apg. 1,16.
3. Israels Gud har s� sagt,
Israels klippa har s� talat till mig:
�Den som r�der �ver m�nniskorna r�tt,
den som r�der i Guds fruktan,
4. han �r lik morgonens ljus,
n�r solen g�r upp,
en morgon utan moln,
d� jorden gr�nskar
genom solsken efter regn.
>Job 22,28. Ps. 97,11.
5. Ja, �r det icke s�
med mitt hus inf�r Gud?
Han har ju uppr�ttat med mig
ett evigt f�rbund,
i alio stadgat och betryggat.
Ja, visst skall han l�ta
all fr�lsning och gl�dje
v�xa upp �t mig.
>2 Sam. 7,12 f.
6. Men de onda �ro allasammans
lika bortkastade t�rnen,
som man ej vill taga i med handen.
7. Och m�ste man r�ra vid dem,
s� rustar man sig
med j�rn och med spjutskaft,
och br�nner sedan upp dem
i eld p� st�llet.
8. Dessa �ro namnen p� Davids hj�l- tar: Joseb-Bassebet, en
takemonit, den f�rn�mste bland k�mparna, han som sv�ngde sitt
spjut �ver �tta hundra som hade blivit slagna p� en g�ng.
>1 Kr�n. 11,10 f.
9. Och n�st honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
ahoait. Han var en av de tre hj�ltar som voro med David, n�r de
blevo sm�dade av filisteerna, som d�r hade f�rsamlat sig till
strid; Israels m�n drogo sig d� tillbaka.
>1 Kr�n. 27,4.
10. Men han h�ll st�nd och h�gg in p� filisteerna, till dess att
hans hand blev s� trott att den var s�som faststelnad vid
sv�rdet; och HERREN beredde s� en stor seger p� den dagen. Sedan
hade folket allenast att v�nda om och f�lja med honom f�r att
plundra.
11. Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En g�ng
hade filisteerna f�rsamlat sig, s� att de utgjorde en hel
skara. Och d�r var ett �kerstycke, fullt med lins�rter. Och
folket flydde f�r filisteerna.
12. D� st�llde han sig mitt p� �kerstycket och f�rsvarade det och
slog filisteerna; och HERREN beredde s� en stor seger.
13. En g�ng drogo tre av de trettio f�rn�msta m�nnen ned och kommo
vid sk�rdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
filisteer var l�grad i Refaimsdalen.
>1 Sam. 22,1. 2 Sam. 5,18.
14. Men David var d� p� borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
15. Och David greps av lystnad och sade: �Ack att n�gon ville giva
mig vatten att dricka fr�n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!�
16. Da br�to de tre hj�ltarna sig igenom filisteernas l�ger och
h�mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan g�t
ut det s�som ett drickoffer �t HERREN.
17. Han sade n�mligen: �Bort det, HERRE, att jag skulle g�ra detta!
Skulle jag dricka de m�ns blod, som gingo �stad med fara f�r
sina liv?� Och han ville icke dricka det. S�dana ting hade de
tre hj�ltarna gjort.
18. Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den f�rn�mste av tre
andra; han sv�ngde en g�ng sitt spjut �ver tre hundra som hade
blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.
19. Han var visserligen mer ansedd �n n�gon annan i detta tretal,
och han var de andras h�vitsman, men upp till de tre f�rsta kom
han dock icke.
20. Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man fr�n Kabseel; han slog ned de tv� Arielerna i Moab,
och det var han som en sn�v�dersdag steg ned och slog ihj�l
lejonet i brunnen.
21. Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s� ansenlig att
sk�da. Fast�n egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
mot honom, v�pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet
ur egyptierns hand och dr�pte honom med hans eget spjut.
22. S�dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett
stort namn bland de tre hj�ltarna.
23. Han var mer ansedd �n n�gon av de trettio, men upp till de tre
f�rsta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.
24. Till de trettio h�rde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son,
fr�n Bet-Lehem;
>1 Kr�n. 27,7.
25. haroditen Samma; haroditen Elika;
26. peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
>1 Kr�n. 27,9 f.
27. anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
28. ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
>1 Kr�n. 27,13
29. netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, fr�n Gibea i
Beujamins barns stam;
30. Benaja, en pirgatonit; Hiddai fr�n Gaas' dalar;
>1 Kr�n. 27,14.
31. srabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
32. saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
33. harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
34. Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam,
Ahitofels son;
>2 Sam. 15,12.
35. Hesro fr�n Karmel; arabiten Paarai;
36. Jigeal, Natans son, fr�n Soba; gaditen Bani;
37. ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare �t Joab,
Serujas son;
38. jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
39. hetiten Uria.
Tillsammans utgjorde de trettiosju.
>2 Sam. 11,3, 6 f.
*10/24 Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet
Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet
Folkr�kning. Pest. Altaret p� Araunas
tr�skplats.
1. Men HERRENS vrede uppt�ndes �ter mot Israel, s� att han
uppeggade David mot dem och sade: �G� �stad och r�kna Israel och
Juda.�
>1 Kr�n. 21,1 f.
2. D� sade konungen till Joab, h�vitsmannen f�r hans h�r: �Far
igenom alla Israels stammar, fr�n Dan �nda till Beer-Seba, och
anst�llen en folkr�kning, s� att jag f�r veta huru stor
folkm�ngden �r.�
>2 Mos. 30,12 f. Dom. 20,1.
3. Joab svarade konungen: �M� HERREN, din Gud, f�r�ka detta folk
hundrafalt, huru talrikt det �n �r, och m� min herre konungen f�
se detta med egna �gon. Men varf�r har min herre konungen f�tt
lust till s�dant?�
4. Likv�l blev konungens befallning g�llande, trots Joab och h�rens
andra h�vitsm�n; allts� drog Joab j�mte h�rens andra h�vitsm�n
ut i konungena tj�nst f�r att anst�lla folkr�kning i Israel.
5. Och de gingo �ver Jordan och l�grade sig vid Aroer, p� h�gra
sidan om staden i Gads dal, ooh �l Jaeser till.
>5 Mos. 2,36. Jos. 13,16.
6. D�rifr�n kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
de till Dan-Jaan och � runt omkring till Sidon.
7. D�refter kommo de till Tyrus' bef�stningar och till hiveernas
och kananeernas alla st�der; slutligen drogo de till Beer-Seba i
Juda sydland.
8. Och sedan de s� hade farit igenom hela landet, kommo de efter
nio m�nader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
9. Och Joab uppgav f�r konungen vilken slutsumma folkr�kningen
utvisade: i Israel funnos �tta hundra tusen stridbara, sv�rd
bev�pnade m�n, och Juda m�n voro fem hundra tusen.
>1 Kr�n. 27,24.
10. Men Davids samvete slog honom, sedan han hade l�tit r�kna
folket, och David sade till HERREN: �Jag har syndat storligen i
vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tj�nares
missg�rning, ty jag har handlat mycket d�raktigt.�
>2 Sam. 12,13.
11. D� nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
>1 Sam. 9,9. 22,5.
12. �G� och tala till David: S� s�ger HERREN: Tre ting f�rel�gger
jag dig; v�lj bland dem ut �t dig ett som du vill att jag skall
g�ra dig.�
13. D� gick Gad in till David och f�rkunnade detta f�r honom. Han
sade till honom: �Vill du att hungersn�d under sju �r skall
komma i ditt land? Eller att du i tre m�nader skall n�dgas fly
f�r dina ov�nner, medan de f�rf�lja dig? Eller att pest i tre
dagar skall hems�ka ditt land? Bet�nk nu och eftersinna vilket
svar jag skall giva honom som har s�nt mig.�
>Jer. 29,17. Hes 6,11 f.
14. David svarade Gad: �Jag �r i stor v�nda. Men l�t oss d� falla i
HERRENS hand, ty bans barmh�rtighet �r stor; i m�nniskohand vill
jag icke falla.�
>Syr. 2,18.
15. S� l�t d� HERREN pest komma i Israel, fr�n morgonen intill den
best�mda tiden; d�runder dogo av folket, ifr�n Dan �nda till
Beer-Seba, sjuttio tusen m�n.
16. Men n�r �ngeln r�ckte ut sin hand �ver Jerusalem f�r att
f�rd�rva det, �ngrade HERREN det onda, och han sade till �ngeln,
folkets f�rd�rvare: �Det �r nog; drag nu din hand tillbaka.� Och
HERRENS �ngel var d� vid jebuseen Araunas tr�skplats.
>2 Mos. 12,23.
17. Men n�r David fick se �ngeln som slog folket, sade han till
HERREN s�: �Det �r ju jag som har syndat, det �r jag som har
gjort illa; men dessa, min hjord, vad hara de gjort? M� din
hand v�nda sig mot mig och min faders hus.�
>4 Mos 16,22.
18. Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: �G� �stad
och res ett altare �t HERREN pa jebuseen Araunas tr�skplats.�
19. Och David gick �stad efter Gads ord, s�som HERREN hade bjudit.
20. N�r Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
tj�nare kommo till honom, gick han ut och f�ll ned till jorden
p� sitt ansikte f�r konungen.
21. Och Arauna sade: �Varf�r kommer min herre konungen till sin
tj�nare?� David svarade: �F�r att k�pa tr�skplatsen av dig och
d�r bygga ett altare �t HERREN; och m� s� hems�kelsen upph�ra
bland folket.�
22. D� sade Arauna till David: �Min herre konungen tage till sitt
offer vad honom t�ckes. Se h�r �ro f�kreaturen till br�nnoffer,
och h�r �ro tr�skvagnarna, j�mte f�kreaturens ok, till ved.
23. Alltsammans, o konung, giver Arauna �t konungen.� Och Arauna
sade ytterligare till konungen: �M� HERREN, din Gud, vara dig
n�dig.�
24. Men konungen svarade Arauna: �Nej, jag vill k�pa det av dig f�r
ett best�mt pris; ty jag vill icke offra �t HERREN, min Gud,
br�nnoffer som jag har f�tt f�r intet.� Och David k�pte
tr�skplatsen och f�kreaturen f�r femtio siklar silver.
25. Och David byggde d�r ett altare �t HERREN och offrade br�nnoffer
och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets b�n, och
hems�kelsen upph�rde bland Israel.
>1 Kr�n. 22,1. 2 Kr�n. 3,1.
*11/ F�rsta Konungaboken
*11/01 F�rsta Konungaboken, 1 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 1 Kapitlet
Abisag fr�n Sunem hos konung David.
Adonias f�rs�k att upph�va sig till
konung. Salomo Davids eftertr�dare p�
tronen.
1. Konung David var nu gammal och kommen till h�g �lder; och ehuru
man h�ljde t�cken �ver honom, kunde han dock icke h�lla sig
varm.
2. D� sade hans tj�nare till honom: �M� man f�r min herre konungens
r�kning s�ka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
konungens tj�narinna och sk�ta honom. Om hon f�r ligga i din
famn, s� bliver min herre konungen varm�
3. S� s�kte de d� �ver hela Israels land efter en sk�n flicka; och
de funno Abisag fr�n Sunem och f�rde henne till konungen.
4. Hon var en mycket sk�n flicka, och hon sk�tte nu konungen och
betj�nade honom, men konungen hade intet umg�nge med henne.
5. Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: �Det �r jag som
skall bliva konung.� Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
d�rtill ock femtio man som l�pte framf�r honom.
>2 Sam. 3,4. 15,1. 1 Kr�n. 3,2.
6. Hans fader hade aldrig velat bedr�va honom med att s�ga: �Varf�r
g�r du s�?� Han var ock mycket fager; och hans moder hade f�tt
honom n�st efter Absalom.
>2 Sam. 14,25.
7. Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
pr�stens Ebjatar, och dessa sl�to sig till Adonia och
underst�dde honom.
>1 Kon. 2,22, 28.
8. Men pr�sten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan
Simei, Rei och Davids hj�ltar h�llo icke med Adonia.
>2 Sam. 28,8, f.
9. Och Adonia slaktade f�r och f�kreatur och g�dkalvar vid
Sobeletstenen, som ligger vid Rogelskallan; och han inbj�d dit
alla sina br�der, konungens s�ner, och alla de Juda m�n som voro
i konungens tj�nst.
>Jos. 15,7. 18,l6.
10. Men profeten Natan, Benaja, hj�ltarna och sin broder Salomo
inbj�d han icke.
11. D� sade Natan s� till Bat-Seba, Salomos moder: �Du har v�l h�rt
att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att v�r herre
David vet d�rom?
12. Men jag vill nu giva dig ett r�d, f�r att du m� kunna r�dda ditt
liv och din son Salomos liv.
13. G� in till konung David och s�g till honom: 'Har du icke, min
herre konung, sj�lv med ed lovat din tj�narinna och sagt: Din
son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p� min
tron? Varf�r har d� Adonia blivit konung?'
14. Och medan du �nnu �r d�r och talar med konungen, skall jag efter
dig komma in och bekr�fta dina ord.�
15. S� gick d� Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var
nu mycket gammal; och Abisag fr�n Sunem betj�nade konungen.
16. Och Bat-Seba bugade sig och f�ll ned f�r konungen. D� fr�gade
konungen: �Vad �nskar du?�
17. Hon sade till honom: �Min herre, du har ju sj�lv lovat din
tj�narinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall
bliva konung efter mig; han skall sitta p� min tron.'
18. Men se, nu har Adonia blivit konung, fast�n du, min herre
konung, �nnu icke har f�tt veta det.
19. Och han har slaktat tjurar och g�dkalvar och f�r i myckenhet,
och han har inbjudit alla konungens s�ner och pr�sten Ebjatar
och h�rh�vitsmannen Joab; men din tj�nare Salomo har han icke
inbjudit.
20. P� dig, min herre konung, �ro nu hela Israels �gon riktade, i
f�rv�ntan att du skall kung�ra f�r dem vem som skall sitta p�
min herre konungens tron efter honom.
21. Eljest torde h�nda, att n�r min herre konungen har g�tt till
vila hos sina f�der, d� bliva jag och min son Salomo h�llna
s�som brottslingar.�
22. Medan hon �nnu h�ll p� att tala med konungen, kom profeten
Natan.
23. Och man anm�lde det f�r konung en och sade: �Profeten Natan �r
h�r.� N�r han s� kom inf�r konungen, f�ll han ned till jorden p�
sitt ansikte f�r konungen.
24. Och Natan sade: �Min herre konung, �r det v�l du som har sagt
att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta
p� din tron?
25. Ty han har i dag g�tt ned och slaktat tjurar och g�dkalvar och
f�r i myckenhet, och har inbjudit alla konungens s�ner och
h�rh�vitsm�nnen och pr�sten Ebjatar, och de h�lla nu p� med att
�ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'
26. Men mig, din tj�nare, och pr�sten Sadok och Benaja, Jojadas son,
och din tj�nare Salomo har han icke inbjudit.
27. Kan v�l detta hava utg�tt fr�n min herre konungen, utg�tt d� har
l�tit dina tj�nare vet vem som skall sitta p� min herre
konungens tr�n efter honom?�
28. D� svarade konung David och sade: �Kallen hit till mig
Bat-Seba.� N�r hon nu kom inf�r konungen och stod inf�r
konungen,
29. betygade konungen med ed och sade: �S� sant HERREN lever, han
som har f�rlossat mig fr�n all n�d:
>2 Sam. 4,9.
30. s�som jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d� jag
sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall
sitta p� min tron i mitt st�lle', s� vill jag denna dag g�ra.�
31. D� bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och f�ll ned
f�r konungen och sade: �M� min herre, konung David, leva
evinnerligen!�
32. Och konung David sade: aKallen till mig pr�sten Sadok och
profeten Natan och Benaja, Jojadas son. N�r dessa kommo inf�r
konungen,
33. sade konungen till dem: �Tagen eder herres tj�nare med eder och
s�tten min son Salomo p� min egen mul�sna och f�ren honom med
till Gihon.
>2 Kr�n 32,30. 33,14.
34. D�r m� prasten Sadok och profeten Natan sm�rja honom till konung
�ver Israel; sedan skolen I st�ta i basun och ropa: 'Leve konung
Salomo!'
35. D�refter skolen I f�lja honom hitupp, och n�r han kommer hit,
skall han s�tta sig p� min tron, och s� skall han vara konung i
mitt st�lle. Ty det �r honom jag har f�rordnat att vara furste
�ver Israel och Juda.�
36. D� svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: �Amen. S�
bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
37. S�som HERREN har varit med min herre konungen, s� vare han ock
med Salomo. Ja, m� han g�ra hans tron �nnu m�ktigare �n min
herres, konung Davids, tron.�
38. S� gingo nu pr�sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas
son, ditned, j�mte kereteerna och peleteerna, och satte Salomo
p� konung Davids mul�sna och f�rde honom till Gihon.
>2 Sam. 8,18. 1 Kr�n. 18,l7.
39. Och pr�sten Sadok tog oljehornet ur t�ltet och smorde
Salomo. D�refter st�tte de i basun, och allt folket ropade:
�Leve konung Salomo!�
>1 Sam. 10,24. 2 Kon. 11,l2. 1 Kr�n. 29,22.
40. Sedan f�ljde allt folket honom upp, under det att de bl�ste p�
fl�jter och visade sin gl�dje med ett s� stort jubel, att jorden
kunde r�mna av deras rop.
41. Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig h�rde
detta, just d� de hade slutat att �ta. N�r Joab nu h�rde
basuilljudet, sade han: �Varf�r h�res detta larm fr�n staden?�
42. Medan han �nnu talade, kom Jo natan, pr�sten Ebjatars son; och
Adonia sade: �Kom hit, ty du �r en r�ttskaffens man och har nog
ett gott gl�djebudskap att f�rkunna.�
43. Jonatan svarade och sade till Adonia: �Nej, v�r herre, konung
David, har gjort Salomo till konung.
44. Och konungen har med honom s�nt �stad pr�sten Sadok och profeten
Natan-och Benaja, Jojadas son, j�mte kereteerna och peleteerna,
och de hava satt honom p� konungens mul�sna.
45. D�refter hava pr�sten Sadok och profeten Natan i Sihon smort
honom till konung, och sedan hava de dragit upp d�rifr�n under
jubel, och hela staden har kommit i r�relse. H�rav kommer det
buller som I haven h�rt.
46. Salomo sitter nu ock p� konungatronen.
47. Vidare hava konungens tj�nare kommit och lyck�nskat v�r herre
konung David, och sagt: 'Din Gud l�te Salomos namn bliva �nnu
st�rre �n ditt namn, och hans tron �nnu m�ktigare �n din tron.'
Och konungen har tillbett, nedb�jd p� sin s�ng;
48. ja, konungen har sagt s�: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i
dag har satt en eftertr�dare p� min tron, s� att jag med egna
�gon har f�tt se det!�
49. D� blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia f�rskr�ckta och
stodo upp och gingo bort, var och en sin v�g.
50. Men Adonia fruktade s� f�r Salomo, att han stod upp och gick
bort och fattade i hornen p� altaret.
>2 Mos. 27,2.
51. Och det blev ber�ttat f�r Salomo: �Se, Adonia fruktar f�r konung
Salomo; d�rf�r har han fattat i hornen p� altaret och sagt:
'Konung Salomo m�ste lova mig i dag med ed att han icke skall
d�da sin tj�nare med sv�rd.'�
52. D� sade Salomo: �Om han vill vara en r�ttskaffens man, s� skall
icke ett h�r av hans huvud falla till jorden; men om n�got ont
bliver funnet hos honom, s� skall han d�.�
>1 Sam. 14,45.
53. D�refter s�nde konung Salomo �stad och l�t h�mta honom fr�n
altaret; och han kom och f�ll ned f�r konung Salomo. D� sade
Salomo till honom: �G� hem till ditt.�
*11/02 F�rsta Konungaboken, 2 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 2 Kapitlet
Davids sista ord till Salomo. Hans d�d
och begravning. Adonias, Ebjatars, Joabs
och Simeis straff.
1. D� nu tiden tillstundade att David skulle d�, bj�d han sin son
Salomo och sade:
2. �Jag g�r nu all v�rldens v�g; s� var d� frimodig och visa dig
s�som en man.
>Jos. 23,14.
3. Och h�ll vad HERREN, din Gud bjuder dig h�lla, s� att du vandrar
p� hans v�gar och h�ller hans stadga, hans bud och r�tter och
vittnesb�rd, s�som det �r skrivet i Moses lag, p� det att du m�
hava framg�ng i allt vad du g�r, och �verallt dit du v�nder dig;
>5 Mos. 17,l8 f. 29,9. Jos. 1,7 f. 23,6.
4. s� att HERREN f�r uppfylla det ord som han talade om mig, d� han
sade: 'Om dina barn hava akt p� sin v�g, s� att de vandra inf�r
mig i trohet och av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l, d�' --
sade han -- 'skall p� Israels tron aldrig saknas en avkomling av
dig.'
>2 Sam. 7,12 f. Ps. 132,11 f.
5. Vidare: du vet v�l vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,
huru han gjorde mot de tv� h�rh�vitsmannen i Israel, Abner, Ners
son, och Amasa, Jeters son, huru han dr�pte dem, s� att han i
fredstid utg�t blod, likasom hade det varit krig, och, likasom
hade det varit krig, l�t blod komma p� b�ltet som han hade
omkring sina l�nder, och p� skorna som han hade p� sina f�tter.
>2 Sam 3,27. 20,9 f.
6. S� g�r nu efter din vishet, och l�t icke hans gr� h�r f� med
frid fara ned i d�dsriket.
7. Men mot gileaditen Barsillais s�ner skall du bevisa godhet, s�
att de f� vara med bland dem som �ta vid ditt bord; ty p� s�dant
s�tt bem�tte de mig, n�r jag flydde f�r din broder Absalom.
>2 Sam. 17,27 f. 19,31 f.
8. Vidare har du hos dig Simei, deras son, benjaminiten fr�n
Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga f�rbannelser p� den dag
d� jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig
till m�tes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och
sade: 'Jag skall icke d�da dig med sv�rd.'
>2 Sam. 16,5 f. 19,16 f.
9. Men nu m� du icke l�ta honom bliva ostraffad, ty du �r en vis
man och vet v�l vad du b�r g�ra med honom, s� att du l�ter hans
gr� h�r med blod fara ned i d�dsriket.�
10. och David gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
Davids stad.
>2 Sam. 5,7. Apg. 2,29. 13,26.
11. Den tid David regerade �ver Israel var fyrtio �r; i Hebron
regerade han i sju �r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
�r.
>2 Sam. 5,4 f. 1 Kr�n. 3,4. 29,26 f.
12. Och Salonlo satte sig p� sin fader Davids tron, och han
konungamakt blev starkt bef�st.
13. Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon
fr�gade d�: �Har du gott att meddela?� Han svarade: �Ja.�
14. D�refter sade han: �Jag har n�got att tala med dig om.� Hon
svarade: �Tala.�
15. D� sade han: �Du vet sj�lv att konungad�met tillh�rde mig, och
att hela Israel f�ste sina blickar p� mig, i f�rv�ntan att jag
skulle bliva konung. Men s� gick konungad�met ifr�n mig och blev
min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
>1 Kon. 1,5 f. 1 Kr�n. 22,9 f. 28,5.
16. Nu har jag en enda b�n till dig. Visa icke bort mig.� Hon
svarade honom: �Tala.�
17. D� sade han: �S�g till konung Salomo -- dig visar han ju icke
bort -- att han giver mig Abisag fr�n Sunem till hustru.�
>1 Kon. 1.3 f.
18. Bat-Seba svarade: �Gott! Jag skall, sj�lv tala med konungen om
dig.�
19. S� gick d� Bat-Seba in till konung Salomo f�r att tala med honom
om Adonia. D� stod konungen upp och gick emot henne och bugade
sig f�r henne och satte sig d�refter p� sin stol; man st�llde
ock fram en stol �t konungens moder, och hon satte sig p� hans
h�gra sida.
20. D�refter sade hon: �Jag har en enda liten b�n till dig. Visa
icke bort mig.� Konungen svarade henne: �Framst�ll din b�n, min
moder; jag vill ingalunda visa bort dig.
21. D� sade hon: �L�t giva Abisag fr�n Sunem �t din broder Adonia
till hustru.�
22. Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: �Varf�r beg�r
du endast Abisag fr�n Sunem �t Adonia? Du kunde lika g�rna
beg�ra konungad�met �t honom -- han �r ju min �ldste broder --
ja, �t honom och �t pr�sten Ebjatar och �t Joab, Serujas son.�
>1 Kon. 1,7, 19.
23. Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: �Gud
straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall
f� umg�lla att han har talat detta.
24. Och nu, s� sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
mig p� min fader Davids tron, och som, enligt sitt l�fte, har
uppbyggt �t mig ett hus: i dag skall Adonia d�das.�
25. D�refter s�nde konung Saloma �stad och l�t utf�ra detta genom
Benaja, Jojadas son; denne st�tte ned honom, s� att han dog.
26. Och till pr�sten Ebjatar sade konungen: �G� bort till ditt
jordagods i Anatot, ty du har f�rtj�nat d�den; men i dag vill
jag icke d�da dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark
framf�r min fader David, och eftersom du med min fader har lidit
allt vad han har f�tt lida.
>1 Sam. 22,20 f. 2 Sam. 15,24.
27. S� drev Salomo bort Ebjatar och l�t honom icke l�ngre vara
HERRENS pr�st, f�r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han
hade talat i Silo �ver Elis hus.
>1 Sam. 2,30 f.
28. D� nu ryktet h�rom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till
Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde
han till HERRENS t�lt och fattade i hornen p� altaret.
29. Men n�r det blev ber�ttat f�r konung Salomo att Joab hade flytt
till HERRENS t�lt, och att han stod invid altaret, s�nde Salomo
�stad Benaja, Jojadas son, och sade: �G� och st�t ned honom.�
>1 Kon. 1,50.
30. N�r Benaja s� kom till HERRENS t�lt, sade han till honom: �S�
s�ger konungen: G� bort h�rifr�n.� Men han svarade: �Nej; h�r
vill jag d�.� N�r Benaja framf�rde detta till konuugen och sade:
�S� och s� har Joab sagt, s� har han svarat mig�,
31. sade konungen till honom: �G�r s�som han har sagt, st�t ned
honom och begrav honom, s� att du befriar mig och min faders hus
fr�n skulden f�r det blod som Joab utan sak har utgjutit.
>2 Mos. 21,14.
32. Och m� HERREN l�ta hans blod; komma tillbaka �ver hans eget
huvud, d�rf�r att han st�tte ned tv� m�n som voro r�ttf�rdigare
och b�ttre �n han sj�lv, och dr�pte dem med sv�rd, utan att min
fader David visste det, n�mligen Abner, Ners son,
h�rh�vitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, h�rh�vitsmannen
i Juda.
>2 Sam. 3,27. 20,9 f.
33. Ja, deras blod skall komma tillbaka �ver Joabs och hans
efterkommandes huvud for evigt. Men �t David och hans
efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid
till wvig tid.
>2 Sam. 3,29.
34. S� gick d� Benaja, Jojadas son, ditupp och st�tte ned honom och
d�dade honom; och han blev begraven d�r han bodde i �knen.
35. Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans st�lle �ver
h�ren; och pr�sten Sadok hade konungen satt i Ebjatars st�lle.
>1 Sam. 2,35. 1 Kon. 4,4. 1 Kr�n. 29,22.
36. D�refter s�nde konungen och l�t kalla till sig Simei och sade
till honom: �Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo d�r, och
d�rifr�n f�r du icke g� ut, varken hit eller dit.
37. Ty det m� du veta, att p� den dag du g�r ut och g�r �ver b�cken
Kidron skall du d�den d�. Ditt blod kommer d� �ver ditt eget
huvud.�
38. Simei sade till konungen: �Vad du har talat �r gott; s�som min
herre konungen har sagt, s� skall din tj�nare g�ra.� Och Simei
bodde i Jerusalem en l�ng tid.
39. Men tre �r d�refter h�nde sig att tv� tj�nare flydde ifr�n Simei
till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man ber�ttade f�r
Simei och sade: �Dina tj�nare �ro i Gat.�
>1 Sam. 27,2.
40. D� stod Simei upp och sadlade sin �sna och begav sig till Akis i
Gat f�r att s�ka efter sina tj�nare. Simei begav sig allts�
�stad oah h�mtade sina tj�nare fr�n Gat.
41. Men n�r det blev ber�ttat f�r Salomo att Simei hade begivit sig
fr�n Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
42. s�nde konungen och l�t kalla till sig Simei och sade till honom:
�Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och
sagt till dig: 'Det m� du veta, att p� den dag du g�r ut och
begiver dig hit eller dit skall du d�den d�'? Och du svarade
mig: 'Vad du har sagt �r gott, och jag har h�rt det.'
43. Varf�r har du d� icke aktat p� din ed vid HERREN och p� det bud
som jag har givit dig?�
44. Och konungen sade ytterligare till Simei: �Du k�nner sj�lv allt
det onda som ditt hj�rta vet med sig att du har gjort min fader
David. HERREN skall nu l�ta din ondska komma tillbaka �ver ditt
eget huvud.
>2 Sam. 16,5 f. Ps. 54,7. 62,13.
45. Men konung Salomo skall bliva v�lsignad, och Davids tron skall
bliva bef�st inf�r HERREN till evig tid.�
46. P� konungens befallning gick d�refter Benaja, Jojadas son, fram
och st�tte ned honom, s� att han dog. Och konungad�met blev
bef�st i Salomos hand.
*11/03 F�rsta Konungaboken, 3 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 3 Kapitlet
Salomos f�rm�lning. Hans offer och dr�m
i Gibeon. Hans domarvishet.
1. Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog
Faraos dotter till hustru och f�rde henne in i Davids stad, och
d�r fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus f�rdigt, s�
ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
>1 Kon. 7,8. 9,24.
2. Emellertid offrade folket p� h�jderna, eftersom �nnu vid denna
tid intet hus hade blivit byggt �t HERRENS namn.
>2 Kr�n. 33,17.
3. Och Salomo �lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids
stadgar, utom att han frambar offer p� h�jderna och t�nde
offereld d�r.
4. Och konungen begav sig till Gibeon f�r att offra d�r, ty detta
var den f�rn�msta offerh�jden; tusen br�nnoffer offrade Salomo
p� altaret d�r.
>1 Kr�n. 16,39 f. 21,29. 2 Kr�n. 1,3 f.
5. I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN f�r Salomo i en dr�m om
natten; Gud sade: �Bed mig om vad du vill att jag skall giva
dig.�
>2 Kr�n. 1,7 f.
6. Salomo svarade: �Du har gjort stor n�d med din tj�nare, min
fader David, eftersom han vandrade inf�r dig i trohet,
r�ttf�rdighet och r�ttsinnighet mot dig. Och du bevarade �t
honom denna stora n�d och gav honom en son till eftertr�dare p�
hans tron, s�som ju nu har skett.
>1 Kon. 1,48.
7. Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tj�nare till konung
efter min fader David; men jag �r en helt ung man, som icke r�tt
f�rst�r att vara ledare och anf�rare.
8. Och din tj�nare �r h�r bland ditt folk, det som du har utvalt,
ett folk som �r s� talrikt att det icke kan r�knas eller t�ljas
f�r sin myckenhets skull.
>1 Mos. 13,16. 1 Kon. 4,20.
9. S� giv nu din tj�nare ett h�rsamt hj�rta, s� att han kan vara
domare f�r ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem
f�rm�r v�l eljest att vara domare f�r detta ditt stora folk?�
10. Detta, att Salomo bad om s�dant, t�cktes Herren.
11. Och Gud sade till honom: �Eftersom du har bett om s�dant och
icke bett om ett l�ngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett
om dina fienders liv, utan har bett om att f� f�rst�nd till att
akta p� vad r�tt �r,
12. se, d�rf�r vill jag g�ra s�som du �nskar; se, jag giver dig ett
s� vist och f�rst�ndigt hj�rta, att din like icke har funnits
f�re dig, och att din like ej heller skall uppst� efter dig.
>1 Kon. 4,31. 10,23 f. Pred. 1,16.
13. D�rtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, n�mligen
b�de rikedom och �ra, s� att i all din tid ingen konung skall
vara din like.
>Vish. 7,11. Matt. 6,83.
14. Och om du vandrar p� mina v�gar, s� att du h�ller mina stadgar
och bud, s�som din fader David gjorde, d� skall jag l�ta dig
l�nge leva.�
>5 Mos. 4,40.
15. D�refter vaknade Salomo och fann att det var en dr�m. Och n�r
han kom till Jerusalem, tr�dde han fram inf�r Herrens
f�rbundsark och offrade br�nnoffer och frambar tackoffer; och
d�refter gjorde han ett g�stabud f�r alla sina tj�nare.
16. Vid den tiden kommo tv� sk�kor till konungen och tr�dde fram
inf�r honom.
17. Och den ena kvinnan sade: �H�r mig, herre. Jag och denna kvinna
bo i samma hus. Och jag f�dde barn d�r i huset hos henne.
18. Sedan, p� tredje dagen efter det jag hade f�tt mitt barn, f�dde
ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att
n�gon fr�mmande var hos oss i huset; allenast vi b�da voro i
huset.
19. Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihj�l
honom.
20. D� stod hon upp om natten och tog min son fr�n min sida, under
det att din tj�narinna sov, och lade honom i sin famn, men sin
d�de son lade hon i min famn.
21. N�r jag d� om morgonen reste mig upp f�r att giva min son di,
fick jag se att han var d�d. Men n�r jag s�g nogare p� honom om
morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade
f�tt.�
22. D� sade den andra kvinnan: �Det �r icke s�. Min son �r den som
lever, och din son �r den som �r d�d.� Men den f�rsta svarade:
�Det �r icke s�. Din son �r den som �r d�d, och min son �r den
som lever.� S� tvistade de inf�r konungen.
23. D� sade konungen: �Den ena s�ger: 'Denne, den som lever, �r min
son, och din son �r den som �r d�d.' Och den andra s�ger: 'Det
�r icke s�. Din son �r den som �r d�d, och min son �r den som
lever.'�
24. D�refter sade konungen: �Tagen hit ett sv�rd.� Och n�r man hade
burit sv�rdet fram till konungen,
25. sade konungen: �Huggen det levande barnet i tv� delar, och given
den ena h�lften �t den ena och den andra h�lften �t den andra.�
26. Men d� sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till
konungen -- ty hennes hj�rta uppr�rdes av k�rlek till sonen --
hon sade: �H�r mig, herre; given henne det levande barnet; d�den
det icke.� Men den andra sade: �M� det vara varken mitt eller
ditt; huggen det itu.�
>Jes. 49,15.
27. D� tog konungen till orda och sade: �Given henne det levande
barnet; d�den det icke. Hon �r dess moder.�
28. N�r nu hela Israel fick h�ra talas om den dom som konungen hade
f�llt, h�pnade de �ver konungen, ty de s�go att Guds vishet var
i honom till att skipa r�tt.
*11/04 F�rsta Konungaboken, 4 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 4 Kapitlet
Salomos �mbetsm�n och hovstat. Hans
vishet.
1. Konung Salomo var nu konung �ver hela Israel.
2. Och dessa voro hans f�rn�msta m�n: Asarja, Sadoks son, var
pr�st;
3. Elihoref och Ahia, Sisas s�ner, voro sekreterare; Josafat,
Ahiluds son, var kansler;
4. Benaja, Jojadas son, var �verbef�lhavare; Sadok och Ebjatar voro
pr�ster;
>1 Kon. 2,26 f., 35.
5. Asarja, Natans son, var �verfogde; Sabud, Natans son, en pr�st,
var konungens v�n[1];
6. Ahisar var �verhovm�stare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten
�ver de allm�nna arbetena.
>2 Sam. 20,24. 1 Kon. 5,13 f.
7. Och Salomo hade satt �ver hela Israel tolv fogdar, som skulle
s�rja f�r vad konungen och hans hus beh�vde; var och en hade
�rligen sin m�nad, d� han skulle s�rja f�r dessa behov.
8. Och f�ljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
9. Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
10. Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
11. Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat
till hustru --;
12. Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av
Bet-Sean, som ligger p� sidan om Saretan, nedanf�r Jisreel, fr�n
Bet-Sean �nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
13. Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar,
som ligga i Gilead; han hade ock landstr�ckan Argob, som ligger
i Basan, sextio stora st�der med murar och kopparbommar;
14. Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
15. Ahimaas i Naftali; ocks� han hade tagit en dotter av Salomo,
Basemat, till hustru;
16. Baana, Husais son, i Aser och Alot;
17. Josafat, Paruas son, i Isaskar;
18. Simei, Elas son, i Benjamin;
19. Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillh�rt
Sihon, amoreernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast
en enda fogde fanns i det landet.
20. Juda och Israel voro d� talrika, s� talrika som sanden vid
havet; och man �t och drack och var glad.
>1 Mos. 13,16. 22,17. 2 Sam. 17,11. 1 Kon. 3,8.
21. S� var nu Salomo herre �ver alla riken ifr�n floden till
filisteernas land och �nda ned till Egyptena gr�ns; de f�rde
sk�nker till Salomo och voro honom underd�niga, s� l�nge han
levde.
>2 Kron. 9,26.
22. Och vad Salomo f�r var dag beh�vde av livsmedel var: trettio
korer fint mJ�l och sextio korer vanligt mj�l,
23. tio g�dda oxar, tjugu valloxar och hundra far, f�rutom hjortar,
gaseller, dovhjortar och g�dda f�glar.
24. Ty han r�dde �ver hela landet p� andra sidan floden, ifr�n Tifsa
�nda till Gasa, �ver alla konungar p� andra sidan floden; och
han hade fred p� alla sidor, runt omkring,
25. S� att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt
vintr�d och sitt fikontr�d, ifr�n Dan �nda till Beer-Seba, s�
l�nge Salomo levde.
>3 Mos. 26,6. Dom. 20,1 Mik. 4,4. Sak. 3,10.
26. Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnsh�star och tolv tusen
ridh�star.
>1 Kon. 10,26. 2 Kr�n. 1,14. 9,25.
27. Och de n�mnda fogdarna s�rjde var sin m�nad f�r konung Salomos
behov, och f�r allas som hade tilltr�de till konung Salomos
bord; de l�to intet fattas.
28. Och kornet och halmen f�r h�starna och travarna f�rde de, var
och en i sin ordning, till det st�lle d�r han uppeh�ll sig.
29. Och Gud gav Salomo vishet och f�rst�nd i mycket rikt m�tt och s�
mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p� havets strand,
30. s� att Salomos vishet var st�rre �n alla �sterl�nningars vishet
och all Egyptens vishet.
31. Han var visare �n alla andra m�nniskor, visare �n efraiten Etan
och Heman och Kalkol och Darda, Mahols s�ner; och ryktet om
honom gick ut bland alla folk runt omkring.
>1 Kr�n. 2,6. Ps. 88,1. 89,1.
32. Han diktade tre tusen ordspr�k[2], och hans s�nger voro ett
tusen fem.
33. Han talade om tr�den, fr�n cedern p� Libanon �nda till isopen,
som v�xer fram ur v�ggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om
f�glarna, om kr�ldjuren och om fiskarna.
>Vish. 7,20.
34. Och fr�n alla folk kom man f�r att h�ra Salomos visdom, fr�n
alla konungar p� jorden, som hade h�rt talas om hans visdom.
>1 Kon. 10,1 f., 24.
[1] Se V�n i Ordf�rkl.
[2] Se Ordspr�k i Ordf�rkl.
*11/05 F�rsta Konungaboken, 5 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 5 Kapitlet
V�nskapen mellan Hiram och Salomo.
F�rberedelser till tempelbyggnaden.
1. Och Hiram, konungen i Tyrus, s�nde sina tj�nare till Salomo,
sedan han hade f�tt h�ra att denne hade blivit smord till konung
efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids v�n.
>2 Sam. 5,11. 1 Kr�n. 14,1. 2 Kr�n. 2,3 f.
2. Och Salomo s�nde till Hiram och l�t s�ga:
3. �Du vet sj�lv att min fader David icke kunde bygga n�got hus �t
HERRENS, sin Guds, namn, f�r de krigs skull med vilka fienderna
runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under
hans f�tter
4. Men nu har HERREN, min Gud, l�tit mig f� ro p� alla sidor; ingen
motst�ndare finnes, och ingen olycka �r p� f�rde.
5. D�rf�r t�nker jag nu p� att bygga ett hus �t HERRENS, min Guds,
namn, s�som HERREN talade till min fader David, i det han sade:
'Din son, den som jag skall s�tta p� din tron efter dig, han
skall bygga huset �t mitt namn.'
>2 Sam. 7,18. 1 Kr�n. 22,10. 28,6.
6. S� bjud nu att man hugger �t mig cedrar p� Libanon. H�rvid skola
mina tj�nare vara dina tj�nare behj�lpliga; och jag vill giva
dig betalning f�r dina tj�nares arbete, alldeles s�som du sj�lv
beg�r. Ty du vet sj�lv att bland oss icke finnes n�gon som �r s�
skicklig att hugga virke som sidonierna.�
7. D� nu Hiram h�rde Salomos ord, blev han mycket glad; och han
sade: �Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s�
vis son till att regera �ver detta talrika folk!�
>1 Koh. 10,9.
8. Och Hiram s�nde till Salomo och l�t s�ga: �Jag har h�rt det
budskap du har s�nt till mig. Jag vill g�ra allt vad du beg�r i
fr�ga om cedertr� och cypresstr�.
9. Mina tj�nare skola f�ra virket fr�n Libanon ned till havet, och
jag skall l�ta l�gga det i flottar p� havet och f�ra det till
det st�lle som du anvisar mig, och lossa det d�r; men du m�
sj�lv avh�mta det. Du �ter skall g�ra vad jag beg�r, n�mligen
f�rse mitt hus med livsmedel.�
10. S� gav d� Hirom �t Salomo cedertr� och cypresstr�, s� mycket han
beg�rde.
11. Men Salomo gav �t Hiram tjugu tusen korer vete, till f�da f�r
hans hus, och tjugu korer olja av st�tta oliver. Detta gav
Salomo �t Hiram f�r vart �r.
12. Och HERREN hade givit Salomo vishet, s�som han hade lovat
honom. Och v�nskap r�dde mellan Hiram och Salomo; och de sl�to
f�rbund med varandra.
>1 Kon. 3,12.
13. Och konung Salomo b�dade upp arbetsfolk ur hela Israel, och
arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
14. Dessa s�nde han till Libanon, tio tusen i v�r m�nad, skiftevis,
s� att de voro en m�nad p� Libanon och tv� m�nader hemma; och
Adoniram hade uppsikten �ver de allm�nna arbetena.
>1 Kon. 4,6.
15. Och Salomo hade sjuttio tusen m�n som buro b�rdor, och �ttio
tusen som h�ggo sten i bergen,
>2 Kron. 2,2, 18.
16. f�rutom de �verfogdar som av Salorno voro anst�llda �ver
arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade bef�let �ver folket
som utf�rde arbetet.
17. Och p� konungens befallning br�to de stora och dyrbara stenar,
f�r att husets grund skulle kunna l�ggas med huggen sten,
18. Och Salomos byggningsm�n och Hiroms byggningsm�n ocll m�nnen
fr�n Gebal h�ggo och tillredde b�de det tr�virke och de stenar
som beh�vdes till att bygga huset.
>Hes. 27,9.
*11/06 F�rsta Konungaboken, 6 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 6 Kapitlet
Tempelbyggnaden.
1. I det fyra hundra �ttionde �ret efter Israels barns utt�g ur
Egyptens land, i det fj�rde �ret av Salomos regering �ver
Israel, i m�naden Siv, det �r den andra m�naden, begynte han
bygga huset �t HERREN.
>2 Kron. 3,1 f.
2. Huset som konung Salomo byggde �t HERREN var sextio alnar l�ngt,
tjugu alnar brett och trettio alnar h�gt.
3. F�rhuset framf�r tempelsalen var tjugu alnar l�ngt, framf�r
husets kortsida, och tio alnar brett, d�r det l�g framf�r huset.
4. Och han gjorde f�nster p� huset, slutna f�nster, med bj�lkramar.
5. Och runt omkring huset, utmed dess v�gg, uppf�rde han en
ytterbyggnad, som gick runt omkring husets v�ggar, b�de utmed
tempelsalen och utmed koret; och han gjorde d�ri sidokamrar runt
omkring.
6. Den nedersta v�ningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den
mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han
hade gjort avsatser p� huset runt omkring utv�ndigt, f�r att
icke beh�va g�ra f�sth�l i husets v�ggar.
7. Och n�r huset uppf�rdes, byggdes det av sten som hade blivit
f�rdighuggen vid stenbrottet; allts� h�rdes varken hammare eller
yxa eller andra j�rnverktyg vid huset, n�r det byggdes.
>1 Kon. 5,17 f.
8. D�rren till mellersta sidokammaren hade sin plats p� husets
s�dra sida, och genom en trappg�ng kom man upp till den
mellersta v�ningen, och fr�n den mellersta v�ningen upp till den
tredje.
9. S� byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset
med inl�ggningar och med cederplankor i rader.
10. Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han v�ningarna fem
alnar h�ga; och den var f�st vid huset med cederbj�lkar.
11. Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:
12. �Med detta hus som du nu bygger skall s� ske: om du vandrar
efter mina stadgar och g�r efter mina r�tter och h�ller alla
mina bud och vandrar efter dem, s� skall jag p� dig uppfylla
mitt ord, det som jag talade till din fader David:
>2 Sam. 7,12 f. 1 Kon. 2,4. 9,4 f.
13. jag skall bo mitt ibland Israels barn ach skall icke �vergiva
mitt folk Israel.�
>2 Mos. 29,45. 3 Mos. 26,11.
14. S� byggde nu Salomo huset och fullbordade det.
15. Han t�ckte husets v�ggar inv�ndigt med br�der av cedertr�. Fr�n
husets golv �nda upp till takbj�lkarna �verkl�dde han det med
tr� inv�ndigt; husets golv �verkl�dde han med br�der av
cypresstr�.
16. Och han t�ckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med
br�der av cedertr�, fr�n golvet �nda upp till bj�lkarna; s�
inr�ttade han rummet d�rinne �t sig till ett kor: det
allraheligaste.
17. Och fyrtio alnar m�tte den del av huset, som utgjorde
tampelsalen d�rframf�r.
18. Och innantill hade huset en bel�ggning av cedertr� med
utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans
var d�r av cedertr�, ingen sten syntes.
19. Och ett kor inredde han i det inre av huset f�r att d�r st�lla
HERRENS f�rbundsark.
20. Och framf�r koret, som var tjugu alnar l�ngt, tjugu alnar brett
och tjugu alnar h�gt, och som han �verdrog med fint guld, satte
han ett altare, �verkl�tt med cedertr�.
21. Och Salomo �verdrog det inre av huset med fint guld. Och med
kedjor av guld st�ngde han f�r koret; och j�mv�l detta �verdrog
han med guld.
22. Allts� �verdrog han hela huset med guld, till dess att hela
huset var helt och h�llet �verdraget med guld. Han �verdrog ock
med guld hela det altare som h�rde till koret.
23. Och till koret gjorde han tv� keruber av olivtr�. Den ena av dem
var tio alnar h�g;
>2 Mos. 26,18 f. 37,7 f.
24. och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra
vinge var ock fenl alnar, s� att det var tio alnar fr�n den ena
vingspetsen till den andra.
25. Den andra keruben var ock tio alnar. B�da keruberna hade samma
m�tt och samma form:
26. den ena keruben var tio alnar h�g och likas� den andra keruben.
27. Och han st�llde keruberna i de innersta av huset, och keruberna
bredde ut sina vingar, s� att den enas ena vinge r�rde vid den
ena v�ggen och den andra kerubens ena vinge r�rde vid den andra
v�ggen; och mitt i huset r�rde deras b�da andra vingar vid
varandra.
28. Och han �verdrog keruberna med guld.
29. Och alla husets v�ggar runt omkring utsirade han med snidverk i
form av keruber, palmer och blomsterband; s� b�de i det inre
rummet och i det yttre.
30. Och husets golv �verdrog han med guld; s� b�de i det inre rummet
och i det yttre.
31. F�r ing�ngen till koret gjorde han d�rrar av
olivtr�. D�rrinfattningen hade formen av en femkant.
32. Och de b�da d�rrarna av olivtr� prydde han med utsirningar i
form av keruber, palmer och blomsterband, och �verdrog dem med
guld; han lade ut guldet �ver keruberna och palmerna.
33. Likas� gjorde han f�r ing�ngen till tempelsalen d�rrposter av
olivtr�, i fyrkant,
34. och tv� d�rrar av cyprpress, var d�rr best�ende av tv�
d�rrhalvor som kunde vridas.
35. Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och
�verdrog dem med guld, som lades j�mnt �ver snidverken.
36. Vidare byggde han den inre f�rg�rdsmuren av tre varv huggna sten
nar och ett varv huggna bj�lkar av cedertr�.
37. I det fj�rde �ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i m�naden
Siv.
38. Och i det elfte �ret, m�naden Bul, det �r den �ttonde m�naden,
var huset f�rdigt till alla sina delar alldeles s�som det skulle
vara. Han byggde allts� d�rp� i sju �r.
*11/07 F�rsta Konungaboken, 7 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 7 Kapitlet
Salomos palats. Jakin och Boas;
kopparhavet; de tio b�ckenst�llen med
sina b�cken; andra f�rem�l som h�rde
till Herrens hus.
1. Men p� sitt eget hus byggde Salomo i tretton �r, innan han fick
hela sitt hus f�rdigt.
2. Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar l�ngt, femtio alnar
brett och trettio alnar h�gt, med fyra rader pelare av cedertr�
och med huggna bj�lkar av cedertr� ovanp� pelarna.
3. Det hade ock ett tak av cedertr� �ver sidokamrarna, vilka vilade
p� pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.
4. Och det hade bj�lklag i tre rader; och f�nster�ppningarna sutto
mitt emot varandra i tre omg�ngar.
5. Alla d�rr�ppningar och d�rrposter voro fyrkantiga, av bj�lkar;
och f�nster�ppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre
omg�ngar.
6. Vidare gjorde han pelarf�rhuset, femtio alnar l�ngt och trettio
alnar brett, och framf�r detta ocks� ett f�rhus med pelare, och
med ett trapphus framf�r dessa.
7. Och han gjorde tronf�rhuset, d�r han skulle skipa r�tt,
domsf�rhuset; det var belagt med cedertr� fr�n golv till tak.
8. Och hans eget hus, d�r han sj�lv skulle bo, p� den andra g�rden,
innanf�r f�rhuset, var byggt p� samma s�tt. Salomo byggde ock
ett hus, likadant som detta f�rhus �t Faraos dotter, som han
hade tagit till hustru.
>1 Kon. 3,1. 9,24.
9. Allt detta var av dyrbara stenar, avm�tta s�som byggnadsblock
och s�gade med s�g inv�ndigt och utv�ndigt, alltsammans, �nda
ifr�n grunden upp till taklisterna; och likas� allt d�rutanf�r,
�nda till den stora f�rg�rdsmuren.
10. Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio
alnars l�ngd och av �tta alnars l�ngd.
11. D�rovanp� l�go dyrbara stenar, avm�tta s�som byggnadsblock,
�vensom cederbj�lkar.
12. Och den stora f�rg�rdsmuren d�r runt omkring var uppf�rd av tre
varv huggna stenar och ett varv huggna bj�lkar av cedertr�. S�
var det ock med den inre f�rg�rdsmuren till HERRENS hus, s�
j�mv�l med husets f�rhus.
13. Och konung Salomo s�nde och l�t h�mta Hiram fr�n Tyrus.
>2 Kr�n. 2,13 f.
14. Denne var son till en �nka av Naftali stam, och hans fader var
en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
f�rst�nd och kunskap i fullt m�tt till att utf�ra alla slags
arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utf�rde
alla hans arbeten.
>2 Mos. 31,3 f.
15. Han f�rf�rdigade de b�da pelarna av koppar. Aderton alnar h�g
var den ena pelaren, och en tolv alnar l�ng tr�d m�tte omf�nget
av den andra pelaren.
>2 Kon. 25,17. 2 Kr�n. 3,15 f. Jer. 52,21 f.
16. Han gjorde ock tv� pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att
s�tta ovanp� pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar h�gt.
17. N�tlika utsirningar, som bildade: ett n�tverk, h�ngprydnader i
form av kedjor funnos p� pelarhuvudena som sutto ovanp� pelarna,
sju p� vart pelarhuvud.
18. Och han gjorde pelarna s�, att tv� rader gingo runt omkring �ver
det ena av de n�tverk som tj�nade till att bet�cka
pelarhuvudena, vilka h�jde sig �ver granat�pplena; och likadant
gjorde han p� det andra pelarhuvudet.
19. Och pelarhuvudena som sutto ovanp� pelarna inne i f�rhuset voro
utformade till liljor, och m�tte fyra alnar.
20. P� b�da pelarna funnos pelarhuvuden, ocks� ovantill ibvid den
bukformiga delen inemot n�tverket. Och granat�pplena voro tv�
hundra, i rader runt omkring, �ver det andra pelarhuvudet.
21. Pelarna st�llde han upp vid f�rhuset till tempelsalen. �t den
pelare han st�llde upp p� h�gra sidan gav han namnet Jakin, och
�t den han st�llde upp p� v�nstra sidan gav han namnet Boas.
22. �verst voro pelarna utformade till liljor. S� blev d� arbetet
med pelarna fullbordat.
23. Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr�n
den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
h�gt; och ett trettio alnar l�ngt snare m�tte dess omf�ng.
>2 Kr�n. 4,2 f. Jer. 52,20.
24. Och under kanten voro gurklika sirater, som omg�vo det runt
omkring -- tio alnar brett som det var -- s� att de gingo runt
omkring havet. De gurklika siraterna sutto i tv� rader, och de
voro gjutna i ett stycke med det �vriga.
25. Det stod p� tolv oxar, tre v�nda mot norr, tre v�nda mot v�ster,
tre v�nda mot s�der och tre v�nda mot �ster; havet stod ovanp�
dessa, och deras bakdelar voro alla v�nda in�t.
26. Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s�som
kanten p� en bagare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tv�
tusen bat.
27. Vidare gjorde han de tio b�ckenst�llen, av koppar. Vart st�ll
var fyra alnar l�ngt, fyra alnar brett och tre alnar h�gt.
>2 Kr�n. 4,14.
28. Och p� f�ljande s�tt voro dessa st�ll gjorda. De voro f�rsedda
med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan
h�rnlisterna.
29. P� dessa sidolister mellan h�rnlisterna funnos avbildade lejon,
tjurar och keruber, och likas� p� h�rnlisterna upptill. Under
lejonen och tjurarna sutto nedh�ngande blomsterslingor.
30. Vart st�ll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och
dess fyra f�tter voro forsedda med b�rarmar. Dessa b�rarmar voro
gjutna till att sitta under b�ckenet, och mitt f�r var och en
sutto blomsterslingor.
31. Sin �ppning hade det inom kransstycket, som h�jde sig en aln
upp�t. �ppningen i detta var rund; det var s� gjort, att det
kunde tj�na s�som underlag, och det m�tte en och en halv
aln. Ocks� p� dess �ppning funnos utsirningar. Men sidolisterna
d�rtill voro fyrkantiga, icke runda.
32. De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens h�llare
vore fasta vid b�ckenst�llet. Vart hjul m�tte en och en halv
aln.
33. Hjulen voro gjorda s�som vagnshjul; och deras h�llare, deras
ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.
34. Fyra b�rsrmar funnos p� vart stall, i de fyra h�rnen; b�rarmarna
voro gjorda i ett stycke med sitt stall.
35. �verst p� vart st�ll var en helt och h�llet rund uppsats, en
halv aln h�g; och ovantill p� vart st�ll sutto dess h�llare, s�
ock dess sidolister gjorda i ett stycke d�rmed.
36. Och p� h�llarnas ytor och p� sidolisterna inriktade han keruber,
lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p� var och en, s�
ock blomsterslingor runt omkring.
37. P� detta s�tt gjorde han de tio b�ckenst�llen; de voro alla
gjutna p� samma s�tt och hade samma m�tt och samma form
38. Han gjorde ock tio b�cken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart
b�cken, och vart b�cken m�tte fyra alnar; till vart och ett av
de tio b�ckenst�llen gjordes ett b�cken.
>2 Kr�n. 4,6.
39. Och han st�llde fem av b�ckenst�llen p� h�gra sidan om huset och
fem p� v�nstra sidan om huset. Och havet st�llde han p� h�gra
sidan om huset, �t sydost.
>2 Kr�n. 4,10.
40. Hirom gjorde dessa b�cken, s� ock skovlarna och sk�larna.
S� f�rde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utf�ra �t
konung Salomo f�r HERRENS hus:
>2 Mos. 27,3. 2 Kr�n. 4,11 f.
41. n�mligen tv� pelare, och de tv� klotformiga pelarhuvuden som
sutto ovanp� pelarna, och de tv� n�tverk som skulle bet�cka de
b�da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp� pelarna,
42. d�rj�mte de fyra hundra granat�pplena till de b�da n�tverken,
tv� rader granat�pplen till vart n�tverk, f�r att de b�da
klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p� pelarna s� skulle
bliva bet�ckta,
43. Vidare de tio b�ckenst�llen och de tio b�ckenen p�
b�ckenst�llen,
44. s� ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under
havet,
45. vidare askk�rlen, skovlarna och sk�larna, korteligen, alla redan
n�mnda f�rem�l som Hiram gjorde �t konung Salomo f�r HERRENS
hus. Allt var av polerad koppar.
46. P� Jord�nsl�tten l�t konungen gjuta det i lerformar, mellan
Suckot och Saretan.
47. Och f�r den �verm�ttan stora myckenhetens skull l�mnade Salomo
alla f�rem�len ov�gda, s� att kopparens vikt icke blev utr�nt.
48. Salomo gjorde ock alla �vriga f�rem�l som skulle finnas i
HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som
sk�debr�den skulle ligga p�,
>2 Kr�n. 4,19 f.
49. s� ock ljusstakarna, fem p� h�gra sidan och fem p� v�nstra
framf�r koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och
lampt�ngerna av guld,
>2 Kr�n. 4,7.
50. vidare faten, knivarna, de b�da slagen av sk�lar och fyrfaten,
av fint guld, �ntligen de gyllene g�ngj�rnen till de d�rrar som
ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till
de d�rrar i buset, som ledde till tempelsalen.
51. Sedan allt det arbete som konung Salomo l�t utf�ra p� HERRENS
hus var f�rdigt, f�rde Salomo ditin vad hans fader David hade
helgat �t HERREN: silvret, guldet och k�rlen; detta lade han in
i skattkamrarna i HERRENS hus.
>2 Sam. 8,7,11 f. 2 Kron. 5,1.
*11/08 F�rsta Konungaboken, 8 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 8 Kapitlet
Herrens ark f�res in i templet. Templet
inviges.
1. D�refter f�rsamlade Salomo de �ldste i Israel, alla huvudm�nnen
f�r stammarna, Israels barns familjeh�vdingar, till konung
Salomo i Jerusalem, f�r att h�mta HERRENS f�rbundsark upp fr�n
Davids stad, det �r Sion.
>2 Sam. 5,9. 2 Kr�n. 5,2 f.
2. S� f�rsamlade sig d� till konung Salomo alla Israels m�n under
h�gtiden i m�naden Etanim, det �r den sjunde m�naden.
3. N�r d� alla de �ldste i Israel hade kommit tillst�des, lyfte
pr�sterna upp arken.
4. Och de h�mtade HERRENS ark och uppenbarelset�ltet ditupp, j�mte
alla heliga forem�l som funnos i t�ltet; pr�sterna och leviterna
h�mtade det ditupp.
>4 Mos. 4,15.
5. Och konung Salomo stod framfor arken jamte Israels hela
menighet, som hade f�rsamlats till honom; och de offrade d�rvid
sm�boskap och f�kreatur i s�dan myckenhet, att de icke kunde
t�ljas eller r�knas.
>2 Sam. 6,13.
6. Och pr�sterna buro in HERRENS f�rbundsark till dess plats i
husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
vingar.
>2 Mos. 26,33 f.
7. Ty keruberna bredde ut sina vingar fram �ver den plats d�r arken
stod, s� att arken och dess st�nger ovantill bet�cktes av
keruberna.
8. Och st�ngerna voro s� l�nga, att deras �ndar v�l kunde ses fr�n
helgedomen framf�r koret, men d�remot icke voro synliga l�ngre
ute. Och de hava blivit kvar dar �nda till denna dag.
9. I arken fanns intet annat �n de tv� stentavlor som Mose hade
lagt ned d�ri vid Horeb, n�r HERREN sl�t f�rbund med Israels
barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
>2 Mos. 25,16, 21. Hebr. 9,4.
10. Men n�r pr�sterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
HERRENS hus,
>2 Mos. 40,34. 4 Mos. 9,15.
11. s� att pr�sterna f�r molnskyns skull icke kunde st� d�r och g�ra
tj�nst; ty HERRENS h�rlighet uppfyllde HERRENS hus.
>2 Kr�n. 7,1 f.
12. D� sade Salomo: �HERREN har sagt att han vill bo i t�cknet.
>2 Mos. 19,9. 20,21. 3 Mos. 16,2. 5 Mos. 4,11. 2 Kr�n. 6,1 f.
13. Jag har nu byggt ett hus till boning �t dig, berett en plats d�r
du m� f�rbliva till evig tid.�
14. Sedan v�nde konungen sig om och v�lsignade Israels hela
f�rsamling, under det att Israels hela f�rsamling f�rblev
st�ende.
15. Han sade: �Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
sade:
16. 'Fr�n den dag d� jag f�rde mitt folk Israel ut ur Egypten har
jag icke i n�gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
den bygga ett hus d�r mitt namn skulle vara; men David har jag
utvalt till att r�da �ver mitt folk Israel.'
>2 Sam. 7,6, 13.
17. Och min fader David hade v�l i sinnet att bygga ett hus �t
HERRENS, Israels Guds, namn;
>2 Sam. 7,2. 1 Kron. 17,1 28,2.
18. men HERREN sade till min fader David: 'D� du nu har i sinnet att
bygga ett hus �t mitt namn, s� g�r du visserligen v�l d�ri att
du har detta i sinnet;
19. dock skall icke du f� bygga detta hus, utan din son, den som har
utg�tt fr�n din l�nd, han skall bygga huset �t mitt namn.'
>2 Sam. 7,12 f
20. Och HERREN har uppfyllt det l�fte han gav; ty jag har kommit upp
min fader Davids st�lle och sitte nu p� Israels tron, s�som
HERREN lovade, och jag har byggt huset �t HERRENS, Israels Guds,
namn.
21. Och d�r har jag tillrett ett rum f�r arken, i vilken f�rvaras
det f�rbund som HERREN sl�t med v�ra f�der, n�r han f�rde dem ut
ur Egyptens land.�
22. D�refter tr�dde Salomo fram f�r HERRENS altare inf�r Israels
hela f�rsamling, och utr�ckte sina h�nder mot himmelen
23. och sade: �HERRE, Israels Gud, ingen gud �r dig lik, uppe i
himmelen eller nere p� jorden, du som h�ller f�rbund och bevarar
n�d mot dina tj�nare, n�r de vandra inf�r dig av allt sitt
hj�rta,
24. du som har h�llit vad du lovade din tj�nare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
s�som nu har skett.
25. S� h�ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj�naren
David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
komma, d� p� Israels tron icke inf�r mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt p� sin v�n, s� att de vandra
inf�r mig, s�som du har vandrat inf�r mig.'
>1 Kon. 2,4.
26. S� l�t nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
tj�nare David, min fader, bliva sanna.
27. Men kan d� Gud verkligen bo p� jorden? Himlarna och himlarnas
himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d� detta hus som
jag har byggt!
>2 Kr�n. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
>Apg. 7,48 f. 17,24.
28. Men v�nd dig �nd� till din tj�nares b�n och �kallan, HERRE, min
Gud, s� att du h�r p� det rop och den b�n som din tj�nare nu
upps�nder till dig,
29. och l�ter dina �gon natt och dag vara �ppna och v�nda mot detta
hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara d�r'
-- s� att du ock h�r den b�n som din tj�nare beder, v�nd mot
denna plats.
>2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,11. 1 Kon. 9,8. 2 Kon. 21,4.
30. Ja, h�r p� den �kallan som din tj�nare och ditt folk Israel
upps�nda, v�nda mot denna plats. M� du h�ra den och l�ta den
komma upp till himmelen, dar du bor; och n�r du h�r, s� m� du
f�rl�ta.
31. Om n�gon f�rsyndar sig mot sin n�sta och man �l�gger honom en ed
och l�ter honom sv�rja, och han s� kommer och sv�r inf�r ditt
altare i detta hus,
>2 Mos. 22,10 f.
32. m� du d� h�ra det i himmelen och utf�ra ditt verk och skaffa
dina tj�nare r�tt, i det att du d�mer den skyldige skyldig och
l�ter hans g�rningar komma �ver hans huvud, men skaffar r�tt �t
den som har r�tt och l�ter honom f� efter hans r�ttf�rdighet.
33. Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d�rf�r att de
hava syndat mot dig, men de omv�nda sig till dig och prisa ditt
namn och bedja och �kalla dig i detta hus,
34. m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta ditt folk Israels synd
och l�ta dem komma tillbaka till det land som du har givit �t
deras f�der.
35. Om himmelen bliver tillsluten, s� att regn icke faller, d�rf�r
att de hava syndat mot dig, men de d� bedja, v�nda mot denna
plats, och prisa ditt namn och omv�nda sig fr�n sin synd, n�r du
b�nh�r dem,
36. m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta dina tj�nares och ditt
folk Israels synd, i det att du l�r dem den goda v�g som de
skola vandra; och m� du l�ta det regna �ver ditt land, det som
du har givit �t ditt folk till arvedel.
37. Om hungersn�d uppst�r i landet, om pest uppst�r, om sot eller
rost, om gr�shoppor eller gr�smaskar komma, om fienden tr�nger
folket i det land d�r deras st�der st�, eller om n�gon annan
pl�ga eller sjukdom kommer, vilken det vara m�,
38. och om d� n�gon b�n och �kallan h�jes fr�n n�gon m�nniska,
vilken det vara m�, eller fr�n hela ditt folk Israel, n�r de var
f�r sig k�nna pl�gan d�rav i sitt hj�rta och s� utr�cka sina
h�nder mot detta hus,
39. m� du d� h�ra det i himmelen, d�r du bor, och f�rl�ta och utf�ra
ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
g�rningar, eftersom du k�nner hans hj�rta -- ty du allena k�nner
alla m�nniskors hj�rtan --
>1 Sam. 16,7. 1 Kr�n. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
40. p� det att de alltid m� frukta dig s� l�nge de leva i det land
som du har givit �t v�ra f�der.
41. Ocks� om en fr�mling, en som icke �r av ditt folk Israel, kommer
ifr�n fj�rran land f�r ditt namns skull
42. -- ty man skall ock d�r h�ra talas om ditt stora namn och din
starka hand och din utr�akta arm -- om n�gon s�dan kommer och
beder, v�nd mot detta hus,
43. m� du d� i himmelen, d�r du bor, h�ra det ocn g�ra allt varom
fr�mlingen ropar till dig, p� det att alla jordens folk m� k�nna
ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g�r, och
f�rnimma �t detta hus som jag har byggt �r uppkallat efter ditt
namn.
>Jes. 56,6 f. Matt. 21,13.
44. Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p� den v�g du
s�nder dem och de d� bedja till HERREN, v�nda i riktning mot den
stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt �t
ditt namn,
45. m� du d� i himmelen h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem
r�tt.
46. Om de synda mot dig -- eftersom ingen m�nniska finnes, som icke
syndar -- och du bliver vred p� dem och giver dem i fiendens
v�ld s� att man tager dem till f�nga och f�r dem bort till
fiendens land, fj�rran eller n�ra,
>Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
47. men de d� besinna sig i det land d�r de �ro i f�ngenskap, och
omv�nda sig och �kalla dig i landet d�r man h�ller dem f�ngna
och s�ga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
ogudaktiga',
>Dan. 9,5 f.
48. om de s� omv�nda sig till dig av allt sitt hj�rta och av all sin
sj�l, i sina fienders land -- deras som hava f�rt dem i
f�ngenskap -- och bedja till dig, v�nda i riktning mot sitt
land, det som du har givit �t deras f�der, och mot den stad som
du har utvaIt, och mot det hus som jag har byggt �t ditt namn,
>Dan. 6,10 f.
49. m� du d� i himmelen, d�r du bor, h�ra deras b�n och �kallan och
skaffa dem r�tt
50. och f�rl�ta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
�vertr�delser som de hava beg�tt mot dig, och l�ta dem finna
barmh�rtighet inf�r dem som h�lla dem f�ngna, s� att dessa
f�rbarma sig �ver dem.
51. Ty de �ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f�rt ut ur
Egypten, den sm�ltugnen.
>2 Mos 1,11. 5 Mos. 4,20.
52. Ja, l�t dina �gon vara �ppna och v�nda till din tj�nares och
ditt folk Israels �kallan, s� att du h�r p� dem, s� ofta de ropa
till dig.
53. Ty du har sj�lv avskilt dem �t dig till arvedel bland alla folk
p� Jorden, s�som du talade genom din tj�nare Mose, n�r du f�rde
v�ra f�der ut ur Egypten, o Herre, HERRE.�
>2 Mos. 19,5. 5 Mos. 7,6. 14,2.
54. N�r Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och �kalla
HERREN, stod han upp fr�n HERRENS altare, d�r han hade legat p�
sina kn�n med h�nderna utr�ckta mot himmelen,
55. och tr�dde fram och v�lsignade Israels hela f�rsamling med h�g
r�st och sade:
>2 Sam. 6,18.
56. �Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
s�som han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda
som han lovade genom sin tj�nare Mose.
>5 Mos. 12,10. Jos. 21,45. 23,14.
57. S� vare d� HERREN, v�r Gud, med oss, s�som han har varit med
v�ra f�der. Han m� icke �vergiva oss och f�rskjuta oss,
58. utan b�ja v�ra hj�rtan till sig, s� att vi alltid vandra p� hans
v�gar och h�lla hans bud och stadgar och r�tter, dem som han har
givit v�ra f�der.
59. Och m� dessa mina ord, med vilka jag har b�nfallit inf�r HERRENS
ansikte, vara n�ra HERREN, v�r Gud, dag och natt, s� att han
skaffar r�tt �t sin tj�nare och r�tt �t sitt folk Israel, efter
var dags behov;
60. p� det att alla folk p� jorden m� f�rnimma att HERREN �r Gud,
och ingen annan.
>5 Mos. 4,35, 39.
61. Och m� edra hj�rtan vara h�ngivna �t HERREN, v�r Gud, s� att I
alltj�mt vandren efter hans stadgar och h�llen hans bud, s�som I
nu g�ren.�
62. Och konungen j�mte hela Israel offrade slaktoffer inf�r HERRENS
ansikte.
>2 Kr�n. 7,4 f.
63. Till det tackoffer som Salomo offrade �t HERREN tog han tjugutv�
tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm�boskapen. S�
invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
64. P� samma dag helgade konungen den mellersta delen av f�rg�rden
framf�r HERRENS hus, ty d�r offrade han br�nnoffret, spisoffret
och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
inf�r HERRENS ansikte, var f�r litet f�r att br�nnoffret,
spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
d�r.
65. Vid detta tillf�lle firade Salomo h�gtiden, och med honom hela
Israel -- en stor f�rsamling ifr�n hela landet, allt ifr�n det
st�lle d�r v�gen g�r till Hamat �nda till Egyptens b�ck -- inf�r
HERRENS, v�r Guds, ansikte i sju dagar och �ter sju dagar,
tillsammans fjorton dagar.
>2 Kr�n. 7,8 f.
66. P� �ttonde dagen l�t han folket g�, och de togo avsked av
konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gl�dje oah
fr�jd �ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tj�nare
David och sitt folk Israel.
*11/09 F�rsta Konungaboken, 9 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 9 Kapitlet
Ny uppenbarelse f�r Salomo. Uppg�relsen
med Hiram. Salomos arbetsfolk och
byggnader. Hans offerordning. Hans
flotta.
1. D� nu Salomo hade byggt HERRENS hus f�rdigt, s� ock
konungshuset, �vensom allt annat som han hade h�nt �stundan och
lust att utf�ra,
>2 Kr�n. 7,11 f
2. uppenbarade sig HERREN f�r andra g�ngen f�r Salomo, likasom han
f�rut hade uppenbarat sig f�r honom i Gibeon.
>1 Kon. 3,5 f
3. Och HERREN sade till honom �Jag har h�rt den b�n och �kallan som
du har upps�nt till mig; detta hus som du har byggt har jag
helgat, till att d�r f�sta mitt namn f�r evig tid. Och mina �gon
och mitt hj�rta skola vara d�r alltid.
>5 Mos 12,11. 1 Kon. 8,22 f. Ps. 132,14.
4. Om du nu vandrar inf�r mig s�som din fader David vandrade, med
ostraffligt hj�rta och i redligbet, s� att du g�r allt vad jag
har bjudit dig och h�ller mina stadgar och r�tter
>1 Kon. 3,14. 11,38.
5. d� skall jag uppr�tth�lla din koungatron �ver Israel
evinnerligen, s�som jag lovade ang�ende din fader David, nar jag
sade: 'Aldrig skall p� Israels tron saknas en avkomling av dig.'
>2 Sam. 7,12 f. 1 Kon. 2,4. 1 Kr�n. 17,11. 22,10.
6. Men om I och edra barn v�nden om och �vergiven mig, och icke
h�llen de bud och stadgar som jag har f�relagt eder, utan g�n
bort och tj�nen andra gudar och tillbedjen dem,
>Jos. 23,16.
7. d� skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;
och det hus som jag har helgat �t mitt namn skall jag f�rkasta
ifr�n mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspr�k och en
visa bland alla folk.
>5 Mos. 28,37. Jer. 7,15. 24,9.
8. Och huru upph�jt detta hus nu �n m� vara, skall d� var och en
som g�r d�rf�rbi bliva h�pen och vissla. Och n�r man fr�gar:
'Varf�r har HERREN gjort s� mot detta land och detta hus?',
>5 Mos. 29,24 f. Jer. 22,8 f.
9. d� skall man svara: 'D�rf�r att de �verg�vo HERREN, sin Gud, som
hade f�rt deras f�der ut ur Egyptens land, och h�llo sig till
andra gudar och tillb�do dem och tj�nade dem, d�rf�r har HERREN
l�tit allt detta onda komma �ver dem.'�
10. N�r de tjugu �r voro f�rlidna, under vilka Salomo byggde p� de
tv� husen, HERRENS hus och konungshuset,
>1 Kon. 6,38. 7,1. 2 Kr�n. 8,1 f.
11. gav konung Salomo tjugu st�der i Galileen �t Hiram, konungen i
Tyrus, som hade f�rsett honom med cedertr�, cypresstr� och guld,
s� mycket han beg�rde.
12. Men n�r Hiram fr�n Tyrus begav sig ut f�r att bese de st�der som
Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,
13. utan han sade: �Vad �r detta f�r st�der som du har givit mig,
min broder?� Och han kallade dem Kabuls land, s�som de heta �nnu
i dsg.
14. Men Hiram s�nde till konungen ett hundra tjugu talenter guld.
15. Och p� f�ljande s�tt f�rh�ll det sig med det arbetsfolk som
konung Salomo b�dade upp f�r att bygga HERRENS hus och hans eget
hus och Millo, �vensom Jerusalems murar, s� ock Hasor, Megiddo
och Geser.
>2 Sam. 5,9. 1 Kon. 5,13.
16. (Farao, konungen i Egypten, hade n�mligen dragit upp och intagit
Geser och br�nt upp det i eld och dr�pt de kananeer som bodde i
staden, varefter han hade givit den till hemgift �t sin dotter,
Salomos hustru.
>Jos. 16,10.
17. Men Salomo byggde upp Geser, �vensom Nedre Bet-Horon,
18. s� ock Baalat och Tamar i �knen d�r i landet,
19. vidare alla Salomos f�rr�dsst�der, vagnsst�derna och
h�stst�derna, och vad annat Salomo k�nde �stundan att bygga i
Jerusalem, p� Libanon och eljest i hela det land som lydde under
hans v�lde.)
>1 Kon. 4,26. 10,26.
20. Allt det folk som fanns kvar av amoreerna, hetiterna,
perisseerna hiveerna och jebuseerna, korteligen, alla de som
icke voro av Israels barn --
21. deras avkomlingar, s� m�nga som funnos kvar i landet efter dem,
i det Israels barn icke hade f�rm�tt giva dem till spillo, dessa
p�lade Salomo att vara arbetspliktiga tj�nare, s�som de �ro �nnu
i dag.
22. Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till tr�l, utan de blevo
krigare och blevo hans tj�nare och h�vitsman och k�mpar, eller
uppsyningsm�n �ver hans vagnar och ridh�star.
>3 Mos. 25,39 f.
23. �verfogdarna �ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa
hade bef�let �ver folket som utf�rde arbetet.
24. Men s� snart Faraos dotter hade flyttat upp fran Davids stad
till det hus som han hade byggt �t henne, byggde han ock
Millo.
>1 Kon. 3,1. 7,8.
25. Och Salomo offrade tre g�nger om �ret br�nnoffer och tackoffer
p� det altare som han hade byggt �t HERREN, och t�nde d�rj�mte
r�kelsen inf�r HERRENS ansikte. S� hade han d� gjort huset
f�rdigt.
>2 Kr�n. 4,1. 7,7.
26. Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid
Elot, p� stranden av R�da havet, i Edoms land.
27. P� denna flotta s�nde Hiram av sitt folk sj�kunnigt
skeppsmanskap, som �tf�ljde Salomos folk.
28. De foro till Ofir och h�mtade d�rifr�n guld, fyra hundra tjugu
talenter, som de f�rde till konung Salomo.
*11/10 F�rsta Konungaboken, 10 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 10 Kapitlet
Drottningens av Saba bes�k hos Salomo.
Salomos rikedom och prakt, hans vishet
och storhet. Hans vagnar och h�star.
1. N�r drottningen av Saba fick h�ra ryktet om Salomo och vad han
hade gjort f�r HERRENS namn, kom hon f�r att s�tta honom p� prov
med sv�ra fr�gor.
>2 Kr�n. 9,1 f. Matt. 12,42. Luk. 11,31.
2. Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort f�lje, med kameler,
som buro v�lluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s� ock
�dla stenar. Och n�r hon kom inf�r Salomo, f�relade hon honom
allt vad hon hade i tankarna.
3. Men Salomo gav henne svar p� alla hennes fr�gor; intet var
f�rborgat f�r konungen, utan han kunde giva henne svar p� allt.
4. N�r nu drottningen av Saba s�g all Salomos vishet, oah s�g huset
som han hade byggt,
5. och s�g r�tterna p� hans bord, och s�g huru hans tj�nare sutto
d�r, och huru de som betj�nade honom utf�rde sina �ligganden,
och huru de voro kl�dda, och vidare s�g hans munsk�nkar, och n�r
hon s�g br�nnoffren som han offrade i HERRENS hus, d� blev hon
utom sig av f�rundran.
6. Och hon sade till konungen: �Sant var det tal som jag h�rde i
mitt land om dig och om din vishet.
7. Jag ville icke tro vad man sade, f�rr�n jag sj�lv kom och med
egna �gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till
h�lften har blivit omtalat f�r mig. Du har l�ngt mer vishet och
rikedom, �n jag genom ryktet hade h�rt.
8. S�lla �ro dina m�n, s�lla �ro dessa dina tj�nare, som best�ndigt
f� st� inf�r dig och h�ra din visdom.
9. Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s�dant behag i dig,
att han har satt dig p� Israels tron! Ja, d�rf�r att HERREN
�lskar Israel evinnerligen, d�rf�r har han satt dig till konung,
f�r att du skall skipa lag och r�tt.�
>1 Kon. 5,7.
10. Och hon gav �t konungen ett hundra tjugu taleeter guld, s� ock
v�lluktande kryddor i stor myckenhet, d�rtill �dla stenar; en s�
stor myckenhet av v�lluktande kryddor, som drottningen av Saba
gav �t konung Salomo, har aldrig mer blivit inf�rd.
11. N�r Hirams flotta h�mtade guld fr�n Ofir, hemf�rde ocks� den
fr�n Ofir almugtr� i stor myckenhet, �vensom �dla stenar.
>1 Kon. 9,26 f.
12. Av almugtr�et l�t konungen g�ra tillbeh�r till HERRENS hus och
till konungshuset, s� ock harpor och psaltare f�r s�ngarna. S�
mycket almugtr� har sedan intill denna dag icke inf�rts eller
blivit sett i landet.
13. Konung Salomo �ter gav �t drottningen av Saba allt vad hon
�stundade och begarde, och sk�nkte henne i sin konungsliga
frikostighet ocks� annat d�rut�ver. Sedan v�nde hon om och for
till sitt land igen med sina tj�nare.
14. Det guld som �rligen inkom till Salomo v�gde sex hundra
sextiosex talenter,
15. f�rutom det som inkom genom kringresande handelsm�n och genom
kr�mares k�penskap, s� ock fr�n Erebs alla konungar och fr�n
st�th�llarna i landet.
16. Och konung Salomo l�t g�ra tv� hundra stora sk�ldar av uthamrat
guld och anv�nde till var s�dan sk�ld sex hundra siklar guld;
17. likaledes tre hundra mindre sk�ldar av uthamrat guld och anv�nde
till var s�dan sk�ld tre minor guld; och konungen satte upp dem
i Libanonskogshuset.
>1 Kon. 7,2.
18. Vidare l�t konungen g�ra en stor tron av elfenben och �verdrog
den med fint guld.
19. Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill
avrundat; p� b�da sidor om sitsen voro armst�d, och tv� lejon
stodo utmed armst�den;
20. och tolv lejon stodo d�r p� de sex trappstegen, p� b�da
sidor. N�got s�dant har aldrig blivit f�rf�rdigat i n�got annat
rike.
21. Och alla konung Salomos dryckesk�rl voro av guld, och alla k�rl
i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,
det aktades icke f�r n�got i Salomos tid.
22. Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p� havet j�mte Hirams
flotta; en g�ng vart tredje �r kom Tarsisflottan hem och f�rde
med sig guld och silver, elfenben, apor och p�f�glar.
23. Och konung Salomo blev st�rre �n n�gon annan konung p� jorden,
b�de i rikedom och i vishet.
>1 Kon. 3,12 f. 1 Kr�n. 29,25. 2 Kr�n. 1,1.
24. Fr�n alla l�nder kom man f�r att bes�ka Salomo och h�ra den
vishet som Gud hade nedlagt i hans hj�rta.
>1 Kon. 4,34.
25. Och var och en f�rde med sig sk�nker: f�rem�l av silver och av
guld, kl�der, vapen, v�lluktande kryddor, h�star och
mul�snor. S� skedde �r efter �r.
26. Salomo samlade ock vagnar och ridh�star, s� att han hade ett
tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh�star; dem f�rlade
han dels i vagnsst�derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj�lv.
>1 Kon. 4,26. 9,19. 2 Kr�n. 1,14 f.
27. Och konungen styrde s�, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
som stenar, och cedertr� lika vanligt som mullbarsfikontr� i
L�glandet.
28. Och h�starna som Salomo l�t anskaffa inf�rdes fr�n Egypten; ett
antal kungliga uppk�pare h�mtade ett visst antal av dem till
best�mt pris.
>2 Kr�n. 1,16.
29. Var vagn som h�mtades upp fr�n Egypten och inf�rdes kostade sex
hundra siklar silver, och var h�st ett hundra femtio. Sammalunda
inf�rdes ock genom deras f�rsorg s�dana till hetiternas alla
konungar och till konungarna i Aram.
*11/11 F�rsta Konungaboken, 11 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 11 Kapitlet
Salomos gem�ler och bihustrur; hans
avfall fr�n Herren. Uppror mot Salomo;
Ahias profetia. Salomos d�d.
1. Men konung Salomo hade utom Faraos dotter m�nga andra utl�ndska
kvinnor som han �lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
sidoniskor och hetitiskor,
2. kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
�I skolen icke inl�ta eder med dem, och de f� icke inl�ta sig
med eder; de skola f�rvisso eljest f�rleda edra hj�rtan att
anfalla till deras gudar.� Till dessa h�ll sig Salomo och
�lskade dem.
>2 Mos. 34,16. 5 Mos. 7,3 f. 17,17.
3. Han hade sju hundra furstliga gem�ler ochi tre hundra bihustrur.
Dessa kvinnor f�rledde hans hj�rta till avfall.
4. Ja, n�r Salomo blev gammal, f�rledde kvinnorna hans hj�rta att
avfalla till andra gudar, s� att hans hj�rta icke f�rblev
h�ngivet �t HERREN, hans Gud, s�som hans fader Davids hj�rta
hade varit.
5. S� kom Salomo att f�lja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
Milkom, ammoniternas styggelse.
>Dom. 2,13. 2 Kon. 23,13.
6. Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS �gon och f�ljde icke i
allt efter HERREN, s�som hans fader David hade gjort.
7. Salomo byggde n�mligen d� en offerh�jd �t Kemos, moabiternas
styggelse, p� berget �ster om Jerusalem, och likas� en �t Molok,
Ammons barns styggelse.
>4 Mos. 21,29. 2 Kon. 23,13.
8. P� samma s�tt gjorde han f�r alla sina utl�ndska kvinnor, s� att
de fingo t�nda offereld och framb�ra offer �t sina gudar.
9. Och HERREN blev vred p� Salomo, d�rf�r att hans hj�rta hade
avfallit fr�n HERREN, Israels Gud, som dock tv� g�nger hade
uppenbarat sig f�r honom,
>1 Kon. 3,5. 9,2.
10. och som hade givit honom ett s�rskilt bud ang�ende denna sak,
att han icke skulle f�lja efter andra gudar, ett HERRENS bud som
han icke hade h�llit.
>1 Kon. 6,12.
11. D�rf�r sade HERREN till Salomo: �Eftersom det �r s� med dig, och
eftersom du icke har h�llit det f�rbund och de stadgar som jag
har givit dig, skall jag rycka riket ifr�n dig och giva det �t
din tj�nare.
>1 Sam. 15,28. 28,17. 1 Kon. 12,15 f. 14,8,
12. Men f�r din fader Davids skull vill jag icke g�ra detta i din
tid; f�rst ur din sons hand skall jag rycka det.
13. Dock skall jag icke rycka hela riket ifr�n honom, utan en stam
skall jag giva �t din son, f�r min tj�nare Davids skull och f�r
Jerusalems skull, som jag har utvalt.�
14. Och HERREN l�t en motst�ndare till Salomo uppst� i edomeen
Hadad. Denne var av konungasl�kten i Edom.
15. Ty n�r David var i strid med Edom, och h�rh�vitsmannen Joab drog
upp f�r att begrava de slagna och d�rvid f�rgjorde allt mank�n i
Edom
>2 Sam. 8,14. 1 Kr�n. 18,12 f.
16. -- ty Joab och hela Israel stannade d�r i sex m�nader, till dess
att han hade utrotat allt mank�n i Edom --
17. d� flydde Adad j�mte n�gra edomeiska m�n som hade varit i hans
faders tj�nt, och de togo v�gen till Egypten; Hadad var d� en
ung gosse.
18. De begav sig �stad fr�n Midjan och kommo till Paran; oeh de togo
folk med sig fr�n Paran och kommo s� till Egypten, till Farao,
konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett
underh�ll �t honom och gav honom land.
19. Och Hadad fann mycken n�d f�r Faraos �gon, s� att denne gav
honom till hustru en syster till sin gem�l, en syster till
drottning Tapenes.
20. Denna syster till Tapenes f�dde �t honom sonen Genubat, och
Tapenes l�t avv�nja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
Faraos hus bland Faraos s�ner.
21. D� nu Hadad i Egypten h�rde att David hade g�tt till vila hos
sina f�der, och att h�rh�vitsmannen Joab var d�d, sade han till
Farao: �L�t mig fara hem till mitt land.�
22. Men Farao sade till honom: �Vad fattas dig h�r hos mig, eftersom
du vill fara till ditt land?� Han svarade: �Hindra mig icke,
utan l�t mig g�.
23. Och Gud l�t �nnu en motst�ndare till honom uppst� i Reson,
Eljadas son, som hade flytt ifr�n sin herre, Hadadeser, konungen
i Soba.
24. N�r David sedan anst�llde blodbadet ibland dem, samlade denne
folk omkring sig och blev h�vitsman f�r en str�vskara; dessa
drogo d�refter till Damaskus och slogo sig ner d�r och gjorde
sig till herrar i Damaskus.
>2 Sam. 8,3 f. 10,18.
25. Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motst�ndare och
gjorde det skada, han s�v�l som Hadad. Han avskydde Israel; och
han blev konung �ver Aram
26. Och en av Salomos tj�nare hette Jerobeam; han var son till
Nebat, en efraimit, fr�n Sereda, och hans moder hette Seruga och
var �nka. Denne reste sig upp mot konungen.
>2 Kr�n. 13,6.
27. Orsaken varf�r han reste sig upp ot konungen var
f�ljande. Salomo byggde d� p� Millo; han ville bef�sta det
blottade st�llet p� sin fader Davids stad.
>2 Sam. 5,7, 9. 1 Kon. 9,15, 24.
28. Nu var Jerobeam en dugande man; och d� Salomo s�g att den unge
mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom �ver allt det
arbete som �l�g Josefs hus.
29. Vid den tiden h�nde sig en g�ng att Jerobeam hade begivit sig ut
ur Jerusalem; d� kom profeten Ahia fr�n Silo emot honom p�
v�gen, d�r han gick kl�dd i en ny mantel; och de b�da voro
ensamma p� f�ltet.
30. Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p� sig och
ryckte s�nder den i tolv stycken.
31. D�refter sade han till Jerobeam: �Tag h�r tio stycken f�r
dig. Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket
ur Salomos hand och giva tio av stammarna �t dig;
32. den ena stammen skall han f� beh�lla f�r min tj�nare Davids
skull och f�r Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur
alla Israels stammar.
>Ps. 132,11 f.
33. S� skall ske, d�rf�r att de hava �vergivit mig och tillbett
Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,
Ammons barns gud, och icke vandrat p� mina v�gar och icke gjort
vad r�tt �r i mina �gon, efter mina stadgar och r�tter, s�som
hans fader David gjorde.
34. Dock skall jag icke taga ifr�n honom sj�lv det samlade riket,
utan jag vill l�ta honom f�rbliva furste, s� l�nge han lever,
f�r min tj�nare Davids skull, som jag utvalde, d�rf�r att han
h�ll mina bud och stadgar.
35. Men fr�n hans son skall jag taga konungad�met och giva det �t
dig, n�mligen de tio stammarna.
36. En stam skall jag giva �t hans son, s� att min tj�nare David
alltid har en lampa inf�r mitt annikte i Jerusalem, den stad som
jag har utvalt �t mig, till att d�r f�sta mitt namn.
>2 Sam. 21,17. 1 Kon. 15,4. 2 Kon. 8,19. 2 Kr�n. 21,7.
>Ps. 132,17. Ords. 13,9.
37. Dig vill jag allts� taga och vill. l�ta dig regera �ver allt
vad dig lyster; du skall bliva konung �ver Israel.
38. Om du nu h�rsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p� mina
v�gar och g�r vad r�tt �r i mina ogon, s� att du h�ller mina
stadgar och bud, s�som min tj�nare David gjorde, s� skall jag
vara med dig och bygga �t dig ett hus som bliver best�ndande,
s�som jag byggde ett hus �t David, och jag skall giva Israel �t
dig. --
>1 Kon. 3,14. 9,4.
39. Ja, f�r den sakens skull skall jag �dmjuka Davids s�d, dock icke
f�r alltid.�
40. Och Salomo s�kte tillf�lle att d�da Jerobeam; men Jerobeam stod
upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och
han stannade i Egypten till Salomos d�d.
41. Vad nu mer �r att s�ga om Salomo, om allt vad han gjorde och om
hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos kr�nika.
>2 Kron. 9,29 f.
42. Den tid Salomo regerade i Jerusalem �ver hela Israel var fyrtio
�r.
43. Och Salomo gick till vila hos sina fader och blev begraven i sin
fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter
honom.
*11/12 F�rsta Konungaboken, 12 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 12 Kapitlet
Rehabeam konung. De tio stammarnas
avfall fr�n Davids hus. Jerobeam konung
�ver Israel. Profeten Semajas budskap.
Jerusalems kalvdyrkan i Dan och Betel.
1. Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
Sikem f�r att g�ra honom till konung.
>2 Kr�n. 10,1 f.
2. N�r Jerobeam, Nebats son, h�rde detta -- han var d� �nnu kvar i
Egypten, dit han hade flytt f�r konung Salomo; Jerobeam bodde
allts� i Egypten,
>1 Kon. 11,40.
3. men de s�nde ditbort och l�to kalla honom �ter -- d� kom han
tillst�des j�mte Israels hela f�rsamling och talade till
Rehabeam och sade:
4. �Din fader gjorde v�rt ok f�r sv�rt; men l�tta nu du det sv�ra
arbete och det tunga ok som din fader lade p� oss, s� vilja vi
tj�na dig.�
5. Han svarade dem: �G�n bort och v�nten �nnu tre dagar, och kommen
s� tillbaka till mig.� Och folket gick.
6. D� r�df�rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
tj�nst hos hans fader Salomo, medan denne �nnu levde; han sade:
�Vilket svar r�den I mig att giva detta folk?�
7. De svarade honom och sade: �Om du i dag underkastar dig detta
folk och bliver dem till tj�nst, om du lyssnar till deras b�n
och talar goda ord till dem, s� skola de f�r alltid bliva dina
tj�nare.�
8. Men han aktade icke p� det r�d som de gamle hade givit honom,
utan r�df�rde sig med de unga m�n som hade vuxit upp med honom,
och som nu voro i hans tj�nst.
9. Han sade till dem: �Vilket svar r�den I oss att giva detta folk
som har talat till mig och sagt: 'L�tta det ok som din fader har
lagt p� oss'?�
10. De unga m�nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d� och
sade: �S� b�r du s�ga till detta folk som har talat till dig och
sagt: 'Din fader gjorde v�rt ok tungt, men l�tta du det f�r oss'
-- s� b�r du tala till dem: 'Mitt minsta finger �r tjockare �n
min faders l�nd.
11. S� veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
ok, s� skall jag g�ra edert ok �nnu tyngre; har min fader tuktat
eder med ris, s� skall jag tukta eder med skorpiongissel.'�
12. S� kom nu Jersbeam med allt folket till Rehabeam p� tredje
dagen, s�som konungen hade befallt, i det han sade: �Kommen
tillbaka till mig p� tredje dagen.�
13. D� gav konungen folket ett h�rt svar; ty han aktade icke p� det
r�d som de gamle hade givit honom.
14. Han talade till dem efter de unga m�nnens r�d och sade: �Har min
fader gjort edert ok tungt, s� skall jag g�ra edert ok �nnu
tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s� skall jag tukta
eder med skorpiongisel.�
15. Allts� h�rde konungen icke p� folket; ty det var s� skickat av
HERREN, f�r att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade
talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr�n Silo.
>1 Kon. 11,11, 31 f.
16. D� nu hela Israel f�rnam att konungen icke ville h�ra p� dem,
gav folket konungen detta svar:
�Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son.
Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sj�lv om ditt hus, du
David.�
D�refter drog Israel hem till sina hyddor.
>2 Sam. 20,1. Ords. 15,1.
17. Allenast �ver de israeliter som bodde i Juda st�der f�rblev
Rehabeam konung.
18. Och n�r konung Rehabeam s�nde �stad Adoram, som hade uppsikten
�ver de allm�nna arbetena, stenade hela Israel denne till d�ds;
och konung Rehabeam sj�lv m�ste med hast stiga upp i sin vagn
och fly till Jerusalem.
>2 Sam. 20,24.
19. S� avf�ll Israel fr�n Davids hus och har varit skilt d�rifr�n
�nda till denna dag.
20. Men n�r hela Israel h�rde att Jerobeam hade kommit tillbaka,
s�nde de oah l�to kalla honom till folkf�rsamlingen och gjorde
honom till konung �ver hela Israel; ingen h�ll sig till Davids
hus, utom Juda stam allena.
21. Och n�r Rehabeam kom till Jerusalem, f�rsamlade han hela Juda
hus ach Benjamins stam, ett hundra �ttio tusen utvalda krigare,
f�r att de skulle strida mot Israels hus och �tervinna
konungad�met �t Rehabeam, Salomos son.
>2 Kr�n. 11,1 f.
22. Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;
23. han sade: �S�g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till
hela Juda hus och Benjamin och till det �vriga folket:
24. S� s�ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
br�der, Israels barn. V�nden tillbaka hem, var och en till sitt,
ty vad som har skett har kommit fr�n mig.� Och de lyssnade till
HERRENS ord och v�nde om och gingo sin v�g, s�som HERREN hade
befallt.
25. Men Jerobeam bef�ste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig
d�r. D�rifr�n drog han �stad och bef�ste Penuel.
>1 Mos. 32,30.
26. Och Jerobeam sade vid sig sj�lv: �S�som nu �r, kan riket komma
tillbaka till Davids hus.
27. Ty om folket h�r f�r draga upp och anst�lla slaktoffer i HERRENS
hus i Jerusalem, s� kan folkets hj�rta v�nda tillbaka till deras
herre Rehabeam, Juda konung; ja, d� kunna de dr�pa mig och v�nda
tillbaka till Rehabeam, Juda konung.�
28. Sedan nu konungen hade �verlagt h�rom, l�t han g�ra tv� kalvar
av guld. D�refter sade han till folket: �Nu m� det vara nog med
edra f�rder upp till Jerusalem. Se, h�r �r din Gud, Israel, han
som har f�rt dig upp ur Egyptens land.�
>2 Mos. 32,4, 8. 2 Kon. 17,16.
29. Och han st�llde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp
i Dan.
>Dom. 18,29 f.
30. Detta blev en orsak till synd; folket gick �nda till Dan f�r att
tr�da fram inf�r den ena av dem.
>2 Mos. 20,4. 1 Kon. 14,16. 2 Kon. 10,29. 17,21.
31. Han byggde ocks� upp offerh�jdshus och gjorde till pr�ster
allahanda m�n ur folket, s�dana som icke voro av Levi barn.
>1 Kon. 13,33. 2 Kr�n. 11,15. 13,9.
32. Och Jerobeam anordnade en h�gtid i �ttonde m�naden, p� femtonde
dagen i m�naden, lik h�gtiden Juda, och steg d� upp till
altaret; s� gjorde han i Betel f�r att offra �t de kalvar som
han hade l�tit g�ra. Och de m�n som han hade gjort till
offerh�jdspr�ster l�t han g�ra tj�nst i Betel.
>3 Mos. 23,34 f.
F�rsta Konungaboken, 13 Kapitlet
Gudsmannen fr�n Juda och hans profetia
mot altaret i Betel. Den gamle profeten
i Betel och gudsmannens d�d. Jerobeams
fortsatta f�rsyndelser.
33. Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts� upp
p� femtonde dagen i �ttonde m�naden, den m�nad som ban av eget
p�fund hade valt. Han anordnade n�mligen d� en h�gtid f�r
Israels barn och steg upp till altaret f�r att d�r t�nda
offereld.
*11/13 F�rsta Konungaboken, 13 Kapitlet
1. Men d� kom p� HERRENS befallning en gudsman ir�n Juda till
Betel, just n�r Jerobeam stod vid altaret f�r att d�r t�nda
offereld.
2. Och mannen ropade mot altaret p� HERRENS befallning och sade:
�Altare! Altare! S� s�ger HERREN: Se, �t Davlds hus skall f�das
en son vid namn Josia, han skall p� dig slakta
offerh�jdspr�sterna som ant�nda offereld p� dig, och manhiskoben
skall man d� br�nna upp p� dig.�
>2 Kon. 23,15 f.
3. P� samma g�ng angav han ett tecken, i det han sade: �Detta �r
tecknet p� att det �r HERREN som har talat: se, altaret skall
r�mna, och askan d�rp� skall spillas ut.�
4. N�r konung Jerobeam h�rde dessa ord, som gudsmannen ropade mot
altaret i Betel, r�ckte han ut sin hand fr�n altaret och sade:
�Gripen honom.� Men handen som han hade r�ckt ut mot honom
f�rvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig
igen.
5. Och altaret r�mnade, och askan p� altaret spilldes ut; det var
det tecken som gudsmannen p� HERRENS befallning hade angivit.
6. D� tog konungen till orda och sade till gudsmannen: �B�nfall
inf�r HERREN, din Gud, och bed f�r mig att jag m� kunna draga
min hand tillbaka till mig igen.� Och gudsmannen b�nf�ll inf�r
HERREN; och konungen kunde d� draga sin hand tillbaka till sig
igen, och den var likadan som f�rut.
>2 Mos. 8,8. 9,28. 10,17. 4 Mos. 21,7.
7. D� talade konungen till gudsmannen: �Kom hem med mig och
vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en g�va.�
8. Men gudsmannen svarade konungen: �Om du �n vill giva mig h�lften
av vad som finnes i ditt hus, s� kommer jag dock icke med dig;
h�r p� orten vill jag varken �ta eller dricka.
>4 Mos. 22,18. 24,13.
9. Ty s� har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall
varken �ta eller dricka, och ej heller v�nda tillbaka samma v�g
du har g�tt hit.�
10. D�refter gick han sina f�rde en annan v�g och v�nde icke
tillbaka samma v�g han hade kommit till Betel.
11. Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och f�rt�ljde
f�r honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru
han hade talat till konungen. N�r de hade f�rt�ljt detta f�r
sin fader,
12. fr�gade deras fader dem vilken v�g han hade g�tt. Och hans s�ner
visste vilken v�g gudsmannen som kom fr�n Juda hade g�tt.
13. D� sade han till sina s�ner: �Sadlen �snan �t mig.� N�r de d�
hade sadlat �snan �t honom, satte han sig p� den
14. och begav dig �stad efter gudsmannen och fann honom sittande
under terebinten; och han fr�gade honom: ��r du den gudsman som
har kommit fr�n Juda?� Han svarade: �Ja.�
15. D� sade han till honom: �Kom med mig hem och �t med mig.�
16. Men han svarade: �Jag kan icke v�nda om med dig och f�lja dig,
och jag vill icke �ta eller dricka med dig h�r p� orten;
17. ty s� har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken �ta
eller dricka d�r; du skall icke heller g� tillbaka samma v�g du
har g�tt dit.�
18. Han sade till honom: �Jag �r ock en profet s�som du, och en
�ngel har talat till mig p� HERRENS befallning och sagt: 'F�r
honom tillbaka med dig hem och giv honom att �ta och dricka.'�
Men h�ri lj�g han f�r honom.
19. D� v�nde han tillbaka med honom och �t i hans hus och drack.
20. Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till
profeten som hade f�rt honom tillbaka.
21. Och han ropade till gudsmannen som hade kommit fr�n Juda och
sade: �S� s�ger HERREN: D�rf�r att du har varit genstr�vig mot
HERRENS ord och icke h�llit det bud som HERREN, din Gud, har
givit dig,
22. utan v�nt tillbaka och �tit och druckit p� den ort d�r han hade
f�rbjudit, dig att �ta och dricka, d�rf�r skall din d�da kropp
icke komma i dina f�ders grav.
23. Sedan han nu hade �tit och druckit, sadlade han �snan �t honom,
�t profeten som han hade f�rt tillbaka.
24. Och denne, begav sig �stad; men ett lejon kom, emot honom p�
v�gen och d�dade honom. Sedan l�g hans d�da kropp, utstr�ckt d�r
p� v�gen, under, det att �snan stod bredvid den; och lejonet
stod ocksa bredvid den d�da kroppen.
>1 Kon. 20,36.
25. D� nu folk som gick d�rf�rbi fick se den d�da kroppen ligga
utstr�ckt p� v�gen och lejonet st� bredvid den d�da kroppen,
gingo de in i staden d�r den gamle profeten bodde och omtalade
det d�r.
26. N�r profeten, som hade f�rt honom tillbaka fr�n hans v�g, h�rde
det, sade han: �Det �r gudsmannen, han som var genstr�vig mot
HERRENS ord; d�rf�r har HERREN givit honom i lejonets v�ld, och
det har krossat och d�dat honom, i enlighet med det ord som
HERREN hade talat till honom.�
27. D�refter tillsade han sina s�ner att de skulle sadla �snan �t
honom; och de sadlade den.
28. S� begav han sig �stad och fann den d�da kroppen liggande
utstr�ckt p� v�gen och �snan och lejonet st�ende bredvid den
d�da kroppen; lejonet hade icke �tit av den d�da kroppen och ej
heller krossat �snan.
29. D� tog profeten upp gudsmannens d�da kropp och lade den p� �snan
och f�rde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i
sin stad f�r att h�lla d�dsklagan och begrava honom.
30. Och han lade hans d�da kropp i sin egen grav; och de h�llo
d�dsklagan efter honom och ropade: �Ack ve, min broder!�
>Jer. 22,18.
31. D� han nu hade begravit honom, sade han till sina s�ner: �N�r
jag d�r, s� begraven mig i den grav d�r gudsmannen ligger
begraven; l�ggen mina ben vid sidan av hans ben.
32. Ty f�rvisso skall det ord g� i fullbordan, som han p� HERRENS
befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerh�jdshus
i Samariens st�der.�
>2 Kon. 23,15 f.
33. Dock v�nde Jerobeam efter detta icke om fr�n sin onda v�g, utan
gjorde �ter allahanda man ur folket till offerh�jdspr�ster; vem
som hade lust d�rtill fick av honom mottaga handfyllning till
att vara offerh�jdspr�st.
>2 Mos. 28,41. 1 Kon. 12,31.
34. P� detta s�tt blev han f�r Jerobeams hus en orsak till synd, och
en orsak till att det blev utpl�nat och utrotat fr�n jorden.
*11/14 F�rsta Konungaboken, 14 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 14 Kapitlet
Ahias profetia mot Jerobeams hus.
Jerobeams d�d. Rehabeams regering i
Juda. Jerusalems plundring genom Sosak.
Rehabeams d�d.
1. Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.
2. D� sade Jerobeam till sln hustru: �St� upp och f�rkl�d dig, s�
att ingen kan m�rka att du �r Jerobeams hustru, och g� till
Silo, ty d�r bor profeten Ahia, han som f�rkunnade om mig att
jag skulle bliva konung �ver detta folk.
>1 Kon. 11,29 f. 12,15.
3. Och tag med dig tio br�d, d�rtill sm�tt bakverk och en kruka
honung, och g� in till honom; han skall d� f�rkunna f�r dig huru
det skall g� med gossen.�
4. Jerobeams hustru gjorde s�; hon stod upp och gick till Silo och
kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty -- hans �gon voro
starrblinda av �lderdom.
>1 Sam. 4,15.
5. Men HERREN hade sagt till Ahia: �Just nu kommer Jerobeams hustru
f�r att f�rfr�ga sig hos dig om sin son, ty han �r sjuk; s� och
s� skall du tala till henne. Men n�r hon kommer, skall hon
st�lla sig fr�mmande.
6. D� nu Ahia h�rde ljudet av hennes steg, n�r hon kom i d�rren,
sade han: �Kom in, du Jerobeams hustru. Varf�r st�ller du dig
fr�mmande? Jag har ju f�tt uppdrag att giva dig ett h�rt
budskap.
7. G� och s�g Jerobeam: S� s�ger HERREN, Israels Gud: Se, jag har
upph�jt dig ur folket och satt dig till furste �ver mitt folk
Israel
8. och har ryckt riket fr�n Davids hus och givit det �t dig. Men du
har icke varit s�dan som min tj�nare David, som h�ll mina bud
och f�ljde efter mig av allt sitt hj�rta, s� att han gjorde
allenast vad r�tt var i mina �gon;
>1 Kon. 11,11, 31.
9. utan du har gjort mer ont �n alla som hava varit f�re dig och
har g�tt bort och gjort dig andra gudar, n�mligen gjutna
bel�ten, f�r att f�r t�rna mig, och har kastat mig bakom din
rygg.
10. D�rf�r skall jag l�ta olycka komma �ver Jerobeams hus och utrota
allt mank�n av Jerobeams hus, b�de sm� och stora i Israel; och
jag skall bortsopa Jerobeams hus, s�som man sopar bort
orenlighet, till dess det bliver en �nde d�rp�.
>1 Kon. 15,20. 16,3 f. 21,21.
11. Den av Jerobeams hus, som d�r i staden, skola hundarna �ta upp,
och den som d�r ute p� marken skola himmelens f�glar �ta upp. Ty
s� har HERREN talat.
12. S� st� du nu upp och g� hem igen N�r din fot tr�der in i staden,
skall barnet d�.
13. Och hela Israel skall h�lla d�dsklagan efter honom, och man
skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han
komma i en grav, d�rf�r att i Jerobeams hus dock hos honom blev
funnet n�got som var gott inf�r HERREN, Israels Gud.
14. Men HERREN skall l�ta en konung �ver Israel uppst� �t sig, en
konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta �r den dagen; och
vad skall icke nu ske!
15. HERREN skall sl� Israel, s� att det bliver likt vassen, som
vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur
detta goda land, som han har givit �t deras f�der, och skall
f�rstr� dem p� andra sidan floden, d�rf�r att de hava gjort sig
Aseror och d�rmed f�rt�rnat HERREN.
>2 Kon. 17,18, 23,
16. Och han skall prisgiva Israel f�r de synders skull som Jerobeam
har beg�tt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.�
>1 Kon. 12,28 f.
17. D� stod Jerobeams hustru upp och gick sin v�g och kom till
Tirsa; och just som hon betr�dde husets tr�skel, gav gossen upp
andan.
18. Och man begrov honom, och hela Israel h�ll d�dsklagan efter
honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin
tj�nare, profeten Ahia.
19. Vad nu mer �r att s�ga om Jerobeam, om hans krig och om hans
regering, det finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
20. Den tid Jerobeam regerade var tjugutv� �r. S� gick han till vila
hos sina f�der; och hans son Nadab blev konung efter honom.
21. Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett �r
gammal var Rehabeam, n�r han blev konung, och han regerade
sjutton �r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla
Israels stammar, till att d�r f�sta sitt namn. Hans moder hette
Naama, ammonitiskan.
>2 Kr�n. 12,13 f.
22. Och Juda gjorde vad ont var i: HERRENS �gon; med de synder som
de begingo retade de honom l�ngt mer, �n deras f�der hade gjort.
23. Ty ocks� de byggde sig offerh�jder och reste stoder och Aseror
p� alla h�ga kullar och under alla gr�na tr�d;
24. ja, ocks� tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla
styggelser hos de folk som HERREN hade f�rdrivit f�r Israels
barn.
>5 Mos. 18,9. 23,17.
25. Men i konung Rehabeams femte regerings�r drog Sosak, konungen i
Egypten, upp mot Jerusalem.
>1 Kon. 11,40. 2 Kr�n. 12,2 f., 9.
26. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i
konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllene
sk�ldar som Salomo hade l�tit g�ra.
>1 Kon. 10,16 f.
27. I deras st�lle l�t konung Rehabeam; g�ra sk�ldar av koppar, och
dessa l�mnade han i f�rvar �t h�vitsm�nnen f�r drabanterna som
h�llo vakt vid ing�ngen till konungshuset.
28. Och s� ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna
dem; sedan f�rde de dem tillbaka till drabantsalen.
29. Vad nu mer �r att s�ga om Rehabeam och om allt vad han gjorde,
det finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
>2 Kr�n. 12,15 f.
30. Men Rehabeam och Jerobeam l�go i krig med varandra, s� l�nge de
levde.
>1 Kon. 15,6.
31. Och Rehabeam gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i Davids stad. Hans moder hette Naama,
ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom.
*11/15 F�rsta Konungaboken, 15 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 15 Kapitlet
Abiam konung i Juda. Asa konung i Juda.
Asas f�rbund med Ben-Hadad mot Baesa,
Israels konung. Nadab konung i Israel.
Baesas sammansv�rjning och Jerobeams
hus' underg�ng. Baesa konung i Israel.
1. I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regerings�r blev
Abiam konung over Juda.
>2 Kr�n. 13,1 f.
2. Han regerade tre �r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka,
Abisaloms dotter.
3. Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade beg�tt
f�re honom, och hans hj�rta var icke h�ngivet �t HERREN, hans
Gud, s�som hans fader Davids hj�rts hade varit.
>1 Kon. 12,28 f.
4. Allenast f�r Davids skull l�t HERREN, hans Gud, honom f� en
lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom
och l�t Jerusalem hava best�nd --
>2 Sam. 21,17. 1 Kon. 11,36. 2 Kon. 8,19. Ps. 132,17. Ords. 13,9.
5. detta d�rf�r att David gjorde vad r�tt var i HERRENs �gon och
icke vek ifr�n n�got som han bj�d honom, s� l�nge han levae,
utom i saken med hetiten Uria.
>2 Sam. 11,1 f. 12,9.
6. Men Rehabeam och Jerobeam l�go i krig med varandra, s� l�nge den
f�rre levde.
>1 Kon. 14,30. 2 Kron. 12,16.
7. Vad nu mer �r att s�ga om Abiam och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika. Men Abiam och
Jerobeam l�go i krig med varandra.
8. Och Abiam gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom.
>2 Kr�n. 14,1 f.
9. I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regerings�r blev Asa
konung �ver Juda.
10. Han regerade fyrtioett �r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka,
Abisaloms dotter.
11. Och Asa gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, s�som hans fader
David hade gjort
12. Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de
el�ndiga avgudabel�ten som hans fader hade l�tit g�ra.
>1 Kon. 14,24.
13. Ja, sin moder Maaka avsatte han fr�n hennes drottningsv�rdighet
d�rf�r att hon hade satt upp en styggelse �t Aseran; Asa h�gg nu
ned styggelsen och br�nde upp den i Kidrons dal.
>2 Kr�n. 15,16 f,
14. Men offerh�jderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hj�rta
h�ngivet �t HERRENS s� l�nge han levde.
15. Och han f�rde in i HERRENS hus b�de vad hans fader och vad han
sj�lv hade helgat �t HERREN: silver, guld och k�rl.
16. Men Asa och Baesa, Israels konung, l�go i krig med varandra, s�
lange de levde.
17. Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte bef�sta
Rama, f�r att hindra att n�gon komme vare sig till eller ifr�n
Asa, Juda konung.
>2 Kr�n. 16,1 f.
18. D� tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i
HERRENS hus, �vensom skatterna i konungshuset, och l�mnade detta
�t sina tj�nare; d�refter s�nde konung Asa dem till Ben-Hadad,
son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde
i Damaskus, och l�t s�ga:
>2 Kon. 12,18. 16,8. 18,15.
19. �Ett f�rbund best�r ju mellan mig och dig, s�som det var mellan
min fader och din fader. Se, h�r s�nder jag dig sk�nker av
silver och guld, s� bryt d� nu ditt f�rbund med Baesa, Israels
konung, f�r att han m� l�mna mig i fred.�
20. Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s�nde sina
krigsh�vitsm�n mot Israels st�der och f�rh�rjade Ijon, Dan,
Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot j�mte hela Naftali land.
>2 Kon. 15,29.
21. N�r Baesa h�rde detta, avstod han fr�n att bef�sta Rama och h�ll
sig sedan stilla i Tirsa.
22. Men konung Asa b�dade upp hela Juda, ingen fritagen; och de
f�rde bort stenar och tr�virke som Baesa anv�nde till att
bef�sta Rama. D�rmed bef�ste nu konung Asa Geba i Benjamin, s�
ock Mispa.
23. Allt vad mer �r att s�ga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt
vad han gjorde och om de st�der han byggde, det finnes
upptecknat i Juda konungars kr�nika. Men p� sin �lderdom fick
han en sjukdom i sina f�tter.
>2 Kr�n. 16,11 f.
24. Och Asa gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos sina
f�der i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konung
efter honom.
>2 Kr�n. 17,1.
25. Men Nadab, Jerobeams son, blev konung �ver Israel i Asas, Juda
konungs, andra regerings�r, och han regerade �ver Israel i tv�
�r.
26. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon och vandrade p� sin faders
v�g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
synda.
>1 Kon. 12,28 f.
27. Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en
sammansv�rjning mot honom, och Baesa dr�pte honom vid Gibbeton,
som tillh�rde filisteerna; Nadab med hela Israel h�ll n�mligen
p� med att bel�gra Gibbeton.
28. I Asas, Juda konungs, tredje regerings�r var det som Baesa
d�dade honom, och han blev s� sj�lv konung i hans st�lle.
29. Och n�r han hade blivit konung f�rgjorde han hela Jerobeams hus;
han l�t intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan
utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom
sin tj�nare Ahia fr�n Silo --
>1 Kon 14,10, 14.
30. detta f�r de synders skull som Jerobeam hade beg�tt, och genom
vilka han kom Israel att synda, s� att han d�rmed f�rt�rnade
HERREN, Israels Gud.
>1 Kon. 12,28 f.
31. Vad nu mer �r att s�ga om Nadab och om allt vad han gjorde det
finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
32. Men Asa och Baesa, Israels konung, l�go i krig med varandra,
l�nge de levde.
33. I Asas, Juda konungs, tredje regerings�r blev Baesa, Ahias son,
konung �ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra �r.
34. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon och vandrade p� Jerobeams
v�g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
synda.
>1 Kon. 12,28 f.
*11/16 F�rsta Konungaboken, 16 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 16 Kapitlet
Jehus profetia mot Baesas hus. Ela
konung i Israel. Simris sammansv�rjning
och Baesas hus' underg�ng. Simri konung
i Israel; inb�rdes krig. Omri och Ahab
konungar i Israel.
1. Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:
2. �Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste
�ver mitt folk Israel. Men du har vandrat p� Jerobeams v�g och
kommit mitt folk Israel att synda, s� att de hava f�rt�rnat mig
genom sina synder.
>1 Kon. 12,28 f. 14,7 f.
3. D�rf�r vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill g�ra
med ditt hus s�som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.
>1 Kon. 14,10 f. 15,29. 21,21 f.
4. Den av Baesas hus som d�r i staden, skola hundarna �ta upp, och
den av hans hus, som d�r ute p� marken, skola himmelens f�glar
�ta upp.�
5. Vad nu mer �r att s�ga om Baesa, om vad han gjorde och om hans
bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
>2 Kr�n. 16,1 f.
6. Och Baesa gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
Tirsa. Och hans son Ela blev konung efter honom.
7. Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit
till Baesa och hans hus, icke allenast f�r allt det onda som han
hade gjort i HERRENS �gon, d� han f�rtornade honom genom sina
h�nders verk, s� att det m�ste g� honom s�som det gick Jerobeams
hus, utan ock d�rf�r att han hade f�rgjort detta.
8. I Asas, Juda konungs, tjugusj�tte regerings�r blev Ela, Baesas
son, konung �ver Islael i Tirsa och regerade i tv� �r.
9. Men hans tj�nare Simri, som var h�vitsman f�r den ena h�lften av
stridsvagnarna, anstiftade en sammansv�rjning mot honom. Och en
g�ng d� han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus,
�verhovm�starens i Tirsa,
10. kom Simri dit och slog honom till d�ds -- det var i Asas, Juda
konungs, tjugusjunde regerings�r -- och han sj�lv blev s� konung
i hans st�lle.
11. Och n�r han hade blivit konung och intagit sin tron, f�rgjorde
han hela Baesas hus, utan att l�ta n�gon av mank�n bliva kvar,
varken hans blodsf�rvanter eller hans v�nner.
12. S� utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som
HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu --
13. detta f�r alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade
beg�tt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s� att
de f�rt�rnade HERREN, Israels Gud, med de f�f�ngliga avgudar som
de dyrkade
14. Vad nu mer �r att s�ga om Ela och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
15. I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regerings�r blev Simri konung
och regerade i sju dagar, i Tirsa. Folket h�ll d� p� att bel�gra
Gibbeton, som tillh�rde filisteerna.
16. Medan nu folket h�ll p� med bel�gringen, fingo de h�ra s�gas
�Simri har anstiftat en sammansv�rjning; han har ock dr�pt
konungen.� D� gjorde hela Israel samma dag Omri, den
israelitiske h�rh�vitsmannen, till konung, i l�gret.
17. D�refter drog Omri med hela Israel upp fr�n Gibbeton, och de
angrepo Tirsa.
18. Men n�r Simri s�g att staden var intagen, gick han in i
konungshusets palatsbyggnad och br�nde upp konungshuset j�mte
sig sj�lv i eld och omkom s� --
19. detta f�r de synders skull som han hade beg�tt, i det att han
gjorde vad ont var i HERRENS �gon och vandrade p� Jerobeams v�g
och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade
kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
20. Vad nu mer �r att s�ga om Simri och om den sammansv�rjning som
han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars
kr�nika.
21. Nu delade sig Israels folk i tv� h�lfter; den ena h�lften av
folket h�ll sig till Tibni, Ginats son, och ville g�ra honom
till konung, och den andra h�lften h�ll sig till Omri.
22. Men den del av folket, som h�ll sig till Omri, fick �verhanden
�ver den del som h�ll sig till Tibni, Ginat son. Och n�r Tibni
var d�d, blev Omri konung.
23. I Asas, Juda konungs, trettiof�rsta regerings�r blev Omri konung
�ver Israel och regerade i tolv �r; i Tirsa regerade han i sex
�r.
24. Han k�pte berget Samaria av Semer f�r tv� talenter silver; och
han bebyggde berget och kallade staden som han byggde d�r
Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets �gare.
25. Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han gjorde mer ont
�n n�gon av dem som hade varit f�re honom.
>Mik. 6,16.
26. Han vandrade i allt p� Jerobeams, Sebats sons, v�g och i de
synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s� att de
f�rt�rnade HERREN, Israels Gud, med de f�f�ngliga avgudar de
dyrkade.
>1 Kon. 12,28 f.
27. Vad nu mer �r att s�ga om Omri, om vad han gjorde och om de
bedrifter han utf�rde, det finnes upptecknat i Israels konungars
kr�nika.
28. Och Omri gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
Samaria. Och hans son Ahab blev konung efter honom.
29. Ahab, Omris son, blev konung �ver Israel i Asas, Juda konungs,
trettio�ttonde regerings�r; sedan regerade Ahab, Omris son, i
tjugutv� �r �ver Israel i Samaria.
30. Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS �gon, mer �n
n�gon av dem som hade varit f�re honom.
31. Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons,
synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal,
sidoniernas konung, och gick s� �stad och tj�nade Baal och
tillbad honom.
>1 Kon. 12,28 f.
32. Och han reste ett altare �t Baal i Baalstemplet som han hade
byggt i Samaria.
33. D�rtill l�t Ahab g�ra Aseran. S� gjorde Ahab mer till att
f�rt�rna HERREN, Israels Gud, �n n�gon av de Israels konungar
som hade varit f�re honom.
34. Under hans tid byggde beteliten Hiel �ter upp Jeriko. Men n�r
han lade dess grund, kostade det honom hans �ldste son Abiram,
och n�r han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste
son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom
Josua, Nuns son.
>Jos. 6,26.
*11/17 F�rsta Konungaboken, 17 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 17 Kapitlet
Profeten Elia inf�r Ahab, vid b�cken
Kerit och hos �nkan i Sarefat.
1. Och tisbiten Elia, en man som f�rut hade uppeh�llit sig i
Gilead, sade till Ahab: �S� sant HERREN, Israels Gud, lever, han
vilkens tj�nare jag �r, under dessa �r skall varken dagg eller
regn falla, med mindre jag s�ger det.�
>Syr. 48,1 f. Jak. 5,17 f.
2. Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
3. �G� bort h�rifr�n och begiv dig �sterut, och g�m dig vid b�cken
Kerit, som �sterifr�n rinner ut i Jordan.
4. Din dryck skall du f� ur b�cken, och korparna har jag bjudit att
d�r
f�rse dig med f�da.�
5. D� gick han bort och gjorde s�som HERREN hade befallt; han gick
bort och uppeh�ll sig vid b�cken Kerit, som �sterifr�n rinner ut
i Jordan.
6. Och korparna f�rde till honom br�d och k�tt om morgonen, och
br�d och k�tt om aftonen, och sin dryck fick han ur b�cken.
7. Men efter n�gon tid torkade b�cken ut, d�rf�r att det icke
regnade i landet.
8. D� kom HERRENS ord till honom; han sade:
9. �St� upp och g� till Sarefat, som h�r till Sidon, och uppeh�ll
dig d�r. Se, jag har d�r bjudit en �nka att f�rse dig med
f�da.�
>Luk. 4,25 f.
10. Han stod upp och gick till Sarefat. Och n�r han kom till
stadsporten, fick han d�r se en �nka som samlade ved. D� ropade
han till henne och sade: �H�mta litet vatten �t mig i k�rlet, s�
att jag f�r dricka.�
11. N�r hon nu gick f�r att h�mta det, ropade han efter henne och
sade: �Tag ock med dig ett stycke br�d �t mig.�
12. Men hon svarade: �S� sant HERREN, din Gud, lever, jag �ger icke
en kaka br�d, utan allenast en hand full mj�l i krukan och litet
olja i kruset. Och se, h�r har jag samlat ihop ett par
vedpinnar, och jag g�r nu hem och tillreder det �t mig och min
son, f�r att vi m� �ta det och sedan d�.�
>2 Kon. 4,2 f.
13. D� sade Elia till henne: �Frukta icke; g� och g�r s�som du har
sagt. Men red f�rst till en liten kaka d�rav �t mig, och b�r ut
den till mig; red sedan till �t dig och din son.
14. Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: Mj�let i krukan skall icke taga
slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d�
HERREN l�ter det regna p� jorden.�
15. D� gick hon �stad och gjorde s�som Elia hade sagt. Och hon hade
sedan att �ta, hon sj�lv och han och hennes husfolk, en l�ng
tid.
>Matt. 10,40 f.
16. Mj�let i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tr�t icke, i
enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.
17. Men h�refter h�nde sig att kvinnans, hans v�rdinnas, son blev
sjuk; hans sjukdom blev mycket sv�r, s� att han till slut icke
mer andades.
18. D� sade hon till Elia: �Vad har du med mig att g�ra, du gudsman?
Du har kommit till mig, f�r att min missg�rning skulle bliva
ih�gkommen, s� att min son m�ste d�.�
>Luk, 5,8.
19. Men han sade till henne: �Giv mig din son.� Och han tog honom ur
hennes famn och bar honom upp i salen d�r han bodde och lade
honom p� sin s�ng.
20. Och han ropade till HERREN och sade: �HERRE, min Gud, har du v�l
kunnat g�ra s� illa mot denna �nka, vilkens g�st jag �r, att du
har d�dat hennes son?�
21. D�refter str�ckte han sig ut �ver gossen tre g�nger och ropade
till HERREN och sade: �HERRE, min Gud, l�t denna gosses sj�l
komma tillbaka in i honom.�
>2 Kon. 4,34 f. Apg. 20,10.
22. Och HERREN h�rde Elias r�st och gossens sj�l kom tillbaka in i
honom, och han fick liv igen.
23. Och Elia tog gossen och bar honom fr�n salen ned i huset oah gav
honom �t hans moder. Och Elia sade: �Se, din son lever.�
>Luk. 7,15.
24. D� sade kvinnan till Elia: �Nu vet jag att du �r en gudsman, och
att HERRENS ord i din mun �r sanning.�
*11/18 F�rsta Konungaboken, 18 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 18 Kapitlet
Elia och Obadja. Elias m�te med Ahab.
Elias och Baalsprofeternas offer p�
Karmel. Elias b�n om regn och
b�nh�relse.
1. En l�ng tid h�refter, p� tredje �ret, kom HERRENS ord till Elia;
han sade: �G� �stad och tr�d fram f�r Ahab, s� skall jag sedan
l�ta det regna p� jorden.�
>Jak. 5,17 f.
2. D� gick Elia �stad f�r att tr�da fram f�r Ahab. Men hungersn�den
var d� stor i Samaria.
3. Och Ahab kallade till sig Obadja, sin �verhovm�stare; men Obadja
dyrkade HERREN med stor iver.
4. Och n�r Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett
hundra; profeter och g�mt dem, femtio man �t g�ngen, i en grotta
och f�rsett dem med mat och dryck.
5. Ahab sade nu till Obadja: �Far igenom landet till alla
vattenk�llor och alla b�ckar. Kanh�nda skola vi finna gr�s, s�
att vi kunna beh�lla h�star och mul�snor vid liv och slippa att
slakta ned n�gon boskap.�
6. Och de f�rdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom.
Ahab for en v�g f�r sig, och Obadja for en annan v�g f�r sig.
7. N�r nu Obadja f�rdades sin v�g fram, fick han se Elia komma emot
sig. Och han k�nde igen denne och f�ll ned p� Sitt ansikte och
sade: ��r du h�r, min herre Elia?�
8. Han svarade honom: �Ja. G� och s�g till din herre: 'Elia �r
h�r.'�
9. D� sade han: �Varmed har jag f�rsyndat mig, eftersom du vill
giva din tj�nare i Ahabs hand och l�ta honom d�da mig?
10. S� sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke n�got folk eller
n�got rike dit min herre icke har s�nt f�r att s�ka efter dig;
och om man har svarat: 'Han �r icke h�r', s� har han av det
riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.
11. Och nu s�ger du: 'G� och s�g till din herre: Elia �r h�r!'
12. Om nu, n�r jag g�r ifr�n dig, HERRENS Ande skulle rycka bort
dig, jag vet icke vart, och jag likv�l komme med ditt budskap
till Ahab, s� skulle han dr�pa mig, n�r han icke funne dig. Och
dock har ju jag, din tj�nare, fruktat HERREN allt ifr�n min
ungdom.
>2 Kon. 2,16. Apg. 8,39.
13. Har det icke blivit ber�ttat f�r min herre vad jag gjorde, n�r
Isebel dr�pte HERRENS profeter, huru jag g�mde ett hundra av
HERRENS profeter, femtio man och �ter femtio, i en grotta och
f�rs�g dem med mat och dryck?
14. Och nu s�ger du: 'G� och s�g till din herre: Elia �r h�r!' --
f�r att han skall dr�pa mig.�
15. Men Elia svaraae: �S� sant HERREN Sebaot lever, han vilkens
tj�nare jag �r, redan i dag skall jag tr�da fram f�r honom.�
16. D� gick Obadja Ahab till m�tes och f�rkunnade detta f�r honom;
och Ahab begav sig �stad f�r att m�ta Elia.
17. Och n�r Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ��r du h�r, du
som drager olycka �ver Israel?�
18. Han svarade: �Det �r icke jag, som drager olycka �ver Israel,
utan du och din faders hus, d�rmed att I �vergiven HERRENS bud,
och d�rmed att du f�ljer efter Baalerna.
>1 Kon, 16.31 f.
19. Men s�nd nu bort och f�rsamla hela Israel till mig p� berget
Karmel, j�mte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra
hundra profeter, som �ta vid Isebels bord.�
20. D� s�nde Ahab omkring bland Israels barn och l�t f�rsamla
profeterna p� berget Karmel.
21. Och Elia tr�dde fram f�r allt folket och sade: �Euru l�nge
viljen I halta p� b�da sidor? �r det HERREN som �r Gud, s�
f�ljen efter honom; men om Baal �r det, s� f�ljen efter honom.�
Och folket svarade honom icke ett ord.
>Jos. 24,15. Dom. 6,31.
22. D� sade Elia till folket: �Jag allena �r kvar s�som HERRENS
Profet, och Baals profeter �ro fyra hundra femtio man.
>1 Kon. 19,10.
23. M� man nu giva oss tv� tjurar, och m� de v�lja ut �t sig den ena
tjuren och stycka den och l�gga den p� veden, utan att t�nda eld
d�rp�, s� vill jag reda till den andra tjuren och l�gga den p�
veden, utan att t�nda eld d�rp�.
24. D�refter m�n I �kalla eder guds namn, men sj�lv vill jag �kalla
HERRENS namn. �Den gud som d� svarar med eld, han vare Gud.�
Allt folket svarade och sade. �Ditt f�rslag �r gott.�
25. D� sade Elia till Baals profeter: �V�ljen ut �t eder den ena
tjuren och reden till den, I f�rst, ty I �ren flertalet; �kallen
d�refter eder guds namn, men eld f�n I icke t�nda.�
26. D� togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan
�kallade de Baals namn fr�n morgonen �nda till middagen och
ropade: �Baal, svara oss.� Men icke ett ljud h�rdes, och ingen
svarade. Och alltj�mt haltade de �stad kring altaret som man
hade gjort.
>Hab. 2,19.
27. N�r det s� blev middag, g�ckades Elia med dem och sade: �Ropen
�nnu h�gre, ty visserligen �r han en gud, men han har v�l n�got
att begrunda, eller ock har han g�tt avsides, eller �r han p�
resa; kanh�nda sover han, men d� ska han v�l vakna.�
28. D� ropade de �nnu h�gre och ristade sig, s�som deras sed var,
med sv�rd och spjut, s� att blodet kom ut p� dem.
>5 Mos. 14,1.
29. N�r det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt
raseri, och h�llo s� p� �nda till den tid d� spisoffret
framb�res. Men icke ett ljud h�rdes, ingen svarade, och ingen
tycktes heller akta p� dem.
>2 Mos. 29,39. 4 Mos. 28,3 f.
30. Och Elia sade till allt folket: �Tr�- den hitfram till mig.� S�
tr�dde nu allt folket fram till honom. D� satte han �ter i st�nd
HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.
31. Elia tog tolv stenar, lika m�nga som Jakobs s�ners stammar --
den mans till vilken detta HERRENS ord hade kommit: �Israel
skall vara ditt namn.�
>1 Mos. 32,28. 35,10. Jos. 4,5, 20. 2 Kon. 17,34.
32. Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde
omkring altaret en grav, stor nog f�r ett uts�de av tv�
sea-m�tt.
33. D�refter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p�
veden.
34. Sedan sade han: �F�llen fyra krukor med vatten, och gjuten ut
vattnet �ver br�nnoffret och veden.� Han sade ytterligare:
�G�ren s� �nnu en g�ng.� Och de gjorde s� f�r andra
g�ngen. D�refter sade han: �G�ren s� f�r tredje g�ngen.� Och de
gjorde s� f�r tredje g�ngen.
35. Och vattnet fl�t runt omkring altaret; och han l�t fylla ocks�
gra- ven med vatten.
36. D� nu tiden var inne att framb�ra spisoffret, tr�dde profeten
Elia fram och sade: �HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, l�t
det i dag bliva kunnigt att du �r Gud i Israel, och att jag �r
din tj�nare, och att det �r p� din befallning jag har gjort allt
detta.�
>2 Mos 3,6. Matt. 22,32.
37. Svara mig, HERRE, svara mig, s� att detta folk f�rnimmer att det
�r du, HERRE, som �r Gud, i det att du v�nder om deras hj�rtan.�
38. �D� f�ll HERRENS ed ned och f�rt�rde br�nnoffret, veden,
stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.
>3 Mos. 9,24. Dom. 6,21. 2 Kr�n. 7,1.
39. N�r allt folket s�g detta, f�llo de ned p� sina ansikten och
sade: �HERREN �r det som �r Gud! HERREN �r det som �r Gud!�
40. Men Elia sade till dem: �Gripen Baals profeter; l�ten ingen av
dem komma undan.� Och de grepo dem. Och Elia l�t f�ra dem ned
till b�cken Kison och slakta dem d�r.
>6 Mos. 13,5. 18,20.
41. Och Elia sade till Ahab: �Begivs dig ditupp, �t och drick, ty
jag h�r bruset av regn.�
42. D� begav sig Ahab ditupp f�r att �ta och dricka. Men Elia steg
upp p� Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och s�nkte sitt
ansikte mellan sina kn�n.
43. Och han sade till sin tj�nare �G� upp och sk�da ut �t havet.�
Denne gick d� upp och sk�dade ut, men sade: �Jag ser ingenting.�
S� tillsade han honom sju g�nger att g� tillbaka.
44. N�r han d� kom di sjunde g�ngen sade han: �Nu ser jag ett litet
moln, icke st�rre �n en mans hand, stiga upp ur havet.� D� sade
han: �G� upp och s�g till Ahab: Sp�nn f�r och far ned, s� att
regnet icke h�ller dig kvar.�
45. Och i ett �gonblick f�rm�rkades himmelen av moln och storm, och
ett starkt regn f�ll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till
Jisreel.
>Jak 5,18.
46. Men HERRENS hand hade kommit �ver Elia, s� att han omgjorde sina
l�nder och sprang framf�r Ahab �nda inemot Jisreel.
*11/19 F�rsta Konungaboken, 19 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 19 Kapitlet
Elias flykt och uppenbarelse vid Horeb.
Elias kallelse.
1. Men n�r Ahab ber�ttade f�r Isebel allt vad Elia hade gjort, och
huru han hade dr�pt alla profeterna med sv�rd,
>1 Kon 8,40.
2. S�nde Isebel en budb�rare till Elia och l�t s�ga: �Gudarna
straffe mig nu och framgent om jag icke i Morgon vid denna tid
l�ter det g� med ditt liv s�som det gick med alla dessa liv.�
3. N�r han f�rnam detta, stod han upp och begav sig i v�g f�r att
r�dda sitt liv, och han kom s� till Ber-Seba, som h�r till Juda;
d�r l�mnade han kvar sin tj�nare.
4. Men sj�lv gick han ut i �knen en dagsresa. D�r satte han sig
under en ginstbuske; och han �nskade sig d�den och sade: �Det �r
nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag �r icke f�rmer �n mina
f�der.�
>Jon. 4,3. Tob. 3,4.
5. D�refter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, d�
r�rde en �ngel vid honom och sade till honom: �St� upp och �t.�
6. N�r han d� s�g upp, fick han vid sin huvudg�rd se ett br�d,
s�dant som bakas p� gl�dande stenar, och ett krus med
vatten. Och han �t och drack och lade sig �ter ned.
7. Men HERRENS �ngel r�rde �ter vid honom, f�r andra g�ngen, och
sade: �St� upp och �t, ty eljest bliver v�gen dig f�r l�ng.�
8. D� stod han upp och �t och drack, och gick s�, styrkt av den
maten, i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, �nda till Guds berg
Horeb.
>2 Mos. 3,1 f. 21,18. 34,28. 5 Mos 10,4. Matt. 4,2.
9. D�r gick han in i en grotta, och i den stannade han �ver natten.
D� kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: �Vad vill du
h�r, Elia?�
10. Han svarade: �Jag har nit�lskat f�r HERREN, h�rskarornas Gud. Ty
Israels barn hava �vergivit ditt f�rbund, rivit ned dina altaren
och dr�pt dina profeter med sv�rd; jag allena �r kvar, och de
st� efter att taga mitt liv.�
>1 Kon. 18,4, 22. Rom. 11,2 f.
11. Han sade: �G� ut och stall dig p� berget inf�r HERREN.� D� gick
HERREN fram d�r, och en stor och stark storm, som ryckte loss
berg och br�t s�nder klippor, gick f�re HERREN; men icke var
HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordb�vning; men icke var
HERREN i jordb�vningen.
>2 Mos. 34,6. Apg. 2,2.
12. Efter jordb�vningen kom en eld; men icke var HERREN i elden.
Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
13. S� snart Elia h�rde detta, skylde han sitt ansikte med manteln
och gick ut och st�llde sig vid ing�ngen till grottan. D� kom en
r�st till honom och sade: �Vad vill du h�r, Elia?�
>2 Mo. 3,6.
14. Han svarade: �Jag har nit�lskat f�r HERREN, h�rskarornas Gud.
Ty Israels barn hava �vergivit ditt f�rbund, rivit ned dina
altaren och dr�pt dina profeter med sv�rd; jag allena �r kvar,
oeh de st� efter att taga mitt liv.�
15. HERREN sade till honom: �G� nu tillbaka igen, och tag v�gen till
Damaskus' �ken, och g� in och sm�rj Hasael till konung �ver
Aram.
>2 Kon. 8,13.
16. Och Jehu, Nimsis son, skall du sm�rja till konung �ver
Israel. Och till profet i ditt st�lle skall du sm�rja Elisa,
Safats son, fr�n Abel-Mehola.
>2 Kon. 9,1 f.
17. Och s� skall ske: den som kommer undan Hasaels sv�rd, honom
skall Jehu d�da, och den som kommer undan Jehus sv�rd, honom
skall Elisa d�da.
>2 Kon. 9,14 f.
18. Men jag skall l�ta sju tusen m�n bliva kvar i Israel, alla de
kn�n som icke hava b�jt sig f�r Baal, och var mun som icke har
givit honom hyllningskyss.�
>Job 31,27. Hos. 13,2. Rom. 11,4.
19. N�r han sedan gick d�rifr�n, tr�ffade han p� Elisa, Safats son,
som h�ll p� att pl�ja; tolv par oxar gingo framf�r honom, och
sj�lv k�rde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom
och kastade sin mantel �ver honom.
>2 Kon. 2,13 f.
20. D� sl�ppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: �L�t mig
f�rst f� kyssa min fader och min moder, s� vill jag sedan f�lja
dig.� Han sade till honom: �V�lan, du m� g� tillbaka igen; du
vet ju vad jag har gjort med dig.�
>Luk. 9,61.
21. D� l�mnade han honom och gick tillbaka och tog sina b�da oxar
och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras k�tt;
detta gav han �t folket, och de �to. D�refter stod han upp och
f�ljde Elia och blev hans tj�nare.
*11/20 F�rsta Konungaboken, 20 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 20 Kapitlet
Ahab besegrar aram�erna tv� g�nger. Han
giver deras konung Ben-Hadad fri och
bestraffas d�rf�r av en profet.
1. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h�r; han hade
med sig trettiotv� konungar j�mte h�star och vagnar. Han drog
upp och bel�grade Samaria och ansatte det.
2. Och han skickade s�ndebud in i staden till Allab, Israels
konung,
3. och l�t s�ga honom: �S� s�ger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt
guld tillb�r mig, och det b�sta du har av kvinnor och barn
tillh�r mig ock.�
4. Israels konung svarade och sade: �S�som du har sagt, min herre
konung: jag sj�lv och allt vad jag har tillh�r dig.�
5. Men s�ndebuden kommo tillbaka och sade: �S� s�ger Ben-Hadad: Jag
har ju s�nt till dig och l�tit s�ga: 'Ditt silver och ditt guld,
dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
6. Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid s�nda mina
tj�nare till dig, f�r att de m� genoms�ka ditt hus och dina
tj�nares hus; och allt som �r dina �gons lust skola de taga med
sig och f�ra bort.�
7. D� kallade Israels konung till sig alla de �ldste i landet och
sade: �M�rken och sen huru denne st�r efter v�rt f�rd�rv. Ty n�r
han s�nde till mig och beg�rde mina kvinnor och mina barn, mitt
silver och mitt guld, v�grade jag ju icke att giva honom det.�
8. Alla de �ldste och allt folket sade till honom: �H�r icke p�
honom och g�r honom icke till viljes.�
9. S� svarade han d� Ben-Hadads s�ndebud: �S�gen till min herre
konungen: Allt varom du f�rra g�ngen s�nde bud till din tj�nare,
det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.� Och
s�ndebuden v�nde tillbaka med detta svar.
10. D� s�nde Ben-Hadad till honom och l�t s�ga: �Gudarna straffe mig
nu och framgent, om Samarias grus skall r�cka till att fylla
h�nderna p� allt det folk som f�ljer mig.�
11. Men Israels konung svarade och sade: �S�gen s�: Icka m� den som
omgjordar sig med sv�rdet ber�mma sig likt den som sp�nner det
av sig.�
12. S� snart Ben-Hadad h�rde detta svar, d�r han satt och drack med
konungarna i l�gerhyddorna, sade han till sina tj�nare: �G�ren
eder redo.� Och de gjorde sig redo till att angripa staden.
13. D� tr�dde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade:
�S� s�ger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag
giva den i din hand, p� det att du m� f�rnimma att jag �r
HERREN.�
14. D� fr�gade Ahab: �Genom vem? Han svarade: �S� s�ger HERREN:
Genom landsh�vdingarnas m�n.� Han fr�gade ytterligare: �Vem
skall begynna striden?� Han svarade: �Du sj�lv.�
15. S� m�nstrade han d� landsh�vdingarnas m�n, och de voro tv�
hundra trettiotv�, d�refter m�nstrade han allt folket, alla
Israels barn, sju tusen man.
16. Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just n�r Ben-Hadad
h�ll p� att dricka sig drucken i l�gerhyddorna, tillsammans med
de trettiotv� konungar som sade kommit honom till hj�lp.
17. Landsh�vdingarnas m�n drogo f�rst ut. Och de kunskapare som
Ben-Hadad s�nde ut underr�ttade honom om att folk kom ut fr�n
Samaria.
18. D� sade han: �Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s� gripen
dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s� gripen dem
ock levande.�
19. Men n�r dessa -- landsh�vdingarnas m�n och h�ren som f�ljde dem
-- hade kommit ut ur staden,
20. h�ggo de ned var och en sin man, och arameerna flydde, och
Israel f�rf�ljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan
p� en h�st, j�mte n�gra ryttare.
21. Och Israels konung drog ut och slog b�de ryttarh�ren och
vagnsh�ren och tillfogade arameerna ett stort nederlag.
22. Men profeten tr�dde fram till Israels konung och sade till
honom: �Grip dig nu an; och bet�nk och se till, vad du b�r g�ra,
ty n�sta �r kommer konungen i Ararn att �ter draga upp mot dig.�
23. Men den arameiske konungens tj�nare sade till honom: �Deras gud
�r en bergsgud; d�rf�r hava de blivit oss �verm�ktiga. L�t oss
nu strida mot dem p� sl�tten, s� skola vi f�rvisso bliva dem
�verm�ktiga.
24. Och vidare m�ste du g�ra s�: avs�tt var och en av konungarna
fr�n hans plats, och ins�tt st�th�llare i deras st�lle.
25. Skaffa dig sedan sj�lv en h�r, lika stor som den du har
f�rlorat, med lika m�nga h�star och lika m�nga vagnar, och l�t
oss sedan strida mot dem p� sl�tten, s� skola vi f�rvisso bliva
dem �verm�ktiga.� Och han lyssnade till deras ord och gjorde s�.
26. F�ljande �r m�nstrade Ben-Hadad: arameerna och drog s� upp till
Afek f�r att strida mot Israel.
27. Israels barn hade ock blivit m�nstrade och f�rsedda med
livsmedel och t�gade d�refter emot dem. Och Israels barn l�grade
sig gentemot dem, lika tv� sm� gethjordar, under det att
arameerna uppfyllde landet.
28. D� tr�dde gudsmannen fram och sade till Israels konung: �S�
s�ger HERREN: D�rf�r att arameerna hava sagt: 'HERREN �r en
bergsgud och icke en dalgud', darf�r giver jag hela denna stora
hop i din hand, p� det att I m�n f�rnimma att jag �r HERREN.�
29. Och de voro l�grade mitt emot varandra i sju dagar. P� sjunde
dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d� av arameerna
hundra tusen man fotfolk, detta p� en enda dag.
30. De �terst�ende flydde in i staden Afek; men stadsmuren f�ll ned
�ver tjugusju tusen man, dem som �terstodo. Ben-Hadad flydde
ocks� och kom in i staden och sprang fr�n kammare till
kammare.
>1 Kon. 22,25.
31. D� sade hans tj�nare till honom: �Vi hava h�rt att konungarna av
Israels hus �ro n�diga konungar. L�t oss d�rf�r s�tta s�cktyg
om v�ra l�nder och rep om v�ra huvuden och giva oss �t Israels
konung; kanh�nda l�ter han dig d� f� leva.�
32. Och de bundo s�cktyg omkring sina l�nder och rep omkring sina
huvuden och kommo s� till Israels konung och sade: �Din tj�nare
Ben-Hadad beder: 'L�t mig f� leva.'� Han svarade: ��r han �nnu
vid liv, han min broder?�
33. M�nnen, som i detta hans ord s�go ett gott varsel, skyndade att
taga fasta d�rp� och sade: �Ja, din broder �r Ben-Hadad.� Han
sade: �G�n och h�mten honom hit.� D� gav sig Ben-Hadad �t honom,
oeh han l�t honom stiga upp i sin vagn.
34. Och Ben-Hadad sade till honom: �De st�der som min fader tog fr�n
din fader vill jag giva tillbaka, och du skall f�r din r�kning
f� inr�tta handelskvarter i Damaskus, s�som min fader fick g�ra
i Samaria.� �V�lan�, sade Ahab, �p� s�dana villkor vill jag giva
dig fri.� Och han sl�t ett f�rdrag med honom och gav honom fri.
35. Och en av profetl�rjungarna sade p� HERRENS befallning till en
annan: �Sl� till mig.� Men mannen v�grade att sl� honom.
36. D� sade han till honom: �Eftersom du icke har lyssnat till
HERRENS r�st, d�rf�r skall ett lejon sl� ned dig, n�r du g�r
ifr�n mig.� Och n�r han gick sin v�g ifr�n honom, kom ett lejon
emot honom och slog ned honom.
>1 Kon. 13,24.
37. Sedan tr�ffade han en annan man och sade: �Sl� till mig.� Och
mannen slog honom s� h�rt, att s�r uppstod d�rav.
38. D�refter gick profeten och st�llde sig i konungens v�g, sedan
han hade gjort sig oigenk�nnlig genom att s�tta en bindel �ver
�gonen.
39. N�r nu konungen kom d�rfram, ropade han till konungen och sade:
�Din tj�nare hade givit sig ut i striden, d� i detsamma en man
kom d�rifr�n och f�rde till mig en annan man och sade: 'Vakta
denne man; om han kommer bort, skall det g� dig s�som det skulle
hava g�tt honom, eller ock m�ste du betala en talent silver.'
40. Nu h�nde sig, under det din tj�nare hade att syssla �n h�r �n
d�r, att mannen kom undan.� Israels konung sade till honom: �Din
dom �r given; du har ju sj�lv avkunnat den.�
41. D� tog han skyndsamt bort bindeln fr�n sina �gon, och Israels
konung k�nde igen honom och s�g att han var en av profeterna.�
42. Och han sade till konungen: �S� s�ger HERREN: D�rf�r att du har
sl�ppt ur din hand den man som av mig var given till spillo,
skall det g� dig s�som det skulle hava g�tt honom, och ditt folk
s�som det har g�tt hans folk.�
>1 Sam. 15,3, 9, 16. 1 Kon. 22,34.
43. Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom
till Samaria.
*11/21 F�rsta Konungaboken, 21 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 21 Kapitlet
Nabots ving�rd och mordet p� Nabot.
Elias strafftal mot Ahab och hans hus.
Ahabs �nger.
1. D�refter h�nde sig f�ljande. Jisreeliten Nabot hade en ving�rd i
Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.
2. Och Ahab talade till Nabot och sade: �L�t mig f� din ving�rd f�r
att d�rav g�ra mig en k�kstr�dg�rd, eftersom den ligger s� n�ra
intill mitt hus; jag vill giva dig en b�ttre ving�rd i st�llet,
eller om dig s� behagar, vill jag giva dig penningar s�som
betalning f�r den.�
3. Men Nabot svarade Ahab: �HERREN l�te det vara fj�rran ifr�n mig
att jag skulle l�ta dig f� mina faders arvedel.�
>3 Mos. 25,23 f. Hes. 46,18.
4. D� gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred f�r det svars
skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, n�r denne sade:
�Jag vill icke l�ta dig f� mina f�ders arvedel.� Och han lade
sig p� sin s�ng och v�nde bort sitt ansikte och �t intet.
5. D� kom hans hustru Isebel in till honom och fr�gade honom:
�Varf�r �r du s� missmodig, och varf�r �ter du intet?�
6. Han svarade henne: �D�rf�r att n�r jag talada till jisreeliten
Nabot och sade till honom: 'L�t mig f� din ving�rd f�r
penningar, eller om du s� �nskar, vill jag giva dig en annan
ving�rd i st�llet', d� svarade han: 'Jag vill icke l�ta dig f�
min ving�rd.'
7. D� sade hans hustru Isebel honom: ��r det du som nu regerar �ver
Israel? St� upp och �t och var vid gott mod; jag skall skaffa
dig jisreelisen Nabot ving�rd.
8. D�refter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under
det hans signetring, och s�nde s� brevet till de �ldste och
f�rn�msta i Nabots stad, de som bodde d�r j�mte honom.
9. Och hon skrev i brevet s�: �Lysen ut en fasta, och l�ten Nabot
gitta l�ngst fram bland folket.
10. Och l�ten s� tv� onda m�n s�tta sig mitt emot honom, och l�ten
dem vittna emot honom och s�ga: 'Du har talat f�rgripligt mot
Gud och konungen.' F�ren s� ut honom och stenen honom till
d�ds.�
11. Och de �ldsta och f�rn�msta m�nnen i staden, de som bodde d�r i
hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade s�nt
dem, och s�som det var skrivet i brevet som hon hade s�nt till
dem.
12. De lyste ut en fasta och l�to Nabot sitta l�ngst fram bland
folket.
13. Och de tv� onda m�nnen kommo och satte sig mitt emot honom; och
de onda m�nnen vittnade mot Nabot inf�r folket och sade: Nabot
har talat f�rgripligt mot Gud och konungen.� D� f�rde man honom
utanf�r staden och stenade honom till d�ds.
14. D�refter s�nde de bud till Isebel och l�to s�ga: �Nabot har
blivit stenad till d�ds.�
15. S� snart Isebel h�rde att Nabot var stenad till d�ds, sade hon
till Ahab: �St� upp och tag jisreeliten Nabots ving�rd i
besittning, den som han v�grade att l�ta dig f� f�r penningar;
ty Nabot �r icke l�ngre vid liv, utan han �r d�d.�
16. S� snart Ahab h�rde att Nabot var d�d, stod han upp och begav
sig �stad ned till jisreeliten Nabots ving�rd f�r att taga den i
besittning.
17. Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:
18. �St� upp, g� �stad och m�t Ahab, Israels konung, som bor i
Samaria. Du tr�ffar honom i Nebots ving�rd, dit han har g�tt
ned f�r att taga den i besittning.
19. Och du skall tala till honom och s�ga: 'S� s�ger HERREN: Har du
till redan hunnit att b�de dr�pa och tilltr�da arvet?' D�refter
skall du tala till honom och s�ga: 'S� s�ger HERREN: P� samma
st�lle d�r hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna
slicka ocks� ditt blod.'�
>1 Kon. 22,38. 2 Kon. 9,25 f. Ps. 68,24.
20. Ahab sade till Elia: �Har du �ntligen funnit mig, du min
fiende?� Han svarade: �Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har
s�lt dig till att g�ra vad ont �r i HERRENS �gon,
21. d�rf�r skall jag ock l�ta vad ont �r komma �ver dig och skall
bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mank�n,
b�de sm� och stora i Israel.
>1 Kon. 14,10. 2 Kon. 9,8 f. 10,10 f.
22. Och jag skall g�ra med ditt hus s�som jag gjorde med Jerobeams,
Nebats sons, hus, och s�som jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
hus, d�rf�r att du har fort�rnat mig och kommit Israel att
synda.
>1 Kon. 15,29. 16,3, 11.
23. Ocks� om Isebel har HERREN talat oeh sagt: Hundarna skola �ta
upp Isebel invid Jisreels murar.
>2 Kon. 9,10, 33 f.
24. Ja, den av Ahabs hus, som d�r i staden, skola hundarna �ta upp,
och den som d�r ute p� marken sk�la himmelens f�glar �ta upp.�
>1 Kon. 14,11. 16,4,
25. (Ocks� har ingen varit s�som Ahab, han som s�lde sig till att
g�ra vad ont var i HERRENS �gon, n�r hans hustru Isebel
uppeggade honom d�rtill.
26. Mycken styggelse f�r�vade han, i det han f�ljde efter de
el�ndiga avgudarna, alldeles s�som amoreerna hade gjort, vilka
HERREN f�rdrev f�r Israels barn.)
27. Men n�r Ahab h�rde de orden, rev han s�nder sina kl�deer och
svepte s�cktyg om sin kropp och
fastade; och han l�g h�ljd i s�cktyg och gick tyst omkring.
28. D� kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:
29. �Har du sett huru Ahab �dmjukar sig inf�r mig? D�rf�r att han s�
�dmjukar sig inf�r mig, skall jag icke l�ta olyckan komma i hans
tid; f�rst i hans sons tid skall jag l�ta olyckan komma �ver
hans hus.�
>2 Kon. 9,22 f.
*11/22 F�rsta Konungaboken, 22 Kapitlet
F�rsta Konungaboken, 22 Kapitlet
Ahabs och Josafats t�g mot Aram. Ahabs
d�d. Josafats regering i Juda. Hans
d�d. Ahasja konung i Israel.
1. Och de sutto i ro i tre �r, under vilka intet krig var mellan
Aram och Israel.
2. Men i det tredje �ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels
konung.
>2 Kr�n. 18,2 f.
3. Och Israels konung sade till sina tj�nare: �I veten nu att Ramot
i Gilead tillh�r oss. Och likv�l sitta vi stilla och taga det
icke ifr�n konungen i Aram.�
4. Och han fr�gade Josafat: Vill du draga med mig f�r att bel�gra
Ramot i Gilead?� Josafat svarade Israels konung: �Jag s�som du,
mitt folk s�som ditt folk, mina h�star s�som dina h�star!�
>2 Kon. 3,7 f.
5. Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: �Fr�ga dock
f�rst HERREN h�rom.�
>2 Kon. 3,11.
6. D� f�rsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra
m�n, och fr�gade dem: �Skall jag draga �stad mot Ramot i Gilead
f�r att bel�gra det, eller skall jag avst� d�rifr�n?� De
svarade: �Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.�
7. Men Josafat sade: �Finnes h�r ingen annan HERRENS profet, s� att
vi kunna fr�ga genom honom?�
8. Israels konung svarade Josafat: �H�r finnes �nnu en man, Mika,
Jimlas son, genom vilken vi kunna fr�ga HERREN; men han �r mig
f�rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka �t mig, utan allenast
olycka.� Josafat sade: �Konungen s�ge icke s�.�
9. D� kallade Israels konung till sig en hovman och sade: �Skaffa
skyndsamt hit Mika, Jimlas son.�
10. Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p�
sin tron, ikl�dda sina skrudar, p� en tr�skplats vid Samarias
port, under det att alla profeterna profeterade inf�r dem.
11. D� gjorde sig Sidkia, Kennanas son, horn av j�rn och sade: �S�
s�ger HERREN: Med dessa skall du st�nga arameerna, s� att de
f�rg�ras.�
12. Och alla profeterna profeterade p� samma s�tt och sade: �Drag
upp mot Ramot i Gilead, s� skall du bliva lyckosam; HERREN skall
giva det i konungens hand.�
13. Och budet som hade g�tt f�r att tillkalla Mika talade till honom
och sade: �Det �r s�, att profeterna med en mun lova konungen
lycka; l�t nu dina ord st�mma �verens med vad de hava talat, och
lova ocks� du lycka.�
14. Men Mika svarade: �S� sant HERREN lever, jag skall allenast tala
det som HERREN s�ger till mig.�
>4 Mos. 22,8.
15. N�r han sedan kom till konungen, fr�gade konungen honom: �Mika,
skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att bel�gra det,
eller skola vi avst� d�rifr�n?� Han svarade honom: �Drag ditupp,
s� skall du bliva lyxkosam; HERREN skall giva det i konungens
hand.�
16. Men konungen sade till honom: �Huru m�nga g�nger skall jag
besv�rja dig att icke tala till mig annat �n sanning i HERRENS
namn?�
17. D� sade han: �Jag s�g hela Israel f�rskingrat p� bergen, likt
f�r som icke hava n�gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
n�gon herre; m� de v�nda tillbaka hem i frid, var och en till
sitt.'�
>4 Mos. 27,17. Matt. 9,33
18. D� sade Israels konung till Josafat: �Sade jag dig icke att
denne aldrig profeterar lycka �t mig, utan allenast olycka?�
19. Men han sade: �H�r alltsa HERRENS ord. Jag s�g HERREN sitta p�
sin tron och himmelens hela h�rskara st� d�r hos honom, p� hans
h�gra sida och p� hans v�nstra.
20. Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i
Gilead, f�r att han m� falla d�r?' D� sade den ene s� och den
andre s�.
21. Slutligen kom anden fram och st�llde sig inf�r HERREN och sade:
'Jag vill locka honom d�rtill.' HERREN fr�gade honom: 'P� vad
s�tt?'
>Job 1,6.
22. Han svarade: 'Jag vill g� ut och bliva en l�gnens ande i alla
hans profeters mun.' D� sade han: 'Du m� f�rs�ka att locka
honom d�rtill, och du skall ocks� lyckas; g� ut och g�r s�.'
23. Och se, nu har HERREN lagt en l�gnens ande i alla dessa dina
profeters mun, medan HERREN �nd� har beslutit att olycka skall
komma �ver dig.�
24. D� tr�dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p�
kinden och sade: �P� vilken v�g har d� HERRENS Ande g�tt bort
ifr�n mig f�r att tala med dig?�
25. Mika svarade: �Du skall f� se det p� den dag d� du n�dgas
springa fr�n kammare till kammare f�r att g�mma dig.�
>1 Kon. 20,30.
26. Men Israels konung sade: �Tag Mika och f�r honom tillbaka till
Amon, h�vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
27. Och s�g: S� s�ger konungen: S�tten denne i f�ngelse och bespisen
honom med f�ngkost, till dess jag kommer v�lbeh�llen hem.�
28. Miks svarade: �Om du kommer v�lbeh�llen tillbaka, s� har HERREN
icke talat genom mig.� Och han sade ytterligare: �H�ren detta, I
folk, allasammans.�
>Mik. 1,2.
29. S� drog nu Israels konung j�mte Josafat, Juda konung, upp till
Ramot i Gilead.
30. Och Israels konung sade till Josafat: �Jag vill f�rkl�da mig,
n�r jag drager ut i striden, men du m� vara kl�dd i dina egna
kl�der.� S� f�rkl�dde sig Israels konung, n�r han drog ut i
striden.
31. Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv�
vagnsh�vitsm�n: �I skolen icke giva eder i strid med n�gon, vare
sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.�
>1 Kon. 20,16, 24.
32. N�r d� h�vitsm�nnen �ver vagnarna fingo se Josafat, t�nkte de:
�F�rvisso �r detta Israels konung�, och v�nde sig d�rf�r till
anfall mot honom. D� gav Josafat upp ett rop.
33. S� snart nu h�vitsm�nnen �ver vagnarna m�rkte att det icke var
Israels konung, v�nde de om och l�to honom vara.
34. Men en man som sp�nde sin b�ge och sk�t p� m�f� tr�ffada Israels
konung i en fog p� rustningen. D� sade denne till sin k�rsven:
�Sv�ng om vagnen och f�r mig ut ur h�ren, ty jag �r s�rad.�
>1 Kon. 20,42.
35. Och striden blev p� den dagen allt h�ftigare, och konungen stod
uppr�tt i sin vagn, v�nd mot arameerna; men om aftonen gav han
upp andan. Och blodet fr�n s�ret hade runnit ned i vagnen.
36. Och vid solnedg�ngen gick ett rop genom h�ren: �Var och en till
sin stad igen! Var och en till sitt land igen!�
37. S� d�dades d� konungen och blev f�rd till Samaria; och man
begrov konungen d�r i Samaria.
38. Och n�r man sk�ljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna
hans blod, och sk�korna badade sig d�ri -- s�som HERREN hade
sagt.
>1 Kon. 21,18 2 Kon. 9,25 f.
39. Vad nu mer �r att s�ga om Ahab och om allt vad han gjorde, om
elfenbenshuset som han byggde, och om alla de st�der som han
byggde, det finnes upptecknat i Israels konuugars kr�nika.
40. Och Ahab gick till vila hos sina fader. Och hans son Ahasja blev
konung efter honom.
41. Men Josafat, Asas sons blev konung �ver Juda i �habs, Israels
konungs, fj�rde regerings�r.
>1 Kon 15,24.
42. Trettiofem �r gammal var Josafat, n�r han blev konung, och han
regerade tjugufem �r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba,
Silhis dotter.
43. Och han vandrade i allt p� sin fader Asas v�g, utan att vika av
ifr�n den; han gjorde n�mligen vad r�tt var i HERRENS �gon.
44. Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna.
>1 Kon. 15,14.
45. Och Josafat h�ll fred med Israels konung.
46. Vad nu mer �r att s�ga om Josafat och om de bedrifter han
utf�rde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars
kr�nika.
47. Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som �nnu funnos d�r,
vilka hade l�mnats kvar i hans fader Asas tid.
>1 Kon. 15,12.
48. I Edom fanns d� ingen konung, utan en st�th�llare regerade d�r.
>2 Sam. 8,14.
49. Och Josafat hade l�tit bygga Tarsis-skepp, som skulle g� tlll
Ofir f�r att h�mta guld; men de kommo aldrig �stad, ty de ledo
skeppsbrott vid Esjon-Geber.
>1 Kon. 9,28. 2 Kr�n. 20,36 f.
50. D� sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: �L�t mitt folk fara med
ditt folk p� skeppen.� Men Josafat ville icke.
51. Och Josafat gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev
konung efter honom.
52. Allasja, Ahabs son, blev konung �ver Israel i Samaria i
Josafats, Juda konungs, sjuttonde regerings�r, och han regerade
�ver Israel i tv� �r.
53. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon och vandrade p� sin faders
och sin moders v�g och p� Jerobeams, Nebats sons, v�g, hans som
hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f. 16,31.
54. Och han tj�nade Baal och tillbad honom och fort�rnade HERREN,
Israels Gud, alldeles s�som hans fader hade gjort.
*12/ Andra Konungaboken
*12/01 Andra Konungaboken, 1 Kapitlet
Andra Konungaboken, 1 Kapitlet
Ahasjas sjukdom. Hans budskickning till
guden i Ekron. Eld fr�n himmelen
nedkallad av Elia. Ahasjas d�d.
1. Efter Ahabs d�d avf�ll Moab fr�n Israel.
>2 Kon. 3.5.
2. Och Ahasja st�rtade ned genom gallret i sin �vre sal i Samaria
och skadade sig, s� att han blev sjuk. D� skickade han �stad
s�ndebud och sade till dem: �G�n och fr�gen Baal-Sebub, guden i
Ekron, om jag skall tillfriskna fr�n denna sjukdom.�
3. Men HERRENS �ngel hade talat s� till tisbiten Elia: �St� upp och
g� emot konungens i Samaria s�ndebud och tala s� till dem: '�r
det d�rf�r att ingen Gud finnes i Israel som I g�n �stad och
fr�gen Baal-Sebub, guden i Ekron?
4. D�rf�r att I g�ren detta, s�ger HERREN s�: Du skall icke komma
upp ur den s�ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d�den
d�.'� Och Elia gick.
5. N�r sedan s�ndebuden kommo tillbaka till konungen, fr�gade han
dem: �Varf�r kommen I tillbaka?�
6. De svarade honom: �En man kom emot oss och sade till oss: 'G�n
tillbaka till konungen, som har s�nt eder, och talen s� till
honom: S� s�ger HERREN: �r det d�rf�r att ingen Gud finnes i
Israel som du s�nder bud f�r att fr�ga Baal-Sebub, guden i
Ekron? D�rf�r att du s� g�r skall du icke komma upp ur den s�ng
i vilken du har lagt dig, ty du skall d�den d�.'�
7. D� fr�gade han dem: �Huru s�g den mannen ut, som kom emot eder
och talade till eder p� detta s�tt?�
8. De svarade honom: �Mannen bar en h�rmantel och var omgjordad med
en l�derg�rdel om sina l�nder.� D� sade han: �Det var tisbiten
Elia.�
>Sak. 13,4. Matt. 3,4.
9. Och han s�nde till honom en underh�vitsman med femtio man. Och
n�r denne kom upp till honom, d�r han satt p� toppen av berget,
sade han till honom: �Du gudsman, konungen befaller dig att
komma ned.�
10. Men Elia svarade och sade till underh�vitsmannen: �Om jag �r en
gudsman, s� komme eld ned fr�n himmelen och f�rt�re dig och dina
femtio.� D� kom eld ned fr�n himmelen och f�rt�rde honom och
hans femtio.
>Luk. 9,54.
11. Och han s�nde �ter till honom en annan underh�vitsman med
femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: �Du
gudsman, s� s�ger konungen: Kom strax ned.�
12. Men Elia svarade och sade till dem: �Om jag �r en gudsman, s�
komme eld ned fr�n himmelen och f�rt�re dig och dina femtio.� D�
kom Guds eld ned fr�n himmelen och f�rt�rde honom och hans
femtio.
13. �ter s�nde han �stad en tredje underh�vitsman med femtio man
Och denne tredje underh�vitsman drog ditupp, och n�r han kom
fram, f�ll han ned p� sina kn�n f�r Elia och bad honom och sade
till honom: �Du gudsman, l�t mitt liv och dessa dina femtio
tj�nares liv vara n�got aktat i dina �gon.
14. Se, eld har kommit ned fr�n himmelen och f�rt�rt de f�rsta tv�
underh�vitsm�nnen med deras femtio man; men l�t nu mitt liv vara
n�got aktat i dina �gon.
15. Och HERRENS �ngel sade till Elia: �G� ned med honom, frukta icke
f�r honom.� D� stod han upp och gick med honom ned till konungen
16. Och han sade till denne: �S� s�ger HERREN: Eftersom du skickade
s�ndebud f�r att fr�ga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i
Israel icke funnes n�gon Gud, som du kunde fr�ga h�rom --
f�rdenskull skall du icke f� komma upp ur den s�ng i vilken du
har lagt dig, ty du skall d�den d�.�
17. Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat;
och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda
konungs, andra regerings�r. Han hade n�mligen ingen son.
>2 Kon. 3,1. 2 Kr�n. 21,3.
18. Vad nu mer �r att s�ga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Israels konungars kr�nika.
*12/02 Andra Konungaboken, 2 Kapitlet
Andra Konungaboken, 2 Kapitlet
Elias sista bes�k hos profetl�rjungarna.
Hans himmelsf�rd. Elisa vid Jordan och i
Jeriko. Vattnet i Jeriko. Gossarna vid
Betel.
1. Vid den tid d� HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
stormvind gingo Elia och Elia fr�n Gilgal.
2. Och Elia sade till Elisa: �Stanna h�r, ty HERREN har s�nt mig
till Betel.� Men Elisa svarade: �S� sant HERREN lever, och s�
sant du sj�lv lever, jag l�mnar dig icke. Och de gingo ned till
Betel.
3. D� kommo profetl�rjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
honom: �Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr�n dig,
upp �ver ditt huvud?� Han svarade: �Ja, jag vet det; tigen
stilla.�
4. Och Elia sade till honom: �Elisa, stanna h�r, ty HERREN har s�nt
mig till Jeriko.� Men han svarade: �S� sant HERREN lever, och s�
sant du sj�lv lever, jag l�mnar dig icke.� Och de kommo till
Jeriko.
5. D� gingo profetl�rjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
till honom: �Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr�n
dig, upp �ver ditt huvud?� Han svarade: �Ja, jag vet det; tigen
stilla.�
6. Och Elia sade till honom: �Stanna h�r, ty HERREN har s�nt mig
till Jordan.� Men han svarade: �S� sant HERREN lever, och s�
sant du sj�lv lever, jag l�mnar dig icke.� Och de gingo b�da
�stad.
7. Men femtio m�n av profetl�rjungarna gingo ock �stad och st�llde
sig p� n�got avst�nd, l�ngre bort, under det att de b�da stodo
vid Jordan.
8. Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p� vattnet; d�
delade sig detta �t tv� sidor. Och de gingo s� b�da p� torr mark
d�rigenom.
>2 Mos. 14,21 f. Jos. 3,16.
9. N�r de hade kommit �ver, sade Elia till Elisa: �Bed mig om vad
jag skall g�ra f�r dig, innan jag bliver tagen ifr�n dig.� Elisa
sade �M� en dubbel arvslott av din ande falla mig till.�
>5 Mos. 21,7. Syr. 48,12.
10. Han svarade: �Du har bett om n�got sv�rt. Men om du ser mig, n�r
jag bliver tagen ifr�n dig, d� kommer det dock att s� ske dig;
varom icke, s� sker det ej.�
11. Under det att de nu gingo och talade, syntes pl�tsligt en vagn
eld, med h�star av eld, och skilde de b�da fr�n varandra; och
Elia for i stormvinden upp till himmelen.
>1 Mos. 5,24. 1 Mack. 2,58.
12. Och Elisa s�g det och ropade: �Min fader, min fader! Du som f�r
Israel �r b�de vagnar och ryttare!� Sedan s�g han honom icke
mer. Och han fattade i sina kl�der och rev s�nder dem i tv�
stycken.
>2 Kon. 6,17. 13,14.
13. D�refter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
v�nde s� om och st�llde sig vid Jordans strand.
>1 Kon. 19,l9.
14. Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p�
vattnet och sade: �Var �r HERREN, Elias Gud?� D� nu ocks� Elisa
slog p� vattnet, delade det sig �t tv� sidor, och han gick �ver.
15. N�r profetl�rjungarna, som voro vid Jeriko p� n�got avst�nd,
s�go detta, sade de: �Elias ande vilar p� Elisa.� Och de kommo
honom till m�tes och bugade sig ned till jorden f�r honom.
16. Och de sade till honom: �Se, bland dina tj�nare finnas femtio
raska man; l�t dessa g� och s�ka efter din herre. Kanh�nda har
HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p� n�got berg eller
i n�gon dal.� Men han svarade: �S�nden ingen �stad.
>1 Kon. 18,12.
17. Men n�r de l�nge och v�l entr�get hade bett honom d�rom, sade
han: �S� s�nden d� �stad.� D� s�nde de �stad femtio m�n; och
dessa s�kte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
18. N�r de sedan kommo tillbaka till honom, medan han �nnu vistades
i Jeriko, sade han till dem: �Sade jag icke till eder att I icke
skullen g�?�
19. Och m�nnen i staden sade till Elisa: �Stadens l�ge �r ju gott,
s�som min herre ser, men vattnet �r d�ligt, och d�rav komma
missfall i landet.�
>2 Mos. 15,23 f.
20. Han sade: �H�mten hit �t mig en ny sk�l och l�ggen salt d�ri.�
Och de h�mtade en �t honom.
21. D�refter gick han ut till vattenk�llan och kastade salt d�ri och
sade: �S� s�ger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; d�d
och missfall skola icke mer komma d�rav.
22. Och vattnet blev sunt, och har f�rblivit s� �nda till denna dag,
i enlighet med det ord Elisa talade.
23. D�rifr�n begav han sig upp till Betel. Och under det han var p�
v�g ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte
driva g�ck med honom och ropade till honom: �Upp med dig, du
flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!�
24. N�r han d� v�nde sig om och fick se dem, uttalade han en
f�rbannelse �ver dem i HERRENS namn. D� kommo tv� bj�rninnor ut
ur skogen och sleto s�nder fyrtiotv� av barnen.
25. D�rifr�n gick han till berget Karmel och v�nde sedan d�rifr�n
tillbaka till Samaria.
*12/03 Andra Konungaboken, 3 Kapitlet
Andra Konungaboken, 3 Kapitlet
Joram konung i Israel. Hans krigst�g
tillsammans med Josafat mot konung Mesa
i Moab. Elisas profetia. Moabiternas
nederlag.
1. Joram, Ahabs son, blev konung �ver Israel i Samaria i Josafats,
Juda konungs, adertonde regerings�r, och han regerade i tolv �r.
>2 Kon. 1,17.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; dock icke s�som hans
fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans
fader hade l�tit g�ra.
>1 Kon. 16,31 f.
3. Dock h�ll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom
vilka denne hade kommit Israel att synda; fr�n dessa avstod han
icke.
>1 Kon. 12,28 f.
4. Mesa, konungen i Moab, som �gde mycken boskap, hade i skatt till
konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra
tusen v�durar.
5. Men n�r Ahab var d�d, avf�ll konungen i Moab fr�n konungen i
Israel.
>2 Kon, 1,1.
6. D� drog konung Joram ut fr�n Samaria och m�nstrade hela Israel.
7. D�refter s�nde han �stad bud till Josafat, konungen i Juda, och
l�t s�ga honom: �Konungen i Moab har avfallit fr�n mig. Vill du
draga med mig f�r att strida mot Moab?� Han svarade: �Ja, jag
vill draga ditupp -- jag s�som du, mitt folk s�som ditt folk,
mina h�star s�som dina h�star!�
>1 Kon. 22,4.
8. Och han fr�gade: �Vilken v�g skola vi draga ditupp?� Han svarade
�V�gen genom Edoms �ken.�
9. S� drogo d� konungen i Israel konungen i Juda och konungen i
Edom �stad; men n�r de hade f�rdats sju dagsresor, fanns intet
vatten f�r h�ren och f�r djuren som de hade med sig.
10. D� sade Israels konung: �Ack att HERREN skulle kalla tillhopa
dessa tre konungar f�r att giva dem i Moabs hand!�
11. Men Josafat sade: �Finnes h�r ingen HERRENS profet, s� att vi
kunna fr�ga HERREN genom honom?� D� svarade en av Israels
konungs tj�nare och sade: �Elisa, Safats son, finnes h�r, han
som pl�gade gjuta vatten p� Elias h�nder.�
>1 Kon. 22,5, 7.
12. Josafat sade: �Hos honom �r HERRENS ord.� Israels konung och
Josafat och Edoms konung gingo d� ned till honom.
13. Men Elisa sade till Israels konung: �Vad har du med mig att
g�ra? G� du till din faders profeter och till din moders
profeter.� Israels konung svarade honom: �Bort det, att HERREN
skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar f�r att giva dem
i Moabs hand!�
14. D� sade Elisa: �S� sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tj�nare
jag �r: om jag icke hade undseende f�r Josafat, Juda konung, s�
skulle jag icke akta p� dig eller se till dig.
15. Men h�mten nu hit �t mig en harpospelare.� S� ofta harpospelaren
spelade, kom n�mligen HERRENS hand �ver honom.
>1 Sam. 10,5.
16. Och han sade: �S� s�ger HERREN: Gr�ven i denna dal grop vid
grop.
17. Ta s� s�ger HERREN: I skolen icke m�rka n�gon vind, ej heller se
n�got regn, men likv�l skall denna dal bliva full med vatten, s�
att b�de I sj�lva skolen hava att dricka och eder boskap och
edra �vriga djur.
18. Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock
giva Moab i eder hand.
19. Och I skolen intaga alla bef�sta st�der och alla andra ansenliga
st�der, I skolen f�lla alla nyttiga tr�d och kasta igen alla
vattenk�llor, och alla b�rdiga �kerstycken skolen I f�rd�rva med
stenar.�
20. Och se, om morgonen, vid den tid d� spisoffret framb�res,
str�mmade vatten till fr�n Edomssidan, s� att landet fylldes med
vatten.
>2 Mos. 29,39 f.
21. Moabiterna hade nu allasammans h�rt att konungarna hade dragit
upp f�r att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenf�r
�lder eller d�rut�ver blevo uppb�dade och stodo nu vid gr�nsen.
22. Men bittida om morgonen, n�r solen gick upp och lyste p�
vattnet, s�go moabiterna vattnet framf�r sig r�tt s�som blod.
23. D� sade de: �Det �r blod! Konungarna hava helt visst r�kat i
strid och d�rvid dr�pt varandra. Nu till plundring, Moab!�
24. Men n�r de kommo till Israels l�ger, br�to israeliterna fram och
slogo moabiterna, s� att de flydde f�r dem. Och de drogo in i
landet och slogo ytterligare moabiterna.
25. Och st�derna f�rst�rde de, och p� alla b�rdiga �kerstycken
kastade de var och en sin sten, till dess de hade �verh�ljt dem,
och alla vattenk�llor t�ppte de till, och alla nyttiga tr�d
f�llde de, s� att de till slut l�mnade kvar allenast stenarna av
Kir-Hareset. Men n�r slungkastarna omringade staden och besk�to
den
26. och Moabs konung s�g att han icke kunde h�lla st�nd i striden,
tog han med sig sju hundra sv�rdbev�pnade m�n f�r att sl� sig
igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.
27. D� tog han sin f�rstf�dde son, den som skulle bliva konung efter
honom, och offrade denne p� muren till ett br�nnoffer. D�
drabbades Israel av sv�r hems�kelse, s� att de m�ste bryta upp
och l�mna honom i fred och v�nda tillbaka till sitt land igen.
*12/04 Andra Konungaboken, 4 Kapitlet
Andra Konungaboken, 4 Kapitlet
Elisa och �nkans olja. Elisa hos
sunemitiskan. Hennes son �teruppv�ckt
genom Elisa. �D�den i grytan.� Ett
hundra m�n m�ttade av Elisa.
1. Och en kvinna som var hustru till en av profetl�rjungarna ropade
till Elisa och sade: �Min man, din tj�nare, har d�tt, och du vet
att din tj�nare fruktade HERREN; nu kommer hans fordrings�gare
och vill taga mina b�da s�ner till tr�lar.
>3 Mos. 25,39 f. Matt. 18,25.
2. Elisa sade till henne: �Vad kan jag g�ra f�r dig? S�g mig, vad
har du i huset?� Hon svarade: �Din tj�narinna har intet annat i
huset �n en flaska sm�rjelseolja.�
>1 Kon. 17,12 f.
3. D� sade han: �G� och l�na dig k�rl utifr�n av alla dina grannar,
tomma k�rl, men icke f�r f�.
4. G� s� in, och st�ng igen d�rren om dig och dina s�ner, och gjut
alla dessa k�rl; och n�r ett k�rl �r fullt, s� flytta undan
det.�
5. D� gick hon ifr�n honom. Och sedan hon hade st�ngt igen d�rren
om sig och sina s�ner, buro de fram k�rlen till henne, och hon
g�t i.
6. Och n�r k�rlen voro fulla, sade hon till sin son: �B�r fram �t
mig �nnu ett k�rl.� Men han svarade henne: �H�r finnes intet
k�rl mer. D� stannade oljan av.
7. Och hon kom och ber�ttade detta f�r gudsmannen. D� sade han: �G�
och s�lj oljan, och betala din skuld. Sedan m� du med dina
s�ner leva av det som bliver �ver.�
8. En dag kom Elisa �ver till Sunem. D�r bodde en rik kvinna, som
n�dgade honom att �ta hos sig; och s� ofta han sedan kom
dit�ver, tog han in d�r och �t.
9. D� sade hon en g�ng till sin man: �Se, jag har f�rnummit att han
som best�ndigt kommer hit�ver �r en helig gudsman.
10. S� l�t oss nu mura upp ett litet rum p� taket och d�r s�tta in
�t honom en s�ng, ett bord, en stol och en ljusstake, s� att han
kan f� taga in d�r, n�r han kommer till oss.�
11. S� kom han dit en dag och fick d� taga in i rummet och ligga
d�r.
12. Och han sade till sin tj�nare Gehasi: �Kalla hit sunemitiskan.�
D� kallade han dit henne, och hon infann sig d�r hos tj�naren.
13. Ytterligare tillsade han honom: �S�g till henne: 'Se, du har
haft allt detta besv�r f�r oss. Vad kan nu jag g�ra f�r dig? Har
du n�got att andraga hos konungen eller hos h�rh�vitsmannen?'�
Men hon svarade: �Nej; jag bor ju h�r mitt ibland mitt folk.�
14. Sedan fr�gade han: �Vad kan jag d� g�ra f�r henne?� Gehasi
svarade: �Jo, hon har ingen son, och hennes man �r gammal.�
15. S� sade han d�: �Kalla henne hitin.� D� kallade han dit henne,
och hon stannade i d�rren.
16. Och han sade: �N�sta �r vid just denna tid skall du hava en son
i famnen.� Hon svarade: �Nej, min herre, du gudsman, inbilla
icke din tj�narinna n�got s�dant.�
>1 Mos. 18,10.
17. Men kvinnan blev havande och f�dde en son f�ljande �r, just vid
den tid som Elisa hade sagt henne.
18. Och n�r gossen blev st�rre, h�nde sig en dag att han gick ut
till sin fader hos sk�rdem�nnen.
19. D� begynte han klaga f�r sin fader: �Mitt huvud! Mitt huvud!�
Denne sade till sin tj�nare: �Tag honom och b�r honom till hans
moder.
20. Han tog honom d� och f�rde honom till hans moder. Och han satt i
hennes kn� till middagstiden; d� gav han upp andan.
21. Men hon gick upp och lade honom p� gudsmannens s�ng och st�ngde
igen om honom och gick ut.
22. D�refter kallade hon p� sin man och sade: �S�nd till mig en av
tj�narna med en �sninna, s� vill jag skynda till gudsmannen;
sedan kommer jag strax tillbaka.�
23. Han sade: �Varf�r vill du i dag fara till honom? Det �r ju
varken nym�nad eller sabbat.� Hon svarade: �Oroa dig icke!�
24. Sedan l�t hon sadla �sninnan och sade till sin tj�nare: �Driv p�
fram�t, och g�r icke n�got uppeh�ll i min f�rd, f�rr�n jag s�ger
dig till.�
25. S� begav hon sig �stad och kom till gudsmannen p� berget Karmel.
D� nu gudsmannen fick se henne p� n�got avst�nd, sade han till
sin tj�nare Gehasi: �Se, d�r �r sunemitiskan.
>2 Kon. 2,25.
26. Skynda nu emot henne och fr�ga henne: 'Allt st�r v�l r�tt till
med dig och med din man och med gossen?'� Hon svarade: �Ja.�
27. Men n�r hon kom upp till gudsmannen p� berget, fattade hon om
hans f�tter. D� gick Gehasi fram och ville driva henne undan;
men gudsmannen sade: �L�t henne vara, ty hennes sj�l �r
bedr�vad; men HERREN hade f�rdolt detta f�r mig och icke l�tit
mig f� veta det.�
28. Och hon sade: �Hade jag v�l bett min herre om en son? Sade jag
icke fastmer att du icke skulle inbilla mig n�got?�
29. D� sade han till Gehasi: �Omgjorda dina l�nder och tag min stav
i din hand och g� �stad; om du m�ter n�gon, s� h�lsa icke p�
honom, och om n�gon h�lsar p� dig, s� besvara icke hans
h�lsning. Och l�gg sedan min stav p� gossens ansikte.�
>Luk. 10,4.
30. Men gossens moder sade: �S� sant HERREN lever, och s� sant du
sj�lv lever, jag sl�pper dig icke.� D� stod han upp och f�ljde
med henne.
31. Men Gehasi hade redan g�tt f�re dem och lagt staven p� gossens
ansikte; dock h�rdes icke ett ljud, och intet sp�r av
f�rnimmelse kunde m�rkas. D� v�nde han om och gick honom till
m�tes och ber�ttade det f�r honom och sade: �Gossen har icke
vaknat upp.�
32. Och n�r Elisa kom in i huset, fick han se att gossen l�g d�d p�
hans s�ng.
33. D� gick han in och st�ngde igen d�rren om dem b�da och bad till
HERREN.
>Matt. 6,6. Apg. 9,40.
34. Och han steg upp i s�ngen och lade sig �ver gossen, s� att han
hade sin mun p� hans mun, sina �gon p� hans �gon och sina h�nder
p� hans h�nder. N�r han s� lutade sig ned �ver gossen, blev
kroppen varm.
>1 Kon. 17,21 f. Apg. 20,10 f.
35. D�refter gick han �ter fram och tillbaka i rummet och steg s�
�ter upp i s�ngen och lutade sig ned �ver honom. D� n�s gossen,
�nda till sju g�nger. Och d�rp� slog gossen upp �gonen.
36. Sedan ropade han p� Gehasi och sade: �Kalla hit sunemitiskan.�
D� kallade han in henne, och n�r hon kom in till honom, sade
han: �Tag din son.�
37. D� kom hon fram och f�ll ned f�r hans f�tter och bugade sig mot
jorden. D�refter tog hon sin son och gick ut.
38. Och Elisa kom �ter till Gilgal, medan hungersn�den var i landet.
N�r d� profetl�rjungarna sutto d�r inf�r honom, sade han till
sin tj�nare �S�tt p� den stora grytan och koka n�got till soppa
�t profetl�rjungarna.�
>2 Kon. 2,1. 6,1.
39. Och en av dem gick ut p� marken f�r att plocka n�got gr�nt; d�
fick han se en vild slingerv�xt, och av den plockade han n�got
som liknade gurkor, sin mantel full. N�r han sedan kom in, skar
han s�nder dem och lade dem i soppgrytan; ty de k�nde icke till
dem.
40. Och de �ste upp �t m�nnen, f�r att de skulle �ta. Men s� snart
de hade begynt �ta av soppan, g�vo de upp ett rop och sade:
�D�den �r i grytan, du gudsman!� Och de kunde icke �ta.
41. D� sade han: �Skaffen hit mj�l.� Detta kastade han i
grytan. D�refter sade han: ��s upp �t folket och l�t dem �ta.�
Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.
42. Och en man kom fr�n Baal-Salisa och f�rde med sig �t gudsmannen
f�rstlingsbr�d; tjugu kornbr�d, och ax av gr�nskuren s�d i sin
p�se. D� sade han: �Giv det �t folket att �ta.�
>4 Mos. 18,31. Matt. 14,15 f. 15,32 f. Mark. 6,35 f. 8,1 f.
>Luk. 9,12 f. Joh. 6,5 f.
43. Men hans tj�nare sade: �Huru skall jag kunna s�tta fram detta
f�r hundra m�n?� Han sade: �Giv det �t folket att �ta; ty s�
s�ger HERREN: De skola �ta och f� �ver.
44. D� satte han fram det f�r dem. Och de �to och fingo �ver, s�som
HERREN hade sagt.
*12/05 Andra Konungaboken, 5 Kapitlet
Andra Konungaboken, 5 Kapitlet
Naaman botad fr�n spet�lska genom Elisa.
Gehasis oredlighet och hans straff.
1. Naaman, den arameiske konungens h�rh�vitsman, hade stort
anseende hos sin herre och var h�gt aktad, ty genom honom hade
HERREN givit seger �t Aram; och han var en tapper stridsman, men
spet�lsk.
2. Nu hade aram�erna, en g�ng d� de drogo ut p� str�vt�g, f�rt med
sig s�som f�nge ur Israels land en ung flicka, som kom i tj�nst
hos Naamans hustru.
3. Denna sade till sin fru: �Ack att min herre vore hos profeten i
Samaria, s� skulle denne nog befria honom fr�n hans spet�lska!�
4. D� gick hon �stad och ber�ttade detta f�r sin herre och sade:
�S� och s� har flickan ifr�n Israels land sagt.
5. Konungen i Aram svarade: �Far dit, s� skall jag s�nda brev till
konungen i Israel.� S� for han d� och tog med sig tio talenter
silver och sex tusen siklar guld, s� ock tio h�gtidsdr�kter.
6. Och han �verl�mnade brevet till Israels konung, och d�ri stod
det: �Nu, n�r detta brev kommer dig till handa, m� du veta att
jag har s�nt till dig min tj�nare Naaman, f�r att du m� befria
honom fr�n hans spet�lska.�
7. N�r Israels konung hade l�st brevet, rev han s�nder sina kl�der
och sade: ��r jag d� Gud, s� att jag skulle kunna d�da och g�ra
levande, eftersom denne s�nder bud till mig att jag skall befria
en man fr�n hans spet�lska? M�rken nu och sen huru han s�ker sak
med mig.�
>5 Mos. 32,39. 1 Sam. 2,5.
8. Men n�r gudsmannen Elisa h�rde att Israels konung hade rivit
s�nder sina kl�der, s�nde han till konungen och l�t s�ga:
�Varf�r har du rivit s�nder dina kl�der? L�t honom komma till
mig, s� skall han f�rnimma att en profet finnes i Israel.�
9. S� kom d� Naaman med sina h�star och vagnar och stannade vid
d�rren till Elisas hus.
10. D� s�nde Elisa ett bud ut till honom och l�t s�ga: �G� bort och
bada dig sju g�nger i Jordan, s� skall ditt k�tt �ter bliva sig
likt, och du skall bliva ren.�
>Joh. 9,7.
11. Men Naaman blev vred och for sin v�g, i det han sade: �Jag
t�nkte att han skulle g� ut till mig och tr�da fram och �kalla
HERRENS, sin Guds, namn och f�ra sin hand fram och �ter �ver
st�llet och s� taga bort spet�lskan.
12. �ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, b�ttre �n alla
vatten Israel? D� kunde jag ju lika g�rna bada mig i dem f�r att
bliva ren.� S� v�nde han om och for sin v�g i vrede.
13. Men hans tj�nare gingo fram och talade till honom och sade: �Min
fader, om profeten hade f�relagt dig n�got sv�rt, skulle du d�
icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, d� han allenast har
sagt till dig: 'Bada dig, s� bliver du ren'!
14. D� for han ned och doppade sig i Jordan sju g�nger, s�som
gudsmannen hade sagt; och hans k�tt blev d� �ter sig likt,
friskt s�som en ung gosses k�tt, och han blev ren.
>Luk. 4,27.
15. D�refter v�nde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara
och gick in och tr�dde fram f�r honom och sade: �Se, nu vet jag
att ingen Gud finnes p� hela jorden utom i Israel. S� tag nu
emot en tacksamhetssk�nk av din tj�nare.�
16. Men han svarade: �S� sant HERREN lever, han vilkens tj�nare jag
�r, jag vill icke taga emot den.� Och fast�n han entr�get bad
honom att taga emot den, ville han icke.
17. D� sade Naaman: �Om du icke vill detta, s� l�t d� din tj�nare f�
s� mycket jord som ett par mul�snor kunna b�ra. Ty din tj�nare
vill icke mer offra br�nnoffer och slaktoffer �t andra gudar,
utan allenast �t HERREN.
18. Detta m� dock HERREN f�rl�ta din tj�nare: n�r min herre g�r in i
Rimmons tempel f�r att d�r b�ja kn�, och han d� st�der sig vid
min hand, och jag ocks� b�jer kn� d�r i Rimmons tempel, m� d�
HERREN f�rl�ta din tj�nare, n�r jag s� b�jer kn� i Rimmons
tempel.
19. Han sade till honom: �Far i frid.�
Men n�r h�n hade l�mnat honom och farit ett stycke v�g fram�t,
20. t�nkte Gehasi, gudsmannen Elisas tj�nare: �Se, min herre har
sl�ppt denne Naaman fr�n Aram, utan att taga emot av honom vad
han hade f�rt med sig. S� sant HERREN lever, jag vill skynda
efter honom och s�ka f� n�got av honom.�
21. S� gav sig d� Gehasi �stad efter Naaman. Men n�r Naaman s�g
n�gon skynda efter sig, steg han med hast ned fr�n vagnen och
gick emot honom och sade: �Allt st�r v�l r�tt till?�
22. Han svarade: �Ja; men min herre har s�nt mig och l�ter s�ga:
'Just nu hava tv� unga m�n, profetl�rjungar, kommit till mig
fr�n Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv�
h�gtidsdr�kter.'�
23. Naaman svarade: �V�rdes taga tv� talenter.� Och han bad honom
entr�get och kn�t s� in tv� talenter silver i tv� pungar och tog
fram tv� h�gtidsdr�kter, och l�mnade detta �t tv� av sina
tj�nare, och dessa buro det framf�r honom.
24. Men n�r han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade
det i f�rvar i huset; sedan l�t han m�nnen g� sin v�g.
25. D�refter gick han in och tr�dde fram f�r sin herre. D� fr�gade
Elisa honom: �Varifr�n kommer du, Gehasi?� Han svarade: �Din
tj�nare har ingenst�des varit.�
26. D� sade han till honom: �Menar du att jag icke i min ande var
med, n�r en man v�nde om fr�n sin vagn och gick emot dig? �r det
nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kl�der, s� ock
olivplanteringar, ving�rdar, f�r och f�kreatur, tj�nare och
tj�narinnor,
27. nu d� Naamans spet�lska kommer att l�da vid dig och vid dina
efterkommande f�r evigt?� S� gick denne ut ifr�n honom, vit
s�som sn� av spet�lska.
>2 Mos. 4,6. 4 Mos 12,10.
*12/06 Andra Konungaboken, 6 Kapitlet
Andra Konungaboken, 6 Kapitlet
Elisa och den tappade yxan. Kriget med
aram�erna. Deras h�r slagen av Elisa med
blindhet. Sv�r hungersn�d i det
bel�grade Samaria. Profetia om r�ddning.
1. Profetl�rjungarna sade till Elisa: �Se, rummet d�r vi sitta
inf�r dig �r f�r tr�ngt f�r oss.�
>2 Kon. 4,38.
2. L�t oss d�rf�r g� till Jordan och d�rifr�n h�mta var sin
timmerstock, s� att vi d�r kunna bygga oss ett annat hus att
sitta i.� Han svarade: �G�n �stad.�
3. Men en av dem sade: �V�rdes sj�lv g� med dina tj�naren.� Han
varade: �Ja, jag skall g� med.�
4. S� gick han med dem. Och n�r de kommo till Jordan, begynte de
hugga ned tr�d.
5. Men under det att en av dem h�ll p� att f�lla en stock, f�ll
yxj�rnet i vattnet. D� gav han upp ett rop och sade: �Ack, min
herre, yxan var ju l�nad.�
6. Gudsmannen fr�gade: �Var f�ll den i?� Och han visade honom
st�llet. D� h�gg han av ett stycke tr� och kastade det i d�r
och fick s� j�rnet att flyta upp.
7. Sedan sade han: �Tag nu upp det.� D� r�ckte mannen ut sin hand
och tog det.
8. Och konungen i Aram l�g i krig med Israel. Men n�r han r�df�rde
sig med sina tj�nare och sade: �P� det och det st�llet vill jag
l�gra mig�,
9. d� s�nde gudsmannen bud till Israels konung och l�t s�ga: �Tag
dig till vara f�r att t�ga fram vid det st�llet, ty aram�erna
ligga d�r.�
10. D� s�nde Israels konung till det st�lle som gudsmannen hade
angivit f�r honom och varnat honom f�r; och han tog sig till
vara d�r. Detta skedde icke allenast en g�ng eller tv� g�nger.
11. H�r�ver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till
sig sina tj�nare och sade till dem: �Kunnen I icke s�ga mig vem
av de v�ra det �r som h�ller med Israels konung?�
12. D� svarade en av hans tj�nare: �Icke s�, min herre konung; men
Elisa, profeten i Israel, kung�r f�r Israels konung vart ord som
du talar i din sovkammare.�
13. Han sade: �G�n och sen till, var han finnes, s� att jag kan
s�nda �stad och gripa honom.� Och man ber�ttade f�r honom att
han var i Dotan.
14. D� s�nde han dit h�star och vagnar och en stor h�r; och de kommo
dit om natten och omringade staden.
15. N�r nu gudsmannens tj�nare bittida om morgonen stod upp och gick
ut, fick han se att en h�r hade l�grat sig runt omkring staden
med h�star och vagnar. D� sade tj�naren till honom: �Ack, min
herre, huru skola vi nu g�ra?�
16. Han svarade: �Frukta icke; ty de som �ro med oss �ro flera �n de
som �ro med dem.�
>2 Kr�n. 32,7. 1 Joh. 4,4.
17. Och Elisa bad och sade: �HERRE, �ppna hans �gon, s� att han
ser.� D� �ppnade HERREN tj�narens �gon, och han fick se att
berget var fullt med h�star och vagnar av eld, runt omkring
Elisa.
>1 Mos. 32,1 f. 2 Kon. 2,11 f. 13,14. Ps. 34,8.
18. N�r de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:
�Sl� detta folk med blindhet.� D� slog han dem med blindhet,
s�som Elisa bad.
>1 Mos. 19,11.
19. Och Elisa sade till dem: �Detta �r icke den r�tta v�gen eller
den r�tta staden. F�ljen mig, s� skall jag f�ra eder till den
man som I s�ken.� D�refter f�rde han dem till Samaria.
20. Men n�r de kommo till Samaria, sade Elisa: �HERRE, �ppna dessas
�gon, s� att de se.� D� �ppnade HERREN deras �gon, och de fingo
se att de voro mitt i Samaria.
21. N�r d� Israels konung s�g dem, sade han till Elisa: �Skall jag
hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?�
22. Han svarade: �Du skall icke hugga ned dem. Du pl�gar ju icke ens
hugga ned dem som du har tagit till f�nga med sv�rd och
b�ge. S�tt fram f�r dem mat och dryck och l�t dem �ta och
dricka, och l�t dem sedan g� till sin herre igen�
23. D� tillredde han �t dem en stor m�ltid, och n�r de hade �tit och
druckit, l�t han dem g�; och de gingo till sin herre igen. Sedan
kommo icke vidare n�gra arameiska str�vskaror in i Israels land.
24. D�refter h�nde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela
sin h�r och drog upp och bel�grade Samaria.
25. Och medan de bel�grade Samaria, uppstod d�r en s� stor
hungersn�d, att man betalade �ttio siklar silver f�r ett
�snehuvud och fem siklar silver f�r en fj�rdedels kab duvotr�ck.
26. Och en g�ng d� Israels konung gick omkring p� muren ropade en
kvinna till honom och sade: �Hj�lp, min herre konung!�
27. Han svarade: �Hj�lper icke HERREN dig, varifr�n skall d� jag
kunna skaffa hj�lp �t dig? Fr�n logen eller fr�n vinpressen?�
28. Och konungen fr�gade henne: �Vad fattas dig?� Hon svarade:
�Kvinnan d�r sade till mig: 'Giv hit din son, s� att vi f� �ta
honom i dag, s� skola vi �ta min son i morgon.'
>3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53, 67. Klag. 4,10.
29. S� kokade vi min son och �to upp honom. N�sta dag sade jag till
henne: 'Giv nu hit din son, s� att vi f� �ta honom.' Men d�
g�mde hon undan sin son.�
30. N�r konungen h�rde kvinnans ord, rev han s�nder sina kl�der, d�r
han gick p� muren. D� fick folket se att han hade s�cktyg
inunder, n�rmast kroppen.
31. Och han sade: �Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,
Safats sons, huvud i dag f�r sitta kvar p� honom.�
>1 Kon. 19,2.
32. S� s�nde han d� dit en man f�re sig, under det att Elisa satt i
sitt hus och de �ldste sutto d�r hos honom. Men innan den
utskickade hann fram till honom, sade han till de �ldste: �Sen I
huru denne m�rdarson s�nder hit en man f�r att taga mitt huvud?
Men sen nu till, att I st�ngen igen d�rren, n�r den utskickade
kommer; och sp�rren s� v�gen f�r honom med den. Jag h�r nu ock
ljudet av hans herres steg efter honom.�
33. Medan han �nnu talade med dem, kom den utskickade ned till
honom. Och denne sade: �Se, detta �r en olycka som kommer fr�n
HERREN; huru skall jag d� l�ngre kunna hoppas p� HERREN?�
>1 Kon. 21,19.
7:1. [1]
7:2. [1]
[1] 2 Kon 7:1--2 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*12/07 Andra Konungaboken, 7 Kapitlet
1. Men Elisa svarade: �H�ren HERRENS ord. S� s�ger HERREN: I morgon
vid denna tid skall man f� ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel,
s� ock tv� sea-m�tt korn f�r en sikel, i Samarias port.�
2. Den k�mpe vid vilkens hand konungen st�dde sig svarade d�
gudsmannen och sade: �Om HERREN ocks� gjorde f�nster p�
himmelen, huru skulle v�l detta kunna ske?� Han sade: �Du skall
f� se det med egna �gon, men du skall icke f� �ta d�rav.�
Andra Konungaboken, 7 Kapitlet
De spet�lska vid Samarias stadsport.
Aram�ernas flykt. Tvivlarens straff.
3. Utanf�r stadsporten uppeh�llo sig d� fyra spet�lska m�n. Dessa
sade till varandra: �Varf�r skola vi stanna kvar h�r, till dess
vi d�?�
>3 Mos 13,46.
4. Om vi besluta oss f�r att g� in i staden nu d� hungersn�d �r i
staden, s� skola vi d� d�r, och om vi stanna h�r, skola vi ock
d�. V�lan d�, l�t oss g� �ver till aram�ernas l�ger; l�ta de oss
leva, s� f� vi leva, och d�da de oss, s� m� vi d�.�
5. S� stodo de d� upp i skymningen f�r att g� in i aram�ernas
l�ger. Men n�r de kommo till utkanten av aram�ernas l�ger, se,
d� fanns ingen m�nniska d�r.
6. Ty Herren hade l�tit ett d�n av vagnar och h�star h�ras i
aram�ernas l�ger, ett d�n s�som av en stor h�r, s� att de hade
sagt till varandra: �F�rvisso har Israels konung lejt hj�lp mot
oss av hetiternas och egyptiernas konungar, f�r att dessa skola
komma �ver oss.�
>Jes. 13,4.
7. D�rf�r hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
�vergivit sina t�lt, sina h�star och �snor, l�gret s�dant det
stod; de hade flytt f�r att r�dda sina liv.
8. N�r de spet�lska nu kommo till utkanten av l�gret, gingo de in i
ett t�lt och �to och drucko, och togo d�rur silver och guld och
kl�der, och gingo s� bort och g�mde det. Sedan v�nde de
tillbaka och gingo in i ett annat t�lt och togo vad d�r fanns,
och gingo s� bort och g�mde det.
9. Men d�refter sade de till varandra: �Vi bete oss icke r�tt. I
dag kunna vi framb�ra ett gl�djebudskap. Men om vi nu tiga och
v�nta till i morgon, n�r det bliver dager, s� skall det
tillr�knas oss s�som missg�rning. V�lan d�, l�t oss g� och
ber�tta detta i konungens hus.
10. S� gingo de �stad och ropade an vakten vid stadsporten och
ber�ttade f�r dem och sade: �Vi kommo till aram�ernas l�ger, men
d�r fanns ingen m�nniska, och icke ett ljud av n�gon m�nniska
h�rdes; d�r stodo allenast h�starna och �snorna bundna och
t�lten s�som de pl�ga st�.�
11. Detta ropades sedan ut av dem som h�llo vakt vid porten, och man
f�rkunnade det ocks� inne i konungens hus.
12. Konungen stod d� upp om natten och sade till sina tj�nare: �Jag
vill s�ga eder vad aram�erna hava f�r h�nder mot oss. De veta
att vi lida hungersn�d, d�rf�r hava de g�tt ut ur l�gret och
g�mt sig ute p� marken, i det de t�nka att de skola gripa oss
levande, n�r vi nu g� ut ur staden, och att de s� skola komma in
i staden.�
13. Men en av hans tj�nare svarade och sade: �L�t oss taga fem av de
�terst�ende h�starna, dem som �nnu finnas kvar h�rinne -- det
skall ju eljest g� dem s�som det g�r hela hopen av israeliter
som �nnu �ro kvar h�rinne, eller s�som det har g�tt hela hopen
av israeliter som redan hava omkommit -- och l�t oss s�nda �stad
och se efter.�
14. S� tog man d� tv� vagnar med h�star f�r, och konungen s�nde dem
�stad efter aram�ernas h�r och sade: �Faren �stad och sen
efter.�
15. Dessa foro nu efter dem �nda till Jordan; och se, hela v�gen var
full med kl�der och andra saker som aram�erna hade kastat ifr�n
sig, n�r de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och
ber�ttade detta f�r konungen.
16. D� drog folket ut och plundrade Aram�ernas l�ger; och nu fick
man ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel och likas� tv� sea-m�tt
korn f�r en sikel, s�som HERREN hade sagt.
17. Och den k�mpe vid vilkens hand konungen pl�gade st�dja sig hade
av honom blivit satt till att h�lla ordning vid stadsporten; men
folket trampade honom till d�ds i porten, detta i enlighet med
gudsmannens ord, vad denne hade sagt, n�r konungen kom ned till
honom.
18. Ty n�r gudsmannen sade till konungen: �I morgon vid denna tid
skall man i Samarias port f� tv� sea-m�tt korn f�r en sikel och
likas� ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel�,
19. d� svarade k�mpen gudsmannen och sade: �Om HERREN ocks� gjorde
f�nster p� himmelen, huru skulle v�l n�got s�dant kunna ske?� D�
sade han: �Du skall f� se det med egna �gon, men du skall icke
f� �ta d�rav.�
20. S� gick det honom ock, ty folket trampade honom till d�ds i
porten.
*12/08 Andra Konungaboken, 8 Kapitlet
Andra Konungaboken, 8 Kapitlet
Sunemitiskan och de sju hunger�ren.
Elisa och Hasael. Joram och Ahasja
konungar i Juda. Krig med Edom.
1. Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
levande, han sade: �St� upp och drag bort med ditt husfolk och
vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersn�den komma, och
den har redan kommit in i landet och skall r�cka i sju �r.�
>Rut 1,1. 2 Kon 4,33 f.
2. D� stod kvinnan upp och gjorde s�som gudsmannen sade; hon drog
bort med sitt husfolk och vistades i filist�ernas land i sju �r.
3. Men n�r de sju �ren voro f�rlidna, kom kvinnan tillbaka ifr�n
filist�ernas land; och hon gick �stad f�r att anropa konungen om
att �terf� sitt hus och sin �ker.
4. Och konungen h�ll d� p� att tala med Gehasi, gudsmannens
tj�nare, och sade: �F�rt�lj f�r mig alla de stora ting som Elisa
har gjort.�
5. Och just som han f�rt�ljde f�r konungen huru han hade gjort en
d�d levande, d� kom den kvinna vilkens son han hade gjort
levande och anropade konungen om att �terf� sitt hus och sin
�ker. D� sade Gehasi: �Min herre konung, detta �r kvinnan, och
detta �r hennes son, den som Elisa har gjort levande.�
6. D� fr�gade konungen kvinnan, och hon f�rt�ljde allt f�r
honom. Sedan l�t konungen henne f� en hovman med sig och sade:
�Skaffa tillbaka allt vad som tillh�r henne, och d�rtill all
avkastning av �kern, fr�n den dag d� hon l�mnade landet �nda
till nu.�
7. Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
Aram, l�g sjuk. N�r man nu ber�ttade f�r denne att gudsmannen
hade kommit dit,
8. sade konungen till Hasael: �Tag sk�nker med dig och g�
gudsmannen till m�tes, och fr�ga HERREN genom honom om jag skall
tillfriskna fr�n denna sjukdom.
>1 Kon. 14,2 f. 2 Kon. 1,2.
9. S� gick d� Hasael honom till m�tes och tog med sig sk�nker, allt
det b�sta som fanns i Damaskus, s� mycket som fyrtio kameler
kunde b�ra. Och han kom och tr�dde fram f�r honom och sade: �Din
son Ben-Hadad, konungen i Aram, har s�nt mig till dig och l�ter
fr�ga: 'Skall jag tillfriskna fr�n denna sjukdom?'�
10. Elisa svarade honom: �G� och s�g till honom: 'Du skall
tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat f�r mig att han likv�l
skall d�.�
11. Och gudsmannen stirrade framf�r sig och betraktade honom l�nge
och v�l; d�refter begynte han gr�ta.
12. D� sade Hasael: �Varf�r gr�ter min herre?� Han svarade: �D�rf�r
att jag vet huru mycket ont du skall g�ra Israels barn: du skall
s�tta eld p� deras f�sten, deras unga m�n skall du dr�pa med
sv�rd, deras sp�da barn skall du krossa, och deras havande
kvinnor skall du upprista.�
>2 Kon. 10,32 f. 12,17 f. 13,7.
13. Hasael sade: �Vad �r v�l din tj�nare, den hunden, eftersom han
skulle kunna g�ra s� stora ting?� Elisa svarade: �HERREN har
uppenbarat f�r mig att du skall bliva konung �ver Aram.�
>1 Sam. 24,15. 2 Sam. 9,8. 1 Kon. 19,15 f.
14. Och han gick ifr�n Elisa och kom till sin herre. D� fr�gade
denne honom: �Vad sade Elisa till dig?� Han svarade: �Han sade
till mig att du skall tillfriskna.�
15. Men dagen d�refter tog han t�cket och doppade det i vatten och
bredde ut det �ver hans ansikte; detta blev hans d�d. Och Hasael
blev konung efter honom.
16. I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regerings�r, medan
Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
Juda.
>2 Kr�n. 21,1 f.
17. Han var trettiotv� �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade �tta �r i Jerusalem.
18. Men han vandrade p� Israels konungars v�g, s�som Ahabs hus hade
gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
ont var i HERRENS �gon.
19. Dock ville HERREN icke f�rd�rva Juda, f�r sin tj�nare Davids
skull, enligt sitt l�fte till honom, att han skulle l�ta honom
och hans s�ner hava en lampa f�r alltid.
>2 Sam. 7,13, 16. 1 Kon. 11,36. 15,4. Ps 132,17. Ord.s 13,9.
20. I hans tid avf�ll Edom fr�n Juda v�lde och satte en egen konung
�ver sig.
>2 Sam. 8,14. 1 Kon. 22,48. 2 Kon. 3,9. 1 Kr�n. 18,12 f.
21. D� drog Joram �ver till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om
natten gjorde han ett anfall p� edom�erna, som hade omringat
honom, och slog dem och h�vitsmannen �ver deras vagnar, men
folket flydde till sina hyddor.
22. S� avf�ll Edom fr�n Juda v�lde, och det har varit skilt d�rifr�n
�nda till denna dag. Vid just samma tid avf�ll ock Libna.
>1 Mos. 27,40. Jos. 21,13.
23. Vad nu mer �r att s�ga om Joram och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
24. Och Joram gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter
honom.
>2 Kr�n. 22,1 f.
25. I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regerings�r blev
Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
>2 Kon 9,29.
26. Tjugutv� �r gammal var Ahasja, n�r han blev konung, och han
regerade ett �r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja dotter till
Omri, Israels konung.
>1 Kon. 16,29. 2 Kr�n. 21,8.
27. Han vandrade p� Ahabs hus' v�g och gjorde vad ont var i HERRENS
�gon likasom Ahabs hus; han var ju n�ra besl�ktad med Ahabs hus.
28. Och han drog �stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev s�rad av
aram�erna.
29. D� v�nde konung Joram tillbaka, f�r att i Jisreel l�ta hela sig
fr�n de s�r som aram�erna hade tillfogat honom vid Rama, i
striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son,
Juda konung, for ned f�r att bes�ka Joram, Ahabs son, i Jisreel,
eftersom denne l�g sjuk.
>2 Kon. 9,15 f.
*12/09 Andra Konungaboken, 9 Kapitlet
Andra Konungaboken, 9 Kapitlet
Jehu sm�rjes och utropas till konung.
Han d�dar Joram, Ahasja och Isebel.
1. Profeten Elisa kallade till sig en av profetl�rjungarna och sade
till honom: �Omgjorda dina l�nder och tag denna oljeflaska med
dig, och g� till Ramot i Gilead.
2. Och n�r du har kommit dit, s� s�k upp Jehu, son till Josafat,
son till Nimsi, och g� in och bed honom st� upp, d�r han sitter
bland sina br�der, och f�r honom in i den innersta kammaren.
>1 Kon. 19,16.
3. Tag s� oljeflaskan och gjut olja p� hans huvud och s�g: 'S�
s�ger HERREN: Jag har smort dig till konung �ver Israel.' �ppna
sedan d�rren och fly, utan att dr�ja.�
4. S� gick d� den unge mannen, profetens tj�nare, �stad till Ramot
i Gilead.
5. Och n�r han kom dit, fick han se h�rens h�vitsm�n sitta d�r. D�
sade han: �Jag har ett �rende till dig, h�vitsman.� Jehu
fr�gade: �Till vem av oss alla h�r?� Han svarade: �Till dig
sj�lv, h�vitsman.�
6. D� stod han upp och gick in i huset; och han g�t oljan p� hans
huvud och sade till honom: �S� s�ger HERREN Israels Gud: Jag har
smort dig till konung �ver HERRENS folk, �ver Israel.
>2 Kr�n. 22,7.
7. Och du skall f�rg�ra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p�
Isebel h�mnas mina tj�nare profeterna blod, ja, alla HERRENS
tj�nares blod.
>1 Kon 18,4. 19,10.
8. Och Ahabs hela hus skall f�rg�s jag skall utrota allt mank�n av
Ahab hus, b�de sm� och stora i Israel.
>1 Kon. 14,10. 21,21 f.
9. Och jag skall g�ra med Ahab hus s�som jag gjorde med Jerobeams,
Nebats sons, hus, och s�som jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
hus.
>1 Kon. 15,29. 16,3, 11.
10. Och hundarna skola �ta upp Isebel p� Jisreels �kerf�lt, och
ingen skall begrava henne.� D�refter �ppnade han d�rren och
flydde.
11. N�r sedan Jehu �ter kom ut till sin herres tj�nare, fr�gade man
honom: �Allt st�r v�l r�tt till? Varf�r kom denne vanvetting
till dig?� Han svarade dem: �I k�nnen ju den mannen och hans
tal.�
>Jer. 29,26 f. Hos. 9,7.
12. Men de sade: �Du vill bedraga oss; s�g oss sanningen.� D� sade
han: �S� och s� talade han till mig och sade: 'S� s�ger HERREN:
Jag har smort dig till konung �ver Israel.'�
13. Strax tog d� var och en av dem sin mantel och lade den under
honom p� sj�lva trappan; och de st�tte i basun och ropade: �Jehu
har blivit konung.�
>Matt. 21,8.
14. Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
sammansv�rjning mot Joram. (Joram hade d� med hela Israel legat
vid Ramot i Gilead f�r att f�rsvara det mot Hasael, konungen i
Aram;
15. men sj�lv hade konung Joram v�nt tillbaka, f�r att i Jisreel
l�ta hela sig fr�n de s�r som aram�erna hade tillfogat honom
under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
�Om I s� viljen, s� l�ten ingen slippa ut ur staden, som kan g�
�stad och ber�tta detta i Jisreel.�
>2 Kon. 8,28 f.
16. Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram l�g
sjuk d�r; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned f�r att
bes�ka Joram.
17. N�r nu v�ktaren som stod p� tornet i Jisreel fick se Jehus
skara, d� han kom, sade han: �Jag ser en skara.� D� bj�d Joram
att man skulle taga en ryttare och s�nda honom dem till m�tes
och l�ta honom fr�ga om allt stode r�tt till.
18. Ryttaren red honom d� till m�tes och sade: �Konungen l�ter fr�ga
'Allt st�r v�l r�tt till?'� D� svarade Jehu: �Vad kommer den
saken dig vid? V�nd, och f�lj efter mig.� Och v�ktaren ber�ttade
och sade: �Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
kommer icke tillbaka.�
19. D� s�nde han en annan ryttare. n�r denne hade hunnit fram till
dem, sade han: �Konungen l�ter fr�ga: 'Allt st�r v�l r�tt
till?'� Jehu svarade: �Vad kommer den saken dig vid? V�nd, och
f�lj efter mig.�
20. V�ktaren ber�ttade �ter och sade: �Han har hunnit fram till dem
men han kommer icke tillbaka. P� deras s�tt att fara fram ser
det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram s�som en
vanvetting.�
21. D� sade Joram: �Sp�nn f�r.� Och man sp�nde f�r hans vagn. Och
Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
och en i sin vagn; de foro ut f�r att m�ta Jehu. Och de tr�ffade
tillsammans med honom p� jisreeliten Nabots �kerstycke.
>1 Kon. 21,1
22. N�r Joram nu fick se Jehu, sade han: �Allt st�r v�l r�tt till,
Jehu?� Denne svarade: �Huru skulle det kunna st� r�tt till, s�
l�nge som du t�l din moder Isebels avgudiska v�sen och hennes
m�nga trolldomskonster?�
23. D� sv�ngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
Ahasja: �F�rr�deri, Ahasja!�
24. Men Jehu hade fattat b�gen i sin hand och sk�t Joram i ryggen,
att pilen gick ut genom hj�rtat, och han sj�nk ned i sin vagn.
25. D�refter sade han till sin livk�mpe Bidkar: �Tag honom och kasta
ut honom p� jisreeliten Nabots �kerstycke; kom ih�g huru HERREN,
n�r jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
denne uttalade den utsagan:
>1 Kon. 21,19. 22,88.
26. 'Sannerligen, s� visst som jag i g�r s�g Nabots och hans s�ners
blod, s�ger HERREN, skall jag just p� detta �kerstycke
vederg�lla dig, s�ger HERREN.' Tag d�rf�r honom nu och kasta ut
honom h�r p� �kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.�
27. N�r Ahasja, Juda konung, s�g detta, flydde han �t Tr�dg�rdshuset
till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: �Skjuten ned ocks�
honom i vagnen.� S� skedde ock p� Gurh�jden vid Jibleam; men han
flydde vidare till Megiddo och dog d�r.
>2 Kr�n. 22,9.
28. Sedan f�rde hans tj�nare honom i vagnen till Jerusalem; och man
begrov honom i hans grav hos hans f�der, i Davids stad.
29. Ahasja hade blivit konung �ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
regerings�r.
>2 Kon. 8,25.
30. S� kom nu Jehu till Jisreel. N�r Isebel fick h�ra detta,
sminkade hon sig kring �gonen och smyckade sitt huvud och s�g ut
genom f�nstret.
31. Och n�r Jehu kom in genom porten, ropade hon: �Allt st�r v�l
r�tt till, du, Simri, som har dr�pt din herre?�
>1 Kon. 16,10, 18.
32. Han lyfte sitt ansikte upp mot f�nstret och sade: �Vem h�ller
med mig? Vem?� D� s�go tv� eller tre hovm�n ut, ned p� honom.
33. Han sade: �St�rten ned henne.� Och de st�rtade ned henne, s� att
hennes blod st�nkte p� v�ggen och p� h�starna; och han k�rde
�ver henne.
34. D�refter gick han in och �t och drack. Sedan sade han: �Tagen
vara p� henne, den f�rbannade, och begraven henne, ty hon �r
dock en konungadotter.�
>1 Kon. 16,31.
35. Men n�r de d� gingo �stad f�r att begrava henne, funno de av
henne intet annat �n huvudsk�len, f�tterna och h�nderna.
36. och de v�nde tillbaka och ber�ttade detta f�r honom. D� sade
han: �Detta �r vad HERREN talade genom sin tj�nare tisbiten
Elia, i det han sade: 'P� Jisreels �kerf�lt skola hundarna �ta
upp Isebels k�tt;
>1 Kon. 21,23.
37. och Isebels d�da kropp skall ligga s�som g�dsel p� marken p�
Jisreels �kerf�lt, s� att ingen skall kunna s�ga: Detta �r
Isebel.'�
*12/10 Andra Konungaboken, 10 Kapitlet
Andra Konungaboken, 10 Kapitlet
Jehu f�rg�r Ahabs hus och utrotar Baals
tj�nare. Hasael intager stycken av
Israels land. Jehu d�r.
1. Men Ahab hade sjuttio s�ner i Samaria. Och Jehu skrev brev och
s�nde till Samaria, till de �verste i Jisreel, de �ldste, och
till de fostrare som Ahab hade utsett; han skrev:
2. �Nu, n�r detta brev kommer eder till handa, I som haven eder
herres s�ner hos eder, och som haven vagnarna och h�starna hos
eder, och d�rtill en bef�st stad och vapen,
3. m�n I utse den som �r b�st och l�mpligast av eder herres s�ner
och s�tta honom p� hans faders tron och strida f�r eder herres
hus.�
4. Men de blevo �verm�ttan f�rskr�ckta och sade: �De tv� konungarna
hava ju icke kunnat h�lla st�nd mot honom; huru skulle d� vi
kunna h�lla st�nd!�
>2 Kon. 9,24 27.
5. Och �verhovm�staren och h�vdingen �ver staden och de �ldste och
konungas�nernas fostrare s�nde till Jehu och l�to s�ga: �Vi �ro
dina tj�nare; allt vad du s�ger oss villa vi g�ra. Vi vilja icke
g�ra n�gon till konung; g�r vad dig t�ckes.�
6. D� skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: �Om I
h�llen med mig och viljen lyssna till mina ord, s� tagen
huvudena av eder herres s�ner och kommen i morgon vid denna tid
till mig i Jisreel.� De sjuttio konungas�nerna bodde n�mligen
hos de store i staden, vilka fostrade dem.
7. D� nu brevet kom dem till handa, togo de konungas�nerna och
slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och
s�nde dem till honom i Jisreel.
>Dom. 9,5.
8. N�r d� ett bud kom och ber�ttade f�r honom att de hade f�rt dit
konungas�nernas huvuden, sade han: �L�ggen dem till i morgon i
tv� h�gar vid ing�ngen till porten.�
9. Och om morgonen gick han ut och st�llde sig d�r och sade till
allt folket: �I �ren utan skuld. Det �r jag som har anstiftat
sammansv�rjningen mot min herre och dr�pt honom; men vem har
slagit ihj�l alla dessa?
10. M�rken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet
som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han
har sagt genom sin tj�nare Elia.�
>1 Kon. 21,19, 21 f.
11. Sedan, dr�pte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s�
ock alla hans store och hans f�rtrogne och hans pr�ster; han l�t
ingen slippa undan.
12. D�refter stod han upp och begav sig �stad till Samaria; men
under v�gen, n�r Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
13. tr�ffade han p� Ahasjas, Juda konungs, br�der. Han fr�gade dem:
�Vilka �ren I?� De svarade: �Vi �ro Ahasjas br�der, och vi �ro
p� v�g ned f�r att h�lsa p� konungas�nerna och konungamoderns
s�ner.�
>2 Kr�n. 22,8.
14. Han sade: �Gripen dem levande.� D� grepo de dem levande och
slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv�;
h�ll l�t ingen av dem bliva kvar.
15. N�r han sedan begav sig d�rifr�n, tr�ffade han Jonadab, Rekabs
son, som kom honom till m�tes; och han h�lsade p� honom och sade
till honom: ��r du lika redligt sinnad mot mig som jag �r mot
dig?� Jonadab svarade: �Ja.� ��r det s�, sade han, �s� r�ck mig
din hand.� D� r�ckte han honom sin hand; och han l�t honom stiga
upp till sig i vagnen.
>Jer. 35,5.
16. Och han sade: �Far med mig och se huru jag nit�lskar f�r
HERREN.� S� k�rde man �stad med honom i hans vagn.
17. Och n�r han kom till Samaria, dr�pte han alla som voro kvar av
Ahabs hus i Samaria och f�rgjorde det s�, i enlighet med det ord
som HERREN hade talat till Elia.
18. Och Jehu f�rsamlade allt folket och sade till dem: �Ahab har
tj�nat Baal litet; Jehu skall tj�na honom mycket.
>1 Kon. 16,31 f.
19. S� kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tj�nare
och alla hans pr�ster -- ingen f�r saknas -- ty jag har ett
stort offer �t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista
livet.� Men Jehu gjorde s� med led list, i avsikt att utrota
Baals tj�nare.
20. D�refter sade Jehu: �P�lysen en helig h�gtidsf�rsamling �t
Baal.� D� lyste man ut en s�dan.
21. Och Jehu s�nde bud �ver hela Israel, och alla Baals tj�nare
kommo; Ingen underl�t att komma. Och de gingo in i Baals tempel,
och Baals tempel blev fullt, ifr�n den ena �ndan till den andra.
22. Sedan sade han till f�rest�ndaren f�r kl�dkammaren: �Tag fram
kl�der �t alla Baals tj�nare.� Och han tog fram kl�derna �t dem.
23. D�refter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs
son. Och han sade till Baals tj�nare: �Sen nu noga efter, att
h�r bland eder icke finnes n�gon HERRENS tj�nare, utan allenast
s�dana som tj�na Baal.
24. De gingo allts� in f�r att offra slaktoffer och br�nnoffer. Men
Jehu hade d�rutanf�r st�llt �ttio man och sagt: �Om n�gon
slipper undan av de m�n som jag nu �verl�mnar i edra h�nder, s�
skall liv givas f�r liv.�
25. Och n�r man hade offrat br�nnoffret, sade Jehu till drabanterna
och k�mparna: �G�n in och sl�n ned dem; l�ten ingen komma ut.�
Och de slogo dem med sv�rdsegg, och drabanterna och k�mparna
kastade undan deras kroppar. D�refter gingo de in i det inre av
Baals tempel
>1 Kon. 18,40.
26. och kastade ut stoderna ur Baals tempel och br�nde upp dem.
>2 Kon. 11,18.
27. Och sj�lva Baalsstoden br�to de ned; de br�to ock ned Baals
tempel och gjorde d�rav avtr�den, som finnas kvar �nnu i dag.
28. S� utrotade Jehu Baal ur Israel.
29. Men fr�n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda, fr�n dem avstod icke Jehu, icke
fr�n guldkalvarna i Betel och Dan.
>1 Kon. 12,28 f.
30. Och HERREN sade till Jehu: �D�rf�r att du har v�l utf�rt vad
r�tt var i mina �gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade
i sinnet, d�rf�r skola dina s�ner till fj�rde led sitta p�
Israels tron.
>2 Kon. 15,12.
31. Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels
Guds, lag av allt sitt hj�rta; han avstod icke fr�n de Jerobeams
synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
32. Vid denna tid begynte HERREN sk�ra bort stycken fr�n Israel, ty
Hasael slog israeliterna utefter hela deras gr�ns
>Kon. 19,17. 2 Kon. 8,12.
33. och intog �stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,
rubeniternas och manassiternas land, omr�det fr�n Aroer vid
b�cken Arnon, b�de Gilead och Basan.
34. Vad nu mer �r att s�ga om Jehu, om allt vad han gjorde och om
alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
kr�nika.
35. Och Jehu gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.
>2 Kon. 13,1.
36. Den tid Jehu regerade �ver Israel Samaria var tjugu�tta �r.
*12/11 Andra Konungaboken, 11 Kapitlet
Andra Konungaboken, 11 Kapitlet
Atalja upph�ver sig till regentinna i
Juda. Pr�sten Jojada g�r Joas till
konung och d�dar Atalja.
1. N�r Atalja, Ahasjas moder, f�rnam att hennes son var d�d, stod
hon Upp och f�rgjorde hela konungasl�kten.
>2 Kr�n. 22,10 f.
2. Men just n�r konungabarnen skulle f�das, tog Joseba, konung
Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
honom j�mte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; d�r h�ll
man honom dold f�r Atalja, s� att han icke blev d�dad.
3. Sedan var han hos henne i HERRENS hus, d�r han f�rblev g�md i
sex �r, medan Atalja regerade i landet.
4. Men i det sjunde �ret s�nde Jojada �stad och l�t h�mta kar�ernas
och drabanternas underh�vitsm�n och f�rde dem in till sig i
HERRENS hus; och sedan han hade gjort en �verenskommelse med dem
och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
son.
>2 Kr�n. 23,1 f.
5. D�refter bj�d han dem och sade: �Detta �r vad I skolen g�ra: en
tredjedel av eder, I som haven att intr�da i vakth�llningen p�
sabbaten, skall h�lla vakt i konungshuset
6. och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
drabanterna; s� skolen h�lla vakt vid huset var i sin ordning.
7. Men de b�da andra avdelningarna av eder, n�mligen alla som hava
att avg� fr�n vakth�llningen p� sabbaten, de skola h�lla vakt i
HERRENS hus hos konungen.
8. I skolen st�lla eder runt omkring; konungen, var och en med sina
vapen i handen; och om n�gon vill tr�nga sig inom leden, skall
han d�das. Och I skolen f�lja konungen, vare sig han g�r ut
eller in.
9. Underh�vitsm�nnen gjorde allt vad pr�sten Jojada hade bjudit
dem; var och en av dem tog sina man, b�de de som skulle intr�da
i vakth�llningen p� sabbaten och de som skulle avg� d�rifr�n p�
sabbaten, och de kommo s� till pr�sten Jojada.
10. Och pr�sten gav �t underh�vitsm�nnen det spjut och de sk�ldar
som hade tillh�rt konung David, och som funnos i HERRENS hus.
11. Och drabanterna st�llde upp sig, var och en med sina vapen i
handen, fr�n husets s�dra sida till husets norra sida, mot
altaret och mot huset, runt omkring konungen.
12. D�refter f�rde han ut konungasonen och satte p� honom kronan och
gav honom vittnesb�rdet[1]; och de gjorde honom till konung och
smorde honom. Och de klappade i h�nderna och ropade: �Leve
konungen!�
>5 Mos. 17,18 f. 1 Sam. 10,24. 1 Kon. 1,25, 39.
13. N�r Atalja nu h�rde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
HERRENS hus till folket.
14. D�r fick hon d� se konungen st� vid pelaren, s�som �vligt var,
och h�vitsm�nnen och trumpetbl�sarna bredvid konungen, och fick
h�ra huru hela folkm�ngden jublade och st�tte i trumpeterna. D�
rev Atalja s�nder sina kl�der och utropade: �Sammansv�rjning!
Sammansv�rjning!�
15. Men pr�sten Jojada gav underh�vitsm�nnen som anf�rde skaran
denna befallning: �F�ren henne ut mellan leden, och om n�gon
f�ljer henne, s� m� han d�das med sv�rd.� Pr�sten ville n�mligen
f�rhindra att hon d�dades i HERRENS hus.
16. Allts� grepo de henne, och n�r hon hade kommit till den plats
d�r h�starna pl�gade f�ras in i konungshuset, d�dades hon d�r.
17. Och Jojada sl�t det f�rbundet mellan HERREN, konungen och
folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han sl�t ock ett
f�rbund mellan konungen och folket.
18. Och hela folkm�ngden begav sig till Baals tempel och rev ned det
och f�rst�rde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
Baals pr�st, dr�pte de framf�r altarna. D�refter st�llde
pr�sten ut vakter vid HERRENS hus.
>2 Kon. 10,26 f. 2 Kr�n. 31,1.
19. Och han tog med sig underh�vitsm�nnen j�mte kar�erna och
drabanterna och hela folkm�ngden, och de f�rde konungen ned fr�n
HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
han satte sig p� konungatronen.
20. Och hela folkm�ngden gladde sig, och staden f�rblev lugn. Men
Atalja hade de d�dat med sv�rd i konungshuset.
Andra Konungaboken, 12 Kapitlet
Joas konung i Juda. Insamling f�r att
s�tta templet i st�nd. Hasaels t�g mot
Jerusalem. Joas d�dad genom en
sammansv�rjning.
21. Joas var sju �r gammal, n�r han blev konung.
[1] Se vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
*12/12 Andra Konungaboken, 12 Kapitlet
1. I Jehus sjunde regerings�r blev Joas konung, och han regerade
fyrtio �r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr�n Beer-Seba.
>2 Kr�n. 24,1 f.
2. Och Joas gjorde vad r�tt var HERRENS �gon, s� l�nge han levde,
pr�sten Jojada hade varit hans l�rare.
3. Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna.
>1 Kon. 15,14.
4. Och Joas sade till pr�sterna: �Alla penningar vilka s�som heliga
g�vor inflyta till HERRENS hus, g�ngbara penningar, s�dana som
utg�ra l�sen f�r personer, efter det v�rde som f�r var och en
best�mmes, och alla penningar som n�gon av sitt hj�rta manas att
b�ra till HERRENS hus,
>3 Mos. 27,2 f. 2 Kon. 22,4.
5. dem skola pr�sterna taga emot, var och en av sina bekanta, och
de skola d�rmed s�tta i st�nd vad som �r f�rfallet p� HERRENS
hus, �verallt d�r n�got f�rfallet finnes.�
6. Men i konung Joas' tjugutredje regerings�r hade pr�sterna �nnu
icke satt i st�nd vad som var f�rfallet p� huset.
7. D� kallade konung Joas till sig pr�sten Jojada och de �vriga
pr�sterna och sade till dem: �Varf�r s�tten I icke i st�nd vad
som �r f�rfallet p� huset? Nu f�n I icke l�ngre taga emot
penningar av edra bekanta, utan I skolen l�mna dem ifr�n eder
till det som �r f�rfallet p� huset.�
8. Och pr�sterna samtyckte till att icke taga emot penningar av
folket, och ej heller befatta sig med att s�tta i st�nd vad som
var f�rfallet p� huset.
9. D� tog pr�sten Jojada en kista och borrade ett h�l p� locket och
st�llde den bredvid altaret, p� h�gra sidan, n�r man g�r in i
HERRENS hus. Och pr�sterna som h�llo vakt vid tr�skeln lade dit
alla penningar som infl�to till HERRENS hus.
>2 Kr�n. 24,8 f.
10. Men s� snart de d� m�rkte att mycket penningar fanns i kistan,
gick konungens sekreterare ditupp j�mte �verstepr�sten, och de
kn�to in och r�knade sedan de penningar som funnos i HERRENS
hus.
11. D�refter �verl�mnades de uppv�gda penningarna �t de m�n som
f�rr�ttade arbete s�som tillsyningsm�n vid HERRENS hus, och
dessa betalade ut dem �t de timmerm�n och byggningsm�n som
arbetade p� HERRENS hus,
12. och �t murarna och stenhuggarna s� ock till ink�p av tr�virke
och huggen sten f�r att s�tta i st�nd vad som var f�rfallet p�
HERRENS hus korteligen, till alla utgifter f�r att s�tta huset i
st�nd.
13. Men man gjorde inga silverfat f�r HERRENS; hus, ej heller
knivar, sk�lar, trumpeter eller andra f�rem�l av guld eller av
silver, f�r de penningar som infl�to till HERRENS hus.�
>1 Kon. 7,50.
14. utan man gav dem �t arbetarna, och dessa satte d�rf�r HERRENS
hus i st�nd.
15. Och man h�ll icke n�gon r�kenskap med de m�n �t vilka
penningarna �verl�mnades, f�r att de skulle giva dem �t
arbetarna, utan de fingo handla p� heder och tro.
16. Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
HERRENS hus utan tillf�llo pr�sterna.
>3 Mos. 5,15 f. 7,7. 4 Mos. 5,9 f.
17. P� den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och bel�grade Gat
och intog det, d�refter st�llde Hasael sitt t�g upp mot
Jerusalem.
>2 Kon. 8,12. 2 Kr�n. 24,23 f.
18. D� tog Joas, Juda konung, allt vad hans f�der Josafat, Joram och
Ahasja, Juda konungar, hade helgat �t HERREN, och vad han sj�lv
hade helgat �t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
HERRENS hus och i konungshuset, och s�nde det till Hasael,
konungen i Aram, och d� l�mnade denne Jerusalem i fred.
>1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 16,8. 18,15.
19. Vad nu mer �r att s�ga om Joas och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
20. Och hans tj�nare uppreste sig och sammansvuro sig och dr�pte
Joas i Millobyggnaden, som str�cker sig ned mot Silla.
>2 Kon. 14,5.
21. Det var hans tj�nare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers
son, som slogo honom till d�ds. Och man begrov honom hos hans
fader i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
*12/13 Andra Konungaboken, 13 Kapitlet
Andra Konungaboken, 13 Kapitlet
Joahas konung i Israel; Israels betryck
och r�ddning. Joas konung i Israel.
Elisas sjukdom, profetia och d�d. Undret
i hans grav. Joas' segrar �ver
aram�erna.
1. I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regerings�r
blev Joahas, Jehus son, konung �ver Israel i Samaria och
regerade i sjutton �r.
>2 Kon. 10,35.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon och f�ljde efter de
Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda; fr�n dem avstod han icke.
>1 Kon 12,28 f.
3. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i
Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels
sons, hand hela denna tid.
>Dom. 2,14. 1 Kon. 19,15. 2 Kon. 8,12 f. 1O,32 f.
4. (Men Joahas b�nf�ll inf�r HERREN, och HERREN h�rde honom,
eftersom han s�g Israels betryck, d� nu konungen i Aram
f�rtryckte dem.
5. Och HERREN gav �t Israel en fr�lsare, s� att de blevo r�ddade ur
aram�ernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor s�som
f�rut.
6. Dock avstodo de icke fr�n de Jerobeams hus' synder genom vilka
denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran
fick ocks� st� kvar i Samaria.)
>1 Kon. 16,33.
7. Ty han hade icke l�tit Joahas beh�lla mer folk �n femtio
ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s� illa f�rgjorde
dem konungen i Aram; han slog dem, s� att de blevo s�som stoft,
n�r man tr�skar.
8. Vad nu mer �r att s�ga om Joahas, om allt vad han gjorde och om
hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
kr�nika.
9. Och Joahas gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.
10. I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regerings�r blev Joas,
Joahas' son, konung �ver Israel i Samaria och regerade i sexton
�r.
11. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han avstod icke fr�n
n�gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.
>1 Kon. 12,28 f.
12. Vad nu mer �r att s�ga om Joas, om allt vad han gjorde och om
hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
upptecknat i Israels konungars kr�nika.
>2 Kon. 14,8 f. 15 f. 2 Kr�n. 25,17 f.
13. Och Joas gick till vila hos sina f�der, och Jerobeam besteg hans
tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.
14. Men n�r Elisa l�g sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,
Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gr�tande
och sade: �Min fader, min fader! Du som f�r Israel �r b�de
vagnar och ryttare!�
>2 Kon. 2,12.
15. D� sade Elisa till honom: �H�mta en b�ge och pilar.� Och han
h�mtade �t honom en b�ge och pilar.
16. D� sade han till Israels konung: �Fatta i b�gen med din hand.�
Och n�r han hade gjort detta, lade Elisa sina h�nder p�
konungens h�nder.
17. D�refter sade �an: ��ppna f�nstret mot �ster.� Och n�r han hade
�ppnat det, sade Elisa: �Skjut.� Och han sk�t. D� sade han: �En
HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall sl� aram�erna
vid Afek, s� att de f�rg�ras.�
18. D�refter sade han: �Tag pilarna.� Och n�r han hade tagit dem,
sade han till Israels konung: �Sl� p� jorden.� D� slog han tre
g�nger och sedan h�ll han upp.
19. D� blev gudsmannen vred p� honom och sade: �Du skulle slagit fem
eller sex g�nger, ty d� skulle du hava slagit aram�erna s�, att
de hade blivit f�rgjorda; men nu kommer du att sl� aram�erna
allenast tre g�nger.�
20. S� dog d� Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska
str�vskaror pl�gade falla in i landet, vid �rets ing�ng.
21. S� h�nde sig, att just n�r n�gra h�llo p� att begrava en man,
fingo de se en str�vskara; d� kastade de mannen i Elisas
grav. N�r d� mannen kom i ber�ring med Elisas ben, fick han liv
igen och reste sig upp p� sina f�tter.
22. Och Hasael, konungen i Aram, hade f�rtryckt Israel, s� l�nge
Joahas levde.
23. Men HERREN blev dem n�dig och f�rbarmade sig �ver dem och s�nde
sig till dem, f�r det f�rbunds skull som han hade slutit med
Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke f�rd�rva dem, och han
hade �nnu icke kastat dem bort ifr�n sitt ansikte.
>1 Mos. 17,7 f. 2 Mos. 2,24. 3 Mos. 26,42.
24. Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev
konung efter honom.
25. D� tog Joas, Joahas' son, tillbaka fr�n Ben-Hadad, Hasaels son,
de st�der som denne i krig hade tagit ifr�n hans fader
Joahas. Tre g�nger slog Joas honom och �tertog s� Israels
st�der.
*12/14 Andra Konungaboken, 14 Kapitlet
Andra Konungaboken, 14 Kapitlet
Amasja bliver konung i Juda och
bestraffar sin faders m�rdare. Han
segrar �ver edom�erna. Han f�rklarar
Israels konung Joas krig, men bliver
slagen. Han d�das genom en
sammansv�rjning. Asarja bliver konung i
Juda. Jerobeam II bliver konung i Israel
och �terst�ller sitt rikes gr�nser.
1. I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regerings�r blev
Amasja, Joas' son, konung i Juda.
>2 Kon, 12,31. 2 Kr�n. 25,1 f.
2. Han var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tjugunio �r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, fr�n
Jerusalem.
3. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, dock icke s�som hans
fader David; men han gjorde i allt s�som hans fader Joas hade
gjort.
>2 Kon. 12,2 f.
4. Offerh�jderna blevo likv�l icke avskaffade, utan folket fortfor
att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna.
5. Och sedan konungad�met hade blivit bef�st i hans hand, l�t han
dr�pa dem av sina tj�nare, som hade dr�pt hans fader, konungen.
>2 Kon. 12,20 f.
6. Men m�rdarnas barn d�dade han icke, i enlighet med vad
f�reskrivet var i Moses lagbok, d�r HERREN hade bjudit och sagt:
�F�r�ldrarna skola icke d�das f�r sina barns skull, och barnen
skola icke d�das f�r sina f�r�ldrars skull, utan var och en
skall d� genom sin egen synd.�
>5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.
7. Han slog edom�erna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
med strid och gav det namnet Jokteel, s�som det heter �nnu i
dag.
8. D�refter skickade Amasja s�ndebud till Joas, son till Joahas,
son till Jehu, Israels konung, och l�t s�ga: �Kom, l�t oss
drabba samman med varandra.�
9. Men Joas, Israels konung, s�nde d� till Amasja, Juda konung, och
l�t svara: �T�rnbusken p� Libanon s�nde en g�ng bud till cedern
p� Libanon och l�t s�ga: 'Giv din dotter �t min son till
hustru.' Men sedan gingo markens djur p� Libanon fram �ver
t�rnbusken och trampade ned den.
>Dom. 9,8 f.
10. Du har slagit Edom, och d�r�ver f�rh�ver du dig i ditt hj�rta.
Men l�t dig n�ja med den �ran, och stanna hemma. Varf�r utmanar
du olyckan, dig sj�lv och Juda med dig till fall?�
11. Men Amasja ville icke h�ra h�rp�, och Joas, Israels konung, drog
d� upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
Juda konung, vid det Bet-Semes som h�r till Juda.
12. Och Juda m�n blevo slagna av Israels m�n och flydde, var och en
till sin hydda.
13. Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
tagen till f�nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n�r de
kommo till Jerusalem, br�t han ned ett stycke av Jerusalems mur
vid Efraimsporten, och d�rifr�n �nda till H�rnporten, fyra
hundra alnar.
14. Och han tog allt guld och silver och alla k�rl som funnos i
HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, d�rtill ock
gisslan, och v�nde s� tillbaka till Samaria.
15. Vad nu mer �r att s�ga om Joas, om vad han gjorde och om hans
bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
upptecknat i Israels konungars kr�nika.
>2 Kon. 13,12 f.
16. Och Joas gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung
efter honom.
17. Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton �r efter
Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d�d.
18. Vad nu mer �r att s�ga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
konungars kr�nika.
19. Och en sammansv�rjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s� att
han m�ste fly till Lakis. D� s�ndes m�n efter honom till Lakis,
och dessa d�dade honom d�r.
20. Sedan f�rde man honom d�rifr�n p� h�star; och han blev begraven
i Jerusalem hos sina f�der i Davids stad.
21. Och allt folket i Juda tog Asarja som d� var sexton �r gammal,
och gjorde honom till konung i hans fader Amasjasi st�lle.
>2 Kon. 15,1 f. 2 Kr�n. 26,1 f.
22. Det var han som bef�ste Elat; ock han lade det �ter under Juda,
sedan konungen hade g�tt till vila hos sina f�der.
23. I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regerings�r blev
Jerobeam, Joas' son, konung �ver Israel i Samaria och regerade i
fyrtioett �r.
24. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han avstod icke fr�n
n�gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
25. Han �tervann Israels omr�de, fr�n det st�lle d�r v�gen g�r till
Hamat �nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tj�nare profeten Jona,
Amittais son, fr�n Gat-Hahefer.
>Jon. 1,1.
26. Ty HERREN s�g att Israels betryck var mycket sv�rt, och att det
var ute med alla och envar, och att Israel icke hade n�gon
hj�lpare.
>5 Mos. 32,36.
27. Och HERREN hade �nnu icke beslutit att utpl�na Israels namn
under himmelen; d�rf�r fr�lste han dem genom Jerobeam, Joas'
son.
28. Vad nu mer �r att s�ga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
om hans bedrifter och hans krig, s� ock om huru han �t Israel
�tervann den del av Damaskus och Hamat, som en g�ng hade
tillh�rt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
kr�nika.
>2 Sam. 8,6.
29. Och Jerobeam gick till vila hos sina f�der, Israels
konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
>2 Kon. 15,3.
*12/15 Andra Konungaboken, 15 Kapitlet
Andra Konungaboken, 15 Kapitlet
Asarja (Ussia) konung i Juda; hans
spet�lska. Sakarja konung i Israel;
d�dad av Sallum genom en
sammansv�rjning. Sallum konung i Israel;
d�dad av Menahem. Menahem konung i
Israel; Puls infall i Israel. Pekaja
konung i Israel; d�dad av Peka genom en
sammansv�rjning. Peka konung i Israel;
Tiglat-Pilesers infall i Israel; Peka
d�dad av Hosea genom en sammansv�rjning.
Jotam konung i Juda.
1. I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regerings�r blev
Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
>2 Kon. 14,21.
2. Han var sexton �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade
femtiotv� �r i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, fr�n
Jerusalem.
>2 Kr�n. 26,3 f.
3. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans
fader Amasja hade gjort.
>2 Kon. 14,3 f.
4. Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna.
5. Men HERREN hems�kte konungen, s� att han blev spet�lsk f�r hela
sitt liv; och han bodde sedan i ett s�rskilt hus. Jotam,
konungens son, f�restod d� hans hus och d�mde folket i landet.
>3 Mos. 13,46.
6. Vad nu mer �r att s�ga om Asarja och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
7. Och Asarja gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom
hos hans f�der i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung
efter honom.
8. I Asarjas, Juda konungs, trettio�ttonde regerings�r blev
Sakarja, Jerobeams son, konung �ver Israel i Samaria och
regerade i sex m�nader.
>2 Kon. 14,29.
9. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, s�som hans f�der hade
gjort; han avstod icke fr�n de Jerobeams, Nebats sons, synder
genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
10. Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansv�rjning mot honom
och slog honom till d�ds i folkets �syn, och blev s� konung i
hans st�lle
11. Vad nu mer �r att s�ga om Sakarja, det finnes upptecknat i
Israels konungars kr�nika.
12. S�, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, n�r han
sade: �Dina s�ner till fj�rde led skola sitta p� Israels tron.�
Det skedde s�.
>2 Kon. 10,30.
13. Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs,
trettionionde regerings�r, och han regerade en m�nads tid i
Samaria.
14. Men d� drog Menahem, Gadis son, upp fr�n Tirsa och kom till
Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till d�ds i Samaria, och
blev s� konung i hans st�lle
15. Vad nu mer �r att s�ga om Sallum och om den sammansv�rjning han
anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
16. Vid den tiden f�rh�rjade Menahem Tifsa med allt vad d�rinne var,
s� ock hela dess omr�de, fr�n Tirsa; ty staden hade icke �ppnat
portarna, d�rf�r h�rjade han den, och alla dess havande kvinnor
l�t han upprista.
17. I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regerings�r blev Menahem,
Gadis son, konung �ver Israel och regerade i tio �r, i Samaria.
18. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han avstod icke, s� l�nge
han levde, fr�n de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka
denne hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
19. Och Pul, konungen i Assyrien, f�ll in i landet; d� ger Menahem
�t Pul tusen talenter silver, f�r att han skulle underst�dja
honom och bef�sta konungad�met i hans hand.
>1 Kr�n. 5,26.
20. Och de penningar som Menahem skulle giva �t konungen i Assyrien
tog han ut genom att l�gga skatt p� alla rika m�n i Israel, en
skatt av femtio siklar silver p� var och en. S� v�nde d�
konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke d�r i landet.
>2 Kon. 23,35.
21. Vad nu mer �r att s�ga om Menahem och om allt vad han gjorde,
det finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
22. Och Menahem gick till vila hos sina f�der. Och hans son Pekaja
blev konung efter honom.
23. I Asarjas, Juda konungs, femtionde regerings�r blev Pekaja,
Menahems son, konung �ver Israel i Samaria och regerade i tv�
�r.
24. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han avstod icke fr�n de
Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
25. Och Peka, Remaljas son, hans livk�mpe, anstiftade en
sammansv�rjning mot honom och dr�pte honom i Samaria, i
konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;
d�rvid hade han med sig femtio gileaditer. S� d�dade han honom
och blev konung i hans st�lle.
26. Vad nu mer �r att s�ga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
27. I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regerings�r blev Peka,
Remaljas son, konung �ver Israel i Samaria och regerade i tjugu
�r.
28. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon; han avstod icke fr�n de
Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
29. I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i
Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,
Gilead och Galileen, hela Naftali land, och f�rde folket bort
till Assyrien.
>1 Kon. 15,20.
30. Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansv�rjning mot Peka,
Remaljas son, och slog honom till d�ds och blev s� konung i hans
st�lle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regerings�r.
>2 Kon. 17,1.
31. Vad nu mer �r att s�ga om Peka och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.
>2 Kr�n. 28,6.
32. I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regerings�r blev
Jotam, Ussias son, konung i Juda.
>2 Kr�n. 27,1 f.
33. Han var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade sexton �r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks
dotter.
34. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon; han gjorde alldeles
s�som hans fader Ussia hade gjort.
35. Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna. Han byggde
�vre porten till HERRENS hus.
36. Vad nu mer �r att s�ga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Juda konungars kr�nika.
37. Vid den tiden begynte HERREN att l�ta Juda hems�kas av Resin,
konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.
>2 Kon. 16,5. Jes. 7,1.
38. Och Jotam gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev
konung efter honom.
*12/16 Andra Konungaboken, 16 Kapitlet
Andra Konungaboken, 16 Kapitlet
Ahas konung i Juda. Resins och Pekas t�g
mot Jerusalem och Ahas' f�rbund med
Tiglat-Pileser. Ahas' nya altare och
olagliga offer; hans �vriga
f�rsyndelser.
1. I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regerings�r blev Ahas, Jotams
son, konung i Juda.
>2 Kr�n. 28,1 f.
2. Tjugu �r gammal var Ahas, n�r han blev konung, och han regerade
sexton �r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r�tt var i HERRENS,
sin Guds, �gon, s�som hans fader David,
3. utan vandrade p� Israels konungars v�g; ja, han l�t ock sin son
g� genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN
hade f�rdrivit f�r Israels barn.
>3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 8,18.
4. Och han frambar offer och t�nde offereld p� h�jderna och
kullarna och under alla gr�na tr�d.
5. P� den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas
son, Israels konung, upp f�r att er�vra Jerusalem; och de
innesl�to Ahas, men kunde icke er�vra staden.
>2 Kon. 15,37. Jes. 7,1
6. Vid samma tid �tervann Resin, konungen i Aram, Elat �t Aram och
jagade Juda m�n bort ifr�n Elot. D�refter kommo aram�erna till
Elat och bosatte sig d�r, och d�r bo de �nnu i dag.
>1 Kon. 9,26. 2 Kon. 14,22.
7. Men Ahas skickade s�ndebud till Tiglat-Pileser, konungen i
Assyrien, och l�t s�ga: �Jag �r din tj�nare och din son. Drag
hitupp och fr�ls mig fr�n Arams konung och fr�n Israels konung,
ty de hava �verfallit mig.�
8. Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i
konungshusets skattkamrar, och s�nde det s�som sk�nk till
konungen i Assyrien.
>1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 12,18. 18,15.
9. Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien
drog upp mot Damaskus och intog det och f�rde bort folket till
Kir och d�dade Resin.
>Am. 1,8.
10. Sedan for konung Ahas till Damaskus f�r att d�r m�ta
Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och n�r konung Ahas fick se
altaret Damaskus, s�nde han till pr�sten Uria en avteckning av
altaret och en m�nsterbild till ett s�dant, alldeles s�som det
var gjort.
11. Sedan byggde pr�sten Uria altaret; alldeles efter den f�reskrift
som konung Ahas hade s�nt till honom fr�n Damaskus gjorde
pr�sten Uria det f�rdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka
fr�n Damaskus.
12. N�r s� konungen efter sin hemkomst fr�n Damaskus fick se
altaret, tr�dde han fram till altaret och steg upp till det.
13. D�refter f�rbr�nde han sitt br�nnoffer och sitt spisoffer och
utg�t sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han
offrade st�nkte han p� altaret.
14. Men kopparaltaret, som stod inf�r HERRENS ansikte, flyttade han
undan fr�n husets framsida, fr�n platsen mellan det nya altaret
och HERRENS hus, och st�llde det p� norra sidan om detta altare.
>2 Kr�n 4,1.
15. Och konungen Ahas bj�d pr�sten Uria och sade: �P� det stora
altaret skall du f�rbr�nna morgonens br�nnoffer och aftonens
spisoffer, �vensom konungens br�nnoffer j�mte hans, spisoffer,
s� ock br�nnoffer, spisoffer och drickoffer f�r allt folket i
landet; och allt blodet, s�v�l av br�nnoffer som av slaktoffer,
skall du st�nka d�rp�. Men vad Jag skall g�ra med kopparaltaret,
det vill jag n�rmare bet�nka.�
16. Och pr�sten Uria gjorde alldeles s�som konung Ahas bj�d honom.
17. Konung Ahas l�sbr�t ock sidolisterna p� b�ckenst�llen och tog
bort b�ckenet fr�n dem; och havet lyfte han ned fr�n
kopparoxarna som stodo d�runder och st�llde det p� ett stengolv.
> Kon. 7,27 f.
18. Och den t�ckta sabbatsg�ngen som man hade byggt vid huset, s�
ock konungens yttre ing�ngsv�g, f�rlade han inom HERRENS hus,
f�r den assyriske konungens skull.
19. Vad nu mer �r att s�ga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Juda konungars kr�nika.
20. Och Ahab gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter
honom.
>2 Kon. 18,1.
*12/17 Andra Konungaboken, 17 Kapitlet
Andra Konungaboken, 17 Kapitlet
Israels rikes underg�ng genom
assyrierna. Samariterna och deras
blandade gudsdyrkan.
1. I Ahas', Juda konungs, tolfte regerings�r blev Hosea, Elas son,
konung i Samaria �ver Israel och regerade i nio �r.
>2 Kon. 15,30.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS; �gon, dock icke s�som de
israelitiska konungar som hade varit f�re honom
3. Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea
m�ste bliva honom underd�nig och giva honom sk�nker.
4. Men sedan m�rkte konungen i Assyrien att Hosea f�rehade
st�mplingar, i det att han skickade s�ndebud till So, konungen i
Egypten och icke, s�som f�rut, vart �r s�nde sk�nker till
konungen i Assyrien D� l�t konungen i Assyrien sp�rra in honom
och h�lla honom bunden i f�ngelse.
5. Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog
upp mot Samaria och bel�grade det i tre �r.
>2 Kon. 18,9 f.
6. I Hoseas nionde regerings�r intog konungen i Assyrien Samaria
och f�rde Israel bort till Assyrien och l�t dem bo i Hala och
vid Habor -- en str�m i Gosan -- och i Mediens st�der.
7. Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade
f�rt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske
konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
>2 Mos.18,3.
8. De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade
f�rdrivit f�r Israels barn, och efter de stadgar som Israels
konungar hade uppgjort.
>1 Kon. 14,24. 2 Kon. 16,3.
9. Ja, Israels barn hade bedrivit otillb�rliga ting mot HERREN, sin
Gud; de hade byggt sig offerh�jder p� alla sina boningsorter,
vid v�ktartornen s�v�l som i de bef�sta st�derna.
10. De hade rest stoder och Aseror �t sig p� alla h�ga kullar och
under alla gr�na tr�d.
>2 Kon. 16,4.
11. D�r hade de p� alla offerh�jder. t�nt offereld, likasom de folk
som HERREN hade drivit bort f�r dem, och hade gjort onda ting,
s� att de f�rt�rnade HERREN.
12. De hade tj�nat de el�ndiga avgudarna, fast�n HERREN hade sagt
till dem: �I skolen icke g�ra s�.
>2 Mos. 20,2 f. 23,12, 24. 5 Mos 5,7 f.
13. Och HERREN hade varnat b�de Israel och Juda genom alla sina
profeter och siare och sagt: �V�nden om fr�n edra onda v�gar och
h�llen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav
edra f�der -- s� ock vad jag har l�tit s�ga eder genom mina
tj�nare profeterna.�
>1 Sam. 9,9.
14. Men de ville icke h�ra, utan voro h�rdnackade s�som deras f�der,
vilka icke trodde p� HERREN, sin Gud.
>2 Mos. 34,9. 5 Mos. 31,27. Mal. 3,6.
15. De f�rkastade hans stadgar och det f�rbund som han hade slutit
med deras f�der, och de f�rordningar som han hade givit dem, och
f�ljde efter f�f�ngliga avgudar och bedrevo f�f�nglighet,
likasom de folk som voro omkring dem, fast�n HERREN hade
f�rbjudit dem att g�ra s�som dessa.
>3 Mos. 18,3, 24. Rom. 1,21 f.
16. De �verg�vo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna
bel�ten, tv� kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillb�do
himmelens hela h�rskara och tj�nade Baal.
>2 Mos. 32,4, 8. 1 Kon. 12,28 f. 16,31 f.
17. Och de l�to sina s�ner och d�ttrar g� genom eld och befattade
sig med sp�dom och �vade trolldom de s�lde sig till att g�ra vad
ont var i HERRENS �gon och f�rt�rnade honom d�rmed.
>3 Mos. 18,21. 20,3 f. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 16,3.
18. D�rf�r blev ock HERREN mycket vred p� Israel och f�rsk�t dem
fr�n sitt ansikte, s� att icke n�got annat blev kvar �n Juda
stam allena.
>1 Kon. 14,15 f, Hos. 1,6.
19. Dock h�ll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
>2 Kon. 8,18.
20. S� f�rkastade d� HERREN all Israels s�d och tuktade dem och gav
dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifr�n
sitt ansikte.
>Dom. 2,11.
21. Ty n�r han hade ryckt Israel fr�n Davids hus och de ilade gjort
Jerobeam, Nebats son, till konung, f�rf�rde Jerobeam Israel till
att avfalla fr�n HERREN och kom dem att beg� en stor synd.
>1 Kon. 12,16 f., 20, 28 f.
22. Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade
gjort; de avstodo icke fr�n dem.
23. Men till slut f�rsk�t HERREN Israel fr�n sitt ansikte, s�som har
hade hotat genom alla sina tj�nare profeterna. S� blev Israel;
bortf�rt fr�n sitt land till Assyrien, d�r de �ro �nnu i dag.
>5 Mos. 28,36 f., 63 f. Am. 5,27.
24. Och konungen i Assyrien l�t folk komma fr�n Babel, Kuta, Ava,
Hamat och Sefarvaim och bos�tta sig i Samariens st�der, i
Israels barns st�lle. S� togo d� dessa Samarien i besittning och
bosatte sig i dess st�der.
25. Men d� de under den f�rsta tiden av sin vistelse d�r icke
fruktade HERREN, s�nde HERREN bland dem lejon, som anst�llde
f�r�delse bland dem.
>3 Mos. 26,21 f.
26. Och man omtalade detta f�r konungen i Assyrien och sade: �De
folk som du har f�rt bort och l�tit bos�tta sig i Samariens
st�der veta icke huru landets Gud skall dyrkas d�rf�r har han
s�nt lejon ibland dem, och dessa d�da dem nu, eftersom de icke
veta huru landets Gud skall dyrkas.�
27. D� bj�d konungen i Assyrien och sade: �L�ten en av de pr�ster
som I haven f�rt bort d�rifr�n fara dit; m� de fara dit och
bos�tta sig d�r. Och m� han l�ra dem huru landets Gud skall
dyrkas.�
28. S� kom d� en av de pr�ster som: de hade f�rt bort ifr�n Samarien
och bosatte sig i Betel; och han l�rde dem huru de skulle frukta
HERREN.
29. V�l gjorde sig vart folk sin egen gud och st�llde upp denne i de
offerh�jdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk f�r sig,
i de st�der d�r det bodde.
30. Folket ifr�n Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifr�n Kut
gjorde sig en Nergal, och folket ifr�n Hamat gjorde sig en
Asima;
31. aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna
br�nde upp sina barn i eld �t Adrammelek och Anammelek,
Sefarvaims gudar.
32. Men de fruktade ocks� HERREN. Och de gjorde m�n ur sin egen
krets till offerh�jdspr�ster �t sig, och dessa offrade �t dem i
offerh�jdshusen.
>1 Kon. 12,31.
33. S� fruktade de visserligen HERREN, men de tj�nade d�rj�mte sina
egna gudar, p� samma s�tt som de folk ifr�n vilka man hade f�rt
bort dem.
34. �nnu i dag g�ra de likasom f�rut: de frukta icke HERREN och g�ra
icke efter de stadgar och den r�tt som de hava f�tt, icke efter
den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans �t
vilken han gav namnet Israel.
>1 Mos. 32,28. 35,10. 1 Kon. 18,31.
35. Ty HERREN sl�t ett f�rbund med dem och bj�d dem och sade: �I
skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller
tj�na dem eller offra �t dem.
>2 Mos. 23,13. Dom. 6,10.
36. Nej, HERREN allena, som f�rde eder upp ur Egyptens land med stor
makt och utr�ckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I
tillbedja och �t honom skolen I Offra.
37. Och de stadgar och r�tter, den lag och de bud som han har
f�reskrivit eder, dem skolen I h�lla och g�ra i all tid; men I
skolen icke frukta andra gudar.
38. Det f�rbund som jag har slutit med eder skolen I icke f�rg�ta; I
skolen icke frukta andra gudar.
39. Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s� skall han r�dda
eder ur alla edra fienders hand.�
40. Men de ville icke h�ra h�rp�, utan gjorde likasom f�rut.
41. S� fruktade d� dessa folk HERREN, men tj�nade d�rj�mte sina
bel�ten. Ocks� deras barn och deras barnbarn g�ra �nnu i dag
s�som deras f�der gjorde.
*12/18 Andra Konungaboken, 18 Kapitlet
Andra Konungaboken, 18 Kapitlet
Hiskia konung i Juda. Sanheribs t�g mot
Jerusalem. Rab-Sakes tal.
1. I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regerings�r blev
Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
>2 Kon. 16,20. 2 Kr�n. 28,27. 29,1 f.
2. Han var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tjugunio �r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas
dotter.
3. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans
fader David hade gjort.
4. Han avskaffade offerh�jderna, slog s�nder stoderna och h�gg ned
Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
�nda till denna tid hade Israels barn t�nt offereld �t
denne. Man kallade honom Nehustan.
>2 Mos. 34,13. 4 Mos. 21,9. 5 Mos. 7,5. 2 Kr�n. 31,1.
5. P� HERREN, Israels Gud, f�rtr�stade han, s� att ingen var honom
lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
som hade varit f�re honom.
>2 Kon. 23,25.
6. Han h�ll sig till HERREN och vek icke av ifr�n honom, utan h�ll
hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
>5 Mos. 10,20. 11,22 f. Ps. 119,51, 102.
7. Och HERREN var med honom, s� att han hade framg�ng i allt vad
han f�retog sig. Han avf�ll fr�n konungen i Assyrien och
upph�rde att vara honom underd�nig.
>Jos. 1,7. 1 Sam. 18,14. 2 Kon. 16,7 f.
8. Han slog ock filist�erna och intog deras land �nda till Gasa med
dess omr�de, s�v�l v�ktartorn som bef�sta st�der.
9. I konung Hiskias fj�rde regerings�r, som var Hoseas, Elas sons,
Israels konungs, sjunde regerings�r, drog Salmaneser, konungen i
Assyrien, upp mot Samaria och bel�grade det.
>2 Kon. 17,5 f.
10. Och de intogo det efter tre �r, i Hiskias sj�tte regerings�r;
under detta �r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
regerings�r, blev Samaria intaget.
11. Och konungen i Assyrien f�rde Israel bort till Assyrien och
f�rflyttade dem till Hala och till Habor, en str�m i Gosan, och
till Mediens st�der --
12. detta d�rf�r att de icke h�rde HERRENS, sin Guds, r�st, utan
�vertr�dde hans f�rbund, allt vad HERRENS tj�nare Mose hade
bjudit; de ville varken h�ra eller g�ra det.
13. Och i konung Hiskias fjortonde regerings�r drog Sanherib,
konungen i Assyrien, upp och angrep alla bef�sta st�der i Juda
och intog dem.
>2 Kr�n. 32,1 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,18 f.
14. D� s�nde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
l�t s�ga: �Jag har f�rsyndat mig; v�nd om och l�mna mig i fred.
Vad du l�gger p� mig vill jag b�ra.� D� �lade konungen i
Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
silver och trettio talenter guld
15. Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
i konungshusets skattkamrar.
>1 Kon. 15,18. 2 Kon. 12,18. 16,8.
16. Vid detta tillf�lle l�sbr�t ock Hiskia fr�n d�rrarna till
HERRENS tempel och fr�n d�rrposterna den bel�ggning som Hiskia,
Juda konung, hade �verdragit dem med, och gav detta �t konungen
i Assyrien.
17. Men konungen i Assyrien s�nde fr�n Lakis �stad Tartan, Rab-Saris
och Rab-Sake med en stor h�r mot konung Hiskia i
Jerusalem. Dessa drogo d� upp och kommo till Jerusalem; och n�r
de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid �vre
dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet.
>Jes. 7,3.
18. Och de beg�rde att f� tala med konungen. D� gingo
�verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
>Jes. 22,20 f.
19. Och Rab-Sake sade till dem: �S�gen till Hiskia: S� s�ger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad �r det f�r en
f�rtr�stan som du nu har h�ngivit dig �t?
20. Du menar v�l att allenast munv�der beh�vs f�r att veta r�d och
hava makt att f�ra krig. P� vem f�rtr�star du d�, eftersom du
har satt dig upp mot mig?
21. Du f�rtr�star val nu p� den br�ckta r�rstaven Egypten, men se,
n�r n�gon st�der sig p� den, g�r den in i hans hand och
genomborrar den. Ty s�dan �r Farao, konungen i Egypten, f�r
alla som f�rtr�sta p� honom.
>Hes. 29,6 f.
22. Eller s�gen I kanh�nda till mig: 'Vi f�rtr�sta p� HERREN, v�r
Gud'? Var det d� icke hans offerh�jder och altaren Hiskia
avskaffade, n�r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf�r detta
altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
23. Men ing� nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig tv� tusen h�star, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
24. Huru skulle du d� kunna sl� tillbaka en enda st�th�llare, en av
min herres ringaste tj�nare? Och du s�tter din f�rtr�stan till
Egypten, i hopp om att s� f� vagnar och ryttare!
25. Menar du d� att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
st�lle f�r att f�rd�rva det? Nej, det �r HERREN som har sagt
till mig: Drag upp mot detta land och f�rd�rva det.�
26. D� sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
�Tala till dina tj�nare p� arameiska, ty vi f�rst� det spr�ket,
och tala icke med oss p� judiska inf�r folket som st�r p�
muren.�
27. Men Rab-Sake svarade dem: ��r det d� till din herre och till dig
som min herre har s�nt mig att tala dessa ord? �r det icke
fastmer till de m�n som sitta p� muren, och som j�mte eder skola
n�dgas �ta sin egen tr�ck och dricka sitt eget vatten?�
28. D�refter tr�dde Rab-Sake n�rmare och ropade med h�g r�st p�
judiska och talade och sade: �H�ren den store konungens, den
assyriske konungens, ord.
29. S� s�ger konungen: L�ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f�rm�r
icke r�dda eder ur min hand
30. Och l�ten icke Hiskia f�rleda eder att f�rtr�sta p� HERREN,
d�rmed att han s�ger: 'HERREN skall f�rvisso r�dda oss, och
denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
hand.'
>2 Kon. 19,10.
31. H�ren icke p� Hiskia. Ty s� s�ger konungen i Assyrien: G�ren upp
i godo med mig och given eder �t mig, s� skolen I f� �ta var och
en av sitt vintr�d och av sitt fikontr�d och dricka var och en
ur sin brunn,
32. till dess jag kommer och h�mtar eder till ett land som �r likt
edert eget land, ett land med s�d och vin, ett land med br�d och
ving�rdar, ett land med �dla olivtr�d och honung; s� skolen I f�
leva och icke d�. Men h�ren icke p� Hiskia; ty han vill f�rleda
eder, n�r han s�ger: 'HERREN skall r�dda oss.'
33. Har v�l n�gon av de andra folkens gudar n�gonsin r�ddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
>2 Kon. 19,12 f. Jes. 10,10 f.
34. Var �ro Hamats och Arpads gudar? Var �ro Sefarvaims, Henas och
Ivas gudar? Eller hava de r�ddat Samaria ur min hand?
35. Vilken bland andra l�nders alla gudar har v�l r�ddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall r�dda Jerusalem
ur min hand?�
36. Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
s� bjudit och sagt: �Svaren honom icke.�
37. Och �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Jon, Asafs son, kommo till Hiskia med s�nderrivna
kl�der och ber�ttade f�r honom vad Rab-Sake hade sagt.
>1 Mos. 37,29, 34. 2 Sam. 1,11. Matt. 26,65.
*12/19 Andra Konungaboken, 19 Kapitlet
Andra Konungaboken, 19 Kapitlet
Jesajas profetia mot assyrierna.
Sanheribs fall.
1. D� nu konung Hiskia h�rde detta, rev han s�nder sina kl�der och
h�ljde sig i sorgdr�kt och gick in i HERRENS hus.
>Jes. 37,1 f.
2. Och �verhovm�staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de �ldste
bland pr�sterna s�nde han, h�ljda i sorgdr�kt, till profeten
Jesaja, Amos' son.
3. Och de sade till denne: �S� s�ger Hiskia: En n�dens, tuktans och
sm�lekens dag �r denna dag, ty fostren hava v�l kommit fram till
f�dseln, men kraft att f�da finnes icke.
>Hos 13,13.
4. Kanh�nda skall HERREN, din Gud, h�ra alla Rab-Sakes ord, med
vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s�nt honom till att
sm�da den levande Guden, s� att han straffar honom f�r dessa
ord, som han, HERREN, din Gud, har h�rt. S� bed nu en b�n f�r
den kvarleva som �nnu finnes.�
>2 Kon. 18,28 f.
5. N�r nu konung Hiskias tj�nare kommo till Jesaja,
6. sade Jesaja till dem: �S� skolen I s�ga till eder herre: S�
s�ger HERREN: Frukta icke f�r de ord som du har h�rt, dem med
vilka den assyriske konungens tj�nare hava h�dat mig.
7. Se, jag skall l�ta en s�dan ande komma in i honom, att han, p�
grund av ett rykte som han skall f� h�ra, v�nder tillbaka till
mitt land; och jag skall l�ta honom falla f�r sv�rd i hans eget
land.
8. Och Rab-Sake v�nde tillbaka och fann den assyriske konungen
upptagen med att bel�gra Libna; ty han hade h�rt att han hade
brutit upp fr�n Lakis.
9. Men n�r Sanherib fick h�ra s�ga om Tirhaka, konungen i Etiopien,
att denne hade dragit ut f�r att strida mot honom, skickade han
�ter s�ndebud till Hiskia och sade:
10. �S� skolen I s�ga till Hiskia, Juda konung: L�t icke din Gud,
som du f�rtr�star p�, bedraga dig, i det att du t�nker:
'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
hand.'
>2 Kon. 18,30 f.
11. Du har nu h�rt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
andra l�nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle
nu bliva r�ddad!
12. Hava v�l de folk som mina f�der f�rd�rvade, Gosan, Haran, Resef
och Edens barn i Telassar, blivit r�ddade av sina gudar?
13. Var �r Hamats konung och Arpads konung och konungen �ver
Sefarvaims stad, �ver Hena och Iva?�
14. N�r Hiskia hade mottagit brevet av s�ndebuden och l�st det, gick
han upp i HERRENS hus, och d�r bredde Hiskia ut det inf�r
HERRENS ansikte.
15. Och Hiskia bad inf�r HERRENS ansikte och sade: �HERRE, Israels
Gud, du som tronar p� keruberna, du allena �r Gud, den som r�der
�ver alla riken p� jorden; du har gjort himmel och jord.
>1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
16. HERRE, b�j ditt �ra h�rtill och h�r; HERRE, �ppna dina �gon och
se. Ja, h�r Sanheribs ord, det budskap varmed han har sm�dat den
levande Guden.
17. Det �r s�nt, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f�r�tt folken
och deras land.
18. Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
gudar, utan verk av m�nniskoh�nder, tr� och sten; d�rf�r kunde
de f�rg�ra dem.
>Ps. 115,4. 135,15 f.
19. Men fr�ls oss nu, HERRE, v�r Gud, ur hans hand, s� att alla
riken p� jorden f�rnimma att du, HERRE, allena �r Gud.�
20. D� s�nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l�t s�ga: �S�
s�ger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig ang�ende
Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag h�rt.
21. S� �r nu detta det ord som HERREN har talat om honom:
Hon f�raktar dig och bespottar dig,
jungfrun dottern Sion;
hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
22. vem har du sm�dat och h�dat,
och mot vem har du upph�vt din r�st?
Alltf�r h�gt har du upplyft dina �gon --
Ja, mot Israels Helige.
23. Genom dina s�ndebud sm�dade du Herren,
n�r du sade: 'Med mina m�nga vagnar
drog jag upp p� bergens h�jder,
l�ngst upp p� Libanon;
jag h�gg ned dess h�ga cedrar
och v�ldiga cypresser;
jag tr�ngde fram till dess innersta g�mslen,
dess frodigaste skog;
24. jag gr�vde brunnar och drack ut
fr�mmande vatten,
och med min fot uttorkade jag
alla Egyptens str�mmar.'
25. Har du icke h�rt att jag f�r l�nge sedan
beredde detta?
Av �lder best�mde jag ju s�;
och nu har jag f�rt det fram:
du fick makt att �del�gga bef�sta st�der
till grusade stenhopar.
26. Deras inv�nare blevo maktl�sa,
de f�rf�rades och stodo med skam.
Det gick dem s�som gr�set p� marken
och gr�na �rter,
s�som det som v�xer p� taken,
och s�d som f�rbr�nnes,
f�rr�n str�et har vuxit upp.
>Ps. 129,6.
27. Om du sitter eller g�r ut
eller g�r in, s� vet jag det,
och huru du rasar mot mig.
>Ps. 139,2
28. Men d� du nu s� rasar mot mig,
och d� ditt �vermod har n�tt till mina �ron,
skall jag s�tta min krok i din n�sa
och mitt betsel i din mun
och f�ra dig tillbaka samma v�g
som du har kommit p�.
>Hes. 29,4. 38,4.
29. Och detta skall f�r dig vara tecknet: man skall detta �r �ta vad
som v�xer upp av spills�d, och n�sta �r sj�lvvuxen s�d; men det
tredje �ret skolen I f� s� och sk�rda och plantera ving�rdar och
�ta deras frukt.
>3 Mos. 25,5.
30. Och den r�ddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall �ter
skjuta rot nedtill och b�ra frukt upptill.
31. Ty fr�n Jerusalem skall utg� en kvarleva, en r�ddad skara fr�n
Sions berg. HERRENS nit�lskan skall g�ra detta.
32. D�rf�r s�ger HERREN s� om konungen i Assyrien:
Han skall icke komma in i denna stad
och icke skjuta n�gon pil ditin;
han skall icke mot den f�ra fram n�gon sk�ld
eller kasta upp n�gon vall mot den.
33. Samma v�g han kom skall han v�nda tillbaka,
och in i denna stad skall han icke komma, s�ger HERREN.
34. Ty jag skall besk�rma och fr�lsa denna stad
f�r min och min tj�nare Davids skull.�
>2 Kon. 20,6.
35. Och samma natt gick HERRENS �ngel ut och slog i assyriernas
l�ger ett hundra �ttiofem tusen man; och n�r man bittida
f�ljande morgon kom ut, fick man se d�da kroppar ligga d�r
�verallt
>2 Kr�n. 32,20 f. Syr. 48,21. 1 Mack. 7,41. 2 Mack. 8,19.
36. D� br�t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t�gade tillbaka;
och han stannade sedan i Nineve.
37. Men n�r han en g�ng tillbad i sin. gud Nisroks tempel, blev han
dr�pt med sv�rd av Adrammelek och Sareser; d�refter flydde dessa
undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung
efter honom.
>Tob. 1,21.
*12/20 Andra Konungaboken, 20 Kapitlet
Andra Konungaboken, 20 Kapitlet
Hiskias sjukdom. S�ndebuden fr�n Babel.
Hiskias d�d.
1. Vid den tiden blev Hiskia d�dssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
son, kom till honom och sade till honom: �S� s�ger HERREN:
Best�ll om ditt hus; ty du m�ste d� och skall icke tillfriskna.�
>2 Kr�n. 32,24 f. Jes. 38,1 f.
2. D� v�nde han sitt ansikte mot v�ggen och bad till HERREN och
sade:
3. �Ack HERRE, t�nk dock p� huru jag har vandrat inf�r dig i trohet
och med h�ngivet hj�rta och gjort vad gott �r i dina �gon.� Och
Hiskia gr�t bitterligen.
4. Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS
ord till honom; han sade:
5. �V�nd om och s�g till Hiskia, fursten �ver mitt folk: S� s�ger
HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h�rt din b�n, jag har sett
dina t�rar. Se, jag vill g�ra dig frisk; i �vermorgon skall du
f� g� upp i HERRENS hus.
6. Och jag skall f�r�ka din livstid med femton �r; jag skall ock
r�dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja,
jag skall besk�rma denna stad, f�r min skull och f�r min tj�nare
Davids skull.
>2 Kon. 19,34.
7. Och Jesaja sade: �H�mten hit en fikonkaka.� D� h�mtade man en
s�dan och lade den p� bulnaden. Och han tillfrisknade.
8. Och Hiskia sade till Jesaja: �Vad f�r ett tecken gives mig
d�rp� att HERREN skall g�ra mig frisk, s� att jag i �vermorgon
f�r g� upp i HERRENS hus?�
9. Jesaja svarade: �Detta skall f�r dig vara tecknet fr�n HERREN
d�rp� att HERREN skall g�ra vad han har lovat: skuggan har g�tt
tio steg fram�t; skall den nu g� tio steg tillbaka?�
10. Hiskia sade: �Det �r l�tt f�r skuggan att str�cka sig tio steg
fram�t. Nej, l�t skuggan g� tio steg tillbaka.�
11. D� ropade profeten Jesaja till HERREN, och han l�t skuggan p�
Ahas' solvisare g� tillbaka de tio steg som den redan hade lagt
till rygga.
>Syr. 48,23.
12. Vid samma tid s�nde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i
Babel, brev och sk�nker till Hiskia, ty han hade sport att
Hiskia hade varit sjuk.
>Jes. 39,1 f.
13. Och n�r Hiskia hade h�rt p� dem, visade han dem hela sitt
f�rr�dshus, sitt silver och guld, sina v�lluktande kryddor och
sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns
i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i
hans �go, som han icke visade dem.
14. Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
�Vad hava dessa m�n sagt, och varifr�n hava de kommit till dig?�
Hiskia svarade: �De hava kommit ifr�n fj�rran land, ifr�n
Babel.�
15. Han sade vidare: �Vad hava de sett i ditt hus?� Hiskia svarade:
�Allt som �r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina
skattkamrar, som jag icke har visat dem.�
16. D� sade Jesaja till Hiskia: �H�r HERRENS ord:
17. Se, dagar skola komma, d� allt som finnes i ditt hus, och som
dina f�der hava samlat �nda till denna dag skall f�ras bort till
Babel; intet skall bliva kvar, s�ger HERREN.
>2 Kon. 24,13 f.
18. Och s�ner till dig, de som skola utg� av dig, och som du skall
f�da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj�nare i den
babyloniske konungens palats.�
>Dan. 1,3 f.
19. Hiskia sade till Jesaja: �Gott �r det HERRENS ord som du har
talat.� Och han sade ytterligare: �Ja, om nu blott frid och
trygghet f� r�da i min tid.�
20. Vad nu mer �r att s�ga om Hiskia och om alla hans bedrifter,
och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde
vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars
kr�nika.
>Syr. 48,17.
21. Och Hiskia gick till vila hos sina f�der. Och hans son Manasse
blev konung efter honom.
*12/21 Andra Konungaboken, 21 Kapitlet
Andra Konungaboken, 21 Kapitlet
Manasse konung i Juda. Profetiskt ord om
Juda rikes underg�ng. Amon konung i
Juda.
1. Manasse var tolv �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade femtiofem �r i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba.
>2 Kr�n. 33,1 f.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, efter den styggeliga
seden hos de folk som HERREN hade f�rdrivit f�r Israels barn.
3. Han byggde �ter upp de offerh�jder som hans fader Hiskia hade
f�rst�rt, och reste altaren �t Baal och gjorde en Asera, likasom
Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tj�nade
himmelens hela h�rskara.
>1 Kon. 16,33. 2 Kon. 18,4.
4. Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
sagt: �Vid Jerusalem vill jag f�sta mitt namn.�
>5 Mos. 12,5. 1 Kon. 8,29. 9,3. 2 Kr�n. 7,12.
5. Han byggde altaren �t himmelens hela h�rskara p� de b�da
f�rg�rdarna till HERRENS hus.
6. Han l�t ock sin son g� genom eld och �vade teckentyderi och
svartkonst och skaffade sig andebesv�rjare och sp�m�n och gjorde
mycket som var ont i HERRENS �gon, s� att han f�rt�rnade
honom.
>3 Mos. 18,21. 19,26. 20,2, 27. 5 Mos. 18,10 f. 1 Sam. 28,9. Jer 32,35.
7. Och Aserabel�tet som han hade l�tit g�ra satte han i det hus om
vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo:
�Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla
Israels stammar, vill jag f�sta mitt namn f�r evig tid
>2 Sam. 7,10, 13. Ps. 132,13.
8. Och jag skall icke mer l�ta Israel vandra flyktig bort ifr�n det
land som jag har givit �t deras f�der, om de allenast h�lla och
g�ra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag
som min tj�nare Mose har givit dem.�
9. Men de lyssnade icke h�rtill, och Manasse f�rf�rde dem, s� att
de gjorde mer ont �n de folk som HERREN hade f�rgjort f�r
Israels barn.
10. D� talade HERREN genom sina tj�nare profeterna och sade:
11. �Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser
och s� gjort mer ont, �n allt vad amor�erna som voro f�re honom
hava gjort, s� att han med sina el�ndiga avgudar har kommit
ocks� Juda att synda,
>Jer. 15,4.
12. d�rf�r s�ger HERREN, Israels Gud, s�: 'Se, jag skall l�ta en
s�dan olycka komma �ver Jerusalem och Juda, att det skall
genljuda i b�da �ronen p� var och en som f�r h�ra det.
>1 Sam. 3,11. Jer. 19,3.
13. Och mot Jerusalem skall jag bruka det m�tsn�re[1] som jag
brukade mot Samaria, och det s�nklod som jag brukade mot Ahabs
hus; och jag skall sk�lja Jerusalem tomt, s�som man sk�ljer ett
fat och, sedan man har sk�ljt det, v�nder det upp och ned.
>2 Kon. 10,11, 17. 17,6, 23. Jes. 34,11. Klag. 2,8.
14. Och jag skall f�rskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i
deras fienders hand, s� att de skola bliva ett rov och ett byte
f�r alla sina fiender --
15. detta d�rf�r att de hava gjort vad ont �r i mina �gon och
best�ndigt f�rt�rnat mig, fr�n den dag d� deras fader drogo ut
ur Egypten �nda till denna dag.'�
16. D�rtill utg�t ock Manasse oskyldigt blod i s� stor myckenhet,
att han d�rmed uppfyllde Jerusalem fr�n den ena �ndan till den
andra -- detta f�rutom den s�rskilda syns genom vilken han kom
Juda att synda och g�ra vad ont var i HERRENS �gon.
>2 Kon. 24,3 f.
17. Vad nu mer �r att s�ga om Manasse och om allt vad han gjorde s�
ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda
konungars kr�nika.
18. Och Manasse gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
tr�dg�rden till sitt hus, i Ussas tr�dg�rd. Och hans son Amon
blev konung efter honom.
19. Amon var tjugutv� �r gammal n�r han blev konung, och han
regerade tv� �r i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus'
dotter, fr�n Jotba.
20. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, s�som hans fader Manasse
hade gjort.
21. Han vandrade i allt p� samma v�g som hans fader hade vandrat,
och tj�nade och tillbad de el�ndiga avgudar som hans fader hade
tj�nat.
22. Han �vergav HERREN, sina f�ders Gud, och vandrade icke p�
HERRENS v�g.
23. Och Amons tj�nare sammansvuro sig mot honom och d�dade konungen
hemma i hans hus.
24. Men folket i landet dr�pte alla som hade sammansvurit sig mot
konung Amon. D�refter gjorde folket i landet hans son Josia till
konung efter honom.
25. Vad nu mer �r att s�ga om Amon, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Juda konungars kr�nika. Och man begrov honom i
hans grav i Ussas tr�dg�rd. Och hans son Josia blev konung efter
honom.
[1] Se M�tsn�re i Ordf�rkl.
*12/22 Andra Konungaboken, 22 Kapitlet
Andra Konungaboken, 22 Kapitlet
Josia konung i Juda. Anordningar f�r att
s�tta templet i st�nd. Lagboken funnen
av �verstepr�sten Hilkia. Profetissan
Huldas svar till konungen.
1. Josia var �tta �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade
trettioett �r i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas
dotter, fr�n Boskat.
>2 Kr�n. 34,1 f.
2. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon och vandrade i allt p�
sin fader Davids v�g och vek icke av vare sig till h�ger eller
till v�nster.
>Syr. 49,1 f.
3. I sitt adertonde regerings�r s�nde konung Josia sekreteraren
Safan, son till Asalja, Mesullams son, �stad till HERRENS hus
och sade:
4. �G� upp till �verstepr�sten Hilkia, och bjud honom att g�ra i
ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan
de hava blivit insamlade ifr�n folket av dem som h�lla vakt vid
tr�skeln.
>2 Kon. 12,4 f.
5. Och han skall �verl�mna dem �t de m�n som f�rr�tta arbete s�som
tillsyningsm�n vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem �t de
m�n som arbeta vid HERRENS hus, f�r att s�tta i st�nd vad som �r
f�rfallet p� huset,
6. n�mligen �t timmerm�nnen, byggningsm�nnen och murarna, s� ock
till att ink�pa tr�virke och huggen sten f�r att s�tta huset i
st�nd.
7. Dock skall man icke h�lla n�gon r�kenskap med dem ang�ende de
penningar som �verl�mnas �t dem, utan de skola f� handla p�
heder och tro.�
8. Och �verstepr�sten Hilkia sade till sekreteraren Safan: �Jag har
funnit lagboken i HERRENS hus.� Och Hilkia gav boken �t Safan,
och han l�ste den.
>6 Mos. 31,24 f.
9. D�refter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin
ber�ttelse inf�r konungen; han sade: �Dina tj�nare hava t�mt ut
de penningar som funnos i templet, och hava �verl�mnat dem �t de
m�n som f�rr�tta arbete s�som tillsyningsm�n vid HERRENS hus.�
10. Vidare ber�ttade sekreteraren Safan f�r konungen och sade:
�Pr�sten Hilkia har givit mig en bok.� Och Safan f�rel�ste den
f�r konungen.
11. N�r konungen nu h�rde lagbokens ord, rev han s�nder sina kl�der.
12. Och konungen bj�d pr�sten Hilkia och Ahikam, Safans son, och
Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens
tj�nare, och sade:
13. �G�n och fr�gen HERREN f�r mig och f�r folket, ja, f�r hela
Juda, ang�ende det som st�r i denna bok som nu har blivit
funnen. Ty stor �r HERRENS vrede, den som �r uppt�nd mot oss,
d�rf�r att v�ra f�der icke hava velat lyssna till denna boks ord
och icke hava gjort allt som �r oss f�reskrivet.
14. D� gingo pr�sten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till
profetissan Hulda, hustru �t Sallum, kl�dkammarvaktaren, som var
son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
staden. Och de talade med henne.
15. D� sade hon till dem: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: S�gen till
den man som har s�nt eder till mig:
16. S� s�ger HERREN: Se, �ver denna plats och �ver dess inv�nare
skall jag l�ta olycka komma, allt vad som st�r i den bok som
Juda konung har l�st --
17. detta d�rf�r att de hava �vergivit mig och t�nt offereld �t
andra gudar, och s� hava f�rt�rnat mig med alla sina h�nders
verk. Min vrede skall uppt�ndas mot denna plats och skall icke
bliva utsl�ckt.
18. Men till Juda konung, som har s�nt eder f�r att fr�ga HERREN,
till honom skolen I s�ga s�: S� s�ger HERRES, Israels Gud,
19. ang�ende de ord som du har h�rt: Eftersom ditt hj�rta blev
bevekt och du �dmjukade dig inf�r HERREN, n�r du h�rde vad jag
har talat mot denna plats och mot dess inv�nare, n�mligen att de
skola bliva ett f�rem�l f�r h�pnad och ett exempel som man
n�mner, n�r man f�rbannar, och eftersom du rev s�nder dina
kl�der och gr�t inf�r mig, f�rdenskull har jag ock h�rt dig,
s�ger HERREN.
20. D�rf�r vill jag samla dig till dina f�der, s� att du f�r samlas
till dem i din grav med frid; och dina �gon skola slippa att se
all den olycka som jag skall l�ta komma �ver denna plats.� Och
de v�nde till baka till konungen med detta svar.
*12/23 Andra Konungaboken, 23 Kapitlet
Andra Konungaboken, 23 Kapitlet
Josias reformation. Hans d�d vid
Megiddo. Joahas och Jojakim konungar i
Juda.
1. D� s�nde konungen �stad m�n som f�rsamlade till honom alla de
�ldste i Juda och Jerusalem.
>2 Kr�n. 34,29 f.
2. Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda m�n och alla
Jerusalems inv�nare f�ljde honom, ocks� pr�sterna och
profeterna, ja, allt folket, ifr�n den minste till den
st�rste. Och han l�ste upp f�r dem allt vad som stod i
f�rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
>2 Kon. 22,8.
3. Och konungen tr�dde fram till pelaren och sl�t inf�r HERRENS
ansikte det f�rbundet, att de skulle f�lja efter HERREN och
h�lla hans bud, hans vittnesb�rd och hans stadgar, av allt
hj�rta och av all sj�l, och uppr�tth�lla detta f�rbunds ord, dem
som voro skrivna i denna bok. Och allt folket tr�dde in i
f�rbundet.
>Jos. 24,25 f. 2 Kon. 11,14.
4. D�refter bj�d konungen �verstepr�sten Hilkia och pr�sterna n�st
under honom, s� ock dem som h�llo vakt vid tr�skeln, att de
skulle f�ra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro
gjorda �t Baal och Aseran och �t himmelens hela h�rskara. Och
han l�t br�nna upp dem utanf�r Jerusalem p� Kidrons f�lt, men
askan efter dem l�t han f�ra till Betel.
>2 Kon. 21,7.
5. Han avsatte ock de avgudapr�ster som Juda konungar hade
tillsatt, f�r att t�nda offereld p� offerh�jderna i Juda st�der
och runt omkring Jerusalem, s� ock dem som t�nde offereld �t
Baal, �t solen, �t m�nen, �t stj�rnbilderna och �t himmelens
hela h�rskara.
>2 Kon. 21,3.
6. Och han tog Aseran ur HERRENS hus och f�rde bort den utanf�r
Jerusalem till Kidrons dal, och br�nde upp den d�r i Kidrons
dal, han st�tte s�nder den till stoft och kastade stoftet p� den
allm�nna begravningsplatsen.
>2 Kr�n. 34,4.
7. Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,
dem i vilka kvinnor v�vde tyg till t�lt �t Aseran.
>1 Kon. 14,24.
8. Och han l�t f�ra alla pr�sterna bort ifr�n Juda st�der och
orenade de offerh�jder d�r pr�sterna hade t�nt offereld, fr�n
Geba �nda till Beer-Seba; och han br�t ned offerh�jderna vid
stadsportarna, b�de den som l�g vid ing�ngen till
stadsh�vitsmannen Josuas port och den som l�g till v�nster, n�r
man gick in genom stadsporten.
>Jer. 11,13.
9. Dock fingo offerh�jdspr�sterna icke stiga upp till HERRENS
altare i Jerusalem; de fingo allenast �ta osyrat br�d ibland
sina br�der.
>Hes. 44,10 f.
10. Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, f�r att ingen skulle
l�ta sin son eller dotter g� genom eld, till offer �t Molok.
>3 Mos. 18,21. Jer. 7,31.
11. Och han skaffade bort de h�star som Juda konungar hade invigt �t
solen och st�llt upp s�, att man icke kunde g� in i HERRENS hus,
vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar
br�nde han upp i eld.
12. Och altarna p� taket �ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade
l�tit g�ra, och de altaren som Manasse hade l�tit g�ra p� de
b�da f�rg�rdarna till HERRENS hus, dem br�t konungen ned; sedan
skyndade han bort d�rifr�n och kastade stoftet av dem i Kidrons
dal.
>2 Kon. 21,5. 2 Kr�n. 30,14. Jer. 19,13. Sef. 1,5.
13. Och offerh�jderna �ster om Jerusalem och s�der om F�rd�rvets
berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt �t Astarte,
sidoniernas styggelse, �t Kemos, Moabs styggelse, och �t Milkom,
Ammons barns sk�ndlighet, dem orenade konungen.
>4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,5, 7.
14. Han slog s�nder stoderna och h�gg ned Aserorna; och platsen d�r
de hade st�tt fyllde han med m�nniskoben.
>2 Mos. 34,13. 5 Mos. 7,5.
15. Ocks� altaret i Betel, den offerh�jd som Jerobeam, Nebats son,
hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks� detta altare
med offerh�jden br�t han ned; d�refter br�nde han upp
offerh�jden[1] och st�tte s�nder den till stoft och br�nde
tillika upp Aseran.
>1 Kon. 12,28 f. 13,2, 32.
16. N�r d� Josia s�g sig om och fick se gravarna som voro d�r p�
berget, s�nde han �stad och l�t h�mta benen ur gravarna och
br�nde upp dem p� altaret och orenade det s� -- i enlighet med
det HERRENS ord som hade blivit f�rkunnat av gudsmannen som
f�rkunnade att detta skulle ske.
>2 Kr�n. 34,5.
17. Och han fr�gade: �Vad �r det f�r en v�rd som jag ser d�r?�
Folket i staden svarade honom: �Det �r den gudsmans grav, som
kom fr�n Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,
som du nu har gjort.�
>1 Kon. 13,29 f.
18. D� sade han: �L�ten honom vara; ingen m� r�ra hans ben.� S�
l�mnade man d� hans ben i fred, och tillika benen av den profet
som hade kommit dit fr�n Samarien.
>1 Kon. 13,11 f.
19. D�rj�mte skaffade Josia bort alla de offerh�jdshus i Samariens
st�der, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de
hade kommit f�rt�rnelse �stad; och han gjorde med dem alldeles
p� samma s�tt som han hade gjort i Betel.
20. Och alla offerh�jdspr�ster som funnos d�r slaktade han p�
altarna och br�nde m�nniskoben ovanp� dem. D�refter v�nde han
tillbaka till Jerusalem.
>1 Kon. 18,40.
21. Och konungen bj�d allt folket och sade: �H�llen HERRENS, eder
Guds, p�skh�gtid, s�som det �r f�reskrivet i denna f�rbundsbok.�
>2 Mos. 12,3 f. 5 Mos. 16,2 f. 2 Kr�n. 35,1 f.
22. Ty en s�dan p�skh�gtid hade icke blivit h�llen sedan den tid d�
domarna d�mde Israel, icke under Israels konungars och Juda
konungars hela tid.
23. F�rst i konung Josias adertonde regerings�r h�lls en s�dan
HERRENS p�skh�gtid i Jerusalem.
24. D�rj�mte skaffade Josia bort andebesv�rjarna och sp�m�nnen,
husgudarna och de el�ndiga avgudarna, och alla styggelser som
voro att se i Juda land och i Jerusalem, p� det att han skulle
uppr�tth�lla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som
pr�sten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
>3 Mos. 19,31. 20,27. 5 Mos. 18,10 f. Jes. 8,19.
25. Ingen konung lik honom hade funnits f�re honom, ingen som s� av
allt sitt hj�rta och av all sin sj�l och av all sin kraft hade
v�nt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter
honom uppstod ej heller n�gon som var honom lik.
>2 Kon. 18,5.
26. Dock v�nde HERREN sig icke ifr�n sin stora vredes gl�d, d� nu
hans vrede hade blivit uppt�nd mot Juda, f�r allt det varmed
Manasse hade f�rt�rnat honom.
>2 Kon. 21,2 f.
27. Och HERREN sade: �Ocks� Juda vill jag f�rskjuta ifr�n mitt
ansikte, likasom jag har f�rskjutit Israel; ja, jag vill
f�rkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s� ock det
hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara d�r.�
>1 Kon. 8,29. 9,3. 2 Kon 24,8 f.
28. Vad nu mer �r att s�ga om Josia och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
29. I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen
i Assyrien, till floden Frat. D� t�gade konung Josia emot honom,
men blev d�dad av honom vid Megiddo, under f�rsta
sammandrabbningen.
>2 Kr�n. 35,29 f. Jer. 46,2.
30. Och hans tj�nare f�rde hans d�da kropp i en vagn bort ifr�n
Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket
i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom
till konung efter hans fader.
>2 Kr�n. 36,1 f. Jer. 22,11 f.
31. Joahas var tjugutre �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tre m�nader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal,
Jeremias dotter, fr�n Libna.
>2 Kon. 24,18.
32. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans f�der
hade gjort.
33. Och Farao Neko l�t s�tta honom i f�ngelse i Ribla i Hamats land
och gjorde s� slut p� hans regering i Jerusalem; och han p�lade
landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent
guld.
34. Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans
fader Josias st�lle och f�r�ndrade hans namn till Jojakim. Men
Joahas tog han med sig, och denne kom s� till Egypten och dog
d�r.
35. Och Jojakim betalade ut silvret och guldet �t Farao; men han
m�ste skattl�gga landet f�r att kunna utbetala dessa penningar
enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i
landet blev uppskattad, indrevs fr�n dem silvret och guldet, f�r
att sedan utbetalas �t Farao Neko.
>2 Kon. 15,20.
36. Jojakim var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung; och han
regerade elva �r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas
dotter, fr�n Ruma.
37. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans f�der
hade gjort.
[1] Se H�jd i Ordf�rkl.
*12/24 Andra Konungaboken, 24 Kapitlet
Andra Konungaboken, 24 Kapitlet
Jojakims fall. Jojakin och Sidkia
konungar i Juda.
1. I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och
Jojakim blev honom underd�nig och f�rblev s� i tre �r; men sedan
avf�ll han fr�n honom.
>2 Kr�n. 36,6 f.
2. D� s�nde HERREN �ver honom kald�ernas; aram�ernas, moabiternas
och Ammons barns h�rskaror; han s�nde dem �ver Juda f�r att
f�rg�ra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat
genom sina tj�nare profeterna.
>2 Kon. 20,17. 22,15 f. Jer. 13,9 f.
3. Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom �ver Juda, i det att
han f�rsk�t det fr�n sitt ansikte f�r de synder Manasse hade
beg�tt och f�r allt vad denne hade f�r�vat,
>2 Kon. 21,11 f. 23,27. Jer. 15,4.
4. j�mv�l f�r det oskyldiga blod som han utg�t, ty han uppfyllde
Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke f�rl�ta.
>2 Kon. 21,16.
5. Vad nu mer �r att s�ga om Jojakim och om allt vad han gjorde,
det finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.
6. Och Jojakim gick till vila hos sina f�der. Och hans son Jojakin
blev konung efter honom.
7. D�refter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty
konungen i Babel hade intagit allt som tillh�rde konungen i
Egypten, fr�n Egyptens b�ck �nda till floden Frat.�
8. Jojakin var aderton �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tre m�nader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta,
Elnatans dotter, fr�n Jerusalem.
>2 Kr�n. 36,9 f.
9. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans fader
hade gjort.
10. P� den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars
tj�nare upp till Jerusalem, och staden blev bel�grad.
11. Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans
tj�nare bel�grade den.
12. D� gav sig Jojakin, Juda konung, �t konungen i Babel, med sin
moder och med sina tj�nare, sina h�vitsm�n och hovm�n; och
konungen i Babel tog honom s� till f�nga i sitt �ttonde
regerings�r.
13. Och han f�rde bort d�rifr�n alla skatter i HERRENS hus och
skatterna i konungshuset, han l�sbr�t ock bel�ggningen fr�n alla
gyllene f�rem�l som Salomo, Israels konung, hade l�tit g�ra f�r
HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.
>2 Kon. 20,17. Jes. 30,6.
14. Och han f�rde bort i f�ngenskap hela Jerusalem, alla h�vitsm�n
och alla tappra stridsm�n; tio tusen f�rde han bort, j�mv�l alla
timmerman och smeder. Inga andra l�mnades kvar �n de ringaste av
folket i landet.
>1 Sam. 19,19.
15. Han f�rde Jojakin bort till Babel; d�rj�mte f�rde han konungens
moder, konungens hustrur och hans hovm�n samt de m�ktige i
landet s�som f�ngar bort ifr�n Jerusalem till Babel,
>Jer. 22,28.
16. s� ock alla stridsm�nnen, sju tusen, och timmerm�nnen och
smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga
m�n. Dessa f�rdes nu av den babyloniske konungen i f�ngenskap
till Babel.
>Jer. 52,28 f.
17. Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung
i hans st�lle och f�r�ndrade dennes namn till Sidkia.
>Jer. 37,1 f.
18. Sidkia var tjuguett �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade elva �r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias
dotter, fr�n Libna.
>2 Kon. 23,31. 1 Kr�n. 3,15. 2 Kr�n. 36,11 f. Jer. 52,1 f.
19. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som Jojakim
hade gjort.
20. Ty p� grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr�n sitt ansikte.
*12/25 Andra Konungaboken, 25 Kapitlet
Andra Konungaboken, 25 Kapitlet
Jerusalems f�rst�ring genom
Nebukadnessar och Juda rikes underg�ng.
Gedalja. Jojakins ben�dning.
Och Sidkia avf�ll fr�n konungen i Babel.
1. D�, i hans nionde regerings�r, i tionde m�naden; p� tionde dagen
i m�naden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin h�r
till Jerusalem och bel�grade det; och de byggde en bel�gringsmur
runt omkring det.
>2 Kr�n. 36,17 f. Jer. 39,1 f. 52,4 f.
2. S� blev staden bel�grad och f�rblev s� �nda till konung Sidkias
elfte regerings�r.
3. Men p� nionde dagen i m�naden var hungersn�den s� stor i staden,
att m�ngden av folket icke hade n�got att �ta.
4. Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten
genom porten mellan de b�da murarna (den port som ledde till den
kungliga tr�dg�rden), medan kald�erna l�go runt omkring staden;
och folket tog v�gen �t Hedmarken till.
5. Men kald�ernas h�r f�rf�ljde konungen, och de hunno upp honom p�
Jerikos hedmarker, sedan hela hans h�r hade �vergivit honom och
skingrat sig.
6. Och de grepo konungen och f�rde honom till den babyloniske
konungen i Ribla; d�r h�ll man rannsakning och dom med honom.
7. Och Sidkias barn slaktade man inf�r hans �gon, och p� Sidkia
sj�lv stack man ut �gonen; och man f�ngslade honom med
kopparfj�ttrar och f�rde honom till Babel.
8. I femte m�naden, p� sjunde dagen i m�naden, detta i den
babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regerings�r, kom
den babyloniske konungens tj�nare Nebusaradan, �versten f�r
drabanterna, till Jerusalem.
9. Denne br�nde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i
Jerusalem, i synnerhet alla de f�rn�mas hus, br�nde han upp i
eld.
10. Och murarna runt omkring Jerusalem br�tos ned av hela den h�r av
kald�er, som �versten f�r drabanterna hade med sig,
11. och �terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
�verl�pare som hade g�tt �ver till konungen i Babel, s� ock den
�vriga hopen, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna,
bort i f�ngenskap.
12. Men av de ringaste i landet l�mnade �versten f�r drabanterna
n�gra kvar till ving�rdsm�n och �kerm�n.
>2 Kon. 24,14.
13. Kopparpelarna i HERRENS hus, b�ckenst�llen och kopparhavet i
HERRENS hus slogo kald�erna s�nder och f�rde kopparen till
Babel.
>1 Kon. 7,15 f., 23 f., 27 f. Jer. 27,19 f.
14. Och askk�rlen, skovlarna, knivarna, sk�larna och alla koppark�rl
som hade begagnats vid gudstj�nsten togo de bort.
15. Likaledes tog �versten f�r drabanterna bort fyrfaten och
offersk�larna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
>1 Kon. 7,50.
16. Vad ang�r de tv� pelarna, havet, som var allenast ett, och
b�ckenst�llen, som Salomo hade l�tit g�ra till HERRENS hus, s�
kunde kopparen i alla dessa f�rem�l icke v�gas.
17. Aderton alnar h�g var den ena pelaren, och ovanp� den var ett
pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar h�gt, och
ett n�tverk och granat�pplen funnos p� pelarhuvudet runt
omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p� den
andra pelaren, �ver n�tverket.
>2 Kr�n. 3,15 f.
18. Och �versten f�r drabanterna tog �verstepr�sten Seraja j�mte
Sefanja, pr�sten n�st under honom, s� ock de tre som h�llo vakt
vid tr�skeln,
19. och fr�n staden tog han en hovman, den som var anf�rare f�r
krigsfolket, och fem av konungens n�rmaste m�n, som p�tr�ffades
i staden, s� ock sekreteraren, den h�rh�vitsman som pl�gade
utskriva folket i landet till krigstj�nst, och sextio andra m�n
av landets folk, som p�tr�ffades i staden --
20. dessa tog Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, och f�rde dem
till den babyloniske konungen i Ribla.
21. Och konungen i Babel l�t avliva dem d�r, i Ribla i Hamats land.
blev Juda bortf�rt fr�n sitt land.
22. Men �ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som
Nebukadnessar, konungen i Babel, l�t bliva kvar d�r, satte han
Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
>Jer. 40,5 f.
23. N�r d� alla krigsh�vitsm�nnen j�mte sina m�n fingo h�ra att
konungen i Babel hade satt Gedalja �ver landet, kommo de till
Gedalja i Mispa, n�mligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas
son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,
maakatitens son, med sina m�n.
24. Och Gedalja gav dem och deras m�n sin ed och sade till dem:
�Frukten icke f�r kald�ernas tj�nare. Stannen kvar i landet,
och tj�nen konungen i Babel, s� skall det g� eder v�l.�
25. Men i sjunde m�naden kom Ismael, son till Netanja, son till
Elisama, av konungslig b�rd, och hade med sig tio m�n, och de
slogo ihj�l Gedalja, s� ock de judar och kald�er som voro hos
honom i Mispa.
>Jer. 41,1 f.
26. D� br�t allt folket upp, fr�n den minste till den st�rste,
tillika med krigsh�vitsm�nnen, och begav sig till Egypten; ty de
fruktade f�r kald�erna.
27. Men i det trettiosjunde �ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
blivit bortf�rd i f�ngenskap, i tolfte m�naden, p� tjugusjunde
dagen i m�naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma �r
han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n�der och befriade
honom ur f�ngelset;
28. Och han talade v�nligt med honom och gav honom fr�msta platsen
bland de konungar som voro hos honom i Babel.
29. Han som l�gga av sin f�ngdr�kt och best�ndigt �ta vid hans bord,
s� l�nge han levde.
30. Och ett st�ndigt underh�ll gavs honom fr�n konungen, visst f�r
var dag, s� l�nge han levde.
*13/ F�rsta Kr�nikeboken
*13/01 F�rsta Kr�nikeboken, 1 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 1 Kapitlet
Adams, Noas, Sems, Abrahams och Esaus
s�ner. Edoms konungar.
1. Adam, Set, Enos,
>1 Mos 5,3 f.
2. Kenan, Mahalalel, Jered,
3. Hanok, Metusela, Lemek,
4. Noa, Sem, Ham och Jafet.
>1 Mos. 9,18.
5. Jafets s�ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
>1 Mos. 10,2 f.
6. Gomers s�ner voro Askenas, Difat och Togarma.
7. Javans s�ner voro Elisa och Tarsisa, kitt�erna och rodan�erna.
8. Hams s�ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
9. Kus' s�ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
s�ner voro Saba och Dedan.
10. Men Kus f�dde Nimrod; han var den f�rste som uppr�ttade ett
v�lde p� jorden.
11. Och Misraim f�dde lud�erna, anam�erna, lehab�erna, naftuh�erna,
12. patros�erna, kasluh�erna, fr�n vilka filist�erna hava utg�tt,
och kaftor�erna.
13. Och Kanaan f�dde Sidon, som var hans f�rstf�dde, och Het,
14. s� ock jebus�erna, amor�erna och girgas�erna,
15. hiv�erna, ark�erna, sin�erna,
16. arvad�erna, semar�erna och hamat�erna.
17. Sems s�ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s� ock Us,
Hul, Geter och Mesek.
18. Arpaksad f�dde Sela, och Sela f�dde Eber.
19. Men �t Eber f�ddes tv� s�ner; den ene hette Peleg[1], ty i hans
tid blev jorden f�rdelad; och hans broder hette Joktan.
20. Och Joktan f�dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
21. Hadoram, Usal, Dikla,
22. Ebal, Abimael, Saba,
23. Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s�ner.
24. Sem, Arpaksad, Sela,
>1 Mos. 11,10 f.
25. Eber, Peleg, Regu,
26. Serug, Nahor, Tera,
27. Abram, det �r Abraham
>1 Mos. 17,11.
28. Abrahams s�ner voro Isak och Ismael.
>1 Mos. 16,15. 21,2 f.
29. Detta �r deras sl�kttavla: Nebajot, Ismaels f�rstf�dde, vidare
Kedar, Adbeel och Mibsam,
>1 Mos. 25,13 f.
30. Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
31. Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels s�ner.
32. Och de s�ner som Ketura, Abrahams bihustru, f�dde voro Simran,
Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans s�ner voro Saba
och Dedan.
>1 Mos. 25,2 f.
33. Och Midjans s�ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
dessa voro Keturas s�ner.
34. Och Abraham f�dde Isak. Isaks s�ner voro Esau och Israel.
>1 Mos. 25,19 f.
35. Esaus s�ner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
>1 Mos. 36,1 f.
36. Elifas' s�ner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
och Amalek
37. Reguels s�ner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.
38. Men Seirs s�ner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
Disan.
39. Lotans s�ner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
40. Sobals s�ner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och
Sibeons s�ner voro Aja och Ana.
41. Anas s�ner voro Dison. Och Disons s�ner voro Hamran, Esban,
Jitran och Keran.
42. Esers s�ner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans s�ner voro Us
och Aran.
43. Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan �nnu
n�gon israelitisk konung var konung d�r: Bela, Beors son, och
hans stad hette Dinhaba.
44. N�r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr�n Bosra, konung efter
honom.
45. N�r Jobab dog, blev Husam fr�n teman�ernas land konung efter
honom.
46. N�r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna p� Moabs mark; och hans stad hette Avit.
47. N�r Hadad dog, blev Samla fr�n Masreka konung efter honom.
48. N�r Samla dog, blev Saul, fr�n Rehobot vid floden, konung efter
honom.
49. N�r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
50. N�r Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
var dotter till Me-Sahab.
51. Men n�r Hadad hade d�tt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52. fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
53. fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54. fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.
[1] D. �. delning.
*13/02 F�rsta Kr�nikeboken, 2 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 2 Kapitlet
Jakobs, Judas, Hesrons och Kalebs s�ner.
1. Dessa voro Israels s�ner: Ruben Simeon, Levi och Juda, Isaskar
och Sebulon,
>1 Mos. 29,32 f. 30,3 f. 35,22 f. 46,8 f.
2. Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
3. Judas s�ner voro Er, Onan och Sela; dessa tre f�ddes �t honom av
Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas f�rstf�dde, misshagade
HERREN; d�rf�r d�dade han honom.
>1 Mos. 38,2 f.
4. Och Tamar, hans sonhustru, f�dde �t honom Peres och Sera, s� att
Judas s�ner voro tillsammans fem.
>1 Mos. 38,27 f.
5. Peres' s�ner voro Hesron och Hamul.
>Rut. 4,18 f. Matt. 1,3 f.
6. Seras s�ner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
tillsammans fem.
7. Men Karmis s�ner voro Akar, som drog olycka �ver Israel, n�r han
trol�st f�rgrep sig p� det tillspillogivna.
>Jos. 7,1 f.
8. Och Etans s�ner voro Asarja.
9. Och de s�ner som f�ddes �t Hesron voro Jerameel, Ram och
Kelubai.
10. Och Ram f�dde Amminadab, och Amminadab f�dde Naheson, h�vding
f�r Juda barn.
>4 Mos. 1,7.
11. Naheson f�dde Salma, och Salma f�dde Boas.
12. Boas f�dde Obed, och Obed f�dde Isai.
13. Isai f�dde Eliab, som var hans f�rstf�dde, Abinadab, den andre,
och Simea, den tredje,
>1 Sam. 16,6 f. 17,12 f. 2 Sam. 13,3.
14. Netanel, den fj�rde, Raddai, den femte,
15. Osem, den sj�tte, David, den sjunde.
16. Och deras systrar voro Seruja och Abigail Och Serujas s�ner voro
Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
>1 Sam. 26,6. 2 Sam. 2,18.
17. Och Abigail f�dde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
>2 Sam. 17,26.
18. Och Kaleb, Hesrons son, f�dde ett barn av kvinnk�n, Asuba,
d�rtill ock Jeriot; och dessa voro henne s�ner: Jeser, Sobab och
Ardon.
19. Och n�r Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru �t sig, och hon
f�dde �t honom Hur.
>1 Kr�n. 4,4.
20. Och Hur f�dde Uri, och Uri f�dde Besalel.
>2 Mos. 31,2.
21. D�refter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
henne tog han till hustru, n�r han var sextio �r gammal. Och hon
f�dde �t honom Segub.
22. Och Segub f�dde Jair; denne hade tjugutre st�der i Gileads land.
>Dom. 10,3 f.
23. Men gesur�erna och aram�erna togo ifr�n dem Jairs byar j�mte
Kenat med underlydande orter, sextio st�der. Alla dessa voro
s�ner till Makir, Gileads fader.
>4 Mos. 32,41 f.
24. Och sedan Hesron hade d�tt i Kaleb-Efrata, f�dde Hesrons hustru
Abia �t honom Ashur, Tekoas fader.
25. Och Jerameels, Hesrons f�rstf�ddes, s�ner voro Ram, den
f�rstf�dde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
26. Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
till Onam.
27. Och Rams, Jerameels f�rstf�ddes, s�ner voro Maas, Jamin och
Eker.
28. Onams s�ner voro Sammai och Jada; och Sammais s�ner voro Nadab
och Abisur.
29. Och Abisurs hustru hette Abihail; hon f�dde �t honom Aban och
Molid.
30. Nadabs s�ner voro Seled och Appaim. Seled dog barnl�s.
31. Men Appaims s�ner voro Jisei; Jiseis s�ner voro Sesan; Sesans
s�ner voro Alai.
32. Jadas, Sammais broders, s�ner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog
barnl�s.
33. Men Jonatans s�ner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels
s�ner.
34. Men Sesan hade inga s�ner, utan allenast d�ttrar. Nu hade Sesan
en egyptisk tj�nare som hette Jarha.
35. Och Sesan gav sin dotter till hustru �t sin tj�nare Jarha, och
hon f�dde �t honom Attai.
36. Attai f�dde Natan, och Natan f�dde Sabad.
37. Sabad f�dde Eflal, och Eflal f�dde Obed.
38. Obed f�dde Jehu, och Jehu f�dde Asarja.
39. Asarja f�dde Heles, och Heles f�dde Eleasa.
40. Eleasa f�dde Sisamai, och Sisamai f�dde Sallum.
41. Sallum f�dde Jekamja, och Jekamja f�dde Elisama.
42. Och Kalebs, Jerameels broders, s�ner voro Mesa, hans f�rstf�dde,
som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, s�ner.
43. Men Hebrons s�ner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
44. Sema f�dde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem f�dde Sammai.
45. Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.
46. Och Efa, Kalebs bihustru, f�dde Haran, Mosa och Gases; och Haran
f�dde Gases.
47. Och Jadais s�ner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
48. Kalebs bihustru Maaka f�dde Seber och Tirhana.
49. Hon f�dde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.
>Jos. 15,16.
50. Dessa voro Kalebs s�ner: Hurs, Efratas f�rstf�ddes, son var
Sobal Kirjat-Jearims fader,
51. vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
52. S�ner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och h�lften
av Hammenuhot-sl�kten.
>1 Kr�n. 4,2.
53. Men Kirjat-Jearims sl�kter voro jeteriterna, putiterna,
sumatiterna och misraiterna. Fr�n dem utgingo sorgatiterna och
estaoliterna.
54. Salmas s�ner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
s� ock h�lften av manahatiterna, sorgiterna.
55. Och de skriftl�rdes sl�kter, deras som bodde i Jaebes, voro
tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kain�er
som h�rstammade fr�n Hammat, fader till Rekabs sl�kt.
>Dom. 1,16. Jer. 35,2 f.
*13/03 F�rsta Kr�nikeboken, 3 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 3 Kapitlet
Davids barn. Juda konungar. Jekonjas
s�ner.
1. Dessa voro de s�ner som f�ddes �t David i Hebron: Amnon, den
f�rstf�dde, av Ahinoam fr�n Jisreel; Daniel, den andre, av
Abigail fr�n Karmel;
>2 Sam. 3,2 f.
2. Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
konungen i Gesur; Adonia, den fj�rde, Haggits son;
3. Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sj�tte, av hans
hustru Egla.
4. Dessa sex f�ddes �t honom i Hebron, d�r han regerade i sju �r
och sex m�nader. I Jerusalem �ter regerade han i trettiotre �r.
>2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Kr�n. 29,27.
5. Och dessa s�ner f�ddes �t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
>2 Sam. 5,14 f.
6. vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
7. Noga, Nefeg, Jafia,
8. Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
9. Detta var alla Davids s�ner, f�rutom s�nerna med bihustrurna;
och Tamar var deras syster.
>2 Sam. 13,1.
10. Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa;
hans son var Josafat.
>1 Kon. 11,43. 14,31. Matt. 1,7 f.
11. Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
>2 Kon. 8,16, 24. 11,2.
12. Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
>2 Kon. 12,21. 15,1, 7.
13. Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
>2 Kon. 15,38. 16,20. 20,21.
14. Hans son var Amon; hans son var Josia.
>2 Kon. 21,18, 26.
15. Josias s�ner voro Johanan den f�rstf�dde, Jojakim, den andre,
Sidkia, den tredje, Sallum, den fj�rde.
>2 Kon. 23,30, 34. 24,17.
16. Jojakims s�ner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
17. Jekonjas s�ner voro Assir och dennes son Sealtiel,
18. vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
19. Pedajas s�ner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels s�ner voro
Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
20. vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
tillsammans fem.
21. Hananjas s�ner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas s�ner,
Arnans s�ner, Obadjas s�ner och Sekanjas s�ner.
22. Sekanjas s�ner voro Semaja, Semajas s�ner voro Hattus, Jigeal,
Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
23. Nearjas s�ner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
tre.
24. Eljoenais s�ner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
Delaja och Anani, tillsammans sju.
*13/04 F�rsta Kr�nikeboken, 4 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 4 Kapitlet
Till�gg till Judas sl�kttavla. Simeons
s�ner.
1. Judas s�ner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
>1 Mos. 38,29. 46,12. 1 Kr�n. 2,4.
2. Och Reaja, Sobals son, f�dde Jahat, och Jahat f�dde Ahumai och
Lahad. Dessa voro sorgatiternas sl�kter.
>1 Kr�n. 2,52 f.
3. Och dessa voro Abi-Etams s�ner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
deras syster hette Hasselelponi,
4. vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro
s�ner till Hur, Efratas f�rstf�dde, Bet-Lehems fader.
>1 Kr�n. 2,19
5. Och Ashur, Tekoas fader, hade tv� hustrur, Helea och Naara.
>1 Kr�n. 2,24
6. Naara f�dde �t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
Dessa voro Naaras s�ner.
7. Och Heleas s�ner voro Seret, Jishar och Etnan.
8. Och Kos f�dde Anub och Hassobeba, s� ock Aharhels, Harums sons,
sl�kter.
9. Men Jaebes var mer ansedd �n sina br�der; hans moder hade givit
honom namnet Jaebes, i det hon sade: �Jag har f�tt honom
med sm�rta[1].�
10. Och Jaebes �kallade Israels Gud och sade: �O att du ville
v�lsigna mig och utvidga mitt omr�de och l�ta din hand vara med
mig! O att du ville avv�nda vad ont �r, s� att jag sluppe att
k�nna n�gon sm�rta!� Och Gud l�t det ske, som han beg�rde.
11. Och Kelub, Suhas broder, f�dde Mehir; han var Estons fader.
12. Och Eston f�dde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
fader. Dessa voro m�nnen fr�n Reka.
13. Och Kenas s�ner voro Otniel och Seraja. Otniels s�ner voro
Hatat.
>Jos. 15,17. Dom. 3,9.
14. Och Meonotai f�dde Ofra. Och Seraja f�dde Joab, fader till
Timmermansdalens sl�kt, ty dessa voro timmerm�n.
>Neh. 11,35.
15. Och Kalebs, Jefunnes sons, s�ner voro Iru, Ela och Naam, s� ock
Elas s�ner och Kenas.
>4 Mos. 32,12.
16. Och Jehallelels s�ner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
17. och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och
kvinnan blev havande och f�dde Mirjam Sammai och Jisba, Estemoas
fader.
18. Och hans judiska hustru f�dde Jered, Gedors fader, och Heber,
Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader Men de andra voro s�ner
till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
19. Och s�ner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
garmiten, och maakatiten Estemoa.
20. Och Simons s�ner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Och Jiseis s�ner voro Sohet och Sohets son.
21. S�ner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
Maresas fader, och de sl�kter som tillh�rde linnearbetarnas hus,
av Asbeas hus,
>1 Mos. 38,5.
22. vidare Jokim och m�nnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
herrar �ver Moab, s� ock Jasubi-Lehem. Men detta tillh�r en
avl�gsen tid.
23. Dessa voro krukmakarna och inv�narna i Netaim och Gedera; de
bodde d�r hos konungen och voro i hans arbete.
24. Simeons s�ner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
>1 Mos. 46,10.
25. Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
26. Mismas s�ner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
dennes son Simei.
27. Och Simei hade sexton s�ner och sex d�ttrar; men hans br�der
hade icke m�nga barn. Och deras sl�kt i sin helhet f�r�kade sig
icke s� s� mycket som Juda barn.
28. Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
>Jos. 19,1 f.
29. i Bilha, i Esem och i Tolad,
30. i Betuel, i Horma och i Siklag,
31. i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa
voro deras st�der, till dess att David blev konung.
32. Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem
st�der;
33. d�rtill alla deras byar, som l�go runt omkring dessa st�der,
�nda till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
s�rskilda sl�ktregister.
34. Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
35. och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
Asiel,
36. och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
Benaja,
37. s� ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
till Simri son till Semaja.
38. Dessa nu n�mnda voro h�vdingar i sina sl�kter, och deras
familjer utbredde sig och blevo talrika.
39. Och de drogo fram mot Gedor, �nda till �stra sidan av dalen, f�r
att s�ka bete f�r sin boskap.
40. Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
och d�r var stilla och lugnt, ty de som f�rut bodde d�r voro
hamiter.
41. Men dessa som h�r hava blivit upptecknade vid namn kommo i
Hiskias, Juda konungs, tid och f�rst�rde deras t�lt och slogo de
meiniter som funnos d�r och g�vo dem till spillo, s� att de nu
icke mer �ro till, och bosatte sig i deras land; ty d�r fanns
bete f�r deras boskap.
42. Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis s�ner,
stodo i spetsen f�r dem.
43. Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
de sig d�r och bo d�r �nnu i dag.
[1] Hebr be�seb.
*13/05 F�rsta Kr�nikeboken, 5 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 5 Kapitlet
Rubens och Gads stammar och ena h�lften
av Manasse stam. Deras bortf�rande i
f�ngenskapen.
1. Och Rubens s�ner, Israels f�rstf�ddes -- han var n�mligen den
f�rstf�dde, men d�rf�r att han osk�rade sin faders b�dd, blev
hans f�rstf�dslor�tt given �t Josefs, Israels sons, s�ner, dock
icke s�, att denne skulle upptagas i sl�ktregistret s�som den
f�rstf�dde;
>1 Mos. 29,32. 35,22. 48,5 f. 49,4.
2. ty v�l var Juda den m�ktigaste bland sina br�der, och furste
blev en av hans avkomlingar, men f�rstf�dslor�tten blev dock
Josefs --
>1 Mos. 49,8 f.
3. Rubens, Israels f�rstf�ddes, s�ner voro Hanok och Pallu, Hesron
och Karmi.
>1 Mos. 46,9. 2 Mos. 6,14. 4 Mos. 26,5 f.
4. Joels s�ner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
Simei,
5. dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
6. s� ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
Assyrien, f�rde bort i f�ngenskap; han var h�vding f�r
rubeniterna.
>2 Kon. 15,29.
7. Och hans br�der voro, efter sina sl�kter, n�r de upptecknades i
sl�ktregistret efter sin �ttf�ljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
8. och Bela, Bon till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
i Aroer, och hans boningsplatser n�dde �nda till Nebo och
Baal-Meon.
>4 Mos. 32,38.
9. Och �sterut n�dde hans boningsplatser �nda fram till �knen som
str�cker sig ifr�n floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
i Gileads land.
10. Men i Sauls tid f�rde de krig mot hagariterna, och dessa f�llo
f�r deras hand; d� bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
�stra sidan av Gilead.
11. Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
Basan �nda till Salka:
>Jos. 13,24 f.
12. Joel, huvudmannen, och Safam d�rn�st, och vidare Jaanai och
Safat i Basan.
13. Och deras br�der voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
14. Dessa voro s�ner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
Jado, son till Bus.
15. Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman f�r deras
familjer.
16. Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s� ock p�
alla Sarons utmarker, s� l�ngt de str�ckte sig.
17. Alla dessa blevo upptecknade i sl�ktregistret i Jotams, Juda
konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.
>2 Kon. 14,23. 15,7.
18. Rubens barn och gaditerna och ena h�lften av Manasse stam, de av
dem, som voro krigsdugliga och buro sk�ld och sv�rd och sp�nde
b�ge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
hundra sextio stridbara m�n.
19. Och de f�rde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
Nodab.
>1 Mos. 25,15. 1 Kr�n. 1,31.
20. Och seger besk�rdes dem i striden mot dessa, s� att hagariterna
och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
till Gud under striden, och han b�nh�rde dem, d�rf�r att de
f�rtr�stade p� honom.
21. Och s�som byte f�rde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
kameler, tv� hundra femtio tusen f�r och tv� tusen �snor, s� ock
ett hundra tusen m�nniskor.
22. Ty m�nga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan
bosatte de sig i deras land och bodde d�r �nda till
f�ngenskapen.
>2 Kon. 17.6.
23. Halva Manasse stams barn bodde ock d�r i landet, fr�n Basan �nda
till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
talrika.
24. Och dessa voro huvudm�n f�r sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsm�n,
namnkunniga m�n, huvudm�n f�r sina familjer.
25. Men de blevo otrogna mot sina f�ders Gud, i det att de i trol�s
avf�llighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk d�r i
landet, som Gud hade f�rgjort f�r dem.
>2 Mos. 34,15 f.
26. D� uppv�ckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
den assyriske konungen Tillegat Pilnesers ande och l�t folket
f�ras bort i f�ngenskap, s�v�l rubeniterna och gaditerna som ena
h�lften av Manasse stam, och l�t dem komma till Hala, Habor,
Hara och Gosan str�m, d�r de �ro �nnu i dag.
>2 Kon. 15,19, 29. 17,6.
*13/06 F�rsta Kr�nikeboken, 6 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 6 Kapitlet
Levi stam och dess bost�der.
1. Levis s�ner voro Gerson, Kehat och Merari.
>1 Mos. 46,11. 2 Mos. 6,16 f. 4 Mos. 26,57 f. 1 Kr�n. 23,6 f
2. Kehats s�ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3. Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons s�ner voro Nadab
och Abihu, Eleasar och Itamar.
>2 Mos. 2,1 f. 4 Mos. 3,2.
4. Eleasar f�dde Pinehas, Pinehas f�dde Abisua.
5. Abisua f�dde Bucki, och Bucki f�dde Ussi.
6. Ussi f�dde Seraja, och Seraja f�dde Merajot.
7. Merajot f�dde Amarja, och Amarja f�dde Ahitub.
8. Ahitub f�dde Sadok, och Sadok f�dde Ahimaas.
>2 Sam. 8,17. 15,27
9. Ahimaas f�dde Asarja, och Asarja f�dde Johanan.
10. Johanan f�dde Asarja; det var han som var pr�st i det tempel som
Salomo byggde i Jerusalem.
11. Asarja f�dde Amarja, och Amarja f�dde Ahitub.
12. Ahitub f�dde Sadok, och Sadok f�dde Sallum.
13. Sallum f�dde Hilkia, och Hilkia f�dde Asarja.
>2 Kon. 22,4.
14. Asarja f�dde Seraja, och Seraja f�dde Josadak
15. Men Josadak m�ste g� med i f�ngenskap, n�r HERREN l�t Juda och
Jerusalem f�ras bort genom Nebukadnessar.
>2 Kon. 25,1 f.
16. Levis s�ner voro Gersom, Kehat och Merari.
>4 Mos. 3,16 f.
17. Och dessa voro namnen p� Gersoms s�ner: Libni och Simei.
18. Och Kehats s�ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19. Meraris s�ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas
sl�kter, efter deras f�der.
20. Fr�n Gersom h�rstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
son Simma,
21. dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
Jeaterai.
22. Kehats s�ner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
son Assir,
23. dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
24. dennes son Tahat, dennes son Uriel dennes son Ussia och dennes
son Saul.
25. Elkanas s�ner voro Amasai och Ahimot.
26. Hans son var Elkana; hans son var. Elkana-Sofai; hans son var
Nahat.
27. Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
>1 Sam. 1,1.
28. Och Samuels s�ner voro Vasni, den f�rstf�dde, och Abia.
>1 Sam. 8,2.
29. Meraris s�ner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
dennes son Ussa,
30. dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
31. Och dessa voro de som David anst�llde f�r att ombes�rja s�ngen i
HERRENS hus, sedan arken hade f�tt en vilostad.
32. De gjorde tj�nst inf�r uppenbarelset�ltets tabernakel s�som
s�ngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
stodo d�r och f�rr�ttade sin tj�nst, s�som det var f�reskrivet
f�r dem.
33. Dessa voro de som s� tj�nstgjorde, och dessa voro deras s�ner:
Av kehatiternas barn: Heman, s�ngaren, son till Joel, son till
Samuel,
34. son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
35. son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
36. son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
Sefanja,
37. son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
38. son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
39. vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p� hans h�gra sida,
Asaf, son till Berekja, son till Simea,
40. son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
41. son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
42. son till Etan, son till Simma, son till Simei,
43. son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
44. Och deras br�der, Meraris barn stodo p� den v�nstra sidan: Etan
son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
45. son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
46. son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
47. son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
48. Och deras br�der, de �vriga leviterna, hade blivit givna till
allt slags tj�nstg�ring vid tabernaklet, Guds hus.
49. Men Aron och hans s�ner ombes�rjde offren p� br�nnoffersaltaret
och p� r�kelsealtaret, och skulle utf�ra all f�rr�ttning i det
allra heligaste och bringa f�rsoning f�r Israel, alldeles s�som
Mose, Guds tj�nare, hade bjudit.
>2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 4,16.
50. Och dessa voro Arons s�ner: hans son Eleasar, dennes son
Pinehas, dennes son Abisua,
51. dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
52. dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
53. dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
54. Och dessa voro deras boningsorter, efter deras t�ltl�ger inom
deras omr�de: �t Arons s�ner av kehatiternas sl�kt -- ty dem
tr�ffade nu lotten --
>Jos. 21,9 f.
55. �t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
omkring.
56. Men �kerjorden och byarna som h�rde till staden gav man �t
Kaleb, Jefunnes son.
57. �t Arons s�ner gav man allts� frist�derna Hebron och Libna med
dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
>5 Mos. 19,1 f.
58. Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
59. Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
60. och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
utmarker och Anatot med dess utmarker, s� att deras st�der
tillsammans utgjorde tretton st�der, efter deras sl�kter.
61. Och Kehats �vriga barn fingo ur en stamsl�kt, n�mligen den
stamhalva som utgjorde ena h�lften av Manasse stam, genom
lottkastning tio st�der.
62. Gersoms barn �ter fingo, efter sina sl�kter, ur Isaskars stam,
ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
tretton st�der.
63. Meraris barn fingo, efter sina sl�kter, ur Rubens stam, ur Gads
stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv st�der.
64. S� g�vo Israels barn �t leviterna dessa st�der med deras
utmarker.
65. Genom lottkastning g�vo de �t dem ur Juda barns stam, ur Simeons
barns stam och ur Benjamins barns stam dessa st�der, som de
namng�vo.
66. Och bland Kehats barns sl�kter fingo n�gra f�ljande st�der ur
Efraims stam s�som sitt omr�de:
>Jos. 21,20 f.
67. Man gav dem frist�derna Sikem med dess utmarker i Efraims
bergsbygd, Geser med dess utmarker,
68. Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
69. vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
utmarker;
70. och ur ena h�lften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
Bileam med dess utmarker. Detta tillf�ll Kehats �vriga barns
sl�kt.
71. Gersoms barn fingo ur den sl�kt som utgjorde ena h�lften av
Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
dess utmarker;
>Jos. 21,27 f.
72. och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
utmarker,
73. Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
74. och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
utmarker,
75. Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
76. och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.
77. Meraris �vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
utmarker och Tabor med dess utmarker,
>Jos. 21,34 f.
78. och p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, �ster om Jordan, ur
Rubens stam Beser i �knen med dess utmarker, Jahas med dess
utmarker,
79. Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
80. och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
dess utmarker,
81. Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
*13/07 F�rsta Kr�nikeboken, 7 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 7 Kapitlet
Isaskars, Benjamins, (Dans,) Naftalis,
Manasses, Efraims och Asers stammar.
1. Och Isaskars s�ner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
tillsammans fyra.
>1 Mos. 46,13. 4 Mos. 26,23 f.
2. Tolas s�ner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
huvudm�n f�r sina familjer, �ttlingar av Tola, tappra stridsm�n,
upptecknade efter sin �ttf�ljd. I Davids tid var deras antal
tjugutv� tusen sex hundra.
3. Ussis s�ner voro Jisraja, och Jisrajas s�ner voro Mikael, Obadja
och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudm�n.
4. Och med dem f�ljde stridbara h�rskaror, trettiosex tusen man,
efter sin �ttf�ljd och sina familjer; ty de hade m�nga hustrur
och barn.
5. Och deras br�der i alla Isaskars sl�kter voro tappra stridsm�n;
�ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
deras sl�ktregister.
6. Benjamins s�ner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
>1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Kr�n. 8,1 f.
7. Belas s�ner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
tillsammans fem, huvudm�n f�r sina familjer, tappra stridsm�n;
de som voro upptecknade i deras sl�ktregister utgjorde tjugutv�
tusen trettiofyra.
8. Bekers s�ner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers s�ner.
9. De som voro upptecknade i deras sl�ktregister, efter sin
�ttf�ljd, efter huvudmannen f�r sina familjer, tappra stridsm�n,
utgjorde tjugu tusen tv� hundra.
10. Jediaels s�ner voro Bilhan; Bilhans s�ner voro Jeus, Benjamin,
Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
11. Alla dessa voro Jediaels s�ner, upptecknade efter huvudmannen
f�r sina familjer, tappra stridsman, sjutton tusen tv� hundra
stridbara krigsman.
12. Och Suppim och Huppim voro Irs s�ner. Men Husim voro Ahers
s�ner.
>1 Mos. 46,23.
13. Naftalis s�ner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
s�ner.
>1 Mos. 46,24. 4 Mos. 26,48 f.
14. Manasses s�ner voro Asriel, som kvinnan f�dde; hans arameiska
bihustru f�dde Makir, Gileads fader.
15. Och Makir tog hustru �t Huppim och Suppim. Hans syster hette
Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade d�ttrar.
>4 Mos. 26,33. 27,1.
16. Och Maaka, Makirs hustru, f�dde en son och gav honom namnet
Peres, men hans broder hette Seres. Hans s�ner voro Ulam och
Rekem.
17. Ulams s�ner voro Bedan. Dessa voro s�ner till Gilead, son till
Makir, son till Manasse.
18. Och hans syster var Hammoleket; hon f�dde Is-Hod, Abieser och
Mahela.
19. Och Semidas s�ner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
20. Och Efraims s�ner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
>4 Mos. 26,35 f.
21. dennes son Sabad och dennes son Sutela, s� ock Eser och
Elead. Och m�n fr�n Gat, som voro f�dda d�r landet, dr�pte dem,
d�rf�r att de hade dragit ned f�r att taga deras boskapshjordar.
22. D� s�rjde Efraim, deras fader, i l�ng tid, och hans br�der kommo
f�r att tr�sta honom.
23. Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och f�dde
en son; och han gav honom namnet Beria, d�rf�r att det hade
skett under en olyckstid[1] f�r hans hus.
24. Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och �fre Bet-Horon, s�
ock Ussen-Seera.
25. Och hans son var Refa; hans son var Resef, �vensom Tela; hans
son var Tahan.
26. Hans Bon var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
>4 Mos. 1,10.
27. Hans son var Non; hans son var Josua.
>Jos. 1,1.
28. Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
underlydande orter, �sterut Naaran och v�sterut Geser med
underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, �nda
till Aja med underlydande orter.
29. Men i Manasse barns �go voro Bet-Sean med underlydande orter,
Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
Dor med underlydande orter. H�r bodde nu Josefs, Israels sons,
barn.
>Jos. 17,11.
30. Asers s�ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera.
>1 Mos. 46,17. 4 Mos. 26,44 f.
31. Berias s�ner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
32. Och Heber f�dde Jaflet, Somer och Hotam, s� ock Sua, deras
syster.
33. Och Jaflets s�ner voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro
Jaflets s�ner.
34. Semers s�ner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35. Hans broder Helems s�ner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
36. Sofas s�ner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
37. Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
38. Jeters s�ner voro Jefunne, Pispa och Ara.
39. Och Ullas s�ner voro Ara, Hanniel och Risja.
40. Alla dessa voro Asers s�ner, huvudm�n f�r sina familjer, utvalda
tappra stridsm�n, huvudm�n bland h�vdingarna; och de som voro
upptecknade i deras sl�ktregister s�som dugliga till krigstj�nst
utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.
[1] Hebr. bera�.
*13/08 F�rsta Kr�nikeboken, 8 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 8 Kapitlet
Benjamins stam med Sauls sl�kt.
1. Och Benjamin f�dde Bela, sin f�rstf�dde, Asbel, den andre, och
Ahara, den tredje,
>1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Kr�n. 7,6 f.
2. Noha, den fj�rde, och Rafa, den femte.
3. Bela hade f�ljande s�ner: Addar, Gera, Abihud,
4. Abisua, Naaman, Ahoa,
5. Gera, Sefufan och Huram.
6. Och dessa voro Ehuds s�ner, och de voro familjehuvudm�n f�r dem
som bodde i Geba, och som blevo bortf�rda till Manahat,
7. dit Gera j�mte Naaman och Ahia f�rde bort dem: han f�dde Ussa
och Ahihud.
8. Och Saharaim f�dde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
fr�n hustrur, Husim och Baara;
9. med sin hustru Hodes f�dde han d�r Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
10. Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa oro hans s�ner, huvudm�n f�r
familjer.
11. Med Husim hade han f�tt Abitub och Elpaal.
12. Och Elpaals s�ner voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som
byggde Ono och Lod med underlydande orter.
13. Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudm�n f�r Ajalons
inv�nare och f�rjagade Gats inv�nare --
14. s� ock Ajo, Sasak och Jeremot.
15. Och Sebadja, Arad, Eder,
16. Mikael, Jispa och Joha voro Berias s�ner.
17. Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
18. Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals s�ner.
19. Och Jakim, Sikri, Sabdi,
20. Elienai, Silletai, Eliel,
21. Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis s�ner.
22. Och Jispan, Eber, Eliel,
23. Abdon, Sikri, Hanan,
24. Hananja, Elam, Antotja,
25. Jifdeja och Peniel voro Sasaks s�ner.
26. Och Samserai, Seharja, Atalja,
27. Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams s�ner.
28. Dessa vore huvudman f�r familjer, huvudm�n efter sin �ttf�ljd;
de bodde i Jerusalem.
29. I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
>1 Kr�n. 9,35 f.
30. Och hans f�rstf�dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
31. Gedor, Ajo och Seker.
32. Men Miklot f�dde Simea. Ocks� dessa bodde j�mte sina br�der i
Jerusalem, gent emot sina br�der.
33. Och Ner f�dde Kis, Kis f�dde Saul, och Saul f�dde Jonatan,
Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
>1 Sam. 9,1. 14,49 f.
34. Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f�dde Mika.
>2 Sam. 4,4.
35. Mikas s�ner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
36. Ahas f�dde Joadda, Joadda f�dde Alemet, Asmavet och Simri, och
Simri f�dde Mosa.
37. Mosa f�dde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
son var Asel.
38. Och Asel hade sex s�ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels s�ner.
39. Och hans broder Eseks s�ner voro Ulam, hans f�rstf�dde, Jeus,
den andre, och Elifelet, den tredje.
40. Och Ulams s�ner voro tappra stridsm�n, som voro skickliga i att
sp�nna b�ge; och de hade m�nga s�ner och sons�ner: ett hundra
femtio.
Alla dessa voro av Benjamins barn
>Dom. 20,16.
*13/09 F�rsta Kr�nikeboken, 9 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 9 Kapitlet
Jerusalems inv�nare. Tj�nstg�ring vid
helgedomen. Ytterligare om Sauls sl�kt.
1. Och hela Israel blev upptecknat i sl�ktregister, och de finnas
uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda f�rdes i
f�ngenskap bort till Babel f�r sin otrohets skull.
>2 Sam. 24,9. 2 Kon. 24,10 f. 25,1 f.
2. Men de f�rra inv�narna som bodde d�r de hade sin arvsbesittning,
i sina st�der, utgjordes av vanliga israeliter, pr�ster, leviter
och tempeltr�lar.
3. I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
Efraims och Manasse barn, n�mligen:
>Neh. 11,4 f.
4. Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
Bani, av Peres', Judas sons, barn;
5. av siloniterna Asaja, den f�rstf�dde, och hans s�ner;
6. av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
7. av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
son till Hassenua,
8. vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
Jibneja,
9. s� ock deras br�der, efter deras �ttf�ljd, nio hundra
femtiosex. Alla dessa m�n voro huvudm�n f�r familjer, var och en
f�r sin familj.
10. Och av pr�sterna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
>Neh. 11,10 f.
11. vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
>1 Kr�n. 6,12 f. Neh. 11,11 f.
12. vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
13. s� ock deras br�der, huvudm�n f�r sina familjer, ett tusen sju
hundra sextio, dugande m�n i de sysslor som h�rde till
tj�nstg�ringen i Guds hus.
14. Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
till Hasabja, av Meraris barn,
15. vidare Bakbackar, Heres och Galal, s� ock Mattanja, son till
Mika, son till Sikri, son till Asaf,
16. vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
Jedutun, s� ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
bodde i netofatiternas byar.
17. Och d�rrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
br�der; men Sallum var huvudmannen.
18. Och �nda till nu g�ra de tj�nst vid Konungsporten, p� �stra
sidan. Dessa voro d�rrvaktarna i Levi barns l�ger.
19. Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
j�mte sina br�der, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
tj�nstg�ringssyssla att h�lla vakt vid t�ltets tr�sklar; deras
f�der hade n�mligen i HERRENS l�ger h�llit vakt vid ing�ngen.
20. Och Pinehas, Eleasars son, hade f�rut varit furste �ver dem --
med honom vare HERREN!
21. Sakarja, Meselemjas son, var d�rrvaktare vid ing�ngen till
uppenbarelset�ltet.
22. Alla dessa voro utvalda till d�rrvaktare vid tr�sklarna: tv�
hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i
sl�ktregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
tj�na p� heder och tro.
>1 Sam. 9,9.
23. De och deras s�ner stodo d�rf�r vid portarna till HERRENS hus,
t�lthuset, och h�llo vakt.
24. Efter de fyra v�derstrecken hade d�rrvaktarna sina platser: i
�ster, v�ster, norr och s�der.
25. Och deras br�der, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
dag, alltid p� samma timme, infinna sig hos dem.
26. Ty p� heder och tro voro dessa fyra anst�llda s�som f�rm�n f�r
d�rrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten
�ver kamrarna och f�rvaringsrummen i Guds hus.
27. Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem �l�g att
h�lla vakt, och de skulle �ppna d�rrarna var morgon.
28. Somliga av dem hade uppsikten �ver de k�rl som anv�ndes vid
tj�nstg�ringen. De buro n�mligen in dem, efter att hava r�knat
dem, och buro sedan ut dem, efter att �ter hava r�knat dem.
29. Och somliga av dem voro f�rordnade till att hava uppsikten �ver
de andra k�rlen, �ver alla andra helgedomens k�rl, s� ock �ver
det fina mj�let och vinet och oljan och r�kelsen och de
v�lluktande kryddorna.
30. Men somliga av pr�sternas s�ner beredde salvan av de v�lluktande
kryddorna.
>2 Mos. 30,25.
31. Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums f�rstf�dde, hade
p� heder och tro uppsikten �ver bakverket.
32. Och somliga av deras br�der, hatiternas s�ner, hade uppsikten
�ver sk�debr�den och skulle tillreda dem f�r var sabbat.
>3 Mos. 24,5 f.
33. Men de andra, n�mligen s�ngarna, huvudm�n f�r levitiska
familjer, vistades i kamrarna, fria ifr�n annan tj�nstg�ring, ty
dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.
34. Dessa voro huvudm�nnen f�r de levitiska familjerna, huvudman
efter sin �ttf�ljd; de bodde i Jerusalem.
35. I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
>1 Kr�n. 8,29 f.
36. Och hans f�rstf�dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
Nadab
37. Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
38. Men Miklot f�dde Simeam. Ocks� de bodde j�mte sina br�der i
Jerusalem, gent emot sina br�der.
39. Och Ner f�dde Kis, Kis f�dde Saul, och Saul f�dde Jonatan,
Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
>1 Sam. 14,49 f.
40. Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f�dde Mika.
41. Mikas s�ner voro Piton, Melek och Taharea.
42. Ahas f�dde Jaera, Jaera f�dde Alemet, Asmavet och Simri, och
Simri f�dde Mosa.
43. Mosa f�dde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
son var Asel.
44. Och Asel hade sex s�ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels s�ner
*13/10 F�rsta Kr�nikeboken, 10 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 10 Kapitlet
Sauls och hans s�ners d�d i striden mot
filist�erna. Deras begravning.
1. Och filist�erna stridde mot Israel; och Israels m�n flydde f�r
filist�erna och f�llo slagna p� berget Gilboa.
>1 Sam. 31,1 f.
2. Och filist�erna ansatte ivrigt Saul och hans s�ner. Och
filist�erna d�dade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls s�ner.
3. N�r d� Saul sj�lv blev h�ftigt anfallen och b�gskyttarna kommo
�ver honom, greps han av f�rskr�ckelse f�r skyttarna.
4. Och Saul sade till sin vapendragare: �Drag ut ditt sv�rd och
genomborra mig d�rmed, s� att icke dessa oomskurna komma och
hantera mig sk�ndligt.� Men hans vapendragare ville det icke, ty
han fruktade storligen. D� tog Saul sj�lv sv�rdet och st�rtade
sig d�rp�.
5. Men n�r vapendragaren s�g att Saul var d�d, st�rtade han sig ock
p� sitt sv�rd och dog.
6. S� dogo d� Saul och hans tre s�ner; och alla som h�rde till hans
hus dogo p� samma g�ng.
7. Och n�r alla israeliterna i dalen f�rnummo att deras h�r hade
flytt, och att Saul och hans s�ner voro d�da, �verg�vo de sina
st�der och flydde; sedan kommo filist�erna och bosatte sig i
dem.
8. Dagen d�refter kommo filist�erna f�r att plundra de slagna och
funno d� Saul och hans s�ner, d�r de l�go fallna p� berget
Gilboa.
9. Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
vapen och s�nde dem omkring i filist�ernas land och l�to
f�rkunna det glada budskapet f�r sina avgudar och f�r folket.
10. Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudsk�l h�ngde
de upp i Dagons tempel.
11. Men n�r allt folket i Jabes i Gilead h�rde allt vad filist�erna
hade gjort med Saul,
12. stodo de upp, alla stridbara m�n, och togo Sauls och hans s�ners
lik och f�rde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
terebinten i Jabes och fastade s� i sju dagar.
13. Detta blev Sauls d�d, d�rf�r att han hade beg�tt otrohet mot
HERREN, i det att han icke hade h�llit HERRENS ord, s� ock
d�rf�r att han hade fr�gat en ande och s�kt svar hos en s�dan.
>1 Sam. 15,10 f. 28,7 f.
14. Han hade icke s�kt svar hos HERREN; d�rf�r d�dade HERREN
honom. Och sedan �verflyttade han konungad�met p� David, Isais
son.
*13/11 F�rsta Kr�nikeboken, 11 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 11 Kapitlet
David konung �ver hela Israel. Hans
er�vring av Jerusalem. F�rteckning p�
hans hj�ltar.
1. D� f�rsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: �Vi
�ro nu ditt k�tt och ben.
>2 Sam. 5,1 f. 1 Kr�n. 12,23 f.
2. Redan f�r l�nge sedan, redan d� Saul �nnu var konung, var det du
som var ledare och anf�rare f�r Israel. Och till dig har HERREN,
din Gud, sagt: Du skall vara en herde f�r mitt folk Israel, ja,
du skall vara en furste �ver mitt folk Israel.�
>1 Sam. 13,14. 18,5 f. 19,8.
3. N�r s� alla de �ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
sl�t David ett f�rbund med dem d�r i Hebron, inf�r HERREN; och
sedan smorde de David till konung �ver Israel, i enlighet med
HERRENS ord genom Samuel.
>1 Sam. 16,18.
4. Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det �r Jebus; d�r
befunno sig jebus�erna, som �nnu bodde kvar i landet.
>2 Sam. 5,6 f.
5. Och inv�narna i Jebus sade till David: �Hitin kommer du icke.�
Men David intog likv�l Sions borg, det �r Davids stad
6. Och David sade: �Vemhelst som f�rst sl�r ihj�l en jebus�, han
skall bliva h�vding och anf�rare.� Och Joab, Serujas son, kom
f�rst ditupp och blev s� h�vding.
7. Sedan tog David sin boning i bergf�stet; d�rf�r kallade man det
Davids stad.
8. Och han uppf�rde bef�stningsverk runt omkring staden, fr�n Millo
och allt omkring; och Joab �terst�llde det �vriga av staden.
9. Och David blev allt m�ktigare och m�ktigare, och HERREN Sebaot
var med honom
10. Och dessa �ro de f�rn�msta bland Davids hj�ltar, vilka g�vo
honom kraftig hj�lp att bliva konung, de j�mte hela Israel, och
s� skaffade honom konungav�ldet, enligt HERRENS ord ang�ende
Israel.
>2 Sam. 23,8 f.
11. Detta �r f�rteckningen p� Davids hj�ltar: Jasobeam, son till en
hakmonit, den f�rn�mste bland k�mparna, han som sv�ngde sitt
spjut �ver tre hundra som hade blivit slagna p� en g�ng.
>1 Kr�n. 27,2.
12. Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
av de tre hj�ltarna.
>1 Kr�n. 27,4.
13. Han var med David vid Pas-Dammim, n�r filist�erna d�r hade
f�rsamlat sig till strid. Och d�r var ett �kerstycke, fullt med
korn. Och folket flydde f�r filist�erna.
14. D� st�llde de sig mitt p� �ker stycket och f�rsvarade det och
slogo filist�erna; och HERREN l�t dem s� vinna en stor seger.
15. En g�ng drogo tre av de trettio f�rn�msta m�nnen ned �ver
klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
filist�er var l�grad i Refaimsdalen.
>1 Sam. 22,1.
16. Men David var d� p� borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
17. Och David greps av lystnad och sade: �Ack att n�gon ville giva
mig vatten att dricka fr�n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!�
18. D� br�to de tre sig igenom filist�ernas l�ger och h�mtade vatten
ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
till David. Men David ville icke dricka det, utan g�t ut det
s�som ett drickoffer �t HERREN.
19. Han sade n�mligen: �Gud l�te det vara fj�rran ifr�n mig att jag
skulle g�ra detta! Skulle jag dricka dessa m�ns blod, som hava
v�gat sina liv? Ty med fara f�r sina liv hava de burit det
hit.� Och han ville icke dricka det. S�dana ting hade de tre
hj�ltarna gjort.
20. Absai, Joabs broder, var den f�rn�mste av tre andra; han sv�ngde
en g�ng sitt spjut �ver tre hundra som hade blivit slagna. Och
han hade ett stort namn bland de tre.
21. Han var dubbelt mer ansedd �n n�gon annan i detta tretal, och
han var deras h�vitsman, men upp till de tre f�rsta kom han dock
icke.
22. Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man fr�n Kabseel; han slog ned de tv� Arielerna i Moab,
och det var han som en sn�v�dersdag steg ned och slog ihj�l
lejonet i brunnen.
>1 Kr�n. 27,5 f.
23. Han slog ock ned den egyptisk mannen som var s� reslig: fem
alnar l�ng. Fast�n egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
en v�vbom, gick han ned mot honom, v�pnad allenast med sin
stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dr�pte honom
med hans eget spjut.
24. S�dana ting hade Benaja, Jojada son, gjort. Och han hade ett
stor namn bland de tre hj�ltarna.
25. Ja, han var mer ansedd �n n�gon av de trettio, men upp till de
tre f�rsta kom han icke. Och David satte honom till anf�rare f�r
sin livvakt.
26. De tappra hj�ltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
son, fr�n Bet-Lehem;
>2 Sam. 2,18. f Kr�n. 27,7 f.
27. haroriten Sammot; peloniten Heles;
28. tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
29. husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
30. netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
31. Itai, Ribais son, fr�n Gibea i Benjamins barns stam;
pirgatoniten Benaja;
32. Hurai fr�n Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
33. baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
34. gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
35. harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
36. mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
37. Hesro fr�n Karmel; Naarai, Esbais son;
38. Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
39. ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare �t Joab,
Serujas son;
40. jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
41. hetiten Uria; Sabad, Alais son;
>2 Sam. 11,3, 6 f.
42. rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
j�mte honom trettio andra;
43. Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
44. astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams s�ner;
45. Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
46. Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams s�ner, och
moabiten Jitma;
47. slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
*13/12 F�rsta Kr�nikeboken, 12 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 12 Kapitlet
F�rteckning p� dem som gingo �ver till
David i Sauls tid. Antalet av de krigare
som gjorde David till konung i Hebron.
1. Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han �nnu
h�ll sig undan f�r Saul, Kis' son; de h�rde till de hj�ltar som
bistodo honom under kriget.
>1 Sam. 27,6.
2. De voro v�pnade med b�ge och skickliga i att, b�de med h�ger och
med v�nster hand, slunga stenar och avskjuta pilar fr�n
b�gen. Av Sauls stamfr�nder, benjaminiterna, kommo:
>Dom. 20,16.
3. Ahieser, den f�rn�mste, och Joas, gibeatiten Hassemaas s�ner;
Jesuel och Pelet, Asmavets s�ner; Beraka; anatotiten Jehu;
4. gibeoniten Jismaja, en av de trettio hj�ltarna, anf�rare f�r de
trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
5. Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
6. koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
7. Joela och Sebadja, s�ner till Jeroham, av str�vskaran.
8. Och av gaditerna avf�llo n�gra och gingo till David i bergf�stet
i �knen, tappra m�n, krigsm�n skickliga att strida, rustade med
sk�ld och spjut; de hade en uppsyn s�som lejon och voro snabba
s�som gaseller p� bergen:
9. Eser, den f�rn�mste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
10. Masmanna, den fj�rde, Jeremia, den femte,
11. Attai, den sj�tte, Eliel, den sjunde,
12. Johanan, den �ttonde, Elsabad, den nionde,
13. Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
14. Dessa h�rde till Gads barn och till de f�rn�msta i h�ren; den
ringaste av dem var ensam s� god som hundra, men den ypperste s�
god som tusen.
15. Dessa voro de som i f�rsta m�naden gingo �ver Jordan, n�r den
var full �ver alla sina br�ddar, och som f�rjagade alla dem som
bodde i dalarna, �t �ster och �t v�ster.
16. Av Benjamins och Juda barn kommo n�gra m�n till David �nda till
bergf�stet.
17. D� gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
�Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist� mig, s�
�r mitt hj�rta redo till f�rening med eder; men om I kommen f�r
att f�rr�da mig �t mina ov�nner, fast�n ingen or�tt �r i mina
h�nder, d� m� v�ra f�ders Gud se d�rtill och straffa det.�
18. Men Amasai, den f�rn�mste bland de trettio, hade blivit bekl�dd
med andekraft, och han sade:
�Dina �ro vi, David,
och med dig st� vi, du Isais son.
Frid vare med dig, frid,
och frid vare med dem som bist� dig
ty din Gud har bist�tt dig!�
Och David tog emot dem och gav dem plats bland de f�rn�msta i
sin skara.
>Dom. 6,34. 2 Kr�n. 24,80. Luk. 24,49.
19. Fr�n Manasse gingo n�gra �ver till David, n�r han med
filist�erna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist�
dessa; ty n�r filist�ernas h�vdingar hade r�dpl�gat, skickade de
bort honom, i det de sade: �Det g�ller huvudet f�r oss, om han
g�r �ver till sin herre Saul.
>1 Sam. 29,4.
20. N�r han d� drog till Siklag, gingo dessa fr�n Manasse �ver till
honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
Silletai, huvudm�n f�r de �tter som tillh�rde Manasse.
21. Dessa bistodo David mot str�vskaran, ty de voro allasammans
tappra stridsm�n och blevo h�vitsman i h�ren.
>1 Sam. 30,15 f.
22. Dag efter dag kommo n�mligen allt flera till David f�r att bist�
honom, s� att hans l�ger blev �verm�ttan stort.
23. Detta �r de tal som angiva summorna av det v�pnade krigsfolk som
kom till David i Hebron, f�r att efter HERRENS befallning flytta
Sauls konungamakt �ver p� honom:
>2 Sam. 5,1 f. 1 Kr�n. 11,1 f.
24. Juda barn, som buro sk�ld och spjut, sex tusen �tta hundra,
v�pnade till strid;
25. av Simeons barn tappra krigsm�n, sju tusen ett hundra;
26. av Levi barn fyra tusen sex hundra;
27. d�rtill Jojada, fursten inom Arons sl�kt, och med honom tre
tusen sju hundra;
28. s� ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv�
h�vitsm�n;
29. av Benjamins barn, Sauls stamfr�nder, tre tusen (ty �nnu vid den
tiden h�llo de flesta av dem troget med Sauls hus);
>2 Sam. 3,19.
30. av Efraims barn tjugu tusen �tta hundra, tappra stridsm�n,
namnkunniga m�n i sina familjer;
31. av ena h�lften av Manasse stam aderton tusen namngivna m�n, som
kommo f�r att g�ra David till konung;
32. av Isaskars barn kommo m�n som v�l f�rstodo tidstecknen och
ins�go vad Israel borde g�ra, tv� hundra huvudm�n, d�rtill alla
deras stamfr�nder under deras bef�l;
33. av Sebulon stridbara m�n, rustade till krig med alla slags
vapen, femtio tusen, som samlades endr�ktigt;
34. av Naftali ett tusen h�vitsm�n, och med dem trettiosju tusen,
v�pnade med sk�ld och spjut;
35. av daniterna krigsrustade m�n, tjugu�tta tusen sex hundra;
36. av Aser stridbara m�n, rustade till krig, fyrtio tusen;
37. och fr�n andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
h�lften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, v�pnade med
alla slags vapen som brukas vid krigf�ring.
38. Alla dessa krigsm�n, ordnade till strid, kommo i sina hj�rtans
h�ngivenhet till Hebron f�r att g�ra David till konung �ver hela
Israel. Ocks� hela det �vriga Israel var enigt i att g�ra David
till konung.
39. Och de voro d�r hos David i tre dagar och �to och drucko, ty
deras br�der hade f�rsett dem med livsmedel.
40. De som bodde n�rmast dem, �nda upp till Isaskar, Sebulon och
Naftali, tillf�rde dem ock p� �snor, kameler, mul�snor och oxar
livsmedel i myckenhet till f�da: mj�l, fikonkakor och
russinkakor, vin och olja, f�kreatur och sm�boskap; ty gl�dje
r�dde i Israel.
*13/13 F�rsta Kr�nikeboken, 13 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 13 Kapitlet
Guds ark f�res ifr�n Kirjat-Jearim och
s�ttes in i Obed-Edoms hus.
1. Och David r�df�rde sig med �ver- och underh�vitsm�nnen, med alla
furstarna.
>2 Sam. 6,1 f.
2. Sedan sade David till Israels hela f�rsamling: �Om I s� finnen
f�r gott, och om detta �r fr�n HERREN, v�r Gud, s� l�t oss s�nda
bud �t alla h�ll till v�ra �vriga br�der i alla Israels
lands�ndar, och d�rj�mte till pr�sterna och leviterna i de
st�der kring vilka de hava sina utmarker, att de m� f�rsamla sig
till oss;
3. och l�t oss flytta v�r Guds ark till oss, ty i Sauls tid fr�gade
vi icke efter den.�
4. Och hela f�rsamlingen svarade att man skulle g�ra s�, ty
f�rslaget behagade hela folket.
5. S� f�rsamlade d� David hela Israel, fr�n Sihor i Egypten �nda
dit d�r v�gen g�r till Hamat, f�r att h�mta Guds ark fr�n
Kirjat-Jearim.
>Jos. 13,3, 5.
6. Och David drog med hela Israel upp till Baala, det �r
Kirjat-Jearim, som h�r till Juda, f�r att d�rifr�n f�ra upp
Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p� keruberna, och efter
vilken den hade f�tt sitt namn.
>Jos. 15,9, 60.
7. Och de satte Guds ark p� en ny vagn och f�rde den bort ifr�n
Abinadabs hus; och Ussa och Ajo k�rde vagnen.
>1 Sam. 7,1.
8. Och David och hela Israel fr�jdade sig inf�r Gud av all makt,
med s�nger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
trumpeter.
9. Men n�r de kommo till Kidonslogen, r�ckte Ussa ut sin hand f�r
att fatta I arken, ty oxarna snavade.
10. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Ussa, och d�rf�r att han hade
r�ckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s� att han f�ll ned
d�d d�r inf�r Gud.
>4 Mos. 4,15, 19 f. 1 Kr�n. 15,13.
11. Men det gick David h�rt till sinnes att HERREN s� hade brutit
ned Ussa[1]; och han kallade det st�llet Peres-Ussa, s�som det
heter �nnu i dag.
12. Och David betogs av s�dan fruktan f�r Gud p� den dagen, att han
sade: �Huru skulle jag t�ras l�ta f�ra Guds ark till mig?�
13. D�rf�r l�t David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
utan l�t s�tta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
14. Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, d�r den stod i sitt
eget hus, i tre m�nader; men HERREN v�lsignade Obed-Edoms hus
och allt vad som h�rde honom till.
[1] Hebr. par�s p�res be-Uss�.
*13/14 F�rsta Kr�nikeboken, 14 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 14 Kapitlet
Davids v�nskap med Hiram. Davids hustrur
och s�ner. Filist�ernas anfall och
nederlag.
1. Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s�ndebud till David med
cedertr�, d�rj�mte ock murare och timmerm�n, f�r att de skulle
bygga honom ett hus.
>2 Sam. 5,11 f.
2. Och David m�rkte att HERREN hade bef�st honom s�som konung �ver
Israel; ty han hade l�tit hans rike bliva �verm�ttan upph�jt,
f�r sitt folk Israels skull.
3. Och David tog sig �nnu flera hustrur i Jerusalem, och David
f�dde �nnu flera s�ner och d�ttrar.
4. Dessa �ro namnen p� de s�ner som han fick i Jerusalem: Sammua,
Sobab, Natan, Salomo,
>2 Sam. 5,13 f. 1 Kr�n. 3,6 f.
5. Jibhar, Elisua, Elpelet,
6. Noga, Nefeg, Jafia,
7. Elisama, Beeljada och Elifelet.
8. Men n�r filist�erna h�rde att David hade blivit smord till
konung �ver hela Israel, drogo de allasammans upp f�r att f�nga
David. N�r David h�rde detta, drog han ut mot dem.
>2 Sam. 5,17 f.
9. D� nu filist�erna hade fallit in i Refaimsdalen och d�r f�retogo
plundringst�g,
10. fr�gade David Gud: �Skall jag draga upp mot filist�erna? Vill du
d� giva dem i min hand?� HERREN svarade honom: �Drag upp; jag
vill giva dem i din hand.�
11. Och de drogo upp till Baal-Perasim, och d�r slog David dem. D�
sade David: �Gud har brutit ned[1] en mina fiender genom min
hand, likasom en vattenflod bryter ned.� D�rav fick det st�llet
namnet Baal-Perasim.
>Jes. 28,21.
12. De l�mnade d�r efter sig sina gudar; och David befallde att
dessa skulle br�nnas upp i eld.
>5 Mos. 7,5, 25.
13. Men filist�erna f�retogo �nnu en g�ng plundringst�g i dalen.
>2 Sam. 5,22 f.
14. N�r David d� �ter fr�gade Gud, svarade Gud honom: �Du skall icke
draga upp efter dem; du m� kringg� dem p� en omv�g, s� att du
kommer �ver dem fr�n det h�ll d�r bakatr�den st�.
15. S� snart du sedan h�r ljudet av steg i bakatr�dens toppar, drag
d� ut till strid, ty d� har Gud dragit ut framf�r dig till att
sl� filist�ernas h�r.�
16. David gjorde s�som Gud hade bjudit honom; och de slogo
filist�ernas h�r och f�rf�ljde dem fr�n Gibeon �nda till Geser.
17. Och ryktet om David gick ut i alla l�nder, och HERREN l�t
fruktan f�r honom komma �ver alla folk.
[1] Hebr. par�s.
*13/15 F�rsta Kr�nikeboken, 15 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 15 Kapitlet
Efter n�diga f�rberedelser f�res Guds
ark till Jerusalem. Mikal f�r f�rakt f�r
David.
1. Och han uppf�rde �t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
plats �t Guds ark och slog upp ett t�lt �t den.
>2 Sam. 6,17. 1 Kr�n. 16,1.
2. D�rvid befallde David: �Inga andra �n leviterna m� b�ra Guds
ark; ty dem har HERREN utvalt till att b�ra Guds ark och till
att g�ra tj�nst inf�r honom f�r ev�rdlig tid.�
>4 Mos. 4,15.
3. Och David f�rsamlade hela Israel till Jerusalem f�r att h�mta
HERRENS ark upp till den plats som han hade berett �t den.
4. Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
5. av Kehats barn: Uriel, deras �verste, och hans br�der, ett
hundra tjugu;
6. av Meraris barn: Asaja, deras �verste, och hans br�der, tv�
hundra tjugu;
7. av Gersoms barn: Joel, deras �verste, och hans br�der, ett
hundra trettio;
8. av Elisafans barn: Semaja, deras �verste, och hans br�der, tv�
hundra;
9. av Hebrons barn: Eliel, deras �verste, och hans br�der, �ttio;
10. av Ussiels barn: Amminadab, deras �verste, och hans br�der, ett
hundra tolv.
11. Och David kallade till sig pr�sterna Sadok och Ebjatar j�mte
leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
12. Och han sade till dem: �I �ren huvudm�n f�r leviternas familjer.
Helgen eder tillika med edra br�der, och h�mten s� HERRENS,
Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett �t
den.
>2 Mos. 19,10.
13. Ty d�rf�r att I f�rra g�ngen icke voren tillst�des var det som
HERREN, v�r Gud, br�t ned en av oss, till straff f�r att vi icke
s�kte honom s�, som tillb�rligt var.�
>2 Sam. 6,6 f. 1 Kr�n. 13,10 f.
14. D� helgade pr�sterna och leviterna sig till att h�mta upp
HERRENS, Israels Guds, ark.
15. Och s�som Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
Levi barn Guds ark med st�nger, som vilade p� deras axlar.
>2 Mos. 25,14. 4 Mos. 7,9.
16. Och David sade till de �versta bland leviterna att de skulle
f�rordna sina br�der s�ngarna till tj�nstg�ring med
musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
l�ta ljuda, under det att de h�jde gl�djes�ngen.
17. Leviterna f�rordnade d� Heman, Joels son, och av hans br�der
Asaf, Berekjas son, och av dessas br�der, Meraris barn, Etan,
Kusajas son,
18. och j�mte dem deras br�der av andra ordningen Sakarja, Ben,
Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
d�rrvaktarna.
19. Och s�ngarna, Heman, Asaf och: Etan, skulle sl� kopparcymbaler.
20. Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
Benaja skulle spela p� psaltare, till Alam�t.
21. Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
skulle leda s�ngen med harpor, till Seminit.
22. Kenanja, leviternas anf�rare, n�r de buro, skulle undervisa i
att b�ra, ty han var kunnig i s�dant.
23. Berekja och Elkana skulle vara d�rrvaktare vid arken.
24. Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja Benaja och Elieser,
pr�sterna, skulle bl�sa i trumpeter framf�r Guds ark. Slutligen
skulle Obed-Edom och Jehia vara d�rrvaktare vid arken.
25. S� gingo d� David och de �ldste i Israel och �verh�vitsm�nnen
�stad f�r att h�mta HERRENS f�rbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
under jubel.
>2 Sam. 6,12 f.
26. Och d� Gud skyddade leviterna: som buro HERRENS f�rbundsark,
offrade han sju tjurar och sju v�durar.
27. D�rvid var David kl�dd i en k�pa av fint linne; s� voro ock alla
leviterna som buro arken, s� ock s�ngarna och Kenanja, som
anf�rde s�ngarna, n�r de buro. Och d�rj�mte bar David en
linne-efod.
28. Och hela Israel h�mtade upp HERRENS f�rbundsark under jubel och
basuners ljud; och man bl�ste i trumpeter och slog cymbaler och
l�t psaltare och harpor ljuda.
29. N�r d� HERRENS f�rbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
Sauls dotter, ut genom f�nstret, och d� hon s�g konung David
dansa och g�ra sig glad, fick hon f�rakt f�r honom i sitt
hj�rta.
*13/16 F�rsta Kr�nikeboken, 16 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 16 Kapitlet
Offer och lovs�nger, n�r arken f�res in
i Jerusalem. Anordningar f�r
gudstj�nsten vid arken.
1. Sedan de hade f�rt Guds ark ditin, st�llde de den i t�ltet som
David hade slagit upp �t den, och framburo d�refter br�nnoffer
och tackoffer inf�r Guds ansikte.
>2 Sam. 6,17 f. 1 Kr�n. 15,1.
2. N�r David hade offrat br�nnoffret och tackoffret, v�lsignade han
folket i HERRENS namn.
>4 Mos. 6,23 f.
3. Och �t var och en av alla israeliterna, b�de man och kvinna, gav
han en kaka br�d, ett stycke k�tt och en druvkaka.
4. Och han f�rordnade vissa leviter till att g�ra tj�nst inf�r
HERRENS ark, f�r att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
Israels Gud:
>Syr. 47,9 f.
5. Asaf s�som anf�rare, n�st efter honom Sakarja, och vidare
Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl�
cymbaler.
6. Men pr�sterna Benaja och Jahasiel skulle best�ndigt st� med sina
trumpeter framf�r Guds f�rbundsark.
7. P� den dagen var det som David f�rst fastst�llde den ordningen
att man genom Asaf och hans br�der skulle tacka HERREN p� detta
s�tt:
8. �Tacken HERREN,
�kallen hans namn,
g�ren hans g�rningar kunniga bland folken.
>Ps. 105,1 f. Jes. 12,4.
9. Sjungen till hans �ra,
lovs�gen honom,
talen om alla hans under.
10. Ber�mmen eder av hans heliga namn;
gl�dje sig av hj�rtat
de som s�ka HERREN.
11. Fr�gen efter HERREN och hans makt,
s�ken hans ansikte best�ndigt.
12. T�nken p� de underbara verk som han har gjort,
p� hans under och hans muns domar,
>5 Mos. 26,8.
13. I Israels, hans tj�nares, s�d,
I Jakobs barn, hans utvalda.
14. Han �r HERREN, v�r Gud;
�ver hela jorden g� hans domar.
15. Tanken evinnerligen p� hans f�rbund,
intill tusen sl�kten p� vad han har stadgat,
16. p� det f�rbund han sl�t med Abraham
och p� hans ed till Isak.
>1 Mos 15,18. 17,1 f. 22,16 f. 26,2 f. Luk. 1,72 f.
17. Han fastst�llde det f�r Jakob till en stadga,
f�r Israel till ett evigt f�rbund;
18. han sade: '�t dig vill jag giva Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott.'
>1 Mos. 13,13. 28,13. 35,12.
19. D� voren I �nnu en liten hop,
I voren ringa och fr�mlingar d�rinne.
20. Och de vandrade �stad ifr�n folk till folk
ifr�n ett rike bort till ett annat.
21. Han tillstadde ingen att g�ra dem skada,
han straffade konungar f�r deras skull:
>1 Mos. 12,17. 20,3, 7, 18.
22. 'Kommen icke vid mina smorda,
och g�ren ej mina profeter n�got ont.'
23. Sjungen till HERRENS �ra,
alla l�nder,
b�den gl�dje var dag,
f�rkunnen hans fr�lsning.
>Ps. 96,1 f.
24. F�rt�ljen bland hedningarna hans �ra,
bland alla folk hans under.
25. Ty stor �r HERREN
och h�gt lovad,
och fruktansv�rd �r han
mer �n alla gudar.
>2 Mos. 15,11. Ps. 86,8.
26. Ty folkens alla gudar �ro avgudar,
men HERREN �r den som har gjort himmelen.
27. Majest�t och h�rlighet �ro inf�r hans ansikte,
makt och fr�jd i hans boning.
28. Given �t HERREN,
I folkens sl�kter,
given �t HERREN
�ra och makt;
29. given �t HERREN
hans namns �ra,
b�ren fram sk�nker
och kommen inf�r hans ansikte,
tillbedjen HERREN
i helig skrud.
>Ps. 29,1 f.
30. B�ven f�r hans ansikte,
alla l�nder;
se, jordkretsen st�r fast
och vacklar icke.
31. Himmelen vare glad,
och jorden fr�jde sig,
och bland hedningarna s�ge man:
'HERREN �r nu konung!'
>Ps. 97,1.
32. Havet bruse
och allt vad d�ri �r,
marken gl�dje sig
och allt som �r d�rp�;
>Ps. 98,7 f.
33. ja, d� juble
skogens tr�d
inf�r HERREN, ty han kommer
f�r att d�ma jorden.
34. Tacken HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen,
>Ps. 106,1. 107,1. 118,1. 136,1.
35. och s�gen: 'Fr�ls oss, du v�r fr�lsnings Gud,
f�rsamla oss och r�dda oss fr�n hedningarna,
s� att vi f� prisa ditt heliga namn
och ber�mma oss av ditt lov.'
>Ps. 106,47 f.
36. Lovad vare HERREN, Israels Gud,
fr�n evighet till evighet!�
Och allt folket sade: �Amen�, och lovade HERREN.
>PS. 41,14 . 72,18.
37. Och han gav d�r, inf�r HERRENS f�rbundsark, �t Asaf och hans
br�der uppdraget att best�ndigt g�ra tj�nst inf�r arken, var dag
med de f�r den dagen best�mda sysslorna.
38. Men Obed-Edom och deras br�der voro sextio�tta; och Obed-Edom,
Jedituns son, och Hosa gjorde han till d�rrvaktare.
39. Och pr�sten Sadok och hans br�der, pr�sterna, anst�llde han
inf�r HERRENS tabernakel, p� offerh�jden i Gibeon,
>1 Kon. 3,4. 1 Kr�n. 21,29. 2 Kr�n. 1,3.
40. f�r att de best�ndigt skulle offra �t HERREN br�nnoffer p�
br�nnoffersaltaret, morgon och afton, och g�ra allt vad som var
f�reskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit �t Israel;
>2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
41. och j�mte dem Heman och Jedutun och de �vriga namngivna utvalda,
p� det att de skulle tacka HERREN, d�rf�r att hans n�d varar
evinnerligen.
42. Och hos dessa, n�mligen Heman och Jedutun, f�rvarade trumpeter
och cymbaler �t dem som skulle spela, s� ock andra instrumenter
som h�rde till gudstj�nsten. Och Jedutuns s�ner gjorde han till
d�rrvaktare.
43. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
v�nde om f�r att h�lsa sitt husfolk.
>2 Sam. 6,19 f.
*13/17 F�rsta Kr�nikeboken, 17 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 17 Kapitlet
David vill bygga ett hus �t Herren, men
Herren f�rkunnar att han i st�llet skall
bygga ett hus �t David. Davids
tacks�gelse och b�n.
1. D� nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: �Se,
jag bor i ett hus av cedertr�, under det att HERRENS f�rbundsark
st�r under ett t�lt.�
>2 Sam. 7,1 f.
2. Natan sade till David: �G�r allt vad du har i sinnet; ty Gud �r
med dig.�
3. Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
4. �G� och s�g till min tj�nare David: S� s�ger HERREN: Icke du
skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
5. Jag har ju icke bott i n�got hus, fr�n den dag d� jag f�rde
Israel hitupp �nda till denna dag, utan jag har flyttat ifr�n
t�lt till t�lt, ifr�n tabernakel till tabernakel.
6. Har jag d� n�gonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
Israel, talat och sagt s� till n�gon enda av Israels domare, som
jag har f�rordnat till herde f�r mitt folk: 'Varf�r haven I icke
byggt mig ett hus av cedertr�?'
7. Och nu skall du s�ga s� till min tj�nare David: S� s�ger HERREN
Sebaot: Fr�n betesmarken, d�r du f�ljde f�ren, har jag h�mtat
dig, f�r att du skulle bliva en furste �ver mitt folk Israel.
>1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
8. Och jag har varit med dig p� alla dina v�gar och utrotat alla
dina fiender f�r dig. Och jag vill g�ra dig ett namn, s�dant som
de st�rstes namn p� jorden.
9. Jag skall bereda en plats �t mitt folk Israel och plantera det,
s� att det f�r bo kvar d�r, utan att vidare bliva oroat.
Or�ttf�rdiga m�nniskor skola icke mer f�r�da det, s�som fordom
skedde,
10. och s�som det har varit allt ifr�n den tid d� jag f�rordnade
domare �ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
fiender. S� f�rkunnar jag nu f�r dig att HERREN skall bygga ett
hus �t dig.
11. Ty det skall ske, att n�r din tid �r ute och du g�r till dina
f�der skall jag efter dig upph�ja din son, en av dina
avkomlingar; och jag skall bef�sta hans konungamakt.
12. Han skall bygga ett hus �t mig, och jag skall bef�sta hans tron
f�r evig tid.
>1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Kr�n. 28,6 f. Ps. 89,4 f. 132,13.
13. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
n�d skall jag icke l�ta �ka ifr�n honom, s�som jag l�t den vika
ifr�n din f�retr�dare.
>Ps. 89,27. Hebr. 1,5.
14. Jag skall h�lla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike f�r
evig tid, och hans tron skall vara bef�st f�r evig tid.�
>Luk. 1,32 f.
15. Alldeles i �verensst�mmelse med dessa ord och med denna syn
talade nu Natan till David.
16. D� gick konung David in och satte sig ned inf�r HERRENS ansikte
och sade: �Vem �r jag, HERRE Gud, och vad �r mitt hus, eftersom
du har l�tit mig komma h�rtill?
17. Och detta har likv�l synts dig vara f�r litet, o Gud; du har
talat ang�ende din tj�nares hus om det som ligger l�ngt fram i
tiden. Ja, du har sett till mig p� m�nniskos�tt, for att upph�ja
mig, HERRE Gud.
18. Vad skall nu David vidare s�ga till dig om den �ra du har
bevisat din tj�nare? Du k�nner ju din tj�nare.
19. HERRE, f�r din tj�nares skull och efter ditt hj�rta har du gjort
allt detta stora och f�rkunnat alla dessa stora ting.
20. HERRE, ingen �r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
allt vad vi hava h�rt med v�ra �ron.
>5 Mos. 3,24. 4,32 f. 1 Kon. 8,23. Ps. 86,8. Jes. 37,16.
>Dan. 3,29. Hos. 13,4.
21. Och v�r finnes p� jorden n�got enda folk som �r likt ditt folk
Israel, vilket Gud sj�lv har g�tt �stad att f�rlossa �t sig till
ett folk -- f�r att s� g�ra dig ett stort och fruktansv�rt namn,
i det att du f�rjagade hedningarna f�r ditt folk, det som du
hade f�rlossat ifr�n Egypten?
>5 Mos. 4,7 f.
22. Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk �t dig f�r evig
tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
23. S� m� nu, HERRE, vad du har talat om din tj�nare och om hans hus
bliva fast f�r evig tid; g�r s�som du har talat.
24. D� skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s�
att man skall s�ga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, �r Gud �ver
Israel.' Och s� skall din tj�nare Davids hus best� inf�r dig.
25. Ty du, min Gud, har uppenbarat f�r din tj�nare att du skall
bygga honom ett hus; d�rf�r har din tj�nare dristat att bedja
inf�r dig.
26. Och nu, HERRE, du �r Gud; och d� du har lovat din tj�nare detta
goda,
27. s� m� du nu ock v�rdigas v�lsigna din tj�nares hus, s� att det
f�rbliver evinnerligen inf�r dig. Ty vad du, HERRE, v�lsignar,
det �r v�lsignat evinnerligen.�
*13/18 F�rsta Kr�nikeboken, 18 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 18 Kapitlet
Davids segrar och byte. Hans inre
styrelse och hans �mbetsm�n.
1. En tid h�refter slog David filist�erna och kuvade dem. D�rvid
tog han Gat med underlydande orter ur filist�ernas hand.
>2 Sam. 8,1 f.
2. Han slog ock moabiterna; s� blevo moabiterna David underd�niga
och f�rde till honom sk�nker.
>4 Mos. 24,17.
3. Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, n�r
denne hade dragit �stad f�r att bef�sta sitt v�lde vid floden
Frat.
4. Och David tog ifr�n honom ett tusen vagnar och tog till f�nga
sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l�t
avsk�ra fotsenorna p� alla vagnsh�starna, utom p� ett hundra
h�star, som han skonade.
>Jos. 11,6, 9.
5. N�r sedan aram�erna fr�n Damaskus kommo f�r att hj�lpa
Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv� tusen man
av dem.
6. Och David insatte fogdar bland aram�erna i Damaskus; och
aram�erna blevo David underd�niga och f�rde till honom
sk�nker. S� gav HERREN seger �t David, varhelst han drog fram.
7. Och David tog de gyllene sk�ldar som Hadaresers tj�nare hade
burit och f�rde dem till Jerusalem.
8. Och fr�n Hadaresers st�der Tibhat och Kun tog David koppar i
stor myckenhet; d�rav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
och koppark�rlen.
>1 Kon. 7,15, 23, 45.
9. D� nu Tou, konungen i Hamat, h�rde att David hade slagit
Hadaresers, konungens i Soba, hela h�r,
10. s�nde han sin son Hadoram till konung David f�r att h�lsa honom
och lyck�nska honom, d�rf�r att han hade givit sig i strid med
Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
fiende. Han s�nde ock alla slags k�rl av guld, silver och
koppar.
11. Ocks� dessa helgade konung David �t HERREN, likasom han hade
gjort med det silver och guld han hade hemf�rt fr�n alla andra
folk: fr�n edom�erna, moabiterna, Ammons barn, filist�erna och
amalekiterna.
12. Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edom�erna i Saltdalen,
aderton tusen man,
>Ps. 60,2.
13. insatte han fogdar i Edom; och alla edom�er blevo David
underd�niga. S� gav HERREN seger �t David, varhelst han drog
fram.
>4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.
14. David regerade nu �ver hela Israel; och han skipade lag och r�tt
�t allt sitt folk.
15. Joab, Serujas son, hade bef�let �ver krigsh�ren, och Josafat,
Ahiluds son, var kansler.
>2 Sam. 20,23 f.
16. Sadok, Ahitubs son, och Abimelek Ebjatars son, voro pr�ster, och
Sausa var sekreterare.
17. Benaja, Jojadas son, hade bef�let �ver keret�erna och
pelet�erna; men Davids s�ner voro de f�rn�mste vid konungens
sida.
>1 Kon. 1,38.
*13/19 F�rsta Kr�nikeboken, 19 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 19 Kapitlet
Ammons barn van�ra Davids s�ndebud.
David sl�r dem och deras bundsf�rvanter
aram�erna.
1. En tid h�refter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
blev konung efter honom.
>2 Sam. 10,1 f.
2. D� sade David: �Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v�nskap,
eftersom hans fader bevisade mig v�nskap.� Och David skickade
s�ndebud f�r att tr�sta honom i hans sorg efter fadern. N�r s�
Davids tj�nare kommo till Ammons barns land, till Hanun, f�r att
tr�sta honom,
3. sade Ammons barns furstar till Hanun: �Menar du att David d�rmed
att han s�nder tr�stare till dig vill visa dig att han �rar din
fader? Nej, f�r att unders�ka och f�rd�rva och bespeja landet
hava hans tj�nare kommit till dig.�
4. D� tog Hanun Davids tj�nare och l�t raka dem och sk�ra av deras
kl�der mitt p�, �nda uppe vid s�tet, och l�t dem s� g�.
5. Och man kom och ber�ttade f�r David vad som hade h�nt m�nnen; d�
s�nde han bud emot dem, ty m�nnen voro ju mycket van�rade. Och
konungen l�t s�ga: �Stannen i Jeriko, till dess edert sk�gg
hinner v�xa ut, och kommen s� tillbaka.�
6. D� nu Ammons barn ins�go att de hade gjort sig f�rhatliga f�r
David, s�nde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver f�r
att leja sig vagnar och ryttare fr�n Aram-Naharaim, fr�n
Aram-Maaka och fr�n Soba.
7. De lejde sig trettiotv� tusen vagnar, �vensom hj�lp av konungen
i Maaka med hans folk; dessa kommo och l�grade sig framf�r
Medeba. Ammons barn f�rsamlade sig ock fr�n sina st�der och
kommo f�r att strida.
8. N�r David h�rde detta, s�nde han �stad Joab med hela h�ren, de
tappraste krigarna.
9. Och Ammons barn drogo ut och st�llde upp sig till strid vid
ing�ngen till staden; men de konungar som hade kommit dit
st�llde upp sig f�r sig sj�lva p� f�ltet.
10. D� Joab nu s�g att han hade fiender b�de framf�r sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
st�llde sedan upp sig mot aram�erna.
11. Men det �vriga folket �verl�mnade han �t sin broder Absai, och
dessa fingo st�lla upp sig mot Ammons barn.
12. Och han sade: �Om aram�erna bliva mig �verm�ktiga, s� skall du
komma mig till hj�lp; och om Ammons barn bliva dig �verm�ktiga,
s� vill jag hj�lpa dig.
13. Var nu vid gott mod; ja, l�t oss visa mod i striden f�r v�rt
folk och f�r v�r Guds st�der. Sedan m� HERREN g�ra vad honom
t�ckes.
14. D�refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
aram�erna, och de flydde f�r honom.
15. Men n�r Ammons barn s�go att aram�erna flydde, flydde ocks� de
f�r hans broder Absai och beg�vo sig in i staden. D� begav sig
Joab till Jerusalem.
16. D� allts� aram�erna s�go att de hade blivit slagna av Israel,
s�nde de bud att de aram�er som bodde p� andra sidan floden
skulle rycka ut, anf�rda af Sofak, Hadaresers h�rh�vitsman.
17. N�r detta blev ber�ttat f�r David, f�rsamlade han hela Israel
och gick �ver Jordan, och d� han kom fram till dem, st�llde han
upp sig i slagordning mot dem; och n�r David hade st�llt upp sig
till strid mot aram�erna, g�vo dessa sig i strid med honom.
18. Men aram�erna flydde undan f�r Israel, och David dr�pte av
aram�erna manskapet p� sju tusen vagnar, s� ock fyrtio tusen man
fotfolk; h�rh�vitsmannen Sofak d�dade han ock.
19. D�, allts� Hadaresers tj�nare s�go att de hade blivit slagna av
israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
underd�niga. Efter detta ville aram�erna icke vidare hj�lpa
Ammons barn.
*13/20 F�rsta Kr�nikeboken, 20 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 20 Kapitlet
Rabbas bel�gring och er�vring. Strider
med filist�erna.
1. F�ljande �r, vid den tid d� konungarna pl�gade draga i f�lt,
t�gade Joab ut med krigsh�ren och h�rjade Ammons barns land, och
kom s� och bel�grade Rabba, medan David stannade kvar i
Jerusalem. Och Joab intog Rabba och f�rst�rde det.
>2 Sam. 11,1. 12,26 f.
2. Och David tog deras konungs krona fr�n hans huvud, den befanns
v�ga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes
nu p� Davids huvud. Och han f�rde ut byte fr�n staden i stor
myckenhet.
3. Och folket d�rinne f�rde han ut och s�ndersargade dem med s�gar
och tr�skvagnar av j�rn och med bilor. S� gjorde David mot
Ammons barns alla st�der. Sedan v�nde David med allt folket
tillbaka till Jerusalem.
4. D�refter uppstod en strid med filist�erna vid Geser; husatiten
Sibbekai slog d� ned Sippai, en av rafa�ernas avkomlingar; s�
blevo de kuvade.
>2 Sam. 21,18. 1 Kr�n. 11,29. 27,11,
5. �ter stod en strid med filist�erna; Elhanan, Jaurs son, slog d�
ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
liknade en v�vbom.
>1 Sam. 17,7. 2 Sam. 21,19.
6. �ter stod en strid vid Gat. D�r var en reslig man som hade sex
fingrar och sex t�r, tillsammans tjugufyra; han var ock en
avkomling av rafa�erna.
>2 Sam. 21,20 f.
7. Denne sm�dade Israel; d� blev han nedgjord av Jonatan, son till
Simea, Davids broder.
8. Dessa voro avkomlingar av rafa�erna i Gat; och de f�llo f�r
Davids och hans tj�nares hand.
>2 Sam. 21,22.
*13/21 F�rsta Kr�nikeboken, 21 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 21 Kapitlet
Folkr�kning. Pest Altaret p� Ornans
tr�skplats.
1. Men Satan tr�dde upp mot Israel och uppeggade David till att
r�kna Israel.
>2 Sam. 24,1 f.
2. D� sade David till Joab och till folkets andra h�vitsman: �G�n
�stad och r�knen Israel, fr�n Beer-Seba �nda till Dan, och given
mig besked d�rom, s� att jag f�r veta huru m�nga de �ro.�
3. Joab svarade: �M� HERREN �n vidare f�r�ka sitt folk hundrafalt.
�ro de d� icke, min herre konung, allasammans min herres
tj�nare? Varf�r beg�r d� min herre s�dant? Varf�r skulle man
d�rmed draga skuld �ver Israel?
4. Likv�l blev konungens befallning g�llande, trots Joab. Allts�
drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s� hem igen
till Jerusalem.
5. Och Joab uppgav f�r David vilken slutsumma folkr�kningen
utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
sv�rdbev�pnade m�n, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
sv�rdbev�pnade man.
6. Men Levi och Benjamin hade han icke r�knat j�mte de andra, ty
konungens befallning var en styggelse f�r Joab.
>1 Kr�n. 27,24.
7. Vad som hade skett misshagade Gud, och han hems�kte Israel.
8. D� sade David till Gud: �Jag har syndat storligen d�ri att jag
har gjort detta; men tillgiv nu din tj�nares missg�rning, ty jag
har handlat mycket d�raktigt.�
9. Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
10. �G� och tala till David och s�g: S� s�ger HERREN: Tre ting
l�gger jag fram f�r dig; v�lj bland dem ut �t dig ett som du
vill att jag skall g�ra dig.�
11. D� gick Gad in till David och sade till honom: �S� s�ger HERREN:
12. Tag vilketdera du vill: antingen hungersn�d i tre �r, eller
f�r�delse i tre m�nader genom dina ov�nners anfall, utan att du
kan undkomma dina fienders sv�rd, eller HERRENS sv�rd och pest i
landet under tre dagar, i det att HERRENS �ngel sprider f�rd�rv
inom hela Israels omr�de. Eftersinna nu vilket svar jag skall
giva honom som har s�nt mig.�
13. David svarade Gad: �Jag �r i stor v�nda. Men l�t mig d� falla i
HERRENS hand, ty hans barmh�rtighet �r mycket stor; i
m�nniskohand vill jag icke falla.�
14. S� l�t d� HERREN pest komma i Israel, s� att sjuttio tusen m�n
av Israel f�llo.
15. Och Gud s�nde en �ngel mot Jerusalem till att f�rd�rva det. Men
n�r denne h�ll p� att f�rd�rva, s�g HERREN d�rtill och �ngrade
det onda, s� att han sade till �ngeln, F�rd�rvaren[1]: �Det �r
nog; drag nu din hand tillbaka.� Och HERRENS �ngel stod d� vid
jebus�en Ornans tr�skplats.
16. N�r nu David lyfte upp sina �gon och fick se HERRENS �ngel
st�ende mellan jorden och himmelen med ett blottat sv�rd i sin
hand, utr�ckt �ver Jerusalem, d� f�llo han och de �ldste, h�ljda
i sorgdr�kt, ned p� sina ansikten.
17. Och David sade till Gud: �Det var ju jag som befallde att folket
skulle r�knas. Det �r d� jag som har syndat och gjort vad ont
�r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, m�
din hand v�nda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
folk, s� att det bliver hems�kt.�
18. Men HERRENS �ngel befallde Gad att s�ga till David att David
skulle g� �stad och resa ett altare �t HERREN p� jebus�en Ornans
tr�skplats.
19. Och David gick �stad p� grund av det ord som Gad hade talat i
HERRENS namn.
20. D� Ornan nu v�nde sig om, fick han se �ngeln; och hans fyra
s�ner som voro med honom, g�mde sig. Men Ornan h�ll p� att
tr�ska vete.
21. Och David kom till Ornan; n�r d� Ornan s�g upp och fick se
David, gick han fram ifr�n tr�skplatsen och f�ll ned till jorden
p� sitt ansikte f�r David.
22. Och David sade till Ornan: �Giv mig den plats d�r du tr�skar din
s�d, s� att jag d�r kan bygga ett altare �t HERREN; giv mig den
f�r full betalning; och m� s� hems�kelsen upph�ra bland folket.�
23. D� sade Ornan till David: �Tag den, och m� sedan min herre
konungen g�ra vad honom t�ckes. Se, h�r giver jag dig
f�kreaturen till br�nnoffer och tr�skvagnarna till ved och vetet
till spisoffer; alltsammans giver jag.�
24. Men konung David svarade Ornan: �Nej, jag vill k�pa det f�r full
betalning; ty jag vill icke taga �t HERREN det som �r ditt, och
offra br�nnoffer som jag har f�tt f�r intet.�
25. Och David gav �t Ornan f�r platsen sex hundra siklar guld, i
full vikt.
26. Och David byggde d�r ett altare �t HERREN och offrade br�nnoffer
och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
eld fr�n himmelen p� br�nnoffersaltaret.
>3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38.
27. Och p� HERRENS befallning stack �ngeln sitt sv�rd tillbaka i
skidan.
28. D�, n�r David f�rnam att HERREN hade b�nh�rt honom p� jebus�en
Ornans tr�skplats, offrade han d�r.
29. Men HERRENS tabernakel, som Mose hade l�tit g�ra i �knen, stod
j�mte br�nnoffersaltaret, vid den tiden p� offerh�jden i Gibeon.
>1 Kr�n. 16,39.
30. Dock v�gade David icke komma inf�r Guds ansikte f�r att s�ka
honom; s� f�rskr�ckt var han f�r HERRENS �ngels sv�rd.
[1] Se F�rd�rvaren i Ordf�rkl.
*13/22 F�rsta Kr�nikeboken, 22 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 22 Kapitlet
Davids f�rberedelser till
tempelbyggnaden.
1. Och David sade: �H�r skall HERREN Guds hus st�, och h�r altaret
f�r Israels br�nnoffer.�
2. Och David befallde att man skulle samla tillhopa de fr�mlingar
som funnos i Israels land; och han anst�llde hantverkare, som
skulle hugga ut stenar f�r att d�rmed bygga Guds hus.
>2 Kr�n. 2,17 f.
3. Och David anskaffade j�rn i myckenhet till spikar p� d�rrarna i
portarna och till krampor, s� ock koppar i s�dan myckenhet att
den icke kunde v�gas,
4. och cederbj�lkar i otalig m�ngd; ty sidonierna och tyrierna
f�rde cedertr� i myckenhet till David.
5. David t�nkte n�mligen: �Min son Salomo �r ung och sp�d, men
huset som skall byggas �t HERREN m�ste g�ras �verm�ttan stort,
s� att det bliver namnkunnigt och prisat i alla l�nder; jag vill
d�rf�r skaffa f�rr�d �t honom.� S� skaffade David f�rr�d i
myckenhet f�re sin d�d.
>1 Kr�n. 29,1.
6. Och han kallade till sig sin son Salomo och bj�d honom att bygga
ett hus �t HERREN, Israels Gud.
7. Och David sade till sin son Salomo: �Jag hade sj�lv i sinnet att
bygga ett hus �t HERRENS, min Guds, namn.
>2 Sam. 7,2 f. 1 Kr�n. 17,1 f.
8. Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
myckenhet och f�rt stora krig; du skall icke bygga ett hus �t
mitt namn, eftersom du har utgjutit s� mycket blod p� jorden, i
min �syn.
>1 Kon. 5,2. 1 Kr�n. 28,3.
9. Men se, �t dig skall f�das en son; han skall bliva en frids�ll
man, och jag skall l�ta honom f� fred med alla sina fiender runt
omkring; ty Salomo[1] skall han heta, och frid[2] och ro skall
jag l�ta vila �ver Israel i hans dagar.
10. Han skall bygga ett hus �t mitt namn; han skall vara min son,
och jag skall vara hans fader. Och jag skall bef�sta hans
konungatron �ver Israel f�r evig tid.
>2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 1 Kr�n. 17,11 f.Ps. 89,27.
>Hebr. 1,5.
11. S� vare nu HERREN med dig, min son; m� du bliva lyckosam och f�
bygga HERRENS, din Guds, hus, s�som han har lovat om dig.
12. M� HERREN allenast giva dig klokhet och f�rst�nd, n�r han s�tter
dig till h�rskare �ver Israel, och f�rhj�lpa dig till att h�lla
HERRENS, din Guds, lag.
13. D� skall du bliva lyckosam, om du h�ller och g�r efter de
stadgar och r�tter som HERREN har bjudit Mose att �l�gga
Israel. Var frimodig och of�rf�rad; frukta icke och var icke
f�rsagd.
>5 Mos. 31,7 f. Jos. 1,7. 1 Kon. 2,2 f. 1 Kr�n. 28,20.
14. Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
ett hundra tusen talenter guld och tusen g�nger tusen talenter
silver, d�rtill av koppar och j�rn mer �n som kan v�gas, ty s�
mycket �r det; tr�virke och sten har jag ock anskaffat, och mer
m� du sj�lv anskaffa.
>1 Kr�n. 29,2.
15. Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
timmerm�n, och d�rtill allahanda folk som �r kunnigt i allt
slags annat arbete.
16. P� guldet, silvret, kopparen och j�rnet kan ingen r�kning h�llas
Upp d� och g� till verket; och vare HERREN med dig!�
17. D�refter bj�d David alla Israels furstar att de skulle
underst�dja hans son Salomo; han sade:
18. �HERREN, eder Gud, �r ju med eder och har l�tit eder f� ro p�
alla sidor; ty han har givit landets f�rra inbyggare i min hand,
och landet har blivit HERREN och hans folk underd�nigt.
>1 Kr�n. 23,25.
19. S� v�nden nu edert hj�rta och eder sj�l till att s�ka HERREN,
eder Gud; och st�n upp och byggen HERREN Guds helgedom, s� att
man kan f�ra HERRENS f�rbundsark och vad annat som h�r till Guds
helgedom in i det hus som skall byggas �t HERRENS namn.�
[1] Hebr. Schelom�.
[2] Hebr. schal�m.
*13/23 F�rsta Kr�nikeboken, 23 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 23 Kapitlet
Leviternas antal, indelning och
�mbetsg�rom�l.
1. Och n�r David blev gammal och levnadsm�tt, gjorde han sin son
Salomo till konung �ver Israel.
>1 Kon. 1,13, 33 f.
2. Och han f�rsamlade alla Israels furstar, s� ock pr�sterna och
leviterna.
3. Och leviterna blevo r�knade, de n�mligen som voro trettio �r
gamla eller d�rut�ver; och deras antal, antalet av alla personer
av mank�n, utgjorde trettio�tta tusen.
4. �Av dessa�, sade han, skola tjugufyra tusen f�rest� sysslorna
vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsm�n och domare;
>5 Mos. 16,18.
5. fyra tusen skola vara d�rrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
HERREN till de instrumenter som jag har l�tit g�ra f�r
lovs�ngen.
>2 Kr�n. 29,25.
6. Och David delade dem i avdelningar efter Levis s�ner, Gerson
Kehat och Merari.
>1 Mos. 46,11. 1 Kr�n. 6,1.
7. Till gersoniterna h�rde Laedan och Simei.
>2 Mos. 6,17. 4 Mos. 3,18. 1 Kr�n. 6,16 f.
8. Laedans s�ner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
tillsammans tre.
9. Simeis s�ner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
tre. Dessa voro huvudm�n f�r Laedans familjer.
10. Och Simeis s�ner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro
Simeis s�ner, tillsammans fyra.
11. Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och
Beria hade icke m�nga barn; d�rf�r fingo de utg�ra allenast en
familj, en ordning.
12. Kehats s�ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
fyra.
>2 Mos. 6,18.
13. Amrams s�ner voro Aron och Mose. Och Aron blev j�mte sina s�ner
f�r ev�rdlig tid avskild till att helgas s�som h�ghelig, till
att f�r ev�rdlig tid ant�nda r�kelse inf�r HERREN och g�ra tj�nst
inf�r honom och v�lsigna i hans namn.
>2 Mos. 6,20. 28,1. 4 Mos. 6,23 f. 5 Mos, 10,8. 21,5. Hebr. 5,4.
14. Men gudsmannen Moses s�ner r�knades till Levi stam.
15. Moses s�ner voro Gersom och Elieser.
>2 Mos. 2,22. 18,3 f.
16. Gersoms s�ner voro Sebuel, huvudmannen.
17. Och Eliesers s�ner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga
andra s�ner; men Rehabjas s�ner voro �verm�ttan talrika.
18. Jishars s�ner voro Selomit, huvudmannen.
19. Hebrons s�ner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fj�rde.
>1 Kr�n. 24,23.
20. Ussiels s�ner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.
21. Meraris s�ner voro Maheli och Musi. Mahelis s�ner voro Eleasar
och Kis.
22. N�r Eleasar dog, l�mnade han inga s�ner efter sig, utan allenast
d�ttrar; men Kis' s�ner, deras fr�nder, togo dessa till hustrur.
>1 Kr�n. 24,28.
23. Musis s�ner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
>1 Kr�n. 24,30.
24. Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudm�nnen f�r
familjerna, s� m�nga av dem som inm�nstrades, vart namn r�knat
s�rskilt, var person f�r sig, de som kunde f�rr�tta sysslor vid
tj�nstg�ringen i HERRENS hus, n�mligen de som voro tjugu �r
gamla eller d�rut�ver.
25. Ty David sade: �HERREN, Israels Gud, har l�tit sitt folk komma
till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
>1 Kr�n. 22,18.
26. d�rf�r beh�va icke heller leviterna mer b�ra tabernaklet och
alla redskap till tj�nstg�ringen d�rvid.�
27. (Enligt ber�ttelsen om Davids sista tid r�knades n�mligen av
Levi barn de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver.)
28. De fingo i st�llet sin plats vid Arons s�ners sida f�r
tj�nstg�ringen i HERRENS hus, i vad som r�rde f�rg�rdarna och
kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
tj�nstg�ringen i Guds hus,
29. vare sig det g�llde sk�debr�den eller det fina mj�let till
spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pl�tarna eller det
hopkn�dade mj�let, eller n�got m�tt och m�l,
30. eller att var morgon g�ra tj�nst genom att tacka och lova
HERREN, och likaledes var afton,
31. eller att offra alla br�nnoffer �t HERREN p� sabbaterna, vid
nym�naderna och vid h�gtiderna, till best�mt antal och s�som det
var f�reskrivet f�r dem, best�ndigt, inf�r HERRENS ansikte.
32. De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
uppenbarelset�ltet och vid det heliga, vad Arons s�ner, deras
br�der, hade att iakttaga vid tj�nstg�ringen i HERRENS hus.
>4 Mos. 18,4.
*13/24 F�rsta Kr�nikeboken, 24 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 24 Kapitlet
Pr�sternas och leviternas avdelningar.
1. Och Arons s�ner hade f�ljande avdelningar: Arons s�ner voro
Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
2. Men Nadab och Abihu dogo f�re sin fader; och de hade inga
s�ner. S� blevo allenast Eleasar och Itamar pr�ster.
>3 Mos. 1O,1 f. 4 Mos. 3,4. 26,61.
3. Och David j�mte Sadok, av Eleasars s�ner, och Ahimelek, av
Itamars s�ner, indelade dem och best�mde den ordning i vilken de
skulle g�ra tj�nst.
>2 Kr�n. 8,14.
4. D� nu Eleasars s�ner befunnos hava flera huvudm�n �n Itamars
s�ner, indelade man dem s�, att Eleasars s�ner fingo sexton
huvudm�n f�r sina familjer och Itamars s�ner �tta huvudm�n f�r
sina familjer.
5. Man indelade dem genom lottkastning, de f�rra s�v�l som de
senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos b�de av
Eleasars s�ner och av Itamars s�ner.
6. Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
upp dem i n�rvaro av konungen, furstarna och pr�sten Sadok och
Ahimelek, Ebjatars son, och i n�rvaro av huvudm�nnen f�r
pr�sternas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis
f�r Eleasars och f�r Itamars familjer.
7. Den f�rsta lotten f�ll ut f�r Jojarib, den andra f�r Jedaja,
8. den tredje f�r Harim, den fj�rde f�r Seorim,
9. den femte f�r Malkia, den sj�tte f�r Mijamin,
10. den sjunde f�r Hackos, den �ttonde f�r Abia,
>Luk. 1,6.
11. den nionde f�r Jesua, den tionde f�r Sekanja,
12. den elfte f�r Eljasib, den tolfte f�r Jakim,
13. den trettonde f�r Huppa, den fjortonde f�r Jesebab,
14. den femtonde f�r Bilga, den sextonde f�r Immer,
15. den sjuttonde f�r Hesir, den adertonde f�r Happisses,
16. den nittonde f�r Petaja, den tjugonde f�r Hesekiel,
17. den tjuguf�rsta f�r Jakin, den tjuguandra f�r Gamul,
18. den tjugutredje for Delaja, den tjugufj�rde f�r Maasja.
19. Detta blev den ordning i vilken de skulle g�ra tj�nst, n�r de
gingo in i HERRENS hus, s�som det var f�reskrivet f�r dem genom
deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
bjudit honom.
20. Vad ang�r de �vriga Levi barn, s� h�rde till Amrams barn Subael,
till Subaels barn Jedeja,
21. till Rehabja, det �r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
22. till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
23. Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
tredje, och Jekameam, den fj�rde.
>1 Kr�n. 23,19 f.
24. Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn h�rde Samur.
25. Mikas broder var Jissia; till Jissias barn h�rde Sakarja.
26. Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos s�ner.
27. Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
och Ibri.
28. Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga s�ner.
29. Till Kis, det �r Kis' barn, h�rde Jerameel.
30. Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro
leviternas barn, efter deras familjer.
31. Ocks� dessa kastade lott likas�v�l som deras br�der, Arons
s�ner, i n�rvaro av konung David, Sadok Ahimelek och huvudm�nnen
f�r pr�sternas och leviternas familjer, huvudm�nnen f�r
familjerna likas�v�l som deras yngsta br�der.
>1 Kr�n. 25,8. 26,13.
*13/25 F�rsta Kr�nikeboken, 25 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 25 Kapitlet
Tempels�ngarnas avdelningar.
1. Och David j�mte h�rh�vitsm�nnen avskilde till tj�nstg�ring
Asafs, Hemans och Jedutuns s�ner, som hade profetisk anda till
att spela p� harpor, psaltare och cymbaler. Och detta �r
f�rteckningen p� dem, p� de m�n som fingo denna tj�nstg�ring
till �liggande.
2. Av Asafs s�ner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs s�ner,
under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
under konungens ledning.
3. Av Jedutun: Jedutuns s�ner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och
lovs�nger till HERREN.
4. Av Heman: Hemans s�ner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
5. Alla dessa voro s�ner till Heman, som var konungens siare,
enligt det l�fte Gud hade givit, att han ville upph�ja hans
horn; d�rf�r gav Gud Heman fjorton s�ner och tre d�ttrar.
6. Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, n�r de
utf�rde s�ngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
och s� gjorde tj�nst i Guds hus; de stodo under konungens,
Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.
7. Och antalet av dem j�mte deras br�der, av dem som hade blivit
undervisade i s�ngen till HERREN �ra, alla de d�ri kunniga,
utgjorde tv� hundra �ttio�tta.
8. Och de kastade lott om tj�nstg�ringen, alla, den minste
likas�v�l som den st�rste, den kunnige j�mte l�rjungen.
>1 Kr�n. 24,31
9. Den f�rsta lotten kom ut f�r Asaf och f�ll p� Josef; den andre
blev Gedalja, han sj�lv med sina br�der och s�ner, tillsammans
tolv;
10. den tredje blev Sackur, med sin s�ner och br�der, tillsammans
tolv
11. den fj�rde lotten kom ut f�r Jisri med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
12. den femte blev Netanja, med sina s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
13. den sj�tte blev Buckia, med sina s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
14. den sjunde blev Jesarela, med sina s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
15. den �ttonde blev Jesaja, med sin s�ner och br�der, tillsammans
tolv
16. den nionde blev Mattanja, med sina s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
17. den tionde blev Simei, med sina s�ner och br�der, tillsammans
tolv
18. den elfte blev Asarel, med sin s�ner och br�der, tillsammans
tolv
19. den tolfte lotten kom ut f�r Hasabja, med hans s�ner och br�der
tillsammans tolv;
20. den trettonde blev Subael, med sina s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
21. den fjortonde blev Mattitja, med sina s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
22. den femtonde lotten kom ut f�r Jeremot, med hans s�ner och
br�der, tillsammans tolv;
23. den sextonde f�r Hananja, med hans s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
24. den sjuttonde f�r Josbekasa, med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
25. den adertonde f�r Hanani, med hans s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
26. den nittonde f�r Malloti, med hans s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
27. den tjugonde f�r Elijata, med hans s�ner och br�der, tillsammans
tolv;
28. den tjuguf�rsta f�r Hotir, med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
29. den tjuguandra f�r Giddalti, med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
30. den tjugutredje f�r Mahasiot, med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv;
31. den tjugufj�rde f�r Romamti-Eser, med hans s�ner och br�der,
tillsammans tolv.
*13/26 F�rsta Kr�nikeboken, 26 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 26 Kapitlet
D�rrvaktarnas avdelningar.
Tillsyningsm�nnen �ver tempelskatterna.
Innehavarna av de v�rldsliga sysslorna.
1. Vad ang�r d�rrvaktarnas avdelningar, s� h�rde till koraiterna
Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
2. Och Meselemja hade s�ner: Sakarja var den f�rstf�dde, Jediael
den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fj�rde,
3. Elam den femte, Johanan den sj�tte, Eljoenai den sjunde.
4. Och Obed-Edom hade s�ner: Semaja var den f�rstf�dde, Josabad den
andre, Joa den tredje, Sakar den fj�rde, Netanel den femte,
5. Ammiel den sj�tte, Isaskar den sjunde, Peulletai den �ttonde; ty
Gud hade v�lsignat honom.
6. �t hans son Semaja f�ddes ock s�ner, som blevo furstar inom sin
familj, ty de voro dugande m�n.
7. Semajas s�ner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
broder, dugliga m�n, Elihu och Semakja.
8. Alla dessa h�rde till Obed-Edoms avkomlingar, de sj�lva och
deras s�ner och br�der, dugliga och kraftfulla m�n i tj�nsten,
tillsammans sextiotv� avkomlingar av Obed-Edom.
9. Meselemja hade ock s�ner och br�der, dugliga m�n, tillsammans
aderton.
10. Och Hosa, av Meraris barn, hade s�ner: Simri var huvudmannen, ty
visserligen var han icke f�rstf�dd, men hans fader insatte honom
till huvudman;
11. Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
fj�rde. Hosas s�ner och br�der voro tillsammans tretton.
12. Dessa avdelningar av d�rrvaktarna, n�mligen dessa deras
huvudm�n, fingo nu, likas�v�l som deras br�der, sina �ligganden
f�r att g�ra tj�nst i HERRENS hus.
13. Och om var port kastade de lott, den minste s�v�l som den
st�rste, efter sina familjer.
>1 Kr�n. 24,31. 25,8.
14. Den lott som angav �ster f�ll d� p� Selemja; och f�r hans son
Sakarja, en r�dklok man, kastade man lott, och f�r honom kom ut
den lott som angav norr;
15. f�r Obed-Edom den lott som angav s�der, under det att hans s�ner
fingo p� sin del f�rr�dshuset;
16. f�r Suppim och f�r Hosa den lott som angav platsen v�sterut, vid
Salleketporten, d�r v�gen h�jer sig upp�t, det ena vaktst�llet
invid det andra.
17. �sterut voro sex leviter, norrut fyra f�r var dag, s�derut fyra
f�r var dag, och vid f�rr�dshuset tv� i s�nder;
18. vid Parbar v�sterut voro fyra vid v�gen och tv� vid sj�lva
Parbar.
>2 Kon. 23,11.
19. Dessa voro d�rrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
av Meraris barn.
20. Och av leviterna hade Ahia uppsikten �ver Guds hus skatter och
v�rden om de f�rr�d som utgjordes av vad som hade blivit helgat
�t HERREN.
21. Laedans barn, n�mligen gersoniternas barn av Laedans sl�kt,
huvudmannen f�r gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
>1 Kr�n. 23,7 f.
22. det �r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
uppsikten �ver skatterna i HERRENS hus.
23. Vad ang�r amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
ossieliterna,
24. s� var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, �veruppsyningsman
�ver skatterna.
>1 Kr�n. 23,16 f.
25. Och hans br�der av Eliesers sl�kt voro dennes son Rehabja, denne
son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
Selomot.
>1 Kr�n. 24,21.
26. Denne Selomot och hans br�der hade uppsikten �ver alla f�rr�d
som utgjordes av vad som hade blivit helgat �t HERREN av konung
David, s� ock av huvudm�nnen f�r familjerna, �vensom av �ver-
och underh�vitsm�nnen och av h�rh�vitsm�nnen.
27. Fr�n krigen och av bytet hade de helgat detta f�r att h�lla
HERRENS hus vid makt;
>4 Mos. 31,25 f.
28. likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var
och en som helgade n�got l�mnade det under Selomits och hans
br�ders v�rd.
>1 Sam. 9,9.
29. Av jishariterna togos Kenanja och hans s�ner till de v�rldsliga
sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsm�n och domare.
30. Av hebroniterna togos Hasabja och hans br�der, dugliga m�n, ett
tusen sju hundra, till �mbetsf�rvaltningen i Israel p� andra
sidan Jordan, p� v�stra sidan, till alla slags sysslor �t HERREN
och till konungens tj�nst.
31. F�r hebroniterna var Jeria huvudman, f�r hebroniterna efter
deras �ttf�ljd och familjer. (I Davids fyrtionde regerings�r
anst�lldes unders�kning r�rande dem; och bland dem funnos d�
dugande m�n i Jaeser i Gilead.)
32. Hans br�der, dugliga m�n, vore tv� tusen sju hundra, huvudm�n
f�r familjer. Dem satte konung David �ver rubeniterna, gaditerna
och ena h�lften av Manasse stam, f�r att ombes�rja alla Guds och
konungens angel�genheter.
*13/27 F�rsta Kr�nikeboken, 27 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 27 Kapitlet
De tolv h�ravdelningarna. Israels
stamh�vdingar. Tillsyningsm�nnen �ver
konungens skatter och jordegendom. Andra
�mbetsm�n.
1. Och detta �r f�rteckningen p� Israels barn, efter deras antal
med huvudm�nnen f�r deras familjer och med �ver- och
underh�vitsm�nnen och med deras tillsyningsm�n vilka tj�nade
konungen i allt som r�rde krigsfolkets avdelningar, vilka
avdelningar kommo och avgingo skiftevis f�r var och en av �rets
alla m�nader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.
2. �ver den f�rsta avdelningen, den som tj�nstgjorde under f�rsta
m�naden, hade Jasobeam, Sabdiels son, bef�let. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>1 Kr�n. 11,11.
3. Han h�rde till Peres' barn och var huvudanf�rare f�r alla
h�rh�vitsm�n som tj�nstgjorde under f�rsta m�naden.
4. �ver den andra m�nadens avdelning hade ahoaiten Dodai bef�let,
det var hans avdelning; d�r var ock fursten Miklot. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 23,9 f. 1 Kr�n. 11,12.
5. Den tredje h�rh�vitsmannen, den som tj�nstgjorde under tredje
m�naden, var Benaja, pr�sten Jojadas son, s�som
huvudanf�rare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 23,29 f. 1 Kr�n. 11,22 f.
6. Denne Benaja var en hj�lte bland de trettio och hade bef�let
�ver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
7. Den fj�rde, den som tj�nstgjorde under fj�rde m�naden, var
Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i
hans avdelning voro tjugufyra tusen
>2 Sam. 2,18 f. 23,24 f. 1 Kr�n. 11,26 f.
8. Den femte, den som tj�nstgjorde under femte m�naden, var
h�vitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
9. Den sj�tte, den som tj�nstgjorde under sj�tte m�naden, var
tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra
tusen.
10. Den sjunde, den som tj�nstgjorde under sjunde m�naden, var
peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
11. Den �ttonde, den som tj�nstgjorde under �ttonde m�naden, var
husatiten Sibbekai, som h�rde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 21,18. 1 Kr�n. 20,4.
12. Den nionde, den som tj�nstgjorde under nionde m�naden, var
anatotiten Abieser, som h�rde till benjaminiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
13. Den tionde, den som tj�nstgjorde under tionde m�naden, var
netofatiten Maherai, som h�rde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
14. Den elfte, den som tj�nstgjorde under elfte m�naden, var
pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
15. Den tolfte, den som tj�nstgjorde under tolfte m�naden, var
netofatiten Heldai, som h�rde till Otniels sl�kt. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
16. Och Israels stamh�vdingar voro dessa: furste f�r rubeniterna var
Elieser, Sikris son; f�r simeoniterna Sefatja, Maakas son;
17. f�r Levi Hasabja, Kemuels son; f�r Arons sl�kt Sadok;
18. f�r Juda Elihu, en av Davids br�der; f�r Isaskar Omri, Mikaels
son;
19. f�r Sebulon Jismaja, Obadjas son; f�r Naftali Jerimot, Asriels
son;
20. f�r Efraims barn Hosea, Asasjas son; f�r ena h�lften av Manasse
stam Joel, Pedajas son;
21. f�r andra h�lften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
f�r Benjamin Jaasiel, Abners son;
22. f�r Dan Asarel, Jerohams son Dessa voro Israels stamh�vdingar.
23. Men David tog i f�rteckningen icke upp dem som voro under tjugu
�r, ty HERREN hade lovat att han ville f�r�ka Israel s�som
stj�rnorna p� himmelen.
>1 Mos. 15,5. 22,17. 26,4. 4 Mos. 1,2 f.
24. Joab, Serujas son, begynte r�kningen, men fullbordade den icke,
ty genom den kom f�rt�rnelse �ver Israel; och antalet togs icke
upp i n�gon f�rteckning i konung Davids kr�nika.
>2 Sam. 24,13 f. 1 Kr�n. 21,4 f.
25. Uppsikten �ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; �ver
f�rr�den p� f�lten, i st�derna och byarna och f�stningstornen
Jonatan, Ussias son;
26. �ver dem som arbetade p� f�ltet med jordbruket Esri, Kelubs son;
27. �ver ving�rdarna ramatiten Simei; �ver de vinf�rr�d som man hade
samlat i ving�rdarna sifmiten Sabdi;
28. �ver olivplanteringarna och mullb�rsfikontr�den i L�glandet
gaderiten Baal-Hanan; �ver oljef�rr�den Joas.
29. �ver de f�kreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och �ver
f�kreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
30. �ver kamelerna ismaeliten Obil; �ver �sninnorna meronotiten
Jedeja;
31. �ver sm�boskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsm�n
�ver konung Davids �godelar.
32. Men Jonatan, Davids farbroder, var r�dgivare; han var en
f�rst�ndig och skriftl�rd man. Jehiel, Hakmonis son, var
anst�lld hos konungens s�ner.
33. Ahitofel var konungens r�dgivare, och arkiten Husai var
konungens v�n[1].
>2 Sam. 15,12, 37.
34. Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab
var konungens h�rh�vitsman.
>2 Sam. 8,16 f. 1 Kr�n. 18,15 f.
[1] Se V�n i Ordf�rkl.
*13/28 F�rsta Kr�nikeboken, 28 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 28 Kapitlet
David st�ller Salomo fram f�r folket;
giver honom m�nsterbilder och
beskrivningar till ledning vid
tempelbygget.
1. Och David f�rsamlade till Jerusalem alla Israels h�vdingar,
stamh�vdingarna och h�ravdelningarnas h�vitsm�n, dem som voro i
konungens tj�nst, och �ver- och underh�vitsm�nnen och
uppsyningsm�nnen �ver alla konungens och hans s�ners �godelar
och boskap, s� ock hovm�nnen och hj�ltarna och alla tappra
stridsm�n.
2. Och konung David stod upp fr�n sin plats och sade: �H�ren mig,
mina br�der och mitt folk. Jag hade sj�lv i sinnet att bygga ett
hus till vilostad f�r HERRENS f�rbundsark och f�r v�r Guds
fotapall, och jag hade skaffat f�rr�d till byggnadsverket.
>2 Sam. 7,2 f. 1 Kon. 8,17 f. 1 Kr�n 17,1 f. 22,7 f.
3. Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus �t mitt
namn, ty du �r en krigsman och har utgjutit blod.'
>1 Kon. 5,3.
4. Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
att vara konung �ver Israel ev�rdligen. Ty Juda utvalde han
till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
s�ner hade han behag till mig, s� att han gjorde mig till konung
�ver hela Israel.
>1 Mos. 49,8 f. 1 Sam. 16,1, 12 f. 1 Kr�n. 5,2.
5. Och bland alla mina s�ner -- ty HERREN har givit mig m�nga s�ner
-- utvalde han min son Salomo till att sitta p� HERRENS
konungatron och h�rska �ver Israel.
>1 Kr�n. 17,11 f.
6. Och han sade till mig: 'Din son Salomo �r den som skall bygga
mitt hus och mina f�rg�rdar; ty honom har jag utvalt till min
son, och jag skall vara hans fader.
>2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 6,12. Ps. 89,4 f.
7. Och jag skall bef�sta hans konungamakt f�r evigt, om han �r
st�ndaktig i att g�ra efter mina bud och r�tter, s�som han nu
g�r.'
8. Och nu s�ger jag inf�r hela Israel, HERRENS f�rsamling, och
inf�r v�r Gud, som h�r det: H�llen och akten p� alla HERRENS,
eder Guds, bud, s� att I f�n besitta det goda landet och l�mna
det s�som arv �t edra barn efter eder till ev�rdlig tid.
9. Och du, min son Salomo, m� l�ra k�nna din faders Gud och tj�na
honom med h�ngivet hj�rta och med villig sj�l; ty HERREN
rannsakar alla hj�rtan och f�rst�r alla upps�t och tankar. Om du
s�ker honom, s� l�ter han sig finnas av dig, men om du �vergiver
honom, d� f�rkastar han dig evinnerligen.
>5 Mos. 1O,17. 1 Sam. 16,7. 2 Kr�n. 15,2. Ps. 7,10. Jes. 55,6.
>Jer. 11,20. 17,1O. 20,12. Upp. 2,23.
10. S� se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
helgedomen. Var frimodig och g� till verket.�
11. Och David gav �t sin son Salomo en m�nsterbild av f�rhuset och
tempelbyggnaderna, och av f�rr�dskamrarna, de �vre salarna och
de inre rummen, och av n�dastolens[1] boning;
12. vidare en m�nsterbild av allt som han hade t�nkt ut i sitt sinne
r�rande f�rg�rdarna till HERRENS hus, och r�rande alla kamrarna
runt omkring f�r Guds hus' skatter och f�r de f�rr�d som
utgjordes av vad som hade blivit helgat �t HERREN;
13. vidare f�reskrifter r�rande pr�sternas och leviternas
avdelningar och alla sysslor som skulle f�rekomma vid
tj�nstg�ringen i HERRENS hus, och r�rande alla k�rl som skulle
anv�ndas vid tj�nstg�ringen i HERRENS hus,
14. och r�rande guldet, med uppgift p� den vikt i guld, som kom p�
vart s�rskilt k�rl till tj�nstg�ringen, och r�rande alla k�rl av
silver, med uppgift p� den vikt som kom p� vart s�rskilt k�rl
till tj�nstg�ringen.
15. Och han angav vikten p� de gyllene ljusstakarna med tillh�rande
lampor av guld, med uppgift p� vikten i var s�rskild ljusstake
med dess lampor, s� ock r�rande silverljusstakarna, med uppgift
p� vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
beskaffenheten av den tj�nstf�rr�ttning vid vilken ljusstaken
skulle anv�ndas;
16. likaledes r�rande vikten p� guldet till sk�debr�dsborden, vart
bord f�r sig, och r�rande silvret till silverborden.
17. Och han gav honom f�reskrifter r�rande gafflarna och sk�larna
och kannorna av rent guld, och r�rande de gyllene b�garna, med
uppgift p� vikten i var s�rskild b�gare, och r�rande
silverb�garna, med uppgift p� vikten i var s�rskild b�gare;
18. likas� r�rande r�kelsealtaret av rent guld, med uppgift p�
vikten; s� ock en m�nsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
som skulle breda ut sina vingar och �vert�cka HERRENS
f�rbundsark.
>Ps. 18,11.
19. �Om alltsammans�, sade han, �har HERREN undervisat mig genom en
skrift av sin hand, om allt som skall utf�ras enligt
m�nsterbilden.�
20. Och David sade till sin son Salomo: �Var frimodig och of�rf�rad
och g� till verket; frukta icke och var icke f�rsagd. Ty HERREN
Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke l�mna dig och
icke �vergiva dig, till dess att allt som skall utf�ras f�r
tj�nstg�ringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
>5 Mos. 31,6 f. Jos. 1,7, 9. I Kr�n. 22,13.
21. Och se, h�r �ro pr�sternas och leviternas avdelningar, som skola
f�rr�tta allt slags tj�nst i Guds hus. Och till allt som skall
utf�ras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
vishet till allt slags arbete; d�rj�mte �ro h�vdingarna och allt
folket redo till allt vad du befaller.�
[1] Se N�dastolen i Ordf�rkl.
*13/29 F�rsta Kr�nikeboken, 29 Kapitlet
F�rsta Kr�nikeboken, 29 Kapitlet
Davids och furstarnas g�vor till
templet. Davids b�n och tacks�gelse.
Hans d�d.
1. Och konung David sade till hela f�rsamlingen: �Min son Salomo
den ende som Gud har utvalt, �r ung och sp�d, och arbetet �r
stort, ty denna borg �r icke avsedd f�r en m�nniska, utan f�r
HERREN Gud.
>1 Kr�n. 22,5.
2. D�rf�r har jag, s� vitt jag har f�rm�tt, f�r min Guds hus
anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
koppar, j�rn till det som skall vara av j�rn, och tr� till det
som skall vara av tr�, dessutom onyxstenar och andra
infattningsstenar, svartgl�nsande och brokiga stenar,
korteligen, alla slags dyrbara stenar, s� ock marmor i
myckenhet.
>1 Kr�n. 22,14.
3. Och d�rj�mte, eftersom jag har min Guds hus k�rt, giver jag nu
vad jag sj�lv �ger i guld och silver till min Guds hus, ut�ver
allt vad jag f�rut har anskaffat f�r det heliga huset:
4. tre tusen talenter guld, guld fr�n Ofir, och sju tusen talenter
renat silver till att d�rmed �verdraga byggnadernas v�ggar,
5. till att g�ra av guld vad som skall vara av guld, och till att
g�ra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
arbete som utf�res av konstn�rer. Vill d� n�gon annan nu i dag
frivilligt fylla sin hand med g�vor �t HERREN?�
>2 Mos. 35,4 f.
6. D� kommo frivilligt familjeh�vdingarna och Israels
stamh�vdingar, s� ock �ver- och underh�vitsm�nnen och tillika
uppsyningsm�nnen �ver konungens arbeten,
>2 Mos. 35,21 f., 27 f. 4 Mos. 7,2 f., 10 f. 1 Kr�n. 28,1 f.
7. och de g�vo till arbetet p� Guds hus fem tusen talenter guld,
tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
talenter koppar och ett hundra tusen talenter j�rn.
8. Och var och en som hade �dla stenar i sin �go gav dem till
skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels v�rd.
>1 Kr�n. 26,21 f.
9. D� gladde sig folket �ver deras frivilliga g�vor, ty av h�ngivet
hj�rta buro de fram sina frivilliga g�vor �t HERREN; konung
David gladde sig ock h�geligen.
10. Och David lovade HERREN inf�r hela f�rsamlingen; David sade:
�Lovad vare du, HERRE, v�r fader Israels Gud, fr�n evighet till
evighet!
11. Dig, HERRE, tillh�r storhet och makt och h�rlighet och glans och
majest�t, ja, allt vad i himmelen och p� jorden �r. Ditt, o
HERRE, �r riket, och du har upph�jt dig till ett huvud �ver
allt.
>1 Tim. 1,17. Upp. 4,11. 5,12 f.
12. Rikedom och �ra komma fr�n dig, du r�der �ver allt, och i din
hand �r kraft och makt; det st�r i din hand att g�ra vad som
helst stort och starkt.
>2 Kr�n. 20,6.
13. S� tacka vi dig nu, v�r Gud, och lova ditt h�rliga namn.
14. Ty vad �r v�l jag, och vad �r mitt folk, att vi sj�lva skulle
f�rm� att giva s�dana frivilliga g�vor? Nej, fr�n dig kommer
allt, och ur din hand hava vi givit det �t dig.
15. Ty vi �ro fr�mlingar hos dig och g�ster s�som alla v�ra f�der;
s�som en skugga �ro v�ra dagar p� jorden, och intet �r h�r att
lita p�.
>3 Mos. 25,23. Job 8,9. 14,1 f. Ps. 39,13. 90,5 f. 102,12.
>119,19. Pred. 7,1. Vish. 2,5. Hebr. 11,13.
16. HERRE, v�r Gud, alla dessa h�vor som vi hava anskaffat f�r att
bygga dig ett hus �t ditt heliga namn -- fr�n din hand hava de
kommit, och ditt �r alltsammans.
17. Och jag vet, min Gud, att du pr�var hj�rtat och har behag till
vad r�tt �r. Med r�ttsinnigt hj�rta har jag burit fram alla
dessa frivilliga g�vor; och nu har jag ock sett med gl�dje huru
ditt folk, som st�r har, har burit fram �t dig sina frivilliga
g�vor.
>1 Kr�n. 28,9. Ps. 7,10. Upp. 2,23.
18. HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, v�ra f�ders, Gud, l�t
evinnerligen ditt folks hj�rtas h�g och tankar vara redo till
s�dant, och v�nd deras hj�rtan till dig.
19. Och giv min son Salomo ett h�ngivet hj�rta, s� att han h�ller
dina bud, dina vittnesb�rd och dina stadgar, och utf�r allt
detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat f�rr�d.�
20. D�refter sade David till hela f�rsamlingen: �Loven HERREN, eder
Gud.� D� lovade hela f�rsamlingen HERREN, sina f�ders Gud, och
de bugade sig och f�llo ned f�r HERREN och f�r konungen.
21. Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer �t HERREN och
offrade br�nnoffer �t HERREN: tusen tjurar, tusen v�durar och
tusen lamm med tillh�rande drickoffer, d�rtill slaktoffer i
myckenhet f�r hela Israel.
22. Och de �to och drucko inf�r HERRENS ansikte p� den dagen med
stor gl�dje. Och de gjorde f�r andra g�ngen Salomo, Davids son,
till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
till pr�st.
23. Och s� satt Salomo p� HERRENS tron s�som konung efter sin fader
David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
>1 Kon. 1,35.
24. Och alla h�vdingarna och hj�ltarna och d�rj�mte alla konung
Davids s�ner underkastade sig konung Salomo.
25. Och HERREN gjorde Salomo �verm�ttan stor inf�r hela Israel, och
l�t hans konungsliga h�rlighet bliva st�rre �n n�gons som f�re
honom hade varit konung �ver Israel.
>1 Kon. 2,12. 10,23 f. 2 Kr�n. 1,1.
26. Men David, Isais son, hade regerat �ver hela Israel.
27. Den tid han regerade �ver Israel var fyrtio �r; i Hebron
regerade han i sju �r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
�r.
>2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Kr�n. 3,4.
28. Och han dog i en god �lder, m�tt p� att leva och m�tt p� rikedom
och �ra. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
29. Och vad som �r att s�ga om konung David, om hans f�rsta tid
s�v�l som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
kr�nika, i profeten Natans kr�nika och i siaren Gads kr�nika,
>1 Kr�n. 21,9.
30. tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
skickelser som �vergingo honom och Israel och alla andra l�nder
och riken.
*14/ Andra Kr�nikeboken
*14/01 Andra Kr�nikeboken, 1 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 1 Kapitlet
Salomos offer och dr�m i Gibeon. Hans
vagnar och h�star.
1. Salomo, Davids son, bef�ste sig nu i sin konungamakt, i det att
HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom �verm�ttan
stor.
>1 Kon. 2,12, 46. 10,23 f. 1 Kr�n. 29,25.
2. Och sedan Salomo hade l�tit kallelse utg� till hela Israel, till
�ver- och underh�vitsm�nnen, till domarna och till alla
h�vdingar i hela Israel, huvudm�nnen f�r familjerna,
3. begav han sig med hela denna f�rsamling till offerh�jden i
Gibeon, ty d�r stod Guds uppenbarelset�lt, som HERRENS tj�nare
Mose hade gjort i �knen.
>2 Mos. 27,21. 36,8 f. 1 Kon. 3,4. 1 Kr�n. 16,39 f. 21,29.
4. Guds ark d�remot hade David h�mtat fr�n Kirjat-Jearim upp till
den plats som David hade berett �t den, ty han hade �t den
slagit upp ett t�lt i Jerusalem.
>2 Sam. 6,17. 1 Kr�n. 13,6. 15,1.
5. Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
gjort, det hade man st�llt upp framf�r HERRENS tabernakel; och
Salomo och f�rsamlingen gingo dit f�r att fr�ga honom.
>2 Mos. 38,1 f.
6. D�r offrade nu Salomo inf�r HERRENS ansikte p� kopparaltaret,
som stod vid uppenbarelset�ltet; han offrade p� det tusen
br�nnoffer.
7. Och om natten uppenbarade sig Gud f�r Salomo; han sade till
honom: �Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.�
>1 Kon. 3,5 f.
8. Salomo svarade Gud: �Du har gjort stor n�d med min fader David
och har l�tit mig bliva konung efter honom.
>1 Kr�n. 28,5.
9. S� l�t nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
vara sant; ty du har sj�lv gjort mig till konung �ver ett folk
som �r s� talrikt som stoftet p� jorden.
>1 Mos. 13,16.
10. Giv mig nu vishet och f�rst�nd till att vara detta folks ledare
och anf�rare; ty vem skulle eljest kunna vara domare f�r detta
ditt stora folk?�
11. D� sade Gud till Salomo: �Eftersom du �r s� till sinnes, och
icke har bett om rikedom, skatter och �ra eller om dina ov�nners
liv, och ej heller bett om l�ngt liv, utan har bett om vishet
och f�rst�nd, s� att du kan vara domare f�r mitt folk �ver
vilket jag har gjort dig till konung,
12. d�rf�r vare vishet och f�rst�nd dig givna; d�rtill vill jag ock
giva dig rikedom och skatter och �ra, s� att ingen konung f�re
dig har haft och ej heller n�gon efter dig skall hava s� mycket
d�rav.�
>1 Kon. 4,31 f. 2 Kr�n. 9,22 f. Vish. 7,11. Matt. 6,33.
13. Sedan nu Salomo hade varit vid offerh�jden i Gibeon, begav han
sig fr�n uppenbarelset�ltet till Jerusalem och regerade d�r �ver
Israel.
14. Och Salomo samlade vagnar och ridh�star, s� att han hade ett
tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh�star; dem f�rlade
han dels i vagnsst�derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj�lv.
>1 Kon. 4,26. 10,26 f. 2 Kr�n. 9,25 f.
15. Och konungen styrde s� att silver och guld blev lika vanligt i
Jerusalem som stenar, och cedertr� lika vanligt som
mullb�rsfikontr� i L�glandet.
16. Och h�starna som Salomo l�t anskaffa inf�rdes fr�n Egypten; ett
antal kungliga uppk�pare h�mtade ett visst antal av dem till
best�mt pris.
17. Var vagn som de h�mtade upp fr�n Egypten och inf�rde kostade sex
hundra siklar silver, och var h�st ett hundra femtio. Sammalunda
inf�rdes ock genom deras f�rsorg s�dana till hetiternas alla
konungar och till konungarna i Aram.
*14/02 Andra Kr�nikeboken, 2 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 2 Kapitlet
F�rberedelser till tempelbyggnaden.
V�nskapen mellan Salomo och Huram.
1. Och Salomo t�nkte nu p� att bygga ett hus �t HERRENS namn och
ett hus �t sig sj�lv till konungaboning.
2. D�rf�r avr�knade Salomo sjuttio tusen m�n till att vara b�rare,
�ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
hundra till att hava uppsikt �ver de andra.
>1 Kon. 5,15 f.
3. Och Salomo s�nde till Huram, konungen i Tyrus, och l�t s�ga:
�Visa samma v�nskap mot mig som mot min fader David, till vilken
du s�nde cedertr�, f�r att han skulle bygga sig ett hus att bo
i.
>2 Sam. 5,11. 1 Kon. 5,2 f. 1 Kr�n. 14,1.
4. Nu vill jag bygga ett hus �t HERRENS, min Guds, namn och helga
det �t honom, f�r att man d�r m� ant�nda v�lluktande r�kelse
inf�r hans ansikte, och hava sk�debr�den best�ndigt upplagda,
och offra br�nnoffer morgon och afton, p� sabbaterna, vid
nym�naderna och vid HERRENS, v�r Guds, h�gtider; ty s� �r det
f�r ev�rdlig tid stadgat f�r Israel.
>3 Mos. 24,5 f. 4 Mos. 28,3 f., 9 f., 11 f.
5. Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty v�r Gud �r
st�rre �n alla andra gudar.
>2 Mos. 18,11.
6. Vem f�rm�r v�l att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas
himmel rymma honom ju icke. Vem �r d� jag, att jag skulle kunna
bygga honom ett hus, om icke f�r att ant�nda r�kelse inf�r hans
ansikte?
>1 Kon. 8,27. 2 Kr�n. 6,18. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
>Apg. 7,48 f. 17,24.
7. S� s�nd mig nu en konstf�rfaren man som kan arbeta i guld,
silver, koppar och j�rn, s� ock i purpurr�tt, karmosinr�tt och
m�rkbl�tt garn, och som �r skicklig i att utf�ra snidverk,
tillsammans med de konstf�rfarna m�n som jag har hos mig h�r i
Juda och Jerusalem, och som min fader David har anst�llt.
8. Och s�nd mig cedertr�, cypresstr� och algumtr� fr�n Libanon, ty
jag vet att dina tj�nare �ro skickliga i att hugga virke p�
Libanon; och mina tj�nare �ro redo att vara dina tj�nare
behj�lpliga.
9. M� du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
skall vara stort och h�rligt.
10. Och jag �r villig att �t timmerm�nnen som hugga virket giva, f�r
dina tj�nares r�kning, tjugu tusen korer tr�skat vete, tjugu
tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.�
>1 Kon. 5,11.
11. H�rp� svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han s�nde
till Salomo: �D�rf�r att HERREN �lskar sitt folk, har han satt
dig till konung �ver dem.�
>1 Kon. 10,9.
12. Och Huram skrev ytterligare: �Lovad vare HERREN, Israels Gud,
himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en
vis son, s� utrustad med klokhet och f�rst�nd, att han kan bygga
ett hus �t HERREN och ett hus �t sig sj�lv till konungaboning!
>1 Mos. 1,1. 2 Mos. 20,11. 1 Kon. 5,7. Ps. 33,6. 96,5. 102,26.
>Apg. 4,24. 14,15. Upp. 10,6.
13. S� s�nder jag nu en konstf�rfaren och f�rst�ndig man, n�mligen
Huram-Abi.
14. Han �r son till en av Dans d�ttrar, och hans fader �r en tyrisk
man; han �r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,
j�rn, sten och tr�, s� ock i purpurr�tt, m�rkbl�tt, vitt och
karmosinr�tt garn, och tillika att utf�ra alla slags snidverk
och att v�va alla slags konstv�vnader; honom m� du l�ta utf�ra
arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,
konstf�rfarna m�n.
>1 Kon. 7,14.
15. M� allts� nu min herre s�nda till sina tj�nare vetet och kornet,
oljan och vinet som han har talat om.
16. D� vilja vi hugga virke p� Libanon, s� mycket du beh�ver, och
flotta det till dig p� havet till Jafo; men d�rifr�n m� du sj�lv
l�ta f�ra det upp till Jerusalem.�
>Esr. 3,7.
17. Och Salomo l�t r�kna alla fr�mmande m�n i Israels land, likasom
hans fader David f�rut hade anst�llt en r�kning av dem. Och de
befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
>1 Kr�n. 22,2.
18. Av dem uts�g han sjuttio tusen till att vara b�rare, �ttio tusen
till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att
hava uppsikt �ver folket och h�lla det till arbete.
>1 Kon. 5,15 f.
*14/03 Andra Kr�nikeboken, 3 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 3 Kapitlet
Tempelbyggnaden. Jakin och Boas.
1. Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p� berget
Moria, d�r hans fader David hade f�tt sin uppenbarelse, och d�r
han nu sj�lv hade berett rum, p� det st�lle som David hade
utsett, n�mligen p� jebus�en Ornans tr�skplats.
>2 Sam. 24,18, 25. 1 Kr�n. 21,18, 26.
2. Han begynte att bygga p� andra dagen i andra m�naden, i sitt
fj�rde regerings�r.
>1 Kon. 6,1 f.
3. N�r Salomo d� skulle bygga Guds hus, lade han grunden s�, att
det blev sextio alnar l�ngt och tjugu alnar brett, efter det
gamla alnm�ttet.
4. F�rhuset, som l�g framf�r l�nghuset, framf�r husets kortsida,
m�tte tjugu alnar, och dess h�jd var ett hundra tjugu, och han
�verdrog det innantill med rent guld.
5. Huvudbyggnaden bekl�dde han med cypresstr�, detta �ter bekl�dde
han med b�sta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.
6. D�rj�mte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var
fr�n Parvaim.
7. Och han bekl�dde huset, bj�lkarna, tr�sklarna, �vensom v�ggarna
och d�rrarna d�ri med guld, och l�t inrista keruber p� v�ggarna.
8. Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;
det l�g utefter husets kortsida och var tjugu alnar l�ngt och
tjugu alnar brett. Och han bekl�dde det med b�sta guld, sex
hundra talenter i vikt.
9. Och spikarna d�ri v�gde femtio siklar i guld. De �vre salarna
bekl�dde han ock med guld.
10. Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv�
keruber, i bildhuggeriarbete, och man �ver drog dem med guld.
11. L�ngden p� kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den
ena ena vinge, fem alnar l�ng, r�rde vid husets ena v�gg, och
hans andra vinge, fem alnar l�ng, r�rde vid den andra kerubens
vinge.
12. Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar l�ng, r�rde vid
husets andra v�gg, och hans andra vinge, fem alnar l�ng, n�dde
intill den f�rsta kerubens vinge.
13. Allts� bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,
under det att de stodo p� sina f�tter, med ansiktena v�nda
in�t.
>2 Mos. 25,20.
14. Och han gjorde f�rl�ten av m�rkbl�tt, purpurr�tt, karmosinr�tt
och vitt garn och prydde den med keruber.
>2 Mos. 26,30 f.
15. Och han gjorde tv� pelare till att st� framf�r huset, trettiofem
alnar h�ga; och huvudet som satt ovanp� var och en av dem var
fem alnar.
>1 Kon. 7,15 f. 2 Kon. 25,17. Jer. 52,21 f.
16. Och han gjorde kedjor till koret och satte ock s�dana upptill p�
pelarna. Och vidare gjorde han hundra granat�pplen och satte dem
p� kedjorna.
17. Och pelarna st�llde han upp framf�r tempelsalen, den ena p�
h�gra sidan och den andra p� v�nstra; �t den h�gra gav han
namnet Jakin och �t den v�nstra namnet Boas.
*14/04 Andra Kr�nikeboken, 4 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 4 Kapitlet
Br�nnoffersaltaret; kopparhavet; de tio
b�ckenen; de tio ljusstakarna; de tio
sk�debr�dsborden; de tv� f�rg�rdarna;
annat som h�rde till Herrens hus.
1. Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar l�ngt, tjugu
alnar brett och tio alnar h�gt.
>2 Mos. 27,1 f. 2 Kr�n. 7,7.
2. Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr�n
den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
h�gt; och ett trettio alnar l�ngt sn�re m�tte dess omf�ng.
>1 Kon. 7,23 f.
3. Och runt omkring nedantill voro bilder som f�rest�llde oxar, och
omg�vo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s� att
de omsl�to havet runt omkring; oxarna bildade tv� rader och voro
gjutna i ett stycke med det �vriga.
4. Det stod ock p� tolv oxar, tre v�nda mot norr, tre v�nda mot
v�ster, tre v�nda mot s�der och tre v�nda mot �ster; havet stod
ovanp� dessa, och deras bakdelar voro alla v�nda in�t.
5. Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s�som
kanten p� en b�gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och
h�ll tre tusen bat.
6. Vidare gjorde han tio b�cken och st�llde fem p� h�gra sidan och
fem p� v�nstra, f�r att brukas vid tvagning; i dem skulle man
n�mligen sk�lja vad som h�rde till br�nnoffret. Men havet var
f�r pr�sterna till att tv� sig i.
>1 Kon. 7,38 f.
7. Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tv� till antalet,
s�dana de skulle vara, och st�llde dem i tempelsalen, fem p�
h�gra sidan och fem p� v�nstra.
>1 Kon. 7,49.
8. Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p�
h�gra sidan och fem p� v�nstra. Han gjorde ock ett hundra
sk�lar av guld.
9. Och han gjorde pr�sternas f�rg�rd och den stora yttre f�rg�rden,
s� ock d�rrar till denna f�rg�rd; och d�rrarna �verdrog han med
koppar.
>1 Kon. 6,36.
10. Och havet st�llde han p� h�gra sidan, �t sydost.
11. Dessutom gjorde Huram askk�rlen, skovlarna och sk�larna.
S� f�rde Hiram det arbete till slut, som han fick utf�ra �t
konung Salomo f�r Guds hus:
>1 Kon. 7,40 f.
12. n�mligen tv� pelare, och de tv� kloten och pelarhuvudena ovanp�
pelarna, och de tv� n�tverk som skulle bet�cka de b�da
klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp� pelarna,
13. och d�rj�mte de fyra hundra granat�pplena till de b�da
n�tverken, tv� rader granat�pplen till vart n�tverk, f�r att de
b�da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p� pelarna s�
skulle bliva bet�ckta.
14. Vidare gjorde han b�ckenst�llen och gjorde tillika b�ckenen p�
b�ckenst�llen,
15. s� ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna d�runder.
16. Och askk�rlen, skovlarna och gafflarna och alla dith�rande
f�rem�l gjorde Huram-Abiv �t konung Salomo till HERRENS
hus. Allt var av blank koppar.
17. P� Jordansl�tten l�t konungen gjuta det i lerformar, mellan
Suckot och Sereda.
18. Och Salomo l�t g�ra en s� stor myckenhet av alla dessa f�rem�l,
att kopparens vikt icke kunde utr�nas.
19. Allts� gjorde Salomo alla f�rem�l som skulle finnas i Guds hus:
det gyllene altaret, borden som sk�debr�den skulle ligga p�,
>1 Kon. 7,48 f.
20. s� ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle t�ndas p�
f�reskrivet s�tt, framf�r koret, av fint guld,
21. med blomverket, lamporna och lampt�ngerna av guld -- allt av
yppersta guld;
22. vidare knivarna, de b�da slagen av sk�lar och fyrfaten, av fint
guld. Och vad ang�r ing�ngarna i huset, s� voro b�de de d�rrar
i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
d�rrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
*14/05 Andra Kr�nikeboken, 5 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 5 Kapitlet
Herrens ark f�res in i templet.
1. Sedan allt det arbete som Salomo l�t utf�ra f�r HERRENS hus var
f�rdigt, f�rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat �t
HERREN: silvret, guldet och alla k�rlen; detta lade han in i
skattkamrarna i Guds hus.
>1 Kon. 7,51. 1 Kr�n. 28,14.
2. D�refter f�rsamlade Salomo de �ldste i Israel, alla huvudm�nnen
f�r stammarna, Israels barns familjeh�vdingar, till Jerusalem,
f�r att h�mta HERRENS f�rbundsark upp fr�n Davids stad, det �r
Sion.
>1 Kon. 8,1 f.
3. S� f�rsamlade sig d� till konungen alla Israels m�n under
h�gtiden, den som firades i sjunde m�naden.
4. N�r d� alla de �ldste i Israel hade kommit tillst�des, lyfte
leviterna upp arken.
5. Och de h�mtade arken och uppenbarelset�ltet ditupp, j�mte alla
heliga f�rem�l som funnos i t�ltet; de levitiska pr�sterna
h�mtade det ditupp.
6. Och konung Salomo stod framf�r arken j�mte Israels hela
menighet, som hade f�rsamlats till honom; och de offrade d�rvid
sm�boskap och f�kreatur i s�dan myckenhet, att de icke kunde
t�ljas eller r�knas.
7. Och pr�sterna buro in HERRENS f�rbundsark till dess plats i
husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
vingar.
8. Keruberna h�llo n�mligen sina vingar utbredda �ver den plats d�r
arken stod, s� att arken och dess st�nger ovantill �vert�cktes
av keruberna.
9. Och st�ngerna voro s� l�nga, att deras �ndar, som sk�to ut fr�n
arken, v�l kunde ses framf�r koret, men d�remot icke voro
synliga l�ngre ute. Och den har blivit kvar d�r �nda till denna
dag.
10. I arken fanns intet annat �n de tv� tavlor som Mose hade lagt
dit vid Horeb, n�r HERREN sl�t f�rbund med Israels barn, sedan
de hade dragit ut ur Egypten.
11. Men n�r pr�sterna gingo ut ur helgedomen (ty alla pr�ster som
funnos d�r hade helgat sig, utan avseende p� vilken avdelning de
tillh�rde;
12. och leviterna, samtliga s�ngarna Asaf, Heman och Jedutun med
sina s�ner och br�der, stodo, kl�dda i vitt linne, med cymbaler,
psaltare och harpor �ster om altaret, och j�mte dem ett hundra
tjugu pr�ster som bl�ste i trumpeter;
>1 Kr�n. 25,1 f.
13. och trumpetbl�sarna och s�ngarna st�mde p� en g�ng och enh�lligt
UPP HERRENS lov och pris), och n�r man nu l�t trumpeter och
cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
d�rf�r att han �r god, och d�rf�r att hans n�d varar
evinnerligen, d� blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
molnsky,
>2 Kr�n. 7,3. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
14. s� att pr�sterna f�r molnskyns skull icke kunde st� d�r och g�ra
tj�nst; ty HERRENS h�rlighet uppfyllde Guds hus.
>1 Kon. 8,10 f. 2 Kr�n. 7,1 f.
*14/06 Andra Kr�nikeboken, 6 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 6 Kapitlet
Salomos tal och b�n vid templets
invigning.
1. D� sade Salomo: �HERREN har sagt att han vill bo i t�cknet.
>1 Kon. 8,12 f.
2. Men jag har byggt ett hus till boning �t dig och berett en plats
d�r du m� f�rbliva till evig tid.�
3. Sedan v�nde konungen sig om och v�lsignade Israels hela
f�rsamling, under det att Israels hela f�rsamling f�rblev
st�ende.
4. Han sade: �Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina h�nder
har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
han sade:
5. 'Fr�n den dag d� jag f�rde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
icke i n�gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
bygga ett hus d�r mitt namn skulle vara, ej heller har jag
utvalt n�gon man till att vara en furste �ver mitt folk Israel;
>2 Sam. 7,6
6. men Jerusalem har jag nu utvalt, f�r att mitt namn skall vara
d�r, och David har jag utvalt till att r�da �ver mitt folk
Israel.'
7. Och min fader David hade v�l i sinnet att bygga ett hus �t
HERRENS, Israels Guds, namn;
>1 Kr�n. 28,2 f.
8. men HERREN sade till min fader David: 'D� du nu har i sinnet att
bygga ett hus �t mitt namn, s� g�r du visserligen v�l d�ri att
du har detta i sinnet;
9. dock skall icke du f� bygga detta hus, utan din son, den som har
utg�tt fr�n din l�nd, han skall bygga huset �t mitt namn.'
>2 Sam. 7,12 f.
10. Och HERREN har uppfyllt det l�fte han gav; ty jag har kommit upp
i min fader Davids st�lle och sitter nu p� Israels tron, s�som
HERREN lovade, och jag har byggt huset �t HERRENS, Israels Guds,
namn.
11. Och d�r har jag satt arken, i vilken f�rvaras det f�rbund som
HERREN sl�t med Israels barn.�
12. D�refter tr�dde han fram f�r HERRENS altare inf�r Israels hela
f�rsamling och utr�ckte sina h�nder.
13. Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar l�ng, fem
alnar bred och tre alnar h�g, och st�llt den mitt p� den yttre
f�rg�rden, p� den stod han nu. Och han f�ll ned p� sina kn�n
inf�r Israels hela f�rsamling, och utr�ckte sina h�nder mot
himmelen
14. och sade: �HERRE, Israels Gud, ingen gud �r dig lik, i himmelen
eller p� jorden, du som h�ller f�rbund och bevarar n�d mot dina
tj�nare, n�r de vandra inf�r dig av allt sitt hj�rta,
>2 Mos. 15,11. 5 Mos. 4,39. 7,9.
15. du som har h�llit vad du lovade din tj�nare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s�
som nu har skett.
>1 Kr�n. 22,9.
16. S� h�ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj�nare
David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
komma, d� p� Israels tron icke inf�r mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt p� sin v�g, s� att de vandra
efter min lag, s�som du har vandrat inf�r mig.'
>2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. Ps. 132,11 f.
17. S� l�t nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
tj�nare David bliva sant.
18. Men kan d� Gud verkligen bo p� jorden bland m�nniskorna?
Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
mindre d� detta hus som jag har byggt!
>2 Kr�n. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Apg. 7,48 f. 17,24.
19. Men v�nd dig �nd� till din tj�nares b�n och �kallan, HERRE, min
Gud, s� att du h�r p� det rop och den b�n som din tj�nare
upps�nder till dig
20. och l�ter dina �gon dag och natt vara �ppna och v�nda mot detta
hus -- den plats varom du har sagt att du d�r vill f�sta ditt
namn -- s� att du ock h�r den b�n som din tj�nare beder, v�nd
mot denna plats.
>2 Mos 20,24.
21. Ja, h�r p� de b�ner som din tj�nare och ditt folk Israel
upps�nda, v�nda mot denna plats. M� du h�ra dem fr�n himmelen,
d�r du bor; och n�r du h�r, s� m� du f�rl�ta.
22. Om n�gon f�rsyndar sig mot sin n�sta och man �l�gger honom en ed
och l�ter honom sv�rja, och han s� kommer och sv�r inf�r ditt
altare i detta hus,
23. m� du d� h�ra det fr�n himmelen och utf�ra ditt verk och skaffa
dina tj�nare r�tt, i det att du vederg�ller den skyldige och
l�ter hans g�rningar komma �ver hans huvud, men skaffar r�tt �t
den som har r�tt och l�ter honom f� efter hans r�ttf�rdighet.
24. Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d�rf�r att
de hava syndat mot dig, men de omv�nda sig och prisa ditt namn
och bedja och �kalla inf�r ditt ansikte i detta hus
25. m� du d� h�ra det fr�n himmelen och f�rl�ta ditt folk Israels
synd och l�ta dem komma tillbaka till det land som du har givit
�t dem och deras f�der.
26. Om himmelen bliver tillsluten, s� att regn icke faller, d�rf�r
att de hava syndat mot dig, men de d� bedja, v�nda mot denna
plats, och prisa ditt namn och omv�nda sig fr�n sin synd, n�r du
b�nh�r dem,
27. m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta dina tj�nares och ditt
folk Israels synd, i det att du l�r dem den goda v�g som de
skola vandra; och m� du l�ta det regna �ver ditt land, det som
du har givit �t ditt folk till arvedel.
28. Om hungersn�d uppst�r i landet, om pest uppst�r, om sot och
rost, om gr�shoppor och gr�smaskar komma, om fienderna tr�nga
folket i det land d�r deras st�der st�, eller om n�gon annan
pl�ga och sjukdom kommer, vilken det vara m�,
>2 Kr�n. 20,9.
29. och om d� n�gon b�n och �kallan h�jes fr�n n�gon m�nniska,
vilken det vara m�, eller ock fr�n hela ditt folk Israel, n�r de
var f�r sig k�nna den pl�ga och sm�rta som har drabbat dem, och
de s� utr�cka sina h�nder mot detta hus,
30. m� du d� h�ra det fr�n himmelen, d�r du bor, och f�rl�ta och
giva var och en efter alla hans g�rningar, eftersom du k�nner
hans hj�rta -- ty du allena k�nner m�nniskornas hj�rtan --
>1 Sam. 16,7. 1 Kr�n. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17 10. 20,12.
31. p� det att de alltid m� frukta dig och vandra p� dina v�gar, s�
l�nge de leva i det land som du har givit �t v�ra f�der.
32. Ocks� om en fr�mling, en som icke �r av ditt folk Israel, kommer
ifr�n fj�rran land, f�r ditt stora namns och din starka hands
och din utr�ckta arms skull, om n�gon; s�dan kommer och beder,
v�nd mot detta hus,
>Jes. 56,6 f.
33. m� du d� fr�n himmelen, d�r du bor, h�ra det och g�ra allt varom
fr�mlingen ropar till dig, p� det att alla jordens folk m� k�nna
ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g�r, och
f�rnimma att detta hus som jag har byggt �r uppkallat efter ditt
namn.
34. Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p� den v�g
du s�nder dem, och de d� bedja till dig, v�nda i riktning mot
denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
�t ditt namn,
35. m� du d� fr�n himmelen h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem
r�tt.
36. Om de synda mot dig -- eftersom ingen m�nniska finnes, som icke
syndar -- och du bliver vred p� dem och giver dem i fiendens
v�ld, s� att man tager dem till f�nga och f�r dem bort till
n�got annat land, fj�rran eller n�ra,
>Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
37. men de d� besinna sig i det land d�r de �ro i f�ngenskap, och
omv�nda sig och �kalla dig i f�ngenskapens land och s�ga: 'Vi
hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
38. om de s� omv�nda sig till dig av allt sitt hj�rta och av all sin
sj�l, i f�ngenskapens land, dit man har f�rt dem i f�ngenskap,
och bedja, v�nda i riktning mot sitt land, det som du har givit
�t deras f�der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
hus som jag har byggt �t ditt namn,
39. m� du d� fr�n himmelen, d�r du bor, h�ra deras b�n och �kallar
och skaffa dem r�tt och f�rl�ta ditt folk vad de hava syndat mot
dig.
40. Ja, min Gud, l�t nu dina �gon vara �ppna och dina �ron akta p�
vad som bedes p� denna plats.
41. Ja:
St� upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
Dina pr�ster, HERRE Gud, vare kl�dda i fr�lsning,
och dina fromma gl�dje sig �ver ditt goda.
>4 Mos. 10,35. Ps. 132,8 f. 16.
42. HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
t�nk p� den n�d du har lovat din tj�nare David.
>2 Sam. 7,13 f.
*14/07 Andra Kr�nikeboken, 7 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 7 Kapitlet
Eld fr�n himmelen. Forts�ttning av
templets invigning. Ny uppenbarelse f�r
Salomo.
1. N�r Salomo hade slutat sin b�n, kom eld ned fr�n himmelen och
f�rt�rde br�nnoffret och slaktoffren, och HERRENS h�rlighet
uppfyllde huset.
>3 Mos. 9,24. Dom. 6,21. 1 Kon. 8,10 f. 18,38 f. 2 Kr�n. 5,14.
>2 Mack. 2,10.
2. Och pr�sterna kunde icke g� in i HERRENS hus, eftersom HERRENS
h�rlighet uppfyllde HERRENS hus.
3. D� nu alla Israels barn s�go huru elden kom ned, och s�go
HERRENS h�rlighet �ver huset, f�llo de ned p� den stenlagda
g�rden, med ansiktena mot jorden, och tillb�do HERREN och
tackade honom, d�rf�r att han �r god, och d�rf�r att hans n�d
varar evinnerligen.
>2 Kr�n. 5,13. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
4. Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inf�r HERRENS
ansikte.
>1 Kon 8,62 f.
5. Konung Salomo offrade s�som slaktoffer tjugutv� tusen tjurar
och ett hundra tjugu tusen av sm�boskapen. S� invigdes Guds hus
av konungen och allt folket.
6. Och pr�sterna stodo d�r i sina tj�nstf�rr�ttningar, och
leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David
hade l�tit g�ra, f�r att de med dem skulle tacka HERREN, d�rf�r
att hans n�d varar evinnerligen; David l�t n�mligen dem utf�ra
lovs�ngen. Men pr�sterna stodo mitt emot dem och bl�ste i
trumpeter, medan hela Israel f�rblev st�ende.
7. Och Salomo helgade den mellersta delen av f�rg�rden framf�r
HERRENS hus; ty d�r offrade han br�nnoffren och fettstyckena av
tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade l�tit g�ra
icke kunde rymma br�nnoffret, spisoffret och fettstyckena.
>2 Kr�n. 4,1
8. Tid detta tillf�lle firade Salomo h�gtiden i sju dagar, och med
honom hela Israel, en mycket stor f�rsamling ifr�n hela landet,
allt ifr�n det st�lle d�r v�gen g�r till Hamat �nda till
Egyptens b�ck.
>1 Kon. 8,65 f.
9. Och p� �ttonde dagen h�llo de h�gtidsf�rsamling. Ty altarets
invigning firade de i sju dagar och h�gtiden i sju dagar.
>3 Mos. 23,36.
10. Men p� tjugutredje dagen i sjunde m�naden l�t han folket g� hem
till sina hyddor; och de voro fulla av gl�dje och fr�jd �ver det
goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt
folk Israel.
11. S� fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad
Salomo hade haft i sinnet att utf�ra i HERRENS hus och i sitt
eget hus hade lyckats honom v�l.
>1 Kon. 9,1 f.
12. Och HERREN uppenbarade sig f�r Salomo om natten och sade till
honom: �Jag har h�rt din b�n och utvalt denna plats �t mig till
offerplats.
>2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,5.
13. Om jag tillsluter himmelen, s� att regn icke faller, om jag
bjuder gr�shoppor att f�rd�rva landet, eller om jag s�nder pest
bland mitt folk,
14. men mitt folk, det som �r uppkallat efter mitt namn, d� �dmjukar
sig och beder och s�ker mitt ansikte och omv�nder sig fr�n sina
onda v�gar, s� vill jag h�ra det fr�n himmelen och f�rl�ta deras
synd och skaffa bot �t deras land.
15. S� skola nu mina �gon vara �ppna och mina �ron akta p� vad som
bedes p� denna plats.
>2 Kr�n. 6,40.
16. Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, f�r att mitt namn
skall vara d�r till evig tid. Och mina �gon och mitt hj�rta
skola vara d�r alltid.
17. Om du nu vandrar inf�r mig, s�som din fader David vandrade, s�
att du g�r allt vad jag har bjudit dig och h�ller mina stadgar
och r�tter,
18. d� skall jag uppr�tth�lla din konungatron, s�som jag lovade din
fader David, n�r jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d� en
avkomling av dig icke r�der �ver Israel.'
19. Men om I v�nden om och �vergiven de stadgar och bud som jag har
f�relagt eder, och g�n bort och tj�nen andra gudar och
tillbedjen dem,
20. d� skall jag rycka upp dem som s� g�ra ur mitt land, det som jag
har givit dem; och detta hus som jag har helgat �t mitt namn
skall jag f�rkasta ifr�n mitt ansikte; och jag skall g�ra det
till ett ordspr�k och en visa bland alla folk.
>5 Mos. 28,37. Jer. 7,15.
21. Och �ver detta hus, som har varit s� upph�jt, skall d� var och
en som g�r d�rf�rbi bliva h�pen. Och n�r n�gon fr�gar: 'Varf�r
har HERREN gjort s� mot detta land och detta hus?',
>6 Mos. 29,24 f. Jer. 22,8 f.
22. d� skall man svara: 'D�rf�r att de �verg�vo HERREN, sina f�ders
Gud, som hade f�rt dem ut ur Egyptens land, och h�llo sig till
andra gudar och tillb�do dem och tj�nade dem, d�rf�r har han
l�tit allt detta onda komma �ver dem.'�
*14/08 Andra Kr�nikeboken, 8 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 8 Kapitlet
Salomos byggnadsf�retag. Hans
arbetsfolk. Hans offerordning. Hans
flotta.
1. N�r de tjugu �r voro f�rlidna, under vilka Salomo byggde p�
HERRENS hus och p� sitt eget hus,
>1 Kon. 9,10.
2. byggde Salomo upp de st�der som Huram hade givit honom och l�t
Israels barn bos�tta sig i dem.
3. Och Salomo drog till Hamat-Soba och bem�ktigade sig det.
4. Och han byggde upp Tadmor i �knen och alla de f�rr�dsst�der som
i Hamat �ro byggda av honom.
>1 Kon. 9,17 f.
5. Vidare byggde han upp �vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och
gjorde dem till fasta st�der med murar, portar och bommar,
6. s� ock Baalat och alla Salomos f�rr�dsst�der, �vensom alla
vagnsst�derna och h�stst�derna, och allt annat som Salomo k�nde
�stundan att bygga i Jerusalem, p� Libanon och eljest i hela det
land som lydde under hans v�lde.
7. Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amor�erna,
periss�erna, hiv�erna och jebus�erna, korteligen, alla de som
icke voro av Israel --
8. deras avkomlingar, s� m�nga som funnos kvar i landet efter dem,
i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa p�lade
Salomo att vara arbetspliktiga, s�som de �ro �nnu i dag.
9. Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till tr�lar vid
de arbeten han utf�rde, utan de blevo krigare och h�vitsm�n f�r
hans k�mpar, eller uppsyningsm�n �ver hans vagnar och ridh�star.
10. Och konung Salomos �verfogdar voro tv� hundra femtio; dessa hade
bef�let �ver folket.
11. Och Salomo l�t Faraos dotter flytta upp fr�n Davids stad till
det hus som han hade byggt �t henne; ty han sade: �Jag vill icke
att n�gon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det
�r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.�
>1 Kon. 3,1, 7,8. 9,24.
12. Nu offrade Salomo br�nnoffer �t HERREN p� HERRENS, altare, det
som han hade byggt framf�r f�rhuset;
>1 Kon. 9,25.
13. han offrade var dag de f�r den dagen best�mda offren, efter
Moses bud, p� sabbaterna, vid nym�naderna och vid h�gtiderna tre
g�nger om �ret, n�mligen vid det osyrade br�dets h�gtid, vid
veckoh�gtiden och vid l�vhyddoh�gtiden.
>3 Mos. 23,37. 4 Mos. 28,2 f. 5 Mos. 16,16.
14. Och efter sin fader Davids anordning fastst�llde han de
avdelningar i vilka pr�sterna skulle tj�nstg�ra, �vensom
leviternas �ligganden, att de skulle utf�ra lovs�ngen och
betj�na pr�sterna -- var dag de f�r den dagen best�mda
�liggandena -- s� ock huru d�rrvaktarna, efter sina avdelningar,
skulle h�lla vakt vid de s�rskilda portarna; ty s� hade
gudsmannen David bjudit.
>1 Kr�n. 24,3 f. 26,1 f.
15. Och man vek icke av ifr�n vad konungen hade bjudit ang�ende
pr�sterna och leviterna, varken i fr�ga om n�gon annan
angel�genhet eller i fr�ga om f�rr�den.
16. S� utf�rdes allt Salomos arbete, f�rst intill den dag d� grunden
lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev
fullbordat. Och s� var d� HERRENS hus f�rdigt.
17. Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p�
havs stranden, i Edoms land.
>1 Kon. 9,26 f.
18. Och Huram s�nde till honom skepp genom sitt folk, och d�rj�mte
av sitt folk sj�kunnigt manskap. De foro med Salomos folk till
Ofir och h�mtade d�rifr�n fyra hundra femtio talenter guld, som
de f�rde till konung Salomo.
*14/09 Andra Kr�nikeboken, 9 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 9 Kapitlet
Drottningens av Saba bes�k hos Salomo.
Salomos rikedom och prakt, hans vishet
och storhet. Salomos d�d.
1. N�r drottningen av Saba fick h�ra ryktet om Salomo, kom hon f�r
att i Jerusalem s�tta Salomo p� prov med sv�ra fr�gor. Hon kom
med ett mycket stort f�lje och f�rde med sig kameler, som buro
v�lluktande kryddor och guld i myckenhet, s� ock �dla
stenar. Och n�r hon kom inf�r konung Salomo, f�relade hon honom
allt vad hon hade i tankarna.
>1 Kon. 10,1 f. Matt. 12,42. Luk. 11,31.
2. Men Salomo gav henne svar p� alla hennes fr�gor; intet var
f�rborgat f�r Salomo, utan han kunde giva henne svar p� allt.
3. N�r nu drottningen av Saba s�g Salomos vishet, och s�g huset som
han hade byggt,
4. och s�g r�tterna p� hans bord och s�g huru hans tj�nare sutto
d�r, och huru de som betj�nade honom utf�rde sina �ligganden,
och huru de voro kl�dda, och vidare s�g hans munsk�nkar, och
huru de voro kl�dda och n�r hon s�g den trappg�ng p� vilken han
gick upp till HERRENS hus, d� blev hon utom sig av f�rundran.
5. Och hon sade till konungen: �Sant var det tal som jag h�rde i
mitt land om dig och om din vishet.
6. Jag ville icke tro vad man sade f�rr�n jag sj�lv kom och med
egna �gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din
vishet icke ens till h�lften har blivit omtalad f�r mig. Du �r
vida f�rmer, �n jag genom ryktet hade h�rt.
7. S�lla �ro dina m�n, och s�lla �ro dessa dina tj�nare, som
best�ndigt f� st� inf�r dig och h�ra din visdom.
8. Lovad vare HERREN, din Gud som har funnit s�dant behag i dig,
att han har satt dig p� sin tron till att vara konung inf�r
HERREN, din Gud! Ja, d�rf�r att din Gud �lskar Israel och vill
h�lla det vid makt evinnerligen, d�rf�r har han satt dig till
konung �ver dem, f�r att du skall skipa lag och r�tt.�
9. Och hon gav �t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s� och
v�lluktande kryddor i stor myckenhet, d�rtill �dla stenar;
s�dana v�lluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav
�t konung Salomo hava eljest icke funnits.
10. N�r Hirams folk och Salomos folk h�mtade guld fr�n Ofir,
hemf�rde ocks� de algumtr� och �dla stenar.
11. Av algumtr�et l�t konungen g�ra tillbeh�r till HERRENS hus och
till konungshuset, s� ock harpor och psaltare f�r
s�ngarna. S�dant hade aldrig f�rut blivit sett i Juda land.
12. Konung Salomo �ter gav �t drottningen av Saba allt vad hon
�stundade och beg�rde, f�rutom vad som svarade emot det hon hade
medf�rt �t konungen. Sedan v�nde hon om och for till sitt land
igen med sina tj�nare.
13. Det guld som �rligen inkom till Salomo v�gde sex hundra
sextiosex talenter,
14. f�rutom det som inf�rdes genom kringresande handelsm�n och andra
k�pm�n; ocks� Arabiens alla konungar och st�th�llarna i landet
f�rde guld och silver till Salomo.
15. Och konung Salomo l�t g�ra tv� hundra stora sk�ldar av uthamrat
guld och anv�nde till var s�dan sk�ld sex hundra siklar uthamrat
guld;
16. likaledes tre hundra mindre sk�ldar av uthamrat guld och anv�nde
till var s�dan sk�ld tre hundra siklar guld; och konungen satte
upp dem i Libanonskogshuset.
17. Vidare l�t konungen g�ra en stor tron av elfenben och �verdrog
den med rent guld.
18. Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid
tronen; p� b�da sidor om sitsen voro armst�d, och tv� lejon
stodo utmed armst�den;
19. och tolv lejon stodo d�r p� de sex trappstegen, p� b�da
sidor. N�got s�dant har aldrig blivit f�rf�rdigat i n�got annat
rike.
20. Och alla konung Salomos dryckesk�rl voro av guld, och alla k�rl
i Libanonskogshuset voro av fint guld silver aktades icke f�r
n�got i Salomos tid.
21. Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en
g�ng vart tredje �r kommo Tarsisskeppen hem och f�rde med sig
guld och silver, elfenben, apor och p�f�glar.
22. Och konung Salomo blev st�rre �n n�gon annan konung p� jorden,
b�de i rikedom och i vishet.
23. Alla konungar p� jorden kommo f�r att bes�ka Salomo och h�ra den
vishet som Gud hade nedlagt i hans hj�rta.
24. Och var och en av dem f�rde med sig sk�nker: f�rem�l av silver
och av guld, kl�der, vapen, v�lluktande kryddor, h�star och
mul�snor. S� skedde �r efter �r.
25. Och Salomo hade fyra tusen spann h�star med vagnar och tolv
tusen ridh�star; dem f�rlade han dels i vagnsst�derna, dels i
Jerusalem, hos konungen sj�lv.
>1 Kon. 4,26. 2 Kr�n. 1,14 f.
26. Och han var herre �ver alla konungar ifr�n floden �nda till
filist�ernas land och sedan �nda ned till Egyptens gr�ns.
>1 Kon. 4,21.
27. Och konungen styrde s�, att silver. blev lika vanligt i
Jerusalem som stenar, och cedertr� lika vanligt som
mullb�rsfikontr� i L�glandet.
28. Och h�star inf�rdes till Salomo fr�n Egypten och fr�n alla andra
l�nder.
29. Vad nu vidare �r att s�ga om Salomo, om hans f�rsta tid s�v�l
som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
kr�nika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
Jerobeam, Nebats son.
30. Salomo regerade i Jerusalem �ver: hela Israel i fyrtio �r.
31. Och Salomo gick till vila hos sina: f�der, och man begrov honom
i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung
efter honom.
*14/10 Andra Kr�nikeboken, 10 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 10 Kapitlet
Rehabeam konung. De tio stammarnas
avfall fr�n Davids hus.
1. Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
Sikem f�r att g�ra honom till konung.
>1 Kon. 12,1 f.
2. N�r Jerobeam, Nebats son, h�rde detta, d�r han var i Egypten --
dit hade han n�mligen flytt f�r konung Salomo -- v�nde han
tillbaka fr�n Egypten.
3. Och de s�nde bort och l�to kalla honom �ter. D� kom Jerobeam
tillst�des j�mte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
4. �Din fader gjorde v�rt ok f�r sv�rt; men l�tta nu du det sv�ra
arbete och det tunga ok som din fader lade p� oss, s� vilja vi
tj�na dig.�
5. Han svarade dem: �V�nten �nnu tre dagar, och kommen s� tillbaka
till mig.� Och folket gick.
6. D� r�df�rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
tj�nst hos hans fader Salomo, medan denne �nnu levde; han sade:
�Vilket svar r�den I mig att giva detta folk?�
7. De svarade honom och sade: �Om du visar dig god mot detta folk
och �r n�dig mot dem och talar goda ord till dem, s� skola de
f�r alltid bliva dina tj�nare.�
8. Men han aktade icke p� det r�d som de gamle hade givit honom,
utan r�df�rde sig med de unga m�n som hade vuxit upp med honom,
och som nu voro i hans tj�nst.
9. Han sade till dem: �Vilket svar r�den I oss att giva detta folk
som har talat till mig och sagt: 'L�tta det ok som din fader har
lagt p� oss'?�
10. De unga m�nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d� och
sade: �S� b�r du s�ga till folket som har talat till dig och
sagt: 'Din fader gjorde v�rt ok tungt, men l�tta du det f�r oss'
-- s� b�r du s�ga till dem: 'Mitt minsta finger �r tjockare �n
min faders l�nd.
11. S� veten nu, att om min fader har belaslat eder med ett tungt
ok, s� skall jag g�ra edert ok �nnu tyngre; har min fader tuktat
eder med ris, s� skall jag g�ra det med skorpiongissel.'�
12. S� kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p� tredje
dagen, s�som konungen hade befallt, i det han sade: �Kommen
tillbaka till mig p� tredje dagen.�
13. D� gav konungen dem ett h�rt svar; ty konung Rehabeam aktade
icke p� de gamles r�d.
14. Han talade till dem efter de unga m�nnens r�d och sade: �Jag
skall g�ra edert ok tungt, ja, jag skall g�ra det �nnu tyngre �n
f�rut; har min fader tuktat eder med ris, s� skall jag g�ra det
med skorpiongissel.�
15. Allts� h�rde konungen icke p� folket; ty det var s� skickat av
Gud, f�r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr�n Silo.
16. D� nu hela Israel f�rnam att konungen icke ville h�ra p� dem,
gav folket konungen detta svar:
�Vad del hava vi i David?
Ingen arvslott hava vi i Isais son.
Israel drage hem, var och en till sin hydda.
Se nu sj�lv om ditt hus, du David.�
D�refter drog hela Israel hem till sina hyddor.
17. Allenast �ver de israeliter som bodde i Juda st�der f�rblev
Rehabeam konung.
18. Och n�r konung Rehabeam s�nde �stad Hadoram, som hade uppsikten
�ver de allm�nna arbetena, stenade Israels barn denne till d�ds;
och konung Rehabeam sj�lv m�ste med hast stiga upp i sin vagn
och fly till Jerusalem.
19. S� avf�ll Israel fr�n Davids hus och har varit skilt d�rifr�n
�nda till denna dag.
*14/11 Andra Kr�nikeboken, 11 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 11 Kapitlet
Profeten Semajas budskap. Rehabeams
byggnadsf�retag. Pr�sternas och
leviternas invandring fr�n Israel till
Juda. Rehabeams hustrur och barn.
1. Och n�r Rehabeam kom till Jerusalem, f�rsamlade han Juda hus och
Benjamin, ett hundra �ttio tusen utvalda krigare, f�r att de
skulle strida mot Israel och �tervinna konungad�met �t Rehabeam.
>1 Kon. 12,21 f.
2. Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:
3. �S�g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla
israeliter i Juda och Benjamin:
4. S� s�ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
br�der. V�nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som
har skett har kommit fr�n mig.� Och de lyssnade till HERRENS ord
och v�nde om och drogo icke mot Jerobeam.
5. Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han bef�ste st�der i Juda
och gjorde dem till fasta platser.
6. Han bef�ste Bet-Lehem, Etam, Tekoa,
7. Bet-Sur, Soko, Adullam
8. Gat, Maresa, Sif,
9. Adoraim, Lakis, Aseka,
10. Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde
dem till fasta st�der.
11. Och han gjorde deras bef�stningar starka och tillsatte h�vdingar
i dem och lade in i dem f�rr�d av mat, olja och vin;
12. var och en s�rskild av dessa st�der f�rs�g han med sk�ldar och
spjut; han bef�ste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin
f�rblevo under hans v�lde.
13. Och pr�sterna och leviterna i hela Israel gingo �ver till honom
fr�n alla sina omr�den;
14. ty leviterna �verg�vo sina utmarker och sina andra besittningar
och beg�vo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med
sina s�ner drev dem bort ifr�n deras tj�nst s�som HERRENS
pr�ster,
>2 Kr�n. 13,9.
15. och anst�llde �t sig andra pr�ster f�r offerh�jderna och f�r de
onda andarna och f�r kalvarna som han hade l�tit g�ra.
>1 Kon. 12,31.
16. Och dem f�ljde ifr�n alla Israels stammar de som v�nde sina
hj�rtan till att s�ka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till
Jerusalem f�r att offra �t HERREN, sina f�ders Gud.
17. I tre �r bef�ste de s� konungamakten i Juda och gjorde
Rehabeams, Salomos sons, v�lde starkt; ty i tre �r vandrade de
p� Davids och Salomos v�g.
18. Och Rehabeam tog till hustru �t sig Mahalat, dotter till
Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons,
dotter.
>1 Sam. 16,6. 17,13.
19. Hon f�dde �t honom s�nerna Jeus, Semarja och Saham.
20. Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon
f�dde �t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.
>1 Kon. 15,2.
21. Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, k�rare �n alla sina
andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur
och sextio bihustrur -- och han f�dde tjugu�tta s�ner och sextio
d�ttrar.
22. Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland
sina br�der, ty han hade i sinnet att g�ra honom till konung.
23. Och p� l�mpligt s�tt f�rdelade han alla Judas och Benjamins
landskap och alla fasta st�der mellan n�gra av sina s�ner och
gav dem rikligt underh�ll; han skaffade dem ock hustrur i m�ngd.
*14/12 Andra Kr�nikeboken, 12 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 12 Kapitlet
Sisaks anfall p� Juda. Semajas profetia.
Jerusalems plundring genom Sisak.
Rehabeams d�d.
1. N�r Rehabeams konungamakt nu hade blivit bef�st och han hade
blivit m�ktig, �vergav han HERRENS lag, han j�mte hela Israel.
2. Men i konung Rehabeams femte regerings�r drog Sisak, konungen i
Egypten, upp mot Jerusalem, d�rf�r att de hade varit otrogna mot
HERREN;
>1 Kon. 14,25.
3. han kom med ett tusen tv� hundra vagnar och sextio tusen
ryttare, och ingen kunde r�kna det folk som f�ljde honom fr�n
Egypten: libyer, suck�er och etiopier.
4. Och han intog de fasta st�derna i Juda och kom �nda till
Jerusalem.
>2 Kr�n. 11,5 f.
5. Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda
furstar, som hade f�rsamlat sig i Jerusalem av fruktan f�r
Sisak; och han sade till dem: �S� s�ger HERREN: I haven
�vergivit mig, d�rf�r har ock jag �vergivit eder och givit eder
i Sisaks hand.�
6. D� �dmjukade sig Israels furstar och konungen sj�lv och sade:
�HERREN �r r�ttf�rdig.�
7. N�r nu HERREN s�g att de �dmjukade sig, kom HERRENS ord till
Semaja; han sade: �Eftersom de hava �dmjukat sig, vill jag icke
f�rd�rva dem; jag skall l�ta dem med knapp n�d komma undan, och
min vrede skall icke bliva utgjuten �ver Jerusalem genom Sisaks
hand.
8. Dock skola de n�dgas bliva honom underd�niga, f�r att de m� l�ra
sig f�rst� vilken skillnad det �r mellan att tj�na mig och att
tj�na fr�mmande konungad�men.�
9. S� drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han
tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;
alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sk�ldar som Salomo
hade l�tit g�ra.
>1 Kon. 10,16. 14,26 f. 2 Kr�n. 9,15 f.
10. I deras st�lle l�t konung Rehabeam g�ra sk�ldar av koppar, och
dessa l�mnade han i f�rvar �t h�vitsm�nnen f�r drabanterna som
h�llo vakt vid ing�ngen till konungshuset.
11. Och s� ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock
drabanterna och buro dem; sedan f�rde de dem tillbaka till
drabantsalen.
12. D�rf�r att nu Rehabeam �dmjukade sig, v�nde sig HERRENS vrede
ifr�n honom, s� att han icke alldeles f�rd�rvade honom. Ocks�
fanns �nnu n�got gott i Juda.
13. Allts� bef�ste konung Rehabeam sitt v�lde i Jerusalem och
fortsatte att regera. Rehabeam var n�mligen fyrtioett �r gammal,
n�r han blev konung, och han regerade sjutton �r i Jerusalem,
den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att
d�r f�sta sitt namn Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
>2 Mos. 20,24. 1 Kon. 14,21 f. 2 Kr�n. 6,6.
14. Och han gjorde vad ont var, ty han v�nde icke sitt hj�rta till
att s�ka HERREN.
15. Men vad som �r att s�ga om Rehabeam, om hans f�rsta tid s�v�l
som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och
siaren Iddos kr�nikor, enligt sl�ktregistrens s�tt. Och Rehabeam
och Jerobeam l�go i krig med varandra, s� l�nge de levde.
>1 Kon. 14,29 f. 15,6.
16. Men Rehabeam gick till vila hos sina f�der och blev begraven i
Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.
*14/13 Andra Kr�nikeboken, 13 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 13 Kapitlet
Abia konung i Juda. Hans seger �ver
Jerobeam.
1. I konung Jerobeams adertonde regerings�r blev Abia konung �ver
Juda.
>1 Kon. 15,1 f.
2. Han regerade tre �r i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja,
Uriels dotter, fr�n Gibea. Men Abia och Jerobeam l�go i krig med
varandra.
3. Och Abia begynte kriget med en h�r av tappra krigsm�n, fyra
hundra tusen utvalda m�n; men Jerobeam st�llde upp sig till
strid mot honom med �tta hundra tusen utvalda tappra stridsm�n.
4. Och Abia steg upp p� berget Semaraim i Efraims bergsbygd och
sade: �H�ren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.
5. Skullen I icke veta att det �r HERREN, Israels Gud, som har
givit �t David konungad�met �ver Israel f�r evig tid, �t honom
sj�lv och hans s�ner, genom ett saltf�rbund?[1]
>4 Mos. 18,19.
6. Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tj�nare,
uppreste sig och avf�ll fr�n sin herre.
>1 Kon. 11,26.
7. Och till honom f�rsamlade sig l�st folk, onda m�n, och de blevo
Rehabeam, Salomos son, f�r starka, eftersom Rehabeam �nnu var
ung och f�rsagd och d�rf�r icke kunde st� dem emot.
8. Och nu menen I eder kunna st� emot HERRENS konungad�me, som
tillh�r Davids s�ner, eftersom I �ren en stor hop och haven hos
eder de guldkalvar som Jerobeam har l�tit g�ra �t eder till
gudar.
>Kon. 12,28.
9. Haven I icke f�rdrivit HERRENS pr�ster, Arons s�ner, och
leviterna, och sj�lva gjort eder pr�ster, s�som de fr�mmande
folken g�ra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju v�durar
for att taga handfyllning, han f�r bliva pr�st �t dessa gudar,
som icke �ro gudar.
>2 Mos. 28,41 32,29. 1 Kon. 12,31. 2 Kr�n. 11,14 f.
10. Men vi hava HERREN till v�r Gud, och vi hava icke �vergivit
honom. Vi hava pr�ster av Arons s�ner, som g�ra tj�nst inf�r
HERREN, och leviter, som sk�ta tempelsysslorna;
11. och de f�rbr�nna �t HERREN br�nnoffer var morgon och var afton
och ant�nda v�lluktande r�kelse och l�gga upp br�d p� det
gyllene bordet och t�nda var afton den gyllene ljusstaken med
dess lampor. Ty vi h�lla vad HERREN, v�r Gud, har bjudit oss
h�lla, men I haven �vergivit honom.
>2 Mos. 25,30, 37. 29,38 f. 30,34 f. 3 Mos. 24,6 f. 2 Kr�n. 2,4.
12. Och se, vi hava Gud i spetsen f�r oss, och vi hava hans pr�ster
med larmtrumpeterna f�r att bl�sa till strid mot eder. I Israels
barn, striden icke mot HERREN, edra f�ders Gud; ty d� skall det
icke g� eder v�l.�
>4 Mos. 10,9.
13. Men Jerobeam hade l�tit kringg� dem och lagt ett bakh�ll f�r att
falla dem i ryggen; s� stodo de nu mitt emot Juda m�n och hade
sitt bakh�ll bakom dem.
14. N�r d� Juda m�n v�nde sig om, fingo de se att de hade fiender
b�de framf�r sig och bakom sig. D� ropade de till HERREN, och
pr�sterna bl�ste i trumpeterna.
15. D�refter hovo Juda m�n upp ett h�rskri; och n�r Juda m�n hovo
upp sitt h�rskri, l�t Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna
av Abia och Juda.
16. Och Israels barn flydde f�r Juda, och Gud gav dem i deras hand.
17. Och Abia med sitt folk anst�llde ett stort nederlag bland dem,
s� att fem hundra tusen unga m�n av Israel f�llo slagna.
18. Allts� blevo Israels barn p� den tiden kuvade; men Juda barn
voro starka, ty de st�dde sig p� HERREN sina f�ders Gud.
19. Och Abia f�rf�ljde Jerobeam och tog ifr�n honom n�gra st�der:
Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och
Efron med underlydande orter.
20. Och Jerobeam f�rm�dde ingenting mer, s� l�nge Abia levde; och
han blev hems�kt av HERREN, s� att han dog.
21. Men Abia bef�ste sitt v�lde; och han tog sig fjorton hustrur och
f�dde tjugutv� s�ner och sexton d�ttrar.
22. Vad nu mer �r att s�ga om Abia om hans f�retag och om annat som
r�r honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos �Utl�ggning�.
>2 Kr�n. 24,27.
[1] Se Saltf�rbund i Ordf�rkl.
*14/14 Andra Kr�nikeboken, 14 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 14 Kapitlet
Asa konung i Juda. Hans seger �ver
etiopierna.
1. Och Abia gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under
hans tid hade landet ro i tio �r.
>1 Kon. 15,8.
2. Och Asa gjorde vad gott och r�tt var i HERRENS, sin Guds, �gon.
>1 Kon 15,11 f.
3. Han skaffade bort de fr�mmande altarna och offerh�jderna och
slog s�nder stoderna och h�gg ned Aserorna.
4. Och han uppmanade Juda att s�ka HERREN, sina f�ders Gud, och
h�lla lagen och budorden.
5. Ur alla Juda st�der skaffade han bort offerh�jderna och
solstoderna; och riket hade ro under honom.
6. Och han byggde fasta st�der i Juda, eftersom landet hade ro och
han under dessa �r icke hade n�got krig; ty HERREN hade givit
honom lugn.
7. Han sade n�mligen till Juda: �L�t oss bygga dessa st�der och
f�rse dem runt omkring med murar och torn, med portar och
bommar, medan vi �nnu hava landet i v�r makt, d�rf�r att vi hava
s�kt HERREN, v�r Gud; ty vi hava s�kt honom, och han har l�tit
oss f� lugn p� alla sidor.� S� byggde de d�, och allt gick v�l.
8. Och Asa hade en h�r som var v�pnad med stora sk�ldar och med
spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man fr�n Juda,
vartill kommo tv� hundra �ttio tusen man fr�n Benjamin, som voro
v�pnade med sm� sk�ldar och sp�nde b�ge. Alla dessa voro tappra
stridsm�n.
9. Men Sera fr�n Etiopien drog ut mot dem med en h�r av tusen
g�nger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
10. Och Asa drog ut mot honom, och de st�llde upp sig till strid i
Sefatas dal vid Maresa.
11. Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: �HERRE, f�rutom
dig finnes ingen som kan hj�lpa i striden mellan den starke och
den svage. S� hj�lp oss, HERRE, v�r Gud, ty p� dig st�dja vi
oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du
�r v�r Gud; mot dig f�rm�r ju ingen m�nniska n�got.�
>Dom, 7,2, 7. 1 Sam. 14,6.
12. Och HERREN l�t etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s� att
etiopierna flydde.
>2 Kr�n. 16,8.
13. Och Asa och hans folk f�rf�ljde dem �nda till Gerar; och av
etiopierna f�llo s� m�nga, att ingen av dem kom undan med livet,
ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans h�r. Och folket tog
byte i stor myckenhet.
14. Och de intogo alla st�der runt omkring Gerar, ty en
f�rskr�ckelse ifr�n HERREN hade kommit �ver dessa; och de
plundrade alla st�derna, ty i dem fanns mycket att plundra.
15. Till och med boskapsskjulen br�to de ned och f�rde bort
sm�boskap i myckenhet och kameler, och v�nde s� tillbaka till
Jerusalem.
*14/15 Andra Kr�nikeboken, 15 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 15 Kapitlet
Asarjas profetia. Asas tacks�gelse.
1. Och �ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
2. Han gick ut mot Asa och sade till honom: �H�ren mig, du, Asa,
och I, hela Juda och Benjamin. HERREN �r med eder, n�r I �ren
med honom, och om I s�ken honom, s� l�ter han sig finnas av
eder; men om I �vergiven honom, s� �vergiver han ock eder.
>5 Mos. 4,29. 1 Kr�n. 28,9. 2 Kr�n. 24,20. 33,12 f. Jer. 29,13.
3. En l�ng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan pr�ster som
undervisade dem, och utan n�gon lag.
>Dom. 2,10 f. 17,6. 21,25.
4. Men i sin n�d omv�nde de sig till HERREN, Israels Gud, och n�r
de s�kte honom, l�t han sig finnas av dem.
>Dom. 3,9, 15. 10,10 f.
5. Under de tiderna fanns ingen trygghet, n�r man gick ut eller in;
utan stor f�rvirring r�dde bland alla dem som bodde h�r i
l�nderna,
>Dom. 5,6 f.
6. och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud
f�rvirrade dem med allt slags n�d.
>Dom. 12,4 f. 20,1 f.
7. Men varen I frimodiga, l�ten icke modet falla, ty edert verk
skall f� sin l�n.�
>Jer. 31,16. 1 Kor. 15,58.
8. N�r Asa h�rde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog
han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och
Benjamins hela land och ur de st�der som han hade tagit i
Efraims bergsbygd, och uppr�ttade �ter HERRENS altare, det som
stod framf�r HERRENS f�rhus.
9. Och han f�rsamlade hela Juda och Benjamin, s� ock de fr�mlingar
ifr�n Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty m�nga
fr�n Israel hade g�tt �ver till honom, n�r de s�go att HERREN,
hans Gud, var med honom.
10. Och de f�rsamlade sig till Jerusalem i tredje m�naden av Asas
femtonde regerings�r,
11. och offrade p� den dagen �t HERREN sju hundra tjurar och sju
tusen djur av sm�boskapen, uttagna av det byte som de hade f�rt
med sig.
>2 Kr�n. 14,13.
12. Och de ingingo det f�rbundet att de skulle s�ka HERREN, sina
f�ders Gud, av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l,
>Jos. 24,25. 2 Kon. 23,3
13. och att var och en som icke s�kte HERREN, Israels Gud, han
skulle bliva d�dad, liten eller stor, man eller kvinna.
>5 Mos. 13,9. 17,5.
14. Och de g�vo HERREN sin ed med h�g r�st och under jubel, och
under det att trumpeter och basuner lj�do.
15. Och hela Juda gladde sig �ver eden; ty de hade svurit den av
allt sitt hj�rta, och de s�kte HERREN med hela sin vilja, och
han l�t sig finnas av dem, och han l�t dem f� ro p� alla sidor.
16. Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka fr�n hennes
drottningsv�rdighet, d�rf�r att hon hade satt upp en styggelse
�t Aseran; Asa h�gg nu ned styggelsen och krossade de och br�nde
upp den i Kidrons dal.
>1 Kon. 15,13 f.
17. Men offerh�jderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas
hj�rta gudh�ngivet, s� l�nge han levde.
18. Och han f�rde in i Guds hus b�de vad hans fader och vad han
sj�lv hade helgat �t HERREN: silver, guld och k�rl.
19. Och intet krig uppstod f�rr�n i Asas trettiofemte regerings�r.
*14/16 Andra Kr�nikeboken, 16 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 16 Kapitlet
Asas f�rbund med Ben-Hadad mot Baesa,
Israels konung. Hananis profetia. Asas
sjukdom och d�d.
1. I Asas trettiosj�tte regerings�r drog Baesa, Israels konung, upp
mot Juda och begynte bef�sta Rama, f�r att hindra att n�gon
komme vare sig fr�n eller till Asa, Juda konung.
>1 Kon. 15,17 f.
2. D� tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i
konungshuset, och s�nde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som
bodde i Damaskus, och l�t s�ga:
>2 Kom 12,18. 16,8.
3. �Ett f�rbund best�r ju mellan mig och dig, s�som det var mellan
min fader och din fader. Se, h�r s�nder jag dig silver och guld;
s� bryt d� ditt f�rbund med Baesa, Israels konung, f�r att han
m� l�mna mig i fred.�
4. Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s�nde sina
krigsh�vitsm�n mot Israels st�der, och de f�rh�rjade Ijon, Dan
och Abel-Maim samt alla f�rr�dshus i Naftali st�der.
5. N�r Baesa h�rde detta, avstod han fr�n att bef�sta Rama och l�t
sina arbeten d�r upph�ra.
6. Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de f�rde bort ifr�n
Rama stenar och tr�virke som Baesa anv�nde till att bef�sta
det. D�rmed bef�ste han s� Geba och Mispa.
7. Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade
till honom: �Eftersom du st�dde dig p� konungen i Aram och icke
st�dde dig p� HERREN, din Gud, d�rf�r har den arameiske
konungens h�r sluppit undan din hand.
8. Voro icke etiopierna och libyerna en v�ldig h�r, med vagnar och
ryttare i stor myckenhet? Men d�rf�r att du d� st�dde dig p�
HERREN, gav han dem i din hand.
>2 Kr�n. 14,9, 12.
9. TY HERRENS �gon �verfara hela jorden, f�r att han med sin kraft
skall bist� dem som med sina hj�rtan h�ngiva sig �t
honom. H�rutinnan har du handlat d�raktigt. D�rf�r skall du
h�danefter hava st�ndiga strider.�
>1 Kon. 15,32. Job 34,21. Ords. 15,3. Jer. 16,17. 32,19. Sak. 4,10.
10. Men Asa blev f�rt�rnad p� siaren och satte honom i stockhuset;
s� f�rbittrad var han p� honom f�r vad han hade sagt. Vid samma
tid f�rfor Asa ock v�ldsamt mot andra av folket.
11. Men vad som �r att s�ga om Asa, om hans f�rsta tid s�v�l som om
hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels
konungar.
12. Och i sitt trettionionde regerings�r fick Asa en sjukdom i sina
f�tter, och sjukdomen blev �verm�ttan sv�r; men oaktat sin
sjukdom s�kte han icke HERREN, utan allenast l�kares hj�lp.
13. Och Asa gick till vila hos sina f�der och dog i sitt
fyrtiof�rsta regerings�r.
14. Och man begrov honom i den grav som han hade l�tit hugga ut �t
sig i Davids stad; och man lade honom p� en b�dd som man hade
fyllt med v�llukter och kryddor av olika slag, konstm�ssigt
beredda, och anst�llde till hans �ra en mycket stor
f�rbr�nning[1].
>1 Sam. 31,12. 2 Kr�n. 21,19. Jer. 34,5.
[1] Sorgebruk i Ordf�rkl.
*14/17 Andra Kr�nikeboken, 17 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 17 Kapitlet
Josafat konung i Juda. Hans nit�lskan
f�r Herrens lag. Hans makt och hans
h�vitsm�n.
1. Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han bef�ste sitt
v�lde mot Israel.
>1 Kon. 15,24. 22,41.
2. Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta st�der och lade in
bes�ttningar i Juda land och i de Efraims st�der som hans fader
Asa hade intagit.
3. Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p� sin fader Davids
f�rsta v�gar och s�kte icke Baalerna,
4. utan s�kte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde
icke s�som Israel.
5. D�rf�r bef�ste HERREN konungad�met i hans hand, och hela Juda
gav sk�nker �t Josafat, s� att hans rikedom och �ra blev stor.
>1 Sam. 10,27. 2 Kr�n. 18,1.
6. Och d� hans frimodighet v�xte p� HERRENS v�gar, skaffade han
ocks� bort offerh�jderna och Aserorna ur Juda.
7. Och i sitt tredje regerings�r s�nde han ut sina h�vdingar
Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att
undervisa i Juda st�der,
8. och med dem n�gra leviter, n�mligen leviterna Semaja, Netanja,
Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och
Tob-Adonia; och de hade med sig pr�sterna Elisama och Joram.
9. Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de
foro omkring i alla Juda st�der och undervisade bland folket.
10. Och en f�rskr�ckelse ifr�n HERREN kom �ver alla riken i de
l�nder som l�go omkring Juda, s� att de icke v�gade kriga mot
Josafat.
11. Och en del av filist�erna f�rde sk�nker till Josafat och g�vo
silver i skatt. D�rtill f�rde ock araberna till honom sm�boskap,
sju tusen sju hundra v�durar och sju tusen sju undra bockar.
12. S� blev Josafat allt m�ktigare och till slut �verm�ttan
m�ktig. Och han byggde borgar och f�rr�dsst�der i Juda.
13. Han hade stora upplag i Juda st�der; och krigsfolk, tappra
stridsm�n, hade han i Jerusalem.
14. Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till
Juda h�rde f�ljande �verh�vitsm�n: h�vitsmannen Adna och med
honom tre hundra tusen tappra stridsm�n;
15. d�rn�st h�vitsmannen Johanan och med honom tv� hundra �ttio
tusen;
16. d�rn�st Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i
HERRENS tj�nst, och med honom tv� hundra tusen tappra stridsm�n.
17. Men fr�n Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med
honom tv� hundra tusen, v�pnade med b�ge och sk�ld;
18. d�rn�st Josabad och med honom ett hundra �ttio tusen, rustade
till strid.
19. Dessa voro de som gjorde tj�nst hos konungen; d�rtill kommo de
som konungen hade f�rlagt i de bef�sta st�derna i hela Juda.
*14/18 Andra Kr�nikeboken, 18 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 18 Kapitlet
Ahabs och Josafats t�g mot Aram. Ahabs
d�d.
1. N�r Josafat nu hade kommit till stor rikedom och �ra, befryndade
han sig med Ahab.
>2 Kon. 8,18. 2 Kr�n. 17,5. 21,6.
2. Och efter n�gra �rs f�rlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och
Ahab l�t f�r honom och folket som han hade med sig slakta f�r
och f�kreatur i myckenhet; och han s�kte intala honom att draga
upp mot Ramot i Gilead.
>1 Kon. 22,2 f.
3. Ahab, Israels konung, fr�gade allts� Josafat, Juda konung: �Vill
du draga med mig mot Ramot i Gilead?� Han svarade honom: �Jag
s�som du, och mitt folk s�som ditt folk! Jag vill f�lja med dig
i striden.�
4. Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: �Fr�ga dock
f�rst HERREN h�rom.�
5. D� f�rsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra m�n, och
fr�gade dem: �Skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att
bel�gra det, eller skall jag avst� d�rifr�n?� De svarade: �Drag
ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.�
6. Men Josafat sade: �Finnes h�r ingen annan HERRENS profet, s� att
vi kunna fr�ga genom honom?�
7. Israels konung svarade Josafat: �H�r finnes �nnu en man, Mika,
Jimlas son, genom vilken vi kunna fr�ga HERREN; men han �r mig
f�rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka �t mig, utan
best�ndigt allenast olycka.� Josafat sade: �Konungen s�ge icke
s�.�
8. D� kallade Israels konung till sig en hovman och sade: �Skaffa
skyndsamt hit Mika, Jimlas son.�
9. Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p�
sin tron, ikl�dda sina skrudar; de sutto p� en tr�skplats vid
Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf�r
dem.
10. D� gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j�rn och sade: �S�
s�ger HERREN: Med dessa skall du st�nga aram�erna, s� att de
f�rg�ras.�
11. Och alla profeterna profeterade p� samma s�tt och sade: �Drag
upp mot Ramot i Gilead, s� skall du bliva lyckosam; HERREN skall
giva det i konungens hand.�
12. Och budet som hade g�tt f�r att kalla p� Mika talade till honom
och sade: �Det �r s�, att profeterna med en mun lova konungen
lycka; s� l�t nu ock ditt tal st�mma �verens med deras, och lova
ocks� du lycka.�
13. Men Mika svarade: �S� sant HERREN lever, jag skall allenast tala
det som min Gud s�ger.�
14. N�r han sedan kom till konungen, fr�gade konungen honom: �Mika,
skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att bel�gra det,
eller skall jag avst� d�rifr�n?� Han svarade: �Dragen ditupp, s�
skolen bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.�
15. Men konungen sade till honom: �Huru m�nga g�nger skall jag
besv�rja dig att icke tala till mig annat �n sanning i HERRENS
namn?�
16. D� sade han: �Jag s�g hela Israel f�rskingrat p� bergen, likt
f�r som icke hava n�gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
n�gon herre; m� de v�nda tillbaka hem i frid, var och en till
sitt.'�
17. D� sade Israels konung till Josafat: �Sade jag dig icke att
denne aldrig profeterar lycka �t mig, utan allenast olycka?�
18. Men han sade: �H�ren allts� HERRENS ord. Jag s�g HERREN sitta p�
sin tron och himmelens hela h�rskara st� p� hans h�gra sida och
p� hans v�nstra.
19. Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga
upp mot Ramot i Gilead, f�r att han m� falla d�r?' D� sade den
ene s� och den andre s�.
20. Slutligen kom anden fram och st�llde sig inf�r HERREN och sade:
'Jag vill locka honom d�rtill.' HERREN fr�gade honom: 'P� vad
s�tt?'
21. Han svarade: 'Jag vill g� ut och bliva en l�gnens ande i alla
hans profeters mun.� D� sade han: 'Du m� f�rs�ka att locka honom
d�rtill och du skall ocks� lyckas; g� ut och g�r s�.'
22. Och se, nu har HERREN lagt en l�gnens ande i dessa dina
profeters mun, medan HERREN �nd� har beslutit att olycka skall
komma �ver dig.�
23. D� tr�dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p�
kinden och sade: �P� vilken v�g har d� HERRENS Ande g�tt bort
ifr�n mig f�r att tala med dig?�
>Joh. 18,22. Apg. 23,2.
24. Mika svarade: �Du skall f� se det p� den dag d� du n�dgas
springa fr�n kammare till kammare f�r att g�mma dig.�
25. Men Israels konung sade: �Tagen Mika och f�ren honom tillbaka
till Amon, h�vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
26. Och s�gen: S� s�ger konungen: S�tten denne i f�ngelse och
bespisen honom med f�ngkost, till dess jag kommer v�lbeh�llen
tillbaka.�
27. Mika svarade: �Om du kommer v�lbeh�llen tillbaka, s� har HERREN
icke talat genom mig.� Och han sade ytterligare: �H�ren detta, I
folk, allasammans.�
>Mik. 1,2.
28. S� drog nu Israels konung j�mte Josafat, Juda konung, upp till
Ramot i Gilead.
29. Och Israels konung sade till Josafat: �Jag vill f�rkl�da mig,
n�r jag drager ut i striden, men du m� vara kl�dd i dina egna
kl�der.� S� f�rkl�dde sig Israels konung, n�r de drogo ut i
striden.
30. Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina
vagnsh�vitsm�n: �I skolen icke giva eder i strid med n�gon, vare
sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.�
31. N�r d� h�vitsmannen �ver vagnarna fingo se Josafat, t�nkte de:
�Detta �r Israels konung�, och omringade honom d�rf�r, i avsikt
att anfalla honom. D� gav Josafat upp ett rop, och HERREN
hj�lpte honom, Gud v�nde dem bort ifr�n honom.
32. S� snart n�mligen h�vitsm�nnen �ver vagnarna m�rkte att det icke
var Israels konung, v�nde de om och l�to honom vara.
33. Men en man som sp�nde sin b�ge och sk�t p� m�f� tr�ffade Israels
konung i en fog p� rustningen. D� sade denne till sin k�rsven:
�Sv�ng om vagnen och f�r mig ut ur h�ren, ty jag �r s�rad.�
34. Och striden blev p� den dagen: allt h�ftigare, och Israels
konung h�ll sig �nda till aftonen uppr�tt i sin vagn, v�nd mot
aram�erna; men vid den tid d� solen gick ned gav han upp andan.
*14/19 Andra Kr�nikeboken, 19 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 19 Kapitlet
Profeten Jehus straffande ord. Josafats
omsorg om r�ttsskipningen.
1. Men Josafat, Juda konung, v�nde v�lbeh�llen hem igen till
Jerusalem.
2. D� gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade
till honom: �Skall man d� hj�lpa den ogudaktige? Skall du d�
�lska dem som hata HERREN? F�r vad du har gjort vilar nu HERRENS
f�rt�rnelse �ver dig.
>2 Kr�n. 16,7.
3. Dock har n�got gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat
Aserorna ur landet och har v�nt ditt hj�rta till att s�ka Gud.�
>2 Kr�n. 17,3 f.
4. Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han �ter ut
bland folket, ifr�n Beer-Seba �nda till Efraims bergsbygd, och
f�rde dem tillbaka till HERREN, deras f�ders Gud.
5. Och han anst�llde domare i landet, i alla Juda bef�sta st�der,
s�rskilda f�r var stad.
>5 Mos. 16,18.
6. Och han sade till dessa domare: �Sen till, vad I g�ren; ty I
d�men icke m�nniskodom, utan HERRENS dom, och han �r n�rvarande,
s� ofta I d�men.
>Rom. 13,1 f.
7. L�ten allts� nu fruktan f�r HERREN vara �ver eder. Given akt p�
vad I g�ren; ty hos HERREN, v�r Gud, finnes ingen or�tt, och han
har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.�
>5 Mos. 1,17. 10,17. 1 Sam. 16,7. Job 34,19. Apg. 10,34. Rom. 2,11
>Gal. 2,6. Ef. 6,9. Kol. 3,25. 1 Petr. 1,17.
8. Ocks� i Jerusalem hade Josafat anst�llt n�gra av leviterna och
pr�sterna och n�gra av huvudm�nnen f�r Israels familjer till att
d�ma HERRENS dom och avg�ra r�ttstvister. N�r de sedan v�nde
tillbaka till Jerusalem,
>5 Mos. 17,8 f.
9. bj�d han dem och sade: �S� skolen I g�ra i HERRENS fruktan,
redligt och med h�ngivet hj�rta.
10. Och s� ofta n�gon r�ttssak drages inf�r eder av edra br�der, som
bo i sina st�der, det m� g�lla dom i en blodssak eller eljest
till�mpning av lag och bud, stadgar och r�tter, d� skolen I
varna dem, s� att de icke �draga sig skuld inf�r HERREN,
varigenom f�rt�rnelse kommer �ver eder och edra br�der. S�
skolen I g�ra, f�r att I icke m�n �draga eder skuld.
11. Och se, �verstepr�sten Amarja skall vara eder f�rman i alla
HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten f�r Juda hus, i
alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsm�n
under eder. Varen nu standaktiga i vad I g�ren, och HERREN
skall vara med den som �r god.�
*14/20 Andra Kr�nikeboken, 20 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 20 Kapitlet
Josafats underbara seger �ver fientliga
grannfolk. Hans f�rbund med Ahasja.
1. D�refter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av
ammoniterna f�r att strida mot Josafat.
2. Och man kom och ber�ttade detta f�r Josafat och sade: �En stor
hop kommer mot dig fr�n landet p� andra sidan havet, fr�n Aram,
och de �ro redan i Hasason-Tamar (det �r En-Gedi).�
3. D� blev Josafat f�rskr�ckt och v�nde sin h�g till att s�ka
HERREN; och han l�t lysa ut en fasta �ver hela Juda.
4. Och Juda f�rsamlade sig f�r att s�ka hj�lp hos HERREN; ja, fr�n
alla Juda st�der kom man f�r att s�ka HERREN.
5. Och Josafat tr�dde upp i Juda m�ns och Jerusalems f�rsamling i
HERRENS hus, framf�r den nya f�rg�rden,
6. och sade: �HERRE, v�ra f�ders Gud, �r icke du Gud i himmelen och
den som r�der �ver alla hednafolkens riken? I din hand �r kraft
och makt; och ingen finnes, som kan st� dig emot.
>1 Kr�n. 29,11.
7. Var det icke du, v�r Gud, som f�rdrev detta lands inbyggare f�r
ditt folk Israel och gav det �t Abrahams, din v�ns, s�d f�r evig
tid?
8. De fingo bo d�r, och de byggde dig d�r en helgedom �t ditt namn,
i det de sade:
9. 'Om n�got ont kommer �ver oss, sv�rd, straffdom eller pest eller
hungersn�d, s� vilja vi tr�da upp inf�r detta hus och inf�r dig,
ty ditt namn �r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i v�r
n�d, och du skall d� h�ra och hj�lpa.'
>1 Kon. 8,33 f., 37 f. 2 Kr�n. 6,24 f., 28 f. 7,13 f.
10. Se d�rf�r nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs
bergsbygd -- genom vilkas omr�de du icke tillstadde Israel att
g�, n�r de kommo fr�n Egyptens land, varf�r de ock togo en omv�g
bort ifr�n dem och icke f�rgjorde dem --
>5 Mos. 2,4 f., 9, 19.
11. se huru dessa nu vederg�lla oss, i det att de komma f�r att
f�rjaga oss ur det land som �r din besittning, och som du har
givit oss till besittning.
12. Du, v�r Gud, skall du icke h�lla dom �ver dem? Ty vi f�rm� intet
mot denna stora hop som kommer emot oss, och sj�lva veta vi icke
vad vi skola g�ra, utan till dig se v�ra �gon.�
>Ps. 121,1. 123,1.
13. Och hela Juda stod d�r inf�r HERREN med sina sp�da barn, sina
hustrur och s�ner.
14. D� kom HERRENS Ande mitt i f�rsamlingen �ver Jahasiel, son till
Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en
levit, av Asafs s�ner,
15. och han sade: �Akten h�rp�, alla I av Juda, och I Jerusalems
inv�nare, och du konung Josafat. S� s�ger HERREN till eder:
Frukten icke och varen icke f�rf�rade f�r denna stora hop, ty
striden �r icke eder, utan Guds.
16. Dragen i morgon ned mot dem. De draga d� upp p� Hassish�jden,
och I skolen tr�ffa dem vid andan av dalen, framf�r Jeruels
�ken.
17. Men d�rvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen
allenast tr�da fram och st� stilla och se p�, huru HERREN
fr�lsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen
icke f�rf�rade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall
vara med eder.�
>2 Mos. 14,13 f.
18. D� b�jde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda
m�n och Jerusalems inv�nare f�llo ned f�r HERREN och tillb�do
HERREN.
19. Och de av leviterna, som tillh�rde kehatiternas och koraiternas
barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med h�g och
stark r�st.
20. Men bittida f�ljande morgon drogo de ut till Tekoas �ken. Och
n�r de drogo ut, tr�dde Josafat fram och sade: �H�ren mig, I av
Juda och I Jerusalems inv�nare. Haven tro p� HERREN, eder Gud,
s� skolen I hava ro. Och tron p� hans profeter, s� skolen I
bliva lyckosamma.�
>Jes. 7,9.
21. Och sedan han hade r�df�rt sig med folket, st�llde han upp m�n
som skulle sjunga till HERRENS �ra och lova honom i helig skrud,
under det att de drogo ut framf�r den v�pnade h�ren; de skulle
sjunga: �Tacken HERREN, ty hans n�d varar evinnerligen.�
>Ps. 106,1 136,1.
22. Och just som de begynte med s�ngen och lovet, l�t HERREN ett
angrepp ske bakifr�n p� Ammons barn och Moab och folket ifr�n
Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo
slagna.
23. Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifr�n Seirs
bergsbygd och g�vo dem till spillo och f�rgjorde dem; och n�r de
hade gjort �nde p� folket ifr�n Seir, hj�lptes de �t att nedg�ra
varandra.
>Dom. 7,22. 1 Sam. 14,20.
24. N�r sedan Juda m�n kommo upp p� h�jden, varifr�n man kunde se ut
�ver �knen, och v�nde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa
ligga d�da p� jorden, och ingen hade undkommit.
25. Och n�r Josafat begav sig dit med sitt folk f�r att plundra och
taga byte fr�n dem, funno de d�r en myckenhet av gods och av
d�da kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s� mycket
att de icke kunde b�ra det. Och de fortsatte plundringen i tre
dagar; s� stort var bytet.
26. Men p� fj�rde dagen f�rsamlade de sig i Berakadalen; d�r lovade
de[1] HERREN, och d�rav fick det st�llet namnet Berakadalen,
s�som det heter �nnu i dag.
27. D�refter v�nde alla Judas och Jerusalems m�n, med Josafat i
spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade
berett dem gl�dje genom vad som hade skett med deras fiender.
28. Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter
och t�gade till HERRENS hus.
29. Och en f�rskr�ckelse ifr�n Gud kom �ver alla de fr�mmande
rikena, n�r de h�rde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.
30. Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud l�t honom f� lugn p�
alla sidor.
31. S� regerade Josafat �ver Juda. han var trettiofem �r gammal,
n�r han blev konung, och han regerade tjugufem �r i
Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
>1 Kon. 22,41 f.
32. Och han vandrade p� sin fader Asas v�g, utan att vika av ifr�n
den; han gjorde n�mligen vad r�tt var i HERRENS �gon.
33. Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, och �nnu hade folket
icke v�nt sina hj�rtan till sina f�ders Gud.
34. Vad nu mer �r att s�ga om Josafat, om hans f�rsta tid s�v�l som
om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons,
kr�nika, som �r upptagen i boken om Israels konungar.
>2 Kr�n. 19,2 .
35. Men sedan f�rband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels
konung, fast�n denne var ogudaktig i sina g�rningar;
36. han f�rband sig med honom f�r att bygga skepp som skulle g� till
Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.
37. D� profeterade Elieser, Dodavahus son, fr�n Maresa, mot Josafat;
han sade: �D�rf�r att du har f�rbundit dig med Ahasja, skall
HERREN l�ta ditt f�retag bliva om intet.� Och somliga av skeppen
ledo skeppsbrott, s� att de icke kunde g� till Tarsis.
[1] Hebr. berek�.
*14/21 Andra Kr�nikeboken, 21 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 21 Kapitlet
Joram konung i Juda. Krig med Edom.
Skrivelse fr�n profeten Elia. Straffdom
�ver Joram.
1. Och Josafat gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos
sina f�der i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter
honom.
>1 Kon. 22561. 2 Kon. 8,16.
2. Denne hade br�der, s�ner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja,
Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro s�ner till
Josafat, Israels konung.
3. Och deras fader gav dem stora sk�nker i silver och guld och
dyrbarheter, d�rtill ock fasta st�der i Juda; men konungad�met
hade han givit �t Joram, ty denne var den f�rstf�dde.
4. N�r Joram nu hade �vertagit sin faders konungad�me och bef�st
sig d�ri, dr�pte han alla sina br�der med sv�rd, s� ock n�gra av
Israels furstar,
5. Joram var trettiotv� �r gammal, �r han blev konung, och han
regerade �tta �r i Jerusalem.
>2 Kon. 8,17 f.
6. Men han vandrade p� Israels konungars v�g, s�som Ahabs hus hade
gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
ont var i HERRENS �gon.
7. Dock ville HERREN icke f�rd�rva Davids hus, f�r det f�rbunds
skull som han hade slutit med David, och enligt sitt l�fte, att
han skulle l�ta honom och hans s�ner hava en lampa f�r alltid.
>2 Sam. 7,12 f. 21,l7. 1 Kon. 11,36. 15,4. Ps. 132,11, 17
>Ords. 13,9.
8. I hans tid avf�ll Edom fr�n Juda v�lde och satte en egen konung
�ver sig.
>2 Kon. 8,20 f.
9. D� drog Joram dit med sina h�vitsm�n och med alla sina
stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p� edom�erna,
som hade omringat honom, och slog dem och h�vitsm�nnen �ver
deras vagnar.
10. S� avf�ll Edom fr�n Juda v�lde, och det har varit skilt d�rifr�n
�nda till denna dag. Vid samma tid avf�ll ock Libna fr�n hans
v�lde, d�rf�r att han hade �vergivit HERREN, sina f�ders Gud.
11. Ocks� han uppf�rde offerh�jder p� bergen i Juda och f�rledde s�
Jerusalems inv�nare till trol�s avf�llighet och f�rf�rde Juda.
12. Men en skrivelse kom honom till handa fr�n profeten Elia, s�
lydande: �S� s�ger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke
vandrat p� din fader Josafats v�gar eller p� Asas, Juda konungs,
v�gar,
13. utan du har vandrat p� Israels konungars v�g och f�rlett Juda
och Jerusalems inv�nare till trol�s avf�llighet, p� samma s�tt
som Ahabs hus f�rledde till avf�llighet; du har ocks� dr�pt dina
br�der, dem som h�rde till din faders hus, och som voro b�ttre
�n du.
14. D�rf�r skall HERREN l�ta en stor hems�kelse drabba ditt folk, s�
ock dina barn och dina hustrur och allt vad du �ger;
15. och sj�lv skall du tr�ffas av sv�r sjukdom, en sjukdom i dina
in�lvor, s� sv�r att dina in�lvor, efter �r och dagar, skola
falla ut i f�ljd av sjukdomen.�
16. Och HERREN uppv�ckte mot Joram filist�ernas ande och de arabers
som bodde n�rmast etiopierna;
17. och de drogo upp mot Juda och br�to in d�r och f�rde bort allt
gods som fanns i konungens hus, d�rtill ock hans s�ner och
hustrur, s� att han icke hade kvar n�gon av sina s�ner f�rutom
Joahas, sin yngste son.
18. Och efter allt detta hems�kte HERREN honom med en obotlig
sjukdom i in�lvorna.
19. Och efter �r och dagar, n�r tv� �r voro f�rlidna, f�llo hans
in�lvor ut i f�ljd av sjukdomen, och han dog i sv�ra pl�gor; men
hans folk anst�llde ingen f�rbr�nning[1] till hans �ra, s�som de
hade gjort efter hans f�der.
>1 Sam. 31,12. 2 Kr�n. 16,14. Jer. 34,5.
20. Han var trettiotv� �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade �tta �r i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva
saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i
konungagravarna.
>2 Kr�n. 24,25. 28,27.
[1] Se Sorgebruk i Ordf�rkl.
*14/22 Andra Kr�nikeboken, 22 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 22 Kapitlet
Ahasja bliver konung i Juda. Han d�das
av Jehu. Atalja upph�ver sig till
regentinna i Juda.
1. Och Jerusalems inv�nare gjorde Ahasja, hans yngste son, till
konung efter honom; ty alla de �ldre hade blivit dr�pta av den
r�varskara som med araberna hade kommit till l�gret. S� blev d�
Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
>2 Kon. 8,25 f.
2. Fyrtiotv� �r gammal var Ahasja, �r han blev konung, ock han
regerade ett �r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris
dotter.
3. Ocks� han vandrade p� Ahabs hus' v�gar, ty hans moder var hans
r�dgiverska i ogudaktighet.
4. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon likasom Ahabs hus; ty
d�rifr�n tog han, efter sin faders d�d, sina r�dgivare, till
sitt eget f�rd�rv.
5. Det var ock deras r�d han f�ljde, n�r han drog �stad med Joram,
Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i
Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev s�rad av aram�erna.
6. D� v�nde han tillbaka, f�r att i Jisreel l�ta hela sig fr�n de
s�r som han hade f�tt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i
Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned f�r att
bes�ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l�g sjuk.
>2 Kon. 9,16.
7. Men till Ahasjas f�rd�rv var det av Gud best�mt att han skulle
komma till Joram. Ty n�r han hade kommit dit, for han med Joram
f�r att m�ta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att
utrota Ahabs hus.
>2 Kon. 9,1 f.
8. S� h�nde sig att Jehu, n�r han utf�rde straffdomen �ver Ahabs
hus, tr�ffade p� de Juda furstar och de brors�ner till Ahasja,
som voro i Ahasjas tj�nst, och dr�pte dem.
>2 Kon. 10,12 f.
9. Sedan s�kte han efter Ahasja; och man grep denne, d�r han h�ll
sig g�md i Samaria, och f�rde honom till Jehu och d�dade
honom. Men d�refter begrovo de honom, ty de sade: �Han var dock
son till Josafat, som s�kte HERREN av allt sitt hj�rta.� Och av
Ahasjas hus fanns sedan ingen dom f�rm�dde �vertaga
konungad�met.
>2 Kon. 9,27 f.
10. N�r nu Atalja, Ahasjas moder, f�rnam att hennes son var d�d,
stod hon upp och f�rgjorde hela konungasl�kten i Juda
hus.
>2 Kon. 11,1 f.
11. Men just n�r konungabarnen skulle d�das, tog konungadottern
Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i
det att han f�rde honom j�mte hans amma in i sovkammaren; d�r
h�ll Josabeat, konung Jorams dotter, pr�sten Jojadas hustru --
som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold f�r Atalja, s� att
denna icke fick d�da honom.
12. Sedan var han hos dem i Guds hus, d�r han f�rblev g�md i sex �r,
medan Atalja regerade i landet.
*14/23 Andra Kr�nikeboken, 23 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 23 Kapitlet
Pr�sten Jojada g�r Joas till konung och
d�dar Atalja.
1. Men i det sjunde �ret tog Jojada mod till sig och f�rband sig
med underh�vitsm�nnen Asaria, Jerohams son, Ismael, Johanans
son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat,
Sikris son.
>2 Kon. 11,4 f.
2. Dessa foro d�refter omkring i Juda och f�rsamlade leviterna ur
alla Juda st�der, s� ock huvudmannen f�r Israels familjer. Och
n�r de kommo till Jerusalem,
3. Sl�t hela f�rsamlingen i Guds hus ett f�rbund med konungen. Och
Jojada sade till dem: �Konungens son skall nu vara konung, s�som
HERREN har talat ang�ende Davids s�ner.
>2 Sam. 7,12 f. 2 Kr�n. 21,7.
4. Detta �r allts� vad I skolen g�ra: en tredjedel av eder,
n�mligen de pr�ster och leviter som hava att intr�da i
vakth�llningen p� sabbaten, skall st� p� vakt vid tr�sklarna
5. och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid
Jesodporten; och allt folket skall vara p� f�rg�rdarna till
HERRENS hus.
6. Dock m� ingen annan �n pr�sterna och de tj�nstg�rande leviterna
g� in i HERRENS hus; dessa m� g� in, ty de �ro heliga. Men allt
det �vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem
iakttaga.
7. Och leviterna skola st�lla sig runt omkring konungen, var och en
med sina vapen i handen; och om n�gon vill tr�nga sig in i
huset, skall han d�das. Och I skolen f�lja konungen, vare sig
han g�r in eller ut.�
8. Leviterna och hela Juda gjorde allt vad pr�sten Jojada hade
bjudit dem, var och en av dem tog sina m�n, b�de de som skulle
intr�da i vakth�llningen p� sabbaten och de som skulle avg�
d�rifr�n p� sabbaten, ty pr�sten Jojada l�t ingen avdelning vara
fri ifr�n tj�nstg�ring.
9. Och pr�sten Jojada gav �t underh�vitsm�nnen de spjut och de
sk�ldar av olika slag, som hade tillh�rt konung David, och som
funnos i Guds hus.
10. Och han st�llde upp allt folket, var och en med sitt vapen i
handen, fr�n husets s�dra sida till husets norra sida, mot
altaret och mot huset, runt omkring konungen.
11. D�refter f�rde de ut konungasonen och satte p� honom kronan och
g�vo honom vittnesb�rdet[1] och gjorde honom till konung; och
Jojada och hans s�ner smorde honom och ropade: �Leve konungen!�
>5 Mos. 17,18 f.
12. N�r Atalja nu h�rde folkets rop, d� de skyndade fram och hyllade
konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.
13. D�r fick hon d� se konungen st� vid sin pelare, n�ra ing�ngen,
och h�vitsm�nnen och trumpetbl�sarna bredvid konungen, och fick
h�ra huru hela folkm�ngden jublade och st�tte i trumpeterna, och
huru s�ngarna med sina instrumenter ledde hyllningss�ngen. D�
rev Atalja s�nder sina kl�der och ropade: �Sammansv�rjning!
Sammansv�rjning!�
>Mos. 10,10. 2 Kon. 23,3. 1 Kr�n. 25,1 f.
14. Men pr�sten Jojada l�t underh�vitsm�nnen som anf�rde skaran
tr�da fram, och han sade till dem: �F�ren henne ut mellan leden,
och om n�gon f�ljer henne, s� m� han d�das med sv�rd.� Pr�sten
f�rbj�d dem n�mligen att d�da henne i HERRENS hus.
15. Allts� grepo de henne, och n�r hon hade kommit fram dit d�r
H�stporten f�r in i konungshuset, d�dade de henne d�r.
16. Och Jojada sl�t ett f�rbund mellan sig och allt folket och
konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.
17. Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och
slog s�nder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals pr�st,
dr�pte de framf�r altarna.
18. D�refter st�llde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde
detta v�rv �t de levitiska pr�sterna, dem som David hade indelat
i klasser f�r tj�nstg�ringen i HERRENS hus, till att offra
br�nnoffer �t HERREN, s�som det var f�reskrivet i Moses lag, med
jubel och s�ng, efter Davids anordning.
>3 Mos. 1,3 f. 1 Kr�n. 23,27 f. 24,3 f.
19. Och han st�llde d�rrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, f�r
att ingen skulle komma in, som p� n�got s�tt var oren.
20. Och han tog med sig underh�vitsm�nnen och de f�rn�msta och
m�ktigaste bland folket och hela folkm�ngden och f�rde konungen
ned fr�n HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom �vre
porten; och de satte konungen p� konungatronen.
21. Och hela folkm�ngden gladde sig, och staden f�rblev lugn. Men
Atalja hade de d�dat med sv�rd.
[1] Se Vittnesb�rdet i Ordf�rkl.
*14/24 Andra Kr�nikeboken, 24 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 24 Kapitlet
Joas konung i Juda. Insamling f�r att
s�tta templet i st�nd. Joas' avfall fr�n
Herren. Sakarjas profetia. Aram�ernas
t�g mot Jerusalem. Joas d�dad genom en
sammansv�rjning.
1. Joas var sju �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade
fyrtio �r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr�n Beer-Seba.
>2 Kon. 12,1 f.
2. Och Joas gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, s� l�nge pr�sten
Jojada levde.
3. Och Jojada tog �t honom tv� hustrur, och han f�dde s�ner och
d�ttrar.
4. D�refter blev Joas bet�nkt p� att upphj�lpa HERRENS hus.
5. Och han f�rsamlade pr�sterna och leviterna och sade till dem:
�Faren vart �r ut till Juda st�der, och samlen fr�n hela Israel
in penningar till att s�tta eder Guds hus i st�nd; och I skolen
bedriva denna sak med skyndsamhet.� Men leviterna skyndade sig
icke.
6. D� kallade konungen till sig �verstepr�sten Jojada och sade till
honom: �Varf�r har du icke tillh�llit leviterna att fr�n Juda
och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tj�nare Mose p�lade,
och som Israels f�rsamling skulle erl�gga till vittnesb�rdets
tabernakel?
>2 Mos. 35,5 f.
7. Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, s�ner hava f�rd�rvat Gud
hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anv�nt
till Baalerna.�
8. P� konungens befallning gjord man d�refter en kista och st�lld
den utanf�r porten till HERREN hus.
>2 Kon. 12,9 f
9. Och man l�t utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds
tj�nare Mose hade p�lagt Israel i �knen skulle erl�ggas �t
HERREN.
>2 Mos. 30,12 f. 3 Mos. 27,2 f.
10. Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med
gl�dje och kastade dem i kistan, till dess att allt var
insamlat.
11. Och n�r tid blev att genom leviternas f�rsorg f�ra kistan till
de granskningsm�n som konungen hade f�rordnat, och dessa d�
m�rkte att mycket penningar fanns i den, d� kommo konungens
sekreterare och �verstepr�stens tillsyningsman och t�mde kistan
och buro den sedan tillbaka till dess plats. S� gjorde de g�ng
efter annan och samlade in penningar i myckenhet.
12. D�refter l�mnade konungen och Jojada dessa �t den som skulle
utf�ra arbetet p� HERRENS hus, och lejde stenhuggare och
timmerm�n till att upphj�lpa HERRENS hus, s� ock j�rn- och
kopparsmeder till att s�tta HERRENS hus i st�nd.
13. Och de som utf�rde arbetet bedrevo det s�, att arbetet gick
fram�t under deras h�nder, Och de �terst�llde Guds hus i dess
f�rra skick och satte det i gott st�nd.
14. Och n�r de hade slutat, buro de �terstoden av penningarna till
konungen och Jojada; och man gjorde d�rav k�rl till HERRENS hus,
k�rl till gudstj�nsten och offren, sk�lar och andra k�rl av guld
och silver Och man offrade br�nnoffer i HERRENS hus best�ndigt,
s� l�nge Jojada levde.
15. Men Jojada blev gammal och m�tt p� att leva och dog s�; ett
hundra trettio �r gammal var han vid sin d�d.
16. Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, d�rf�r att
han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus
17. Men efter Jojadas d�d kommo Juda furstar och f�llo ned f�r
konungen; d� lyssnade konungen till dem.
18. Och de �verg�vo HERRENS, sina f�ders Guds, hus och tj�nade
Aserorna och avgudarna. D� kom f�rt�rnelse �ver Juda och
Jerusalem genom den skuld de s� �drogo sig
19. Och profeter s�ndes ibland dem f�r att omv�nda dem till HERREN;
och dessa varnade dem, men de lyssnade icke d�rtill.
20. Men Sakarja, pr�sten Jojadas son, hade blivit bekl�dd med Guds
Andes kraft, och han tr�dde fram inf�r folket och sade till dem:
�S� s�ger Gud: Varf�r �vertr�den I HERRENS bud, eder sj�lva till
ingen fromma? Eftersom I haven �vergivit HERREN, har han ock
�vergivit eder.�
>Dom. 6,34. 1 Kr�n. 12,18. Luk. 24,49.
21. D� sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt
konungens befallning, p� f�rg�rden till HERRENS hus.
>Matt. 23,35.
22. Ty konung Joas t�nkte icke p� den k�rlek som Jojada, dennes
fader, hade bevisat honom, utan dr�pte hans son. Men denne sade
i sin d�dsstund: �M� HERREN se detta och utkr�va det.�
23. Och n�r �ret hade g�tt till �nda, drog aram�ernas h�r upp mot
honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur
folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo s�nde de
till konungen i Damaskus.
>2 Kon. 12,17 f.
24. Ty fast�n aram�ernas h�r som d� ryckte an utgjorde allenast en
ringa skara, gav HERREN likv�l i deras hand en mycket talrik
h�r, d�rf�r att folket hade �vergivit HERREN, sina f�ders
Gud. S� fingo de utf�ra straffdomen �ver Joas.
25. Och n�r dessa drogo bort ifr�n honom -- ty de l�mnade honom kvar
illa sjuk -- sammansvuro sig hans tj�nare mot honom, d�rf�r att
han hade utgjutit pr�sten Jojadas s�ners blod, och dr�pte honom
p� hans s�ng; detta blev hans d�d. Och man begrov honom i
Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.
>2 Kr�n. 21,20. 28,27.
26. Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till
ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
27. Men om hans s�ner, och om de m�nga profetior som f�rkunnades mot
honom, och om huru Guds hus �ter uppr�ttades, h�rom �r skrivet i
�Utl�ggning av Konungaboken�. Och hans son Amasja blev konung
efter honom.
>2 Kr�n. 13,22.
*14/25 Andra Kr�nikeboken, 25 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 25 Kapitlet
Amasja bliver konung i Juda och
bestraffar sin faders m�rdare. Han
s�tter upp en krigsh�r; segrar �ver
edom�erna; f�rklarar Israels konung Joas
krig, men bliver slagen. Han d�das genom
en sammansv�rjning.
1. Amasja var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tjugunio �r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan,
fr�n Jerusalem.
>2 Kon. 14,1 f.
2. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, dock icke av fullt
h�ngivet hj�rta.
3. Och sedan hans konungad�me hade: blivit bef�st, l�t han dr�pa
dem av sina tj�nare, som hade d�dat hans fader, konungen.
>2 Kr�n. 24,25.
4. Men deras barn d�dade han icke, utan handlade i enlighet med vad
f�reskrivet var i Moses lagbok, d�r HERREN hade bjudit och sagt:
�F�r�ldrarna skola icke d� f�r sina barns skull, och barnen
skola icke d� f�r sina f�r�ldrars skull, utan var och en skall
d� genom sin egen synd.�
>5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.
5. Och Amasja f�rsamlade Juda barn och l�t dem st�lla upp sig efter
sina familjer, efter sina �ver- och under- h�vitsm�n, hela Juda
och Benjamin. D�refter inm�nstrade han dem som voro tjugu �r
gamla eller d�rut�ver, och fann dem utg�ra tre hundra tusen
utvalda stridbara m�n, som kunde f�ra spjut och sk�ld.
>4 Mos. 1,3.
6. D�rtill lejde han f�r hundra talenter silver ett hundra tusen
tappra stridsm�n ur Israel.
7. Men en gudsman kom till honom och sade: �O konung, l�t icke
Israels h�r draga �stad med dig, ty HERREN �r icke med Israel,
icke med hela hopen av Efraims barn;
8. utan du sj�lv m� allena draga �stad. Grip verket an, g�
frimodigt ut i striden. Gud skall eljest l�ta dig komma p� fall
genom fienden; ty Gud f�rm�r b�de att hj�lpa och att stj�lpa.�
9. Amasja sade till gudsmannen: �Men huru skall det d� g� med de
hundra talenterna som jag har givit �t skaran fr�n Israel?�
Gudsmannen svarade: �HERREN kan v�l giva dig mer �n det.�
10. D� avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom fr�n
Efraim och l�t dem g� hem igen. H�r�ver blevo dessa h�geligen
f�rgrymmade p� Juda och v�nde tillbaka hem i vredesmod.
11. Men Amasja tog mod till sig och t�gade ut med sitt folk och drog
till Saltdalen och nedgjorde d�r av Seirs barn tio tusen.
>2 Kon. 14,7.
12. Och Juda barn togo andra tio tusen till f�nga levande; dem f�rde
de upp p� spetsen av en klippa och st�rtade dem ned fr�n
klippspetsen, s� att de alla krossades.
13. Men de som tillh�rde den skara som Amasja hade s�nt tillbaka,
och som icke hade f�tt g� med honom ut i striden, f�retogo
plundringst�g i Juda st�der, fr�n Samaria �nda till Bet-Horon;
och de nedgjorde tre tusen av inv�narna och togo stort byte.
14. N�r sedan Amasja kom tillbaka fr�n sin seger �ver edom�erna,
f�rde han med sig Seirs barns gudar och st�llde upp dem till
gudar �t sig; och han tillbad inf�r dem och t�nde offereld �t
dem.
15. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Amasja, och han s�nde till honom
en profet; denne sade till honom: �Varf�r s�ker du detta folks
gudar, som ju icke hava kunnat r�dda sitt eget folk ur din
hand?�
16. N�r denne s� talade till honom, svarade han honom: �Hava vi satt
dig till konungens r�dgivare? H�ll upp, om du icke vill att man
skall dr�pa dig.� D� h�ll profeten upp och sade: �Jag f�rst�r nu
att Gud har beslutit att f�rd�rva dig, eftersom du g�r p� detta
s�tt och icke vill h�ra p� mitt r�d.�
17. Och sedan Amasja, Juda konung, hade h�llit r�dpl�gning, s�nde
han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,
och l�t s�ga: �Kom, l�t oss drabba samman med varandra.�
>2 Kon. 13,12. 14,8 f .
18. Men Joas, Israels konung, s�nde d� till Amasja, Juda konung, och
l�t svara: �T�rnbusken p� Libanon s�nde en g�ng bud till cedern
p� Libanon och l�t s�ga: 'Giv din dotter �t min son till
hustru.' Men sedan gingo markens djur p� Libanon fram �ver
t�rnbusken och trampade ned den.
19. Du t�nker p� huru du har slagit dom, och d�r�ver f�rh�ver du dig
ditt hj�rta och vill vinna �nnu mer �ra. Men stanna nu hemma.
Varf�r utmanar du olyckan, dig sj�lv och Juda med dig till
fall?�
20. Men Amasja ville icke h�ra h�rp�, ty Gud skickade det s�, f�r
att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade s�kt
Edoms gudar.
21. S� drog d� Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h�r
till Juda.
22. Och Juda m�n blevo slagna av Israels m�n och flydde, var och en
till sin hydda.
23. Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
tagen till f�nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n�r
denne hade f�rt honom till Jerusalem, br�t han ned ett stycke av
Jerusalems mur, fr�n Efraimsporten �nda till Poneporten, fyra
hundra alnar.
24. Och han tog allt guld och silver och alla k�rl som funnos i Guds
hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, d�rtill ock
gisslan, och v�nde s� tillbaka till Samaria.
>1 Kr�n. 26,15.
25. Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton �r efter
Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d�d.
>2 Kon. 14,17 f.
26. Vad nu mer �r att s�ga om Amasja, om hans f�rsta tid s�v�l som
om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
Israels konungar.
27. Och fr�n den tid d� Amasja vek av ifr�n HERREN begynte man
anstifta en sammansv�rjning mot honom i Jerusalem, s� att han
m�ste fly till Lakis. D� s�ndes m�n efter honom till Lakis, och
dessa d�dade honom d�r.
28. Sedan f�rde man honom d�rifr�n p� h�star och begrov honom hos
hans fader i Juda huvudstad.
*14/26 Andra Kr�nikeboken, 26 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 26 Kapitlet
Ussia (Asarja) konung i Juda. Hans
krigsh�r och hans makt. Hans f�rbrytelse
mot Herren och hans spet�lska.
1. Och allt folket i Juda tog Ussia, som d� var sexton �r gammal,
och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st�lle.
>Kon. 14,21 f.
2. Det var han som bef�ste Elot, och han lade det �ter under Juda,
sedan konungen hade g�tt till vila hos sina f�der.
3. Ussia var sexton �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade femtiotv� �r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja,
fr�n Jerusalem.
>2 Kon. 15,2 f.
4. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans
fader Amasja hade gjort.
>2 Kr�n. 25,2.
5. Och han s�kte Gud, s� l�nge Sakarja levde, han som aktade p�
Guds syner. Och s� l�nge han s�kte HERREN, l�t Gud det g� honom
v�l.
6. Han drog ut och stridde mot filist�erna och br�t ned Gats,
Jabnes och Asdods murar; och han byggde st�der p� Asdods omr�de
och annorst�des i filist�ernas land.
7. Och Gud hj�lpte honom mot filist�erna och mot de araber som
bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
8. Och ammoniterna m�ste giva sk�nker �t Ussia, och ryktet om honom
str�ckte sig �nda till Egypten, ty han blev �verm�ttan m�ktig.
9. Och Ussia byggde torn i Jerusalem �ver H�rnporten och �ver
Dalporten och �ver Vinkeln och bef�ste dem.
10. Han byggde ock torn i �knen och h�gg ut m�nga brunnar, ty han
hade mycken boskap, b�de i l�glandet och p� sl�tten. Jordbruks-
och ving�rdsarbetare hade han i bergsbygden och p� de b�rdiga
f�lten, ty han var en v�n av �kerbruk.
11. Och Ussia hade en krigsh�r som drog ut till strid i avdelade
skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst�lld vid
m�nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
Maaseja, under �verinseende av Hananja, en av konungens
h�vitsm�n.
12. Hela antalet av de tappra stridsm�n som voro huvudm�n f�r
familjerna var tv� tusen sex hundra.
13. Under deras bef�l stod en krigsh�r av tre hundra sju tusen fem
hundra m�n, som stridde med kraft och mod och voro konungens
hj�lp mot fienden.
14. Och Ussia f�rs�g hela denna h�r med sk�ldar, spjut, hj�lmar,
pansar och b�gar, s� ock med slungstenar.
15. Och han l�t i Jerusalem g�ra krigsredskap, konstm�ssigt
utt�nkta, till att s�tta upp p� tornen och p� murarnas h�rn, f�r
att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom
gick ut vida omkring, ty underbart hj�lptes han fram till makt.
16. Men n�r han nu var s� m�ktig, blev hans hj�rta h�gmodigt, s� att
han gjorde vad f�rd�rvligt var; han f�rbr�t sig trol�st mot
HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f�r att
ant�nda r�kelse p� r�kelsealtaret.
17. D� gick pr�sten Asarja ditin efter honom, �tf�ljd av �ttio
HERRENS pr�ster, of�rskr�ckta m�n.
>1 Kr�n. 6,10.
18. Dessa tr�dde fram mot konung Ussia och sade till honom: �Det h�r
icke dig till, Ussia, att ant�nda r�kelse �t HERREN, utan det
tillh�r pr�sterna, Arons s�ner, som �r helgade till att ant�nda
r�kelse. G� ut ur helgedomen, ty du har beg�tt en f�rbrytelse,
och HERREN Gud skall icke l�ta detta l�nda dig till �ra.�
>2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 18,7 f.
19. D� for Ussia ut i vrede, d�r han stod med ett r�kelsekar i sin
hand f�r att ant�nda r�kelse. Men just som han for ut mot
pr�sterna, slog spet�lska ut p� hans panna, i pr�sternas
n�rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r�kelsealtaret.
20. Och n�r �verstepr�sten Asarja och alla pr�sterna v�nde sig till
honom och fingo se att han var spet�lsk i pannan, drevo de honom
strax ut d�rifr�n. Sj�lv skyndade han ocks� ut, eftersom HERREN
s� hems�kte honom.
21. Sedan var konung Ussia spet�lsk f�r hela sitt liv och bodde i
ett s�rskilt hus s�som spet�lsk, ty han var utesluten fr�n
HERRENS hus. Hans son Jotam f�restod d� konungens hus och d�mde
folket i landet.
>2 Kon. 15,5 f.
22. Vad nu mer �r att s�ga om Ussia, om hans f�rsta tid s�v�l som om
hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
23. Och Ussia gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom
hos hans f�der, ute p� konungagravens mark, detta med tanke
d�rp� att han hade varit spet�lsk. Och hans son Jotam blev
konung efter honom.
*14/27 Andra Kr�nikeboken, 27 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 27 Kapitlet
Jotam konung i Juda.
1. Jotam var tjugufem �r gammal n�r han blev konung, och han
regerade sexton �r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks
dotter.
>2 Kon. 15,32 f.
2. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans
fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke tr�ngde in i
HERRENS tempel; men folket gjorde �nnu vad f�rd�rvligt var.
>2 Kr�n. 26,16.
3. Han byggde �vre porten till HERRENS hus, och p� Ofelmuren
utf�rde han stora byggnadsarbeten.
>Neh. 3,26. 11,21.
4. D�rtill byggde han st�der i Juda bergsbygd, och i skogarna
byggde han borgar och torn.
>2 Kr�n. 26,10.
5. Och n�r han s� kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem
�verm�ktig, s� att Ammons barn det �ret m�ste giva honom ett
hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer
korn. Lika mycket m�ste Ammons barn erl�gga �t honom ocks� n�sta
�r och �ret d�rp�.
6. S� m�ktig blev Jotam, d�rf�r att han vandrade st�ndaktigt inf�r
HERREN, sin Gud.
7. Vad nu mer �r att s�ga om Jotam och om alla hans krig och andra
f�retag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda
konungar.
8. Han var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade sexton �r i Jerusalem.
9. Och Jotam gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.
*14/28 Andra Kr�nikeboken, 28 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 28 Kapitlet
Ahas konung i Juda. Aram�ernas och
israeliternas anfall p� Juda. Ahas'
misslyckade f�rs�k att f� hj�lp av
Assyrien. Hans avguderi.
1. Ahas var tjugu �r gammal n�r han blev konung, och han regerade
sexton �r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r�tt var i HERRENS
�gon, s�som hans fader David,
>2 Kon. 16,1 f.
2. utan vandrade p� Israels konungars v�g; ja, han l�t ock g�ra
gjutna bel�ten �t Baalerna.
3. Och sj�lv t�nde han offereld i Hinnoms sons dal och br�nde upp
sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som
HERREN hade f�rdrivit f�r Israels barn.
>5 Mos. 18,10. Jer. 7,30 f. 19,2 f.
4. Och han frambar offer och t�nde offereld p� h�jderna och
kullarna och under alla gr�na tr�d.
5. D�rf�r gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop f�ngar
och f�rde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels
konungs hand, s� att denne tillfogade honom ett stort nederlag.
>Jes. 7,1.
6. Ty Peka, Remaljas son, dr�pte av Juda ett hundra tjugu tusen man
p� en enda dag, allasammans stridbara m�n. Detta skedde d�rf�r
att de hade �vergivit HERREN, sina f�ders Gud.
7. Och Sikri, en tapper man fr�n Efraim, dr�pte Maaseja,
konungasonen, och Asrikam, slottsh�vdingen, och Elkana,
konungens n�rmaste man.
8. Och Israels barn bortf�rde fr�n sina br�der tv� hundra tusen
f�ngar, n�mligen deras hustrur, s�ner och d�ttrar, och togo
d�rj�mte mycket byte fr�n dem och f�rde bytet till Samaria.
9. Men d�r var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot
h�ren, n�r den kom till Samaria, och sade till dem: �Se, i sin
vrede �ver Juda har HERREN, edra f�ders Gud, givit dem i eder
hand, men I haven dr�pt dem med en h�tskhet som har n�tt upp
till himmelen.
10. Och nu tanken I g�ra Judas och Jerusalems barn till tr�lar och
tr�linnor �t eder. D�rmed dragen I ju allenast skuld �ver eder
sj�lva inf�r HERREN, eder Gud.
11. S� h�ren mig nu: S�nden tillbaka f�ngarna som I haven tagit fr�n
edra br�der; ty HERRENS vrede �r uppt�nd mot eder.�
12. N�gra av huvudm�nnen bland Efraims barn, n�mligen Asarja,
Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och
Amasa, Hadlais son, stodo d� upp och gingo emot dem som kommo
fr�n kriget
13. och sade till dem: �I skolen icke f�ra dessa f�ngar hitin; ty I
f�rehaven n�got som drager skuld �ver oss inf�r HERREN, och
varigenom I ytterligare f�r�ken v�ra synder och v�r skuld. V�r
skuld �r ju redan stor nog, och vrede �r uppt�nd mot Israel.�
14. D� l�mnade krigsfolket ifr�n sig f�ngarna och bytet inf�r de
�verste och hela f�rsamlingen.
15. Och de n�mnda m�nnen stodo upp och togo sig an f�ngarna. Alla
som voro nakna bland dem kl�dde de upp med vad de hade tagit
s�som byte; de g�vo dem kl�der och skor, mat och dryck, och
smorde dem med olja, och alla som icke orkade g� l�to de s�tta
sig upp p� �snor, och f�rde dem s� till Jeriko, Palmstaden, till
deras br�der d�r. Sedan v�nde de tillbaka till Samaria.
16. Vid samma tid s�nde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,
med beg�ran att de skulle hj�lpa honom.
>2 Kon. 16,7 f.
17. Ty f�rutom allt annat hade edom�erna kommit och slagit Juda och
tagit f�ngar.
18. Och filist�erna hade fallit in i st�derna i Juda l�gland och
sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s� ock
Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och
Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.
19. Ty HERREN ville f�r�dmjuka Juda, f�r Ahas', den israelitiske
konungens, skull, d�rf�r att denne hade v�llat oordning i Juda
och varit otrogen mot HERREN.
20. Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och
angrep honom, i st�llet f�r att underst�dja honom.
21. Ty fast�n Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de
�verstes hus och gav allt �t konungen i Assyrien, s� hj�lpte det
honom dock icke.
22. Och i sin n�d f�rsyndade sig samme konung Ahas �nnu mer genom
otrohet mot HERREN.
23. Han offrade n�mligen �t gudarna i Damaskus, som hade slagit
honom; by han t�nkte: �Eftersom de arameiska konungarnas gudar
hava f�rm�tt hj�lpa dem, vill jag offra �t dessa gudar, f�r att
de ock m� hj�lpa mig.� Men i st�llet var det dessa som kommo
honom och hela Israel p� fall.
>2 Kon. 16,10 f.
24. Ahas samlade ihop de k�rl som funnos i Guds hus och br�t s�nder
k�rlen i Guds hus och st�ngde igen d�rrarna till HERRENS hus,
och gjorde sig altaren i vart h�rn i Jerusalem.
>2 Kon. 16,17.
25. Och i var och en av Juda st�der uppf�rde han offerh�jder f�r att
d�r t�nda offereld �t andra gudar, och han f�rt�rnade p� HERREN,
sina f�ders Gud.
26. Vad nu mer �r att s�ga om honom och om alla hans f�retag, under
hans f�rsta tid s�v�l som under hans sista, det finnes
upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
>2 Kon. 16,19 f.
27. Och Ahas gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom i
Jerusalem, inne i sj�lva staden; de lade honom n�mligen icke i
Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter
honom.
>2 Kr�n. 21,20. 24,25.
*14/29 Andra Kr�nikeboken, 29 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 29 Kapitlet
Hiskia bliver konung i Juda.
Gudstj�nsten �terst�lles.
1. Hiskia var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tjugunio �r i Jerusalem. Hans moder hette Abia,
Sakarjas dotter.
>2 Kon. 18,1 f.
2. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans
fader David hade gjort.
3. I sitt f�rsta regerings�r, i f�rsta m�naden, �ppnade han
d�rrarna till HERRENS hus och satte dem i st�nd
>2 Kr�n. 28,24.
4. Och han l�t h�mta pr�sterna och leviterna och f�rsamlade dem p�
den �ppna platsen mot �ster.
5. Och han sade till dem: �H�ren mig, I leviter. Helgen nu eder
sj�lva, och helgen HERRENS, edra f�ders Guds, hus, och skaffen
orenheten ut ur helgedomen.
6. Ty v�ra f�der voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, v�r
Guds, �gon och �verg�vo honom; de v�nde sitt ansikte bort ifr�n
HERRENS boning och v�nde honom ryggen.
7. De st�ngde ock igen d�rrarna till f�rhuset, sl�ckte ut lamporna,
t�nde ingen r�kelse och offrade inga br�nnoffer i helgedomen �t
Israels Gud.
8. D�rf�r har HERRENS f�rt�rnelse kommit �ver Juda och Jerusalem,
och han har gjort dem till en varnagel, till ett f�rem�l f�r
h�pnad och begabberi, s�som I sen med egna �gon.
>5 Mos. 28,25.
9. Ja, d�rf�r hava ock v�ra f�der fallit f�r sv�rd, och v�ra s�ner
och d�ttrar och hustrur hava f�rdenskull kommit i f�ngenskap.
>2 Kr�n. 28,5 f.
10. Men nu har jag i sinnet att sluta ett f�rbund med HERREN,
Israels Gud, f�r att hans vredes gl�d m� v�nda sig ifr�n oss.
11. S� varen nu icke f�rsumliga, mina barn, ty eder har HERREN
utvalt till att st� inf�r hans ansikte och g�ra tj�nst inf�r
honom, till att vara hans tj�nare och ant�nda r�kelse �t
honom.�
>2 Mos. 28,1. 4 Mos. 3,6 f.
12. D� stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas
son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och
Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och
Eden, Joas son;
13. av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och
Mattanja;
14. av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och
Ussiel.
15. Dessa f�rsamlade nu sina br�der och helgade sig och gingo, s�som
konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in f�r att
rena HERRENS hus.
16. Men pr�sterna gingo in i det inre av HERRENS hus f�r att rena
det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p�
f�rg�rden till HERRENS hus; d�r togo leviterna emot den och buro
ut den i Kidrons dal.
17. De begynte att helga templet p� f�rsta dagen i f�rsta m�naden,
och p� �ttonde dagen i m�naden hade de hunnit till HERRENS
f�rhus och helgade sedan HERRENS hus under �tta dagar; och p�
sextonde dagen i f�rsta m�naden hade de fullgjort sitt arbete.
18. D� gingo de in till konung Hiskia och sade: �Vi hava renat hela
HERRENS hus och br�nnoffersaltaret med alla dess tillbeh�r och
sk�debr�dsbordet med alla dess tillbeh�r.
19. Och alla de k�rl som konung Ahas under sin regering i sin
otrohet f�rkastade, dem hava vi �terst�llt och helgat, Och de
st� nu framf�r HERRENS altare.�
20. D� l�t konung Hiskia bittida om morgonen f�rsamla de �verste i
staden och gick upp i HERRENS hus.
21. Och man f�rde fram sju tjurar, sju v�durar och sju lamm, s� ock
sju bockar till syndoffer f�r riket och f�r helgedomen och f�r
Juda; och han befallde Arons s�ner, pr�sterna, att offra detta
p� HERRENS altare.
>3 Mos. 4,14.
22. D� slaktade de f�kreaturen, och pr�sterna togo upp blodet och
st�nkte det p� altaret; d�refter slaktade de v�durarna och
st�nkte blodet p� altaret; sedan slaktade de lammen och st�nkte
blodet p� altaret.
>3 Mos. 8,15, 19, 24. Hebr. 9,21.
23. D�refter f�rde de syndoffersbockarna fram inf�r konungen och
f�rsamlingen, och de lade sina h�nder p� dem.
>2 Mos. 29,10. 3 Mos. 4,15.
24. Och pr�sterna slaktade dem och l�to deras blod s�som syndoffer
komma p� altaret, till f�rsoning f�r hela Israel; ty konungen
hade befallt att offra dessa br�nnoffer och syndoffer f�r hela
Israel.
25. Och han l�t leviterna st�lla upp sig till tj�nstg�ring i HERRENS
hus med cymbaler, psaltare och harpor, s�som David och Gad,
konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet h�rom
var givet av HERREN genom hans profeter.
>1 Kr�n. 6,31 f. 16,4 f. 23,6 f. 25,1 f., 6.
26. Och leviterna st�llde upp sig med Davids instrumenter, och
pr�sterna med trumpeterna.
>4 Mos. 10,8 f.
27. Och Hiskia befallde att man skulle offra br�nnoffret p� altaret;
och p� samma g�ng som offret begynte, begynte ock HERRENS s�ng
ljuda j�mte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,
Israels konungs, instrumenter.
28. Och hela f�rsamlingen f�ll ned, under det att s�ngen sj�ngs och
trumpeterna skallade -- allt detta �nda till dess br�nnoffret
var fullbordat.
29. Och n�r de hade offrat br�nnoffret, kn�b�jde konungen och alla
som voro d�r tillst�des med honom, och tillb�do.
30. Och konung Hiskia och de �verste befallde leviterna att lova
HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sj�ngo hans lov
med gl�dje och b�jde sig ned och tillb�do.
31. Och Hiskia tog till orda och sade: �I haven nu tagit
handfyllning till HERRENS tj�nst. S� tr�den nu hit och f�ren
fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.� D� f�rde
f�rsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av
sitt hj�rta manades d�rtill offrade br�nnoffer.
>3 Mos. 7,12 f.
32. Antalet av de br�nnoffersdjur som f�rsamlingen f�rde fram var
sjuttio tjurar, ett hundra v�durar och tv� hundra lamm, alla
dessa till br�nnoffer �t HERREN.
33. Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur
av sm�boskapen.
34. Men pr�sterna voro f�r f�, s� att de icke kunde draga av huden
p� alla br�nnoffersdjuren; d�rf�r underst�ddes de av sina br�der
leviterna, till dess detta g�rom�l var fullgjort, och till dess
pr�sterna hade helgat sig. Ty i fr�ga om att helga sig hade
leviterna visat sig mer r�ttsinniga �n pr�sterna.
>2 Kr�n. 30,3.
35. Ocks� var antalet stort av br�nnoffer, vartill kommo
fettstyckena fr�n tackoffren, s� ock de drickoffer som h�rde
till br�nnoffren.
S� blev det ordnat med tj�nstg�ringen i HERRENS hus.
36. Och Hiskia och allt folket gladde sig �ver vad Gud hade berett
�t folket; ty helt ov�ntat hade detta kommit till st�nd
*14/30 Andra Kr�nikeboken, 30 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 30 Kapitlet
Hiskias p�skh�gtid.
1. D�refter s�nde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
ocks� brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
HERRENS hus i Jerusalem f�r att h�lla HERRENS, Israels Guds,
p�skh�gtid.
>2 Kon. 23,21. 2 Kr�n. 35,1.
2. Och konungen och hans f�rn�msta m�n och hela f�rsamlingen i
Jerusalem enade sig om att h�lla p�skh�gtiden i andra m�naden;
>2 Mos. 12,2 f. 4 Mos. 9,10 f.
3. ty de kunde icke h�lla den nu genast, eftersom pr�sterna �nnu
icke hade helgat sig i tillr�ckligt antal och folket icke hade
hunnit f�rsamla sig till Jerusalem.
>2 Kr�n. 29,34.
4. D�rf�r syntes det konungen och hela f�rsamlingen r�tt att g�ra
s�.
5. Och de besl�to att l�ta utropa i hela Israel, fr�n Beer-Seba
�nda till Dan, att man skulle komma och h�lla HERRENS, Israels
Guds, p�skh�gtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest h�llit den
samf�llt, s�som f�reskrivet var.
6. S� beg�vo sig d� ilbuden �stad med breven fr�n konungen och hans
f�rn�msta man och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
konungens befallning, och sade: �I Israels barn, v�nden om till
HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p� det att han m� v�nda
om till den kvarleva av eder, som har r�ddats undan de assyriska
konungarnas hand.
>2 Kr�n. 28,20 f. Mal. 3,7.
7. Och varen icke s�som edra f�der och br�der, som voro otrogna mot
HERREN, sina f�ders Gud, s� att han prisgav dem �t f�r�delse,
s�som I sj�lva haven sett.
>2 Kr�n. 29,8 f.
8. Varen allts� nu icke h�rdnackade s�som edra f�der, utan
underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
han har helgat f�r evig tid, och tj�nen HERREN, eder Gud, p� det
att hans vredes gl�d m� v�nda sig ifr�n eder.
9. Ty om I v�nden om till HERREN, skola edra br�der och edra barn
finna barmh�rtighet inf�r dem som h�lla dem f�ngna, s� att de f�
v�nda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, �r n�dig
och barmh�rtig, och han skall icke v�nda sitt ansikte ifr�n
eder, om I v�nden om till honom.�
>2 Mos. 34,7.
10. Och ilbuden foro ifr�n stad till stad i Efraims och Manasse land
och �nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
dem.
11. Dock funnos n�gra i Aser, Manasse och Sebulon, som �dmjukade sig
och kommo till Jerusalem.
12. Ocks� i Juda verkade Guds hand, s� att han gav dem ett
endr�ktigt hj�rta till att g�ra efter vad konungen och de
�verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.
13. Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem f�r att h�lla det
osyrade br�dets h�gtid i andra m�naden, en mycket stor
f�rsamling.
14. Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
Jerusalem; ocks� alla offereldsaltarna skaffade de bort och
kastade dem i Kidrons dal.
15. Och de slaktade p�skalammet p� fjortonde dagen i andra m�naden;
pr�sterna och leviterna, som nu k�nde blygsel och d�rf�r hade
helgat sig, f�rde d�rvid fram br�nnoffer till HERRENS hus.
>2 Kr�n. 29,34.
16. Och de inst�llde sig till tj�nstg�ring p� sina platser, s�som
det var f�reskrivet f�r dem, efter gudsmannen Moses lag; och
pr�sterna st�nkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
leviterna.
17. Ty m�nga funnos i f�rsamlingen, som icke hade helgat sig; d�rf�r
m�ste leviterna slakta p�skalammen f�r alla som icke voro rena,
och s� helga dem �t HERREN.
18. Det var n�mligen en myckenhet av folket, m�nga fr�n Efraim och
Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan �to
p�skalammet p� annat s�tt �n f�reskrivet var. Men Hiskia hade
bett f�r dem och sagt: �HERREN, den gode, f�rl�te var och en
>3 Mos. 7,21. 4 Mos. 9,6 f.
19. som har v�nt sitt hj�rta till att s�ka Gud, HERREN, sina f�ders
Gud, om han �n icke �r ren efter helgedomens ordning.�
20. Och HERREN h�rde Hiskia och skonade folket.
21. S� h�llo Israels barn, de som d� voro tillst�des i Jerusalem,
det osyrade br�dets h�gtid i sju dagar med stor gl�dje; och
leviterna och pr�sterna lovade HERREN var dag med kraftiga
instrumenter, HERREN till �ra.
22. Och Hiskia talade v�nligt till alla de leviter som voro v�l
f�rfarna i HERRENS tj�nst. Och de �to av h�gtidsoffren under de
sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
sina faders Gud.
23. Och hela f�rsamlingen enade sig om att h�lla h�gtid under �nnu
sju dagar; och s� h�ll man h�gtid med gl�djs ocks� under de sju
dagarna.
24. Ty Hiskia, Juda konung, hade s�som offerg�rd givit �t
f�rsamlingen ett tusen tjurar och av sm�boskapen sju tusen djur,
och de �verste hade s�som offerg�rd givit �t f�rsamlingen ett
tusen tjurar och av sm�boskapen tio tusen djur. Och ett stort
antal pr�ster helgade sig.
>2 Kr�n. 35,7 f.
25. Och hela Juda f�rsamling gladde sig med pr�sterna och leviterna,
s� ock hela f�rsamlingen av dem som hade kommit fr�n Israel,
�vensom de fr�mlingar som hade kommit fr�n Israels land, eller
som bodde i Juda.
26. Och i Jerusalem var stor gl�dje; ty alltsedan Salomos, Davids
sons, Israels konungs, tid hade icke n�got s�dant som detta
skett i Jerusalem.
27. Och de levitiska pr�sterna stodo upp och v�lsignade folket, och
deras r�st blev h�rd, och deras b�n kom till himmelen, hans
heliga boning.
>4 Mos. 6,23 f.
*14/31 Andra Kr�nikeboken, 31 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 31 Kapitlet
Pr�sternas och leviternas underh�ll.
1. N�r nu allt detta var till �nda, drogo alla israeliter som hade
varit d�r tillst�des ut till Juda st�der och slogo s�nder
stoderna, h�ggo ned Aserorna och br�to ned offerh�jderna och
altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till
dess att de hade gjort �nde p� dem; sedan v�nde alla Israels
barn tillbaka till sina st�der, var och en till sin egendom.
>2 Kon. 18,4. 2 Kr�n. 32,12.
2. Och Hiskia f�rordnade om pr�sternas och leviternas avdelningar,
alltefter som de tillh�rde den ena eller den andra avdelningen,
s� att var och en av s�v�l pr�sterna som leviterna fick sitt
best�mda g�rom�l n�r br�nnoffer och tackoffer skulle offras,
till att d�rvid g�ra tj�nst och tacka och lovsjunga i portarna
till HERRENS l�ger.
>3 Mos. 8,35. 4 Mos. 4,3 f.
3. Och konungen anslog en del av sin egendom till br�nnoffren,
n�mligen till att offra br�nnoffer morgon och afton, och till
att offra br�nnoffer p� sabbaterna, vid nym�naderna och vid
h�gtiderna, s�som det var f�reskrivet i HERRENS lag.
>4 Mos. 28,1 f.
4. Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva pr�sterna
och leviterna deras del, f�r att de skulle kunna h�lla fast vid
HERRENS lag.
>4 Mos. 18,8 f. Neh. 13,10 f.
5. Och n�r denna befallning blev k�nd, g�vo Israels barn rikligen
en f�rstling av s�d, vin, olja och honung och av all markens
avkastning; och tionde av allt f�rde de fram i myckenhet.
>2 Mos. 23,19. 5 Mos. 14,22.
6. Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda st�der, f�rde
ock fram tionde av f�kreatur och sm� boskap, s� ock tionde av
de heliga g�vor som helgades �t HERRENS, deras Gud, och lade upp
dem i s�rskilda h�gar.
7. I tredje m�naden begynte de att l�gga upp h�garna, och i sjunde
m�naden hade de slutat d�rmed.
8. N�r d� Hiskia och de �verste kommo och s�go h�garna, prisade de
HERREN och hans folk Israel.
9. Och Hiskia fr�gade pr�sterna och leviterna om h�garna.
10. D� svarade honom �verstepr�sten Asarja, av Sadoks hus, och sade;
�Alltsedan man begynte f�ra fram offerg�rden till HERRENS hus,
hava vi �tit och blivit m�tta och dock f�tt mycket kvar; ty
HERREN har v�lsignat sitt folk, och vad som �r kvar �r denna
stora rikedom.�
11. Och Hiskia befallde att man skulle inreda f�rr�dskamrar i
HERRENS hus, och man inredde s�dana.
12. Och i dem f�rde man in offerg�rden och tionden och de heliga
g�vorna, allt p� heder och tro. Och �veruppsyningsman d�r�ver
var leviten Konanja, och hans n�rmaste man var hans broder
Simei.
13. Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,
Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsm�n under Konanja och
hans broder Simei, efter f�rordnande av konung Hiskia och
Asarja, fursten i Guds hus.
14. Och leviten Kore, Jimnas son, som var d�rrvaktare p� �stra
sidan, hade uppsikten �ver de frivilliga g�vorna �t Gud och
skulle f�rdela HERRENS offerg�rd och det h�gheliga av offren.
15. Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och
Sekanja till f�rtroendem�n i pr�stst�derna f�r att ombes�rja
utdelningen �t sina br�der, efter deras avdelningar, �t den
minste s�v�l som �t den st�rste.
>5 Mos. 18,8. Jos. 21,9 f.
16. H�rifr�n voro undantagna alla s�dana i sina sl�ktregister
upptecknade personer av mank�n, fr�n tre �rs �lder och
d�rut�ver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, d�r var dag de
f�r den dagen best�mda sysslorna skulle utf�ras genom dem som
hade tj�nstg�ringen, med de s�rskilda �ligganden de hade efter
sina avdelningar.
17. Och vad angick pr�sternas sl�ktregister, s� var det uppgjort
efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som
voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, efter sina s�rskilda
�ligganden, alltefter sina avdelningar.
>1 Kr�n. 23,27 f.
18. Och i sl�ktregistret skulle de vara upptecknade j�mte alla sina
sp�da barn, hustrur, s�ner och d�ttrar, s� m�nga de voro. Ty p�
heder och tro skulle de f�rvalta det heliga s�som heligt.
19. Och f�r dem av Arons s�ner, pr�sterna, som bodde p� sina st�ders
utmarker, voro i var s�rskild stad namngivna m�n tillsatta, som
�t allt mank�n bland pr�sterna och �t alla de leviter som voro
upptecknade i sl�ktregistret skulle utdela vad dem tillkom.
20. S� f�rfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inf�r HERREN, sin
Gud, vad gott och r�tt och sant var.
21. Och allt som han f�retog sig, n�r han nu s�kte sin Gud, allt,
vare sig det angick tj�nstg�ringen i Guds hus eller det angick
lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hj�rta, och det
lyckades honom v�l.
*14/32 Andra Kr�nikeboken, 32 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 32 Kapitlet
Sanheribs t�g mot Juda. Hans tj�nares
tal. Sanheribs fall. Hiskias sjukdom.
Hans rikedom och s�ndebuden fr�n Babel.
Hiskias d�d.
1. Sedan han hade utf�rt detta och bevisat s�dan trohet, kom
Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel�grade
dess bef�sta st�der och t�nkte er�vra dem �t sig.
>2 Kon. 18,13 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,17 f.
2. D� nu Hiskia s�g att Sanherib kom, i avsikt att bel�gra
Jerusalem,
3. r�df�rde han sig med sina f�rn�msta m�n och sina hj�ltar om att
t�ppa f�r vattnet i de k�llor som l�go utom staden; och de
hj�lpte honom h�rmed.
4. Mycket folk f�rsamlades och t�ppte till alla k�llorna och d�mde
f�r b�cken som fl�t mitt igenom trakten, ty de sade: �N�r de
assyriska konungarna komma, b�ra de icke finna vatten i s�dan
myckenhet.�
5. Och han tog mod till sig och byggde upp muren �verallt d�r den
var nedbruten, och byggde tornen h�gre, och f�rde upp en annan
mur d�rutanf�r, och bef�ste Millo i Davids stad, och l�t g�ra
skjutvapen i myckenhet, s� ock sk�ldar.
>2 Kr�n. 25,23.
6. Och han tillsatte krigsh�vitsm�n �ver folket och f�rsamlade dem
till sig p� den �ppna platsen vid stadsporten, och talade
uppmuntrande till dem och sade:
7. �Varen frimodiga och of�rf�rade, frukten icke och varen icke
f�rskr�ckta f�r konungen i Assyrien och f�r hela den hop han har
med sig; ty med oss �r en som �r st�rre �n den som �r med honom.
>2 Kon. 6,16. 1 Joh. 4,4.
8. Med honom �r en arm av k�tt, men med oss �r HERREN, v�r Gud, och
han skall hj�lpa oss och f�ra v�ra krig. Och folket tryggade sig
vid Hiskias, Juda konungs, ord.
>Jer. 17,5, 7.
9. D�refter s�nde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela
sin h�rsmakt l�g framf�r Lakis -- sina tj�nare till Jerusalem,
till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
Jerusalem, och l�t s�ga:
10. �S� s�ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp� f�rtr�sten I,
eftersom I stannen kvar i det bel�grade Jerusalem?
11. Se, Hiskia uppeggar eder, s� att I kommen att d� genom hunger
och t�rst; han s�ger: 'HERREN, v�r Gud, skall r�dda oss ur den
assyriske konungens hand.'
12. Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh�jder och
altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inf�r ett enda altare
skolen I tillbedja, och p� detta skolen I t�nda offereld'?
>2 Kr�n. 31,1.
13. Veten I icke vad jag och mina f�der hava gjort med andra l�nders
alla folk? Hava v�l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
l�nder n�gonsin f�rm�tt r�dda sina l�nder ur min hand?
14. Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f�der hava givit till
spillo har v�l haft n�gon gud som har f�rm�tt r�dda sitt folk ur
min hand eftersom I menen att eder Gud f�rm�r r�dda eder ur min
hand!�
15. Nej, l�ten nu icke Hiskia s� bedraga och uppegga eder, och tron
honom icke; ty ingen gud hos n�got folk eller i n�got rike har
f�rm�tt r�dda sitt folk ur min hand eller ur mina f�ders
hand. Huru mycket mindre skall d� eder Gud kunna r�dda eder ur
min hand!�
16. Och hans tj�nare talade �nnu mer mot HERREN Gud och mot hans
tj�nare Hiskia.
17. Han hade ock skrivit ett brev vari han sm�dade HERREN, Israels
Gud, och talade mot honom s�: �Lika litet som de gudar som
dyrkas av folken i de andra l�nderna hava kunnat r�dda sina folk
ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r�dda sitt folk
ur min hand.�
18. Och till Jerusalems folk, dem som stodo p� muren, ropade de med
h�g r�st p� judiska f�r att g�ra dem modl�sa och f�rskr�ckta, s�
att man sedan skulle kunna intaga staden.
19. Och de talade om Jerusalems Gud p� samma s�tt som om de
fr�mmande folkens gudar, vilka �ro verk av m�nniskoh�nder.
20. Men vid allt detta b�do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
son, och ropade till himmelen.
>2 Kon. 19,14 f.
21. D� s�nde HERREN en �ngel, som f�rgjorde alla de tappra
stridsm�nnen och furstarna och h�vitsm�nnen i den assyriske
konungens l�ger, s� att han med skam m�ste draga tillbaka till
sitt land. Och n�r han en g�ng gick in i sin guds hus, blev han
d�r nedhuggen med sv�rd av sina egna s�ner.
>2 Kon. 19,35 f. Jes. 37,36 f.
22. S� fr�lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv�nare ur Sanheribs,
den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
beskyddade dem p� alla sidor.
23. Och m�nga f�rde sk�nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
g�vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h�refter h�gt aktad
av alla folk.
24. Vid den tiden blev Hiskia d�dssjuk. D� bad han till HERREN, och
han svarade honom och gav honom ett undertecken.
>2 Kon. 20,1 f. Jes. 38,1 f.
25. Dock �terg�ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
bevisat, utan hans hj�rta blev h�gmodigt; d�rf�r kom f�rt�rnelse
�ver honom och �ver Juda och Jerusalem.
26. Men d� Hiskia �dmjukade sig, mitt i sitt hj�rtas h�gmod, och
Jerusalems inv�nare med honom, drabbade HERRENS f�rt�rnelse dem
icke, s� l�nge Hiskia levde.
27. Och Hiskias rikedom och h�rlighet var mycket stor; han hade
byggt sig skattkamrar f�r silver och guld och �dla stenar, och
f�r v�lluktande kryddor, och f�r sk�ldar och f�r allahanda
dyrbara h�vor av andra slag,
28. s� ock f�rr�dshus f�r vad som kom in av s�d, vin och olja,
�vensom stall f�r allt slags boskap; och hjordar hade han
skaffat f�r sina f�llor.
29. Och han hade byggt sig st�del och f�rv�rvat sig stor rikedom p�
f�r och f�kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
�godelar.
30. Det var ock Hiskia som t�ppte till Gihonsvattnets �vre k�lla och
ledde vattnet ned�t, v�ster om Davids stad. Och Hiskia var
lyckosam i allt vad han f�retog sig.
31. J�mv�l n�r fr�n Babels furstar de s�ndebud kommo, som voro
skickade till honom f�r att fr�ga efter det under som hade skett
i landet, �vergav Gud honom allenast f�r att pr�va honom, p� det
att han skulle f�rnimma allt vad som var i hans hj�rta.
>5 Mos. 8,2. 2 Kon. 20,12 f. Jes. 39,1 f.
32. Vad nu mer �r att s�ga om Hiskia och om hans fromma g�rningar,
det finnes upptecknat i �Profeten Jesajas, Amos' sons, syner�, i
boken om Judas och Israels konungar.
>2 Kon. 20,20 f.
33. Och Hiskia gick till vila hos sina f�der, och han begrov honom
p� den plats d�r man g�r upp till Davids hus' gravar; och hela
Juda och Jerusalems inv�nare bevisade honom �ra vid hans
d�d. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
*14/33 Andra Kr�nikeboken, 33 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 33 Kapitlet
Manasse och Amon konungar i Juda.
1. Manasse var tolv �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade femtiofem �r i Jerusalem.
>2 Kon. 21,1 f.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, efter den styggeliga
seden hos de folk som HERREN hade f�rdrivit f�r Israels barn.
3. Han byggde �ter upp de offerh�jder som hans fader Hiskia hade
brutit ned, och reste altaren �t Baalerna och gjorde Aseror, och
tillbad och tj�nade himmelens hela h�rskara.
>2 Kr�n. 31,1.
4. Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
sagt: �I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.�
>5 Mos. 12,5. 2 Sam. 7,10, 13. 1 Kon. 8,29, 9,3. 2 Kr�n. 7,12.
5. Han byggde altaren �t himmelens hela h�rskara p� de b�da
f�rg�rdarna till HERRENS hus.
6. Han l�t ock sina barn g� genom eld i Hinnoms sons dal och �vade
teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
andebesv�rjare och sp�m�n och gjorde mycket som var ont i
HERRENS �gon, s� att han f�rt�rnade honom.
7. Och avgudabel�tet som han hade l�tit g�ra satte han i Guds hus,
om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
�Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
Israels stammar, vill jag f�sta mitt namn f�r evig tid.
>2 Kr�n. 7,16.
8. Och jag skall icke mer l�ta Israel vandra bort ifr�n det land
som jag har best�mt �t edra f�der, om de allenast h�lla och g�ra
allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
och r�tter som de hava f�tt genom Mose.�
9. Men Manasse f�rf�rde Juda och Jerusalems inv�nare, s� att de
gjorde mer ont �n de folk som HERREN hade f�rgjort f�r Israels
barn.
10. Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
d�rp�.
>2 Kon. 21,10 f.
11. D� l�t HERREN den assyriske konungens h�rh�vitsm�n komma �ver
dem; de slogo Manasse i bojor och f�ngslade honom med
kopparfj�ttrar och f�rde honom till Babel.
>5 Mos. 28,36. 2 Kon. 19,28. Hes. 19,4.
12. Men n�r han nu var i n�d, b�n f�ll han inf�r HERREN, sin Gud,
och �dmjukade sig storligen f�r sina f�ders Gud.
13. Och n�r han s� bad till honom, l�t han beveka sig och h�rde hans
b�n och l�t honom komma tillbaka till Jerusalem s�som
konung. Och d� besinnade Manasse att HERREN �r Gud.
14. D�refter byggde han en yttre mur till Davids stad v�sterut mot
Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
gjorde den mycket h�g. Och han insatte krigsh�vitsm�n i alla
bef�sta st�der i Juda.
15. Och han skaffade bort de fr�mmande gudarna och avgudabel�tet ur
HERRENS hus, s� ock alla de altaren som han hade byggt p� det
berg d�r HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
utanf�r staden.
16. Och han uppr�ttade HERRENS altare och offrade tackoffer och
lovoffer d�rp�, och uppmanade Juda att tj�na HERREN, Israels
Gud.
17. Men folket offrade �nnu p� h�jderna, dock allenast �t HERREN,
sin Gud.
>1 Kon. 3,2.
18. Vad nu mer �r att s�ga om Manasse och om hans b�n till sin Gud
och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
Guds, namn, det st�r i Israels konungars kr�nika.
>2 Kon. 21,17 f.
19. Och om hans b�n och huru han blev b�nh�rd, och om all hans synd
och otrohet, och om de platser p� vilka han byggde offerh�jder
och st�llde upp sina Aseror och bel�ten, innan han �dmjukade sig,
h�rom �r skrivet i Hosais kr�nika
20. Och Manasse gick till vila hos sina f�der, och man begrov honom
d�r han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.
21. Amon var tjugutv� �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tv� �r i Jerusalem.
>2 Kon, 21,19 f.
22. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, s�som hans fader Manasse
hade gjort; �t alla de bel�ten som hans fader Manasse hade l�tit
g�ra offrade Amon, och han tj�nade dem.
23. Men han �dmjukade sig icke f�r HERREN, s�som hans fader Manasse
hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p� skuld.
24. Och hans tj�nare sammansvuro sig mot honom och d�dade honom
hemma i hans hus.
25. Men folket i landet dr�pte alla som hade sammansvurit sig mot
konung Amon. D�refter gjorde folket i landet hans son Josia till
konung efter honom.
*14/34 Andra Kr�nikeboken, 34 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 34 Kapitlet
Josia konung i Juda. Begynnelsen av hans
reformation. Anordningar f�r att s�tta
templet i st�nd. Lagboken funnen av
�verstepr�sten Hilkia. Profetissan
Huldas svar till konungen.
Forts�ttningen av Josias reformation.
1. Josia var �tta �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade
trettioett �r i Jerusalem.
>2 Kon. 22,1 f.
2. Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon och vandrade p� sin fader
Davids v�gar och vek icke av vare sig till h�ger eller till
v�nster.
3. I sitt �ttonde regerings�r, medan han �nnu var en yngling,
begynte han att s�ka sin fader Davids Gud och i det tolfte �ret
begynte han att rena Juda och Jerusalem fr�n offerh�jderna och
Aserorna och fr�n de skurna och gjutna bel�tena.
4. Men Baalsaltarna br�tos ned i hans �syn, och solstoderna som
voro uppst�llda p� dem h�gg han ned, och Aserorna och de skurna
och gjutna bel�tena slog han s�nder och krossade dem till stoft
och str�dde ut stoftet p� de m�ns gravar, som hade offrat �t
dem.
>2 Kon. 23,6.
5. Och pr�sternas ben br�nde han upp p� deras altaren. S� renade
han Juda och Jerusalem.
>2 Kon. 23,16.
6. Och i Manasses, Efraims och Simeons st�der �nda till Naftali
genoms�kte han �verallt husen.
7. Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
bel�tena s�nder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
Israels land, v�nde han tillbaka till Jerusalem.
8. Och i sitt adertonde regerings�r, medan han h�ll p� med att rena
landet och templet, s�nde han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
h�vitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, f�r att
s�tta HERRENS, sin Guds, hus i st�nd.
9. Och de gingo till �verstepr�sten Hilkia och avl�mnade de
penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
leviter som h�llo vakt vid tr�skeln hade blivit insamlade fr�n
Manasse, Efraim och hela det �vriga Israel, s� ock fr�n hela
Juda och Benjamin och fr�n Jerusalems inv�nare;
10. de �verl�mnade dem �t de m�n som f�rr�ttade arbete s�som
tillsyningsm�n vid HERRENS hus. Sedan g�vos penningarna av dessa
m�n, som f�rr�ttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
med att laga huset och s�tta det i st�nd,
11. de g�vos �t timmerm�nnen och byggningsm�nnen, till att ink�pa
huggen sten och tr�virke till stockar, f�r att man d�rmed skulle
timra upp de hus som Juda konungar hade f�rst�rt.
>2 Kr�n. 24,7.
12. Och m�nnen fingo vid sitt arbete handla p� heder och tro; och
tillsyningsm�n �ver dem och f�rest�ndare f�r arbetet voro Jahat
och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
av kehatiternas barn, s� ock alla de leviter som voro kunniga p�
musikinstrumenter.
13. De hade ock tillsyn �ver b�rarna, s� att f�rest�ndare funnos f�r
alla arbetarna vid de s�rskilda g�rom�len. Av leviterna togos
ock skrivare, uppsyningsm�n och d�rrvaktare.
14. N�r de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
hus, fann pr�sten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
given genom Mose
15. D� tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: �Jag
har funnit lagboken i HERRENS hus.� Och Hilkia gav boken �t
Safan.
16. Och Safan bar boken till konungen och avgav d�rj�mte sin
ber�ttelse inf�r konungen och sade: �Allt vad dina tj�nare hava
f�tt i uppdrag att g�ra, det g�ra de.
17. Och de hava t�mt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
hava �verl�mnat dem �t tillsyningsm�nnen och �t arbetarna.�
18. Vidare ber�ttade sekreteraren Safan f�r konungen och sade:
�Pr�sten Hilkia har givit mig en bok.� Och Safan f�rel�ste d�rur
f�r konungen
19. N�r konungen nu h�rde lagens ord, rev han s�nder sina kl�der.
20. Och konungen bj�d Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj�nare,
och sade:
21. �G�n och fr�gen HERREN f�r mig och f�r dem som �ro kvar av
Israel och Juda, ang�ende det som st�r i den bok som nu har
blivit funnen. Ty stor �r HERRENS vrede, den som �r utgjuten
�ver oss, d�rf�r att v�ra f�der icke hava h�llit HERRENS ord och
icke hava gjort allt som �r f�reskrivet i denna bok.�
22. D� gick Hilkia, tillika med andra som konungen s�nde �stad, till
profetissan Hulda, hustru �t Sallum, kl�dkammarvaktaren, som var
son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
staden. Och de talade med henne s�som dem bjudet var.
23. D� svarade hon dem: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: S�gen till
den man som har s�nt eder till mig:
24. S� s�ger HERREN: Se, �ver denna plats och �ver dess inv�nare
skall jag l�ta olycka komma, alla de f�rbannelser som �ro
skrivna i den bok som man har f�rel�st f�r Juda konung --
>3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 28,15 f.
25. detta d�rf�r att de hava �vergivit mig och t�nt offereld �t
andra gudar, och s� hava f�rt�rnat mig med alla sina h�nders
verk. Min vrede skall utgjutas �ver denna plats och skall icke
bliva utsl�ckt.
26. Men till Juda konung, som har s�nt eder f�r att fr�ga HERREN,
till honom skolen I s�ga s�: S� s�ger HERREN, Israels Gud,
ang�ende de ord som du har h�rt:
27. Eftersom ditt hj�rta blev bevekt och du �dmjukade dig inf�r Gud,
n�r du h�rde hans ord mot denna plats och mot dess inv�nare, ja,
�dmjukade dig inf�r mig och rev s�nder dina kl�der och gr�t
inf�r mig, f�rdenskull har jag ock h�rt dig, s�ger HERREN.
28. Se, jag vill samla dig till dina f�der, s� att du f�r samlas
till dem i din grav med frid, och dina �gon skola slippa att se
all den olycka som jag skall l�ta komma �ver denna plats och
dess inv�nare.� Och de v�nde tillbaka till konungen med detta
svar.
29. D� s�nde konungen �stad och l�t f�rsamla alla de �ldste i Juda
och Jerusalem.
>2 Kon. 23,1 f.
30. Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda m�n och
Jerusalems inv�nare, ocks� pr�sterna och leviterna, ja, allt
folket, ifr�n den st�rste till den minste. Och han l�ste upp f�r
dem allt vad som stod i f�rbundsboken, som hade blivit funnen i
HERRENS hus.
31. Och konungen tr�dde fram p� sin plats och sl�t inf�r HERRENS
ansikte det f�rbundet, att de skulle f�lja efter HERREN och
h�lla hans bud, hans vittnesb�rd och hans stadgar, av allt sitt
hj�rta och av all sin sj�l, och g�ra efter f�rbundets ord, dem
som voro skrivna i denna bok.
>2 Kr�n. 15,12.
32. Och han l�t alla som funnos i Jerusalem och Benjamin tr�da in i
f�rbundet Och Jerusalems inv�nare gjorde efter Guds, sina f�ders
Guds, f�rbund.
33. Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
landomr�den, och tillh�ll alla dem som funnos i Israel att tj�na
HERREN, sin Gud. S� l�nge han levde, veko de icke av ifr�n
HERREN, sina f�ders Gud.
*14/35 Andra Kr�nikeboken, 35 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 35 Kapitlet
Josias p�skh�gtid. Hans d�d vid Megiddo.
1. D�refter h�ll Josia HERRENS p�skh�gtid i Jerusalem; man slaktade
p�skalammet p� fjortonde dagen i f�rsta m�naden.
>2 Mos. 12,6. 2 Kon. 23,21 f. 2 Kr�n. 30,1.
2. Och han fastst�llde pr�sternas �ligganden och styrkte dem till
tj�nstg�ringen i HERRENS hus.
3. Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
voro helgade �t HERREN: �S�tten den heliga arken i det hus som
Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke
mer vara en b�rda p� edra axlar. Tj�nen nu HERREN, eder Gud, och
hans folk Israel.
>4 Mos. 7,9.
4. G�ren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
vad David, Israels konung, har f�reskrivit, och enligt hans son
Salomos f�reskrifter,
5. och inst�llen eder i helgedomen, ordnade efter edra br�ders, det
meniga folkets, familjeskiften, s� att en avdelning av en
levitisk familj kommer p� vart skifte.
6. Och slakten p�skalammet och helgen eder och reden till det f�r
edra br�der, s� att I g�ren efter HERRENS ord genom Mose.�
7. Och Josia gav �t det meniga folket s�som offerg�rd sm�boskap,
dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
alltsammans till p�skoffer, �t alla som voro d�r tillst�des, s�
ock tre tusen f�kreatur, detta allt av konungens enskilda
egendom.
>2 Kr�n. 30,24.
8. Och hans f�rn�msta m�n g�vo efter sin fria vilja offerg�vor �t
folket, �t pr�sterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel,
furstarna i Guds hus, g�vo �t pr�sterna tv� tusen sex hundra
lamm och killingar till p�skoffer, s� ock tre hundra f�kreatur.
9. Men Konanja och hans br�der, Semaja och Netanel, j�mte Hasabja,
Jegiel och Josabad, de �versta bland leviterna, g�vo �t
leviterna s�som offerg�rd fem tusen lamm och killingar till
p�skoffer, s� ock fem hundra f�kreatur.
10. S� blev det d� ordnat f�r gudstj�nsten; och pr�sterna inst�llde
sig till tj�nstg�ring p� sina platser och likaledes leviterna,
efter sina avdelningar, s�som konungen hade bjudit.
11. D�refter slaktade de p�skalammet, och pr�sterna st�nkte med
blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
12. Och de avskilde br�nnoffersstyckena och delade ut dem �t det
meniga folket, efter deras familjeskiften, f�r att de skulle
offra dem �t HERREN, s�som det var f�reskrivet i Moses bok. P�
samma s�tt gjorde de ock med f�kreaturen.
>3 Mos. 3,14 f.
13. Och de stekte p�skalammet p� eld, p� f�reskrivet s�tt; men
tackoffersk�ttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
delade ut det med hast �t allt det meniga folket.
>2 Mos. 12,8 f.
14. Sedan redde de till �t sig sj�lva och �t pr�sterna; ty
pr�sterna, Arons s�ner, voro upptagna �nda till natten med att
offra br�nnoffret och fettstyckena; d�rf�r m�ste leviterna reda
till b�de �t sig och �t pr�sterna, Arons s�ner.
15. Och s�ngarna, Asafs barn, stodo p� sin plats, s�som David och
Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
d�rrvaktarna stodo var och en vid sin port; de beh�vde icke g�
ifr�n sin tj�nstg�ring, ty deras br�der, de andra leviterna,
redde till �t dem.
>1 Kr�n. 25,1 f.
16. S� blev allt ordnat f�r HERRENS tj�nst p� den dagen, i det att
man h�ll p�skh�gtid och offrade br�nnoffer p� HERRENS altare,
s�som konung Josia hade bjudit.
17. De israeliter som voro d�r tillst�des h�llo nu p�skh�gtid och
firade det osyrade br�dets h�gtid i sju dagar.
18. En p�skh�gtid lik denna hade icke blivit h�llen i Israel sedan
profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade h�llit
en s�dan p�skh�gtid som den vilken nu h�lls av Josia j�mte
pr�sterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
voro d�r tillst�des, j�mv�l Jerusalems inv�nare.
19. I Josias adertonde regerings�r h�lls denna p�skh�gtid.
20. Efter allt detta, sedan Josia hade f�rsatt templet i gott st�nd,
drog Neko, konungen i Egypten, upp f�r att strida vid Karkemis,
som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
>2 Kon. 23,29 f.
21. D� skickade denne s�ndebud till honom och l�t s�ga: �Vad har du
med mig att g�ra, du Juda konung? Det �r icke mot dig jag nu
kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
skynda. H�r upp att trotsa Gud, som �r med mig, och tag dig
till vara, s� att han icke f�rd�rvar dig.�
22. Men i st�llet f�r att v�nda om och l�mna honom i fred f�rkl�dde
Josia sig och gick att strida mot honom, utan att h�ra p� Nekos
ord, som dock kommo fr�n Guds mun. Och det kom till strid p�
Megiddos sl�tt.
23. Men skyttarnas skott tr�ffade konung Josia; och konungen sade
till sina tj�nare: �B�ren mig undan, ty jag �r sv�rt s�rad.�
24. D� buro hans tj�nare honom fr�n stridsvagnen och satte honom i
hans andra vagn och f�rde honom till Jerusalem; och han gav upp
andan och blev begraven d�r hans f�der voro begravna. Och hela
Juda och Jerusalem s�rjde Josia.
>Sak. 12,11.
25. Och Jeremia sj�ng en klagos�ng �ver Josia. Och alla s�ngare och
s�ngerskor talade sedan i sina klagos�nger om Josia, s�som man
g�r �nnu i dag; och dessa s�nger blevo allm�nt g�ngse i
Israel. De finnas upptecknade bland �Klagos�ngerna�.
26. Vad nu mer �r att s�ga om Josia och om de fromma g�rningar han
gjorde, efter vad f�reskrivet var i HERRENS lag,
27. och om annat som han f�retog sig under sin f�rsta tid s�v�l som
under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
Juda konungar
*14/36 Andra Kr�nikeboken, 36 Kapitlet
Andra Kr�nikeboken, 36 Kapitlet
Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia
konungar i Juda. Jerusalems f�rst�ring
genom Nebukadnessar. och Juda rikes
underg�ng. Kores' p�bud.
1. Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
konung i Jerusalem efter hans fader.
>2 Kon. 23,30 f.
2. Joahas var tjugutre �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tre m�nader i Jerusalem.
3. Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och p�lade landet
en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
4. Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
�ver Juda och Jerusalem och f�r�ndrade hans namn till Jojakim
men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han f�rde
honom till Egypten.
5. Jojakim var tjugufem �r gammal n�r han blev konung, och han
regerade elva �r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS,
sin Guds, �gon.
6. Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
f�ngslade honom med kopparfj�ttrar och f�rde honom bort till
Babel.
>2 Kon. 24,1 f.
7. Och en del av k�rlen i HERRENS hus f�rde Nebukadnessar till
Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.
>Dan. 1,2.
8. Vad nu mer �r att s�ga om Jojakim och om de styggelser som han
gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och
hans son Jojakin blev konung efter honom.
>2 Kon. 24,5 f.
9. Jojakin var �tta �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade tre m�nader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad
ont var i HERRENS �gon.
>2 Kon. 24,8 f.
10. Och vid f�ljande �rs b�rjan s�nde konung Nebukadnessar och l�t
h�mta honom till Babel, tillika med de dyrbara k�rlen i HERRENS
hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung �ver Juda och
Jerusalem.
11. Sidkia var tjuguett �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade elva �r i Jerusalem.
>2 Kon. 24,18 f. Jer. 37,1 f. 52,1 f.
12. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, �gon; han �dmjukade
sig icke f�r profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
13. Han avf�ll fr�n konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
vid Gud. Och han var h�rdnackad och f�rstockade sitt hj�rta, s�
att han icke omv�nde sig till HERREN, Israels Gud.
>Hes. 17,13 f.
14. Alla de �versta bland pr�sterna och folket f�rsyndade sig ock
storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
15. Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
titt och ofta genom sina s�ndebud, ty han �mkade sig �ver sitt
folk och sin boning.
16. Men de begabbade Guds s�ndebud och f�raktade hans ord och
bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede �ver hans folk
v�xte s�, att ingen bot mer fanns.
17. D� s�nde han emot dem kald�ernas konung, och denne dr�pte deras
unga m�n med sv�rd i deras helgedomshus och skonade varken
ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gr�h�rsm�n; allt
blev givet i hans hand.
>2 Kon. 25.1 f.
18. Och alla k�rl i Guds hus, b�de stora och sm�, och skatterna i
HERRENS hus, s� ock konungens och hans f�rn�msta m�ns skatter,
allt f�rde han till Babel.
19. Och man br�nde upp Guds hus och br�t ned Jerusalems mur, och
alla dess palats br�nde man upp i eld och f�rst�rde alla de
dyrbara f�rem�l som funnos d�r.
20. Och dem som hade undsluppit sv�rdet f�rde han bort i f�ngenskap
till Babel, och de blevo tj�nare �t honom och �t hans s�ner,
till dess att perserna kommo till v�ldet --
21. f�r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
allts� till dess att landet hade f�tt gottg�relse f�r sina
sabbater. Ty medan det l�g �de, hade det sabbat -- till dess att
sjuttio �r hade g�tt till �nda.
>3 Mos. 26,34 f. Jer. 25,12. 29,10. Dan. 9,2.
22. Men i den persiske konungens Kores' f�rsta regerings�r uppv�ckte
HERREN -- f�r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s� att denne
l�t utropa �ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung�ra
f�ljande:
>Esr. 1,1 f. Jes. 44,28.
23. �S� s�ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p� jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder,
som tillh�r hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
drage ditupp.�
*15/ Esra
*15/01 Esra, 1 Kapitlet
Esra, 1 Kapitlet
Kores' p�bud. Judarnas tillredelser f�r
hemf�rden. Tempelk�rlen.
1. Men i den persiske konungen Kores' f�rsta regerings�r uppv�ckte
HERREN -- f�r att HERRENS ord fr�n Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s� att denne
l�t utropa �ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung�ra
f�ljande:
>2 Kr�n. 36,22 f. Jer. 25,12. 29,10.
2. �S� s�ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p� jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
3. Vemhelst nu bland eder, som tillh�r hans folk, med honom vare
hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f�r att bygga
p� HERRENS, Israels Guds, hus; han �r den Gud som bor i
Jerusalem.
>Esr. 4,3. 5,13. Ps. 76,2 f.
4. Och varhelst n�gon �nnu finnes kvar, m� han av folket p� den ort
d�r han bor s�som fr�mling f� hj�lp med silver och guld, med
gods och boskap, detta j�mte vad som frivilligt gives till Guds
hus i Jerusalem.�
5. D� stodo huvudm�nnen f�r Judas och Benjamins familjer upp,
�vensom pr�sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
uppv�ckte till att draga upp och bygga p� HERRENS hus i
Jerusalem.
6. Och alla de som bodde i deras grannskap underst�dde dem med
silverk�rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
sk�nker, detta f�rutom allt vad man eljest frivilligt gav.
7. Och konung Kores utl�mnade de k�rl till HERRENS hus, som
Nebukadnessar hade f�rt bort ifr�n Jerusalem och l�tit s�tta in
i sin guds hus.
>2 Kon. 24,13. 25,14 f. 2 Kr�n. 36,7, 18. Esr. 5,14.
8. Dem utl�mnade nu Kores, konungen i Persien, �t skattm�staren
Mitredat, och denne r�knade upp den �t Sesbassar, h�vdingen f�r
Juda.
9. Och detta var alltalet av dem: trettio b�cken av guld, ett tusen
b�cken av silver, tjugunio andra offerk�rl,
10. trettio b�gare av guld, fyra hundra tio silverb�gare av ringare
slag, d�rtill ett tusen andra k�rl.
11. K�rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
hundra. Allt detta f�rde Sesbassar med sig, n�r de som hade
varit i f�ngenskapen drogo upp fr�n Babel till Jerusalem.
*15/02 Esra, 2 Kapitlet
Esra, 2 Kapitlet
F�rteckning p� dem som �terv�nde med
Serubbabel. G�vor till templet.
1. Och dessa voro de m�n fr�n h�vdingd�met, som drogo upp ur den
landsflykt och f�ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit
bortf�rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v�nde
tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad
>Esr. 8,1 f. Neh. 7,5 f.
2. i det att de f�ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
Reelain, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehunl och Baana.
Detta var antalet m�n av Israels meniga folk:
3. Pareos' barn: tv� tusen ett hundra sjuttiotv�;
4. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv�;
5. Aras barn: sju hundra sjuttiofem,
6. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv� tusen �tta
hundra tolv;
7. Elams barn: ett tuset, tv� hundra femtiofyra;
8. Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
9. Sackais barn: sju hundra sextio;
10. Banis barn: sex hundra fyrtiotv�;
11. Bebais barn: sex hundra tjugutre;
12. Asgads barn: ett tusen tv� hundra tjugutv�;
13. Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
14. Bigvais barn: tv� tusen femtiosex
15. Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
16. Aters barn av Hiskia: nittio�tta,
17. Besais barn: tre hundra tjugutre;
18. Joras barn: ett hundra tolv;
19. Hasums barn: tv� hundra tjugutre;
20. Gibbars barn: nittiofem;
21. Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
22. m�nnen fr�n Netofa: femtiosex;
23. m�nnen fr�n Anatot: ett hundratjugu�tta;
24. Asmavets barn: fyrtiotv�;
25. Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
26. Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
27. m�nnen fr�n Mikmas: ett hundra tjugutv�;
28. m�nnen fr�n Betel och Ai: tv� hundra tjugutre;
29. Nebos barn: femtiotv�;
30. Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
31. den andre Elams barn: ett tusen tv� hundra femtiofyra;
32. Harims barn: tre hundra tjugu;
33. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
34. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
35. Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
36. Av pr�sterna: Jedajas barn av: Jesuas hus: nio hundra
sjuttiotre;
37. Immers barn: ett tusen femtiotv�;
38. Pashurs barn: ett tusen tv� hundra fyrtiosju;
39. Harims barn: ett tusen sjutton.
40. Av letiterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujasbarn:
sjuttiofyra;
41. av s�ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu�tta;
42. av d�rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
hundra trettionio.
43. Av tempeltr�larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44. Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
45. Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46. Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
47. Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48. Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49. Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
50. Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53. Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
54. Nesias barn, Hatifas barn.
55. Av Salomos tj�nares barn: Sotaise barn, Hassoferets barn,
Perudas barn
56. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
58. Tempeltr�larna och Salomos tj�nares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotv�.
59. och dessa voro de som drogo �stad fr�n Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin sl�kt, och huruvida de voro av Israel:
60. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv�.
61. Och av pr�sternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d�ttrar till
hustru och blev uppkallad efter deras namn.
>2 Sam. 19,31 f.
62. Dessa s�kte efter sina sl�ktregister, men kunde icke finna dem;
d�rf�r blevo de s�som ov�rdiga uteslutna fr�n pr�stad�met.
63. Och st�th�llaren tillsade dem att de icke skulle f� �ta av det
h�gheliga, f�rr�n en pr�st uppstode med urim och tummim.
>2 Mos. 28,30. 4 Mos. 27,21.
64. Hela f�rsamlingen utgjorde sammanr�knad fyrtiotv� tusen tre
hundra sextio,
65. f�rutom deras tj�nare och tj�narinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem h�rde tv� hundra s�ngare och
s�ngerskor.
66. De hade sju hundra trettiosex h�star, tv� hundra fyrtiofem
mul�snor,
67. fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
�snor.
68. och somliga av huvudm�nnen f�r familjerna g�vo, n�r de kommo
till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g�vor till Guds hus,
f�r att det �ter skulle byggas upp p� samma plats.
69. De g�vo, efter som var och en f�rm�dde, till arbetakassan i guld
sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s� ock ett
hundra pr�sterliga livkl�dnader.
70. Och pr�sterna, leviterna, en del av meniga folket, s�ngarna,
d�rrvaktarna och tempeltr�larna bosatte sig i sina st�der: hela
Israel i sina st�der.
*15/03 Esra, 3 Kapitlet
Esra, 3 Kapitlet
Br�nnoffersaltaret. L�vhyddoh�gtiden.
Templets grundl�ggning.
1. N�r sjunde m�naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
sina st�der, f�rsamlade sig folket s�som en man till Jerusalem.
>Dom. 20,1. Neh. 8,1.
2. Och Jesua, Josadaks son, och hans br�der, pr�sterna, och
Serubbabel, Sealtiels son, och hans br�der stodo upp och byggde
Israels Guds altare f�r att offra br�nnoffer d�rp�, s�som det
var f�reskrivet i gudsmannen Moses lag.
>3 Mos. 6,9 f. 5 Mos. 12,13 f. M:ltt. 1,12.
3. De uppf�rde altaret p� dess plats, ty en f�rskr�ckelse hade
kommit �ver dem f�r de fr�mmande folken; och de offrade �t
HERREN br�nnoffer d�rp�, morgonens och aftonens br�nnoffer.
>4 Mos. 28,3 f.
4. Och de h�llo l�vhyddoh�gtiden, s�som det var f�reskrivet, och
offrade br�nnoffer f�r var dag till best�mt antal, p� stadgat
s�tt, var dag det f�r den dagen best�mda antalet,
>3 Mos. 23,34 f. 4 Mos. 29,12 f.
5. och d�refter det dagliga br�nnoffret och de offer som h�rde till
nym�naderna och till alla HERRENS �vriga helgade h�gtider, s�
ock alla de offer som man frivilligt frambar �t HERREN.
>Neh. 10,3
6. P� f�rsta dagen i sjunde m�naden begynte de att offra br�nnoffer
�t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel �nnu var lagd.
7. Och de g�vo penningar �t stenhuggare och timmerm�n, s� ock
matvaror, dryckesvaror och olja �t sidonierna och tyrierna, f�r
att dessa sj�ledes skulle f�ra cedertr� fr�n Libanon till Jafo,
i enlighet med den till�telse som Kores, konungen i Persien,
hade givit dem.
>2 Kr�n. 2,16.
8. och �ret n�st efter det d� de hade kommit till Guds hus i
Jerusalem, i andra m�naden, begyntas verket av Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras �vriga br�der,
pr�sterna och leviterna, och av alla dem som ur f�ngenskapen
hade kommit till Jerusalem; det begyntes d�rmed att de anst�llde
leviterna dem som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, till att
f�rest� arbelet p� HERRENS hus.
9. Och Jesua med sina s�ner och br�der och Kadmiel med sina s�ner,
Judas s�ner, allasammans, blevo anst�llda till att hava uppsikt
�ver dem som utf�rde arbetet p� Guds hus, sammaledes ock
Henadads soner med sina s�ner och br�der, leviterna.
>Esr. 2,40.
10. Och n�r byggningsm�nnen lade grunden till HERRENS tempel,
st�lldes pr�sterna upp i �mbetsskrud med trumpeter, s� ock
leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
Davids, Israels konungs, anordning.
>2 Kr�n. 29,25 f.
11. Och de sj�ngo, under lov och tack till HERREN, d�rf�r att han �r
god, och d�rf�r att hans n�d varar evinnerligen �ver Israel. Och
allt folket jublade h�gt till HERRENS lov, d�rf�r att grunden
till HERRENS hus var lagd.
>2 Kr�n. 5,13. 7,3. Ps. 136,1.
12. Men m�nga av pr�sterna och leviterna och huvudm�nnen f�r
familjerna, de gamle som hade sett det f�rra huset, gr�to
h�gljutt, n�r de s�go grunden l�ggas till detta hus, m�nga �ter
jublade och voro s� glada att de ropade med h�g r�st.
>Hagg. 2,2 f.
13. Och man kunde icke skilja mellan det h�gljudda, glada jubelropet
och folkets h�gljudda gr�t; ty folket ropade s� h�gt att ljudet
d�rav h�rdes vida omkring.
*15/04 Esra, 4 Kapitlet
Esra, 4 Kapitlet
Tempelbygget f�rhindras.
1. Men n�r ov�nnerna till Juda och Benjamin fingo h�ra att de som
hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen h�llo p� att bygga ett tempel
�t HERREN, Israels Gud
2. gingo de till Serubbabel och till huvudm�nnen f�r familjerna och
sade till dem: �Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s�ka
eder Gud, likasom I, och �t honom offra vi alltsedan den tid d�
den assyriske konungen Esarhaddon l�t f�ra oss hit.�
>2 Kon. 17,24 f.
3. Men Serubbabel och Jesua och de �vriga huvudm�nnen f�r Israels
familjer sade till dem: �Det �r icke tillb�rligt att I
tillsammans med oss byggen ett hus �t v�r Gud, utan vi vilja f�r
oss sj�lva med varandra bygga huset �t HERREN, Israels Gud,
s�som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.
>Esr. 1,3. 5,13.
4. Men folket i landet bedrev det s�, att judafolkets mod f�ll och
de avskr�cktes fr�n att bygga vidare.
5. Och de lejde mot dem m�n som genom sina r�d gjorde deras r�dslag
om intet, s� l�nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
�nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
regeringen.
6. (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
Juda och Jerusalem.
7. Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
dennes �vriga medbr�der till Artasasta, konungen i Persien. Och
det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst�ver
och avfattat p� arameiska.
8. Likaledes skrevo r�dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
brev om Jerusalem till konung Artasasta av f�ljande inneh�ll.
9. De skrevo d�, r�dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
andra, deras medbr�der: diniterna och afaresatkiterna,
tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
susaniterna, dehaviterna, elamiterna
10. och de andra folk som den store och m�ktige Asenappar hade f�rt
bort och l�tit bos�tta sig i staden Samaria och annorst�des i
landet p� andra sidan floden o. s. v.
11. Och detta �r vad som stod skivet i det brev som de s�nde till
konung Artasasta: �Dina tj�nare, m�nnen p� andra sidan floden
o. s. v.
12. Det vare veterligt f�r konungen att de judar som drogo upp fr�n
dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h�lla nu p� att
bygga upp dcn upproriska och onda staden, att s�tta murarna i
st�nd och att f�rb�ttra grundvalarna.
13. S� n� nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
murarna bliva s�tta i st�nd skola de varken giva skatt eller
tull eller v�gpenningar, och s�dant skall bliva till men f�r
konungarnas inkomster.
14. Alldenstund vi nu �ta palatsets salt[1], och det icke �r
tillb�rligt att vi �se huru skada tillskyndas konungen, d�rf�r
s�nda vi nu och l�ta konungen veta detta,
15. f�r att man m� g�ra efterforskningar i dina f�ders kr�nikor; ty
av dessa kr�nikor skall du finna och erfara att denna stad har
varit en upprorisk stad, till f�rf�ng f�r konungar och l�nder,
och att man i den har anstiftat oroligheter �nda ifr�n �ldsta
tider, varf�r ock denna stad har blivit f�rst�rd.
16. S� l�ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
och dess murar bliva satta i st�nd, s� skall du i f�ljd h�rav
icke mer hava n�gon del i landet p� andra sidan floden.�
17. D� s�nde konungen f�ljande svar till r�dsherren Rehum och
sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr�der, som bodde i
Samaria och i det �vriga landet p� andra sidan floden: �Frid
o. s. v.
18. Den skrivelse som I haven s�nt till oss har noggrant blivit
uppl�st f�r mig.
19. Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g�ra
efterforskningar, fann man att denna stad �nda ifr�n �ldsta
tider har pl�gat s�tta sig upp mot konungar, och att uppror och
oroligheter d�r hava anstiftats.
20. I Jerusalem hava ock funnits m�ktiga konungar, som hava varit
herrar �ver allt land som ligger p� andra sidan floden, och
skatt, tull och v�gpenningar hava blivit dem givna.
>1 Kon. 4,21.
21. S� utf�rden nu en befallning att man f�rhindrar dessa m�n att
bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d�rom.
22. Och sen till, att I icke handlen f�rsumligt i denna sak, s� att
skadan icke v�xer, konungarna till f�rf�ng.�
23. S� snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
blivit l�st f�r Rehum och sekreteraren Simsai ooh deras
medbr�der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
hindrade dem med v�ld och makt.)
24. S� f�rhindrades nu arbetet p� Guds hus i Jerusalem. Och det blev
f�rhindrat �nda till den persiske konungen Darejaves' andra
regerings�r
[1] Se Salt Ordf�rkl.
*15/05 Esra, 5 Kapitlet
Esra, 5 Kapitlet
Arbetet p� tempelbyggnaden �nyo
upptaget. Brev till konung Darejaves.
1. Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
profeterade f�r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
namn, efter vilket de voro uppkallade.
>Hagg. 1,1 f. Sak. 1,1 f. 6,11 f.
2. Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d�
upp och begynte bygga p� Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
profeter, som underst�dde dem.
>Syr. 49,12,
3. Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st�th�llaren i landet p�
andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr�der, och
sade s� till dem: �Vem har givit eder till�telse att bygga detta
hus och att s�tta denna mur i st�nd?�
4. D� sade vi dem vad de m�n hette, som uppf�rde byggnaden.
5. Och �ver judarnas �ldste vakade deras Guds �ga, s� att man
lovade att icke l�gga n�got hinder i v�gen f�r dem, till dess
saken hade kommit inf�r Darejaves; sedan skulle man s�nda dem en
skrivelse h�rom.
>Ps. 33,18. 34,16.
6. Detta �r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
st�th�llaren i landet p� andra sidan floden, och Setar-Bosenai
och hans medbr�der, afarsekiterna, som bodde p� andra sidan
floden, s�nde till konung Darejaves;
7. de s�nde n�mligen till honom en ber�ttelse, och d�ri var s�
skrivet:
�Frid vare i allo med konung Darejaves.
8. Det vare veterligt f�r konungen att vi kommo till det judiska
h�vdingd�met, till den store Gudens hus. Detta h�ller man nu p�
att bygga upp med stora stenar, och i v�ggarna l�gger man in
tr�virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg�ng
under deras h�nder.
9. D� fr�gade vi de �ldste d�r och sade till dem s�: 'Vem har givit
eder till�telse att bygga detta hus och att s�tta denna mur i
st�nd?'
10. Vi fr�gade dem ock huru de hette, f�r att kunna underr�tta dig
d�rom, och f�r att teckna upp namnen p� de m�n som stodo i
spetsen f�r dem.
11. Och detta var det svar som de g�vo oss: 'Vi �ro himmelens och
jordens Guds tj�nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
f�r m�nga �r sedan, var uppbyggt h�r, och som en stor konung i
Israel hade byggt och full�ndat.
>1 Kon. 6,1 f.
12. Men eftersom v�ra f�der f�rt�rnade himmelens Gud, gav han dem i
kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
f�rst�rde detta hus och f�rde folket bort till Babel.
>2 Kon. 25,8 f. 2 Kr�n. 36,16 f.
13. Men i den babyloniske konungen Kores' f�rsta regerings�r gav
konung Kores befallning att man �ter skulle bygga upp detta Guds
hus.
>2 Kr�n. 36,22 f. Esr. 1,3.
14. Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k�rl av guld
och silver, som hade tillh�rt Guds hus, men som Nebukadnessar
hade tagit ur templet i Jerusalem och f�rt till templet i Babel;
och de �verl�mnades �t en man vid namn Sesbassar, som han hade
satt till st�th�llare.
>Esr. 1,8. 6,5.
15. Och till honom sade han: Tag dessa k�rl och far �stad och s�tt
in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall �ter byggas upp
p� sin plats.
16. S� kom d� denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
Jerusalem. Och fr�n den tiden och intill nu har man byggt d�rp�,
och det �r �nnu icke f�rdigt.'
17. Om det nu t�ckes konungen, m� man g�ra efterforskningar i
konungens skattkammare d�rborta i Babel om det �r s�, att konung
Kores har givit till�telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
d�refter m� konungen meddela oss sin vilja h�rom.�
*15/06 Esra, 6 Kapitlet
Esra, 6 Kapitlet
Svar fr�n konung Darejaves.
Tempelbyggnadens fullbordan och
invigning. P�skh�gtid.
1. D� gav konung Darejaves befallning att man skulle g�ra
efterforskningar i kansliet i Babel, d�r skatterna nedlades.
2. Och i Ametas borg, i h�vdingd�met Medien, fann man en bokrulle i
vilken f�ljande var upptecknat till h�gkomst:
3. �I konung Kores' f�rsta regerings�r gav konung Kores denna
befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
till att vara en plats d�r man framb�r offer; och dess
grundvalar skola g�ras fasta. Det skall byggas sextio alnar h�gt
och sextio alnar brett,
>2 Kr�n. 36,22 f. Esr. 1,1 f.
4. Med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr�virke; och
vad som fordras f�r omkostnaderna skall utgivas fr�n konungens
hus.
>1 Kon. 6,36.
5. De k�rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
templet i Jerusalem och f�rde till Babel, skall man ock giva
tillbaka, s� att de komma �ter till sin plats i templet i
Jerusalem, och man skall s�tta in dem i Guds hus.' --
>Esr. 1,7. 5,14.
6. Allts�, du Tattenai, som �r st�th�llare i landet p� andra sidan
floden, och du Setar-Bosellai, och I afarsekiter, de n�mndas
medbr�der p� andra sidan floden: h�llen eder fj�rran d�rifr�n.
>Esr. 5,3.
7. L�mnen arbetet p� detta Guds hus ost�rt. Judarnas st�th�llare
och judarnas �ldste m� bygga detta Guds hus p� dess plats.
8. Och h�rmed giver jag befallning om huru I skolen f�rfara med
dessa judarnas �ldste, n�r de bygga p� detta Guds hus. Av de
penningar som givas �t konungen i skatt fr�n landet p� andra
sidan floden skall vad som fordras f�r omkostnaderna redligt
utgivas �t dessa m�n, s� att hinder icke uppst�r i arbetet.
9. Och vad de beh�va, ungtjurar, v�durar och lamm till br�nnoffer
�t himmelens Gud, s� och vete, salt, vin och olja, det skall,
efter uppgift av pr�sterna i Jerusalem, utgivas �t dem dag f�r
dag utan n�gon f�rsummelse,
10. f�r att de m� kunna framb�ra offer, till en v�lbehaglig lukt �t
himmelens Gud, och f�r att de m� bedja f�r konungens och hans
s�ners liv.
11. Och h�rmed giver jag befallning, att om n�gon �vertr�der denna
f�rordning, s� skall en bj�lke brytas ut ur hans hus, och p� den
skall man upph�nga och f�sta honom, och hans hus skall g�ras
till en plats f�r orenlighet, d�rf�r att han har s� gjort.
12. Och m� den Gud som har l�tit sitt namn bo d�r sl� ned alla
konungar och folk som utr�cka sin hand till att �vertr�da denna
f�rordning, och till att f�rst�ra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt
fullgjord!�
13. Alldenstund nu konung Darejaves hade s�nt ett s�dant bud, blev
detta redligt fullgjort av Tattenai, st�th�llaren i landet p�
andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s� ock av deras
medbr�der.
14. Och judarnas �ldste byggde vidare och hade god framg�ng i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal; man byggde och fullbordade det s�som Israels Gud
hade befallt, och s�som Kores och Darejaves och Artasasta, den
persiske konungen, hade befallt.
>Esr. 5,1.
15. Och huset blev f�rdigt till den tredje dagen i m�naden Adar, i
konung Darejaves' sj�tte regerings�r.
16. Och Israels barn, pr�sterna och leviterna och de �vriga som hade
�terkommit ifr�n f�ngenskapen, firade invigningen av detta Guds
hus med gl�dje.
17. Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
tjurar, tv� hundra v�durar och fyra hundra lamm, s� ock till
syndoffer f�r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
stammar.
>4 Mos. 7,10 f. Esr. 8,35.
18. Och man anst�llde pr�stelna, efter deras skiften, och leviterna,
efter deras avdelningar, till att f�rr�tta Guds tj�nst i
Jerusalem, s�som det var f�reskrivet i Moses bok.
>4 Mos. 3,6. 8,9 f.
19. Och de som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen h�llo p�skh�gtid
p� fjortonde dagen i f�rsta m�naden.
>2 Mos. 12,6.
20. Ty pr�sterna och leviterna hade d� allasammans renat sig, s� att
de alla voro rena; och de slaktade p�skalammet f�r alla dem som
hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen, ocks� f�r sina br�der,
pr�sterna, likas�v�l som f�r sig sj�lva.
21. Och de israeliter som hade �terv�nt ifr�n f�ngenskapen �to
d�rav, j�mte alla s�dana som hade avskilt sig fr�n den hedniska
landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f�r att s�ka
HERREN, Israels Gud.
22. Och de h�llo det osyrade br�dets h�gtid i sju dagar med gl�dje;
ty HERREN hade berett dem gl�dje, i det att han hade v�nt den
assyriske konungens hj�rta till dem, s� att han underst�dde dem
i arbetet p� Guds, Israels Guds, hus.
*15/07 Esra, 7 Kapitlet
Esra, 7 Kapitlet
Esras avresa till Jerusalem. Konung
Artasastas skrivelse.
1. Efter en tids f�rlopp, under den persiske konungen Artasastas
regering, h�nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
son till Hilkia,
2. son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
3. son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
4. son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
5. son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
Aron, �verstepr�sten
6. det h�nde sig att denne Esra drog upp fr�n Babel; han var en
skriftl�rd, v�l f�rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg�rde,
eftersom HERRENS, hans Guds, hand var �ver honom.
7. Ocks� en del av Israels barn och av pr�sterna, leviterna,
s�ngarna, d�rrvaktarna och tempeltr�larna drog upp till
Jerusalem i Artasastas sjunde regerings�r.
8. Och han kom till Jerusalem i femte m�naden, i konungens sjunde
regerings�r.
9. Ty p� f�rsta dagen i f�rsta m�naden blev det best�mt att man
skulle draga upp fr�n Babel; och p� f�rsta dagen i femte m�naden
kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var �ver honom.
>Esr. 8,18, 31.
10. Ty Esra hade v�nt sitt hj�rta till att begrunda HERRENS lag och
g�ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r�tt.
11. S� stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav �t
pr�sten Esra, den skriftl�rde, som var l�rd i det som HERREN
hade bjudit och stadgat f�r Israel:
12. �Artasasta, konungarnas konung till pr�sten Esra, den i
himmelens Guds lag l�rde, o. s. v. med �vlig forts�ttning.
13. Jag giver h�rmed befallning att var och en i mitt rike av
Israels folk och av dess pr�ster och leviter, som �r villig att
fara till Jerusalem, m� fara med dig,
14. alldenstund du �r s�nd av konungen och hans sju r�dgivare till
att h�lla unders�kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
som �r i din hand,
>Est. 1,10, 14.
15. och till att f�ra dit det silver och guld som konungen och hans
r�dgivare av fritt beslut hava givit �t Israels Gud, vilken har
sin boning i Jerusalem,
>Esr. 8,25.
16. s� ock allt det silver och guld som du kan f� i hela Babels
h�vdingd�me, tillika med de frivilliga g�vor som folket och
pr�sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem
17. Allts� skall du nu f�r dessa penningar s�som en redlig man k�pa
tjurar, v�durar och lamm, j�mte s�dant som beh�ves till
dith�rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p�
altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
>Esr. 6,9.
18. Och vad du och dina br�der finnen f�r gott att g�ra med det
silver och guld som bliver �ver, det m�n I g�ra efter eder Guds
vilja.
19. Och alla de k�rl som givas dig till tempeltj�nsten i din Guds
hus skall du avl�mna inf�r Jerusalems Gud.
20. Och vad du m�ste utbetala f�r det som h�rutaver beh�ves till din
Guds hus, det m� du l�ta utbetala ur konungens skattkammare.
21. Och jag, konung Artasasta, giver h�rmed befallning till alla
skattm�stare i landet p� andra sidan floden att allt vad pr�sten
Esra, den i himmelens Guds lag l�rde, beg�r av eder, det skall
redligt g�ras och givas,
22. �nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
vin och hundra bat olja, s� ock salt utan s�rskild f�reskrift.
23. Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g�ras och givas
till himmelens Guds hus, f�r att icke vrede m� komma �ver
konungens och hans s�ners rike.
24. Och vi g�ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l�gga
skatt, tull eller v�gpenningar p� n�gon pr�st eller levit,
s�ngare, d�rrvaktare, tempeltr�l eller annan tj�nare i detta
Guds hus.
25. Och du, Esra, m�, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
betrodd, f�rordna domare och lagkloke till att d�ma allt folket
i landet p� andra sidan floden, alla dem som k�nna din Guds
lagar; och om n�gon icke k�nner dessa, skolen I l�ra honom dem.
26. Och var och en som icke g�r efter din Guds lag och konungens
lag, �ver honom skall dom f�llas med r�ttvisa, vare sig till d�d
eller till landsf�rvisning eller till penningb�ter eller till
f�ngelse.�
27. Lovad vare HERREN, v�ra f�ders Gud, som ingav konungen s�dant i
hj�rtat, n�mligen att han skulle f�rh�rliga HERRENS hus i
Jerusalem,
28. och som l�t mig finna n�d inf�r konungen och hans r�dgivare och
inf�r alla konungens m�ktiga h�vdingar!
29. Och jag k�nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
�ver mig, och jag f�rsamlade en del av huvudm�nnen i Israel till
att draga upp med mig.
*15/08 Esra, 8 Kapitlet
Esra, 8 Kapitlet
F�rteckning p� dem som �terv�nde med
Esra. Leviter som f�ljde med. Fasta.
Guld och silver till templet. Ankomst
till Jerusalem. Offer.
1. Och dessa voro de huvudm�n f�r familjerna, som under konung
Artasastas regering med mig drogo upp fr�n Babel, och s� f�rh�ll
det sig med deras sl�kter:
>Esr. 2,1 f. Neh. 7,5 f.
2. Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
Hattus;
3. av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
sl�ktregistret upptagna m�n, ett hundra femtio;
4. av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv�
hundra m�n;
5. av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m�n;
6. av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m�n;
7. av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m�n;
8. av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom �ttio m�n;
9. av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv� bundra
aderto m�n;
10. av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
m�n;
11. av Bebais barn Sakarja, BebaiS Son, och med honom tjugu�tta m�n;
12. av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
tio m�n;
13. av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
Semaja, och med dem sextio m�n;
14. av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m�n.
15. Och jag f�rsamlade dessa till den str�m som flyter till Ahava,
och vi voro l�grade d�r i tre dagar. Men n�r jag n�rmare gav akt
p� folket och pr�sterna, fann jag d�r ingen av Levi barn.
16. D� s�nde jag �stad huvudm�nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l�rarna Jojarib
och Elnatan;
17. jag bj�d dem g� till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
och till tempeltr�larna i Kasifja, p� det att man skulle s�nda
till oss tj�nare f�r v�r Guds hus.
18. Och eftersom v�r Guds goda hand var �ver oss, s�nde de till oss
en f�rst�ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
�vensom Serebja med hans s�ner och br�der, aderton m�n,
19. vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
br�der och deras s�ner, tjugu m�n,
20. s� ock tv� hundra tjugu tempeltr�lar, alla namngivna, av de
tempeltr�lar som David och hans f�r n�msta m�n hade givit till
leviternas tj�nst.
21. Och jag l�t d�r, vid Ahavastr�mmen, lysa ut en fasta, f�r att vi
skulle �dmjuka oss inf�r v�r Gud, till att av honom utbedja oss
en lyckosam resa f�r oss och v�ra kvinnor och barn och all v�r
egendom.
22. Ty jag blygdes f�r att av konungen beg�ra krigsfolk och ryttare
till att hj�lpa oss mot fiender p� v�gen, eftersom vi hade sagt
till konungen: �V�r Guds hand �r �ver alla dem som s�ka honom,
och s� g�r det dem v�l, men hans makt och hans vrede �ro emot
alla dem som �vergiva honom.�
23. D�rf�r fastade vi och s�kte hj�lp av v�r Gud, och han b�nh�rde
oss.
24. Och jag avskilde tolv av de �cersta bland pr�sterna, s� ock
Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br�der.
25. Och jag v�gde upp �t dem silvret och guldet och k�rlen, den g�rd
till v�r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
r�dgivare och h�vdingar och av alla de israeliter som voro
d�r.
>Esr. 7,15.
26. Jag v�gde upp �t dem sex hundra femtio talenter silver j�mte
silverk�rl till ett v�rde av ett hundra talenter, s� ock ett
hundra talenter guld,
27. d�rtill tjugu b�gare av guld, till ett v�rde av tusen dariker,
samt tv� k�rl av fin, gl�nsande koppar, dyrbara s�som guld.
28. Och jag sade till dem: �I �ren helgade �t HERREN, och k�rlen �ro
helgade, och silvret och guldet �r en frivillig g�va �t HERREN,
edra f�ders Gud.
29. S� vaken d�r�ver och bevaren det, till dess I f�n v�ga upp det i
Jerusalem inf�r de �versta bland pr�sterna och leviterna och de
�versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.�
>Neh. 10,39. 12,44.
30. D� togo pr�sterna och leviterna emot det uppv�gda, silvret och
guldet och k�rlen, f�r att de skulle f�ra det till Jerusalem,
till v�r Guds hus.
31. Och vi br�to upp fr�n Ahavastr�mmen p� tolfte dagen i f�rsta
m�naden f�r att draga till Jerusalem; och v�r Guds hand var �ver
oss och r�ddade oss undan fiender och f�rs�t p� v�gen.
32. och vi kommo till Jerusalem oeh blevo stilla d�r i tre dagar.
33. Men p� fj�rde dagen uppv�gdes silvret och guldet ooh k�rlen i
v�r Guds hus och �verl�mnades �t pr�sten Meremot, Urias son, och
j�mte honom �t Eleasar, Pinehas' son, och j�mte dessa �t
leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
34. alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d�
upptecknad.
35. De landsflyktiga som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen offrade
nu till br�nnoffer �t Israels Gud tolv tjurar f�r hela Israel,
nittiosex v�durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
alltsammans till br�nnoffer �t HERREN.
>Esr. 6,17.
36. Och de �verl�mnade konungens p�bud �t konungens satraper och �t
st�th�llarna i landet p� andra sidan floden, och dessa g�vo
underst�d �t folket och �t Guds hus.
*15/09 Esra, 9 Kapitlet
Esra, 9 Kapitlet
Israels �ktenskapsf�rbindelser med
fr�mmande kvinnor. Esras klagan inf�r
Gud �ver folkets otrohet.
1. Sedan allt detta hade skett, tr�dde n�gra av furstarna fram till
mig och sade: �Varken folket i Israel eller pr�sterna och
leviterna hava h�llit sig avskilda fr�n de fr�mmande folken,
s�som tillb�rligt hade varit f�r de styggelsers skull som hava
bedrivits av dem, av kananeerna, hetiterna, perisseerna,
jebuseerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna.
2. Ty av deras d�ttrar hava de tagit hustrur �t sig och �t sina
s�ner, och s� har det heliga sl�ktet blandat sig med de
fr�mmande folken; och furstarna och f�rest�ndarna hava varit de
f�rsta att beg� s�dan otrohet.�
>2 Mos. 34,15 f. 5 Mos. 7,3. Dom. 3,6.
3. N�r jag nu h�rde detta, rev jag s�nder min livrock och min k�pa
och r�ckte av mig huvudh�r och sk�gg och blev sittande i djup
sorg.
4. Och alla de som fruktade f�r vad Israels Gud hade talat mot
s�dan otrohet som den de �terkomna f�ngarna hade beg�tt, de
f�rsamlade sig till mig, under det att jag f�rblev sittande i
min djupa sorg �nda till tiden f�r aftonoffret.
5. Men vid tiden f�r aftonoffret stod jag upp fr�n min bedr�velse
och rev s�nder min livrock och min k�pa; d�refter f�ll jag ned
p� mina kn�n och utr�ckte mina h�nder till HERREN, min Gud,
6. och sade: �Min Gud, jag sk�mmes och blyges f�r att upplyfta mitt
ansikte till dig, min Gud, ty v�ra missg�rningar hava v�xt oss
�ver huvudet, och v�r skuld �r stor allt upp till himmelen.
>1 Mos. 18,20 f. 2 Kr�n. 28,9. Ps. 38,5. Dan. 9,7 f. Bar. 1,15 f.
7. Fr�n v�ra f�ders dagar �nda till denna dag hava vi varit i stor
skuld, och genom v�ra missg�rningar hava vi, med v�ra konungar
och pr�ster, blivit givna i fr�mmande konungars hand, och hava
drabbats av sv�rd, f�ngenskap, plundring och skam, s�som det g�r
oss �nnu i dag.
8. Men nu har ett litet �gonblick n�d vederfarits oss fr�n HERREN,
v�r Gud, s� att han har l�tit en r�ddad skara bliva kvar av oss,
och givit oss fotf�ste p� sin heliga plats, f�r att han, v�r
Gud, s� skulle l�ta ljus g� upp f�r v�ra �gon och giva oss n�got
litet andrum i v�r tr�ldom.
9. Ty tr�lar �ro vi, men i v�r tr�ldom har v�r Gud icke �vergivit
oss, utan han har l�tit oss finna n�d inf�r Persiens konungar,
s� att de hava givit oss andrum till att uppr�tta v�r Guds hus
och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h�gnad plats i Juda
och Jerusalem.
10. Och vad skola vi nu s�ga, o v�r Gud, efter allt detta? Vi hava
nu �vergivit dina bud,
11. dem som du gav genom dina tj�nare profeterna, i det du sade:
'Det land dit I nu kommen, f�r att taga det i besittning, �r ett
besmittat land, genom de fr�mmande folkens besmittelser och
genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
fr�n den ena �ndan till den andra.
>3 Mos. 18,25 f. 20,23.
12. S� given nu icke edra d�ttrar �t deras s�ner, och tagen icke
deras d�ttrar till hustrur �t edra s�ner. Ja, I skolen aldrig
fr�ga efter deras v�lf�rd och lycka -- detta p� det att I m�n
bliva starka, s� att I f�n �ta av landets goda och l�mna det
till besittning �t edra barn f�r ev�rdlig tid.'
>5 Mos. 7,2 f. 23,6.
13. Skulle vi v�l nu, efter allt vad som har kommit �ver oss genom
v�ra onda g�rningar och genom den stora skuld vi hava �dragit
oss, och sedan du, v�r Gud, har skonat oss mer �n v�ra
missg�rningar f�rtj�nade, och l�tit en skara av oss, s�dan som
denna, bliva r�ddad --
14. skulle vi v�l nu p� nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
folk som bedriva s�dana styggelser? Skulle du d� icke vredgas
p� oss, �nda d�rh�n att du f�rgjorde oss, s� att intet mer vore
kvar och ingen r�ddning funnes?
15. HERRE, Israels Gud, du �r r�ttf�rdig, ty av oss har allenast
blivit kvar en r�ddad skara, s�som i dag nogsamt synes. Och se,
nu ligga vi h�r i v�r skuld inf�r dig, ty vid s�dant kan ingen
best� inf�r dig.
*15/10 Esra, 10 Kapitlet
Esra, 10 Kapitlet
Israel renar sig genom att avl�gga de
fr�mmande kvinnorna.
1. D� nu Esra s� bad och bek�nde, d�r han l�g gr�tande framf�r Guds
hus, f�rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
m�n, kvinnor och barn; ty ocks� folket gr�t bitterligen.
2. Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
till Esra: �Ja, vi hava varit otrogna mot v�r Gud, i det att vi
hava tagit till oss fr�mmande kvinnor fr�n de andra folken h�r i
landet. Dock finnes �nnu hopp f�r Israel.
3. S� l�t oss nu sluta ett f�rbund med v�r Gud, att vi, i kraft av
Herrens r�dslut och de m�ns som frukta f�r v�r Guds bud, vilja
avl�gsna ifr�n oss alla s�dana kvinnor j�mte deras barn; s� b�r
ju ske efter lagen.
4. St� upp, ty dig �ligger denna sak, och vi vilja vara med
dig. Var frimodig och grip verket an.�
5. D� stod Esra upp och tog en ed av de �versta bland pr�sterna,
leviterna och hela Israel, att de skulle g�ra s�som det var
sagt; och de gingo eden.
6. Och Esra stod upp fr�n platsen framf�r Guds hus och gick in i
Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n�r han hade kommit
dit, kunde han varken �ta eller dricka; s� s�rjde han �ver den
otrohet som de �terkomna f�ngarna hade beg�tt.
7. Och man l�t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
�terkommit ifr�n f�ngenskapen, att de skulle f�rsamla sig i
Jerusalem;
8. och vilken som icke komme till den tredje dagen d�refter, i
enlighet med furstarnas och de �ldstes beslut, hans hela egendom
skulle givas till spillo, och han sj�lv skulle avskiljas fr�n de
�terkomna f�ngarnas f�rsamling.
>3 Mos. 27,28.
9. S� f�rsamlade sig d� alla Judas och Benjamins m�n i Jerusalem
till den tredje dagen, det �r p� tjugonde dagen i nionde
m�naden; och allt folket stannade p� den �ppna platsen vid Guds
hus, sk�lvande b�de p� grund av den sak som f�rel�g och p� grund
av det starka regnet.
10. Och pr�sten Esra stod upp och sade till dem: �I haven varit
otrogna, i det att I haven tagit till eder fr�mmande kvinnor och
d�rigenom �kat Israels skuld.
11. Men bek�nnen det nu, HERREN, edra f�ders Gud, till pris, och
g�ren hans vilja: skiljen eder fr�n de andra folken h�r i landet
och fr�n de fr�mmande kvinnorna.�
12. D� svarade hela f�rsamlingen och sade med h�g r�st: �S�som du
har sagt, s� tillkommer det oss att g�ra.
13. Men folket �r talrikt, och regntiden �r nu inne, och man kan
icke st� h�rute; detta �rende kan ej heller avslutas p� en dag
eller tv�, ty vi hava mycket f�rbrutit oss h�rutinnan.
14. M� d�rf�r v�ra furstar st� redo f�r hela f�rsamlingen, och m�
alla i v�ra st�der, som hava tagit till sig fr�mmande kvinnor,
infinna sig p� best�mda tider, och med dem de �ldste i var stad
och domarna d�r, till dess att vi hava avv�nt ifr�n oss v�r Guds
vredes gl�d i denna sak.�
15. Allenast Jonatan, Asaels son, och Taseja, Tikvas son, tr�dde upp
h�remot, och Mesullam j�mte leviten Sabbetai underst�dde dem.
16. Men de som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen gjorde s�som det
var sagt. Och man uts�g pr�sten Esra och n�gra av huvudm�nnen
f�r familjerna, efter de s�rskilda familjerna, alla namngivna;
och p� f�rsta dagen i tionde m�naden satte de sig att rannsaka
h�rom.
17. Och till f�rsta dagen i f�rsta m�naden hade de avslutat
rannsakningen om allt som angick de m�n vilka hade tagit till
sig fr�mmande kvinnor.
18. Bland pr�sternas s�ner befunnos f�ljande hava tagit till sig
fr�mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
br�der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
19. vilka nu g�vo sin hand d�rp� att de skulle avl�gsna ifr�n sig
sina kvinnor; och de skulle framb�ra en v�dur s�som skuldoffer
f�r den skuld de hade �dragit sig;
20. av Immers barn: Hanani och Sebadja;
21. av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
22. av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
Eleasa.
23. Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
Petaja, Juda och Elieser;
24. av s�ngarna: Eljasib; av d�rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
25. Av det �vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
26. av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia
27. av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
Asisa
28. av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
29. av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
30. av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
Besalel, Binnui och Manasse;
31. vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
32. Benjamin, Malluk, Semarja;
33. av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
Manasse, Simei;
34. av Banij barn: Maadai, Amram och Uel,
35. Benaja, Bedeja, Kelnhi,
36. Vanja, Meremot, Eljasib,
37. Mattanja, Mattenai och Jaasu,
38. vidare Bani, Binnui, Simei,
39. vidare Selemja, Natan och Adaja,
40. Maknaddebai, Sasai, Sarai,
41. Asarel, Selemja, Semarja,
42. Sallum, Amarja, Josef;
43. av Nebos barn: Jesiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
Benaja.
44. Alla dessa hade tagit fr�mmande kvinnor till hustrur; och bland
dessa funnos kvinnor som hade f�tt barn.
*16/ Nehemja
*16/01 Nehemja, 1 Kapitlet
Nehemja, 1 Kapitlet
Nehemjas b�n vid underr�ttelsen om
tillst�ndet i Jerusalem.
1. Nehemjas, Hakaljas sons, ber�ttelse. I m�naden Kisleu, i det
tjugonde �ret, n�r jag var i Susans borg,
2. h�nde sig att Hanani, en av mina br�der, och n�gra andra m�n
kommo fr�n Juda. Och jag fr�gade dem om judarna, den r�ddade
skara som fanns kvar efter f�ngenskapen, och om Jerusalem.
3. De sade till mig: �De kvarblivna, de som efter f�ngenskapen
finnas kvar i h�vdingd�met, lida stor n�d och sm�lek, och
Jerusalems mur �r nedbruten, och dess portar �ro uppbr�nda i
eld.�
4. N�r jag hade h�rt detta, satt jag gr�tande och s�rjande i flera
dagar och fastade och bad inf�r himmelens Gud.
5. Och jag sade: �Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
fruktansv�rde Gud, du som h�ller f�rbund och bevarar n�d mot dem
som �lska dig och h�lla dina bud,
6. l�t ditt �ra akta h�rp�, och l�t dina �gon vara �ppna, och h�r
din tj�nares b�n, den som jag nu beder inf�r dig b�de dag och
natt, f�r Israels barn, dina tj�nare, i det att jag bek�nner
Israels barns synder, dem som vi hava beg�tt mot dig; ty ocks�
jag och min faders hus hava syndat.
7. Vi hava sv�rt f�rbrutit oss mot dig; vi hava icke h�llit de bud
och stadgar och r�tter som du gav din tj�nare Mose.
8. Men t�nk p� det ord som du gav din tj�nare Mose, n�r du sade:
'Om I �ren otrogna, s� skall jag f�rstr� eder bland folken;
9. men om I v�nden om till mig och h�llen mina bud och g�ren efter
dem, d� vill jag, om �n edra f�rdrivna vore vid himmelens �nda,
likv�l f�rsamla dem d�rifr�n och l�ta dem komma till den plats
som jag har utvalt till boning �t mitt namn.'
10. De �ro ju dina tj�nare och ditt folk, som du har f�rlossat genom
din stora kraft och din starka hand.
11. Ack Herre, l�t ditt �ra akta p� din tj�nares b�n, ja, p� vad
dina tj�nare bedja, de som vilja frukta ditt namn; l�t nu din
tj�nare vara lyckosam och l�t honom finna barmh�rtighet inf�r
denne man.�
Jag var d� munsk�nk hos konungen.
*16/02 Nehemja, 2 Kapitlet
Nehemja, 2 Kapitlet
Nehemja f�r tillst�nd att bygga upp
Jerusalems murar och vidtager
f�rberedelser d�rtill.
1. I m�naden Nisan, i Artasastas tjugonde regerings�r, vid ett
tillf�lle d� vin stod framsatt f�r konungen, tog jag vinet och
gav det �t honom. Och jag hade icke f�rr visat mig sorgsen inf�r
honom;
2. men nu sade konungen till mig: �Varf�r ser du s� sorgsen ut? Du
�r ju icke sjuk; du m�ste hava n�gon hj�rtesorg.� D� blev jag
�verm�ttan h�pen.
3. Och jag sade till konungen: �M� konungen leva evinnerligen!
Skulle jag icke se sorgsen ut, d� den stad d�r mina f�ders
gravar �ro ligger �de och dess portar �ro f�rt�rda av eld?�
4. Konungen sade till mig: �Vad �r det d� du beg�r?� D� bad jag en
b�n till himmelens Gud
5. och sade till konungen: �Om det s� t�ckes konungen, och om du
finner behag i din tj�nare, s� beder jag att du ville l�ta mig
fara till Juda, till den stad d�r mina f�ders gravar �ro, p� det
att jag �ter m� bygga upp den.�
6. D� fr�gade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
hans sida: �Huru l�nge kan din resa r�cka, och n�r kan du komma
tillbaka?� D� det nu allts� t�cktes konungen att l�ta mig fara,
uppgav jag f�r honom en best�md tid.
7. Och jag sade till konungen: �Om det s� t�ckes konungen, s� m�
brev givas mig till st�th�llarna i landet p� andra sidan floden,
att de l�ta mig fara d�rigenom, till dess jag kommer till Juda,
8. s� ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen �ver den kungliga
skogsparken, att han l�ter mig f� virke f�r att d�rmed timra upp
portarna till borgen som h�r till templet, �vensom virke till
stadsmuren, s� ock till det hus d�r jag sj�lv skall hava min
bostad.� Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
goda hand var �ver mig.
9. N�r jag s� kom till st�th�llarna i landet p� andra sidan floden,
gav jag dem konungens brev. Och konungen hade s�nt med mig
h�rh�vitsm�n och ryttare.
10. Men d� horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tj�nstemannen, h�rde detta, f�rtr�t det dem h�geligen att n�gon
hade kommit f�r att se Israels barn till godo.
11. N�r jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit d�r i tre
dagar,
12. stod jag upp om natten j�mte n�gra f� m�n, utan att hava omtalat
f�r n�gon m�nniska vad min Gud ingav mig i hj�rtat att g�ra f�r
Jerusalem; och det djur som jag red p� var det enda jag hade med
mig.
13. Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakk�llan
och Dyngporten och bes�g Jerusalems murar, huru de voro
nedbrutna, och huru dess portar voro f�rt�rda av eld.
14. Och jag drog vidare till K�llporten och till Konungsdammen, men
d�r var det icke m�jligt f�r djuret att komma fram med mig.
15. D� begav jag mig uppf�r dalen om natten och bes�g muren och
v�nde sedan �ter in genom Dalporten och kom s� tillbaka.
16. Och f�rest�ndarna hade icke f�tt veta vart jag hade g�tt, och
vad jag ville g�ra, ty jag hade �nnu icke omtalat n�got f�r
judarna, pr�sterna, �dlingarna, f�rest�ndarna och de �vriga, som
skulle f� med arbetet att g�ra.
17. Men nu sade jag till dem: �I sen sj�lva i vilken n�d vi �ro,
huru Jerusalem ligger �de, och huru dess portar �ro uppbr�nda i
eld. V�lan d�, l�t oss bygga upp Jerusalems mur, f�r att vi icke
l�ngre m� vara till sm�lek.�
18. Och jag omtalade f�r dem huru min Guds hand hade varit mig
n�dig, s� ock vad konungen hade lovat mig. D� sade de: �Vi vilja
st� upp och bygga.� Och de togo mod till sig f�r det goda
verket.
19. Men n�r horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tj�nstemannen, och araben Gesem h�rde detta, bespottade de oss
och visade f�rakt f�r oss; och de sade: �Vad �r det I g�ren?
Viljen I s�tta eder upp mot konungen?�
20. D� gav jag dem detta svar: �Himmelens Gud skall l�ta det g� oss
v�l, och vi, hans tj�nare, vilja st� upp och bygga; men I haven
ingen del eller r�tt eller �minnelse i Jerusalem.�
*16/03 Nehemja, 3 Kapitlet
Nehemja, 3 Kapitlet
Jerusalems murar och portar s�ttas i
st�nd.
1. Och �verstepr�sten Eljasib och hans br�der, pr�sterna, stodo upp
och byggde F�rporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
satte in d�rrarna. Vidare byggde de �nda fram till Hammeatornet,
som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
2. D�rbredvid byggde Jerikos m�n; och d�rbredvid byggde Sackur,
Imris son.
3. Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
satte in dess d�rrar, dess riglar och bommar.
4. D�rbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p�
att s�tta muren i st�nd; d�rbredvid arbetade Mesullam, son till
Berekja, son till Mesesabel; och d�rbredvid arbetade Sadok,
Baanas son.
5. D�rbredvid arbetade tekoaiterna, men de f�rn�msta bland dem
ville icke b�ja sin hals till att tj�na sin Herre.
6. Gamla porten sattes i st�nd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess d�rrar, dess
riglar och bommar.
7. D�rbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
j�mte m�nnen fr�n Gibeon och Mispa, som lydde under st�th�llaren
i landet p� andra sidan floden.
8. D�rbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, j�mte guldsmederna;
och d�rbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det
n�stf�ljande stycket av Jerusalem l�t man vara, �nda till Breda
muren.
9. D�rbredvid arbetade Refaja, Hurs son, h�vdingen �ver ena h�lften
av Jerusalems omr�de.
10. D�rbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
hus; och d�rbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
11. En annan str�cka sattes i st�nd av Malkia, Harims son, och av
Hassub, Pahat-Moabs son, och d�rj�mte Ugnstornet.
12. D�rbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, h�vdingen �ver andra
h�lften av Jerusalems omr�de, han sj�lv med sina d�ttrar.
13. Dalporten sattes i st�nd av Hanun och Sanoas inv�nare; de byggde
upp den och satte in dess d�rrar, dess riglar och bommar. De
byggde ock ett tusen alnar p� muren, �nda fram till Dyngporten.
14. Och Dyngporten sattes i st�nd av Malkia, Rekabs son, h�vdingen
�ver Bet-Hackerems omr�de; han byggde upp den och satte in dess
d�rrar, dess riglar och bommar.
15. Och K�llporten sattes i st�nd av Sallun, Kol-Hoses son,
h�vdingen �ver Mispas omr�de; han byggde upp den och lade tak
d�rp� och satte in dess d�rrar, dess riglar och bommar. Han
byggde ock muren vid vattenledningsdammen, invid den kungliga
tr�dg�rden, �nda fram till trapporna som f�ra ned fr�n Davids
stad.
16. D�rn�st sattes ett stycke i st�nd av Nehemja, Asbuks son,
h�vdingen �ver ena h�lften av Bet-Surs omr�de, n�mligen stycket
�nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
till den gr�vda dammen och till Hj�ltehuset.
17. D�rn�st arbetade leviterna under Rehum, Banis son; d�rbredvid
arbetade Hasabja, h�vdingen �ver ena h�lften av Kegilas omr�de,
f�r sitt omr�de.
18. D�rn�st arbetade deras br�der under Bavai, Henadads son,
h�vdingen �ver andra h�lften av Kegilas omr�de.
19. D�rbredvid sattes en annan str�cka i st�nd av Eser, Jesuas son,
h�vdingen �ver Mispa, n�mligen fr�n platsen mitt emot uppg�ngen
till tyghuset i Vinkeln.
20. D�rn�st sattes, under ivrigt arbete, en annan str�cka i st�nd av
Baruk, Sabbais son, fr�n Vinkeln �nda fram till ing�ngen till
�verstepr�sten Eljasibs hus.
21. D�rn�st sattes en annan str�cka i st�nd av Meremot, son till
Uria, son till Hackos, fr�n ing�ngen till Eljasibs hus �nda dit
d�r Eljasibs hus slutar.
22. D�rn�st arbetade pr�sterna, m�nnen fr�n Jordansl�tten.
23. D�rn�st arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
d�rn�st arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
utmed sitt eget hus.
24. D�rn�st sattes en annan str�cka i st�nd av Binnui, Henadads son,
fr�n Asarjas hus �nda fram till Vinkeln och vidare fram till
H�rnet.
25. Palal, Usais son, satte i st�nd stycket fr�n platsen mitt emot
Vinkeln och det torn som skjuter ut fr�n det �vre konungshuset,
vid f�ngelseg�rden; d�rn�st kom Pedaja, Pareos' son.
26. (Men tempeltr�larna bodde p� Ofel �nda fram till platsen mitt
emot Vattenporten mot �ster och det utskjutande tornet.)
27. D�rn�st sattes en annan str�cka i st�nd av tekoaiterna, fr�n
platsen mitt emot det stora utskjutande tornet �nda fram till
Ofelmuren.
28. Ovanf�r H�stporten arbetade pr�sterna, var och en mitt emot sitt
eget hus.
29. D�rn�st arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
d�rn�st arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid �stra
porten.
30. D�rn�st sattes en annan str�cka i st�nd av Hananja, Selemjas
son, och Hanun, Salafs sj�tte son; d�rn�st arbetade Mesullam,
Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
31. D�rn�st sattes ett stycke i st�nd av Malkia, en av guldsmederna,
�nda fram till tempeltr�larnas och k�pm�nnens hus, mitt emot
M�nstringsporten och vidare fram till H�rnsalen.
32. Och mellan H�rnsalen och F�rporten arbetade guldsmederna och
k�pm�nnen p� att s�tta muren i st�nd.
*16/04 Nehemja, 4 Kapitlet
Nehemja, 4 Kapitlet
Sv�righeter vid bygget.
1. N�r nu Sanballat h�rde att vi h�llo p� att bygga upp muren,
vredgades han och blev h�geligen f�rt�rnad. Och han bespottade
judarna
2. och talade s� inf�r sina br�der och inf�r Samariens krigsfolk:
�Vad �r det dessa vanm�ktiga judar g�ra? Skall man l�ta dem
h�llas? Skola de f� offra? Skola de kanh�nda i sinom tid
fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv �t stenarna i
grush�garna, d�r de ligga f�rbr�nda?�
3. Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: �Huru de �n
bygga, skall dock en r�v komma deras stenmur att r�mna, blott
han hoppar upp p� den.�
4. H�r, v�r Gud, huru f�raktade vi �ro. L�t deras sm�delser falla
tillbaka p� deras egna huvuden. Ja, l�t dem bliva utplundrade i
ett land dit de f�ras s�som f�ngar.
5. �verskyl icke deras missg�rningar, och l�t deras synd icke varda
utpl�nad ur din �syn, eftersom de hava varit de byggande till
f�rargelse.
6. Och vi byggde p� muren, och hela muren blev hopfogad till sin
halva h�jd; och folket arbetade med gott mod.
7. Men n�r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
asdoditerna h�rde att man alltj�mt h�ll p� med att laga upp
Jerusalems murar, och att r�mnorna begynte igent�ppas, d� blevo
de mycket vreda.
8. Och de sammansvuro sig allasammans att g� �stad och angripa
Jerusalem och st�ra folket i deras arbete.
9. D� b�do vi till v�r Gud; och vi l�to h�lla vakt mot dem b�de dag
och natt f�r att skydda oss mot dem.
10. Men judarna sade: �B�rarnas kraft sviker, och gruset �r alltf�r
mycket; vi f�rm� icke mer att bygga p� muren.�
11. V�ra ov�nner �ter sade: �Innan de f� veta eller se n�got, skola
vi st� mitt ibland dem och dr�pa dem; s� skola vi g�ra slut p�
arbetet.�
12. N�r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr�n alla
h�ll uppmanade oss, v�l tio g�nger, att vi skulle draga oss
tillbaka till dem,
13. d� st�llde jag upp folket i de l�gsta och mest �ppna delarna av
staden bakom muren; jag st�llde upp dem efter sl�kter, med sina
sv�rd, spjut och b�gar.
14. Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
�dlingarna och f�rest�ndarna och det �vriga folket: �Frukten
icke f�r dem; t�nken p� Herren, den store och fruktansv�rde, och
striden f�r edra br�der, edra s�ner och d�ttrar, edra hustrur
och edra hus.�
15. Sedan v�ra fiender s�lunda hade f�tt f�rnimma att saken var oss
bekant, och att Gud hade gjort deras r�d om intet, kunde vi alla
v�nda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
16. Fr�n den dagen var ena h�lften av mina tj�nare sysselsatt med
arbetet, under det att andra h�lften stod v�pnad med sina spjut,
sk�ldar, b�gar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
hus.
17. De som byggde p� muren och de som lassade p� och buro b�rdor
gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra h�llo
de vapnet.
18. Och de som byggde hade var och en sitt sv�rd bundet vid sin
l�nd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
basunbl�sare.
19. Jag hade n�mligen sagt till �dlingarna och f�rest�ndarna och det
�vriga folket: �Arbetet �r stort och vidstr�ckt, och vi �ro
spridda �ver muren, l�ngt ifr�n varandra.
20. D�r I nu h�ren basunen ljuda, dit skolen I f�rsamla eder till
oss; v�r Gud skall strida f�r oss.�
21. S� gjorde ock vi v�rt arbete, under det att h�lften av folket
stod v�pnad med sina spjut fr�n morgonrodnadens uppg�ng, till
dess att stj�rnorna kommo fram.
22. Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
tj�nare skulle stanna �ver natten inne i Jerusalem, s� att vi om
natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
23. Och varken jag eller mina br�der eller mina tj�nare eller de som
gjorde vakt hos mig lade av kl�derna; vapnen h�llos av var och
en f�r lika n�dv�ndiga som vatten.
*16/05 Nehemja, 5 Kapitlet
Nehemja, 5 Kapitlet
Ockrarnas bestraffning. De rikas och
Nehemjas uppoffringar f�r
byggnadsarbetet.
1. Och m�nnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
sina judiska br�der.
2. N�gra sade: �Vi med v�ra s�ner och d�ttrar �ro m�nga; l�t oss f�
s�d, s� att vi hava att �ta och kunna bliva vid liv.�
3. Och n�gra sade: �V�ra �krar, ving�rdar och hus m�ste vi
pants�tta; l�t oss f� s�d till att stilla v�r hunger.�
4. Och andra sade: �Vi hava m�st l�na penningar p� v�ra �krar och
ving�rdar till skatten �t konungen.
5. Nu �ro ju v�ra kroppar lika goda som v�ra br�ders kroppar, och
v�ra barn lika goda som deras barn; men �nd� m�ste vi giva v�ra
s�ner och d�ttrar i tr�ldom, ja, n�gra av v�ra d�ttrar hava
redan blivit givna i tr�ldom, utan att vi f�rm� g�ra n�got
d�rvid, eftersom v�ra �krar och ving�rdar �ro i andras h�nder.�
6. N�r jag nu h�rde deras rop och h�rde dessa ord, blev jag mycket
vred.
7. Och sedan jag hade g�tt till r�ds med mig sj�lv, f�rebr�dde jag
�dlingarna och f�rest�ndarna och sade till dem: �Det �r ocker I
bedriven mot varandra.� D�refter sammankallade jag en stor
folkf�rsamling emot dem.
8. Och jag sade till dem: �Vi hava efter f�rm�ga frik�pt v�ra
judiska br�der som voro s�lda �t hedningarna. Skolen nu I s�lja
edra br�der? Skola de beh�va s�lja sig �t oss?� D� tego de och
hade intet att svara.
9. Och jag sade: �Vad I g�ren �r icke r�tt. I borden ju vandra i
v�r Guds fruktan, s� att v�ra fiender, hedningarna, ej finge
orsak att sm�da oss.
10. Ocks� jag och mina br�der och mina tj�nare hava penningar och
s�d att fordra av dem; l�t oss nu avst� fr�n v�r fordran.
11. Given dem redan i dag tillbaka deras �krar, ving�rdar,
olivplanteringar och hus, och sk�nken efter den r�nta p�
penningarna, p� s�den, p� vinet och oljan, som I haven att
fordra av dem.�
12. De svarade: �Vi vilja giva det tillbaka och icke utkr�va n�got
av dem; vi vilja g�ra s�som du har sagt.� Och jag tog en ed av
dem, sedan jag hade tillkallat pr�sterna, att de skulle g�ra s�.
13. D�rj�mte skakade jag f�nget p� min mantel och sade: �Var och en
som icke h�ller detta sitt ord, honom m� Gud s� skaka bort ifr�n
hans hus och hans gods; ja, varde han s� utskakad och tom p�
allt.� Och hela f�rsamlingen sade: �Amen�, och lovade HERREN.
D�refter gjorde folket s�som det var sagt.
14. Ytterligare �r att n�mna att fr�n den dag d� jag f�rordnades att
vara st�th�llare �ver dem i Juda land, allts� fr�n Artasastas
tjugonde regerings�r �nda till hans trettioandra, tolv hela �r,
varken jag eller mina br�der �to av st�th�llarkosten.
15. De f�rra st�th�llarna, de som hade varit f�re mig, hade betungat
folket och tagit av dem mat och vin till ett v�rde av mer �n
fyrtio siklar silver, och j�mv�l deras tj�nare hade f�rfarit
h�rt mot folket. Men s� gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
16. Dessutom h�ll jag i att arbeta p� muren, och ingen �ker k�pte vi
oss; och alla mina tj�nare voro f�rsamlade vid arbetet d�r.
17. Och av judarna och deras f�rest�ndare �to ett hundra femtio man
vid mitt bord, f�rutom dem som kommo till oss ifr�n folken runt
omkring oss.
18. Och vad som tillreddes f�r var dag, n�mligen en oxe och sex
uts�kta f�r, f�rutom f�glar, det tillreddes p� min bekostnad;
och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men
likv�l kr�vde jag icke ut st�th�llarkosten, eftersom arbetet
tyngde s� sv�rt p� folket.
19. T�nk, min Gud, p� allt vad jag har gjort f�r detta folk, och
r�kna mig det till godo!
*16/06 Nehemja, 6 Kapitlet
Nehemja, 6 Kapitlet
F�rs�tliga anslag mot Nehemja. Muren
f�rdig.
1. N�r nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och v�ra �vriga
fiender h�rde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
fanns n�gon r�mna i den -- om jag ock vid den tiden �nnu icke
hade satt in d�rrar i portarna --
2. d� s�nde Sanballat och Gesem bud till mig och l�to s�ga: �Kom,
l�t oss tr�da tillsammans i Kefirim i Onos dal.� De t�nkte
n�mligen g�ra mig n�got ont.
3. Men jag skickade bud till dem och l�t s�ga: �Jag har ett stort
arbete f�r h�nder och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke
vila, s�som dock m�ste ske, om jag l�mnade det och komme ned
till eder.�
4. Och de s�nde samma bud till mig fyra g�nger; men var g�ng gav
jag dem samma svar som f�rut.
5. D� s�nde Sanballat f�r femte g�ngen till mig sin tj�nare med
samma bud, och denne hade nu med sig ett �ppet brev.
6. D�ri var skrivet: �Det f�rljudes bland folken, och p�st�s j�mv�l
av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
det �r d�rf�r du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
konung -- s�dant s�ger man.
7. Du l�r ock hava best�llt profeter som i Jerusalem skola utropa
och f�rkunna att du �r konung i Juda. Eftersom nu konungen nog
f�r h�ra talas h�rom, d�rf�r m� du nu komma, s� att vi f� r�dsl�
med varandra.�
8. D� s�nde jag bud till honom och l�t svara: �Intet av det du
s�ger har n�gon grund, utan det �r dina egna p�fund.�
9. De ville n�mligen alla skr�mma oss, i tanke att vi d� skulle
f�rlora allt mod till arbetet, och att detta s� skulle bliva
ogjort.
Styrk du nu i st�llet mitt mod!
10. Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
Mehetabel; han h�ll sig d� inne. Och han sade: �L�t oss
tillsammans g� till Guds hus, in i templet, och sedan st�nga
igen templets d�rrar. Ty de skola komma f�r att dr�pa dig; om
natten skola de komma f�r att dr�pa dig.�
11. Men jag svarade: �Skulle en man s�dan som jag vilja fly? Eller
kan v�l en man av mitt slag g� in i templet och dock bliva vid
liv? Nej, jag vill icke g� dit.�
12. Jag f�rstod n�mligen att Gud icke hade s�nt honom, utan att han
f�reb�dade mig s�dant, blott d�rf�r att Tobia och Sanballat hade
lejt honom.
13. Han var lejd, f�r att jag skulle l�ta skr�mma mig till att g�ra
s�som han sade och d�rmed f�rsynda mig; p� detta s�tt ville de
framkalla ont rykte om mig, f�r att sedan kunna sm�da mig.
14. T�nk, min Gud p� Tobia, �vensom Sanballat, efter dessa hans
g�rningar, s� ock p� profetissan Noadja och de andra profeterna
som ville skr�mma mig!
15. Och muren blev f�rdig p� tjugufemte dagen i m�naden Elul, efter
femtiotv� dagar.
16. N�r nu alla v�ra fiender h�rde detta, betogos de, alla de
kringboende folken, av fruktan, och s�go att de hade kommit illa
till korta; ty de f�rstodo nu att detta arbete var v�r Guds
verk.
17. Vid denna tid s�nde ock Juda �dlingar m�nga brev till Tobia, och
brev fr�n Tobia ankommo ock till dem.
18. Ty m�nga i Juda voro genom ed f�rbundna med honom; han var
n�mligen m�g till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
19. Dessa pl�gade ocks� inf�r mig tala gott om honom, och vad jag
sade buro de fram till honom. Tobia s�nde ock brev f�r att
skr�mma mig.
*16/07 Nehemja, 7 Kapitlet
Nehemja, 7 Kapitlet
Bevakningen av Jerusalem. F�rteckning p�
de med Serubbabel �terkomna.
1. N�r nu muren var uppbyggd, satte jag in d�rrarna; och
d�rrvaktare, s�ngare och leviter blevo anst�llda.
2. Och till bef�lhavare �ver Jerusalem satte jag min broder Hanani
j�mte Hananja, h�vitsman i borgen, ty denne h�lls f�r en
p�litlig man och var gudfruktig mer �n m�nga andra.
3. Och jag sade till dem: �Jerusalems portar m� icke �ppnas, f�rr�n
solen �r h�gt uppe; och medan vakten �nnu st�r kvar, skall man
st�nga d�rrarna och s�tta bommarna f�r. Och I skolen st�lla ut
vakter av Jerusalems inv�nare, var och en p� hans post, s� att
envar f�r st� framf�r sitt eget hus.�
4. Och staden var vidstr�ckt och stor, men d�r fanns icke mycket
folk, och husen voro icke uppbyggda.
5. Och min Gud ingav mig i hj�rtat att jag skulle f�rsamla
�dlingarna, f�rest�ndarna och folket f�r att upptecknas i
sl�ktregister. D� fann jag sl�ktf�rteckningen �ver dem som f�rst
hade dragit upp, och jag fann d�ri s� skrivet:
6. �Dessa voro de m�n fr�n h�vdingd�met, som drogo upp ur den
landsflykt och f�ngenskap till vilken de hade blivit bortf�rda
av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v�nde tillbaka till
Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
7. i det att de f�ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
Baana. Detta var antalet m�n av Israels meniga folk:
8. Pareos' barn: tv� tusen ett hundra sjuttiotv�;
9. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv�;
10. Aras barn: sex hundra femtiotv�;
11. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv� tusen �tta
hundra aderton;
12. Elams barn: ett tusen tv� hundra femtiofyra;
13. Sattus barn: �tta hundra fyrtiofem;
14. Sackais barn: sju hundra sextio;
15. Binnuis barn: sex hundra fyrtio�tta;
16. Bebais barn: sex hundra tjugu�tta;
17. Asgads barn: tv� tusen tre hundra tjugutv�;
18. Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
19. Bigvais barn: tv� tusen sextiosju;
20. Adins barn: sex hundra femtiofem;
21. Aters barn av Hiskia: nittio�tta;
22. Hasums barn: tre hundra tjugu�tta;
23. Besais barn: tre hundra tjugufyra;
24. Harifs barn: ett hundra tolv;
25. Gibeons barn: nittiofem;
26. m�nnen fr�n Bet-Lehem och Netofa: ett hundra �ttio�tta;
27. m�nnen fr�n Anatot: ett hundra tjugu�tta;
28. m�nnen fr�n Bet-Asmavet: fyrtiotv�;
29. m�nnen fr�n Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
fyrtiotre;
30. m�nnen fr�n Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
31. m�nnen fr�n Mikmas: ett hundra tjugutv�;
32. m�nnen fr�n Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
33. m�nnen fr�n det andra Nebo: femtiotv�;
34. den andre Elams barn: ett tusen tv� hundra femtiofyra;
35. Harims barn: tre hundra tjugu;
36. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
37. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
38. Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.
39. Av pr�sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
40. Immers barn: ett tusen femtiotv�;
41. Pashurs barn: ett tusen tv� hundra fyrtiosju;
42. Harims barn: ett tusen sjutton.
43. Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
sjuttiofyra;
44. av s�ngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtio�tta;
45. av d�rrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettio�tta.
46. Av tempeltr�larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
47. Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
48. Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
49. Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
50. Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
51. Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
52. Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
53. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
54. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
55. Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
56. Nesias barn, Hatifas barn.
57. Av Salomos tj�nares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
barn,
58. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
59. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
barn.
60. Tempeltr�larna och Salomos tj�nares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotv�.
61. Och dessa voro de som drogo �stad fr�n Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin sl�kt, och huruvida de voro av Israel:
62. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv�.
63. Och av pr�sterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,
hans som tog en av gileaditen Barsillais d�ttrar till hustru och
blev uppkallad efter deras namn.
64. Dessa s�kte efter sina sl�ktregister, men man kunde icke finna
dem; d�rf�r blevo de s�som ov�rdiga uteslutna fr�n pr�stad�met.
65. Och st�th�llaren tillsade dem att de icke skulle f� �ta av det
h�gheliga, f�rr�n en pr�st uppstode med urim och tummin.
66. Hela f�rsamlingen utgjorde sammanr�knad fyrtiotv� tusen tre
hundra sextio,
67. f�rutom deras tj�nare och tj�narinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem h�rde tv� hundra fyrtiofem
s�ngare och s�ngerskor.
68. [1]
69. Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
hundra tjugu �snor.
70. Och somliga bland huvudm�nnen f�r familjerna g�vo sk�nker till
arbetet. St�th�llaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
d�rtill femtio sk�lar och fem hundra trettio pr�sterliga
livkl�dnader.
71. Och somliga bland huvudm�nnen f�r familjerna g�vo till
arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv� tusen
tv� hundra minor.
72. Och det �vriga folkets g�vor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
och i silver tv� tusen minor, s� ock sextiosju pr�sterliga
livkl�dnader.
73. Och pr�sterna, leviterna, d�rrvaktarna, s�ngarna, en del av
meniga folket samt tempeltr�larna, korteligen hela Israel,
bosatte sig i sina st�der.�
[1] V. 68 se Gamla testamentets text i Ordf�rlk.
*16/08 Nehemja, 8 Kapitlet
Nehemja, 8 Kapitlet
Lagen f�rel�ses. L�vhyddoh�gtiden firas.
1. N�r sjunde m�naden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
st�der, f�rsamlade sig folket, alla s�som en man, p� den �ppna
platsen framf�r Vattenporten; och de b�do Esra, den skriftl�rde,
att h�mta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit �t
Israel.
2. D� framlade pr�sten Esra lagen f�r f�rsamlingen, f�r b�de m�n
och kvinnor, alla som kunde f�rst� vad de h�rde; detta var p�
f�rsta dagen i sjunde m�naden.
3. Och han f�rel�ste d�rur vid den �ppna platsen framf�r
Vattenporten, fr�n dagningen till middagen, f�r m�n och kvinnor,
dem som kunde f�rst� det; och allt folket lyssnade till
lagboken.
4. Och Esra, den skriftl�rde, stod p� en h�g tr�st�llning som man
hade gjort f�r det �ndam�let; och bredvid honom stodo Mattitja,
Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p� hans h�gra sida, och
till v�nster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
Sakarja och Mesullam.
5. Och Esra �ppnade boken, s� att allt folket s�g det, ty han stod
h�gre �n allt folket; och n�r han �ppnade den, stod allt folket
upp.
6. Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
�Amen, Amen�, med uppr�ckta h�nder; och de b�jde sig ned och
tillb�do HERREN med ansiktet mot jorden.
7. Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod d�r, var
och en p� sin plats.
8. Och de f�rel�ste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
meningen, s� att man f�rstod det som l�stes.
9. Och Nehemja, han som var st�th�llare, och pr�sten Esra, den
skriftl�rde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
allt folket: �Denna dag �r helgad �t HERREN, eder Gud; s�rjen
icke och gr�ten icke.� Ty allt folket gr�t, n�r de h�rde lagens
ord.
10. Och han sade ytterligare till dem: �G�n bort och �ten eder b�sta
mat och dricken edert s�taste vin, och s�nden omkring g�vor
d�rav till dem som icke hava n�got tillrett �t sig, ty denna dag
�r helgad �t v�r Herre. Och varen icke bedr�vade, ty fr�jd i
HERREN �r eder starkhet.�
11. Ocks� leviterna lugnade allt folket och sade: �Varen stilla, ty
dagen �r helig; varen icke bedr�vade.�
12. Och allt folket gick bort och �t och drack; de s�nde ock omkring
g�vor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
ty de hade aktat p� det som man hade kungjort f�r dem.
13. Dagen d�refter f�rsamlade sig huvudm�nnen f�r hela folkets
familjer, s� ock pr�sterna och leviterna, till Esra, den
skriftl�rde, f�r att giva n�rmare akt p� lagens ord.
14. Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
att Israels barn skulle bo i l�vhyddor under h�gtiden i sjunde
m�naden,
15. och att man skulle kung�ra och l�ta utropa i alla deras st�der
och i Jerusalem och s�ga: �G�n ut p� bergen och h�mten l�v av
olivtr�d, planterade eller vilda, och l�v av myrten, palmtr�d
och andra lummiga tr�d, och g�ren l�vhyddor, s�som det �r
f�reskrivet.�
16. D� gick folket ut och h�mtade s�dant och gjorde sig hyddor p�
tak och p� g�rdar, var och en �t sig, s� ock p� g�rdarna till
Guds hus och p� den �ppna platsen vid Vattenporten och p� den
�ppna platsen vid Efraimsporten.
17. Och hela f�rsamlingen, s� m�nga som hade kommit tillbaka ifr�n
f�ngenskapen, gjorde sig l�vhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty
fr�n Jesuas, Nuns sons, dagar �nda till den dagen hade Israels
barn icke gjort s�. Och d�r r�dde mycket stor gl�dje.
18. Och man f�rel�ste ur Guds lagbok var dag, fr�n den f�rsta dagen
till den sista. Och de h�llo h�gtid i sju dagar, och p� �ttonde
dagen h�lls en h�gtidsf�rsamling p� f�reskrivet s�tt.
*16/09 Nehemja, 9 Kapitlet
Nehemja, 9 Kapitlet
Faste-, bot- och b�nedag.
1. Men p� tjugufj�rde dagen i samma m�nad f�rsamlade sig Israels barn
och h�llo fasta och kl�dde sig i sorgdr�kt och str�dde jord p� sina
huvuden.
2. Och de som voro av Israels sl�kt avskilde sig fr�n alla fr�mlingar
och tr�dde s� fram och bek�nde sina synder och sina f�ders
missg�rningar.
3. Och de stodo upp, var och en p� sin plats, och man f�rel�ste ur
HERRENS, deras Guds, lagbok under en fj�rdedel av dagen; och under
en annan fj�rdedel bek�nde de sina synder och tillb�do HERREN, sin
Gud.
4. Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
Kenani tr�dde upp p� leviternas upph�jning och ropade med h�g r�st
till HERREN, sin Gud.
5. Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
Sebanja och Petaja sade:
�St�n upp och loven HERREN, eder Gud, fr�n evighet till evighet.
Ja, lovat vare ditt h�rliga namn, som �r upph�jt �ver allt lov
och pris.
6. Du allena �r HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och
hela deras h�rskara, jorden och allt vad d�rp� �r, haven och allt
vad som �r i dem, och det �r du som beh�ller det allt vid liv; och
himmelens h�rskara tillbeder dig.
7. Du �r HERREN Gud, som utvalde Abram och f�rde honom ut fr�n det
kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
8. Och du fann hans hj�rta fast i tron inf�r dig, och du sl�t med
honom det f�rbundet att du skulle giva �t hans s�d kanan�ernas,
hetiternas, amor�ernas, periss�ernas, jebus�ernas och girgas�ernas
land, ja, giva det �t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du �r
r�ttf�rdig.
9. Och du s�g till v�ra f�ders betryck i Egypten och h�rde deras rop
vid R�da havet.
10. Du gjorde tecken och under p� Farao och p� alla hans tj�nare och p�
allt folket i hans land; ty du f�rnam att dessa handlade �vermodigt
mot dem, och du gjorde dig ett namn, som �r detsamma �n i dag.
11. Havet kl�v du itu f�r dem, s� att de gingo mitt igenom havet p�
torr mark; men deras f�rf�ljare l�t du sjunka i djupet s�som
stenar, i v�ldiga vatten.
12. Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
eldstod, f�r att lysa dem p� den v�g de skulle g�.
13. Och du steg ned p� berget Sinai och talade till dem fr�n himmelen
och gav dem r�ttf�rdiga r�tter och riktiga lagar, goda stadgar och
bud.
14. Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
och lag genom din tj�nare Mose.
15. Och du gav dem br�d fr�n himmelen, n�r de hungrade, och l�t vatten
komma ut ur klippan, n�r de t�rstade; och du tillsade dem att g�
och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
giva �t dem.
16. Men v�ra f�der, de voro �vermodiga; de voro h�rdnackade, s� att de
icke h�rde p� dina bud.
17. De ville icke h�ra och t�nkte icke p� de under som du hade gjort
med dem, utan voro h�rdnackade och valde i sin genstr�vighet en
anf�rare, f�r att v�nda tillbaka till sin tr�ldom. Men du �r en
f�rl�tande Gud, n�dig och barmh�rtig, l�ngmodig och stor i mildhet;
och du �vergav dem icke.
18. Nej, fast�n de gjorde �t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta �r din
Gud, han som har f�rt dig upp ur Egypten', och fast�n de gjorde sig
skyldiga till stora h�delser,
19. s� �vergav du dem likv�l icke i �knen, efter din stora
barmh�rtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifr�n dem, utan ledde
dem p� v�gen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p� den
v�g de skulle g�.
20. Din gode Ande s�nde du att undervisa dem, och ditt manna f�rv�grade
du icke deras mun, och vatten gav du dem, n�r de t�rstade.
21. I fyrtio �r f�rs�rjde du dem i �knen, s� att intet fattades dem;
deras kl�der blevo icke utslitna, och deras f�tter svullnade icke.
22. Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter �t dem p�
skilda h�ll; och de intogo Sihons land, det land som tillh�rde
konungen i Hesbon, och det land som tillh�rde Og, konungen i Basan
23. Och du l�t deras barn bliva talrika s�som stj�rnorna p� himmelen,
och f�rde dem in i det land varom du hade sagt till deras f�der att
de skulle komma dit och taga det i besittning.
24. S� kommo d� barnen och togo landet i besittning, och du kuvade f�r
dem landets inbyggare, kanan�erna, och gav dessa i deras hand, b�de
konungarna och folken d�r i landet, s� att de gjorde med dem vad de
ville.
25. Och de intogo bef�sta st�der och ett b�rdigt land och kommo i
besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
ving�rdar, olivplanteringar och frukttr�d i myckenhet; och de �to
och blevo m�tta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
goda.
26. Men de blevo genstr�viga och satte sig upp mot dig och kastade din
lag bakom sin rygg och dr�pte dina profeter, som varnade dem och
ville omv�nda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
h�delser.
27. D� gav du dem i deras ov�nners hand, s� att dessa f�rtryckte dem;
men n�r de i sin n�ds tid ropade till dig, h�rde du det fr�n
himmelen, och efter din stora barmh�rtighet gav du dem fr�lsare,
som fr�lste dem ur deras ov�nners hand.
28. N�r de s� kommo till ro, gjorde de �ter vad ont var inf�r dig. D�
�verl�mnade du dem i deras fienders hand, s� att dessa fingo r�da
�ver dem; men n�r de �ter ropade till dig, d� h�rde du det fr�n
himmelen och r�ddade dem efter din barmh�rtighet, m�nga g�nger.
29. Och du varnade dem och ville omv�nda dem till din lag; men de voro
�vermodiga och h�rde icke p� dina bud, utan syndade mot dina
r�tter, om vilka det g�ller att den m�nniska som g�r efter dem f�r
leva genom dem; de spj�rnade emot i genstr�vighet och voro
h�rdnackade och ville icke h�ra.
30. Du hade f�rdrag med dem i m�nga �r och varnade dem med din Ande
genom dina profeter, men de lyssnade icke d�rtill; d� gav du
dem i de fr�mmande folkens hand.
31. Men i din stora barmh�rtighet gjorde du icke alldeles �nde p� dem
och �vergav dem icke; ty du �r en n�dig och barmh�rtig Gud.
32. Och nu, v�r Gud, du store, v�ldige och fruktansv�rde Gud, du som
h�ller f�rbund och bevarar n�d, nu m� du icke akta f�r ringa all
den vederm�da som har tr�ffat oss, v�ra konungar, v�ra furstar,
v�ra pr�ster, v�ra f�der och hela ditt folk, ifr�n de assyriska
konungarnas dagar �nda till denna dag.
33. Nej, du �r r�ttf�rdig vid allt det som har kommit �ver oss; ty du
har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
34. Och v�ra konungar, v�ra furstar, v�ra pr�ster och v�ra f�der
hava icke gjort efter din lag och icke aktat p� dina bud och p� de
varningar som du har l�tit komma till dem.
35. Och fast�n de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
givit dem, och i det rymliga och b�rdiga land som du hade uppl�tit
f�r dem, hava de �nd� icke tj�nat dig och icke omv�nt sig fr�n sina
onda g�rningar.
36. Se, vi �ro nu andras tj�nare; i det land som du gav �t v�ra f�der,
f�r att de skulle �ta dess frukt och dess goda, just d�r �ro vi
andras tj�nare,
37. och sin rika avkastning giver det �t de konungar som du f�r v�ra
synders skull har satt �ver oss. Och de r�da �ver v�ra kroppar och
v�r boskap s�som de vilja, och vi �ro i stor n�d.�
Nehemja, 10 Kapitlet
F�rbundets f�rnyelse och inneh�ll.
38. P� grund av allt detta sl�to vi ett fast f�rbund och uppsatte det
skriftligen; och p� skrivelsen, som f�rs�gs med sigill, stodo v�ra
furstars, v�ra leviters och v�ra pr�sters namn.
*16/10 Nehemja, 10 Kapitlet
1. F�ljande namn stodo p� skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
st�th�llaren, Hakaljas son, och Sidkia,
2. Seraja, Asarja, Jeremia,
3. Pashur, Amarja, Malkia,
4. Hattus, Sebanja, Malluk,
5. Harim, Meremot, Obadja,
6. Daniel, Ginneton, Baruk,
7. Mesullam, Abia, Mijamin,
8. Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro pr�sterna.
9. Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
Kadmiel,
10. s� ock deras br�der: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
11. Mika, Rehob, Hasabja,
12. Sackur, Serebja, Sebanja,
13. Hodia, Bani och Beninu.
14. Folkets huvudm�n voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
15. Bunni, Asgad, Bebai,
16. Adonia, Bigvai, Adin,
17. Ater, Hiskia, Assur,
18. Hodia, Hasum, Besai,
19. Harif, Anatot, Nobai,
20. Magpias, Mesullam, Hesir,
21. Mesesabel, Sadok, Jaddua,
22. Pelatja, Hanan, Anaja,
23. Hosea, Hananja, Hassub,
24. Hallohes, Pilha, Sobek,
25. Rehum, Hasabna, Maaseja,
26. Ahia, Hanan, Anan,
27. Malluk, Harim och Baana.
28. Och det �vriga folket, pr�sterna, leviterna, d�rrvaktarna,
s�ngarna, tempeltr�larna och alla de som hade avskilt sig fr�n de
fr�mmande folken och v�nt sig till Guds lag, s� ock deras hustrur,
s�ner och d�ttrar, alla som hade kommit till moget f�rst�nd,
29. dessa sl�to sig till sina f�rn�mligare br�der och gingo ed och
svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
given genom Guds tj�nare Mose, och att de skulle h�lla och g�ra
efter alla HERRENS, v�r HERRES, bud och r�tter och stadgar,
30. att vi icke skulle giva v�ra d�ttrar �t de fr�mmande folken, ej
heller taga deras d�ttrar till hustrur �t v�ra s�ner.
31. Och n�r de fr�mmande folken f�rde in handelsvaror eller n�got slags
s�d till salu p� sabbatsdagen, skulle vi icke k�pa det av dem p�
sabbat eller helgdag; och vi skulle l�ta vart sjunde �r vara fri�r
och d� avst� fr�n alla slags krav.
32. Och vi fastst�llde f�r oss den f�rpliktelsen att s�som v�r g�rd
�rligen erl�gga en tredjedels sikel till tj�nsten i v�r Guds hus,
33. n�mligen till sk�debr�den, och till det dagliga br�nnoffret, och
till offren p� sabbaterna, vid nym�naderna och h�gtiderna, och till
tackoffren, och till syndoffren f�r Israels f�rsoning, och till
allt arbete i v�r Guds hus.
34. Och vi, pr�sterna, leviterna och folket, kastade lott ang�ende
vedoffret, huru man �rligen skulle f�ra det till v�r Guds hus p�
best�mda tider, efter v�ra familjer, f�r att ant�ndas p� HERRENS,
v�r Guds, altare, s�som det �r f�reskrivet i lagen.
35. Och vi skulle �rligen f�ra till HERRENS hus f�rstlingen av v�r
mark, och f�rstlingen av all frukt p� alla slags tr�d,
36. och de f�rstf�dda av v�ra s�ner och av v�r boskap, s�som det �r
f�reskrivet i lagen; vi skulle f�ra till v�r Guds hus de f�rstf�dda
b�de av v�ra f�kreatur och av v�r sm�boskap, till pr�sterna som
gjorde tj�nst i v�r Guds hus.
37. Och f�rstlingen av v�rt mj�l och v�ra offerg�rder, s� ock av allt
slags tr�dfrukt, av vin och olja skulle vi f�ra till pr�sterna, in
i kamrarna i v�r Guds hus, och tionden av v�r jord till leviterna;
ty det var leviterna som skulle uppb�ra tionden i alla de st�der
vid vilka vi brukade jorden.
38. Och en pr�st, en av Arons s�ner, skulle vara med leviterna, n�r
leviterna uppburo tionden; och sj�lva skulle leviterna f�ra tionden
av sin tionde upp till v�r Guds hus, in i f�rr�dshusets kamrar.
39. Ty s�v�l de �vriga israeliterna som Levi barn skulle f�ra sin
offerg�rd av s�d, vin och olja in i dessa kamrar, d�r helgedomens
k�rl och de tj�nstg�rande pr�sterna, �vensom d�rrvaktarna och
s�ngarna voro. Allts� skulle vi icke f�rsumma v�r Guds hus.
*16/11 Nehemja, 11 Kapitlet
Nehemja, 11 Kapitlet
Folkets f�rdelning p� Jerusalem och
landets �vriga orter.
1. Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det �vriga folket
kastade lott, f�r att s� var tionde man skulle utses att bo i
Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de
andra st�derna.
2. Och folket v�lsignade alla de m�n som frivilligt bosatte sig i
Jerusalem.
3. Och de huvudm�n i h�vdingd�met, som bodde i Jerusalem, bodde var
och en d�r han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga
israeliter, pr�ster, leviter och tempeltr�lar, s� ock Salomos
tj�nares barn.
4. I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,
n�mligen: Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja,
son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres'
barn,
5. s� ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,
son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
6. Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra
sextio�tta stridbara m�n.
7. Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till
Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till
Itiel, son till Jesaja,
8. och n�st honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugu�tta.
9. Joel, Sikris son, var tillsyningsman �ver dem, och Juda, Hassenuas
son, var den andre i bef�let �ver staden.
10. Av pr�sterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin
11. samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,
son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
12. s� ock deras br�der, som f�rr�ttade sysslorna i huset, �tta hundra
tjugutv�; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son
till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
13. s� ock hans br�der, huvudm�n f�r familjer, tv� hundra fyrtiotv�;
vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till
Mesillemot, son till Immer,
14. s� ock deras br�der, dugande m�n, ett hundra tjugu�tta; och
tillsyningsman �ver dem var Sabdiel, Haggedolims son.
15. Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son
till Hasabja, son till Bunni,
16. s� ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten �ver de yttre
sysslorna vid Guds hus och h�rde till leviternas huvudm�n,
17. vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,
s�nganf�raren, som vid b�nen tog upp lovs�ngen, och Bakbukja, den
av hans br�der, som var n�rmast efter honom, och Abda, son till
Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
18. Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv� hundra
�ttiofyra.
19. Och d�rrvaktarna, Ackub, Talmon och deras br�der, som h�llo vakt
vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv�.
20. Och de �vriga israeliterna, pr�sterna och leviterna bodde i alla de
andra st�derna i Juda, var och en i sin arvedel.
21. Men tempeltr�larna bodde p� Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten
�ver tempeltr�larna.
22. Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds
hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,
son till Mika, av Asafs barn, s�ngarna.
23. Ty ett kungligt p�bud var utf�rdat ang�ende dem, och en best�md
utanordning var f�r var dag fastst�lld f�r s�ngarna.
24. Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick
konungen till handa i var sak som r�rde folket.
25. Och i byarna med tillh�rande utmarker bodde ock en del av Juda
barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och
underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,
26. vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
27. och Hasar-Sual, s� ock i Beer-Seba och underlydande orter,
28. i Siklag, �vensom i Mekona och underlydande orter,
29. i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
30. Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka
och underlydande orter; och de hade sina boningsorter fr�n Beer-
Seba �nda till Hinnoms dal.
31. Och Benjamins barn hade sina boningsorter fr�n Geba: i Mikmas och
Aja, s� ock i Betel och underlydande orter,
32. i Anatot, Nob, Ananja,
33. Hasor, Rama, Gittaim,
34. Hadid, Seboim, Neballat,
35. Lod, Ono, och Timmermansdalen.
36. Och av leviterna blevo n�gra avdelningar fr�n Juda r�knade till
Benjamin.
*16/12 Nehemja, 12 Kapitlet
Nehemja, 12 Kapitlet
F�rteckning p� de pr�ster och leviter
som �terv�nde med Serubbabel. Murens
invigning. Pr�sters och leviters
tj�nstg�ring och avl�ning.
1. Och dessa voro de pr�ster och leviter som drogo upp med Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
2. Amarja, Malluk, Hattus,
3. Sekanja, Rehum, Meremot,
4. Iddo, Ginnetoi, Abia,
5. Mijamin, Maadja, Bilga,
6. Semaja, Jojarib, Jedaja,
7. Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudm�n f�r pr�sterna
och f�r sina br�der i Jesuas tid.
8. Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och
Mattanja, som j�mte sina br�der f�restod lovs�ngen;
9. vidare Bakbukja och Unno, deras br�der, som hade sina platser mitt
emot dem, s� att var avdelning hade sin tj�nstg�ring.
10. Och Jesua f�dde Jojakim, och Jojakim f�dde Eljasib, och Eljasib
Jojada,
11. och Jojada f�dde Jonatan, och Jonatan f�dde Jaddua.
12. Och i Jojakims tid voro huvudm�nnen f�r pr�sternas familjer
f�ljande: f�r Seraja Meraja, f�r Jeremia Hananja,
13. f�r Esra Mesullam, f�r Amarja Johanan,
14. f�r Malluki Jonatan, f�r Sebanja Josef,
15. f�r Harim Adna, f�r Merajot Helkai,
16. f�r Iddo Sakarja, f�r Ginneton Mesullam,
17. f�r Abia Sikri, f�r Minjamin, f�r Moadja Piltai,
18. f�r Bilga Sammua, f�r Semaja Jonatan,
19. f�r Jojarib Mattenai, f�r Jedaja Ussi,
20. f�r Sallai Kallai, f�r Amok Eber,
21. f�r Hilkia Hasabja, f�r Jedaja Netanel.
22. I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo
huvudm�nnen f�r leviternas familjer upptecknade, �vens� pr�sterna
under persern Darejaves' regering.
23. Huvudm�nnen f�r Levi barns familjer �ro upptecknade i kr�nikeboken,
�nda till Johanans, Eljasibs sons, tid.
24. Och leviternas huvudm�n voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels
son, samt deras br�der, som stodo mitt emot dem f�r att lova och
tacka, s�som gudsmannen David hade bjudit, den ena tj�nstg�rande
avdelningen j�mte den andra.
25. Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub h�llo s�som
d�rrvaktare vakt �ver f�rr�dshusen vid portarna.
26. Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i
Nehemjas, st�th�llarens, och i pr�sten Esras, den skriftl�rdes,
tid.
27. Och n�r Jerusalems mur skulle invigas, upps�kte man leviterna p�
alla deras orter och f�rde dem till Jerusalem f�r att h�lla
invignings- och gl�djeh�gtid under tacks�gelse och s�ng, med
cymbaler, psaltare och harpor.
28. D� f�rsamlade sig s�ngarnas barn s�v�l fr�n nejden runt omkring
Jerusalem som fr�n netofatiternas byar,
29. �vensom fr�n Bet-Haggilgal och fr�n Gebas och Asmavets utmarker; ty
s�ngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
30. Och pr�sterna och leviterna renade sig och renade sedan folket,
portarna och muren.
31. Och jag l�t Juda furstar stiga upp p� muren. D�refter anordnade jag
tv� stora lovs�ngsk�rer och h�gtidst�g; den ena k�ren gick till
h�ger ovanp� muren, fram till Dyngporten.
32. Och dem f�ljde Hosaja och ena h�lften av Juda furstar
33. samt Asarja, Esra och Mesullam,
34. Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,
35. �vensom n�gra av pr�sterna s�ner med trumpeter, vidare Sakarja, son
till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,
son till Sackur, son till Asaf,
36. s� ock hans br�der Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel
och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och
Esra, den skriftl�rde, gick i spetsen f�r dem.
37. Och de gingo �ver K�llporten och rakt fram uppf�r trapporna till
Davids stad, p� trappan i muren ovanf�r Davids hus, �nda fram till
Vattenporten mot �ster.
38. Och efter den andra lovs�ngsk�ren, som gick �t motsatt h�ll, f�ljde
jag med andra h�lften av folket, ovanp� muren, upp genom Ugnstornet
�nda till Breda muren,
39. vidare �ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom
Hananeltornet, �nda fram till F�rporten; och de stannade vid
F�ngelseporten.
40. Sedan tr�dde de b�da lovs�ngsk�rerna upp i Guds hus, och likas� jag
och ena h�lften av f�rest�ndarna j�mte mig,
41. s� ock pr�sterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,
Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
42. och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.
Och s�ngarna l�to s�ngen ljuda under Jisrajas anf�rarskap.
43. Och de offrade p� den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade
berett dem stor gl�dje; ocks� kvinnor och barn voro glada. Och
gl�djen fr�n Jerusalem h�rdes vida omkring.
44. Vid samma tid tillsattes m�n som skulle f�rest� f�rr�dskamrarna d�r
offerg�rder, f�rstling och tionde nedlades; de skulle i dem
hopsamla
fr�n stads�krarna det som efter lagen tillkom pr�sterna och
leviterna. Ty gl�dje r�dde i Juda �ver att pr�sterna och leviterna
nu gjorde sin tj�nst.
45. Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstj�nsten och vid
reningarna, och likas� gjorde s�ngarna och d�rrvaktarna sin tj�nst,
s�som David och hans son Salomo hade bjudit.
46. Ty redan i fordom tid, p� Davids och Asafs tid, hans som var
anf�rare f�r s�ngarna, sj�ngos lov- och tacks�gelses�nger till Gud.
47. Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel �t
s�ngarna och d�rrvaktarna vad som tillkom dem f�r var dag; och man
gav �t leviterna deras helgade andel, och leviterna g�vo �t Arons
s�ner deras helgade andel.
*16/13 Nehemja, 13 Kapitlet
Nehemja, 13 Kapitlet
Israels rening fr�n allt fr�mmande
v�sen. Nehemjas anordningar h�rf�r vid
hans andra ankomst till Jerusalem.
1. Vid samma tid f�rel�ste man ur Moses bok f�r folket, och man fann
d�ri skrivet att ingen ammonit eller moabit n�gonsin skulle f�
komma in i Guds f�rsamling,
2. d�rf�r att de icke hade kommit Israels barn till m�tes med mat och
dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att f�rbanna dem; fast�n
v�r Gud f�rvandlade f�rbannelsen till v�lsignelse.
3. Och n�r de hade h�rt lagen, avskilde de allt slags fr�mmande folk
fr�n Israel.
4. Men en tid f�rut hade pr�sten Eljasib, som var satt att f�rest�
kammaren i v�r Guds hus, och som var en fr�nde till Tobia,
5. �t denne inrett en stor kammare, d�r man f�rut pl�gade l�gga in
spisoffret, r�kelsen och k�rlen och den tionde av s�d, vin och
olja, som var best�md �t leviterna, s�ngarna och d�rrvaktarna, s�
ock offerg�rden �t pr�sterna.
6. Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den
babyloniske konungen Artasastas trettioandra regerings�r hade jag
�terkommit till konungen. Men sedan jag efter n�gon tid hade utbett
mig tillst�nd av konungen,
7. begav jag mig till Jerusalem. Och n�r jag d�r f�rnam det onda som
Eljasib hade gjort till f�rm�n f�r Tobia, d� han hade inrett �t
honom en kammare i f�rg�rdarna till Guds hus,
8. misshagade detta mig h�geligen; och jag l�t kasta allt Tobias bohag
ut ur kammaren.
9. D�refter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag l�t
�ter st�lla in i dem Guds hus' k�rl, s� ock spisoffret och
r�kelsen.
10. Och n�r jag vidare fick veta att man icke hade givit �t leviterna
vad dem tillkom, varf�r ock leviterna och s�ngarna, i st�llet f�r
att f�rr�tta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt
jordagods,
11. d� f�rebr�dde jag f�rest�ndarna detta och sade: �Varf�r har Guds
hus blivit s� f�rsummat?� Och jag h�mtade dem tillhopa och l�t
dem inst�lla sig p� sina platser.
12. Och hela Juda f�rde fram till f�rr�dshusen sin tionde av s�d, vin
och olja;
13. och jag satte pr�sten Selemja och Sadok, den skriftl�rde, och
Pedaja, en av leviterna, till f�rvaltare �ver f�rr�dshusen och gav
dem till bitr�de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty
dessa voro ansedda s�som p�litliga m�n, och de skulle nu ombes�rja
utdelningen �t sina br�der.
14. T�nk f�rdenskull p� mig, min Gud, och l�t icke de fromma g�rningar
bliva utpl�nade, som jag har gjort f�r min Guds hus och f�r
tj�nstg�ringen d�r!
15. Vid samma tid s�g jag i Juda huru man trampade vinpressarna p�
sabbaten och f�rde hem s�d, som man lastade p� �snor, s� ock vin,
druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
f�rde s�dant till Jerusalem p� sabbatsdagen; och jag varnade dem,
n�r de s�lde dessa livsf�rn�denheter.
16. Och tyrierna, som vistades d�r, f�rde in fisk och alla slags varor
och s�lde dem p� sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
17. D� f�rebr�dde jag Juda �dlingar detta och sade till dem: �Huru
kunnen I handla s� illa och d�rmed ohelga sabbatsdagen?
18. Var det icke d�rf�r att edra f�der gjorde s�dant som v�r Gud l�t
all denna olycka komma �ver oss och �ver denna stad? Och nu dragen
I �nnu st�rre vrede �ver Israel genom att s� ohelga sabbaten.�
19. Och s� snart det begynte bliva m�rkt i Jerusalems portar f�re
sabbaten, tillsade jag att man skulle st�nga d�rrarna; jag tillsade
ock att man icke skulle �ppna dem f�rr�n efter sabbaten. Och jag
st�llde n�gra av mina tj�nare p� vakt vid portarna, f�r att intet
lastgods skulle kunna f�ras in p� sabbatsdagen.
20. D� stannade k�pm�n och f�rs�ljare av alla slags varor utanf�r
Jerusalem �ver natten, och det b�de en och tv� g�nger.
21. Men jag varnade dem och sade till dem: �Varf�r stannen I �ver
natten framf�r muren? Om I �nnu en g�ng g�ren s�, skall jag l�ta
min hand drabba eder.�
22. Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
h�lla vakt vid portarna, f�r att sabbatsdagen m�tte h�llas helig.
T�nk ock d�rf�r p� mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
stora n�d!
23. P� den tiden s�g jag ocks� judiska m�n som hade tagit till sig
asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
24. Och deras barn talade till h�lften asdoditiska -- ty judiska kunde
de icke tala riktigt -- eller ock n�got av de andra folkens
tungom�l.
25. D� f�rebr�dde jag dem detta och uttalade f�rbannelser �ver dem, ja,
n�gra av dem slog jag och ryckte jag i sk�gget. Och jag besvor dem
vid Gud och sade: �I skolen icke giva edra d�ttrar �t deras s�ner,
ej heller skolen I av deras d�ttrar taga hustrur �t edra s�ner
eller �t eder sj�lva.
26. Var det icke med s�dant som Salomo, Israels konung, f�rsyndade sig?
Det fanns bland de m�nga folken ingen konung som var hans like, ty
han var �lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung �ver
hela Israel. Likv�l kommo de fr�mmande kvinnorna ocks� honom att
synda.
27. Och nu skulle vi om eder f� h�ra att I haven gjort allt detta
stora onda och varit otrogna mot v�r Gud, i det att I haven tagit
till eder fr�mmande kvinnor!�
28. Och en son till Jojada, �verstepr�sten Eljasibs son, var m�g till
horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifr�n mig.
29. T�nk p� dem, min Gud, d�rf�r att de hava befl�ckat pr�stad�met och
pr�stad�mets och leviternas f�rbund!
30. S� renade jag folket ifr�n allt fr�mmande v�sen; och jag
fastst�llde vad pr�sterna och leviterna skulle iakttaga, var och en
i sin syssla,
31. och huru vedoffret p� best�mda tider skulle avl�mnas, och huru med
f�rstlingsg�vorna skulle f�rfaras.
T�nk h�rp�, min Gud, och r�kna mig det till godo!
*17 Ester
+17/01 Ester, 1 Kapitlet
Ester, 1 Kapitlet
Konung Ahasveros' g�stabud. Drottning
Vastis oh�rsamhet och domen �ver henne.
+17/02 Ester, 2 Kapitlet
Ester, 2 Kapitlet
Ester bliver drottning. Mordokai r�jer
en sammansv�rjning.
+17/03 Ester, 3 Kapitlet
Ester, 3 Kapitlet
Hamans onda anslag mot judarna.
+17/04 Ester, 4 Kapitlet
Ester, 4 Kapitlet
Mordokais och judarnas bedr�velse.
Budskapen till Ester och Esters svar.
+17/05 Ester, 5 Kapitlet
Ester, 5 Kapitlet
Esters g�stabud f�r konungen och Maman.
Hamans h�gmod och f�rtrytelse.
+17/06 Ester, 6 Kapitlet
Ester, 6 Kapitlet
Mordokais upph�jelse. Hamans sorg.
+17/07 Ester, 7 Kapitlet
Ester, 7 Kapitlet
Hamans underg�ng.
+17/08 Ester, 8 Kapitlet
Ester, 8 Kapitlet
Judarna f� till�telse att f�rsvara sig
och h�mnas p� sina fiender.
+17/09 Ester, 9 Kapitlet
Ester, 9 Kapitlet
Judarnas h�mnd. Purimfesten.
+17/10 Ester, 10 Kapitlet
Ester, 10 Kapitlet
Mordokais makt.
*18/ Job
*18/01 Job, 1 Kapitlet
Job, 1 Kapitlet
Jobs v�lst�nd, olyckor, t�lamod.
1. I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och
redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.
2. �t honom f�ddes sju s�ner och tre d�ttrar;
3. och han �gde sju tusen f�r, tre tusen kameler, fem hundra par
oxar och fem hundra �sninnor, d�rtill tj�nare i stor m�ngd. S�
var denne man m�ktigare �n n�gon annan i �sterlandet.
4. Och hans s�ner hade f�r sed att g� �stad och h�lla g�stabud,
den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de
s�nde d� och inbj�do sina tre systrar att �ta och dricka
tillsammans med dem.
5. N�r s� en omg�ng av g�stabudsdagar var till �nda, s�nde Job
efter dem f�r att helga dem; bittida om morgonen offrade han d�
ett br�nnoffer f�r var och en av dem. Ty Job t�nkte �Kanh�nda
hava mina barn syndat och i sina hj�rtan talat f�rgripligt om
Gud�. S� gjorde Job f�r var g�ng.
6. Men nu h�nde sig en dag att Guds s�ner kommo och tr�dde fram
inf�r HERREN, och �klagaren kom ocks� med bland dem.
7. D� fr�gade HERREN �klagaren: �Varifr�n kommer du?� �klagaren
svarade HERREN och sade: �Fr�n en vandring ut�ver jorden och
fr�n en f�rd omkring p� den.�
8. D� sade HERREN till �klagaren: �Har du givit akt p� min tj�nare
Job? Ty p� jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
redlighet, ingen som s� fruktar Gud och flyr det onda.�
9. �klagaren svarade HERREN och sade: ��r det d� f�r intet som Job
fruktar Gud?
10. Du har ju p� allt s�tt besk�rmat honom och hans hus och allt
vad han �ger; du har v�lsignat hans h�nders verk, och hans
boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
11. Man r�ck ut din hand och kom vid detta allt som han �ger;
f�rvisso skall han d� mitt i ansiktet tala f�rgripliga ord mot
dig.�
12. HERREN sade till �klagaren: �V�lan, allt vad han �ger vare
givet i din hand; allenast mot honom sj�lv m� du icke r�cka ut
din hand.� S� gick �klagaren bort ifr�n HERRENS ansikte.
13. N�r nu en dag hans s�ner och d�ttrar h�llo m�ltid och drucko
vin i den �ldste broderns hus,
14. Kom en budb�rare till Job och sade: �Oxarna gingo f�r plogen,
och �sninnorna betade d�rbredvid;
15. d� f�llo sab�erna in och r�vade bort dem, och folket slogo de
med sv�rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f�r att jag
skulle underr�tta dig d�rom.�
16. Medan denne �nnu talade, kom �ter en och sade: �Guds eld f�ll
ifr�n himmelen och slog ned bland sm�boskapen och folket och
f�rt�rde dem. Jag var den ende som kom undan, f�r att jag
skulle underr�tta dig d�rom.�
17. Medan denne �nnu talade, kom �ter en och sade: Kald�erna
st�llde upp sitt manskap i tre hopar och f�llo s� �ver
kamelerna och r�vade bort dem, och folket slogo de med
sv�rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f�r att jag skulle
underr�tta dig d�rom.�
18. Under det att denne �nnu talade, kom �ter en annan och sade:
Dina s�ner och d�ttrar h�llo m�ltid och drucko vin i den �ldste
broderns hus;
19. d� kom en stark storm fram �ver �knen och tog tag i husets fyra
h�rn, och det f�ll omkull �ver folket, s� att de f�rgingos. Jag
var den ende som kom undan, f�r att jag skulle underr�tta dig
d�rom.�
20. D� stod Job upp och rev s�nder sin mantel och skar av h�ret p�
sitt huvud. Och han f�ll ned till jorden och tillbad
21. och sade:
�Naken kom jag ur min moders liv,
och naken skall jag v�nda �ter dit;
HERREN gav, och HERREN tog.
Lovat vare HERRENS namn!�
22. Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot
Gud.
*18/02 Job, 2 Kapitlet
Job, 2 Kapitlet
Job ytterligare pr�vad. Hans
st�ndaktighet under sjukdomen. Hans
hustru och hans v�nner.
1. �ter h�nde sig en dag att Guds s�ner kommo och tr�dde fram
inf�r HERREN; och �klagaren kom ocks� med bland dem och tr�dde
fram inf�r HERREN.
2. D� fr�gade HERREN �klagaren: �Varifr�n kommer du?� �klagaren
svarade HERREN och sade: �Fr�n en vandring ut�ver jorden och
fr�n en f�rd omkring p� den.�
3. D� sade HERREN till �klagaren: �Har du givit akt p� min tj�nare
Job? Ty p� jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
redlighet, ingen som s� fruktar Gud och flyr det onda; och �nnu
h�ller han fast vid sin ostrafflighet. S� har du d� uppeggat
mig mot honom till att utan sak f�rd�rva honom.�
4. �klagaren svarade HERREN och sade: �Hud f�r hud; allt vad man
�ger giver man ju f�r att sj�lv slippa undan.
5. Men r�ck ut din hand och kom vid hans k�tt och ben; f�rvisso
skall han d� mitt i ansiktet tala f�rgripliga ord mot dig.�
6. HERREN sade till �klagaren: �V�lan, han vare given i din hand;
allenast hans liv m� du skona.�
7. S� gick �klagaren bort ifr�n HERRENS ansikte och slog Job med
sv�ra bulnader, ifr�n fotabj�llet �nda till hj�ssan.
8. Och han tog sig en lersk�rva att skrapa sig med, d�r han satt
mitt i askan.
9. D� sade hans hustru till honom: �H�ller du �nnu fast vid din
ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och d�.�
10. Man han svarade henne: �Du talar s�som en d�raktig kvinna
skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d� icke
ocks� taga emot det onda?�
Vid allt detta syndade Job inte med sina l�ppar.
11. Men tre v�nner till Job fingo h�ra om alla de olyckor som hade
tr�ffat honom, och de kommo s�, var och en fr�n sin ort; Elifas
fr�n Teman, Bildad fr�n Sua och Sofar fr�n Naama. Och de
avtalade med varandra att de skulle begiva sig �stad f�r att
�mka honom och tr�sta honom.
12. Men n�r de, �nnu p� avst�nd, lyfte upp sina �gon och s�go att
de icke mer kunde k�nna igen honom, brusto de ut i gr�t och
revo s�nder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned
�ver sina huvuden.
13. Sedan sutto de med honom p� jorden i sju dagar och sju n�tter,
utan att n�gon av dem talade ett ord till honom, eftersom de
s�go att hans pl�ga var mycket stor.
*18/03 Job, 3 Kapitlet
Job, 3 Kapitlet
Jobs f�rsta tal: Han f�rbannar sin
f�delsedag och �nskar sig d�den.
1. D�refter uppl�t Job sin mun och f�rbannade sin f�delsedag;
2. Job tog till orda och sade:
3. M� den dag utpl�nas, p� vilken jag f�ddes,
och den natt som sade: �Ett gossebarn �r avlat.�
4. M� den dagen v�ndas i m�rker,
m� Gud i h�jden ej fr�ga efter den
och intet dagsljus lysa d�r�ver.
5. M�rkret och d�dsskuggan b�rde den �ter,
molnen l�gre sig �ver den;
f�rskr�cke den allt som kan f�rm�rka en dag.
6. Den natten m� gripas av tjockaste m�rker;
ej m� den f� fr�jda sig bland �rets dagar,
intet rum m� den finna inom m�nadernas krets.
7. Ja, ofruktsam blive den natten,
aldrig h�je sig jubel under den.
8. M� den f�rbannas av dem som besv�rja dagar,
av dem som f�rm� mana upp Leviatan.
9. M� dess grynings stj�rnor f�rm�rkas,
efter ljus m� den bida, utan att det kommer,
morgonrodnadens �gonbryn m� den aldrig f� se;
10. eftersom den ej tillsl�t d�rrarna till min moders liv,
ej l�t olyckan f�rbliva dold f�r mina �gon.
11. Varf�r fick jag ej d� strax i moderssk�tet,
f�rg�s vid det jag kom ut ur min moders liv?
12. Varf�r funnos kn�n mig till m�tes,
och varf�r br�st, d�r jag fick di?
13. Hade s� icke skett, l�ge jag nu i ro,
jag finge d� sova, jag nj�te d� min vila,
14. vid sidan av konungar och r�dsherrar i landet,
m�n som byggde sig palatslika gravar,
15. ja, vid sidan av furstar som voro rika p� guld
och hade sina hus uppfyllda av silver;
16. eller vore jag icke till, lik ett nedgr�vt foster,
lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17. D�r hava ju de ogudaktiga upph�rt att rasa,
d�r f� de uttr�ttade komma till vila;
18. d�r hava alla f�ngar f�tt ro,
de h�ra d�r ingen p�drivares r�st.
19. Sm� och stora �ro d�r varandra lika,
tr�len har d�r blivit fri ifr�n sin herre.
20. Varf�r skulle den olycklige sk�da ljuset?
Ja, varf�r gives liv �t dem som pl�gas s� bittert,
21. �t dem som v�nta efter d�den, utan att den kommer,
och spana d�refter mer �n efter n�gon skatt,
22. �t dem som skulle gl�djas -- ja, intill jubel --
och fr�jda sig, allenast de funne sin grav;
23. varf�r �t en man vilkens v�g �r h�ljd i m�rker,
�t en man s� kringst�ngd av Gud?
24. Suckan har ju blivit mitt dagliga br�d,
och s�som vatten str�mma mina klagorop.
25. ty det som ingav mig f�rskr�ckelse, det drabbar mig nu,
och vad jag fruktade f�r, det kommer �ver mig.
26. Jag f�r ingen rast, ingen ro, ingen vila;
�ngest kommer �ver mig.
*18/04 Job, 4 Kapitlet
Job, 4 Kapitlet
Elifas' f�rsta tal: F�rmaning till Job
att vara t�lig; allenast syndare
straffas; en nattlig syn.
1. D�refter tog Elifas fr�n Teman till orda och sade:
2. Misstycker du, om man dristar tala till dig?
Vem kan h�lla tillbaka sina ord?
3. Se, m�nga har du visat till r�tta,
och maktl�sa h�nder har du st�rkt;
4. dina ord hava uppr�ttat den som stapplade,
och �t vacklande kn�n har du givit kraft.
5. Men nu, d� det g�ller dig sj�lv, bliver du ot�lig,
n�r det �r dig det drabbar, f�rskr�ckes du.
6. Skulle d� icke din gudsfruktan vara din tillf�rsikt
och dina v�gars ostrafflighet ditt hopp?
7. T�nk efter: n�r h�nde det att en oskyldig fick f�rg�s?
och var skedde det att de redliga m�ste g� under?
8. Nej, s� har jag sett det g�, att de som pl�ja f�rd�rv
och de som uts� olycka, de sk�rda och s�dant;
9. f�r Guds andedr�kt f�rg�s de
och f�r en fnysning av hans n�sa f�rsvinna de.
10. Ja, lejonets skri och rytarens r�st m�ste tystna,
och unglejonens t�nder brytas ut;
11. Det gamla lejonet f�rg�s, ty det finner intet rov,
och lejoninnans ungar bliva f�rstr�dda.
12. Men till mig sm�g sakta ett ord,
mitt �ra f�rnam det likasom en viskning,
13. N�r tankarna sv�vade om vid nattens syner
och s�mnen f�ll tung p� m�nniskorna,
14. d� kom en f�rskr�ckelse och b�van �ver mig,
med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15. En vindpust for fram �ver mitt ansikte,
d�rvid reste sig h�ren p� min kropp.
16. Och n�got tr�dde inf�r mina �gon,
en skepnad vars form jag icke sk�njde;
och jag h�rde en susning och en r�st:
17. �Kan d� en m�nniska hava r�tt mot Gud
eller en man vara ren inf�r sin skapare?
18. Se, ej ens p� sina tj�nare kan han f�rlita sig,
j�mv�l sina �nglar m�ste han tillvita fel;
19. huru mycket mer d� dem som bo i hyddor av ler,
dem som hava sin grundval i stoftet!
De krossas s�nder s� l�tt som mal;
20. n�r morgon har bytts till afton, ligga de slagna;
innan man aktar d�rp�, hava de f�rg�tts f�r alltid.
21. Ja, deras hyddas f�ste ryckes bort f�r dem,
of�rt�nkt m�ste de d�.�
*18/05 Job, 5 Kapitlet
Job, 5 Kapitlet
Forts�ttning av Elifas' f�rsta tal: Den
of�rnuftiges underg�ng och den
f�rnuftiges uppr�ttelse.
1. Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,
och till vilken av de heliga kan du v�nda dig?
2. Se, d�ren dr�pes av sin gr�melse,
och den f�kunnige d�das av sin bitterhet.
3. Jag s�g en d�re, fast var han rotad,
men pl�tsligt m�ste jag ropa ve �ver hans boning.
4. Ty hans barn g� nu fj�rran ifr�n fr�lsning,
de f�rtrampas i porten utan r�ddning.
5. Av hans sk�rd �ter vem som �r hungrig,
den r�vas bort, om och h�gnad med t�rnen;
efter hans rikedom gapar ett giller.
6. Ty icke upp ur stoftet kommer f�rd�rvet,
ej ur marken skjuter olyckan upp;
7. nej, m�nniskan varder f�dd till olycka,
s�som eldgnistor m�ste flyga mot h�jden.
8. Men vore det nu jag, s� s�kte jag n�d hos Gud,
�t Gud hemst�llde jag min sak,
9. �t honom som g�r stora och outrannsakliga ting,
under, flera �n n�gon kan r�kna,
10. �t honom som l�ter regnet falla p� jorden
och s�nder vatten ned �ver markerna,
11. n�r han vill upph�ja de ringa
och f�rhj�lpa de s�rjande till fr�lsning.
12. Han �r den som g�r de klokas anslag om intet,
s� att deras h�nder intet utr�tta med f�rnuft;
13. han f�ngar de visa i deras klokskap
och l�ter de illfundiga f�rhasta sig i sina r�dslag:
14. mitt p� dagen r�ka de ut f�r m�rker
och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15. S� fr�lsar han fr�n deras tungors sv�rd,
han fr�lsar den fattige ur den �verm�ktiges hand.
16. Den arme kan s� �ter hava ett hopp,
och or�ttf�rdigheten m�ste tillsluta sin mun.
17. Ja, s�ll �r den m�nniska som Gud agar;
den Allsm�ktiges tuktan m� du icke f�rkasta.
18. Ty om han och sargar, s� f�rbinder han ock,
om han sl�r, s� hela ock hans h�nder.
19. Sex g�nger r�ddar han dig ur n�den,
ja, sju g�nger avv�ndes olyckan fr�n dig.
20. I hungerstid f�rlossar han dig fr�n d�den
och i krig undan sv�rdets v�ld.
21. N�r tungor sv�nga gisslet, g�mmes du undan;
du har intet att frukta, n�r f�rh�rjelse kommer.
22. Ja, �t f�rh�rjelse och dyr tid kan du d� le,
f�r vilddjur beh�ver du ej heller k�nna fruktan;
23. ty med markens stenar st�r du i f�rbund,
och med djuren p� marken har du ing�tt fred.
24. Och du f�r se huru din hydda st�r trygg;
n�r du synar din boning, saknas intet d�ri.
25. Du f�r ock se huru din �tt f�r�kas,
huru din avkomma bliver s�som markens �rter.
26. I graven kommer du, n�r du har hunnit din mognad,
s�som s�desskylen b�rgas, d� dess tid �r inne.
27. Se, detta hava vi utrannsakat, och s� �r det;
h�r d�rp� och bet�nk det v�l.
*18/06 Job, 6 Kapitlet
Job, 6 Kapitlet
Jobs svar p� Elifas' f�rsta tal: Tyngden
av Jobs olycka; hans v�nners
obarmh�rtighet.
1. D� tog Job till orda och sade:
2. Ack att min gr�melse bleve v�gd
och min olycka lagd j�mte den p� v�gen!
3. Se, tyngre �r den nu �n havets sand,
d�rf�r kan jag icke styra mina ord.
4. Ty den Allsm�ktiges pilar hava tr�ffat mig,
och min ande indricker deras gift;
ja, f�rskr�ckelser ifr�n Gud st�lla sig upp mot mig.
5. Icke skriar vild�snan, n�r hon har friskt gr�s,
icke r�mar oxen, d� han st�r vid sitt foder?
6. Men vem vill �ta den mat som ej har smak eller s�lta,
och vem finner behag i slem�rtens saft?
7. S� v�grar nu min sj�l att komma vid detta,
det �r f�r mig en v�mjelig spis.
8. Ack att min b�n bleve h�rd,
och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9. O att det t�cktes Gud att krossa mig,
att r�cka ut sin hand och avsk�ra mitt liv!
10. D� funnes �nnu f�r mig n�gon tr�st,
jag kunde d� jubla, fast�n pl�gad utan f�rskoning;
jag har ju ej f�rnekat den Heliges ord.
11. Huru stor �r d� min kraft, eftersom jag alltj�mt b�r hoppas?
Och vad v�ntar mig f�r �nde, eftersom jag skall vara t�lig?
12. Min kraft �r v�l ej s�som stenens,
min kropp �r v�l icke av koppar?
13. Nej, f�rvisso gives ingen hj�lp f�r mig,
var utv�g har blivit mig st�ngd.
14. Den f�rtvivlade borde ju r�na barmh�rtighet av sin v�n,
men se, man �vergiver den Allsm�ktiges fruktan,
15. Mina br�der �ro trol�sa, de �ro s�som regnb�ckar,
ja, lika b�ckarnas r�nnilar, som snart sina ut,
16. som v�l kunna g� m�rka av vinterns fl�den,
n�r sn�n har fallit och g�mt sig i dem,
17. men som �ter f�rsvinna, n�r de tr�ffas av hettan,
och torka bort ifr�n sin plats, d� v�rmen kommer.
18. V�gfarande d�r i trakten vika av till dem,
men de finna allenast �dslighet och m�ste f�rg�s.
19. Temas v�gfarande sk�dade dith�n,
Sabas k�pmanst�g hoppades p� dem;
20. men de kommo p� skam i sin f�rtr�stan,
de s�go sig g�ckade, n�r de hade hunnit ditfram.
21. Ja, likas� �ren I nu ingenting v�rda,
handfallna st�n I av f�rf�ran och f�rskr�ckelse.
22. Har jag d� beg�rt att I skolen giva mig g�vor,
taga av edert gods f�r att l�sa mig ut,
23. att I skolen r�dda mig undan min ov�n,
k�pa mig fri ur v�ldsverkares hand?
24. Undervisen mig, s� vill jag tiga,
l�ren mig att f�rst� vari jag har farit vilse.
25. Gott �r f�rvisso uppriktigt tal,
men tillr�ttavisning av eder, vad b�tar den?
26. Haven I d� i sinnet att h�lla r�fst med ord,
och skall den f�rtvivlade f� tala f�r vinden?
27. D� kasten I v�l ocks� lott om den faderl�se,
d� l�ren I v�l k�psl� om eder v�n!
28. Dock, m� det nu t�ckas eder att akta p� mig;
icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29. V�nden om! M� s�dan or�tt icke ske;
ja, v�nden �nnu om, ty min sak �r r�ttf�rdig!
30. Skulle v�l or�tt bo p� min tunga,
och min mun, skulle den ej f�rst� vad f�rd�rvligt �r?
*18/07 Job, 7 Kapitlet
Job, 7 Kapitlet
Job avslutar sitt svar p� Elifas' f�rsta
tal, i det han v�nder sig till Gud med
klagan �ver m�nniskolivets vederm�da och
�ver sitt eget tr�stl�sa el�nde.
1. En Stridsmans liv lever ju m�nniskan p� jorden,
och hennes dagar �ro s�som dagakarlens dagar.
2. Hon �r lik en tr�l som fl�mtar efter skugga,
lik en dagakarl som f�r bida efter sin l�n.
3. S� har jag f�tt till arvedel m�nader av el�nde;
n�tter av vederm�da hava blivit min lott.
4. S� snart jag har lagt mig, �r min fr�ga:
�N�r skall jag d� f� st� upp?�
Ty aftonen synes mig s� l�ng;
jag �r �verm�tt av oro, innan morgonen har kommit.
5. Med f�rruttnelsens maskar h�ljes min kropp,
med en skorpa lik jord;
min hud skrymper samman och faller s�nder.
6. Mina dagar fly snabbare �n v�varens spole;
de f�rsvinna utan n�got hopp.
7. T�nk d�rp� att mitt liv �r en fl�kt,
att mitt �ga icke mer skall f� se n�gon lycka.
8. Den nu ser mig, hans �ga skall ej vidare sk�da mig;
b�st din blick vilar p� mig, �r jag icke mer.
9. S�som ett moln som har f�rsvunnit och g�tt bort,
s� �r den som har farit ned i d�dsriket;
han kommer ej �ter upp d�rifr�n.
10. Aldrig mer v�nder han tillbaka till sitt hus,
och hans plats vet icke av honom mer.
11. D�rf�r vill jag nu icke l�gga band p� min mun,
jag vill taga till orda i min andes �ngest,
jag vill klaga i min sj�ls bedr�velse.
12. Icke �r jag v�l ett hav eller ett havsvidunder,
s� att du m�ste s�tta ut vakt mot mig?
13. N�r jag hoppas att min b�dd skall tr�sta mig,
att mitt l�ger skall lindra mitt bekymmer,
14. d� f�rf�rar du mig genom dr�mmar,
och med syner f�rskr�cker du mig.
15. Nej, hellre vill jag nu bliva kv�vd,
hellre d� �n vara blott knotor!
16. Jag �r led vid detta; aldrig kommer jag �ter till liv.
L�t mig vara; mina dagar �ro ju f�f�nglighet.
17. Vad �r d� en m�nniska, att du g�r s� stor sak av henne,
aktar p� henne s� noga,
18. synar henne var morgon,
pr�var henne vart �gonblick?
19. Huru l�nge skall det dr�ja,
innan du v�nder din blick ifr�n mig,
l�mnar mig ifred ett litet andetag?
20. Om jag �n har syndar, vad skadar jag d�rmed dig,
du m�nniskornas bespejare?
Varf�r har du satt mig till ett m�l f�r dina angrepp
och l�tit mig bliva en b�rda f�r mig sj�lv?
21. Varf�r vill du icke f�rl�ta mig min �vertr�delse,
icke tillgiva mig min missg�rning?
Nu m�ste jag ju snart g� till vila i stoftet;
om du s�ker efter mig, s� �r jag icke mer.
*18/08 Job, 8 Kapitlet
Job, 8 Kapitlet
Bildads f�rsta tal: Guds hand drabbar
allenast de onda; om Job s�ker Gud,
skall han bliva uppr�ttad.
1. D�refter tog Bildad fr�n Sua till orda och sade:
2. Huru l�nge vill du h�lla p� med s�dant tal
och l�ta din muns ord komma s�som en v�ldig storm?
3. Skulle v�l Gud kunna kr�nka r�tten?
Kan den Allsm�ktige kr�nka r�ttf�rdigheten?
4. Om dina barn hava syndat mot honom
och han gav dem i sina �vertr�delsers v�ld,
5. s� vet, att om du sj�lv s�ker Gud
och beder till den Allsm�ktige om misskund,
6. d�, om du �r ren och r�ttsinnig,
ja, d� skall han vakna upp till din r�ddning
och uppr�tta din boning, s� att du bor d�r i r�ttf�rdighet;
7. och s� skall din f�rsta tid synas ringa,
d� nu din sista tid har blivit s� stor.
8. Ty fr�ga framfarna sl�kten,
och akta p� vad f�derna hava utr�nt
9. -- vi sj�lva �ro ju fr�n ig�r och veta intet,
en skugga �ro v�ra dagar p� jorden;
10. men de skola undervisa dig och s�ga dig det,
ur sina hj�rtan skola de h�mta fram svar:
11. �Icke kan r�ret v�xa h�gt, d�r marken ej �r sank,
eller vassen skjuta i h�jden, d�r vatten ej finnes?
12. Nej, b�st den st�r gr�n, ej mogen f�r sk�rd,
m�ste den d� vissna, f�re allt annat gr�s.
13. S� g�r det alla som f�rg�ta Gud;
den gudl�ses hopp m�ste varda om intet.
14. Ty hans tillf�rsikt visar sig br�cklig
och hans f�rtr�stan lik spindelns v�v.
15. Han f�rlitar sig p� sitt hus, men det har intet best�nd;
han tryggar sig d�rvid, men det �ger ingen fasthet.
16. Lik en frodig plant v�xer han i solens sken,
ut �ver lustg�rden str�cka sig hans skott;
17. kring stenr�set slingra sig hans r�tter,
mellan stenarna bryter han sig fram.
18. Men n�r s� Gud rycker bort honom fr�n hans plats,
d� f�rnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19. Ja, s� g�r det med hans levnads fr�jd,
och ur mullen f� andra v�xa upp.�
20. Se, Gud f�raktar icke den som �r ostrafflig,
han h�ller ej heller de onda vid handen.
21. S� bida d�, till dess han fyller din mun med l�je
och dina l�ppar med jubel.
22. De som hata dig varda d� h�ljda med skam,
och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
*18/09 Job, 9 Kapitlet
Job, 9 Kapitlet
Jobs svar p� Bildads f�rsta tal: Ingen
kan g� till r�tta med Gud, men utan sak
har Gud hems�kt Job.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. Ja, f�rvisso vet jag att s� �r;
huru skulle en m�nniska kunna hava r�tt mot Gud?
3. Vill han g� till r�tta med henne,
s� kan hon ej svara honom p� en sak bland tusen.
4. Han som �r s� vis i f�rst�nd och s� v�ldig i kraft,
vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5. honom som of�rt�nkt flyttar bort berg
och omst�rtar dem i sin vrede;
6. honom som kommer jorden att vackla fr�n sin plats,
och dess pelare b�va d�rvid;
7. honom som befaller solen, s� g�r hon icke upp,
och som s�tter stj�rnorna under f�rsegling;
8. honom som helt allena sp�nner ut himmelen
och skrider fram �ver havets toppar;
9. honom som har gjort Karlavagnen och Orion,
Sjustj�rnorna och s�derns Stj�rngemak;
10. honom som g�r stora och outrannsakliga ting
och under, flera �n n�gon kan r�kna?
11. Se, han far f�rbi mig, innan jag hinner att se det,
han drager framom mig, f�rr�n jag bliver honom varse.
12. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?
Vem kan s�ga till honom: �Vad g�r du?�
13. Gud, han ryggar icke sin vrede;
f�r honom har Rahabs f�lje m�st b�ja sig;
14. huru skulle jag d� v�ga svara honom,
v�lja ut ord till att tala med honom?
15. Nej, om jag �n hade r�tt, tordes jag dock ej svara;
jag finge anropa min motpart om misskund.
16. Och om han �n svarade mig p� mitt rop,
s� kunde jag ej tro att han lyssnade till min r�st.
17. Ty med storm hems�ker han mig
och sl�r mig med s�r p� s�r, utan sak.
18. Han unnar mig icke att h�mta andan;
nej, med bedr�velser m�ttar han mig.
19. G�ller det f�rsteg i kraft: �V�lan, jag �r redo!�,
g�ller det r�tt: �Vem st�ller mig till ansvar?�
20. Ja, hade jag �n r�tt, s� d�mde min mun mig skyldig;
vore jag �n ostrafflig, s� l�te han mig synas vr�ng.
21. Men ostrafflig �r jag! Jag aktar ej mitt liv,
jag fr�gar icke efter, om jag f�r leva.
22. Det m� g� som det vill, nu vare det sagt:
han f�rg�r den ostrafflige j�mte den ogudaktige.
23. Om en landspl�ga kommer med pl�tslig d�d,
s� bespottar han de oskyldigas f�rtvivlan.
24. Jorden �r given i de ogudaktigas hand,
och t�ckelse s�tter han f�r dess domares �gon.
�r det ej han som g�r det, vem �r det d�?
25. Min dagar hasta undan snabbare �n n�gon l�pare,
de fly bort utan att hava sett n�gon lycka;
26. de ila �stad som en farkost av r�r,
s�som en �rn, n�r han st�rtar sig ned p� sitt byte.
27. Om jag �n besluter att f�rg�ta mitt bekymmer,
att l�ta min sorgsenhet fara och g�ra mig glad,
28. S� m�ste jag dock b�va f�r alla mina kval;
jag vet ju att du icke skall d�ma mig fri.
29. Nej, s�som skyldig m�ste jag st� d�r;
varf�r skulle jag d� g�ra mig f�f�ng m�da?
30. Om jag �n tv�r mig i sn�
och renar mina h�nder i lutsalt,
31. s� skall du dock s�nka mig ned i p�len,
s� att mina kl�der m�ste v�mjas vid mig.
32. Ty han �r ej min like, s� att jag v�gar svara honom,
ej en s�dan, att vi kunna g� till doms med varandra;
33. ingen skiljeman finnes mellan oss,
ingen som har myndighet �ver oss b�da.
34. M� han blott v�nda av fr�n mig sitt ris,
och m� fruktan f�r honom ej f�rskr�cka mig;
35. d� skall jag tala utan att r�das f�r honom,
ty jag vet med min sj�lv att jag icke �r en s�dan.
*18/10 Job, 10 Kapitlet
Job, 10 Kapitlet
Job avslutar sitt svar p� Bildads f�rsta
tal, i det han v�nder sig till Gud med
klagan �ver att Gud handlar s�
skoningsl�st mot sitt eget verk; b�ttre
vore f�r Job att aldrig hava blivit
f�dd.
1. Min sj�l �r led vid livet.
Jag vill giva fritt lopp �t min klagan,
jag vill tala i min sj�ls bedr�velse.
2. Jag vill s�ga till Gud: D�m mig icke skyldig;
l�t mig veta varf�r du s�ker sak mot mig.
3. Anst�r det dig att �va v�ld, att f�rkasta dina h�nders verk,
medan du l�ter ditt ljus lysa �ver de ogudaktigas r�dslag?
4. Har du d� �gon som en varelse av k�tt,
eller ser du s�som m�nniskor se?
5. �r din �lder som en m�nniskas �lder,
eller �ro dina �r s�som en mans tider,
6. eftersom du letar efter missg�rning hos mig
och s�ker att hos mig finna synd,
7. du som dock vet att jag icke �r skyldig,
och att ingen finnes, som kan r�dda ur din hand?
8. Dina h�nder hava danat och gjort mig,
helt och i allo; och nu f�rd�rvar du mig!
9. T�nk p� huru du formade mig s�som lera;
och nu l�ter du mig �ter varda till stoft!
10. Ja, du utg�t mig s�som mj�lk,
och s�som ost�mne l�t du mig stelna.
11. Med hud och k�tt bekl�dde du mig,
av ben och senor v�vde du mig samman.
12. Liv och n�d besk�rde du mig,
och genom din v�rd bevarades min ande.
13. Men d�rvid g�mde du i ditt hj�rta den tanken,
jag vet att du hade detta i sinnet:
14. om jag syndade, skulle du vakta p� mig
och icke l�mna min missg�rning ostraffad.
15. Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!
Men vore jag �n oskyldig, s� finge jag ej lyfta mitt huvud,
jag skulle m�ttas av skam och sk�da min of�rd.
16. H�jde jag det likv�l, d� skulle du s�som ett lejon jaga mig
och alltj�mt bevisa din undermakt p� mig.
17. Nya vittnen mot mig skulle du d� f�ra fram
och alltmer l�ta mig k�nna din f�rt�rnelse;
med skaror efter skaror skulle du ans�tta mig.
18. Varf�r l�t du mig d� komma ut ur moderssk�tet?
Jag borde hava f�rg�tts, innan n�got �ga s�g mig,
19. hava blivit s�som hade jag aldrig varit till;
fr�n moderlivet skulle jag hava f�rts till graven.
20. Kort �r ju min tid; m� han d� l�ta mig vara,
l�mna mig ifred, s� att jag f�r en flyktig gl�dje,
21. innan jag g�r h�dan, f�r att aldrig komma �ter,
bort till m�rkrets och d�dsskuggans land,
22. till det land vars dunkel �r s�som djupa vatten,
dit d�r d�dsskugga och f�rvirring r�der,
ja, d�r dagsljuset sj�lvt �r s�som djupa vatten.
*18/11 Job, 11 Kapitlet
Job, 11 Kapitlet
Sofars f�rsta tal: I sin f�kunnighet
f�rst�r Job icke Guds vishet; om han
omv�nde sig, s� skulle allt �ter g�
honom v�l.
1. D�refter tog Sofar fr�n Naama till orda och sade:
2. Skall s�dant ordfl�de bliva utan svar
och en s� stortalig man f� r�tt?
3. Skall ditt l�sa tal n�dga m�n till tystnad,
s� att du f�r bespotta, utan att n�gon kommer dig att blygas?
4. Och skall du s� f� s�ga: �Vad jag l�r �r r�tt,
och utan fl�ck har jag varit inf�r dina �gon�?
5. Nej, om allenast Gud ville tala
och uppl�ta sina l�ppar till att svara dig,
6. om han ville uppenbara dig sin visdoms l�nnligheter,
huru han �ger f�rst�nd, ja, i dubbelt m�tt,
d� ins�ge du att Gud, dig till f�rm�n,
har l�mnat �t gl�mskan en del av din missg�rning.
7. Men kan v�l du utrannsaka Guds djuphet
eller fatta den Allsm�ktiges fullkomlighet?
8. H�g s�som himmelen �r den -- vad kan du g�ra?
djupare �n d�dsriket -- vad kan du f�rst�?
9. Dess l�ngd str�cker sig vidare �n jorden,
och i bredd �vertr�ffar den havet.
10. N�r han vill fara fram och sp�rra n�gon inne
eller kalla n�gon till doms, vem kan d� hindra honom?
11. Han �r ju den som k�nner l�gnens m�n,
f�rd�rv uppt�cker han, utan att leta d�refter.
12. Men lika l�tt kan en d�raktig man f� f�rst�nd,
som en vild�snef�le kan f�das till m�nniska.
13. Om du nu r�tt bereder ditt hj�rta
och utr�cker dina h�nder till honom,
14. om du skaffar bort det f�rd�rv som kan l�da vid din hand
och ej l�ter or�ttf�rdighet bo i dina hyddor,
15. ja, d� f�r du upplyfta ditt ansikte utan skam,
du st�r fast och har intet att frukta.
16. Ja, d� skall du f�rg�ta din olycka,
blott minnas den s�som vatten som har f�rrunnit.
17. Ditt liv skall d� str�la klarare �n middagens sken;
och kommer m�rker p�, s� �r det som en gryning till morgon.
18. Du kan d� vara trygg, ty du �ger ett hopp;
du spanar omkring dig och g�r sedan trygg till vila.
19. Ja, du f�r d� ligga i ro, utan att n�gon f�rskr�cker dig,
och m�nga skola s�ka din ynnest.
20. Men de ogudaktigas �gon skola f�rsm�kta;
ingen tillflykt skall mer finnas f�r dem,
och deras hopp skall vara att f� giva upp andan.
*18/12 Job, 12 Kapitlet
Job, 12 Kapitlet
Jobs svar p� Sofars f�rsta tal: F�r den
Allsm�ktige och Allvise �r m�nniskors
makt och vishet intet.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. Ja, visst �ren I det r�tta folket,
och med eder kommer visheten att d� ut!
3. Dock, j�mv�l jag har f�rst�nd s� gott som I,
icke st�r jag tillbaka f�r eder;
ty vem �r den som ej begriper slikt?
4. S� m�ste jag d� vara ett �tl�je f�r min v�n,
jag som fick svar, s� snart jag ropade till Gud;
man ler �t en som �r r�ttf�rdig och ostrafflig!
5. Ja, med f�rakt ses olyckan av den som st�r s�ker;
f�rakt v�ntar dem vilkas f�tter vackla.
6. Men f�rh�rjares hyddor �tnjuta frid,
och trygghet f� s�dana som trotsa Gud,
de som hava sin gud i sin hand.
7. Men fr�ga du boskapen, den m� undervisa dig,
och f�glarna under himmelen, de m� upplysa dig;
8. eller tala till jorden, hon m� undervisa dig,
fiskarna i havet m� giva dig besked.
9. Vem kan icke l�ra genom allt detta
att det �r HERRENS hand som har gjort det?
10. I hans han �r ju allt levandes sj�l
och alla m�nskliga varelsers anda.
11. Skall icke �ra pr�va orden,
likasom munnen pr�var matens smak?
12. Vishet tillkommer ju de gamle
och f�rst�nd dem som l�nge hava levat.
13. Hos Honom finnes vishet och makt,
hos honom r�d och f�rst�nd.
14. Se, vad han river ned, det bygges ej upp;
f�r den han sp�rrar inne kan ingen uppl�ta.
15. Han h�ller vattnen tillbaka -- se, se d� bliver d�r torrt,
han sl�pper dem l�sa, d� f�rd�rva de landet.
16. Hos honom �r kraft och klokhet,
den f�rvillade och f�rvillaren �ro b�da i hans hand.
17. R�dsherrar utblottar han, han f�r dem i landsflykt,
och domare g�r han till d�rar.
18. Han uppl�ser konungars v�lde
och s�tter f�ngb�lte om deras h�fter.
19. Pr�ster utblottar han, han f�r dem i landsflykt,
och de s�krast rotade kommer han p� fall.
20. V�lbetrodda m�n ber�var han m�let
och avh�nder de �ldste deras insikt.
21. Han utgjuter f�rakt �ver furstar
och lossar de starkes g�rdel.
22. Han blottar djupen, s� att de ej h�ljas av m�rker,
d�dsskuggan drager han fram i ljuset.
23. Han l�ter folkslag v�xa till -- och f�rg�r dem;
han utvidgar deras gr�nser, men f�r dem sedan bort.
24. Stamh�vdingar i landet ber�var han f�rst�ndet,
han leder dem vilse i v�gl�sa �demarker.
25. De famla i m�rkret och hava intet ljus,
han kommer dem att ragla s�som druckna.
*18/13 Job, 13 Kapitlet
Job, 13 Kapitlet
Forts�ttning av Jobs svar p� Sofars
f�rsta tal: Job vill l�gga fram sin sak
f�r den Allsm�ktige; ed o�rligt tal b�r
ingen f�rsvara Gud; Gud sj�lv m� s�ga
vari Job har syndat.
1. Ja, alltsammans har mitt �ga sett,
mitt �ra har h�rt det och nogsamt givit akt.
2. Vad I veten, det vet ocks� jag;
icke st�r jag tillbaka f�r eder.
3. Men till den Allsm�ktige vill jag nu tala,
det lyster mig att g� tillr�tta med Gud.
4. Dock, I �ren m�n som spinna ihop l�gn,
allasammans hops�tten I f�f�ngligt tal.
5. Om I �nd� villen alldeles tiga!
Det kunde tillr�knas eder som vishet.
6. H�ren nu likv�l mitt klagom�l,
och akten p� mina l�ppars gensagor.
7. Viljen I f�rsvara Gud med or�ttf�rdigt tal
och honom till f�rm�n bruka o�rligt tal?
8. Skolen I visa eder partiska f�r honom
eller g�ra eder till sakf�rare f�r Gud?
9. Icke kan s�dant �ndas v�l,
n�r han h�ller r�fst med eder?
Eller kunnen I g�ckas med honom,
s�som man kan g�ckas med en m�nniska?
10. Nej, f�rvisso skall han straffa eder,
om I visen en hemlig partiskhet.
11. Sannerligen, hans majest�t skall d� f�rskr�cka eder,
och fruktan f�r honom skall falla �ver eder.
12. Edra t�nkespr�k skola d� bliva visdomsord av aska,
edra f�rsvarsverk varda s�som vallar av ler.
13. Tigen nu f�r min, s� skall jag tala,
g�nge s� �ver mig vad det vara m�.
14. Ja, huru det �n g�r, vill jag fatta mitt k�tt mellan t�nderna
och taga min sj�l i min hand.
15. M� han dr�pa mig, jag hoppas intet annat;
min vandel vill jag �nd� h�lla fram inf�r honom.
16. Redan detta skall l�nda mig till fr�lsning,
ty ingen gudl�s dristar komma inf�r honom.
17. H�ren, h�ren d� mina ord,
och l�ten min f�rklaring tr�nga in i edra �ron.
18. Se, h�r l�gger jag saken fram;
jag vet att jag skall befinnas hava r�tt.
19. Eller gives det n�gon som kan vederl�gga mig?
Ja, d� vill jag tiga -- och d�.
20. Allenast tv� ting m� du ej g�ra mot mig,
s� beh�ver jag ej d�lja mig inf�r ditt ansikte:
21. din hand m� du ej l�ta komma mig n�r,
och fruktan f�r dig m� icke f�rskr�cka mig.
22. Sedan m� du �klaga, och jag vill svara,
eller ock skall jag tala, och du m� gendriva mig.
23. Huru �r det allts� med mina missg�rningar och synder?
L�t mig f� veta min �vertr�delse och synd.
24. Varf�r d�ljer du ditt ansikte
och aktar mig s�som din fiende?
25. Vill du skr�mma ett l�v som drives av vinden,
vill du f�rf�lja ett borttorkat str�?
26. Du skriver ju bedr�velser p� min lott
och giver mig till arvedel min ungdoms missg�rningar;
27. du s�tter mina f�tter i stocken,
du vaktar p� alla v�gar,
f�r mina fotsulor m�rker du ut stegen.
28. Och detta mot en som t�res bort lik murket tr�,
en som liknar en kl�dnad s�nderfr�tt av mal!
*18/14 Job, 14 Kapitlet
Job, 14 Kapitlet
Job avslutar sitt svar p� Sofars f�rsta
tal, i det han v�nder sig till Gud med
klagan �ver det m�nskliga livets el�nde.
1. M�nniskan, av kvinna f�dd,
lever en liten tid och m�ttas av oro;
2. lik ett blomster v�xer hon upp och vissnar bort,
hon flyr undan s�som skuggan och har intet best�nd.
3. Och till att vakta p� en s�dan uppl�ter du dina �gon,
ja, du drager mig till doms inf�r dig.
4. Som om en ren skulle kunna framg� av en oren!
S�dant kan ju aldrig ske.
5. �ro nu m�nniskans dagar oryggligt best�mda,
hennes m�naders antal fastst�llt av dig,
har du utstakat en gr�ns som hon ej kan �verskrida,
6. v�nd d� din blick ifr�n henne och unna henne ro,
l�t henne njuta en dagakarls gl�dje av sin dag.
7. F�r ett tr�d finnes ju kvar n�got hopp;
hugges det �n ned, kan det �ter skjuta skott,
och telningar beh�va ej fattas d�rp�.
8. Om �n dess rot tynar h�n i jorden
och dess stubbe d�r bort i mullen,
9. s� kan det gr�nska upp genom vattnets �ngor
och skjuta grenar lik ett nyplantat tr�d.
10. Men om en man d�r, s� ligger han d�r slagen;
om en m�nniska har givit upp andan, var finnes hon d� mer?
11. S�som n�r vattnet har f�rrunnit ur en sj�,
och s�som n�r en flod har sinat bort och uttorkat,
12. s� ligger mannen d�r och st�r ej mer upp,
han vaknar icke �ter, s� l�nge himmelen varar;
aldrig v�ckes han upp ur sin s�mn.
13. Ack, att du ville g�mma mig i d�dsriket,
f�rd�lja mig, till dess din vrede hade upph�rt,
staka ut f�r mig en tidsgr�ns och sedan t�nka p� mig --
14. fast�n ju ingen kan f� liv, n�r han en g�ng �r d�d!
D� skulle jag h�lla min stridstid ut,
�nda till dess att min avl�sning komme.
15. Du skulle d� ropa p� mig,
och jag skulle svara dig;
efter dina h�nders verk skulle du l�ngta;
16. ja, du skulle d� r�kna mina steg,
du skulle ej akta p� min synd.
17. I en f�rseglad pung l�ge d� min �vertr�delse,
och du �verskylde min missg�rning.
18. Men s�som sj�lva berget faller och f�rvittrar,
och s�som klippan flyttas ifr�n sin plats,
19. s�som stenar n�tas s�nder genom vattnet,
och s�som mullen sk�ljes bort av dess fl�den,
s� g�r du ock m�nniskans hopp om intet.
20. Du sl�r henne ned f�r alltid, och kon far h�dan;
du f�rvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21. Om hennes barn komma till �ra, s� k�nner hon det icke;
om de sjunka ned till ringhet, s� aktar hon dock ej p� dem.
22. Hennes kropp k�nner blott sin egen pl�ga,
hennes sj�l blott den sorg hon sj�lv f�r f�rnimma.
*18/15 Job, 15 Kapitlet
Job, 15 Kapitlet
Elifas' andra tal: Jobs ord �ro
of�rst�ndiga och �vermodiga; ingen
m�nniska �r r�ttf�rdig; de ogudaktiga
undkomma icke sitt straff.
1. D�refter tog Elifas fr�n Teman till orda och sade:
2. Skall en vis man tala s� i v�dret
och fylla upp sitt br�st med �stanvind?
3. Skall han f�rsvara sin sak med haltl�st tal,
med ord som ingenting bevisa?
4. �n mer, du g�r gudsfruktan om intet
och kommer med klagol�t inf�r Gud.
5. Ty din ondska l�gger dig orden i munnen,
och ditt behag st�r till illfundigt tal.
6. S� d�mes du nu skyldig av din mun, ej av mig,
dina egna l�ppar vittna emot dig.
7. Var du den f�rsta m�nniska som f�ddes,
och fick du liv, f�rr�n h�jderna funnos?
8. Blev du �h�rare i Guds hemliga r�d
och fick s� visheten i ditt v�ld?
9. Vad vet du d�, som vi icke veta?
Vad f�rst�r du, som ej �r oss kunnigt?
10. Gr�h�rsman och �ldring finnes ocks� bland oss,
ja, en som �verg�r din fader i �lder.
11. F�rsm�r du den tr�st som Gud har att bjuda,
och det ord som i saktmod talas med dig?
12. Vart f�res du h�n av ditt sinne,
och varf�r v�lva dina �gon s�,
13. i det du v�nder ditt raseri mot Gud
och �ser ut ord ur din mun?
14. Vad �r en m�nniska, att hon skulle vara ren?
Vad en av kvinna f�dd, att han skulle vara r�ttf�rdig?
15. Se, ej ens p� sina heliga kan han f�rlita sig,
och himlarna �ro icke rena inf�r hans �gon;
16. huru mycket mindre d� den som �r ond och f�rd�rvad,
den man som l�skar sig med or�ttf�rdighet s�som med vatten!
17. Jag vill kung�ra dig n�got, s� h�r nu mig;
det som jag har sk�dat vill jag f�rt�lja,
18. vad visa m�n hava gjort kunnigt,
lagt fram s�som ett arv ifr�n sina f�der,
19. ifr�n dem som allena fingo landet till g�va,
och bland vilka ingen fr�mling �nnu hade tr�ngt in:
20. Den ogudaktige har �ngest i alla sina dagar,
under de �r, helt f�, som besk�ras en v�ldsverkare.
21. Skr�ckr�ster ljuda i hans �ron;
n�r han �r som tryggast, kommer f�rh�rjaren �ver honom.
22. Han har intet hopp om r�ddning ur m�rkret,
ty sv�rdet lurar p� honom.
23. S�som flykting s�ker han sitt br�d: var �r det?
Han f�rnimmer att m�rkrets dag �r f�rhanden.
24. �ngest och tr�ngm�l f�rskr�cka honom,
han nedsl�s av dem s�som av en stridsrustad konung.
25. Ty mot Gud r�ckte han ut sin hand,
och mot den Allsm�ktige f�rh�vde han sig;
26. han stormade mot honom med trotsig hals,
med sina sk�ldars ryggar i sluten hop;
27. han h�ljde sitt ansikte med fetma
och samlade hull p� sin l�nd;
28. han bosatte sig i st�der, d�mda till f�rst�ring,
i hus som ej fingo bebos,
ty till stenhopar voro de best�mda.
29. D�rf�r bliver han ej rik, och hans gods best�r ej,
hans sk�rdar luta ej tunga mot jorden.
30. Han kan icke undslippa m�rkret;
hans telningar skola f�rtorka av hetta,
och sj�lv skall han f�rg�s genom Guds muns anda.
31. I sin f�rvillelse m� han ej lita p� vad f�f�ngligt �r,
ty f�f�nglighet m�ste bliva hans l�n.
32. I f�rtid skall hans m�tt varda fyllt,
och hans krona skall ej gr�nska mer.
33. Han bliver lik ett vintr�d som i f�rtid mister sina druvor,
lik ett olivtr�d som f�ller sina blommor.
34. Ty den gudl�ses hus f�rbliver ofruktsamt,
s�som f�rt�r hyddor d�r mutor tagas.
35. Man g�r havande med olycka och f�der f�rd�rv;
den livsfrukt man alstrar �r ett sviket hopp.
*18/16 Job, 16 Kapitlet
Job, 16 Kapitlet
Jobs svar p� Elifas' andra tal: Jobs
v�nner �ro usla tr�stare; of�rskyllt har
han blivit hems�kt; dock har han ett
vittne i himmelen, till vilket han nu
v�nder sig.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. �ver nog har jag f�tt h�ra av s�dant;
usla tr�stare �ren I alla.
3. �r det nu slut p� detta tal i v�dret,
eller eggar dig �nnu n�got till gensvar?
4. Jag kunde v�l ock tala, jag s�som I;
ja, jag ville att I voren i mitt st�lle!
D� kunde jag hops�tta ord mot eder
och skaka mot eder mitt huvud till h�n.
5. Med munnen kunde jag d� styrka eder
och med l�pparnas �mkan bereda eder lindring.
6. Om jag nu talar, s� lindras d�rav ej min pl�ga;
och tiger jag, icke sl�pper den mig �nd�.
7. Nej, nu har all min kraft blivit t�md;
du har ju f�r�tt hela mitt hus.
8. Och att du har hems�kt mig, det g�ller s�som vittnesb�rd;
min sjukdom f�r tr�da upp och tala mot mig.
9. I vrede s�ndersliter och ans�tter man mig,
man biter sina t�nder samman emot mig;
ja, min ov�n v�sser mot mig sina blickar.
10. Man sp�rrar upp munnen mot mig,
sm�dligt sl�r man mig p� mina kinder;
alla rota sig tillsammans emot mig.
11. Gud giver mig till pris �t or�ttf�rdiga m�nniskor
och kastar mig i de ogudaktigas h�nder.
12. Jag satt i god ro, d� krossade han mig;
han grep mig i nacken och slog mig i smulor.
Han satte mig upp till ett m�l f�r sina skott;
13. fr�n alla sidor tr�ffa mig hans pilar,
han genomborrar mina njurar utan f�rskoning,
min galla gjuter han ut p� jorden.
14. Han bryter ned mig med st�t p� st�t,
han stormar emot mig s�som en k�mpe.
15. S�cktyg b�r jag hopf�st �ver min hud,
och i stoftet har jag m�st s�nka mitt horn,
16. Mitt anlete �r gl�dande r�tt av gr�t,
och p� mina �gonlock �r d�dsskugga l�grad.
17. Och detta, fast�n v�ld ej finnes i mina h�nder,
och fast�n min b�n �r ren!
18. Du jord, �verskyl icke mitt blod,
och l�t f�r mitt rop ingen vilostad finnas.
19. Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,
och i h�jden den som skall tala f�r mig.
20. Mina v�nner hava mig nu till sitt �tl�je,
d�rf�r sk�dar mitt �ga med t�rar till Gud,
21. Ja, m� han h�r skaffa r�tt �t en man mot Gud
och �t ett m�nniskobarn mot dess n�sta.
22. Ty f� �ro de �r som skola upprinna,
innan jag vandrar den v�g d�r jag ej mer kommer �ter.
*18/17 Job, 17 Kapitlet
Job, 17 Kapitlet
Job avslutar sitt svar p� Elifas' andra
tal, i det han beder till Gud om f�rsvar
mot v�nnerna. Sj�lv v�ntar han sig intet
annat �n d�den.
1. Min livskraft �r f�rst�rd, mina dagar slockna ut,
bland gravar f�r jag min lott.
2. Ja, i sanning �r jag omgiven av g�ckeri,
och avoghet f�r mitt �ga st�ndigt sk�da hos dessa!
3. S� st�ll nu s�kerhet och borgen f�r mig hos dig sj�lv;
vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4. Dessas hj�rtan har du ju tillslutit f�r f�rst�nd,
d�rf�r skall du icke l�ta dem triumfera.
5. Den som f�rr�der sina v�nner till plundring,
p� hans barn skola �gonen f�rsm�kta.
6. Jag �r satt till ett ordspr�k bland folken;
en man som man spottar i ansiketet �r jag.
7. D�rf�r �r mitt �ga skumt av gr�melse,
och mina lemmar �ro s�som en skugga allasammans.
8. De redliga h�pna �ver s�dant,
och den oskyldige uppr�res av harm mot den gudl�se.
9. Men den r�ttf�rdige h�ller fast vid sin v�g,
och den som har rena h�nder bemannar sig dess mer.
10. Ja, g�rna m�n I alla ans�tta mig p� nytt,
jag l�r �nd� bland eder ej finna n�gon vis.
11. Mina dagar �ro f�rlidna, s�nderslitna �ro mina planer,
vad som var mitt hj�rtas beg�r.
12. Men natten vill man g�ra till dag,
ljuset skulle vara n�ra, nu d� m�rker bryter in.
13. Nej, huru jag �n bidar, bliver d�dsriket min boning,
i m�rker ska jag b�dda mitt l�ger;
14. till graven m�ste jag s�ga: �Du �r min fader�,
till f�rruttnelsens maskar: �Min moder�, �Min syster�.
15. Vad bliver d� av mitt hopp,
ja, mitt hopp, vem f�r sk�da det?
16. Till d�dsrikets bommar far det ned,
d� jag nu sj�lv g�r till vila i stoftet.
*18/18 Job, 18 Kapitlet
Job, 18 Kapitlet
Bildads andra tal: Huru �n Job rasar,
f�rbliver det s�, att den ogudaktige
kommer p� fall och f�rg�s med hela sitt
hus.
1. D�refter tog Bildad fr�n Sua till orda och sade:
2. Huru l�nge skolen I g� p� jakt efter ord?
Kommen till f�rst�nd; sedan m� vi talas vid.
3. Varf�r skola vi aktas s�som osk�liga djur,
r�knas i edra �gon s�som ett f�rstockat folk?
4. Du som i din vrede sliter s�nder dig sj�lv,
menar du att d�r din skull jorden skall bliva �de
och klippan flyttas bort fr�n sin plats?
5. Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,
och l�gan av hans eld icke giva n�got sken.
6. Ljuset skall f�rm�rkas i hans hydda,
och lampan slockna ut f�r honom.
7. Hans v�ldiga steg skola st�ckas,
hans egna r�dslag bringa honom p� fall.
8. Ty han rusar med sina f�tter in i n�tet,
f�rs�ten lura, d�r han vandrar fram;
9. snaran griper honom om h�len,
och gillret tager honom fatt;
10. garn till att f�nga honom �ro lagda p� marken
och sn�rjande band p� hans stig.
11. Fr�n alla sodor �ngsla honom f�rskr�ckelser,
de jaga honom, varhelt han g�r fram.
12. Olyckan vill uppsluka honom,
och of�rd st�r redo, honom till fall.
13. Under hans hud fr�tas hans lemmar bort,
ja, av d�dens f�rstf�dde bortfr�tas hans lemmar.
14. Ur sin hydda, som han f�rtr�star p�, ryckes han bort,
och till f�rskr�ckelsernas konung vandrar han h�n.
15. I hans hydda f�r fr�mlingar bo,
och svavel utstr�s �ver hans boning.
16. Nedantill f�rtorkas hans r�tter,
och ovantill vissnar hans krona bort.
17. Hans �minnelse f�rg�s ifr�n jorden,
hans namn lever icke kvar i v�rlden.
18. Fr�n ljus st�tes han ned i m�rker
och f�rjagas ifr�n jordens krets.
19. Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,
och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20. �ver hans of�rdsdag h�pna v�sterns folk,
och �sterns m�n gripas av rysning.
21. Ja, s� sker det med den or�ttf�rdiges hem,
s� g�r det dens hus, som ej vill veta av Gud.
*18/19 Job, 19 Kapitlet
Job, 19 Kapitlet
Jobs svar p� Bildads andra tal: Gud g�r
or�tt, n�r han s� bryter ned Job och
l�ter honom bliva �vergiven av dem som
hava varit hans n�rmaste; dock vet Job
att hans f�rlossare lever.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. Huru l�nge skolen I bedr�va min sj�l
och krossa mig s�nder med edra ord?
3. Tio g�nger haven I nu talat sm�dligt mot mig
och kr�nkt mig utan all f�rsyn.
4. Om s� �r, att jag verkligen har farit vilse,
d� �r f�rvillelsen min egen sak.
5. Men viljen I �nd� verkligen f�rh�va eder mot mig,
och p�st�n I att sm�leken har drabbat mig med sk�l,
6. s� veten fastmer att Gud har gjort mig or�tt
och att han har omsn�rjt mig med sitt n�t.
7. Se, jag klagar �ver v�ld, men f�r intet svar;
jag ropar, men f�r icke r�tt.
8. Min v�g har han sp�rrat, s� att jag ej kommer fram,
och �ver mina stigar breder han m�rker.
9. Min �ra har han avkl�tt mig,
och fr�n mitt huvud har han tagit bort kronan.
10. Fr�n alla sidor bryter han ned mig, s� att jag f�rg�s;
han rycker upp mitt hopp, s�som vore det ett tr�d.
11. Sin vrede l�ter han brinna mot mig
och aktar mig s�som sina ov�nners like.
12. Hans skaror draga samlade fram
och bereda sig v�g till anfall mot mig;
de l�gra sig runt omkring min hydda.
13. L�ngt bort ifr�n mig har han drivit mina fr�nder;
mina bekanta �ro idel fr�mlingar mot mig.
14. Mina n�rmaste hava dragit sig undan,
och mina f�rtrogna hava f�rg�tit mig.
15. Mitt husfolk och mina tj�nstekvinnor akta mig s�som fr�mling;
en fr�mmande man har jag blivit i deras �gon.
16. Kallar jag p� min tj�nare, s� svarar han icke;
�dmjukt m�ste jag b�nfalla hos honom.
17. Min andedr�kt �r vidrig f�r min hustru,
jag v�cker leda hos min moders barn.
18. Till och med de sm� barnen visa mig f�rakt;
s� snart jag st�r upp, tala de oh�viskt emot mig.
20. Benen i min kropp tr�nga ut i hud och hull;
knappt tandk�ttet har jag f�tt beh�lla kvar.
21. Haven misskund, haven misskund med mig, I mina v�nner,
d� nu Guds hand s� har hems�kt mig.
22. Varf�r skolen I f�rf�lja mig, I s�som Gud,
och aldrig bliva m�tta av mitt k�tt?
23. Ack att mina ord skreves upp,
ack att de bleve upptecknade i en bok,
24. ja, bleve med ett stift av j�rn och med bly
f�r evig tid inpr�glade i klippan!
25. Dock, jag vet att min f�rlossare lever,
och att han till slut ska st� fram �ver stoftet.
26. Och sedan denna min sargade hud �r borta,
skall jag fri ifr�n mitt k�tt f� sk�da Gud.
27. Ja, honom skall jag f� sk�da, mig till hj�lp,
f�r mina �gon skall jag se honom, ej s�som en fr�mling;
d�refter tr�nar jag i mitt innersta.
28. Men n�r I t�nken: �huru skola vi icke ans�tta honom!�
-- s�som vore skulden att finna hos mig --
29. d� m�n I taga eder till vara f�r sv�rdet,
ty vreden h�r till de synder som straffas med sv�rd;
s� m�n I d� besinna att en dom skall komma.
*18/20 Job, 20 Kapitlet
Job, 20 Kapitlet
Sofars andra tal: De ogudaktigas jubel
varar kort, deras or�ttf�ngna rikedom
f�rrinner s�som vatten.
1. D�refter tog Sofar fr�n Naama till orda och sade:
2. P� s�dant tal giva mina tankar mig ett svar,
�n mer, d� jag nu �r s� uppr�rd i mitt inre.
3. Sm�dlig tillr�ttavisning m�ste jag h�ra,
och man svarar mig med munv�der p� f�rst�ndigt tal.
4. Vet du d� icke att s� har varit fr�n evig tid,
fr�n den stund d� m�nniskor sattes p� jorden:
5. att de ogudaktigas jubel varar helt kort
och den gudl�ses gl�dje ett �gonblick?
6. Om �n hans f�rh�velse stiger upp till himmelen
och hans huvud n�r intill molnen,
7. S� f�rg�s han dock f�r alltid och aktas lik sin tr�ck;
de som s�go honom m�ste fr�ga: �Var �r han?�
8. Lik en dr�m flyger han bort, och ingen finner honom mer;
han f�rjagas s�som en syn om natten.
9. Det �ga som s�g honom ser honom icke �ter,
och hans plats f�r ej sk�da honom mer.
10. Hans barn m�ste gottg�ra hans skulder till de arma,
hans h�nder �terb�ra hans vinning.
11. B�st ungdomskraften fyller hans ben,
skall den ligga i stoftet med honom.
12. Om �n ondskan smakar ljuvligt i hans mun,
s� att han g�mmer den under sin tunga,
13. �r r�dd om den och ej vill g� miste d�rom,
utan h�ller den f�rvarad inom sin gom,
14. s� f�rvandlas denna kost i hans inre,
bliver huggormsetter i hans liv.
15. Den rikedom han har slukat m�ste han utspy;
av Gud drives den ut ur hans buk.
16. Ja, huggormsgift kommer han att dricka,
av etterormens tunga bliver han dr�pt.
17. Ingen b�ck f�r vederkvicka hans syn,
ingen str�m med fl�den av honung och gr�ddmj�lk.
18. Sitt f�rd�rv m�ste han �terb�ra, han f�r ej njuta d�rav;
hans fr�jd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19. Ty mot de arma �vade han v�ld och l�t dem ligga d�r;
han rev till sig hus som han ej kan h�lla vid makt.
20. Han visste ej av n�gon ro f�r sin buk,
men han skall icke r�dda sig med sina skatter.
21. Intet slapp undan hans glupskhet,
d�rf�r �ger och hans lycka intet best�nd.
22. Mitt i hans �verfl�d p�kommer honom n�d,
och envar el�ndig v�nder d� mot honom sin hand.
23. Ja, s� m�ste ske, f�r att hans buk m� bliva fylld;
sin vredes gl�d skall Gud s�nda �ver honom
och l�ta den tr�nga s�som ett regn in i hans kropp.
24. Om han flyr undan f�r vapen av j�rn,
s� genomborras han av kopparb�gens skott.
25. N�r han d� drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,
n�r den ljungande udden kommer fram ur hans galla,
d� falla d�dsfasorna �ver honom.
26. Idel m�rker �r f�rvarat �t hans skatter;
till mat gives honom eld som brinner utan pust,
den f�rt�r vad som �r kvar i hans hydda.
27. Himmelen l�gger hans missg�rning i dagen,
och jorden reser sig upp emot honom.
28. Vad som har samlats i hans hus far �ter sin kos,
likt f�rrinnande vatten, p� vredens dag.
29. S�dan lott f�r en ogudaktig m�nniska av Gud,
s�dan arvedel har av Gud blivit best�md �t henne.
*18/21 Job, 21 Kapitlet
Job, 21 Kapitlet
Jobs svar p� Sofars andra tal: V�nnerna
borde besinna att lidandet visst icke
alltid faller p� de ondas lott.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. H�ren �tminstone p� mina ord;
l�ten det vara den tr�st som I given mig.
3. Haven f�rdrag med mig, s� att jag f�r tala;
sedan jag har talat, m� du bespotta.
4. �r d� min klagan, s�som n�r m�nniskor eljest klaga?
Eller huru skulle jag kunna vara annat �n ot�lig?
5. Akten p� mig, s� skolen I h�pna
och n�dgas l�gga handen p� munnen.
6. Ja, n�r jag t�nker d�rp�, d� f�rskr�ckes jag sj�lv,
och f�rf�ran griper mitt k�tt.
7. Varf�r f� de ogudaktiga leva,
ja, med �ldern v�xa till i rikedom?
8. De se sina barn leva kvar hos sig,
och sin avkomma hava de inf�r sina �gon.
9. Deras hus st� trygga, ej hems�kta av f�rskr�ckelse;
Gud l�ter sitt ris icke komma vid dem.
10. N�r deras boskap parar sig, �r det icke f�rg�ves;
l�tt kalva deras kor, och icke i otid.
11. Sina barn sl�ppa de ut s�som en hjord,
deras piltar hoppa lustigt omkring.
12. De st�mma upp med pukor och harpor,
och gl�dja sig vid pipors ljud.
13. De f�rn�ta sina dagar i lust,
och ned till d�dsriket fara de i frid.
14. Och de sade dock till Gud: �Vik ifr�n oss,
dina v�gar vilja vi icke veta av.
15. Vad �r den Allsm�ktige, att vi skulle tj�na honom?
och vad skulle det hj�lpa oss att �kalla honom?�
16. Det �r sant, i deras egen hand st�r ej deras lycka,
och de ogudaktigas r�dslag vare fj�rran ifr�n mig!
17. Men huru ofta utslocknar v�l de ogudaktigas lampa,
huru ofta h�nder det att of�rd kommer �ver dem,
och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18. De borde ju bliva s�som halm f�r vinden,
lika agnar som stormen rycker bort.
19. �Gud spar �t hans barn att lida f�r hans ondska.�
Ja, men honom sj�lv borde han vederg�lla, s� att han finge k�nna det.
20. Med egna �gon borde han se sitt fall,
och av den Allsm�ktiges vrede borde han f� dricka.
21. Ty vad fr�gar han efter sitt hus, n�r han sj�lv �r borta,
n�r hans m�naders antal har n�tt sin �nde?
22. �Skall man d� l�ra Gud f�rst�nd,
honom som d�mer �ver de h�gsta?�
23. Ja, den ene f�r d� i sin v�lmaktstid,
d�r han sitter i allsk�ns frid och ro;
24. hans st�vor hava f�tt st� fulla med mj�lk,
och m�rgen i hans ben har bevarat sin saft.
25. Den andre m�ste d� med bedr�vad sj�l,
och aldrig fick han njuta av n�gon lycka.
26. Tillsammans ligga de s� i stoftet,
och f�rruttnelsens maskar �vert�cka dem.
27. Se, jag k�nner v�l edra tankar
och de funder med vilka I viljen nedsl� mig.
28. I sp�rjen ju: �Vad har blivit av de h�ga herrarnas hus,
av hyddorna n�r de ogudaktiga bodde?�
29. Haven I d� ej fr�gat dem som vida foro,
och akten I ej p� deras vittnesb�rd:
30. att den onde bliver sparad p� of�rdens dag
och b�rgad undan p� vredens dag?
31. Vem v�gar ens f�reh�lla en s�dan hans v�g?
Vem vederg�ller honom, vad han �n m� g�ra?
32. Och n�r han har blivit bortf�rd till graven,
s� vakar man sedan d�r vid kullen.
33. Ljuvligt f�r han vilja under dalens torvor.
I hans sp�r drager hela v�rlden fram;
f�re honom har och otaliga g�tt.
34. Huru kunnen I d� bjuda mig s� f�f�nglig tr�st?
Av edra svar st�r allenast trol�sheten kvar.
*18/22 Job, 22 Kapitlet
Job, 22 Kapitlet
Elifas' tredje tal: Jobs lidanden �ro
straffet f�r forna
obarmh�rtighetssynder; m� han omv�nda
sig till Gud, s� skall allt �ter g�
honom v�l.
1. D�refter tog Elifas fr�n Teman till orda och sade:
2. Kan en man bereda Gud n�got gagn,
s� att det l�nder honom till gagn, om n�gon �r f�rst�ndig?
3. Har den Allsm�ktige n�gon b�tnad av att du �r r�ttf�rdig,
eller n�gon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4. �r det f�r din gudsfruktans skull som han straffar dig,
och som han g�r med dig till doms?
5. Har d� icke din ondska varit stor,
och voro ej dina missg�rningar utan �nde?
6. Jo, du tog pant av din broder utan sak,
du plundrade de utblottade p� deras kl�der.
7. �t den f�rsm�ktande gav du intet vatten att dricka,
och den hungrige nekade du br�d.
8. F�r den v�ldige ville du uppl�ta landet,
och den myndige skulle f� bo d�ri,
9. men �nkor l�t du g� med tomma h�nder,
och de faderl�sas armar blevo krossade.
10. D�rf�r omgives du nu av snaror
och f�rf�ras av pl�tslig skr�ck.
11. ja, av ett m�rker d�r du intet ser,
och av vattenfl�den som �vert�cka dig.
12. I himmelens h�jde �r det ju Gud som har sin boning,
och du ser stj�rnorna d�ruppe, huru h�gt de sitta;
13. d�rf�r t�nker du: �Vad kan Gud veta?
Skulle han kunna d�ma, han som bor bortom t�cknet?
14. Molnen �ro ju ett t�ckelse, s� att han intet ser;
och p� himlarunden �r det han har sin g�ng.�
15. Vill du d� h�lla dig p� forntidens v�g,
d�r f�rd�rvets m�n gingo fram,
16. de m�n som bortrycktes, innan deras tid var ute,
och s�som en str�m fl�t deras grundval bort,
17. de m�n som sade till Gud: �Vik ifr�n oss�,
ty vad skulle den Allsm�ktige kunna g�ra dem?
18. Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.
De ogudaktigas r�dslag vare fj�rran ifr�n mig!
19. De r�ttf�rdiga skola se det och gl�dja sig,
och den oskyldige skall f� bespotta dem:
20. �Ja, nu �ro f�rvisso v�ra motst�ndare utrotade,
och deras �verfl�d har elden f�rt�rt.�
21. Men s�k nu f�rlikning och frid med honom;
d�rigenom skall lycka falla dig till.
22. Tag emot undervisning av hans mun,
och f�rvara hans ord i ditt hj�rta.
23. Om du omv�nder dig till den Allsm�ktige, s� bliver du uppr�ttad;
men or�ttf�rdighet m� du skaffa bort ur din hydda.
24. Ja kasta din gyllene skatt i stoftet
och Ofirs-guldet ibland b�ckens stenar,
25. s� bliver den Allsm�ktige din gyllene skatt,
det �dlaste silver varder han f�r dig.
26. Ja, d� skall du hava din lust i den Allsm�ktige
och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27. N�r du d� beder till honom, skall han h�ra dig,
och de l�ften du g�r skall du f� infria.
28. Allt vad du besluter skall d� lyckas f�r dig,
och ljus skall skina p� dina v�gar.
29. Om de leda mot djupet och du d� beder: �Upp�t!�,
s� fr�lsar han mannen som har �dmjukat sig.
30. Ja han r�ddar och den som ej �r fri ifr�n skuld;
genom dina h�nders renhet r�ddas en s�dan.
*18/23 Job, 23 Kapitlet
Job, 23 Kapitlet
Jobs svar p� Elifas' tredje tal: Han
klagar �ver att han ej f�r l�gga fram
f�r Gud sin r�ttvisa sak.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. Ocks� i dag vill min klaga g�ra uppror.
Min hand k�nnes matt f�r min suckans skull.
3. Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,
huru jag kunde komma dit d�r han bor!
4. Jag skulle d� l�gga fram f�r honom min sak
och fylla min mun med bevis.
5. Jag ville v�l h�ra vad han kunde svara mig,
och f�rnimma vad han skulle s�ga till mig.
6. Icke med �vermakt finge han bek�mpa mig,
nej, han borde allenast lyssna till mig.
7. D� skulle hans motpart st� h�r s�som en redlig man,
ja, d� skulle jag f�r alltid komma undan min domare.
8. Men g�r jag mot �ster, s� �r han icke d�r;
g�r jag mot v�ster, s� varsnar jag honom ej;
9. har han n�got att skaffa i norr, jag sk�dar honom icke;
d�ljer han sig i s�der, jag ser honom ej heller d�r.
10. Han vet ju vilken v�g jag har vandrat;
han har pr�vat mig, och jag har befunnits lik guld.
11. Vid hans sp�r har min for h�llit fast,
hans v�g har jag f�ljt, utan att vika av.
12. Fr�n hans l�ppars bud har jag icke gjort n�got avsteg;
mer �n egna r�dslut har jag aktat hans muns tal.
13. Men hans vilja �r orygglig; vem kan hindra honom?
Vad honom lyster, det g�r han ock.
14. Ja, han giver mig fullt upp min besk�rda del,
och mycket av samma slag har han �nnu i f�rvar.
15. D�rf�r gripes jag av f�rskr�ckelse f�r hans ansikte;
n�r jag bet�nker det, fruktar jag f�r honom.
16. Det �r Gud som har gjort mitt hj�rta f�rsagt,
den Allsm�ktige �r det som har v�llat min f�rskr�ckelse,
17. ty jag fick icke f�rg�s, innan m�rkret kom,
d�dsnatten undanh�ll han mig.
*18/24 Job, 24 Kapitlet
Job, 24 Kapitlet
Forts�ttning av Jobs svar p� Elifas'
tredje tal: Klagan �ver att Gud l�ter de
v�rnl�sa s� lida och icke straffar
v�ldsm�nnens missg�rningar.
1. Varf�r har den Allsm�ktige inga r�fstetider i f�rvar?
varf�r f� hans v�nner ej sk�da hans h�mndedagar?
2. Se, r�m�rken flyttar man undan,
r�vade hjorder driver man i bet;
3. de faderl�sas �sna f�r man bort
och tager �nkans ko i pant.
4. Man tr�nger de fattiga undan fr�n v�gen,
de betryckta i landet m�ste g�mma sig med varandra.
5. Ja, s�som vild�snor m�ste de leva i �knen;
dit g� de och m�da sig och s�ka n�got till t�ring;
hedmarken �r det br�d de hava �t sina barn.
6. P� f�ltet f� de till sk�rd vad boskap pl�gar �ta,
de h�mta upp det sista i den ogudaktiges ving�rd.
7. Nakna ligga de om natten, ber�vade sina kl�der;
de hava intet att skyla sig med i k�lden.
8. Av st�rtskurar fr�n bergen genomdr�nkas de;
de famna klippan, ty de �ga ej annan tillflykt.
9. Den faderl�se slites fr�n sin moders br�st,
och den betryckte drabbas av utpantning.
10. Nakna m�ste de g� omkring, ber�vade sina kl�der,
hungrande n�dgas de b�ra p� k�rvar.
11. Inom sina f�rtryckares murar m�ste de bereda olja,
de f� trampa vinpressar och d�rvid lida t�rst.
12. Utst�tta ur m�nniskors samfund j�mra de sig,
ja, fr�n d�dsslagnas sj�lar uppstiger ett rop.
Men Gud aktar ej p� vad f�rv�nt som sker.
13. Andra hava blivit fiender till ljuset;
de k�nna icke dess v�gar
och h�lla sig ej p� dess stigar.
14. Vid dagningen st�r m�rdaren upp
f�r att dr�pa den betryckte och fattige;
och om natten g�r han sig till tjuvars like.
15. �ktenskapsbrytarens �ga spejar efter skymningen,
han t�nker: �Intet �ga f�r k�nna igen mig�,
och s�tter s� ett t�ckelse framf�r sitt ansikte.
16. N�r det �r m�rkt, bryta s�dana sig in i husen,
men under dagen st�nga de sig inne;
ljuset vilja de icke veta av.
17. Ty det svarta m�rkret r�knas av dem alla s�som morgon,
med m�rkrets f�rskr�ckelser �ro de ju f�rtrogna.
18. �Men hastigt�, menen I, �ryckes en s�dan bort av str�mmen,
f�rbannad bliver hans del i landet;
till ving�rdarna f�r han ej mer styra sina steg.
19. S�som sn�vatten f�rt�res av torka och hetta,
s� f�rt�r d�dsriket den som har syndat.
20. Hans moders liv f�rg�ter honom,
maskar frossa p� honom,
ingen finnes, som bevarar hans minne;
s�som ett tr�d brytes or�ttf�rdigheten av.
21. S� g�r det, n�r n�gon plundrar den ofruktsamma, som intet f�der,
och n�r n�gon icke g�r gott mot �nkan.�
22. Ja, men han uppeh�ller ock v�ldsm�nnen genom sin kraft,
de f� st� upp, n�r de redan hade f�rlorat hoppet om livet;
23. han giver dem trygghet, s� att de f� vila,
och hans �gon vaka �ver deras v�gar.
24. N�r de hava stigit till sin h�jd, besk�res dem en snar h�danf�rd,
de sjunka d� ned och d� som alla andra;
likasom axens toppar vissna de bort.
25. �r det ej s�, vem vill d� vederl�gga mig,
vem kan g�ra mina ord om intet?
*18/25 Job, 25 Kapitlet
Job, 25 Kapitlet
Bildads tredje tal: Mot Gud kan ingen
hava r�tt; ingen �r ren i hans �gon.
1. D�refter tog Bildad fr�n Sua till orda och sade:
2. Hos honom �r v�ldighet och f�rskr�ckande makt,
hos honom, som skapar frid i sina himlars h�jd.
3. Vem finnes, som f�rm�r r�kna hans skaror?
Och vem �verstr�las ej av hans ljus?
4. Huru skulle d� en m�nniska kunna hava r�tt mot Gud
eller en av kvinna f�dd kunna befinnas ren?
5. Se, ej ens m�nen skiner nog klart,
ej ens stj�rnorna �ro rena i hans �gon;
6. huru mycket mindre d� m�nniskan, det krypet,
m�nniskobarnet, den masken!
*18/26 Job, 26 Kapitlet
Job, 26 Kapitlet
Jobs svar p� Bildads tredje tal: Job
beh�ver icke Bildads tr�st och
undervisning; sj�lv kan han b�de inse
och beskriva Guds allmakt.
1. D�refter tog Job till orda och sade:
2. Vilken hj�lp har du ej sk�nkt den vanm�ktige,
huru har du ej st�rkt den maktl�ses arm!
3. Vilka r�d har du ej givit den ovise,
och vilket �verfl�d av klokhet har du ej lagt i dagen!
4. Vem gav dig kraft att tala s�dana ord,
och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5. D�dsrikets skuggor gripas av �ngest,
djupets vatten och de som bo d�ri.
6. D�dsriket ligger blottat f�r honom,
och avgrunden har intet t�ckelse.
7. Han sp�nner ut nordanrymden �ver det tomma
och h�nger upp jorden p� intet.
8. Han samlar vatten i sina moln s�som i ett knyte,
och skyarna brista icke under b�rdan.
9. Han g�mmer sin tron f�r v�r �syn,
han omh�ljer den med sina skyar.
10. En rundel har han v�lvt s�som gr�ns f�r vattnen,
d�r varest ljus �ndas i m�rker.
11. Himmelens pelare sk�lva,
de gripas av f�rf�ran vid hans n�pst.
12. Med sin kraft f�rskr�ckte han havet,
och genom sitt f�rst�nd s�nderkrossade han Rahab.
13. Blott han andades, blev himmelen klar;
hans hand genomborrade den snabba ormen.
14. Se, detta �r allenast utkanterna av hans verk;
en sakta viskning �r allt vad vi f�rnimma d�rom.
Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
*18/27 Job, 27 Kapitlet
Job, 27 Kapitlet
Jobs sluttal till v�nnerna: Han h�ller
fast vid sin r�ttf�rdighet och beskriver
huru den ogudaktige drabbas av straffet.
1. �ter hov Job upp sin r�st och kvad:
2. S� sant Gud lever, han som har f�rh�llit mig min r�tt,
den Allsm�ktige, som har v�llat min sj�ls bedr�velse:
3. aldrig, s� l�nge �nnu min ande �r i mig
och Guds livsfl�kt �r kvar i min n�sa,
4. aldrig skola mina l�ppar tala vad or�ttf�rdigt �r,
och min tunga b�ra fram o�rligt tal.
5. Bort det, att jag skulle giva eder r�tt!
Intill min d�d l�ter jag min ostrafflighet ej tagas ifr�n mig.
6. Vid min r�ttf�rdighet h�ller jag fast och sl�pper den icke,
mitt hj�rta f�rebr�r mig ej f�r n�gon av mina dagar.
7. Nej, s�som ogudaktig m� min fiende st� d�r
och min motst�ndare s�som or�ttf�rdig.
8. Ty vad hopp har den gudl�se n�r hans liv avsk�res,
n�r hans sj�l ryckes bort av Gud?
9. M�nne Gud skall h�ra hans rop,
n�r n�den kommer �ver honom?
10. Eller kan en s�dan hava sin lust i den Allsm�ktige,
kan han �kalla Gud alltid?
11. Jag vill undervisa eder om huru Gud g�r tillv�ga;
huru den Allsm�ktige t�nker, vill jag icke f�rd�lja.
12. Dock, I haven ju sj�lva allasammans sk�dat det;
huru kunnen I d� h�ngiva eder �t s� f�f�ngliga tankar?
13. H�ren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,
vilken arvedel v�ldsverkaren f�r av den Allsm�ktige:
14. Om hans barn bliva m�nga, s� �r vinningen sv�rdets;
hans avkomlingar f� ej br�d att m�tta sig med.
15. De som slippa undan l�ggas i graven genom pest,
och hans �nkor kunna icke h�lla sin klagogr�t.
16. Om han ock hopar silver s�som stoft
och l�gger kl�der p� h�g s�som lera,
17. s� �r det den r�ttf�rdige som f�r kl�da sig i vad han l�gger p� h�g,
och den skuldl�se kommer att utskifta silvret.
18. Det hus han bygger bliver s� f�rg�ngligt som malen,
det skall likna skjulet som vaktaren g�r sig.
19. Rik l�gger han sig och menar att intet skall tagas bort;
men n�r han �ppnar sina �gon, �r ingenting kvar.
20. S�som vattenfloder taga f�rskr�ckelser honom fatt,
om natten r�vas han bort av stormen.
21. �stanvinden griper honom, s� att han far sin kos,
den rycker honom undan fr�n hans plats.
22. Utan f�rskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;
f�r hans hand m�ste han flykta med hast.
23. D� sl�r man ihop h�nderna, honom till h�n;
man visslar �t honom p� platsen d�r han var.
*18/28 Job, 28 Kapitlet
Job, 28 Kapitlet
Forts�ttning av Jobs sluttal till
v�nnerna: Vishetens gruva.
1. Silvret har ju sin gruva,
sin fyndort har guldet, som man renar;
2. j�rn h�mtas upp ur jorden,
och stenar sm�ltas till koppar.
3. Man s�tter d� gr�nser f�r m�rkret,
och rannsakar ned till yttersta djupet,
4. D�r spr�nger man schakt l�ngt under markens bebyggare,
d�r f�rdas man f�rg�ten djupt under vandrarens fot,
d�r h�nger man sv�vande, fj�rran ifr�n m�nniskor.
5. Ovan ur jorden uppv�xer br�d,
men d�rnere omv�lves den s�som av eld.
6. D�r, bland dess stenar, har safiren sitt f�ste,
guldmalm h�mtar man och d�r.
7. Stigen ditned �r ej k�nd av �rnen,
och falkens �ga har ej utspanat den;
8. den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,
intet lejon har g�tt d�rfram.
9. Ja, d�r b�r man hand p� h�rda stenen;
bergen omv�lvas �nda ifr�n r�tterna.
10. In i klipporna bryter man sig g�ngar,
d�r �gat f�r se allt vad h�rligt �r.
11. Vatten�dror t�ppas till och hindras att gr�ta.
S� dragas dolda skatter fram i ljuset.
12. Men visheten, var finnes hon,
och var har f�rst�ndet sin boning?
13. Priset f�r henne k�nner ingen m�nniska;
hon st�r ej att finna i de levandes land.
14. Djupet s�ger: �Hon �r icke h�r�,
och havet s�ger: �Hos mig �r hon icke.�
15. Hon k�per icke f�r �dlaste metall,
med silver g�ldas ej hennes v�rde.
16. Hon v�ges icke upp med guld fr�n Ofir,
ej med dyrbar onyx och safir.
17. Guld och glas kunna ej liknas vid henne;
hon f�r ej i byte mot gyllene klenoder.
18. Koraller och kristall m� icke ens n�mnas;
sv�rare �r f�rv�rva vishet �n p�rlor.
19. Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;
hon v�ges icke upp med renaste guld.
20. Ja, visheten, varifr�n kommer v�l hon,
och var har f�rst�ndet sin boning?
21. F�rborgad �r hon f�r alla levandes �gon,
f�r himmelens f�glar �r hon f�rdold;
22. avgrunden och d�den giva till k�nna;
�Blott h�rs�gner om henne f�rnummo v�ra �ron.�
23. Gud, han �r den som k�nner v�gen till henne,
han �r den som vet var hon har sin boning.
24. Ty han f�rm�r sk�da till jordens �ndar,
allt vad som finnes under himmelen ser han.
25. N�r han m�tte ut �t vinden dess styrka
och avv�gde vattnen efter m�tt,
26. n�r han stadgade en lag f�r regnet
och en v�g f�r tord�nets str�le,
27. d� s�g hann henne st� fram, d� utforskade han henne.
28. Och till m�nniskorna sade han s�:
�Se Herrens fruktan, det �r vishet,
och att fly det onda �r f�rst�nd.�
*18/29 Job, 29 Kapitlet
Job, 29 Kapitlet
Jobs slutbetraktelse: Med saknad
p�minner han sig huru lycklig och aktad
han fordom var.
1. �ter hov Job upp sin r�st och kvad:
2. Ack att jag vore s�som i forna m�nader,
s�som i de dagar d� Gud gav mig sitt beskydd,
3. d� hans lykta sken �ver mitt huvud
och jag vid hans ljus gick fram genom m�rkret!
4. Ja, vore jag s�som i min mognads dagar,
d� Guds huldhet vilade �ver min hydda,
5. d� �nnu den Allsm�ktige var med mig
och mina barn stodo runt omkring mig,
6. d� mina f�tter badade i gr�ddmj�lk
och klippan invid mig g�t ut b�ckar av olja!
7. N�r jag d� gick upp till porten i staden
och intog mitt s�te p� torget,
8. d� drogo de unga sig undan vid min �syn,
de gamla reste sig upp och blevo st�ende.
9. D� h�llo h�vdingar tillbaka sina ord
och lade handen p� munnen;
10. furstarnas r�st lj�d d� d�mpad,
och deras tunga l�dde vid gommen.
11. Ja, vart �ra som h�rde prisade mig d� s�ll,
och vart �ga som s�g bar vittnesb�rd om mig;
12. ty jag r�ddade den betryckte som ropade,
och den faderl�se, den som ingen hj�lpare hade.
13. Den olyckliges v�lsignelse kom d� �ver mig,
och �nkans hj�rta uppfyllde jag med jubel.
14. I r�ttf�rdighet kl�dde jag mig, och den var s�som min kl�dnad;
r�ttvisa bar jag s�som mantel och huvudbindel.
15. �gon blev jag d� �t den blinde,
och f�tter var jag �t den halte.
16. Jag var d� en fader f�r de fattiga,
och den ok�ndes sak redde jag ut.
17. Jag krossade den or�ttf�rdiges k�kar
och ryckte rovet undan hans t�nder.
18. Jag t�nkte d�: �I mitt n�ste skall jag f� d�,
mina dagar skola bliva m�nga s�som sanden.
19. Min rot ligger ju �ppen f�r vatten,
och i min krona faller nattens dagg.
20. Min �ra bliver st�ndigt ny,
och min b�ge f�ryngras i min hand.�
21. Ja, p� mig h�rde man d� och v�ntade,
man lyssnade under tystnad p� mitt r�d.
22. Sedan jag hade talat, talade ingen annan;
s�som ett vederkvickande fl�de kommo mina ord �ver dem.
23. De v�ntade p� mig s�som p� regn,
de sp�rrade upp sina munnar s�som efter v�rregn.
24. N�r de misstr�stade, log jag emot dem,
och mitt ansiktes klarhet kunde de icke f�rm�rka.
25. T�cktes jag bes�ka dem, s� m�ste jag sitta fr�mst;
jag tronade d� s�som en konung i sin skara,
lik en man som har tr�st f�r de s�rjande.
*18/30 Job, 30 Kapitlet
Job, 30 Kapitlet
Forts�ttning av Jobs slutbetraktelse:
Klagan �ver att hans forna lycka har
v�nt sig, s� att till och med de
f�raktligaste uslingar nu anse sig
b�ttre �n han; pl�gorna unna honom ej
heller ro; Gud sj�lv har blivit hans
fiende.
1. Och nu le de �t mig,
m�nniskor som �ro yngre till �ren �n jag,
m�n vilkas f�der jag aktade ringa,
ja, ej ens hade velat s�tta bland mina vallhundar,
2. Vad skulle de ocks� kunna gagna mig med sin hj�lp,
dessa m�nniskor som sakna all manlig kraft?
3. Utm�rglade �ro de ju av brist och sv�lt;
de gnaga sin f�da av torra �knen,
som redan i f�rv�g �r �de och �dslig.
4. Salt�rter plocka de d�r bland sn�ren,
och ginstr�tter �r vad de hava till mat.
5. Ur m�nniskors samkv�m drives de ut,
man ropar efter dem s�som efter tjuvar.
6. I gruvliga klyftor m�ste de bo,
i h�lor under jorden och i bergens skrevor.
7. Bland sn�ren h�va de upp sitt tjut,
under n�sslor ligga de skockade,
8. en avf�da av d�rar och �rel�st folk,
utjagade ur landet med hugg och slag.
9. Och f�r s�dana har jag nu blivit en visa,
de hava mig till �mne f�r sitt tal;
10. med avsky h�lla de sig fj�rran ifr�n mig,
de hava ej f�rsyn f�r att spotta �t mig.
11. Nej, mig till pl�ga, lossa de alla band,
alla tyglar kasta de av inf�r mig.
12. Invid min h�gra sida upph�ver sig ynglet;
mina f�tter vilja de st�ta undan.
De g�ra sig v�gar som skola leda till min of�rd.
13. Stigen framf�r mig hava de rivit upp.
De g�ra sitt b�sta till att f�rd�rva mig,
de som dock sj�lva �ro hj�lpl�sa.
14. S�som genom en bred r�mna bryta de in;
de v�ltra sig fram under murarnas brak.
15. F�rskr�ckelser v�lvas ned �ver mig.
S�som en storm bortrycka de min �ra,
och s�som ett moln har min v�lv�rd farit bort.
16. Och nu utgjuter sig min sj�l inom mig,
el�ndesdagar h�lla mig fast.
17. Natten bortfr�ter benen i min kropp,
och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18. Genom �verm�ktig kraft har mitt kroppsh�lje blivit vanst�llt,
s�som en livkl�dnad h�nger det omkring mig.
19. I orenlighet har jag blivit nedstj�lpt,
och sj�lv �r jag nu lik stoft och aska.
20. Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;
jag st�r h�r, men de bespejar mig allenast.
21. Du f�rvandlas f�r mig till en grym fiende,
med din starka hand ans�tter du mig.
22. Du lyfter upp mig i stormvinden och f�r mig h�n,
och i bruset l�ter du mig f�rsm�lta av �ngest.
23. Ja, jag f�rst�r att du vill f�ra mig till d�den,
till den boning dit allt levande f�rsamlas.
24. Men skulle man vid sitt fall ej f� str�cka ut handen,
ej ropa efter hj�lp, n�r of�rd har kommit?
25. Gr�t jag ej sj�lv �ver den som hade h�rda dagar,
och �mkade sig min sj�l ej �ver den fattige?
26. Se, jag v�ntade mig lycka, men olycka kom;
jag hoppades p� ljus, men m�rker kom.
27. D�rf�r sjuder mitt innersta och f�r ingen ro,
el�ndesdagar hava ju m�tt mig.
28. Med m�rknad hud g�r jag, fast�n ej br�nd av solen;
mitt i f�rsamlingen st�r jag upp och skriar.
29. En broder har jag blivit till schakalerna,
och en fr�nde �r jag vorden till strutsarna.
30. Min hud har svartnat och lossnat fr�n mitt k�tt,
benen i min kropp �ro f�rbr�nda av hetta.
31. I sorgel�t �r mitt harpospel f�rbytt,
mina pipors klang i h�gljudd gr�t.
*18/31 Job, 31 Kapitlet
Job, 31 Kapitlet
Forts�ttning av Jobs slutbetraktelse:
Han bedyrar att hans vandel i livets
olika f�rh�llanden har varit ostrafflig.
1. Ett f�rbund sl�t jag med mina �gon:
aldrig skulle jag sk�da efter n�gon jungfru.
2. Vilken lott finge jag eljest av Gud i h�jden,
vilken arvedel av den Allsm�ktige d�rovan?
3. Of�rd kommer ju �ver de or�ttf�rdiga,
och olycka drabbar og�rningsm�n.
4. Ser icke han mina v�gar,
r�knar han ej alla mina steg?
5. Har jag v�l umg�tts med l�gn,
och har min fot varit snar till svek?
6. Nej, m� jag v�gas p� en riktig v�g,
s� skall Gud f�rnimma min ostrafflighet.
7. Hava mina steg vikit av ifr�n v�gen,
har mitt hj�rta f�ljt efter mina �gon,
eller l�der vid min h�nder en fl�ck?
8. D� m� en annan �ta var jag har s�tt,
och vad jag har planterat m� ryckas upp med roten.
9. Har mitt hj�rta l�tit d�ra sig av n�gon kvinna,
s� att jag har st�tt p� lur vid min n�stas d�rr?
10. D� m� min hustru mala mj�l �t en annan,
och fr�mmande m�n m� d� famntaga henne.
11. Ja, s�dant hade varit en sk�ndlighet,
en straffbar missg�rning hade det varit,
12. en eld som skulle f�rt�ra intill avgrunden
och f�rh�rja till roten all min gr�da.
13. Har jag kr�nkt min tj�nares eller tj�narinnas r�tt,
n�r de hade n�gon tvist med mig?
14. Vad skulle jag d� g�ra, n�r Gud stode upp,
och n�r han h�lle r�fst, vad kunde jag d� svara honom?
15. Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,
han, densamme, har berett dem i moderssk�tet.
16. Har jag v�grat de arma vad de beg�rde
eller l�tit �nkans �gon f�rsm�kta?
17. Har jag �tit mitt br�dstycke allena,
utan att den faderl�se och har f�tt �ta d�rav?
18. Nej, fr�n min ungdom fostrades han hos mig s�som hos en fader,
och fr�n min moders liv var jag �nkors ledare.
19. Har jag kunnat se en olycklig g� utan kl�der,
se en fattig ej �ga n�got att skyla sig med?
20. M�ste ej fastmer hans l�nd v�lsigna mig,
och fick han ej v�rma sig i ull av mina lamm?
21. Har jag lyft min hand mot den faderl�se,
d�rf�r att jag s�g mig hava medh�ll i porten?
22. D� m� min axel lossna fr�n sitt f�ste
och min arm brytas av ifr�n sin led.
23. Jag m�ste d� frukta of�rd ifr�n Gud
och skulle st� maktl�s inf�r hans majest�t.
24. Har jag satt mitt hopp till guldet
och kallat guldklimpen min f�rtr�stan?
25. Var det min gl�dje att min rikedom blev s� stor,
och att min hand f�rv�rvade s� mycket?
26. H�nde det, n�r jag s�g solljuset, huru det sken,
och m�nen, huru h�rligt den gick fram,
27. att mitt hj�rta hemligen l�t d�ra sig,
s� att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28. Nej, ocks� det hade varit en straffbar missg�rning;
d�rmed hade jag ju f�rnekat Gud i h�jden.
29. Har jag glatt mig �t min fiendes of�rd
och fr�jdats, n�r olycka tr�ffade honom?
30. Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s�,
ej att med f�rbannelse beg�ra hans liv.
31. Och kan mitt husfolk icke bevittna
att envar fick m�tta sig av k�tt vid mitt bord?
32. Fr�mlingen beh�vde ej stanna �ver natten p� gatan,
mina d�rrar l�t jag st� �ppna ut�t v�gen.
33. Har jag p� m�nniskovis skylt mina �vertr�delser
och g�mt min missg�rning i min barm,
34. av fruktan f�r den stora hopen
och av r�dsla f�r stamfr�nders f�rakt,
s� att jag teg och ej gick utom min d�rr?
35. Ack att n�gon funnes, som ville h�ra mig!
Jag har sagt mitt ord. Den Allsm�ktige m� nu svara mig;
ack att jag finge min vederparts motskrift!
36. Sannerligen, jag skulle d� b�ra den h�gt p� min skuldra,
s�som en krona skulle jag f�sta den p� mig.
37. Jag ville d� g�ra honom r�kenskap f�r alla mina steg,
lik en furste skulle jag d� tr�da inf�r honom.
38. Har min mark h�jt rop �ver mig,
och hava dess f�ror gr�tit med varandra?
39. Har jag f�rt�rt dess gr�da obetald
eller utpinat dess brukares liv?
40. D� m� t�rne v�xa upp f�r vete,
och ogr�s ist�llet f�r korn.
Slut p� Jobs tal.
*18/32 Job, 32 Kapitlet
Job, 32 Kapitlet
Elihu upptr�der. Han f�rebr�r Jobs
v�nner att de icke hava kunnat svara
honom r�tt.
1. De tre m�nnen upph�rde nu att svara Job, eftersom han h�ll sig
sj�lv f�r r�ttf�rdig.
2. D� blev Elihu, Barakels son, fr�n Bus, av Rams sl�kt, uppt�nd
av vrede. Mot Job uppt�ndes han av vrede, d�rf�r att denne
menade sig hava r�tt mot Gud;
3. och mot hans tre v�nner uppt�ndes hans vrede, d�rf�r att de
icke funno n�got svar varmed de kunde vederl�gga Job.
4. Hittills hade Elihu dr�jt att tala till Job, d�rf�r att de
andra voro �ldre till �ren �n han.
5. Men d� nu Elihu s�g att de tre m�nnen icke mer hade n�got att
svara, uppt�ndes hans vrede.
6. S� tog d� Elihu, Barakels son, fr�n Bus, till orda och sade;
Ung till �ren �r jag,
I d�remot �ren gamla.
D�rf�r h�ll jag mig tillbaka och var f�rsagd
och lade ej fram f�r eder min mening.
7. Jag t�nkte: �M� �ldern tala,
och m� �rens m�ngd f�rkunna visdom.�
8. Dock, p� anden i m�nniskorna kommer det an,
den Allsm�ktiges livsfl�kt giver dem f�rst�nd.
9. Icke de �ldriga �ro alltid visast,
icke de �ldsta f�rst� b�st vad r�tt �r.
10. D�rf�r s�ger jag nu: H�r mig;
jag vill l�gga fram min mening, ocks� jag.
11. Se, jag v�ntade p� vad I skullen tala,
jag lyssnade efter f�rst�nd ifr�n eder,
efter sk�l som I skullen draga fram.
12. Ja, noga aktade jag p� eder.
Men se, ingen fanns, som vederlade Job,
ingen bland eder, som kunde svara p� hans ord.
13. Nu m�n I icke s�ga: �Vi m�ttes av vishet;
Gud, men ingen m�nniska, kan nedsl� denne.�
14. Sk�l mot min mening har han icke lagt fram,
ej heller skall jag bem�ta honom med edra bevis.
15. Se, nu st� de best�rta och svara ej mer,
m�let i munnen hava de mist.
16. Och jag skulle v�nta, d� de nu intet kunna s�ga,
d� de st� d�r och ej mer hava n�got svar!
17. Nej, ocks� jag vill svara i min ordning,
jag vill l�gga fram min mening, ocks� jag.
18. Ty, fullt upp har jag av sk�l,
anden i mitt inre vill spr�nga mig s�nder.
19. Ja, mitt inre �r s�som inst�ngt vin,
likt en l�gel med nytt vin �r det n�ra att brista.
20. S� vill jag d� tala och skaffa mig luft,
jag vill uppl�ta mina l�ppar och svara.
21. Jag f�r ej hava anseende till personen,
och jag skall ej till n�gon tala inst�llsamma ord.
22. Nej, jag f�rst�r ej att tala inst�llsamma ord;
huru l�tt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
*18/33 Job, 33 Kapitlet
Job, 33 Kapitlet
Elihu f�rebr�r Job att denne har
klandrat Gud f�r or�ttvis h�rdhet, Gud,
som dock �n genom hemlighetsfulla
varningar f�r det onda, �n genom str�ng
aga s�ker bereda m�nniskors fr�lsning.
1. Men h�r nu, Job, mina ord,
och lyssna till allt vad jag vill s�ga.
2. Se, jag uppl�ter nu mina l�ppar,
min tunga tager till orda i min mun.
3. Ur ett redbart hj�rta framg�r mitt tal,
och vad mina l�ppar f�rst� s�ga de �rligt ut.
4. Guds ande �r det som har gjort mig,
den Allsm�ktiges fl�kt besk�r mig liv.
5. Om du f�rm�r, s� m� du nu svara mig;
red dig till strid mot mig, tr�d fram.
6. Se, jag �r likst�lld med dig inf�r Gud,
jag �r danad av en nypa ler, ocks� jag.
7. Ja, fruktan f�r mig beh�ver ej f�rskr�cka dig,
ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8. Men nu sade du s� inf�r mina �ron,
s� lj�do de ord jag h�rde:
9. �Ren �r jag och fri ifr�n �vertr�delse,
oskyldig �r jag och utan missg�rning;
10. men se, han finner p� sak mot mig,
han aktar mig s�som sin fiende.
11. Han s�tter mina f�tter i stocken,
vaktar p� alla mina v�gar.�
12. Nej, h�ri har du or�tt, svarar jag dig.
Gud �r ju f�rmer �n en m�nniska.
13. Huru kan du g� till r�tta med honom,
s�som g�ve han aldrig svar i sin sak?
14. B�de p� ett s�tt och p� tv� talar Gud,
om man ocks� ej aktar d�rp�.
15. I dr�mmen, i nattens syn,
n�r s�mnen har fallit tung �ver m�nniskorna
och de vila i slummer p� sitt l�ger,
16. d� �ppnar han m�nniskornas �ron
och s�tter inseglet p� sina varningar till dem,
17. n�r han vill avv�nda n�gon fr�n en og�rning
eller h�lla h�gmodet borta ifr�n en m�nniska.
18. S� bevarar han hennes sj�l fr�n graven
och hennes liv ifr�n att f�rg�s genom vapen.
19. Hon bliver ock agad genom pl�gor p� sitt l�ger
och genom st�ndig oro, allt intill benen.
20. Hennes sinne f�r leda vid maten,
och hennes sj�l vid den f�da hon �lskade.
21. Hennes hull f�rtvinar, till dess intet �r att se,
ja, hennes ben t�ras bort intill osynlighet.
22. S� nalkas hennes sj�l till graven
och hennes liv h�n till d�dens makter.
23. Men om en �ngel d� finnes, som vakar �ver henne,
en medlare, n�gon enda av de tusen,
och denne f�r l�ra m�nniskan hennes plikt,
24. d� f�rbarmar Gud sig �ver henne och s�ger;
�Fr�ls henne, s� att hon slipper fara ned i graven;
l�sepenningen har jag nu f�tt.�
25. Hennes kropp f�r d� ny ungdomskraft,
hon bliver �ter s�som under sin styrkas dagar.
26. N�r hon d� beder till Gud, �r han henne n�dig
och l�ter henne se sitt ansikte med jubel;
han giver s� den mannen hans r�ttf�rdighet �ter.
27. S� f�r denne d� sjunga inf�r m�nniskorna och s�ga:
�V�l syndade jag, och v�l kr�nkte jag r�tten,
dock vederfors mig ej vad jag hade f�rskyllt;
28. ty han f�rlossade min sj�l, s� att den undslapp graven,
och mitt liv f�r nu med lust sk�da ljuset.�
29. Se, detta allt kommer Gud �stad,
b�de tv� g�nger och tre, f�r den mannen,
30. till att r�dda hans sj�l fr�n graven,
s� att han f�r njuta av de levandes ljus.
31. Akta nu h�rp�, du Job, och h�r mig;
tig, s� att jag f�r tala.
32. Dock, har du n�got att s�ga, s� svara mig;
tala, ty g�rna g�ve jag dig r�tt.
33. Varom icke, s� �r det du som m� h�ra p� mig;
du m� tiga, s� att jag f�r l�ra dig vishet.
*18/34 Job, 34 Kapitlet
Job, 34 Kapitlet
Elihu f�rsvarar Guds r�ttf�rdighet.
1. Och Elihu tog till orda och sade:
2. H�ren, I vise, mina ord;
I f�rst�ndige, lyssnen till mig.
3. �rat skall ju pr�va orden,
och munnen smaken hos det man vill �ta.
4. M� vi nu utv�lja �t oss vad r�tt �r,
samf�llt s�ka f�rst� vad gott �r.
5. Se, Job har sagt: �Jag �r oskyldig.
Gud har f�rh�llit mig min r�tt.
6. Fast�n jag har r�tt, m�ste jag st� s�som l�gnare;
d�dsskjuten �r jag, jag som intet har brutit.�
7. Var finnes en man som �r s�som Job?
Han l�skar sig med bespottelse s�som med vatten,
8. han g�r sig till og�rningsmannens stallbroder
och s�llar sig till ogudaktiga m�nniskor.
9. Ty han s�ger: �Det gagnar en man till intet,
om han h�ller sig v�l med Gud.�
10. H�ren mig d�rf�r, I f�rst�ndige m�n:
Bort det, att Gud skulle beg� n�gon or�tt,
att den Allsm�ktige skulle g�ra vad or�ttf�rdigt �r!
11. Nej, han vederg�ller var m�nniska efter hennes g�rningar
och l�nar envar s�som hans vandel har f�rtj�nat.
12. Ty Gud g�r i sanning intet som �r or�tt,
den Allsm�ktige kan icke kr�nka r�tten.
13. Vem har bjudit honom att v�rda sig om jorden,
och vem lade p� honom b�rdan av hela jordens krets?
14. Om han ville t�nka allenast p� sig sj�lv
och �ter draga till sig sin anda och livsfl�kt,
15. d� skulle p� en g�ng allt k�tt f�rg�s,
och m�nniskorna skulle v�nda �ter till stoft.
16. Men m�rk nu v�l och h�r h�rp�,
lyssna till vad mina ord f�rkunna.
17. Skulle den f�rm� regera, som hatade vad r�tt �r?
Eller f�rd�mer du den som �r den st�rste i r�ttf�rdighet?
18. F�r man d� s�ga till en konung: �Du og�rningsman�,
eller till en furste: �Du ogudaktige�?
19. Gud har ju ej anseende till n�gon h�vdings person,
han aktar den rike ej f�r mer �n den fattige,
ty alla �ro de hans h�nders verk.
20. I ett �gonblick omkomma de, mitt i natten:
folkhopar gripas av b�van och f�rg�s,
de v�ldige ryckas bort, utan m�nniskohand.
21. Ty hans �gon vakta p� var mans v�gar,
och alla deras steg, dem ser han.
22. Intet m�rker finnes och ingen skugga s� djup,
att og�rningsm�n kunna f�rd�lja sig d�ri.
23. Ty l�nge beh�ver Gud ej vakta p� en m�nniska,
innan hon m�ste st� till doms inf�r honom.
24. Han krossar de v�ldige utan rannsakning
och l�ter s� andra tr�da fram i deras st�lle.
25. Ja, han m�rker v�l vad de g�ra,
han omst�rtar dem om natten och l�ter dem f�rg�s.
26. S�som ogudaktiga tuktar han dem
�ppet, inf�r m�nniskors �syn,
27. eftersom de veko av ifr�n honom
och ej aktade p� alla hans v�gar.
28. De bragte s� den armes rop inf�r honom,
och rop av betryckta fick han h�ra.
29. Vem v�gar d� f�rd�ma, om han stillar larmet?
Ja, vem vill v�l sk�da honom, om han d�ljer sitt ansikte,
f�r ett folk eller f�r en enskild man,
30. n�r han vill rycka makten ifr�n gudl�sa m�nniskor
och hindra dem att bliva snaror f�r folket?
31. Kan man v�l s�ga till Gud: �Jag m�ste lida,
jag som �nd� intet har f�rbrutit.
32. Visa mig du vad som g�r �ver mitt f�rst�nd;
om jag har gjort n�got or�tt, vill jag d� ej g�ra s� mer.�
33. Skall d� han, f�r ditt klanders skull, giva vederg�llning s�som du vill?
Du sj�lv, och icke jag, m� d�ma d�rom;
ja, tala du ut vad du menar.
34. Men kloka m�n skola s�ga s� till mig,
visa m�n, n�r de f� h�ra mig:
35. �Job talar utan n�gon insikt,
hans ord �ro utan f�rst�nd.�
36. S� m� nu Job utst� pr�vningar allt framgent,
d� han vill f�rsvara sig p� og�rningsm�ns s�tt.
37. Till sin synd l�gger han ju uppenbar ondska,
oss till h�n sl�r han ihop sina h�nder
och talar stora ord mot Gud.
*18/35 Job, 35 Kapitlet
Job, 35 Kapitlet
Elihu f�reh�ller Job att Gud �r f�r
upph�jd f�r att hava gagn eller skada av
m�nniskornas g�rningar. Om den betryckte
f�r v�nta p� r�ddning, s� �r det d�rf�r
att han ej �dmjukt s�ker hj�lp hos Gud.
1. Och Elihu tog till orda och sade:
2. Menar du att s�dant �r riktigt?
Kan du p�st� att du har r�tt mot Gud,
3. du som fr�gar vad r�ttf�rdighet gagnar dig,
vad den b�tar dig mer �n synd?
4. Svar h�rp� vill jag giva dig,
jag ock dina v�nner med dig.
5. Sk�da upp mot himmelen och se,
betrakta skyarna, som g� d�r h�gt �ver dig.
6. Om du syndar, vad g�r du v�l honom d�rmed?
Och om dina �vertr�delser �ro m�nga, vad skadar du honom d�rmed?
7. Eller om du �r r�ttf�rdig, vad giver du honom,
och vad undf�r han av din hand?
8. Nej, f�r din like kunde din ogudaktighet n�got betyda
och f�r en m�nniskoson din r�ttf�rdighet.
9. V�l klagar man, n�r v�ldsg�rningarna �ro m�nga,
man ropar om hj�lp mot de �verm�ktigas arm;
10. men ingen fr�gar: �Var �r min Gud, min skapare,
han som l�ter lovs�nger ljuda mitt i natten,
11. han som giver oss insikt framf�r markens djur
och vishet framf�r himmelens f�glar?�
12. D�rf�r �r det man f�r ropa utan svar
om skydd mot de ondas �vermod.
13. Se, p� f�f�ngliga b�ner h�r icke Gud,
den Allsm�ktige aktar icke p� slikt;
14. allra minst, n�r du p�st�r att du icke f�r sk�da honom,
att du m�ste v�nta p� honom, fast�n saken �r uppenbar.
15. Och nu menar du att hans vrede ej h�ller n�gon r�fst,
och att han f�ga bekymrar sig om m�nniskors �vermod?
16. Ja, till f�f�ngligt tal sp�rrar Job upp sin mun,
utan insikt talar han stora ord.
*18/36 Job, 36 Kapitlet
Job, 36 Kapitlet
Forts�ttning p� Elihus tal: Guds tuktan
avser syndarens f�rb�ttring. Job m�
icke �nska sig d�den, ej heller m�stra
Gud, vilkens vishet och makt �verg� allt
f�rst�nd.
1. Vidare sade Elihu:
2. Bida �nnu litet, s� att jag f�r giva dig besked,
ty �nnu n�got har jag att s�ga till Guds f�rsvar.
3. Min insikt vill jag h�mta vida ifr�n,
och �t min skapare vill jag skaffa r�tt.
4. Ja, f�rvisso skola mina ord icke vara l�gn;
en man med fullgod insikt har du framf�r dig.
5. Se, Gud �r v�ldig, men han f�rsm�r dock ingen,
han som �r s� v�ldig i sitt f�rst�nds kraft.
6. Den ogudaktige l�ter han ej bliva vid liv,
men �t de arma skaffar han r�tt.
7. Han tager ej sina �gon fr�n de r�ttf�rdiga;
de f� trona i konungars krets,
f�r alltid l�ter han dem sitta d�r i h�ghet.
8. Och om de l�ggas bundna i kedjor
och f�ngas i el�ndets snaror,
9. s� vill han d�rmed visa dem vad de hava gjort,
och vilka �vertr�delser de hava beg�tt i sitt h�gmod;
10. han vill d� �ppna deras �ra f�r tuktan
och mana dem att v�nda om ifr�n f�rd�rvet.
11. Om de d� h�ra p� honom och underkasta sig,
s� f� de framleva sina dagar i lycka
och sina �r i ljuvlig ro.
12. Men h�ra de honom ej, s� f�rg�s de genom vapen
och omkomma, n�r de minst t�nka det.
13. Ja, de som med gudl�st hj�rta h�ngiva sig �t vrede
och icke anropa honom, n�r han l�gger dem i band,
14. deras sj�l skall i deras ungdom ryckas bort av d�den,
och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15. Genom lidandet vill han r�dda den lidande,
och genom betrycket vill han �ppna hans �ra.
16. S� s�kte han ock draga dig ur n�dens gap,
ut p� en rymlig plats, d�r intet tr�ngm�l r�dde;
och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta r�tter.
17. Men nu b�r du till fullo ogudaktighetens dom;
ja, dom och r�ttvisa h�lla dig nu fast.
18. Ty vrede borde ej f� uppegga dig under din tuktans tid,
och hur sv�rt du �n har m�st plikta, borde du ej d�rav ledas vilse.
19. Huru kan han l�ra dig bedja, om icke genom n�d
och genom allt som nu har pr�vat din kraft?
20. Du m� ej l�ngta s� ivrigt efter natten,
den natt d� folken skola ryckas bort ifr�n sin plats.
21. Tag dig till vara, s� att du ej v�nder dig till vad f�rd�rvligt �r;
s�dant behagar dig ju mer �n att lida.
22. Se, Gud �r upph�jd genom sin kraft.
Var finnes n�gon m�stare som �r honom lik?
23. Vem har f�reskrivit honom hans v�g,
och vem kan s�ga: �Du g�r vad or�tt �r?�
24. T�nk d� p� att upph�ja hans g�rningar,
dem vilka m�nniskorna besjunga
25. och som de alla sk�da med lust,
de d�dliga, om de �n blott sk�nja dem i fj�rran.
26. Ja, Gud �r f�r h�g f�r v�rt f�rst�nd,
hans �r �ro flera �n n�gon kan utrannsaka.
27. Se, vattnets droppar drager han upp�t,
och de sila ned s�som regn, d�r hans dimma g�r fram;
28. skyarna gjuta dem ut s�som en str�m,
l�ta dem drypa ned �ver talrika m�nniskor.
29. Ja, kan n�gon fatta molnens utbredning,
braket som utg�r fr�n hans hydda?
30. Se, sitt ljungeldsljus breder han ut �ver molnen,
och sj�lva havsgrunden h�ljer han in d�ri.
31. Ty s� utf�r han sina domar �ver folken;
s� bereder han ock n�ring i rikligt m�tt.
32. I ljungeldsljus h�ljer han sina h�nder
och s�nder det ut mot dem som begynna strid.
33. Budskap om honom b�r hans dunder;
sj�lva boskapen beb�dar hans ant�g.
*18/37 Job, 37 Kapitlet
Job, 37 Kapitlet
Forts�ttning av Elihus tal: Guds vishet
och makt bestyrkas ytterligare genom
hans herrav�lde �ver himmelen med dess
tord�n och regn.
1. Ja, vid s�dant f�rskr�ckes mitt hj�rta,
b�vande spritter det upp.
2. H�ren, h�ren huru hans r�st ljuder vred,
h�ren d�net som g�r ut ur hans mun.
3. Han s�nder det �stad, s� l�ngt himmelen n�r,
och sina ljungeldar bort till jordens �ndar.
4. Efter�t ryter s� d�net,
n�r han dundrar med sin v�ldiga r�st;
och p� ljungeldarna spar han ej,
d� hans r�st l�ter h�ra sig.
5. Ja, underbart dundrar Gud med sin r�st,
stora ting g�r han, ut�ver vad vi f�rst�.
6. Se, �t sn�n giver han bud: �Fall ned till jorden�,
s� ock �t regnskuren, �t sitt regnfl�des m�ktiga skur.
7. D�rmed fj�ttrar han alla m�nniskors h�nder,
s� att envar som han har skapat kan l�ra d�rav.
8. D� draga sig vilddjuren in i sina g�mslen,
och i sina kulor l�gga de sig till ro.
9. Fr�n Stj�rngemaket kommer d� storm
och k�ld genom nordanhimmelens stj�rnor;
10. med sin andedr�kt s�nder Gud frost,
och de vida vattnen betvingas.
11. Skyarna lastar han ock med v�ta
och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12. De m�ste sv�va �n hit, �n dit,
alltefter hans r�dslut och de uppdrag de f�,
vadhelst han �l�gger dem p� jordens krets.
13. �n �r det som tuktoris, �n med hj�lp �t hans jord,
�n �r det med n�d som han l�ter dem komma.
14. Lyssna d� h�rtill, du Job;
stanna och bet�nk Guds under.
15. F�rst�r du p� vad s�tt Gud styr deras g�ng
och l�ter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16. F�rst�r du lagen f�r skyarnas j�mvikt,
den Allvises underbara verk?
17. F�rst�r du huru kl�derna bliva dig s� heta,
n�r han l�ter jorden domna under sunnanvinden?
18. Kan du v�lva molnhimmelen s� som han,
s� fast som en spegel av gjuten metall?
19. L�r oss d� vad vi skola s�ga till honom;
f�r v�rt m�rkers skull hava vi intet att l�gga fram.
20. Ej m� det beb�das honom att jag vill tala.
M�nne n�gon beg�r sitt eget f�rd�rv?
21. Men synes icke redan skenet?
Str�lande visar han sig ju mellan skyarna,
d�r vinden har g�tt fram och sopat dem undan.
22. I guldglans kommer han fr�n norden.
Ja, Gud �r h�ljd i fruktansv�rt majest�t;
23. den Allsm�ktige kunna vi icke fatta,
honom som �r s� stor i kraft,
honom som ej kr�nker r�tten, ej str�ngaste r�ttf�rdighet.
24. F�rdenskull frukta m�nniskorna honom;
men de sj�lvkloka -- dem alla aktar han ej p�.
*18/38 Job, 38 Kapitlet
Job, 38 Kapitlet
Herrens svar till Job: Job m� icke m�ta
sig med honom som har skapat jorden och
havet, ljuset och m�rkret, sn�n och
regnet och annat mer.
1. Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2. Vem �r du som st�mplar vishet s�som m�rker,
i det att du talar s� utan insikt?
3. Omgjorda nu s�som ej man dina l�nder;
jag vill fr�ga dig, och du m� giva mig besked.
4. Var var du, n�r jag lade jordens grund?
S�g det, om du har ett s� stort f�rst�nd.
5. Vem har fastst�llt hennes m�tt -- du vet ju det?
Och vem sp�nde sitt m�tsn�re ut �ver henne?
6. Var fingo hennes pelare sina f�sten,
och vem var det som lade hennes h�rnsten,
7. medan morgonstj�rnorna tillsammans jublade
och alla Guds s�ner h�jde gl�djerop?
8. Och vem satte d�rrar f�r havet,
n�r det f�ddes och kom ut ur moderlivet,
9. n�r jag gav det moln till bekl�dnad
och l�t t�cken bliva dess linda,
10. n�r jag �t det utstakade min gr�ns
och satte bom och d�rrar d�rf�r,
11. och sade: �H�rintill skall du komma, men ej vidare,
h�r skola dina stolta b�ljor l�gga sig�?
12. Har du i din tid bjudit dagen att gry
eller anvisat �t morgonrodnaden dess plats,
13. d�r den skulle fatta jorden i dess flikar,
s� att de ogudaktiga skakades bort d�rifr�n?
14. D� �ndrar den form s�som leran under signetet,
och tingen st� fram s�som kl�dda i skrud;
15. d� ber�vas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm som lyftes f�r h�gt brytes s�nder.
16. Har du stigit ned till havets k�llor
och vandrat omkring p� djupets bottenn?
17. Hava d�dens portar avsl�jat sig f�r dig,
ja, s�g du d�dsskuggans portar?
18. Har du �versk�dat jordens vidder?
Om du k�nner allt detta, s� l�t h�ra.
19. Vet du v�gen dit varest ljuset bor,
eller platsen d�r m�rkret har sin boning,
20. s� att du kan h�mta dem ut till deras gr�ns
och finna stigarna som leda till deras hus?
21. Visst kan du det, ty s� tidigt blev du ju f�dd,
s� stort �r ju dina dagars antal!
22. Har du varit framme vid sn�ns f�rr�dshus?
Och haglets f�rr�dshus, du s�g v�l dem
23. -- de f�rr�d som jag har sparat till hems�kelsens tid,
till stridens och drabbningarnas dag?
24. Vet du v�gen dit varest ljuset delar sig,
dit d�r stormen sprider sig ut �ver jorden?
25. Vem har �t regnfl�det �ppnat en r�nna
och banat en v�g f�r tord�nets str�le,
26. till att s�nda regn �ver l�nder d�r ingen bor,
�ver �knar, d�r ingen m�nniska finnes,
27. till att m�tta �dsliga �demarker
och giva v�xt �t gr�sets brodd?
28. S�g om regnet har n�gon fader,
och vem han �r, som f�dde daggens droppar?
29. Ur vilken moders liv �r det isen gick fram,
och vem �r hon som f�dde himmelens rimfrost?
30. Se, vattnet t�tnar och bliver likt sten,
s� ytan sluter sig samman �ver djupet.
31. Knyter du tillhopa Sjustj�rnornas knippe?
Och f�rm�r du att lossa Orions band?
32. �r det du som, n�r tid �r, f�r himmelstecknen fram,
och som leder Bj�rninnan med hennes ungar?
33. Ja, f�rst�r du himmelens lagar,
och ordnar du dess v�lde �ver jorden?
34. Kan du upph�ja din r�st till molnen
och f�rm� vattenfl�den att �vert�cka dig?
35. Kan du s�nda ljungeldar �stad, s� att de g�,
s� att de svara dig: �Ja vi �ro redo�?
36. Vem har lagt vishet i de m�rka molnen,
och vem gav f�rst�nd �t j�rtecknen i luften?
37. Vem h�ller med sin vishet r�kning p� skyarna?
Och himmelens l�glar, vem h�ller ut dem,
38. medan mullen sm�lter s�som malm
och jordkokorna klibbas tillhopa?
*18/39 Job, 39 Kapitlet
Job, 39 Kapitlet
Forts�ttning av Herrens tal: Guds
godhet, vishet och makt intygas genom
exempel ur djurv�rlden: lejonet, korpen,
stengeten, vild�snan, vildoxen,
strutsen, h�sten, falken, �rnen.
1. �r det du som jagar upp rov �t lejoninnan
och stillar de unga lejonens hunger,
2. n�r de trycka sig ned i sina kulor
eller ligga p� lur i sn�ret?
3. Vem �r det som skaffar mat �t korpen,
n�r hans ungar ropar till Gud,
d�r de sv�va omkring utan f�da?
4. Vet du tiden f�r stengetterna att f�da,
vakar du �ver n�r hindarna b�r kalva?
5. R�knar du m�naderna som de skola g� dr�ktiga,
ja, vet du tiden f�r dem att f�da?
6. De b�ja sig ned, de avb�rda sig sina foster,
hastigt g�ra de sig fria ifr�n f�dslov�ndan.
7. Deras ungar frodas och v�xa till p� marken,
s� springa de sin v�g och v�nda ej tillbaka.
8. Vem har sk�nkt vild�snan hennes frihet,
vem har lossat den skyggas band?
9. Se, hedmarken gav jag henne till hem,
och salt�knen blev hennes boning.
10. Hon ler �t larmet i staden,
hon h�r ingen p�drivares rop.
11. Vad hon spanar upp p� berget har hon till bete,
hon letar efter allt som �r gr�nt.
12. Skall vildoxen finnas h�gad att tj�na dig
och att stanna �ver natten invid din krubba?
13. Kan du tvinga vildoxen att g� i f�ran efter t�m
och f�rm� honom att i ditt sp�r harva markerna j�mna?
14. Kan du lita p� honom, d� ju hans kraft �r s� stor,
kan du betro �t honom ditt arbetes frukt?
15. �verl�ter du �t honom att f�ra hem din s�d
och att h�mta den tillhopa till din loge?
16. Strutshonans vingar flaxa med fr�jd,
men vad moders�mhet visa v�l hennes pennor, hennes fj�drar?
17. �t jorden �verl�ter hon ju sina �gg
och ruvar dem ovanp� sanden.
18. Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,
att ett vilddjur kan trampa dem s�nder.
19. H�rd �r hon mot sin avkomma, s�som vore den ej hennes;
att hennes avel kan g� under, det bekymrar henne ej.
20. Ty Gud har gjort henne gl�msk f�r vishet,
han har ej tilldelat henne f�rst�nd.
21. Men n�r det g�ller, piskar hon sig sj�lv upp till spr�ng;
d� ler hon �t b�de h�st och man.
22. �r det du som giver �t h�sten hans styrka
och kl�der hans hals med brusande man?
23. �r det du som l�r honom gr�shoppans spr�ng?
Hans stolta frustning, en f�rskr�ckelse �r den!
24. Han skrapar marken och fr�jdar sig i sin kraft
och rusar s� fram mot v�pnade skaror.
25. Han ler �t fruktan och k�nner ej f�rf�ran,
han ryggar icke tillbaka f�r sv�rd.
26. Omkring honom ljuder ett rassel av koger,
av ljungande spjut och lans.
27. Han skakas och rasar och uppslukar marken,
han kan icke styra sig, n�r basunen har ljudit.
28. F�r var basunst�t frustar han: Huj!
�nnu i fj�rran v�drar han striden,
anf�rarnas rop och larmet av h�rskrin.
29. �r det ett verk av ditt f�rst�nd, att falken svingar sig upp
och breder ut sina vingar till flykt mot s�der?
30. Eller �r det p� ditt bud som �rnen stiger s� h�gt
och bygger sitt n�ste i h�jden?
31. P� klippan bor han, d�r har han sitt tillh�ll,
p� klippans spets och p� branta berget.
32. D�rifr�n spanar han efter sitt byte,
l�ngt bort i fj�rran sk�dar hans �gon.
33. Hans ungar frossa p� blod,
och d�r slagna ligga, d�r finner man honom.
Job, 40 Kapitlet
Herren manar Job ytterligare till
�dmjukhet, med h�nvisning p� sina b�da
underskapelser Behemot (flodh�sten) och
Leviatan (krokodilen).
34. S� svarade nu HERREN Job och sade:
35. Vill du tvista med den Allsm�ktige, du m�stare?
Svara d�, du som s� klagar p� Gud!
36. Job svarade HERREN och sade:
37. Nej, d�rtill �r jag f�r ringa; vad skulle jag svara dig?
Jag m�ste l�gga handen p� munnen.
38. En g�ng har jag talat, och nu s�ger jag intet mer;
ja, tv� g�nger, men jag g�r det icke �ter.
*18/40 Job, 40 Kapitlet
1. Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
2. Omgjorda s�som en man dina l�nder;
jag vill fr�ga dig, och du m� giva mig besked.
3. Vill du g�ra min r�tt om intet
och d�ma mig skyldig, f�r att sj�lv st� s�som r�ttf�rdig?
4. Har du en s�dan arm som Gud,
och f�rm�r du dundra med din r�st s�som han?
5. Pryd dig d� med �ra och h�ghet,
kl�d dig i majest�t och h�rlighet.
6. Gjut ut din vredes f�rgrymmelse,
�dmjuka med en blick allt vad h�gt �r.
7. Ja, kuva med en blick allt vad h�gt �r,
sl� ned de ogudaktiga p� st�llet.
8. G�m dem i stoftet allasammans,
ja, fj�ttra deras ansikten i m�rkret.
9. D� vill jag prisa dig, ocks� jag,
f�r segern som din h�gra hand har berett dig.
10. Se, Behemot, han �r ju mitt verk s�v�l som du.
Han lever av gr�s s�som en oxe.
11. Och se vilken kraft han �ger i sina l�nder,
vilken styrka han har i sin buks muskler.
12. Han b�r sin svans s�s styv som en ceder,
ett konstrikt fl�tverk �ro senorna i hans l�r.
13. Hans benpipor �ro s�som r�r av koppar,
benen i hans kropp likna st�nger av j�rn.
14. F�rstlingen �r han av vad Gud har gjort;
hans skapare sj�lv har givit honom hans sk�ra.
15. Ty foder �t honom framb�ra bergen,
d�r de vilda djuren alla hava sin lek.
16. �r floden �n s� v�ldsam, s� �ngslas han dock icke;
han �r trygg, om och en Jordan bryter fram mot hans gap.
19. Vem kan f�nga honom, n�r han �r p� sin vakt,
vem borrar en snara genom hans nos?
20. Kan du draga upp Leviatan med krok
och med en metrev betvinga hans tunga?
21. Kan du s�tta en s�vhank i hans nos
eller borra en hage genom hans k�ft?
22. Menar du att han skall sl�sa p� dig m�nga b�ner
eller tala till dig med mjuka ord?
23. Att han skall vilja sluta f�rdrag med dig,
s� att du finge honom till din tr�l f�r alltid?
24. Kan du hava honom till leksak s�som en f�gel
och s�tta honom i band �t dina t�rnor?
25. Pl�ga fiskarlag k�psl� om honom
och stycka ut hans kropp mellan kr�mare?
26. Kan du skjuta hans hud full med spjut
och hans huvud med fiskharpuner?
27. Ja, f�rs�k att b�ra hand p� honom
du skall minnas den striden och skall ej f�ra s� mer.
28. Nej, den s�dant v�gar, hans hopp bliver sviket,
han f�lles till marken redan vid hans �syn.
*18/41 Job, 41 Kapitlet
Job, 41 Kapitlet
Forts�ttning av beskrivningen p�
Leviatan.
1. S� of�rv�gen �r ingen, att han t�rs reta denne.
Vem v�gar d� s�tta sig upp mot mig sj�lv?
2. Vem har f�rst givit mig n�got, som jag allts� b�r betala igen?
Mitt �r ju allt vad som finnes under himmelen.
3. Jag vill ej h�ra upp att tala om hans lemmar,
om huru v�ldig han �r, och huru h�rligt han �r danad.
4. Vem m�ktar rycka av honom hans pansar?
Vem v�gar sig in mellan hans k�kars par?
5. Hans gaps d�rrar, vem vill �ppna dem?
Runtom hans t�nder bor ju f�rskr�ckelse.
6. Stolta sitta p� honom sk�ldarnas rader;
hopslutna �ro de med fast f�rsegling.
7. T�tt fogar sig den ena intill den andra,
icke en vindfl�kt tr�nger in mellan dem.
8. Var och en h�ller ihop med den n�sta,
de gripa in i varandra och skiljas ej �t.
9. N�r han fnyser, str�lar det av ljus;
hans blickar �ro s�som morgonrodnadens �gonbryn.
10. Bloss fara ut ur hans gap,
eldgnistor spinga fram d�rur.
11. Fr�n hans n�sborrar utg�r r�k
s�som ur en sjudande panna p� br�nslet.
12. Hans andedr�kt framgnistrar eldkol,
och l�gor bryta fram ur hans gap.
13. P� hans hals har kraften sin boning,
och framf�r honom stapplar f�rsagdhet.
14. Sj�lva det veka p� hans buk �r ett stadigt fogverk,
det sitter orubbligt, s�som gjutet p� honom.
15. Hans hj�rta �r fast s�som sten,
fast s�som bottenstenen i kvarnen.
16. N�r han reser sig, b�va hj�ltar,
av �ngest mista de all sans.
17. Angripes han med ett sv�rd, s� h�ller det ej st�nd,
ej heller spjut eller pil eller pansar.
18. Han aktar j�rn s�som halm
och koppar s�som murket tr�.
19. B�gskott skr�mma honom ej bort,
slungstenar f�rvandlas f�r honom till str�;
20. ja, stridsklubbor aktar han s�som str�,
han ler �t rasslet av lansar.
21. P� sin buk b�r han skarpa eggar,
sp�r s�som av en tr�skvagn ristar han i dyn.
22. Han g�r djupet sjudande som en gryta,
likt en salvokokares kittel f�rvandlar han vattnet.
23. Bakom honom st�lar v�gen av ljus,
djupet synes b�ra silverh�r.
24. Ja, p� jorden finnes intet som �r honom likt,
otillg�nglig f�r fruktan skapades han.
25. P� allt vad h�gt �r ser han med f�rakt,
konung �r han �ver alla stolta vilddjur.
*18/42 Job, 42 Kapitlet
Job, 42 Kapitlet
Job �dmjukar sig f�r Herren, utverkar
hans tillgift f�r de tre v�nnerna och
bliver sj�lv �ter uppr�ttad.
1. Job svarade HERREN och sade:
2. Ja, jag vet att du f�rm�r allt,
och att intet som du besluter �r dig f�r sv�rt.
3. Vem var d� jag som i of�rst�nd gav vishet namn av m�rker?
Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
om det som var mig f�r underbart och det jag ej kunde f�rst�.
4. Men h�r nu, s� vill jag tala;
jag vill fr�ga dig, och du m� giva mig besked.
5. Blott h�rs�gner hade jag f�rnummit om dig,
men nu har jag f�tt se dig med egna �gon.
6. D�rf�r tager jag det tillbaka och �ngrar mig,
i stoft och aska.
7. Sedan HERREN hade talat s� till Job, sade han till Elifas fr�n
Teman: �Min vrede �r uppt�nd mot dig och dina b�da v�nner,
d�rf�r att I icke haven talat om mig vad r�tt �r, s�som min
tj�nare Job har gjort.
8. S� tagen eder nu sju tjurar och sju v�durar, och g�n till min
tj�nare Job och offren dem s�som br�nnoffer f�r eder; ock l�ten
min tj�nare Job bedja f�r eder. Till �ventyrs skall jag d�, av
n�d mot honom, avst� fr�n att g�ra n�got f�rskr�ckligt mot
eder, till straff d�rf�r att I icke haven talat om mig vad r�tt
�r, s�som min tj�nare Job har gjort.�
9. D� gingo Elifas fr�n Teman, Bildad fr�n Sua och Sofar fr�n
Naaman �stad och gjorde s�som HERREN hade tillsagt dem; och
HERREN tog n�digt emot Jobs b�n.
10. Och d� nu Job bad f�r sina v�nner, uppr�ttade HERREN �ter honom
sj�lv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han f�rut hade haft.
11. Och alla hans br�der och systrar och alla hans forna bekanta
kommo till honom och h�llo m�ltid med honom i hans hus, och
�mkade honom f�r alla de olyckor som HERREN hade l�tit komma
�ver honom. Och de g�vo honom vardera en kesita och en
guldring.
12. Och HERREN v�lsignade slutet av Jobs levnad �nnu mer �n
begynnelsen, s� att han fick fjorton tusen f�r, sex tusen
kameler, ett tusen par oxar och ett tusen �sninnor.
13. Och han fick sju s�ner och tre d�ttrar.
14. Den f�rsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den
tredje Keren-Happuk.
15. Och s� sk�na kvinnor som Jobs d�ttrar funnos icke i hela
landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras br�der.
16. Och Job levde d�refter ett hundra fyrtio �r, och fick se sina
barn och barnbarn i fyra led.
17. Sedan dog Job, gammal och m�tt p� att leva.
*19/ Psaltaren
*19/01 Psaltaren, 1 Psalmen
Psaltaren, 1 Psalmen
De r�ttf�rdigas s�llhet och de
ogudaktigas underg�ng.
1. S�ll �r den man
som icke vandrar
i de ogudaktigas r�d
och icke tr�der in
p� syndares v�g,
ej heller sitter
d�r bespottare sitta,
2. utan har sin lust
i HERRENS lag
och t�nker p� hans lag
b�de dag och natt.
3. Han �r s�som ett tr�d,
planterat vid vattenb�ckar,
vilket b�r sin frukt i sin tid,
och vars l�v icke vissna;
och allt vad han g�r, det lyckas v�l.
4. Icke s� de ogudaktiga,
utan de �ro s�som agnar
som vinden bortf�r.
5. D�rf�r skola de ogudaktiga
icke best� i domen,
ej heller syndarna
i de r�ttf�rdigas f�rsamling.
6. Ty HERREN k�nner
de r�ttf�rdigas v�g,
men de ogudaktigas v�g f�rg�s.
*19/02 Psaltaren, 2 Psalmen
Psaltaren, 2 Psalmen
Sions konung och hans vedersakare.
1. Varf�r larma hedningarna
och t�nka folken f�f�nglighet?
2. Jordens konungar resa sig upp,
och furstarna r�dsl� med varandra,
mot HERREN och hans smorde:
3. �L�t oss slita s�nder deras bojor
och kasta deras band ifr�n oss.�
4. Han som bor i himmelen ler,
HERREN bespottar dem.
5. D� talar han till dem i sin vrede,
och i sin f�rgrymmelse f�rskr�cker han dem:
6. �Jag sj�lv har insatt min konung
p� Sion, mitt heliga berg.�
7. Jag vill f�rt�lja om vad beslutet �r;
HERREN sade till mig:
�Du �r min son,
jag har i dag f�tt dig.
8. Beg�r av mig,
s� skall jag giva dig hedningarna till arvedel
och jordens �ndar till egendom.
9. Du skall s�ndersl� dem med j�rnspira,
s�som lerk�rl skall du krossa dem.�
10. S� kommen nu till f�rst�nd, I konungar;
l�ten varna eder, I domare p� jorden.
11. Tj�nen HERREN med fruktan,
och fr�jden eder med b�van.
12. Hyllen sonen, s� att han icke vredgas
och I f�rg�ns p� eder v�g;
ty snart kunde hans vrede uppt�ndas.
Saliga �ro alla de som taga sin tillflykt till honom.
*19/03 Psaltaren, 3 Psalmen
Psaltaren, 3 Psalmen
Den betrycktes rop till Herren.
1. En psalm av David, n�r han flydde f�r sin son Absalom.
2. HERRE, huru m�nga �ro icke mina ov�nner!
Ja, m�nga resa sig upp mot mig.
3. M�nga s�ga om mig:
�Det finnes ingen fr�lsning f�r honom hos Gud.�
4. Men du, HERRE, �r en sk�ld f�r mig;
du �r min �ra och den som upplyfter mitt huvud.
5. Jag h�jer min r�st och ropar till HERREN,
och han svarar mig fr�n sitt heliga berg. Sela.
6. Jag lade mig och somnade in;
jag har �ter vaknat upp, ty HERREN uppeh�ller mig.
7. Jag fruktar icke f�r skaror av m�nga tusen,
som l�gra sig mot mig runt omkring.
8. St� upp, HERRE,
fr�ls mig, min Gud;
ty du sl�r alla mina fiender p� kinden,
du krossar de ogudaktigas t�nder.
9. Hos HERREN �r fr�lsningen;
�ver ditt folk komme din v�lsignelse. Sela.
*19/04 Psaltaren, 4 Psalmen
Psaltaren, 4 Psalmen
F�rtr�stansfull aftonb�n i n�den.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en psalm av David.
2. N�r jag ropar, s� svara mig,
du min r�ttf�rdighets Gud,
du som i tr�ngm�l skaffar mig rum;
var mig n�dig och h�r min b�n.
3. I herrar, huru l�nge skall min �ra
vara v�nd i sm�lek,
huru l�nge skolen I �lska f�f�nglighet
och fara efter l�gn? Sela.
4. Besinnen dock att HERREN
har utvalt �t sig den fromme;
HERREN h�r,
n�r jag ropar till honom.
5. Vredgens, men synden icke;
eftersinnen i edra hj�rtan,
p� edra l�ger, och varen stilla. Sela.
6. Offren r�tta offer,
och f�rtr�sten p� HERREN.
7. M�nga s�ga:
�Vem skall l�ta oss se det gott �r?�
Upplyft du �ver oss
ditt ansiktes ljus, o HERRE.
8. Du giver mig gl�dje i hj�rtat,
st�rre �n andras, n�r de f� s�d
och vin i myckenhet.
9. I frid vill jag l�gga mig ned,
och i frid skall jag somna in,
ty du, HERRE, l�ter mig bo
avskild och i trygghet.
*19/05 Psaltaren, 5 Psalmen
Psaltaren, 5 Psalmen
Morgonpsalm i templet: B�n mot de
ogudaktiga.
1. F�r s�ngm�staren, till Nehil�t; en psalm av David.
2. Lyssna till mina ord, HERRE;
f�rnim min suckan.
3. Akta p� mitt klagorop,
du min konung och min Gud;
ty till dig vill jag st�lla min b�n.
4. HERRE, bittida h�r du nu min r�st,
bittida framb�r jag mitt offer till dig
och sk�dar efter dig.
5. Ty du �r icke en Gud
som har behag till ogudaktighet;
den som �r ond f�r icke bo hos dig.
6. De �vermodiga best� icke inf�r dina �gon;
du hatar alla og�rningsm�n.
7. Du f�rg�r dem som tala l�gn;
de blodgiriga och falska
�ro en styggelse f�r HERREN.
8. Men jag f�r g� in i ditt hus,
genom din stora n�d;
jag f�r tillbedja i din fruktan,
v�nd mot ditt heliga tempel.
9. HERRE, led mig genom din r�ttf�rdighet,
f�r mina f�rf�ljares skull;
g�r din v�g j�mn f�r mig.
10. Ty i deras mun �r intet visst,
deras innersta �r f�rd�rv,
en �ppen grav �r deras strupe,
sin tunga g�ra de hal.
11. D�m dem, o Gud;
m� de komma p� fall med sina anslag.
Driv bort dem f�r deras m�nga �vertr�delsers skull,
eftersom de �ro genstr�viga mot dig.
12. Men l�t alla dem gl�djas,
som taga sin tillflykt till dig;
evinnerligen m� de jubla,
ty du besk�rmar dem;
i dig m� de fr�jda sig,
som hava ditt namn k�rt.
13. Ty du, HERRE, v�lsignar den r�ttf�rdige;
du bet�cker honom med n�d s�som med en sk�ld.
*19/06 Psaltaren, 6 Psalmen
Psaltaren, 6 Psalmen
B�n och b�nh�relse i djup n�d.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel, till Seminit; en psalm av
David.
2. HERRE, straffa mig icke i din vrede,
och tukta mig icke i din f�rt�rnelse.
3. Var mig n�dig, HERRE,
ty jag f�rsm�ktar;
hela mig, HERRE,
ty �nda in i mitt innersta �r jag f�rskr�ckt.
4. Ja, min sj�l �r storligen f�rskr�ckt;
ack HERRE, huru l�nge?
5. V�nd �ter, HERRE,
r�dda min sj�l,
fr�ls mig f�r din n�ds skull.
6. Ty i d�den t�nker man icke p� dig;
vem tackar dig i d�dsriket?
7. Jag �r s� tr�tt av suckande;
var natt fuktar jag min s�ng
och v�ter mitt l�ger med mina t�rar.
8. Av sorg �r mitt �ga f�rm�rkat;
det har �ldrats f�r alla mina ov�nners skull.
9. Viken bort ifr�n mig,
alla I og�rningsm�n;
ty HERREN har h�rt
min h�gljudda gr�t.
10. HERREN har h�rt min �kallan,
min b�n upptager HERREN.
11. Alla mina fiender skola komma p� skam
och storligen f�rskr�ckas;
de skola vika tillbaka
och komma p� skam med hast.
*19/07 Psaltaren, 7 Psalmen
Psaltaren, 7 Psalmen
B�n om Herrens dom i r�ttvis sak.
1. En s�ng av David, som han sj�ng till HERREN f�r benjaminiten
Kus' ords skull.
2. HERRE, min Gud,
till dig tager jag min tillflykt;
fr�ls mig fr�n alla mina f�rf�ljare och r�dda mig,
3. s� att de icke, s�som lejon, s�nderslita min sj�l
och rycka bort henne utan r�ddning.
4. HERRE, min Gud,
har jag gjort s�dant,
och �r or�tt i mina h�nder,
5. har jag med ont vederg�llt ned som h�ll frid med mig
eller plundrat den som var min ov�n utan sak,
6. s� f�rf�lje fienden min sj�l
och tage henne fatt
och trampe mitt liv till jorden
och l�gge min �ra[1] i stoftet. Sela.
7. St� upp, HERRE, i din vrede,
res dig mot mina ov�nners raseri
och vakna upp till min hj�lp,
du som har p�bjudit dom.
8. M� folkens f�rsamling omgiva dig,
och m� du �ver den v�nda �ter till h�jden.
9. HERREN h�ller dom �ver folken;
skaffa mig r�tt, HERRE,
efter min r�ttf�rdighet och ostrafflighet.
10. L�t de ogudaktigas ondska f� en �nde,
men h�ll den r�ttf�rdige vid makt;
ty du, som pr�var hj�rtan och njurar,
�r en r�ttf�rdig Gud.
11. Min sk�ld �r i Guds hand;
han fr�lsar de r�ttsinniga.
12. Gud �r en r�ttf�rdig domare
och en Gud som dagligen vredgas.
13. Om n�gon icke vill omv�nda sig,
s� v�sser han sitt sv�rd,
sin b�ge sp�nner han och g�r den redo;
14. och han riktar mot honom d�dande skott,
sina pilar g�r han brinnande.
15. Se, denne �r i f�dsloarbete med f�rd�rv,
han g�r havande med olycka,
men han f�der ett intet.
16. Han gr�ver en grop och g�r den djup,
men han faller sj�lv i den grav som han gr�ver.
17. Den olycka han t�nkte v�lla v�nder tillbaka p� hans huvud,
och �ver hans hj�ssa kommer hans ondska.
18. Jag vill tacka HERREN efter hans r�ttf�rdighet
och lovsjunga HERRENS, den H�gstes, namn.
[1] Se �ra i Ordf�rkl.
*19/08 Psaltaren, 8 Psalmen
Psaltaren, 8 Psalmen
Gud och m�nniska.
1. F�r s�ngm�staren, till Gitt�t; en psalm av David.
2. HERRE, v�r Herre,
huru h�rligt �r icke ditt namn
�ver hela jorden,
du som har satt
ditt majest�t p� himmelen!
3. Av barns och spenabarns mun
har du uppr�ttat en makt,
f�r dina ov�nners skull,
till att nedsl� fienden och den h�mndgirige.
4. N�r jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
m�nen och stj�rnorna,
som du har berett,
5. vad �r d� en m�nniska, att du t�nker p� henne,
eller en m�nniskoson, att du l�ter dig v�rda om honom.
6. Dock gjorde du honom n�stan till ett gudav�sen;
med �ra och h�rlighet kr�nte du honom.
7. Du satte honom till herre �ver dina h�nders verk;
allt lade du under hans f�tter:
8. f�r och oxar, allasammans,
s� ock vildmarkens djur,
9. f�glarna under himmelen och fiskarna i havet,
vad som vandrar havens v�gar.
10. HERRE, v�r Herre,
huru h�rligt �r icke ditt namn
�ver hela jorden!
*19/09 Psaltaren, 9 Psalmen
Psaltaren, 9 Psalmen[1]
Tacks�gelse f�r seger �ver fiender.
1. F�r s�ngm�staren, till Mutlabb�n; en psalm av David.
2. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hj�rta;
jag vill f�rt�lja alla dina under.
3. Jag vill vara glad och fr�jdas i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den H�gste.
4. Ty mina fiender vika tillbaka,
de falla och f�rg�s f�r ditt ansikte.
5. Ja, du har utf�rt min r�tt och min sak;
du sitter p� din tron
s�som en r�ttf�rdig domare.
6. Du har n�pst hedningarna
och f�rgjort de ogudaktiga;
deras namn har du utpl�nat
f�r alltid och evinnerligen.
7. Fienderna �ro nedgjorda,
utrotade f�r alltid;
deras st�der har du omst�rtat,
deras �minnelse har f�rg�tts.
8. Men HERREN tronar evinnerligen,
sin stol har han berett till doms;
9. och han skall d�ma jordens krets med r�ttf�rdighet,
han skall skipa lag bland folken med r�ttvisa.
10. S� vare d� HERREN en borg f�r den f�rtryckte,
en borg i n�dens tider.
11. Och m� de som k�nna ditt namn f�rtr�sta p� dig;
ty du �vergiver icke dem som s�ka dig, HERRE.
12. Lovsjungen HERREN,
som bor i Sion,
f�rkunnen bland folken hans g�rningar.
13. Ty han som utkr�ver blodskulder
har kommit ih�g dem;
han har icke f�rg�tit de betrycktas klagorop.
14. Var mig n�dig, HERRE;
se huru jag pl�gas av dem som hata mig,
du som lyfter mig upp fr�n d�dens portar;
15. p� det att jag m� f�rt�lja allt ditt lov
och i dottern Sions portar
fr�jda mig �ver din fr�lsning.
16. Hedningarna hava sjunkit ned
i den grav som de gr�vde;
i det n�t som de lade ut
har deras fot blivit f�ngad.
17. HERREN har gjort sig k�nd,
han har h�llit dom;
han sn�rjer den ogudaktige
i hans h�nders verk. Higgaj�n. Sela.
18. DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i d�dsriket,
alla hedningar, de som f�rg�ta Gud.
19. Ty icke f�r alltid
skall den fattige vara f�rg�ten,
de betrycktas hopp
skall ej varda om intet evinnerligen.
20. St� upp, HERRE;
l�t icke m�nniskor f� �verhanden,
l�t hedningarna bliva d�mda inf�r ditt ansikte.
21. L�t, o HERRE,
f�rskr�ckelse komma �ver dem;
m� hedningarna f�rnimma
att de �ro m�nniskor. Sela.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/10 Psaltaren, 10 Psalmen
Psaltaren, 10 Psalmen[1]
Klagan och b�n mot de ogudaktigas
�vermod.
1. Varf�r, HERRE,
st�r du s� l�ngt ifr�n
och f�rd�ljer dig i n�dens tider?
2. Genom de ogudaktigas �vermod
m�ste den arme lida.
M� de f�ngas i de r�nker
som de hava utt�nkt!
3. Ty den ogudaktige ber�mmer sig
av sin sj�ls lystnad,
och den rovgirige talar f�rgripligt
och f�raktar HERREN.
4. Den ogudaktige s�ger i sitt h�gmod:
�Han fr�gar icke d�refter.�
�Det finnes ingen Gud�,
s� �ro alla hans tankar.
5. Trygga �ro alltid hans v�gar,
dina domar g� h�gt �ver hans blickar;
alla sina ov�nner r�knar han f�r intet.
6. Han s�ger i sitt hj�rta:
�Jag skall icke vackla,
�ver mig skall i evighet
ingen olycka komma.�
7. Hans mun �r full av f�rbannelse,
av svek och f�rtryck;
hans tunga g�mmer
olycka och f�rd�rv.
8. Han l�gger sig i f�rs�t vid g�rdarna,
i l�nndom vill han dr�pa den oskyldige;
hans �gon lura p� den olycklige.
9. Han ligger i f�rs�t p� l�nnligt st�lle,
s�som ett lejon i sitt sn�r,
han ligger i f�rs�t f�r att gripa den arme;
han griper den arme,
i det han drager honom in i sitt n�t.
10. Han trycker sig ned, han ligger p� lur,
och de olyckliga falla i hans klor.
11. Han s�ger i sitt hj�rta:
�Gud f�rg�ter det,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig.�
12. St� upp, HERRE;
Gud, upplyft din hand,
f�rg�t icke de arma.
13. Varf�r skall den ogudaktige
f� f�rakta Gud
och s�ga i sitt hj�rta
att du icke fr�gar d�refter?
14. Du har ju sett det, ty du giver akt
p� olycka och j�mmer,
f�r att taga det i din hand.
�t dig �verl�mnar den olycklige sin sak;
du blev den faderl�ses hj�lpare.
15. Bryt s�nder den ogudaktiges arm,
och hems�k de ondas ogudaktighet,
s� att du icke mer finner den.
16. Ja, HERREN �r konung
alltid och evinnerligen;
hedningarna utrotas ur hans land.
17. De �dmjukas tr�ngtan
h�r du, HERRE;
du g�r deras hj�rtan st�ndaktiga;
du l�ter ditt �ra giva akt
18. f�r att skaffa den faderl�se och f�rtryckte r�tt,
s� att m�nniskor, komna av jord,
ej l�ngre v�lla skr�ck.
[1] Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/11 Psaltaren, 11 Psalmen
Psaltaren, 11 Psalmen
F�rtr�stan p� HERREN, den r�ttf�rdige.
1. F�r s�ngm�staren; av David.
Till HERREN Har jag tagit min tillflykt.
Huru kunnen I d� s�ga till mig:
�Flyn s�som f�glar till edert berg;
2. ty se, de ogudaktiga sp�nna b�gen,
de hava lagt sin pil p� str�ngen,
f�r att i m�rkret skjuta p� de r�ttsinniga.
3. N�r grundvalarna upprivas,
vad kan d� den r�ttf�rdige utr�tta?�
4. HERREN �r i sitt heliga tempel,
HERRENS tron �r i himmelen;
hans �gon sk�da,
hans blickar pr�va
m�nniskors barn.
5. HERREN pr�var den r�ttf�rdige;
men den ogudaktige och den som �lskar v�ld,
dem hatar hans sj�l.
6. Han skall l�ta ljungeldssnaror regna �ver de ogudaktiga;
eld och svavel
och gl�dande vind,
det �r den kalk som bliver dem besk�rd.
7. Ty HERREN �r r�ttf�rdig,
han �lskar r�ttf�rdigheten;
de redliga skola sk�da hans ansikte.
*19/12 Psaltaren, 12 Psalmen
Psaltaren, 12 Psalmen
B�n mot den �verhandtagande ondskan.
1. F�r s�ngm�staren, till Semin�t; en psalm av David.
2. Fr�ls, HERRE;
ty de fromma �ro borta,
de trogna �ro f�rsvunna
ifr�n m�nniskors barn.
3. De tala l�gn,
den ene med den andre;
med hala l�ppar tala de,
och med dubbelt hj�rta.
4. HERREN utrote
alla hala l�ppar,
den tunga som talar stora ord,
5. dem som s�ga:
�Genom v�r tunga �ro vi starka,
v�ra l�ppar st� oss bi;
vem �r herre �ver oss?�
6. �Eftersom de arma lida �verv�ld
och de fattiga klaga,
vill jag nu st� upp�,
s�ger HERREN;
�jag vill skaffa fr�lsning
�t den som l�ngtar d�refter.�
7. HERRENS tal
�r ett rent tal,
likt silver som rinner ned mot jorden,
luttrat i degeln,
renat sju g�nger.
8. Du, HERRE, skall bevara dem,
du skall beskydda dem
f�r detta sl�kte evinnerligen.
9. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,
d� nu uselheten �r r�dande
bland m�nniskors barn.
*19/13 Psaltaren, 13 Psalmen
Psaltaren, 13 Psalmen
Under djup �ngest.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. Huru l�nge, HERRE;
skall du s� alldeles f�rg�ta mig?
Huru l�nge skall du f�rd�lja
ditt ansikte f�r mig?
3. Huru l�nge skall jag
bekymras i min sj�l
och �ngslas i mitt hj�rta dagligen?
Huru l�nge skall min fiende
f�rh�va sig �ver mig?
4. Sk�da ned, svara mig,
HERRE, min Gud;
upplys mina �gon,
s� att jag icke somnar in i d�den;
5. p� det att min fiende icke m� s�ga:
�Jag blev honom �verm�ktig�,
och p� att mina ov�nner ej m� fr�jda sig,
n�r jag vacklar.
6. Jag f�rtr�star p� din n�d,
mitt hj�rta fr�jde sig �ver din fr�lsning.
Jag vill sjunga till HERRENS �ra,
ty han har gjort v�l mot mig.
*19/14 Psaltaren, 14 Psalmen
Psaltaren, 14 Psalmen
Klagan inf�r HERREN �ver det r�dande
f�rd�rvet.
1. F�r s�ngm�staren; av David.
D�rarna s�ga i sina hj�rtan:
�Det finnes ingen Gud.�
F�rd�rv och styggelse �r deras verk;
ingen finnes, som g�r vad gott �r.
2. HERREN sk�dar ned fr�n himmelen
p� m�nniskors barn,
f�r att se om det finnes n�gon f�rst�ndig,
n�gon som s�ker Gud.
3. Nej, alla �ro de avf�lliga,
allasammans �ro de f�rd�rvade;
ingen finnes, som g�r vad gott �r,
det finnes icke en enda.
4. Hava de d� intet f�tt f�rnimma,
alla dessa og�rningsm�n,
dessa som upp�ta mitt folk,
likasom �te de br�d,
och som icke �kalla HERREN?
5. Jo, d�r �verf�ll dem f�rskr�ckelse --
ty Gud �r hos de r�ttf�rdigas sl�kte.
6. Den betrycktes r�dslag m�n I s�ka bringa p� skam,
HERREN �r ju �nd� hans tillflykt.
7. Ack att fr�n Sion
komme fr�lsning f�r Israel!
N�r HERREN vill �ter
uppr�tta sitt folk,
d� skall Jakob fr�jda sig,
d� skall Israel vara glad.
*19/15 Psaltaren, 15 Psalmen
Psaltaren, 15 Psalmen
En r�tt medlem av HERRENS menighet.
1. En psalm av David.
HERRE, vem f�r bo i din hydda?
Vem f�r dv�ljas p� ditt heliga berg?
2. Den som vandrar ostraffligt
och g�r vad r�tt �r
och talar sanning av hj�rtat;
3. den som icke b�r f�rtal p� sin tunga,
den som icke g�r sin broder n�got ont
och icke drager sm�lek �ver sin n�sta;
4. den som aktar den f�rkastlige f�r intet,
men �rar dem som frukta HERREN;
den som sv�r sig till skada, men ej bryter sin ed;
5. den som icke driver ocker med sina penningar
och icke tager mutor f�r att f�lla den oskyldige.
Den som s� handlar, han skall icke vackla till evig tid.
*19/16 Psaltaren, 16 Psalmen
Psaltaren, 16 Psalmen
Den frommes tillit till HERREN.
1. En s�ng av David.
Bevara mig, Gud,
ty jag tager min tillflykt till dig.
2. Jag s�ger till HERREN:
�Du �r ju Herren;
f�r mig finnes intet gott utom dig;
3. de heliga som finnas i landet,
de �ro de h�rliga till vilka jag har allt mitt behag.�
4. Men de som taga sig en annan gud,
de hava stora vederm�dor;
jag vill icke offra deras drickoffer av blod
eller taga deras namn p� mina l�ppar.
5. HERREN �r min besk�rda del och b�gare;
du �r den som uppeh�ller min arvedel.
6. En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
ja, ett arv som behagar mig v�l.
7. Jag vill lova HERREN,
ty han giver mig r�d;
�nnu om natten
manar mig mitt innersta.
8. Jag har haft HERREN
f�r mina �gon alltid;
ja, han �r p� min h�gra sida,
jag skall icke vackla.
9. F�rdenskull gl�der sig mitt hj�rta,
och min �ra[1] fr�jdar sig;
j�mv�l min kropp
f�r bo i trygghet.
10. Ty du skall icke l�mna
min sj�l �t d�dsriket,
du skall icke l�ta din fromme
f� se graven.
11. Du skall kung�ra mig livets v�g;
inf�r ditt ansikte �r gl�dje till fyllest,
ljuvlighet i din h�gra hand evinnerligen.
*19/17 Psaltaren, 17 Psalmen
Psaltaren, 17 Psalmen
Den oskyldigt f�rf�ljdes tillflykt.
1. En b�n av David.
H�r, o HERRE, en r�ttf�rdig sak,
akta p� mitt rop,
lyssna till min b�n;
den kommer icke ifr�n falska l�ppar.
2. Av dig m� jag f� min r�tt;
dina �gon m� sk�da vad r�ttvist �r.
3. Du pr�var mitt hj�rta,
du utrannsakar mig, men du finner intet;
ingen ond tanke g�r ut ur min mun.
4. Efter dina l�ppars ord,
och vad m�nniskor �n m� g�ra,
tager jag mig till vara
f�r v�ldsverkares stigar.
5. Mina steg h�lla sig stadigt
p� dina v�gar,
mina f�tter vackla icke.
6. S� �kallar jag nu dig,
ty du, Gud, skall svara mig;
b�j ditt �ra till mig,
h�r mitt tal.
7. Bevisa din underbara n�d,
du som fr�lsar undan motst�ndarna
dem som taga sin tillflykt till din h�gra hand.
8. Bevara mig s�som en �gonsten,
besk�rma mig under dina vingars skugga
9. f�r de ogudaktiga,
som vilja f�rd�rva mig,
f�r mina d�dsfiender,
som omringa mig.
10. Sitt hj�rta f�rstocka de;
med sin mun tala de stora ord.
11. Nu �ro de omkring mig, var vi g�,
deras �gon speja efter
huru de skola b�ja mig till jorden.
12. Ja, denne �r lik ett lejon
som l�ngtar efter rov,
lik ett ungt lejon
som ligger i f�rs�t.
13. St� upp, HERRE;
tr�d emot honom, sl� honom ned,
r�dda med ditt sv�rd
min sj�l fr�n den ogudaktige,
14. ja, med din hand, fr�n m�nniskorna, HERRE,
fr�n denna v�rldens m�nniskor,
som hava sin del i detta livet,
och vilkas buk du fyller med dina h�vor,
som hava s�ner i m�ngd
och l�mna sitt �verfl�d �t sina barn.
15. Men jag skall sk�da
ditt ansikte i r�ttf�rdighet;
n�r jag uppvaknar,
vill jag m�tta mig av din �syn.
*19/18 Psaltaren, 18 Psalmen
Psaltaren, 18 Psalmen
HERRENS fr�lsande segerkraft.
1. F�r s�ngm�staren; av HERRENS tj�nare David, som talade till
HERREN denna s�ngs ord, n�r HERREN hade r�ddat honom fr�n alla
hans fienders hand och ur Sauls v�ld.
2. Han sade:
Hj�rtligen k�r har jag dig, HERRE, min starkhet,
3. HERRE, mitt bergf�ste, min borg och min r�ddare,
min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
min sk�ld och min fr�lsnings horn, mitt v�rn.
4. HERREN, den h�gtlovade, �kallar jag,
och fr�n mina fiender bliver jag fr�lst.
5. D�dens band omv�rvde mig,
och f�rd�rvets str�mmar f�rskr�ckte mig.
6. D�dsrikets band omsl�to mig,
d�dens snaror f�llo �ver mig.
7. Men jag �kallade HERREN i min n�d
och ropade till min Gud.
Han h�rde fr�n sin himmelska boning min r�st,
och mitt rop inf�r honom kom till hans �ron.
8. D� skalv jorden och b�vade,
och bergens grundvalar darrade;
de skakades, ty hans vrede var uppt�nd.
9. R�k steg upp fr�n hans n�sa
och f�rt�rande eld fr�n hans mun;
eldsgl�d ljungade fr�n honom.
10. Och han s�nkte himmelen och for ned,
och t�cken var under hans f�tter.
11. Han for p� keruben och fl�g,
han sv�vade p� vindens vingar.
12. Han gjorde m�rker till sitt t�ckelse,
till en hydda som omsl�t honom;
m�rka vatten, tjocka moln.
13. Av glansen framf�r honom veko molnen undan;
hagel f�ll, och eldsgl�d for ned.
14. Och HERREN dundrade i himmelen,
den H�gste l�t h�ra sin r�st;
hagel f�ll, och eldsgl�d for ned.
15. Han sk�t sina pilar och f�rskingrade dem,
ljungeldar i m�ngd och f�rvirrade dem.
16. Vattnens b�ddar kommo i dagen,
och jordens grundvalar blottades,
f�r din n�pst, o HERRE,
f�r din vredes stormvind.
17. Han r�ckte ut sin hand fr�n h�jden och fattade mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
18. Han r�ddade mig fr�n min starke fiende
och fr�n mina ov�nner, ty de voro mig �verm�ktiga.
19. De �verf�llo mig p� min olyckas dag,
men HERREN blev mitt st�d.
20. Han f�rde mig ut p� rymlig plats;
han r�ddade mig, ty han hade behag till mig.
21. HERREN l�nar mig efter min r�ttf�rdighet;
efter mina h�nders renhet vederg�ller han mig.
22. Ty jag h�ll mig p� HERRENS v�gar
och avf�ll icke fr�n min Gud i ogudaktighet;
23. nej, alla hans r�tter hade jag f�r �gonen,
och hans stadgar l�t jag icke vika ifr�n mig.
24. S� var jag ostrafflig inf�r honom
och tog mig till vara f�r missg�rning.
25. D�rf�r vederg�llde mig HERREN efter min r�ttf�rdighet,
efter mina h�nders renhet inf�r hans �gon.
26. Mot den fromme bevisar du dig from,
mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27. Mot den rene bevisar du dig ren,
men mot den vr�nge bevisar du dig avog.
28. Ty du fr�lsar ett betryckt folk,
men stolta �gon �dmjukar du.
29. Ja, du l�ter min lampa brinna klart;
HERREN, min Gud, g�r mitt m�rker ljuset.
30. Ja, med dig kan jag nedsl� h�rskaror,
och med min Gud stormar jag murar.
31. Guds v�g �r ostrafflig;
HERRENS tal �r luttrat.
En sk�ld �r han f�r alla
som taga sin tillflykt till honom.
32. Ty vem �r Gud f�rutom HERREN,
och vem �r en klippa utom v�r Gud?
33. Gud, du som omgjordade mig med kraft
och l�t min v�g vara lyckosam,
34. du som gjorde mina f�tter s�som hindens
och st�llde mig p� mina h�jder,
35. du som l�rde mina h�nder att strida
och mina armar att sp�nna kopparb�gen!
36. Du gav mig din fr�lsnings sk�ld,
och din h�gra hand st�dde mig,
och ditt saktmod gjorde mig stor;
37. du skaffade rum f�r mina steg, d�r jag gick,
och mina f�tter vacklade icke.
38. Jag f�rf�ljde mina fiender och hann upp dem;
jag v�nde icke tillbaka, f�rr�n jag hade gjort �nde p� dem.
39. Jag slog dem, s� att de icke mer kunde resa sig;
de f�llo under mina f�tter.
40. Du omgjordade mig med kraft till striden,
du b�jde mina motst�ndare under mig.
41. Mina fiender drev du p� flykten f�r mig,
och dem som hatade mig f�rgjorde jag.
42. De ropade, men det fanns ingen som fr�lste;
till HERREN, men han svarade dem icke.
43. Och jag st�tte dem s�nder till stoft f�r vinden,
jag kastade ut dem s�som orenlighet p� gatan.
44. Du r�ddade mig ur folkets strider,
du satte mig till ett huvud �ver hedningar;
folkslag som jag ej k�nde blevo mina tj�nare.
45. Vid blotta ryktet h�rsammade de mig;
fr�mlingar visade mig underd�nighet.
46. Ja, fr�mlingarnas mod vissnade bort;
med b�van �verg�vo de sina borgar.
47. HERREN lever! Lovad vare min klippa,
och upph�jd vare min fr�lsnings Gud!
48. Gud, som har givit mig h�mnd
och tvingat folken under mig;
49. du som har befriat mig fr�n mina fiender
och upph�jt mig �ver mina motst�ndare,
r�ddat mig fr�n v�ldets man!
50. F�rdenskull vill jag tacka dig
bland hedningarna, HERRE,
och lovsjunga ditt namn.
51. Ty du giver din konung stor seger
och g�r n�d mot din smorde,
mot David och hans s�d till evig tid.
*19/19 Psaltaren, 19 Psalmen
Psaltaren, 19 Psalmen
Guds uppenbarelse i den skapade v�rlden
och i ordet.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. Himlarna f�rt�lja
Guds �ra,
och f�stet f�rkunnar
hans h�nders verk;
3. den ena dagen talar
d�rom till den andra,
och den ena natten
kung�r det f�r den andra;
4. det �r ej ett tal eller spr�k
vars ljud icke h�res.
5. De str�cka sig ut �ver hela jorden,
och deras ord g� till v�rldens �ndar.
�t solen har han gjort
en hydda i dem;
6. och den �r s�som en brudgum
som g�r ut ur sin kammare,
den fr�jdar sig, s�som en hj�lte,
att l�pa sin bana.
7. Vid himmelens �nda
�r det den g�r upp,
och dess omlopp n�r
intill himmelens gr�nser,
och intet �r skylt f�r dess hetta.
8. HERRENS lag �r utan brist
och vederkvicker sj�len;
HERRENS vittnesb�rd �r fast
och g�r den enfaldige vis.
9. HERRENS befallningar �ro r�tta
och giva gl�dje �t hj�rtat;
HERRENS bud �r klart
och upplyser �gonen.
10. HERRENS fruktan �r ren
och best�r evinnerligen;
HERRENS r�tter �ro sanning,
allasammans r�ttf�rdiga.
11. De �ro dyrbarare �n guld,
ja, �n fint guld i m�ngd;
de �ro s�tare �n honung,
ja, �n renaste honung.
12. Av dem h�mtar ock din tj�nare varning;
den som h�ller dem har stor l�n.
13. Vem m�rker sj�lv huru ofta han felar?
F�rl�t mig mina hemliga brister.
14. Bevara ock din tj�nare f�r fr�cka m�nniskor;
l�t dem icke f� makt med mig,
s� bliver jag ostrafflig och varder fri
ifr�n sv�r �vertr�delse.
15. L�t min muns tal t�ckas dig
och mitt hj�rtas tankar,
HERRE, min klippa och min f�rlossare.
*19/20 Psaltaren, 20 Psalmen
Psaltaren, 20 Psalmen
Lyck�nskan �ver konungen.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. HERREN b�nh�re dig
p� n�dens dag,
Jakobs Guds namn
beskydde dig.
3. Han s�nde dig hj�lp fr�n helgedomen,
och st�dje dig fr�n Sion.
4. Han t�nke p� alla dina spisoffer
och upptage med v�lbehag ditt br�nnoffer. Sela.
5. Han give dig vad ditt hj�rta beg�r
och fullborde alla dina r�dslag.
6. M� vi f� jubla �ver din seger
och i v�r Guds namn resa upp baneret;
HERREN uppfylle alla dina b�ner.
7. Nu vet jag att HERREN
giver seger �t sin smorde;
han svarar honom fr�n sin heliga himmel,
genom v�ldiga g�rningar
giver hans h�gra hand seger.
8. De andra prisa vagnar,
de prisa h�star,
men vi prisa HERRENS,
v�r Guds, namn.
9. De sjunka ned och falla,
men vi resa oss upp och bliva best�ndande.
10. HERRE, giv seger;
ja, konungen svare oss
p� den tid d� vi ropa.
*19/21 Psaltaren, 21 Psalmen
Psaltaren, 21 Psalmen
Konungens kraft till seger.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. HERRE, �ver din makt
gl�der sig konungen;
huru fr�jdas han icke h�geligen
�ver din seger!
3. Vad hans hj�rta �nskar
har du givit honom,
och hans l�ppars beg�ran
har du icke v�grat honom. Sela.
4. Ty du kommer honom till m�tes
med v�lsignelser av vad gott �r;
du s�tter p� hans huvud
en gyllene krona.
5. Han bad dig om liv,
och du gav honom det,
ett l�ngt liv
alltid och evinnerligen.
6. Stor �r hans �ra
genom din seger;
majest�t och h�rlighet
besk�r du honom.
7. Ja, du l�ter honom bliva
till v�lsignelse evinnerligen;
du fr�jdar honom med gl�dje
inf�r ditt ansikte.
8. Ty konungen f�rtr�star p� HERREN,
och genom den H�gstes n�d skall han icke vackla.
9. Din hand skall n� alla dina fiender;
din h�gra hand skall tr�ffa dem som hata dig.
10. Du skall l�ta dem k�nna det
s�som i en gl�dande ugn,
n�r du l�ter se ditt ansikte.
HERREN skall f�rd�rva dem i sin vrede;
eld skall f�rt�ra dem.
11. Deras livsfrukt skall du utrota fr�n jorden
och deras avkomma fr�n m�nniskors barn.
12. Ty de ville draga ont �ver dig;
de t�nkte ut r�nker, men de f�rm� intet.
13. Nej, du skall driva dem tillbaka;
med din b�ge skall du sikta mot deras anleten.
14. Upph�jd vare du, HERREN, i din makt;
vi vilja besjunga och lovs�ga din hj�ltekraft.
*19/22 Psaltaren, 22 Psalmen
Psaltaren, 22 Psalmen
Den r�ttf�rdiges lidande och h�rlighet.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Morgonrodnadens hind�; en psalm av
David.
2. Min Gud, min Gud,
varf�r har du �vergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min fr�lsning �r fj�rran.
3. Men Gud, jag ropar om dagen,
men du svarar icke,
s� ock om natten,
men jag f�r ingen ro.
4. Och dock �r du den Helige,
den som tronar p� Israels lovs�nger.
5. P� dig f�rtr�stade v�ra f�der;
de f�rtr�stade, och du r�ddade dem.
6. Till dig ropade de och blevo hulpna;
p� dig f�rtr�stade de och kommo icke p� skam.
7. Men jag �r en mask,
och icke en m�nniska,
till sm�lek bland m�n,
f�raktad av folket.
8. Alla som se mig
bespotta mig;
de sp�rra upp munnen,
de skaka huvudet:
9. �Befall dig �t HERREN!
Han befrie honom,
han r�dde honom,
ty han har ju behag till honom.�
10. Ja, det var du som h�mtade mig ut ur moderlivet
och l�t mig vila trygg vid min moders br�st.
11. P� dig �r jag kastad allt ifr�n moderssk�tet;
du �r min Gud allt ifr�n min moders liv.
12. Var icke l�ngt ifr�n mig,
ty n�d �r n�ra,
och det finnes ingen hj�lpare.
13. Tjurar i m�ngd omgiva mig,
Basans oxar omringa mig.
14. S�som glupande och rytande lejon
sp�rrar man upp gapet mot mig.
15. Jag �r lik vatten som utgjutes,
alla mina leder hava skilts �t;
mitt hj�rta �r s�som vax,
det sm�lter i mitt liv.
16. Min kraft �r f�rtorkad och lik en lersk�rva,
min tunga l�der vid min gom,
och du l�gger mig i d�dens stoft.
17. Ty hundar omgiva mig;
de ondas hop har kringr�nt mig,
mina h�nder och f�tter hava de genomborrat.
18. Jag kan r�kna alla mina ben;
de sk�da d�rp�, de se med lust p� mig.
19. De dela mina kl�der mellan sig
och kasta lott om min kl�dnad.
20. Men du, HERRE, var icke fj�rran;
du min starkhet, skynda till min hj�lp.
21. R�dda min sj�l fr�n sv�rdet,
mitt liv ur hundarnas v�ld.
22. Fr�ls mig fr�n lejonets gap.
Ja, du b�nh�r mig och r�ddar mig undan vildoxarnas horn.
23. D� skall jag f�rkunna ditt namn f�r mina br�der,
mitt i f�rsamlingen skall jag prisa dig:
24. I som frukten HERREN, loven honom;
�ren honom, alla Jakobs barn,
och b�ven f�r honom, alla Israels barn.
25. Ty han f�raktade icke den betrycktes el�nde
och h�ll det icke f�r en styggelse;
han f�rdolde icke sitt ansikte f�r honom,
och n�r han ropade, lyssnade han till honom.
26. Genom dig skall min lovs�ng ljuda
i den stora f�rsamlingen;
mina l�ften f�r jag infria
inf�r dem som frukta honom.
27. De �dmjuka skola �ta och bliva m�tta,
de som s�ka HERREN skola f� lova honom;
ja, edra hj�rtan skola leva evinnerligen.
28. Alla jordens �ndar skola bet�nka det
och omv�nda sig till HERREN.
Hedningarnas alla sl�kter
skola tillbedja inf�r dig.
29. Ty riket �r HERRENS,
och han r�der �ver hedningarna.
30. Ja, alla m�ktiga p� jorden
skola �ta och tillbedja;
inf�r honom skola kn�b�ja
alla de som m�ste fara ned i graven,
de som icke kunna beh�lla
sin sj�lv vid liv.
31. Kommande �ttled skola tj�na honom;
man skall f�rt�lja om Herren f�r ett annat sl�kte.
32. Man skall tr�da upp och f�rkunna hans r�ttf�rdighet,
ja, bland folk som skola f�das att han har gjort det.
*19/23 Psaltaren, 23 Psalmen
Psaltaren, 23 Psalmen
Den gode herden.
1. En psalm av David.
HERREN �r min herde, mig skall intet fattas,
2. han l�ter mig vila p� gr�na �ngar;
han f�r mig till vatten d�r jag finner ro,
3. han vederkvicker min sj�l;
han leder mig p� r�tta v�gar,
f�r sitt namns skull.
4. Om jag ock vandrar i d�dsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du �r med mig;
din k�pp och stav,
de tr�sta mig.
5. Du bereder f�r mig ett bord
i mina ov�nners �syn;
du sm�rjer mitt huvud med olja
och l�ter min b�gare fl�da �ver.
6. Godhet allenast och n�d skola f�lja mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall �ter f� bo i HERRENS hus,
evinnerligen.
*19/24 Psaltaren, 24 Psalmen
Psaltaren, 24 Psalmen
�rans konungs int�g i sin helgedom.
1. Av David; en psalm.
Jorden �r HERRENS och allt vad d�rp� �r,
jordens krets och de som bo d�rp�.
2. Ty han �r den som har lagt hennes grund p� haven,
den som p� str�mmarna har berett henne f�ste.
3. Vem f�r g� upp p� HERRENS berg,
och vem f�r tr�da in i hans helgedom?
4. Den som har oskyldiga h�nder och rent hj�rta,
den som icke v�nder sin sj�l till l�gn
och den som icke sv�r falskt.
5. Han skall undf� v�lsignelse av HERREN
och r�ttf�rdighet av sin fr�lsnings Gud.
6. S�dant �r det sl�kte som fr�gar efter honom;
de som s�ka ditt ansikte, de �ro Jakobs barn. Sela.
7. H�jen, I portar, edra huvuden,
h�jen eder, I eviga d�rrar,
f�r att �rans konung m� draga d�rin.
8. Vem �r d� �rans konung?
Det �r HERREN, stark och v�ldig,
HERREN, v�ldig i strid.
9. H�jen, I portar, edra huvuden,
h�jen dem, I eviga d�rrar,
f�r att �rans konung m� draga d�rin.
10. Vem �r d� denne �rans konung?
Det �r HERREN Sebaot;
han �r �rans konung. Sela.
*19/25 Psaltaren, 25 Psalmen
Psaltaren, 25 Psalmen[1]
B�n om HERRENS hj�lp och ledning.
1. Av David.
Till dig, HERRE, upplyfter jag min sj�l.
2. Min Gud, p� dig f�rtr�star jag;
l�t mig icke komma p� skam,
l�t icke mina fiender fr�jda sig �ver mig.
3. Nej, ingen kommer p� skam, som f�rbidar dig;
p� skam kommer de som, utan sak, handla trol�st.
4. HERRE, kung�r mig dina v�gar,
l�r mig dina stigar.
5. Led mig i din sanning, och l�r mig,
ty du �r min fr�lsnings Gud;
dig f�rbidar jag alltid.
6. T�nk, HERRE, p� din barmh�rtighet och din n�d,
ty de �ro av evighet.
7. T�nk icke p� min ungdoms synder
och p� mina �vertr�delser,
utan t�nk p� mig efter din n�d,
f�r din godhets skull, HERRE.
8. HERREN �r god och r�ttf�rdig,
d�rf�r undervisar han syndare om v�gen.
9. Han leder de �dmjuka r�tt,
han l�r de �dmjuka sin v�g.
10. Alla HERRENS v�gar �ro n�d och trofasthet
f�r dem som h�lla hans f�rbund och vittnesb�rd.
11. F�r ditt namns skull, HERRE,
f�rl�t min missg�rning, ty den �r stor.
12. Finnes det en man som fruktar HERREN,
d� undervisar han honom om den v�g han b�r v�lja.
13. Han sj�lv skall leva i lycka,
och hans efterkommande skola besitta landet.
14. HERREN har sin umg�ngelse med dem som frukta honom,
och sitt f�rbund vill han kung�ra f�r dem.
15. Mina �gon se alltid till HERREN,
ty han drager mina f�tter ur n�tet.
16. V�nd dig till mig och var mig n�dig;
ty jag �r ensam och betryckt.
17. Mitt hj�rtas �ngest �r stor;
f�r mig ut ur mitt tr�ngm�l.
18. Se till mitt lidande och min vederm�da,
och f�rl�t mig alla mina synder.
19. Se d�rtill att mina fiender �ro s� m�nga
och hata mig med or�tt.
20. Bevara min sj�l och r�dda mig;
l�t mig icke komma p� skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
21. Ostrafflighet och redlighet bevare mig,
ty jag f�rbidar dig.
22. F�rlossa Israel, o Gud,
ur all dess n�d.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/26 Psaltaren, 26 Psalmen
Psaltaren, 26 Psalmen
Den oskyldiges fasta tillit till HERREN.
1. Av David.
Skaffa mig r�tt, HERRE,
ty jag vandrar i ostrafflighet,
och jag f�rtr�star p� HERREN utan att vackla.
2. Pr�va mig, HERRE, och f�rs�k mig;
rannsaka mina njurar och mitt hj�rta.
3. Ty din n�d �r inf�r mina �gon,
och jag vandrar i din sanning.
4. Jag sitter icke hos l�gnens m�n,
och med hycklare har jag icke min umg�ngelse.
5. Jag hatar de ondas f�rsamling,
och hos de ogudaktiga sitter jag icke.
6. Jag tv�r mina h�nder i oskuld,
och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,
7. f�r att h�ja min r�st till tacks�gelse
och f�rt�lja alla dina under.
8. HERRE, jag har din boning k�r
och den plats d�r din h�rlighet bor.
9. Ryck icke min sj�l bort med syndare,
icke mitt liv med de blodgiriga,
10. i vilkas h�nder �r sk�ndlighet,
och vilkas h�gra hand �r full av mutor.
11. Jag vandrar ju i ostrafflighet;
f�rlossa mig och var mig n�dig.
12. Ja, min fot st�r p� j�mn mark;
i f�rsamlingarna skall jag lova HERREN.
*19/27 Psaltaren, 27 Psalmen
Psaltaren, 27 Psalmen
L�ngtan efter HERRENS umg�ngelse. B�n
under en tid av n�d.
1. Av David.
HERREN �r mitt ljus och min fr�lsning;
f�r vem skulle jag frukta?
HERREN �r mitt livs v�rn;
f�r vem skulle jag r�das?
2. N�r de onda draga emot mig
och vilja uppsluka mig,
d� stappla de sj�lva och falla,
mina motst�ndare och fiender.
3. Om ock en h�r l�grar sig mot mig,
s� fruktar �nd� icke mitt hj�rta;
om krig uppst�r mot mig,
s� �r jag dock trygg.
4. Ett har jag beg�rt av HERREN,
d�refter traktar jag:
att jag m� f� bo i HERRENS hus
i alla mina livsdagar,
f�r att sk�da HERRENS ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5. Ty han d�ljer mig i sin hydda
p� olyckans dag,
han besk�rmar mig i sitt tj�ll,
han f�r mig upp p� en klippa.
6. Och nu skall mitt huvud resa sig
�ver mina fiender runt omkring mig,
och jag vill offra i hans hydda
jublets offer,
jag vill sjunga till HERRENS �ra
och lovs�ga honom.
7. H�r, o HERRE!
Jag h�jer min r�st och ropar,
var mig n�dig och svara mig.
8. Mitt hj�rta f�reh�ller dig ditt ord:
�S�ken mitt ansikte.�
Ja, ditt ansikte, HERRE, s�ker jag;
9. f�rd�lj icke ditt ansikte f�r mig.
Driv icke bort din tj�nare i vrede,
du som har varit min hj�lp;
f�rskjut mig icke, �vergiv mig icke,
du min fr�lsnings Gud.
10. Nej, om �n min fader och min moder �vergiva mig,
skall HERREN upptaga mig.
11. Visa mig, HERRE, din v�g,
och led mig p� en j�mn stig,
f�r mina f�rf�ljares skull.
12. �verl�mna mig icke �t mina ov�nners vilja;
ty mot mig uppst� falska vittnen
och m�n som andas v�ld.
13. Ja, jag tror f�rvisso
att jag skall f� se HERRENS goda
i de levandes land.
14. F�rbida HERREN,
var frimodig och of�rf�rad i ditt hj�rta;
ja, f�rbida HERREN.
*19/28 Psaltaren, 28 Psalmen
Psaltaren, 28 Psalmen
B�n om de gudl�sas bestraffning.
1. Av David.
Till dig, HERRE, ropar jag;
min klippa, var icke stum mot mig.
Ja, var icke tyst mot mig, s� att jag bliver lik
dem som fara ned i graven.
2. H�r mina b�ners ljud,
n�r jag ropar till dig,
n�r jag upplyfter mina h�nder
mot det allraheligaste i din helgedom.
3. Tag mig icke bort med de ogudaktiga
och med og�rningsm�nnen,
som tala v�nligt med sin n�sta
men hava ondska i sina hj�rtan.
4. Giv dem efter deras g�rningar
och efter deras onda v�sende,
giv dem efter deras h�nders verk,
vederg�ll dem vad de hava gjort.
5. Ty de akta icke p� HERRENS g�rningar,
icke p� hans h�nder verk;
d�rf�r skall han sl� dem ned
och ej mer bygga upp dem.
6. Lovad vare HERREN, ty han har h�rt
mina b�ners ljud!
7. HERREN �r min starkhet och min sk�ld;
p� honom f�rtr�stade mitt hj�rta.
Och jag vart hulpen, d�rf�r fr�jdar sig mitt hj�rta,
och med min s�ng vill jag tacka honom.
8. HERREN �r sitt folks starkhet,
och ett fr�lsningens v�rn
�r han f�r sin smorde.
9. Fr�ls ditt folk
och v�lsigna din arvedel,
och var deras herde och b�r dem
till evig tid.
*19/29 Psaltaren, 29 Psalmen
Psaltaren, 29 Psalmen
Herrens h�rlighet uppenbarad i tord�net.
1. En psalm av David.
Given �t HERREN,
I Guds s�nder,
given �t HERREN
�ra och makt;
2. given �t HERREN
hans namns �ra,
tillbedjen HERREN
i helig skrud.
3. HERRENS r�st g�r ovan vattnen;
Gud, den h�rlige, dundrar,
ja, HERREN, ovan de stora vattnen.
4. HERRENS r�st ljuder med makt,
HERRENS r�st ljuder h�rligt.
5. HERRENS r�st
br�cker cedrar,
HERREN br�cker
Libanons cedrar.
6. Han kommer dem att hoppa
likasom kalvar,
Libanon och Sirjon
s�som unga vildoxar.
7. HERRENS r�st
sprider ljungeldsl�gor.
8. HERRENS r�st
kommer �knen att b�va,
HERREN kommer Kades'
�ken att b�va.
9. HERRENS r�st
bringar hindarna att f�da;
skogarnas kl�dnad
rycker den bort.
I hans himmelska boning
f�rkunnar allting hans �ra.
10. HERREN p� sin tron
bj�d floden komma,
och HERREN tronar
s�som konung evinnerligen.
11. HERREN skall giva
makt �t sitt folk,
HERREN skall v�lsigna
sitt folk med frid.
*19/30 Psaltaren, 30 Psalmen
Psaltaren, 30 Psalmen
Tacks�gelse f�r r�ddning.
1. En psalm, en s�ng av David, vid templets invigning.
2. Jag vill upph�ja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,
du har icke l�tit mina fiender gl�dja sig �ver mig.
3. HERRE, min Gud,
jag ropade till dig, och du helade mig.
4. HERRE, du f�rde min sj�l upp ur d�dsriket,
du tog mig levande ut fr�n dem som foro ned i graven.
5. Lovsjungen HERREN, I hans fromme,
och prisen hans heliga namn.
6. Ty ett �gonblick varar hans vrede,
men hela livet hans n�d;
om aftonen g�star gr�t,
men om morgonen kommer jubel.
7. Jag sade, n�r det gick mig v�l:
�Jag skall aldrig vackla.�
8. HERRE, i din n�d
hade du gjort mitt berg starkt;
men du f�rdolde ditt ansikte,
d� f�rskr�cktes jag.
9. Till dig, HERRE, ropade jag,
och till Herren bad jag:
10. �Vad vinning har du av mitt blod,
eller d�rav att jag far ned i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det f�rkunna din trofasthet?
11. H�r, o HERRE, och var mig n�dig;
HERRE, var min hj�lpare.�
12. D� f�rvandlade du min klagan
i fr�jdespr�ng;
du kl�dde av mig sorgens dr�kt
och omgjordade mig med gl�dje.
13. D�rf�r skall min �ra[1] lovsjunga dig,
utan att tystna;
HERRE, min Gud,
jag vill tacka dig evinnerligen.
[1] Se �ra i Ordf�rkl.
*19/31 Psaltaren, 31 Psalmen
Psaltaren, 31 Psalmen
B�n om r�ddning.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
l�t mig aldrig komma p� skam,
befria mig genom din r�ttf�rdighet.
3. B�j ditt �ra till mig,
r�dda mig snarligen;
var mig en fast klippa,
en bort till min fr�lsning.
4. Ty du �r mitt bergf�ste och min bort,
och du skall, f�r ditt namns skull,
leda och f�ra mig.
5. Du skall draga mig ur det n�t
som de lade ut f�r mig;
ty du �r mitt v�rn.
6. I din hand befaller jag min ande;
du f�rlossar mig, HERRE,
du trofaste Gud.
7. Jag hatar dem som h�lla sig
till f�f�ngliga avgudar,
men jag f�rtr�star p� HERREN.
8. Jag vill fr�jda mig och vara glad �ver din n�d,
att du ser till mitt lidande,
att du l�ter dig v�rda om min sj�l i n�den
9. och icke �verl�mnar mig i fiendens hand,
utan st�ller mina f�tter p� rymlig plats.
10. Var mig n�dig, HERRE, ty jag �r i n�d;
av sorg �r mitt �ga f�rm�rkat,
ja, min sj�l s�v�l som min kropp.
11. Ty mitt liv har f�rsvunnit i bedr�velse
och mina �r i suckan;
min kraft �r bruten genom min missg�rning,
och benen i min kropp �ro maktl�sa.
12. F�r alla mina ov�nners skull har jag blivit till sm�lek,
ja, till stor sm�lek f�r mina grannar
och till skr�ck f�r mina f�rtrogna;
de som se mig p� gatan
fly undan f�r mig.
13. Jag �r bortgl�md ur hj�rtat, s�som vore jag d�d;
jag har blivit s�som ett s�nderslaget k�rl.
14. Ty jag h�r mig f�rtalas av m�nga;
skr�ck fr�n alla sidor!
De r�dsl� med varandra mot mig
och st�mpla f�r att taga mitt liv.
15. Men jag f�rtr�star p� dig, HERRE;
jag s�ger: �Du �r min Gud.�
16. Min tid st�r i dina h�nder; r�dda mig
fr�n mina fienders hand och mina f�rf�ljare.
17. L�t ditt ansikte lysa �ver din tj�nare;
fr�ls mig genom din n�d.
18. HERRE, l�t mig icke komma p� skam, ty jag �kallar dig;
l�t de ogudaktiga komma p� skam
och varda tystade i d�dsriket.
19. M� l�gnaktiga l�ppar f�rstummas,
de som tala vad fr�ckt �r mot den r�ttf�rdige,
med h�gmod och f�rakt.
20. Huru stor �r icke din godhet,
den du f�rvarar �t dem som frukta dig,
och den du bevisar inf�r m�nniskors barn
mot dem som taga sin tillflykt till dig!
21. Du besk�rmar dem i ditt ansiktes besk�rm
mot m�nniskors sammangaddning;
du d�ljer dem i din hydda
mot tungors angrepp.
22. Lovad vare HERREN,
ty han har bevisat mig sin underbara n�d
genom att besk�ra mig en fast stad!
23. Ty v�l sade jag i min �ngest:
�Jag �r bortdriven fr�n dina �gon.�
Likv�l h�rde du mina b�ners ljud,
n�r jag ropade till dig.
24. �lsken HERREN, alla I hans fromme.
HERREN bevarar de trogna,
men han vederg�ller i fullt m�tt
den som �ver h�gmod.
25. Varen frimodiga och of�rf�rade i edra hj�rtan,
alla I som s�tten edert hopp till HERREN.
*19/32 Psaltaren, 32 Psalmen
Psaltaren, 32 Psalmen
Syndabek�nnelse och f�rl�telse.
1. Av David; en s�ng.
S�ll �r den vilkens �vertr�delse �r f�rl�ten,
vilkens synd �r �verskyld.
2. S�ll �r den m�nniska
som HERREN icke tillr�knar missg�rning,
och i vilkens ande icke �r n�got svek.
3. S� l�nge jag teg, f�rsm�ktade mina ben
vid min st�ndiga klagan.
4. Ty dag och natt var din hand
tung �ver mig;
min livssaft f�rtorkades
s�som av sommarhetta. Sela.
5. D� uppenbarade jag min synd f�r dig
och �verskylde icke min missg�rning.
Jag sade: �Jag vill bek�nna
f�r HERREN mina �vertr�delser�;
d� f�rl�t du mig
min synds missg�rning. Sela.
6. D�rf�r skola alla fromma bedja till dig
p� den tid d� du �r att finna;
sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
skola de icke n� till dem.
7. Du �r mitt besk�rm,
f�r n�d bevarar du mig;
med r�ddningens jubel
omgiver du mig. Sela.
8. Jag vill l�ra dig och undervisa dig
om den v�g du skall vandra;
jag vill giva dig r�d
och l�ta mitt �ga vaka �ver dig.
9. Varen icke s�som h�star och mul�snor
utan f�rst�nd,
p� vilka man l�gger t�m och betsel
f�r att t�mja dem,
eljest f�r man dem ej fram.
10. Den ogudaktige har m�nga pl�gor;
men den som f�rtr�star p� HERREN,
honom omgiver han med n�d.
11. Varen glada i HERREN
och fr�jden eder, I r�ttf�rdige,
och jublen, alla I r�ttsinnige.
*19/33 Psaltaren, 33 Psalmen
Psaltaren, 33 Psalmen
HERRENS allmakt och n�d.
1. Jublen i HERREN, I r�ttf�rdige;
lovs�ng h�ves de redliga.
2. Tacken HERREN p� harpa,
lovsjungen honom till tiostr�ngad psaltare.
3. Sjungen honom en ny s�ng,
spelen sk�nt med jubelklang.
4. Ty HERRENS ord �r r�tt,
och allt vad han g�r �r gjort i trofasthet.
5. Han �lskar r�ttf�rdighet och r�tt;
jorden �r full av HERRENS n�d.
6. Himmelen �r gjord genom HERRENS ord
och all dess h�r genom hans muns anda.
7. Han samlar havets vatten s�som i en h�g;
han l�gger djupen i deras f�rvaringsrum.
8. Hela jorden frukte HERREN;
f�r honom b�ve alla som bo p� jordens krets.
9. Ty han sade, och det vart;
han bj�d, och det stod d�r.
10. HERREN gjorde hedningarnas
r�d om intet,
han l�t folkens tankar
komma p� skam.
11. Men HERRENS r�d
best�r evinnerligen,
hans hj�rtas tankar
fr�n sl�kte till sl�kte.
12. Saligt �r det folk
vars Gud HERREN �r,
det folk som han har utvalt
till arvedel �t sig.
13. Ja, fr�n himmelen sk�dade HERREN ned,
han s�g alla m�nniskors barn.
14. Fr�n sin boning blickade han ned
till alla dem som bo p� jorden,
15. han som har danat allas deras hj�rtan,
han som aktar p� alla deras verk.
16. En konung segrar icke genom sin stora styrka,
en hj�lte r�ddas icke genom sin stora kraft.
17. F�rg�ves v�ntar man sig seger genom h�star,
med all sin styrka r�dda de icke.
18. Se, HERRENS �ga �r v�nt till dem som frukta honom,
till dem som hoppas p� hans n�d;
19. han vill r�dda deras sj�l fr�n d�den
och beh�lla dem vid liv i hungerns tid.
20. V�r sj�l v�ntar efter HERREN;
han �r v�r hj�lp och sk�ld.
21. Ty i honom gl�der sig v�rt hj�rta,
vi f�rtr�sta p� hans heliga namn.
22. Din n�d, HERRE, vare �ver oss,
s�som vi hoppas p� dig.
*19/34 Psaltaren, 34 Psalmen
Psaltaren, 34 Psalmen[1]
HERRENS godhet och r�ddande hj�lp.
1. Av David, h�r han st�llde sig vansinnig inf�r Abimelek, och
denne drev honom ifr�n sig, och han gick sin v�g.
2. Jag vill lova HERREN alltid;
hans pris skall st�ndigt vara i min mun.
3. Min sj�l skall ber�mma sig av HERREN;
de �dmjuka skola h�ra det och gl�dja sig.
4. Loven med mig HERREN,
l�tom oss med varandra upph�ja hans namn.
5. Jag s�kte HERREN, och han svarade mig,
och ur all min f�rskr�ckelse r�ddade han mig.
6. De som sk�da upp till honom str�la av fr�jd,
och deras ansikten beh�va icke rodna av blygsel.
7. H�r �r en betryckt som ropade, och HERREN h�rde honom
och fr�lste honom ur all hans n�d.
8. HERRENS �ngel sl�r sitt l�ger omkring dem som frukta honom,
och han befriar dem.
9. Smaken och sen att HERREN �r god;
s�ll �r den som tager sin tillflykt till honom.
10. Frukten HERREN, I hans helige;
ty de som frukta honom lida ingen brist.
11. Unga lejon lida n�d och hungra,
men de som s�ka HERREN hava icke brist p� n�got gott.
12. Kommen, barn, h�ren mig;
jag skall l�ra eder HERRENS fruktan.
13. �r du en man som �lskar livet
och �nskar att se goda dagar?
14. Avh�ll d� din tunga fr�n det som �r ont
och dina l�ppar fr�n att tala svek.
15. V�nd dig bort ifr�n det som �r ont, och g�r vad gott �r,
s�k friden och trakta d�refter.
16. HERRENS �gon �ro v�nda till de r�ttf�rdiga
och hans �ron till deras rop.
17. Men HERRENS ansikte �r emot dem som g�ra det onda,
han vill utrota deras �minnelse fr�n jorden.
18. N�r de r�ttf�rdiga ropa, d� h�r HERREN
och r�ddar dem ur all deras n�d.
19. HERREN �r n�ra dem som hava ett f�rkrossat hj�rta
och fr�lsar dem som hava en bedr�vad ande.
20. Den r�ttf�rdige m�ste lida mycket,
men HERREN r�ddar honom ur allt.
21. Han bevarar alla hans ben;
icke ett enda av dem skall s�ndersl�s.
22. Den ogudaktige skall d�das av olyckan,
och de som hata den r�ttf�rdige skola st� med skuld.
23. Men sina tj�nares sj�lar f�rlossar HERREN,
och ingen skall st� med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/35 Psaltaren, 35 Psalmen
Psaltaren, 35 Psalmen
Mot f�rf�ljare och otacksamma v�nner.
1. Av David.
G� till r�tta, HERRE, med dem som g� till r�tta med mig;
strid mot dem som strida mot mig.
2. Fatta sk�ld och sk�rm,
och st� upp till min hj�lp;
3. drag fram spjutet, och sp�rra v�gen
f�r mina f�rf�ljare.
S�g till min sj�l:
�Jag �r din fr�lsning.�
4. M� de komma p� skam och blygas,
som st� efter mitt liv;
m� de vika tillbaka och varda utsk�mda,
som hava ont i sinnet mot mig.
5. M� de bliva s�som agnar f�r vinden,
och HERRENS �ngel drive dem bort.
6. Deras v�g blive m�rk och slipprig,
och HERRENS �ngel drive dem bort.
7. Ty utan sak hava de f�rs�tligen tillrett
sin n�tgrop f�r mig,
utan sak hava de gr�vt en grav f�r mitt liv.
8. F�rd�rv komme �ver den mannen of�rt�nkt,
det n�t han har utlagt m� f�nga honom;
ja, till sitt f�rd�rv falle han sj�lv d�ri.
9. Men min sj�l skall fr�jda sig i HERREN
och vara glad �ver hans fr�lsning.
10. Alla ben i min kropp skola s�ga:
�HERRE, vem �r dig lik,
du som r�ddar den betryckte
fr�n den som �r honom f�r stark,
den betryckte och fattige
ifr�n den som plundrar honom?�
11. Or�ttf�rdiga vittnen tr�da fram;
de utfr�ga mig om det jag icke vet.
12. De l�na mig med ont f�r gott;
�vergiven �r min sj�l.
13. Jag �ter bar sorgdr�kt,
n�r de voro sjuka,
jag sp�kte min sj�l med fasta,
jag bad med neds�nkt huvud;
14. s�som g�llde det min v�n, min broder,
s� skickade jag mig;
lik den som s�rjer sin moder gick jag
sorgkl�dd och lutande.
15. Men de gl�dja sig �ver mitt fall och rota sig samman;
ja, el�ndiga m�nniskor, som jag icke k�nner,
rota sig samman mot mig,
de sm�da mig utan uppeh�ll.
16. Dessa gudl�sa, som driva gyckel f�r en kaka br�d,
bita ihop t�nderna mot mig.
17. Herre, huru l�nge skall du se h�rp�?
Ryck min sj�l undan det f�rd�rv de bereda,
och mitt liv undan lejonen.
18. D� skall jag tacka dig i den stora f�rsamlingen,
och bland mycket folk skall jag lova dig.
19. L�t icke dem f� gl�dja sig �ver mig,
som utan sk�l �ro mina fiender;
l�t icke dem som utan sak hata mig
f� blinka med �gonen.
20. Ty det �r icke frid som de tala;
nej, svekets ord t�nka de ut
mot de stilla i landet.
21. De sp�rra upp munnen mot mig;
de s�ga: �R�tt s�, r�tt s�,
nu se vi det med egna �gon!�
22. Du, HERRE, ser det; tig icke.
Herre, var icke l�ngt ifr�n mig.
23. Vakna och st� upp f�r att skaffa mig r�tt,
f�r att utf�ra min sak, du min Gud och Herre.
24. Skaffa mig r�tt efter din r�ttf�rdighet,
HERRE, min Gud,
och l�t dem icke f� gl�dja sig �ver mig.
25. L�t dem icke s�ga i sina hj�rtan:
�R�tt s�, det gick s�som vi ville!�
L�t dem icke s�ga: �Vi hava f�rd�rvat honom.�
26. M� alla komma p� skam och blygas,
som gl�dja sig �ver min of�rd.
Med skam och blygd m� de varda kl�dda,
som f�rh�va sig �ver mig.
27. Men m� de jubla och gl�dja sig,
som unna mig min r�tt,
och m� de alltid kunna s�ga:
�Lovad vare HERREN,
han som unnar sin tj�nare gott!�
28. D� skall min tunga f�rkunna din r�ttf�rdighet
och hela dagen ditt lov.
*19/36 Psaltaren, 36 Psalmen
Psaltaren, 36 Psalmen
Den ogudaktiges ondska. HERRENS godhet.
1. F�r s�ngm�staren; av HERRENS tj�nare David.
2. I mitt hj�rta bet�nker jag
vad synden s�ger till den ogudaktige,
till den f�r vilkens �gon
Guds fruktan ej finnes.
3. Den intalar ju honom vad som �r behagligt i hans �gon:
att man icke skall finna hans missg�rning och hata den.
4. Hans muns ord �ro f�rd�rv och svek;
han vill icke g�ra vad f�rst�ndigt och gott �r.
5. F�rd�rv t�nker han ut p� sitt l�ger,
han tr�der p� den v�g som icke �r god;
han skyr icke f�r n�got ont.
6. HERRE, upp i himmelen r�cker din n�d,
och din trofasthet allt upp till skyarna.
7. Din r�ttf�rdighet �r s�som v�ldiga berg,
dina r�tter s�som det stora havsdjupet;
b�de m�nniskor och djur hj�lper du, HERRE.
8. Huru dyrbar �r icke din n�d, o Gud!
M�nniskors barn hava sin tillflykt
under dina vingars skugga.
9. De varda m�ttade av ditt hus' rika h�vor,
och av din ljuvlighets str�m giver du dem att dricka.
10. Ty hos dig �r livets k�lla,
i ditt ljus se vi ljus.
11. L�t din n�d f�rbliva �ver dem som k�nna dig
och din r�ttf�rdighet �ver de r�ttsinniga.
12. L�t icke de h�gmodigas fot komma �ver mig
eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
13. Ja, d�r ligga og�rningsm�nnen fallna;
de �ro nedst�tta och kunna icke mer resa sig.
*19/37 Psaltaren, 37 Psalmen
Psaltaren, 37 Psalmen[1]
De ogudaktigas och de frommas olika
lott.
1. Av David.
Harmas icke �ver de onda,
avundas icke dem som g�ra or�tt.
2. Ty s�som gr�s varda de snart avhuggna,
och s�som gr�na �rter vissna de.
3. F�rtr�sta p� HERREN, och g�r vad gott �r,
f�rbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
4. och hav din lust i HERREN:
d� skall han giva dig vad ditt hj�rta beg�r.
5. Befall din v�g �t HERREN
och f�rtr�sta p� honom; han skall g�ra det.
6. Han skall l�ta din r�ttf�rdighet g� fram s�som ljuset
och din r�tt s�som middagens sken.
7. Var stilla f�r HERREN och f�rbida honom,
harmas icke �ver den vilkens v�g �r lyckosam,
�ver den man som umg�s med r�nker.
8. Avh�ll dig fr�n vrede och l�t f�rbittringen fara;
harmas icke; d�rmed g�r du blott illa.
9. Ty de onda skola varda utrotade,
men de som v�nta efter HERREN, de skola besitta landet.
10. �nnu en liten tid, s� �r den ogudaktige icke mer;
och n�r du ser efter hans plats, d� �r han borta.
11. Men de �dmjuka skola besitta landet
och hugnas av stor frid.
12. Den ogudaktige st�mplar mot den r�ttf�rdige
och biter sina t�nder samman mot honom;
13. men Herren ler �t honom,
ty han ser att hans dag kommer.
14. De ogudaktiga draga ut sv�rdet
och sp�nna sin b�ge,
f�r att f�lla den som �r betryckt och fattig,
f�r att slakta dem som vandra i redlighet.
15. Men deras sv�rd skall g� in i deras eget hj�rta,
och deras b�gar skola brista s�nder.
16. Det lilla som en r�ttf�rdig har
�r b�ttre �n m�nga ogudaktigas stora h�vor.
17. Ty de ogudaktigas armar skola s�nderbrytas;
men HERREN uppeh�ller de r�ttf�rdiga.
18. HERREN k�nner de frommas dagar,
och deras arvedel skall best� evinnerligen.
19. De skola icke komma p� skam i den onda tiden,
och i hungerns dagar skola de varda m�ttade.
20. Ty de ogudaktiga skola f�rg�s;
HERRENS fiender �ro s�som �ngarnas prakt:
de f�rsvinna s�som r�k, ja, de f�rsvinna.
21. Den ogudaktige l�nar och kan icke betala,
men den r�ttf�rdige �r barmh�rtig och givmild.
22. Ty HERRENS v�lsignade skola besitta landet,
men de som han f�rbannar skola varda utrotade.
23. Genom HERREN bliva en mans steg fasta,
n�r han har behag till hans v�g.
24. Om han faller, st�rtar han dock icke till marken,
ty HERREN h�ller honom vid handen.
25. Jag har varit ung och �r nu gammal,
men jag har icke sett den r�ttf�rdige �vergiven
eller hans barn g� efter br�d.
26. Han �r alltid barmh�rtig och villig att l�na
och hans barn �ro till v�lsignelse.
27. V�nd dig bort ifr�n det som �r ont, och g�r vad gott �r,
s� skall du f� bo kvar evinnerligen.
28. Ty HERREN �lskar vad r�tt �r
och �vergiver icke sina fromma,
evinnerligen bliva de bevarade;
men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
29. De r�ttf�rdiga skola besitta landet
och bo d�ri evinnerligen.
30. Den r�ttf�rdiges mun talar visdom,
och hans tunga s�ger vad r�tt �r.
31. Hans Guds lag �r i hans hj�rta;
hans steg vackla icke.
32. Den ogudaktige vaktar p� den r�ttf�rdige
och st�r efter att d�da honom,
33. men HERREN �verl�mnar honom icke i hans hand
och f�rd�mer honom icke, n�r han d�mes.
34. F�rbida HERREN, och h�ll dig p� hans v�g,
s� skall han upph�ja dig till att besitta landet;
du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
35. Jag s�g en ogudaktig som trotsade p� sin makt;
han utbredde sig s�som ett gr�nskande tr�d, v�l rotat.
36. Men n�r man sedan gick d�r fram, se, d� var han borta;
jag s�kte efter honom, men han fanns icke mer.
37. Giv akt p� den ostrafflige, och se p� den redlige,
huru fridens man har en framtid.
38. Men �vertr�darna skola allasammans f�rg�s,
de ogudaktigas framtid varder avskuren.
39. Till de r�ttf�rdiga kommer fr�lsning ifr�n HERREN;
han �r deras v�rn i n�dens tid.
40. HERREN hj�lper dem och befriar dem;
han befriar dem fr�n de ogudaktiga och fr�lsar dem,
ty de taga sin tillflykt till honom.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/38 Psaltaren, 38 Psalmen
Psaltaren, 38 Psalmen
Den botf�rdiges b�n om f�rskoning.
1. En psalm av David; till �minnelse.
2. HERRE, straffa mig icke i din f�rt�rnelse,
och tukta mig icke i din vrede.
3. Ty dina pilar hava tr�ffat mig,
och din hand drabbar mig.
4. Det finnes intet helt p� min kropp
f�r din vredes skull,
intet helbr�gda i mina ben
f�r min synds skull.
5. Ty mina missg�rningar g� mig �ver huvudet;
s�som en sv�r b�rda
�ro de mig f�r tunga.
6. Mina s�r stinka och flyta
f�r min d�rskaps skull.
7. Jag g�r krokig och mycket lutande;
hela dagen g�r jag s�rjande.
8. Ty mina l�nder �ro fulla av brand,
och intet helt finnes p� min kropp.
9. Jag �r vanm�ktig och illa s�nderslagen;
jag klagar f�r mitt hj�rtas j�mmers skull.
10. Herre, du k�nner all min tr�ngtan,
och min suckan �r dig icke f�rdold.
11. Mitt hj�rta sl�r h�ftigt,
min kraft har �vergivit mig;
mina �gons ljus,
ocks� det �r borta.
12. Mina v�nner och fr�nder
h�lla sig fj�rran ifr�n min pl�ga,
och mina n�rmaste hava st�llt sig l�ngt ifr�n.
13. Snaror l�gga de ut, som st� efter mitt liv,
och de som s�ka min of�rd
tala vad f�rd�rvligt �r;
p� svek t�nka de hela dagen.
14. Men jag �r lik en d�v, som intet h�r,
och lik en stum, som icke uppl�ter sin mun;
15. ja, jag �r lik en man som intet h�r,
och som icke har n�got gensvar i sin mun.
16. Se, p� dig, HERRE, hoppas jag;
du skall svara, Herre, min Gud.
17. Ty jag fruktar att de annars
f� gl�dja sig �ver mig,
att de skola f�rh�va sig �ver mig,
n�r min fot vacklar.
18. Ty jag �r n�ra att falla,
och min pl�ga �r alltid inf�r mig;
19. ja, jag m�ste bek�nna min missg�rning,
och jag s�rjer �ver min synd.
20. Men mina fiender f� leva och �ro m�ktiga,
och m�nga �ro de som hata mig utan sak,
21. de som l�na gott med ont,
och som st� mig emot, d�rf�r att jag far efter det goda.
22. �vergiv mig icke, HERRE;
min Gud, var icke l�ngt ifr�n mig.
23. Skynda till min hj�lp,
Herre, du min fr�lsning.
*19/39 Psaltaren, 39 Psalmen
Psaltaren, 39 Psalmen
B�n i sv�r n�d. Livets f�f�nglighet.
1. F�r s�ngm�staren, till Jedutun; en psalm av David.
2. Jag sade: �Jag vill akta p� vad jag g�r,
s� att jag icke syndar med min tunga;
jag vill akta p� att tygla min mun,
s� l�nge den ogudaktige �r f�r mina �gon.�
3. Jag blev stum och tyst,
jag teg i min sorg;
man jag uppr�rdes av sm�rta.
4. Mitt hj�rta blev brinnande i mitt br�st:
n�r jag begrundade, uppt�ndes en eld i mig;
jag talade med min tunga.
5. HERRE, l�r mig bet�nka att jag m�ste f� en �nde,
och vad som �r mina dagars m�tt,
s� att jag f�rst�r huru f�rg�nglig jag �r.
6. Se, s�som en handsbredd har du gjort mina dagars m�tt,
och min livsl�ngd �r s�som intet inf�r dig;
f�f�nglighet allenast �ro alla m�nniskor,
huru s�kra de �n st�. Sela.
7. S�som en dr�mbild allenast g� de fram,
f�f�nglighet allenast �r deras �vlan;
de samla tillhopa och veta icke vem som skall f� det.
8. Och nu, vad f�rbidar jag, Herre?
Till dig st�r mitt hopp.
9. Befria mig fr�n alla mina �vertr�delser,
l�t mig icke bliva till sm�lek f�r d�ren.
10. Jag tiger och uppl�ter icke min mun;
ty det �r du som har gjort det.
11. V�nd av ifr�n mig din pl�ga;
f�r din hands aga f�rsm�ktar jag.
12. Om du tuktar n�gon
med n�pst f�r missg�rning,
s� �r det ute med hans h�rlighet,
s�som n�r mal krossas.
F�f�nglighet allenast �ro alla m�nniskor. Sela.
13. H�r min b�n, o HERRE,
och lyssna till mitt rop,
tig icke vid mina t�rar;
ty jag �r en fr�mling i ditt h�gn,
en g�st s�som alla mina f�der.
14. V�nd ifr�n mig din blick, s� att jag f�r vederkvickas,
innan jag g�r h�dan och icke mer �r till.
*19/40 Psaltaren, 40 Psalmen
Psaltaren, 40 Psalmen
Tacks�gelse och b�n. Det r�tta offret.
1. F�r s�ngm�staren; av David; en psalm.
2. Stadigt f�rbidade jag HERREN,
och han b�jde sig till mig
och h�rde mitt rop.
3. Han drog mig upp ur f�rd�rvets grop,
ur den djupa dyn;
han st�llde mina f�tter p� en klippa,
han gjorde mina steg fasta;
4. han lade i min mun en ny s�ng,
en lovs�ng till v�r Gud.
Det skola m�nga se och varda h�pna,
och skola f�rtr�sta p� HERREN.
5. S�ll �r den man som s�tter
sin f�rtr�stan till HERREN;
och icke v�nder sig till dem som �ro stolta
och vika av i l�gn.
6. Stora �ro de under du har gjort,
HERRE, min Gud,
och de tankar du har t�nkt f�r oss;
dig �r intet likt.
Jag ville f�rkunna dem och tala om dem,
men de st� icke till att r�kna.
7. Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag
-- �ppna �ron har du givit mig --
br�nnoffer och syndoffer beg�r du icke.
8. D�rf�r s�ger jag: �Se, jag kommer;
i bokrullen �r skrivet vad jag skall g�ra.
9. Att g�ra din vilja, min Gud, �r min lust,
och din lag �r i mitt hj�rta.�
10. Jag b�dar gl�dje, jag f�rkunnar din r�ttf�rdighet
i den stora f�rsamlingen;
se, jag tillsluter icke mina l�ppar;
du, HERRE, vet det.
11. Din r�ttf�rdighet f�rd�ljer jag icke
i mitt hj�rta,
om din trohet och din fr�lsning talar jag;
jag f�rtiger icke din n�d och din trofasthet
f�r den stora f�rsamlingen.
12. Du, HERRE, skall icke tillsluta
din barmh�rtighet f�r mig;
din n�d och din trofasthet
m� alltid bevara mig.
13. Ty lidanden omv�rva mig,
flera �n jag kan r�kna;
mina missg�rningar hava tagit mig fatt,
s� att jag icke kan se;
de �ro flera �n h�ren p� mitt huvud,
och mitt mod har �vergivit mig.
14. V�rdes, o HERRE, r�dda mig;
HERRE, skynda till min hj�lp.
15. M� alla de komma p� skam och varda utsk�mda,
som st� efter mitt liv f�r att f�rg�ra det;
m� de vika tillbaka och blygas,
som �nska min of�rd.
16. M� de h�pna i sin skam,
som s�ga till mig: �R�tt s�, r�tt s�!�
17. Men alla de som s�ka dig m� fr�jdas
och vara glada i dig;
de som �stunda din fr�lsning s�ge alltid:
�Lovad vare HERREN!�
18. �r jag ock betryckt och fattig,
Herren s�rjer dock f�r mig.
Min hj�lp och min befriare �r du;
min Gud, dr�j icke.
*19/41 Psaltaren, 41 Psalmen
Psaltaren, 41 Psalmen
Klagan under n�d och f�rf�ljelse.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. S�ll �r den som l�ter sig v�rda om den arme;
honom skall HERREN hj�lpa
p� olyckans dag.
3. HERREN skall bevara honom och beh�lla honom vid liv,
han skall prisas s�ll i landet.
Icke skall du �verl�mna honom
�t hans fienders vilja!
4. HERREN skall p� sjukb�dden
st� honom bi;
vid hans krankhet f�rvandlar du
alldeles hans l�ger.
5. S� s�ger jag d�: HERRE;
var du mig n�dig;
hela du min sj�l,
ty jag har syndat mot dig.
6. Mina fiender tala
vad ont �r mot mig:
�N�r skall han d�
och hans namn f�rg�s?�
7. Kommer n�gon och bes�ker mig,
s� talar han falskhet;
hans hj�rta samlar �t honom
vad ondskefullt �r;
sedan g�r han ut och talar d�rom.
8. De som hata mig tassla alla
med varandra mot mig;
de t�nka ut mot mig
det som �r mig till skada.
9. �Ohj�lplig of�rd
har drabbat honom,
han som ligger d�r
skall icke mer st� upp.�
10. Ja, ocks� min v�n,
som jag litade p�,
han som �t mitt br�d,
lyfter nu mot mig sin h�l.
11. Men du, HERRE,
var mig n�dig och uppr�tta mig,
s� vill jag vederg�lla dem.
12. Att du har behag till mig,
det vet jag d�rav
att min fiende icke
f�r jubla �ver mig.
13. Ty mig uppeh�ller du,
f�r min ostrafflighets skull,
och l�ter mig st�
inf�r ditt ansikte evinnerligen.
----
14. Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr�n evighet till evighet!
Amen, Amen.
*19/42 Psaltaren, 42 Psalmen
Andra boken
Psaltaren, 42 Psalmen
Den bedr�vades och f�rf�ljdes l�ngtan
till Guds hus.
1. F�r s�ngm�staren; en s�ng av Koras s�ner.
2. S�som hjorten tr�ngtar
till vattenb�ckar,
s� tr�ngtar min sj�l
efter dig, o Gud.
3. Min sj�l t�rstar efter Gud,
efter den levande Guden.
N�r skall jag f� tr�da fram
inf�r Guds ansikte?
4. Mina t�rar �ro min spis
b�de dag och natt,
ty st�ndigt s�ger man till mig:
�Var �r nu din Gud?�
5. Men jag vill utgjuta inom mig min sj�l
och hava i minne
huru jag gick med hopen
upp till Guds hus,
under fr�jderop och tacks�gelse,
i h�gtidsskaran.
6. Varf�r �r du s� bedr�vad, min sj�l,
och s� orolig i mig?
Hoppas p� Gud;
ty jag skall �ter f� tacka honom
f�r fr�lsning genom honom.
7. Min Gud, bedr�vad �r min sj�l i mig;
d�rf�r t�nker jag p� dig
i Jordans land och p� Hermons h�jder,
p� Misars berg.
8. Djup ropar till djup,
vid d�net av dina vattenfall;
alla dina svallande b�ljor
g� fram �ver mig.
9. Om dagen m� HERREN
besk�ra sin n�d,
och om natten vill jag sjunga till hans �ra
och bedja till mitt livs Gud.
10. Jag vill s�ga till Gud, min klippa:
�Varf�r har du f�rg�tit mig,
varf�r m�ste jag g� s�rjande,
tr�ngd av fiender?�
11. Det �r s�som krossade man benen i min kropp,
n�r mina ov�nner sm�da mig,
n�r de best�ndigt s�ga till mig:
�Var �r nu din Gud?�
12. Varf�r �r du s� bedr�vad, min sj�l,
och varf�r s� orolig i mig?
Hoppas p� Gud;
ty jag skall �ter f� tacka honom,
min fr�lsning och min Gud.
*19/43 Psaltaren, 43 Psalmen
Psaltaren, 43 Psalmen
Forts�ttning av f�reg�ende psalm.
1. Skaffa mig r�tt, o Gud,
och utf�r min sak
mot ett folk utan fromhet;
r�dda mig ifr�n falska
och or�ttf�rdiga m�nniskor.
2. Ty du �r den Gud som �r mitt v�rn;
varf�r har du f�rkastat mig?
Varf�r m�ste jag g� s�rjande,
tr�ngd av fiender?
3. S�nd ditt ljus och din sanning;
m� de leda mig,
m� de f�ra mig till ditt heliga berg
och till dina boningar,
4. s� att jag f�r g� in till Guds altare,
till Gud, som �r min gl�dje och fr�jd,
och tacka dig p� harpa,
Gud, min Gud.
5. Varf�r �r du s� bedr�vad, min sj�l,
och varf�r s� orolig i mig?
Hoppas p� Gud;
ty jag skall �ter f� tacka honom,
min fr�lsning och min Gud.
*19/44 Psaltaren, 44 Psalmen
Psaltaren, 44 Psalmen
Guds trogna folks b�n under en sv�r
krigsn�d.
1. F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en s�ng.
2. Gud, med v�ra �ron hava vi h�rt,
v�ra f�der hava f�rt�ljt d�rom f�r oss:
om den g�rning du gjorde i deras dagar,
i forntidens dagar.
3. Det var du som med din hand
utrotade hedningarna, men planterade dem;
du f�rd�rvade andra folk, men dem l�t du utbreda sig.
4. Ty icke med sitt sv�rd intogo de landet,
och deras egen arm gav dem icke seger,
utan din h�gra hand och din arm
och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5. Du, densamme, �r min konung, o Gud;
s� tills�g nu Jakob seger.
6. Med din hj�lp kunna vi st�ta ned v�ra ov�nner
och i ditt namn f�rtrampa v�ra motst�ndare.
7. Ty icke p� min b�ge f�rlitar jag mig,
och mitt sv�rd kan icke giva mig seger;
8. nej, du giver oss seger �ver v�ra ov�nner,
och dem som hata oss l�ter du komma p� skam.
9. Gud lova vi alltid,
och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10. Och dock har du nu f�rkastat oss och l�tit oss varda till blygd,
och du drager icke ut med v�ra h�rar.
11. Du l�ter oss vika tillbaka f�r ov�nnen,
och de som hata oss taga sig byte.
12. Du l�ter oss bliva upp�tna s�som f�r,
och bland hedningarna han du f�rstr�tt oss.
13. Du s�ljer ditt folk f�r ett ringa pris,
stor �r icke den vinst du har gjort d�rp�.
14. Du l�ter oss bliva till sm�lek f�r v�ra grannar,
till spott och h�n f�r dem som bo omkring oss.
15. Du g�r oss till ett ordspr�k bland hedningarna,
du l�ter folken skaka huvudet �t oss.
16. Hela dagen �r min sm�lek inf�r mig,
och blygsel h�ljer mitt ansikte,
17. n�r jag h�r sm�darens och lastarens tal,
n�r jag ser fienden och den h�mndgirige.
18. Allt detta har kommit �ver oss,
och vi hava dock icke f�rg�tit dig,
ej heller svikit ditt f�rbund.
19. V�ra hj�rtan avf�llo icke,
och v�ra steg veko ej av ifr�n din v�g,
20. s� att du d�rf�r har krossat oss i schakalers land
och �vert�ckt oss med d�dsskugga.
21. Om vi hade f�rg�tit v�r Guds namn
och utr�ckt v�ra h�nder till en fr�mmande gud,
22. m�nne icke Gud skulle hava utrannsakat det,
han som k�nner hj�rtats l�nnligheter?
23. Nej, f�r din skull varda vi d�dade hela dagen
och bliva aktade s�som slaktf�r.
24. Vakna upp; varf�r sover du, Herre?
Vakna, f�rkasta oss icke f�r alltid.
25. Varf�r d�ljer du ditt ansikte
och f�rg�ter v�rt lidande och tr�ngm�l?
26. Se, v�r sj�l �r nedb�jd i stoftet,
v�r kropp ligger nedtryckt till jorden.
27. St� upp till v�r hj�lp,
och f�rlossa oss f�r din n�ds skull.
*19/45 Psaltaren, 45 Psalmen
Psaltaren, 45 Psalmen
Konungen och hans brud.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Liljor�; av Koras s�ner; en s�ng, ett
kv�de om k�rlek.
2. Mitt hj�rta fl�dar �ver
av sk�na ord;
jag s�ger: min dikt
g�ller en konung;
en snabb skrivares
penna �r min tunga.
3. Du �r den sk�naste
bland m�nniskors barn,
ljuvlighet �r utgjuten
�ver dina l�ppar;
s� se vi att Gud
har v�lsignat dig evinnerligen.
4. Omgjorda din l�nd
med ditt sv�rd, du hj�lte,
i ditt majest�t och din h�rlighet.
5. Och drag s� �stad,
lyckosam i din h�rlighet,
till f�rsvar f�r sanning,
f�r �dmjukhet och r�ttf�rdighet,
s� skall din h�gra hand l�ra dig
underbara g�rningar.
6. Skarpa �ro dina pilar;
folk skola falla f�r dig;
konungens fiender
skola tr�ffas i hj�rtat.
7. Gud, din tron f�rbliver
alltid och evinnerligen;
ditt rikes spira
�r r�ttvisans spira.
8. Du �lskar r�ttf�rdighet
och hatar or�ttf�rdighet;
d�rf�r har Gud,
din Gud, smort dig
med gl�djens olja
mer �n dina medbr�der.
9. Av myrra, aloe och kassia
dofta alla dina kl�der;
fr�n elfenbenspalatser
gl�der dig str�ngaspel.
10. Konungad�ttrar har du
s�som t�rnor i ditt hov,
en drottning st�r vid din h�gra sida,
i guld fr�n Ofir.
11. H�r, dotter, och giv akt,
och b�j ditt �ra h�rtill:
F�rg�t nu ditt folk
och din faders hus,
12. och m� konungen f� hava
sin lust i din sk�nhet;
ty han �r din herre,
och f�r honom skall du falla ned.
13. Se, dottern Tyrus,
ja, de rikaste folk
s�ka nu att vinna
din ynnest med sk�nker.
14. Idel h�rlighet �r hon,
konungadottern i gemaket:
av guldvirkat tyg
best�r hennes dr�kt,
15. i brokigt v�vda kl�der
f�res hon till konungen;
jungfrur, hennes v�ninnor,
f�lja henne �t;
de ledas in till dig.
16. Under gl�dje och fr�jd
f�ras de fram,
de t�ga in
i konungens palats.
17. I dina f�ders st�lle
skola dina s�ner tr�da;
dem skall du s�tta till furstar
�verallt i landet.
18. Ditt namn vill jag g�ra prisat
bland alla kommande sl�kten;
s� skola ock folken lova dig,
alltid och evinnerligen.
*19/46 Psaltaren, 46 Psalmen
Psaltaren, 46 Psalmen
V�r Gud �r oss en v�ldig borg.
1. F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; till Alam�t; en s�ng.
2. Gud �r v�r tillflykt
och v�r starkhet,
en hj�lp i n�den,
v�l bepr�vad.
3. D�rf�r skulle vi icke frukta,
om �n jorden omv�lvdes
och bergen vacklade
ned i havsdjupet;
4. om �n dess v�gor
brusade och svallade,
s� att bergen b�vade
vid dess uppror. Sela.
5. En str�m g�r fram, vars fl�den
giva gl�dje �t Guds stad,
�t den H�gstes heliga boning.
6. Gud bor d�rinne,
den vacklar icke;
Gud hj�lper den,
n�r morgonen gryr.
7. Hedningarna larma,
riken vackla;
han l�ter h�ra sin r�st,
d� f�rsm�lter jorden.
8. HERREN Sebaot �r med oss,
Jakobs Gud �r v�r borg. Sela.
9. Kommen och sk�den
HERRENS verk:
g�rningar som v�cka h�pnad
g�r han p� jorden.
10. Han stillar strider
intill jordens �nda,
b�gen bryter han s�nder
och br�cker spjutet,
i eld br�nner han upp
stridsvagnarna.
11. �Bliven stilla och besinnen
att jag �r Gud;
h�g varder jag bland hedningarna,
h�g p� jorden.�
12. HERREN Sebaot �r men oss,
Jakobs Gud �r v�r borg. Sela.
*19/47 Psaltaren, 47 Psalmen
Psaltaren, 47 Psalmen
Gud s�som folkens konung.
1. F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en psalm.
2. Klappen i h�nderna,
alla folk,
h�jen jubel till Gud
med fr�jderop.
3. Ty HERREN �r den H�gste,
fruktansv�rd �r han,
en stor konung
�ver hela jorden.
4. Han tvingar folk under oss
och folkslag under v�ra f�tter.
5. Han utv�ljer �t oss v�r arvedel,
Jakobs, hans �lskades, stolthet. Sela.
6. Gud har farit upp under jubel,
HERREN, under basuners ljud.
7. Lovsjungen Gud, lovsjungen;
lovsjungen v�r konung, lovsjungen.
8. Ty Gud �r konung �ver hela jorden;
lovsjungen honom med en s�ng.
9. Gud �r nu konung �ver hedningarna,
Gud har satt sig p� sin heliga tron.
10. Folkens ypperste hava f�rsamlat sig
till att bliva ett Abrahams Guds folk.
Ty Gud tillh�ra de som �ro jordens sk�ldar;
h�gt �r han upph�jd.
*19/48 Psaltaren, 48 Psalmen
Psaltaren, 48 Psalmen
Guds makt bevisad i Jerusalems r�ddning.
1. En s�ng, en psalm av Koras s�ner.
2. Stor �r HERREN
och h�gt lovad,
i v�r Guds stad,
p� sitt heliga berg.
3. Sk�nt h�jer det sig,
hela jordens fr�jd,
berget Sion
l�ngst uppe i norr,
den store konungens stad.
4. Gud har i dess palatser
gjort sig k�nd s�som ett v�rn.
5. Ty se, konungarna f�rsamlade sig,
tillhopa drogo de fram.
6. De s�go det, d� h�pnade de;
de f�rskr�cktes, de flydde.
7. B�van grep dem d�r,
�ngest lik en barnaf�derskas.
8. S� krossar du Tarsis-skepp
med �stanvinden.
9. S�som vi hade h�rt,
s� fingo vi se det,
i HERREN Sebaots stad,
i v�r Guds stad;
Gud h�ller den vid makt
till evig tid. Sela.
10. Vi t�nka, o Gud, p� din n�d,
n�r vi st� i ditt tempel.
11. S�som ditt namn, o Gud,
s� n�r ock ditt lov
intill jordens �ndar;
din h�gra hand
�r full av r�ttf�rdighet.
12. Sions berg gl�dje sig,
Juda d�ttrar fr�jde sig,
f�r dina domars skull.
13. G�n omkring Sion
och vandren runt d�rom,
r�knen dess torn;
14. given akt p� dess murar,
skriden genom dess palatser,
s� att I kunnen f�rt�lja d�rom
f�r ett kommande sl�kte.
15. Ty s�dan �r Gud, v�r Gud,
alltid och evinnerligen;
intill d�den skall han
ledsaga oss.
*19/49 Psaltaren, 49 Psalmen
Psaltaren, 49 Psalmen
F�rg�ngligheten av de ogudaktigas lycka.
1. F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en psalm.
2. H�ren detta, alla folk,
lyssnen h�rtill, I alla som leven i v�rlden,
3. b�de l�ga och h�ga,
rika s�v�l som fattiga.
4. Hin mun skall tala visdom,
och mitt hj�rtas tanke skall vara f�rst�nd.
5. Jag vill b�ja mitt �ra till l�rorikt tal,
jag vill yppa vid harpan min f�rborgade kunskap.
6. Varf�r skulle jag frukta i olyckans dagar,
n�r mina f�rf�ljares ondska omgiver mig?
7. De f�rlita sig p� sina �godelar
och ber�mma sig av sin stora rikedom.
8. Men sin broder kan ingen f�rlossa
eller giva Gud l�sepenning f�r honom.
9. F�r dyr �r l�sen f�r hans sj�l
och kan icke betalas till evig tid,
10. s� att han skulle f� leva f�r alltid
och undg� att se graven.
11. Nej, man skall se att visa m�n d�,
att d�rar och of�rnuftiga f�rg�s likasom de;
de m�ste l�mna sina �godelar �t andra.
12. De t�nka att deras hus skola best� evinnerligen,
deras boningar fr�n sl�kte till sl�kte;
de uppkalla jordagods efter sina namn.
13. Men en m�nniska har, mitt i sin h�rlighet, intet best�nd,
hon �r lik f�naden, som f�rg�res.
14. Den v�gen g� de, d�rar som de �ro,
och de f�ljas av andra som finna behag i deras tal. Sela.
15. S�som en f�rhjord drivas de ned till d�dsriket,
d�r d�den bliver deras herde.
S� f� de redliga makt �ver dem,
n�r morgonen gryr,
medan deras skepnader f�rt�ras av d�dsriket
och ej f� annan boning.
16. Men min sj�l skall Gud f�rlossa
ifr�n d�dsrikets v�ld,
ty han skall upptaga mig. Sela.
17. Frukta icke, n�r en man bliver rik,
n�r hans hus v�xer till i h�rlighet.
18. Ty av allt detta f�r han vid sin d�d intet med sig,
och hans h�rlighet f�ljer honom icke ditned.
19. Om han ock prisar sig v�lsignad under sitt liv,
ja, om man �n ber�mmer dig, n�r du g�r goda dagar,
s� skall dock vars och ens sj�l g� till hans f�ders sl�kte,
till dem som aldrig mer se ljuset.
20. En m�nniska som, mitt i sin h�rlighet, �r utan f�rst�nd,
hon �r lik f�naden, som f�rg�res.
*19/50 Psaltaren, 50 Psalmen
Psaltaren, 50 Psalmen
R�tt och or�tt gudstj�nst.
1. En psalm av Asaf.
Gud, HERREN Gud,
talar och kallar jorden,
allt mellan �ster och v�ster.
2. Fr�n Sion, sk�nhetens fullhet,
tr�der Gud fram i glans.
3. V�r Gud kommer, och han skall icke tiga.
F�rt�rande eld g�r framf�r honom,
och omkring honom stormar det med makt.
4. Han kallar p� himmelen d�rovan
och p� jorden, f�r att d�ma sitt folk:
5. �F�rsamlen till mig mina fromma,
som sluta f�rbund med mig vid offer.�
6. Och himlarna f�rkunna att han �r r�ttf�rdig,
att Gud �r den som skipar r�tt. Sela.
7. H�r, mitt folk, jag vill tala;
Israel, l�t mig varna dig.
Gud, din Gud, �r jag.
8. Icke f�r dina slaktoffer vill jag g� till r�tta med dig;
dina br�nnoffer har jag alltid inf�r mig.
9. Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina f�llor;
10. ty mina �ro alla skogens djur,
boskapen p� de tusende bergen;
11. jag k�nner alla f�glar p� bergen,
och vad som r�r sig p� marken �r mig bekant.
12. Om jag hungrade, skulle jag icke s�ga dig det;
ty min �r jordens krets med allt vad d�rp� �r.
13. Skulle jag �ta tjurars k�tt,
och skulle jag dricka bockars blod?
14. Nej, offra lovets offer �t Gud,
s� skall du f� infria dina l�ften till den H�gste.
15. Och �kalla mig i n�den,
s� vill jag hj�lpa dig, och du skall prisa mig.�
16. Men till den ogudaktige s�ger Gud:
�Huru kan du tala om mina stadgar
och f�ra mitt f�rbund p� tungan,
17. du som hatar tuktan
och kastar mina ord bakom dig?
18. Om du ser en tjuv, s� h�ller du med honom,
och med �ktenskapsbrytare giver du dig i lag.
19. Din mun sl�pper du l�s till vad ont �r,
och din tunga hopspinner svek.
20. Du sitter d�r och f�rtalar din broder,
din moders son lastar du!
21. S� g�r du, och jag tiger,
och nu tror du att jag �r s�som du.
Nej, jag vill straffa dig och st�lla dig det f�r �gonen.
22. I som f�rg�ten Gud, m�rken detta,
f�r att jag icke m� s�nderriva eder utan r�ddning:
23. den som offrar lovets offer, han �rar mig;
och den som aktar p� sin v�g,
honom skall jag l�ta se Guds fr�lsning.�
*19/51 Psaltaren, 51 Psalmen
Psaltaren, 51 Psalmen
Den botf�rdiges b�n.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David,
2. n�r profeten Natan kom till honom, d� han hade g�tt in till
Bat-Seba.
3. Gud, var mig n�dig efter din godhet,
utpl�na mina �vertr�delser efter din stora barmh�rtighet.
4. Tv� mig v�l fr�n min missg�rning,
och rena mig fr�n synd.
5. Ty jag k�nner mina �vertr�delser,
och min synd �r alltid inf�r mig.
6. Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont �r i dina �gon;
p� det att du m� finnas r�ttf�rdig i dina ord
och r�ttvis i dina domar.
7. Se, i synd �r jag f�dd,
och i synd har min moder avlat mig.
8. Du har ju behag till sanning i hj�rtegrunden;
s� l�r mig d� vishet i mitt innersta.
9. Sk�ra mig med isop, s� att jag varder ren;
tv� mig, s� att jag bliver vitare �n sn�.
10. L�t mig f�rnimma fr�jd och gl�dje,
l�t de ben som du har krossat f� fr�jda sig.
11. V�nd bort ditt ansikte fr�n mina synder,
och utpl�na alla mina missg�rningar.
12. Skapa i mig, Gud, ett rent hj�rta,
och giv mig p� nytt en frimodig ande.
13. F�rkasta mig icke fr�n ditt ansikte,
och tag icke din helige Ande ifr�n mig.
14. L�t mig �ter f� fr�jdas �ver din fr�lsning,
och uppeh�ll mig med villighetens ande.
15. D� skall jag l�ra �vertr�darna dina v�gar,
och syndarna skola omv�nda sig till dig.
16. R�dda mig undan blodstider, Gud,
du min fr�lsnings Gud,
s� skall min tunga jubla �ver din r�ttf�rdighet.
17. Herre, uppl�t mina l�ppar,
s� att min mun kan f�rkunna ditt lov.
18. Ty du har icke behag till offer,
eljest skulle jag giva dig s�dana;
till br�nnoffer har du icke lust.
19. Det offer som behagar Gud
�r en f�rkrossad ande;
ett f�rkrossat och bedr�vat hj�rta
skall du, Gud, icke f�rakta.
20. G�r v�l mot Sion i din n�d,
bygg upp Jerusalems murar.
21. D� skall du undf� r�tta offer, som behaga dig,
br�nnoffer och heloffer;
d� skall man offra tjurar p� ditt altare.
*19/52 Psaltaren, 52 Psalmen
Psaltaren, 52 Psalmen
Tr�st mot v�ld och onda tungor.
1. F�r s�ngm�staren; en s�ng av David,
2. n�r edom�en Doeg kom och ber�ttade f�r Saul och sade till honom:
�David har g�tt in i Ahimeleks hus.�
3. Varf�r ber�mmer du dig av vad ont �r, du v�ldsverkare?
Guds n�d varar ju best�ndigt.
4. Din tunga far efter f�rd�rv,
den �r lik en skarp rakkniv, du arglistige.
5. Du �lskar ont mer �n gott,
l�gn mer �n att tala vad r�tt �r. Sela.
6. Ja, du �lskar allt f�rd�rvligt tal,
du falska tunga.
7. D�rf�r skall ock Gud st�rta dig ned f�r alltid,
han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda
och utrota dig ur de levandes land. Sela.
8. Och de r�ttf�rdiga skola se det och frukta,
de skola le �t honom:
9. �Se d�r �r den man som icke gjorde
Gud till sitt v�rn,
utan f�rlitade sig p� sin stora rikedom,
trotsig i sin lystnad!�
10. Men jag skall vara s�som ett gr�nskande olivtr�d
i Guds hus;
jag f�rtr�star p� Guds n�d
alltid och evinnerligen.
11. Jag skall evinnerligen tacka dig
f�r att du har gjort det;
och inf�r dina fromma
skall jag f�rbida ditt namn,
ty det �r gott.
*19/53 Psaltaren, 53 Psalmen
Psaltaren, 53 Psalmen
Klagan inf�r Gud �ver det r�dande
f�rd�rvet.
1. F�r s�ngm�staren, till Mahal�t; en s�ng av David.
2. D�rarna s�ga i sina hj�rtan:
�Det finnes ingen Gud.�
F�rd�rv och styggelse �r deras onda verk;
ingen finnes, som g�r vad gott �r.
3. Gud sk�dar ned fr�n himmelen
p� m�nniskors barn,
f�r att se om det finnes n�gon f�rst�ndig,
n�gon som s�ker Gud.
4. Nej, alla hava de avfallit,
allasammans �ro de f�rd�rvade;
ingen finnes, som g�r vad gott �r,
det finnes icke en enda.
5. Hava de d� intet f�tt f�rnimma,
dessa og�rningsm�n,
dessa som upp�ta mitt folk,
likasom �te de br�d,
och som icke �kalla Gud?
6. Jo, d�r �verf�ll dem f�rskr�ckelse,
varest intet f�rskr�ckligt var;
ty Gud f�rstr�dde deras ben,
n�r de l�grade sig mot dig.
S� l�t du dem komma p� skam,
ja, Gud f�rkastade dem.
7. Ack att fr�n Sion
komme fr�lsning f�r Israel!
N�r Gud vill �ter
uppr�tta sitt folk,
d� skall Jakob fr�jda sig,
d� skall Israel vara glad.
*19/54 Psaltaren, 54 Psalmen
Psaltaren, 54 Psalmen
B�n om r�ddning ifr�n fiender.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en s�ng av David,
2. n�r sifiterna kommo och sade till Saul: �David h�ller sig nu
g�md hos oss.�
3. Gud, fr�ls mig genom ditt namn,
och skaffa mig r�tt genom din makt.
4. Gud, h�r min b�n,
lyssna till min muns tal.
5. Ty fr�mlingar resa sig upp mot mig,
och v�ldsverkare st� efter mitt liv;
de hava icke Gud f�r �gonen. Sela.
6. Se, Gud �r min hj�lpare,
Herren uppeh�ller min sj�l.
7. M� det onda falla tillbaka p� mina f�rf�ljare,
f�rg�r dem, du som �r trofast.
8. D� skall jag offra �t dig med villigt hj�rta;
jag skall prisa ditt namn, o HERRE,
ty det �r gott.
9. Ja, ur all n�d r�ddar det mig,
och mitt �ga f�r se med lust p� mina fiender.
*19/55 Psaltaren, 55 Psalmen
Psaltaren, 55 Psalmen
Klagan �ver falska v�nner.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en s�ng av David.
2. Lyssna, Gud, till min b�n,
och f�rd�lj dig icke f�r min �kallan.
3. Akta p� mig och svara mig.
I mitt bekymmer �r jag utan ro och m�ste klaga,
4. vid fiendens rop,
vid den ogudaktiges skri.
Ty de vilja draga f�rd�rv �ver mig,
och i vrede ans�tta de mig.
5. Mitt hj�rta �ngslas i mitt br�st,
och d�dens fasor hava fallit �ver mig.
6. Fruktan och b�van kommer �ver mig,
och f�rf�ran �vert�cker mig.
7. D�rf�r s�ger jag:
Ack att jag hade vingar s�som duvan!
D� skulle jag flyga bort och s�ka mig ett bo.
8. Ja, l�ngt bort skulle jag fly,
jag skulle taga h�rb�rge i �knen. Sela.
9. Jag skulle skynda att s�ka mig en tillflykt
undan stormvind och ov�der.
10. F�rd�rva dem, Herre;
g�r deras tungor oense.
Ty v�ld och genstridighet
ser jag i staden.
11. Dag och natt g� de omkring den,
ovanp� dess murar,
ondska och olycka r�da d�rinne;
12. ja, f�rd�rv r�der d�rinne,
och fr�n dess torg vika icke
f�rtryck och svek.
13. Se, det �r icke en fiende som sm�dar mig,
det kunde jag f�rdraga;
det �r icke min ov�n som f�rh�ver sig mot mig,
f�r honom kunde jag g�mma mig undan.
14. Nej, du g�r det, du som var min j�mlike,
min v�n och f�rtrogne,
15. du som levde med mig
i ljuvlig f�rtrolighet,
du som i Guds hus gick med mig
i h�gtidsskaran.
16. D�den komme �ver dem of�rt�nkt,
levande fare de ned i d�dsriket;
ty ondska r�der i deras boning, i deras hj�rtan.
17. Men jag ropar till Gud;
HERREN skall fr�lsa mig.
18. Afton och morgon och middag
vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,
och han skall h�ra min r�st.
19. Han f�rlossar min sj�l och skaffar henne ro,
s� att de icke komma vid mig;
ty de �ro m�nga, som st� mig emot.
20. Gud skall h�ra det och giva dem svar,
han som sitter p� sin tron av �lder. Sela.
Ty de vilja icke �ndra sig,
och de frukta ej Gud.
21. Den mannen b�r h�nder p� sin v�n;
han bryter sitt f�rbund.
22. Orden i hans mun �ro hala s�som sm�r,
men stridslust fyller hans hj�rta;
hans ord �ro lenare �n olja,
dock �ro de dragna sv�rd.
23. Kasta din b�rda p� HERREN,
han skall uppeh�lla dig;
han skall i evighet icke tillst�dja
att den r�ttf�rdige vacklar.
24. Gud, du skall st�rta dem ned
i gravens djup;
de blodgiriga och falska skola ej n�
sin halva �lder.
Men jag f�rtr�star p� dig.
*19/56 Psaltaren, 56 Psalmen
Psaltaren, 56 Psalmen
F�rtr�stansfull b�n under f�rf�ljelse.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Den stumma duvan i fj�rran�; en s�ng av
David, n�r filist�erna grepo honom i Gat.
2. Var mig n�dig, o Gud,
ty m�nniskor st� mig efter livet;
best�ndigt tr�nga mig stridsm�n.
3. Mina f�rf�ljare st� mig best�ndigt efter livet;
ja, de �ro m�nga, som i h�gmod strida mot mig.
4. Men n�r fruktan kommer �ver mig,
s�tter jag min f�rtr�stan p� dig.
5. Med Guds hj�lp skall jag f� prisa hans ord,
p� Gud f�rtr�star jag och skall icke frukta;
vad kan det som �r k�tt g�ra mig?
6. Best�ndigt f�rbittra de livet f�r mig,
alla deras tankar g� ut p� att skada mig.
7. De rota sig samman, de l�gga f�rs�t,
de vakta p� mina steg,
ty de st� efter mitt liv.
8. Skulle de r�ddas med all sin ondska?
Nej, sl� ned folken,
Gud, i din vrede.
9. Du har r�knat min flykts dagar.
Samla mina t�rar i din l�gel;
de st� ju i din bok.
10. S� m�ste d� mina fiender vika tillbaka
p� den dag d� jag ropar;
det vet jag, att Gud st�r mig bi.
11. Med Guds hj�lp skall jag f� prisa hans ord;
med HERRENS hj�lp skall jag f� prisa hans ord.
12. P� Gud f�rtr�star jag och skall icke frukta;
vad kunna m�nniskor g�ra mig?
13. Jag har l�ften att infria till dig, o Gud;
jag vill betala dig lovoffer.
14. Ty du har r�ddat min sj�l fr�n d�den,
ja, mina f�tter ifr�n fall,
s� att jag kan vandra inf�r Gud
i de levandes ljus.
*19/57 Psaltaren, 57 Psalmen
Psaltaren, 57 Psalmen
B�n och lovs�ng i n�den.
1. F�r s�ngm�staren; �F�rd�rva icke�; en s�ng av David, n�r han
flydde f�r Saul och var i grottan.
2. Var mig n�dig, o Gud, var mig n�dig;
ty till dig tager min sj�l sin tillflykt.
Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt,
till dess att det onda �r f�rbi.
3. Jag ropar till Gud den H�gste,
till Gud, som fullbordar sitt verk f�r mig.
4. Han skall s�nda fr�n himmelen och fr�lsa mig,
n�r jag sm�das av m�nniskor som st� mig efter livet. Sela.
Gud skall s�nda sin n�d och sin trofasthet.
5. Min sj�l �r omgiven av lejon,
jag m�ste ligga bland eldsprutare,
bland m�nniskor vilkas t�nder �ro spjut och pilar,
och vilkas tungor �ro skarpa sv�rd.
6. Upph�jd vare du, Gud, �ver himmelen;
�ver hela jorden str�cke sig din �ra.
7. De l�gga ut n�t f�r mina f�tter,
min sj�l b�jes ned,
de gr�va f�r mig en grop,
men de falla sj�lva d�ri. Sela.
8. Mitt hj�rta �r frimodigt, o Gud,
mitt hj�rta �r frimodigt;
jag vill sjunga och lova.
9. Vakna upp, min �ra[1];
upp, psaltare och harpa!
Jag vill v�cka morgonrodnaden.
10. Jag vill tacka dig bland folken, Herre;
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11. Ty din n�d �r stor allt upp till himmelen
och din trofasthet allt upp till skyarna.
12. Upph�jd vare du, Gud, �ver himmelen;
�ver hela jorden str�cke sig din �ra.
[1] Se �ra i Ordf�rkl.
*19/58 Psaltaren, 58 Psalmen
Psaltaren, 58 Psalmen
B�n mot de ogudaktiga.
1. F�r s�ngm�staren; �F�rd�rva icke�; av David; en s�ng.
2. Talen I v�l i eder stumhet
vad r�ttf�rdigt �r?
D�men I s�som r�tt �r,
I m�nniskors barn?
3. Nej, i hj�rtat uppg�ren I
onda anslag;
I v�gen ut i landet
edra h�nders v�ld.
4. De ogudaktiga �ro avf�lliga
allt ifr�n moderssk�tet;
de l�gnaktiga fara vilse
�nda fr�n sin moders liv.
5. Gift �r i dem,
likt ormens gift;
en d�v huggorm likna de,
en som tillstoppar sitt �ra,
6. s� att han icke h�r tjusarnas r�st,
icke den f�rfarne besv�rjarens.
7. Gud, krossa t�nderna
i deras mun;
bryt ut, o HERRE,
de unga lejonens kindt�nder.
8. L�t dem bliva till intet,
likasom vatten som f�rrinner.
N�r n�gon skjuter sina pilar,
blive de s�som utan udd.
9. M� han vara lik snigeln,
som uppl�ses och f�rg�s,
lik en kvinnas foster,
som ej fick sk�da solen.
10. F�rr�n edra grytor
hava hunnit m�rka br�nslet,
och medan k�ttet �nnu �r r�tt,
skall en gl�dvind rycka bort det.
11. Den r�ttf�rdige skall gl�dja sig,
n�r han sk�dar h�mnden,
han skall tv� sina f�tter
i den ogudaktiges blod.
12. Och m�nniskorna skola s�ga:
�Ja, den r�ttf�rdige f�r sin l�n;
ja, det finnes en Gud
som d�mer p� jorden.�
*19/59 Psaltaren, 59 Psalmen
Psaltaren, 59 Psalmen
Den oskyldiges b�n mot fienders f�rs�t.
1. F�r s�ngm�staren; �F�rd�rva icke�; en s�ng av David, n�r Saul
s�nde och l�t bevaka hans hus f�r att d�da honom.
2. R�dda mig, min Gud, fr�n mina fiender,
beskydda mig f�r mina motst�ndare.
3. R�dda mig fr�n og�rningsm�nnen,
och fr�ls mig fr�n de blodgiriga.
4. Ty se, de ligga i f�rs�t f�r mig;
grymma m�nniskor rota sig samman mot mig,
utan n�gon min �vertr�delse
eller synd, o HERRE.
5. Utan n�gon min missg�rning
l�pa de fram och g�ra sig redo;
vakna upp, kom mig till m�tes,
och se h�rtill.
6. Ja, du HERRE Gud Sebaot,
Israels Gud,
vakna och hems�k alla hedningar,
hems�k utan n�d alla trol�sa og�rningsm�n. Sela.
7. Var afton komma de tillbaka,
de tjuta s�som hundar
och stryka omkring i staden.
8. Se, deras mun fl�dar �ver,
sv�rd �ro p� deras l�ppar,
ty �vem skulle h�ra det?�
9. Men du, HERRE, ler �t dem;
du bespottar alla hedningar.
10. Mot deras makt vill jag h�lla mig till dig,
ty Gud �r min borg.
11. Min Gud kommer mig till m�tes med sin n�d,
Gud l�ter mig se med lust p� mina f�rf�ljare.
12. Dr�p dem icke,
p� det att mitt folk ej m� f�rg�ta det;
l�t dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
och sl� dem ned,
du v�r sk�ld, o Herre.
13. Vart ord p� deras l�ppar
�r en synd i deras mun.
M� de f�ngas i sitt h�gmod,
genom den f�rbannelse och l�gn som de tala.
14. F�rg�r dem i vrede,
f�rg�r dem, s� att de ej mer �ro till;
och m� de f�rnimma
att det �r Gud som r�der i Jakob,
allt intill jordens �ndar. Sela.
15. Ja, var afton komma de tillbaka,
de tjuta s�som hundar
och stryka omkring i staden.
16. De driva omkring efter rov;
om de icke bliva m�tta, s� stanna de kvar �ver natten.
17. Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon �ver din n�d;
ty du var f�r mig en borg
och en tillflykt, n�r jag var i n�d.
18. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
ty Gud �r min borg,
min n�derike Gud.
*19/60 Psaltaren, 60 Psalmen
Psaltaren, 60 Psalmen
Hopp om seger efter nederlag.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Vittnesb�rdets lilja�; en s�ng, till
att inl�ras; av David,
2. n�r han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom
tillbaka och slog edom�erna i Saltdalen, tolv tusen man.
3. Gud, du har f�rkastat och f�rskingrat oss,
du har varit vred; uppr�tta oss igen.
4. Du har kommit jorden att b�va och r�mna;
hela nu dess revor, ty den vacklar.
5. Du har l�tit ditt folk se h�rda ting,
du har isk�nkt �t oss rusande vin.
6. Men �t dem som frukta dig gav du ett baner,
dit de kunde samla sig f�r att undfly b�gen. Sela.
7. P� det att dina v�nner m� varda r�ddade,
m� du giva seger med din h�gra hand och b�nh�ra oss.
8. Gud har talat i sin helgedom:
�Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och skall avm�ta Suckots dal.
9. Mitt �r Gilead, och mitt �r Manasse,
Efraim �r mitt huvuds v�rn,
Juda min h�rskarstav;
10. Moab �r mitt tvagningsk�rl,
p� Edom kastar jag min sko;
h�j jubelrop till min �ra, du filist�ernas land.�
11. Vem skall f�ra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12. Har icke du, o Gud, f�rkastat oss,
s� att du ej drager ut med v�ra h�rar, o Gud?
13. Giv oss hj�lp mot ov�nnen;
ty m�nniskors hj�lp �r f�f�nglighet.
14. Med Gud kunna vi g�ra m�ktiga ting;
han skall f�rtrampa v�ra ov�nner.
*19/61 Psaltaren, 61 Psalmen
Psaltaren, 61 Psalmen
B�n om v�lsignelse �ver konungen.
1. F�r s�ngm�staren, till str�ngaspel; av David.
2. H�r, o Gud, mitt rop,
akta p� min b�n.
3. Fr�n jordens �nda
ropar jag till dig,
ty mitt hj�rta f�rsm�ktar;
f�r mig upp p� en klippa,
som �r mig alltf�r h�g.
4. Ty du �r min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5. L�t mig bo i din hydda evinnerligen;
under dina vingars besk�rm tager jag min tillflykt. Sela.
6. Ty du, o Gud,
h�r mina l�ften,
�t dem som frukta ditt namn
giver du en arvedel.
7. Du f�r�kar konungens dagar;
hans �r skola vara fr�n sl�kte till sl�kte.
8. M� han sitta p� sin tron
inf�r Gud evinnerligen;
l�t n�d och trofasthet
bevara honom.
9. D� skall jag lovsjunga
ditt namn till evig tid,
i det jag f�r infria mina l�ften
dag efter dag.
*19/62 Psaltaren, 62 Psalmen
Psaltaren, 62 Psalmen
Allenast hos Gud �r fr�lsning.
1. F�r s�ngm�staren, till Jedutun; en psalm av David.
2. Allenast hos Gud s�ker min sj�l sin ro;
fr�n honom kommer min fr�lsning.
3. Allenast han �r min klippa och min fr�lsning,
min borg, jag skall ej mycket vackla.
4. Huru l�nge viljen I rasa mot denne man,
samf�llt sl� honom ned,
s�som vore han en lutande v�gg,
en s�nderbr�ckt mur?
5. De r�dsl� allenast om att st�ta honom ned fr�n hans h�jd,
de hava behag till l�gn;
med munnen v�lsigna de,
men i sitt innersta f�rbanna de. Sela.
6. Allenast i Gud m� du hava din ro, min sj�l;
ty fr�n honom kommer mitt hopp.
7. Allenast han �r min klippa och min fr�lsning,
min borg, jag skall icke vackla.
8. Hos Gud �r min fr�lsning och min �ra;
min starka klippa,
min tillflykt har jag i Gud.
9. F�rtr�sta p� honom
alltid, du folk;
utgjuten f�r honom edra hj�rtan.
Gud �r v�r tillflykt. Sela.
10. Allenast ett intet �ro m�nniskors barn,
myndiga herrar f�f�nglighet;
i v�gsk�len �ro de f�r l�tta,
mindre �n intet �ro de allasammans.
11. F�rliten eder icke p� or�tt vinning,
s�tten icke ett f�f�ngligt hopp till rov:
om ock eder rikedom v�xer,
s� akten icke d�rp�.
12. En g�ng har Gud sagt det,
ja, tv� g�nger har jag h�rt det,
att hos Gud �r makten;
13. och hos dig, Herre, �r n�d.
Ty du vederg�ller
var och en efter hans g�rningar.
*19/63 Psaltaren, 63 Psalmen
Psaltaren, 63 Psalmen
L�ngtan efter Gud och f�rtr�stan p�
honom.
1. En psalm av David, n�r han var i Juda �ken.
2. Gud, du �r min Gud,
bittida s�ker jag dig;
min sj�l t�rstar efter dig,
min kropp l�ngtar efter dig,
i ett torrt land,
som f�rsm�ktar utan vatten.
3. S� sk�dar jag nu efter dig i helgedomen,
f�r att f� se din makt och �ra.
4. Ty din n�d �r b�ttre �n liv;
mina l�ppar skola prisa dig.
5. S� skall jag d� lova dig, s� l�nge jag lever;
i ditt namn skall jag upplyfta mina h�nder.
6. Min sj�l varder m�ttad
s�som av m�rg och fett;
och med jublande l�ppar
lovsjunger min mun,
7. n�r jag kommer ih�g dig p� mitt l�ger
och under nattens v�kter t�nker p� dig.
8. Ty du �r min hj�lp,
och under dina vingars skumma jublar jag.
9. Min sj�l h�ller sig intill dig;
din h�gra hand uppeh�ller mig.
10. Men dessa som st� efter mitt liv
och vilja f�rd�rva det,
de skola fara ned i jordens djup.
11. De skola givas till pris �t sv�rdet,
rovdjurs byte skola de varda.
12. Men konungen skall gl�dja sig i Gud;
ber�mma sig skall var och en som sv�r vid honom,
ty de l�gnaktigas mun skall varda tillstoppad.
*19/64 Psaltaren, 64 Psalmen
Psaltaren, 64 Psalmen
B�n om besk�rm emot fiender.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. H�r, o Gud,
min r�st, n�r jag klagar,
bevara mitt liv,
ty fienden f�rskr�cker mig.
3. F�rd�lj mig f�r de ondas hemliga r�d,
f�r og�rningsm�nnens larmande hop;
4. ty de v�ssa sina tungor likasom sv�rd,
med bittra ord l�gga de an s�som med pilar,
5. f�r att i l�nndom skjuta den ostrafflige;
pl�tsligt skjuta de p� honom, utan f�rsyn.
6. De bef�sta sig i sitt onda upps�t,
de orda om huru de skola l�gga ut snaror;
de s�ga: �Vem skulle se oss?�
7. De t�nka ut onda anslag:
�Nu �ro vi redo med det r�d vi hava utt�nkt!�
Ja, djupa �ro m�nnens tankar och hj�rtan.
8. D� skjuter Gud dem;
pl�tsligt s�rar dem hans pil.
9. De bringas p� fall och f� straff f�r sina tungors skull;
var och en som ser dem rister huvudet.
10. Och alla m�nniskor varda f�rskr�ckta;
de f�rkunna vad Gud har gjort
och f�rst� hans verk.
11. Den r�ttf�rdige skall gl�dja sig i HERREN
och taga sin tillflykt till honom,
och alla r�ttsinniga
skola ber�mma sig.
*19/65 Psaltaren, 65 Psalmen
Psaltaren, 65 Psalmen
Guds godhets rikedom.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm; en s�ng av David.
2. Gud, dig lovar man
i stillhet i Sion,
och till dig f�r man infria l�fte.
3. Du som h�r b�n,
till dig kommer allt k�tt.
4. Mina missg�rningar voro mig �verm�ktiga;
men du f�rl�ter v�ra �vertr�delser.
5. S�ll �r den som du utv�ljer och l�ter komma till dig,
s� att han f�r bo i dina g�rdar.
M� vi f� m�tta oss med det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6. Med underbara g�rningar b�nh�r du oss i r�ttf�rdighet,
du v�r fr�lsnings Gud,
du som �r en tillflykt f�r alla jordens �ndar
och f�r havet i fj�rran;
7. du som g�r bergen fasta genom din kraft,
ty du �r omgjordad med makt;
8. du som stillar havens brus,
deras b�ljors brus
och folkens larm.
9. De som bo vid jordens �ndar
h�pna f�r dina tecken;
�sterland och v�sterland
uppfyller du med jubel.
10. Du l�ter dig v�rda om landet och giver det �verfl�d,
rikedom i ymnigt m�tt;
Guds k�lla har vatten till fyllest.
Du bereder s�d �t m�nniskorna,
n�r du s� bereder jorden.
11. Dess f�ror vattnar du,
du j�mnar det som �r uppl�jt;
med regnskurar uppmjukar du den,
det som v�xer d�rp� v�lsignar du.
12. Du kr�ner �ret med ditt goda,
och dina sp�r drypa av fetma.
13. Betesmarkerna i �knen drypa,
och h�jderna omgjorda sig med fr�jd.
14. �ngarna h�lja sig i hjordar,
och dalarna bet�ckas med s�d;
man h�jer jubelrop och sjunger.
*19/66 Psaltaren, 66 Psalmen
Psaltaren, 66 Psalmen
Tack och lov.
1. F�r s�ngm�staren; en s�ng, en psalm.
H�jen jubel till Gud, alla l�nder;
2. lovsjungen hans namns �ra,
given honom �ra och pris.
3. S�gen till Gud:
Huru underbara �ro icke dina g�rningar!
F�r din stora makts skull
visa dina fiender dig underd�nighet.
4. Alla l�nder skola tillbedja och lovsjunga dig;
de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
5. Kommen och sen
vad Gud har gjort;
underbara �ro hans g�rningar
mot m�nniskors barn.
6. Han f�rvandlade havet till torrt land;
till fots gingo de genom floden;
d� gladdes vi �ver honom.
7. Genom sin makt r�der han evinnerligen,
hans �gon giva akt p� hedningarna;
de genstr�viga m� icke f�rh�va sig. Sela.
8. Prisen, I folk, v�r Gud,
och l�ten hans lov ljuda h�gt;
9. ty han har besk�rt liv �t v�r sj�l
och har icke l�tit v�r fot vackla.
10. Ty v�l pr�vade de oss, o Gud,
du luttrade oss, s�som silver luttras;
11. du f�rde oss in i f�ngelse,
du lade en tung b�rda p� v�r rygg;
12. du l�t m�nniskor fara fram �ver v�rt huvud,
vi m�ste g� genom eld och vatten.
Men du har f�rt oss ut och vederkvickt oss.
13. S� kommer jag d� till ditt hus med br�nnoffer,
jag vill infria mina l�ften till dig,
14. dem till vilka mina l�ppar �ppnade sig,
och som min mun uttalade i min n�d.
15. Br�nnoffer av feta f�r vill jag framb�ra �t dig,
med offer�nga av v�durar;
jag vill offra b�de tjurar och bockar. Sela.
16. Kommen och h�ren, s� vill jag f�rt�lja
f�r eder, I alla som frukten Gud,
vad han har gjort mot min sj�l.
17. Till honom ropade jag med min mun,
och lovs�ng var redan p� min tunga.
18. Om jag hade f�rehaft n�got or�tt i mitt hj�rta,
s� skulle Herren icke h�ra mig.
19. Men Gud har h�rt mig,
han har aktat p� mitt b�nerop.
20. Lovad vare Gud,
som icke har f�rkastat min b�n
eller v�nt ifr�n mig sin n�d!
*19/67 Psaltaren, 67 Psalmen
Psaltaren, 67 Psalmen
Guds v�lsignelse.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en psalm, en s�ng.
2. Gud vare oss n�dig och v�lsigne oss,
han l�te sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
3. f�r att man p� jorden m� k�nna din v�g,
bland alla hedningar din fr�lsning.
4. Folken tacke dig, o Gud,
alla folk tacke dig.
5. Folkslagen gl�dje sig och juble,
ty du d�mer folken r�tt,
och du leder folkslagen p� jorden. Sela.
6. Folken tacke dig, o Gud,
alla folk tacke dig.
7. Jorden har givit sin gr�da.
Gud, v�r Gud, v�lsigne oss.
8. Gud v�lsigne oss,
och alla jordens �ndar
frukte honom.
*19/68 Psaltaren, 68 Psalmen
Psaltaren, 68 Psalmen
Israels Guds strider och segrar f�r sitt
folk.
1. F�r s�ngm�staren; av David; en psalm, en s�ng.
2. Gud st�r upp;
hans fiender varda f�rskingrade,
och de som hata honom
fly f�r hans ansikte.
3. S�som r�k f�rdrives,
s� f�rdrivas de av dig;
likasom vaxet
sm�lter f�r eld,
s� f�rg�s de ogudaktiga
f�r Guds ansikte.
4. Men de r�ttf�rdiga �ro glada,
de fr�jda sig inf�r Gud
och jubla i gl�dje.
5. Sjungen till Guds �ra,
lovs�gen hans namn.
G�ren v�g f�r honom
som drager fram genom �knarna.
Hans namn �r HERREN,
fr�jdens inf�r honom;
6. de faderl�sas fader
och �nkors f�rsvarare,
Gud i sin heliga boning,
7. en Gud som f�rhj�lper
de ensamma till ett hem,
och som f�r de f�ngna
ut till lycka;
allenast de genstr�viga
m�ste bo i en �ken.
8. Gud, n�r du drog ut
i spetsen f�r ditt folk,
n�r du gick fram i �demarken, Sela,
9. d� b�vade jorden,
d� utg�t himmelen sina fl�den
inf�r Guds ansikte;
ja, Sinai b�vade
f�r Guds ansikte;
Israels Guds.
10. Ett n�derikt regn
l�t du falla, o Gud;
ditt arvland, som f�rsm�ktade,
vederkvickte du.
11. Din skara fick bo d�ri;
genom din godhet beredde du det
�t de betryckta, o Gud.
12. Herren l�ter h�ra sitt ord,
stor �r skaran av kvinnor som b�da gl�dje:
13. �H�rskarornas konungar
fly, de fly,
och husmodern d�rhemma
f�r utskifta byte.
14. Viljen I d� ligga stilla
inom edra h�gnader?
Duvans vingar
�ro h�ljda i silver,
och hennes fj�drar
skimra av guld.
15. N�r den Allsm�ktige f�rstr�r
konungarna i landet,
faller sn� p� Salmon.�
16. Ett Guds berg
�r Basans berg,
ett h�gtoppigt berg
�r Basans berg.
17. Men varf�r sen I s� avogt,
I h�ga berg,
p� det berg som Gud
har utkorat till sitt s�te,
det d�r ock HERREN
skall bo f�r alltid?
18. Guds vagnar �ro tiotusenden,
tusen och �ter tusen;
Herren drog fram med dem,
Sinai �r nu i helgedomen.
19. Du for upp i h�jden,
du tog f�ngar,
du undfick g�vor
bland m�nniskorna,
ja, ocks� de genstr�viga
skola bo hos HERREN Gud.
20. Lovad vare Herren!
Dag efter dag b�r han oss;
Gud �r v�r fr�lsning. Sela.
21. Gud �r f�r oss
en Gud som fr�lsar,
och hos HERREN, Herren
finnes r�ddning fr�n d�den.
22. Men Gud s�nderkrossar
sina fienders huvuden,
krossar hj�ssan
p� den som g�r d�r med skuld.
23. Herren s�ger:
�Fr�n Basan skall jag h�mta dem,
fr�n havets djup
skall jag h�mta dem upp,
24. s� att du kan stampa
med din fot i blod
och l�ta dina hundars tunga
f� sin del av fienderna.�
25. Man ser, o Gud,
ditt h�gtidst�g,
min Guds, min konungs, t�g
inne i helgedomen.
26. Fr�mst g� s�ngare,
harpospelare f�lja efter,
mitt ibland unga kvinnor
som sl� p� pukor.
27. Lova Gud i f�rsamlingarna,
loven Herren, I av Israels brunn.
28. D�r g�r Benjamin,
den yngste, han f�r dem an;
d�r g�r skaran
av Juda furstar,
Sebulons furstar,
Naftalis furstar.
29. Din Gud har besk�rt dig makt;
s� h�ll nu vid makt, o Gud,
vad du har gjort f�r oss.
30. I ditt tempel i Jerusalem
b�re konungar fram
sina sk�nker �t dig.
31. N�ps odjuret i vassen,
tjurarnas hop
med deras kalvar, folken,
m� de �dmjukt hylla dig
med sina silverstycken.
Ja, han f�rstr�r de folk
som finna behag i krig.
32. De m�ktige skola komma
hit fr�n Egypten,
Etiopien skall skynda hit till Gud,
med g�vor i h�nderna.
33. I riken p� jorden,
sjungen till Guds �ra;
lovs�gen Herren, Sela,
34. honom som far fram
p� urtidshimlarnas himmel.
Ja, d�r l�ter han h�ra sin r�st,
en m�ktig r�st.
35. Given Gud makten;
�ver Israel �r hans h�rlighet,
och hans makt �r i skyarna.
36. Fruktansv�rd �r du,
Gud, i din helgedom;
Israels Gud,
han giver makt
och styrka �t sitt folk.
Lovad vare Gud!
*19/69 Psaltaren, 69 Psalmen
Psaltaren, 69 Psalmen
Den lidande r�ttf�rdige.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Liljor�; av David.
2. Fr�ls mig, Gud; ty vattnen
tr�nga mig inp� livet.
3. Jag har sjunkit ned i djup dy,
d�r ingen botten �r;
jag har kommit i djupa vatten,
och svallet vill f�rdr�nka mig.
4. Jag har ropat mig tr�tt,
min strupe �r f�rtorkad;
mina �gon f�rsm�kta
av f�rbidan efter min Gud.
5. Flera �n h�ren p� mitt huvud
�ro de som hata mig utan sak;
m�nga �ro de som vilja f�rg�ra mig,
de som �ro mina fiender utan sk�l;
vad jag icke har r�vat,
det m�ste jag g�lda.
6. Du, o Gud,
k�nner min d�rskap,
och mina skulder �ro icke
f�rborgade f�r dig.
7. L�t icke i mig dem komma p� skam,
som f�rbida dig, Herre,
HERRE Sebaot;
L�t icke i mig dem varda till blygd,
som s�ka dig,
du Israels Gud.
8. Ty f�r din skull b�r jag sm�lek,
f�r din skull h�ljer blygsel mitt ansikte;
9. fr�mmande har jag blivit f�r mina br�der
och en fr�mling f�r min moders barn.
10. Ty nit�lskan f�r ditt hus har f�rt�rt mig,
och dina sm�dares sm�delser hava fallit �ver mig.
11. Jag gr�t, ja, min sj�l gr�t under fasta,
men det blev mig till sm�lek.
12. Jag kl�dde mig i sorgdr�kt,
men jag blev f�r dem ett ordspr�k.
13. Om mig tassla de, n�r de sitta i porten;
i dryckeslag g�ra de visor om mig.
14. Men jag kommer med min b�n till dig,
HERRE, i behaglig tid,
genom din stora n�d, o Gud;
svara mig i din fr�lsande trofasthet.
15. R�dda mig ur dyn, s� att jag icke sjunker ned;
l�t mig bliva r�ddad fr�n dem som hata mig
och fr�n de djupa vattnen.
16. L�t icke vattensvallet f�rdr�nka mig
eller djupet uppsluka mig;
och l�t ej graven tillsluta sitt gap �ver mig.
17. Svara mig, HERRE,
ty god �r din n�d;
v�nd dig till mig
efter din stora barmh�rtighet.
18. F�rd�lj icke ditt ansikte f�r din tj�nare,
ty jag �r i n�d; skynda att svara mig.
19. Kom till min sj�l och f�rlossa henne;
befria mig f�r mina fienders skull.
20. Du k�nner min sm�lek,
min skam och blygd;
du ser alla mina ov�nner.
21. Sm�lek har krossat mitt hj�rta,
s� att jag �r vanm�ktig;
jag v�ntade p� medlidande, men d�r var intet,
och p� tr�stare, men jag fann ingen.
22. De g�vo mig galla att �ta,
och �ttika att dricka, i min t�rst.
23. M� deras bord framf�r dem bliva till en snara
och till ett giller, b�st de g� d�r s�kra;
24. m� deras �gon f�rm�rkas, s� att de icke se;
g�r deras l�nder vacklande alltid.
25. Gjut ut �ver dem din ogunst,
och l�t din vredes gl�d hinna upp dem.
26. Deras g�rd blive �de,
ingen m� finnas, som bor i deras hyddor,
27. eftersom de f�rf�lja dem som du sj�lv har slagit
och orda om huru de pl�gas, som du har stungit.
28. L�t dem g� fr�n missg�rning till missg�rning,
och l�t dem icke komma till din r�ttf�rdighet.
29. M� de utpl�nas ur de levandes bok
och icke varda uppskrivna bland de r�ttf�rdiga.
30. Men mig som �r betryckt och pl�gad,
mig skall din fr�lsning, o Gud, beskydda.
31. Jag vill lova Guds namn med s�ng
och upph�ja honom med tacks�gelse.
32. Det skall behaga HERREN b�ttre �n n�gon tjur,
n�got offerdjur med horn och kl�var.
33. N�r de �dmjuka se det, skola de gl�dja sig;
I som s�ken Gud, edra hj�rtan skola leva.
34. Ty HERREN lyssnar till de fattiga
och f�raktar icke sina f�ngna.
35. Honom love himmelen och jorden,
havet och allt vad som r�r sig d�ri.
36. Ty Gud skall fr�lsa Sion,
han skall bygga upp Juda st�der;
man skall bo i dem och besitta landet.
37. Hans tj�nares barn skola f� det till arvedel,
och de som �lska hans namn skola bo d�ri.
*19/70 Psaltaren, 70 Psalmen
Psaltaren, 70 Psalmen
B�n om snar hj�lp.
1. F�r s�ngm�staren; av David, till �minnelse.
2. Gud, kom till min r�ddning;
HERRE, skynda till min hj�lp.
3. M� de komma p� skam och varda utsk�mda,
som st� efter mitt liv;
m� de vika tillbaka och blygas,
som �nska min of�rd.
4. M� de v�nda tillbaka i sin skam,
som s�ga: �R�tt s�, r�tt s�!�
5. Men alla de som s�ka dig m� fr�jdas
och vara glada i dig;
och de som �stunda din fr�lsning s�ge alltid:
�Lovad vare Gud!�
6. Jag �r betryckt och fattig;
Gud, skynda till mig.
Min hj�lp och min befriare �r du;
HERRE, dr�j icke.
*19/71 Psaltaren, 71 Psalmen
Psaltaren, 71 Psalmen
B�n och f�rtr�stan till Gud.
1. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
l�t mig aldrig komma p� skam.
2. R�dda mig och befria mig genom din r�ttf�rdighet;
b�j ditt �ra till mig och fr�ls mig.
3. Var mig en klippa d�r jag f�r bo,
och dit jag alltid kan fly,
du som besk�r mig fr�lsning.
Ty du �r mitt bergf�ste och min borg.
4. Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges v�ld,
ur den or�ttf�rdiges och f�rtryckarens hand.
5. Ty du �r mitt hopp, o Herre,
HERRE, du �r min f�rtr�stan allt ifr�n min ungdom.
6. Du har varit mitt st�d allt ifr�n moderlivet,
ja, du har f�rl�st mig ur min moders liv;
dig g�ller st�ndigt mitt lov.
7. Jag har blivit s�som ett vidunder f�r m�nga;
men du �r min starka tillflykt.
8. L�t min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din �ra.
9. F�rkasta mig icke i min �lderdoms tid,
�vergiv mig ej, n�r min kraft f�rsvinner.
10. Ty mina fiender s�ga s� om mig,
och de som vakta p� min sj�l
r�dsl� s� med varandra:
11. �Gud har �vergivit honom;
f�rf�ljen och gripen honom,
ty det finnes ingen som r�ddar.�
12. Gud, var icke l�ngt ifr�n mig;
min Gud, skynda till min hj�lp.
13. M� de komma p� skam och f�rg�s,
som st� emot min sj�l;
m� de h�ljas med sm�lek och blygd,
som s�ka min of�rd.
14. Men jag skall alltid hoppas
och �n mer f�r�ka allt ditt lov.
15. Min mun skall f�rt�lja din r�ttf�rdighet,
hela dagen din fr�lsning,
ty jag k�nner intet m�tt d�rp�.
16. Jag skall framb�ra Herrens, HERRENS v�ldiga g�rningar;
jag skall prisa din r�ttf�rdighet, ja, din allenast.
17. Gud, du har undervisat mig allt ifr�n min ungdom;
och intill nu f�rkunnar jag dina under.
18. S� �vergiv mig ej heller, o Gud,
i min �lderdom, n�r jag varder gr�,
till dess jag f�r f�rt�lja om din arm f�r ett annat sl�kte,
om din makt f�r alla dem som skola komma.
19. Din r�ttf�rdighet n�r till himmelen, o Gud.
Du som har gjort s� stora ting,
o Gud, vem �r dig lik?
20. Du som har l�tit oss pr�va
s� mycken n�d och olycka,
du skall �ter g�ra oss levande
och f�ra oss upp igen
du jordens djup.
21. Ja, l�t mig v�xa till alltmer;
och tr�sta mig igen.
22. S� vill ock jag tacka dig
med psaltarspel
f�r din trofasthet, min Gud;
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23. Mina l�ppar skola jubla,
ty jag vill lovsjunga dig;
ja, jubla skall min sj�l,
som du har f�rlossat.
24. Och min tunga skall hela dagen
tala om din r�ttf�rdighet;
ty de som s�kte min of�rd
hava kommit p� skam och m�st blygas.
*19/72 Psaltaren, 72 Psalmen
Psaltaren, 72 Psalmen
B�n om v�lsignelse �ver Guds folks
konung.
1. Av Salomo.
Gud, giv �t konungen dina r�tter
och din r�ttf�rdighet �t konungasonen.
2. Han d�me ditt folk med r�ttf�rdighet
och dina betryckta med r�tt.
3. Bergen b�re frid �t folket,
s� ock h�jderna, genom r�ttf�rdighet.
4. Han skaffe r�tt �t de betryckta i folket,
han fr�lse de fattiga
och krosse f�rtryckaren.
5. Dig frukte man, s� l�nge solen varar,
och s� l�nge m�nen skiner,
fr�n sl�kte till sl�kte.
6. Han vare lik regnet som faller p� �ngen,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7. I hans dagar blomstre den r�ttf�rdige,
och stor frid r�de,
till dess ingen m�ne mer finnes.
8. M� han h�rska fr�n hav till hav
och ifr�n floden intill jordens �ndar.
9. F�r honom buge sig �knens inbyggare,
och hans fiender slicke stoftet.
10. Konungarna fr�n Tarsis och havsl�nderna
hemb�re sk�nker,
konungarna av Saba och Seba
b�re fram g�vor.
11. Ja, alla konungar falle ned f�r honom,
alla hedningar tj�ne honom.
12. Ty han skall r�dda den fattige som ropar
och den betryckte och den som ingen hj�lpare har.
13. Han skall vara mild mot den arme och fattige;
de fattigas sj�lar skall han fr�lsa.
14. Ifr�n f�rtryck och v�ld skall han f�rlossa deras sj�l,
och deras blod skall aktas dyrt i hans �gon.
15. M� han leva; m� man f�ra till honom
guld fr�n Saba.
St�ndigt bedje man f�r honom,
alltid v�lsigne man honom.
16. Ymnigt v�xe s�den i landet,
�nda till bergens topp;
dess frukt m� susa
likasom Libanons skog;
och folk blomstre upp i st�derna
s�som �rter p� marken.
17. Hans namn f�rblive evinnerligen;
s� l�nge solen skiner, fortplante sig hans namn.
Och i honom v�lsigne man sig[1];
alla hedningar prise honom s�ll.
18. Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena g�r under!
19. Och lovat vare hans h�rliga namn evinnerligen, och hela jorden
vare full av hans �ra! Amen, Amen.
20. Slut p� Davids, Isais sons, b�ner.
[1] Se V�lsigna sig i Ordf�rkl.
*19/73 Psaltaren, 73 Psalmen
Tredje boken
Psaltaren, 73 Psalmen
Den frommes tr�st vid de ogudaktigas
lycka.
1. En psalm av Asaf.
Sannerligen, Gud �r god mot Israel,
mot dem som hava rena hj�rtan.
2. Men jag hade s� n�r stapplat med mina f�tter,
mina steg voro n�ra att slinta;
3. ty jag uppt�ndes av avund mot de �vermodiga,
n�r jag s�g att det gick dem v�l i deras ogudaktighet.
4. Ty fria ifr�n vederm�dor �ro de till sin d�d,
och deras hull �r frodigt.
5. De komma icke i olycka s�som andra d�dliga
och varda icke pl�gade s�som andra m�nniskor.
6. D�rf�r �r h�gmod deras halsprydnad,
v�ld den kl�dnad som h�ljer dem.
7. Ur fetma sk�da deras �gon fram,
deras hj�rtans inbillningar hava intet m�tt.
8. De h�na och tala f�rtryck i sin ondska;
med h�ga �th�vor tala de.
9. Med sin mun stiga de upp i himmelen,
och deras tunga far fram p� jorden;
10. d�rf�r v�nder sig deras folk till dem
och super s� in vattnet i fulla drag.
11. Och de s�ga: �Huru skulle Gud kunna veta det?
Skulle s�dan kunskap finnas hos den H�gste?�
12. Ja, s� �r det med de ogudaktiga;
det g�r dem alltid v�l, och de v�xa i makt.
13. Sannerligen, f�rg�ves bevarade jag mitt hj�rta rent
och tv�dde mina h�nder i oskuld;
14. jag vart dock pl�gad hela dagen,
och var morgon kom tuktan �ver mig.
15. Om jag hade sagt: �S� vill jag l�ra�,
d� hade jag svikit dina barns sl�kte.
16. N�r jag nu t�nkte efter f�r att begripa detta,
syntes det mig alltf�r sv�rt,
17. till dess jag tr�ngde in i Guds heliga r�dslut
och aktade p� dess �nde.
18. Sannerligen, p� slipprig mark st�ller du dem,
du st�rtar dem ned i f�rd�rv.
19. Huru varda de ej till intet i ett �gonblick!
De f�rg�s och f� en �nde med f�rskr�ckelse.
20. S�som det �r med en dr�m, n�r man vaknar, o Herre,
s� aktar du dem f�r intet, s�som skuggbilder, n�r du vaknar.
21. N�r mitt hj�rta f�rbittrades
och jag k�nde styng i mitt inre,
22. d� var jag of�rnuftig och f�rstod intet;
s�som ett osk�ligt djur var jag inf�r dig.
23. Dock f�rbliver jag st�dse hos dig;
du h�ller mig vid min h�gra hand.
24. Du skall leda mig efter ditt r�d
och sedan upptaga mig med �ra.
25. Vem har jag i himmelen utom dig!
Och n�r jag har dig, d� fr�gar jag efter intet p� jorden.
26. Om �n min kropp och min sj�l f�rsm�kta,
s� �r dock Gud mitt hj�rtas klippa
och min del evinnerligen.
27. Ty se, de som hava vikit bort ifr�n dig skola f�rg�s;
du f�rg�r var och en som trol�st avfaller fr�n dig.
28. Men jag har min gl�dje i att h�lla mig intill Gud;
jag s�ker min tillflykt hos Herren, HERREN,
f�r att kunna f�rt�lja alla dina g�rningar.
*19/74 Psaltaren, 74 Psalmen
Psaltaren, 74 Psalmen
Klagan och b�n, n�r Guds tempel hade
blivit osk�rat.
1. En s�ng av Asaf.
Varf�r, o Gud,
har du s� alldeles f�rkastat oss,
varf�r ryker din vredes eld
mot f�ren i din hjord?
2. T�nk p� din menighet,
som du i fordom tid f�rv�rvade,
som du f�rlossade, till att bliva
din arvedels stam;
t�nk p� Sions berg,
d�r du har din boning.
3. V�nd dina steg till den plats
d�r evig f�r�delse r�der;
allt har ju fienden
f�rd�rvat i helgedomen.
4. Dina ov�nner hava skr�nat
inne i ditt f�rsamlingshus,
de hava satt upp sina tecken
s�som r�tta tecken.
5. Det var en syn, s�som n�r man h�jer
yxor mot en tjock skog.
6. Och alla dess snidverk hava de nu krossat
med yxa och bila.
7. De hava satt eld p� din helgedom
och osk�rat �nda till grunden
ditt namns boning.
8. De hava sagt i sina hj�rtan:
�Vi vilja alldeles kuva dem.�
Alla Guds f�rsamlingshus
hava de br�nt upp h�r i landet.
9. V�ra tecken se vi icke;
ingen profet finnes mer,
och hos oss �r ingen
som vet f�r huru l�nge.
10. Huru l�nge, och Gud,
skall ov�nnen f� sm�da
och fienden oavl�tligen
f� f�rakta ditt namn?
11. Varf�r h�ller du tillbaka din hand,
din h�gra hand?
Drag den fram ur din barm
och f�rg�r dem.
12. Gud, du �r ju
min konung av �lder,
du �r den som skaffar
fr�lsning p� jorden.
13. Det var du som delade
havet genom din makt;
du krossade drakarnas
huvuden mot vattnet.
14. Det var du som br�ckte
Leviatans huvuden
och gav honom till mat
�t �knens skaror.
15. Det var du som l�t k�lla
och b�ck bryta fram;
du l�t ock starka
str�mmar uttorka.
16. Din �r dagen,
din �r ock natten,
du har berett
ljuset och solen.
17. Det �r du som har fastst�llt
alla jordens gr�nser;
sommar och vinter
�ro skapade av dig.
18. S� t�nk nu p� huru fienden
sm�dar HERREN,
och huru ett d�raktigt folk
f�raktar ditt namn.
19. L�mna ej ut �t vilddjuren
din turturduvas sj�l;
f�rg�t icke f�r alltid
dina betrycktas liv.
20. T�nk p� f�rbundet;
ty i landets smygvr�r
finnes fullt upp av v�ldsn�sten.
21. L�t icke den f�rtryckte
vika tillbaka med blygd,
l�t den betryckte och den fattige
lova ditt namn.
22. St� upp, o Gud;
utf�r din sak.
Bet�nk huru du varder sm�dad
hela dagen av d�ren.
23. Gl�m icke bort
dina ov�nners rop,
dina motst�ndares larm,
som alltj�mt h�jes.
*19/75 Psaltaren, 75 Psalmen
Psaltaren, 75 Psalmen
Guds fr�lsande dom och hans vredes kalk.
1. F�r s�ngm�staren; �F�rd�rva icke�; en psalm, en s�ng av Asaf.
2. Vi tacka dig,
o Gud, vi tacka dig.
Ditt namn �r oss n�ra;
man f�rt�ljer dina under.
3. �Om jag �n bidar min tid,
s� d�mer jag dock r�tt.
4. Om �n jorden �r i uppl�sning med alla som bo d�rp�,
s� h�ller dock jag dess pelare stadiga.� Sela.
5. Jag s�ger till de �vermodiga: �Varen icke �vermodiga�,
och till de ogudaktiga: �Upph�jen ej hornet.�
6. Ja, upph�jen icke s� h�gt edert horn,
talen ej s� h�rdnackat vad fr�ckt �r.
7. Ty icke fr�n �ster eller v�ster,
ej heller fr�n bergs�knen kommer hj�lpen;
8. nej, Gud �r den som d�mer;
den ene �dmjukar han, den andre upph�jer han.
9. Ty en kalk �r i HERRENS hand,
den skummar av vin
och �r full av tillblandad dryck,
och han sk�nker i d�rav;
sannerligen, alla ogudaktiga p� jorden
m�ste dricka dess dr�gg i botten.
10. Men jag skall f�rkunna det evinnerligen,
jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
11. Och de ogudaktigas alla horn skall jag f� hugga av;
men den r�ttf�rdiges horn skola varda upph�jda.
*19/76 Psaltaren, 76 Psalmen
Psaltaren, 76 Psalmen
Israels Guds seger �ver sina fiender.
1. F�r s�ngm�staren, med str�ngaspel; en psalm, en s�ng av Asaf.
2. Gud �r k�nd i Juda,
i Israel �r hans namn stort;
3. i Salem vart hans hydda rest
och hans boning p� Sion.
4. D�r br�t han s�nder b�gens ljungeldar,
sk�ld och sv�rd och vad till kriget h�r. Sela.
5. Full av ljus och h�rlighet
g�r du fram ifr�n segerbytenas berg.
6. De stormodiga �ro avv�pnade,
de hava slumrat in och sova;
alla stridsm�nnen hava m�st l�ta h�nderna falla.
7. F�r din n�pst, du Jakobs Gud,
ligga domnade b�de man och h�st.
8. Du, du �r fruktansv�rd;
vem kan best� inf�r dig, n�r du vredgas?
9. Fr�n himmelen l�t du h�ra din dom;
d� f�rskr�cktes jorden och vart stilla,
10. d� n�r Gud stod upp till dom,
till att fr�lsa alla �dmjuka p� jorden. Sela.
11. Ty m�nniskors vrede varder dig till pris;
du har vrede till �vers att omgjorda dit med.
12. G�ren l�ften och infrien dem
�t HERREN, eder Gud;
alla de som �ro omkring honom
b�re fram sk�nker �t den Fruktansv�rde.
13. Ty han st�cker furstarnas �vermod;
fruktansv�rd �r han f�r konungarna p� jorden.
*19/77 Psaltaren, 77 Psalmen
Psaltaren, 77 Psalmen
Tr�st i n�dens tid vid tanken p� Guds
forna under.
1. F�r s�ngm�staren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2. Jag vill h�ja min r�st till Gud och ropa;
jag vill h�ja min r�st till Gud,
f�r att han m� lyssna till mig.
3. P� min n�ds dag s�ker jag Herren;
min hand �r utstr�ckt om natten
och f�rtr�ttas icke;
min sj�l vill icke l�ta tr�sta sig.
4. Jag vill t�nka p� Gud och klaga;
jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande f�rsm�ktar. Sela.
5. Mina �gonlock h�ller du �ppna;
jag �r full av oro och kan icke tala.
6. Jag t�nker p� forntidens dagar,
p� �r som l�ngesedan hava g�tt.
7. Jag vill om natten komma ih�g mitt str�ngaspel;
i mitt hj�rta vill jag utgjuta mitt bekymmer,
och min ande skall eftersinna.
8. Skall d� Herren f�rkasta evinnerligen
och ingen n�d mer bevisa?
9. �r det d� ute med hans godhet f�r best�ndigt,
har hans ord blivit till intet f�r alla tider?
10. Har Gud f�rg�tit att vara n�dig
eller i vrede tillslutit sin barmh�rtighet? Sela.
11. Jag svarar: Nej, detta �r min pl�gas tid,
den H�gstes h�gra hand �r ej s�som f�rr.
12. Jag vill prisa HERRENS g�rningar,
ja, jag vill t�nka p� dina fordomtima under;
13. jag vill begrunda alla dina g�rningar
och eftersinna dina verk.
14. Gud, i helighet g�r din v�g;
vem �r en gud s� stor som Gud?
15. Du �r Gud, en Gud som g�r under;
du har uppenbarat din makt bland folken.
16. Med v�ldig arm f�rlossade du ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17. Vattnen s�go dig, och Gud,
vattnen s�go dig och v�ndades,
sj�lva djupen darrade.
18. Molnen g�to ut str�mmar av vatten,
skyarna l�to h�ra sin r�st,
och dina pilar foro omkring.
19. Ditt dunder lj�d i stormvirveln,
ljungeldar lyste upp jordens krets,
jorden darrade och b�vade.
20. Genom havet gick din v�g,
din stig genom stora vatten,
och dina fotsp�r fann man icke.
21. S� f�rde du ditt folk s�som en hjord
genom Moses och Arons hand.
*19/78 Psaltaren, 78 Psalmen
Psaltaren, 78 Psalmen
Undervisning h�mtad fr�n Israels
historia.
1. En s�ng av Asaf.
Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
b�jen edra �ron till min muns ord.
2. Jag vill �ppna min mun till l�rorikt tal,
uppenbara f�rborgade ting ifr�n fordom.
3. Vad vi hava h�rt och k�nna,
och vad v�ra f�der hava f�rt�ljt f�r oss,
4. det vilja vi icke d�lja f�r deras barn;
f�r ett kommande sl�kte vilja vi f�rt�lja HERRENS lov
och hans makt och de under han har gjort.
5. Ty han uppr�ttade ett vittnesb�rd i Jakob
och stiftade en lag i Israel;
han p�bj�d den f�r v�ra f�der,
och de skulle kung�ra den f�r sina barn.
6. S� skulle det bliva kunnigt f�r ett kommande sl�kte,
f�r barn som en g�ng skulle f�das,
och dessa skulle st� upp och f�rt�lja det f�r sina barn.
7. D� skulle de s�tta sitt hopp till Gud
och icke f�rg�ta Guds verk,
utan taga hans bud i akt.
8. Och de skulle icke bliva, s�som deras f�der,
ett genstr�vigt och upproriskt sl�kte,
ett sl�kte som icke h�ll sitt hj�rta st�ndaktigt,
och vars ande icke var trofast mot Gud.
9. Efraims barn, v�lbev�pnade b�gskyttar,
v�nde om p� stridens dag.
10. De h�llo icke Guds f�rbund,
och efter hans lag ville de ej vandra.
11. De gl�mde hans g�rningar
och de under han hade l�tit dem se.
12. Ja, inf�r deras f�der hade han gjort under,
i Egyptens land, p� Soans mark.
13. Han kl�v havet och l�t dem g� d�rigenom
och l�t vattnet st� s�som en h�g.
14. Han ledde dem om dagen med molnskyn,
och hela natten med eldens sken.
15. Han kl�v s�nder klippor i �knen
och gav dem rikligen att dricka, s�som ur v�ldiga hav.
16. Rinnande b�ckar l�t han framg� ur klippan
och vatten flyta ned s�som str�mmar.
17. Likv�l syndade de allt framgent mot honom
och voro genstr�viga mot den H�gste, i �knen.
18. De frestade Gud i sina hj�rtan,
i det de beg�rde mat f�r sin lystnad.
19. Och de talade mot Gud, de sade:
�Kan v�l Gud
duka ett bord i �knen?
20. Se, visst slog han klippan,
s� att vatten fl�dade
och b�ckar str�mmade fram,
men kan han ock giva br�d
eller skaffa k�tt �t sitt folk?�
21. S� f�rgrymmades d� HERREN, n�r han h�rde det;
och eld uppt�ndes i Jakob,
jag, vrede kom �ver Israel,
22. eftersom de icke trodde p� Gud
och ej f�rtr�stade p� hans fr�lsning.
23. Och han gav befallning �t skyarna i h�jden
och �ppnade himmelens d�rrar;
24. han l�t manna regna �ver dem till f�da,
och korn fr�n himmelen gav han dem.
25. �nglabr�d fingo m�nniskor �ta;
han s�nde dem mat till fyllest.
26. Han l�t �stanvinden fara ut p� himmelen,
och genom sin makt f�rde han sunnanvinden fram.
27. Och han l�t k�tt regna �ver dem s�som stoft,
bevingade f�glar s�som havets sand;
28. han l�t det falla ned i sitt l�ger,
runt omkring sin boning.
29. D� �to de och blevo �verm�tta;
han l�t dem f� vad de hade lystnad efter.
30. Men �nnu hade de icke stillat sin lystnad,
�nnu var maten i deras mun,
31. d� kom Guds vrede �ver dem;
han s�nde d�d bland deras ypperste
och slog ned Israels unga m�n.
32. Likv�l syndade de alltj�mt
och trodde icke p� hans under.
33. D� l�t han deras dagar f�rsvinna i f�rg�ngelse
och deras �r i pl�tslig underg�ng.
34. N�r han dr�pte folket, fr�gade de efter honom
och v�nde om och s�kte Gud.
35. De t�nkte d� p� att Gud var deras klippa,
och att Gud den H�gste var deras f�rlossare;
36. och de talade inst�llsamt f�r honom med sin mun
och skrymtade f�r honom med sin tunga.
37. Men deras hj�rtan h�llo sig icke st�ndaktigt vid honom,
och de voro icke trogna i hans f�rbund.
38. Dock, han �r barmh�rtig, han f�rl�ter missg�rning,
och han vill icke f�rd�rva.
D�rf�r avv�nde han ofta sin vrede
och l�t ej hela sin f�rt�rnelse bryta fram.
39. Ty han t�nkte d�rp� att de voro k�tt,
en vind som far bort och icke kommer �ter.
40. Huru ofta voro de ej genstr�viga mot honom i �knen
och bedr�vade honom i �demarken!
41. Ja, de frestade Gud allt framgent
och f�rt�rnade Israels Helige.
42. De bet�nkte icke vad hans hand hade utr�ttat
p� den tid d� han f�rlossade dem fr�n ov�nnen,
43. d� han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under p� Soans mark.
44. D�r f�rvandlade han deras str�mmar till blod,
s� att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45. han s�nde bland dem flugsv�rmar, som �to dem,
och paddor, som voro dem till f�rd�rv.
46. Han gav deras gr�da �t gr�smaskar
och deras arbetes frukt �t gr�shoppor;
47. han slog deras vintr�d med hagel
och deras fikontr�d med hagelstenar;
48. han gav deras husdjur till pris �t hagel
och deras boskap �t ljungeldar.
49. Han s�nde �ver dem sin vredes gl�d,
f�rgrymmelse och ogunst och n�d,
en skara av olycks�nglar.
50. Han gav fritt lopp �t sin vrede;
han skonade icke deras sj�l fr�n d�den,
utan gav deras liv till pris �t pesten.
51. Och han slog allt f�rstf�tt i Egypten,
kraftens f�rstling i Hams hyddor.
52. Och han l�t sitt folk bryta upp s�som en f�rhjord
och f�rde dem s�som en boskapshjord genom �knen.
53. Han ledde dem s�kert, s� att de icke beh�vde frukta;
men deras fiender �vert�cktes av havet.
54. Och han l�t dem komma till sitt heliga land,
till det berg som hans h�gra hand hade f�rv�rvat.
55. Han f�rjagade hedningarna f�r dem
och gav dem deras land till arvslott
och l�t Israels stammar bo i deras hyddor.
56. Men i sin genstr�vighet frestade de Gud den H�gste
och h�llo icke hans vittnesb�rd;
57. de veko trol�st tillbaka, de s�som deras f�der,
de v�nde om, lika en b�ge som sviker.
58. De f�rt�rnade honom med sina offerh�jder
och retade honom genom sina bel�ten.
59. Gud f�rnam det och vart f�rgrymmad
och f�rkastade Israel med harm.
60. Och han f�rsk�t sin boning i Silo,
det t�lt han hade slagit upp bland m�nniskorna;
61. han gav sin makt[1] i f�ngenskap
och sin �ra i fiendehand.
62. Ja, han gav sitt folk till pris �t sv�rdet,
och p� sin arvedel f�rgrymmades han.
63. Deras unga m�n f�rt�rdes av eld,
och deras jungfrur blevo utan bruds�ng.
64. Deras pr�ster f�llo f�r sv�rd,
och inga �nkor kunde h�lla klagogr�t.
65. D� vaknade Herren s�som ur en s�mn,
han reste sig, lik en hj�lte som hade legat d�vad av vin.
66. Och han slog sina ov�nner tillbaka,
evig sm�lek l�t han komma �ver dem.
67. Han f�rkastade ock Josefs hydda
och utvalde icke Efraims stam.
68. Men han utvalde Juda stam,
Sions berg, som han �lskade.
69. Och han byggde sin helgedom h�g s�som himmelen,
fast s�som jorden, som han har grundat f�r evigt.
70. Och han utvalde sin tj�nare David
och tog honom ifr�n f�rhjordens f�llor.
71. Ja, ifr�n f�ren h�mtade han honom
och satte honom till en herde f�r Jakob, sitt folk,
och f�r Israel, sin arvedel.
72. Och han var deras herde med redligt hj�rta
och ledde dem med f�rst�ndig hand.
[1] Se Makt i Ordf�rkl.
*19/79 Psaltaren, 79 Psalmen
Psaltaren, 79 Psalmen
B�n i en tid av allm�n och stor n�d.
1. En psalm av Asaf.
Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
de hava orenat ditt heliga tempel,
de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
2. De hava givit dina tj�nares kroppar
till mat �t himmelens f�glar,
dina frommas k�tt �t markens djur.
3. De hava utgjutit deras blod s�som vatten,
runt omkring Jerusalem,
och ingen fanns, som begrov dem.
4. Vi hava blivit till sm�lek f�r v�ra grannar,
till spott och h�n f�r dem som bo omkring oss.
5. Huru l�nge, o HERRE,
skall du s� oavl�tligen vredgas,
huru l�nge skall din nit�lskan
brinna s�som eld?
6. Utgjut din f�rt�rnelse
�ver hedningarna, som ej k�nna dig,
och �ver de riken
som icke �kalla ditt namn.
7. Ty de hava upp�tit Jakob,
och hans boning hava de f�r�tt.
8. T�nk ej, oss till men,
p� f�rf�dernas missg�rningar,
l�t din barmh�rtighet snarligen
komma oss till m�tes,
ty vi �ro i stort el�nde.
9. Hj�lp oss, du v�r fr�lsnings Gud,
f�r ditt namns �ras skull;
r�dda oss och f�rl�t oss
v�ra synder f�r ditt namns skull.
10. Varf�r skulle hedningarna f� s�ga:
�Var �r nu deras Gud?�
L�t det inf�r v�ra �gon
bliva kunnigt p� hedningarna
huru du h�mnas dina tj�nares
utgjutna blod.
11. L�t de f�ngnas klagan
komma inf�r ditt ansikte,
l�t efter din arms v�ldighet
d�dens barn bliva vid liv.
12. Och giv v�ra grannar sjufalt
tillbaka i deras sk�te
den sm�delse varmed de hava
sm�dat dig, Herre.
13. Men vi som �ro ditt folk
och f�r i din hjord,
vi vilja tacka dig evinnerligen,
vi vilja f�rt�lja ditt lov
fr�n sl�kte till sl�kte.
*19/80 Psaltaren, 80 Psalmen
Psaltaren, 80 Psalmen
B�n om fr�lsning f�r Israel, Gud Sebaots
vintr�d.
1. F�r s�ngm�staren, efter �Liljor�; ett vittnesb�rd; av Asaf; en
psalm.
2. Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef s�som din hjord;
du som tronar p� keruberna, tr�d fram i glans.
3. L�t din makt vakna upp
till att g� framf�r Efraim och Benjamin och Manasse,
och kom till v�r fr�lsning.
4. Gud, uppr�tta oss,
och l�t ditt ansikte lysa, s� att vi varda fr�lsta.
5. HERRE Gud Sebaot,
huru l�nge skall du vredgas
vid ditt folks b�n?
6. Du har l�tit dem �ta t�rebr�d
och givit dem t�rar att dricka i fullt m�tt.
7. Du g�r oss till ett tr�to�mne f�r v�ra grannar,
och v�ra fiender bespotta oss.
8. Gud Sebaot, uppr�tta oss,
och l�t ditt ansikte lysa, s� att vi varda fr�lsta.
9. Ett vintr�d flyttade du fr�n Egypten,
du f�rjagade hedningarna och planterade det.
10. Du r�jde rum f�r det,
och det slog r�tter
och uppfyllde landet.
11. Bergen blevo bet�ckta av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor;
12. det utbredde sina revor �nda till havet
och sina telningar intill floden.
13. Varf�r har du d� brutit ned dess h�gnad,
s� att alla v�gfarande riva till sig d�rav?
14. Vildsvinet fr�n skogen frossar d�rp�,
och djuren p� marken �ta d�rav.
15. Gud Sebaot, v�nd �ter,
sk�da ned fr�n himmelen och se h�rtill,
och l�t dig v�rda om detta vintr�d.
16. Skydda tr�det som din h�gra hand har planterat,
och den son som du har fostrat �t dig.
17. Det �r f�rbr�nt av eld och kringhugget;
f�r ditt ansiktes n�pst f�rg�s de.
18. H�ll din hand �ver din h�gra hands man,
�ver den m�nniskoson som du har fostrat �t dig.
19. D� skola vi icke vika ifr�n dig;
beh�ll oss vid liv, s� skola vi �kalla ditt namn.
20. HERRE Gud Sebaot, uppr�tta oss;
l�t ditt ansikte lysa, s� att vi varda fr�lsta.
*19/81 Psaltaren, 81 Psalmen
Psaltaren, 81 Psalmen
En h�gtidspsalm f�r Israel.
1. F�r s�ngm�staren, till Gitt�t; av Asaf.
2. H�jen gl�djerop till Gud, v�r starkhet,
h�jen jubel till Jakobs Gud.
3. St�mmen upp lovs�ng och l�ten pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4. St�ten i basun vid nym�naden,
vid fullm�nen, p� v�r h�gtidsdag.
5. Ty detta �r en stadga f�r Israel,
en Jakobs Guds r�tt.
6. Det best�mde han till ett vittnesb�rd i Josef,
n�r han drog ut mot Egyptens land.
Jag h�r ett tal som �r mig nytt:
7. �Jag lyfte b�rdan fr�n hans skuldra,
hans h�nder blevo fria ifr�n lastkorgen.
8. I n�den ropade du, och jag r�ddade dig;
jag svarade dig, h�ljd i tord�n,
jag pr�vade dig vid Meribas vatten. Sela.
9. H�r, mitt folk, och l�t mig varna dig;
Israel, o att du ville h�ra mig!
10. Hos dig skall icke finnas n�gon annan gud,
och du skall ej tillbedja n�gon fr�mmande gud.
11. Jag �r HERREN, din Gud,
som har f�rt dig upp ur Egyptens land;
l�t din mun vitt upp, s� att jag f�r uppfylla den.
12. Men mitt folk ville ej h�ra min r�st,
och Israel var mig icke till viljes.
13. D� l�t jag dem g� i deras hj�rtans h�rdhet,
det fingo vandra efter sina egna r�dslag.
14. O att mitt folk ville h�ra mig,
och att Israel ville vandra p� mina v�gar!
15. D� skulle jag snart kuva deras fiender
och v�nda min hand mot deras ov�nner.
16. De som hata HERREN skulle d� visa honom underd�nighet,
och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17. Och han skulle bespisa det med b�sta vete;
ja, med honung ur klippan skulle jag m�tta dig.�
*19/82 Psaltaren, 82 Psalmen
Psaltaren, 82 Psalmen
Guds dom �ver or�ttf�rdiga �furstar�[1].
1. En psalm av Asaf.
Gud st�r i gudaf�rsamlingen,
mitt ibland gudarna h�ller han dom:
2. �Huru l�nge skolen I d�ma or�tt
och vara partiska f�r de ogudaktiga? Sela.
3. Skaffen den arme och faderl�se r�tt,
given den betryckte och torftige r�ttvisa.
4. Befrien den arme och fattige,
r�dden honom fr�n de ogudaktigas hand.
5. Men de veta intet och hava intet f�rst�nd,
de vandra i m�rker;
jordens alla grundvalar vackla.
6. Jag har v�l sagt att I �ren gudar
och allasammans den H�gstes s�ner;
7. men I m�sten dock d�, s�som m�nniskor d�,
och falla, likav�l som var furste faller.�
8. Ja, st� upp, o Gud;
h�ll dom �ver jorden,
ty med arvsr�tt r�der du
�ver alla folk.
[1] Se �nglar i Ordf�rkl.
*19/83 Psaltaren, 83 Psalmen
Psaltaren, 83 Psalmen
B�n om hj�lp mot f�renade fiender.
1. En s�ng, en psalm av Asaf.
2. Gud, var icke s� tyst,
tig icke och var icke s� stilla, o Gud.
3. Ty se, dina fiender larma,
och de som hata dig resa upp huvudet.
4. Mot ditt folk f�rehava de listiga anslag
och r�dsl� mot dem som du beskyddar.
5. De s�ga: �Kom, l�t oss utrota dem,
s� att de ej mer �ro ett folk,
och s� att ingen mer t�nker
p� Israels namn.�
6. Ty endr�ktigt r�dsl� dem med varandra,
de sluta mot dig ett f�rbund:
7. Edoms t�lt och ismaeliterna,
Moab och hagariterna,
8. Gebal och Ammon och Amalek,
filist�erna tillika med dem som bo i Tyrus;
9. Assur har ock slutit sig till dem,
han har l�nat sin arm �t Lots barn. Sela.
10. G�r med dem s�som du gjorde med Midjan,
s�som med Sisera och Jabin vid Kisons b�ck,
11. dem som f�rgjordes vid En-Dor
och blevo till g�dning �t marken.
12. L�t det g� deras �dlingar
s�som det gick Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
s�som det gick Seba och Salmunna,
13. eftersom de s�ga: �Guds �ngder
vilja vi intaga �t oss.�
14. Min Gud, l�t dem bliva s�som virvlande l�v,
s�som str� f�r vinden.
15. Lik en eld som f�rbr�nner skog
och lik en l�ga som avsvedjar berg
16. f�rf�lje du dem med ditt ov�der,
och f�rskr�cke du dem med din storm.
17. G�r deras ansikten fulla med skam,
s� att de s�ka ditt namn, o HERRE.
18. Ja, m� de komma p� skam och f�rskr�ckas till evig tid,
m� de f� blygas och f�rg�s.
19. Och m� de f�rnimma att du allena
b�r namnet �HERREN�,
den H�gste �ver hela jorden.
*19/84 Psaltaren, 84 Psalmen
Psaltaren, 84 Psalmen
Den frommes l�ngtan till och gl�dje i
Herren Sebaots g�rdar.
1. F�r s�ngm�staren, till Gitt�t; av Koras s�ner; en psalm.
2. Huru ljuvliga �ro icke dina boningar,
HERRE Sebaot!
3. Min sj�l l�ngtar och tr�ngtar
efter HERRENS g�rdar,
min sj�l och min kropp
jubla mot levande Gud.
4. Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo �t sig,
d�r hon kan l�gga sina ungar[1]:
dina altaren, HERRE Sebaot,
min konung och min Gud.
5. Saliga �ro de som bo i ditt hus;
de lova dig best�ndigt. Sela.
6. Saliga �ro de m�nniskor
som i dig hava sin starkhet,
de vilkas h�g st�r till dina v�gar.
7. N�r de vandra genom T�redalen[2],
g�ra de den rik p� k�llor,
och h�stregnet h�ljer den med v�lsignelser.
8. De g� fr�n kraft till kraft;
s� tr�da de fram inf�r Gud p� Sion.
9. HERRE Gud Sebaot,
h�r min b�n,
lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
10. Gud, v�r sk�ld, ser h�rtill,
och akta p� din smordes ansikte.
11. Ty en dag i dina g�rdar �r b�ttre
�n eljest tusen.
Jag vill hellre vakta d�rren
i min Guds hus
�n dv�ljas i de ogudaktigas hyddor.
12. Ty HERREN Gud
�r sol och sk�ld[3];
HERREN giver
n�d och �ra;
han v�grar icke dem n�got gott,
som vandra i ostrafflighet.
13. HERRE Sebaot,
salig �r den m�nniska
som f�rtr�star p� dig.
[1] Eller fastmer: Min sj�l l�ngtade och tr�ngtade efter HERRENS
g�rdar; nu jubla min sj�l och min kropp mot levande Gud. Ja,
sparven har funnit ett hus och svalan ett bo �t sig, d�r hon har
lagt sina ungar osv.
[2] Se T�redalen i Ordf�rkl.
[3] Eller: Ty HERREN Gud �r v�rn och sk�ld osv.
*19/85 Psaltaren, 85 Psalmen
Psaltaren, 85 Psalmen
B�n och hopp om f�rnyad n�d �ver Herres
folk.
1. F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en psalm.
2. HERRE, du var f�rr ditt land n�dig,
du uppr�ttade �ter Jakobs hus.
3. Du f�rl�t ditt folks missg�rning,
du �verskylde all dess synd. Sela.
4. Du l�t all din f�rgrymmelse fara
och v�nde dig ifr�n din vredes gl�d.
5. S� v�nd dig nu �ter till oss, du v�r fr�lsnings Gud,
och upph�r med din f�rt�rnelse mot oss.
6. Vill du d� vredgas p� oss evinnerligen
och l�ta din vrede vara fr�n sl�kte till sl�kte?
7. Vill du icke �ter giva oss liv,
s� att ditt folk f�r gl�djas i dig?
8. HERRE, l�t oss se din n�d,
och giv oss din fr�lsning.
9. Jag vill h�ra vad Gud, HERREN, talar:
se, han talar frid till sitt folk
och till sina fromma;
m� de blott icke v�nda �ter till d�rskap.
10. Ja, hans fr�lsning �r n�ra dem som frukta honom,
och s� skall �ra bo i v�rt land.
11. Godhet och trofasthet skola d�r m�tas,
r�ttf�rdighet och frid kyssas;
12. trofasthet skall v�xa upp ur jorden
och r�ttf�rdighet blicka ned fr�n himmelen.
13. HERREN skall giva oss vad gott �r,
och v�rt land skall giva sin gr�da.
14. R�ttf�rdighet skall g� framf�r honom,
den skall ock stadigt f�lja i hans sp�r.
*19/86 Psaltaren, 86 Psalmen
Psaltaren, 86 Psalmen
Den frommes b�n under f�rf�ljelse.
1. En b�n av David.
HERRE, b�j till mig ditt �ra
och svara mig,
ty jag �r betryckt och fattig.
2. Bevara min sj�l,
ty jag �r from;
du min Gud,
fr�ls din tj�nare,
som f�rtr�star p� dig.
3. Var mig n�dig, o Herre,
ty hela dagen
ropar jag till dig.
4. Gl�d din tj�nares sj�l,
ty till dig, Herre,
upplyfter jag min sj�l.
5. Ty du, o Herre,
�r god och f�rl�tande
och stor i n�d mot alla
som �kalla dig.
6. Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,
och akta p� mina b�ners ljud.
7. P� min n�ds dag �kallar jag dig,
ty du skall svara mig.
8. Ingen �r dig lik bland gudarna, Herre,
och intet �r s�som dina verk.
9. Hedningarna, som du har gjort,
skola alla komma
och tillbedja inf�r dig, Herre,
och skola �ra ditt namn.
10. Ty du �r stor,
och du g�r stora under;
du allena �r Gud.
11. Visa mig, HERRE, din v�g;
jag vill vandra i din sanning.
Beh�ll mitt hj�rta vid det ena
att jag fruktar ditt namn.
12. D� vill jag tacka dig, Herre, min Gud,
av allt mitt hj�rta
och �ra ditt namn evinnerligen;
13. ty din n�d �r stor �ver mig,
och du r�ddar min sj�l
ur d�dsrikets djup.
14. Gud, fr�cka m�nniskor
hava rest sig upp mot mig,
och v�ldsverkarnas hop
st�r efter mitt liv;
de hava icke dig f�r �gonen.
15. Men du, Herre,
�r en barmh�rtig och n�dig Gud,
l�ngmodig och stor
i mildhet och trofasthet.
16. V�nd dig till mig och var mig n�dig,
giv �t din tj�nare din makt,
och fr�ls din tj�narinnas son.
17. G�r ett tecken med mig, s� att det g�r mig v�l;
och m� de som hata mig se med blygd
att du, o HERRE,
hj�lper mig och tr�star mig.
*19/87 Psaltaren, 87 Psalmen
Psaltaren, 87 Psalmen
Sion moderstaden f�r alla folk.
1. Av Koras s�ner; en psalm, en s�ng.
Den stad han har grundat st�r p� de heliga bergen;
2. HERREN �lskar Sions portar
mest bland alla Jakobs boningar.
3. H�rliga ting �ro talade om dig,
du Guds stad. Sela.
4. �Rahab och Babel
skall jag n�mna bland mina bek�nnare;
s� ock Filisteen och Tyrus och Kus,
dessa �ro f�dda d�r.�
5. Ja, om Sion skall det s�gas:
�Den ene som den andre �r f�dd d�rinne.�
Och han, den H�gste, skall h�lla det vid makt.
6. Ja, n�r HERREN tecknar upp folken,
d� skall han r�kna s�:
�Dessa �ro f�dda d�r.� Sela.
7. Och under s�ng och dans skall man s�ga:
�Alla mina k�llor �ro i dig.�
*19/88 Psaltaren, 88 Psalmen
Psaltaren, 88 Psalmen
Klagos�ng i sv�raste lidande.
1. En s�ng, en psalm av Koras s�ner; f�r s�ngm�staren, till
Mahalat-Ieann�t; en s�ng av esraiten Heman.
2. HERRE, min fr�lsnings Gud,
dag och natt ropar jag inf�r dig.
3. L�t min b�n komma inf�r ditt ansikte,
b�j ditt �ra till mitt rop.
4. Ty min sj�l �r m�ttad med lidanden,
och mitt liv har kommit n�ra d�dsriket.
5. Jag �r aktad lik dem som hava farit ned i graven,
jag �r s�som en man utan livskraft.
6. Jag �r �vergiven bland de d�da,
lik de slagna som ligga i graven,
dem p� vilka du icke mer t�nker,
och som �ro avskilda fr�n din hand.
7. Ja, du har s�nkt mig ned underst i graven,
ned i m�rkret, ned i djupet.
8. Den vrede vilar tung p� mig,
och alla dina b�ljors svall l�ter du g� �ver mig. Sela.
9. Du har drivit mina f�rtrogna l�ngt bort ifr�n mig;
du har gjort mig till en styggelse f�r dem;
jag ligger f�ngen och kan icke komma ut.
10. Mitt �ga f�rtvinar av lidande;
HERRE, jag �kallar dig dagligen,
jag utr�cker mina h�nder till dig.
11. G�r du v�l under f�r de d�da,
eller kunna skuggorna st� upp och tacka dig? Sela.
12. F�rt�ljer man i graven om din n�d,
i avgrunden om din trofasthet?
13. K�nner man i m�rkret dina under,
och din r�ttf�rdighet i gl�mskans land?
14. Men jag ropar till dig, HERRE,
och bittida kommer min b�n dig till m�tes.
15. Varf�r f�rkastar du, HERRE, min sj�l,
varf�r d�ljer du ditt ansikte f�r mig?
16. Betryckt �r jag och d�ende allt ifr�n min ungdom;
jag m�ste b�ra dina f�rskr�ckelser, s� att jag �r n�ra att f�rtvivla.
17. Din vredes l�gor g� �ver mig,
dina fasor f�rg�ra mig.
18. De omgiva mig best�ndigt s�som vatten,
de kringr�nna mig allasammans.
19. Du har drivit v�n och fr�nde l�ngt bort ifr�n mig;
i mina f�rtrognas st�lle har jag nu m�rkret.
*19/89 Psaltaren, 89 Psalmen
Psaltaren, 89 Psalmen
B�n om hj�lp under �beropande av Herrens
n�del�ften till David.
1. En s�ng av esraiten Etan.
2. Jag vill sjunga om HERRENS
n�deg�rningar evinnerligen;
jag vill l�ta min mun f�rkunna din trofasthet,
fr�n sl�kte till sl�kte.
3. Ja, jag s�ger: F�r evig tid
skall n�d byggas upp;
i himmelen, d�r bef�ster du
din trofasthet.
4. �Jag har slutit ett f�rbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tj�nare David:
5. 'Jag skall bef�sta din s�d f�r evig tid
och bygga din tron fr�n sl�kte till sl�kte.'� Sela.
6. Av himlarna prisas
dina under, o HERRE,
och i de heligas f�rsamling
din trofasthet.
7. Ty vilken i skyn
kan liknas vid HERREN,
vilken bland Guds s�ner
kan aktas lik HERREN?
8. Ja, Gud �r mycket f�rskr�cklig
i de heligas r�d
och fruktansv�rd ut�ver alla
som �ro omkring honom.
9. HERRE, h�rskarornas Gud,
vem �r dig lik?
Stark �r HERREN;
och din trofasthet �r runt omkring dig.
10. Du �r den som r�der
�ver havets uppror;
n�r dess b�ljor resa sig,
stillar du dem.
11. Du krossade Rahab,
s� att han l�g lik en slagen;
med din m�ktiga arm
f�rstr�dde du dina fiender.
12. Din �r himmelen,
din �r ock jorden;
du har grundat jordens krets
med allt vad d�rp� �r.
13. Norr och s�der,
dem har du skapat;
Tabor och Hermon
jubla i ditt namn.
14. Du har en arm
med hj�ltekraft,
m�ktig �r din hand,
h�g �r din h�gra hand.
15. R�ttf�rdighet och r�tt
�ro din trons f�ste,
n�d och sanning
st� inf�r ditt ansikte.
16. Saligt �r det folk
som vet vad jubel �r,
de som vandra, o HERRE,
i ditt ansiktes ljus.
17. I ditt namn fr�jda de sig alltid,
och genom din r�ttf�rdighet upph�jas de.
18. Ty du �r deras starkhet och prydnad,
och genom din n�d upph�jer du v�rt horn.
19. Ty han som �r v�r sk�ld tillh�r HERREN,
v�r konung tillh�r Israels Helige.
20. P� den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
�Jag har lagt hj�lp i en hj�ltes hans,
jag har upph�jt en yngling ur folket.
21. Jag har funnit min tj�nare David
och smort honom med min helig olja.
22. Min hand skall stadigt vara med honom,
och min arm skall styrka honom.
23. Ingen fiende skall of�rt�nkt komma �ver honom,
och ingen or�ttf�rdig skall f�rtrycka honom;
24. nej, jag skall krossa hans ov�nner framf�r honom,
och jag skall hems�ka dem som hata honom.
25. Min trofasthet och min n�d skola vara med honom,
och i mitt namn skall hans horn varda upph�jt.
26. Jag skall l�gga havet under hans hand
och str�mmarna under hans h�gra hand.
27. Han skall kalla mig s�: 'Du min fader,
min Gud och min fr�lsnings klippa.'
28. Ja, jag skall g�ra honom till den f�rstf�dde,
till den h�gste bland konungarna p� jorden.
29. Jag skall bevara min n�d �t honom evinnerligen,
och mitt f�rbund med honom skall f�rbliva fast.
30. Jag skall l�ta hans s�d best� till evig tid,
och hans tron, s� l�nge himmelen varar.
31. Om hans barn �vergiva min lag
och icke vandra efter mina r�tter,
32. om de bryta mot mina stadgar
och icke h�lla mina bud,
33. d� skall jag v�l hems�ka deras �vertr�delse med ris
och deras missg�rning med pl�gor,
34. men min n�d skall jag ej taga ifr�n honom,
och jag skall icke svika i trofasthet.
35. Jag skall icke bryta mitt f�rbund,
och vad mina l�ppar hava talat skall jag ej f�r�ndra.
36. En g�ng har jag svurit det vid min helighet,
och mitt l�fte till David skall jag icke bryta.
37. Hans s�d skall f�rbliva evinnerligen
och hans tron inf�r mig s� l�nge som solen;
38. s�som m�nen skall den best� evinnerligen.
Och trofast �r vittnet i skyn.� Sela.
39. Men nu har du f�rkastat och f�rskjutit din smorde
och handlat i vrede mot honom.
40. Du har uppl�st f�rbundet med din tj�nare,
du har osk�rat hans krona
och kastat den ned till jorden.
41. Du har brutit ned alla hans murar,
du har gjort hans f�sten till spillror.
42. Alla som g� v�gen fram plundra honom,
han har blivit till sm�lek f�r sina grannar.
43. Du har upph�jt hans ov�nners h�gra hand
och berett alla hans fiender gl�dje.
44. Ja, du har l�tit hans sv�rdsegg vika tillbaka
och icke h�llit honom uppe i striden.
45. Du har gjort slut p� hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46. Du har f�rkortat hans ungdoms dagar,
du har h�ljt honom med skam. Sela.
47. Huru l�nge, o HERRE,
skall du s� alldeles f�rd�lja dig?
Huru l�nge skall din vrede
brinna s�som eld?
48. T�nk p� huru kort
mitt liv varar,
och huru f�rg�ngliga du har skapat
alla m�nniskors barn.
49. Ty vilken �r den man som f�r leva
och undg�r att se d�den?
Vem r�ddar din sj�l
fr�n d�dsrikets v�ld? Sela.
50. Herre, var �ro
din forna n�deg�rningar,
vad du lovade David med ed
i din trofasthet.
51. T�nk, Herre,
p� dina tj�nares sm�lek,
p� vad jag m�ste f�rdraga
av alla de m�nga folken;
52. t�nk p� huru dina fiender
sm�da, o HERRE,
huru de sm�da
din smordes fotsp�r.
----
53. Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
*19/90 Psaltaren, 90 Psalmen
Fj�rde boken
Psaltaren, 90 Psalmen
Guds evighet och m�nniskans
f�rg�nglighet.
1. En b�n av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit v�r tillflykt fr�n sl�kte till sl�kte.
2. F�rr�n bergen blevo till
och du frambragte jorden och v�rlden,
ja, fr�n evighet till evighet
�r du, o Gud.
3. Du l�ter m�nniskorna v�nda �ter till stoft,
du s�ger: �V�nden �ter, I m�nniskors barn.�
4. Ty tusen �r �ro i dina �gon
s�som den dag som f�rgick i g�r;
ja, de �ro s�som en nattv�kt.
5. Du sk�ljer dem bort; de �ro s�som en s�mn.
Om morgonen likna de gr�set som frodas;
6. det blomstrar upp och frodas om morgonen,
men om aftonen torkar det bort och f�rvissnar.
7. Ty vi f�rg�s genom din vrede,
och genom din f�rt�rnelse ryckas vi pl�tsligt bort.
8. Du st�ller v�ra missg�rningar inf�r dig,
v�ra f�rborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9. Ja, alla v�ra dagar f�rsvinna genom din f�rgrymmelse,
vi lykta v�ra �r s�som en suck.
10. V�rt liv varar sjuttio �r
eller �ttio �r, om det bliver l�ngt;
och n�r det �r som b�st, �r det m�da och f�f�nglighet,
ty det g�r snart f�rbi, likasom fl�ge vi bort.
11. Vem besinnar din vredes makt
och din f�rgrymmelse, s� att han fruktar dig?
12. L�r oss bet�nka huru f� v�ra dagar �ro,
f�r att vi m� undf� visa hj�rtan.
13. HERRE, v�nd �ter. Huru l�nge dr�jer du?
F�rbarma dig �ver dina tj�nare.
14. M�tta oss med din n�d, n�r morgonen gryr,
s� att vi f� jubla och vara glada i alla v�ra livsdagar.
15. Giv oss gl�dje s� m�nga dagar som du har pl�gat oss,
s� m�nga �r som vi hava lidit olycka.
16. L�t dina g�rningar uppenbaras f�r dina tj�nare
och din h�rlighet �ver deras barn.
17. Och HERRENS, v�r Guds, ljuvlighet
komme �ver oss.
M� du fr�mja f�r oss
v�ra h�nders verk;
ja, v�ra h�nders verk fr�mje du.
*19/91 Psaltaren, 91 Psalmen
Psaltaren, 91 Psalmen
Tryggheten under den H�gstes besk�rm.
1. Den som sitter under den H�gstes besk�rm
och vilar under den Allsm�ktiges skugga,
2. han s�ger: �I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
min Gud, p� vilken jag f�rtr�star.�
3. Ja, han skall r�dda dig ifr�n f�gelf�ngarens snara
och ifr�n pesten, som f�rd�rvar.
4. Med sina fj�drar skall han bet�cka dig,
och under hans vingar skall du finna tillflykt;
hans trofasthet �r sk�ld och sk�rm.
5. Du skall icke beh�va frukta nattens fasor,
icke pilen, som flyger om dagen,
6. icke pesten, som g�r fram i m�rkret,
eller farsoten, som �del�gger vid middagens ljus.
7. Om ock tusen falla vid din sida,
ja, tio tusen vid din h�gra sida,
s� skall det dock icke drabba dig.
8. Dina �gon skola blott sk�da d�rp� med lust,
och du skall se de ogudaktigas l�n.
9. Ty du har sagt: �Du, HERRE, �r mitt skygd�,
och du har gjort den H�gste till din tillflykt.
10. Ingen olycka skall vederfaras dig,
och ingen pl�ga skall nalkas din hydda.
11. Ty han skall giva sina �nglar befallning om dig,
att de skola bevara dig p� alla dina v�gar.
12. De skola b�ra dig p� h�nderna,
s� att du icke st�ter din fot mot n�gon sten.
13. �ver lejon och huggormar skall du g� fram,
du skall trampa ned unga lejon och drakar.
14. �Han h�ller sig intill mig, d�rf�r skall jag befria honom;
jag skall beskydda honom, d�rf�r att han k�nner mitt namn.
15. Han �kallar mig, och jag skall svara honom;
jag �r med honom i n�den,
jag skall r�dda honom och l�ta honom komma till �ra.
16. Jag skall m�tta honom med l�ngt liv
och l�ta honom se min fr�lsning.�
*19/92 Psaltaren, 92 Psalmen
Psaltaren, 92 Psalmen
Lovs�ng.
1. En psalm, en s�ng f�r sabbatsdagen.
2. Det �r gott att tacka HERREN
och att lovsjunga ditt namn, du den H�gste,
3. att om morgonen f�rkunna din n�d,
och n�r natten har kommit din trofasthet,
4. med tiostr�ngat instrument och psaltare,
med spel p� harpa.
5. Ty du gl�der mig, HERRE, med dina g�rningar;
jag vill jubla �ver dina h�nders verk.
6. Huru stora �ro icke dina verk, o HERRE!
Ja, �verm�ttan djupa �ro dina tankar.
7. En of�rnuftig man besinnar det ej,
och en d�re f�rst�r icke s�dant.
8. Om ock de ogudaktiga gr�nska s�som gr�s
och og�rningsm�nnen blomstra allasammans,
s� sker det till f�rd�rv f�r evig tid.
9. Men du, HERRE, �r h�g evinnerligen.
10. Ty se, dina fiender, HERRE,
se, dina fiender f�rg�s,
alla og�rningsm�nnen bliva f�rstr�dda.
11. Men mitt horn g�r du h�gt s�som vildoxens;
jag varder �vergjuten med frisk olja.
12. Och med lust f�r mitt �ga sk�da p� mina f�rf�ljare
och mina �ron h�ra om de onda
som resa sig upp mot mig.
13. Den r�ttf�rdige gr�nskar s�som ett palmtr�d,
s�som en ceder p� Libanon v�xer han till.
14. Ja, s�dana �ro planterade i HERRENS hus;
de gr�nska i v�r Guds g�rdar.
15. �nnu n�r de bliva gamla, skjuta de skott,
de frodas och gr�nska;
16. s� f�r att de skola f�rkunna att HERREN �r r�ttf�rdig,
min klippa, han i vilken or�tt icke finnes.
*19/93 Psaltaren, 93 Psalmen
Psaltaren, 93 Psalmen
Guds rikes fasthet.
1. HERREN �r min konung!
Han har kl�tt sig i h�rlighet.
HERREN har kl�tt sig,
omgjordat sig med makt;
d�rf�r st�r jordkretsen fast
och vacklar icke.
2. Din tron st�r fast ifr�n fordom tid,
du �r fr�n evighet.
3. HERRE, str�mmarna hava upph�vt,
str�mmarna hava upph�vt sin r�st,
ja, str�mmarna upph�va sitt d�n.
4. Men v�ldig �r HERREN i h�jden,
mer �n bruset av stora vatten,
v�ldiga vatten, havets br�nningar.
5. Dina vittnesb�rd �ro fasta alltigenom;
helighet h�ves ditt hus,
HERRE, evinnerligen.
*19/94 Psaltaren, 94 Psalmen
Psaltaren, 94 Psalmen
B�n och hotelse mot Herrens folks
fiender.
1. Du h�mndens Gud, o HERRE,
du h�mndens Gud, tr�d fram i glans.
2. Res dig, du jordens domare,
vederg�ll de h�gmodiga vad de hava gjort.
3. Huru l�nge skola de ogudaktiga, o HERRE,
huru l�nge skola de ogudaktiga triumfera?
4. Deras mun fl�dar �ver av fr�ckt tal;
de f�rh�va sig, alla og�rningsm�nnen.
5. Ditt folk, o HERRE, krossa de,
och din arvedel f�rtrycka de.
6. �nkor och fr�mlingar dr�pa de,
och faderl�sa m�rda de.
7. Och de s�ga: �HERREN ser det icke,
Jakobs Gud m�rker det icke.�
8. M�rken sj�lva, I of�rnuftiga bland folket;
I d�rar, n�r kommen I till f�rst�nd?
9. Den som har planterat �rat,
skulle han icke h�ra?
Den som har danat �gat,
skulle han icke se?
10. Den som h�ller hedningarna i tukt,
skulle han icke straffa,
han som l�r m�nniskorna f�rst�nd?
11. HERREN k�nner
m�nniskornas tankar,
han vet att de sj�lva �ro f�f�nglighet.
12. S�ll �r den man
som du, HERRE, undervisar,
och som du l�r genom din lag,
13. f�r att skaffa honom ro f�r olyckans dagar,
till dess de ogudaktigas grav varder gr�vd.
14. Ty HERREN f�rskjuter icke sitt folk,
och sin arvedel �vergiver han icke.
15. Nej, r�ttf�rdighet skall �ter g�lla i r�tten,
och alla r�ttsinniga skola h�lla sig d�rtill.
16. Vem st�r upp till att f�rsvara mig mot de onda,
vem bist�r mig mot og�rningsm�nnen?
17. Om HERREN icke vore min hj�lp,
s� bodde min sj�l snart i det tysta.
18. N�r jag t�nkte: �Min fot vacklar�,
d� st�dde mig din n�r, o HERRE:
19. N�r jag hade mycket bekymmer i mitt hj�rta,
d� gladde din tr�st min sj�l.
20. Kan f�rd�rvets domars�te hava gemenskap med dig,
det s�te d�r man �ver v�ld i lagens namn,
21. d�r de tr�nga den r�ttf�rdiges sj�l
och f�rd�ma oskyldigt blod?
22. Men HERREN bliver f�r mig en borg,
min Gud bliver min tillflykts klippa.
23. Och han l�ter deras f�rd�rv v�nda tillbaka �ver dem
och f�rg�r dem f�r deras ondskas skull.
Ja, HERREN, v�r Gud, f�rg�r dem.
*19/95 Psaltaren, 95 Psalmen
Psaltaren, 95 Psalmen
Uppmaning till Israel att prisa och
h�rsamma HERREN.
1. Kommen, l�tom oss h�ja gl�djerop till HERREN,
jubel till v�r fr�lsnings klippa.
2. L�tom oss tr�da fram f�r hans ansikte med tacks�gelse
och h�ja jubel till honom med lovs�nger.
3. Ty HERREN �r en stor Gud,
en stor konung �ver alla gudar.
4. Han har jordens djup i sin hand,
och bergens h�jder �ro hans;
5. hans �r havet, ty han har gjort det,
och hans h�nder hava danat det torra.
6. Kommen, l�tom oss tillbedja och nedfalla,
l�tom oss kn�b�ja f�r HERREN, v�r skapare.
7. Ty han �r v�r Gud,
och vi �ro det folk som han har till sin hjord,
vi �ro f�r som st� under hans v�rd.
8. O att I villen i dag h�ra hans r�st!
F�rh�rden icke edra hj�rtan s�som i Meriba,
s�som p� Massas dag i �knen,
9. d�r edra f�der frestade mig,
d�r de pr�vade mig, fast�n de hade sett mina verk.
10. I fyrtio �r var det sl�ktet mig till leda,
och jag sade: �De �ro ett folk som far vilse med sitt hj�rta,
och de vilja icke veta av mina v�gar.�
11. S� svor jag d� i min vrede:
�De skola icke komma in i min vila.�
*19/96 Psaltaren, 96 Psalmen
Psaltaren, 96 Psalmen
Uppmaning till alla jordens folk att
lovsjunga Herren, v�rldsdomaren.
1. Sjungen till HERRENS �ra
en ny s�ng,
sjungen till HERRENS �ra,
alla l�nder.
2. Sjungen till HERRENS �ra,
loven hans namn.
B�den gl�dje var dag,
f�rkunnen hans fr�lsning.
3. F�rt�ljen bland hedningarna hans �ra,
bland alla folk hans under.
4. Ty stor �r HERREN
och h�gt lovad,
fruktansv�rd �r han
mer �n alla gudar.
5. Ty folkens alla gudar �ro avgudar,
men HERREN �r den som har gjort himmelen.
6. Majest�t och h�rlighet �ro inf�r hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7. Given �t HERREN,
I folkens sl�kter,
given �t HERREN
�ra och makt;
8. given �t HERREN
hans namns �ra,
b�ren fram sk�nker,
och kommen i hans g�rdar.
9. Tillbedjen HERREN
i helig skrud,
b�ven f�r hans ansikte,
alla l�nder.
10. S�gen bland hedningarna:
�HERREN �r nu konung!
D�rf�r st�r jordkretsen fast och vacklar icke;
han d�mer folken med r�ttvisa.�
11. Himmelen vare glad,
och jorden fr�jde sig;
havet bruse
och allt vad d�ri �r.
12. Marken gl�dje sig
och allt som �r d�rp�,
ja, d� juble
alla skogens tr�d.
13. inf�r HERREN, ty han kommer,
ty han kommer f�r att d�ma jorden.
Han skall d�ma jordens krets med r�ttf�rdighet
och folken med sin trofasthet.
*19/97 Psaltaren, 97 Psalmen
Psaltaren, 97 Psalmen
Herrens konungsliga uppenbarelse och
makt.
1. HERREN �r nu konung!
D�rf�r fr�jde sig jorden;
havsl�nderna gl�dje sig, s� m�nga som de �ro.
2. Moln och t�cken omgiva honom,
r�ttf�rdighet och r�tt
�ro hans trons f�ste.
3. Eld g�r framf�r honom
och f�rbr�nner hans ov�nner runt omkring.
4. Hans ljungeldar lysa upp jordens krets;
jorden ser det och b�var.
5. Bergen sm�lta
s�som vax f�r HERREN,
f�r hela jordens Herre.
6. Himlarna f�rkunna hans r�ttf�rdighet,
och alla folk se hans �ra.
7. Alla de skola komma p� skam, som dyrka bel�ten,
de som ber�mma sig av avgudar.
Alla gudar skola tillbedja honom.
8. Sion h�r det och gl�der sig,
och Juda d�ttrar fr�jda sig
f�r dina domars skull, HERRE.
9. Ty du, HERRE, �r den H�gste
�ver hela jorden;
du �r h�gt upph�jd
�ver alla gudar.
10. I som �lsken HERREN, haten det onda.
Han bevarar sina frommas sj�lar,
ur de ogudaktigas hand r�ddar han dem.
11. Ljus �r uts�tt f�r den r�ttf�rdige
och gl�dje f�r de r�ttsinniga.
12. Gl�djens, I r�ttf�rdige, i HERREN,
och prisen hans heliga namn.
*19/98 Psaltaren, 98 Psalmen
Psaltaren, 98 Psalmen
Hela jordens jubel vid Herrens seger.
1. En psalm.
Sjungen till HERREN �ra
en ny s�ng,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin h�gra hand
och med sin v�ldiga arm.
2. HERREN har l�tit sin fr�lsning bliva kunnig,
han har uppenbarat sin r�ttf�rdighet
f�r hedningarnas �gon.
3. Han har t�nkt p� sin n�d och trofasthet
mot Israels hus;
alla jordens �ndar hava sett
huru v�r Gud fr�lsar.
4. H�jen jubel till HERREN, alla l�nder;
bristen ut i gl�djerop och lovsjungen.
5. Lovsjungen HERREN med harpa,
med harpa och med lovs�ngs ljud.
6. H�jen jubel med trumpeter och med basuners ljud
inf�r HERREN, konungen.
7. Havet bruse och allt vad d�ri �r,
jordens krets och de som bo d�rp�.
8. Str�mmarna klappe i h�nderna,
bergen juble med varandra,
9. inf�r HERREN, ty han kommer
f�r att d�ma jorden.
Han skall d�ma jordens krets med r�ttf�rdighet
och folken med r�ttvisa.
*19/99 Psaltaren, 99 Psalmen
Psaltaren, 99 Psalmen
Den trefalt helige.
1. HERREN �r nu konung!
D�rf�r darra folken.
Han som tronar p� keruberna!
D�rf�r sk�lver jorden.
2. HERREN �r stor i Sion,
och upph�jd �r han
�ver alla folk.
3. D�rf�r prisar man ditt namn,
det stora och fruktansv�rda.
Helig �r han.
4. Och konungen i sin makt
�lskar vad r�tt �r.
Ja, du h�ller r�ttvisa vid makt,
r�tt och r�ttf�rdighet
�var du i Jakob.
5. Upph�jen HERREN, v�r Gud,
och tillbedjen vid hans fotapall.
Helig �r han.
6. Mose och Aron voro bland hans pr�ster,
och Samuel bland dem som �kallade hans namn;
de ropade till HERREN,
och han svarade dem.
7. I molnstoden talade
han d� till dem;
de h�llo hans vittnesb�rd
och den lag som han gav dem.
8. Ja, HERRE, v�r Gud,
du svarade dem;
du var mot dem
en f�rl�tande Gud --
och en h�mnare �ver deras g�rningar.
9. Upph�jen HERREN, v�r Gud,
och tillbedjen inf�r hans heliga berg.
Ty helig �r HERREN, v�r Gud.
*19/a0 Psaltaren, 100 Psalmen
Psaltaren, 100 Psalmen
Uppmaning till Herrens lov.
1. En tacks�gelsepsalm.
H�jen jubel till HERREN, alla l�nder.
2. Tj�nen HERREN med gl�dje,
kommen inf�r hans ansikte med fr�jderop.
3. F�rnimmen att HERREN �r Gud.
Han har gjort oss, och icke vi sj�lva,
till sitt folk och till f�r i sin hjord.
4. G�n in i hans portar med tacks�gelse,
i hans g�rdar med lov;
tacken honom, loven hans namn.
5. Ty HERREN �r god,
hans n�d varar evinnerligen
och hans trofasthet fr�n sl�kte till sl�kte.
*19/a1 Psaltaren, 101 Psalmen
Psaltaren, 101 Psalmen
Ostrafflighetens v�g f�r makthavande.
1. Av David; en psalm.
Om n�d och r�tt vill jag sjunga,
dig, HERRE, lovs�ga.
2. Jag vill akta p� ostrafflighetens v�g --
n�r kommer du till mig?
Jag vill f�ra en ostrafflig vandel,
d�r jag bor i mitt hus.
3. Jag v�nder mitt �ga ej till det
som f�rd�rvligt �r.
Att �va or�ttf�rdighet hatar jag;
s�dant skall ej l�da vid mig.
4. Ett vr�ngt hj�rta vare fj�rran ifr�n mig;
vad ont �r vill jag ej veta av.
5. Den som i hemlighet f�rtalar sin n�sta,
honom vill jag f�rg�ra;
den som har stolta �gon och h�gmodigt hj�rta,
honom lider jag icke.
6. Mina �gon se efter de trogna i landet,
f�r att de m� bo hos mig;
den som vandrar p� ostrafflighetens v�g,
han f�r vara min tj�nare.
7. Den f�r icke bo i mitt hus,
som �var svek;
den som talar l�gn skall ej best�
inf�r mina �gon.
8. Morgon efter morgon skall jag f�rg�ra
alla ogudaktiga i landet
och utrota alla og�rningsm�n
ur HERRENS stad.
*19/a2 Psaltaren, 102 Psalmen
Psaltaren, 102 Psalmen
Klagan och hopp till Herren.
1. B�n av en betryckt, n�r han f�rsm�ktar och utgjuter sitt
bekymmer inf�r HERREN.
2. HERRE, h�r min b�n,
och l�t mitt rop komma inf�r dig.
3. D�lj icke ditt ansikte f�r mig,
n�r jag �r i n�d.
B�j ditt �ra till mig;
n�r jag ropar,
s� skynda att svara mig.
4. Ty mina dagar hava f�rsvunnit s�som r�k,
benen i min kropp �ro f�rtorkade s�som av eld.
5. Mitt hj�rta �r f�rbr�nt s�som gr�s och f�rvissnat;
ty jag f�rg�ter att �ta mitt br�d.
6. F�r min h�gljudda suckans skull
tr�nga benen i min kropp ut till huden.
7. Jag �r lik en pelikan i �knen,
jag �r s�som en uggla bland ruiner.
8. Jag f�r ingen s�mn och har blivit lik
en ensam f�gel p� taket.
9. Hela dagen sm�da mig mina fiender;
de som rasa mot mig f�rbanna med mitt namn.
10. Ty jag �ter aska s�som br�d
och blandar min dryck med gr�t,
11. f�r din vredes och f�rt�rnelses skull,
d�rf�r att du har gripit mig och kastat mig bort.
12. Mina dagar �ro s�som skuggan, n�r den f�rl�nges,
och jag sj�lv f�rvissnar s�som gr�s.
13. Men du, o HERRE,
tronar evinnerligen,
och din �minnelse varar fr�n sl�kte till sl�kte.
14. Du skall st� upp
och f�rbarma dig �ver Sion;
se, det �r tid att du bevisar det n�d;
ja, stunden har kommit.
15. Ty dina tj�nare hava dess stenar k�ra
och �mka sig �ver dess grus.
16. D� skola hedningarna frukta HERRENS namn
och alla jordens konungar din h�rlighet,
17. n�r en g�ng HERREN har byggt upp Sion
och uppenbarat sig i sin h�rlighet;
18. n�r han har v�nt sig till de utblottades b�n
och upph�rt att f�rakta deras b�n.
19. Det skall tecknas upp
f�r ett kommande sl�kte,
och det folk som varder skapat
skall lova HERREN,
20. att han har blickat ned
fr�n sin heliga h�jd,
att HERREN har sk�dat
fr�n himmelen ned till jorden,
21. f�r att h�ra den f�ngnes klagan,
f�r att befria d�dens barn,
22. p� det att man i Sion
m� f�rkunna HERRENS namn
och hans lov i Jerusalem,
23. n�r alla folk f�rsamlas,
och alla riken, f�r att tj�na HERREN.
24. Han har p� v�gen nedb�jt min kraft,
han har f�rkortat mina dagar.
25. Jag s�ger: Min Gud,
tag mig icke bort i mina halva dagar,
du vilkens �r vara fr�n sl�kte till sl�kte.
26. I urtiden lade du jordens grund,
och himlarna �ro dina h�nder verk:
27. de skola f�rg�s, men du f�rbliver,
de skola alla n�tas ut s�som en kl�dnad;
du skall f�rvanda dem s�som man byter om sin dr�kt, och de fara h�n.
28. Men du �r densamme,
och dina �r skola icke hava n�gon �nde.
29. Dina tj�nares barn skola f� bo i landet,
och deras avkomma skall best� inf�r dig.
*19/a3 Psaltaren, 103 Psalmen
Psaltaren, 103 Psalmen
Lovs�ng till Herren f�r hans stora
barmh�rtighet.
1. Av David.
Lova HERREN, min sj�l,
och allt det i mig �r hans heliga namn.
2. Lova HERREN, min sj�l,
och f�rg�t icke vad gott han har gjort,
3. han som f�rl�ter dig alla dina missg�rningar
och helar alla dina brister,
4. han som f�rlossar ditt liv fr�n graven
och kr�ner dig med n�d och barmh�rtighet,
5. han som m�ttar ditt beg�r med sitt goda,
s� att du bliver ung p� nytt s�som en �rn.
6. HERREN g�r r�ttf�rdighetens verk
och skaffar r�tt �t alla f�rtryckta.
7. Han l�t Mose se sina v�gar,
Israels barn sina g�rningar.
8. Barmh�rtig och n�dig �r HERREN,
l�ngmodig och stor i mildhet.
9. Han g�r icke st�ndigt till r�tta
och beh�ller ej vrede evinnerligen.
10. Han handlar icke med oss efter v�ra synder
och vederg�ller oss icke efter v�ra missg�rningar.
11. Ty s� h�g som himmelen �r �ver jorden,
s� v�ldig �r hans n�d �ver dem som frukta honom.
12. S� l�ngt som �ster �r fr�n v�ster
l�ter han v�ra �vertr�delser vara fr�n oss.
13. S�som en fader f�rbarmar sig �ver barnen,
s� f�rbarmar sig HERREN �ver dem som frukta honom.
14. Ty han vet vad f�r ett verk vi �ro,
han t�nker d�rp� att vi �ro stoft.
15. En m�nniskas dagar �ro s�som gr�set,
hon blomstrar s�som ett blomster p� marken.
16. N�r vinden g�r d�r�ver, d� �r det icke mer,
och dess plats vet icke mer d�rav.
17. Men HERRENS n�d varar fr�n evighet till evighet
�ver dem som frukta honom,
och hans r�ttf�rdighet intill barnbarn,
18. n�r man h�ller hans f�rbund
och t�nker p� hans befallningar och g�r efter dem.
19. HERREN har st�llt sin tron i himmelen,
och hans konungav�lde omfattar allt.
20. Loven HERREN, I hans �nglar,
I starke hj�ltar, som utr�tten hans befallning,
s� snart I h�ren ljudet av hans befallning.
21. Loven HERREN, I alla hans h�rskaror,
I hans tj�nare, som utr�tten hans vilja.
22. Loven HERREN, I alla hans verk,
varhelst hans herrad�me �r.
Min sj�l, lova HERREN.
*19/a4 Psaltaren, 104 Psalmen
Psaltaren, 104 Psalmen
Lovs�ng till v�rldens skapare.
1. Lova HERREN, min sj�l.
HERRE, min Gud, du �r h�g och stor,
i majest�t och h�rlighet �r du kl�dd.
2. Du h�ljer dig i ljus s�som i en mantel,
du sp�nner ut himmelen s�som ett t�lt;
3. du timrar p� vattnen dina salar,
molnen g�r du till din vagn,
och du far fram p� vindens vingar.
4. Du g�r vindar till dina s�ndebud,
eldsl�gor till dina tj�nare.
5. Du grundade jorden p� hennes f�sten,
s� att hon icke vacklar till evig tid.
6. Med djupet bet�ckte du henne s�som med en kl�dnad;
upp�ver bergen stodo vattnen.
7. Men f�r din n�pst flydde de;
f�r ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8. Berg h�jde sig, och dalar s�nkte sig,
p� den plats som du hade best�mt f�r dem.
9. En gr�ns satte du, som vattnen ej fingo �verskrida,
s� att de icke �ter skulle bet�cka jorden.
10. Du l�t k�llor flyta fram i dalarna,
mellan bergen togo de sin v�g.
11. De vattna alla markens djur,
vild�snorna sl�cka i dem sin t�rst.
12. Vid dem bo himmelens f�glar,
fr�n tr�dens grenar h�ja de sin r�st.
13. Du vattnar bergen fr�n dina salar,
jorden m�ttas av den frukt du skapar.
14. Du l�ter gr�s skjuta upp f�r djuren
och �rter till m�nniskans tj�nst.
S� framalstrar du br�d ur jorden
15. och vin, som gl�der m�nniskans hj�rta;
s� g�r du hennes ansikte gl�nsande av olja,
och br�det styrker m�nniskans hj�rta.
16. HERRENS tr�d varda ock m�ttade,
Libanons cedrar, som han har planterat;
17. f�glarna bygga d�r sina n�sten,
h�gern g�r sitt bo i cypresserna.
18. Stenbockarna hava f�tt de h�ga bergen,
klyftorna �r klippdassarnas tillflykt.
19. Du gjorde m�nen till att best�mma tiderna;
solen vet stunden d� den skall g� ned.
20. Du s�nder m�rker, och det bliver natt;
d� komma alla skogens djur i r�relse,
21. de unga lejonen ryta efter rov
och beg�ra sin f�da av Gud.
22. Solen g�r upp; d� draga de sig tillbaka
och l�gga sig ned i sina kulor.
23. M�nniskan g�r d� ut till sin g�rning
och till sitt arbete intill aftonen.
24. Huru m�ngfaldiga �ro icke dina verk, o HERRE!
Med vishet har du gjort dem alla.
Jorden �r full av vad du har skapat.
25. Se ock havet, det stora ock vida:
ett tall�st vimmel r�r sig d�ri,
djur b�de stora och sm�.
26. D�r g� skeppen sin v�g fram,
Leviatan, som du har skapat att leka d�ri.
27. Alla v�nta de efter dig,
att du skall giva dem deras mat i r�tt tid.
28. Du giver dem, d� samla de in;
du uppl�ter din hand,
d� varda de m�ttade med goda h�vor.
29. Du f�rd�ljer ditt ansikte, d� f�rskr�ckas de;
du tager bort deras ande, d� f�rg�s de
och v�nda �ter till sitt stoft igen.
30. Du s�nder ut din ande, d� varda de skapade,
och du f�rnyar jordens anlete.
31. HERRENS �ra f�rblive evinnerligen;
m� HERREN gl�dja sig �ver sina verk,
32. han som sk�dar p� jorden, och hon b�var,
han som r�r vid bergen, och de ryka.
33. Jag vill sjunga till HERRENS �ra, s� l�nge jag lever;
jag vill lovsjunga min Gud, s� l�nge jag �r till.
34. Mitt tal behage honom v�l;
m� jag sj�lv f� gl�dja mig i HERREN.
35. Men m� syndare f�rsvinna ifr�n jorden
och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova HERREN, min sj�l
Halleluja!
*19/a5 Psaltaren, 105 Psalmen
Psaltaren, 105 Psalmen
Lovs�ng till Herren f�r hans
v�lg�rningar mot sitt folk.
1. Tacken HERREN,
�kallen hans namn,
g�ren hans g�rningar kunniga bland folken.
2. Sjungen till hans �ra,
lovs�gen honom,
talen om alla hans under.
3. Ber�mmen eder av hans heliga namn;
gl�dje sig av hj�rtat
de som s�ka HERREN.
4. Fr�gen efter HERREN och hans makt,
s�ken hans ansikte best�ndigt.
5. T�nken p� de underbara verk som han har gjort,
p� hans under och hans muns domar,
6. I Abrahams, hans tj�nares, s�d,
I Jakobs barn, hans utvalda.
7. Han �r HERREN, v�r Gud;
�ver hela jorden g� hans domar.
8. Han t�nker evinnerligen p� sitt f�rbund,
intill tusen sl�kten p� vad han har stadgat,
9. p� det f�rbund han sl�t med Abraham
och p� sin ed till Isak.
10. Han fastst�llde det f�r Jakob till en stadga,
f�r Israel till ett evigt f�rbund;
11. han sade: ��t dig vill jag giva Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott.�
12. D� voro de �nnu en liten hop,
de voro ringa och fr�mlingar d�rinne.
13. Och de vandrade �stad ifr�n folk till folk,
ifr�n ett rike bort till ett annat.
14. Han tillstadde ingen att g�ra dem skada,
han straffade konungar f�r deras skull:
15. �Kommen icke vid mina smorda,
och g�ren ej mina profeter n�got ont.�
16. Och n�r han bj�d hungersn�d komma �ver landet
och f�rd�rvade allt deras livsuppeh�lle,
17. d� s�nde han �stad en man framf�r dem:
Josef blev s�ld till tr�l.
18. Man slog hans f�tter i bojor,
i j�rn fick han ligga fj�ttrad,
19. till den tid d� hans ord uppfylldes,
d� HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20. D� s�nde konungen och l�t sl�ppa honom l�s,
folkens beh�rskare gav honom fri.
21. Han satte honom till herre �ver sitt hus,
till att r�da �ver all hans egendom;
22. han skulle binda hans furstar efter sin vilja
och l�ra hans �ldste vishet.
23. Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev en g�st i Hams land.
24. Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
och m�ktigare �n dess ov�nner voro,
25. de vilkas hj�rtan han v�nde till att hata hans folk,
till att l�gga onda r�d mot hans tj�nare.
26. Han s�nde Mose, sin tj�nare,
och Aron, som han hade utvalt.
27. De gjorde hans tecken ibland dem
och under i Hams land.
28. Han s�nde m�rker och l�t allt bliva m�rkt;
och de stodo icke emot hans ord.
29. Han f�rvandlade deras vatten till blod
och l�t s� deras fiskar d�.
30. Deras land kom att vimla av paddor,
�nda in i deras konungars kamrar.
31. Han bj�d, och flugsv�rmar kommo,
mygg i hela deras land.
32. Han gav dem hagel f�r regn,
eldsl�gor s�nde han i deras land.
33. Och han slog deras vintr�d och fikontr�d
och br�t s�nder tr�den i deras land.
34. Han bj�d, och gr�shoppor kommo,
och gr�smaskar i tall�s m�ngd.
35. De �to upp alla �rter i deras land,
de �to upp frukten p� deras mark.
36. Och han slog allt f�rstf�tt i deras land,
f�rstlingen av all deras kraft.
37. S� f�rde han dem ut, med silver och guld,
och i hans stammar var ingen som stapplade.
38. Egyptierna gladde sig, n�r de drogo ut;
ty f�rskr�ckelse f�r Israel hade fallit �ver dem.
39. Han bredde ut ett moln till skygd,
och en eld f�r att lysa om natten.
40. De beg�rde, d� l�t han vaktlar komma,
och med br�d fr�n himmelen m�ttade han dem.
41. Han �ppnade klippan, och vatten fl�dade;
det gick genom �knen s�som en str�m.
42. Ty han t�nkte p� sitt heliga ord,
p� sin tj�nare Abraham.
43. S� f�rde han ut sitt folk med fr�jd,
med jubel dem som han hade utvalt.
44. Han gav �t dem hedningarnas l�nder,
och folkens f�rv�rv fingo de till besittning,
45. f�r att de skulle h�lla hans stadgar
och taga hans lagar i akt.
Halleluja!
*19/a6 Psaltaren, 106 Psalmen
Psaltaren, 106 Psalmen
Israels otrohet och Herrens trofasthet.
1. Halleluja!
Tacken HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen.
2. Vem kan uttala HERRENS v�ldiga g�rningar
och f�rkunna allt hans lov?
3. Saliga �ro de som akta p� vad r�tt �r,
de som alltid �va r�ttf�rdighet.
4. T�nk p� mig, HERRE, efter din n�d mot ditt folk,
bes�k mig med din fr�lsning,
5. s� att jag med lust f�r se dina utvaldas lycka,
gl�dja mig med ditt folks gl�dje,
ber�mma mig med din arvedel.
6. Vi hava syndat likasom v�ra f�der,
vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7. V�ra f�der i Egypten aktade icke p� dina under;
de t�nkte icke p� dina m�nga n�deg�rningar,
utan voro genstr�viga vid havet, invid R�da havet.
8. Men han fr�lste dem f�r sitt namns skull,
f�r att g�ra sin makt kunnig.
9. Han n�pste R�da havet, s� att det blev torrt,
och f�rde dem genom djupen s�som genom en �ken.
10. Han fr�lste dem fr�n deras motst�ndares hand
och f�rlossade dem ifr�n fiendens hand.
11. Vattnet �vert�ckte deras ov�nner;
icke en enda av dem blev kvar.
12. D� trodde de p� hans ord,
d� sj�ngo de hans lov.
13. Men snart gl�mde de hans g�rningar,
de f�rbidade icke hans r�d.
14. De grepos av lystnad i �knen
och frestade Gud i �demarken.
15. D� gav han dem vad de beg�rde,
men s�nde t�rande sjukdom �ver dem.
16. Och de uppt�ndes av avund mot Mose i l�gret,
mot Aron, HERRENS helige.
17. Men jorden �ppnade sig och uppslukade Datan
och �vert�ckte Abirams hop.
18. Och eld begynte brinna i deras hop,
en l�ga br�nde upp de ogudaktiga.
19. De gjorde en kalv vid Horeb
och tillb�do ett gjutet bel�te;
20. sin �ra bytte de bort
mot bilden av en oxe, som �ter gr�s.
21. De gl�mde Gud, sin fr�lsare,
som hade gjort s� stora ting i Egypten,
22. s� underbara verk i Hams land,
s� fruktansv�rda g�rningar vid R�da havet.
23. D� hotade han att f�rg�ra dem;
men Mose, den man som han hade utvalt,
tr�dde fram s�som medlare inf�r honom
till att avv�nda hans vrede, s� att den icke skulle f�rd�rva.
24. De f�raktade det ljuvliga landet
och trodde icke p� hans ord.
25. De knorrade i sina t�lt
och lyssnade icke till HERRENS r�st.
26. D� lyfte han upp sin hand mot dem
och svor att sl� ned dem i �knen,
27. att sl� ned deras barn ibland hedningarna
och f�rstr� dem i l�nderna.
28. Och de sl�to sig till Baal-Peor
och �to det som var offrat �t d�da.
29. De f�rt�rnade Gud med sina g�rningar,
och en hems�kelse br�t in �ver dem.
30. Men Pinehas tr�dde fram och skipade r�tt,
och s� upph�rde hems�kelsen;
31. det vart honom r�knat till r�ttf�rdighet
fr�n sl�kte till sl�kte, f�r evig tid.
32. De f�rt�rnade honom ock vid Meribas vatten,
och det gick Mose illa f�r deras skull.
33. Ty de voro genstr�viga mot hans Ande,
och han talade obet�nksamt med sina l�ppar.
34. De f�rgjorde icke de folk
om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35. utan beblandade sig med hedningarna
och l�rde sig deras g�rningar.
36. De tj�nade deras avgudar,
och dessa blevo dem till en snara.
37. Och de offrade sina s�ner och d�ttrar
till offer �t onda andar.
38. Ja, de utg�to oskyldigt blod,
sina s�ners och d�ttrars blod
och offrade dessa �t Kanaans avgudar;
och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39. S� blevo de orena genom sina g�rningar
och betedde sig trol�st i sina verk.
40. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot hans folk,
och hans arvedel blev honom en styggelse.
41. Och han gav dem i hedningars hand,
s� att de som hatade dem fingo r�da �ver dem.
42. Deras fiender tr�ngde dem,
och de blevo kuvade under deras hand.
43. M�nga g�nger r�ddade han dem,
men de voro genstr�viga i sin egenvilja
och f�rgingos s� genom sin missg�rning.
44. Men han s�g till dem i deras n�d,
n�r han h�rde deras rop.
45. Och han t�nkte, dem till fromma, p� sitt f�rbund
och �mkade sig efter sin stora n�d.
46. Och han l�t dem finna barmh�rtighet
inf�r alla dem som hade f�rt dem i f�ngenskap.
47. Fr�ls oss, HERRE, v�r Gud,
och f�rsamla oss fr�n hedningarna,
s� att vi f� prisa ditt heliga namn
och ber�mma oss av ditt lov.
----
48. Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr�n evighet till evighet! Och
allt folket s�ge: �Amen, Halleluja!�
*19/a7 Psaltaren, 107 Psalmen
Femte boken
Psaltaren, 107 Psalmen
Israels f�rlossades tacksamhet mot
HERREN.
1. Tacken HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen.
2. S� s�ge HERRENS f�rlossade,
de som han har f�rlossat ur n�den,
3. de som han har f�rsamlat ifr�n l�nderna,
fr�n �ster och fr�n v�ster,
fr�n norr och fr�n havssidan.
4. De irrade omkring i �knen p� �de stigar,
de funno ingen stad d�r de kunde bo;
5. de hungrade och t�rstade,
deras sj�l f�rsm�ktade i dem.
6. Men de ropade till HERREN i sin n�d,
och han r�ddade dem ur deras tr�ngm�l.
7. Och han ledde dem p� en r�tt v�g,
s� att de kommo till en stad d�r de kunde bo.
8. De m� tacka HERREN f�r hans n�d
och f�r hans under med m�nniskors barn,
9. att han m�ttade den f�rsm�ktande sj�len
och uppfyllde den hungrande sj�len med sitt goda.
10. De sutto i m�rker och d�dsskugga,
f�ngna i el�nde och j�rnbojor,
11. d�rf�r att de hade varit genstr�viga mot Guds ord
och hade f�raktat den H�gstes r�d.
12. Han kuvade deras hj�rtan med olycka;
de kommo p� fall och hade ingen hj�lpare.
13. Men de ropade till HERREN i sin n�d,
och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l;
14. han f�rde dem ut ur m�rkret och d�dsskuggan,
och deras bojor slet han s�nder.
15. De m� tacka HERREN f�r hans n�d
och f�r hans under med m�nniskors barn,
16. att han krossade kopparportarna
och br�t s�nder j�rnbommarna.
17. De voro of�rnuftiga, ty de vandrade i �vertr�delse,
och blevo nu pl�gade f�r sina missg�rningars skull;
18. deras sj�l v�mjdes vid all mat,
och de voro n�ra d�dens portar.
19. Men de ropade till HERREN i sin n�d,
och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l.
20. Han s�nde sitt ord och botade dem
och r�ddade dem fr�n graven.
21. De m� tacka HERREN f�r hans n�d
och f�r hans under med m�nniskors barn;
22. de m� offra lovets offer
och f�rt�lja hans verk med jubel.
23. De foro p� havet med skepp
och drevo sin handel p� stora vatten;
24. d�r fingo de se HERRENS g�rningar
och hans under p� havsdjupet.
25. Med sitt ord uppv�ckte han stormvinden,
s� att den h�vde upp dess b�ljor.
26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen;
deras sj�l uppl�stes av �ngest.
27. De raglade och stapplade s�som druckna,
och all deras vishet blev till intet.
28. Men de ropade till HERREN i sin n�d,
och han f�rde dem ut ur deras tr�ngm�l.
29. Han f�rbytte stormen i lugn,
s� att b�ljorna omkring dem tystnade.
30. Och de blevo glada att det vart stilla,
och han f�rde dem till den hamn dit de ville.
31. De m� tacka HERREN f�r hans n�d
och f�r hans under med m�nniskors barn;
32. de m� upph�ja honom i folkets f�rsamling
och lova honom d�r de �ldste sitta.
33. Han gjorde str�mmar till �ken,
k�llspr�ng till torr mark,
34. b�rdigt land till salthed,
f�r dess inbyggares ondskas skull.
35. Han gjorde �knen till en vattenrik sj�
och torrt land till k�llspr�ng.
36. Och han l�t de hungrande bo d�r,
och de byggde en stad d�r de kunde bo.
37. De bes�dde �krar och planterade ving�rdar,
som g�vo dem sin frukt i avkastning.
38. Han v�lsignade dem, och de f�r�kades storligen,
och deras boskapshjordar l�t han icke f�rminskas.
39. V�l blevo de sedan ringa och nedb�jda,
i det olycka och bedr�velse tryckte dem,
40. men han som utgjuter f�rakt �ver furstar
och l�ter dem irra omkring i v�gl�sa �demarker,
41. han upph�jde d� den fattige ur el�ndet
och l�t sl�kterna v�xa till s�som f�rhjordar.
42. De redliga se det och gl�dja sig,
och all or�ttf�rdighet m�ste tillsluta sin mun.
43. Den som �r vis, han akte h�rp�
och besinne HERRENS n�deg�rningar.
*19/a8 Psaltaren, 108 Psalmen
Psaltaren, 108 Psalmen
Lovs�ng och b�n om seger �ver fiender.
1. En s�ng, en psalm av David.
2. Mitt hj�rta �r frimodigt, o Gud,
jag vill sjunga och lova; ja, s� vill min �ra[1].
3. Vakna upp, psaltare och harpa;
jag vill v�cka morgonrodnaden.
4. Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
5. Ty din n�d �r stor �nda upp�ver himmelen,
och din trofasthet allt upp till skyarna.
6. Upph�jd vare du, Gud, �ver himmelen,
och �ver hela jorden str�cke sig din �ra.
7. P� det att dina v�nner m� varda r�ddade,
m� du giva seger med din h�gra hand och b�nh�ra mig.
8. Gud har talat i sin helgedom:
�Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och skall avm�ta Suckots dal.
9. Mitt �r Gilead, mitt �r Manasse,
Efraim �r mitt huvuds v�rn,
10. Juda min h�rskarstav;
Moab �r mitt tvagningsk�rl,
p� Edom kastar jag min sko;
�ver filist�ernas land h�jer jag jubelrop.�
11. Vem skall f�ra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12. Har icke du, o Gud, f�rkastat oss,
s� att du ej drager ut med v�ra h�rar, o Gud?
13. Giv oss hj�lp mot ov�nnen;
ty m�nniskors hj�lp �r f�f�nglighet.
14. Med Gud kunna vi g�ra m�ktiga ting;
han skall f�rtrampa v�ra ov�nner.
[1] Se �ra i Ordf�rkl.
*19/a9 Psaltaren, 109 Psalmen
Psaltaren, 109 Psalmen
Mot f�rr�diska motst�ndare.
1. F�r s�ngm�staren; av David; en psalm.
Min lovs�ngs Gud, tig icke.
2. Ty sin ogudaktiga mun,
sin falska mun
hava de uppl�tit mot mig,
de hava talat mot mig
med l�gnaktig tunga.
3. Med h�tska ord
hava de omgivit mig,
de hava begynt strid
mot mig utan sak.
4. Till l�n f�r min k�rlek
st� de mig emot,
men jag beder allenast.
5. De hava bevisat mig
ont f�r gott
och hat f�r min k�rlek.
6. L�t en ogudaktig man tr�da upp emot honom,
och l�t en �klagare st� p� hans h�gra sida.
7. N�r han kommer inf�r r�tta, m� han d�mas skyldig,
och hans b�n vare synd.
8. Blive hans dagar f�,
hans �mbete tage en annan.
9. Varde hans barn faderl�sa
och hans hustru �nka.
10. M� hans barn alltid
g� husvilla och tigga
och s�ka sitt br�d fj�rran ifr�n �delagda hem.
11. M� ockraren f� i sin snara
allt vad han �ger,
och m� fr�mmande plundra hans gods.
12. M� ingen finnas,
som hyser misskund med honom,
och ingen, som f�rbarmar sig
�ver hans faderl�sa.
13. Hans framtid varde avskuren,
i n�sta led vare s�danas
namn utpl�nat.
14. Hans f�ders missg�rning
varde ih�gkommen inf�r HERREN,
och hans moders synd
varde icke utpl�nad.
15. M� den alltid st�
inf�r HERRENS �gon;
ja, s�dana m�ns �minnelse
m� utrotas fr�n jorden.
16. Ty han t�nkte ju icke
p� att �va misskund,
utan f�rf�ljde den
som var betryckt och fattig
och den vilkens hj�rta var bedr�vat,
f�r att d�da dem.
17. Han �lskade f�rbannelse,
och den kom �ver honom;
han hade icke behag till v�lsignelse,
och den blev fj�rran ifr�n honom.
18. Han kl�dde sig i f�rbannelse s�som i en kl�dnad,
och s�som vatten tr�ngde den in i hans liv
och s�som olja in i hans ben.
19. Den varde honom s�som en mantel att h�lja sig i,
och s�som en g�rdel att alltid omgjorda sig med.
20. Detta vare mina motst�ndares
l�n fr�n HERREN,
och deras som tala ont mot min sj�l.
21. Men du, HERRE, Herre,
st� mig bi f�r ditt namn skull;
god �r ju din n�d, s� m� du d� r�dda mig.
22. Ty jag �r betryckt och fattig,
och mitt hj�rta �r genomborrat i mitt br�st.
23. S�som skuggan, n�r den f�rl�nges, g�r jag bort;
jag ryckes bort s�som en gr�shoppssv�rm.
24. Mina kn�n �ro vacklande av fasta,
och min kropp f�rlorar sitt hull.
25. Till sm�lek har jag blivit inf�r dem;
n�r de se mig, skaka de huvudet.
26. Hj�lp mig, HERRE, min Gud;
fr�ls mig efter din n�d;
27. och m� de f�rnimma att det �r din hand,
att du, HERRE, har gjort det.
28. Om de f�rbanna,
s� v�lsigna du;
om de resa sig upp,
s� komme de p� skam,
men m� din tj�nare f� gl�dja sig.
29. Mina motst�ndare varde kl�dda i blygd
och h�ljda i skam s�som i en mantel.
30. Min mun skall storligen
tacka HERREN;
mitt ibland m�nga vill jag lova honom.
31. Ty han st�r p� den fattiges h�gra sida
f�r att fr�lsa honom fr�n dem som f�rd�ma hans sj�l.
*19/b0 Psaltaren, 110 Psalmen
Psaltaren, 110 Psalmen
Sions konung en pr�st efter Melki-Sedeks
s�tt.
1. Av David; en psalm.
HERREN sade till min herre:
�S�tt dig p� min h�gra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.�
2. Din makts spira skall HERREN
utstr�cka fr�n Sion;
du skall h�rska mitt ibland dina fiender.
3. Villigt kommer ditt folk,
n�r du samlar din h�r;
i helig skrud kommer
din unga skara inf�r dig,
s�som daggen kommer
ur morgonrodnadens sk�te.
4. HERREN har svurit
och skall icke �ngra sig:
�Du �r en pr�st till evig tid
efter Melki-Sedeks s�tt.�
5. Herren �r p� din h�gra sida,
han skall krossa konungar
p� sin vredes dag.
6. Han skall h�lla dom bland hedningarna,
�verallt skola d�da ligga;
han skall s�nderkrossa huvuden
vida omkring p� jorden.
7. Ur b�cken skall han dricka p� v�gen;
d�rf�r skall han upplyfta huvudet.
*19/b1 Psaltaren, 111 Psalmen
Psaltaren, 111 Psalmen[1]
Herrens stora v�lg�rningar mot sitt
f�rbundsfolk.
1. Halleluja!
Jag vill tacka HERREN av allt hj�rta
i de r�ttsinnigas r�d och f�rsamling.
2. Stora �ro HERRENS verk,
de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
3. Majest�t och h�rlighet �r vad han g�r,
och hans r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen.
4. Han har s� gjort, att hans under �ro i �minnelse;
n�dig och barmh�rtig �r HERREN.
5. Han giver mat �t dem som frukta honom,
han t�nker evinnerligen p� sitt f�rbund.
6. Sina g�rningars kraft har han gjort kunnig f�r sitt folk,
i det han gav dem hedningarnas arvedel.
7. Hans h�nders verk �ro trofasthet och r�tt,
oryggliga �ro alla hans ordningar.
8. De st� fasta f�r alltid och f�r evigt,
de fullbordas med trofasthet och r�ttvisa.
9. Han har s�nt sitt folk f�rlossning,
han har stadgat sitt f�rbund f�r evig tid;
heligt och fruktansv�rt �r hans namn.
10. HERRENS fruktan �r vishetens begynnelse,
ett gott f�rst�nd f� alla de som g�ra d�refter.
Hans lov f�rbliver evinnerligen.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/b2 Psaltaren, 112 Psalmen
Psaltaren, 112 Psalmen[1]
Den gudfruktiges lycka.
1. Halleluja!
S�ll �r den man som fruktar HERREN
och har sin stora lust i hans bud.
2. Hans efterkommande skola bliva v�ldiga p� jorden;
de redligas sl�kte skall varda v�lsignat.
3. Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
och hans r�ttf�rdighet best�r evinnerligen.
4. F�r de redliga g�r han upp s�som ett ljus i m�rkret,
n�dig och barmh�rtig och r�ttf�rdig.
5. V�l den som �r barmh�rtig och giver l�n,
den som st�der all sin sak p� r�tt!
6. Ty han skall icke vackla till evig tid;
den r�ttf�rdige skall vara i evig �minnelse.
7. F�r ont budskap fruktar han icke;
hans hj�rta �r frimodigt, det f�rtr�star p� HERREN.
8. Hans hj�rta �r fast, det fruktar icke,
till dess han f�r se med lust p� sina ov�nner.
9. Han utstr�r, han giver �t de fattiga,
hans r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen;
hans horn skall varda upph�jt med �ra.
10. Den ogudaktige skall se det och harmas;
han skall bita sina t�nder samman och t�ras bort.
Vad de ogudaktiga �nska bliver till intet.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/b3 Psaltaren, 113 Psalmen
Psaltaren, 113 Psalmen
Lov till Herren f�r hans omsorg om den
ringe.
1. Halleluja!
Loven, I HERRENS tj�nare,
loven HERRENS namn.
2. V�lsignat vare HERRENS namn
fr�n nu och till evig tid.
3. Fr�n solens uppg�ng �nda till dess nedg�ng
vare HERRENS namn h�gtlovat.
4. HERREN �r h�g �ver alla folk,
hans �ra n�r �ver himmelen.
5. Ja, vem �r s�som HERREN, v�r Gud,
han som sitter s� h�gt,
6. han som ser ned s� djupt --
ja, vem i himmelen och p� jorden?
7. Han som uppr�ttar den ringe ur stoftet,
han som lyfter den fattige ur dyn,
8. f�r att s�tta honom bredvid furstar,
bredvid sitt folks furstar;
9. han som l�ter den ofruktsamma hustrun
sitta med gl�dje s�som moder, omgiven av barn!
Halleluja!
*19/b4 Psaltaren, 114 Psalmen
Psaltaren, 114 Psalmen
Israels underbara r�ddning ur Egypten.
1. N�r Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus ut ifr�n folket med fr�mmande tunga,
2. d� vart Juda hans helgedom,
Israel hans herrad�me.
3. Havet s�g det och flydde,
Jordan v�nde tillbaka.
4. Bergen hoppade s�som v�durar,
h�jderna s�som lamm.
5. Varf�r flyr du undan, du hav?
Du Jordan, varf�r v�nder du tillbaka?
6. I berg, varf�r hoppen I s�som v�durar,
I h�jder, s�som lamm?
7. F�r Herren m� du v�l b�va, du jord,
f�r Jakobs Guds ansikte,
8. f�r honom som f�rvandlar klippan till en vattenrik sj�,
h�rda stenen till en vattenk�lla.
*19/b5 Psaltaren, 115 Psalmen
Psaltaren, 115 Psalmen
�t Herre allena �ran.
1. Icke �t oss, HERRE, icke �t oss,
utan �t ditt namn giv �ran,
f�r din n�ds, f�r din sannings skull.
2. Varf�r skulle hedningarna f� s�ga:
�Var �r nu deras Gud?�
3. V�r Gud �r ju i himmelen;
han kan g�ra allt vad han vill.
4. Men deras avgudar �ro silver och guld,
verk av m�nniskoh�nder.
5. De hava mun och tala icke,
de hava �gon och se icke,
6. de hava �ron och h�ra icke,
de hava n�sa och lukta icke.
7. Med sina h�nder taga de icke,
med sina f�tter g� de icke;
de hava intet ljud i sin strupe.
8. De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
ja, alla som f�rtr�sta p� dem.
9. I av Israel, f�rtr�sten p� HERREN.
Ja, han �r deras hj�lp och sk�ld.
10. I av Arons hus, f�rtr�sten p� HERREN.
Ja, han �r deras hj�lp och sk�ld.
11. I som frukten HERREN[1], f�rtr�sten p� HERREN.
Ja, han �r deras hj�lp och sk�ld.
12. HERREN har t�nkt p� oss, han skall v�lsigna,
han skall v�lsigna Israels hus,
han skall v�lsigna Arons hus,
13. han skall v�lsigna dem som frukta HERREN,
de sm� s�v�l som de stora.
14. Ja, HERREN f�r�ke eder,
seder sj�lva och edra barn.
15. Varen v�lsignade av HERREN,
av honom som har gjort himmel och jord.
16. Himmelen �r HERRENS himmel,
och jorden har han givit �t m�nniskors barn.
17. De d�da prisa icke HERREN,
ingen som har farit ned i det tysta.
18. Men vi, vi skola lova HERREN
fr�n nu och till evig tid.
Halleluja!
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*19/b6 Psaltaren, 116 Psalmen
Psaltaren, 116 Psalmen
Den fr�lstes lovoffer.
1. Jag har HERREN k�r, ty han h�r
min r�st och mina b�ner.
2. Ja, han har b�jt sitt �ra till mig;
i hela mitt liv skall jag �kalla honom.
3. D�dens band omv�rvde mig,
och d�dsrikets �ngest grep mig;
jag kom i n�d och bedr�velse.
4. Men jag �kallade HERRENS namn:
�Ack HERRE, r�dda min sj�l.�
5. HERREN �r n�dig och r�ttf�rdig,
v�r Gud �r barmh�rtig.
6. HERREN bevarar de enfaldiga;
jag var i el�nde, och han fr�lste mig.
7. V�nd nu �ter till din ro, min sj�l,
ty HERREN har gjort v�l mot dig.
8. Ja, du har r�ddat min sj�l fr�n d�den,
mitt �ga fr�n t�rar, min fot ifr�n fall;
9. jag skall f� vandra inf�r HERREN
i de levandes land.
10. Jag tror, ty d�rf�r talar jag,
jag som var storligen pl�gad,
11. jag som m�ste s�ga i min �ngest:
�Alla m�nniskor �ro l�gnaktiga.�
12. Huru skall jag vederg�lla HERREN
alla hans v�lg�rningar mot mig?
13. Jag vill taga fr�lsningens b�gare
och �kalla HERRENS namn.
14. Jag vill infria �t HERREN mina l�ften,
ja, i hela hans folks �syn.
15. Dyrt aktad i HERRENS �gon
�r hans frommas d�d.
16. Ack HERRE, jag �r ju din tj�nare,
jag �r din tj�nare, din tj�narinnas son;
du har lossat mina band.
17. Dig vill jag offra lovets offer,
och HERRENS namn vill jag �kalla.
18. Jag vill infria �t HERREN mina l�ften,
ja, i hela hans folks �syn,
19. i g�rdarna till HERRENS hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
*19/b7 Psaltaren, 117 Psalmen
Psaltaren, 117 Psalmen
Alla folk uppmanas att lova Herren.
1. Loven HERREN, alla hedningar,
prisen honom, alla folk.
2. Ty hans n�d �r v�ldig �ver oss,
och HERRENS sanning varar i evighet.
Halleluja!
*19/b8 Psaltaren, 118 Psalmen
Psaltaren, 118 Psalmen
Tacks�gelse- och h�gtidss�ng.
1. Tacken HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen.
2. S� s�ge Israel,
ty hans n�d varar evinnerligen.
3. S� s�ge Arons hus,
ty hans n�d varar evinnerligen.
4. S� s�ge de som frukta HERREN[1],
ty hans n�d varar evinnerligen.
5. I mitt tr�ngm�l �kallade jag HERREN,
och HERREN svarade mig och st�llde mig p� rymlig plats.
6. HERREN st�r mig bi, jag skall icke frukta;
vad kunna m�nniskor g�ra mig?
7. HERREN st�r mig bi, han �r min hj�lpare,
och jag skall f� se med lust p� dem som hata mig.
8. B�ttre �r att taga sin tillflykt till HERREN
�n att f�rlita sig p� m�nniskor.
9. B�ttre �r att taga sin tillflykt till HERREN
�n att f�rlita sig p� furstar.
10. Alla hedningar omringa mig,
men i HERRENS namn skall jag f�rg�ra dem.
11. De omringa mig, ja, de omringa mig,
men i HERRENS namn skall jag f�rg�ra dem.
12. De omringa mig s�som bin,
men de slockna s�som eld i t�rne;
i HERRENS namn skall jag f�rg�ra dem.
13. Man st�ter mig h�rdeligen, f�r att jag skall falla,
men HERREN hj�lper mig.
14. HERREN �r min starkhet och min lovs�ng,
och han blev mig till fr�lsning.
15. Man sjunger med jubel om fr�lsning
i de r�ttf�rdigas hyddor:
�HERRENS h�gra hand g�r m�ktiga ting.
16. HERRENS h�gra han upph�jer,
HERRENS h�gra hand g�r m�ktiga ting.�
17. Jag skall icke d�, utan leva
och f�rt�lja HERRENS g�rningar.
18. V�l tuktade mig HERREN,
men han gav mig icke �t d�den.
19. �ppnen f�r mig r�ttf�rdighetens portar;
jag vill g� in genom dem och tacka HERREN.
20. Detta �r HERRENS port,
de r�ttf�rdiga skola g� in genom den.
21. Jag tackar dig f�r att du svarade mig
och blev mig till fr�lsning.
22. Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade
har blivit en h�rnsten.
23. Av HERREN har den blivit detta;
underbart �r det i v�ra �gon.
24. Detta �r den dag som HERREN har gjort;
l�tom oss p� den fr�jdas och vara glada.
25. Ack HERRE, fr�ls!
Ack HERRE, l�t v�l g�!
26. V�lsignad vare han som kommer,
i HERRENS namn.
Vi v�lsigna eder
fr�n HERRENS hus.
27. HERREN �r Gud,
och han gav oss ljus.
Ordnen eder i h�gtidsled,
med l�vrika kvistar i h�nderna,
fram till altarets horn.
28. Du �r min Gud, och jag vill tacka dig;
min Gud, jag vill upph�ja dig.
29. Tacka HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen.
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*19/b9 Psaltaren, 119 Psalmen
Psaltaren, 119 Psalmen[1]
Den frommes rika tr�st i Herrens ord.
1. Saliga �ro de vilkas v�g �r ostrafflig,
de som vandra efter HERRENS lag.
2. Saliga �ro de som taga hans vittnesb�rd i akt,
de som av allt hj�rta s�ka honom,
3. de som icke g�ra vad or�tt �r,
utan vandra p� hans v�gar.
4. Du har givit befallningar,
f�r att de skola h�llas med all flit.
5. O att mina v�gar vore r�tta,
s� att jag h�lle dina stadgar!
6. D� skulle jag icke komma p� skam,
n�r jag sk�dade p� alla dina bud.
7. Jag vill tacka dig av uppriktigt hj�rta,
n�r jag f�r l�ra din r�ttf�rdighets r�tter.
8. Dina stadgar vill jag h�lla;
�vergiv mig icke s� helt och h�llet.
9. Huru skall en yngling bevara sin v�g obesmittad?
N�r han h�ller sig efter ditt ord.
10. Jag s�ker dig av allt mitt hj�rta;
l�t mig icke fara vilse fr�n dina bud.
11. Jag g�mmer ditt tal i mitt hj�rta,
f�r att jag icke skall synda mot dig.
12. Lovad vare du, HERRE!
L�r mig dina stadgar.
13. Med mina l�ppar f�rt�ljer jag
alla din muns r�tter.
14. Jag fr�jdar mig �ver dina vittnesb�rds v�g
s�som �ver alla skatter.
15. Jag vill begrunda dina befallningar
och sk�da p� dina stigar.
16. Jag har min lust i dina stadgar,
jag f�rg�ter icke ditt ord.
17. G�r v�l mot din tj�nare, s� att jag f�r leva,
d� vill jag h�lla ditt ord.
18. �ppna mina �gon, s� att jag kan sk�da
undren i din lag.
19. Jag �r en fr�mling p� jorden;
f�rd�lj icke dina bud f�r mig.
20. Min sj�l �r s�nderkrossad
av st�ndig tr�ngtan efter dina r�tter.
21. Du n�pser de fr�cka, de f�rbannade,
dem som fara vilse fr�n dina bud.
22. Tag bort ifr�n mig sm�lek och f�rakt,
ty jag tager i akt dina vittnesb�rd.
23. Ja, furstar sitta och l�gga r�d mot mig,
men din tj�nare begrundar dina stadgar;
24. ja, dina vittnesb�rd �ro min lust,
de �ro mina r�dgivare.
25. Min sj�l ligger nedtryckt i stoftet;
beh�ll mig vid liv efter ditt ord.
26. Jag f�rt�ljde om mina v�gar, och du svarade mig;
l�r mig dina stadgar.
27. L�r mig att f�rst� dina befallningars v�g,
s� vill jag begrunda dina under.
28. Min sj�l gr�ter av bedr�velse;
uppr�tta mig efter ditt ord.
29. L�t l�gnens v�g vara fj�rran ifr�n mig,
och f�runna mig din undervisning.
30. Jag har utvalt sanningens v�g,
dina r�tter har jag st�llt framf�r mig.
31. Jag h�ller mig till dina vittnesb�rd;
HERRE, l�t mig icke komma p� skam.
32. Jag vill l�pa dina buds v�g,
ty du tr�star mitt hj�rta.
33. Visa mig, HERRE, dina stadgars v�g,
s� vill jag taga den i akt intill �nden.
34. Giv mig f�rst�nd, s� vill jag taga din lag i akt
och h�lla den av allt hj�rta.
35. Led mig p� dina buds stig,
ty till den har jag behag.
36. B�j mitt hj�rta till dina vittnesb�rd,
och l�t det icke vika av till or�tt vinning.
37. V�nd bort mina �gon, s� att de icke se efter f�f�nglighet;
beh�ll mig vid liv p� dina v�gar.
38. Uppfyll p� din tj�nare ditt tal,
ty det leder till din fruktan.
39. V�nd bort ifr�n mig den sm�lek som jag fruktar;
ty dina r�tter �ro goda.
40. Se, jag l�ngtar efter dina befallningar;
beh�ll mig vid liv genom din r�ttf�rdighet.
41. Din n�d komme �ver mig, HERRE,
din fr�lsning efter ditt tal;
42. S� kan jag giva den svar, som sm�dar mig;
ty jag f�rtr�star p� ditt ord.
43. Ryck icke sanningens ord
s� helt och h�llet bort ifr�n min mun,
ty jag hoppas p� dina domar.
44. S� vill jag h�lla din lag best�ndigt,
ja, alltid och evinnerligen.
45. L�t mig g� fram p� rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
46. Jag vill tala om dina vittnesb�rd inf�r konungar,
och jag skall icke komma p� skam.
47. Jag vill hava min lust i dina bud,
ty de �ro mig k�ra;
48. jag vill lyfta mina h�nder upp till dina bud,
ty de �ro mig k�ra,
och jag vill begrunda dina stadgar.
49. T�nk p� ordet till din tj�nare,
eftersom du har givit mig hopp.
50. Det �r min tr�st i mitt lidande
att ditt tal beh�ller mig vid liv.
51. De fr�cka bespotta mig �verm�ttan;
likv�l viker jag icke ifr�n din lag.
52. Jag t�nker p� dina domar i forna tider,
HERRE, och jag varder tr�star.
53. Gl�dande harm griper mig f�r de ogudaktigas skull,
d�rf�r att de �vergiva din lag.
54. Dina stadgar �ro lovs�nger f�r mig
i det hus d�r jag dv�ljes.
55. Jag t�nker om natten p� ditt namn,
HERRE, och jag h�ller din lag.
56. Detta har blivit mig besk�rt:
att jag f�r taga dina befallningar i akt.
57. Min del �r HERREN;
jag har beslutit att h�lla dina ord.
58. Jag b�nfaller inf�r dig av allt hj�rta;
var mig n�dig efter ditt tal.
59. Jag bet�nker mina v�gar
och v�nder mina f�tter till dina vittnesb�rd.
60. Jag skyndar mig och dr�jer icke
att h�lla dina bud.
61. De ogudaktigas snaror omgiva mig,
men jag f�rg�ter icke din lag.
62. Mitt i natten st�r jag upp f�r att tacka dig
f�r din r�ttf�rdighets r�tter.
63. Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
och till dem som h�lla dina befallningar.
64. Jorden �r full av din n�d, o HERRE;
l�r mig dina stadgar.
65. Du g�r din tj�nare gott,
HERRE, efter ditt ord.
66. L�r mig gott f�rst�nd och kunskap,
ty jag tror p� dina bud.
67. F�rr�n jag fick lida, for jag vilse,
men nu h�ller jag mig vid ditt tal.
68. Du �r god och g�r vad gott �r;
l�r mig dina stadgar.
69. De fr�cka hopspinna l�gn mot mig,
men jag vill av allt hj�rta taga dina befallningar i akt.
70. Deras hj�rtan �ro ok�nsliga s�som fett,
men jag har min lust i din lag.
71. Det var mig gott att jag vart tuktad,
s� att jag fick l�ra mig dina stadgar.
72. Din muns lag �r mig b�ttre
�n tusentals stycken guld och silver.
73. Dina h�nder hava gjort och berett mig;
giv mig f�rst�nd, s� att jag kan l�ra dina bud.
74. De som frukta dig skola se mig och gl�djas,
ty jag hoppas p� ditt ord.
75. HERRE, jag vet att dina domar �ro r�ttf�rdiga,
och att du har tuktat mig i trofasthet.
76. Din n�d vare min tr�st,
s�som du har lovat din tj�nare.
77. Din barmh�rtighet komme �ver mig, s� att jag f�r leva;
ty din lag �r min lust.
78. P� skam komme de fr�cka,
ty de hava gjort mig or�tt utan sak;
men jag vill begrunda dina befallningar.
79. Till mig m� de v�nda sig, som frukta dig,
och de om k�nna dina vittnesb�rd.
80. Mitt hj�rta vare ostraffligt i dina stadgar,
s� att jag icke kommer p� skam.
81. Min sj�l tr�ngtar efter din fr�lsning,
jag hoppas p� ditt ord.
82. Mina �gon tr�ngta efter ditt tal,
och jag s�ger: �N�r vill du tr�sta mig?�
83. Ty jag �r s�som en vinl�gel i r�k,
men jag f�rg�ter icke dina stadgar.
84. Huru f� �ro icke din tj�nares dagar!
N�r vill du h�lla dom �ver mina f�rf�ljare?
85. De fr�cka gr�va gropar f�r mig,
de som icke leva efter din lag.
86. Alla dina bud �ro sanning;
utan sak f�rf�ljer man mig; hj�lp mig.
87. De hava s� n�r f�rd�rvat mig p� jorden,
fast�n jag icke har �vergivit dina befallningar.
88. Beh�ll mig vid liv efter din n�d,
s� vill jag h�lla din muns vittnesb�rd.
89. Evinnerligen, HERRE,
st�r ditt ord fast i himmelen.
90. Fr�n sl�kte till sl�kte varar din trofasthet;
du har grundat jorden, och den best�r.
91. Till att utf�ra dina r�tter best�r allt �n i dag,
ty allting m�ste tj�na dig.
92. Om din lag icke hade varit min lust,
s� hade jag f�rg�tts i mitt el�nde.
93. Aldrig skall jag f�rg�ta dina befallningar,
ty genom dem har du beh�llit mig vid liv.
94. Jag �r din, fr�ls mig;
ty jag begrundar dina befallningar.
95. P� mig vakta de ogudaktiga f�r att f�rg�ra mig;
men jag aktar p� dina vittnesb�rd.
96. P� all annan fullkomlighet har jag sett en �nde,
men ditt bud �r om�tligt i vidd.
97. Huru k�r har jag icke din lag!
Hela dagen begrundar jag den.
98. Visare �n mina fiender �ro, g�ra mig dina bud,
ty de tillh�ra mig f�r evig tid.
99. Jag �r klokare �n alla mina l�rare,
ty jag begrundar dina vittnesb�rd.
100. Jag �r f�rst�ndigare �n de gamle,
ty jag tager dina befallningar i akt.
101. Jag avh�ller mina f�tter ifr�n alla onda v�gar,
f�r att jag m� h�lla ditt ord.
102. Jag viker icke ifr�n dina r�tter,
ty du undervisar mig.
103. Huru ljuvt f�r min tunga �r icke ditt tal!
Det �r ljuvare �n honung f�r min mun.
104. Av dina befallningar f�r jag f�rst�nd;
d�rf�r hatar jag alla l�gnens v�gar.
105. Ditt ord �r mina f�tters lykta
och ett ljus p� min stig.
106. Jag har svurit och h�llit det:
att taga din r�ttf�rdighets r�tter i akt.
107. Jag �r storligen pl�gad;
HERRE, beh�ll mig vid liv efter ditt ord.
108. L�t min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
och l�r mig dina r�tter.
109. Jag b�r min sj�l[2] alltid i min hand,
men jag f�rg�ter icke din lag.
110. De ogudaktiga l�gga ut snaror f�r mig,
men jag far icke vilse fr�n dina befallningar.
111. Jag har dina vittnesb�rd till min eviga arvedel,
ty de �ro mitt hj�rtas fr�jd.
112. Jag har b�jt mitt hj�rta till att g�ra efter dina stadgar,
alltid och intill �nden.
113. Jag hatar dem som halta p� b�da sidor,
men din lag har jag k�r.
114. Du �r mitt besk�rm och min sk�ld;
jag hoppas p� ditt ord.
115. Viken bort ifr�n mig, I onde;
jag vill taga min Guds bud i akt.
116. Uppeh�ll mig efter ditt tal, s� att jag f�r leva,
och l�t mig icke komma p� skam med mitt hopp.
117. St�d mig, s� att jag varder fr�lst,
s� vill jag alltid se med lust p� dina stadgar.
118. Du aktar f�r intet alla som fara vilse fr�n dina stadgar,
ty f�rg�ves �r deras svek.
119. Du f�rkastar s�som slagg alla ogudaktiga p� jorden;
d�rf�r har jag dina vittnesb�rd k�ra.
120. Av fruktan f�r dig ryser mitt k�tt,
och jag r�des f�r dina domar.
121. Jag �var r�tt och r�ttf�rdighet;
du skall icke �verl�mna mig �t mina f�rtryckare.
122. Tag dig an din tj�nares sak, och l�t det g� honom v�l;
l�t icke de fr�cka f�rtrycka mig.
123. Mina �gon tr�ngta efter din fr�lsning
och efter din r�ttf�rdighets tal.
124. G�r med din tj�nare efter din n�d,
och l�r mig dina stadgar.
125. Jag �r din tj�nare; giv mig f�rst�nd,
s� att jag kan k�nna dina vittnesb�rd.
126. Det �r tid f�r HERREN att handla,
ty de hava gjort din lag om intet.
127. D�rf�r har jag dina bud k�ra
mer �n guld, jag, mer �n fint guld.
128. D�rf�r h�ller jag alla dina befallningar i allo f�r r�tta,
men alla l�gnens v�gar hatar jag.
129. Underbara �ro dina vittnesb�rd,
d�rf�r tager min sj�l dem i akt.
130. N�r dina ord uppl�tas, giva de ljus
och sk�nka f�rst�nd �t de enfaldiga.
131. Jag sp�rrar upp min mun och fl�mtar,
ty jag l�ngtar ivrigt efter dina bud.
132. V�nd dig till mig och var mig n�dig,
s�som r�tt �r mot dem som hava ditt namn k�rt.
133. G�r mina steg fasta genom ditt tal,
och l�t ingen or�tt varda mig �verm�ktig.
134. F�rlossa mig fr�n m�nniskors f�rtryck,
s� vill jag h�lla dina befallningar.
135. L�t ditt ansikte lysa �ver din tj�nare,
och l�r mig dina stadgar.
136. Vattenb�ckar rinna ned fr�n mina �gon,
d�rf�r att man icke h�ller din lag.
137. HERRE, du �r r�ttf�rdig,
och dina domar �ro r�ttvisa.
138. Du har p�bjudit dina vittnesb�rd i r�ttf�rdighet
och i stor trofasthet.
139. Jag f�rt�res av nit�lskan,
d�rf�r att mina ov�nner f�rg�ta dina ord.
140. Ditt tal �r v�l luttrat,
och din tj�nare har det k�rt.
141. Jag �r ringa och f�raktad,
men jag f�rg�ter icke dina befallningar.
142. Din r�ttf�rdighet �r en evig r�ttf�rdighet,
och din lag �r sanning.
143. N�d och tr�ngm�l hava tr�ffat mig,
men dina bud �ro min lust.
144. Dina vittnesb�rd �ro r�ttf�rdiga evinnerligen;
giv mig f�rst�nd, s� att jag f�r leva.
145. Jag ropar av allt hj�rta, svara mig, HERRE;
jag vill taga dina stadgar i akt.
146. Jag ropar till dig, fr�ls mig,
s� vill jag h�lla dina vittnesb�rd.
147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
jag hoppas p� dina ord.
148. Mina �gon hasta f�re nattens v�kter
till att begrunda ditt tal.
149. H�r min r�st efter din n�d;
HERRE, beh�ll mig vid liv efter dina r�tter.
150. N�ra �ro de som jaga efter sk�ndlighet,
de som �ro l�ngt ifr�n din lag.
151. N�ra �r ock du, HERRE,
och alla dina bud �ro sanning.
152. L�ngesedan vet jag genom dina vittnesb�rd
att du har stadgat dem f�r evig tid.
153. Se till mitt lidande och r�dda mig,
ty jag f�rg�ter icke din lag.
154. Utf�r min sak och f�rlossa mig;
beh�ll mig vid liv efter ditt tal.
155. Fr�lsning �r l�ngt borta fr�n de ogudaktiga,
ty de fr�ga icke efter dina stadgar.
156. HERRE, din barmh�rtighet �r stor;
beh�ll mig vid liv efter dina r�tter.
157. Mina f�rf�ljare och ov�nner �ro m�nga,
men jag viker icke ifr�n dina vittnesb�rd.
158. N�r jag ser de trol�sa, k�nner jag leda vid dem,
d�rf�r att de icke h�lla sig vid ditt tal.
159. Se d�rtill att jag har dina befallningar k�ra;
HERRE, beh�ll mig vid liv efter din n�d.
160. Summan av ditt ord �r sanning,
och alla din r�ttf�rdighets r�tter vara evinnerligen.
161. Furstar f�rf�lja mig utan sak,
men mitt hj�rta fruktar f�r dina ord.
162. Jag fr�jdar mig �ver ditt tal
s�som den som vinner stort byte.
163. Jag hatar l�gnen, den skall vara mig en styggelse;
men din lag har jag k�r.
164. Jag lovar dig sju g�nger om dagen
f�r din r�ttf�rdighets r�tter.
165. Stor frid �ga de som hava din lag k�r,
och intet finnes, som bringar dem p� fall.
166. Jag v�ntar efter din fr�lsning, HERRE,
och jag g�r efter dina bud.
167. Min sj�l h�ller dina vittnesb�rd,
och jag har dem storligen k�ra.
168. Jag h�ller dina befallningar och vittnesb�rd,
ty du k�nner alla mina v�gar.
169. HERRE, mitt rop komme inf�r ditt ansikte;
giv mig f�rst�nd efter ditt ord.
170. Min b�n komme inf�r ditt ansikte;
r�dda mig efter ditt tal.
171. Mina l�ppar m� fl�da �ver av lov,
ty du l�r mig dina stadgar.
172. Min tunga sjunge om ditt ord,
ty alla dina bud �ro r�ttf�rdiga.
173. Din hand vare mig till hj�lp,
ty jag har utvalt dina befallningar.
174. Jag l�ngtar efter din fr�lsning, HERRE,
och din lag �r min lust.
175. L�t min sj�l leva, s� skall hon lova dig;
och l�t dina r�tter hj�lpa mig.
176. Om jag far vilse, s� upps�k din tj�nare
s�som ett f�rlorat f�r,
ty jag f�rg�ter icke dina bud.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
[2] Se Sj�l i Ordf�rkl.
*19/c0 Psaltaren, 120 Psalmen
Psaltaren, 120 Psalmen
B�nerop mot fienders falskhet.
1. En vallfartss�ng.
Jag ropar till HERREN i min n�d,
och han svarar mig.
2. HERRE, r�dda min sj�l
fr�n l�gnaktiga l�ppar,
fr�n en falsk tunga.
3. Varmed bliver du l�nad,
b�de nu och allt framgent,
du falska tunga?
4. Jo, med en v�ldsverkares skarpa pilar
och med gl�dande ginstkol.
5. Ve mig, att jag m�ste dv�ljas i Meseks land
och bo ibland Kedars hyddor!
6. L�nge nog har min sj�l m�st bo
ibland dem som hata friden.
7. Jag sj�lv h�ller frid, men s�ger jag blott ett ord,
�ro de redo till strid.
*19/c1 Psaltaren, 121 Psalmen
Psaltaren, 121 Psalmen
F�rtr�stan p� Herrens beskydd.
1. En vallfartss�ng.
Jag lyfter mina �gon upp till bergen:
varifr�n skall min hj�lp komma?
2. Min hj�lp kommer fr�n HERREN,
som har gjort himmel och jord.
3. Icke skall han l�ta din fot vackla,
icke slumrar han som bevarar dig!
4. Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar icke,
han sover icke.
5. HERREN �r den som bevarar dig,
HERREN �r ditt skygd
p� din h�gra sida.
6. Solen skall icke
skada dig om dagen,
ej heller m�nen om natten.
7. HERREN skall bevara dig
f�r allt ont,
han skall bevara din sj�l.
8. HERREN skall bevara
din utg�ng och din ing�ng,
fr�n nu och till evig tid.
*19/c2 Psaltaren, 122 Psalmen
Psaltaren, 122 Psalmen
V�l�nskningar �ver Jerusalem.
1. En vallfartss�ng; av David.
Jag gladdes, n�r man sade till mig:
�Vi skola g� till HERRENS hus.�
2. V�ra f�tter fingo tr�da in
i dina portar, Jerusalem,
3. Jerusalem, du nyuppbyggda stad,
d�r hus sluter sig v�l till hus,
4. dit stammarna draga upp,
HERRENS stammar,
efter lagen f�r Israel,
till att prisa HERRENS namn.
5. Ty d�r �ro st�llda
domarstolar,
stolar f�r Davids hus.
6. �nsken Jerusalem frid;
ja, dem g�nge v�l, som �lska dig.
7. Frid vare inom dina murar,
v�lg�ng i dina palats!
8. F�r mina br�ders och v�nners skull
vill jag tills�ga dig frid.
9. F�r HERRENS, v�r Guds, hus' skull
vill jag s�ka din v�lf�rd.
*19/c3 Psaltaren, 123 Psalmen
Psaltaren, 123 Psalmen
B�n om hj�lp mot f�raktare.
1. En vallfartss�ng.
Jag lyfter mina �gon upp till dig,
du som bor i himmelen.
2. Ja, s�som tj�nares �gon sk�da
p� deras herres hand,
s�som en tj�narinnas �gon
p� hennes frus hand,
s� sk�da v�ra �gon
upp till HERREN, v�r Gud,
till dess han varder oss n�dig.
3. Var oss n�dig, HERRE, var oss n�dig,
ty vi �ro rikligen m�ttade med f�rakt.
4. Rikligen m�ttad �r v�r sj�l
med de s�kras bespottelse,
med de h�gmodigas f�rakt.
*19/c4 Psaltaren, 124 Psalmen
Psaltaren, 124 Psalmen
Tacks�gelse f�r r�ddning ur stor fara.
1. En vallfartss�ng; av David.
Om HERREN icke hade varit med oss
-- s� s�ge Israel --
2. om HERREN icke hade varit med oss,
n�r m�nniskorna reste sig upp emot oss,
3. d� hade de uppslukat oss levande,
n�r deras vrede uppt�ndes mot oss;
4. d� hade vattnen f�rdr�nkt oss,
str�mmen g�tt �ver v�r sj�l;
5. ja, d� hade de g�tt �ver v�r sj�l,
de svallande vattnen.
6. Lovad vare HERREN
f�r att han ej gav oss
till rov �t deras t�nder!
7. V�r sj�l kom undan s�som en f�gel
ur f�gelf�ngarnas snara;
snaran gick s�nder,
och vi kommo undan.
8. V�r hj�lp �r i HERRENS namn,
hans som har gjort himmel och jord.
*19/c5 Psaltaren, 125 Psalmen
Psaltaren, 125 Psalmen
HERREN beskyddar Israel.
1. En vallfartss�ng.
De som f�rtr�sta p� HERREN,
de likna Sions berg, som icke vacklar,
utan f�rbliver evinnerligen.
2. Jerusalem omh�gnas av berg,
och HERREN omh�gnar sitt folk,
ifr�n nu och till evig tid.
3. Ty ogudaktighetens spira skall icke f�rbliva
�ver de r�ttf�rdigas arvslott,
p� det att de r�ttf�rdiga ej m� utr�cka
sina h�nder till or�ttf�rdighet.
4. G�r gott, o HERRE, mot de goda
och mot dem som hava redliga hj�rtan.
5. Men dem som vika av p� vr�nga v�gar,
dem rycke HERREN bort
tillika med og�rningsm�nnen.
Frid vare �ver Israel!
*19/c6 Psaltaren, 126 Psalmen
Psaltaren, 126 Psalmen
T�reuts�de och gl�djesk�rd.
1. En vallfartss�ng.
N�r HERREN �ter
uppr�ttade Sion,
d� voro vi s�som dr�mmande.
2. D� blev v�r mun
uppfylld med l�je
och v�r tunga med jubel;
d� sade man bland hedningarna:
�HERREN har gjort
stora ting med dem.�
3. Ja, HERREN hade gjort
stora ting med oss;
d�r�ver voro vi glada.
4. HERRE, uppr�tta oss igen,
s�som du �terf�r
b�ckarna i Sydlandet.
5. De som s� med t�rar
skola sk�rda med jubel.
6. De g� �stad gr�tande
och b�ra sitt uts�de;
de komma �ter med jubel
och b�ra sina k�rvar.
*19/c7 Psaltaren, 127 Psalmen
Psaltaren, 127 Psalmen
All v�lsignelse kommer fr�n HERREN.
1. En vallfartss�ng; av Salomo.
Om HERREN icke bygger huset,
s� arbeta de f�f�ngt, som bygga d�rp�.
Om HERREN icke bevarar staden,
s� vakar v�ktaren f�f�ngt.
2. Det �r f�f�ngt att I bittida st�n upp
och sent g�n till vila,
och �ten eder br�d med vederm�da;
detsamma giver han �t sina v�nner,
medan de sova.
3. Se, barn �ro en HERRENS g�va,
livsfrukt en l�n.
4. Likasom pilar i en hj�ltes hand,
s� �ro s�ner som man f�r vid unga �r.
5. S�ll �r den man som har sitt koger
fyllt av s�dana.
De komma icke p� skam, n�r de mot fiender
f�ra sin talan i porten.
*19/c8 Psaltaren, 128 Psalmen
Psaltaren, 128 Psalmen
Den gudfruktiges husliga lycka.
1. En vallfartss�ng.
S�ll �r envar som fruktar HERREN
och vandrar p� hans v�gar.
2. Ja, av dina h�nders arbete
f�r du njuta frukten;
s�ll �r du, och v�l dig!
3. Lik ett fruktsamt vintr�d varder din hustru,
d�rinne i ditt hus,
lika olivtelningar dina barn,
omkring ditt bord.
4. Ty se, s� varder den man v�lsignad,
som fruktar HERREN.
5. HERREN v�lsigne dig fr�n Sion;
m� du f� se Jerusalems v�lg�ng
i alla dina livsdagar,
6. och m� du f� se barn av dina barn.
Frid �ver Israel!
*19/c9 Psaltaren, 129 Psalmen
Psaltaren, 129 Psalmen
Sions fienders vanmakt.
1. En vallfartss�ng.
Mycken n�d hava de v�llat mig allt ifr�n min ungdom
-- s� s�ge Israel --
2. mycken n�d hava de v�llat mig allt ifr�n min ungdom,
dock blevo de mig ej �verm�ktiga.
3. P� min rygg hava pl�jare pl�jt
och dragit upp l�nga f�ror.
4. Men HERREN �r r�ttf�rdig och har huggit av
de ogudaktigas band.
5. De skola komma p� skam och vika tillbaka,
s� m�nga som hata Sion.
6. De skola bliva lika gr�s p� taken,
som vissnar, f�rr�n det har vuxit upp;
7. ingen sk�rdeman fyller d�rmed sin hand,
ingen k�rvbindare sin famn,
8. och de som g� d�r fram kunna icke s�ga:
�HERRENS v�lsignelse vare �ver eder!
Vi v�lsigna eder
i HERRENS namn.�
*19/d0 Psaltaren, 130 Psalmen
Psaltaren, 130 Psalmen
B�n ur djupen om f�rl�telse och
f�rlossning.
1. En vallfartss�ng.
Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2. Herre, h�r min r�st,
l�t dina �ron akta p�
mina b�ners ljud.
3. Om du, HERRE, vill tillr�kna missg�rningar,
Herre, vem kan d� best�?
4. Dock, hos dig �r ju f�rl�telse,
p� det att man m� frukta dig.
5. Jag v�ntar efter HERREN,
min sj�l v�ntar,
och jag hoppas p� hans ord.
6. Min sj�l v�ntar efter Herren
mer �n v�ktarna efter morgonen,
ja, mer �n v�ktarna efter morgonen.
7. Hoppas p� HERREN, Israel;
ty hos HERREN �r n�d,
och mycken f�rlossning �r hos honom.
8. Och han skall f�rlossa Israel
fr�n alla dess missg�rningar.
*19/d1 Psaltaren, 131 Psalmen
Psaltaren, 131 Psalmen
Stilla undergivenhet.
1. En vallfartss�ng; av David.
HERRE, mitt hj�rta st�r icke efter vad h�gt �r,
och mina �gon se ej efter vad upph�jt �r,
och jag umg�s icke med stora ting,
med ting som �ro mig f�r sv�ra.
2. Nej, jag har lugnat och stillat min sj�l;
s�som ett avvant barn i sin moders famn,
ja, s�som ett avvant barn, s� �r min sj�l i mig.
3. Hoppas p� HERREN, Israel,
fr�n nu och till evig tid.
*19/d2 Psaltaren, 132 Psalmen
Psaltaren, 132 Psalmen
Davids l�fte till HERREN och HERRENS
l�fte till David.
1. En vallfartss�ng.
T�nk, HERRE, David till godo,
p� allt vad han fick lida,
2. han som svor HERREN en ed
och gjorde ett l�fte �t den Starke i Jakob;
3. �Jag skall icke g� in i den hydda d�r jag bor,
ej heller bestiga mitt vilol�ger,
4. jag skall icke unna mina �gon s�mn
eller mina �gonlock slummer,
5. f�rr�n jag har funnit en plats �t HERREN,
en boning �t den Starke i Jakob.�
6. Ja, vi h�rde d�rom i Efrata,
vi f�rnummo det i skogsbygden.
7. L�tom oss g� in i hans boning,
tillbedja vid hans fotapall.
8. St� upp, HERRE, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
9. Dina pr�ster vare kl�dda i r�ttf�rdighet,
och dina fromma juble.
10. F�r din tj�nare Davids skull
m� du icke visa tillbaka din smorde.
11. HERREN har svurit David
en osviklig ed, som han icke skall rygga:
�Av ditt livs frukt skall jag s�tta konungar p� din tron.
12. Om dina barn h�lla mitt f�rbund
och h�lla mitt vittnesb�rd, som jag skall l�ra dem,
s� skola ock deras barn till evig tid
f� sitta p� din tron.
13. Ty HERREN har utvalt Sion,
d�r vill han hava sin boning.
14. Detta �r min vilostad till evig tid;
h�r skall jag bo, ty till detta st�lle har jag lust.
15. Dess f�rr�d skall jag rikligen v�lsigna,
�t dess fattiga skall jag giva br�d till fyllest.
16. Dess pr�ster skall jag kl�da i fr�lsning,
och dess fromma skola jubla h�gt.
17. D�r skall jag l�ta ett horn[1] skjuta upp �t David;
d�r har jag rett till en lampa �t min smorde.
18. Hans fiender skall jag kl�da i skam,
men p� honom skall hans krona gl�nsa.�
[1] Se Horn i Ordf�rkl.
*19/d3 Psaltaren, 133 Psalmen
Psaltaren, 133 Psalmen
V�lsignelsen av de frommas
br�dragemenskap.
1. En vallfartss�ng; av David.
Se huru gott och ljuvligt det �r
att br�der bo endr�ktigt tillsammans.
2. Det �r likt den dyrbara oljan p� huvudet,
som flyter ned i sk�gget,
ned i Arons sk�gg, som flyter ned
�ver linningen p� hans kl�der.
3. Det �r likt Hermons dagg, som faller ned
p� Sions-bergen.
Ty d�r besk�r HERREN v�lsignelse,
liv till evig tid.
*19/d4 Psaltaren, 134 Psalmen
Psaltaren, 134 Psalmen
V�lsignelse fr�n HERREN �ver dem som
v�lsigna HERREN.
1. En vallfartss�ng.
Upp, v�lsignen HERREN,
alla I HERRENS tj�nare,
I som st�n om natten
i HERRENS hus.
2. Lyften edra h�nder upp mot helgedomen
och v�lsignen HERREN.
3. HERREN v�lsigne dig fr�n Sion,
han som har gjort himmel och jord.
*19/d5 Psaltaren, 135 Psalmen
Psaltaren, 135 Psalmen
Lov till Herren f�r hans stora under.
1. Halleluja!
Loven HERRENS namn,
loven det, i HERRENS tj�nare,
2. I som st�n i HERRENS hus,
i g�rdarna till v�r Guds hus.
3. Loven HERREN, ty HERREN �r god,
lovsjungen hans namn, ty det �r ljuvligt.
4. Se, HERREN har utvalt Jakob �t sig,
Israel till sin egendom.
5. Ty jag vet att HERREN �r stor,
att v�r Herre �r f�rmer �n alla gudar.
6. HERREN kan g�ra
allt vad han vill,
i himmelen och p� jorden,
i haven och i alla djup;
7. han som l�ter regnskyar stiga upp
fr�n jordens �nda,
han som l�ter ljungeldar komma med regn
och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum;
8. han som slog de f�rstf�dda i Egypten,
b�de m�nniskor och boskap;
9. han som s�nde tecken och under
�ver dig, Egypten,
�ver Farao och alla hans tj�nare;
10. han som slog stora folk
och dr�pte m�ktiga konungar:
11. Sihon, amor�ernas konung,
och Og, konungen i Basan,
med alla Kanaans riken,
12. och gav deras land till arvedel,
till arvedel �t sitt folk Israel.
13. HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
HERRE, din �minnelse fr�n sl�kte till sl�kte.
14. Ty HERREN skaffar r�tt �t sitt folk,
och �ver sina tj�nare f�rbarmar han sig.
15. Hedningarnas avgudar �ro silver och guld,
verk av m�nniskoh�nder.
16. De hava mun och tala icke,
de hava �gon och se icke,
17. de hava �ron och lyssna icke till,
och ingen ande �r i deras mun.
18. De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
ja, alla som f�rtr�sta p� dem.
19. I av Israels hus, loven HERREN;
I av Arons hus, loven HERREN;
20. I av Levis hus, loven HERREN;
I som frukten HERREN[1], loven HERREN.
21. Lovad vare HERREN fr�n Sion,
han som bor i Jerusalem!
Halleluja!
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*19/d6 Psaltaren, 136 Psalmen
Psaltaren, 136 Psalmen
Tacks�gelse till HERREN f�r hans stora
under och eviga n�d.
1. Tacken HERREN, ty han �r god,
ty hans n�d varar evinnerligen.
2. Tacken gudarnas Gud,
ty hans n�d varar evinnerligen.
3. Tacken herrarnas HERRE,
ty hans n�d varar evinnerligen;
4. honom som allena g�r stora under,
ty hans n�d varar evinnerligen;
5. honom som har gjort himmelen med f�rst�nd,
ty hans n�d varar evinnerligen;
6. honom som har utbrett jorden �ver vattnen,
ty hans n�d varar evinnerligen;
7. honom som har gjort de stora ljusen,
ty hans n�d varar evinnerligen:
8. solen till att r�da �ver dagen,
ty hans n�d varar evinnerligen,
9. m�nen och stj�rnorna till att r�da �ver natten,
ty hans n�d varar evinnerligen;
10. honom som slog Egypten i dess f�rstf�dda,
ty hans n�d varar evinnerligen,
11. och som f�rde Israel ut d�rifr�n,
ty hans n�d varar evinnerligen,
12. med stark hand och utr�ckt arm,
ty hans n�d varar evinnerligen;
13. honom som delade R�da havet itu,
ty hans n�d varar evinnerligen,
14. och l�t Israel g� mitt d�rigenom,
ty hans n�d varar evinnerligen,
15. och kringstr�dde Farao och hans h�r i R�da havet,
ty hans n�d varar evinnerligen;
16. honom som f�rde sitt folk genom �knen,
ty hans n�d varar evinnerligen,
17. honom som slog stora konungar,
ty hans n�d varar evinnerligen,
18. och dr�pte v�ldiga konungar,
ty hans n�d varar evinnerligen:
19. Sihon, amor�ernas konung,
ty hans n�d varar evinnerligen,
20. och Og, konungen i Basan,
ty hans n�d varar evinnerligen;
21. och som gav deras land till arvedel,
ty hans n�d varar evinnerligen,
22. till arvedel �t sin tj�nare Israel,
ty hans n�d varar evinnerligen;
23. honom som t�nkte p� oss i v�r f�rnedring,
ty hans n�d varar evinnerligen,
24. och som ryckte oss ur v�ra ov�nners v�ld,
ty hans n�d varar evinnerligen;
25. honom som giver mat �t allt levande,
ty hans n�d varar evinnerligen.
26. Tacken himmelens Gud,
ty hans n�d varar evinnerligen.
*19/d7 Psaltaren, 137 Psalmen
Psaltaren, 137 Psalmen
Vid Babels floder.
1. Vid Babels floder,
d�r sutto vi och gr�to,
n�r vi t�nkte p� Sion.
2. I piltr�den som d�r voro
h�ngde vi upp v�ra harpor.
3. Ty de som h�llo oss f�ngna
b�do oss d�r att sjunga,
och v�ra pl�gare
b�do oss vara glada:
�Sjungen f�r oss
en av Sions s�nger.�
4. Huru skulle vi kunna sjunga
HERRENS s�ng
i fr�mmande land?
5. Nej, om jag f�rg�ter dig, Jerusalem,
s� f�rg�te min h�gra hand sin tj�nst.
6. Min tunga l�de vid min gom,
om jag upph�r att t�nka p� dig,
om jag icke l�ter Jerusalem
vara min allra h�gsta gl�dje.
7. T�nk, HERRE, p� Jerusalems dag,
och straffa Edoms barn,
dem som ropade: �Riven ned, riven ned det
�nda till grunden.�
8. Dotter Babel, du �del�ggelsens stad,
s�ll �r den som f�r vederg�lla dig
allt vad du har gjort oss.
9. S�ll �r den som f�r gripa dina sp�da barn
och krossa dem mot klippan.
*19/d8 Psaltaren, 138 Psalmen
Psaltaren, 138 Psalmen
Tacks�gelse till HERREN, den store och
n�dige.
1. Av David.
Jag vill tacka dig av allt mitt hj�rta;
inf�r gudarna vill jag lovsjunga dig.
2. Jag vill tillbedja, v�nd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn
f�r din n�d och sanning,
ty du har gjort ditt l�ftesord stort
ut�ver allt vad ditt namn hade sagt.
3. N�r jag ropade, svarade du mig;
du gav mig frimodighet, och min sj�l fick kraft.
4. HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,
n�r de f� h�ra din muns tal.
5. De skola sjunga om HERRENS v�gar,
ty HERRENS �ra �r stor.
6. Ja, HERREN �r h�g, men han ser till det l�ga,
och han k�nner den h�gmodige fj�rran ifr�n.
7. Om ock min v�g g�r genom n�d,
s� beh�ller du mig vid liv;
du r�cker ut din hand till v�rn
mot mina fienders vrede,
och din h�gra hand fr�lsar mig.
8. HERREN skall fullborda sitt verk f�r mig.
HERRE, din n�d varar evinnerligen;
�vergiv icke dina h�nders verk.
*19/d9 Psaltaren, 139 Psalmen
Psaltaren, 139 Psalmen
HERREN, den allvetande och
allest�desn�rvarande.
1. F�r s�ngm�staren; av David; en psalm.
HERRE, du utrannsakar mig och k�nner mig.
2. Evad jag sitter eller uppst�r, vet du det;
du f�rst�r mina tankar fj�rran ifr�n.
3. Evad jag g�r eller ligger, utforskar du det,
och med alla mina v�gar �r du f�rtrogen.
4. Ty f�rr�n ett ord �r p� min tunga,
se, s� k�nner du, HERRE, det till fullo.
5. Du omsluter mig p� alla sidor
och h�ller mig i din hand.
6. En s�dan kunskap �r mig alltf�r underbar;
den �r mig f�r h�g, jag kan icke begripa den.
7. Vart skall jag g� f�r din Ande,
och vart skall jag fly f�r ditt ansikte?
8. Fore jag upp till himmelen, s� �r du d�r,
och b�ddade jag �t mig i d�dsriket, se, s� �r du ock d�r.
9. Toge jag morgonrodnadens vingar,
gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10. s� skulle ocks� d�r din hand leda mig
och din h�gra hand fatta mig.
11. Och om jag sade: �M�rker m� bet�cka mig
och ljuset bliva natt omkring mig�,
12. s� skulle sj�lva m�rkret icke vara m�rkt f�r dig,
natten skulle lysa s�som dagen:
ja, m�rkret skulle vara s�som ljuset.
13. Ty du har skapat mina njurar,
du sammanv�vde mig i min moders liv.
14. Jag tackar dig f�r att jag �r danad s� �verm�ttan underbart;
ja, underbara �ro dina verk,
min sj�l vet det v�l.
15. Benen i min kropp voro icke f�rborgade f�r dig,
n�r jag bereddes i det f�rdolda,
n�r jag bildades i jordens djup.
16. Dina �gon s�go mig, n�r jag �nnu knappast var formad;
alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
de voro best�mda, f�rr�n n�gon av dem hade kommit.
17. Huru outgrundliga �ro icke f�r mig dina tankar, o Gud,
huru stor �r icke deras m�ngfald!
18. Skulle jag r�kna dem, s� vore de flera �n sanden;
n�r jag uppvaknade, vore jag �nnu hos dig.
19. Gud, o att du ville dr�pa de ogudaktiga!
Ja, m�tte de blodgiriga vika bort ifr�n mig,
20. de som tala om dig med r�nker i sinnet,
de som hava bragt dina st�der i f�rd�rv!
21. Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?
Skulle jag icke k�nna leda vid dem som st� dig emot?
22. Jag hatar dem med starkaste hat;
ja, mina fiender hava de blivit.
23. Utrannsaka mig, Gud, och k�nn mitt hj�rta;
pr�va mig och k�nn mina tankar,
24. och se till, om jag �r stadd p� en olycksv�g,
och led mig p� den eviga v�gen.
*19/e0 Psaltaren, 140 Psalmen
Psaltaren, 140 Psalmen
B�n om skydd mot v�ld och onda tungor.
1. F�r s�ngm�staren; en psalm av David.
2. R�dda mig, HERRE,
fr�n onda m�nniskor,
bevara mig fr�n v�ldets m�n,
3. f�r dem som utt�nka
ont i sina hj�rtan
och dagligen rota sig samman till strid.
4. De v�ssa sina tungor
likasom ormar,
huggormsgift �r inom deras l�ppar. Sela.
5. Bevara mig, HERRE,
f�r de ogudaktigas h�nder,
beskydda mig f�r v�ldets m�n,
som utt�nka planer
f�r att bringa mig p� fall.
6. Stolta m�nniskor l�gga ut f�r mig
snaror och garn;
de breda ut n�t
invid v�gens rand,
giller s�tta de f�r mig. Sela.
7. Jag s�ger till HERREN:
�Du �r min Gud.�
Lyssna, o HERRE,
till mina b�ners ljud.
8. HERRE, Herre,
du min starka hj�lp,
du besk�rmar mitt huvud,
p� stridens dag.
9. Tillst�d icke, HERRE;
vad de ogudaktiga beg�ra;
l�t deras anslag ej lyckas,
de skulle eljest f�rh�va sig. Sela.
10. �ver de m�ns huvuden,
som omringa mig,
m� den olycka komma,
som deras l�ppar bereda.
11. Eldsgl�d m� regna �ver dem;
m� de kastas i eld,
i djup som de ej komma upp ur.
12. En f�rtalets man
skall ej best� i landet;
en ond v�ldsman skall jagas,
med slag p� slag.
13. Jag vet att HERREN skall utf�ra
den betrycktes sak
och skaffa de fattiga r�tt.
14. Ja, de r�ttf�rdiga skola prisa ditt namn
och de redliga bo inf�r ditt ansikte.
*19/e1 Psaltaren, 141 Psalmen
Psaltaren, 141 Psalmen
B�n om hj�lp mot frestelser och fiender.
1. En psalm av David.
HERRE, jag ropar till dig,
skynda till mig;
lyssna till min r�st,
d� jag nu ropar till dig.
2. Min b�n g�lle inf�r dig
s�som ett r�koffer,
mina h�nders upplyftande
s�som ett aftonoffer.
3. S�tt, o HERRE,
en vakt f�r min mun,
bevaka mina l�ppars d�rr.
4. L�t icke mitt hj�rta
vika av till n�got ont,
till att �va ogudaktighetens g�rningar
tillsammans med m�n som g�ra vad or�tt �r;
av deras l�ckerheter vill jag icke �ta.
5. M� den r�ttf�rdige sl� mig
i k�rlek och straffa mig;
det �r s�som olja p� huvudet,
och mitt huvud skall icke f�rsm� det.
Ty �nnu en tid, s� skall min b�n uppfyllas,
genom att det g�r dem illa;
6. deras ledare skola st�rtas
ned utf�r klippan,
och man skall d� h�ra
att mina ord �ro ljuvliga.
7. S�som n�r man har pl�jt
och ristat upp jorden,
s� ligga v�ra ben kringstr�dda
vid d�dsrikets rand.
8. Ja, till dig, HERRE,
Herre, se mina �gon;
till dig tager jag min tillflykt,
f�rkasta icke min sj�l.
9. Bevara mig f�r de snaror
som de l�gga ut p� min v�g
och f�r og�rningsm�nnens giller.
10. De ogudaktiga falle i sina egna garn,
medan jag g�r oskadd f�rbi.
*19/e2 Psaltaren, 142 Psalmen
Psaltaren, 142 Psalmen
Rop om r�ddning ifr�n f�rf�ljares v�ld.
1. En s�ng av David; en b�n, n�r han var i grottan.
2. Jag h�jer min r�st och ropar till HERREN,
jag h�jer min r�st och beder till HERREN.
3. Jag utgjuter inf�r honom mitt bekymmer,
min n�d kung�r jag f�r honom.
4. N�r min ande f�rsm�ktar i mig,
�r du den som k�nner min stig.
P� den v�g d�r jag skall g�
hava de lagt ut snaror f�r mig.
5. Sk�da p� min h�gra sida och se:
d�r finnes ingen som k�nnes vid mig.
Ingen tillflykt �terst�r f�r mig,
ingen finnes, som fr�gar efter min sj�l.
6. Jag ropar till dig, o HERRE,
jag s�ger: �Du �r min tillflykt,
min del i de levandes land.�
7. Akta p� mitt rop,
ty jag �r i stort el�nde;
r�dda mig fr�n mina f�rf�ljare,
ty de �ro mig �verm�ktiga.
8. F�r min sj�l ut ur f�ngelset,
s� att jag f�r prisa ditt namn.
Omkring mig skola de r�ttf�rdiga f�rsamlas,
n�r du g�r v�l mot mig.
*19/e3 Psaltaren, 143 Psalmen
Psaltaren, 143 Psalmen
Klagan och �kallan.
1. En psalm av David.
HERRE, h�r min b�n,
lyssna till min �kallan,
svara mig i din r�ttf�rdighet, f�r din trofasthets skull.
2. Och g� icke till doms med din tj�nare,
ty inf�r dig �r ingen levande r�ttf�rdig.
3. Se, fienden f�rf�ljer min sj�l,
han trampar mitt liv till jorden;
han l�gger mig i m�rker
s�som de l�ngesedan d�da.
4. Och min ande f�rsm�ktar i mig,
mitt hj�rta �r stelnat i mitt br�st.
5. Jag t�nker p� forna dagar,
jag begrundar alla dina g�rningar,
dina h�nders verk eftersinnar jag.
6. Jag utr�cker mina h�nder till dig;
s�som ett t�rstigt land
l�ngtar min sj�l efter dig. Sela.
7. HERRE, skynda att svara mig,
ty min ande f�rg�s;
d�lj icke ditt ansikte f�r mig,
m� jag ej varda lik dem
som hava farit ned i graven.
8. L�t mig bittida f�rnimma din n�d,
ty jag f�rtr�star p� dig.
Kung�r mig den v�g som jag b�r vandra,
ty till dig upplyfter jag min sj�l.
9. R�dda mig fr�n mina fiender, HERRE;
hos dig s�ker jag skygd.
10. L�r mig att g�ra din vilja,
ty du �r min Gud;
din gode Ande lede mig
p� j�mn mark.
11. HERRE, beh�ll mig vid liv
f�r ditt namns skull;
tag min sj�l ut ur n�den
f�r din r�ttf�rdighets skull.
12. Utrota mina fiender f�r din n�ds skull,
och f�rg�r alla dem som tr�nga min sj�l;
ty jag �r din tj�nare.
*19/e4 Psaltaren, 144 Psalmen
Psaltaren, 144 Psalmen
Tacks�gelse och b�n om r�ddning och
v�lg�ng.
1. Av David.
Lovad vare HERREN, min klippa,
han som l�rde mina armar att kriga,
mina h�nder att strida;
2. min n�ds Gud och min borg,
mitt v�rn och min r�ddare,
min sk�ld och min tillflykt,
han som l�gger mitt folk under mig.
3. HERRE, vad �r en m�nniska, att du vill veta av henne,
en m�nniskoson, att du t�nker p� honom?
4. En m�nniska �r lik en fl�kt,
hennes dagar s�som en f�rsvinnande skugga.
5. HERRE, s�nk din himmel och far ned,
r�r vid bergen, s� att de ryka.
6. L�t ljungeldar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och f�rvirra dem.
7. R�ck ut dina h�nder fr�n h�jden,
fr�ls mig och r�dda mig
ur de stora vattnen,
ur fr�mlingarnas hand,
8. vilkas mun talar l�gn
och vilkas h�gra hand
�r en falskhetens hand.
9. Gud, en ny s�ng
vill jag sjunga till din �ra,
till tiostr�ngad psaltare
vill jag lovsjunga dig,
10. dig som giver seger �t konungarna,
dig som fr�lste din tj�nare David
fr�n det onda sv�rdet.
11. Fr�ls mig och r�dda mig
ur fr�mlingarnas hand,
vilkas mun talar l�gn,
och vilkas h�gra hand
�r en falskhetens hand.
12. N�r v�ra s�ner st� i sin ungdom
s�som h�gv�xta plantor,
v�ra d�ttrar lika h�rnstoder,
huggna s�som f�r palatser;
13. n�r v�ra visthus �ro fulla
och sk�nka f�rr�d p� f�rr�d;
n�r v�ra f�r �ka sig tusenfalt,
ja, tiotusenfalt p� v�ra utmarker;
14. n�r v�ra oxar g� rikt lastade;
n�r ingen r�mna har brutits i muren
och ingen n�dgas draga ut s�som f�nge,
n�r intet klagorop h�res p� v�ra gator --
15. saligt �r det folk som det s� g�r;
ja, saligt �r det folk vars Gud HERREN �r.
*19/e5 Psaltaren, 145 Psalmen
Psaltaren, 145 Psalmen[1]
HERRENS storhet och godhet.
1. En lovs�ng av David.
Jag vill upph�ja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och evinnerligen.
2. Jag vill dagligen lova dig och prisa
ditt namn alltid och evinnerligen
3. Stor �r HERREN och h�gtlovad,
ja, hans storhet �r outrannsaklig.
4. Det ena sl�ktet prisar f�r det andra dina verk,
de f�rkunna dina v�ldiga g�rningar.
5. Ditt majest�ts h�rlighet och �ra vill jag begrunda
och dina underfulla verk.
6. Man skall tala om dina fruktansv�rda g�rningars makt;
dina storverk skall jag f�rt�lja.
7. Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla �ver din r�ttf�rdighet.
8. N�dig och barmh�rtig �r HERREN,
l�ngmodig och stor i mildhet.
9. HERREN �r god mot alla
och f�rbarmar sig �ver alla sina verk.
10. Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,
och dina fromma skola lova dig.
11. De skola tala om ditt rikes �ra,
och din makt skola de f�rkunna.
12. S� skola de kung�ra f�r m�nniskors barn dina v�ldiga g�rningar
och ditt rikes �ra och h�rlighet.
13. Ditt rike �r ett rike f�r alla evigheter,
och ditt herrad�me varar fr�n sl�kte till sl�kte.
14. HERREN uppeh�ller alla dem som �ro p� v�g att falla,
och han uppr�ttar alla nedb�jda.
15. Allas �gon v�nta efter dig,
och du giver dem deras mat i r�tt tid.
16. Du uppl�ter din hand
och m�ttar allt levande med n�d.
17. HERREN �r r�ttf�rdig i alla sina v�gar
och n�dig i alla sina verk.
18. HERREN �r n�ra alla dem som �kalla honom,
alla dem som �kalla honom uppriktigt.
19. Han g�r vad de gudfruktiga beg�ra
och h�r deras rop och fr�lsar dem.
20. HERREN bevarar alla dem som �lska honom,
men alla ogudaktiga skall han f�rg�ra.
21. Min mun skall uttala HERREN lov,
och allt k�tt skall prisa hans heliga namn
alltid och evinnerligen.
[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordf�rkl.
*19/e6 Psaltaren, 146 Psalmen
Psaltaren, 146 Psalmen
Lovs�ng till Herren, den r�tte
hj�lparen.
1. Halleluja!
Lova HERREN, min sj�l.
2. Jag vill lova HERREN, s� l�nge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud, s� l�nge jag �r till.
3. F�rliten eder icke p� furstar,
icke p� en m�nniskoson, han kan icke hj�lpa.
4. Hans ande m�ste sin v�g,
han v�nder tillbaka till den jord
varav han �r kommen;
d� varda hans anslag om intet.
5. S�ll �r den vilkens hj�lp �r Jakobs Gud,
den vilkens hopp st�r till HERREN, hans Gud,
6. till honom som har gjort himmelen och jorden
och havet och allt vad i dem �r,
till honom som h�ller tro evinnerligen,
7. som skaffar r�tt �t de f�rtryckta,
som giver br�d �t de hungrande.
HERREN l�ser de f�ngna,
8. HERREN �ppnar de blindas �gon,
HERREN uppr�ttar de nedb�jda,
HERREN �lskar de r�ttf�rdiga,
9. HERREN bevarar fr�mlingar,
faderl�sa och �nkor uppeh�ller han;
men de ogudaktigas v�g v�nder han i villa.
10. HERREN �r konung evinnerligen,
din Gud, Sion, fr�n sl�kte till sl�kte.
Halleluja!
*19/e7 Psaltaren, 147 Psalmen
Psaltaren, 147 Psalmen
Lovs�ng till HERREN, den allsm�ktige och
allgode.
1. Halleluja!
Ja, det �r gott att lovsjunga v�r Gud,
ja, det �r ljuvligt; lovs�ng h�ves oss.
2. HERREN �r den som bygger upp Jerusalem,
Israels f�rdrivna samlar han tillhopa.
3. Han helar dem som hava f�rkrossade hj�rtan,
och deras s�r f�rbinder han.
4. Han best�mmer stj�rnornas m�ngd,
han n�mner dem alla vid namn.
5. V�r Herre �r stor och v�ldig i kraft,
hans f�rst�nd har ingen gr�ns.
6. HERREN uppeh�ller de �dmjuka,
men de ogudaktiga sl�r han till jorden.
7. H�jen s�ng till HERREN med tacks�gelse,
lovsjungen v�r Gud till harpa,
8. honom som bet�cker himmelen med moln,
honom som bereder regn �t jorden,
honom som l�ter gr�s skjuta upp p� bergen,
9. honom som giver f�da �t djuren,
�t korpens ungar som ropa.
10. Han har icke sin lust i h�stens styrka,
hans behag st�r ej till mannens snabbhet.
11. HERRENS behag st�r till dem som frukta honom,
till dem som hoppas p� hans n�d.
12. Jerusalem, prisa HERREN;
Sion, lova din Gud.
13. Ty han har gjort bommarna f�r dina portar fasta;
han har v�lsignat dina barn i dig.
14. Han skaffar dina gr�nser frid,
han m�ttar dig med b�sta vete.
15. Han l�ter sitt tal g� ut till jorden,
hans ord l�per �stad med hast.
16. Han l�ter sn� falla s�som ull,
rimfrost str�r han ut s�som aska.
17. Han kastar sitt hagel s�som smulor;
vem kan best� f�r hans frost?
18. �ter s�nder han sitt ord, d� sm�lter det frusna;
sin vind l�ter han bl�sa, d� str�mmar vatten.
19. Han har f�rkunnat f�r Jakob sitt ord,
f�r Israel sina stadgar och r�tter.
20. S� har han icke gjort f�r n�got hednafolk;
och hans r�tter, dem k�nna de icke.
Halleluja!
*19/e8 Psaltaren, 148 Psalmen
Psaltaren, 148 Psalmen
Himmel och jord uppmanas att lova
HERREN.
1. Halleluja!
Loven HERREN fr�n himmelen,
loven honom i h�jden.
2. Loven honom, alla hans �nglar,
loven honom, all hans h�r.
3. Loven honom, sol och m�ne,
loven honom, alla lysande stj�rnor.
4. Loven honom, I himlars himlar
och I vatten ovan himmelen.
5. Ja, de m� lova HERRENS namn,
ty han bj�d, och de blevo skapade.
6. Och han gav dem deras plats
f�r alltid och f�r evigt;
han gav dem en lag,
och ingen �vertr�der den.
7. Loven HERREN fr�n jorden,
I havsdjur och alla djup,
8. eld och hagel,
sn� och t�cken,
du stormande vind,
som utr�ttar hans befallning,
9. I berg och alla h�jder,
I frukttr�d och alla cedrar,
10. I vilda djur och all boskap,
I kr�ldjur och bevingade f�glar,
11. I jordens konungar och alla folk,
I furstar och alla domare p� jorden,
12. I ynglingar, s� ock I jungfrur,
I gamle med de unga.
13. Ja, de m� lova HERRENS namn,
ty hans namn allena �r h�gt,
hans majest�t n�r �ver jorden och himmelen.
14. Och han har upph�jt ett horn �t sitt folk --
ett �mne till lovs�ng
f�r alla hans fromma,
f�r Israels barn,
det folk som st�r honom n�ra.
Halleluja!
*19/e9 Psaltaren, 149 Psalmen
Psaltaren, 149 Psalmen
Uppfordran till HERRENS lov.
1. Halleluja!
Sjungen till HERRENS �ra en ny s�ng,
hans lov i de frommas f�rsamling.
2. Israel gl�dje sig �ver sin skapare,
Sions barn fr�jde sig �ver sin konung.
3. M� de lova hans namn under dans,
till puka och harpa m� de lovsjunga honom.
4. Ty HERREN har behag till sitt folk,
han smyckar de �dmjuka med fr�lsning.
5. De fromma fr�jde sig och give honom �ra,
de juble p� sina l�ger.
6. Guds lov skall vara i deras mun
och ett tveeggat sv�rd i deras hand,
7. f�r att utkr�va h�mnd p� hedningarna
och hems�ka folken med tuktan,
8. f�r att binda deras konungar med kedjor
och deras �dlingar med j�rnbojor,
9. f�r att utf�ra p� dem den dom som �r skriven.
En h�rlighet bliver det f�r alla hans fromma.
Halleluja!
*19/f0 Psaltaren, 150 Psalmen
Psaltaren, 150 Psalmen
Guds lov.
1. Halleluja!
Loven Gud i hans helgedom,
loven honom i hans makts f�ste.
2. Loven honom f�r hans v�ldiga g�rningar,
loven honom efter hans stora h�rlighet
3. Loven honom med basunklang,
loven honom med psaltare och harpa.
4. Loven honom med puka och dans,
loven honom med str�ngaspel och pipa.
5. Loven honom med ljudande cymbaler,
loven honom med klingande cymbaler.
6. Allt vad anda har love HERREN.
Halleluja!
*20/ Ordspr�ksboken
*20/01 Ordspr�ksboken, 1 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 1 Kapitlet
Inledning (kap. 1--9): Varning f�r de
ondas lockelser och f�rmaning att lyssna
till vishetens r�st.
1. Detta �r Salomos ordspr�k, Davids sons, Israels konungs.
>1 Kon. 4,32.
2. AV dem kan man l�ra vishet och tukt,
3. s� ock att f�rst� f�rst�ndigt tal.
Av dem kan man undf� tuktan till insikt och l�ra
r�ttf�rdighet, r�tt och redlighet.
4. De kunna giva �t de f�kunniga klokhet,
�t den unge kunskap och eftert�nksamhet.
5. Genom att h�ra p� dem f�r�kar den vise sin l�rdom
och f�rv�rvar den f�rst�ndige r�dklokhet.
6. Av dem l�r man f�rst� ordspr�k och djupsinnigt tal,
de vises ord och deras g�tor.
7. HERRENS fruktan �r begynnelsen till kunskap;
vishet och tuktan f�raktas av of�rnuftiga.
>Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 9,10. Syr. 1,14.
8. H�r, min son, din faders tuktan,
och f�rkasta icke din moders undervisning.
>Ords. 6,20. 19,20.
9. Ty s�dant �r en sk�n krans f�r ditt huvud
och en kedja till prydnad f�r din hals.
>Ords 4,9. 25,12.
10. Min son, om syndare locka dig,
s� f�lj icke.
>Ords. 16,29.
11. Om de s�ga: �Kom med oss;
vi vilja l�gga oss p� lur efter blod,
s�tta f�rs�t f�r de oskyldiga, utan sak;
12. s�som d�dsriket vilja vi uppsluka dem levande,
friska och sunda, s�som fore de ned i graven;
13. allt vad dyrbart �r skola vi vinna,
vi skola fylla v�ra hus med byte;
14. dela du med oss v�r lott,
alla skola vi hava samma pung� --
15. d�, min son, m� du ej vandra samma v�g som de.
Nej, h�ll din fot ifr�n deras stig,
16. ty deras f�tter hasta till vad ont �r,
och �ro snara, n�r det g�ller att utgjuta blod.
>Jes. 59,7. Rom. 3,15.
17. Ty v�l �r det f�f�ngt, d� man vill f�nga f�glar,
att breda ut n�tet i hela flockens �syn.
18. Men dessa ligga p� lur efter sitt eget blod,
de s�tta f�rs�t f�r sina egna liv.
19. S� g�r det envar som s�ker or�tt vinning:
sin egen herre ber�var den livet.
>1Tim. 6,10.
20. Visheten h�jer sitt rop p� gatan,
p� torgen l�ter hon h�ra sin r�st.
21. I bullrande gath�rn predikar hon;
d�r portarna i staden �ppna sig,
d�r talar hon sina ord:
>Ords. 8,1 f.
22. Huru l�nge, I f�kunnige, skolen I �lska f�kunnighet?
Huru l�nge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse
och d�rarna hata kunskap?
23. V�nden om och akten p� min tillr�ttavisning;
se, d� skall jag l�ta min ande fl�da f�r eder
jag skall l�ta eder f�rnimma mina ord.
24. Eftersom I icke villen h�ra, n�r jag ropade,
eftersom ingen aktade p�, n�r jag r�ckte ut min hand,
>Jes. 65,2. 66,4. Jer. 7,13.
25. eftersom I l�ten allt mitt r�d fara
och icke villen veta av min tillr�ttavisning
26. d�rf�r skall ock jag le vid eder of�rd
och bespotta, n�r det kommer, som I frukten,
>Ps. 2,4. 37,13. 59,9. Ords. 3,34.
27. ja, n�r det I frukten kommer s�som ett ov�der,
n�r of�rden nalkas eder s�som en storm
och �ver eder kommer n�d och �ngest.
28. D� skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,
man skall s�ka mig, men icke finna mig.
>Jer. 11,11. 14.12. Hes. 8,18. Mik. 3,4. Sak. 7,13.
29. D�rf�r att de hatade kunskap
och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30. ej heller ville f�lja mitt r�d,
utan f�raktade all min tillr�ttavisning,
31. d�rf�r skola de f� �ta ningars frukt
och varda m�ttade av sina egna anslag.
32. Ty av sin avf�llighet skola de f�kunniga dr�pas.
och genom sin s�kerhet skola d�rarna f�rg�s.
33. Men den som h�r mig, han skall bo i trygghet
och vara s�ker mot olyckans skr�ck.
*20/02 Ordspr�ksboken, 2 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 2 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Vishetens
frukter.
1. Min son, om du tager emot mina ord
och g�mmer mina bud inom dig,
2. s� att du l�ter ditt �ra akta p� visheten
och b�jer ditt hj�rta till klokheten,
3. ja, om du ropar efter f�rst�ndet
och h�jer din r�st till att kalla p� klokheten,
>Jak. 1,5.
4. Om du s�ker efter henne s�som efter silver
och letar efter henne s�som efter en skatt,
5. d� skall du f�rst� HERRENS fruktan,
och Guds kunskap skall du d� finna.
6. Ty HERREN �r den som giver vishet;
fr�n hans mun kommer kunskap och f�rst�nd.
>Job 32,8. Syr. 1,1.
7. �t de redliga f�rvarar han s�llhet,
han �r en sk�ld f�r dem som vandra i ostrafflighet,
8. ty han beskyddar det r�ttas stigar,
och sina frommas v�g bevarar han.
>Ps. 1,6.
9. D� skall du f�rst� r�ttf�rdighet och r�tt
och redlighet, ja, det godas alla v�gar.
10. Ty visheten skall draga in i ditt hj�rta
och kunskapen k�nnas ljuvlig f�r din sj�l,
11. eftert�nksamheten skall vaka �ver dig,
klokheten skall beskydda dig.
12. S� skall hon r�dda dig fr�n de ondas v�g,
fr�n m�n som tala vad vr�ngt �r,
13. fr�n dem som hava �vergivit det r�ttas stigar.
f�r att f�rdas p� m�rkrets v�gar,
14. fr�n dem som gl�djas att g�ra om
och fr�jda sig �t ondskans vr�nga v�sen,
15. fr�n dem som g� p� krokiga stiga
och vandra p� f�rv�nda v�gar.
16. S� skall hon r�dda dig ifr�n fr�mmande kvinnor,
fr�n din n�stas hustru, som talar hala ord,
>Ords. 6,24. 7,5.
17. fr�n henne som har �vergivit sin ungdoms v�n
och f�rg�tit sin Guds f�rbund.
18. Ty en s�dan sjunker med sitt hus ned i d�den,
och till skuggornas boning leda hennes stigar.
>Ords. 5,5. 7,27.
19. Ingen som har g�tt in till henne v�nder �ter
Och hittar tillbaka till livets v�gar.
20. Ja, s� skall du vandra p� de godas v�g
och h�lla dig p� de r�ttf�rdigas stigar.
21. Ty de redliga skola f�rbliva boende i landet
och de ostraffliga f� stanna kvar d�ri.
>Ps. 37,9 f. Matt. 5,5.
22. Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet
och de trol�sa ryckas bort d�rur.
>Job 18,17. Ords. 1O,7, 30.
*20/03 Ordspr�ksboken, 3 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 3 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: F�rmaning
till gudsfruktan; vishetens lov;
barmh�rtighetens och redlighetens
v�lsignelse.
1. Min son, forg�t icke min undervisning,
och l�t ditt hj�rta bevara mina bud.
>5 Mos. 8,1. 30,16.
2. Ty l�ngt liv och m�nga levnads�r
och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
3. L�t godhet och sanning ej vika ifr�n dig;
bind dem omkring din hals,
skriv dem p� ditt hj�rtas tavla;
>Ordsp 6,21. 7,3.
4. s� skall du finna n�d och f� gott f�rst�nd,
i Guds och i m�nniskors �gon.
5. F�rtr�sta p� HERREN av allt ditt hj�rta,
och f�rlita dig icke p� ditt f�rst�nd.
>1 Kr�n. 28,9. Ords. 22,19.
6. P� alla dina v�gar m� du akta p� honom,
s� skall han g�ra dina stigar j�mna.
7. H�ll dig icke sj�lv f�r vis;
frukta HERREN, och fly det onda.
>Ords. 28,26. Jes. 5,21. Rom. 12,16.
8. Det skall vara ett h�lsomedel f�r din kropp
och en vederkvickelse f�r benen d�ri.
>Ords. 16,24.
9. �ra HERREN med dina �godelar!
och med f�rstlingen av all din gr�da,
>2 Mos. 23,19. 5 Mos. 26,2 f.
10. s� skola dina lador fyllas med ymnighet,
och av vinmust skola dina pressar fl�da �ver.
11. Min son, f�rkasta icke HERRENS tuktan,
och f�rargas icke, n�r du agas av honom.
>Job 5,17. Hebr. 12,5 f. Upp. 3,19.
12. Ty den HERREN �lskar, den agar han,
likasom en fader sin son, som han har k�r.
>Ords. 13,24.
13. S�ll �r den m�nniska som har funnit visheten,
den m�nniska som undf�r f�rst�nd.
14. Ty b�ttre �r att f�rv�rva henne �n att f�rv�rva silver,
och den vinning hon giver �r b�ttre �n guld.
>Job 28,15 f. Ords. 8,10 f. 16,16. Vish. 7,8 f.
15. Dyrbarare �r hon �n p�rlor;
allt vad h�rligt du �ger g�r ej upp emot henne.
>Matt. 13,45 f.
16. L�ngt liv b�r hon i sin h�gra hand,
i sin v�nstra rikedom och �ra.
>Ords. 8,18, 35. 9,11.
17. Hennes v�gar �ro ljuvliga v�gar,
och alla hennes stigar �ro trygga.
18. Ett livets tr�d �r hon f�r dem som f� henne fatt,
och s�lla m� de prisa, som h�lla henne kvar.
>Ords. 11,30.
19. Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,
himmelen har han berett med f�rst�nd.
>Jer. 10,12. 51,15.
20. Genom hans insikt br�to djupens vatten fram,
och genom den l�ta skyarna dagg drypa ned.
21. Min son, l�t detta icke vika ifr�n dina �gon,
tag klokhet och eftert�nksamhet i akt;
22. s� skola de l�nda din sj�l till liv
bliva ett smycke f�r din hals.
23. D� skall du vandra din v�g fram i trygghet,
och din fot skall du d� icke st�ta.
24. N�r du l�gger dig, skall intet f�rskr�cka dig,
och sedan du har lagt dig, skall du sova s�tt.
>Ps. 4,9. 91,5 f.
25. Du beh�ver d� ej frukta f�r pl�tslig skr�ck,
ej f�r ov�dret, n�r det kommer �ver de ogudaktiga.
>Ps. 112,7 f.
26. Ty HERREN skall d� vara ditt hopp,
och han skall bevara din fot f�r snaran.
27. Neka icke den beh�vande din hj�lp,
�r det st�r i din makt att giva den.
>Tob. 4,7 f.
28. S�g icke till din n�sta: �G� din v�g och kom igen;
i morgon vill jag giva dig�, fast�n du kunde strax.
>5 Mos. 24,14 f.
29. St�mpla intet ont mot din n�sta,
n�r han menar sig bo trygg i din n�rhet.
30. Tvista icke med n�gon utan sak,
d� han icke har gjort dig n�got ont.
31. Avundas icke den or�ttr�dige,
och finn ej behag i n�gon av hans v�gar.
>Ps. 1,1. Ords. 1,15. 4,14 f.
32. Ty en styggelse f�r HERREN �r den vr�nge,
men med de redliga har han sin umg�ngelse.
>Ps. 25, 14.
33. HERRENS f�rbannelse vilar �ver den ogudaktiges hus,
men de r�ttf�rdigas boning v�lsignar han.
>3 Mos. 26,3 f., 14 f.
34. Har han att skaffa med bespottare, s� bespottar ocks� han;
men de �dmjuka giver han n�d.
>Ps. 37,13. 59,9. Ords. 1,26. Jes. 66,2.
>1 Petr. 5,5. Jak. 4,10.
35. De visa f� �ra till arvedel,
men d�rarna f� uppb�ra skam.
*20/04 Ordspr�ksboken, 4 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 4 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: En faders
l�rdomar.
1. H�ren, I barn, en faders tuktan,
och akten d�rp�, s� att I l�ren f�rst�nd.
>Ords. 1,8. 13,1.
2. Ty god l�rdom giver jag eder;
min undervisning m�n I icke l�ta fara.
3. Ty sj�lv har jag varit barn och haft en fader,
varit sp�d och f�r min moder ende sonen.
4. D� undervisade han mig och sade till mig:
L�t ditt hj�rta h�lla fast vid mina ord;
bevara mina bud, s� f�r du leva.
>3 Mos. 18,5. 1 Kr�n. 28,9.
5. S�k f�rv�rva vishet, s�k f�rv�rva f�rst�nd,
f�rg�t icke min muns tal och vik icke d�rifr�n.
6. �vergiv henne icke, s� skall hon bevara dig;
�lska henne, s� skall hon beskydda dig.
7. Vishetens begynnelse �r: �S�k f�rv�rva vishet�;
ja, f�r allt ditt f�rv�rv s�k f�rv�rva f�rst�nd.
>Vish. 6,17.
8. Akta henne h�gt, s� skall hon upph�ja dig;
hon skall g�ra dig �rad, om du sluter henne i din famn.
>1 Sam. 2,30.
9. Hon skall s�tta p� ditt huvud en sk�n krans;
en �rekrona skall hon r�cka �t dig.
>Ords. 1,9. Syr. 1,11.
10. H�r, min son, och tag emot mina ord,
s� skola dina levnads�r bliva m�nga.
11. Om vishetens v�g undervisar jag dig,
jag leder dig p� det r�ttas stigar.
12. N�r du g�r, skall sedan intet vara till hinder f�r dina steg,
och n�r du l�per, skall du icke falla;
13. h�ll blott oavl�tligt fast vid min tuktan;
bevara henne, ty hon ar ditt liv.
14. Tr�d icke in p� de ogudaktigas stig,
och skrid icke fram p� de ondas v�g.
>Ps 1,1. Ords. 1,15. 3,31.
15. Undfly den, g� ej in p� den,
vik av ifr�n den och g� undan.
16. Ty de kunna icke sova, om de ej f� g�ra vad ont �r,
s�mnen f�rtages dem, om de ej f� v�lla n�gons fall.
17. Ja, ogudaktighet �r det br�d som de �ta,
och v�ld �r det vin som de dricka.
18. De r�ttf�rdigas stig �r lik gryningens ljus,
som v�xer i klarhet, till dess dagen n�r sin h�jd;
19. men de ogudaktigas v�g �r s�som tjocka m�rkret:
de m�rka icke det som skall v�lla deras fall.
20. Min son, akta p� mitt tal,
b�j ditt �ra till mina ord.
21. L�t dem icke vika ifr�n dina �gon,
bevara dem i ditt hj�rtas djup.
>Ords. 3,21.
22. Ty de �ro liv f�r envar som finner dem,
och en l�kedom f�r hela hans kropp.
23. Framf�r allt som skall bevaras m� du bevara ditt hj�rta,
ty d�rifr�n utg�r livet.
24. Skaffa bort ifr�n dig munnens vr�nghet,
och l�t l�pparnas falskhet vara fj�rran ifr�n dig.
25. L�t dina �gon sk�da r�tt fram�t
och dina blickar vara riktade rakt ut.
26. Akta p� den stig d�r din fot g�r fram,
och l�t alla dina v�gar vara r�tta.
>Ps. 19,5. Hebr. 12,13.
27. Vik ej av, vare sig till h�ger eller till v�nster,
v�nd din fot bort ifr�n vad ont �r.
>5 Mos. 5,32. Jos. 1,7.
*20/05 Ordspr�ksboken, 5 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 5 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Varning f�r
l�saktighet.
1. Min son, akta p� min vishet, b�d ditt �ra till mitt f�rst�nd,
2. s� att du bevarar eftert�nksarmhet och l�ter dina l�ppar taga
kunskap i akt.
3. Se, av honung drypa en trol�s kvinnas l�ppar,
och halare �n olja �r hennes mun.
>Ps. 55,22. Ords. 6,24.
4. Men p� sistone bliver hon bitter s�som mal�rt
och skarp s�som ett tveeggat sv�rd.
5. Hennes f�tter styra ned�t mot d�den
till d�dsriket draga hennes steg.
>Ords. 2,18. 7,27.
6. Livets v�g vill hon ej akta p�;
hennes stigar �ro villostigar, fast�n hon ej vet det.
7. S� h�ren mig nu, I barn,
och viken icke ifr�n min muns tal.
8. L�t din v�g vara fj�rran ifr�n henne,
och nalkas icke d�rren till hennes hus.
9. M� du ej �t andra f� offra din �ra,
ej dina �r �t en som h�mnas grymt;
10. m� icke fr�mmande f� m�tta sig av ditt gods
och dina m�dors frukt komma i en annans hus,
11. s� att du sj�lv p� sistone m�ste sucka,
n�r ditt hull och ditt k�tt �r f�rt�rt.
12. och s�ga: �Huru kunde jag s� hata tuktan,
huru kunde mitt hj�rta s� f�rakta tillr�ttavisning!
13. Varf�r lyssnade jag icke till mina l�rares r�st,
och b�jde icke mitt �ra till dem som ville undervisa mig?
14. F�ga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont �r,
mitt i f�rsamling och menighet.
>3 Mos. 20,10. 5 Mos. 22,24.
15. Drick vatten ur din egen brunn
det vatten som rinner ur din egen k�lla.
16. Icke vill du att dina fl�den skola str�mma ut p� gatan,
dina vattenb�ckar p� torgen?
17. Nej, dig allena m� de tillh�ra,
och ingen fr�mmande j�mte dig.
18. Din brunn m� vara v�lsignad,
och av din ungdoms hustru m� du h�mta din gl�dje;
>Pred. 9,9
19. hon, den �lskliga hinden, den t�cka gasellen,
hennes barm f�rn�je dig alltid,
i hennes k�rlek finne du st�ndig din lust.
20. Min son, icke skall du hava din lust i en fr�mmande kvinna?
Icke skall du sluta din n�stas hustru i din famn?
>Syr. 9,9.
21. Se, f�r HERRENS �gon ligga var m�nniskas v�gar blottade,
och p� alla hennes stigar giver han akt.
>Job 34,21. Ords. 15,3. Jer. 16,17. 32,19. Hebr. 4,13.
22. Den ogudaktige f�ngas av sina egna missg�rningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
>Ps. 9,17.
23. Han m�ste d�, d�rf�r att han icke l�t tukta sig;
ja, genom sin stora d�rskap kommer han p� fall.
*20/06 Ordspr�ksboken, 6 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 6 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Varning f�r
borgensf�rbindelser, l�ttja, falskhet
och l�saktighet.
1. Min son, om du har g�tt i borgen f�r din n�sta
och givit ditt handslag f�r en fr�mmande,
>Ords. 11,15. 17,16. 20,16. 22,26. 27,13.
2. om du har blivit bunden genom din muns tal,
ja, f�ngad genom din muns tal,
3. d�, min son, m� du g�ra detta f�r att r�dda dig,
eftersom du har kommit i din n�stas v�ld:
g� och kasta dig ned f�r honom och ans�tt honom,
4. unna dina �gon ingen s�mn
och dina �gonlock ingen slummer.
>Ps. 132,4.
5. S�k r�ddning s�som en gasell ur j�garens v�ld,
och s�som en f�gel ur f�gelf�ngarens v�ld.
6. G� bort till myran, du late;
se huru hon g�r, och bliv vis.
>Job 12,7,
7. Hon har ingen furste �ver sig,
ingen tillsyningsman eller herre;
8. dock bereder hon om sommaren sin f�da
och samlar under sk�rdetiden in sin mat.
>Ords. 30,25.
9. Huru l�nge vill du ligga, du late?
N�r vill du st� upp ifr�n din s�mn?
10. Ja, sov �nnu litet, slumra �nnu litet,
l�gg �nnu litet h�nderna i kors f�r att vila,
>Ords. 24,33 f. Pred. 4,5.
11. s� skall fattigdomen komma �ver dig s�som en r�vare
och armodet s�som en v�pnad man.
>Ords. 20,13.
12. En f�rd�rvlig m�nniska, ja, en og�rningsman
�r den som g�r omkring med vr�nghet i munnen,
>Ords. 16,30.
13. som blinkar med �gonen, skrapar med f�tterna,
giver tecken med fingrarna.
>Ps. 35,19. Ords. 10,10. Syr. 27,22 f.
14. Svek b�r en s�dan i sitt hj�rta,
ont bringar han alltid � bane,
tr�tor kommer han �stad.
15. D�rf�r skall of�rd pl�tsligt komma �ver honom;
of�rt�nkt varder han krossad utan r�ddning.
16. Sex ting �r det som HERREN hatar,
ja, sju �ro styggelser f�r hans sj�l
17. stolta �gon, en l�gnaktig tunga,
h�nder som utgjuta oskyldigt blod,
>Ords. 12,22. 16,5.
18. ett hj�rta som hopsmider f�rd�rvliga anslag,
f�tter som �ro snara till att l�pa efter vad ont �r,
19. den som fr�mjar l�gn genom falskt vittnesb�rd,
och den som v�llar tr�tor mellan br�der.
20. Min son, bevara din faders bud,
och f�rkasta icke din moders undervisning.
>Ords. 1,8
21. Hav dem alltid bundna vid ditt hj�rta,
f�st dem omkring din hals.
>Ords. 3,3. 7,3.
22. N�r du g�r, m� de leda dig,
n�r du ligger, m� de vaka �ver dig,
och n�r du vaknar upp, m� de tala till dig.
>5 Mos. 6,7. Ps. 1,2.
23. Ty budet �r en lykta och undervisningen ett ljus,
och tillr�ttavisningar till tukt �ro en livets v�g.
>Ps. 19,9. 119,105. 2 Petr. 1,19.
24. De kunna bevara dig f�r onda kvinnor,
f�r din n�stas hustrus hala tunga.
>Ords. 2,16. 5,3. 7,5.
25. Hav icke beg�relse i ditt hj�rta till hennes sk�nhet,
och l�t henne icke f�nga dig med sina blickar.
26. Ty f�r sk�kan m�ste du l�mna din sista br�dkaka,
och den gifta kvinnan g�r p� jakt efter ditt dyra liv.
27. Kan v�l n�gon h�mta eld i sitt mantelveck
utan att hans kl�der bliva f�rbr�nda?
28. Eller kan n�gon g� p� gl�dande kol,
utan att hans f�tter varda svedda?
29. S� sker ock med den som g�r in till sin n�stas hustru;
ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
30. F�raktar man icke tjuven som stj�l
f�r att m�tta sitt beg�r, n�r han hungrar?
31. Och han m�ste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen
och giva allt vad han �ger i sitt hus.
>2 Mos. 22,1 f.
32. S� �r ock den utan f�rst�nd, som f�rf�r en annans hustru;
ja, en sj�lvspilling �r den som s�dant g�r.
33. Pl�ga och skam �r vad han vinner,
och hans sm�lek utpl�nas icke.
34. Ty svartsjuk �r mannens vrede,
och han skonar icke p� h�mndens dag;
35. l�sepenning aktar han alls icke p�,
och bryr sig ej om att du bjuder stora sk�nker.
*20/07 Ordspr�ksboken, 7 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 7 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Ytterligare
varning f�r l�saktighet.
1. Min son, tag vara p� mina ord,
och g�m mina bud inom dig.
2. H�ll mina bud, s� f�r du leva,
och bevara min undervisning s�som din �gonsten.
3. Bind dem vid dina fingrar,
skriv dem p� ditt hj�rtas tavla.
>2 Mos. 13,16. 5 Mos. 6,8. 11,18. Ords. 3,3. 6,21.
4. S�g till visheten: �Du �r min syster�,
och kalla f�rst�ndet din f�rtrogna,
5. s� att de bevara dig f�r fr�mmande kvinnor,
f�r din n�stas hustru, som talar hala ord.
>Ords. 2,16. 5,3. 6,24.
6. Ty ut genom f�nstret i mitt hus,
fram genom gallret d�r blickade jag;
7. d� s�g jag bland de f�kunniga,
jag blev varse bland de unga en yngling utan f�rst�nd.
8. Han gick fram p� gatan invid h�rnet d�r hon bodde,
p� v�gen till hennes hus skred han fram,
9. skymningen, p� aftonen av dagen,
nattens dunkel, n�r m�rker r�dde
>Joh. 3,20.
10. Se, d� kom d�r en kvinna honom till m�tes;
hennes dr�kt var en sk�kas, och hennes hj�rta illfundigt.
11. Ystes och l�ttsinnig var hon,
hennes f�tter hade ingen ro i hennes hus.
>Ords. 9,13.
12. �n var hon p� gatan, �n var hon p� torgen
vid vart gath�rn stod hon p� lur.
13. Hon tog nu honom fatt och kysste honom
och sade till honom med fr�ckhet i sin uppsyn:
14. �Tackoffer har jag kaft att framb�ra;
i dag har jag f�tt infria mina l�ften.
>3 Mos. 3,1 f.
15. D�rf�r gick jag ut till att m�ta dig
jag ville s�ka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16. Jag har b�ddat min s�ng med sk�na t�cken,
med brokigt linne fr�n Egypten.
17. Jag har best�nkt min b�dd med myrra,
med aloe och med kanel.
18. Kom, l�t oss f�rn�ja oss med k�rlek intill morgonen,
och forlusta oss med varandra i �lskog.
19. Ty min man �r nu icke hemma
han har rest en l�ng v�g bort.
20. Sin penningpung tog han med sig;
f�rst vid fullm�nstiden kommer han hem.�
21. S� f�rleder hon honom med allahanda fagert tal;
genom sina l�ppars halhet f�rf�r hon honom.
22. Han f�ljer efter henne med hast,
lik oxen som g�r f�r att slaktas,
och lik f�ngen som f�res bort till straffet f�r sin d�rskap;
23. ja, han f�ljer, till dess pilen genomborrar hans lever,
lik f�geln som skyndar till snaran,
utan att f�rst� att det g�ller dess liv.
>Ords. 5,4 f.
24. S� h�ren mig nu, I barn,
och given akt p� min muns tal.
25. L�t icke ditt hj�rta vika av till hennes v�gar,
och f�rvilla dig ej in p� hennes stigar.
26. Ty m�nga som ligga slagna �ro f�llda av henne,
och stor �r hopen av dem hon har dr�pt.
27. Genom hennes hus g� d�dsrikets v�gar,
de som f�ra ned�t till d�dens kamrar.
>Ords. 2,18. 5,5. 9,18.
*20/08 Ordspr�ksboken, 8 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 8 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Vishetens
maningsrop.
1. H�r, visheten ropar,
och f�rst�ndet h�jer sin r�st.
2. Uppe p� h�jderna st�r hon,
vid v�gen, d�r stigarna m�tas.
3. Invid portarna, vid ing�ngen till staden
d�r man tr�der in genom d�rrarna, h�jer hon sitt rop:
4. Till eder, I man, vill jag ropa,
och min r�st skall utg� till m�nniskors barn.
5. L�ren klokhet, I f�kunnige,
och I d�rar, l�ren f�rst�nd.
6. H�ren, ty om h�ga ting vill jag tala,
och mina l�ppar skola uppl�ta sig till att s�ga vad r�tt �r.
7. Ja, sanning skall min mun tala,
en styggelse f�r mina l�ppar �r ogudaktighet.
8. R�ttf�rdiga �ro alla min muns ord;
i dem finnes intet falskt eller vr�ngt.
>Ps. 119,75, 151, 160.
9. De �ro alla sanna f�r den f�rst�ndige
och r�tta f�r dem som hava funnit kunskap.
10. S� tagen emot min tuktan hellre �n silver,
och kunskap hellre �n utvalt guld.
>Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 16,16.
11. Ty visheten �r b�ttre �n p�rlor;
allt vad h�rligt som finnes g�r ej upp emot henne.
12. Jag, visheten, �r f�rtrogen med klokheten,
och jag r�der �ver eftert�nksam insikt.
13. Att frukta HERREN �r att hata det onda;
ja, h�gf�rd, h�gmod, en ond vandel
och en r�nkfull mun, det hatar jag.
14. Hos mig finnes r�d och utv�g;
jag �r f�rst�nd, hos mig �r makt.
15. Genom mig regera konungarna
och stadga furstarna vad r�tt �r.
16. Genom mig h�rska h�rskarna
och h�vdingarna, ja, alla domare p� jorden.
17. Jag �lskar dem som �lska mig,
och de som s�ka mig, de finna mig.
>Vish. 6,12.
18. Rikedonl och �ra vinnas hos mig,
�dla skatter och r�ttf�rdighet.
>Ords. 3,16.
19. Min frukt �r b�ttre �n guld, ja, finaste guld
och den vinning jag sk�nker b�ttre �n utvalt silver.
20. P� r�ttr�rdighetens v�g g�r jag fram,
mitt p� det r�ttas stigar,
21. till att giva dem som �lska mig en rik arvedel
och till att fylla deras f�rr�dshus.
22. HERREN skapade mig s�som sitt f�rstlingsverk,
i urminnes tid, innan han gjorde n�got annat.
>Syr. 1,4.
23. Fr�n evighet �r jag insatt, fr�n begynnelsen,
�nda ifr�n jordens urtidsdagar.
24. Innan djupen voro till, blev jag f�dd,
innan k�llor �nnu funnos, fyllda med vatten
25. F�rr�n bergens grund var lagd,
f�rr�n h�jderna funnos, blev jag f�dd,
26. n�r han �nnu icke hade skapat land och mark,
ej ens det f�rsta av jordkretsens stoft.
27. N�r han beredde himmelen, var jag tillst�des,
n�r han sp�nde ett valv �ver djupet,
>Vish 9,9.
28. n�r han f�ste skyarna i h�jden,
n�r djupets k�llor br�to fram med makt,
29. n�r han satte f�r havet dess gr�ns,
s� att vattnet icke skulle �vertr�da hans befallning,
n�r han fastst�llde jordens grundvalar --
>Job 38,10 f. Ps. 24,2. 1O4,9. Jer. 5,22.
30. d� fostrades jag s�som ett barn hos honom,
d� hade jag dag efter dag min lust
och min lek inf�r hans ansikte best�ndigt;
31. jag hade min lek p� hans jordkrets
och min lust bland m�nniskors barn.
32. S� h�ren mig nu, I barn,
ty saliga �ro de som h�lla mina v�gar.
33. H�ren tuktan, s� att I bliven visa,
ja, l�ten henne icke fara.
34. S�ll �r den m�nrliska som h�r mig,
s� att hon vakar vid mina d�rrar dag efter dag
h�ller vakt vid d�rrposterna i mina portar.
35. Ty den som finner mig, han finner livet
och undf�r n�d fr�n HERREN.
>Ords. 3,16. 1 Joh. 5,11 f.
36. Men den som g�r miste om mig han skadar sig sj�lv;
37. alla de som hata mig, de �lska d�den.
*20/09 Ordspr�ksboken, 9 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 9 Kapitlet
Forts�ttning av inledningen: Vishetens
och f�kunnighetens olika inbjudningar.
1. Visheten har byggt sig ett hus,
hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,
hon har j�mv�l dukat sitt bord
3. Sina tj�narinnor har hon uts�nt och l�ter ropa ut sin bjudning
uppe p� stadens �versta h�jder:
4. �Den som �r f�kunnig, han komme hit.�
Ja, till den of�rst�ndige s�ger hon s�:
5. �Kommen och �ten av mitt br�d,
och dricken av vinet som jag har blandat.
6. �vergiven eder f�kunnighet, s� att I f�n leva,
och g�n fram p� f�rst�ndets v�g.
7. (Den som varnar en bespottare, han f�r skam igen,
och den som tillr�ttavisar en ogudaktig f�r sm�lek d�rav.
>Matt. 7,6.
8. Tillr�ttavisa icke bespottaren, p� det att han icke m� hata dig;
tillr�ttavisa den som �r vis, s� skall han �lska dig.
>Ords. 23,9. 28,23.
9. Giv �t den vise, s� bliver han �nnu visare;
undervisa den r�ttf�rdige, s� l�r han �n mer.
>Matt. 13,12.
10. HERRENS fruktan �r vishetens begynnelse,
och att k�nna den Helige �r f�rst�nd.)
>Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 1,7. Syr. 1,14.
11. Ty genom mig skola dina dagar bliva m�nga
och levnads�r givas dig i f�r�kat m�tt.
>Ords. 3,16. 4,10. 8,35.
12. �r du vis, s� �r din vishet dig sj�lv till gagn,
och �r du en bespottare, s� umg�ller du det sj�lv allena.�
13. En d�raktig, yster kvinna
�r f�kunnigheten, och intet f�rst� hon.
14. Hon har satt sig vid ing�ngen till sitt hus,
p� sin stol, h�gt uppe i staden,
15. f�r att ropa ut sin bjudning till dem som f�rdas p� v�gen,
dem som d�r vandra sin stig r�tt fram:
16. �Den som �r f�kunnig, han komme hit.�
Ja, till den of�rst�ndige s�ger hon s�:
17. �Stulet vatten �r s�tt,
br�d i l�nndom smakar ljuvligt.�
>Ords. 5,16. 20,17.
18. han vet icke att det b�r till skuggornas boning,
hennes g�ster hamna i d�dsrikets djup.
>Ords. 2,18. 7,27.
*20/10 Ordspr�ksboken, 10 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 10 Kapitlet
F�rsta samlingen av salomoniska ordspr�k
(kap. 10--22:16).
1. Detta �r Salomos ordspr�k.
En vis son g�r sin fader gl�dje,
men en d�raktig son �r sin moders bedr�velse.
>Ords 15,20. l7,21, 25. 19,13. 23,24. 29,3.
2. Ogudaktighetens skatter gagna till intet
men r�ttf�rdigheten r�ddar fr�n d�den.
>Ords. 11,4. Hes. 7,19. Syr. 5,8.
3. HERREN l�mnar ej den r�ttf�rdiges hunger om�ttad,
men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
4. Fattig bliver den som arbetar med lat hand,
men de idogas hand skaffar rikedom.
>Ords. 12,24, 27. 13,4. 19,15. 20,13.
5. En f�rst�ndig son samlar om sommaren,
men en vanartig son sover i sk�rdetiden.
>Ords. 6,8.
6. V�lsignelser komma �ver den r�ttf�rdiges huvud,
men de ogudaktigas mun g�mmer p� or�tt.
>PS. 27,12. Ords. 10,11.
7. Den r�ttf�rdiges �minnelse lever i v�lsignelse,
men de ogudaktigas namn multnar bort.
>Ps. 37,9. 22, 28, 38.
8. Den som har ett vist hj�rta tager emot tills�gelser,
men den som har of�rnuftiga l�ppar g�r till sin underg�ng.
9. Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,
men den som g�r vr�nga v�gar, han bliver r�jd.
10. Den som blinkar med �gonen, han kommer ont �stad,
och den som har of�rnuftiga l�ppar g�r till sin underg�ng.
>Ords 6,13. 16,30. Syr. 27,22.
11. Den r�ttf�rdiges mun �r en livets k�lla,
men de ogudaktigas mun g�mmer p� or�tt.
>Ps. 37,30.
12. Hat uppv�cker tr�tor,
men k�rlek skyler allt som �r brutet.
>Ords. 17,9. 1 Petr. 4,8. Jak. 5,20.
13. P� den f�rst�ndiges l�ppar finner man vishet,
men till den of�rst�ndiges rygg h�r ris.
>Ords. 19,29. 20,30. 26,3.
14. De visa g�mma p� sin kunskap,
men den of�rnuftiges mun �r en �verh�ngande olycka.
>Ords. 12,23.
15. Den rikes skatter �ro honom en fast stad,
men de armas fattigdom �r deras olycka.
>Ords. 18,11.
16. Den r�ttf�rdiges f�rv�rv bliver honom till liv;
den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
>Luk. 16,19 f.
17. Att taga vara p� tuktan �r v�gen till livet,
men den som ej aktar p� tillr�ttavisning, han far vilse.
>Ords. 13,l, 18.
18. Den som g�mmer p� hat �r en l�gnare med sina l�ppar,
och den som utsprider f�rtal, han �r en d�re.
19. D�r m�nga ord �ro bliver �vertr�delse icke borta;
men den som styr sina l�ppar, han �r f�rst�ndig.
20. Den r�ttf�rdiges tunga �r utvalt silver,
men de ogudaktigas f�rst�nd �r f�ga v�rt.
21. Den r�ttf�rdiges l�ppar veder kvicka m�nga,
men de of�rnuftiga d� genom brist p� f�rst�nd.
22. Det �r HERRENS v�lsignelse som giver rikedom,
och egen m�da l�gger intet d�rtill
>Ps. 127,2.
23. D�rens fr�jd �r att �va sk�ndlighet,
men den f�rst�ndiges �r att vara vis.
>Ords. 15,21.
24. Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares bonom,
och vad de r�ttf�rdiga �nska, del varder dem givet.
>Vish. 3,10.
25. N�r stormen kommer, �r det ute med den ogudaktige;
men den r�ttf�rdige �r en grundval som evinnerligen best�r.
>Ps. 37,36. 2 Tim. 2,19.
26. S�som syra f�r t�nderna och s� som r�k f�r �gonen,
s� �r den late f�r den som har s�nt honom �stad.
27. HERRENS fruktan f�rl�nger livet
men de ogudaktigas �r varda f�r kortade.
>Ps. 55,24
28. De r�ttf�rdigas v�ntan f�r en glad fullbordan,
men de ogudaktigas hopp varder om intet.
>Ps. 112,10. Ords. 11,23.
29. HERRENS v�gar �ro den ostraffliges v�rn,
men till olycka f�r og�rningsm�nnen.
30. Den r�ttf�rdige skall aldrig vackla
men de ogudaktiga skola icke f�rbliva boende i landet.
>Ps. 37,28 f. 112,6. Ords. 2,22. 14,11.
31. Den r�ttf�rdiges mun b�r vishet s�som frukt,
men en vr�ng tunga bliver utrotad.
>Ps. 37,30. Jes. 57,19.
32. Den r�ttf�rdiges l�ppar f�rst� vad v�lbehagligt �r,
men de ogudaktigas mun �r idel vr�nghet.
*20/11 Ordspr�ksboken, 11 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 11 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Falsk v�g �r en styggelse f�r HERREN,
men full vikt behagar honom v�l.
>3 Mos. 19,35 f. 5 Mos. 25,13 f. Ords. 16,11. 20,10, 23.
2. N�r h�gf�rd kommer, kommer ock sm�lek,
men hos de �dmjuka �r vishet.
>Ords. 16,18. 18,12.
3. De redligas ostrafflighet v�gleder dem,
men de trol�sas vr�nghet �r dem till f�rd�rv.
4. Gods hj�lper intet p� vredens dag
men r�ttf�rdighet r�ddar fr�n d�den.
>Ords. 10,2. Hes. 7,19.
5. Den ostraffliges r�ttf�rdighet g�r hans v�g j�mn,
men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6. De redligas r�ttf�rdighet r�ddar dem,
men de trol�sa f�ngas genom sin egen lystnad.
>Ords. 5,22. 12,13. 13,6.
7. N�r en ogudaktig d�r, varder hans hopp om intet;
ja, ondskans v�ntan bliver om intet.
>Ords. 10,28.
8. Den r�ttf�rdige r�ddas ur n�den,
och den ogudaktige f�r tr�da i hans st�lle.
>Ords 21,18.
9. Genom sin mun f�rd�rvar den gudl�se sin n�sta,
men genom sitt f�rst�nd bliva de r�ttf�rdiga r�ddade.
10. N�r det g�r de r�ttf�rdiga v�l, fr�jdar sig staden,
och n�r de ogudaktiga f�rg�s, r�der jubel.
>Job 27,23. Ords. 28,12, 28. 29,2.
11. Genom de redligas v�lsignelse varder en stad upph�jd,
men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12. Den �r utan vett, som visar f�rakt f�r sin n�sta;
en man med f�rst�nd tiger stilla.
13. Den som g�r med f�rtal, han f�rr�der din hemlighet,
den som har ett trofast hj�rta d�ljer vad han f�r veta.
>Ords. 20, 19. 25,9.
14. D�r ingen r�dklokhet finnes kommer folket p� fall,
d�r de r�dvisa �ro m�nga, d�r g�r det v�l.
>Ords. 15,22. 20,18.
15. En som g�r i borgen f�r en annan, honom g�r det illa,
den som skyr att giva handslag, han �r trygg.
>Ords. 6,1 f. 17,18. 20,16.
16. En sk�n kvinna vinner �ra,
och v�ldsverkare vinna rikedom.
17. En barmh�rtig man g�r v�l mot sig sj�lv
men den grymme misshandlar sitt eget k�tt.
18. Den ogudaktige g�r en bedr�glig vinst,
men den som uts�r r�ttf�rdighet f�r en s�ker l�n.
>Ords. 22,8. Hos. 10,12. Jak. 3,13.
19. Den som st�r fast i r�ttf�rdighet, han vinner liv,
men den som far efter ont drager �ver sig d�d.
20. En styggelse f�r HERREN �ro de vr�nghj�rtade,
men de vilkas v�g �r ostrafflig behaga honom v�l.
>Ords. 12,22.
21. De onda bliva f�rvisso icke ostraffade,
men de r�ttf�rdigas avkomma f�r g� fri.
>Ords. 16,5. 21,30.
22. S�som en gyllene ring i svinets tryne,
s� �r sk�nhet hos en kvinna som saknar vett.
23. Vad de r�ttf�rdiga �nska f�r i allo en god fullbordan,
men vad de ogudaktiga kunna hoppas �r vrede.
>Job 8,13 f. Ords. 10,23.
24. Den ene utstr�r och f�r dock mer,
den andre spar �ver h�van, men bliver allenast fattigare.
>Ps. 112,9.
25. Den frikostige varder rikligen m�ttad,
och den som vederkvicker andra, han bliver sj�lv vederkvickt.
26. Den som h�ller inne sin s�d, honom f�rbannar folket,
den som l�mnar ut sin s�d, �ver hans huvud kommer v�lsignelse.
27. Den som vinnl�gger sig om vad gott �r, han str�vareftern�d,
men den son s�ker vad ont �r, �ver honom kommer ock ont.
28. Den som f�rtr�star p� sin rikedom, han kommer p� fall,
men de r�ttf�rdiga skola gr�nska likasom l�v.
>Ps. 1,3. Ords. 14,11.
29. Den som drager olycka �ver sitt hus, han f�r vind till arvedel,
och den of�rnuftige bliver tr�l �t den som har ett vist hj�rta.
30. Den r�ttf�rdiges frukt �r ett livets tr�d,
och den som �r vis, han vinner hj�rtan.
>Ords. 3,18.
31. Se, den r�ttf�rdige f�r sin l�n p� jorden;
huru mycket mer d� den ogudaktige och syndaren!
>1 Petr. 4,17 f.
*20/12 Ordspr�ksboken, 12 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 12 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Den som �lskar tuktan, han �lskar kunskap,
men of�rnuftig �r den som hatar tillr�ttavisning.
>Ords. 13,1, 18. 15,5.
2. Den gode undf�r n�d av HERREN,
men den r�nkfulle varder av honom f�rd�md.
3. Ingen m�nniska bliver best�ndande genom ogudaktighet,
men de r�ttf�rdigas rot kan icke rubbas.
4. En idog hustru �r sin mans krona,
men en vanartig �r s�som r�ta i hans ben.
>Ords. 31,10 f.
5. De r�ttf�rdigas tankar g� ut p� vad r�tt �r,
men de ogudaktigas r�dklokhet g�r ut p� svek.
6. De ogudaktigas ord ligga p� lur efter blod,
men de redliga r�ddas genom sin mun.
7. De ogudaktiga varda omst�rtade och �ro s� icke mer,
men de r�ttf�rdigas hus best�r.
>Ords. 14,11.
8. I m�n av sitt vett varder en man prisad,
men den som har ett f�rv�nt f�rst�nd, han bliver f�raktad.
9. B�ttre �r en ringa man, som likv�l har en tj�nare,
�n den som vill vara f�rn�m och saknar br�d.
>Syr. 10,27.
10. Den r�ttf�rdige vet huru hans boskap k�nner det,
men de ogudaktigas hj�rtelag �r grymt.
11. Den som brukar sin �ker f�r br�d till fyllest,
men of�rst�ndig �r den som far efter f�f�ngliga ting.
>Ords 28.19. Syr 20,28.
12. Den ogudaktige vill in i det n�t som f�ngar de onda,
men de r�ttf�rdigas rot skjuter skott.
13. Den som ar ond bliver sn�rjd i sina l�ppars synd,
men den r�ttf�rdige undkommer ur n�den
>Ps. 7,165f. 9,17. Ords. 5,22.
14. Sin muns frukt f�r envar njuta sig fullt till godo,
och vad en m�nniskas h�nder hava f�rovat det varder henne vederg�llt.
>Ps. 62,13. Ords. 13,2 Matt. 16,27. 2 Kor. 5,10.
15. Den of�rnuftige tycker sin egen v�g vara den r�tta,
med den som �r vis lyssnar till r�d.
16. Den of�rnuftiges f�rt�rnelse bliver kunnig samma dag,
men den som �r klok, han d�ljer sin skam
17. Den som talar vad r�tt �r, han fr�mjar sanning,
men ett falskt vittne talar svek.
>Ords. 6,19. 14,5.
18. M�ngen talar i obet�nksamhet ord som stinga likasom sv�rd,
men de visas tunga �r en l�kedom.
19. Sannf�rdiga l�ppar best� evinnerligen,
men en l�gnaktig tunga allenast ett �gonblick.
20. De som bringa ont � bane hava falskhet i hj�rtat,
men de som stifta frid, de undf� gl�dje.
21. Intet ont vederfares den r�ttf�rdige,
men �ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt m�tt.
>Ps. 91,10.
22. En styggelse f�r HERREN �ro l�gnaktiga l�ppar,
men de som handla redligt behaga honom v�l.
>Ords. 6,16 f. 11,20.
23. En klok man d�ljer sin kunskap,
men d�rars hj�rtan ropa ut sitt of�rnuft.
>Ords. 10,14 13,16.
24. De idogas hand kommer till v�lde,
men en lat hand m�ste g�ra tr�ltj�nst.
>Ords. 10,4. 13,4. 19,15.
25. Sorg i en mans hj�rta trycker det ned,
men ett v�nligt ord skaffar det gl�dje.
26. Den r�ttf�rdige visar sin v�n till r�tta,
men de ogudaktigas v�g f�r dem sj�lva vilse.
27. Den late f�r icke upp n�got villebr�d,
men idoghet �r f�r m�nniskan en dyrbar skatt.
28. P� r�ttf�rdighetens v�g �r liv,
och d�r dess stig g�r fram �r frihet ifr�n d�d.
*20/13 Ordspr�ksboken, 13 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 13 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. En vis h�r bor p� siu faders tuktan,
men en bespottare h�r icke p� n�gon n�pst.
>Ords. 10,17. 12,1. 15,5.
2. Sin muns frukt f�r envar njuta sig till godo,
de trol�sa hungra efter v�ld.
>Ords. 12,14. 18,20.
3. Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,
men den som �r l�smunt kommer i olycka
>Ords. 21,23. Syr. 28,26.
4. Den late �r full av lystnad, och han f�r dock intet,
men de idogas hunger varder rikligen m�ttad.
>Ords. 10,4. 12,24,27. 19,15. 21,5.
5. Den r�ttf�rdige skyr l�gnaktigt tal,
men den ogudaktige �r f�rhatlig och sk�ndlig.
6. R�ttf�rdighet bevarar den vilkens v�g �r ostrafflig,
men ogudaktighet kommer syndarna p� fall.
>Ords. 11,6.
7. Den ene vill h�llas f�r rik och har dock alls intet,
den andre vill h�llas f�r fattig och har dock stora �godelar.
8. Den rike m�ste giva sin rikedom s�som l�sepenning f�r sitt liv,
den fattige h�r icke av n�got
9. De r�ttf�rdigas ljus brinner glatt,
men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
>Job 18,5. Ps. 97,11. Ords. 20,20. 24,20.
10. Genom �vermod kommer man allenast split �stad,
men hos dem som taga emot r�d �r vishet.
11. L�ttf�nget gods f�rsvinner,
men den som samlar efter hand f�r mycket.
>Ords. 20,21.
12. F�rl�ngd v�ntan t�r p� hj�rtat,
men en uppfylld �nskan �r ett livets tr�d.
>Ps. 14,7.
13. Den som f�raktar ordet hemfaller �t dess dom,
men den som fruktar budet, han f�r vederg�llning.
>1 Sam. 2,30. Ords. 16,20. Joh. 12,48.
14. Den vises undervisning �r en livets k�lla;
genom den undviker man d�dens snaror.
>Ords. 10,11. 14,27. 18,4.
15. Ett gott f�rst�nd bereder ynnest,
men de trol�sas v�g �r alltid sig lik.
>Ords. 12,8. Pred. 9,11.
16. Var och en som �r klok g�r till v�ga med f�rst�nd,
men d�ren breder ut sitt of�rnuft.
>Ords. 15,2.
17. En ogudaktig budb�rare st�rtar i olycka,
men ett tillf�rlitligt s�ndebud �r en l�kedom.
>Ords. 25,13.
18. Fattigdom och skam f�r den som ej vill veta av tuktan,
men den som tager vara p� tillr�ttavisning, han kommer till �ra.
>Ords. 10,17.
19. Uppfylld �nskan �r ljuvlig f�r sj�len,
men att fly det onda �r en styggelse f�r d�rar.
20. Hav din umg�ngelse med de visa, s� varder du vis;
den som giver sig i s�llskap med d�rar, honom g�r det illa.
>Ords. 1,10.
21. Syndare f�rf�ljas av olycka,
men de r�ttf�rdiga f� till l�n vad gott �r.
22. Den gode l�mnar arv �t barnbarn,
men syndarens gods f�rvaras �t den r�ttf�rdige.
>Job 27,18 f.
23. De fattigas nyodling giver riklig f�da,
men m�ngen f�rg�s genom sin or�ttr�dighet.
24. Den som spar sitt ris, han hatar sin son,
men den som �lskar honom agar honom i tid.
>Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f.
25. Den r�ttf�rdige f�r �ta, s� att hans hunger bliver m�ttad,
men de ogudaktigas buk m�ste lida brist.
>Ords. 10,3.
*20/14 Ordspr�ksboken, 14 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 14 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,
men of�rnuft river ned det med egna h�nder.
>Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.
2. Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,
men den som f�raktar honom, han g�r krokiga v�gar.
3. I den of�rnuftiges mun �r ett gissel f�r hans h�gmod,
men de visa bevaras genom sina l�ppar.
4. D�r inga dragare finnas, d�r f�rbliver krubban tom,
men riklig vinning f�r man genom oxars kraft.
5. Ett sannf�rdigt vittne ljuger icke,
men ett falskt vittne fr�mjar l�gn.
>Ords. 6,19. 12,17. 14,25.
6. Bespottaren s�ker vishet och finner ingen,
men f�r den f�rst�ndige �r kunskap l�tt.
7. Ga bort ifr�n den man som �r d�raktig;
aldrig fann du p� hans l�ppar n�got f�rst�nd.
8. Det �r den klokes vishet, att han aktar p� sin v�g,
men det �r d�rars of�rnuft, att de �va svek.
>Ef. 5,15.
9. De of�rnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,
men bland de redliga r�der gott behag.
>3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.
10. Hj�rtat k�nner sj�lvt b�st sin egen sorg,
ej heller kan en fr�mmande intr�nga i dess gl�dje.
11. De ogudaktigas hus f�r�des,
men de r�ttsinnigas hydda blomstrar.
>Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.
12. M�ngen h�ller sin v�g f�r den i r�tta,
men p� sistone leder den dock till d�den.
>Ords. 16,25.
13. Mitt under l�jet kan hj�rtat s�rja,
och slutet p� gl�djen bliver bedr�velse.
>Pred. 7,4.
14. Av sina g�rningars frukt varder den avf�llige m�ttad,
och den gode bliver upph�jd �ver honom.
>Ords. 1,31.
15. Den f�kunnige tror vart ord,
men den kloke aktar p� sina steg.
16. Den vise tager sig till vara och flyr det onda,
men d�ren �r �vermodig och sorgl�s.
>Job 1,1. Ords. 28,14.
17. Den som �r snar till vrede g�r vad of�rnllftigt �r,
och en r�nkfull man bliver hatad.
>Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.
18. De f�kunniga hava f�tt of�rnuft till sin arvedel,
men de kloka bliva kr�nta med kunskap.
19. De onda m�ste falla ned inf�r de goda,
och de ogudaktiga vid den r�ttf�rdiges portar.
>Upp. 3,9.
20. J�mv�l av sina n�rmaste �r den fattige hatad,
men den rike har m�nga v�nner.
>Ords. 19,4, 7.
21. Den som visar f�rakt f�r sin n�sta, han beg�r synd,
men s�ll �r den som f�rbarmar sig �ver de betryckta.
>Ords. 11,12.
22. De som bringa ont � bane skola f�rvisso fara vilse,
men barmh�rtighet och trofasthet r�na de som bringa gott � bane.
>Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.
23. Av all m�da kommer n�gon vinning,
men tomt tal �r ren f�rlust.
>Ords. 21,5.
24. De visas rikedom �r f�r dem en krona
men d�rarnas of�rnuft f�rbliver of�rnuft.
25. Ett sannf�rdigt vittne r�ddar llv,
men den som fr�mjar l�gn, han �r full av svek.
26. Den som fruktar HERREN har ett tryggt f�ste,
och hans barn f� d�r en tillflykt.
27. I HERRENS fruktan �r en livets k�lla
genom dem undviker man d�dens snaror
>Ords. 13,14.
28. Att hava m�nga unders�tar �r en konungs h�rlighet,
men brist p� folk �r en furstes olycka
29. Den som �r t�lmodig visar gott f�rst�nd,
men den som �r snar till vrede g�r l�ngt i of�rnuft.
30. Ett saktmodigt hj�rta �r kroppens liv,
men bittert sinne �r r�ta i benen.
>Pred. 10,4.
31. Den som f�rtrycker den arme sm�dar hans skapare,
men den som f�rbarmar sig �ver de fattiga, han �rar honom.
>Ords. 17,5. 22,2.
32. Genom sin ondska kommer de ogudaktige p� fall,
men den r�ttf�rdige �r frimodig in i d�den.
33. I den f�rst�ndiges hj�rta bor visheten,
och i d�rarnas krets g�r hon sig kunnig.
34. R�ttf�rdighet upph�jer ett folk
men synd �r folkens van�ra.
35. En f�rst�ndig tj�nare behaga konungen v�l,
men �ver en vanartig skall han vrede komma.
*20/15 Ordspr�ksboken, 15 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 15 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Ett mjukt svar stillar vrede,
men ett h�rt ord kommer harm �stad.
>1 Sam. 25,23 f. Ords. 25,15.
2. De visas tunga meddelar god kunskap,
men d�rars mun fl�dar �ver av of�rnuft.
>Ords. 13,16.
3. HERRENS �gon �ro �verallt;
de giva akt p� b�de onda och goda.
>Job 31,4. 34,21 f. Ords. 5,21.
4. En saktmodig tunga �r ett livets tr�d,
men en vr�ng tunga giver hj�rtes�r.
5. Den of�rnuftige f�raktar sin faders tuktan,
men den som tager vara p� tillr�ttavisning, han varder klok.
>Ords. 12,1. 13,1,18.
6. Den r�ttf�rdiges hus g�mmer stor rikedom,
men i de ogudaktigas vinning �r olycka.
>Ords. 3,33.
7. De visas lappar str� ut kunskap,
men d�rars hj�rtan �ro icke s�som sig b�r.
8. De ogudaktigas offer �r en styggelse f�r HERREN,
men de redligas b�n behagar honom v�l.
>Ords. 21,27. Jes. 1,11. Syr. 34,21 f.
9. En styggelse f�r HERREN �r den ogudaktiges v�g,
men den som far efter r�ttf�rdighet, honom �lskar han.
>Ords. 11,20.
10. Sv�r tuktan drabbar den som �vergiver v�gen;
den som hatar tillr�ttavisning, han m�ste d�.
11. D�dsriket och avgrunden ligga uppenbara inf�r HERREN;
huru mycket mer d� m�nniskornas hj�rtan!
>Job 26.6. Hebr. 4,13.
12. Bespottaren finner ej behag i tillr�ttavisning;
till dem som �ro visa g�r han icke.
>Ords. 9,7 f.
13. Ett glatt hj�rta g�r ansiktet ljust,
men vid hj�rtesorg �r modet brutet.
>Ords. 17,22. 18,14.
14. Den f�rst�ndiges hj�rta s�ker kunskap,
men d�rars mun far med of�rnuft.
15. Den betryckte har aldrig en glad dag,
men ett gott mod �r ett st�ndigt g�stabud.
16. B�ttre �r n�got litet med HERRENS fruktan
�n en stor skatt med oro.
>Ps. 37,16. 39,7. Ords. 16,8. 17,1. Pred. 4,6. 5,11.
17. B�ttre �r ett fat k�l med k�rlek
�n en g�dd oxe med hat.
>Ords. 17,1.
18. En snarsticken man uppv�cker tr�ta,
men en t�lmodig man stillar kiv.
>Ords. 10,12. 26,21. 29,22.
19. Den lates stig �r s�som sp�rrad av t�rne,
men de redliga hava en banad stig.
20. En vis son g�r sin fader gl�dje,
och en d�raktig m�nniska �r den som f�raktar sin moder.
>Ords. 10,1. 17,21, 25. 19,13. 29,3.
21. I of�rnuft har den vettl�se sin gl�dje,
men en f�rst�ndig man g�r sin v�g r�tt fram.
>Ords 10,23.
22. D�r r�dpl�gning fattas varda planerna om intet,
men best�ndande bliva de, d�r de r�dvisa �ro m�nga.
>Ords 11,14. 24,6.
23. En man gl�der sig, n�r hans mun kan giva svar;
ja, ett ord i sinom tid, det �r gott.
>Ords. 25,11.
24. Den f�rst�ndige vandrar livets v�g upp�t,
D� att han undviker d�dsriket d�rnere.
25. Den h�gmodiges hus rycker HERREN bort,
men �nkans r�m�rke l�ter han st� fast.
>Luk. 1,51 f. 1 Petr. 5,6.
26. F�r HERREN �ro ondskans anslag en styggelse,
men milda ord rena.
27. Den som s�ker or�tt vinning drager olycka �ver sitt hus,
men den som hatar mutor, han f�r leva.
>Pred. 7,8. Hab. 2,9.
28. Den r�ttf�rdiges hj�rta bet�nker vad svaras b�r,
men de ogudaktigas mun fl�dar �ver av onda ord.
29. HERREN �r fj�rran ifr�n de ogudaktiga,
men de r�ttf�rdigas b�n h�r han.
>Joh. 9,31.
30. En mild blick g�r hj�rtat glatt,
ett gott budskap giver m�rg �t benen.
31. Den vilkens �ra h�r p� h�lsosam tillr�ttavisning,
han skall f� dv�ljas i de vises krets.
32. Den som ej vill veta av tuktan fr�gar icke efter sitt liv,
men den som h�r p� tillr�ttavisning, han f�rv�rvar f�rst�nd.
>Job 9,21. Ords. 8,35 f.
33. HERRENS fruktan �r en tuktan till vishet,
och �dmjukhet g�r f�re �ra.
>Ords. 16,18. 18,12. 22,4. 29,23. Apg. 14,22. 1 Petr. 1,6.
*20/16 Ordspr�ksboken, 16 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 16 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. En m�nniska g�r upp planer i sitt hj�rta,
men fr�n HERREN kommer vad tungan svarar.
>Ords. 19,21. Jer. 10,23.
2. Var man tycker sina v�gar vara goda,
men HERREN �r den som pr�var andarna.
3. Befall dina verk �t HERREN,
s� hava dina planer framg�ng.
>Ps. 37,5. 55,23. 1 Petr. 5,7.
4. HERREN har gjort var sak f�r dess s�rskilda m�l,
s� ock den ogudaktige f�r olyckans dag.
5. En styggelse f�r HERREN �r var h�gmodig man;
en s�dan bliver f�rvisso icke ostraffad.
>Ords. 6,16 f. 11,21. 15,25.
6. Genom barmhartighet och trofasthet f�rsonas missg�rning,
och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7. Om en mans v�gar behaga HERREN v�l
s� g�r han ock hans fiender till hans v�nner.
8. B�ttre �r n�got litet med r�ttf�rdighet
�n stor vinning med or�tt.
>Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 17,1. Tob. 12,8.
9. M�nniskans hj�rta t�nker ut en v�g,
men HERREN �r den som styr hennes steg.
>Ords. 19,21. 20,24.
10. Gudasvar �r p� konungens l�ppar,
i domen felar icke hans mun.
11. V�g och r�tt v�gning �ro fr�n HERREN,
alla vikter i pungen �ro hans verk.
>Ords 11,1. 20,10, 23.
12. En styggelse f�r konungar �ro ogudaktiga g�rningar,
ty genom r�ttf�rdighet bliver tronen bef�st.
>Ords. 20,28. 25,5. 29,4, 14. Vish. 6,1 f.
13. R�ttf�rdiga l�ppar behaga konungar v�l,
Och den som talar vad r�tt �r, han bliver �lskad.
>Ords. 22,11.
14. Konungens vrede �r d�dens f�rebud,
men en vis man blidkar den.
>Ords. 20,2.
15. N�r konungen l�ter sitt ansikte lysa, �r d�r liv,
och hans v�lbehag �r s�som ett moln med v�rregn.
>Ords. 19,12.
16. L�ngt b�ttre �r att f�rv�rva vishet �n guld
f�rst�nd �r mer v�rt att f�rv�rvas �n silver.
>Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 8,10 f., 19.
17. De redligas v�g �r att fly det onda;
den som aktar p� sin v�g, han bevarar sitt liv.
18. Stolthet g�r f�re underg�ng,
och h�gmod g�r f�re fall.
>Ords. 11,2. 18,12. Syr. 10,13 f.
19. B�ttre �r att vara �dmjuk bland de betryckta
�n att utskifta byte med de h�gmodiga.
20. Den som aktar p� ordet, han finner lycka,
och s�ll �r den som f�rtr�star p� HERREN.
>Ords. 13,13.
21. Den som har ett vist hj�rta, honom kallar man f�rst�ndig,
och d�r s�tma �r p� l�pparna h�mtas mer l�rdom.
22. En livets k�lla �r f�rst�ndet f�r den som �ger det,
men of�rnuftet �r de of�rnuftigas tuktan.
>Ords. 13,14.
23. Den vises hj�rta g�r hans mun f�rst�ndig
och l�gger l�rdom p� hans l�ppar, allt mer och mer.
24. Milda ord �ro honungskakor;
de �ro ljuvliga f�r sj�len och en l�kedom f�r kroppen.
25. M�ngen h�ller sin v�gf�rden r�tta,
men p� sistone leder den dock till d�den.
>Ords. 14,12.
26. Arbetarens hunger hj�lper honom att arbeta
ty hans egen mun driver p� honom.
27. F�rd�rvlig �r den m�nniska som gr�ver gropar f�r att skada;
det �r s�som brunne en eld p� hennes l�ppar.
>Jak. 3,6.
28. En vr�ng m�nniska kommer tr�ta �stad,
och en �rontasslare g�r vannel oense.
>Ords. 18,6. 20,3.
29. Den or�ttr�dige f�rf�r sin n�sta
och leder honom in p� en v�g som icke �r god.
>Ords. 1,10,16.
30. Den som ser under lugg, han umg�s med vr�nga tankar;
den som biter ihop l�pparna, han �r f�rdig med n�got ont.
>Ords. 6,13. 10,10. Syr. 27,22 f.
31. En �rekrona �ro gr� h�r;
den vinnes p� r�ttf�rdighetens v�g.
>Ords. 20,29
32. B�ttre �r en t�lmodig man �n en stark,
och b�ttre den som styr sitt sinne �n den som intager en stad.
>Ords. 14,17. 19,11.
33. Lotten varder kastad i sk�tet,
men den faller alltid vart HERREN vill.
*20/17 Ordspr�ksboken, 17 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 17 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. B�ttre ar ett torrt br�dstycke med ro
�n ett hus fullt av h�gtidsmat med kiv.
>Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 16,8.
2. En f�rst�ndig tj�nare f�r r�da �ver en vanartig son,
och bland br�derna f�r han skifta arv.
3. Degeln pr�var silver och sm�ltugnen guld,
s� pr�var HERREN hj�rtan.
>Ps. 26,2. Jer. 17,10. Syr. 2,5.
4. En ond m�nniska aktar p� ondskefulla l�ppar,
falskheten lyssnar till f�rd�rvliga tungor.
5. Den som bespottar den fattige sm�dar hans skapare;
den som gl�der sig �t andras of�rd bliver icke ostraffad.
>Ords 14,31. 22,2.
6. De gamlas krona �ro barnbarn,
och barnens �ra �ro deras f�der.
>Syr. 3,11.
7. Stortaliga l�ppar h�vas icke d�ren,
mycket mindre l�gnaktiga l�ppar en furste.
8. En g�va �r en lyckosten i dens �gon, som ger den;
vart den �n kommer bereder den framg�ng.
>Ords. 18,16. 21,14.
9. Den som skyler vad som �r brutet, han vill fr�mja k�rlek,
men den som river upp gammalt, han g�r v�nner oense.
>Ords. 10,12.
10. En f�rebr�else verkar mer p� den f�rst�ndige
�n hundra slag p� d�ren.
>Pred. 7,6.
11. Upprorsmakaren vill allenast vad ont �r,
men en budb�rare utan f�rbarmande skall s�ndas mot honom.
12. B�ttre �r att m�ta en bj�rninna fr�n vilken man har tagit ungarna,
�n att m�ta en d�re i hans of�rnuft.
13. Den som vederg�ller gott med ont,
fr�n hans hus skall olyckan icke vika.
>Rom. 12,17. 1 Tess. 5,15. 1 Petr. 3,9.
14. Att begynna tr�ta �r att sl�ppa ett vattenfl�de l�st;
h�ll d�rf�r inne, f�rr�n kivet har brutit ut.
15. Men som friar den skyldige och den som f�ller den oskyldige,
de �ro b�cla en styggelse f�r HERREN.
>5 Mos. 25,1. Jes. 5,23. Hes. 13,19, 22 f.
16. Vartill gagna v�l penningar i d�rens hand?
Han kunde k�pa sig vishet, men han saknar f�rst�nd.
17. En v�ns k�rlek best�r alltid.
och en broder f�des till hj�lp i n�den.
>Ords. 18,24.
18. En m�nniska utan f�rst�nd �r den som giver handslag,
den som g�r i borgen f�r sin n�sta.
>Ords. 6,1. 11,15. 20,16. 22,26. 27,13.
19. Den som �lskar split, han �lskar �vertr�delse;
Men som bygger sin d�rr h�g, han far efter fall.
>Ords. 16,13. 18,12.
20. Den som har ett vr�ngt hj�rta vinner ingen framg�ng,
och den som har en f�rv�tld tunga, han faller i olycka.
21. Den som har f�tt en d�raktig son f�r bedr�velse av honom,
en d�res fader har ingen gl�dje.
>Ords. 10,1. 15,20.
22. Ett glatt hj�rta �r en god l�kedom,
men ett brutet mod tager m�rgen ur benen.
>Ords 15,13. 18,14.
23. Den ogudaktige tager g�rna sk�nker i l�nndom,
f�r att han skall vr�nga rattens v�gar.
>2 Mos. 23,8. 5 Mos. 16,19.
24. Den f�rst�ndige har sin blick p� visheten,
men d�rens �gon �ro vid jordens �nda.
>Pred. 2,14.
25. En d�raktig son �r sin faders gr�melse
och en bitter sorg f�r henne som har f�tt honom.
>Ords. 19,13.
26. Att pliktf�lla j�mv�l den r�ttf�rdige �r icke tillb�rligt;
att sl� �dla m�n strider mot r�ttvisan.
27. Den som har vett, han spar sina ord;
och lugn till sinnes ar en man med f�rst�nd.
>Ords. 10,19. Jak. 1,19.
28. Om den of�rnuftige tege, s� aktades ocks� han f�r vis;
den som tillsluter sina l�ppar �r f�rst�ndig.
*20/18 Ordspr�ksboken, 18 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 18 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Den egensinnige f�ljer sin egen lystnad,
med all makt s�ker han strid.
2. D�ren fr�gar ej efter f�rst�nd,
allenast efter att f� l�gga fram vad han har i hj�rtat.
>Ords. 13,16.
3. D�r den ogudaktige kommer, d�r kommer f�rakt,
och med skamlig vandel f�ljer sm�lek.
>Ords. 11,2.
4. Orden i en mans mun �ro s�som ett djupt vatten,
s�som en fl�dande b�ck, en vishetens k�lla.
>Ords. 13,14. 20,5.
5. Att vara partisk f�r den skyldige �r icke tillb�rligt
ej heller att vr�nga r�tten f�r den oskyldige.
>3 Mod. 19,16. 5 Mos. 1,17. 16,19. Ords. 24,23. 28,21.
6. D�rens l�ppar komma med kiv,
och hans mun ropar efter slag.
>Ords. 16,23.
7. D�rens mun �r honom sj�lv till olycka,
och hans l�ppar �ro en snara hans liv.
8. �rontasslarens ord �ro s�som l�ckerbitar
och tr�nga ned till hj�rtats innand�men.
>Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 26,22.
9. Den som �r f�rsumlig i sitt arbete,
han �r allaredan en broder till r�varen.
10. HERRENS namn �r ett starkt torn;
den r�ttf�rdige hastar dit och varder beskyddad.
>Ps. 31,4. 61,4. Ords. 14,26.
11. Den rikes skatter �ro honom en fast stad,
h�ga murar likna de, i hans inbillning.
>Ords. 10,15.
12. F�re fall g�r h�gmod i mannens hj�rta,
och �dmjukhet g�r f�re �ra.
>Ords. 15,33. 16,18. 22,4. 29,23. Syr. 10,13 f.
13. Om n�gon giver svar, f�rr�n han har h�rt,
s� tillr�knas det honom s�som of�rnuft och skam.
>Syr. 11,8.
14. Mod uppeh�ller mannen i hans svaghet;
men ett brutet mod, vem kan b�ra det?
>Ords. 15,13. 17,22.
15. Den f�rst�ndiges hj�rtaf�rv�rvar kunskap,
och de visas �ron s�ka kunskap.
16. G�vor �ppna v�g f�r en m�nniska
och f�ra henne fram inf�r de store.
>Ords. 17,8. 21,14.
17. Den som f�rst l�gger fram sin sak har r�tt;
sedan kommer vederparten och uppdagar huru det �r.
18. Lottkastning g�r en �nde p� tr�tor,
den skiljer mellan m�ktiga m�n.
>Ords. 16,33.
19. En f�ror�ttad broder �r sv�rare att vinna �n en fast stad,
och trator �ro s�som bommar f�r ett slott.
20. Av sin muns frukt f�r envar sin buk m�ttad,
han varder m�ttad av sina l�ppars gr�da.
>Ords. 12,13 f. 13,2.
21. D�d och liv har tungan i sitt v�ld,
de som g�rna bruka henne f� �ta hennes frukt.
>Syr. 37,18.
22. Den som har funnit en r�tt hustru, han har funnit lycka
och har undf�tt n�d av HERREN.
>Ords. 19,11. 31,10 f.
23. B�nfallande �r den fattiges tal,
men den rike svarar med h�rda ord.
24. Den som �vlas att f� v�nner, han kommer i olycka;
men v�nner finnas, mer trogna �n en broder.
>Ords. 17,l7. Syr. 6,14.
*20/19 Ordspr�ksboken, 19 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 19 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. B�ttre �r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
�n en man som har vr�nga l�ppar och d�rtill �r en d�re.
>Ords. 28,6.
2. Ett obet�nksamt sinne, redan det �r illa;
och den som �r snar pa foten, han stiger miste.
3. En m�nniskas eget of�rnuft kommer henne p� fall,
och dock �r det p� HERREN som hennes hj�rta vredgas
4. Gods skaffar m�nga v�nner,
men den arme bliver �vergiven av sin v�n.
>Ords. 14,20.
5. Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
och den som fr�mjar l�gn, han kommer icke undan.
>5 Mos. 19,18 f. Ords. 21,28.
6. M�nga s�ka en furstes ynnest,
och alla �ro v�nner till den givmilde.
7. Den fattige �r hatad av alla sina fr�nder,
�nnu l�ngre draga sig hans v�nner bort ifr�n honom;
han far efter l�ften som �ro ett intet.
>Ords. 14,20.
8. Den som f�rv�rvar f�rst�nd har sitt liv k�rt;
den som tager vara p� insikt, han finner lycka
9. Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
och den som fr�mjar l�gn, han skall f�rg�s.
10. Det h�ves icke d�ren att hava goda dagar,
mycket mindre en tr�l att r�da �ver furstar.
>Ords. 17,16. 26,1. 30,22.
11. F�rst�nd g�r en m�nniska t�lmodig,
och det �r hennes �ra att tillgiva vad n�gon har brutit.
>Ords. 14,17, 26,1. 16,32.
12. En konungs vrede �r s�som ett ungt lejons rytande,
hans n�d �r s�som dagg p� gr�set.
>Ords. 16,14 f. 20,2.
13. En d�raktig son �r sin faders f�rd�rv,
och en kvinnas tr�tor �ro ett oavl�tligt takdropp.
>Ords. 15,20. 17,25. 27,15.
14. G�rd och gods f�r man i arv fr�n sina f�der,
men en f�rst�ndig hustru �r en g�va fr�n HERREN.
>Ords. 18,22. 31,10 f.
15. L�ttja f�rs�nker i d�sighet,
och den h�gl�se f�r lida hunger.
>Ords. 10,4 f. 12,24, 27. 13,4. 20,13.
16. Den som h�ller budet f�r beh�lla sitt liv;
den som ej aktar p� sin vandel han varder d�dad.
17. Den som f�rbarmar sig �ver den arme, han l�nar �t HERREN
och f�r vederg�llning av honom f�r vad gott han har gjort.
>Matt. 10,42. 25,40.
18. Tukta din son, medan n�got hopp �r,
och �tr� icke att v�lla hans d�d.
>Ords. 13,24. 22,15. 23,13. Syr. 30,1 f.
19. Den som f�rg�r sig i vrede, han m� plikta d�rf�r,
ty om du vill st�lla till r�tta, s� g�r du det allenast v�rre.
>Syr. 30,24.
20. H�r r�d och tag emot tuktan,
p� det att du f�r framtiden m� bliva vis.
>Ords. 1,8.
21. M�nga planer har en man i sitt hj�rta,
men HERRENS r�d, det bliver best�ndande.
>Ps. 33,11. Ords. 16,1, 9. Jes. 46,10.
22. Efter en m�nniskas goda vilja r�knas hennes barmh�rtighet,
och en fattig man �r b�ttre �n en som ljuger.
>Mark. 12,43.
23. HERRENS fruktan f�r till liv;
s� f�r man vila m�tt och hems�kes icke av n�got ont.
24. Den late sticker sin hand i fatet,
men gitter icke f�ra den �ter till munnen.
>Ords. 26,15.
25. Sl�r man bespottaren, s� bliver den f�kunnige klok;
och tillr�ttavisar man den f�rst�ndige, s� vinner han kunskap.
>Ords. 21,11.
26. Den som �var v�ld mot sin fader eller driver bort sin moder,
han �r en vanartig och sk�ndlig son.
>Ords. 20,20.
27. Min son, om du icke vill h�ra tuktan,
s� far du vilse fr�n de ord som giva kunskap.
>Ords. 23,12.
28. Ett ont vittne bespottar vad r�tt �r,
och de ogudaktigas mun �r glupsk efter or�tt.
29. Straffdomar ligga redo f�r bespottarna
och slag f�r d�rarnas rygg.
>Ords. 10,13. 20,30. 26,3
*20/20 Ordspr�ksboken, 20 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 20 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. En bespottare �r vinet, en larmare �r rusdrycken,
och ovis �r envar som raglar d�rav.
>Ef. 5,18
2. S�som ett ungt lejons rytande �r den skr�ck en konung ingiver;
den som �drager sig hans vrede har f�rverkat sitt liv.
>Ords. 16,14. 19,12.
3. Det �r en �ra f�r en man att h�lla sig ifr�n kiv,
den of�rnuftige s�ker alltid strid.
>Ords. 16,28.
4. N�r h�sten kommer, vill den late icke pl�ja;
d�rf�r s�ker han vid sk�rdetiden f�rg�ves efter frukt.
>Ords. 21,25. 28,19.
5. Planerna i en mans hj�rta �ro s�som ett djupt vatten,
men en man med f�rst�nd h�mtar �nd� upp dem.
>Ps. 64,6 f. Ords. 26,24.
6. M�nga finnas, som ropa ut var och en sin barmh�rtighet;
men vem kan finna en man som �r att lita p�?
7. Den som vandrar i ostrafflighet s�som en r�ttf�rdig man,
hans barn g�r det val efter honom.
>Ps. 25,12 f. 112,1 f.
8. En konung, som sitter p� domarstolen,
rensar med sma �gons kastskovel bort allt vad ont �r.
9. Vem kan s�ga: �Jag har bevarat mitt hj�rta rent,
jag �r fri ifr�n synd�?
>1 Mos. 8,21. 1 Kon. 8,46. 2 Kr�n. 6,36. Pred. 7,21. 1 Joh. 1,8.
10. Tv� slags vikt och tv�slags m�tt,
det ena som det andra �r en styggelse f�r HERREN.
>Ords. 11,1. 16,11.
11. Redan barnet r�jer sig i sina g�rningar,
om dess vandel ar r�ttskaffens och redlig.
12. �rat, som h�r, och �gat, som ser,
det ena som det andra har HERREN gjort.
>Ps. 94,9.
13. �lska icke s�mn, p� det att du icke m� bliva fattig;
h�ll dina �gon �ppna, s� f�r du br�d till fyllest.
>Ords. 6,9 f. 19,15. 24,30 f.
14. �Uselt, uselt�, s�ger k�paren;
men n�r han g�r sin v�g, rosar han sitt k�p.
15. Man m� hava guld, s� ock p�rlor i myckenhet,
den dyrbaraste klenoden �ro dock l�ppar som tala f�rst�nd.
>Ords. 17,27.
16. Tag kl�derna av honom, ty han har g�tt i borgen f�r en annan,
och panta ut vad han har, f�r de fr�mmandes skull.
>Ords. 17,18. 27,13.
17. Or�ttf�nget br�d smakar mannen ljuvligt,
men efter�t bliver hans mun full av stenar.
>Job 20,12 f. Ords. 9,17.
18. Planer hava framg�ng, n�r de �ro v�l �verlagda,
och med r�dklokhet m� man f�ra krig.
>Ords. 11,13 . 24,5 f.
19. Den som g�r med f�rtal, han f�rr�der hemligheter;
med den som �r l�smunt m� du ej giva dig i lag.
>Ords. 11,13. 25,9.
20. Den som uttalar f�rbannelser �ver fader eller moder,
hans lampa skall slockna ut mitt i m�rkret.
>2 Mos. 21,17. 3 Mos. 20,9. 5 Mos. 27,16. Ords. 13,9. 19,26.
>Matt. 15,4 Mark. 7,10.
21. Det f�rv�rv man i f�rstone �vlas efter,
det varder p� sistone icke v�lsignat.
>Ords. 13,11. 28,20, 22.
22. S�g icke: �Jag vill vederg�lla ont med ont�;
f�rbida HERREN, han skall hj�lpa dig.
>5 Mos. 32,35. Ords. 17,13. 24,29. Rom. 12,19. 1 Tess. 5,15.
23. Tv�faldig vikt �r en styggelse f�r HERREN,
och falsk v�g �r icke n�got gott.
24. Av HERREN bero en mans steg;
ja, en m�nniska f�rst�r icke sj�lv sin v�g.
>Ps. 37,23. Ords. 16,1, 9. 19,21.
25. Det �r farligt f�r en m�nniska att obet�nksamt helga n�got
och att �verv�ga sina l�ften, f�rst n�r de �ro gjorda.
>Pred. 5,1 f. Matt. 15,5 f.
26. En vis konung rensar bort de ogudaktiga s�som med en kastskovel
och l�ter tr�skhjulet g� �ver dem.
27. Anden i m�nniskan �r en HERRENS lykta;
den utrannsakar alla hjartats innand�men.
>1 Kor. 2,11
28. Mildhet och trofastbet �ro en konungs vakt;
genom mildllet st�der han sin tron.
>Ords. 16,12. 29,4, 14.
29. De ungas �ra �r deras kraft,
och de gamlas prydnad �ro deras gr� h�r.
>Ords. 16,31.
30. S�r som svida rena fr�n ondska,
ja, tuktan renar hj�rtats innand�men.
*20/21 Ordspr�ksboken, 21 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 21 Kapitlet
Forts�ttning av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k.
1. Konungars hj�rtan �ro i HERRENS hand s�som vattenb�ckar:
han leder dem vartllelst han vill.
>Ps. 33,15.
2. Var man tycker sin v�g vara den r�tta,
men HERREN �r den som pr�var hj�rtan.
>Ords. 16,2.
3. Att �va r�ttf�rdighet och r�tt,
det �r mer v�rt f�r HERREN �n offer.
>1 Sam. 15,22. Jes. 1,11 f. Hos. 6,6.
4. Stolta �gon och h�gmodigt hj�rta --
de ogudaktigas lykta �r dem till synd.
>Ps. 101,5. Ords. 10,16. 13,9.
5. Den idoges omtanke leder allenast till vinning,
men all fikenhet allenast till f�rlust.
>Ords. 10,4. 13,4. 14,23. 28,20.
6. De skatter som f�rvarvas genom falsk tunga,
de �ro en f�rsvinnande dunst och hasta till d�den.
>Ords. 10,2. Jak. 5,1 f.
7. De ogudaktigas �verv�ld bortrycker dem sj�lva,
eftersom de icke vilja g�ra vad r�tt �r.
8. En o�rlig mans v�g �r idel vr�nghet,
men en r�ttskaffens man handla redligt
9. B�ttre �r att bo i en vr� p� taket
�n att hava hela huset gemensamt med en tr�tgirig kvinna.
>Ords. 25,24.
10. Den ogudaktiges sj�l har lust till det onda;
hans n�sta finner ingen barmh�rtighet hos honom.
11. Straffar man bespottaren, s� bliver den f�kunnige vis:
och undervisar man den vise, s� inh�mtar han kunskap.
>Ords. 19,25.
12. Den R�ttf�rdige giver akt p� den ogudaktiges hus,
han st�rtar de ogudaktiga i olycka.
>Pred. 5,7.
13. Den som tillsluter sitt �ra f�r den armes rop,
han skall sj�lv ropa utan att f� svar.
14. En hemlig g�va stillar vrede
och en sk�nk i l�nndom v�ldsammaste f�rbittring.
>Ords. 17,8, 23. 18,16.
15. Det �r den r�ttf�rdiges gl�dje att r�tt skipa,
men det �r og�rningsm�nnens skr�ck.
16. Den m�nniska som far vilse ifr�n f�rst�ndets v�g,
hon hamnar i skuggornas krets.
17. Den som �lskar glada dagar varder fattig;
den som �lskar vin och olja bliver icke rik.
>Ords. 23,20 f. Luk. 15,13 f.
18. Den ogudaktige varder given s�som l�sepenning f�r den r�ttf�rdige,
och den trol�se s�ttes i de redligas st�lle.
>Est. 7,9 f. Ords. 11,8.
19. B�ttre �r att bo i ett �de land
�n med en tr�tgirig och besv�rlig kvinna.
>Ords. 25,24. Syr. 25,16.
20. Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning,
men en d�raktig m�nniska f�rsl�sar sitt gods.
21. Den som far efter r�ttf�rdighet och godhet,
han finner liv, r�ttf�rdighet och �ra.
22. En vis man kan storma en stad full av hj�ltar
och bryta ned det f�ste som var dess f�rtr�stan.
>Ords. 24,5. Pred. 7,20. 9,16, 18.
23. Den som besvarar sin mun och sin tunga
han bevarar sitt liv f�r n�d.
>Ords. 13,3.
24. Bespottare m� den kallas, som �r fr�ck och �vermodig,
den som far fram med fr�ck f�rm�tenhet.
25. Den lates beg�relse f�r honom till d�den,
i det att hans h�nder icke vilja arbeta.
>Ords. 20,4.
26. Den snikne �r alltid full av snikenhet;
men den r�ttf�rdige giver och spar icke.
27. De ogudaktigas offer �r en styggelse;
mycket mer, n�r det framb�res i sk�ndligt upps�t.
>Ords. 15,8. Jes. 1,13 f. Syr. 34,21 f.
28. Ett l�gnaktigt vittne skall f�rg�s;
men en man som h�r p� f�r allt framgent tala.
>5 Mos. 19,18 f. Ords. 19,5, f.
29. En ogudaktig man upptr�der fr�ckt;
men den redlige vandrar sina v�gar st�ndaktigt.
30. Ingen vishet, intet f�rst�nd,
intet r�d f�rm�r n�got mot HERREN.
>Job 5,12 f. Ords 11,21. Jes. 8,10.
31. H�star rustas ut f�r stridens dag,
men fr�n HERREN �r det som segern kommer.
>Ps. 33,16 f. 147,10 f.
*20/22 Ordspr�ksboken, 22 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 22 Kapitlet
Slutet av den f�rsta samlingen av
salomoniska ordspr�k. �De vises ord�
(22:17--24:22).
1. Ett gott namn �r mer v�rt �n stor rikedom,
ett gott anseeande �r b�ttre �n silver och guld.
>Pred 7,9.
2. Rik och fattig f� leva j�mte varandra;
HERREN har gjort dem b�da.
>5 Mos. 15,11. Ords. 14,31. 17,6. 29,13.
3. Den kloke ser faran och s�kerskydd;
men de f�kunniga l�pa �stad och f� plikta d�rf�r.
>Ords. 27,12.
4. �dmjukhet har sin l�n i HERRENS fruktan,
i rikedom, �ra och liv.
>Ords. 15,33. 18,12.
5. T�rnen och snaror ligga p� de vr�nges v�g;
den som vill bevara sitt liv h�lle sig fj�rran ifr�n dem.
6. Vanj den unge vid den v�g han b�r vandra,
s� viker han ej d�rifr�n, n�r han bliver gammal.
7. Den rike r�der �ver de fattiga,
och l�ntagaren bliver l�ngivarens tr�l.
8. Den som s�r vad or�tt �r, han f�r sk�rda f�rd�rv,
och hans �vermods ris f�r en �nde.
>Job 4,8. Ords. 11,18.
9. Den som unnar andra gott, han varder v�lsignad,
ty han giver av sitt br�d �t den arme.
>Syr. 31,23.
10. Driv ut bespottaren, s� upph�r tr�tan,
och tvist och sm�delse f� en �nde.
>Ords. 26,20.
11. Den som �lskar hj�rtats renhet,
den vilkens l�ppar tala ljuvligt, hans v�n �r konungen.
>Ords. 16,13.
12. HERRENS �gon bevara den f�rst�ndige;
d�rf�r omst�rtal han den trol�ses planer.
13. Den late s�ger: �Ett lejon �r p� gatan;
d�rute p� torget kunde jag bliva dr�pt.�
>Ords. 26,13.
14. En trol�s kvinnas mun �r en djup grop;
den som har tr�ffats av HERRENS vrede, han faller d�ri.
>Ords. 7,26 f. 23,27.
15. Of�rnuft l�der vid barnets hj�rta,
men tuktans ris driver det bort.
>Ords. 13,21. 19,18. 23,13.
16. Den som f�rtrycker den arme bereder honom vinning
men den som giver �t den rike v�llar honom allenast f�rlust.
----
17. B�j ditt �ra h�rtill, och h�r de vises ord,
och l�gg mina l�rdomar p� hj�rtat.
>Ords. 1,5 f. 2,1 f. 3,1 f. 4,1 f. 5,1 f.
18. Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta;
m� de alla ligga redo p� dina l�ppar.
19. F�r att du skall s�tta din f�rtr�stan till HERREN,
undervisar jag i dag just dig.
20. Ja, redan f�rut har jag ju skrivi regler f�r dig
och meddelat dig r�d och insikt,
21. f�r att l�ra dig tillf�rlitliga sanningsord,
s� att du r�tt kan svara den som har s�nt dig �stad.
22. Plundra icke den arme, d�rf�r att han �r arm,
och f�rtrampa icke den fattige porten[1].
23. Ty HERREN skall utf�ra deras sak,
och dem som r�va fr�n dem skall han ber�va livet.
>Ords. 23,11.
24. Giv dig icke i s�llskap med den som l�tt vredgas
eller i lag med en snarsticken man,
>Ords. 29,22.
25. p� det att du icke m� l�ra dig hans v�gar
och bereda en snara f�r ditt liv.
26. Var icke en av dem som giva handslag,
en av dem som g� i borgen f�r l�n.
>Ords. 11,15. 17,18. 20,16. 27,13.
27. Icke vill du att man skall taga ifr�n dig s�ngen d�r du ligger,
om du icke har n�got att betala med?
28. Flytta icke ett gammalt r�m�rke,
ett s�dant som dina f�der hava satt upp.
>5 Mos. 19,14. 27,17. Ords. 23,10.
29. Ser du en man som �r v�l f�rfaren i sin syssla,
hans plats �r att tj�na konungar;
icke m� han tj�na ringa m�n.
[1] Se Port i Ordf�rkl.
*20/23 Ordspr�ksboken, 23 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 23 Kapitlet
Forts�ttning av �De vises ord�.
1. N�r du sitter till bords med en furste,
s� besinna v�l vad du har framf�r dig,
>Syr. 31,12 f.
2. och s�tt en kniv p� din strupe,
om du �r alltf�r hungrig.
3. Var ej lysten efter hans smakliga r�tter,
ty de �ro en bedr�glig kost.
4. M�da dig icke f�r att bliva rik;
avst� fr�n att bruka klokskap.
5. L�t icke dina blickar flyga efter det som ej har best�nd;
ty f�rvisso g�r det sig vingar
och flyger sin v�g, s�som �rnen mot himmelen.
6. �t icke den missunnsammes br�d,
och var ej lysten efter hans smakliga r�tter;
7. ty han f�rfar efter sina sj�lviska ber�kningar.
��t och drick� kan han val s�ga till dig,
men hans hj�rta �r icke med dig.
8. Den bit du har �tit m�ste du utspy,
och dina v�nliga ord har du f�rspillt.
9. Tala icke f�r en d�res �ron,
ty han f�raktar vad klokt du s�ger.
>Ords. 9,8. Matt. 7,6.
10. Flytta icke ett gammalt r�m�rke�
och g�r icke intr�ng p� de faderl�sas �krar.
>2 Mos. 22,22 f. 5 Mos. 19,14. 27.17. Ords. 22,28.
11. Ty deras b�rdeman �r stark;
han skall utf�ra deras sak mot dig.
>2 Mos. 22,23. 3 Mos. 25,26. Ps. 68,6. Ords. 22,23.
12. V�nd ditt hj�rta till tuktan
och dina �ron till de ord som giva kunskap.
>Ords. 19,27.
13. L�t icke gossen vara utan aga;
ty om du sl�r honom med riset, s� bevaras han fr�n d�den;
>Ords. 13,24. 19,18. 22,16. Syr. 30,1 f
14. ja, om du sl�r honom med riset,
s� r�ddar du hans sj�l undan d�dsriket.
15. Min son, om ditt hj�rta bliver vist,
s� gl�der sig ock mitt hj�rta;
>Ords. 10,1. 27,11. 29,3.
16. ja, mitt innersta fr�jdar sig,
n�r dina l�ppar tala vad r�tt �r.
17. L�t icke ditt hj�rta avundas syndare,
men nit�lska f�r HERRENS fruktan best�ndigt.
>Ords. 24,1.
18. F�rvisso har du d� en framtid,
och ditt hopp varder icke om intet.
>Ps. 37,37. Ords. 24,14, 20.
19. H�r, du min son, och bliv vis,
och l�t ditt hj�rta g� r�tta v�gar.
20. Var icke bland vindrinkare,
icke bland dem som �ro �verd�diga i mat.
22. Ty drinkare och frossare bliva fattiga,
och s�mnaktighet giver trasiga kl�der.
>Ords. 21,17.
22. H�r din fader, som har f�tt dig,
och f�rakta icke din moder, n�r hon varder gammal.
>Ords. 1,8. Syr. 3,2 f.
23. S�k f�rv�rva sanning, och avh�nd dig henne icke,
s�k vishet och tukt och f�rst�nd.
24. Stor fr�jd har den r�ttf�rdiges fader;
den som har f�tt en vis son har gl�dje av honom.
>Ords. 10,1. 15,20.
25. M� d� din fader och din moder f� gl�dje,
och m� hon som har f�tt dig kunna fr�jda sig.
26. Giv mig, min son, ditt hj�rta,
och l�t mina v�gar behaga dina �gon.
27. Ty sk�kan �r en djup grop,
och n�stans hustru �r en tr�ng brunn.
>Ords. 22,14.
28. Ja, s�som en r�vare ligger hon p� lur
och de trol�sas antal f�r�kar hon bland m�nniskorna.
29. Var �r ve, var �r j�mmer?
Var �ro tr�tor, var �r klagan?
Var �ro s�r utan sak?
Var �ro �gon h�ljda i dunkel?
30. Jo, d�r man l�nge sitter kvar vid vinet,
d�r man samlas f�r att pr�va kryddade drycker.
>Jes. 5,11 f., 22.
31. S� se d� icke p� vinet, att det �r s� r�tt,
att det giver s�dan glans i b�garen,
och att det s� l�tt rinner ned.
>Ef. 5,18.
32. P� sistone stinger det ju s�som ormen,
och likt basilisken sprutar det gift.
33. Dina �gon f� d� sk�da s�llsamma syner,
och ditt hj�rta talar f�rv�nda ting.
34. Det �r dig s�som l�ge du i havets djup,
eller s�som sv�vade du uppe i en mast:
35. �De sl� mig, men �t v�llar mig ingen sm�rta,
de st�ta mig, men jag k�nner det icke.
N�r skall jag d� vakna upp,
s� att jag �terigen f�r skaffa mig s�dant?�
*20/24 Ordspr�ksboken, 24 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 24 Kapitlet
Slutet av �De vises ord� j�mte till�gg
(v. 23--34).
1. Avundas icke onda m�nniskor,
och hav ingen lust till att vara med dem.
>Ords 1,10. 23,17.
2. Ty p� �verv�ld t�nka deras hj�rtan,
och deras l�ppar tala olycka.
3. Genom vishet varder ett hus uppbyggt,
och genom f�rst�nd h�lles det vid makt.
4. Genom klokhet bliva kamrarna fyllda
med allt vad dyrbart och ljuvligt �r.
5. En vis man �r stark,
och en man med f�rst�nd �r v�ldig i kraft.
>Ords. 21,22. Pred. 9,16, 18.
6. Ja, med r�dklokhet skall man f�ra krig,
och d�r de r�dvisa �ro m�nga, d�r g�r det v�l.
>Ords. 11,14. 15,22. 20,18.
7. S�llsynt korall �r visheten f�r den of�rnuftige,
i porten kan han icke uppl�ta sin mun.
8. Den som t�nker ut onda anslag,
honom m� man kalla en r�nksmidare.
9. Ett of�rnuftigt p�fund �r synden,
och bespottaren �r en styggelse f�r m�nniskor.
10. L�ter du modet falla, n�r n�d kommer p�,
s� saknar du n�dig kraft.
11. R�dda dem som sl�pas till d�den,
och bist� dem som stappla till avr�ttsplatsen
>Ps. 82,3 f. Ords. 31,8 f.
12. Om du s�ger: �Se, vi visste det icke�,
s� bet�nk om ej han som pr�var hj�rtan m�rker det,
och om ej han som har akt p� din sj�l vet det.
Och han skall vederg�lla var och en efter hans g�rningar.
>Job 34,11. Ps. 62,13. Jer. 32,19 Rom. 2,6. Upp. 22,12.
13. �t honung, min son, ty det �r gott,
och sj�lvrunnen honung �r s�t f�r din mun.
>Ords. 25,16, 27.
14. Lik s�dan m� du r�kna visheten f�r din sj�l.
Om du finner henne, s� har du en framtid,
och ditt hopp varder d� icke om intet.
>Ords. 23,18.
15. Lura icke, du ogudaktige, p� den r�ttf�rdiges boning,
�va intet v�ld mot hans vilostad.
16. Ty den r�ttf�rdige faller sju g�nger och st�r �ter upp;
men de ogudaktiga st�rta �ver �nda olyckan.
>Ps. 34,20. 37,24. Mik 7,8.
17. Gl�d dig icke, n�r din fiende faller,
och l�t ej ditt hj�rta fr�jda sig, n�r han st�rtar �ver �nda,
>Job 31,29.
18. p� det att HERREN ej m� se det med misshag
och flytta sin vrede ifr�n honom.
19. Harmas icke �ver de onda,
avundas icke de ogudaktiga.
>Ps. 37,1. Pred. 7,10.
20. Ty den som �r ond har ingen framtid;
de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
>Job 18,5. Ps. 37,33. Ords. 13,9.
21. Min son, frukta HERREN och konungen;
giv dig icke i lag med upprorsman.
>1 Petr. 2,17.
22. Ty pl�tsligt skall of�rd komma �ver dem,
och vem vet n�r deras �r f� en olycklig �nde?
----
23. Dessa ord �ro ock av visa m�n.
Att hava anseende till personen, n�r man d�mer, �r icke tillb�rligt.
>5 Mos. 1,17. Ords. 18,5. 28,21.
24. Den som s�ger till den skyldige: �Du �r oskyldig�,
honom skola folk f�rbanna,
honom skola folkslag �nska of�rd.
25. Men dem som skipa r�ttvisa skall det g� v�l,
och �ver dem skall komma v�lsignelse av vad gott �r.
26. En kyss p� l�pparna �r det,
n�r n�gon giver ett r�tt svar.
27. Fullborda ditt arbete p� marken,
g�r allting redo �t dig p� �kern;
sedan m� du bygga dig bo.
>Ords. 12,11.
28. B�r icke vittnesb�rd mot din n�sta utan sak;
icke vill du bedraga med dina l�ppar?
>Ords. 14,5.
29. S�g icke: �S�som han gjorde mot mig vill jag g�ra mot honom,
jag vill vederg�lla mannen efter hans g�rningar.�
>Ords. 20,22. Matt. 5,44.
30. Jag gick f�rbi en lat mans �ker,
en of�rst�ndig m�nniskas ving�rd.
31. Och se, den var alldeles full av ogr�s,
dess mark var �vert�ckt av n�sslor,
och dess stenmur l�g nedriven.
32. Och jag betraktade det och aktade d�rp�,
jag s�g det och tog varning d�rav.
33. Ja, sov �nnu litet, slumra �nnu litet,
l�gg �nnu litet h�nderna i kors f�r att vila,
>Ords. 6,6 f.
34. s� skall fattigdomen komma farande �ver dig,
och armodet s�som en v�pnad man.
*20/25 Ordspr�ksboken, 25 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 25 Kapitlet
Hiskias m�ns samling av salomoniska ordspr�k
(kap. 25--29).
1. Dessa ordspr�k �ro ock av Salomo;
och Hiskias, Juda konungs, m�n
hava gjort detta utdrag.
>2 Kon. 18,1 f.
2. Det �r Guds �ra att f�rd�lja en sak,
men konungars �ra att utforska en sak.
>Rom. 11,33.
3. Himmelens h�jd och jordens djup
och konungars hj�rtan kan ingen utrannsaka.
4. Skaffa slagget bort ifr�n silvret,
s� f�r guldsmeden fram en klenod d�rav.
5. Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tj�nst,
s� varder hans tron bef�st genom r�ttf�rdighet.
>Ords. 16,12. 20,8, 28.
6. F�rh�v dig icke inf�r konungen,
och tr�d icke fram p� de stores plats.
>Syr. 7,4. 13,9 f.
7. Ty det �r b�ttre att man s�ger till dig: �Stig hitupp�,
�n att man flyttar ned dig f�r n�gon f�rn�mligare man,
n�gon som dina �gon redan hava sett.
>Luk. 14,8 f.
8. Var icke f�r hastig att begynna en tvist;
vad vill du eljest g�ra l�ngre fram,
om din vederpart kommer dig p� skam?
9. Utf�r din egen sak mot din vederpart,
men uppenbara icke en annans hemlighet,
>Ords 11,8. 20,19. Syr. 19,7 f. 42,1.
10. p� det att icke envar som h�r det m� lasta dig
och ditt rykte bliva ont f�r best�ndigt.
11. Gyllene �pplen i silversk�lar
�ro ord som talas i r�ttan tid.
>Ords. 15,23.
12. S�som en gyllene �rring passar till ett br�stsp�nne av fint guld,
s� passar en vis bestraffare till ett h�rsamt �ra.
13. S�som sn�ns svalka p� en sk�rdedag,
s� �r en p�litlig budb�rare f�r avs�ndaren;
sin herres sj�l vederkvicker han.
>Ords 13,17. 26,8.
14. S�som regnskyar och bl�st, och likv�l intet regn,
s� �r en man som skryter med givmildhet, men icke h�ller ord.
>Judas v. 12.
15. Genom t�lamod varder en furste bevekt,
och en mjuk tunga krossar ben.
>Ords. 15,1. Pred. 10,4.
16. Om du finner honung, s� �t icke mer �n du t�l,
s� att du ej bliver �verm�tt d�rav och f�r utspy den.
>Ords. 24,13.
17. L�t din fot icke f�r ofta komma i din v�ns hus,
S� att han ej bliver m�tt p� dig och f�r motvilja mot dig.
18. En stridshammare och ett sv�rd och en skarp pil
�r den som b�r falskt vittnesb�rd mot sin n�sta.
>Ps. 57,6. 59,8.
19. S�som en gnagande tand och s�som ett skadedjurs fot
�r den trol�ses tillf�rsikt p� n�dens dag.
>Jes. 42,17. Dan. 7,7.
20. S�som att taga av dig manteln p� en vinterdag,
och s�som syra p� lutsalt,
s� �r det att sjunga visor f�r ett sorgset hj�rta.
>Rom. 12,15.
21. Om din ov�n ar hungrig, s� giv honom att �ta,
och om han �r t�rstig, sa giv honom att dricka;
>Matt. 5,44. Rom. 12,20.
22. s� samlar du gl�dande kol p� hans huvud,
och HERREN skall vederg�lla dig.
23. Nordanvind f�der regn
och en tasslande tunga mulna ansikten.
24. B�ttre �r att bo i en vr� p� taket
�n att hava hela huset gemensamt med en tr�tgirig kvinna.
>Ords. 21,9, 19.
25. S�som friskt vatten f�r den f�rsm�ktande,
s� �r ett gott budskap ifr�n fj�rran land.
26. S�som en grumlad k�lla och en f�rd�rvad brunn,
s� �r en rattf�rdig som vacklar inf�r den ogudaktige.
27. Att �ta f�r mycket honung �r icke gott,
och den som vinner �ra f�r sin �ra nagelfaren.
28. S�som en stad vars murar �ro nedbrutna och borta,
s� �r en man som icke kan styra sitt sinne.
*20/26 Ordspr�ksboken, 26 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 26 Kapitlet
Forts�ttning av Hiskias m�ns samling.
1. S�som sn� icke h�r till sommaren och regn icke till sk�rdetiden,
s� h�ves det ej heller att d�ren f�r �ra.
>Ords. 17,16. 19,10.
2. S�som sparven far sin kos, och s�som svalan flyger bort,
s� far en of�rtj�nt f�rbannelse f�rbi.
3. Piskan f�r h�sten, betslet f�r �snan
och riset f�r d�rarnas rygg!
>Ps. 32,9. Ords. 1O,13.
4. Svara icke d�ren efter hans of�rnuft,
s� att du icke sjalv bliver honom lik.
5. Svara d�ren efter hans of�rnuft,
f�r att han icke m� tycka sig vara vis.
6. Den som s�nder bud med en d�re,
han hugger sj�lv av sig f�tterna, och f�r olycka till dryck.
>Ords. 25,13.
7. Lika den lames ben, som h�nga kraftl�sa ned,
�ro ordsprak i d�rars mun.
8. S�som att binda slungstenen fast vid slungan,
s� �r det att giva �ra �t en d�re.
9. S�som n�r en t�rntagg kommer i en drucken mans hand,
s� �r det med ordspr�k i d�rars mun.
10. En m�stare g�r sj�lv allt,
men d�ren lejer, och lejer vem som kommer.
11. Lik en hund som v�nder �ter till i sina spyor
d�re som p� nytt begynner sitt of�rnuft.
>2 Petr. 2,22.
12. Ser du en man som tycker sig sj�lv vara vis,
det �r mer hopp om en d�re �n om honom.
>Ords. 3,7. 29,20.
13. Den late s�ger: �Ett vilddjur �r p� v�gen,
ja, ett lejon �r p� gatorna.
>Ords. 22,13.
14. D�rren v�nder sig p� sitt g�ngj�rn,
och den late v�nder sig i sin s�ng.
15. Den late sticker sin hand i fatet,
men finner det m�dosamt att f�ra den �ter till munnen.
>Ords. 19,21.
16. Den late tycker sig vara vis,
mer �n sju som giva f�rst�ndiga svar.
17. Lik en som griper en hund i �ronen
�r den som f�rivrar sig vid andras kiv, dar han g�r fram.
18. Lik en rasande, som slungar ut brandpilar
och skjuter och d�dar,
19. �r en man som bedrager sin n�sta
och sedan s�ger: �Jag gjorde det ju p� sk�mt.�
20. N�r veden tager slut, slocknar elden.
och n�r �rontasslaren �r borta, stillas tratan.
>Ords. 22,10.
21. S�som gl�d kommer av kol, och eld av ved,
s� uppt�ndes kiv av en tr�tgirig man.
>Ords. 15,18. Syr. 28,10 f.
22. �rontasslarens ord �ro s�som l�ckerbitar
och tr�nga ned till hj�rtats innand�men.
>Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 18,8.
23. S�som silverglasering p� ett s�ndrigt lerk�rl
�ro karleksgl�dande l�ppar, d�r hj�rtat �r ondskefullt.
24. En fiende f�rst�ller sig i sitt tal,
men i sitt hj�rta b�r han p� svek.
25. Om han g�r sin r�st ljuvlig, s� tro honom dock icke,
ty sjufaldig styggelse �r i hans hj�rta.
26. Hatet brukar list att f�rd�lja sig med,
men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i f�rsamlingen.
27. Den som gr�ver en grop, han faller sj�lv d�ri,
och den som v�ltrar upp en sten, p� honom rullar den tillbaka.
>Ps. 7,16. 9,16. 57,7. Pred. 10,8. Syr. 27,25 f.
28. En l�gnaktig tunga hatar dem hon har krossat,
och en hal mun kommer fall �stad.
*20/27 Ordspr�ksboken, 27 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 27 Kapitlet
Forts�ttning av Hiskias m�ns samling.
1. Ber�m dig icke av morgondagen,
ty du vet icke vad en dag kan b�ra i sitt sk�te.
>Syr. 18,26. Jak. 4,13 f.
2. M� en annan ber�mma dig, och icke din egen mun,
fr�mmande, och icke dina egna l�ppar.
>Jer. 9,23.
3. Sten �r tung, och sand �r sv�r att b�ra,
men tyngre �n b�da �r f�rargelse genom en of�rnuftig man.
>Job 5,2. 6,3. Pred. 7,10.
4. Vrede �r en grym sak och harm en st�rtflod,
men vem kan best� mot svartsjuka?
>Ords. 6,34 f. Jak. 1,20.
5. B�ttre �r �ppen tillr�ttavisning
�n k�rlek som h�lles f�rdold.
6. V�nnens slag givas i trofasthet,
men ov�nnens kyssar till �verfl�d.
7. Den m�tte trampar honung under f�tterna,
men den hungrige finner allt vad bittert �r s�tt.
8. Lik en f�gel som har m�st fly ifr�n sitt bo
�r en man som har m�st fly ifr�n sitt hem.
9. Salvor och r�kelse g�ra hj�rtat glatt,
�mhet hos en v�n som giver v�lbet�nkta r�d.
10. Din v�n och din faders v�n m� du icke l�ta fara,
g� icke till din broders hus, n�r of�rd drabbar dig;
b�ttre �r en granne som st�r dig n�ra
�n broder som st�r dig fj�rran.
>Ords. 18,24.
11. Bliv vis, min son, s� gl�der du mitt hj�rta;
jag kan d� giva den svar, som sm�dar mig.
>Ords. 10,1. 23,15. 29,3.
12. Den kloke ser faran och s�ker skydd;
de f�kunniga l�pa �stad och f� plikta d�rf�r.
>Ords. 22,3.
13. Tag kl�derna av honom, ty han har g�tt i borgen f�r en annan,
och panta ut vad han har, f�r den fr�mmande kvinnans skull.
>Ords. 20,16. 22,26.
14. Den som v�lsignar sin n�sta med h�g r�st bittida om morgonen,
honom kan det tillr�knas s�som en f�rbannelse.
15. Ett oavl�tligt takdropp p� en regnig dag
och en tr�tgirig kvinna, det kan aktas lika.
>Ords. 19,13.
16. Den som vill l�gga band p� en s�dan vill l�gga band p� vinden,
och hala oljan m�ter hans h�gra hand.
17. J�rn giver sk�rpa �t j�rn;
s� sk�rper den ena m�nniskan den andra.
18. Den som v�rdar sitt fikontr�d, han f�r �ta dess frukt;
och den som v�rdar sig om sin herre, han kommer till �ra.
19. S�som spegelbilden i vattnet liknar ansiktet,
s� avspeglar den ena m�nniskans hj�rta den andras.
20. D�dsriket och avgrunden kunna icke m�ttas;
s� bliva ej heller m�nniskans �gon m�tta.
>Ords. 30,16. Pred. 1,8. Heb. 2,5. Syr. 14,9.
21. Silvret provas genom degeln och guldet genom sm�ltugnen,
s� ock en man genom sitt rykte.
>Ords. 17,3.
22. Om du st�tte den of�rnuftige mortel
med en st�t, bland grynen,
s� skulle hans of�rnuft �nd� g� ur honom.
23. Se v�l till dina f�r,
och hav akt p� dina hjordar.
>Syr. 7,22.
24. Ty rikedom varar icke evinnerligen;
best�r ens en krona fr�n sl�kte till sl�kte?
25. N�r ny brodd skjuter upp efter gr�set som f�rsvann,
och n�r foder samlas in p� bergen,
26. d� �ger du lamm till att bereda dig kl�der
och bockar till att k�pa dig �ker;
27. d� giva dig getterna mj�lk nog,
till f�da �t dig sj�lv och ditt hus
och till underh�ll �t dina tj�narinnor.
*20/28 Ordspr�ksboken, 28 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 28 Kapitlet
Forts�ttning av Hiskias m�ns samling.
1. De ogudaktiga fly, om ock ingen f�rf�ljer dem;
men de r�ttf�rdiga �ro of�rskr�ckta s�som unga lejon.
>3 Mos. 26,36 f. Ords. 10,24.
2. F�r sin �vertr�delses skull f�r ett land m�nga herrar;
men d�r folket har f�rst�nd och inser vad r�tt �r, d�r bliver det best�ndande.
>Ords. 29,8. Jes. 24,4 f., 20.
3. L�n usel herre, som f�rtrycker de arma
�r ett regn som f�rh�rjar i stallet f�r att giva br�d.
4. De som �vergiva lagen prisa de ogudaktiga,
men de som h�lla lagen g� till strids mot dem.
5. Onda m�nniskor f�rst� icke vad r�tt �r,
men de som s�ka HERREN, de f�rst� allt.
6. B�ttre �r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
rik som i vr�nghet g�r dubbla v�gar.
>Ords. 19,1.
7. Den yngling �r f�rst�ndig, som tager lagen i akt;
men som giver sig i s�llskap med sl�sare g�r sin fader skam.
8. De som f�r�kar sitt gods genom ocker och r�ntor,
han samlar �t den som f�rbarmar sig �ver de arma.
>Pred. 2,26.
9. Om n�gon v�nder bort sitt �ra och icke vill h�ra lagen,
s� �r till och med hans b�n en styggelse.
>Job 27,8 f. Ps. 18,42. 66,18. Joh. 9,31.
10. Den som leder de redliga vilse in p� en ond v�g,
han faller sj�lv i sin grop;
men de ostraffliga f� till sin arvedel vad gott �r.
>Ords. 26,27. Matt. 15,14.
11. En rik man tycker sig vara vis,
men en fattig man med f�rst�nd uppdagar hurudan han �r.
12. N�r de r�ttf�rdiga triumfera, st�r allt h�rligt till;
men n�r de ogudaktiga komma till makt, f�r man leta efter m�nniskor.
>Ords. 11,10. 29,2.
13. Den som f�rd�ljer sina �vertr�delser, honom g�r det icke v�l;
men den som bek�nner och �vergiver dem, han f�r barmh�rtighet.
>Ps. 32,3 f. 1 Joh. 1,9.
14. S�ll �r den m�nniska som st�ndigt tager sig till vara;
men den som f�rh�rdar sitt hj�rta, han faller i olycka.
>Ords. 14,16.
15. Lik ett rytande lejon och en glupande bj�rn
�r en ogudaktig furste �ver ett fattigt folk.
16. Du furste utan f�rst�nd, du som �var mycket v�ld,
att den som hatar or�tt vinning, han skall l�nge leva.
>Ords. 29,4.
17. En m�nniska som tryckes av blodskuld
bliver en flykting �nda till sin grav, och ingen m� hj�lpa en s�dan.
>1 Mos. 9,6. 2 Mos. 21,12. 5 Mos. 19,11 f.
18. Den som vandrar ostraffligt, han bliver fr�lst;
men den som i vr�nghet g�r dubbla v�gar, han faller p� en av dem.
>Ords. 12,13.
19. Den som brukar sin �ker f�r br�d till fyllest;
men den som far efter f�f�ngliga ting f�r fattigdom till fyllest.
>Ords. 12,11. 20,4. Syr. 20,28.
20. En redlig man f�r mycken v�lsignelse;
men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
>Ords. 20,21. 21,5. 1 Tim. 6,6, 9.
21. Att hava anseende till personen �r icke tillb�rligt;
men f�r ett stycke br�d g�r sig m�ngen till �vertr�dare.
>Ords. 18,5. 24,23. Hes. 13,19.
22. Den missunnsamme �vlas efter �godelar
och f�rst�r icke att brist skall komma �ver honom.
23. Den som tillr�ttavisar en avf�lling skall vinna ynnest,
mer �n den som g�r sin tunga hal.
>Ords. 9,8 f. 27,5 f.
24. Den som plundrar sin fader eller sin moder
och s�ger: �Det �r ingen synd�,
han �r stallbroder till r�varen.
>Ords. 19,26. Matt. 15,5 f.
25. Den som �r lysten efter vinning uppv�cker tr�ta;
men den som f�rtr�star p� HERREN varder rikligen m�ttad.
26. Den som f�rlitar sig p� sitt f�rst�nd, han �r en d�re;
men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
>Ords. 3,5, 7. 1 Kor. 3,19 f.
27. Den som giver �t den fattige, honom skall intet fattas;
men den som tillsluter sina �gon drabbas av mycken f�rbannelse.
>5 Mos. 15,11. Ords. 19,17. Syr. 4,5.
28. N�r de ogudaktiga komma till makt, g�mma sig m�nniskorna;
men n�r de f�rg�s, v�xa de r�ttf�rdiga till.
>Job 24,4. Ords. 11,10. 29,7.
*20/29 Ordspr�ksboken, 29 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 29 Kapitlet
Slutet av Hiskias m�ns samling.
1. Den som f�r mycken tillr�ttavisning, men f�rbliver h�rdnackad,
han varder of�rtfinkt krossad utan r�ddning.
>Jes 66,4. Jer. 7,13 f.
2. N�r de r�ttf�rdiga v�xa till, gl�der sig folket,
men n�r den ogudaktige kommer till v�lde, suckar folket.
>Ords. 11,10. 28,12, 28.
3. Den som �lskar vishet g�r sin fader gl�dje;
men den som giver sig i s�llskap med sk�kor f�rst�r vad han �ger.
>Ords. 10,1 15,20. 27,11 Luk. 15,13, 30.
4. Genom r�ttvisa h�ller en konung sitt land vid makt;
men den som utpressar g�rder, har f�rd�rvar det.
>Ords. 28,16
5. Den man som smickrar sin n�sta
han breder ut ett n�t f�r han f�tter.
6. En ond m�nniskas �vertr�delse bliver henne en snara,
men den r�ttf�rdige f�r jubla och gl�djas.
>Ords. 12,13
7. Den r�ttf�rdige v�rdar sig om de armas sak,
men den ogudaktige f�rst�r intet.
8. Bespottare uppvigla staden,
men visa m�n stilla vreden.
>Ords. 28,2. Pred. 9,18.
9. N�r en vis man vill g� till r�tta med en of�rnuftig man,
d� vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
>Jes. 57,20 f.
10. De blodgiriga hata den som �r ostrafflig,
men de redliga s�ka skydda hans liv.
11. D�ren sl�pper all sin vrede l�s,
men den vise stillar den till slut.
>Ords. 17,27.
12. Den furste som aktar p� l�gnaktigt tal,
hans tj�nare �ro alla ogudaktiga.
>Syr. 10,2.
13. Den fattige och f�rtryckaren f� leva j�mte varandra;
av HERREN f� b�das �gon sitt ljus.
>Ords. 22,2.
14. Den konung som d�mer de armas r�tt.
hans tron skall best� evinnerligen.
>Ords. 16,12. 20,28.
15. Ris och tillr�ttavisning giver vishet,
men ett oupptuktat barn drager skam �ver sin moder.
>Ords. 13,24. 22,15. 23,13 f.
16. D�r de ogudaktiga v�xa till, d�r v�xer �vertr�delsen till,
men de r�ttf�rdiga skola se deras fall med lust.
>Ps. 58,11. 91,8.
17. Tukta din son, s� skall han bliva dig till hugnad
och giva ljuvlig spis �t din sj�l.
18. D�r profetia icke finnes, d�r bliver folket tygell�st;
men s�ll �r den som h�ller lagen.
19. Med ord kan man icke tukta en tj�nare
ty om han �n f�rst�r, s� r�ttar han sig icke d�refter.
20. Ser du en man som �r snar till att tala,
det �r mer hopp om en d�re �n om honom.
>Ords. 26,12. Pred. 5,1. Jak. 1,19 f. 3,5 f.
21. Om n�gon �r f�r efterl�ten mot sin tj�nare i hans ungdom,
s� visar denne honom p� sistone f�rakt.
22. En snarsticken man uppv�cker tr�ta,
och den som l�tt f�rt�rnas beg�r ofta �vertr�delse.
>Ords. 15,18. 22,24. 27,4. Jak. 1,20.
23. En m�nniskas h�gmod blier henne till f�r�dmjukelse,
men den �dmjuke vinner �ra.
>Job 22,29. Ords. 15,33. 18,12. Luk. 14,11. 1 Petr. 5,5 f.
24. Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv;
n�r han h�r edsf�rpliktelsen, yppar han intet.
>3 Mos. 5,1.
25. M�nniskofruktan har med sig snaror,
men den som f�rtr�star p� HERREN, han varder beskyddad.
>Matt. 10,28.
26. M�nga s�ka en furstes ynuest,
men av HERREN f�r var och en sin r�tt.
27. En or�ttf�rdig man �r en styggelse f�r de r�ttf�rdiga,
och den som vandrar i redlighet �r en styggelse f�r den ogudaktige.
>Ps. 15,4. 1 Petr. 4,4.
*20/30 Ordspr�ksboken, 30 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 30 Kapitlet
Agurs ord.
1. Detta �r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S� talade den mannen
till Itiel -- till Itiel och Ukal.
2. Ja, jag �r f�r of�rnuftig f�r att kunna r�knas s�som m�nniska,
jag har icke m�nskligt f�rst�nd;
3. vishet har jag icke f�tt l�ra,
s� att jag �ger kunskap om den Helige.
4. Vem har stigit upp till himmelen och �ter farit ned?
Vem har samlat vinden i sina h�nder?
Vem har knutit in vattnet i ett kl�de?
Vem har fastst�llt jordens alla gr�nser?
Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
>Job 38,4 f.
5. Allt Guds tal �r luttrat;
han �r en sk�ld f�r dem som taga sin tillflykt till honom.
>Ps. 12,7. 18,31. 91,4.
6. L�gg icke n�got till hans ord,
p� det att han icke m� besl� dig med l�gn.
>5 Mos. 4,2. 12,32.
7. Om tv� ting beder jag dig,
v�gra mig dem icke, intill min d�d:
8. L�t f�f�nglighet och l�gn varafj�rran ifr�n mig;
och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
men l�t mig f� det br�d mig tillkommer.
>1 Tim. 6,8.
9. Jag kunde eljest, om jag bleve alltf�r matt, f�rneka dig,
att jag sporde: �Vem �r HERREN?�
eller om jag bleve alltf�r fattig, kunde jag bliva en tjuv,
ja, f�rgripa mig p� min Guds namn.
>5 Mos. 8,12 f. 32,15.
10. F�rtala icke en tj�nare inf�r hans herre;
han kunde eljest f�rbanna dig, s� att du stode d�r med skam.
11. Ett sl�kte d�r man f�rbannar sin fader,
och d�r man icke v�lsignar sin moder;
12. ett sl�kte som tycker sig vara rent,
fast�n det icke har avtv�tt sin orenlighet;
13. ett sl�kte -- huru stolta �ro icke dess �gon,
och huru fulla av h�gmod �ro icke dess blickar!
14. ett sl�kte vars t�nder �ro sv�rd,
och vars kindt�nder �ro knivar,
s� att de �ta ut de betryckta ur landet
och de fattiga ur m�nniskornas krets!
15. Blodigeln har tv� d�ttrar:
�Giv hit, giv hit.�
Tre finnas, som icke kunna m�ttas,
ja, fyra, som aldrig s�ga: �Det �r nog�:
16. d�dsriket och den ofruktsammas kved,
jorden, som icke kan m�ttas med vatten,
och elden, som aldrig s�ger: �Det �r nog.�
>Ords. 27,20.
17. Den som bespottar sin fader
och f�rsm�r att lyda sin moder
hans �ga skola korparna vid b�cken hacka ut,
och �rnens ungar skola �ta upp det.
>5 Mos. 27,16.
18. Tre ting �ro mig f�r underbara,
ja, fyra finnas, som jag icke kan sp�ra:
19. �rnens v�g under himmelen,
ormens v�g �ver klippan,
skeppets v�g mitt i havet
och en mans v�g hos en ung kvinna.
20. S�dant �r �ktenskapsbryterskan s�tt:
hon njuter sig m�tt och stryker sig s� om munnen
och s�ger: �Jag har intet or�tt gjort.�
21. Tre finnas, under vilka jorden darrar,
ja, fyra, under vilka den ej kan uth�rda:
22. under en tr�l, n�r han bliver konung,
och en d�re, n�r han f�r �ta sig m�tt,
>Ords. 19,10. Pred. 10,5 f.
23. under en f�rsm�dd kvinna, n�r hon f�r man
och en tj�nstekvinna, n�r hon tr�nger undan sin fru.
24. Fyra fannas, som �ro sm� p� jorden,
och likv�l �r stor vishet dem besk�rd:
25. myrorna �ro ett svagt folk,
men de bereda om sommaren sin f�da;
>Ords. 6,6 f.
26. klippdassarna �ro ett folk med ringa kraft,
men i klippan bygga de sig hus;
27. gr�shopporna hava ingen konung,
men i h�rordning draga de alla ut;
28. gecko-�dlan kan gripas med h�nderna,
dock bor hon i konungapalatser.
29. Tre finnas, som skrida st�tligt fram,
ja, fyra, som hava en st�tlig g�ng:
30. lejonet, hj�lten bland djuren,
som ej viker tillbaka f�r n�gon,
31. en stridsrustad h�st och en bock
och en konung i spetsen f�r sin h�r.
>Job 39,22 f.
32. Om du har f�rh�vt dig, evad det var d�rskap
eller det var medveten synd, s� l�gg handen p� munnen.
>Job 39,37. Mik. 7,16.
33. Ty s�som ost pressas ut ur mj�lk,
och s�som blod pressas ut ur n�san,
s� utpressas kiv ur vrede.
----
*20/31 Ordspr�ksboken, 31 Kapitlet
Ordspr�ksboken, 31 Kapitlet
Lemuels ord. En idog hustrus lov.
1. Detta �r konung Lemuels ord, vad hansmoder sade, n�r hon
f�rmanade honom:
2. H�r, min son, ja, h�r, du mitt livs son,
h�r, du mina l�ftens son.
3. Giv icke din kraft �t kvinnor,
v�nd icke dina v�gar till dem som �ro konungars f�rd�rv.
>5 Mos. 17,17.
4. Ej konungar tillkommer det, Lemoel,
ej konungar tillkommer det att dricka vin
ej furstar att fr�ga efter starka drycker.
>Pred. 10,16 f.
5. De kunde eljest under sitt drickande f�rg�ta lagen
och f�rv�nda r�tten f�r alla el�ndets barn.
>Jes. 5,22 f. 28,7.
6. Nej, �t den olycklige give man starka drycker
och vin �t dem som hava en bedr�vad sj�l.
>Syr. 31,28.
7. M� dessa dricka och f�rg�ta sitt armod
och h�ra upp att t�nka p� sin vederm�da.
8. Uppl�t din mun till f�rm�n f�r den stumme
och till att skaffa alla hj�lpl�sa r�tt.
>Job 29,12 f. Ords. 24,1l.
9. Ja, uppl�t din mun och d�m med r�ttvisa,
och skaffa den betryckte och fattige r�tt.
>Ps. 82,3. Jes. 1,17
----[1]
10. En idog hustru, var finner man en s�dan?
L�ngt h�gre �n p�rlor st�r hon i pris.
>Ords. 18,22. 19,14. Syr. 26,1.
11. P� henne f�rlitar sig hennes mans hj�rta,
och b�rgning kommer icke att fattas honom.
>Ords 12,4 14,1.
12. Hon g�r honom vad ljuvt �r och icke vad lett �r,
i alla sina levnadsdagar.
13. Omsorg har hon om ull och lin
och l�ter sina h�nder arbeta med lust.
14. Hon �r s�som en k�pmans skepp,
sitt f�rr�d h�mtar hon fj�rran ifr�n.
15. Medan det �nnu �r natt, st�r hon upp
och s�tter fram mat �t sitt husfolk,
�t tj�narinnorna deras best�mda del.
16. Hon har planer p� en �ker, och hon skaffar sig den;
av sina h�nders f�rv�rv planterar hon en ving�rd.
17. Hon omgjordar sina l�nder med kraft
och l�gger driftighet i sina armar.
18. S� f�rmarker hon att hennes hush�llning g�r v�l;
hennes lampa sl�ckes icke ut om natten.
19. Till spinnrocken griper hon med sina h�nder,
och hennes fingrar fatta om sl�ndan.
20. F�r den betryckte �ppnar hon sin hand
och r�cker ut sina armar mot den fattige.
21. Av sn�tiden fruktar hon intet f�r sitt hus,
ty hela hennes hus har kl�der av scharlakan.
22. Sk�na t�cken g�r hon �t sig,
hon har kl�der av finaste linne och purpur.
23. Hennes man �r k�nd i stadens portar,
d�r han sitter bland landets �ldste.
24. Fina linneskjortor g�r hon och s�ljer dem,
och b�lten avyttrar hon till kr�maren.
25. Kraft och heder �r hennes kl�dnad,
och hon ler mot den dag som kommer.
26. Sin mun uppl�ter hon med vishet,
och har vanlig formaning p� sin tunga.
27. Hon vakar �ver ordningen i sitt hus
och �ter ej i l�ttja sitt brod.
28. Hennes s�ner st� upp och prisa henne s�ll,
hennes man likas� och f�rkunnar hennes lov:
29. �M�nga idoga kvinnor hava funnits,
men du, du �verg�r dem allasammans.�
30. Sk�nhet �r f�rg�nglig och f�gring en vindfl�kt;
men prisas m� en hustru som fruktar HERREN.
>Ords. 11,23.
31. M� hon f� njuta sina g�rningars frukt;
hennes verk skola prisa henne i portarna.
[1] Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*21/ Predikaren
*21/01 Predikaren, 1 Kapitlet
Predikaren, 1 Kapitlet
Allting �r f�f�nglighet och ett evigt
enahanda. Ocks� str�vandet efter vishet
�r ett jagande efter vind.
1. Detta �r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
2. F�f�ngligheters f�f�nglighet! s�ger Predikaren. F�f�ngligheters
f�f�nglighet! Allt �r f�f�nglighet!
3. Vad f�rm�n har m�nniskan av all m�da som hon g�r sig under
solen?
4. Sl�kte g�r, och sl�kte kommer, och jorden st�r evinnerligen
kvar.
5. Och solen g�r upp, och solen g�r ned, och har sedan �ter br�tt
att komma till den ort d�r hon g�r upp.
6. Vinden far mot s�der och v�nder sig s� mot norr; den v�nder sig
och v�nder sig, allt under det att den far fram, och s� begynner
den �ter sitt kretslopp.
7. Alla floder rinna ut i havet, och �nd� bliver havet aldrig
fullt; d�r floderna f�rut hava runnit, dit rinna de st�ndigt
�ter.
8. Alla arbetar utan rast; ingen kan uts�ga det. �gat m�ttas icke
av att se, och �rat bliver icke fullt av att h�ra.
9. Vad som har varit �r vad som kommer att vara, och vad som har
h�nt �r vad som kommer att h�nta; intet nytt sker under solen.
10. Intr�ffar n�got varom man ville s�ga: �Se, detta �r nytt�, s�
har detsamma �nd� skett redan f�rut, i gamla tider, som voro
f�re oss.
11. Man kommer icke ih�g dem som levde f�re oss. Och dem som skola
uppst� efter oss skall man icke heller komma ih�g bland dem som
leva �nnu senare.
12. Jag, Predikaren, var konung �ver Israel i Jerusalem.
13. Och jag v�nde mitt hj�rta till att begrunda och utrannsaka genom
vishet allt vad som h�nder under himmelen; s�dant �r ett uselt
besv�r, som Gud har givit m�nniskors barn till att pl�ga sig
med.
14. N�r jag nu s�g p� allt vad som h�nder under himmelen, se, d� var
det allt f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
15. Det som �r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes
kan ej komma med i n�gon r�kning.
16. Jag sade i mitt hj�rta: �Se, jag har f�rv�rvat mig stor vishet,
och jag har f�r�kat den, s� att den �verg�r allas som f�re mig
hava regerat �ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt
hj�rta inh�mtat i rikt m�tt.�
17. Men n�r jag nu v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet och till
att f�rst� of�rnuft och d�rskap, d� ins�g jag att ocks� detta
var ett jagande efter vind.
18. Ty d�r mycken vishet �r, d�r �r mycken gr�melse; och den som
f�r�kar sin insikt, han f�r�kar sin pl�ga.
*21/02 Predikaren, 2 Kapitlet
Predikaren, 2 Kapitlet
Gl�djen och arbetet f�r att bereda sig
gl�dje �r f�f�nglighet. Det g�r den vise
s�som d�ren.
1. Jag sade i mitt hj�rta: �V�lan, jag vill pr�va huru gl�dje
kommer dig, g�r dig nu goda dagar.� Men se, ocks� detta var
f�f�nglighet.
2. Jag m�ste s�ga om l�jet: �Det �r d�rskap�,
och om gl�djen: �Vad gagnar den till?�
3. I mitt hj�rta begrundade jag huru jag skulle pl�ga min kropp med
vin -- allt under det att mitt hj�rta �gnade sig �t vishet -- och
huru jag skulle h�lla fast vid d�rskap, till dess jag finge se
vad som vore b�st f�r m�nniskors barn att g�ra under himmelen,
de dagar de leva.
4. Jag f�retog mig stora arbeten, jag byggde hus �t mig, jag
planterade ving�rdar �t mig.
5. Jag anlade �t mig lustg�rdar och parker och planterade i dem
alla slags frukttr�d.
6. Jag anlade vattendammar �t mig f�r att ur dem vattna den skog av
tr�d, som v�xte upp.
7. Jag k�pte tr�lar och tr�linnor, och hemf�dda tj�nare fostrades
�t mig; jag fick ock boskap, f�kreatur och f�r, i st�rre
myckenhet �n n�gon som f�re mig hade varit i Jerusalem.
8. Jag samlade mig j�mv�l silver och guld och allt vad konungar och
l�nder kunna �ga; jag skaffade mig s�ngare och s�ngerskor och
vad som �r m�nniskors lust: en hustru, ja, m�nga.
9. S� blev jag stor, allt mer och mer, st�rre �n n�gon som f�re mig
hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag �nd� min
vishet.
10. Intet som mina �gon beg�rde undanh�ll jag dem, och ingen gl�dje
nekade jag mitt hj�rta. Ty mitt hj�rta fann gl�dje i all min
m�da, och detta var min beh�llna del av all min m�da.
11. Men n�r jag s� v�nde mig till att betrakta alla de verk som mina
h�nder hade gjort, och den m�da som jag hade nedlagt p� dem, se,
d� var det allt f�f�nglighet och ett jagande efter vind. Ja,
under solen finnes intet som kan r�knas f�r vinning.
12. N�r jag allts� v�nde mig till att j�mf�ra vishet med of�rnuft
och d�rskap -- ty vad kunna de m�nniskor g�ra, som komma efter
konungen, annat �n detsamma som man redan f�rut har gjort? --
13. d� ins�g jag att visheten v�l har samma f�retr�de framf�r
d�rskapen, som ljuset har framf�r m�rkret:
14. Den vise har �gon i sitt huvud,
men d�ren vandrar i m�rker.
Dock m�rkte jag att det g�r den ene som den andre.
15. D� sade jag i mitt hj�rta: �S�som det g�r d�ren, s� skall det
ock g� mig; vad gagn har d� d�rav att jag �r f�rmer i vishet?�
Och jag sade i mitt hj�rta att ocks� detta var f�f�nglighet.
16. Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som
d�rens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara
f�rg�tet. Och m�ste icke den vise d� s�v�l som d�ren?
17. Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som h�nder
under solen, eftersom allt �r f�f�nglighet och ett jagande efter
vind.
18. Ja, jag blev led vid all den m�da som jag hade gjort mig under
solen, eftersom jag �t n�gon annan som skall komma efter mig
m�ste l�mna vad jag ar gjort.
19. Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en d�re? Men
�nd� skall han f� r�da �ver allt det varp� jag har nedlagt min
m�da och min vishet under solen. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
20. S� begynte jag d� att �ter f�rtvivla i mitt hj�rta �ver all den
m�da som jag hade gjort mig under solen.
21. Ty om en m�nniska med vishet och insikt och skicklighet har
utst�tt sin m�da, s� m�ste hon dock l�mna sin del �t en annan
som icke har haft n�gon m�da d�rmed. Ocks� detta �r f�f�nglighet
och ett stort el�nde.
22. Ja, vad gagn har m�nniskan av all m�da och hj�rteoro som hon g�r
sig under solen?
23. Alla hennes dagar �ro ju fulla av pl�ga, och det besv�r hon har
�r fullt av gr�melse; icke ens om natten f�r hennes hj�rta n�gon
ro. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
24. Det �r icke en lycka som beror av m�nniskan sj�lv, att hon kan
�ta och dricka och g�ra sig goda dagar under sin m�da. Jag ins�g
att ocks� detta kommer fr�n Guds hand, hans som har sagt:
25. �Vem kan �ta, och vem kan njuta, mig f�rutan?�
26. Ty �t den m�nniska som t�ckes honom giver han vishet och insikt
och gl�dje; men �t syndaren giver han besv�ret at samla in och
l�gga tillhopa, f�r att det sedan m� tillfalla n�gon som t�ckes
Gud. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
*21/03 Predikaren, 3 Kapitlet
Predikaren, 3 Kapitlet
Allt g�r sin givna g�ng, och allt �r
f�f�nglighet. M�nniskorna �ro s�som
f�naden.
1. Allting har sin tid, och vart f�retag under himmelen har sin
stund.
2. F�das har sin tid, och d� har sin tid. Plantera har sin tid, och
rycka upp det planterade har sin tid.
3. Dr�pa har sin tid, och l�ka har sin tid. Bryta ned har sin tid,
och bygga upp har sin tid.
4. Gr�ta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och
dansa har sin tid.
5. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
tid. Taga i famn har sin tid, och avh�lla sig fr�n famntag har
sin tid.
6. S�ka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. F�rvara har
sin tid, och kasta bort har sin tid.
7. Riva s�nder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin
tid, och tala har sin tid.
8. �lska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och
fred har sin tid.
9. Vad f�rm�n av sin m�da har d� den som arbetar?
10. Jag s�g vilket besv�r Gud har givit m�nniskors barn till att
pl�ga sig med.
11. Allt har han gjort sk�nt f�r sin tid, ja, han har ock lagt
evigheten i m�nniskornas hj�rtan, dock s�, att de icke f�rm� att
till fullo, ifr�n begynnelsen intill �nden, fatta det verk som
Gud har gjort.
12. Jag ins�g att intet �r b�ttre f�r dem, �n att de �ro glada och
g�ra sig goda dagar, s� l�nge de leva.
13. Men om n�gon kan �ta och dricka och njuta vad gott �r under all
sin m�da, s� �r ocks� detta en Guds g�va.
14. Jag ins�g att allt vad Gud g�r skall f�rbliva evinnerligen; man
kan icke l�gga n�got d�rtill, ej heller taga n�got d�rifr�n. Och
Gud har s� gjort, f�r att man skall frukta honom.
15. Vad som �r, det var redan f�rut, och vad som kommer att ske, det
skedde ock redan f�rut; Gud s�ker blott fram det f�rg�ngna.
16. Ytterligare s�g jag under solen att p� domars�tet r�dde
or�ttf�rdighet, och p� r�ttf�rdighetens s�te or�ttf�rdighet.
17. D� sade jag i mitt hj�rta: B�de den r�ttf�rdige och den
or�ttf�rdige skall Gud d�ma; ty vart f�retag och allt vad man
g�r har sin tid hos honom.
18. Jag sade i mitt hj�rta: F�r m�nniskornas skull sker detta, p�
det att Gud m� pr�va dem, och p� det att de sj�lva m� inse att
de �ro s�som f�nad.
19. Ty det g�r m�nniskors barn s�som det g�r f�naden, dem alla g�r
det lika. S�som f�naden d�r, s� d� ock de; enahanda ande hava de
ock alla. Ja, m�nniskorna hava intet framf�r f�naden, ty allt �r
f�f�nglighet.
20. Alla g�r de till samma m�l; alla have de kommit av stoft, och
alla skola de �ter varda stoft.
21. Vem kan veta om m�nniskornas ande att den stiger upp�t, och om
f�nadens ande att den far ned under jorden?
22. Och jag s�g att intet �r b�ttre f�r m�nniskan, �n att hon �r
glad under sitt arbete; ty detta �r den del hon f�r. Ty vem kan
f�ra henne tillbaka, s� att hon f�r se och hava gl�dje av vad
som skall ske efter henne?
*21/04 Predikaren, 4 Kapitlet
Predikaren, 4 Kapitlet
Or�ttr�digheten p� jorden. Den ensamme
och den fattige.
1. Och ytterligare s�g jag p� alla de v�ldsg�rningar som f�r�vas
under solen. Jag s�g f�rtryckta f�lla t�rar, och ingen fanns,
som tr�stade dem; jag s�g dem lida �verv�ld av sina f�rtryckares
hand, och ingen fanns, som tr�stade dem.
2. D� prisade jag de d�da, som redan hade f�tt d�, lyckliga framf�r
de levande, som �nnu leva;
3. Men lycklig framf�r b�da prisade jag den som �nnu icke hade
kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som g�res under
solen.
4. Och jag s�g att all m�da och all skicklighet i vad som g�res
icke �r annat �n den enes avund mot den andre. Ocks� detta �r
f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
5. D�ren l�gger h�nderna i kors
och t�r s� sitt eget k�tt.
6. Ja, b�ttre �r en handfull ro �n b�da h�nderna fulla med m�da och
med jagande efter vind.
7. Och ytterligare s�g jag n�got som �r f�f�nglighet under solen:
8. m�ngen finnes, som st�r ensam och icke har n�gon j�mte sig,
varken son eller broder; och likv�l �r det ingen �nde p� all
hans m�da, och hans �gon bliva icke m�tta p� rikedom. Och f�r
vem m�dar jag mig d� och nekar mig sj�lv vad gott �r? Ocks�
detta �r f�f�nglighet och ett uselt besv�r.
9. B�ttre �r att vara tv� �n en, ty de tv� f� st�rre vinning av sin
m�da.
10. Om n�gondera faller, s� kan ju den andre resa upp sin
medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan
finnes, som kan resa upp honom.
11. Likaledes, om tv� ligga tillsammans, s� hava de det varmt; men
huru skall den ensamme bliva varm?
12. Och om n�gon kan sl� ned den som �r ensam, s� h�lla dock tv�
st�nd mot angriparen. Och en tretvinnad tr�d brister icke s�
snart.
13. B�ttre �r en gammal konung som �r d�raktig och ej har f�rst�nd
nog att l�ta varna sig �r en fattig yngling med vishet.
14. Ty ifr�n f�ngelset gick en g�ng en s�dan till konungav�lde,
fast�n han var f�dd i fattigdom inom den andres rike.
15. Jag s�g huru alla som levde och r�rde sig under solen f�ljde
ynglingen, denne nye som skulle tr�da i den f�rres st�lle;
16. det var ingen �nde p� hela skaran av alla dem som han gick i
spetsen f�r. Men �nd� hava de efterkommande ingen gl�dje av
honom. Ty ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter
vind.
Predikaren, 5 Kapitlet
F�rhastade l�ften inf�r Gud. F�f�nglig
undran; f�f�nglig �vlan.
17. Bevara din fot, n�r du g�r till Guds hus; att komma dit f�r att
h�ra �r b�ttre �n n�got slaktoffer som d�rarna framb�ra; ty de
�ro of�rst�ndiga och g�ra s� vad ont �r.
*21/05 Predikaren, 5 Kapitlet
1. Var icke obet�nksam med din mun, och l�t icke ditt hj�rta
f�rhasta sig med att uttala n�got ord inf�r Gud. Gud �r ju i
himmelen, och du �r p� jorden; l�t d�rf�r dina ord vara f�.
2. Ty tankl�shet har med sig m�ngahanda besv�r, och en d�res r�st
har �verfl�d p� ord.
3. N�r du har gjort ett l�fte �t Gud, s� dr�j icke att infria det;
ty till d�rar har han icke behag. Det l�fte du har givit skall
du infria.
4. Det �r b�ttre att du intet lovar, �n att du g�r ett l�fte och
icke infriar det.
5. L�t icke din mun draga skuld �ver hela din kropp; och s�g icke
inf�r Guds s�ndebud att det var ett f�rhastande. Icke vill du
att Gud skall f�rt�rnas f�r ditt tals skull, s� att han
f�rd�rvar sina h�nders verk?
6. Se, d�r mycken tankl�shet och f�f�nglighet �r, d�r �r ock en
myckenhet av ord. Ja, Gud m� du frukta.
7. Om du ser att den fattige f�rtryckes, och att r�tt och
r�ttf�rdighet v�ldf�res i landet, s� f�rundra dig icke d�r�ver;
ty p� den h�ge vaktar en h�gre, och andra �nnu h�gre vakta p�
dem b�da.
8. Och vid allt detta �r det en f�rm�n f�r ett land att hava en
konung som s� styr, att marken bliver brukad.
9. Den som s� �lskar penningar bliver icke m�tt p� penningar,
och den som �lskar rikedom har ingen vinning d�rav.
Ocks� detta �r f�f�nglighet.
10. N�r �godelarna f�r�kas, bliva ock de som �ta av dem m�nga; och
till vad gagn �ro de d� f�r �garen, utom att hans �gon f� se
dem?
11. S�t �r arbetarens s�mn, vare sig han har litet eller mycket att
�ta; men den rikes �verfl�d tillst�djer honom icke att sova.
12. Ett bedr�vligt el�nde som jag har sett under solen �r det att
hopsparad rikedom kan bliva sin �gare till skada.
13. Och om rikedomen har g�tt f�rlorad f�r n�gon genom en olycka, s�
f�r hans son, om han har f�tt en son, alls intet d�rav.
14. S�dan som han kom ur sin moders liv m�ste han sj�lv �ter g�
bort, lika naken som han kom, och f�r sin m�da f�r han alls
intet som han kan taga med sig.
15. Ocks� det �r ett bedr�vligt el�nde. Om han m�ste g� bort
alldeles s�dan som han kom, vad f�rm�n har han d� d�rav att han
s� m�dar sig -- f�r vind?
16. Nej, alla sina livsdagar framlever han i m�rker; och mycken
gr�melse har han, och pl�ga och f�rtret.
17. Se, vad jag har funnit vara b�st och sk�nast f�r m�nniskan, det
�r att hon �ter och drikcker och g�r sig goda dagar vid den m�da
som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver
henne; ty detta �r den del hon f�r.
18. Och om Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter, och d�rtill
f�runnat honom makt att njuta h�rav och att g�ra sig till godo
sin del och att vara glad under sin m�da, s� �r ocks� detta en
Guds g�va.
19. Ty man t�nker d� icke s� mycket p� sina livsdagars g�ng, n�r Gud
f�rl�nar gl�dje i hj�rtat.
*21/06 Predikaren, 6 Kapitlet
Predikaren, 6 Kapitlet
Rikedomens f�f�nglighet.
1. Ett el�nde som jag har sett under solen, och som kommer tungt
�ver m�nniskorna �r det,
2. n�r Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter och �ra, s� att
denne f�r sin r�kning intet saknar av allt det han �nskar sig,
och Gud sedan icke f�runnar honom makt att sj�lv njuta d�rav,
utan l�ter en fr�mling f� njuta d�rav; detta �r f�f�nglighet och
en usel pl�ga.
3. Om en man �n finge hundra barn och finge leva i m�nga �r, ja, om
hans livsdagar bleve �n s� m�nga, men hans sj�l icke finge njuta
sig m�tt av hans goda, och om han s� bleve utan begravning, d�
s�ger jag: lyckligare �n han �r ett ofullg�nget foster.
4. Ty s�som ett f�f�ngligt ting har detta kommit till v�rlden, och
i m�rker g�r det bort, och i m�rker h�ljes dess namn;
5. det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett s�dant har
b�ttre ro �n han.
6. Ja, om han �n levde i tv� g�nger tusen �r utan att f� njuta
n�got gott -- g� icke �nd� alla till samma m�l?
7. All m�nniskans m�da �r f�r hennes mun,
och likv�l bliver hennes hunger icke m�ttad.
8. Ty vad f�rm�n har den vise framf�r d�ren? Vad b�tar det den
fattige, om han f�rst�r att skicka sig inf�r de levande?
9. B�ttre �r att se n�got f�r �gonen �n att fara efter n�got med
beg�ret.
Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
10. Vad som �r, det var redan f�rut n�mnt vid namn; f�rutbest�mt var
vad en m�nniska skulle bliva. Och hon kan icke g� till r�tta
med honom som �r m�ktigare �n hon sj�lv.
11. Ty om man ock ordar �n s� mycket och d�rmed f�r�kar
f�f�ngligheten, vad f�rm�n har man d�rav?
7:1. [1]
[1] Pred 7:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*21/07 Predikaren, 7 Kapitlet
1. Ty vem vet vad gott som skall h�nda en m�nniska i livet, under
de f�f�ngliga livsdagar som hon f�r framleva, lik en skugga? Och
vem kan s�ga en m�nniska vad som efter henne skall ske under
solen?
Predikaren, 7 Kapitlet
Sorg och gl�dje, r�ttf�rdighet och
or�ttf�rdighet, vishet, kvinnors ondska
m. m.
2. B�ttre �r gott namn �n god salva,
och b�ttre �r d�dens dag �n f�delsedagen.
3. B�ttre �n att g� i g�stabudshus
�r det att g� i sorgehus;
ty d�r �r �nden f�r alla m�nniskor,
och den efterlevande m� l�gga det p� hj�rtat.
4. B�ttre �r gr�melse �n l�je,
ty av det som g�r ansiktet sorgset far hj�rtat v�l.
5. De visas hj�rtan �ro i sorgehus,
och d�rarnas hj�rtan i hus d�r man gl�des.
6. B�ttre �r att h�ra f�rebr�elser av en vis man
�n att f� h�ra s�ng av d�rar.
7. Ty s�som sprakandet av t�rne under grytan,
s� �r d�rarnas l�je.
Ocks� detta �r f�f�nglighet.
8. Ty vinningslystnad g�r den vise till en d�re,
och mutor f�rd�rva hj�rtat.
9. B�ttre �r slutet p� en sak �n dess begynnelse;
b�ttre �r en t�lmodig man �n en h�gmodig.
10. Var icke f�r hastig i ditt sinne till att gr�ma dig,
ty gr�melse bor i d�rars br�st.
11. Sp�rj icke: �Varav kommer det att forna dagar voro b�ttre �n
v�ra?� Ty icke av vishet kan du fr�ga s�.
12. J�mgod med arvgods �r vishet, ja, hon �r f�rmer i v�rde f�r dom
som se solen.
13. Ty under vishetens besk�rm �r man s�som under penningens
besk�rm, men den f�rst�ndiges f�rm�n �r att visheten beh�ller
sin �gare vid liv.
14. Se p� Guds verk; vem kan g�ra rakt vad han har gjort krokigt?
15. Var allts� vid gott mod under den goda dagen, och bet�nk under
den onda dagen att Gud har gjort denna s�v�l som den andra, f�r
att m�nniskan icke skall kunna utfinna n�got om det som skall
ske, n�r hon �r borta.
16. Det ena som det andra har jag sett under mina f�f�ngliga dagar:
m�ngen r�ttf�rdig som har f�rf�tts i sin r�ttf�rdighet, och
m�ngen or�ttf�rdig som l�nge har f�tt leva i sin ondska.
17. Var icke alltf�r r�ttf�rdighet, och var icke alltf�r mycket vis;
icke vill du f�rd�rva dig sj�lv?
18. Var icke alltf�r or�ttf�rdig, och var icke en d�re; icke vill du
d� i f�rtid?
19. Det �r b�st att du h�ller fast vid det ena, utan att �nd� sl�ppa
det andra; ty den som fruktar Gud finner en utv�g ur allt detta.
20. Visheten g�r den vise starkare �n tio v�ldiga i staden.
21. Ty ingen m�nniska �r s� r�ttf�rdig p� jorden, att hon g�r vad
gott �r och icke beg�r n�gon synd.
22. Akta icke heller p� alla ord som man talar, eljest kunde du f�
h�ra din egen tj�nare uttala f�rbannelser �ver dig.
23. Ditt hj�rta vet ju att du sj�lv m�ngen g�ng har uttalat
f�rbannelser �ver andra.
24. Detta allt har jag f�rs�kt att utr�na genom vishet. Jag sade:
�Jag vill bliva vis�, men visheten f�rblev fj�rran ifr�n mig.
25. Ja, tingens v�sen ligger i fj�rran, djupt nere i djupet; vem kan
utgrunda det?
26. N�r jag v�nde mig med mitt hj�rta till att eftersinna och
begrunda, och till att s�ka visheten och det som �r huvudsumman,
och till att f�rst� ogudaktigheten i dess d�rskap och
d�raktigheten i dess of�rnuft,
27. d� fann jag n�got som var bittrare �n d�den: kvinnan, hon som
sj�lv �r ett n�t, och har ett hj�rta som �r en snare, och armar
som �ro bojor. Den som t�ckes Gud kan undkomma henne, men
syndaren bliver hennes f�nge.
28. Se, detta fann jag, s�ger Predikaren, i det jag lade det ena
till det andra f�r att komma till huvudsumman.
29. N�got gives, som min sj�l best�ndigt har s�kt, men som jag icke
har funnit: v�l har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna
har jag icke funnit i hela hopen.
30. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort m�nniskorna
s�dana de borde vara, men sj�lva t�nka de ut m�ngahanda funder.
*21/08 Predikaren, 8 Kapitlet
Predikaren, 8 Kapitlet
Levnadsregler och t�nkespr�k. Or�ttvisor
i v�rlden.
1. Vem �r lik den vise,
och vem f�rst�r att s� uttyda en sak?
Visheten g�r m�nniskans ansikte ljust,
genom den f�rvandlas det r�a i hennes uppsyn.
2. Jag s�ger er: Akta p� konungens bud,
ja, g�r det f�r den eds skull som du har svurit vid Gud.
3. F�rhasta dig icke att �vergiva honom,
inl�t dig ej p� n�got som �r ont;
han kan ju g�ra allt vad han vill.
4. Ty en konungs ord �r m�ktigt,
och vem kan s�ga till honom: �Vad g�r du?�
5. Den som h�ller budet skall icke veta av n�got ont;
och tid och s�tt skall den vises hj�rta l�ra k�nna.
6. Ty vart f�retag har sin tid och sitt s�tt,
och en m�nniskas ondska kommer tungt �ver henne.
7. Hon vet ju icke vad som kommer att ske;
vem kan s�ga henne huru n�got kommer att ske?
8. Ingen m�nniska har makt �ver vinden, till att hejda den,
ej heller har n�gon makt �ver d�dens dag,
ej heller finns undanflykt i krig;
s� kan ogudaktigheten icke r�dda sin man.
9. Allt detta s�g jag, n�r jag gav akt p� allt vad som h�nder under
solen, i en tid d� den ena m�nniskan har makt �ver den andra,
henne till olycka.
10. Ock likaledes s�g jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav
och g� till vila, under det att s�dana som hade gjort vad r�tt
var m�ste draga bort ifr�n den Heliges boning och blevo f�rg�tna
i staden. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
11. D�rf�r att dom icke strax g�r �ver vad ont som g�res, f�
m�nniskors barn dristighet att g�ra det ont �r,
12. eftersom syndaren hundra g�nger kan g�ra vad ont �r och likv�l
f�r l�nge leva. Dock vet jag ju att det skall g� de gudfruktiga
v�l, d�rf�r att de frukta Gud,
13. men att det icke skall g� den ogudaktige v�l, och att hans dagar
icke skola f�rl�ngas, s�som skuggan f�rl�nges, eftersom han icke
fruktar Gud.
14. En f�f�nglighet som h�nder h�r p� jorden �r det att r�ttf�rdiga
finnas, vilka det g�r s�som hade de gjort de ogudaktigas
g�rningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det g�r s�som hade
de gjort de r�ttf�rdigas g�rningar. Jag sade: Ocks� detta �r
f�f�nglighet.
15. S� prisade jag d� gl�djen och fann att intet �r b�ttre f�r
m�nniskan under solen, �n att hon �ter ock dricker och �r glad,
s� att detta f�r f�lja henne vid hennes m�da, under de livsdagar
som Gud giver henne under solen.
16. N�r jag v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet, och till att
betrakta det besv�r som man g�r sig p� jorden utan att f� s�mn i
sina �gon, varken dag eller natt,
17. d� ins�g jag att det �r s� med alla Guds verk, att m�nniskan
icke f�rm�r fatta vad som h�nder under solen; ty huru mycket en
m�nniska �n m�dar sig f�r att utforska det, fattar hon det �nd�
icke. Och om n�gon vis man t�nker att han skall kunna f�rst�
det, s� kommer han �nd� icke att kunna fatta det.
*21/09 Predikaren, 9 Kapitlet
Predikaren, 9 Kapitlet
M�nniskornas �de beror icke av deras
g�rningar. Visheten f�raktas.
1. Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har s�kt pr�va allt
detta, huru de r�ttf�rdiga och de visa och deras verk �ro i Guds
v�ld. Varken om k�rlek eller hat kan en m�nniska veta n�got
f�rut; allt kan f�rest� henne.
2. Ja, allt kan vederfaras alla; det g�r den r�ttf�rdige s�som den
ogudaktige, den gode och rene s�som den orene, den som offrar
s�som den vilken icke offrar; den gode r�knas lika med syndaren,
den som sv�r bliver lik den som har f�rsyn f�r att sv�rja.
3. Ett el�nde vid allt som h�nder under solen �r detta, att det g�r
alla lika. D�rf�r �ro ock m�nniskornas hj�rtan fulla med ondska,
och of�rnuft �r i deras hj�rtan, s� l�nge de leva; och sedan
m�ste de ned bland de d�da.
4. F�r den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju �nnu
n�got att hoppas; ty b�ttre �r att vara en levande hund �n ett
d�tt lejon.
5. Och v�l veta de som leva att de m�ste d�, men de d�da vet alls
intet, och de hava ingen vinning mer att v�nta, utan deras
�minnelse �r f�rg�ten.
6. B�de deras k�rlek och deras hat och deras avund hava redan n�tt
sin �nde, och aldrig n�gonsin f� de mer n�gon del i vad som
h�nder under solen.
7. V�lan, s� �t d� ditt br�d med gl�dje, och drick ditt vin med
glatt hj�rta, ty Gud har redan i f�rv�g givit sitt bifall till
vad du g�r.
8. L�t dina kl�der alltid vara vita, och l�t aldrig olja fattas p�
ditt huvud.
9. Njut livet med n�gon kvinna som du �lskar, s� l�nge de
f�f�ngliga livsdagar vara, som f�rl�nas dig under solen, ja,
under alla dina f�f�ngliga dagar; ty detta �r den del du f�r i
livet vid den m�da som du g�r dig under solen.
10. Allt vad du f�rm�r utr�tta med din kraft m� du s�ka utr�tta; ty
i d�dsriket, dit du g�r, kan man icke verka eller t�nka, d�r
finnes ingen insikt eller vishet.
11. Ytterligare s�g jag under solen att det icke beror av de snabba
huru de lyckas i l�pandet, icke av hj�ltarna huru striden
utfaller, icke av de visa huru de f� sitt br�d, icke av de kloka
vad rikedom de f�rv�rva, eller av de f�rst�ndiga vad ynnest de
vinna, utan att allt f�r dem beror av tid och l�genhet.
12. Ty m�nniskan k�nner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
f�ngas i olycksn�tet, eller f�glarna, vilka fastna i
snaran. S�som dessa, s� sn�rjas ock m�nniskornas barn p�
olyckans tid, n�r of�rd pl�tsligt faller �ver dem.
13. Ocks� detta s�g jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
mig stort:
14. Det fanns en liten stad med f� inv�nare, och mot den kom en stor
konung och bel�grade den och byggde stora b�lverk mot den.
15. Men d�rinne fanns en fattig man som var vis; och denne r�ddade
staden genom sin vishet. Dock, sedan t�nkte ingen m�nniska p�
denne fattige man.
16. D� sade jag: V�l �r vishet b�ttre �n styrka, men den fattiges
vishet bliver icke f�raktad, och hans ord varda icke h�rda.
Predikaren, 10 Kapitlet
Levnadsregler och t�nkespr�k.
17. De vises ord, om de ock h�ras helt stilla,
�ro f�rmer �n allt ropande av en d�rarnas �verste.
18. B�ttre �r vishet �n krigsredskap;
ty en enda som felar kan f�rd�rva mycket gott.
*21/10 Predikaren, 10 Kapitlet
1. Giftflugor v�lla stank och j�sning i salvoberedarens salva;
s� uppv�ger ett grand av d�rskap b�de vishet och �ra.
2. Den vise har sitt hj�rta �t h�ger,
men d�ren har sitt hj�rta �t v�nster.
3. Ja, varhelst d�ren g�r kommer hans f�rst�nd till korta,
och till alla s�ger han ifr�n, att han �r en d�re.
4. Om hos en furste vrede uppst�r mot dig, s�
h�ll dig dock stilla,
ty saktmod g�r stora synder ogjorda.
5. Ett el�nde gives, som jag har sett under solen,
ett fel som beror av den som har makten:
6. att d�rskap s�ttes p� h�ga platser,
medan f�rn�mliga m�n f� sitta i f�rnedring.
7. Jag har sett tr�lar f�ras till h�st
och h�vdingar f� g� till fots s�som tr�lar.
8. Den som gr�ver en grop, han faller sj�lv d�ri,
och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9. Den som v�ltrar bort stenar bliver skadad av dem,
den som hugger ved kommer i fara d�rvid.
10. Om man icke slipar eggen,
n�r ett j�rn har blivit sl�tt,
s� m�ste man anstr�nga krafterna dess mer;
och vishet �r att g�ra allt p� b�sta s�tt.
11. Om ormen f�r stinga, innan han har blivit tjusad,
s� har besv�rjaren intet gagn av sin konst.
12. Med sin muns ord f�rv�rvar den vise ynnest,
men d�rens l�ppar f�rd�rva honom sj�lv.
13. Begynnelsen p� hans muns ord �r d�rskap,
och �nden p� hans tal �r uselt of�rnuft.
14. Och d�ren �r rik p� ord;
dock vet ingen m�nniska vad som skall ske;
vem kan s�ga en m�nniska vad som efter henne skall ske?
15. D�rens m�da bliver honom tung,
ty icke ens till staden hittar han fram.
16. Ve dig, du land vars konung �r ett barn,
och vars furstar h�lla m�ltid redan p� morgonen!
17. V�l dig, du land vars konung �r en �dling,
och vars furstar h�lla m�ltig i tillb�rlig tid,
med m�ttlighet, och icke f�r att �verlasta sig!
18. Genom l�ttja f�rfalla husets bj�lkar,
och genom f�rsumlighet dryper det in i huset.
19. Till sin f�rlustelse h�ller man g�stabud,
och vinet g�r livet glatt;
men penningen �r det som f�rl�nar alltsammans.
20. Uttala ej ens i din tanke f�rbannelser �ver en konung,
och ej ens i din sovkammare f�rbannelser �ver en rik man;
ty himmelens f�glar b�ra fram ditt tal,
och de bevingade f�rkunna vad du har sagt.
*21/11 Predikaren, 11 Kapitlet
Predikaren, 11 Kapitlet
Levnadsregler och t�nkespr�k.
1. S�nd ditt br�d �ver vattnet,
ty i tidens l�ngd f�r du det tillbaka.
2. Dela vad du har i sju delar, ja, i �tta,
ty du vet icke vilken olycka som kan g� �ver landet.
3. Om molnen �ro fulla av regn,
s� t�mma de ut det p� jorden;
och om ett tr�d faller omkull,
det m� falla mot s�der eller mot norr,
s� ligger det p� den plats d�r det har fallit.
4. En vindspejare f�r aldrig s�,
och en molnspanare f�r aldrig sk�rda.
5. Lika litet som du vet vart vinden far,
eller huru benen bildas i den havandes liv,
lika litet f�rst�r du Guds verk,
hans som verkar alltsammans.
6. S� ut om morgonen din s�d,
och underl�t det ej heller om aftonen,
ty du vet icke vilketdera som �r gagneligast,
eller om det ena j�mte det andra �r b�st.
7. Och ljuset �r ljuvligt,
och det �r gott f�r �gonen att f� se solen.
8. Ja, om en m�nniska f�r leva �n s� m�nga �r,
s� m� hon vara glad under dem alla,
men bet�nka, att eftersom m�rkrets dagar bliva s� m�nga,
�r �nd� allt som h�nder f�f�nglighet.
Predikaren, 12 Kapitlet
Ungdom och �lderdom. Slutord.
9. Gl�d dig, du yngling, din ungdom,
och l�t ditt hj�rta unna dig fr�jd i din ungdomstid;
ja, vandra de v�gar ditt hj�rta lyster
och s�, som det behagar dina �gon.
Men vet att Gud f�r allt detta
skall draga dig till doms.
10. Ja, l�t gr�melse vika ur ditt hj�rta,
och h�ll pl�ga borta fr�n din kropp.
Ty ungdom och blomstring �r f�f�nglighet.
*21/12 Predikaren, 12 Kapitlet
1. S� t�nk d� p� din Skapare i din ungdomstid,
f�rr�n de onda dagarna komma
och de �r nalkas, om vilka du skall s�ga:
�Jag finner icke behag i dem�;
2. Ja, f�rr�n solen bliver f�rm�rkad,
och dagsljuset och m�nen och stj�rnorna;
f�re den �lder d� molnen komma igen efter regnet,
3. den tid d� v�ktarna i huset darra
och de starka m�nnen kr�ka sig;
d� malerskorna sitta f�f�nga, s� f� som de nu hava blivit,
och sk�derskorna hava det m�rkt i sina f�nster;
4. d� d�rrarna �t gatan st�ngas till,
medan ljudet fr�n kvarnen f�rsvagas;
d� man st�r upp, n�r f�geln begynner kvittra,
och alla s�ngens t�rnor s�nka r�sten;
5. d� man fruktar f�r var backe
och f�rskr�ckelser bo p� v�garna;
d� mandeltr�der blommar
och gr�shoppan sl�par sig fram
och kaprisknoppen bliver utan kraft,
nu d� m�nniskan skall fara till sin eviga boning
och gr�tarna redan g� och v�nta p� gatan;
6. ja, f�rr�n silversn�ret ryckes bort
och den gyllene sk�len sl�s s�nder,
och f�rr�n �mbaret vid k�llan krossas
och hjulet sl�s s�nder och faller i brunnen
7. och stoftet v�nder �ter till jorden, varifr�n det har kommit,
och anden v�nder �ter till Gud, som har givit den.
8. F�f�ngligheters f�f�nglighet! s�ger Predikaren. Allt �r
f�f�nglighet!
----
9. F�r �vrigt �r att s�ga att Predikaren var en vis man, som ocks�
annars l�rde folket insikt och �verv�gde och rannsakade; m�nga
ordspr�k f�rfattade han.
10. Predikaren s�kte efter att finna v�lbehagliga ord, s�dant som
med r�tt kunde skrivas, och s�dant som med sanning kunde s�gas.
11. De visas ord �ro s�som uddar,
och lika indrivna spikar �ro deras t�nkespr�k.
De �ro g�vor fr�n en och samma Herde.
12. Och f�r �vrigt �r utom detta att s�ga: Min son, l�t varna dig!
Ingen �nde �r p� det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande g�r kroppen tr�tt.
13. �nden p� talet, om vi vilja h�ra huvudsumman, �r detta: Frukta
Gud och h�ll hans bud, ty det h�r alla m�nniskor till.
14. Ty Gud skall draga alla g�rningar till doms, n�r han d�mer allt
vad f�rborgat �r, evad det �r gott eller ont.
*22/ H�ga Visan
*22/01 H�ga Visan, 1 Kapitlet
H�ga Visan, 1 Kapitlet
Bruden talar om och till brudgummen v.
2--4. -- Bruden talar om sig sj�lv v.
5--6 -- Bruden st�mmer m�te med
brudgummen v. 7--8. -- Brudgummen talar
till bruden v. 9--11, hon svarar v.
12--14, han talar v. 15, hon svarar �ter
v. 16--17.
1. S�ngernas s�ng av Salomo.
2. Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
Ty din k�rlek �r mer ljuv �n vin.
3. Ljuv �r doften av dina salvor,
ja, en utgjuten salva �r ditt namn;
f�rdenskull hava t�rnorna dig k�r.
4. Dra mig med dig! Med hast vilja vi f�lja dig.
Ja, konungen har f�rt mig in i sina gemak;
Vi vilja fr�jdas och vara glada �ver dig,
vi vilja prisa din k�rlek h�gre �n vin,
med r�tta har man dig k�r.
----
5. Svart �r jag, dock �r jag t�ck,
I Jerusalems d�ttrar,
lik Kedars hyddor,
lik Salomos t�lt.
6. Sen icke d�rp� att jag �r s� svart,
att solen har br�nt mig s�.
Min moders s�ner blevo vreda p� mig
och satte mig till ving�rdsvakterska;
min egen ving�rd kunde jag icke vakta.
7. �S�g mig, du som min sj�l har k�r:
Var f�r du din hjord i bet?
Var l�ter du den vila om middagen?
M� jag slippa att g� lik en vilsekommen kvinna
vid dina v�nners hjordar.�
8. �Om du icke vet det,
du sk�naste bland kvinnor,
s� g� blott �stad i hjordens sp�r,
och f�r dina killingar i bet
vid herdarnas t�lt.�
----
9. �Vid ett sto i Faraos spann
f�rliknar jag dig, min �lskade.
10. Dina kinder �ro s� t�cka med sina kedjeh�ngen,
din hals med sina p�rlrader.
11. Kedjeh�ngen av guld vilja vi skaffa �t dig
med silverkulor p�.�
12. �Medan konungen h�ller sin fest,
sprider min nardus sin doft.
13. Min v�n �r f�r mig ett myrrag�mme,
som jag b�r i min barm.
14. Min v�n �r f�r mig en klase cyperblommor
fr�n En-Gedis ving�rdar.�
15. �Vad du �r sk�n, min �lskade!
Vad du �r sk�n!
Dina �gon �r duvor.�
16. �Vad du �r sk�n, min v�n!
Ja, ljuvlig �r du,
och gr�nskande �r v�rt vilol�ger.
17. Bj�lkarna i v�r boning �ro cedrar,
och cypresser v�r v�ggpanel.�
*22/02 H�ga Visan, 2 Kapitlet
H�ga Visan, 2 Kapitlet
Bruden talar v. 1, brudgummen svarar v.
2, bruden talar �ter v. 3--5. -- Bruden
talar till Jerusalems d�ttrar v. 6--7.
-- Bruden talar v. 8--9, anf�r
brudgummens ord v. 10--14. -- Vers om
ving�rdens fiender v. 15. -- Bruden
talar v. 16--17.
1. �Jag �r ett ringa blomster i Saron,
en lilja i dalen.�
2. �Ja, s�som en lilja bland t�rnen,
s� �r min �lskade bland jungfrur.�
3. �S�som ett �ppeltr�d bland vildmarkens tr�d,
s� �r min v�n bland ynglingar;
ljuvligt �r mig att sitta i dess skugga,
och s�t �r dess frukt f�r min mun.
4. I vinsalen har han f�rt mig in,
och k�rleken �r hans baner �ver mig.
5. Vederkvicken mig med druvkakor,
styrken mig med �pplen;
ty jag �r sjuk av k�rlek.�
----
6. Hans v�nstra arm vilar under mitt huvud,
och hans h�gra omfamnar mig.
7. Jag besv�r eder,
I Jerusalems d�ttrar,
vid gaseller och hindar p� marken:
Oroen icke k�rleken, st�ren den icke,
f�rr�n den sj�lv s� vill.
----
8. H�r, d�r �r min v�n!
Ja, d�r kommer han,
springande �ver bergen,
hoppande fram p� h�jderna.
9. Lik en gasell �r min v�n
eller lik en ung hjort.
Se, nu st�r han d�r
bakom v�r v�gg,
han blickar in genom f�nstret,
han sk�dar genom gallret.
10. Min v�n begynner tala,
han s�ger till mig:
�St� upp, min �lskade,
du min sk�na, och kom hitut.
11. Ty se, vintern �r f�rbi,
regntiden �r f�rliden
och har g�tt sin kos.
12. Blommorna visa sig p� marken,
tiden har kommit, d� vintr�den sk�ras,
och turturduvan l�ter h�ra
sin r�st i v�rt land.
13. Fikontr�dets frukter begynna att mogna,
vintr�den st� redan i blom,
de sprida sin doft.
St� upp, min �lskade, min sk�na,
och kom hitut.
14. Du min duva i bergsklyftan,
i klippv�ggens g�msle,
l�t mig se ditt ansikte,
l�t mig h�ra din r�st;
ty din r�st �r s� ljuv,
och ditt ansikte �r s� t�ckt.�
----
15. F�ngen r�varna �t oss,
de sm� r�varna,
ving�rdarnas f�rd�rvare,
nu d� v�ra ving�rdar st� i blom.
----
16. Min v�n �r min,
och jag �r hans,
d�r han f�r sin hjord i bet ibland liljor.
17. Till dess morgonvinden bl�ser
och skuggorna fly,
m� du str�va omkring,
lik en gasell, min v�n,
eller lik en ung hjort,
p� de kassiadoftande bergen.
*22/03 H�ga Visan, 3 Kapitlet
H�ga Visan, 3 Kapitlet
Bruden ber�ttar en dr�m v. 1--4. --
Bruden talar till Jerusalems d�ttrar v.
5. -- Brudt�get beskrives v. 6--11.
1. D�r jag l�g p� mitt l�ger om natten,
s�kte jag honom som min sj�l har k�r;
jag s�kte honom, men fann honom icke.
2. �Jag vill st� upp och g� omkring i staden,
p� gatorna och p� torgen;
jag vill s�ka honom som min sj�l har k�r.�
Jag s�kte honom, men fann honom icke.
3. V�ktarna m�tte mig,
d�r de gingo omkring i staden.
�Haven I sett honom som min sj�l har k�r?�
4. Knappt hade jag kommit f�rbi dem,
s� fann jag honom som min sj�l har k�r.
Jag tog honom fatt, och jag sl�ppte honom icke,
f�rr�n jag hade f�rt honom in i min moders hus,
in i min fostrarinnas kammare.
----
5. Jag besv�r eder,
I Jerusalems d�ttrar,
vid gaseller och hindar p� marken:
Oroen icke k�rleken, st�ren den icke,
f�rr�n den sj�lv s� vill.
----
6. Vem �r hon som kommer hitupp fr�n �knen
s�som i stoder av r�k,
kringdoftad av myrra och r�kelse
och alla slags k�pmannakryddor?
7. Se, det �r Salomos b�rstol!
Sextio hj�ltar omgiva den,
utvalda bland Israels hj�ltar.
8. Alla b�ra de sv�rd
och �ro v�l f�rfarna i strid.
Var och en har sitt sv�rd vid sin l�nd,
till v�rn mot nattens faror.
9. En praktb�r �r det som konung Salomo
har l�tit g�ra �t sig
av virke fr�n Libanon.
10. Dess sidost�d �ro gjorda av silver,
ryggst�det av guld,
s�tet belagt med purpurr�tt tyg.
Innantill �r den prydd i k�rlek
av Jerusalems d�ttrar.
11. I Sions d�ttrar,
g�n ut och sk�den
konung Salomo med lust,
sk�den kransen som hans moder har kr�nt honom med
p� hans br�llopsdag,
p� hans hj�rtefr�jds dag.
*22/04 H�ga Visan, 4 Kapitlet
H�ga Visan, 4 Kapitlet
Brudgummen beskriver bruden v. 1--7. --
Brudgummen vill h�mta bruden fr�n bergen
v. 8. -- Brudgummen talar till bruden v.
9--11. -- Brudgummen talar v. 12--15,
bruden svarar v. 16, brudgummen svarar
�ter 5:1a. -- Lyck�nskan till brud och
brudgum 5:1b.
1. Vad du �r sk�n, min �lskade, vad du �r sk�n!
Dina �gon �ro duvor,
d�r de skymta genom din sl�ja.
Ditt h�r �r likt en hjord av getter
som str�mma nedf�r Gileads berg.
2. Dina t�nder likna en hjord av nyklippta tackor,
nyss uppkomna ur badet,
allasammans med tvillingar,
ofruktsam �r ingen ibland dem.
3. Ett rosenr�tt sn�re likna dina l�ppar,
och t�ck �r din mun.
Lik ett brustet granat�pple �r din kind,
d�r den skymtar genom din sl�ja.
4. Din hals �r lik Davids torn,
det v�l bef�sta;
tusen sk�ldar h�nga d�rp�,
hj�ltarnas alla sk�ldar.
5. Din barm �r lik ett killingpar,
tvillingar av en gasell,
som g�r i bet ibland liljor.
6. Till dess morgonvinden bl�ser
och skuggorna fly,
vill jag g� bort till myrraberget,
till den r�kelsedoftande h�jden.
7. Du �r sk�n alltigenom, min �lskade,
p� dig finnes ingen fl�ck.
----
8. Kom med mig fr�n Libanon, min brud,
kom med mig fr�n Libanon.
Stig ned fr�n Amanas topp,
fr�n toppen av Senir och Hermon,
fr�n lejonens hemvist,
fr�n pantrarnas berg.
----
9. Du har tagit mitt hj�rta, du min syster, min brud,
du har tagit mitt hj�rta med en enda blick,
med en enda l�nk av kedjan kring din hals.
10. Huru sk�n �r icke din k�rlek,
du min syster, min brud!
Huru ljuv �r icke din k�rlek!
Ja, mer ljuv �n vin;
och doften av dina salvor
�verg�r all v�llukt.
11. Av s�tma drypa
dina l�ppar, min brud;
din tunga g�mmer
honung och mj�lk,
och doften av dina kl�der
�r s�som Libanons doft.
----
12. �En tillsluten lustg�rd
�r min syster, min brud,
en tillsluten brunn,
en f�rseglad k�lla.
13. S�som en park av granattr�d skjuter du upp,
med de �dlaste frukter,
med cyperblommor och nardusplantor,
14. med nardus och saffran,
kalmus och kanel
och r�kelsetr�d av alla slag,
med myrra och aloe
och de yppersta kryddor av alla slag.
15. Ja, en k�lla i lustg�rden �r du,
en brunn med friskt vatten
och ett rinnande fl�de ifr�n Libanon.�
16. �Vakna upp, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind;
bl�s genom min lustg�rd,
l�t dess v�llukt str�mma ut.
M� min v�n komma till sin lustg�rd
och �ta dess �dla frukter.�
5:1. [1]
[1] H�ga V. 5:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*22/05 H�ga Visan, 5 Kapitlet
1. �Ja, jag kommer till min lustg�rd,
du min syster, min brud;
jag h�mtar min myrra och mina v�lluktande kryddor,
jag �ter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mj�lk.�
----
�ten, I k�ra, och dricken,
ja, berusen eder av k�rlek.
H�ga Visan, 5 Kapitlet
Bruden talar v. 2a, anf�r brudgummens
ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar
vidare v. 4--8. Jerusalems d�ttrar tala
v. 9, bruden svarar och beskriver sin
brudgum f�r Jerusalems d�ttrar v.
10--16, Jerusalems d�ttrar fr�ga v. 17,
bruden svarar 6:1--2.
2. Jag l�g och sov, dock vakade mitt hj�rta.
H�r, d� klappar min v�n p� d�rren:
��ppna f�r mig, du min syster,
min �lskade, min duva, min fromma;
ty mitt huvud �r fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.�
3. �Jag har lagt av mina kl�der;
skulle jag nu �ter taga dem p� mig?
Jag har tvagit mina f�tter;
skulle jag nu orena dem?�
4. Min v�n r�ckte in sin hand genom luckan;
d� r�rdes mitt hj�rta �ver honom.
5. Jag stod upp f�r att �ppna f�r min v�n,
och mina h�nder dr�po av myrra,
mina fingrar av flytande myrra,
som fuktade rigelns handtag.
6. S� �ppnade jag f�r min v�n,
men min v�n var borta och f�rsvunnen.
Min sj�l blev utom sig vid tanken p� hans ord.
Jag s�kte honom, men fann honom icke;
jag ropade p� honom, men han svarade mig icke.
7. V�ktarna m�tte mig,
d�r de gingo omkring i staden,
de slogo mig, de s�rade mig;
de ryckte av mig min mantel,
v�ktarna p� murarna.
8. �Jag besv�r eder,
I Jerusalems d�ttrar,
om ni finner min v�n,
s� s�gen -- ja, vad skolen I s�ga honom?
Att jag �r sjuk av k�rlek!�
9. �Vad �r d� din v�n f�rmer �n andra v�nner,
du sk�naste bland kvinnor?
Vad �r din v�n f�rmer �n andra v�nner,
eftersom du s� besv�r oss?�
10. �Min v�n �r str�lande vit och r�d,
h�rlig framf�r tio tusen.
11. Hans huvud �r finaste guld,
hans lockar palmtr�dsvippor,
och svarta s�som korpen.
12. Hans �gon likna duvor
invid vattenb�ckar,
duvor som bada sig i mj�lk
och sitta invid br�ddfull rand.
13. Hans kinder liknar v�lluktrika blomsters�ngar,
skrin med doftande kryddor.
Hans l�ppar �ro r�da liljor;
de drypa av flytande myrra.
14. Hans h�nder �ro tenar av guld,
besatta med krysoliter.
Hans midja �r formad av elfenben,
�vert�ckt med safirer.
15. Hans ben �ro pelare av vitaste marmor,
som vila p� fotstycken av finaste guld.
Att se honom �r s�som att se Libanon;
st�tlig �r han s�som en ceder.
16. Hans mun �r idel s�tma,
hela hans v�sende �r ljuvlighet.
S�dan �r min v�n, ja, s�dan �r min �lskade,
I Jerusalems d�ttrar.�
17. �Vart har han d� g�tt, din v�n,
du sk�naste bland kvinnor?
Vart har din v�n tagit v�gen?
L�t oss hj�lpa dig att s�ka honom.�
6:1. [1]
6:2. [1]
[1] H�ga V. 6:1--2 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*22/06 H�ga Visan, 6 Kapitlet
1. �Min v�n har g�tt ned till sin lustg�rd,
till sina v�lluktrika blomsters�ngar,
f�r att l�ta sin hjord beta i lustg�rdarna
och f�r att plocka liljor.
2. Jag �r min v�ns,
och min v�n �r min,
d�r han f�r sin hjord i bet ibland liljor.
H�ga Visan, 6 Kapitlet
Brudgummen beskriver bruden v. 3--6. --
Brudgummen j�mf�r sin brud med andra v.
7--8. -- Brudgummen talar om bruden och
sig sj�lv v. 9--11.
3. Du �r sk�n s�som Tirsa, min �lskade,
ljuvlig s�som Jerusalem,
�verv�ldigande s�som en h�rskara.
4. V�nd bort ifr�n mig dina �gon,
ty de hava underkuvat mig.
Ditt h�r �r likt en hjord av getter
som str�mma nedf�r Gilead.
5. Dina t�nder likna en hjord av tackor,
nyss uppkomna ur badet,
allasammans med tvillingar,
ofruktsam �r ingen ibland dem.
6. Lik ett brustet granat�pple �r din kind,
d�r den skymtar genom din sl�ja.
----
7. Sextio �ro drottningarna,
och �ttio bihustrurna,
och t�rnorna en otalig skara.
8. Men en enda �r hon,
min duva, min fromma,
hon, sin moders endaste,
hon, sin fostrarinnas utkorade.
N�r jungfrur ser henne, prisa de henne s�ll,
drottningar och bihustrur h�ja hennes lov.
----
9. Vem �r hon som d�r blickar fram lik en morgonrodnad,
sk�n s�som m�nen,
str�lande s�som solen,
�verv�ldigande s�som en h�rskara?
10. Till valn�tslunden gick jag ned,
f�r att gl�dja mig �t gr�nskan i dalen,
f�r att se om vintr�den hade slagit ut,
om granattr�den hade f�tt blommor.
11. Of�rt�nkt satte mig d� min k�rlek
upp p� mitt furstefolks vagnar.
H�ga Visan, 7 Kapitlet
Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5.
-- Brudgummen talar om sin k�rlek och om
bruden v. 6--9a, bruden svarar v.
9b--10. -- Bruden talar v. 11--13.
12. �V�nd om, v�nd om,
du brud fr�n Sulem,
v�nd om, v�nd om, s� att vi f� se p� dig.�
�Vad finnen I att se hos bruden fr�n Sulem,
d�r hon r�r sig s�som i vapendans?�
*22/07 H�ga Visan, 7 Kapitlet
1. �Hur sk�na �ro icke dina f�tter
i sina skor, du �dla!
Dina h�fters rundning
�r s�som ett br�stsp�nnes kupor,
gjorda av en konstn�rs h�nder.
2. Ditt sk�te �r en rundad sk�l,
m� vinet aldrig fattas d�ri.
Din midja �r en veteh�g,
omh�gnad av liljor.
3. Din barm �r lik ett killingpar,
tvillingar av en gasell.
4. Din hals liknar Elfenbenstornet,
dina �gon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
Din n�sa �r s�som Libanonstornet,
som sk�dar ut mot Damaskus.
5. Ditt huvud h�jer sig s�som Karmel,
och lockarna p� ditt huvud hava purpurglans.
En konung �r f�ngad i deras snara.�
----
6. �Huru sk�n och huru ljuv �r du icke,
du k�rlek, s� f�ljd av lust!
7. Ja, din v�xt �r s�som ett palmtr�ds,
och din barm liknar fruktklasar.
8. Jag t�nker: I det palmtr�det vill jag stiga upp,
jag vill gripa tag i dess kvistar.
M� din barm d� vara mig
s�som vintr�dets klasar
och doften av din andedr�kt
s�som �pplens doft
9. och din mun s�som ljuvaste vin!�
�Ja, ett vin som l�tt glider ned i min v�n
och fuktar de slumrandes l�ppar.
10. Jag �r min v�ns,
och till mig st�r hans �tr�.�
----
11. Kom, min v�n;
l�t oss g� ut p� landsbygden
och stanna i byarna �ver natten.
12. Bittida m� vi g� till ving�rdarna, f�r att se
om vintr�den hava slagit ut,
om knopparna hava �ppnat sig,
om granattr�den hava f�tt blommor.
D�r vill jag giva
min k�rlek �t dig.
13. K�rleks�pplena sprida sin doft,
och vid v�ra d�rrar finnas alla slags �dla frukter,
b�de nya och gamla;
�t dig, min v�n, har jag f�rvarat dem.
*22/08 H�ga Visan, 8 Kapitlet
H�ga Visan, 8 Kapitlet
Bruden talar v. 1--2. -- Bruden talar
till Jerusalems d�ttrar v. 3--4. --
Brudens upptr�dande omtalas v. 5a.
Bruden talar 5b--7. -- En av brudens
br�der talar v. 8, en annan broder v. 9,
bruden sj�lv v. 10. -- Brudgummen talar
v. 11--12. -- Brudgummen talar v. 13,
bruden v. 14.
1. Ack att du vore s�som en min broder,
ammad vid min moders br�st!
Om jag d� m�tte dig d�rute, s� finge jag kyssa dig,
och ingen skulle t�nka illa om mig d�rf�r.
2. Jag finge d� ledsaga dig,
f�ra dig in i min moders hus,
och du skulle undervisa mig;
kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,
saft fr�n mitt granattr�d.
----
3. Hans v�nstra arm vilar under mitt huvud
och hans h�gra omfamnar mig.
4. Jag besv�r eder,
I Jerusalems d�ttrar:
Oroen icke k�rleken, st�ren den icke,
f�rr�n den sj�lv s� vill.
5. Vem �r hon som kommer hitupp fr�n �knen,
st�dd p� sin v�n?
�D�r under �ppeltr�det v�ckte jag dig;
d�r var det som din moder hade f�tt dig,
d�r f�dde dig hon som gav dig livet.
6. Hav mig s�som en signetring vid ditt hj�rta,
s�som en signetring p� din arm.
Ty k�rleken �r stark s�som d�den,
dess tr�ngtan obetvinglig s�som d�dsriket;
dess gl�d �r s�som eldens gl�d,
en HERRENS l�ga �r den.
7. De st�rsta vatten f�rm� ej utsl�cka k�rleken,
str�mmar kunna icke f�rdr�nka den.
Om n�gon ville giva alla �godelar i sitt hus f�r k�rleken,
s� skulle han �nd� bliva f�rsm�dd.�
----
8. �Vi hava en syster, en helt ung,
som �nnu icke har n�gon barm.
Vad skola vi g�ra med v�r syster,
n�r tiden kommer, att man vill vinna henne?�
9. ��r hon en mur,
s� bygga vi p� den
ett kr�n av silver;
men �r hon en d�rr,
sa bomma vi f�r den
med en cederplanka.�
10. �Jag �r en mur,
och min barm �r s�som tornen d�rp�;
s� blev jag i hans �gon
en kvinna som var ynnest v�rd.�
----
11. En ving�rd �gde Salomo i Baal-Hamon,
den ving�rden l�mnade han �t v�ktare;
tusen siklar silver var
kunde de h�mta ur dess frukt.
12. Men min ving�rd, den har jag sj�lv i min v�rd.
Du, Salomo, m� taga dina tusen,
och tv� hundra m� de f�, som vakta dess frukt.
----
13. �Du lustg�rdarnas inbyggerska,
v�nnerna lyssna efter din r�st;
l�t mig h�ra den.�
14. �Skynda �stad, min v�n,
lik en gasell
eller lik en ung hjort,
upp p� de v�lluktrika bergen.�
*23/ Jesaja
*23/01 Jesaja, 1 Kapitlet
Jesaja, 1 Kapitlet
Botpredikan f�r det avf�lliga Juda.
1. Detta �r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han sk�dade ang�ende
Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
konungars, tid.
2. H�ren, I himlar,
och lyssna, du jord;
ty HERREN talar.
Barn har jag uppf�tt och fostrat,
men de hava avfallit fr�n mig.
3. En oxe k�nner sin �gare
och en �sna sin herres krubba,
men Israel k�nner intet,
mitt folk f�rst�r intet.
4. Ve dig, du syndiga sl�kte,
du skuldbelastade folk,
du og�rningsm�ns avf�da,
I vanartiga barn,
som haven �vergivit HERREN,
f�raktat Israels Helige
och vikit bort ifr�n honom!
5. Var skall man mer sl� eder,
d� I s� fortg�n i avf�llighet?
Hela huvudet �r ju krankt,
och hela hj�rtat �r sjukt.
6. Ifr�n fotbladet �nda upp till huvudet
finnes intet helt,
blott s�rm�rken och bl�nader
och friska s�r,
icke utkramade eller f�rbundna
eller lenade med olja.
7. Edert land �r en �demark,
edra st�der �ro uppbr�nda i eld,
edra �krar bliva i eder �syn
f�rt�rda av fr�mlingar;
en �del�ggelse �r det,
s�som d�r fr�mlingar hava omst�rtat allt.
8. Allenast dottern Sion st�r kvar d�r,
s�som en hydda i en ving�rd,
s�som ett vaktskjul p� ett gurkf�lt,
s�som en insp�rrad stad.
9. Om HERREN Sebaot icke hade l�mnat
en liten �terstod kvar �t oss,
d� vore vi s�som Sodom,
vi vore Gomorra lika.
10. H�ren HERRENS ord,
I Sodomsfurstar,
lyssna till v�r Guds lag,
du Gomorra-folk.
11. Vad skall jag med edra m�nga slaktoffer?
s�ger HERREN.
Jag �r m�tt p� br�nnoffer av v�durar
och p� g�dkalvars fett,
och till blod av tjurar och lamm
och bockar har jag intet behag.
12. N�r I kommen f�r att tr�da fram
inf�r mitt ansikte,
vem beg�r d� av eder det,
att mina f�rg�rdar trampas ned?
13. B�ren ej vidare fram
f�f�ngliga spisoffer;
�ngan av dem �r
en styggelse f�r mig.
Nym�nader och sabbater
och utlysta fester,
ondska i f�rening med h�gtidsf�rsamlingar,
s�dant kan jag icke lida.
14. Edra nym�nader och h�gtider
hatar min sj�l;
de hava blivit mig en b�rda,
jag orkar ej b�ra den.
15. Ja, huru I �n utr�cken edra h�nder,
s� g�mmer jag mina �gon f�r eder,
och om I �n mycket bedjen,
s� h�r jag icke d�rp�.
Edra h�nder �ro fulla av blod;
16. tv�n eder d�, och renen eder.
Skaffen edert onda v�sende
bort ifr�n mina �gon.
H�ren upp att g�ra, vad ont �r.
17. L�ren att g�ra vad gott �r,
faren efter det r�tt �r,
visen f�rtryckaren p� b�ttre v�gar,
skaffen den faderl�se r�tt,
utf�ren �nkans sak.
18. Kom, l�t oss g� till r�tta
med varandra, s�ger HERREN.
Om edra synder �n �ro blodr�da,
s� kunna de bliva sn�vita,
och om de �ro r�da s�som scharlakan,
s� kunna de bliva s�som vit ull.
19. Om I �ren villiga att h�ra,
skolen I f� �ta av landets goda.
20. Men �ren I ovilliga och genstr�viga,
skolen I f�rt�ras av sv�rd;
ty s� har HERRENS mun talat.
21. Huru har hon icke blivit en sk�ka,
den trogna staden!
Den var full av r�tt,
r�ttf�rdighet bodde d�rinne,
men nu bo d�r m�rdare.
22. Ditt silver har blivit slagg,
ditt �dla vin �r utsp�tt med vatten.
23. Dina styresm�n �ro upprorsm�n
och tjuvars stallbr�der.
Alla �lskar de mutor
och fara efter vinning.
Den faderl�se skaffa de icke r�tt,
och �nkans sak
kommer icke inf�r dem.
24. D�rf�r s�ger Herren,
HERREN Sebaot,
den Starke i Israel:
Ve! Jag vill sl�cka
min harm p� mina ov�nner
och h�mnas p� mina fiender.
25. Jag vill v�nda min hand emot dig
och bortrensa ditt slagg s�som med lutsalt
och skaffa bort all din o�dla malm.
26. Jag vill �ter giva dig
s�dana domare som tillf�rne,
och s�dana r�dsherrar
som du f�rut �gde.
D�refter skall du kallas
�r�ttf�rdighetens stad�,
�en trogen stad�.
27. Sion skall genom r�tt bliva f�rlossad
och dess omv�nda genom r�ttf�rdighet.
28. Men f�rd�rv skall drabba
alla �vertr�dare och syndare,
och de som �vergiva HERREN,
de skola f�rg�s.
29. Ja, de skola komma p� skam med de terebinter
som voro eder fr�jd;
och I skolen f� blygas �ver de lustg�rdar[1]
som I haden s� k�ra.
30. Ty I skolen bliva s�som en terebint
med vissnade l�v
och varda lika en lustg�rd
utan n�got vatten.
31. Och de v�ldige skola varda s�som bl�r,
och deras verk s�som en gnista,
och de skola tillsammans brinna,
och ingen skall kunna sl�cka.
[1] Se Lustg�rd i Ordf�rkl.
*23/02 Jesaja, 2 Kapitlet
Jesaja, 2 Kapitlet
Sions framtida storhet. Dess nuvarande
syndfullhet. Domen genom en Herrens dag.
1. Detta �r vad Jesaja, Amos' son, sk�dade ang�ende Juda och
Jerusalem.
2. Och det skall ske i kommande dagar
att det berg d�r HERRENS hus �r
skall st� d�r fast grundat
och vara det yppersta ibland bergen
och upph�jt �ver andra h�jder;
och alla hednafolk skola str�mma dit,
3. ja, m�nga folk skola g� �stad
och skola s�ga:
�Upp, l�t oss draga �stad
till HERRENS berg,
upp till Jakobs Guds hus,
f�r att han m� undervisa oss om sina v�gar,
s� att vi kunna vandra p� hans stigar.�
Ty fr�n Sion skall lag utg�,
och HERRENS ord fr�n Jerusalem.
4. Och han skall d�ma mellan hednafolken
och skipa r�tt �t m�nga folk.
D� skola de smida sina sv�rd till plogbillar
och sina spjut till ving�rdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta sv�rd mot varandra
och icke mer l�ra sig att strida.
5. I av Jakobs hus, kommen,
l�tom oss vandra i HERRENS ljus.
6. Ty du har f�rskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
d�rf�r att de �ro fulla av �sterlandets v�sende
och �va teckentyderi s�som filist�erna;
ja, med fr�mlingar f�rbinda de sig.
7. Deras land �r fullt av silver och guld,
och p� deras skatter �r ingen �nde;
deras land �r fullt av h�star,
och p� deras vagnar �r ingen �nde;
8. deras land �r ock fullt av avgudar,
och sina egna h�nders verk tillbedja de,
det som deras fingrar hava gjort.
9. D�rf�r bliva m�nniskorna nedb�jda
och m�nnen �dmjukade;
du kan icke f�rl�ta dem.
10. Fly in i klippan,
och g�m dig i jorden,
f�r HERRENS fruktansv�rda makt
och f�r hans h�ga majest�t.
11. Ty m�nniskornas h�gmodiga �gon
skola bliva �dmjukade,
och m�nnens �vermod skall bliva nedb�jt,
och HERREN allena
skall vara h�g p� den dagen.
12. Ty en dag har HERREN Sebaot best�mt,
som skall komma �ver allt stolt och �vermodigt
och �ver allt som �r upph�jt,
och det skall bliva �dmjukat,
13. ja, �ver alla Libanons cedrar,
de h�ga och stolta,
och �ver alla Basans ekar;
14. �ver alla h�ga berg
och alla stolta h�jder,
15. �ver alla h�ga torn
och alla fasta murar,
16. �ver alla Tarsis-skepp,
ja, �ver allt som �r sk�nt att sk�da.
17. Och m�nniskornas h�gmod skall bliva nedb�jt
och m�nnens �vermod nedbrutet,
och HERREN allena
skall vara h�g p� den dagen.
18. Men avgudarna skola alldeles f�rg�s.
19. Och man skall fly in i klippgrottor
och in i jordh�lor,
f�r HERRENS fruktansv�rda makt
och f�r hans h�ga majest�t,
n�r han st�r upp f�r att f�rskr�cka jorden.
20. P� den dagen skola m�nniskorna kasta bort
�t mullvadar och fl�derm�ss
de avgudar av silver
och de avgudar av guld,
som de hava gjort �t sig f�r att tillbedja.
21. Ja, de skola fly in i klippr�mnor
och in i bergsklyftor,
f�r HERRENS fruktansv�rda makt
och f�r hans h�ga majest�t,
n�r han st�r upp f�r att f�rskr�cka jorden.
22. S� f�rliten eder nu ej mer p� m�nniskor,
i vilkas n�sa �r allenast en fl�kt;
ty huru ringa �ro icke de att akta!
*23/03 Jesaja, 3 Kapitlet
Jesaja, 3 Kapitlet
Straffdom �ver Juda, �ver dess
or�ttr�diga ledare och dess f�f�nga
kvinnor.
1. Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifr�n Jerusalem och
Juda allt slags st�d och uppeh�lle -- all mat till uppeh�lle
och all dryck till uppeh�lle --
2. hj�ltar och krigsm�n, domare och profeter, sp�m�n och �ldste,
3. underh�vitsm�n och h�gtuppsatta m�n, r�dsherrar och sl�jdkunnigt
folk och m�n som �ro f�rfarna i besv�rjelsekonst.
4. Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
sj�lvsv�ld skall f� r�da �ver dem.
5. Av folket skall den ene f�rtrycka den andre, var och en sin
n�sta; den unge skall s�tta sig upp mot den gamle, den ringe mot
den h�gt ansedde.
6. N�r d� s� sker, att n�gon fattar tag i en annan i hans faders
hus och s�ger: �Du �ger en mantel, du skall bliva v�r styresman;
tag du hand om detta vacklande rike� --
7. d� skall denne svara och s�ga: �Jag kan icke skaffa bot; i mitt
hus finnes varken br�d eller mantel. Mig skolen I icke s�tta
till styresman �ver folket.�
8. Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d� de nu med sitt tal och
sina g�rningar st� emot HERREN och �ro genstr�viga mot hans
h�rlighets blickar.
9. Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
de sina synder uppenbart och d�lja dem icke. Ve �ver deras
sj�lar, ty sj�lva hava de berett sig olycka!
10. Om den r�ttf�rdige m�n I t�nka att det skall g� honom v�l, ty
s�dana skola �ta sina g�rningars frukt.
11. Men ve �ver den ogudaktige! Honom skall det g� illa, ty efter
hans g�rningar skall hans vederg�llning bliva.
12. Mitt folks beh�rskare �r ett barn,
och kvinnor r�da �ver det.
Mitt folk, dina ledare f�ra dig vilse
och f�rd�rva den v�g, som du skulle g�.
13. Men HERREN st�r redo att g� till r�tta,
han tr�der fram f�r att d�ma folken;
14. HERREN vill g� till doms
med sitt folks �ldste och med dess furstar.
�I haven sk�vlat ving�rden;
rov fr�n de fattiga �r i edra hus.
15. Huru kunnen I s� krossa mitt folk
och s�ndermala de fattiga?�
S� s�ger Herren, HERREN Sebaot.
16. Och HERREN s�ger: Eftersom Sions d�ttrar �ro s� h�gmodiga, och
g� med rak hals och spela med �gonen, och g� d�r och trippa och
pingla med sina fotringar,
17. d�rf�r skall Herren l�ta Sions d�ttrars hj�ssor bliva fulla
av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
18. P� den dagen skall Herren taga bort all deras st�t:
fotringar, pannband och halsprydnader,
19. �rh�ngen, armband och sl�jor,
20. huvudprydnader, fotstegskedjor, g�rdlar, luktflaskor och
amuletter,
21. fingerringar och n�sringar,
22. h�gtidsdr�kter, k�por, mantlar och pungar,
23. speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24. Och d�r skall vara stank i st�llet f�r v�llukt, rep i st�llet
f�r b�lte, skalligt huvud i st�llet f�r krusat h�r, h�lje av
s�cktyg i st�llet f�r h�gtidsmantel, m�rken av br�nnj�rn i st�llet
f�r sk�nhet.
25. Dina m�n skola falla f�r sv�rd
och dina hj�ltar i krig:
26. hennes portar skola klaga och s�rja,
och �vergiven skall hon sitta p� marken.
4:1. [1]
[1] Jes 4:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*23/04 Jesaja, 4 Kapitlet
1. Och p� den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
s�ga: �Vi vilja sj�lva f�da oss och sj�lva kl�da oss; l�t oss
allenast f� b�ra ditt namn, och tag s� bort v�r sm�lek.�
Jesaja, 4 Kapitlet
Det renade Sions h�rlighet och trygghet.
2. P� den tiden skall det som HERREN l�ter v�xa bliva till prydnad
och h�rlighet, och vad landet alstrar bliva till ber�mmelse och
�ra, f�r den r�ddade skaran i Israel.
3. Och det skall ske att den som l�mnas �vrig i Sion och den som
bliver kvar i Jerusalem, han skall d� kallas helig, var och en
som �r upptecknad till liv i Jerusalem --
4. n�r en g�ng Herren har avtv�tt Sions d�ttrars orenlighet och
bortsk�ljt ur Jerusalem dess blodskulder genom r�ttens och
reningens ande.
5. Och HERREN skall �ver hela Sions bergs omr�de och �ver dess
h�gtidsskaror skapa en molnsky och en r�k om dagen, och skenet
av en l�gande eld om natten; ty ett besk�rmande t�ckelse skall
vila �ver all dess h�rlighet.
6. Och ett skygd skall vara d�r�ver till skugga under dagens hetta,
och till en tillflykt och ett v�rn mot st�rtskurar och regn.
*23/05 Jesaja, 5 Kapitlet
Jesaja, 5 Kapitlet
Herrens ving�rd. Domsord �ver
ogudaktigheten.
1. Jag vill sjunga om min v�n, min v�ns s�ng om hans ving�rd.
Min v�n hade en ving�rd
p� en b�rdig bergskulle.
2. Och han hackade upp den
och rensade den fr�n stenar
och planterade d�r �dla vintr�d;
han byggde ett vakttorn d�rinne,
han h�gg ock ut ett presskar d�ri.
S� v�ntade han att den skulle b�ra �kta druvor,
men den bar vilddruvor.
3. Och nu, I Jerusalems inv�nare
och I Juda m�n,
f�llen nu eder dom
mellan mig och min ving�rd.
4. Vad kunde mer g�ras f�r min ving�rd,
�n vad jag har gjort f�r den?
Varf�r bar den d� vilddruvor,
n�r jag v�ntade att den skulle b�ra �kta druvor?
5. S� vill jag nu kung�ra f�r eder
vad jag skall g�ra med min ving�rd:
Jag skall taga bort dess h�gnad,
och den skall givas till sk�vling;
jag skall bryta ned dess mur,
och den skall bliva nedtrampad.
6. Jag skall i grund f�rd�rva den,
ingen skall sk�ra den eller gr�va d�ri.
Den skall fyllas med tistel och t�rne;
och molnen skall jag f�rbjuda
att s�nda ned regn p� den.
7. Ty HERREN Sebaots ving�rd,
det �r Israels hus;
och Juda folk
�r hans �lsklingsplantering.
Men n�r han v�ntade laglydnad,
d� fann han lagbrott,
och n�r han v�ntade r�ttf�rdighet,
fann han skriande or�ttf�rdighet. --
8. Ve eder som l�ggen hus till hus
och fogen �ker till �ker,
intill dess att rum ej mer finnes
och I �ren de enda som bo i landet!
9. Fr�n HERREN Sebaot
ljuder det s� i mina �ron:
Sannerligen, de m�nga husen
skola bliva �de;
huru stora och sk�na de �n �ro,
skola de bliva tomma p� inv�nare.
10. Ty en ving�rd p� tio plogland
skall giva allenast ett batm�tt,
och en homers uts�de
skall giva blott en efa.
11. Ve dem som st� bittida upp
f�r att hasta till starka drycker,
och som sitta intill sena natten
f�r att upphetta sig med vin!
12. Harpor och psaltare,
pukor och fl�jter och vin
hava de vid sina dryckeslag,
men p� HERRENS g�rningar
akta de icke,
p� hans h�nders verk
se de icke.
13. D�rf�r skall mitt folk of�rt�nkt
f�ras bort i f�ngenskap;
dess �dlingar skola lida hunger
och dess larmande skaror f�rsm�kta av t�rst.
14. Ja, d�rf�r sp�rrar d�dsriket
upp sitt gap,
det �ppnar sina k�ftar
utan allt m�tt,
och stadens yperste
m�ste fara ditned,
j�mte dess larmande och sorlande skaror,
envar som fr�jdar sig d�rinne.
15. S� bliva m�nniskorna nedb�jda
och m�nnen �dmjukade,
ja, �dmjukade varda
de h�gmodigas �gon.
16. Men HERREN Sebaot
bliver h�g genom sin dom,
Gud, den helige,
bevisar sig helig genom r�ttf�rdighet.
17. Och lamm g� d�r i bet
s�som p� sin egen mark,
och p� de rikas �detomter
s�ka vandrande herdar sin f�da.
18. Ve dem som draga fram missg�rningsstraff
med l�gnens t�g
och syndastraff
s�som med vagnslinor,
19. dem som s�ga: �M� han hasta,
m� han skynda med sitt verk,
s� att vi f� se det;
m� det som Israels Helige har beslutit
nalkas och komma,
s� att vi f�rnimma det!�
20. Ve dem som kalla det onda gott,
och det goda ont,
dem som g�ra m�rker till ljus,
och ljus till m�rker,
dem som g�ra surt till s�tt,
och s�tt till surt!
21. Ve dem som �ro visa i sina egna �gon
och h�lla sig sj�lva f�r kloka!
22. Ve dem som �ro hj�ltar
i att dricka vin
och som �ro tappra
i att blanda starka drycker,
23. dem som giva den skyldige r�tt
f�r mutors skull,
men ber�va den oskyldige
vad som �r hans r�tt!
24. D�rf�r, s�som eldsflamman f�rt�r str�,
och s�som halm sjunker tillsammans i l�gan,
s� skall deras rot f�rruttna,
och deras l�v skola flyga bort s�som stoft,
eftersom de f�rkastade HERREN Sebaots lag
och f�raktade Israels Heliges ord.
25. D�rf�r har HERRENS vrede
uppt�nts mot hans folk,
och han utr�cker sin hand
emot det och sl�r det,
s� att bergen darra,
och s� att d�da kroppar ligga
s�som orenlighet p� gatorna.
Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter,
hans hand �r �nnu utr�ckt.
26. Och han reser upp ett baner
f�r hednafolken i fj�rran,
och lockar p� dem att de skola komma
fr�n jordens �nda;
och se, snart och med hast
komma de dit.
27. Ingen finnes bland dem, som �r tr�tt,
ingen som �r stapplande.
Ingen unnar sig slummer
och ingen s�mn;
p� ingen lossnar b�ltet
omkring hans l�nder,
och f�r ingen brister
en skorem s�nder.
28. Deras pilar �ro skarpa,
och deras b�gar �ro alla sp�nda;
deras h�stars hovar
�ro s�som av flinta,
och deras vagnshjul likna stormvinden.
29. Deras skriande �r s�som en lejoninnas;
de skria s�som unga lejon,
rytande gripa de sitt rov och b�ra bort det,
och ingen finnes, som r�ddar.
30. Ett rytande �ver folket
h�res p� den dagen,
likt rytandet av ett hav;
och sk�dar man ned p� jorden,
se, d� �r d�r m�rker och n�d,
och ljuset �r f�rm�rkat genom t�cken.
*23/06 Jesaja, 6 Kapitlet
Jesaja, 6 Kapitlet
Profetens kallelse.
1. I det �r d� konung Ussia dog s�g jag Herren sitta p� en h�g och
upph�jd tron, och sl�pet p� hans mantel uppfyllde templet.
2. Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar:
med tv� bet�ckte de sina ansikten, med tv� bet�ckte de sina
f�tter, och med tv� fl�go de.
3. Och den ene ropade till den andre och sade:
�Helig, helig, helig �r HERREN Sebaot;
hela jorden �r full av hans h�rlighet.�
4. Och d�rrtr�sklarnas f�sten darrade, n�r ropet lj�d; och huset
blev uppfyllt av r�k.
5. D� sade jag: �Ve mig, jag f�rg�s! Ty jag har orena l�ppar,
och jag bor ibland ett folk som har orena l�ppar, och mina �gon
hava sett Konungen, HERREN Sebaot.�
6. Men en av seraferna fl�g fram till mig, och han hade i sin
hand ett gl�dande kol, som han med en t�ng hade tagit p� altaret.
7. Och han r�rde d�rmed vid min mun. D�refter sade han: �Se, d�
nu detta har r�rt vid dina l�ppar, har din missg�rning blivit
tagen ifr�n dig, och din synd �r f�rsonad.�
8. Och jag h�rde Herren tala, och han sade: �Vem skall jag s�nda,
och vem vill vara v�r budb�rare?� Och jag sade: �Se, h�r �r jag,
s�nd mig.�
9. D� sade han: �G� �stad och s�g till detta folk:
'H�ren alltj�mt, men f�rst�n intet;
sen alltj�mt, men f�rnimmen intet'.
10. F�rstocka detta folks hj�rta,
och tillslut dess �ron,
och f�rblinda dess �gon,
s� att det icke kan se med sina �gon,
eller h�ra med sina �ron,
eller f�rst� med sitt hj�rta,
och omv�nda sig och bliva helat.�
11. Men jag sade: �F�r huru l�ng tid, Herre?� Han svarade:
�Till dess att st�derna bliva �de och utan n�gon inv�nare,
och husen utan folk, och till dess att f�lten ligga �de och
f�rh�rjade.
12. Och n�r HERREN har f�rt folket bort i fj�rran och �dsligheten
bliver stor i landet,
13. och allenast en tiondedel �nnu �r kvar d�ri, d� skall denna
ytterligare f�r�das s�som en terebint eller en ek av vilken en
stubbe har l�mnats kvar, n�r den f�lldes. Den stubben skall vara
en helig s�d.�
*23/07 Jesaja, 7 Kapitlet
Jesaja, 7 Kapitlet
Profetia med anledning av Efraims och
Arams t�g mot Juda. Immanuel.
1. Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid h�nde
sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
konung, drogo upp mot Jerusalem f�r att er�vra det (vilket de
likv�l icke f�rm�dde g�ra).
2. Och n�r det blev ber�ttat f�r Davids hus att aram�erna hade
l�grat sig i Efraim, d� sk�lvde hans och hans folks hj�rtan,
s�som skogens tr�d sk�lva f�r vinden.
3. Men HERREN sade till Jesaja: �G� �stad med din son Sear-Jasub
och m�t Ahas vid �ndan av �vre dammens vattenledning, p� v�gen
till Valkarf�ltet,
4. och s�g till honom: Tag dig till vara och h�ll dig stilla;
frukta icke och var icke f�rsagd i ditt hj�rta f�r dessa tv�
rykande brandstumpar, f�r Resin med aram�erna och f�r Remaljas
son, i deras f�rgrymmelse.
5. Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
planer mot dig och sagt:
6. 'Vi vilja draga upp mot Juda och sl� det med skr�ck och er�vra
det �t oss och g�ra Tabals son till konung d�r',
7. d�rf�r s�ger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
icke ske.
8. Ty Damaskus �r Arams huvud, och Resin �r Damaskus' huvud; och om
sextiofem �r skall Efraim vara krossat, s� att det icke mer �r
ett folk.
9. Och Samaria �r Efraims huvud, och Remaljas son �r Samarias
huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.�
10. Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
11. �Beg�r ett tecken fr�n HERREN, din Gud; du m� beg�ra det vare
sig nedifr�n djupet eller uppifr�n h�jden.�
12. Men Ahas svarade: �Jag beg�r intet, jag vill icke fresta
HERREN.�
13. D� sade han: �S� h�ren d�, I av Davids hus: �r det eder icke
nog att I s�tten m�nniskors t�lamod p� prov? Viljen I ock pr�va
min Guds t�lamod?
14. S� skall d� Herren sj�lv giva eder ett tecken: Se, den unga
kvinnan skall varda havande och f�da en son, och hon skall giva
honom namnet Immanuel[1].
15. Gr�ddmj�lk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d� han
f�rst�r att f�rkasta vad ont �r och utv�lja vad gott �r.
16. Ty innan gossen f�rst�r att f�rkasta vad ont �r och utv�lja vad
gott �r, skall det land f�r vars b�da konungar du gruvar dig
vara �de.
17. Och �ver dig och �ver ditt folk och �ver din faders hus skall
HERREN l�ta dagar komma, s�dana som icke hava kommit allt ifr�n
den tid d� Efraim skilde sig fr�n Juda: konungen i Assyrien.
18. Ty p� den tiden skall HERREN locka p� flugorna l�ngst borta vid
Egyptens str�mmar och p� bisv�rmarna i Assyriens land;
19. och de skola komma och sl� ned, alla tillhopa, i bergsd�lder och
stenklyftor, i alla t�rnsn�r och p� alla betesmarker.
20. P� den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p� andra
sidan floden -- n�mligen med konungen i Assyrien -- raka av allt
h�r b�de p� huvudet och nedtill; ja, ocks� sk�gget skall den
taga bort.
21. P� den tiden skall en kviga och tv� tackor vara vad en man f�der
upp.
22. Men han skall f� mj�lk i s�dan myckenhet att han kan leva av
gr�ddmj�lk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
gr�ddmj�lk och honung.
23. Och det skall ske p� den tiden, att d�r nu tusen vintr�d st�,
v�rda tusen siklar silver, d�r skall �verallt v�xa tistel och
t�rne.
24. Med pilar och b�ge skall man g� dit, ty hela landet skall vara
tistel och t�rne.
25. Och alla de berg d�r man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
mer betr�da, av fruktan f�r tistel och t�rne; de skola bliva
platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av f�r.�
[1] D. �. Gud med oss.
*23/08 Jesaja, 8 Kapitlet
Jesaja, 8 Kapitlet
Profetia om domen �ver Israel.
1. Och HERREN sade till mig: �Tag dig en stor tavla och skriv p�
den med tydlig stil Maher-salal Has-bas[1].
2. Och jag vill taga mig p�litliga vittnen: pr�sten Uria och
Sakarja, Jeberekjas son.�
3. Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och f�dde
en son. Och HERREN sade till mig: �Giv honom namnet
Maher-salal Has-bas.
4. Ty f�rr�n gossen kan s�ga 'fader' och 'moder' skall man b�ra
Damaskus' skatter och byte fr�n Samaria fram f�r konungen i
Assyrien.�
5. Och HERREN talade vidare till mig och sade:
6. �Eftersom detta folk f�raktar Siloas vatten, som flyter s�
stilla, och har sin fr�jd med Resin och Remaljas son,
7. se, d�rf�r skall HERREN l�ta komma �ver dem flodens vatten, de
v�ldiga och stora, n�mligen konungen i Assyrien med all hans
h�rlighet. Och den skall stiga �ver alla sina br�ddar och g�
�ver alla sina str�nder.
8. Den skall tr�nga fram i Juda, sv�mma �ver och utbreda sig och
r�cka �nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
den uppfylla ditt land, Immanuel, s� vitt det �r.�
9. Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
Lyssnen, alla I fj�rran l�nder.
Rusten eder; I skolen dock krossas.
Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
10. G�ren upp planer; de varda dock om intet.
Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
Ty Gud �r med oss.
11. Ty s� sade HERREN till mig, n�r hans hand kom �ver mig med makt
och han varnade mig f�r att vandra p� detta folks v�g:
12. I skolen icke kalla f�r sammansv�rjning allt vad detta folk
kallar sammansv�rjning, ej heller skolen I frukta vad det
fruktar, I skolen icke f�rskr�ckas d�rf�r.
13. Nej, HERREN Sebaot skolen I h�lla helig; honom skolen I frukta,
och f�r honom skolen I f�rskr�ckas.
14. S� skall han varda f�r eder n�got heligt; men f�r de tv� Israels
hus skall han bliva en st�testen och en klippa till fall och f�r
Jerusalems inv�nare en snara och ett giller.
15. M�nga av dem skola stupa d�rp�, de skola falla och krossas, de
skola sn�rjas och varda f�ngade.
16. L�gg vittnesb�rdet ombundet och lagen f�rseglad i mina
l�rjungars hj�rtan.
17. S� vill jag f�rbida HERREN, d� han nu d�ljer sitt ansikte f�r
Jakobs hus; jag vill v�nta efter honom.
18. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi �ro tecken och
f�rebilder i Israel, fr�n HERREN Sebaot, som bor p� Sions berg.
19. Och n�r man s�ger till eder: �Fr�gen andebesv�rjare och
sp�m�n, dem som viska och mumla�, s� svaren: �Skall icke
ett folk fr�ga sin Gud? Skall man fr�ga de d�da f�r de
levande?�
20. �Nej, h�llen eder till lagen, till vittnesb�rdet!� S�
skola f�rvisso en g�ng de n�dgas mana, f�r vilka nu ingen
morgonrodnad finnes.
21. De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
sin hunger skola de f�rbittras och skola f�rbanna sin konung och
sin Gud. Och de skola v�nda blicken upp�t, de skola ock sk�da
ned p� jorden;
22. men se, d�r �r n�d och m�rker och natt av �ngest. Ja, tjockt
m�rker �r de f�rdrivnas liv.
[1] D. �. rovet hastar, bytet skyndar.
*23/09 Jesaja, 9 Kapitlet
Jesaja, 9 Kapitlet
Den kommande fridsfursten. HERRENS ord
mot Israel; Israels obotf�rdighet.
1. Dock, natt skall icke f�rbliva d�r nu �ngest r�der. I den
f�rg�ngna tiden har har han l�tit Sebulons och Naftalis land
vara ringa aktat, men i framtiden skall han l�ta det komma till
�ra, trakten utmed Havsv�gen, landet p� andra sidan Jordan,
hedningarnas omr�de.
2. Det folk som vandrar i m�rkret
skall se ett stort ljus;
ja, �ver dem som bo i d�dsskuggans land
skall ett ljus skina klart.
3. Du skall g�ra folket talrikt,
du skall g�ra dess gl�dje stor;
inf�r dig skola de gl�dja sig,
s�som man gl�des under sk�rdetiden,
s�som man fr�jdar sig,
n�r man utskiftar byte.
4. Ty du skall bryta s�nder deras b�rdors ok
och deras skuldrors gissel
och deras pl�gares stav,
likasom i Midjans tid.
5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
och manteln som s�lades i blod,
allt s�dant skall br�nnas upp
och f�rt�ras av eld.
6. Ty ett barn varder oss f�tt,
en son bliver oss given,
och p� hans skuldror
skall herrad�met vila;
och hans namn skall vara:
Underbar i r�d,
V�ldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.
7. S� skall herrad�met varda stort
och friden utan �nde
�ver Davids tron
och �ver hans rike;
s� skall det bef�stas och st�djas
med r�tt och r�ttf�rdighet,
fr�n nu och till evig tid.
HERREN Sebaots nit�lskan
skall g�ra detta.
8. Ett ord s�nder Herren mot Jakob,
och det sl�r ned i Israel,
9. och allt folket f�r f�rnimma det,
Efraim och Samarias inv�nare,
de som s�ga i sitt �vermod
och i sitt hj�rtas stolthet:
10. �Tegelmurar hava fallit,
men med huggen sten bygga vi upp nya;
mullb�rsfikontr�d har man huggit ned,
men cedertr�d s�tta vi i deras st�lle.�
11. Och HERREN uppreser mot dem Resins ov�nner
och uppeggar deras fiender,
12. aram�erna fr�n den ena sidan
och filist�erna fr�n den andra,
och de �ta upp Israel med glupska gap.
Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter,
hans hand �r �nnu utr�ckt.
13. Men folket v�nder ej �ter
till honom som sl�r dem;
Herren Sebaot
s�ka de icke.
14. D�rf�r avhugger HERREN p� Israel
b�de huvud och svans,
han hugger av b�de palmtopp och s�vstr�,
allt p� en dag --
15. de �ldste och h�gst uppsatte
de �ro huvudet,
och profeterna, de falska v�gvisarna,
de �ro svansen.
16. Ty detta folks ledare f�ra det vilse,
och de som l�ta leda sig g� i f�rd�rvet.
17. D�rf�r kan Herren icke gl�dja sig
�ver dess unga m�n,
ej heller hava f�rbarmande
med dess faderl�sa och �nkor;
ty de �ro allasammans gudl�sa og�rningsm�n,
och var mun talar d�rskap.
Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter,
hans hand �r �nnu utr�ckt.
18. Ty ogudaktigheten f�rbr�nner s�som en eld,
den f�rt�r tistel och t�rne;
den t�nder p� den tjocka skogen,
s� att den g�r upp i h�ga virvlar av r�k.
19. Genom HERREN Sebaots f�rgrymmelse
har landet r�kat i brand,
och folket �r likasom eldsmat;
den ene skonar icke den andre.
20. Man river �t sig till h�ger och f�rbliver dock hungrig,
man tager f�r sig till v�nster och bliver dock ej m�tt;
envar �ter k�ttet p� sin egen arm:
21. Manasse �ter Efraim,
och Efraim Manasse,
och b�da tillhopa v�nda sig mot Juda.
Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter,
hans hand �r �nnu utr�ckt.
*23/10 Jesaja, 10 Kapitlet
Jesaja, 10 Kapitlet
Forts�ttning av Herrens ord mot Israels
folk. Assurs fall.
1. Ve eder som stadgen or�ttf�rdiga stadgar!
I skriven, men v�ldslagar skriven I
2. f�r att vr�nga de ringas sak
och ber�va de fattiga i mitt folk deras r�tt,
f�r att g�ra �nkor till edert byte
och plundra de faderl�sa.
3. Vad viljen I g�ra p� hems�kelsens dag,
n�r ov�dret kommer fj�rran ifr�n?
Till vem viljen I fly f�r att f� hj�lp,
och var viljen I l�mna edra skatter i f�rvar?
4. Om man ej b�jer kn� s�som f�nge,
s� m�ste man falla bland de dr�pta.
Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter,
hans hand �r �nnu utr�ckt.
5. Ve �ver Assur, min vredes ris,
som b�r min ogunst s�som en stav i sin hand!
6. Mot ett gudl�st folk s�nder jag honom,
och mot min f�rgrymmelses folk bjuder jag honom g�,
f�r att taga rov och g�ra byte,
och f�r att nedtrampa det s�som orenlighet p� gatorna.
7. Men s� menar icke han,
och i sitt hj�rta t�nker han ej s�,
utan hans hj�rta st�r efter att f�rg�ra
och efter att utrota folk i m�ngd.
8. Han s�ger: ��ro mina h�vdingar ej allasammans konungar?
9. Har det icke g�tt Kalno s�som Karkemis,
och Hamat s�som Arpad,
och Samaria s�som Damaskus?
10. D� min hand har tr�ffat de andra gudarnas riken,
vilkas bel�ten voro f�rmer �n Jerusalems och Samarias,
11. skulle jag d� ej kunna g�ra med Jerusalem och dess gudabilder
vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?�
12. Men n�r Herren har fullbordat allt sitt verk p� Sions berg
och i Jerusalem, d� skall jag hems�ka den assyriske konungens
hj�rtas h�gmodsfrukt och hans stolta �gons f�rh�velse.
13. Ty han s�ger:
�Med min hands kraft har jag utf�rt detta
och genom min vishet, ty jag har f�rst�nd.
Jag flyttade folkens gr�nser,
deras f�rr�d utplundrade jag,
och i min v�ldighet st�tte jag h�rskarna fr�n tronen.
14. Och min hand grep efter folkens skatter
s�som efter f�geln�sten,
och s�som man samlar �vergivna �gg,
s� samlade jag jordens alla l�nder;
ingen fanns, som r�rde vingen
eller �ppnade n�bben till n�got ljud.�
15. Skall d� yxan ber�mma sig mot honom som hugger med den,
eller s�gen f�rh�va sig mot honom som s�tter den i r�relse?
Som om k�ppen satte i r�relse honom som lyfter den,
eller staven lyfte en som dock �r f�rmer �n ett stycke tr�!
16. S� skall d� Herren, HERREN Sebaot
s�nda t�rande sjukdom i hans feta kropp,
och under hans h�rlighet skall brinna en brand
likasom en brinnande eld.
17. Och Israels ljus skall bliva en eld
och hans Helige en l�ga,
och den skall br�nna upp och f�rt�ra dess t�rnen
och dess tistlar, allt p� en dag.
18. Och p� hans skogars och parkers h�rlighet
skall han alldeles g�ra en �nde;
det skall vara, s�som n�r en sjuk t�res bort.
19. De tr�d som bliva kvar i hans skog
skola vara l�tt r�knade;
ett barn skall kunna teckna upp dem.
20. P� den tiden skall kvarlevan av Israel
och den r�ddade skaran av Jakobs hus
ej vidare st�dja sig vid honom som slog dem;
i trohet skola de st�dja sig
vid HERREN, Israels Helige.
21. En kvarleva skall omv�nda sig[1],
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den v�ldige.
22. Ty om �n ditt folk, Israel,
vore s�som sanden i havet,
s� skall dock allenast en kvarleva d�r omv�nda sig.
F�r�delsen �r oryggligt besluten,
den kommer med r�ttf�rdighet s�som en flod.
23. Ty f�rst�ring och oryggligt besluten straffdom
skall Herren, HERREN Sebaot
l�ta komma �ver hela jorden.
24. D�rf�r s�ger Herren, HERREN Sebaot s�: Frukta icke, mitt
folk, du som bor i Sion, f�r Assur, n�r han sl�r dig med riset
och upplyfter sin stav mot dig, s�som man gjorde i Egypten.
25. Ty �nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
�nde, och min vrede skall v�nda sig till deras f�rd�rv.
26. Och HERREN Sebaot skall sv�nga sitt gissel �ver dem, s�som
n�r han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han r�ckte
ut �ver havet, skall han �ter upplyfta, s�som han gjorde i
Egypten.
27. P� den tiden skall hans b�rda tagas bort ifr�n din skuldra
och hans ok ifr�n din hals, ty oket skall brista s�nder f�r fetmas
skull.
28. Han kommer �ver Ajat,
han drager fram genom Migron;
i Mikmas l�mnar han sin tross.
29. De draga fram �ver passet;
i Geba taga de nattkvarter.
Rama b�var;
Sauls Gibea flyr.
30. Ropa h�gt,
du dotter Gallim.
Giv akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31. Madmena flyktar;
Gebims inv�nare b�rga sitt gods.
32. �nnu samma dag
st�r han i Nob;
han lyfter sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems h�jd.
33. Men se, d� avhugger Herren, HERREN Sebaot
den lummiga kronan, med f�rskr�ckande makt;
de resliga stammarna ligga f�llda,
de h�ga tr�den st�rta ned.
34. Den tjocka skogen nedhugges med j�rnet;
Libanons skogar falla f�r den v�ldige.
[1] En anspelning p� namnet Sear-Jasub (Jes. 7:3) som betyder en
kvarleva skall omv�nda sig.
*23/11 Jesaja, 11 Kapitlet
Jesaja, 11 Kapitlet
Telningen fr�n Isais rot och hans
fridsrike.
1. Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
telning fr�n dess r�tter skall b�ra frukt.
2. Och p� honom skall HERRENS
Ande vila,
vishets och f�rst�nds Ande,
r�ds och starkhets Ande,
HERRENS kunskaps
och fruktans Ande.
3. Han skall hava sitt v�lbehag i HERRENS fruktan;
och han skall icke d�ma efter som �gonen se
eller skipa lag efter som �ronen h�ra.
4. Utan med r�ttf�rdighet skall han d�ma de arma
och med r�ttvisa skipa lag
�t de �dmjuka p� jorden.
Och han skall sl� jorden
med sin muns stav,
och med sina l�ppars anda
d�da de ogudaktiga.
5. R�ttf�rdighet skall vara b�ltet
omkring hans l�nder
och trofasthet b�ltet
omkring hans h�fter.
6. D� skola vargar bo tillsammans med lamm
och pantrar ligga tillsammans med killingar;
och kalvar och unga lejon
och g�dboskap skola s�mjas tillhopa,
och en liten gosse
skall valla dem.
7. Kor och bj�rnar skola g� och beta,
deras ungar skola ligga tillhopa,
och lejon skola �ta halm
likasom oxar.
8. Ett spenabarn skall leka
invid en huggorms h�l
och ett avvant barn str�cka ut sin hand
efter basiliskens �ga.
9. Ingenst�des p� mitt heliga berg skall man d� g�ra
vad ont och f�rd�rvligt �r,
ty landet skall vara fullt
av HERRENS kunskap,
likasom havsdjupet �r fyllt av vattnet.
10. Och det skall ske p� den tiden att hednafolken skola s�ka
telningen fr�n Isais rot, d�r han st�r s�som ett baner f�r folken;
och hans boning skall vara idel h�rlighet.
11. Och HERREN skall p� den tiden �nnu en g�ng r�cka ut sin hand,
f�r att f�rv�rva �t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
r�ddat fr�n Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
Hamat och havsl�nderna.
12. Och han skall resa upp ett baner f�r hednafolken
och samla Israels f�rdrivna m�n;
och Juda f�rskingrade kvinnor skall han h�mta
tillhopa fr�n jordens fyra h�rn.
13. D� skall Efraims avund upph�ra
och Juda ov�nskap bliva utrotad;
Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
och Juda icke ov�nskap mot Efraim.
14. Men s�som rovf�glar skola de sl� ned
p� filist�ernas skuldra v�sterut,
tillsammans skola de taga byte
av �sterl�nningarna;
Edom och Moab
skola gripas av deras hand,
och Ammons barn
skola bliva dem h�rsamma.
15. Och HERREN skall giva till spillo
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand
mot floden i f�rgrymmelse;
och han skall klyva den i sju b�ckar
och g�ra s�, att man torrskodd kan g� d�r�ver.
16. S� skall d�r bliva en banad v�g
f�r den kvarleva av hans folk,
som har blivit r�ddad fr�n Assur,
likasom det var f�r Israel
p� den dag d� de drogo upp
ur Egyptens land.
*23/12 Jesaja, 12 Kapitlet
Jesaja, 12 Kapitlet
Det fr�lsta Israels lovs�ng.
1. P� den tiden skall du s�ga:
�Jag tackar dig, HERRE,
ty v�l var du vred p� mig,
men din vrede har upph�rt,
och du tr�star mig.
2. Se, Gud �r min fr�lsning,
jag �r trygg och fruktar icke;
ty HERREN, HERREN
�r min starkhet och min lovs�ng,
och han blev mig till fr�lsning.�
3. Och I skolen �sa vatten med fr�jd
ur fr�lsningens k�llor
4. och skolen s�ga p� den tiden:
�Tacken HERREN,
�kallen hans namn,
g�ren hans g�rningar kunniga bland folken;
f�rt�ljen att hans namn �r h�gt.
5. Lovsjungen HERREN,
ty han har gjort h�rliga ting;
detta vare kunnigt
�ver hela jorden.
6. Ropen av fr�jd och jublen,
I Sions inv�nare,
ty Israels Helige
�r stor bland eder.
*23/13 Jesaja, 13 Kapitlet
Jesaja, 13 Kapitlet
Domsord �ver Babel.
1. Detta �r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades f�r Jesaja,
Amos' son.
2. Resen upp ett baner p� ett kalt berg,
ropen h�gt till dem;
viften med handen att de m� draga in
genom de m�ktiges portar.
3. Jag sj�lv har b�dat upp mina invigda,
ja, kallat mina hj�ltar till mitt vredesverk,
min stolta skara, som jublar.
4. H�r, det larmar p� bergen
s�som av ett stort folk.
H�r, det sorlar av riken
med hopade hednafolk.
HERREN Sebaot m�nstrar
sin krigarskara.
5. Ifr�n fj�rran land komma de,
ifr�n himmelens �nda,
HERREN och hans vredes redskap,
f�r att f�rd�rva hela jorden.
6. J�mren eder, ty n�ra �r HERRENS dag;
s�som v�ld fr�n den Allsv�ldige kommer den.
7. D�rf�r sjunka alla h�nder ned,
och alla m�nniskohj�rtan f�rf�ras.
8. Man f�rskr�ckes, man gripes
av �ngest och kval,
ja, v�ndas s�som en barnaf�derska.
H�pen stirrar den ene p� den andre;
r�da s�som eldsl�gor �ro deras ansikten.
9. Se, HERRENS dag kommer,
gruvlig och med f�rgrymmelse
och med vredesgl�d,
f�r att g�ra jorden till en �demark
och utrota syndarna som d�r bo.
10. Ty himmelens stj�rnor och stj�rnbilder
s�nda ej mer ut sitt ljus,
solen g�r m�rk upp,
och m�nens ljus skiner icke.
11. Jag skall hems�ka jordens krets f�r dess ondska
och de ogudaktiga f�r deras missg�rning;
jag skall g�ra slut p� de fr�ckas �vermod
och sl� ned v�ldsverkarnas h�gmod.
12. Jag skall g�ra en man mer s�llsynt �n fint guld,
en m�nniska mer s�llsynt �n guld fr�n Ofir.
13. D�rf�r skall jag komma himmelen att darra,
och jorden skall b�va och vika fr�n sin plats --
genom HERREN Sebaots f�rgrymmelse,
p� hans gl�dande vredes dag.
14. Och likasom jagade gaseller
och en hjord som ingen samlar
v�nda de d� hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
15. Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
och envar som gripes faller f�r sv�rd.
16. Deras sp�da barn krossas
inf�r deras �gon,
deras hus plundras,
och deras kvinnor sk�ndas.
17. Ty se, jag vill uppv�cka mot dem mederna,
som akta silver f�r intet
och icke fr�ga efter guld.
18. Deras b�gar skola f�lla de unga m�nnen,
med frukten i moderlivet hava de intet f�rbarmande,
och barnen skona de icke.
19. Och det skall g� med Babel, rikenas krona,
kald�ernas �ra och stolthet,
likasom n�r Gud omst�rtade Sodom och Gomorra.
20. Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
fr�n sl�kte till sl�kte skall det ligga obebott;
ingen arab skall d�r sl� upp sitt t�lt,
ingen herde l�gra sig d�r med sin hjord.
21. Nej, �knens djur skola l�gra sig d�r,
och dess hus skola fyllas av uvar;
strutsar skola bo d�r,
och gastar skola hoppa d�r.
22. Schakaler skola tjuta i dess palatser
och �kenhundar i praktbyggnaderna.
Snart kommer dess tid;
dess dagar skola ej f�rdr�jas.
*23/14 Jesaja, 14 Kapitlet
Jesaja, 14 Kapitlet
S�ng �ver Babels konungs fall. Profetia
mot Assyrien. Utsaga ang�ende Filisteen.
1. Ty HERREN skall f�rbarma sig �ver Jakob och �nnu en g�ng
utv�lja Israel och l�ta dem komma till ro i deras land; och
fr�mlingar skola sluta sig till dem och h�lla sig till Jakobs hus.
2. Och folk skola taga dem och f�ra dem hem igen; men Israels hus
skall l�gga dem under sig s�som sin arvedel i HERRENS land, och
skall g�ra dem till tr�lar och tr�linnor. S� skola de f� sina
f�ngvaktare till f�ngar och r�da �ver sina pl�gare.
3. Och p� den dag d� HERREN l�ter dig f� ro fr�n din vederm�da
och �ngest, och fr�n den h�rda tr�ldom som har varit dig p�lagd,
4. d� skall du st�mma upp denna visa �ver konungen i Babel, du
skall s�ga:
�Vilken �nde har icke pl�garen f�tt,
vilken �nde pinoorten!
5. HERREN har brutit s�nder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6. det ris som i grymhet slog folken
med slag p� slag,
och i vrede h�rskade �ver folkslagen
med skoningsl�s f�rf�ljelse.
7. Hela jorden har nu f�tt vila och ro;
man brister ut i jubel.
8. Sj�lva cypresserna gl�dja sig �ver ditt fall,
s� ock Libanons cedrar:
'Sedan du nu ligger d�r, drager ingen hitupp
f�r att hugga ned oss.'
9. D�dsriket d�rnere st�res i sin ro f�r din skull,
n�r det m�ste taga emot dig.
Skuggorna d�r v�ckas upp f�r din skull,
jordens alla v�ldige;
folkens alla konungar m�ste st� upp
fr�n sina troner.
10. De upph�va alla sin r�st
och s�ga till dig:
'S� har d� ocks� du blivit maktl�s s�som vi,
ja, blivit v�r like.'
11. Ned till d�dsriket har din h�rlighet m�st fara,
och dina harpors buller;
f�rruttnelse �r b�dden under dig,
och maskar �ro ditt t�cke.
12. Huru har du icke fallit ifr�n himmelen,
du str�lande morgonstj�rna!
Huru har du icke blivit f�lld till jorden,
du folkens f�rg�rare!
13. Det var du som sade i ditt hj�rta:
'Jag vill stiga upp till himmelen;
h�gt ovanf�r Guds stj�rnor
vill jag st�lla min tron;
jag vill s�tta mig p� gudaf�rsamlingens berg
l�ngst uppe i norr.
14. Jag vill stiga upp �ver molnens h�jder,
g�ra mig lik den H�gste.'
15. Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara,
l�ngst ned i graven.
16. De som se dig stirra p� dig,
de betrakta dig och s�ga:
'�r detta den man som kom jorden att darra
och riken att b�va,
17. den som f�rvandlade jordkretsen till en �ken
och f�rst�rde dess st�der,
den som aldrig frigav sina f�ngar,
s� att de fingo �terv�nda hem?'
18. Folkens alla konungar
ligga allasammans med �ra
var och en i sitt vilorum;
19. men du ligger obegraven och bortkastad,
lik en f�raktad gren;
du ligger d�r �verh�ljd av dr�pta,
av sv�rdsslagna m�n,
av d�da som hava farit ned i gravkammaren,
lik ett f�rtrampat as.
20. Du skulle icke s�som de
f� vila i en grav,
ty du f�rd�rvade ditt land
och dr�pte ditt folk.
Om og�rningsm�nnens avf�da
skall man aldrig mer tala.
21. Anst�llen ett blodbad p� hans s�ner
f�r deras f�ders missg�rning.
De f� ej st� upp och besitta jorden
och fylla jordkretsens yta med st�der.�
22. Nej, jag skall st� upp emot dem, s�ger HERREN Sebaot; och jag
skall utrota ur Babel b�de namn och kvarleva, b�de barn och
efterkommande, s�ger HERREN.
23. Och jag skall g�ra det till ett tillh�ll f�r r�rdrommar och
fylla det med sumpsj�ar; ja, jag skall bortsopa det med
�del�ggelsens kvast, s�ger HERREN Sebaot.
24. HERREN Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, s�som jag har t�nkt, s� skall det ske,
och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
25. Jag skall krossa Assur i mitt land,
och p� mina berg skall jag f�rtrampa honom.
S� skall hans ok bliva borttaget ifr�n dem
och hans b�rda tagas av deras skuldra.
26. Detta �r det beslut som �r fattat
mot hela jorden;
detta �r den hand som �r utr�ckt
mot alla folk.
27. Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
vem kan d� g�ra det om intet?
Hans hand �r det som �r utr�ckt;
vem kan avv�nda den?
28. I det �r d� konung Ahas dog f�rkunnades f�ljande utsaga:
29. Gl�d dig icke, du filist�ernas hela land,
�ver att det ris som slog dig �r s�nderbrutet;
ty fr�n ormens rot skall en basilisk komma fram,
och dennes avkomma bliver en flygande drake.
30. De utarmade skola sedan f� bete
och de fattiga f� l�gra sig i trygghet;
men telningarna fr�n din rot skall jag d�da genom hunger,
och vad som bliver kvar av dig skall dr�pas.
31. J�mra dig, du port; ropa, du stad;
f�rsm�lt av �ngest, du filist�ernas hela land.
Ty norrifr�n kommer en r�k;
i fiendeskarornas t�g bliver ingen efter.
32. Vad skall man d� svara
det fr�mmande folkets s�ndebud?
Jo, att det �r HERREN som har grundat Sion,
och att de betryckta bland hans folk d�r hava sin tillflykt.
*23/15 Jesaja, 15 Kapitlet
Jesaja, 15 Kapitlet
Profetia om Moab.
1. Utsaga om Moab.
Ja, med Ar-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res.
Ja, med Kir-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res.
2. Habbait och Dibon stiga upp
p� offerh�jderna f�r att gr�ta;
uppe i Nebo och Medeba
j�mrar sig Moab;
alla huvuden d�r �ro skalliga,
alla sk�gg avskurna.
3. P� dess gator b�r man sorgdr�kt,
s� ock p� dess tak;
p� dess torg j�mra sig alla
och flyta i t�rar.
4. Hesbon och Eleale h�ja klagorop,
s� att det h�res �nda till Jahas.
D�rf�r skria ock Moabs krigare;
hans sj�l v�ndas i honom.
5. Mitt hj�rta klagar �ver Moab,
ty hans flyktingar fly �nda till Soar,
till Eglat-Selisia;
uppf�r Halluhits h�jd
stiger man under gr�t,
och p� v�gen till Horonaim
h�jas klagorop �ver f�rst�relsen.
6. Nimrims vatten
bliva torr �kenmark,
gr�set f�rtorkas, brodden vissnar,
intet gr�nt l�mnas kvar.
7. �terstoden av sitt f�rv�rv,
sitt sparda gods,
b�r man d�rf�r nu bort
�ver Piltr�dsb�cken.
8. Ja, klagoropen ljuda
runtom i Moabs land;
till Eglaim n�r dess j�mmer
och till Beer-Elim dess j�mmer.
9. Dimons vatten
�ro fulla av blod.
Ja, �nnu n�got mer
skall jag l�ta komma �ver Dimon;
ett lejon �ver Moabs r�ddade,
�ver det som bliver kvar av landet.
*23/16 Jesaja, 16 Kapitlet
Jesaja, 16 Kapitlet
Forts�ttning av f�reg�ende profetia.
1. �S�nden �stad de lamm
som landets herre b�r hava
fr�n Sela genom �knen
till dottern Sions berg.�
2. Och s�som flyktande f�glar,
lika skr�mda f�gelungar
komma Moabs d�ttrar
till Arnons vadst�llen.
3. De s�ga: �Giv oss r�d,
bliv medlare f�r oss.
L�t din skugga vara s�som natten,
nu mitt i middagshettan.
Skydda de f�rdrivna;
r�j icke de flyktande.
4. L�t mina f�rdrivna
finna h�rb�rge hos dig,
var f�r Moab ett besk�rm
mot f�rd�rvaren,
till dess att utpressaren ej mer �r till
och f�rd�rvet f�r en �nde
och f�rtryckarna f�rsvinna
bort ur landet.
5. S� skall genom eder mildhet
eder tron bliva bef�st,
och p� den skall sitta trygg
i Davids hydda
en furste som far efter vad r�tt �r
och fr�mjar r�ttf�rdighet.�
6. Vi hava h�rt om Moabs h�gmod,
det �verm�ttan h�ga,
om hans h�gf�rd, h�gmod och �vermod
och op�litligheten i hans l�sa tal.
7. D�rf�r m�ste nu Moab j�mra sig �ver Moab,
hela landet m�ste j�mra sig.
�ver Kir-Haresets druvkakor m�sten I sucka
i djup bedr�velse.
8. Ty Hesbons f�lt �ro f�rvissnade,
s� ock Sibmas vintr�d,
vilkas �dla druvor
slogo folkens herrar till marken,
vilkas rankor n�dde till Jaeser
och f�rirrade sig i �knen,
vilkas skott bredde ut sig
och gingo �ver havet.
9. D�rf�r gr�ter jag �ver Sibmas vintr�d,
s�som Jaeser gr�ter;
med mina t�rar vattnar jag dig, Hesbon,
och dig, Eleale.
Ty mitt i din sommar och din b�rgningstid
har ett sk�rdeskri slagit ned.
10. Gl�dje och fr�jd �r nu avb�rgad
fr�n de b�rdiga f�lten,
och i ving�rdarna h�jes intet gl�djerop,
h�res intet jubel;
ingen trampar vin i pressarna,
p� sk�rdeskriet har jag gjort slut.
11. D�rf�r klagar mitt hj�rta
s�som en harpa �ver Moab,
ja, mitt innersta �ver Kir-Heres.
12. Ty huru �n Moab �vlas att tr�da upp p� offerh�jden
och huru han �n g�r in i sin helgedom och beder,
s� utr�ttar han intet d�rmed.
13. Detta �r det ord, som HERREN tillf�rne talade till Moab.
14. Men nu har HERREN �ter talat och sagt: Inom tre �r, s�som
dagakarlen r�knar �ren, skall Moab i sin h�rlighet, med alla
sina stora skaror, varda aktad f�r intet; och vad som bliver
kvar skall vara litet och ringa, icke mycket v�rt.
*23/17 Jesaja, 17 Kapitlet
Jesaja, 17 Kapitlet
Domsord �ver Damaskus och Israel.
Folkens larm.
1. Utsaga om Damaskus.
Se, Damaskus skall upph�ra att vara en stad;
det skall falla och bliva en stenhop.
2. Aroers st�der varda �vergivna;
de bliva tillh�ll f�r hjordar,
som l�gra sig d�r ost�rda.
3. Det �r f�rbi med Efraims v�rn,
med Damaskus' konungad�me
och med kvarlevan av Aram.
Det skall g� med dem s�som med Israels barns h�rlighet,
s�ger HERREN Sebaot.
4. Och det skall ske p� den tiden
att Jakobs h�rlighet v�ndes i armod,
och att hans feta kropp bliver mager.
5. Det g�r, s�som n�r sk�rdemannen samlar ihop s�den
och med sin arm sk�rdar axen;
det g�r, s�som n�r man plockar ax
i Refaims-dalen:
6. en ringa eftersk�rd l�mnas kvar d�r,
s�som n�r man sl�r ned oliver,
tv� eller tre b�r l�mnas kvar
h�gst uppe i toppen,
fyra eller fem
p� tr�dets kvistar,
s�ger HERREN, Israels Gud.
7. P� den tiden skola m�nniskorna
blicka upp till sin Skapare
och deras �gon se upp
till Israels Helige.
8. M�nniskorna skola ej v�nda sin blick till de altaren
som deras h�nder hava gjort;
p� sina fingrars verk
skola de icke se,
icke p� Aserorna eller p� solstoderna.
9. P� den tiden skola deras fasta st�der bliva lika de �vergivna
f�sten i skogarna och p� bergstopparna, som �verg�vos, n�r
Israels barn drogo in; allt skall bliva �delagt.
10. Ty du har f�rg�tit din fr�lsnings Gud,
och du t�nker icke p� din fasta klippa.
D�rf�r planterar du ljuvliga planteringar[1]
och s�tter i dem fr�mmande vintr�d.
11. Och v�l f�r du dem att v�xa h�gt samma dag du planterar dem,
och morgonen d�refter f�r du dina plantor att blomma,
men sk�rden f�rsvinner p� hems�kelsens dag,
d� pl�gan bliver olidlig.
12. H�r, det brusar av m�nga folk,
det brusar, s�som havet brusar.
Det d�nar av folkslag,
det d�nar, s�som v�ldiga vatten d�na.
13. Ja, det d�nar av folkslag,
s�som stora vatten d�na.
Men han n�pser dem, och de fly bort i fj�rran;
de jagas bort s�som agnar f�r vinden, uppe p� bergen,
och s�som virvlande l�v f�r stormen.
14. N�r aftonen �r inne, se, d� kommer f�rskr�ckelsen,
och f�rr�n morgonen gryr, �ro de sin kos.
Detta bliver v�ra sk�vlares del,
v�ra plundrares lott.
[1] Se Plantering i Ordf�rkl.
*23/18 Jesaja, 18 Kapitlet
Jesaja, 18 Kapitlet
Svar till budb�rarna fr�n Etiopien.
1. H�r, du land d�r flygf�n surra,
du land bortom Etiopiens str�mmar,
2. du som har s�nt budb�rare �ver havet,
i r�rskepp h�n �ver vattnet!
G�n �stad, I snabba s�ndebud,
till det resliga folket med gl�nsande hy,
till folket som �r s� fruktat vida omkring,
det starka och segerrika folket,
vars land genomsk�res av str�mmar.
3. I jordkretsens alla inbyggare,
I som bon p� jorden:
sen till, n�r man reser upp
baner p� bergen,
och n�r man st�ter i basun,
s� lyssnen d�rtill.
4. Ty s� har HERREN sagt till mig:
�I stillhet vill jag sk�da ned fr�n min boning,
s�som solglans gl�der
fr�n en klar himmel,
s�som molnet utgjuter dagg
under sk�rdetidens hetta.�
5. Ty f�rr�n sk�rdetiden �r inne,
just n�r blomningen �r slut
och blomman f�rbytes
i mognad druva,
skall han avsk�ra rankorna
med ving�rdskniv
och hugga av rotskotten
och skaffa dem bort.
6. Alltsammans skall l�mnas till pris
�t rovf�glarna p� bergen
och �t djuren p� marken;
rovf�glarna skola d�r hava sina n�sten �ver sommaren
och markens alla djur ligga d�r om vintern.
7. P� den tiden skola sk�nker b�ras fram till HERREN Sebaot fr�n
det resliga folket med gl�nsande hy, fr�n folket som �r s�
fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
genomsk�res av str�mmar -- till den plats d�r HERREN Sebaots
namn bor, till Sions berg.
*23/19 Jesaja, 19 Kapitlet
Jesaja, 19 Kapitlet
Profetior om Egyptens f�rnedring och
uppr�ttelse.
1. Utsaga om Egypten.
Se, HERREN far fram
p� ett ilande moln
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar
b�va d� f�r honom,
och egyptiernas hj�rtan
f�rf�ras i deras br�st.
2. Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
s� att broder skall strida mot broder
och v�n mot v�n,
stad mot stad
och rike mot rike.
3. Och egyptiernas f�rst�nd
skall f�rsvinna ur deras hj�rtan,
och deras r�d skall jag g�ra om intet;
de skola d� fr�ga sina avgudar och signare,
sina andebesv�rjare och sp�m�n.
4. Men jag skall giva egyptierna
i en h�rd herres hand,
och en grym konung skall f� r�da �ver dem,
s�ger Herren, HERREN Sebaot.
5. Och vattnet skall f�rsvinna ur havet,
och floden skall sina bort och uttorka.
6. Str�mmarna skola utbreda stank,
Egyptens kanaler
skola f�rminskas och sina bort;
r�r och vass skall f�rvissna.
7. �ngarna vid Nilfloden,
l�ngs flodens strand,
och alla s�desf�lt vid floden,
de skola f�rtorka, f�rd�rvas och varda till intet.
8. Dess fiskare skola klaga,
alla som kasta ut krok i floden skola s�rja;
och de som l�gga ut n�t i vattnet
skola st� d�r modl�sa.
9. De som arbeta i h�cklat lin
skola komma p� skam,
s� ock de som v�va fina tyger.
10. Landets st�djepelare skola bliva krossade
och alla de som arbeta f�r l�n
gripas av �ngest.
11. S�som idel d�rar
st� d� Soans furstar;
Faraos visaste r�dgivare
giva blott of�rnuftiga r�d.
Huru kunnen I d� s�ga till Farao:
�Jag �r en son av visa m�n,
en son av forntidens konungar�?
12. Ja, var �r dina vise?
M� de f�rkunna f�r dig -- ty de veta det ju --
vad HERREN Sebaot
har beslutit �ver Egypten.
13. Nej, Soans furstar hava blivit d�rar,
Nofs furstar �ro bedragna,
Egypten f�res vilse
av dem som voro h�rnstenar i dess stammar.
14. HERREN har d�r utgjutit
en f�rvirringens ande,
s� att de komma Egypten att ragla,
vadhelst det f�retager sig,
s�som en drucken raglar i sina spyor.
15. Och Egypten skall icke hava framg�ng
i vad n�gon d�r g�r,
evad han �r huvud eller svans,
evad han �r palmtopp eller s�vstr�.
16. P� den tiden skola egyptierna vara s�som kvinnor: de skola b�va
och f�rskr�ckas f�r HERREN Sebaots upplyfta hand, n�r han lyfter
den mot dem.
17. Och Juda land skall bliva en skr�ck f�r egyptierna; s� ofta man
n�mner det f�r dem, skola de f�rskr�ckas, f�r det besluts skull
som HERREN Sebaot har fattat �ver dem.
18. P� den tiden skola i Egyptens land finnas fem st�der som tala
Kanaans tungom�l, och som sv�rja vid HERREN Sebaot; en av dem
skall heta Ir-Haheres.
19. P� den tiden skall ett altare vara rest �t HERREN mitt i
Egyptens land, s� ock en stod �t HERREN vid landets gr�ns.
20. Och de skola vara till tecken och vittnesb�rd f�r HERREN Sebaot
i egyptiernas land: n�r de ropa till HERREN om hj�lp mot
f�rtryckare, d� skall han s�nda dem en fr�lsare och f�rsvarare,
och han skall r�dda dem.
21. Och HERREN skall g�ra sig k�nd f�r egyptierna, ja, egyptierna
skola l�ra k�nna HERREN p� den tiden; och de skola tj�na honom
med slaktoffer och spisoffer, de skola g�ra l�ften �t HERREN och
f� infria dem.
22. S� skall d� HERREN sl� Egypten -- sl�, men ock hela; n�r de
omv�nda sig till HERREN, skall han b�nh�ra dem och hela dem.
23. P� den tiden skall en banad v�g leda fr�n Egypten till Assyrien,
och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
Assyrien; och egyptierna skola h�lla gudstj�nst tillsammans med
assyrierna.
24. P� den tiden skall Israel, s�som den tredje i f�rbundet, st� vid
sidan av Egypten och Assyrien, till en v�lsignelse p� jorden.
25. Och HERREN Sebaot skall v�lsigna dem och s�ga:
V�lsignad vare du Egypten, mitt folk,
och du Assyrien, mina h�nder verk,
och du Israel, min arvedel!
*23/20 Jesaja, 20 Kapitlet
Jesaja, 20 Kapitlet
Profetia om Egypten och Etiopien.
1. I det �r d� Tartan kom till Asdod, uts�nd av Sargon, konungen i
Assyrien -- varefter han ock bel�grade Asdod och intog det --
2. p� den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
�Upp, l�s s�cktygskl�dnaden fr�n dina l�nder, och drag dina
skor av dina f�tter.� Och denne gjorde s� och gick naken och
barfota.
3. Sedan sade HERREN: �Likasom min tj�nare Jesaja har g�tt naken
och barfota och nu i tre �r varit till tecken och f�rebild
ang�ende Egypten och Etiopien,
4. s� skall konungen i Assyrien l�ta f�ngarna ifr�n Egypten och de
bortf�rda fr�n Etiopien, b�de unga och gamla, vandra �stad nakna
och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
5. D� skola de h�pna och blygas �ver Etiopien, som var deras hopp,
och �ver Egypten, som var deras stolthet.
6. P� den dagen skola inbyggarna h�r i kustlandet s�ga: 'Se, s�
gick det med dem som voro v�rt hopp, med dem till vilka vi
flydde, f�r att f� hj�lp och bliva r�ddade undan konungen i
Assyrien; huru skola vi d� sj�lva kunna undkomma?'�
*23/21 Jesaja, 21 Kapitlet
Jesaja, 21 Kapitlet
Profetior om �knen vid havet (Babel),
Duma (Edom) och Arabien.
1. Utsaga om �knen vid havet.
Likasom en storm
som far fram i Sydlandet
kommer det fr�n �knen,
fr�n det fruktansv�rda landet.
2. En gruvlig syn
har blivit mig kungjord:
�H�rjare h�rja,
r�vare r�va.
Drag upp, du Elam!
Tr�ng p�, du Mediens folk!
P� all suckan
vill jag g�ra slut.�
3. F�rdenskull darra
nu mina l�nder,
�ngest griper mig,
lik en barnaf�derskas �ngest;
f�rvirring kommer �ver mig,
s� att jag icke kan h�ra,
f�rskr�ckelse fattar mig,
s� att jag icke kan se.
4. Mitt hj�rta �r utom sig,
jag kv�ljes av f�rf�ran;
skymningen, som jag l�ngtade efter,
v�llar mig nu skr�ck.
5. Man dukar bord,
man breder ut t�cken,
man �ter och dricker.
Nej, st�n upp, I furstar;
sm�rjen edra sk�ldar!
6. Ty s� har Herren
sagt till mig:
�G� och st�ll ut en v�ktare;
vad han f�r se, det m� han f�rkunna.
7. Och om han ser ett t�g,
ryttare par efter par,
ett t�g av �snor,
ett t�g av kameler,
d� m� han giva akt,
noga giva akt.�
8. Och denne ropade,
s�som ett lejon ryter:
�Herre, h�r st�r jag
p� vakt best�ndigt,
dagen igenom,
och jag f�rbliver
h�r p� min post
natt efter natt.
9. Och se, nu kommer h�r
ett t�g av m�n,
ryttare par efter par!�
Och �ter talade han och sade:
�Fallet, fallet �r Babel!
Alla dess gudabel�ten
�ro nedbrutna till jorden.�
10. O du mitt krossade,
mitt s�ndertr�skade folk,
vad jag har h�rt
av HERREN Sebaot,
Israels Gud,
det har jag f�rkunnat f�r eder.
11. Utsaga om Duma.
Man ropar till mig fr�n Seir:
�V�ktare, vad lider natten?
V�ktare, vad lider natten?�
12. V�ktaren svarar:
�Morgon har kommit,
och likv�l �r det natt.
Viljen I fr�ga mer, s� fr�gen;
kommen tillbaka igen.�
13. Utsaga �ver Arabien.
Tagen natth�rb�rge i Arabiens vildmark,
I karavaner fr�n Dedan.
14. M� man komma emot de t�rstande
och giva dem vatten.
Ja, inbyggarna i Temas land
g� de flyktande till m�tes med br�d.
15. Ty de fly undan sv�rd,
undan draget sv�rd,
och undan sp�nd b�ge
och undan krigets tunga.
16. Ty s� har Herren sagt till mig: Om ett �r, s�som dagakarlen
r�knar �ret, skall all Kedars h�rlighet vara f�rg�ngen,
17. och f�ga skall d� vara kvar av Kedars hj�ltars b�gar, s� m�nga
de �ro. Ty s� har HERREN, Israels Gud, talat.
*23/22 Jesaja, 22 Kapitlet
Jesaja, 22 Kapitlet
Profetia om Synernas dal (Jerusalem).
Sebna och Eljakim.
1. Utsaga om Synernas dal.
Vad �r d� p� f�rde,
eftersom allt ditt folk
stiger upp p� taken?
2. Du larmuppfyllda,
du bullrande stad,
du glada stad!
Dina slagna hava icke
blivit slagna med sv�rd,
ej d�dats i strid.
3. Alla dina furstar
hava samf�llt flytt undan,
utan b�gskott blevo de f�ngar.
Ja, s� m�nga som p�tr�ffades hos dig
blevo allasammans f�ngar,
huru l�ngt bort de �n flydde.
4. D�rf�r s�ger jag:
V�nden blicken ifr�n mig,
jag m�ste gr�ta bitterligen;
trugen icke p� mig tr�st
f�r att dottern mitt folk
har blivit f�rst�rd.
5. Ty en dag med f�rvirring, nedtrampning och best�rtning
kommer fr�n Herren, HERREN Sebaot,
i Synernas dal,
med nedbrutna murar
och med rop upp mot berget.
6. Elam hade fattat kogret,
vagnsk�mpar och ryttare f�ljde honom;
Kir hade blottat sk�lden.
7. Dina sk�naste dalar voro fyllda med vagnar,
och ryttarna hade fattat st�nd vid porten.
8. Juda blev blottat och l�g utan skydd. D� sk�dade du bort efter
vapnen i Skogshuset.
9. Och I s�gen att Davids stad hade m�nga r�mnor, och I samladen
upp vattnet i Nedre dammen.
10. Husen i Jerusalem r�knaden I, och I br�ten ned husen f�r att
bef�sta muren.
11. Och mellan de b�da murarna gjorden I en beh�llare f�r vattnet
fr�n Gamla dammen. Men I sk�daden icke upp till honom som hade
verkat detta; till honom som f�r l�nge sedan hade best�mt det
s�gen I icke.
12. Herren, HERREN Sebaot kallade eder p� den dagen till gr�t och
klagan, till att raka edra huvuden och h�lja eder i sorgdr�kt.
13. Men i st�llet h�ng�ven I eder �t fr�jd och gl�dje; I d�daden
oxar och slaktaden f�r, I �ten k�tt och drucken vin, I saden:
�L�tom oss �ta och dricka, ty i morgon m�ste vi d�.�
14. D�rf�r ljuder fr�n HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina �ron:
Sannerligen, denna eder missg�rning skall icke bliva f�rsonad,
s� l�nge I leven, s�ger Herren, HERREN Sebaot.
15. S� sade Herren, HERREN Sebaot: G� bort till honom d�r,
f�rvaltaren, �verhovm�staren Sebna, och s�g till honom:
16. Vad g�r du h�r, och vem t�nker du l�gga h�r, eftersom du h�r
hugger ut en grav �t dig? Du som hugger ut din grav s� h�gt uppe,
du som i klippan urholkar en boning �t dig,
17. du m� veta att HERREN skall slunga dig l�ngt bort, en s�dan
man som du �r. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
18. han skall hopnysta dig s�som ett nystan, och kasta dig s�som en
boll bort till ett land som har utrymme nog f�r dig; d�r skall
du d�, och dit skola dina h�rliga vagnar komma, du skamfl�ck f�r
din herres hus.
19. Ja, jag skall st�ta dig bort ifr�n din plats, och fr�n din
tj�nst skall du bliva avsatt.
20. Och p� den dagen skall jag kalla p� min tj�nare Eljakim,
Hilkias son;
21. honom skall jag ikl�da din livkl�dnad, och med ditt b�lte skall
jag omgjorda honom, och skall l�gga ditt v�lde i hans hand, s�
att han bliver en fader f�r Jerusalems inv�nare och f�r Juda
hus.
22. Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att b�ra; n�r han
uppl�ter, skall ingen tillsluta, och n�r han tillsluter, skall
ingen uppl�ta.
23. Och jag skall sl� in honom till en stadig spik i en fast v�gg,
och han skall bliva ett �res�te f�r sin faders hus.
24. Men om d� hans faders hus, s� tungt det �r, h�nger sig p�
honom, med �ttlingar och avkomlingar -- alla slags sm�k�rl av
vad slag som helst, sk�lar eller allahanda krukor --
25. d�, p� den dagen, s�ger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
inslagen i den fasta v�ggen lossna; den skall g� s�nder och
falla ned, och b�rdan som h�ngde d�rp�, skall krossas. Ty s� har
HERREN talat.
*23/23 Jesaja, 23 Kapitlet
Jesaja, 23 Kapitlet
Profetia om Tyrus.
1. Utsaga om Tyrus.
J�mren eder, I Tarsis-skepp! Ty det �r �delagt, utan hus och utan
g�ster; fr�n kitt�ernas land n�r dem budskapet h�rom.
2. Sitten stumma, I kustlandets inv�nare!
K�pm�n fr�n Sidon, sj�farande m�n, uppfyllde dig;
3. av Sihors s�d och Nilflodens sk�rdar skaffade du dig vinning, i
det du for �ver stora vatten och drev handel d�rmed bland folken.
4. Men st� d�r nu med skam, du Sidon; ty s� s�ger havet, havets
f�ste: �S� �r jag d� utan avkomma och har icke f�tt n�gra
barn, icke uppf�tt ynglingar, icke fostrat jungfrur.�
5. N�r man f�r h�ra detta i Egypten, d� b�var man vid ryktet om
Tyrus.
6. Dragen bort till Tarsis och j�mren eder,
I kustlandets inv�nare.
7. �r detta eder glada stad,
hon den urgamla,
som av sina f�tter bars till fj�rran land,
f�r att g�sta d�r?
8. Vem besl�t detta �ver Tyrus,
henne som delade ut kronor,
vilkens k�pm�n voro furstar,
vilkens kr�mare voro storm�n p� jorden?
9. HERREN Sebaot var den som besl�t det,
f�r att sl� ned all den stolta h�rligheten
och �dmjuka alla storm�n p� jorden.
10. Bred nu ut dig �ver ditt land s�som Nilfloden,
du dotter Tarsis;
du b�r ingen boja mer.
11. Han r�ckte ut sin hand �ver havet,
han kom konungariken att darra;
HERREN bj�d om Kanaans f�sten
att de skulle �del�ggas.
12. Han sade: �Du skall ej allt framgent
f� leva i fr�jd,
du kr�nkta jungfru,
du dotter Sidon.
St� upp och drag bort till kitt�ernas land;
dock, ej heller d�r f�r du ro.
13. Se, kald�ernas land,
folket som f�rr ej var till,
de vilkas land Assyrien gjorde till boning
�t �knens djur,
de resa d�r sina bel�gringstorn
och omst�rta stadens platser
och g�ra den till en grush�g.
14. J�mren eder, I Tarsis-skepp,
ty edert f�ste �r f�rst�rt.�
15. P� den tiden skall Tyrus ligga f�rg�tet i sjuttio �r, s�som
r�dde d�r alltj�mt en och samma konung; men efter sjuttio �r
skall det g� med Tyrus, s�som det heter i visan om sk�kan:
16. �Tag din harpa
och g� omkring i staden,
du f�rg�tna sk�ka;
spela vackert
och sjung flitigt,
s� att man kommer ih�g dig.�
17. Ty efter sjuttio �r skall HERREN se till Tyrus, och det skall
�ter f� begynna att taga emot sk�kol�n och bedriva otukt med
jordens alla konungariken i den vida v�rlden.
18. Men hennes handelsf�rv�rv och vad hon f�r s�som sk�kol�n skall
vara helgat �t HERREN; det skall icke l�ggas upp och icke
g�mmas, utan de som bo inf�r HERRENS ansikte skola av hennes
handelsf�rv�rv hava mat till fyllest och pr�ktiga kl�der.
*23/24 Jesaja, 24 Kapitlet
Jesaja, 24 Kapitlet
Den stora hems�kelsen �ver jorden.
Kvarlevans r�ddning och Guds herrad�me
p� Sion.
1. Se, HERREN �del�gger jorden
och f�r�der den;
han omv�lver, vad d�rp� �r,
och f�rstr�r dess inbyggare.
2. Och det g�r pr�sten s�som folket,
husbonden s�som tj�naren,
husfrun s�som tj�narinnan,
s�ljaren s�som k�paren,
l�ntagaren s�som l�ngivaren,
g�lden�ren s�som borgen�ren.
3. Jorden bliver i grund �delagd
och i grund utplundrad;
ty HERREN har talat
detta ord.
4. Jorden s�rjer och tvinar bort,
jordkretsen f�rsm�ktar och tvinar bort,
vad h�gt �r bland jordens folk f�rsm�ktar.
5. Ty jorden har blivit ohelgad
under sina inbyggare;
de hava �vertr�tt lagarna,
de hava f�rvandlat r�tten,
brutit det eviga f�rbundet.
6. D�rf�r uppfr�ter f�rbannelse jorden,
och de som bo d�r m�ste lida, vad de hava f�rskyllt;
d�rf�r f�rt�ras jordens inbyggare av hetta,
s� att ej m�nga m�nniskor finnas kvar.
7. Vinmusten s�rjer,
vintr�det f�rsm�ktar;
de som voro s� hj�rteglada sucka nu alla.
8. Det �r f�rbi med fr�jden vid pukornas ljud,
de gladas larm ha tystnat;
det �r f�rbi med fr�jden vid harpans klang.
9. Vin dricker man icke mer under s�ng,
rusdrycken k�nnes bitter f�r dem som dricka den.
10. Nedbruten ligger den �de staden;
vart hus �r st�ngt, s� att ingen kommer d�rin.
11. D�rute h�res klagorop �ver vinet;
all gl�dje �r s�som en nedg�ngen sol,
all jordens fr�jd har flyktat.
12. �del�ggelse allenast �r kvar i staden,
och porten �r slagen i spillror.
13. Ty det m�ste s� g� p� jorden bland folken, s�som det g�r, n�r
man sl�r ned oliver, s�som n�r man g�r en eftersk�rd, sedan
vinb�rgningen �r slut.
14. Dessa h�va d� upp sin r�st och jubla; fr�jderop �ver HERRENS
h�ghet ljuda borta i v�ster:
15. ��ren d�rf�r HERREN i �sterns bygder, �ven i havsl�nderna
HERRENS, Israels Guds, namn.�
16. Fr�n jordens �nda h�ra vi lovs�nger: �En h�rlig lott f�r den
r�ttf�rdige!� Men jag s�ger: Jag arme, jag arme, ve mig!
H�rjare h�rja, ja h�rjande fara h�rjare fram.
17. Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I jordens inbyggare.
18. Och om n�gon flyr undan farlighetsropen, s� st�rtar han i
fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i
f�llan. Ty f�nstren i h�jden �ro �ppnade, och jordens grundvalar
b�va.
19. Jorden brister, ja, den brister; jorden r�mnar, ja, den r�mnar;
jorden vacklar, ja, den vacklar;
20. jorden raglar, ja, den raglar s�som en drucken; den gungar s�som
vaktskjulet i tr�dets topp. Dess �vertr�delse vilar tung p� den,
och den faller och kan icke mer st� upp.
21. P� den tiden skall HERREN hems�ka h�jdens h�r uppe i h�jden och
jordens konungar nere p� jorden.
22. Och de skola samlas tillhopa, s�som f�ngar hopsamlas i
f�nggropen, och skola inneslutas i f�ngelse; sent omsider n�r
dem hems�kelsen.
23. D� skall m�nen blygas och solen sk�mmas; ty HERREN Sebaot skall
d� vara konung p� Sions berg och i Jerusalem, och hans �ldste
skola sk�da h�rlighet.
*23/25 Jesaja, 25 Kapitlet
Jesaja, 25 Kapitlet
Herrens segermakt. G�stabudet p� Sions
berg. Fiendernas tillintetg�relse.
1. HERRE, du �r min Gud;
jag vill upph�ja dig, jag vill prisa ditt namn,
ty du g�r underfulla ting,
du utf�r r�dslut ifr�n fordom tid,
fasta och best�ndande.
2. Ja, du har gjort staden till en stenhop,
den bef�sta staden till en grush�g;
fr�mlingarnas palats st�r ej mer d�r s�som en stad,
aldrig skall det byggas upp igen.
3. D�rf�r m�ste nu det vilda folket �ra dig,
den grymma hednastaden frukta dig.
4. Ty du har varit ett v�rn f�r den arme,
ett v�rn f�r den fattige i hans n�d,
en tillflykt mot st�rtskurar,
ett skygd under hettan.
Ty v�ldsverkarnas raseri
�r likasom en st�rtskur mot en v�gg.
5. Och s�som du kuvar hettan, n�r det �r som torrast,
s� kuvar du fr�mlingarnas larm;
ja, s�som hettan d�mpas genom molnens skugga,
s� d�mpas de grymmas segers�ng.
6. Och HERREN Sebaot skall p� detta berg
g�ra ett g�stabud f�r alla folk,
ett g�stabud med feta r�tter,
ett g�stabud med starkt vin,
ja, med feta, m�rgfulla r�tter,
med starkt vin, v�l klarat.
7. Och han skall p� detta berg g�ra om intet
det dok som h�ljer alla folk,
och det t�ckelse som bet�cker alla folkslag.
8. Han skall f�r alltid g�ra d�den om intet;
och Herren, HERREN
skall avtorka t�rarna
fr�n alla ansikten,
och skall taga bort
sitt folks sm�lek
�verallt p� jorden.
Ty s� har HERREN talat.
9. P� den tiden skall man s�ga:
Se, d�r �r v�r Gud,
som vi f�rbidade
och som skulle fr�lsa oss.
Ja, d�r �r HERREN, som vi f�rbidade;
l�tom oss fr�jdas och vara glada �ver hans fr�lsning.
10. Ty HERRENS hand skall vila �ver detta berg,
men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
likasom str� trampas ned i g�dselp�len.
11. Och huru han �n d�r breder ut sina h�nder,
lik simmaren, n�r han simmar,
s� skall dock hans h�gmod bliva nedbrutet,
trots hans h�nders alla konster.
12. Ja, dina murars h�ga f�ste
st�rtar han omkull och �dmjukar,
han sl�r det till jorden, ned i stoftet.
*23/26 Jesaja, 26 Kapitlet
Jesaja, 26 Kapitlet
Juda segers�ng. Dess strider och dess
�teruppst�ndelse till nytt liv.
1. P� den tiden skall man sjunga denna s�ng i Juda land:
�V�r stad giver oss styrka;
murar och v�rn
bereda oss fr�lsning.
2. L�ten upp portarna,
s� att ett r�ttf�rdigt folk
f�r draga d�rin,
ett som h�ller tro.
3. Den som �r fast i sitt sinne
bevarar du i frid, i frid;
ty p� dig f�rtr�star han.
4. F�rtr�sten d� p� HERREN
till evig tid;
ty HERREN, HERREN
�r en evig klippa.
5. Ty dem som trona i h�jden,
dem st�rtar han ned,
ja, den h�ga staden;
han �dmjukar den,
�dmjukar den till jorden,
han sl�r den ned i stoftet.
6. Den trampas under f�tterna,
under de f�rtrycktas f�tter,
under de armas steg.�
7. Men den r�ttf�rdiges v�g �r j�mn;
�t den r�ttf�rdige bereder du
en j�mnad stig.
8. Ja, p� dina domars v�g,
HERRE, f�rbida vi dig;
till ditt namn och ditt pris
st�r v�r sj�ls tr�ngtan.
9. Min sj�l tr�ngtar efter dig om natten,
och anden i mig s�ker dig bittida;
ty n�r dina domar drabbar jorden,
l�ra sig jordkretsens
inbyggare r�ttf�rdighet.
10. Om n�d bevisas mot den ogudaktige,
s� l�r han sig icke r�ttf�rdighet;
i det land, d�r r�tt skulle �vas,
g�r han d� vad or�tt �r
och ser icke HERRENS h�ghet.
11. HERRE, din hand �r upplyft,
men de se det icke;
m� de nu med blygsel
se din nit�lskan f�r folket;
ja, m� eld f�rt�ra
dina ov�nner.
12. HERRE, du skall skaffa
frid �t oss,
ty allt vad vi hava utr�ttat
har du utf�rt �t oss.
13. HERREN, v�r Gud,
andra herrar �n du
hava h�rskat �ver oss,
men allenast dig prisa vi,
allenast ditt namn.
14. De d�da f� icke liv igen,
skuggorna st� ej �ter upp;
d�rf�r hems�kte och f�rgjorde du dem
och utrotade all deras �minnelse.
15. Du f�r�kade en g�ng folket, HERRE;
du f�r�kade folket och bevisade dig h�rlig;
du utvidgade landets alla gr�nser.
16. HERRE, i n�den hava de nu s�kt dig,
de hava utgjutit tysta b�ner,
n�r din tuktan kom �ver dem.
17. S�som en havande kvinna,
d� hon �r n�ra att f�da,
v�ndas och ropar
i sina kval,
s� var det med oss
inf�r ditt ansikte, o HERRE.
18. Vi voro ocks� havande och v�ndades;
men n�r vi f�dde, var det vind.
Vi kunde icke bereda
fr�lsning �t landet;
inga m�nniskor f�das mer
till att bo p� jordens krets.
19. Men dina d�da m� f� liv igen;
mina d�das kroppar m� �ter st� upp.
Vaknen upp och jublen,
I som liggen i graven;
ty din dagg �r en ljusets dagg,
och jorden skall giva igen de avsomnade.
20. V�lan d�, mitt folk,
g� in i dina kamrar
och st�ng igen d�rrarna om dig;
g�m dig ett litet �gonblick,
till dess att vreden har g�tt f�rbi.
21. Ty se, HERREN
tr�der ut ur sin boning,
f�r att hems�ka jordens inbyggare
f�r deras missg�rning;
och jorden skall l�ta komma i dagen
allt blod som d�r har blivit utgjutet,
och skall icke l�ngre bet�cka
dem som d�r hava blivit dr�pta.
*23/27 Jesaja, 27 Kapitlet
Jesaja, 27 Kapitlet
S�ng om HERRENS ving�rd. Israels
f�rskingring och inb�rgning.
1. P� den tiden skall HERREN
med sitt sv�rd, det h�rda,
det stora och starka,
hems�ka Leviatan,
den snabba ormen,
och Leviatan,
den ringlande ormen,
och skall dr�pa draken,
som ligger i havet.
2. P� den tiden skall finnas
en ving�rd, rik p� vin,
och man skall sjunga om den:
3. Jag, HERREN, �r dess vaktar,
�ter och �ter vattnar jag den.
F�r att ingen skall skada den,
vaktar jag den natt och dag.
4. Jag vredgas icke p� den;
nej, om tistel och t�rne
ville begynna strid,
s� skulle jag g� l�st d�rp�
och br�nna upp alltsammans.
5. Eller ock m�ste man s�ka skydd hos mig
och g�ra fred med mig;
ja, fred m�ste man g�ra med mig.
6. I tider som komma skall Jakob skjuta r�tter
och Israel gr�nska och blomstra;
jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
7. Har man v�l pl�gat dem s�, som han pl�gade deras pl�gare?
Eller dr�ptes de s�, som deras dr�pta fiender blevo dr�pta?
8. Nej, v�l n�pste han folket, n�r han f�rkastade och f�rsk�t det,
v�l ryckte han bort det med sin h�rda vind,
p� �stanstormens dag;
9. men d�rf�r kan ock Jakobs missg�rning
d� bliva f�rsonad
och deras synds borttagande
d� giva fullmogen frukt,
n�r alla stenar i deras altaren �ro f�rst�rda
-- s�som d� man krossar s�nder kalkstycken --
och n�r Aseror och solstoder ej mer resas upp.
10. Se, den fasta staden ligger �de,
den har blivit en folktom plats,
�vergiven s�som en �ken,
kalvar g� d�r i bet
och l�gra sig d�r
och avbita de kvistar d�r finnas.
11. Och n�r grenarna �ro torra, bryter man av dem,
och kvinnor komma
och g�ra upp eld med dem.
Ty detta �r icke ett folk med f�rst�nd;
d�rf�r visar deras skapare dem intet f�rbarmande,
och deras danare dem ingen misskund.
12. Och det skall ske p� den tiden
att HERREN anst�ller en inb�rgning,
fr�n den strida floden intill Egyptens b�ck;
och I skolen varda insamlade,
en och en, I Israels barn.
13. Och det skall ske p� den tiden
att man st�ter i en stor basun;
och de som hava varit borttappade i Assyriens land
och f�rdrivna till Egyptens land,
de skola d� komma;
och de skola tillbedja HERREN
p� det heliga berget i Jerusalem.
*23/28 Jesaja, 28 Kapitlet
Jesaja, 28 Kapitlet
Efraims fall. Juda obotf�rdighet, straff
och r�ddning. Liknelse h�mtad fr�n
�kermannens verk.
1. Ve dig, du Efraims
druckna m�ns stolta krona,
du hans str�lande h�rlighets
vissnande blomster
p� bergshj�ssan ovan de vinberusades
b�rdiga dal!
2. Se, fr�n Herren kommer
en som �r stark och v�ldig,
lik en hagelskur,
en f�r�dande storm,
lik en st�rtskur med v�ldiga,
�versv�mmande vatten,
som sl�r allt till jorden med mat.
3. Under f�tterna bliver den d� trampad,
Efraims druckna m�ns
stolta krona.
4. Och det g�r med hans str�lande h�rlighets
vissnande blomma
p� bergshj�ssan ovan
den b�rdiga dalen,
s�som det g�r med ett fikon d�rnere,
ett som har mognat f�re sommarsk�rden:
s� snart n�gon f�r syn d�rp�, slukar han det,
medan han �nnu har det i sin hand.
5. P� den tiden skall HERREN Sebaot
bliva en h�rlig krona
och en str�lande krans
f�r kvarlevan av sitt folk;
6. och han skall bliva en r�ttens ande
f�r den som skipar r�tt,
och en starkhetsmakt
f�r dem som driva fienden p� porten.
7. Men ocks� h�r
raglar man av vin,
stapplar man av starka drycker;
b�de pr�ster och profeter
ragla av starka drycker,
de �ro �verlastade av vin,
de stappla av starka drycker;
de ragla, n�r de profetera,
de vackla, n�r de skipa r�tt.
8. Ja, alla bord �ro fulla
av v�mjeliga spyor,
ingen ren fl�ck finnes.
9. -- �Vem �r det d� han vill l�ra f�rst�nd,
och vem skall han f� att giva akt p� sin predikan?
�ro vi d� nyss avvanda fr�n modersmj�lken,
nyss tagna fr�n modersbr�stet?
10. Det �r ju gnat p� gnat, gnat p� gnat,
prat p� prat, prat p� prat,
litet h�r, litet d�r!�
11. -- Ja v�l, genom stammande l�ppar
och p� ett fr�mmande tungom�l
skall han tala till detta folk,
12. han som en g�ng sade till dem:
�H�r �r vilostaden,
l�ten den tr�tte f� vila;
h�r �r vederkvickelsens ort.�
Men s�dant ville de icke h�ra.
13. S� skall d� HERRENS ord bliva f�r dem
�gnat p� gnat, gnat p� gnat,
prat p� prat, prat p� prat,
litet h�r, litet d�r�.
Och s� skola de, b�st de g� d�r,
falla bakl�nges och krossas,
varda sn�rjda och f�ngade.
14. H�ren d�rf�r HERRENS ord,
I bespottare,
I som r�den �ver folket
h�r i Jerusalem.
15. Eftersom I s�gen: �Vi hava slutit
ett f�rbund med d�den,
med d�dsriket hava vi
ing�tt ett f�rdrag;
om ock gisslet far fram likt en �versv�mmande flod,
skall det icke n� oss,
ty vi hava gjort l�gnen till v�r tillflykt
och falskheten till v�rt besk�rm�,
16. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�:
Se, jag har lagt i Sion en grundsten,
en bepr�vad sten,
en dyrbar h�rnsten, fast grundad;
den som tror p� den beh�ver icke fly.
17. Och jag skall l�ta r�tten vara m�tsn�ret
och r�ttf�rdigheten s�nklodet.
Och hagel skall sl� ned eder l�gntillflykt,
och vatten skall sk�lja bort edert besk�rm.
18. Och edert f�rbund med d�den
skall bliva utpl�nat,
och edert f�rdrag med d�dsriket
skall icke best�;
n�r gisslet far fram likt en �versv�mmande flod,
d� solen I varda nedtrampade.
19. S� ofta det far fram,
skall det tr�ffa eder;
ty morgon efter morgon skall det fara fram,
ja, b�de dag och natt.
Idel f�rskr�ckelse bliver det,
n�r I m�sten akta p� den predikan.
20. Ty s�ngen bliver d� f�r kort
att str�cka ut sig p�
och t�cket f�r knappt
att svepa in sig i.
21. Ty HERREN skall st� upp
likasom p� Perasims berg,
och han skall l�ta se sin vrede
likasom i Gibeons dal.
Han skall utf�ra sitt verk,
ett s�llsamt verk;
han skall f�rr�tta sitt arbete,
ett f�runderligt arbete.
22. S� h�ren nu upp med eder bespottelse,
f�r att edra band ej m� bliva �n h�rdare;
ty om f�rst�ring och oryggligt besluten straffdom
�ver hela jorden har jag h�rt fr�n Herren, HERREN Sebaot.
23. Lyssnen och h�ren min r�st,
akten h�rp� och h�ren mitt tal.
24. N�r �kermannen vill s�,
pl�jer han d� best�ndigt
och hackar upp och harvar sin mark?
25. Nej, fastmer: sedan han har j�mnat f�ltet,
str�r han ju d�r svartkummin
och kastar dit kryddkummin
och s�r vete i rader
och korn p� dess s�rskilda plats
och sp�lt i kanten.
26. Ty hans Gud har undervisat honom
och l�rt honom det r�tta s�ttet.
27. Man tr�skar ju ej heller svartkummin med tr�skvagn
och l�ter ej vagnshjul g� �ver kryddkummin,
utan klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med k�pp.
28. Och br�ds�den, tr�skar man s�nder den?
Nej, man pl�gar icke oavl�tligt tr�ska den
och driva sina vagnshjul och h�star d�r�ver;
man vill ju icke tr�ska s�nder den.
29. Ocks� detta kommer
fr�n HERREN Sebaot;
han �r underbar i r�d
och stor i vishet.
*23/29 Jesaja, 29 Kapitlet
Jesaja, 29 Kapitlet
Ariels (Jerusalems) fall och
uppr�ttelse.
1. Ve dig, Ariel, Ariel,
du stad, d�r David slog upp sitt l�ger!
L�ggen �r till �r
och l�ten h�gtiderna fullborda sitt kretslopp,
2. s� skall jag bringa Ariel i tr�ngm�l;
j�mmer skall f�lja p� j�mmer,
och d� bliver det f�r mig ett verkligt Ariel[1].
3. Jag skall sl� l�ger runt omkring dig
och omsluta dig med vallar
och resa upp b�lverk emot dig.
4. D� skall du tala djupt nedifr�n jorden,
och dina ord skola d�mpade komma fram ur stoftet;
din r�st skall h�ras s�som en andes ur jorden,
och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
5. Men fr�mlingshopen skall bliva s�som fint damm
och v�ldsverkarhopen s�som bortflyende agnar;
pl�tsligt och med hast skall detta ske.
6. Fr�n HERREN Sebaot skall hems�kelsen komma,
med tord�n och jordb�vning och stort dunder,
med storm och ov�der
och med l�gor av f�rt�rande eld.
7. Och hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Ariel,
de skola vara s�som en dr�msyn om natten,
alla som drogo i strid mot det och dess borg
och bragte det i tr�ngm�l.
8. S�som n�r den hungrige dr�mmer att han �ter,
men vaknar och k�nner sin buk vara tom,
och s�som n�r den t�rstande dr�mmer att han dricker,
men vaknar och k�nner sig t�rstig och f�rsm�ktande,
s� skall det g� med hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Sions berg.
9. St�n d�r med h�pnad, ja, varen h�pna;
stirren eder blinda, ja, varen blinda,
I som �ren druckna, men icke av vin,
I som raglen, men icke av starka drycker.
10. Ty HERREN har utgjutit �ver eder
en tung s�mns ande
och har tillslutit edra �gon;
han har h�ljt m�rker �ver profeterna
och �ver siarna, edra ledare.
11. Och s� har profetsynen om allt detta blivit f�r eder lik orden i
en f�rseglad bok: om man r�cker en s�dan �t n�gon som kan l�sa
och s�ger: �L�s detta�, s� svarar han: �Jag kan det icke, den �r
ju f�rseglad�,
12. och om man r�cker den �t n�gon som icke kan l�sa och s�ger: �L�s
detta�, s� svarar han: �Jag kan icke l�sa.�
13. Och HERREN har sagt:
Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
och �rar mig med sina l�ppar,
men l�ter sitt hj�rta vara l�ngt ifr�n mig,
s� att deras fruktan f�r mig
best�r i inl�rda m�nniskobud,
14. d�rf�r skall jag �nnu en g�ng
g�ra underbara ting mot detta folk,
ja, underbara och f�runderliga;
de visas vishet skall f�rg�s,
och de f�rst�ndigas f�rst�nd skall bliva f�rm�rkat.
15. Ve eder, I som s�ken att d�lja edra r�dslag f�r HERREN i djupet,
och som bedriven edra verk i m�rkret, I som s�gen: �Vem ser oss,
och vem k�nner oss?�
16. Huru f�rv�nda �ren I icke! Skall d� leret aktas lika med
krukmakaren? Skall verket s�ga om sin m�stare: �Han har icke
gjort mig�? Eller skall bilden s�ga om honom som har format
den: �Han f�rst�r intet�?
17. Se, �nnu allenast en liten tid,
och Libanon skall f�rvandlas till ett b�rdigt f�lt
och det b�rdiga f�ltet r�knas s�som vildmark.
18. De d�va skola p� den tiden
h�ra vad som l�ses f�r de,
och de blindas �gon skola se
och vara fria ifr�n dunkel och m�rker;
19. och de �dmjuka skola d� k�nna
allt st�rre gl�dje i HERREN;
och de fattigaste bland m�nniskor
skola fr�jda sig i Israels Helige.
20. Ty v�ldsverkarna �ro d� icke mer till,
bespottarna hava f�tt en �nde,
och de som stodo efter f�rd�rv �ro alla utrotade,
21. de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo f�llda
och sn�rjde den som skulle skipa r�tt i porten
och genom l�gn vr�ngde r�tten f�r den r�ttf�rdige.
22. D�rf�r s�ger HERREN s� till Jakobs hus,
han som f�rlossade Abraham:
Nu skall Jakob icke mer beh�va blygas,
nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
23. ty n�r han -- hans barn -- f� se mina h�nder verk ibland sig,
d� skola de h�lla mitt namn heligt,
de skola h�lla Jakobs Helige helig
och f�rskr�ckas f�r Israels Gud.
24. De f�rvillade skola d� f� f�rst�nd,
och de knorrande skola taga emot l�rdom.
*23/30 Jesaja, 30 Kapitlet
Jesaja, 30 Kapitlet
Egyptens hj�lp f�f�nglig. HERREN sitt
folks sanna hj�lp. Dom �ver Assur.
1. Ve eder, I vanartiga barn,
s�ger HERREN,
I som g�ren upp r�dslag
som icke komma fr�n mig,
och sluten f�rbund,
utan att min Ande �r med,
s� att I d�rigenom hopen
synd p� synd,
2. I som dragen ned till Egypten,
utan att hava r�dfr�gat min mun,
f�r att s�ka eder ett v�rn hos Farao
och en tillflykt under Egyptens skugga!
3. Se, Faraos v�rn
skall bliva eder till skam,
och tillflykten under Egyptens skugga
skall bliva eder till blygd.
4. Ty om ock hans furstar �ro i Soan,
och om �n hans s�ndebud komma �nda till Hanes,
5. s� skall dock var man f� blygas �ver detta folk,
som icke kan hj�lpa dem,
icke vara till bist�nd och hj�lp,
utan allenast till skam och sm�lek.
6. Utsaga om S�derlandets odjur.
Genom ett farornas och �ngestens land,
d�r lejoninnor och lejon hava sitt tillh�ll,
j�mte huggormar och flygande drakar,
d�r f�ra de p� �snors ryggar sina rikedomar
och p� kamelers pucklar sina skatter
till ett folk som icke kan hj�lpa dem.
7. Ty Egyptens bist�nd �r f�f�nglighet och tomhet;
d�rf�r kallar jag det landet
�Rahab, som ingenting utr�ttar�[1].
8. S� g� nu in och skriv detta p� en tavla, som m� f�rvaras bland
dem, och teckna upp det i en bok, s� att det bevaras f�r
kommande dagar, alltid och evinnerligen.
9. Ty det �r ett genstr�vigt folk, trol�sa barn, barn som icke
vilja h�ra HERRENS lag,
10. utan s�ga till siarna: �Upph�ren med edra syner�, och till
profeterna: �Profeteren icke f�r oss vad sant �r; talen till oss
s�dant som �r oss v�lbehagligt, profeteren bedr�gliga ting;
11. viken av ifr�n v�gen, g�n �t sidan fr�n stigen, skaffen bort ur
v�r �syn Israel Helige.�
12. D�rf�r s�ger Israels Helige s�: �Eftersom I f�rakten detta ord
och f�rtr�sten p� v�ld och vr�nghet och st�djen eder p� s�dant,
13. d�rf�r skall denna missg�rning bliva f�r eder s�som ett
fallf�rdigt stycke p� en h�g mur, vilket mer och mer giver sig
ut, till dess att muren pl�tsligt och med hast st�rtar ned och
krossas;
14. den krossa, s�som n�r man v�ldsamt sl�r en lerkruka i bitar, s�
v�ldsamt att man bland bitarna icke kan finna en sk�rva stor nog
att d�rmed taga eld fr�n eldstaden eller �sa upp vatten ur
dammen.�
15. Ty s� s�ger Herren, HERREN, Israels Helige: �Om i v�nden om och
�ren stilla, skolen I bliva fr�lsta, genom stillhet och
f�rtr�stan varden I starka.� Men i viljen icke.
16. I s�gen: �Nej, p� h�star vilja vi jaga fram� -- d�rf�r skolen I
ocks� bliva jagade; �p� snabba springare vilja vi rida �stad� --
d�rf�r skola ock edra f�rf�ljare vara snabba.
17. Tusen av eder skola fly f�r en enda mans hot eller f�r fem m�ns
hot, till dess att vad som �r kvar av eder bliver s�som en ensam
st�ng p� bergets topp, s�som ett baner p� h�jden.
18. Ja, d�rf�r v�ntar HERREN, till dess att han kan vara eder n�dig;
d�rf�r tronar han i h�ghet, till dess att han kan f�rbarma sig
�ver eder. Ty en domens Gud �r HERREN; saliga �ro alla de som
v�nta efter honom.
19. Ja, du folk som bor p� Sion, i Jerusalem, ingalunda m� du gr�ta.
Han skall f�rvisso vara dig n�dig, n�r du ropar; s� snart han
h�r din r�st, skall han svara dig.
20. Ty v�l skall Herren giva eder n�dens br�d och f�ngenskapens
dryck, men sedan skola dina l�rare icke mer s�ttas � sido, utan
dina �gon skola se upp till dina l�rare.
21. Och om du viker av, vare sig �t h�ger eller �t v�nster, s� skola
dina �ron h�ra detta ord ljuda bakom dig; �H�r �r v�gen, vandren
p� en.�
22. D� skolen I akta f�r orent silvret varmed edra skurna bel�ten
�ro �verdragna, och guldet varmed edra gjutna bel�ten �ro
belagda; du skall kasta ut det s�som orenlighet och s�ga till
det: �Bort h�rifr�n!�
23. Och han skall giva regn �t s�den som du har s�tt p� din mark,
och han skall av markens gr�da giva dig br�d som �r kraftigt och
n�rande; och din boskap skall p� den tiden g� i bet p� vida
�ngar.
24. Och oxarna och �snorna med vilka man brukar jorden, de skola �ta
saltad blands�d om man har kastat med vanna och kastskovel.
25. Och p� alla h�ga berg och alla stora h�jder skola b�ckar rinna
upp med str�mmande vatten -- n�r den stora slaktningens dag
kommer, d� torn skola falla.
26. Och m�nens ljus skall bliva s�som solens ljus, och solens ljus
skall varda sju g�nger klarare, s�som ett sjufaldigt dagsljus,
n�r den tid kommer, d� HERREN f�rbinder sitt folks skador och
helar s�ren efter slagen som det har f�tt.
27. Se, HERRENS namn
kommer fj�rran ifr�n,
med brinnande vrede
och med tunga r�kmoln;
hans l�ppar �ro fulla av f�rgrymmelse,
och hans tunga �r s�som f�rt�rande eld;
28. hans andedr�kt �r lik en str�m som sv�mmar �ver,
s� att den n�r �nd� upp till halsen.
Ty han vill s�lla folken
i f�rintelsens s�ll
och l�gga i folkslagens mun
ett betsel, till att leda dem vilse.
29. D� skolen I sjunga s�som i en natt
d� man firar helig h�gtid,
och edra hj�rtan skola gl�dja sig,
s�som n�r man under fl�jters ljud
t�gar upp p� HERRENS berg,
upp till Israels klippa.
30. Och HERREN skall l�ta h�ra
sin r�st i majest�t
och visa huru hans arm drabbar,
i vredesf�rgrymmelse
och med f�rt�rande eldsl�ga,
med storm och st�rtskurar
och hagelstenar.
31. Ty f�r HERRENS r�st
skall Assur bliva f�rf�rad,
n�r han sl�r honom med sitt ris.
32. Och s� ofta staven far fram
och HERREN efter sitt r�dslut
l�ter den falla p� honom
skola pukor och harpor ljuda.
G�ng p� g�ng skall han lyfta sin arm
till att strida mot honom.
33. Ty en Tofetplats
�r l�ngesedan tillredd,
ja ock f�r konungen �r den gjord redo,
och djup och vid �r den;
dess rund �r fylld av eld
och av ved i myckenhet,
och lik en svavelstr�m
skall HERRENS Ande
s�tta den i brand.
[1] Rahab uttydes s�som stortalighet; jfr Ps. 87:4. Jes. 51:9.
*23/31 Jesaja, 31 Kapitlet
Jesaja, 31 Kapitlet
Egyptens vanmakt. HERRENS omv�rdnad om
Sion. Assurs stundande fall.
1. Ve dem som draga �stad
ned till Egypten f�r att f� hj�lp,
i det de f�rlita sig p� h�star,
dem som s�tta sin f�rtr�stan p� vagnar,
d�rf�r att d�r finnas s� m�nga,
och p� ryttare,
d�rf�r att m�ngden �r s� stor,
men som ej v�nda sin blick
till Israels Helige
och icke fr�ga efter HERREN!
2. Ocks� han �r ju vis;
han l�ter olyckan komma,
och han ryggar icke sina ord.
Han reser sig upp mot de ondas hus
och mot den hj�lp som og�rningsm�nnen s�nda.
3. Ty egyptierna �ro m�nniskor och �ro icke Gud,
deras h�star �ro k�tt och icke ande.
Och HERREN skall r�cka ut sin hand,
och d� skall hj�lparen vackla
och den hj�lpte falla,
och b�da skola tillhopa f�rg�s.
4. Ty s� har HERREN sagt till mig:
S�som ett lejon ryter,
ett ungt lejon �ver sitt rov,
och icke skr�mmes bort
av herdarnas rop
eller r�des f�r deras larm,
n�r de i m�ngd samlas dit,
s� skall HERREN Sebaot fara ned
f�r att strida p� Sions berg
och uppe p� dess h�jd.
5. S�som f�geln breder ut sina vingar,
s� skall HERREN Sebaot
besk�rma Jerusalem;
han skall besk�rma och hj�lpa,
han skall skona och r�dda.
6. S� v�nden nu om till honom, fr�n vilken I haven avfallit genom
ett s� djupt fall, I Israels barn.
7. Ty p� den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar
av silver och de avgudar av guld, som edra h�nder hava gjort �t
eder till synd.
8. Och Assur skall falla, men icke f�r en mans sv�rd; ett sv�rd,
som icke �r en m�nniskas, skall f�rt�ra honom. Han skall fly
f�r sv�rd, och hans unga m�n skola bliva tr�lar.
9. Och hans klippa skall f�rg�s av skr�ck, och hans furstar skola i
f�rf�ran fly ifr�n baneret. S� s�ger HERREN, han som har sin
eld p� Sion och sin ugn i Jerusalem.
*23/32 Jesaja, 32 Kapitlet
Jesaja, 32 Kapitlet
R�ttf�rdighetens rike. Landets
f�r�delse. Andeutgjutelsen och dess
frukter.
1. En konung skall uppst�, som skall regera med r�ttf�rdighet,
och h�rskare, som skola h�rska med r�ttvisa.
2. Var och en av dem skall vara
s�som en tillflykt i stormen,
ett skydd mot st�rtskuren;
de skola vara s�som vattenb�ckar i en �demark,
s�som skuggan av en v�ldig klippa
i ett t�rstigt land.
3. D� skola de seendes �gon icke vara f�rblindade,
och de h�randes �ron skola lyssna till.
4. D� skola de l�ttsinnigas hj�rtan
bliva f�rst�ndiga och vinna kunskap,
och de stammandes tungor skola tala
flytande och tydligt.
5. D�ren skall d� icke mer heta �dling,
ej heller bedragaren kallas herre.
6. Ty en d�re talar d�rskap,
och hans hj�rta reder till f�rd�rv;
s� �var han gudl�shet
och talar, vad f�rv�nt �r, om HERREN,
s� l�ter han den hungrige sv�lta
och nekar den t�rstige en dryck vatten.
7. Och bedragaren brukar onda vapen,
han t�nker ut sk�ndliga anslag
till att f�rd�rva de betryckta genom l�gnaktiga ord,
f�rd�rva en fattig, som har r�tt i sin talan.
8. Men en �dling t�nker �dla tankar
och st�r fast vid det som �delt �r.
9. I kvinnor, som �ren s� s�kra,
st�n upp och h�ren min r�st;
I sorgl�sa jungfrur,
lyssnen till mitt tal.
10. N�r �r och dagar hava g�tt,
d� skolen I darra, I som �ren s� sorgl�sa,
ty d� �r det slut med all vinb�rgning,
och ingen fruktsk�rd kommer mer.
11. B�ven, I som �ren s� s�kra,
darren, I som �ren s� sorgl�sa,
l�ggen av edra kl�der och blotten eder,
kl�den edra l�nder med s�cktyg.
12. Sl�n eder f�r br�stet
och klagen �ver de sk�na f�lten,
�ver de fruktsamma vintr�den,
13. �ver mitt folks �krar
som fyllas av t�rne och tistel,
ja, �ver alla gl�djens boningar
i den yra staden.
14. Ty palatsen �ro �vergivna,
den folkrika staden ligger �de,
Ofelh�jden med vakttornet
�r f�rvandlad till grotth�lor f�r evig tid,
till en plats, d�r vild�snor hava sin fr�jd
och d�r hjordar beta --
15. detta intill dess att ande fr�n h�jden
bliver utgjuten �ver oss.
D� skall �knen bliva ett b�rdigt f�lt
och det b�rdiga f�ltet r�knas s�som vildmark;
16. d� skall r�tten taga sin boning i �knen
och r�ttf�rdigheten bo p� det b�rdiga f�ltet.
17. Och r�ttf�rdighetens frukt skall vara frid
och r�ttf�rdighetens vinning vara ro
med trygghet till evig tid.
18. Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
i trygga boningar
och p� s�kra viloplatser.
19. Men under hagelskurar skall skogen f�llas,
och djupt skall staden bliva �dmjukad.
20. S�lla �ren d� I som f�n s� vid alla vatten,
I som kunnen l�ta edra oxar och �snor fritt str�va omkring.
*23/33 Jesaja, 33 Kapitlet
Jesaja, 33 Kapitlet
Sions fienders straff. Det
�teruppr�ttade Sions r�ttf�rdighet och
trygghet.
1. Ve dig, du f�rd�rvare,
som sj�lv har g�tt fri ifr�n f�rd�rvet!
Ve dig, du h�rjare,
som sj�lv har undg�tt f�rh�rjning!
N�r du har fyllt ditt m�tt att f�rd�rva,
drabbas du sj�lv av f�rd�rvet;
n�r du har fullbordat till h�rjande
drabbas du sj�lv av f�rh�rjning.
2. HERRE, var oss n�dig,
dig f�rbida vi.
Var dessas arm var morgon;
ja, var v�r fr�lsning i n�dens tid.
3. F�r ditt v�ldiga d�n
fly folken bort;
n�r du reser dig upp,
f�rskingras folkslagen.
4. Och man f�r sk�vla och taga byte efter eder,
s�som gr�smaskar sk�vla;
s�som gr�shoppor st�rta fram,
s� st�rtar man �ver det.
5. HERREN �r h�g,
ty han bor i h�jden;
han uppfyller Sion
med r�tt och r�ttf�rdighet.
6. Ja, trygga tider skola komma f�r dig!
Vishet och kunskap
bereda Sion fr�lsning i rikt m�tt,
och HERRENS fruktan
skall vara deras skatt.
7. H�r, deras hj�ltar
klaga d�rute,
fredsbudb�rarna
gr�ta bitterligen.
8. V�garna �ro �de,
ingen g�r mer p� stigarna.
Han bryter f�rbund,
han aktar st�der ringa,
m�nniskor r�knar han f�r intet.
9. Landet ligger s�rjande och f�rsm�ktar,
Libanon blyges och st�r f�rvissnat,
Saron har blivit likt en hedmark,
Basans och Karmels skogar f�lla sina l�v.
10. Men nu vill jag st� upp,
s�ger HERREN,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag upph�va mig.
11. Med halm g�n I havande,
och str� f�den I;
edert raseri �r en eld,
som skall f�rt�ra eder sj�lva.
12. Folken skola f�rbr�nnas
och bliva till aska,
ja, likna avhugget t�rne,
som brinner upp i eld.
13. S� h�ren nu, I som fj�rran �rer,
vad jag har gjort;
f�rnimmen min makt,
I som n�ra �ren.
14. Syndarna i Sion bliva f�rskr�ckta,
b�van griper de gudl�sa.
�Vem av oss kan h�rda ut
vid en f�rt�rande eld,
vem av oss kan bo
vid en evig gl�d?�
15. Den som vandrar i r�ttf�rdighet
och talar, vad r�tt �r,
den som f�raktar, vad som vinnes
genom or�tt och v�ld,
och den som avh�ller sina h�nder
fr�n att taga mutor,
den som tillstoppar sina �ron
f�r att icke h�ra om blodsg�rningar
och tillsluter sina �gon
f�r att icke se, vad ont �r,
16. han skall bo p� h�jderna,
klippf�sten skola vara hans v�rn,
sitt br�d skall han f�,
och vatten skall han hava best�ndigt.
17. Ja, dina �gon skola sk�da
en konung i hans h�rlighet,
de skola blicka ut
�ver ett vidstr�ckt land.
18. D� skall ditt hj�rta t�nka tillbaka
p� f�rskr�ckelsens tid:
�Var �r nu skatter�knaren,
var �r nu skattev�garen,
var �r den som r�knade tornen?�
19. Du slipper d� att se
det fr�cka folket,
folket, vars obegripliga spr�k
man ej kunde f�rst�,
vars stammande tungom�l
ingen kunde tyda.
20. Men sk�da p� Sion,
v�ra h�gtiders stad,
l�t dina �gon betrakta Jerusalem:
det �r en s�ker boning,
ett t�lt, som icke flyttas bort,
ett vars pluggar
aldrig ryckas upp
och av vars streck
intet enda brister s�nder.
21. Ja, vi hava d�r
HERREN, den v�ldige;
han �r f�r oss s�som floder
och breda str�mmar;
ingen roddflotta kommer d�r fram,
och det v�ldigaste skepp kan ej fara d�r�ver.
22. Ty HERREN �r v�r domare,
HERREN �r v�r h�rskare,
HERREN �r v�r konung,
han fr�lsar oss.
23. Dina t�g h�nga slappa,
de h�lla ej masten stadig,
ej seglet sp�nt.
Men d� skall r�vat gods
utskiftas i myckenhet,
ja, ocks� de lama
skola d� taga byte.
24. Och ingen av inv�narna
skall s�ga: �Jag �r svag�,
ty folket, som d�r bor,
har f�tt sin missg�rning f�rl�ten.
*23/34 Jesaja, 34 Kapitlet
Jesaja, 34 Kapitlet
Edoms underg�ng och f�r�delse.
1. Tr�den fram, I folk, och h�ren;
I folkslag, akten h�rp�.
Jorden h�re och allt vad p� den �r,
jordens krets och vad som alstras d�rav.
2. Ty HERREN �r f�rt�rnad p� alla folk
och vred p� all deras h�r;
han giver dem till spillo,
han �verl�mnar dem till att slaktas.
3. Deras slagna k�mpar ligga bortkastade,
och stank stiger upp fr�n deras d�da kroppar,
och bergen flyta av deras blod.
4. Himmelens hela h�rskara f�rg�s,
och himmelen sj�lv hoprullas s�som en bokrulle;
hela dess h�rskara faller f�rvissnad ned,
lik vissnade l�v fr�n vinrankan,
lik vissnade blad ifr�n fikontr�det.
5. Ty mitt sv�rd har druckit sig rusigt i himmelen;
se, det far ned p� Edom till dom,
p� det folk jag har givit till spillo.
6. Ja, ett sv�rd har HERREN,
det dryper av blod
och �r dr�nkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i fett ifr�n v�durars njurar;
ty HERREN anst�ller ett offer i Bosra,
ett stort slaktande i Edoms land.
7. Vildoxar f�llas ock d�rvid,
tjurar, b�de sm� och stora.
Deras land dricker sig rusigt av blod,
och deras jord bliver dr�nkt i fett.
8. Ty detta �r en HERRENS h�mndedag,
ett vederg�llningens �r,
d� han utf�r Sions sak.
9. D� bliva Edoms b�ckar f�rvandlade till tj�ra
och dess jord till svavel;
ja, dess land bliver f�rbytt
i brinnande tj�ra.
10. Varken natt eller dag skall den branden slockna,
evinnerligen skall r�ken d�rav stiga upp.
Fr�n sl�kte till sl�kte skall landet ligga �de,
aldrig i evighet
skall n�gon g� d�r fram.
11. Pelikaner och r�rdrommar skola taga det i besittning,
uvar och korpar skola bo d�ri;
ty f�r�delsens m�tsn�re[1] och f�rst�relsens murlod
skall han l�ta komma d�r�ver.
12. Av dess �dlingar skola inga finnas kvar d�r,
som kunna utropa n�gon till konung;
och alla dess furstar f� en �nde.
13. Dess palatser fyllas av t�rne,
n�sslor och tistlar v�xa i dess f�sten;
och det bliver en boning f�r �kenhundar
och ett tillh�ll f�r strutsar.
14. Schakaler bo d�r tillsammans med andra �kendjur,
och gastar ropa d�r till varandra;
ja, d�r kan Lilit f� ro,
d�r kan hon finna en vilostad.
15. D�r reder pilormen sitt bo
och l�gger sina �gg
och kl�cker s� ut ynglet och samlar det i sitt skygd;
ja, d�r komma gamarna tillhopa,
den ene m�ter d�r den andre.
16. S�ken efter i HERRENS bok
och l�sen d�ri;
icke ett enda av de djuren
skall utebliva,
det ena skall icke f�f�ngt
s�ka det andra.
Ty det �r hans mun, som bjuder det,
det �r hans Ande, som samlar dem tillhopa.
17. Det �r han, som kastar
lott f�r dem,
hans hand tillskiftar dem
deras mark efter m�tsn�re;
till evig tid skola de hava den till besittning,
fr�n sl�kte till sl�kte bo d�rp�.
[1] Se M�tsn�re i Ordf�rkl.
*23/35 Jesaja, 35 Kapitlet
Jesaja, 35 Kapitlet
�demarkens blomstring. HERRENS
f�rlossades �terkomst till Sion.
1. �knen och �demarken skola gl�dja sig,
och hedmarken skall fr�jdas
och blomstra s�som en lilja.
2. Den skall blomstra sk�nt och fr�jda sig,
ja, fr�jda sig och jubla;
Libanons h�rlighet skall bliva den given,
Karmels och Sarons prakt.
Ja, de skola f� se
HERRENS h�rlighet,
v�r Guds prakt.
3. St�rken maktl�sa h�nder,
given kraft �t vacklande kn�n.
4. S�gen till de f�rsagda:
�Varen frimodiga, frukten icke.�
Se, eder Gud
kommer med h�mnd;
vederg�llning kommer fr�n Gud,
ja, sj�lv kommer han och fr�lsar eder.
5. D� skola de blindas �gon �ppnas
och de d�vas �ron uppl�tas.
6. D� skall den lame hoppa s�som en hjort,
och den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skola bryta fram i �knen
och str�mmar p� hedmarken.
7. Av f�rbr�nt land skall bliva en sj�
och av torr mark vattenk�llor;
p� den plats, d�r �kenhundar l�grade sig,
skall v�xa gr�s j�mte vass och r�r.
8. Och en banad v�g, en farv�g,
skall g� d�r fram,
och den skall kallas �den heliga v�gen�;
ingen oren skall f�rdas d�rp�,
den skall vara f�r dem sj�lva.
Den som vandrar den v�gen skall icke g� vilse,
om han ock h�r till de f�kunniga.
9. D�r skall icke vara n�got lejon,
ej heller skall n�got annat vilddjur komma dit.
Intet s�dant skall finnas d�r,
men ett fr�lsat folk skall vandra p� den.
10. Ja, HERRENS f�rlossade skola v�nda tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig gl�dje skall kr�na deras huvuden,
fr�jd och gl�dje skola de undf�,
men sorg och suckan skola fly bort.
*23/36 Jesaja, 36 Kapitlet
Jesaja, 36 Kapitlet
Sanheribs t�g mot Jerusalem. Rab-Sakes
tal.
1. Och i konung Hiskias fjortonde regerings�r h�nde sig, att
Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla bef�sta
st�der i Juda och intog dem.
2. Och konungen i Assyrien s�nde fr�n Lakis �stad Rab-Sake med en
stor h�r till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
�vre dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet.
3. D� gingo �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
4. Och Rab-Sake sade till dem: �S�gen till Hiskia: S� s�ger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad �r det f�r en
f�rtr�stan, som du nu har h�ngivit dig �t?
5. Jag s�ger: Det �r allenast munv�der, att du vet r�d och har makt
att f�ra kriget. P� vem f�rtr�star du d�, eftersom du har satt
dig upp mot mig?
6. Du f�rtr�star v�l p� den br�ckta r�rstaven Egypten, men se, n�r
n�gon st�der sig p� den, g�r den i i hans hand och genomborrar
den. Ty s�dan �r Farao, konungen i Egypten, f�r alla som
f�rtr�sta p� honom.
7. Eller s�ger du kanh�nda till mig: 'Vi f�rtr�sta p� HERREN, v�r
Gud?' Var det d� icke hans offerh�jder och altaren Hiskia
avskaffade, n�r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf�r detta
altare skolen I tillbedja'?
8. Men ing� nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig tv� tusen h�star, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
9. Huru skulle du d� kunna sl� tillbaka en enda st�th�llare, en av
min herres ringaste tj�nare? Och du s�tter din f�rtr�stan till
Egypten i hopp om att s� f� vagnar och ryttare!
10. Menar du d� att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
detta land f�r att f�rd�rva det? Nej, det �r HERREN, som har
sagt till mig: Drag upp mot detta land och f�rd�rva det.�
11. D� sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: �Tala till dina
tj�nare p� arameiska, ty vi f�rst� det spr�ket, och tala icke
till oss p� judiska inf�r folket som st�r p� muren.�
12. Men Rab-Sake svarade: ��r det d� till din herre och till dig,
som min herre har s�nt mig att tala dessa ord? �r det icke
fastmer till de m�n som sitta p� muren och som j�mte eder skola
n�dgas �ta sin egen tr�ck och dricka sitt eget vatten?�
13. D�refter tr�dde Rab-Sake n�rmare och ropade med h�g r�st p�
judiska och sade: �H�ren den store konungens, den assyriske
konungens, ord.
14. S� s�ger konungen: L�ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f�rm�r
icke r�dda eder.
15. Och l�ten icke Hiskia f�rleda eder att f�rtr�sta p� HERREN,
d�rmed att han s�ger: 'HERREN skall f�rvisso r�dda oss; denna
stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
16. H�ren icke p� Hiskia. Ty s� s�ger konungen i Assyrien: G�ren
upp i godo med mig och given eder �t mig, s� skolen I f� �ta var
och en av sitt vintr�d och av sitt fikontr�d och dricka var och
en ur sin brunn,
17. till dess jag kommer och h�mtar eder till ett land som �r likt
edert eget land, ett land med s�d och vin, ett land med br�d och
ving�rdar.
18. L�ten icke Hiskia f�rleda eder, n�r han s�ger: 'HERREN skall
r�dda oss.' Har v�l n�gon av de andra folkens gudar r�ddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
19. Var �ro Hamats och Arpads gudar? Var �ro Sefarvaims gudar?
Eller hava de r�ddat Samaria ur min hand?
20. Vilken bland dessa l�nders alla gudar har v�l r�ddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall r�dda Jerusalem
ur min hand?�
21. Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s�
bjudit och sagt: �Svaren honom icke.�
22. Och �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s�nderrivna
kl�der och ber�ttade f�r honom, vad Rab-Sake hade sagt.
*23/37 Jesaja, 37 Kapitlet
Jesaja, 37 Kapitlet
Jesajas profetia mot assyrierna.
Sanheribs fall.
1. D� nu konung Hiskia h�rde detta, rev han s�nder sina kl�der och
h�ljde sig i sorgdr�kt och gick in i HERRENS hus.
2. Och �verhovm�staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de �ldste
bland pr�sterna s�nde han, h�ljda i sorgdr�kt, till profeten
Jesaja, Amos' son.
3. Och de sade till denne: �S� s�ger Hiskia: En n�dens, tuktans och
sm�lekens dag �r denne dag, ty fostren hava v�l kommit fram till
f�dseln, men kraft att f�da finnes icke.
4. Kanh�nda skall HERREN, din Gud, h�ra Rab-Sakes ord, med vilka
hans herre, konungen i Assyrien, har s�nt honom till att sm�da
den levande Guden, s� att han straffar honom f�r dessa ord som
han, HERREN, din Gud, har h�rt. S� bed nu en b�n f�r den
kvarleva som �nnu finnes.�
5. N�r nu konung Hiskias tj�nare kommo till Jesaja,
6. sade Jesaja till dem: �S� skolen I s�ga till eder herre: S�
s�ger HERREN: Frukta icke f�r de ord som du har h�rt, dem, med
vilka den assyriske konungens tj�nare hava h�dat mig.
7. Se, jag skall l�ta en s�dan ande komma in i honom, att han p�
grund av ett rykte som han skall f� h�ra v�nder tillbaka till
sitt land; och jag skall l�ta honom falla f�r sv�rd i hans eget
land.�
8. Och Rab-Sake v�nde tillbaka och fann den assyriske konungen
upptagen med att bel�gra Libna; ty han hade h�rt, att han hade
brutit upp fr�n Lakis.
9. Men n�r Sanherib fick h�ra s�gas om Tirhaka, konungen i
Etiopien, att denne hade dragit ut f�r att strida mot honom,
skickade han, s� snart han h�rde detta, s�ndebud till Hiskia och
sade:
10. �S� skolen I s�ga till Hiskia, Juda konung: L�t icke din Gud,
som du f�rtr�star p�, bedraga dig, i det att du t�nker:
'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
hand.'
11. Du har ju h�rt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
andra l�nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle
nu bliva r�ddad!
12. Hava v�l de folk, som mina f�der f�rd�rvade, Gosan, Haran, Resef
och Edens barn i Telassar, blivit r�ddade av sina gudar?
13. Var �r Hamats konung och Arpads konung och konungen �ver
Sefarvaims stad, �ver Hena och Iva?�
14. N�r Hiskia hade mottagit brevet av s�ndebuden och l�st det,
gick han upp i HERRENS hus, och d�r bredde Hiskia ut det inf�r
HERRENS ansikte.
15. Och Hiskia bad till HERREN och sade:
16. �HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p� keruberna, du
allena �r Gud, den som r�der �ver alla riken p� jorden; du har
gjort himmel och jord.
17. HERRE, b�j ditt �ra h�rtill och h�r; HERRE, �ppna dina �gon och
se. Ja, h�r alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
sm�dat den levande Guden.
18. Det �r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f�r�tt alla
l�nder s�som ock sitt eget land.
19. Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
gudar, utan verk av m�nniskoh�nder, tr� och sten; d�rf�r kunde
de f�rg�ra dem.
20. Men fr�ls oss nu, HERRE, v�r Gud, ur hans hand, s� att alla
riken p� jorden f�rnimma, att du, HERRE, �r den ende.�
21. D� s�nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l�t s�ga: �S�
s�ger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett ang�ende
Sanherib, konungen i Assyrien:
22. Detta �r det ord, som HERREN har talat om honom:
Hon f�raktar dig och bespottar dig,
jungfrun dottern Sion;
hon skakar huvudet efter dig,
dottern Jerusalem.
23. Vem har du sm�dat och h�dat,
och mot vem har du upph�vt din r�st?
Alltf�r h�gt har du upplyft dina �gon --
ja, mot Israels Helige.
24. Genom dina tj�nare sm�dade du HERREN,
n�r du sade: 'Med mina m�nga vagnar
drog jag upp p� bergens h�jder,
l�ngst upp p� Libanon;
jag h�gg ned dess h�ga cedrar
och v�ldiga cypresser;
jag tr�ngde fram till dess �versta h�jder,
dess frodigaste skog;
25. jag gr�vde brunnar
och drack ut vatten,
och med min fot uttorkade jag
alla Egyptens str�mmar.'
26. Har du icke h�rt, att jag f�r l�nge sedan
beredde detta?
Av �lder best�mde jag ju s�;
och nu har jag f�rt det fram:
du fick makt att �del�gga bef�sta st�der
till grusade stenhopar.
27. Deras inv�nare blevo maktl�sa,
de f�rf�rades och stodo med skam.
Det gick dem s�som gr�set p� marken
och gr�na �rter,
s�som det som v�xer p� taken,
och s�d, som f�rg�s,
f�rr�n str�et har vuxit upp.
28. Om du sitter eller g�r ut
eller g�r in, s� vet jag det,
och huru du rasar mot mig.
29. Men d� du nu s� rasar mot mig
och d� ditt �vermod har n�tt till mina �ron,
skall jag s�tta min krok i din n�sa
och mitt betsel i din mun
och f�ra dig tillbaka samma v�g,
som du har kommit p�.
30. Och detta skall f�r dig vara tecknet: man skall detta �r �ta,
vad som v�xer upp av spills�d, och n�sta �r sj�lvvuxen s�d, men
det tredje �ret skolen I f� s� och sk�rda och plantera ving�rdar
och �ta deras frukt.
31. Och den r�ddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall �ter
skjuta rot nedtill och b�ra frukt upptill.
32. Ty fr�n Jerusalem skall utg� en kvarleva, en r�ddad skara fr�n
Sions berg. HERREN Sebaots nit�lskan skall g�ra detta.
33. D�rf�r s�ger HERREN s� om konungen i Assyrien:
Han skall icke komma in i denna stad
och icke skjuta n�gon pil ditin;
han skall icke mot den f�ra fram n�gon sk�ld
eller kasta upp n�gon vall mot den.
34. Samma v�g han kom skall han v�nda tillbaka,
och in i denna stad skall han icke komma, s�ger HERREN.
35. Ty jag skall besk�rma och fr�lsa denna stad
f�r min tj�nare Davids skull.�
36. Och HERRENS �ngel gick ut och slog i assyriernas l�ger ett
hundra �ttiofem tusen man; och n�r man bittida f�ljande morgon
kom ut, fick man se d�da kroppar ligga d�r �verallt.
37. D� br�t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t�gade tillbaka;
och han stannade sedan i Nineve.
38. Men n�r han en g�ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
dr�pt med sv�rd av sina s�ner Adrammelek och Sareser; d�refter
flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon
blev konung efter honom.
*23/38 Jesaja, 38 Kapitlet
Jesaja, 38 Kapitlet
Hiskias sjukdom. Hans lovs�ng.
1. Vid den tiden blev Hiskia d�dssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
son, kom till honom och sade till honom: �S� s�ger HERREN:
Best�ll om ditt hus; ty du m�ste d� och skall icke tillfriskna.�
2. D� v�nde Hiskia sitt ansikte mot v�ggen och bad till HERREN.
3. Och han sade: �Ack HERRE, t�nk dock p� huru jag har vandrat
inf�r dig i trohet och med h�ngivet hj�rta och gjort, vad gott
�r i dina �gon.� Och Hiskia gr�t bitterligen.
4. D� kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
5. �G� och s�g till Hiskia: S� s�ger HERREN, din fader Davids Gud:
Jag har h�rt din b�n, jag har sett dina t�rar. Se, jag skall
f�r�ka din livstid med femton �r;
6. jag skall ock r�dda dig och denna stad ur den assyriske
konungens hand. Ja, jag skall besk�rma denna stad.
7. Och detta skall f�r dig vara tecknet fr�n HERREN d�rp� att HERREN
skall g�ra, vad han nu har lovat:
8. se, solvisarskuggan, som nu p� Ahas' solvisare har g�tt ned�t
med solen, skall jag l�ta g� tio steg tillbaka.� S� gick solen
tillbaka p� solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
rygga.
9. En s�ng, skriven av Hiskia, Juda konung, n�r han hade varit sjuk
och tillfrisknat fr�n sin sjukdom:
10. Jag t�nkte: Jag g�r h�dan
i mina b�sta dagar,
in genom d�dsrikets portar;
jag varder ber�vad �terstoden av mina �r.
11. Jag t�nkte: Jag f�r icke mer se HERREN,
HERREN i de levandes land.
Hos dem som bo i f�rg�ngelsens rike
f�r jag ej mer sk�da m�nniskor.
12. Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifr�n mig
s�som en herdes t�lt.
Jag har v�vt mitt liv till slut s�som en v�vare sin v�v,
och jag sk�res nu ned fr�n bommen;
innan dagen har g�tt �ver till natt, �r du f�rdig med mig.
13. Jag m�ste ryta s�som ett lejon intill morgonen;
s� krossas alla bin i min kropp.
Ja, innan dagen har g�tt �ver till natt, �r du f�rdig med mig.
14. Jag klagade s�som en svala, s�som en trana,
jag suckade s�som en duva;
matta blickade mina �gon mot h�jden:
�HERRE, jag lider n�d; tag dig an min sak.�
15. Men vad skall jag v�l s�ga,
d� han nu har talat till mig
och sj�lv utf�rt sitt verk?
I ro f�r jag nu leva alla mina �r till slut
efter all min sj�ls bedr�velse.
16. Herre, s�dant l�nder till liv,
min ande har i allo sitt liv d�rav.
Och s� helar du mig -- ja, giv mig liv!
17. Se till mitt b�sta kom denna bittra bedr�velse �ver mig.
I din k�rlek r�ddade du min sj�l
ifr�n f�rintelsens grop,
i det du kastade alla mina synder
bakom din rygg.
18. Ty d�dsriket tackar dig icke,
d�den prisar dig icke,
och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer
p� din trofasthet.
19. De som leva, de som leva, de tacka dig,
s�som ock jag nu g�r;
och f�derna g�ra din trofasthet
kunnig f�r barnen.
20. HERREN skall fr�lsa mig,
och mina s�nger skola vi d� spela
i alla v�ra livsdagar
d�ruppe i HERRENS hus.
21. Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och l�gga
den s�som pl�ster p� bulnaden, s� skulle han tillfriskna.
22. Men Hiskia sade: �Vad f�r ett tecken gives mig d�rp� att jag
skall f� g� upp i HERRENS hus?�
*23/39 Jesaja, 39 Kapitlet
Jesaja, 39 Kapitlet
S�ndebuden fr�n Babel.
1. Vid samma tid s�nde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
Babel, brev och sk�nker till Hiskia; och han fick h�ra, att
denne hade varit sjuk, men blivit �terst�lld.
2. Och Hiskia gladde sig �ver deras ankomst och visade dem sitt
f�rr�dshus, sitt silver och guld, sina v�lluktande kryddor och
sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
�go, som han icke visade dem.
3. Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
�Vad hava dessa m�n sagt, och varifr�n hava de kommit till dig?�
Hiskia svarade: �De hava kommit till mig ifr�n fj�rran land,
ifr�n Babel.�
4. Han sade vidare: �Vad hava de sett i ditt hus?� Hiskia svarade:
�Allt som �r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
skattkamrar, som jag icke har visat dem.�
5. D� sade Jesaja till Hiskia: �H�r HERREN Sebaots ord:
6. Se, dagar skola komma, d� allt som finnes i ditt hus och som
dina f�der hava samlat �nda till denna dag skall f�ras bort till
Babel; intet skall bliva kvar, s�ger HERREN.
7. Och s�ner till dig, de som skola utg� av dig och som du skall
f�da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj�nare i den
babyloniske konungens palats.�
8. Hiskia sade till Jesaja: �Gott �r det HERRENS ord, som du har
talat.� Och han sade ytterligare: �Frid och trygghet skola ju
f� r�da i min tid.�
*23/40 Jesaja, 40 Kapitlet
Jesaja, 40 Kapitlet
Tr�steord till Guds folk. HERRENS
storhet och makt.
1. Tr�sten, tr�sten mitt folk,
s�ger eder Gud.
2. Talen ljuvligt till Jerusalem
och prediken f�r det,
att dess vederm�da �r slut,
att dess missg�rning �r f�rsonad
och att det har f�tt dubbelt igen av HERRENS hand
f�r all sina synder.
3. H�r, man ropar;
�Bereden v�g
f�r HERREN i �knen,
banen p� hedmarken
en j�mn v�g f�r v�r Gud.
4. Alla dalar skola h�jas
och alla berg och h�jder s�nkas;
vad oj�mnt �r skall j�mnas,
och vad ol�ndigt �r skall bliva sl�t mark.
5. HERRENS h�rlighet skall varda uppenbarad,
och allt k�tt skall tillsammans se den.
Ty s� har HERRENS mun talat.�
6. H�r, n�gon talar: �Predika!�,
och en annan svarar: �Vad skall jag predika?�
�Allt k�tt �r gr�s
och all dess h�rlighet s�som ett blomster p� marken.
7. Gr�set torkar bort,
blomstret f�rvissnar,
n�r HERRENS andedr�kt bl�ser d�rp�.
8. Gr�set torkar bort,
blomstret f�rvissnar,
men v�r Guds ord
f�rbliver evinnerligen.�
9. Stig upp p� ett h�gt berg,
Sion, du gl�djens budb�rarinna;
h�v upp din r�st med kraft,
Jerusalem, du gl�djens budb�rarinna:
h�v upp den utan fruktan,
s�g till Juda st�der:
�Se, d�r �r eder Gud!�
10. Ja, Herren, HERREN kommer
med v�ldighet,
och hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin l�n,
och hans segerbyte g�r framf�r honom.
11. Han f�r sin hjord i bet s�som en herde,
han samlar lammen i sin famn
och b�r dem i sitt sk�te
och sakta f�r han moderf�ren fram.
12. Vem �r det, som m�ter upp havens vatten i sin hand
och m�rker ut himmelens vidd med sina utsp�nda fingrar?
Vem m�ter upp stoftet p� jorden med ett tredingsm�tt?
Vem v�ger bergen p� en v�g
och h�jderna p� en viktsk�l?
13. Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,
och vem kan giva honom r�d och undervisa honom?
14. G�r han till r�ds med n�gon,
f�r att denne skall giva honom f�rst�nd
och l�ra honom den r�tta stigen,
l�ra honom kunskap
och visa honom f�rst�ndets v�g?
15. Nej, folken �ro att akta s�som en droppe ur �mbaret
och s�som ett grand p� v�gsk�len;
se, havsl�nderna lyfter han s�som ett stoftkorn.
16. Libanons skog vore icke nog till offerved
och dess djur icke nog till br�nnoffer.
17. Folken �ro allasammans s�som ett intet inf�r honom;
s�som alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
18. Vid vem viljen I d� likna Gud,
och vad finnes honom likt att st�lla vid hans sida?
19. M�nne ett avgudabel�te? -- det gjutes av n�gon konstn�r,
och guldsmeden �verdrager det sedan med guld,
och med silverkedjor pryder s� guldsmeden det.
20. Den som icke har r�d att offra s� mycket,
han v�ljer ut ett stycke tr�, som icke ruttnar,
och s�ker sig en f�rfaren konstn�r,
som kan f�rf�rdiga ett bel�te, som ej faller omkull.
21. Haven I d� intet f�rst�nd?
H�ren I d� intet?
Blev detta icke f�rkunnat
f�r eder fr�n begynnelsen?
Haven I icke f�rst�tt,
vad jordens grundvalar s�ga?
22. Han �r den som tronar �ver jordens rund,
och dess inbyggare �ro s�som gr�shoppor;
han �r den som utbreder himmelen s�som ett flor
och sp�nner ut den s�som ett t�lt att bo inunder.
23. Han �r den som g�r furstarna till intet,
f�rvandlar domarna p� jorden till idel tomhet.
24. Knappt �ro de planterade,
knappt �ro de s�dda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
s� bl�ser han p� dem, och de f�rtorka,
och en stormvind f�r dem bort s�som str�.
25. Vid vem viljen I d� likna mig, s� agg jag skulle vara s�som han?
s�ger den Helige.
26. Lyften upp edra �gon mot h�jden
och sen: vem har skapat allt detta?
Det har han som f�r h�rskaran d�ruppe fram i r�knade hopar;
han n�mner dem alla vid namn.
S� stor �r hans makt, s� v�ldig hans kraft,
att icke en enda utebliver.
27. Huru kan du s�ga s�dant, du Jakob,
och tala s�, du Israel:
�Min v�g �r f�rdold f�r HERREN,
och min r�tt �r f�rsvunnen f�r min Gud�?
28. Vet du d� icke,
har du ej h�rt det,
att HERREN �r en evig Gud,
han som har skapat jordens �ndar?
Han bliver ej tr�tt och uppgives icke,
hans f�rst�nd �r outrannsakligt.
29. Han giver den tr�tte kraft
och f�r�kar den maktl�ses styrka.
30. Ynglingar kunna bliva tr�tta och uppgivas,
och unga m�n kunna falla;
31. men de som bida efter HERREN h�mta ny kraft,
de f� nya vingfj�drar s�som �rnarna.
S� hasta de �stad utan att uppgivas,
de f�rdas fram�t utan att bliva tr�tta.
*23/41 Jesaja, 41 Kapitlet
Jesaja, 41 Kapitlet
HERREN och avgudarna.
1. Tigen, I havsl�nder, och lyssnen till mig,
och m� folken h�mta ny kraft;
m� de s� komma fram och tala,
ja, l�t oss med varandra tr�da inf�r r�tta.
2. Vem har i �ster l�tit denne uppst�,
som m�tes av seger, var han g�r fram?
Vem giver folkslag i hans v�ld
och g�r honom till h�rskare �ver konungar?
Vem g�r deras sv�rd till stoft
och deras b�gar till str� som f�res bort av vinden?
3. Han f�rjagar dem, d�r han g�r lyckosam fram,
vanliga v�gar trampar icke hans fot.
4. Vem har verkat och utf�rt detta?
Det har han som fr�n begynnelsen
kallade m�nniskors sl�kten fram:
jag, HERREN, som �r den f�rste
och som intill det sista �r densamme.
5. Havsl�nderna se det och frukta,
och jordens �ndar f�rskr�ckas.
Man n�rmar sig till varandra och kommer tillhopa.
6. Den ene vill hj�lpa den andre;
han s�ger till den andre: �Fatta mod!�
7. Tr�snidaren s�tter mod i guldsmeden,
bleckslagaren i den som hamrar p� st�d.
Han s�ger om l�dningen: �Den �r god�
och f�ster bilden med spikar, s� att den ej faller omkull.
8. Men du Israel, min tj�nare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du �ttling av Abraham, min v�n,
9. du som jag har h�mtat fr�n jordens �ndar
och kallat hit fr�n dess yttersta h�rn
och till vilken jag har sagt: �Du �r min tj�nare,
dig har jag utvalt och icke f�rsm�tt�,
10. frukta icke, ty jag �r med dig;
var ej f�rsagd, ty jag �r din Gud.
Jag styrker dig, jag hj�lper dig ock,
jag uppeh�ller dig med min r�ttf�rdighets h�gra hand.
11. Se, alla som �ro dig h�tska
skola komma p� skam och blygas;
dina motst�ndare skola bliva till intet
och skola f�rg�s.
12. Du skall s�ka efter dina vedersakare,
men icke finna dem;
ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
och f� en �nde.
13. Ty jag �r HERREN, din Gud, som h�ller dig
vid din h�gra hand
och som s�ger till dig: Frukta icke,
jag hj�lper dig.
14. S� frukta nu icke, du mask Jakob,
du Israels lilla hop.
Jag hj�lper dig, s�ger HERREN;
din f�rlossare �r Israels Helige.
15. Se, jag g�r dig till en tr�skvagn,
ny och med skarpa taggar,
s� att du skall s�ndertr�ska berg och krossa dem till stoft
och g�ra h�jder lika agnar.
16. Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall f�ra dem bort
och stormen f�rskingra dem;
men du sj�lv skall fr�jda dig i HERREN
och ber�mma dig av Israels Helige.
17. De betryckta och fattiga
s�ka f�rg�ves efter vatten,
deras tunga f�rsm�ktar av t�rst;
men jag, HERREN, skall b�nh�ra dem,
jag, Israels Gud, skall icke �vergiva dem.
18. Jag skall l�ta str�mmar rinna upp p� h�jderna
och k�llor i dalarna;
jag skall g�ra �knen till en vattenrik sj�
och torrt land till k�llspr�ng.
19. Och jag skall l�ta cedrar och akacietr�d v�xa upp i �knen
j�mte myrten och olivtr�d
och skall p� hedmarken plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20. f�r att man skall b�de se och veta
och akta p� och f�rst�,
att HERRENS hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21. S� tr�den nu fram med eder sak,
s�ger HERREN;
kommen med edra bevis,
s�ger Jakobs konung.
22. Ja, m� man komma med dem
och f�rkunna f�r oss, vad som skall ske.
Var �ro edra forna utsagor?
L�ggen fram dem, f�r att vi m� akta p� dem
och se till, huru de hava g�tt i fullbordan.
Eller l�ten oss h�ra, vad som nu skall komma,
23. f�rkunnen, vad framdeles skall h�nda,
f�r att vi m� se, att I �ren gudar.
Ja, g�ren n�gonting, vad det nu vara m�,
s� att vi alla h�pna, n�r vi se det.
24. Men se, I �ren ett intet,
och edert verk �r alls intet;
den som utv�ljer eder �r en styggelse.
25. Jag l�t i norr en man uppst�, och han kom,
ja, i �ster en som skulle �kalla mitt namn;
och han skulle g� fram �ver landsherrarna, s�som vore de lerjord,
lik en krukmakare, som trampar lera.
26. Vem f�rkunnade detta f�rut, s� att vi fingo veta det,
eller i f�rv�g, s� att vi kunde s�ga: �Du hade r�tt�?
Ingen fanns, som f�rkunnade det,
ingen, som l�t oss h�ra det,
ingen, som h�rde eder tala d�rom.
27. Jag �r den f�rste, som s�ger till Sion: �Se, se d�r �ro de�,
den f�rste, som bringar Jerusalem detta gl�djens budskap.
28. Jag ser mig om, men h�r finnes ingen,
ingen bland dessa, som kan giva besked;
ingen som kan giva ett svar p� min fr�ga.
29. Se, de �ro allasammans f�f�nglighet,
deras verk �ro ett intet,
deras bel�ten vind och tomhet.
*23/42 Jesaja, 42 Kapitlet
Jesaja, 42 Kapitlet
HERRENS r�tte tj�nare och dennes v�rv.
HERRENS framtr�dande till strid. Hans
blinde tj�nares straff.
1. Se, �ver min tj�nare som jag uppeh�ller,
min utkorade, till vilken min sj�l har behag,
�ver honom har jag l�tit min Ande komma;
han skall utbreda r�tten bland folken.
2. Han skall icke skria eller ropa
och icke l�ta h�ra sin r�st p� gatorna.
3. Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa,
och en tynande veke skall han icke utsl�cka;
han skall i trofasthet utbreda r�tten.
4. Hans kraft skall icke f�rtyna eller brytas,
intill dess att han har grundat r�tten p� jorden;
havsl�nderna v�nta efter hans lag.
5. S� s�ger Gud, HERREN,
han som har skapat himmelen och utsp�nt den,
han som har utbrett jorden med vad som alstras d�rav,
han som har givit liv �t folket som �r d�rp�
och ande �t dem som vandra d�r:
6. Jag, HERREN, har kallat dig i r�ttf�rdighet,
och jag vill fatta dig vid handen
och bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket
och s�tta dig till ett ljus f�r folkslagen,
7. f�r att du m� �ppna blinda �gon
och f�ra f�ngar ut ur f�ngelset,
ja, ur f�ngenskapen dem som sitta i m�rkret.
8. Jag, HERREN, det �r mitt namn;
och jag giver icke min �ra �t n�gon annan
eller mitt lov �t bel�tena.
9. Se, vad jag f�rut f�rkunnade, det har nu kommit.
Nu f�rkunnar jag nya ting;
f�rr�n de visa sig,
l�ter jag eder h�ra om dem.
10. Sjungen till HERRENS �ra en ny s�ng,
hans lov fr�n jordens �nda,
I som faren p� havet, s� ock allt vad d�ri �r,
I havsl�nder med edra inbyggare;
11. st�mmen upp, du �ken med dina st�der
och I byar, d�r Kedar bor;
jublen, I klippornas inv�nare,
ropen fr�n bergens toppar.
12. Given HERREN �ra
och f�rkunnen hans lov i havsl�nderna.
13. HERREN drager ut s�som en hj�lte,
han eggar upp sig till iver s�som en krigare;
han uppgiver h�rskri, han ropar h�gt
och visar sin makt mot sina fiender.
14. I l�ng tid har jag tegat,
jag h�ll mig stilla och betvang mig;
men nu skall jag h�ja rop s�som en barnaf�derska,
jag vill skaffa mig luft och andas ut.
15. Jag skall f�r�da berg och h�jder
och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka;
jag skall g�ra str�mmar till land
och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka;
jag skall g�ra str�mmar till land
och l�ta sj�ar torka ut.
16. Och de blinda skall jag leda
p� en v�g som de icke k�nna;
p� stigar som de icke k�nna
skall jag f�ra dem.
Jag skall g�ra m�rkret framf�r dem till ljus
och det som �r oj�mnt till j�mn mark.
Detta �r, vad jag skall g�ra,
och jag skall ej rygga mitt ord.
17. Men de som f�rtr�sta p� skurna bel�ten
och som s�ga till gjutna bel�ten:
�I �ren v�ra gudar�,
de skola vika tillbaka
och st� d�r med skam.
18. H�ren, I d�ve;
I blinde, sk�den och sen.
19. Vem �r blind, om icke min tj�nare,
och s� d�v som den budb�rare jag s�nder �stad?
20. Du har f�tt se mycket,
men du aktar icke d�rp�;
fast�n �ronen hava blivit �ppnade,
lyssnar ingen till.
21. Det �r HERRENS behag, f�r hans r�ttf�rdighets skull,
att han vill l�ta sin lag komma till makt och �ra.
22. Men detta �r ett plundrat och sk�vlat folk;
dess ynglingar �ro alla lagda i bojor,
och i f�ngelser h�llas de g�mda,
de hava blivit givna till plundring,
och ingen finnes, som r�ddar,
till sk�vling, och ingen s�ger:
�Giv tillbaka.�
23. Ack att n�gon bland eder ville lyssna h�rtill,
f�r framtiden giva akt och h�ra h�rp�!
24. Vem har l�mnat Jakob till sk�vling
och Israel i plundrares v�ld?
Har icke HERREN gjort det;
han, mot vilken vi hava syndat,
han, p� vilkens v�gar
man icke ville vandra
och p� vilkens lag
man icke ville h�ra?
25. D�rf�r utg�t han �ver dem i sin vrede
f�rt�rnelse och krigets raseri.
Och de f�rbr�ndes d�rav runt omkring,
men besinnade det icke;
de f�rt�rdes d�rav,
men aktade icke d�rp�.
*23/43 Jesaja, 43 Kapitlet
Jesaja, 43 Kapitlet
Israels f�rlossning. HERRENS
r�ttf�rdighet och Israels synd.
1. Men nu s�ger HERREN s�,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
Frukta icke, ty jag har f�rlossat dig,
jag har kallat dig vid ditt namn, du �r min.
2. Om du ock m�ste g� genom vatten, s� �r jag med dig,
eller genom str�mmar, s� skola de icke f�rdr�nka dig;
m�ste du �n g� genom eld, s� skall du ej bliva svedd,
och l�gorna skola ej f�rt�ra dig.
3. Ty jag �r HERREN, din Gud,
Israels Helige, din fr�lsare;
jag giver Egypten till l�sepenning f�r dig,
Etiopien och Seba i ditt st�lle.
4. Eftersom du �r s� dyrbar i mina �gon,
s� h�gt aktad och s� �lskad av mig,
d�rf�r giver jag m�nniskor till l�sen f�r dig
och folk till l�sen f�r ditt liv.
5. Frukta d� icke, ty jag �r med dig.
Jag skall l�ta dina barn komma fr�n �ster,
och fr�n v�ster skall jag samla dig tillhopa.
6. Jag skall s�ga till Norden: �Giv hit�
och till s�dern: �F�rh�ll mig dem icke;
f�r hit mina s�ner ifr�n fj�rran
och mina d�ttrar ifr�n jordens �nda,
7. envar som �r uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat till min �ra,
envar som jag har danat och gjort.�
8. F�r hitut det blinda folket, som dock har �gon,
och de d�va, som dock hava �ron.
9. Alla folk hava kommit tillsammans,
folkslagen samla sig tillhopa.
Vem bland dem finnes, som skulle kunna f�ruts�ga s�dant?
M� de l�ta oss h�ra sina forna utsagor.
M� de st�lla fram sina vittnen och bevisa sin r�tt,
s� att dessa, n�r de h�ra det, kunna s�ga: �Det �r sant.�
10. Men I �ren mina vittnen, s�ger HERREN,
I �ren min tj�nare, den som jag har utvalt,
p� det att I m�n veta och tro mig
och f�rst�, att det �r jag;
f�re mig �r ingen Gud danad,
och efter mig skall ingen komma.
11. Jag, jag �r HERREN,
och f�rutom mig finnes ingen fr�lsare.
12. Jag har f�rkunnat det och skaffat fr�lsning,
jag har kungjort det och ingen fr�mmande gud bland eder.
I �ren mina vittnen, s�ger HERREN;
och jag �r Gud.
13. Ja, allt framgent �r jag densamme,
och ingen kan r�dda fr�n min hand.
N�r jag vill g�ra n�got, vem kan d� avv�nda det?
14. S� s�ger HERREN, eder f�rlossare,
Israels Helige:
F�r eder skull s�nder jag mitt bud mot Babel,
och jag skall driva dem allasammans p� flykten,
jag skall driva kald�erna ned p� skeppen som voro deras fr�jd.
15. Jag �r HERREN, eder Helige,
Israels skapare, eder konung.
16. S� s�ger HERREN,
han som g�r en v�g i havet,
en stig i v�ldiga vatten,
17. han som f�r vagnar och h�star ditut,
ja, h�rskara och och stridsmakt,
sedan ligga de d�r tillhopa och kunna icke st� upp,
de �ro utsl�ckta, de hava slocknat s�som en veke:
18. T�nken icke p� vad f�rr har varit,
akten icke p� vad fordom har skett.
19. Se, jag vill g�ra n�got nytt.
Redan nu visar det sig; m�rken I det icke?
Ja, jag skall g�ra en v�g i �knen
och str�mmar i �demarken,
20. s� att markens djur skola �ra mig,
schakaler och strutsar,
d�rf�r att jag l�ter vatten flyta i �knen,
str�mmar i �demarken,
s� att mitt folk, min utkorade, kan f� dricka.
21. Det folk, som jag har danat �t mig,
skall f�rt�lja mitt lov.
22. Men icke har du, Jakob, kallat mig hit,
i det du har gjort dig m�da f�r min skull, du Israel.
23. Icke har du framburit �t mig dina br�nnoffersf�r
eller �rat mig med dina slaktoffer;
icke har jag v�llat dig arbete med spisoffer,
ej heller m�da med r�kelse.
24. Icke har du k�pt kalmus �t mig f�r dina penningar
eller m�ttat mig med dina slaktoffers fett.
Nej, du har v�llat mig arbete genom dina synder
och m�da genom dina missg�rningar.
25. Jag, jag �r den som utpl�nar
dina �vertr�delser f�r min egen skull,
och dina synder kommer jag icke mer ih�g.
26. L�t mig h�ra, vad du har att s�ga,
och l�t oss g� till r�tta med varandra;
tala du, f�r att du m� finnas r�ttf�rdig.
27. Men se, redan din stamfader syndade,
och de som f�rde din talan begingo �vertr�delser mot mig.
28. D�rf�r har jag m�st l�ta helgedomens furstar utst� van�ra
och har �verl�mnat Jakob �t tillspillogivning,
Israel �t f�rsm�delse.
*23/44 Jesaja, 44 Kapitlet
Jesaja, 44 Kapitlet
HERRENS v�lsignelse �ver Israel.
Avgudamakarnas d�rskap. Syndernas
utpl�ning. Uppr�ttelsen genom Kores.
1. Men h�r nu, du Jakob, min tj�nare,
du Israel, som jag har utvalt.
2. S� s�ger HERREN, han som har skapat dig,
han som danade dig redan i moderlivet och som hj�lper dig:
Frukta icke, du min tj�nare Jakob,
du Jesurun[1], som jag har utvalt.
3. Ty jag skall utgjuta vatten �ver de t�rstiga
och str�mmar �ver det torra;
jag skall utgjuta min Ande �ver din barn
och min v�lsignelse �ver dina telningar,
4. s� att de v�xa upp mitt ibland gr�set
s�som piltr�d vid vattenb�ckar.
5. D� skall den ene s�ga: �HERREN tillh�r jag�,
och den andre skall �beropa Jakobs namn,
och en tredje skall skriva p� sin hand: �HERRENS egen�
och skall bruka Israel s�som ett �renamn.
6. S� s�ger HERREN, Israels konung,
och hans f�rlossare, HERREN Sebaot:
Jag �r den f�rste, och jag �r den siste,
och f�rutom mig finnes ingen Gud.
7. Och vem talar, s�som jag har gjort,
alltsedan jag l�t urtidsfolket framtr�da?
M� han f�rkunna det och l�gga det fram f�r mig.
Ja, m� de f�rkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8. Frukten icke och varen icke f�rskr�ckta.
Har jag icke f�r l�nge sedan l�tit dig h�ra om detta
och f�rkunnat det? I �ren ju mina vittnen.
Finnes v�l n�gon Gud f�rutom mig?
Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9. Avgudamakarna �ro allasammans idel tomhet, och deras k�ra gudar
kunna icke hj�lpa. Deras bek�nnare se sj�lva intet och f�rst�
intet; d�rf�r m�ste de ock komma p� skam.
10. Om n�gon formar en gud och gjuter ett bel�te, s� �r det honom
till intet gagn.
11. Se, hela dess f�lje skall komma p� skam; konstn�rerna sj�lva �ro
ju allenast m�nniskor. M� de f�rsamlas, s� m�nga de �ro, och
tr�da fram; de skola d� alla tillhopa med f�rskr�ckelse komma p�
skam.
12. Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i gl�den, han
formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till
�ventyrs f�r han d�rvid sv�lta, s� att han bliver vanm�ktig, och
f�rsaka att dricka, s� att han bliver matt.
13. Tr�snidaren sp�nner ut sitt m�tsn�re och g�r m�rken p�
tr�stycket med sitt ritstift, han arbetar d�rp� med sina eggj�rn
och m�rker ut det med passaren; och han g�r s� d�rav en
mansbild, en prydlig m�nniskogestalt, som f�r bo i ett hus.
14. Man f�ller �t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig
ek och uppdrager dem �t sig bland skogens tr�d; man planterar �t
sig l�rktr�d, och regnet giver dem v�xt.
15. Detta hava m�nniskorna till br�nsle; och man tager d�rav och
v�rmer sig d�rmed, man t�nder p� det och bakar br�d d�rvid. Men
d�rj�mte f�rf�rdigar man en gud d�rav och tillbeder den, man g�r
d�rav ett bel�te och faller ned f�r det.
16. En del av tr�et br�nner man allts� upp i eld, �ver en annan del
d�rav tillagar man k�tt till att �ta, steker sin stek och �ter
sig m�tt; n�r man s� har v�rmt sig, s�ger man: �Gott, nu �r jag
varm, nu njuter jag av brasan.�
17. Men av det som �r kvar g�r man en gud, man g�r sig ett bel�te,
och f�r det faller man ned och tillbeder, man b�nfaller inf�r
det och s�ger: �R�dda mig, ty du �r min gud.� --
18. Ja, s�dana veta intet och f�rst� intet, ty igent�ppta �ro deras
�gon, s� att de icke se, och deras hj�rtan, s� att de intet
begripa.
19. Ingen har s� mycken eftertanke, s� mycket vett eller f�rst�nd,
att han s�ger: �En del d�rav har jag br�nt upp i eld, och p�
kolen har jag bakat br�d och stekt k�tt och har s� �tit; skulle
jag d� av �terstoden g�ra en styggelse? Skulle jag falla ned
f�r ett stycke tr�?�
20. Den som s� h�ller sig till vad som blott �r aska, han �r f�rledd
av ett d�rat hj�rta, s� att han icke f�rst�r att r�dda sin sj�l,
icke att t�nka: �Blott f�f�nglighet �r, vad jag h�ller i min
h�gra hand.�
21. T�nk h�rp�, du Jakob,
du Israel, ty du �r min tj�nare;
jag har danat dig, ja, du �r min tj�nare.
Israel, du varder icke f�rg�ten av mig.
22. Jag utpl�nar dina �vertr�delser s�som ett moln
och dina synder s�som en sky.
V�nd om till mig, ty jag f�rlossar dig.
23. Jublen, I himlar,
ty HERREN utf�r sitt verk;
h�jen gl�djerop, I jordens djup,
bristen ut i jubel, I berg,
du skog med alla dina tr�d;
ty HERREN f�rlossar Jakob,
han bevisar sig h�rlig i Israel.
24. S� s�ger HERREN, din f�rlossare,
han som danade dig redan i moderlivet:
�Jag, HERREN, �r den som f�r allt,
den som ensam utsp�nner himmelen
och utan n�gons hj�lp breder ut jorden.
25. Jag �r den som g�r l�gnprofeternas tecken om intet
och g�r sp�m�nnen till d�rar,
den som l�ter de vise komma till korta
och g�r deras klokhet till d�rskap,
26. men som l�ter sin tj�nares ord bliva best�ndande
och fullbordar sina s�ndebuds r�dslag.
Jag �r den som s�ger om Jerusalem: �Det skall bliva bebott�
och om Juda st�der: �De skola varda uppbyggda;
jag skall uppr�tta ruinerna d�r.�
27. Jag �r den som s�ger till havsdjupet: �Sina ut;
dina str�mmar vill jag l�ta uttorka.�
28. Jag �r den som s�ger om Kores: �Han �r min herde,
han skall fullborda all min vilja,
och han skall s�ga om Jerusalem:
'Det skall bliva uppbyggt'
och till templet: 'Din grund skall �ter varda lagd.'�
[1] Se Jesurun i Ordf�rkl.
*23/45 Jesaja, 45 Kapitlet
Jesaja, 45 Kapitlet
Kores HERRENS redskap. HERREN den ende
Guden. Hela v�rldens underkastelse under
honom.
1. S� s�ger HERREN till sin smorde,
till Kores som jag har fattat vid hans h�gra hand,
d� jag nu vill sl� ned folken inf�r honom
och l�sa sv�rdet fr�n konungarnas l�nd,
d� jag vill �ppna d�rrarna f�r honom
s� att inga portar mer �ro st�ngda:
2. Sj�lv skall jag g� framf�r dig,
backarna skall jag j�mna ut;
kopparportarna skall jag krossa,
och j�rnbommarna skall jag bryta s�nder.
3. Och jag skall giva dig dolda skatter
och bortg�mda rikedomar,
f�r att du m� f�rnimma, att jag, HERREN, �r den
som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
4. F�r min tj�nare Jakobs skull,
f�r Israels, min utkorades, skull
kallade jag dig vid ditt namn
och gav dig �renamn, innan du k�nde mig.
5. Jag �r HERREN och eljest ingen,
utom mig finnes ingen Gud;
innan du k�nde mig, omgjordade jag dig,
6. f�r att man skulle f�rnimma b�de i �ster och i v�ster,
att alls ingen finnes f�rutom mig,
att jag �r HERREN och eljest ingen,
7. jag som danar ljuset och skapar m�rkret,
jag som giver lyckan och skapar olyckan.
Jag, HERREN, �r den som g�r allt detta.
8. Drypen, I himlar d�rovan,
och m� skyarna l�ta r�ttf�rdighet str�mma ned.
M� jorden �ppna sig,
och m� dess frukt bliva fr�lsning;
r�ttf�rdighet l�te den ock v�xa upp.
Jag, HERREN, skapar detta.
9. Ve dig som vill g� till r�tta med din Skapare,
ja, ve dig, du sk�rva bland andra sk�rvor av jord!
Skall v�l leret s�ga till krukmakaren: �Vad kan du g�ra?�
Och skall ditt verk s�ga om dig: �Han har inga h�nder�?
10. Ve dig som s�ger till din fader: �Icke kan du avla barn�
och till hans hustru: �Icke kan du f�da barn�!
11. S� s�ger HERREN,
Israels Helige, som ock �r hans skapare:
Fr�gen mig om det tillkommande;
l�mnen �t mig omsorgen om mina s�ner, mina h�nder verk.
12. Det �r jag, som har gjort jorden och skapat m�nniskorna d�rp�;
det �r mina h�nder, som hava utsp�nt himmelen,
och hela dess h�rskara har jag b�dat upp.
13. Det �r ock jag, som har l�tit denne uppst� i r�ttf�rdighet,
och alla hans v�gar skall jag g�ra j�mna.
Han skall bygga upp min stad
och sl�ppa mina f�ngar l�sa,
och det icke f�r betalning eller f�r g�vor,
s�ger HERREN Sebaot.
14. S� s�ger HERREN:
Vad egyptierna hava f�rv�rvat med sitt arbete
och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,
det skall allt �verg� i din hand och h�ra dig till.
De skola f�lja bakom dig,
i kedjor skola de g�.
Och de skola falla ned inf�r dig
och st�lla sin b�n till dig:
�Allenast i dig �r Gud,
och eljest finnes ingen,
alls ingen annan Gud.�
15. Ja, du �r sannerligen en outgrundlig Gud,
du Israels Gud, du fr�lsare
16. De komma alla p� skam och varda till blygd,
de m�ste allasammans g� d�r med blygd,
alla avgudamakarna.
17. Men Israel bliver fr�lst genom HERREN
med en evig fr�lsning;
aldrig i evighet skolen I komma p� skam
och varda till blygd.
18. Ty s� s�ger HERREN,
han som har skapat himmelen,
han som �r Gud,
han som har danat jorden och gjort den,
han som har berett den
och som icke har skapat den till att vara �de,
utan danat den till att bebos:
Jag �r HERREN
och eljest ingen.
19. Jag har icke talat i det f�rdolda,
n�gonst�des i ett m�rkt land;
jag har icke sagt till Jakobs sl�kt:
F�rg�ves skolen I s�ka mig.
Jag �r HERREN, som talar sanning,
som f�rkunnar, vad r�tt �r.
20. S� f�rsamlen eder nu och kommen hit,
tr�den fram allasammans,
I r�ddade, som �ren kvar av folken.
Ty de hava intet f�rst�nd,
de som f�ra sina tr�bel�ten omkring i h�gtidst�g
och bedja till en gud
som icke kan fr�lsa.
21. F�rkunnen n�got och l�ggen fram det;
alla tillhopa m� r�dsl� d�rom.
Vem har l�ngt f�rut l�tit eder h�ra detta
och f�r l�nge sedan f�rkunnat det?
Har icke jag, HERREN, gjort det
jag, f�rutom vilken ingen Gud mer finnes,
ingen Gud, som �r r�ttf�rdig och som fr�lsar,
nej, ingen finnes j�mte mig.
22. V�nden eder till mig, s� varden I fr�lsta,
I jordens alla �ndar;
ty jag �r Gud
och eljest ingen.
23. Jag har svurit vid mig sj�lv,
fr�n min mun har utg�tt ett sanningsord,
ett ord, som icke skall ryggas:
F�r mig skola alla kn�n b�ja sig,
och mig skola alla tungor giva sin ed.
24. S� har man betygat om mig:
Allenast hos HERREN finnes r�ttf�rdighet och makt.
Till honom skola komma med blygd
alla de som hava varit honom h�tska.
25. Ja, genom HERREN f�r all Israels sl�kt sin r�tt,
och av honom skola de ber�mma sig.
*23/46 Jesaja, 46 Kapitlet
Jesaja, 46 Kapitlet
Babels gudars fall. Varning till
�vertr�darna.
1. Bel sjunker ned,
Nebo m�ste b�ja sig,
deras bilder l�mnas
�t djur och f�nad;
de som I f�rden omkring i h�gtidst�g,
de lastas nu p� �k
som b�ra sig tr�tta av b�rdan.
2. Ja, de m�ste b�da b�ja sig och sjunka ned;
de kunna icke r�dda n�gon b�rda,
sj�lva vandra de bort i f�ngenskap.
3. S� h�ren nu p� mig, I av Jakobs hus,
I alla som �ren kvar av Israels hus,
I som haven varit lastade p� mig allt ifr�n moderlivet
och burna av mig allt ifr�n moderssk�tet.
4. �nda till eder �lderdom �r jag densamme,
och intill dess I varden gr�, skall jag b�ra eder;
s� har jag hittills gjort,
och jag skall ocks� framgent h�lla eder uppe,
jag skall b�ra och r�dda eder.
5. Med vem viljen I likna och j�mf�ra mig,
och med vem viljen I sammanst�lla mig,
s� att jag skulle vara honom lik?
6. Man skakar ut guld ur pungen
och v�ger upp silver p� v�gen,
och s� lejer man en guldsmed att g�ra det till en gud,
f�r vilken man kan falla ned och tillbedja.
7. Den lyfter man p� axeln och b�r den bort
och s�tter ned den p� dess plats,
f�r att den skall st� d�r och ej vika fr�n st�llet.
Men ropar n�gon till den, s� svarar den icke
och fr�lsar honom icke ur hans n�d.
8. T�nken h�rp� och kommen till f�rnuft;
besinnen eder, I �vertr�dare.
9. T�nken p� vad f�rr var, redan i forntiden;
ty jag �r Gud och eljest ingen,
en Gud, vilkens like icke finnes;
10. jag som i f�rv�g f�rkunnar, vad komma skall,
och l�ngt f�rut, vad �nnu ej har skett;
jag som s�ger: �Mitt r�dslut skall g� i fullbordan,
och allt vad jag vill, det g�r jag�;
11. jag som kallar p� �rnen fr�n �ster
och ifr�n fj�rran land p� mitt r�dsluts man.
Vad jag har best�mt, det s�tter jag ock i verket.
12. S� h�ren nu p� mig, I stormodige,
I som menen, att hj�lpen �r l�ngt borta.
13. Se, jag l�ter min hj�lp nalkas, den �r ej l�ngt borta,
och min fr�lsning dr�jer icke;
jag giver fr�lsning i Sion
och min h�rlighet �t Israel.
*23/47 Jesaja, 47 Kapitlet
Jesaja, 47 Kapitlet
Det stolta Babels f�rnedring. Dess
trollkarlars vanmakt.
1. Stig ned och s�tt dig i stoftet,
du jungfru dotter Babel,
s�tt dig p� jorden utan tron,
du kald�ernas dotter;
ty man skall icke mer kalla dig
�den bortklemade och yppiga�.
2. Tag till kvarnen och mal mj�l,
l�gg av din sl�ja,
lyft upp sl�pet, blotta benet,
vada genom str�mmarna.
3. Din blygd skall varda blottad,
och din skam skall ses.
H�mnd skall jag utkr�va
och ej skona n�gon m�nniska.
4. V�r f�rlossares namn �r HERREN Sebaot,
Israels Helige!
5. Sitt tyst och drag dig undan i m�rkret,
du kald�ernas dotter;
ty du skall icke mer bliva kallad
�konungarikenas drottning�.
6. Jag f�rt�rnades p� mitt folk,
jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem intet f�rbarmande;
p� gamla m�n
l�t du ditt ok tynga h�rt.
7. Du t�nkte: �Jag skall evinnerligen
f�rbliva en drottning�
d�rf�r ville du ej akta p�
och t�nkte ej p� �nden.
8. S� h�r nu detta, du som lever i v�llust,
du som tronar s� trygg,
du som s�ger i ditt hj�rta:
�Jag och ingen annan;
aldrig skall jag sitta s�som �nka,
aldrig veta av, vad barnl�shet �r.�
9. Se, b�da dessa olyckor skola komma �ver dig med hast,
p� en och samma dag:
b�de barnl�shet och �nkest�nd skola komma �ver dig
i fullaste m�tt,
trots myckenheten av dina trolldomskonster,
trots dina besv�rjelsers starka kraft.
10. Du k�nde dig trygg i din ondska, du t�nkte:
�Ingen ser mig.�
Din vishet och din kunskap var det,
som f�rf�rde dig,
s� att du s� sade i ditt hj�rta:
�Jag och ingen annan.�
11. D�rf�r skall en olycka komma �ver dig,
som du ej f�rm�r besv�rja bort,
och ett f�rd�rv skall falla �ver dig,
som du icke skall kunna avv�nda;
ja, pl�tsligt skall �del�ggelse komma �ver dig,
n�r du minst anar det.
12. Tr�d fram med de besv�rjelser och m�nga trolldomskonster
som du har m�dat dig med fr�n din ungdom;
se till, om du s� kan skaffa hj�lp,
om du s� kan skr�mma bort faran.
13. Du har arbetat dig tr�tt med dina m�nga r�dslag.
M� de nu tr�da fram,
m� de fr�lsa dig, dessa som avm�ta himmelen
och spana i stj�rnorna
och var nym�nad kung�ra, varifr�n ditt �de
skall komma �ver dig.
14. Men se, de �ro att likna vid str�
som br�nnes upp i eld,
de kunna icke r�dda sitt liv
ur l�gornas v�ld.
Detta �r ju ingen koleld att v�rma sig framf�r,
ingen brasa att sitta vid.
15. Ja, s� g�r det f�r dig med dem som du m�dade dig f�r.
Och dina handelsv�nner fr�n ungdomstiden draga bort,
var och en �t sitt h�ll
och ingen finnes, som fr�lsar dig.
*23/48 Jesaja, 48 Kapitlet
Jesaja, 48 Kapitlet
Guds sannf�rdighet och barmh�rtighet
bekr�ftade genom fr�lsningen ifr�n
Babel.
1. H�ren detta, I av Jakobs hus,
I som �ren uppkallade med Israels namn
och flutna ur Juda k�lla,
I som sv�rjen vid HERRENS namn
och prisen Israels Gud --
dock icke i sanning och r�ttf�rdighet,
2. allt medan I kallen eder efter den heliga staden
och st�djen eder p� Israels Gud,
p� honom vilkens namn �r HERREN Sebaot.
3. Vad f�rut skedde, det hade jag f�r l�nge sedan f�rkunnat;
av min mun var det f�rutsagt, och jag hade l�tit eder h�ra d�rom.
Pl�tsligt satte jag det i verket, och det intr�ffade.
4. Eftersom jag visste, att du var s� styvsint,
ja, att din nacksena var av j�rn
och din panna av koppar,
5. d�rf�r f�rkunnade jag det f�r l�nge sedan
och l�t dig h�ra d�rom, innan det skedde,
p� det att du icke skulle kunna s�ga:
�Min gudastod har gjort det,
min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s�.�
6. Du hade h�rt det, nu kan du se alltsammans;
viljen I d� icke erk�nna det?
Nu l�ter jag dig �ter h�ra om nya ting,
om f�rdolda ting som du ej har vetat av.
7. F�rst nu hava de blivit skapade, icke tidigare,
och f�rr�n i dag fick du icke h�ra om dem,
p� det att du ej skulle kunna s�ga: �Det visste jag ju f�rut.�
8. Du fick icke f�rr h�ra n�got d�rom eller veta n�got d�rav,
ej heller kom det tidigare f�r dina �ron,
eftersom jag visste, huru trol�s du var
och att du hette ��vertr�dare� allt ifr�n moderlivet.
9. Men f�r mitt namns skull �r jag l�ngmodig,
och f�r min �ras skull h�ller jag tillbaka min vrede,
s� att du icke bliver utrotad.
10. Se, jag har sm�lt dig, men silver har jag icke f�tt;
jag har pr�vat dig i lidandets ugn.
11. F�r min egen skull, ja, f�r min egen skull g�r jag s�,
ty huru skulle jag kunna l�ta mitt namn bliva ohelgat?
Jag giver icke min �ra �t n�gon annan.
12. H�r p� mig, du Jakob,
du Israel, som jag har kallat.
Jag �r det; jag �r den f�rste,
jag �r ock den siste.
13. Min hand har lagt jordens grund,
och min h�gra hand har utsp�nt himmelen;
jag kallar p� dem,
d� st� de d�r b�da.
14. F�rsamlen eder, I alla, och h�ren:
Vem bland dessa andra har f�rutsagt detta,
att den man, som HERREN �lskar, skall utf�ra hans vilja mot Babel
och vara hans arm mot kald�erna?
15. Jag, jag har talat detta,
jag har ock kallat honom,
jag har f�rt honom fram, s� att hans v�g har blivit lyckosam.
16. Tr�den hit till mig och h�ren detta;
Mina f�ruts�gelser har jag icke talat i det f�rdolda;
n�r tiden kom, att n�got skulle ske, d� var jag d�r.
Och nu har Herren, HERREN
s�nt mig och s�nt sin Ande.
17. S� s�ger HERREN, din f�rlossare,
Israels Helige:
Jag �r HERREN, din Gud,
den som l�r dig, vad nyttigt �r,
den som leder dig p� den v�g du skall vandra.
18. O att du ville akta p� mina bud!
D� skulle frid tillflyta dig s�som en str�m
och din r�tt s�som havets b�ljor;
19. dina barn skulle d� vara s�som sanden
och din livsfrukt s�som sandkornen,
dess namn skulle aldrig bliva utrotat
eller utpl�nat ur min �syn.
20. Dragen ut fr�n Babel,
flyn ifr�n kald�ernas land;
f�rkunnen det med fr�jderop
och l�ten det bliva k�nt,
utbreden ryktet d�rom
till jordens �nda;
s�gen: �HERREN har f�rlossat
sin tj�nare Jakob.�
21. De ledo ingen t�rst,
n�r han f�rde dem genom �demarker,
ty han l�t vatten str�mma fram
ur klippan �t dem,
han kl�v s�nder klippan,
och vattnet fl�dade.
22. Men de ogudaktiga f� ingen frid,
s�ger HERREN.
*23/49 Jesaja, 49 Kapitlet
Jesaja, 49 Kapitlet
HERRENS tj�nares kamp och l�n. Sions
klagan och tr�st.
1. H�ren p� mig, I havsl�nder,
och akten h�rp�, I folk, som bon i fj�rran.
HERREN kallade mig, n�r jag �nnu var i moderlivet,
han n�mnde mitt namn, medan jag l�g i min moders sk�te.
2. Och han gjorde min mun lik ett skarpt sv�rd
och g�mde mig under sin hands skugga;
han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3. Och han sade till mig: �Du �r min tj�nare,
Israel, genom vilken jag vill f�rh�rliga mig.�
4. Men jag t�nkte: �F�rg�ves har jag m�dat mig,
fruktl�st och f�f�ngt har jag f�rt�rt min kraft;
dock, min r�tt �r hos HERREN
och min l�n hos min Gud.�
5. Och nu s�ger HERREN,
han som danade mig till sin tj�nare, n�r jag �nnu var i moderlivet,
p� det att jag m�tte f�ra Jakob tillbaka till honom,
s� att Israel icke rycktes bort
-- ty jag �r �rad i HERRENS �gon,
och min Gud har blivit min starkhet --
6. han s�ger: Det �r f�r litet f�r dig, d� du �r min tj�nare,
att allenast uppr�tta Jakobs stammar
och f�ra tillbaka de bevarade av Israel;
jag vill s�tta dig till ett ljus f�r hednafolken,
f�r att min fr�lsning m� n� till jordens �nda.
7. S� s�ger HERREN,
Israels f�rlossare, hans Helige,
till den djupt f�raktade som �r en styggelse f�r m�nniskor,
en tr�l under tyranner:
Konungar skola se det och st� upp,
furstar skola se det och buga sig
f�r HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,
f�r Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
8. S� s�ger HERREN:
Jag b�nh�r dig i behaglig tid,
och jag hj�lper dig p� fr�lsningens dag;
jag skall bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket,
s� att du skall uppr�tta landet
och utskifta de f�r�dda arvslotterna
9. och s�ga till de f�ngna: �Dragen ut�,
till dem som sitta i m�rkret: �Kommen fram.�
De skola finna bete utmed v�garna,
ja, betesplatser p� alla kala h�jder;
10. de skola varken hungra eller t�rsta,
�kenhettan och solen skola icke skada dem,
ty deras f�rbarmare skall leda dem
och skall f�ra dem till vattenk�llor.
11. Och jag skall g�ra alla mina berg till �ppna v�gar,
och mina farv�gar skola byggas h�ga.
12. Se, d�r komma de fj�rran ifr�n,
ja, somliga fr�n norr och andra fr�n v�ster,
somliga ock fr�n sin�ernas land.
13. Jublen, I himlar, och fr�jda dig, du jord,
och bristen ut i jubel, I berg;
ty HERREN tr�star sitt folk
och f�rbarmar sig �ver sina betryckta.
14. Men Sion s�ger: �HERREN har �vergivit mig,
Herren har f�rg�tit mig.�
15. Kan d� en moder f�rg�ta sitt barn,
s� att hon icke har f�rbarmande med sin livsfrukt?
Och om hon �n kunde f�rg�ta sitt barn,
s� skulle dock jag icke f�rg�ta dig.
16. Se, p� mina h�nder har jag upptecknat dig;
dina murar st� alltid inf�r mina �gon.
17. Redan hasta dina s�ner fram,
under det dina f�rst�rare och h�rjare draga bort ifr�n dig.
18. Lyft upp dina �gon och se dig omkring:
alla komma f�rsamlade till dig.
S� sant jag lever, s�ger HERREN,
du skall f� ikl�da dig dem alla s�som en skrud
och lik en brud omgjorda dig med dem.
19. Ty om du f�rut l�g i ruiner och var �delagd,
ja, om ock ditt land var f�rh�rjat,
s� skall du nu i st�llet bliva f�r tr�ng f�r dina inbyggare,
och dina f�rd�rvare skola vara l�ngt borta.
20. Den tid stundar, d� du skall f� h�ra s�gas av barnen
som f�ddes under din barnl�shet:
�Platsen �r mig f�r tr�ng,
giv rum, s� att jag kan bo h�r.�
21. D� skall du s�ga i ditt hj�rta:
�Vem har f�tt dessa �t mig?
Jag var ju barnl�s och ofruktsam,
landsflyktig och f�rdriven;
vem har d� fostrat dessa?
Se, jag var l�mnad ensam kvar;
varifr�n komma d� dessa?�
22. S� s�ger Herren, HERREN:
Se, jag skall upplyfta min hand till tecken �t folken
och resa upp mitt baner till tecken �t folkslagen;
d� skola de b�ra dina s�ner hit i sin famn
och f�ra dina d�ttrar fram p� sina axlar.
23. Och konungar skola vara dina barns v�rdare
och furstinnor deras ammor,
de skola falla ned inf�r dig med ansiktet mot jorden
och slicka dina f�tters stoft.
Och du skall f�rnimma, att jag �r HERREN
och att de som f�rbida mig icke komma p� skam.
24. Kan man taga ifr�n hj�lten hans byte
eller rycka f�ngarna ifr�n den som har segerns r�tt?
25. Och om �n s� vore, s�ger HERREN,
om man �n kunde taga ifr�n hj�lten hans f�ngar
och rycka bytet ur den v�ldiges hand,
s� skulle jag dock sj�lv st� emot dina motst�ndare,
och sj�lv skulle jag fr�lsa dina barn.
26. Ja, jag skall tvinga dina f�rtryckare att �ta sitt eget k�tt,
och av sitt eget blod skola de bliva druckna s�som av druvsaft.
Och allt k�tt skall d� f�rnimma, att jag, HERREN, �r din fr�lsare
och att den Starke i Jakob �r din f�rlossare.
*23/50 Jesaja, 50 Kapitlet
Jesaja, 50 Kapitlet
Sions skuld och HERRENS fr�lsande makt.
HERRENS tj�nares t�lamod och tillf�rsikt
under sm�leken. Tr�st och hotelse.
1. S� s�ger HERREN:
Var �r eder moders skiljebrev,
det, varmed jag skulle hava f�rskjutit henne?
Eller finnes bland mina borgen�rer n�gon
som jag har s�lt eder �t?
Nej, genom edra missg�rningar bleven I s�lda,
och f�r edra �vertr�delsers skull blev eder moder f�rskjuten.
2. Varf�r var ingen tillst�des, n�r jag kom?
Varf�r svarade ingen, n�r jag ropade?
Har d� min arm blivit f�r kort, s� att den ej kan f�rlossa,
eller finnes hos mig ingen kraft till att hj�lpa?
Med min n�pst uttorkar jag ju havet,
och str�mmarna g�r jag till torrt land,
s� att fiskarna ruttna och d� av t�rst,
eftersom vattnet �r borta;
3. sj�lva himmelen kl�der jag i m�rker
och giver den sorgdr�kt att b�ra.
4. Herren, HERREN har givit mig
en tunga med l�rdom,
s� att jag f�rst�r att genom mina ord
hugsvala den tr�tte;
han v�cker var morgon mitt �ra,
han v�cker det
till att h�ra p� l�rjunges�tt.
5. Ja, Herren, HERREN har �ppnat mitt �ra,
och jag har ej varit genstr�vig,
jag har ej vikit tillbaka.
6. Jag h�ll fram min rygg �t dem som slogo mig
och mina kinder �t dem som ryckte mig i sk�gget;
jag skylde icke mitt ansikte
mot sm�delse och spott.
7. Men Herren, HERREN hj�lper mig,
d�rf�r k�nde jag ej sm�delsen,
d�rf�r gjorde jag min panna h�rd s�som sten;
jag visste ju, att jag ej skulle komma p� skam.
8. Den som d�mer mig fri �r n�ra, vem vill d� g� till r�tta med mig?
M� han tr�da fram j�mte mig.
Vem vill vara min anklagare?
M� han komma hit till mig.
9. Se, Herren, HERREN hj�lper mig;
vem vill d� d�ma mig skyldig?
Se, de skola allasammans falla s�nder s�som en kl�dnad;
mal skall f�rt�ra dem.
10. Vem bland eder, som fruktar HERREN
och h�r hans tj�nares r�st?
Om han �n vandrar i m�rkret
och icke ser n�gon ljusning,
s� f�rtr�ste han dock p� HERRENS namn
och st�dje sig vid sin Gud.
11. Men se, I alla som t�nden upp en brand
och v�pnen eder med gl�dande pilar,
I hemfallen sj�lva �t l�gorna fr�n eder brand
och �t pilarna som I haven ant�nt.
Av min hand skall detta vederfaras eder;
i kval skolen I komma att ligga.
*23/51 Jesaja, 51 Kapitlet
Jesaja, 51 Kapitlet
Ytterligare tr�st f�r det betryckta
Sion.
1. H�ren p� mig, I som faren efter r�ttf�rdighet,
I som s�ken HERREN.
Sk�den p� klippan, ur vilken I �ren uthuggna,
och p� gruvan, ur vilken I haven framh�mtats:
2. ja, sk�den p� Abraham, eder fader,
och p� Sara som f�dde eder.
Ty n�r han �nnu var ensam, kallade jag honom
och v�lsignade honom och f�r�kade honom.
3. Ja, HERREN skall varkunna sig �ver Sion,
han skall varkunna sig �ver alla dess ruiner;
han g�r dess �ken lik ett Eden
och dess hedmark lik en HERRENS lustg�rd.
Fr�jd och gl�dje skall h�ras d�rinne,
tacks�gelse och lovs�ngs ljud.
4. Akta p� mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty fr�n mig skall lag utg�,
och min r�tt skall jag s�tta till ett ljus f�r folken.
5. Min r�ttf�rdighet �r n�ra, min fr�lsning g�r fram,
och mina armar skola skaffa r�tt bland folken;
havsl�nderna bida efter mig
och hoppas p� min arm.
6. Lyften upp edra �gon till himmelen,
sk�den ock p� jorden h�rnere:
se, himmelen skall uppl�sa sig s�som r�k
och jorden n�tas ut s�som en kl�dnad,
och dess inbyggare skola d� s�som mygg;
men min fr�lsning f�rbliver evinnerligen,
och min r�ttf�rdighet varder icke om intet.
7. H�ren p� mig, I som k�nnen r�ttf�rdigheten,
du folk, som b�r min lag i ditt hj�rta;
Frukten icke f�r m�nniskors sm�delser
och varen ej f�rf�rade f�r deras h�n.
8. Ty mal skall f�rt�ra dem s�som en kl�dnad,
och mott skall f�rt�ra dem s�som ull;
men min r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen
och min fr�lsning ifr�n sl�kte till sl�kte.
9. Vakna upp, vakna upp, kl�d dig i makt,
du HERRENS arm;
vakna upp s�som i forna dagar,
i f�rg�ngna tider.
Var det icke du, som slog Rahab
och genomborrade draken?
10. Var det icke du, som uttorkade havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsbottnen till en v�g,
d�r ett fr�lsat folk kunde g� fram?
11. Ja, HERRENS f�rlossade skola v�nda tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig gl�dje skall kr�na deras huvuden,
fr�jd och gl�dje skola de undf�,
sorg och suckan skola fly bort.
12. Jag, jag �r den som tr�star eder.
Vem �r d� du, att du fruktar f�r d�dliga m�nniskor,
f�r m�nniskobarn som bliva s�som torrt gr�s?
13. Och d�rvid f�rg�ter du HERREN, som har skapat dig,
honom som har utsp�nt himmelen och lagt jordens grund.
Ja, best�ndigt, dagen igenom,
f�rskr�ckes du f�r f�rtryckarens vrede,
s�som stode han just redo till att f�rd�rva.
Men vad bliver v�l av f�rtryckarens vrede?
14. Snart skall den fj�ttrade l�sas ur sitt tv�ng;
han skall icke d� och hemfalla �t graven,
ej heller skall han lida brist p� br�d.
15. ty jag �r HERREN, din Gud,
han som r�r upp havet, s� att dess b�ljor brusa,
han vilkens namn �r HERREN Sebaot;
16. och jag har lagt mina ord i din mun
och �vert�ckt dig med min hands skugga
f�r att plantera en himmel och grunda en jord
och f�r att s�ga till Sion: Du �r mitt folk.
17. Vakna upp, vakna upp,
st� upp, Jerusalem,
du som av HERRENS hand har f�tt att dricka
hans vredes b�gare,
ja, du som har t�mt berusningens kalk
till sista droppen.
18. Bland alla de s�ner hon hade f�tt fanns ingen
som ledde henne,
bland alla de s�ner hon hade fostrat ingen
som fattade henne vid handen.
19. Dubbel �r den olycka som har drabbat dig,
och vem visar dig medlidande?
H�r �r f�r�delse och f�rst�ring, hunger och sv�rd.
Huru skall jag tr�sta dig?
20. Dina s�ner f�rsm�ktade,
de l�go vid alla gath�rn,
lika antiloper i j�garens garn,
drabbade i fullt m�tt av HERRENS vrede,
av din Guds n�pst.
21. D�rf�r m� du h�ra detta, du arma,
som �r drucken, fast�n icke av vin:
22. S� s�ger HERREN, som �r din Herre,
och din Gud, som utf�r sitt folks sak:
Se, jag tager bort ur din hand
berusningens b�gare;
av min vredes kalk
skall du ej vidare dricka.
23. Och jag s�tter den i dina pl�gares hand,
deras som sade till dig:
�Fall ned, s� att vi f� g� fram �ver dig�;
och s� n�dgades du g�ra din rygg likasom till en mark
och till en gata f�r dem som gingo d�r fram.
*23/52 Jesaja, 52 Kapitlet
Jesaja, 52 Kapitlet
Gl�djebudskapet om Sions f�rlossning.
1. Vakna upp, vakna upp, ikl�d dig
din makt, o Sion;
ikl�d dig din h�gtidsskrud, Jerusalem,
du heliga stad;
ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
komma in i dig.
2. Skaka stoftet av dig, st� upp
och intag din plats, Jerusalem;
l�s banden fr�n din hals,
du f�ngna dotter Sion.
3. Ty s� s�ger HERREN: I haven blivit s�lda f�r intet; s� skolen I
ock utan penningar bliva l�sk�pta.
4. Ja, s� s�ger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
till Egypten och bodde d�r s�som fr�mlingar; sedan f�rtryckte
Assur dem utan all r�tt.
5. Och vad skall jag nu g�ra h�r, s�ger HERREN, nu d� man har f�rt
bort mitt folk utan sak, nu d� dess tyranner s� skr�na, s�ger
HERREN, och mitt namn best�ndigt, dagen igenom, varder sm�dat?
6. Jo, just d�rf�r skall mitt folk f� l�ra k�nna mitt namn, just
d�rf�r skall det f�rnimma p� den dagen, att jag �r den som
talar; ja, se h�r �r jag.
7. Huru ljuvliga �ro icke gl�djebudb�rarens fotsteg,
n�r han kommer �ver bergen
f�r att f�rkunna frid och framb�ra gott budskap
och f�rkunna fr�lsning,
i det han s�ger till Sion:
�Din Gud �r nu konung!�
8. H�r, huru dina v�ktare upph�va sin r�st
och jubla allasammans,
ty de se f�r sina �gon, huru HERREN
v�nder tillbaka till Sion.
9. Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
I Jerusalems ruiner;
ty HERREN tr�star sitt folk,
han f�rlossar Israel.
10. HERREN blottar sin heliga
arm inf�r alla hedningars �gon,
och alla jordens �ndar f� se
v�r Guds fr�lsning.
11. Bort, bort, dragen ut d�rifr�n,
kommen icke vid det orent �r;
dragen ut ifr�n henne, renen eder,
I som b�ren HERRENS k�rl.
12. Se, I beh�ven icke draga ut med hast,
icke vandra bort s�som flyktingar,
ty HERREN g�r framf�r eder,
och Israels Gud slutar edert t�g.
Jesaja, 53 Kapitlet
Herrens tj�nares lidande och
f�rh�rligande.
13. Se, min tj�nare skall hava framg�ng;
han skall bliva upph�jd och stor och h�gt uppsatt.
14. S�som m�nga h�pnade �ver honom,
d�rf�r att hans utseende var vanst�llt mer �n andra m�nniskors
och hans gestalt oansenligare �n andra m�nniskobarns,
15. s� skall han ock v�cka f�rundran hos m�nga folk;
ja, konungar skola f�rstummas i f�rundran �ver honom.
Ty vad aldrig har varit f�rt�ljt f�r dem, det f� de se,
och vad de aldrig hava h�rt, det f� de f�rnimma.
*23/53 Jesaja, 53 Kapitlet
1. Men vem trodde, vad som predikades f�r oss,
och f�r vem var HERRENS arm uppenbar?
2. Han sk�t upp s�som en ringa telning inf�r honom,
s�som ett rotskott ur f�rtorkad jord.
Han hade ingen gestalt eller f�gring;
n�r vi s�go p� honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
3. F�raktat var han och �vergiven av m�nniskor,
en sm�rtornas man och f�rtrogen med krankhet;
han var s�som en, f�r vilken man skyler sitt ansikte,
s� f�raktat, att vi h�llo honom f�r intet.
4. Men det var v�ra krankheter han bar,
v�ra sm�rtor, dem lade han p� sig,
medan vi h�llo honom f�r att vara hems�kt,
tuktad av Gud och pinad.
5. Ja, han var sargad f�r v�ra �vertr�delsers skull
och slagen f�r v�ra missg�rningars skull;
n�psten var lagd p� honom, f�r att vi skulle f� frid,
och genom hans s�r bliva vi helade.
6. Vi gingo alla vilse s�som f�r,
var och en av oss ville vandra sin egen v�g,
men HERREN l�t allas v�r missg�rning drabba honom.
7. Han blev pl�gad, fast�n han �dmjukade sig
och icke �ppnade sin mun,
lik ett lamm, som f�res bort att slaktas,
och lik ett f�r, som �r tyst inf�r dem som klippa det
ja, han �ppnade icke sin mun.
8. Undan v�ld och dom blev han borttagen,
men vem i hans sl�kte bet�nker detta?
Ja, han rycktes bort ifr�n de levandes land,
och f�r mitt folks �vertr�delses skull kom pl�ga �ver honom.
9. Och bland de ogudaktiga fick hans in grav
bland de rika kom han f�rst, n�r han var d�d
fast�n han ingen or�tt hade gjort
och fast�n svek icke fanns i hans mun.
10. Det behagade HERREN att sl� honom med krankhet:
om hans liv s� bleve ett skuldoffer,
d� skulle han f� se avkomlingar och l�nge leva,
och HERRENS vilja skulle genom honom hava framg�ng.
11. Ja, av den vederm�da hans sj�l har utst�tt
skall han se frukt och s� bliva m�ttad;
genom sin kunskap skall han g�ra m�nga r�ttf�rdiga,
han, den r�ttf�rdige, min tj�nare,
i det han b�r deras missg�rningar.
12. D�rf�r skall jag tillskifta honom hans lott bland de m�nga,
och med talrika skaror skall han f� utskifta byte,
eftersom han utgav sitt liv i d�den
och blev r�knad bland �vertr�dare,
han som bar m�ngas synder
och bad f�r �vertr�darna.
*23/54 Jesaja, 54 Kapitlet
Jesaja, 54 Kapitlet
Det �vergivna Sions �teruppr�ttelse och
tillkommande h�rlighet.
1. Jubla, du ofruktsamma,
du som icke har f�tt barn;
brist ut i jubel och ropa av fr�jd,
du som icke har blivit moder.
Ty den ensamma skall hava m�nga barn,
flera �n den som har man, s�ger HERREN.
2. Vidga ut platsen f�r ditt tj�ll,
l�t sp�nna ut t�ltet, under vilket du bor,
och spar icke;
f�rl�ng dina t�ltstreck
och g�r dina t�ltpluggar fastare.
3. Ty du skall utbreda dig b�de �t h�ger och v�nster,
och dina avkomlingar skola taga hedningarnas l�nder i besittning
och �ter befolka �delagda st�der.
4. Frukta icke, ty du skall ej komma p� skam;
blygs icke, ty du skall ej varda utsk�md.
Nej, du skall f� f�rg�ta din ungdoms skam,
och ditt �nkest�nds sm�lek skall du icke mer komma ih�g.
5. Ty den som har skapat dig �r din man,
han vilkens namn �r HERREN Sebaot;
och Israels Helige �r din f�rlossare,
han som kallas hela jordens Gud.
6. Ty s�som en �vergiven kvinna i hj�rtesorg
kallades du av HERREN.
Sin ungdomsbrud, vill n�gon f�rskjuta henne?
s�ger din Gud.
7. Ett litet �gonblick �vergav jag dig,
men i stor barmh�rtighet vill jag �ter f�rsamla dig.
8. I min f�rt�rnelses �versvall dolde jag
ett �gonblick mitt ansikte f�r dig,
men med evig n�d vill jag nu f�rbarma mig �ver dig,
s�ger HERREN, din f�rlossare.
9. Ty s�som jag gjorde vid Noas flod, s� g�r jag ock nu:
s�som jag d� svor, att Noas flod icke mer
skulle komma �ver jorden,
s� sv�r jag ock nu, att jag icke mer
skall f�rt�rnas p� dig eller n�psa dig.
10. Ja, om �n bergen vika bort
och h�jderna vackla,
s� skall min n�d icke vika ifr�n dig
och mitt fridsf�rbund icke vackla,
s�ger HERREN; din f�rbarmare.
11. Du arma, som har blivit s� hems�kt av stormar utan att f� n�gon tr�st,
se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
och giva dig grundvalar av safirer,
12. jag vill g�ra dina tinnar av rubiner
och dina portar av kristall
och hela din ringmur av �dla stenar.
13. Och dina barn skola alla bliva HERRENS l�rjungar,
och stor frid skola dina barn d� hava.
14. Genom r�ttf�rdighet skall du bliva bef�st.
All tanke p� f�rtryck vare fj�rran ifr�n dig,
ty du skall intet hava att frukta,
och all tanke p� f�rd�rv,
ty s�dant skall icke nalkas dig.
15. Om man d� rotar sig samman till anfall,
s� kommer det ingalunda fr�n mig;
och vilka de �n �ro, som rota sig samman mot dig,
s� skola de falla f�r dig.
16. Se, jag �r den som skapar smeden,
vilken bl�ser upp kolelden
och s� frambringar ett vapen, s�dant han vill g�ra det;
men jag �r ock den som skapar f�rd�rvaren, vilken f�rst�r det.
17. Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
hava n�gon lycka;
var tunga, som upph�ver sig f�r att g� till r�tta med dig,
skall du f� domf�lld.
Detta �r HERRENS tj�nares arvedel,
den r�tt de skola undf� av mig, s�ger HERREN.
*23/55 Jesaja, 55 Kapitlet
Jesaja, 55 Kapitlet
Inbjudning till HERRENS n�def�rbund.
Maning till omv�ndelse. HERRENS l�ftens
underbara fullbordan.
1. Upp, alla I som �ren t�rstiga,
kommen hit och f�n vatten;
och I som inga penningar haven,
kommen hit och h�mten s�d och �ten.
Ja, kommen hit och h�mten s�d utan penningar
och f�r intet b�de vin och mj�lk.
2. Varf�r given I ut penningar f�r det som ej �r br�d
och edert f�rv�rv f�r det som icke kan m�tta?
H�ren p� mig, s� skolen I f� �ta det gott �r
och f�rn�ja eder med feta r�tter.
3. B�jen edra �ron hit och kommen till mig;
h�ren, s� f�r eder sj�l leva.
Jag vill sluta med eder ett evigt f�rbund:
att I skolen undf� all den trofasta n�d jag har lovat David.
4. Se, honom har jag satt till ett vittne f�r folken,
till en furste och h�vding f�r folken.
5. Ja, du skall kalla p� folkslag som du icke k�nner,
och folkslag, som icke k�nna dig, skola hasta till dig
f�r HERRENS, din Guds, skull,
f�r Israels Heliges skull, n�r han f�rh�rligar dig.
6. S�ken HERREN, medan han l�ter sig finnas;
�kallen honom, medan han �r n�ra.
7. Den ogudaktige �vergive sin v�g
och den or�ttf�rdige sina tankar
och v�nde om till HERREN, s� skall han f�rbarma sig �ver honom,
och till v�r Gud, ty han skall besk�ra mycken f�rl�telse.
8. Se, mina tankar �ro icke edra tankar,
och edra v�gar �ro icke mina v�gar, s�ger HERREN.
9. Nej, s� mycket som himmelen �r h�gre �n jorden,
s� mycket �ro ock mina v�gar h�gre �n edra v�gar
och mina tankar h�gre �n edra tankar.
10. Ty likasom regnet och sn�n
faller ifr�n himmelen
och icke v�nder tillbaka dit igen,
f�rr�n det har vattnat jorden
och gjort den fruktsam och b�rande,
s� att den giver s�d till att s�
och br�d till att �ta,
11. s� skall det ock vara med ordet
som utg�r ur min mun;
det skall icke v�nda tillbaka till mig f�f�ngt
utan att hava verkat, vad jag vill,
och utf�rt det, vartill jag hade s�nt ut det.
12. Ty med gl�dje skolen I draga ut,
och i frid skolen I f�ras �stad.
Bergen och h�jderna
skola brista ut i jubel, d�r I g�n fram,
och alla tr�d p� marken skola klappa i h�nderna.
13. D�r t�rnsn�r nu finnas
skola cypresser v�xa upp,
och d�r n�sslor st�
skall myrten uppv�xa.
Och detta skall bliva HERREN till �ra
och ett evigt tecken, som ej skall pl�nas ut.
*23/56 Jesaja, 56 Kapitlet
Jesaja, 56 Kapitlet
Sabbatsbudet. Blinda och egennyttiga
herdar.
1. S� s�ger HERREN:
Akten p� vad r�tt �r
och �ven r�ttf�rdighet,
ty min fr�lsning kommer snart,
och snart bliver min r�ttf�rdighet uppenbarad.
2. S�ll �r den m�nniska, som g�r detta,
den m�nniskoson, som st�r fast d�rvid,
den som h�ller sabbaten, s� att han icke ohelgar den,
och den som avh�ller sin hand
fr�n att g�ra n�got ont.
3. Fr�mlingen, som har slutit sig till HERREN,
m� icke s�ga s�:
�S�kert skall HERREN avskilja mig fr�n sitt folk.�
Ej heller m� den sn�pte s�ga:
�Se, jag �r ett f�rtorkat tr�d.�
4. Ty s� s�ger HERREN:
De sn�pta, som h�lla mina sabbater
och utv�lja det mig behagar
och st� fast vid mitt f�rbund,
5. �t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
giva en �minnelse och ett namn,
en v�lsignelse, som �r f�rmer �n s�ner och d�ttrar;
jag skall giva dem ett evigt namn,
som icke skall varda utrotat.
6. Och fr�mlingarna, som hava slutit sig till HERREN
f�r att tj�na honom och f�r att �lska HERRENS namn
och s� vara hans tj�nare,
alla som h�lla sabbaten, s� att de icke ohelga den,
och som st� fast vid mitt f�rbund,
7. dem skall jag l�ta komma till mitt heliga berg
och giva dem gl�dje i mitt b�nehus,
och deras br�nnoffer och slaktoffer
skola vara mig v�lbehagliga p� mitt altare;
ty mitt hus skall kallas
ett b�nehus f�r alla folk.
8. S� s�ger Herren, HERREN,
han som f�rsamlar de f�rdrivna av Israel:
Jag skall f�rsamla �nnu flera till honom,
ut�ver dem som redan �ro f�rsamlade till honom.
9. I alla djur p� marken,
kommen och �ten,
ja, I alla skogens djur.
10. V�ktarna h�r �ro allasammans blinda,
de hava intet f�rst�nd;
de �ro allasammans stumma hundar,
som icke kunna sk�lla;
de ligga och dr�mma
och vilja g�rna slumra.
11. Men de hundarna �ro ock glupska
och kunna ej bliva m�tta.
Ja, s�dana m�nniskor �ro herdar,
dessa som intet kunna f�rst�!
De vilja allasammans vandra sin egen v�g;
var och en s�ker sin egen vinning,
alla, s� m�nga de �ro.
12. �Kommen, jag skall h�mta vin,
och s� skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
en �verm�ttan h�rlig dag!�
*23/57 Jesaja, 57 Kapitlet
Jesaja, 57 Kapitlet
De r�ttf�rdigas d�d. Strafftal mot det
avgudiska sl�ktet. HERRENS n�del�ften
till de betryckta.
1. Den r�ttf�rdige f�rg�s, och ingen finnes,
som t�nker d�rp�;
fromma m�nniskor ryckas bort,
utan att n�gon l�gger m�rke d�rtill.
Ja, genom ondskans makt ryckes den r�ttf�rdige bort
2. och g�r d� in i friden;
de som hava vandrat sin v�g r�tt fram
f� ro i sina vilorum.
3. Men tr�den fram hit,
I s�ner av teckentyderskor,
I barn av �ktenskapsbrytare och sk�kor.
4. �ver vem g�ren I eder lustiga?
Mot vem sp�rren I upp munnen
och r�cken I ut tungan?
Sannerligen, I �ren �vertr�delsens barn,
en l�gnens avf�da,
5. I som uppt�ndens av br�nad vid terebinterna,
ja, under alla gr�na tr�d,
I som slakten edra barn i dalarna,
i bergsklyftornas djup.
6. Stenarna i din dal har du till din del,
de, just de �ro din lott;
ocks� �t dem utgjuter du drickoffer
och framb�r du spisoffer.
Skulle jag giva mig till freds vid s�dant?
7. P� h�ga och stora berg
redde du dig l�ger;
ocks� upp p� s�dana begav du dig
f�r att offra slaktoffer.
8. Och bakom d�rren och d�rrposten
satte du ditt m�rke.
Du �vergav mig; du kl�dde av dig och besteg ditt l�ger
och beredde plats d�r.
Du gjorde upp med dem, g�rna delade du l�ger med dem
vid f�rsta vink du s�g.
9. Du begav dig till Melek med olja
och tog med dig dina m�nga salvor;
du s�nde dina budb�rare till fj�rran land,
ja, �nda ned till d�dsriket.
10. Om du �n blev tr�tt av din l�nga f�rd,
sade du dock icke: �F�rg�ves!�
S� l�nge du kunde r�ra din hand,
mattades du icke.
11. F�r vem r�ddes och fruktade du d�,
eftersom du var s� trol�s
och eftersom du icke t�nkte p� mig
och ej ville akta p�?
�r det icke s�: eftersom jag har tegat, och det sedan l�nge,
d�rf�r fruktar du mig icke?
12. Men jag skall visa, huru det �r med din r�ttf�rdighet och med dina verk,
de skola icke hj�lpa dig.
13. N�r du ropar, d� m� ditt avgudaf�lje r�dda dig.
Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
och en fl�kt f�ra dem bort.
Men den som tager sin tillflykt till mig skall f� landet till arvedel
och f� besitta mitt heliga berg.
14. Ja, det skall heta: �Banen v�g,
banen och bereden v�g;
skaffen bort st�testenarna
fr�n mitt folks v�g.�
15. Ty s� s�ger
den h�ge och upph�jde,
han som tronar till evig tid
och heter �den Helige�:
Jag bor i helighet uppe i h�jden,
men ock hos den som �r f�rkrossad och har en �dmjuk ande;
ty jag vill giva liv �t de �dmjukas ande
och liv �t de f�rkrossades hj�rtan.
16. Ja, jag vill icke evinnerligen g� till r�tta
och icke st�ndigt f�rt�rnas;
eljest skulle deras ande f�rsm�kta inf�r mig,
de sj�lar, som jag sj�lv har skapat.
17. F�r hans girighetssynd f�rt�rnades jag;
jag slog honom, och i min f�rt�rnelse h�ll jag mig dold.
Men i sin avf�llighet fortfor han att vandra p� sitt hj�rtas v�g.
18. Hans v�gar har jag sett, men nu vill jag hela honom
och leda honom och giva honom och hans s�rjande tr�st.
19. Jag skall skapa frukt ifr�n hans l�ppar.
Frid �ver dem som �ro fj�rran och frid �ver dem som �ro n�ra!
s�ger HERREN; jag skall hela honom.
20. Men de ogudaktiga �ro s�som ett uppr�rt hav,
ett som icke kan vara stilla,
ett hav, vars v�gor r�ra upp dy och orenlighet.
21. De ogudaktiga hava ingen frid, s�ger min Gud.
*23/58 Jesaja, 58 Kapitlet
Jesaja, 58 Kapitlet
R�tt fasta. Sabbatsfirandets
v�lsignelse.
1. Ropa med full hals utan �terh�ll,
h�v upp din r�st s�som en basun
och f�rkunna f�r mitt folk deras �vertr�delse,
f�r Jakobs hus deras synder.
2. V�l s�ka de mig dag ut och dag in
och vilja hava kunskap om mina v�gar.
S�som vore de ett folk, som �vade r�ttf�rdighet
och icke �verg�ve sin Guds r�tt,
s� fr�ga de mig om r�ttf�rdighetens r�tter
och vilja, att Gud skall komma till dem:
3. �Vartill gagnar det, att vi fasta, n�r du icke ser det,
vartill, att vi sp�ka oss, n�r du icke m�rker det?�
Men se, p� edra fastedagar sk�ten I edra sysslor,
och alla edra arbetare driven I blott p�.
4. Och se, I h�llen eder fasta med kiv och split,
med hugg och slag av gudl�sa n�var.
I h�llen icke mer fasta p� s�dant s�tt,
att I kunnen g�ra eder r�st h�rd i h�jden.
5. Skulle detta vara en fasta, s�dan som jag vill hava?
Skulle detta vara en r�tt sp�kningsdag?
Att man h�nger med huvudet s�som ett s�vstr�
och s�tter sig i s�ck och aska,
vill du kalla s�dant att h�lla fasta,
att fira en dag till HERRENS behag?
6. Nej, detta �r den fasta, som jag vill hava:
att I lossen or�ttf�rdiga bojor
och l�sen okets band,
att I given de f�rtryckta fria
och krossen s�nder alla ok,
7. ja, att du bryter ditt br�d �t den hungrige
och skaffar de fattiga och husvilla h�rb�rge
att du kl�der den nakne, var du ser honom,
och ej drager dig undan f�r den som �r ditt k�tt och blod.
8. D� skall ljus bryta fram f�r dig s�som en morgonrodnad,
och dina s�r skola l�kas med hast,
och din r�tt skall d� g� framf�r dig
och HERRENS h�rlighet f�lja dina sp�r.
9. D� skall HERREN svara, n�r du �kallar honom;
n�r du ropar, skall han s�ga: �Se, h�r �r jag.�
Om hos dig icke f�r finnas n�gon som p�l�gger ok
och pekar finger och talar, vad f�rd�rvligt �r,
10. om du delar med dig av din n�dtorft �t den hungrige
och m�ttar den som �r i betryck,
d� skall ljus g� upp f�r dig i m�rkret,
och din natt skall bliva lik middagens sken.
11. Och HERREN skall leda dig best�ndigt;
han skall m�tta dig mitt i �demarken
och giva styrka �t benen i din kropp.
Och du skall vara lik en vattenrik tr�dg�rd
och likna ett k�llspr�ng,
vars vatten aldrig tryter.
12. Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
du skall �ter uppr�tta grundvalar ifr�n forna sl�kten;
och du skall kallas �han som murar igen revor�,
�han som �terst�ller stigar, s� att man kan bo i landet.�
13. Om du �r varsam med din fot p� sabbaten,
s� att du icke p� min heliga dag utf�r dina sysslor;
om du kallar sabbaten din lust
och HERRENS helgdag en �redag,
ja, om du �rar den, s� att du icke g�r dina egna v�gar
eller sk�ter dina sysslor eller talar tomma ord,
14. d� skall du finna din lust i HERREN,
och jag skall f�ra dig fram �ver landets h�jder
och giva dig till n�ring din fader Jakobs arvedel.
Ja, s� har HERRENS mun talat.
*23/59 Jesaja, 59 Kapitlet
Jesaja, 59 Kapitlet
Israels skuld. Fr�lsningens f�rdr�jande.
Den slutliga f�rlossningen.
1. Se, HERRENS arm �r icke f�r kort,
s� att han ej kan fr�lsa,
och hans �ra �r icke tillslutet,
s� att han ej kan h�ra.
2. Nej, det �r edra missg�rningar, som skilja
eder och eder Gud fr�n varandra,
och edra synder d�lja hans ansikte f�r eder,
s� att han icke h�r eder.
3. Ty edra h�nder �ro fl�ckade av blod
och edra fingrar av missg�rning,
edra l�ppar tala l�gn,
och eder tunga framb�r or�ttf�rdighet.
4. Ingen h�jer sin r�st i r�ttf�rdighetens namn,
och ingen visar redlighet i vad till r�tten h�r.
De f�rtr�sta p� idel tomhet,
de tala falskhet,
de g� havande med olycka
och f�da f�rd�rv.
5. De kl�cka ut basilisk�gg
och v�va spindeln�t.
Om n�gon �ter av deras �gg, s� d�r han,
och trampas ett s�dant s�nder, s� kommer en huggorm ut.
6. Deras spindeln�t duga icke till kl�der,
och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat;
deras verk �ro f�rd�rvliga verk,
och v�ldsg�rningar �va deras h�nder.
7. Deras f�tter hasta till vad ont �r
och �ro snara, n�r de g�ller att utgjuta oskyldigt blod;
deras tankar �ro f�rd�rvliga tankar,
f�r�delse och f�rst�ring �r p� deras v�gar.
8. Fridens v�g k�nna de icke,
och r�tten f�ljer ej i deras sp�r;
de g� krokiga stigar,
och ingen som vandrar s� vet, vad frid �r.
9. D�rf�r �r r�tten fj�rran ifr�n oss,
och r�ttf�rdighet tillfaller oss icke;
vi bida efter ljus, men se, m�rker r�der,
efter solsken, men vi f� vandra i djupaste natt.
10. Vi m�ste famla utefter v�ggen s�som blinda,
famla, s�som hade vi inga �gon;
vi stappla mitt p� dagen, s�som vore det skymning,
mitt i v�r fulla kraft �ro vi s�som d�da.
11. Vi brumma allasammans s�som bj�rnar
och sucka alltj�mt s�som duvor;
vi bida efter r�tten, men den kommer icke,
efter fr�lsningen, men den �r fj�rran ifr�n oss.
12. Ty m�nga �ro v�ra �vertr�delser inf�r dig,
och v�ra synder vittna emot oss;
ja, v�ra �vertr�delser hava vi f�r v�ra �gon,
och v�ra missg�rningar k�nna vi.
13. Genom �vertr�delse och f�rnekelse hava vi felat mot HERREN,
vi hava vikit bort ifr�n v�r Gud;
vi hava talat f�rtryck och avf�llighet,
l�gnl�ror hava vi f�rkunnat och h�mtat fram ur v�ra hj�rtan.
14. R�tten tr�nges tillbaka,
och r�ttf�rdigheten st�r l�ngt borta,
ja, sanningen vacklar p� torget,
och vad r�tt �r kan ej komma fram.
15. S� m�ste sanningen h�lla sig undan,
och den som v�nde sig ifr�n det onda blev plundrad.
Detta s�g HERREN, och det misshagade honom,
att det icke fanns n�gon r�tt.
16. Och han s�g, att ingen tr�dde fram;
han f�rundrade sig �ver att ingen grep in.
D� hj�lpte honom hans egen arm,
och hans r�ttf�rdighet underst�dde honom.
17. Och han kl�dde sig i r�ttf�rdighet s�som i ett pansar
och satte fr�lsningens hj�lm p� sitt huvud;
han kl�dde sig i h�mndens dr�kt s�som i en livkl�dnad
och h�ljde sig i nit�lskan s�som i en mantel.
18. Efter deras g�rningar skall han nu vederg�lla dem;
vrede skall han l�ta komma �ver sina ov�nner
och �ver sina fiender l�nen f�r vad de hava gjort;
ja, havsl�nderna skall han vederg�lla, vad de hava gjort.
19. S� skall HERRENS namn bliva fruktat i v�ster
och hans h�rlighet, d�r solen g�r upp.
N�r fienden bryter fram lik en str�m,
skall HERRENS andedr�kt f�rjaga honom.
20. Men s�som en f�rlossare kommer HERREN f�r Sion
och f�r dem i Jakob, som omv�nda sig fr�n sin �vertr�delse,
s�ger HERREN.
21. Och detta �r det f�rbund, som jag � min sida g�r med dem, s�ger
HERREN: min Ande, som �r �ver dig, och orden, som jag har lagt i
din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns
eller barnbarns mun fr�n nu och till evig tid, s�ger HERREN.
*23/60 Jesaja, 60 Kapitlet
Jesaja, 60 Kapitlet
Sions kommande h�rlighet.
1. St� upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
och HERRENS h�rlighet g�r upp �ver dig.
2. Se, m�rker �vert�cker jorden
och t�cken folken,
men �ver dig uppg�r HERREN,
och hans h�rlighet uppenbaras �ver dig.
3. Och folken skola vandra i ditt ljus
och konungarna i glansen som g�r upp �ver dig.
4. Lyft upp dina �gon och se dig omkring:
alla komma f�rsamlade till dig;
dina s�ner komma fj�rran ifr�n,
och dina d�ttrar b�ras fram p� armen.
5. D�, vid den synen skall du str�la av fr�jd,
och ditt hj�rta skall b�va och vidga sig;
ty havets rikedomar skola f�ras till dig,
och folkens skatter skola falla dig till.
6. Skaror av kameler skola �vert�cka dig,
kamelf�lar fr�n Midjan och Efa;
fr�n Saba skola de alla komma,
guld och r�kelse skola de b�ra
och skola f�rkunna HERRENS lov.
7. Alla Kedars hjordar skola f�rsamlas till dig,
Nebajots v�durar skola vara dig till tj�nst.
Mig till v�lbehag skola de offras p� mitt altare,
och min h�rlighets hus skall jag s� f�rh�rliga.
8. Vilka �ro dessa som komma farande lika moln,
lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
9. Se, havsl�nderna bida efter mig,
och fr�mst komma Tarsis' skepp;
de vilja f�ra dina s�ner hem ifr�n fj�rran land,
och de hava med sig silver och guld
�t HERRENS, din Guds, namn,
�t Israels Helige, ty han f�rh�rligar dig.
10. Och fr�mlingar skola bygga upp dina murar,
och deras konungar skola betj�na dig.
Ty v�l har jag slagit dig i min f�rt�rnelse,
men i min n�d f�rbarmar jag mig nu �ver dig.
11. Och dina portar skola h�llas �ppna best�ndigt,
varken dag eller natt skola de st�ngas,
s� att folkens skatter kunna f�ras in i dig,
med deras konungar i hyllningst�get.
12. Ty det folk eller rike,
som ej vill tj�na dig, skall f�rg�s;
ja, s�dana folk skola i grund f�rg�ras.
13. Libanons h�rlighet skall komma till dig,
b�de cypress och alm och buxbom,
f�r att pryda platsen, d�r min helgedom �r;
ty den plats, d�r mina f�tter st�, vill jag g�ra �rad.
14. Och bugande skola dina f�rtryckares s�ner
komma till dig,
och dina f�raktare skola allasammans
falla ned f�r dina f�tter.
Och man skall kalla dig �HERRENS stad�,
�Israels Heliges Sion�.
15. I st�llet f�r att du var �vergiven och hatad,
s� att ingen ville taga v�gen genom dig,
skall jag g�ra dig till en h�rlighetens boning evinnerligen
och till en fr�jdeort ifr�n sl�kte till sl�kte.
16. Och du skall dia folkens mj�lk,
ja, konungabr�st skall du dia;
och du skall f�rnimma, att jag, HERREN, �r din fr�lsare
och att den Starke i Jakob �r din f�rlossare.
17. Jag skall l�ta guld komma i st�llet f�r koppar
och l�ta silver komma i st�llet f�r j�rn
och koppar i st�llet f�r tr�
och j�rn i st�llet f�r sten.
Och jag vill s�tta frid till din �verhet
och r�ttf�rdighet till din beh�rskare.
18. Man skall icke mer h�ra talas om v�ld i ditt land,
om �del�ggelse och f�rst�ring inom dina gr�nser,
utan du skall kalla dina murar f�r �fr�lsning�
och dina portar f�r �lovs�ng�.
19. Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen,
och m�nen skall icke mer lysa dig med sitt sken,
utan HERREN skall vara ditt eviga ljus,
och din Gud skall vara din h�rlighet.
20. Din sol skall d� icke mer g� ned
och din m�ne icke mer taga av;
ty HERREN skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skola hava en �nde.
21. Och i ditt folk skola alla vara r�ttf�rdiga,
evinnerligen skola de besitta landet;
de �ro ju en telning, som jag har planterat,
ett verk av mina h�nder, som jag vill f�rh�rliga mig med.
22. Av den minste skola komma tusen,
och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.
Jag �r HERREN;
n�r tiden �r inne, skall jag med hast fullborda detta.
*23/61 Jesaja, 61 Kapitlet
Jesaja, 61 Kapitlet
F�rkunnelse om de f�ngnas fr�lsning.
Gl�dje i HERREN.
1. Herrens, HERRENS Ande �r �ver mig,
ty HERREN har smort mig
till att f�rkunna gl�djens budskap f�r de �dmjuka;
han har s�nt mig till att l�ka dem som hava ett f�rkrossat hj�rta,
till att predika frihet f�r de f�ngna
och f�rlossning f�r de bundna,
2. till att predika ett n�dens �r fr�n HERREN
och en h�mndens dag fr�n v�r Gud,
en dag, d� han skall tr�sta alla s�rjande,
3. d� han skall l�ta de s�rjande i Sion
f� huvudprydnad i st�llet f�r aska,
gl�djeolja i st�llet f�r sorg,
h�gtidskl�der i st�llet f�r en bedr�vad ande;
och de skola kallas �r�ttf�rdighetens terebinter�,
�HERRENS plantering, som han vill f�rh�rliga sig med�.
4. Och de skola bygga upp de gamla ruinerna
och uppr�tta f�rf�dernas �deplatser;
de skola �terst�lla de f�r�dda st�derna,
de platser, som hava legat �de sl�kte efter sl�kte.
5. Fr�mlingar skola st� redo
att f�ra edra hjordar i bet,
och utl�nningar skola bruka �t eder
�krar och ving�rdar.
6. Men I skolen heta HERRENS pr�ster,
och man skall kalla eder v�r Guds tj�nare;
I skolen f� njuta av folkens skatter,
och deras h�rlighet skall �verg� till eder.
7. F�r eder skam skolen I f� dubbelt igen,
och de som ledo sm�lek skola nu jubla �ver sin del.
S� skola de f� dubbelt att besitta i sitt land;
evig gl�dje skola de undf�.
8. Ty jag, HERREN, �lskar, vad r�tt �r,
och hatar or�ttf�rdigt rov;
och jag skall giva dem deras l�n i trofasthet
och sluta ett evigt f�rbund med dem.
9. Och deras sl�kte skall bliva k�nt bland folken
och deras avkomma bland folkslagen;
alla som se dem skola m�rka p� dem,
att de �ro ett sl�kte, som HERREN har v�lsignat.
10. Jag gl�der mig storligen i HERREN,
och min sj�l fr�jdar sig i min Gud,
ty han har ikl�tt mig fr�lsningens kl�dnad
och h�ljt mig i r�ttf�rdighetens mantel,
likasom n�r en brudgum s�tter h�gtidsbindeln p� sitt huvud
eller likasom n�r en brud pryder sig med sina smycken.
11. Ty likasom jorden l�ter sina v�xter spira fram
och en tr�dg�rd sin s�dd v�xa upp,
s� skall Herren, HERREN l�ta r�ttf�rdighet uppv�xa
och lovs�ng inf�r alla folk.
*23/62 Jesaja, 62 Kapitlet
Jesaja, 62 Kapitlet
Dottern Sions fr�lsning ur f�ngenskapen.
1. F�r Sions skull vill jag icke tiga,
och f�r Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
f�rr�n dess r�tt g�r upp s�som solens sken
och dess fr�lsning lyser s�som ett brinnande bloss.
2. Och folken skola se din r�tt
och alla konungar din h�rlighet;
och du skall f� ett nytt namn,
som HERRENS mun skall best�mma.
3. S� skall du vara en h�rlig krona i HERRENS hand,
en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
4. Du skall icke mer kallas
�den �vergivna�,
ej heller skall ditt land
mer kallas ��demark�,
utan du skall f� heta
�hon som jag har min lust i�,
och ditt land skall f� heta
��kta hustrun�;
ty HERREN har sin lust i dig,
och ditt land har f�tt sin �kta man.
5. Ty s�som n�r en ung man bliver en jungrus �kta herre,
s� skola dina barn bliva dina �kta herrar,
och s�som en brudgum fr�jdar sig �ver sin brud,
s� skall din Gud fr�jda sig �ver dig.
6. P� dina murar, Jerusalem,
har jag st�llt v�ktare;
varken dag eller natt
f� de n�gonsin tystna.
I som skolen ropa till HERREN,
given eder ingen ro.
7. Och given honom ingen ro f�rr�n han �ter
har byggt upp Jerusalem
och l�tit det bliva ett �mne
till lovs�ng p� jorden.
8. HERREN har svurit vid sin h�gra hand
och sin starka arm:
Jag skall icke mer giva din s�d
till mat �t dina fiender,
och fr�mlingar skola icke dricka ditt vin,
frukten av din m�da.
9. Nej, de som insamla s�den skola ock �ta den
och skola lova HERREN,
och de som inb�rga vinet skola dricka det
i min helgedoms g�rdar.
10. Dragen ut, dragen ut genom portarna,
bereden v�g f�r folket;
banen, ja, banen en farv�g
rensen den fr�n stenar,
resen upp ett baner f�r folken.
11. H�r, HERREN h�jer ett rop, och det n�r
till jordens �nda:
S�gen till dottern Sion:
Se, din fr�lsning kommer.
Se, han har med sig sin l�n,
och hans segerbyte g�r framf�r honom.
12. Och man skall kalla dem �det heliga folket�,
�HERRENS f�rlossade�;
och dig sj�lv skall man kalla �den m�ngbes�kta staden�,
�staden, som ej varder �vergiven�.
*23/63 Jesaja, 63 Kapitlet
Jesaja, 63 Kapitlet
Vintramparen. Guds folks klagan och b�n.
1. Vem �r han som kommer fr�n Edom,
fr�n Bosra i h�gr�da kl�der,
s� pr�ktig i sin dr�kt,
s� stolt i sin stora kraft?
�Det �r jag, som talar i r�ttf�rdighet,
jag, som �r en m�stare till att fr�lsa.�
2. Varf�r �r din dr�kt s� r�d?
Varf�r likna dina kl�der en vintrampares?
3. �Jo, en vinpress har jag trampat, jag sj�lv allena,
och ingen i folken bistod mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade s�nder dem i min f�rt�rnelse.
D� st�nkte deras blod p� mina kl�der,
och s� fick jag hela min dr�kt nedfl�ckad.
4. Ty en h�mndedag hade jag beslutit,
och mitt f�rlossnings�r hade kommit.
5. Och jag sk�dade omkring mig, men ingen hj�lpare fanns;
jag stod d�r i f�rundran, men ingen fanns, som underst�dde mig.
D� hj�lpte mig min egen arm,
och min f�rt�rnelse underst�dde mig.
6. Jag trampade ned folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min f�rt�rnelse,
och jag l�t deras blod rinna ned p� jorden.�
7. HERRENS n�deg�rningar vill jag f�rkunna,
ja, HERRENS lov,
efter allt vad HERREN har gjort mot oss,
den n�derike mot Israels hus,
vad han har gjort mot dem efter sin barmh�rtighet
och sin stora n�d.
8. Ty han sade: �De �ro ju mitt folk,
barn, som ej svika.�
Och s� blev han deras fr�lsare.
9. I all deras n�d var ingen verklig n�d,
ty hans ansiktes �ngel fr�lste dem.
D�rf�r att han �lskade dem och ville skona dem,
f�rlossade han dem.
Han lyfte dem upp och bar dem alltj�mt,
i forna tider.
10. Men de voro genstr�viga, och de bedr�vade
hans heliga Ande;
d�rf�r f�rvandlades han till deras fiende,
han sj�lv stridde mot dem.
11. D� t�nkte hans folk p� forna tider,
de t�nkte p� Mose:
Var �r nu han som f�rde dem upp ur havet,
j�mte herdarna f�r hans hjord?
Var �r han som lade i deras br�st
sin helige Ande,
12. var �r han som l�t sin h�rliga arm g� fram
vid Moses h�gra sida,
han som kl�v vattnet framf�r dem
och s� gjorde sig ett evigt namn,
13. han som l�t dem f�rdas genom djupen,
s�som h�star f�rdas genom �knen, utan att stappla?
14. Likasom n�r boskapen g�r ned i dalen
s� f�rdes de av HERRENS Ande till ro.
Ja, s� ledde du ditt folk
och gjorde dig ett h�rligt namn.
15. Sk�da ned fr�n himmelen och se h�rtill
fr�n din heliga och h�rliga boning.
Var �ro nu din nit�lskan och dina v�ldiga g�rningar,
var �r ditt hj�rtas varkunnsamhet och din barmh�rtighet?
De h�lla sig tillbaka fr�n mig.
16. Du �r ju dock v�r fader;
ty Abraham vet icke av oss,
och Israel k�nner oss icke.
Men du, HERRE, �r v�r fader;
�v�r f�rlossare av evighet�, det �r ditt namn.
17. Varf�r, o HERRE, l�ter du oss d� g� vilse fr�n dina v�gar
och f�rh�rdar v�ra hj�rtan, s� att vi ej frukta dig?
V�nd tillbaka f�r dina tj�nares skull,
f�r din arvedels stammars skull.
18. Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh�lla sin besittning;
v�ra ov�nner trampade ned din helgedom.
19. Det �r oss nu s�, som om du aldrig hade varit herre �ver oss,
om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
*23/64 Jesaja, 64 Kapitlet
Jesaja, 64 Kapitlet
Israels klagan.
1. O att du l�te himmelen r�mna och fore hitned,
s� att bergen sk�lvde inf�r dig,
2. likasom n�r ris ant�ndes av eld
och vatten genom eld bliver sjudande,
s� att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ov�nner
och folken darrade f�r dig!
3. O att du fore hitned
med underbara g�rningar som vi icke kunde v�nta,
s� att bergen sk�lvde inf�r dig!
4. Aldrig n�gonsin har man ju h�rt,
aldrig har n�got �ra f�rnummit,
aldrig har n�got �ga sett en annan Gud �n dig
handla s� mot dem som v�nta efter honom.
5. Du kom dem till m�tes, som �vade r�ttf�rdighet med fr�jd,
dem som p� dina v�gar t�nkte p� dig.
Men se, du blev f�rt�rnad, och vi stodo d�r s�som syndare.
S� hava vi l�nge st�tt; skola vi v�l bliva fr�lsta?
6. Vi blevo allasammans lika orena m�nniskor,
och all v�r r�ttf�rdighet var s�som en fl�ckad kl�dnad.
Vi vissnade allasammans s�som l�v,
och v�ra missg�rningar f�rde oss bort s�som vinden.
7. Ingen fanns, som �kallade ditt namn,
ingen, som vaknade upp f�r att h�lla sig till dig;
ty du dolde ditt ansikte f�r oss
och l�t oss f�rsm�kta genom v�r missg�rning.
8. Men HERRE, du �r ju v�r fader;
vi �ro leret, och du �r den som har danat oss,
vi �ro allasammans verk av din hand.
9. Var d� ej s� h�geligen f�rt�rnad, HERRE;
och t�nk icke evinnerligen p� v�r missg�rning;
nej, se d�rtill att vi allasammans �ro ditt folk.
10. Dina heliga st�der hava blivit en �ken,
Sion har blivit en �ken,
Jerusalem en �demark.
11. V�rt heliga och h�rliga tempel,
d�r v�ra f�der lovade dig,
det har blivit uppbr�nt i eld;
och allt vad dyrbart vi �gde har l�mnats �t f�r�delsen.
12. Kan du vid allt detta h�lla dig tillbaka, o HERRE?
Kan du tiga stilla och pl�ga oss s� sv�rt?
*23/65 Jesaja, 65 Kapitlet
Jesaja, 65 Kapitlet
HERRENS l�ngmodighets m�tt. Tr�st f�r
HERRENS tj�nare. Straff f�r de otrogna.
Nya himlar och en ny jord.
1. Jag har l�tit mig bliva uppenbar f�r dem som icke fr�gade efter mig,
jag har l�tit mig finnas av dem som icke s�kte mig;
till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn
har jag sagt: Se, h�r �r jag, h�r �r jag.
2. Hela dagen har jag utr�ckt mina h�nder
till ett genstr�vigt folk
som vandrar p� den v�g som icke �r god,
i det att de f�lja sina egna tankar --
3. ett folk, som best�ndigt f�rt�rnar mig
utan att hava n�gon f�rsyn,
som framb�r offer i lustg�rdar
och t�nder offereld p� tegelaltaren,
4. som har sitt tillh�ll bland gravar
och tillbringar natten i undang�mda n�sten,
som �ter svinens k�tt
och har vederstygglig spis i sina k�rl,
5. som s�ger: �Bort med dig,
kom icke vid mig, ty jag �r helig f�r dig.�
De �ro s�som r�k i min n�sa,
en eld, som brinner best�ndigt.
6. Se, detta st�r upptecknat inf�r mina �gon;
jag skall icke tiga, f�rr�n jag har givit vederg�llning,
ja, vederg�llning i deras sk�te,
7. b�de f�r deras egna missg�rningar
och f�r deras f�ders, s�ger HERREN,
vederg�llning f�r att de t�nde offereld p� bergen
och f�r att de sm�dade mig p� h�jderna;
ja, f�rst skall jag m�ta upp l�nen
�t dem i deras sk�te.
8. S� s�ger HERREN:
Likasom man s�ger om en druvklase,
n�r d�ri finnes saft:
�F�rd�rva den icke, ty v�lsignelse �r d�ri�,
s� skall ock jag g�ra f�r mina tj�nares skull:
jag skall icke f�rd�rva alltsammans.
9. Jag skall l�ta en avkomma utg� fr�n Jakob,
fr�n Juda en arvinge till mina berg;
ty mina utkorade skola besitta landet,
och mina tj�nare skola bo d�ri.
10. Saron skall bliva en betesmark f�r f�r
och Akors dal en l�gerplats f�r f�kreatur,
och de skola givas �t mitt folk, n�r det s�ker mig.
11. Men I som �vergiven HERREN
och f�rg�ten mitt heliga berg,
I som duken bord �t Gad
och isk�nken vindryck �t Meni,
12. eder har jag best�mt �t sv�rdet,
och I skolen alla f� b�ja eder ned till att slaktas,
d�rf�r att I icke svaraden, n�r jag kallade,
och icke h�rden, n�r jag talade,
utan gjorden, vad ont var i mina �gon,
och utvalden det som var mig misshagligt.
13. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�:
Se, mina tj�nare skola �ta,
men I skolen hungra;
se, mina tj�nare skola dricka,
men I skolen t�rsta;
se, mina tj�nare skola gl�djas,
men I skolen f� blygas.
14. Ja, mina tj�nare skola jubla
i sitt hj�rtas fr�jd,
men I skolen ropa
i edert hj�rtas pl�ga
och j�mra eder i f�rtvivlan.
15. Och I skolen l�mna edert namn
till ett f�rbannelsens ord,
s� att mina utkorade skola s�ga:
�S�dan d�d give dig Herren, HERREN.�
Men �t sina tj�nare skall han giva ett annat namn:
16. den som d� v�lsignar sig i landet skall v�lsigna sig
i �den sannf�rdige Guden�,
och den som sv�r i landet, han skall sv�rja
vid �den sannf�rdige Guden�.
Ty de f�rra bedr�velserna �ro d� f�rg�tna
och dolda f�r mina �gon.
17. Ty se, jag vill skapa nya himlar
och en ny jord;
och man skall ej mer komma ih�g det f�rg�ngna
eller t�nka d�rp�.
18. Nej, I skolen fr�jdas och jubla till evig tid
�ver det som jag skapar;
ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel
och dess folk till fr�jd.
19. Och jag skall jubla �ver Jerusalem
och fr�jda mig �ver mitt folk,
och d�r skall icke mer h�ras gr�t
eller klagorop.
20. D�r skola icke mer finnas barn som leva
allenast n�gra dagar,
ej heller gamla m�n, som icke fylla
sina dagars m�tt;
nej, den som d�r ung skall d�
f�rst vid hundra �rs �lder,
och f�rst vid hundra �rs �lder skall syndaren
drabbas av f�rbannelsen.
21. N�r de bygga hus,
skola de ock f� bo i dem;
n�r de plantera ving�rdar,
skola de ock f� �ta deras frukt.
22. N�r de bygga hus,
skall det ej bliva andra, som f� bo i dem;
n�r de plantera n�got,
skall det ej bliva andra, som f� �ta d�rav.
Ty samma �lder, som ett tr�d uppn�r,
skall man uppn� i mitt folk,
och mina utkorade skola sj�lva njuta
av sina h�nders verk.
23. De skola icke m�da sig f�rg�ves,
och barnen, som de f�da, drabbas ej av pl�tslig d�d;
ty de �ro ett sl�kte
av HERRENS v�lsignade,
och deras avkomlingar f� leva kvar bland dem.
24. Och det skall ske, att f�rr�n de ropa,
skall jag svara,
och medan de �nnu tala,
skall jag h�ra.
25. D� skola vargar g� i bet
tillsammans med lamm,
och lejon skola �ta halm
likasom oxar,
och stoft skall vara ormens f�da.
Ingenst�des p� mitt heliga berg skall man d� g�ra,
vad ont och f�rd�rvligt �r,
s�ger HERREN.
[1] Se Lustg�rd i Ordf�rkl.
*23/66 Jesaja, 66 Kapitlet
Jesaja, 66 Kapitlet
Slutdomen �ver det falska och det sanna
Israel. Fr�lsningsf�rkunnelse f�r
hedningarna. De f�rskingrade
israeliternas �terkomst.
1. S� s�ger HERREN:
Himmelen �r min tron,
och jorden �r min fotapall;
vad f�r ett hus skullen I d� kunna bygga �t mig,
och vad f�r en plats skulle tj�na mig till vilostad?
2. Min hand har ju gjort allt detta,
och s� har allt detta blivit till, s�ger HERREN.
Men till den sk�dar jag ned,
som �r betryckt och har en f�rkrossad ande,
och till den som fruktar f�r mitt ord.
3. Den d�remot, som slaktar sin offertjur,
men ock �r en mandr�pare,
den som offrar sitt lamm,
men tillika krossar nacken p� en hund,
den som framb�r ett spisoffer,
men d�rvid framb�r svinblod,
den som offrar r�kelse,
men d�runder hyllar en f�f�nglig avgud --
likasom det lyster dessa att g� sina egna v�gar
och likasom deras sj�l har behag till deras styggelser,
4. s� lyster det ock mig att fara illa fram med dem
och att l�ta f�rskr�ckelse komma �ver dem,
eftersom ingen svarade, n�r jag kallade,
och eftersom de icke h�rde, n�r jag talade,
utan gjorde, vad ont var i mina �gon,
och hade sin lust i att g�ra, vad mig misshagligt var.
5. H�ren HERRENS ord,
I som frukten f�r hans ord.
Edra br�der, som hata eder
och st�ta eder bort f�r mitt namns skull,
de s�ga: �M� HERREN f�rh�rliga sig,
s� att vi f� se eder gl�dje.�
Men de skola komma p� skam.
6. H�r, huru det larmar i staden,
h�r d�net i templet!
H�r d�net, n�r HERREN vederg�ller
sina fiender, vad de hava gjort!
7. Innan Sion har k�nt n�gon f�dslov�nda,
f�der hon barnet;
innan kval har kommit �ver henne,
bliver hon f�rl�st med ett gossebarn.
8. Vem har h�rt n�got s�dant,
vem har sett n�got dylikt?
Kan d� ett land komma till liv
p� en enda dag,
eller kan ett folk f�das
i ett �gonblick,
eftersom Sion f�dde fram sina barn,
just d� v�ndan begynte?
9. Ja, ty skulle jag v�l l�ta fostret bliva fullg�nget,
men icke giva kraft att f�da fram det?
s�ger HERREN.
Eller skulle jag giva kraft att f�da,
men sedan h�lla fostret tillbaka?
s�ger din Gud.
10. Gl�djens med Jerusalem
och fr�jden eder �ver henne, alla I som haven henne k�r;
jublen h�gt med henne,
alla I som haven s�rjt �ver henne.
11. S� skolen I f� dia eder m�tta
vid hennes hugsvalelses br�st;
s� skolen I f� suga med lust
av hennes rika barm.
12. Ty s� s�ger HERREN:
Se, jag vill l�ta frid komma �ver henne
s�som en str�m
och folkens rikedomar
s�som en �versv�mmande flod,
och I skolen s� f� dia,
I skolen bliva burna p� armen
och skolen f� sitta i kn�et
och bliva smekta.
13. S�som en moder tr�star sin son,
s� skall jag tr�sta eder;
ja, i Jerusalem skolen I f� tr�st.
14. Och edra hj�rtan skola gl�dja sig, n�r I f�n se detta,
och benen i edra kroppar skola hava livskraft s�som spirande gr�s;
och man skall f�rnimma, att HERRENS hand �r med hans tj�nare
och att ogunst kommer �ver hans fiender.
15. Ty se, HERREN skall komma i eld,
och hans vagnar skola vara s�som en stormvind;
och han skall l�ta sin vrede drabba med hetta
och sin n�pst med eldsl�gor.
16. Ty HERREN skall h�lla dom med eld,
och med sitt sv�rd skall han sl� allt k�tt,
och m�nga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.
17. De som l�ta inviga sig och rena sig till gudstj�nst i
lustg�rdar[1], anf�rda av en som st�r d�r i mitten, de som �ta
svink�tt och annan styggelse, ja, ocks� m�ss, de skola
allasammans f�rg�s, s�ger HERREN.
18. Jag k�nner deras g�rningar och tankar. Den tid kommer, d� jag
skall f�rsamla alla folk och tungom�l; och de skola komma och se
min h�rlighet.
19. Och jag skall g�ra ett tecken bland dem; och n�gra av dem som
bliva r�ddade skall jag s�nda s�som budb�rare till hednafolken,
till Tarsis, till Pul och Lud, b�gskyttfolken, till Tubal och
Javan, till havsl�nderna i fj�rran, som icke hava h�rt n�got om
mig eller sett min h�rlighet; och de skola f�rkunna min
h�rlighet bland folken.
20. Och p� h�star och i vagnar och b�rstolar och p� mul�snor och
dromedarer skola de fr�n alla folk f�ra alla edra br�der fram
till mitt heliga berg i Jerusalem s�som ett spisoffer �t HERREN,
s�ger HERREN, likasom Israels barn i rena k�rl f�ra fram
spisoffer till HERRENS hus.
21. Och j�mv�l s�dana skall jag taga till mina pr�ster, till mina
leviter, s�ger HERREN.
22. Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill g�ra,
bliva best�ndande inf�r mig, s�ger HERREN, s� skall det ock vara
med edra barn och med edert namn.
23. Och nym�nadsdag efter nym�nadsdag och sabbatsdag efter
sabbatsdag skall det ske, att allt k�tt kommer och tillbeder
inf�r mig, s�ger HERREN.
24. Och man skall g� ut och se med lust, huru de m�nniskor, som
avf�llo fr�n mig, nu ligga d�r d�da; ty deras mask skall icke
d�, och deras eld skall icke utsl�ckas, och de skola vara till
v�mjelse f�r allt k�tt.
[1] Se Lustg�rd i Ordf�rkl.
*24/ Jeremia
*24/01 Jeremia, 1 Kapitlet
Jeremia, 1 Kapitlet
Profetens kallelse.
1. Detta �r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
pr�sterna i Anatot i Benjamins land.
>Jos. 21,18. 1 Kon. 2,26.
2. Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
tid, i hans trettonde regerings�r,
>2 Kon. 21,24.
3. Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regerings�r,
d� Jerusalems inv�nare i femte m�naden f�rdes bort i f�ngenskap.
>Kon. 23,34. 24,17. 25,8,11. 2 Kr�n. 36,10.
4. HERRENS ord kom till mig; han sade:
5. �F�rr�n jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och f�rr�n
du utgick ur moderssk�tet, helgade jag dig; jag satte dig till
en profet f�r folken.�
>Jes. 49,1. Syr. 49,7. Gal. 1,15.
6. Men jag svarade: �Ack Herre HERRE! Se, jag f�rst�r icke att
tala, ty jag �r f�r ung.
>2 Mos. 4,10. 6,12.
7. D� sade HERREN till mig: �S�g icke: 'Jag �r f�r ung', utan g�
�stad vart jag �n s�nder dig, och tala vad jag �n bjuder dig.
8. Frukta icke f�r dem; ty jag �r med dig och vill hj�lpa dig,
s�ger HERREN.�
>5 Mos. 31,6. Jos. 1,5 f.
9. Och HERREN r�ckte ut sin hand och r�rde vid min mun; och HERREN
sade till mig: �Se, jag l�gger mina ord i din mun.
>Jes. 6,7.
10. Ja, jag s�tter dig i dag �ver folk och riken, f�r att du skall
upprycka och nedbryta, f�rg�ra och f�rd�rva, uppbygga och
plantera.�
>Jer. 5,14. 18,7, 9. 31,28. 2 Kor. 10,4 f.
11. Och HERRENS ord kom till mig; han sade: �Vad ser du, Jeremia?�
Tag svarade: �Jag ser en gren av ett mandeltr�d[1].�
12. Och HERREN sade till mig: �Du har sett r�tt, ty jag skall
vaka[2] �ver mitt ord och l�ta det g� i fullbordan.�
13. Och HERRENS ord kom till mig f�r andra g�ngen; han sade: �Vad
ser du?� Jag svarade: �Jag ser en sjudande gryta; den synes �t
norr till.�
>Hes. 11,7, 11.
14. Och HERREN sade till mig: �Ja, fr�n norr skall olyckan bryta in
�ver alla landets inbyggare.
>Jer. 4,6. 5,16. 6,1, 22.
15. Ty se, jag skall kalla p� alla folkstammar i rikena norrut,
s�ger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
s�te vid ing�ngen till Jerusalems portar och mot alla dess
murar, runt omkring, och mot alla Juda st�der.
>Jer. 25,9. 52,4.
16. Och jag skall g� till r�tta med dem f�r all deras ondska, d�rf�r
att de hava �vergivit mig och t�nt offereld �t andra gudar och
tillbett sina h�nders verk.
17. S� omgjorda nu du dina l�nder, och st� upp och tala till dem
allt vad Jag bjuder dig. Var icke f�rf�rad f�r dem, p� det att
jag icke m� l�ta vad f�rf�rligt �r komma �ver dig inf�r dem.
>Luk. 12,35. Ef. 6,14. 1 Petr. 1,13.
18. Ty se, jag sj�lv g�r dig i dag till en fast stad och till en
j�rnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
mot dess furstar, mot dess pr�ster och mot det meniga folket,
>Jer. 15,20. Hes. 3,8 f.
19. s� att de icke skola bliva dig �verm�ktiga, om de vilja strida
mot dig; ty jag �r med dig, s�ger HERREN, och jag vill hj�lpa
dig.�
[1] Hebr. scak�d.
[2] Hebr. schok�d.
*24/02 Jeremia, 2 Kapitlet
Jeremia, 2 Kapitlet
Israels otacksamhet och trol�shet mot
sin Gud.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. G� �stad och predika f�r Jerusalem och s�g: S� s�ger HERREN:
Jag kommer ih�g, dig till godo, din ungdoms k�rlek,
huru du �lskade mig under din brudtid,
huru du f�ljde mig i �knen,
i landet d�r man intet s�r.
>Hes. 16,8.
3. Ja, en HERRENS heliga egendom �r Israel,
f�rstlingen av hans sk�rd;
alla som vilja �ta d�rav �draga sig skuld,
olycka kommer �ver dem,
s�ger HERREN.
>Jak. 1,18.
4. H�ren HERRENS ord, I av Jakobs hus,
I alla sl�kter av Israels hus.
5. S� s�ger HERREN:
Vad or�tt funno edra f�der hos mig,
eftersom de gingo bort ifr�n mig
och f�ljde efter f�f�ngliga avgudar
och bedrevo f�f�ngligbet?
>2 Kon. 17,15. Mik. 6,3 f. Rom. 1,21.
6. De fr�gade icke: �Var �r HERREN,
han som f�rde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i �knen,
det �de och ol�ndiga landet,
torrhetens och d�ssskuggans land,
det land d�r ingen v�gfarande f�rdades,
och d�r ingen m�nniska bodde?�
>5 Mos. 8,15.
7. Och jag f�rde eder in i det b�rdiga landet,
och I fingen �ta av dess frukt och dess goda.
Men n�r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
och gjorden min arvedel till en styggelse.
>Jer. 16,18.
8. Pr�sterna fr�gade icke: �Var �r HERREN?�
De som hade lagen om h�nder ville icke veta av mig,
och herdarna avf�llo fr�n mig;
profeterna profeterade i Baals namn
och f�ljde efter s�dana som icke kunde hj�lpa.
>1 Sam. 2,12. 12,21.
9. D�rf�r skall jag �n vidare g� till r�tta med eder, s�ger HERREN,
ja, �nnu med edra barnbarn skall jag g� till r�tta.
10. Dragen bort till kitteernas �l�nder
och sen efter,
s�nden bud till Kedar
och forsken noga efter;
sen till, om n�got s�dant d�r har skett.
11. Har v�l n�got hednafolk bytt bort sina gudar?
Och dock �ro dessa inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin �ra
mot en avgud som icke kan hj�lpa.
>Ps. 106,20.
12. H�pnen h�r�ver, I himlar;
f�rskr�ckens och b�ven storligen, s�ger HERREN.
>5 Mos. 32,1. Jes. 1,2.
13. Ty mitt folk har beg�tt
en dubbel synd:
mig hava de �vergivit,
en k�lla med friskt vatten,
och de hava gjort sig brunnar,
usla brunnar,
som icke h�lla vatten.
>Ps. 36,10. Jer. 17,13. Joh. 4,13 f.
14. �r v�l Israel en tr�l
eller en hemf�dd slav,
eftersom han s� har l�mnats till plundring?
15. Lejon ryta mot honom,
de l�ta h�ra sitt skri.
De g�ra hans land till en �demark,
hans st�der br�nnas upp,
s� att ingen kan bo i dem.
>Jes. 5,29. Jer. 4,7.
16. Till ooh med Nofs oeh Tapanhes' barn
avbeta dina berg.
>Jes. 19,13
17. Men �r det ej du sj�lv som v�llar dig detta,
d�rmed att du �vergiver HERREN din Gud,
n�r han vill leda dig p� den r�tta v�gen?
>Jer. 4,18.
18. Varf�r vill du nu g� till Egypten
och dricka av Sihors vatten?
Och varf�r vill du g� till Assyrien
och dricka av flodens vatten?
>Jes. 31,1.
19. Det �r din ondska som bereder dig tuktan,
det �r din avf�llighet som �drager dig straff.
M�rk d�rf�r och besinna
vilken olycka och sorg det har med sig
att du �vergiver HERREN, din Gud,
och icke vill frukta mig,
s�ger Herren, HERREN Sebaot.
>Jes. 3,9. Hos. 5,5.
20. Ty f�r l�nge sedan
br�t du s�nder ditt ok
och slet av dina band
och sade: �Jag vill ej tj�na.�
Och p� alla h�ga kullar
och under alla gr�na tr�d
lade du dig ned f�r att �va otukt.
>Jes. 57,5 f. Jer. 3,6.
21. Jag hade ju planterat dig s�som ett �delt vintr�d
av alltigenom �kta art;
huru har du d� kunnat f�rvandlas f�r mig
till vilda rankor av ett fr�mmande vintr�d?
>2 Mos. 15,l7. Ps. 44,3. 80,9. Jes. 5,1 f. Matt. 21,33. Mark. 12,1.
> Luk. 20,9.
22. Ja, om du ock tv�r dig med lutsalt
och tager �n s� mycken s�pa,
s� f�rbliver dock din missg�rning oren inf�r mig,
s�ger Herren, HERREN.
23. Huru kan du s�ga: �Jag har ej orenat mig,
jag har icke f�ljt efter Baalerna�?
Besinna vad du har bedrivit i dalen,
ja, bet�nk vad du har gjort.
Du �r lik ett ystert kamelsto, som l�per hit och dit.
24. Du �r lik en vild�sna,
fostrad i �knen,
en som fl�sar i sin brunst,
och vars br�nad ingen kan st�vja;
om n�gon vill till henne,
beh�ver han ej l�pa sig tr�tt;
n�r hennes m�nad kommer,
tr�ffar man henne.
25. Akta din fot, s� att den icke tappar skon,
och din strupe, s� att den ej bliver torr av t�rst.
Men du svarar: �Du m�dar dig f�rg�ves.
Nej, jag �lskar de fr�mmande,
och efter dem vill jag f�lja.�
>Jer. 18,11 f.
26. S�som tjuven st�r d�r med skam, n�r han ertappas,
s� skall Israels hus komma p� skam,
med sina konungar, och furstar,
med sina pr�ster och profeter,
27. dessa som s�ga till tr�stycket:
�Du �r min fader�,
och s�ga till stenen:
�Du har f�tt mig.�
Ty de v�nda ryggen till mig
och icke ansiktet;
men n�r olycka �r p� f�rde, ropa de:
�Upp och fr�ls oss!�
>Jer. 32,33.
28. Var �ro d� dina gudar,
de som du gjorde �t dig?
M� de st� upp. Kunna de fr�lsa dig
i din olyckas tid?
Ty s� m�nga som dina st�der �ro,
s� m�nga hava dina gudar blivit, du Juda.
>5 Mos. 32,37 f. Dom. 10,14. Jer. 11,13.
29. Huru kunnen I g� till r�tta med mig?
I haven ju alla avfallit fr�n mig, s�ger HERREN.
30. F�rg�ves har jag slagit edra barn;
de hava icke velat taga emot tuktan.
Edert sv�rd har f�rt�rt edra profeter,
s�som vore det ett f�rh�rjande lejon.
>1 Kon. 19,10. Jes. 1,5. Jer. 5,8. 17,23. Matt. 23,34.
31. Du onda sl�kte, giv akt p� HERRENS ord.
Har jag d� f�r Israel varit en �ken
eller ett m�rkrets land,
eftersom mitt folk s�ger: �Vi hava gjort oss fria,
vi vilja ej mer komma till dig�?
32. Icke f�rg�ter en jungfru sina smycken
eller en brud sin g�rdel?
Men mitt folk har f�rg�tit mig
sedan urminnes tid.
>Jer. 3,21.
33. Huru skickligt g�r du icke till v�ga,
n�r du s�ker �lskog!
D�rf�r har du ock blivit f�rfaren
p� det ondas v�gar.
34. Ja, p� dina mantelflikar finner man blod
av arma och oskyldiga, som du har d�dat,
icke d�rf�r att de ertappades vid inbrott,
nej, d�rf�r att din h�g st�r till allt s�dant.
35. Och dock s�ger du: �Jag g�r fri ifr�n straff;
hans vrede mot mig har f�rvisso upph�rt.�
Nej, jag vill g� till r�tta med dig,
om du �n s�ger: �Jag har icke syndat.�
36. Varf�r har du nu s� br�tt
att vandra �stad p� en annan v�g?
Ocks� med Egypten skall du komma p� skam,
likasom du kom p� skam med Assyrien.
>2 Kr�n. 28,20. Jes. 30,3 f.
37. Ocks� d�rifr�n skall du f� g� din v�g,
med h�nderna p� huvudet.
Ty HERREN f�rkastar dem som du f�rlitar dig p�,
och du skall icke bliva lyckosam med dem.
>2 Sam. 13,19.
*24/03 Jeremia, 3 Kapitlet
Jeremia, 3 Kapitlet
Judas och Israels obotf�rdighet. Maning
till omv�ndelse.
1. Det �r sagt: Om en man skiljer sig fr�n sin hustru, och hon s�
g�r bort ifr�n honom och bliver en annan mans hustru, icke f�r
han d� �ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d� det landet
ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s� m�nga �lskare,
du vill �nd� f� komma tillbaka till mig! s�ger HERREN.
>5 Mos. 24,4 f.
2. Lyft upp dina �gon till h�jderna och se:
var l�t du icke sk�nda dig?
Vid vagarna satt du och spejade efter dem,
s�som en arab i �knen,
och ohelgade landet genom din otukt
och genom din ondska.
>1 Mos. 38,14 f.
3. V�l blevo regnskurarna f�rh�llna,
och intet v�rregn f�ll;
en du hade en �ktenskapsbryterskas panna,
du ville icke blygas.
>5 Mos. 11,16 f. Hes. 3,7.
4. Och �nd� har du nyss ropat till mig: �Min fader!�,
Min ungdoms v�n �r du!�
5. �Skulle han kunna beh�lla vrede evinnerligen,
skulle han framh�rda s� f�r alltid?�
S� talar du och g�r dock vad ont �r,
ja, fullbordar det ock.
>Ps. 103,9.
6. Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
Israel, den avf�lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p� alla
h�ga berg och bort under alla gr�na tr�d och bedrev d�r otukt.
>2 Kon. 17 10. Jer. 2,20.
7. Och jag t�nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
v�nda tillbaka till mig. Men hon v�nde icke tillbaka. Och hennes
syster Juda, den trol�sa kvinnan, s�g det.
>Hes. 16,46. 23,2 f.
8. Och jag s�g, att fast�n jag hade skilt mig fr�n Israel, den
avf�lliga, och givit henne skiljebrev just f�r hennes
�ktenskapsbrotts skull, s� skr�mdes dock hennes syster Juda den
trol�sa, icke d�rav, utan gick likaledes �stad och bedrev otukt
>5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f.
9. och ohelgade s� landet genom sin l�ttf�rdiga otukt, i det hon
begick �ktenskapsbrott med sten och tr�.
10. Ja, oaktat allt detta v�nde hennes syster Juda, den trol�sa,
icke tillbaka till mig av fullt hj�rta, utan allenast med
skrymteri, s�ger HERREN.
11. Och HERREN sade till mig: Israel, den avf�lliga, har bevisat sig
r�ttf�rdigare �n Juda, den trol�sa.
>Hes. 16,51 f. 23,11 f.
12. G� bort och predika s� norrut och s�g: V�nd om, Israel, du
avf�lliga, s�ger HERREN, s� vill jag icke l�ngre med ogunst se
p� eder; ty jag �r n�dig, s�ger HERREN, jag beh�ller icke vrede
evinnerligen.
>Ps. 86,15. 145,8.
13. Allenast m� du besinna din missg�rning, att du har varit
avf�llig fr�n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
fr�mmande gudar under alla gr�na tr�d; ja, I haven icke velat
h�ra min r�st, s�ger HERREN.
>PS. 32,5. Ords. 28,13.
14. V�nden om, I avf�lliga barn, s�ger HERREN, ty jag �r eder r�tte
herre; s� vill jag h�mta eder, en fr�n var stad och tv� fr�n var
sl�kt, och f�ra eder till Sion.
15. Och jag vill giva eder herdar efter mitt hj�rta, och de skola
f�ra eder i bet med f�rst�nd och insikt.
>Jer. 23,4. Hes. 34,23.
16. Och det skall ske, att n�r I p� den tiden f�r�ken eder och
bliven fruktsamma i landet, s�ger HERREN, d� skall man icke mer
tala om HERRENS f�rbundsark eller t�nka p� den; man skall icke
komma ih�g den eller sakna den, och man skall icke g�ra n�gon ny
s�dan.
>Jer. 31,33.
17. Utan p� den tiden skall man kalla Jerusalem �HERRENS tron�; och
dit skola f�rsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda
hj�rtans h�rdhet.
>Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f.
18. P� den tiden skall Juda hus g� till Israels hus, och tillsammans
skola de komma fran nordlandet in i det land som jag gav edra
f�der till arvedel.
19. Jag t�nkte: �Vilken plats
skall jag ej f�rl�na dig bland barnen,
och vilket ljuvligt land
skall jag icke giva dig,
den allra h�rligaste arvedel bland folken!�
Och jag t�nkte: �D� skolen I kalla mig fader
och icke mer vika bort ifr�n mig.�
20. Men s�som n�r en hustru �r trol�s mot sin make,
s� haven I av Israels hus varit trol�sa mot mig, s�ger HERREN.
21. D�rf�r h�ras rop p� h�jderna,
gr�t och b�ner av Israels barn;
ty de hava g�tt p� f�rv�nda v�gar
och f�rg�tit HERREN, sin Gud.
>Jer. 2,32.
22. S� v�nden nu om, I avf�lliga barn,
s� vill jag hela eder fr�n edert avfall.
Ja se, vi komma till dig,
ty du �r HERREN, v�r Gud.
23. Sannerligen, bedr�gligt var v�rt hopp till h�jderna,
blott tomt larm g�vo oss bergen.
Sannerligen, det �r hos HERREN, v�r Gud,
som fr�lsning finnes f�r Israel.
>Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f.
24. Men sk�ndlighetsguden har f�rt�rt
frukten av v�ra f�ders arbete,
allt ifr�n v�r ungdom,
deras f�r och f�kreatur,
deras s�ner och d�ttrar.
25. S� vilja vi nu ligga h�r i v�r skam,
och blygd m� h�lja oss.
Ty mot HERREN, v�r Gud, hava vi syndat,
vi och v�ra f�der,
ifr�n v�r ungdom �nda till denna dag;
vi hava icke velat h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st.
>Dan. 9,7 f.
*24/04 Jeremia, 4 Kapitlet
Jeremia, 4 Kapitlet
F�rnyad maning till omv�ndelse. Den
kommande domen. Profetens klagan.
1. om du omv�nder dig, Israel, s�ger HERREN,
skall du f� v�nda tillbaka till mig;
och om du skaffar bort dina styggelser fr�n min �syn,
skall du slippa vandra flyktig omkring.
2. D� skall du sv�rja i sanning, r�tt och r�ttf�rdighet:
�S� sant HERREN lever�,
och hednafolken skola v�lsigna sig i honom
och ber�mma sig av honom.
>1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.
3. Ja, s� s�ger HERREN
till Juda m�n och till Jerusalem:
Bryten eder ny mark,
och s�n ej bland t�rnen.
>Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.
4. Omsk�ren eder �t HEREN; skaffen bort
edert hj�rtas f�rhud,
I Juda m�n och I Jerusalems inv�nare.
Eljest skall min vrede bryta fram s�som en eld
och brinna s�, att ingen kan utsl�cka den,
f�r edert onda v�sendes skull.
>5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.
5. F�rkunnen i Juda,
kung�ren i Jerusalem och p�bjuden,
ja, st�ten i basun i landet,
ropen ut med h�g r�st och s�gen:
�F�rsamlen eder och l�t oss fly
in i de bef�sta st�derna.�
>Jer. 8,14.
6. Resen upp ett baner som visar �t Sion,
b�rgen edert gods och dr�jen icke
ty jag skall l�ta olycka komma fr�n norr,
med stor f�rst�ring.
>Jer. 1,14 f. 6,1.
7. Ett lejon drager fram ur sitt sn�r
och en folkf�rd�rvare bryter upp,
han g�r ut ur sin boning,
f�r att g�ra ditt land till en �demark;
d� bliva dina st�der f�rst�rda,
s� att ingen kan bo i dem.
>Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.
8. S� h�ljen eder nu i sorgdr�kt,
klagen och j�mren eder,
ty HERRENS vredes gl�d
upph�r icke �ver oss.
>Jer. 6,26.
9. P� den tiden, s�ger HERREN, skall det vara f�rbi med konungens
och furstarnas mod, och pr�sterna skola bliva f�rf�rade och
profeterna st� h�pna.
10. Men jag sade: �Ack Herre, HERRE, sv�rt bedrog du sannerligen
detta folk och Jerusalem, d� du sade: �Det skall g� eder v�l.�
Sv�rdet �r ju n�ra att taga v�rt liv.
>2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.
11. P� den tiden skall det s�gas om detta folk och om Jerusalem: En
br�nnande vind fr�n h�jderna i �knen kommer emot dottern mitt
folk, icke en s�dan vind som passar, n�r man kastar s�d eller
rensar korn;
12. nej, en v�ldsammare vind �n som s� l�ter jag komma. Ja, nu vill
jag g� till r�tta med dem!
13. Se, s�som ett moln kommer han upp
och s�som en stormvind �ro hans vagnar;
hans h�star �ro snabbare �n �rnar,
ve oss, vi �ro f�rlorade!
>Jes. 5,28. Hab. 1,8.
14. S� tv� nu ditt hj�rta rent fr�n ondska, Jerusalem, f�r att du m�
bliva fr�lst. Huru l�nge skola f�rd�rvets tankar bo i ditt
br�st?
>Jes. 1,16.
15. Fr�n Dan h�res ju en budb�rare ropa, och fr�n Efraims bergsbygd
en som b�dar f�rd�rv.
>Jer. 8,16.
16. F�rkunnen f�r folken, ja, kung�ren �ver Jerusalem att en
bel�gringsh�r kommer ifr�n fj�rran land och h�ver upp sitt rop
mot Juda st�der.
17. S�som v�ktare kring ett �kerf�lt samla de sig runt omkring
henne, d�rf�r att hon har varit genstr�vig mot mig, s�ger
HERREN.
>Luk. 19,43.
18. Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v�lla dig detta;
det �r din ondskas frukt att det bliver dig s� bittert, och att
pl�gan tr�ffar dig �nda in i hj�rtat.
>Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.
19. I mitt innersta v�ndas jag,
i mitt hj�rtas djup.
Mitt hj�rta klagar i mig,
jag kan icke tiga,
ty basunljud h�r du, min sj�l,
och krigiskt h�rskri.
>Jes. 22,4. Jer. 9,1.
20. Olycka efter olycka ropas ut,
ja, hela landet bliver f�r�tt;
pl�tsligt bliva mina hyddor f�r�dda,
i ett �gonblick mina t�lt.
21. Huru l�nge skall jag se stridsbaneret
och h�ra basunljud?
22. Ja, mitt folk �r of�rnuftigt,
de vilja ej veta av mig.
De �ro d�raktiga barn
och hava intet f�rst�nd.
Visa �ro de till att g�ra vad ont �r,
men att g�ra vad gott �r f�rst� de ej.
>Rom. 16,19.
23. Jag s�g p� jorden,
och se, den var �de och tom,
och upp mot himmelen,
och d�r lyste intet ljus.
>Jes. 5,30. 50,3.
24. Jag s�g p� bergen,
och se, de b�vade,
och alla h�jder vacklade.
25. Jag s�g mig om,
och d� fanns d�r ingen m�nniska,
och alla himmelens f�glar
hade flytt bort.
>Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.
26. Jag s�g mig om,
och d� var det b�rdiga landet en �ken,
och alla dess st�der voro nedbrutna,
f�r HERRENS ansikte,
f�r hans vredes gl�d,
27. Ty s� s�ger HERREN:
Hela landet skall bliva en �demark,
om jag �n ej alldeles vill g�ra �nde d�rp�.
>Jer. 5,18. 30,11. 46,28.
28. D�rf�r s�rjer jorden,
och himmelen d�rovan kl�der sig i sorgdr�kt,
d�rf�r att jag s� har talat och beslutit
och ej kan �ngra det eller taga det tillbaka.
29. F�r larmet av ryttare och b�gskyttar
tager hela staden till flykten.
Man giver sig in i skogssn�ren
och upp bland klipporna.
Alla st�der �ro �vergivna,
ingen m�nniska bor mer i dem.
30. Vad vill du g�ra i din f�r�delse?
Om du �n kl�der dig i scharlakan,
om du �n pryder dig med gyllene smycken
om du �n s�ker f�rst�ra dina �gon genom smink,
s� g�r du dig dock sk�n f�rg�ves.
Dina �lskare f�rakta dig,
ja, de st� efter ditt liv.
31. Ty jag h�r rop s�som av en barnaf�derska,
n�drop s�som av en f�rstf�derska.
Det �r dottern Sion som ropar;
hon fl�mtar, hon r�cker ut sina h�nder:
�Ack, ve mig! I m�rdares v�ld
f�rsm�ktar min sj�l.�
*24/05 Jeremia, 5 Kapitlet
Jeremia, 5 Kapitlet
Domens orsaker: folkets otrohet,
f�rblindelse och or�ttf�rdighet.
1. G�n omkring p� gatorna i Jerusalem,
och sen till och given akt;
s�ken p� dess torg
om I finnen n�gon,
om d�r �r n�gon som g�r r�tt
och beflitar sig om sanning;
d� vill jag f�rl�ta staden.
>1 Mos. 18,23 f.
2. Men s�ga de �n: �S� sant HERREN lever�,
s� sv�rja de dock falskt.
3. HERRE, �r det ej sanning dina �gon s�ka?
Du slog dem,
men de k�nde ingen sveda.
Du f�rgjorde dem,
men de ville ej taga emot tuktan.
De gjorde sina pannor h�rdare �n sten,
de ville icke omv�nda sig.
>Jes. 1,5. 9,13. Jer. 2,30. 17,23.
4. D� t�nkte jag:
�Detta �r allenast de ringa i folket;
de �ro d�raktiga,
ty de k�nna icke HERRENS v�g,
sin Guds r�tt.
5. Jag vill nu g� till de stora
och tala med dem;
de m�ste ju k�nna HERRENS v�g,
sin Guds r�tt.�
Men ock dessa hade alla brutit s�nder oket
och slitit av banden.
>Ps. 2,8.
6. D�rf�r bliva de slagna av lejonet fr�n skogen
och f�rd�rvade av vargen fr�n hedmarken;
pantern lurar vid deras st�der,
och envar som v�gar sig ut d�rifr�n bliver ihj�lriven.
Ty m�nga �ro deras �vertr�delser
och talrika deras avf�llighetssynder.
>Jer. 4,7. Hos. 13,7.
7. Huru skulle jag d� kunna f�rl�ta dig? Dina barn hava ju
�vergivit mig och svurit vid gudar som icke �ro gudar. Jag gav
dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
i skaror till sk�khuset.
8. De likna v�lf�dda, ystra h�star de vrenskas var och en efter sin
n�stas hustru.
>Hes. 22,10.
9. Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Och skulle
icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?
>Jer. 9,9.
10. Stormen d� hennes murar och f�r st�ren dem, dock utan att
alldeles g�ra �nde p� henne. Riven bort hennes vinrankor, de �ro
ju icke HERRENS.
>Jer. 2,21.
11. Ty b�de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol�sa mot
mig, s�ger HERREN.
12. De hava f�rnekat HERREN och sagt: �Han betyder intet. Olycka
skall icke komma �ver oss, sv�rd och hunger skola vi icke se.
>5 Mos. 29,19. Jes. 28,15.
13. Men profeterna skola f�rsvinna s�som en vind, och han som s�ges
tala �r icke i dem; dem sj�lva skall det s� g�.�
14. D�rf�r s�ger HERREN, h�rskarornas Gud: Eftersom I f�ren ett
s�dant tal, se, d�rf�r skall jag g�ra mina ord i din mun till en
eld, och detta folk till ved, och elden skall f�rt�ra dem.
15. Se, jag skall l�ta komma �ver eder, I av Israels hus, ett folk
ifr�n fj�rran land, s�ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
folk, ett folk vars tungom�l du icke k�nner, och vars tal du
icke f�rst�r.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26 f. Jer. 1,15. 6,1, 22.
16. Deras koger �r en �ppen grav; de �ro allasammans hj�ltar.
17. De skola f�rt�ra din sk�rd och ditt br�d, de skola f�rt�ra dina
s�ner och d�ttrar, de skola f�rt�ra dina f�r och f�kreatur, de
skola f�rt�ra dina vintr�d och fikontr�d. Dina bef�sta st�der,
som du f�rlitar dig p�, dem skola de f�rst�ra med sv�rd.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,31 f.
18. Dock vill jag p� den tiden, s�ger HERREN, icke alldeles g�ra
�nde p� eder.
>Jer. 4,27.
19. Och om I d� fr�gen: �Varf�r har HERREN, v�r Gud, gjort oss allt
detta?�, s� skall du svara dem: �S�som I haven �vergivit mig och
tj�nat fr�mmande gudar i edert eget land, s� skolen I nu f�
tj�na fr�mlingar i ett land som icke �r edert.�
>5 Mos. 29,24 f. Jer. 16,10 f.
20. F�rkunnen detta i Jakobs hus, kung�ren det i Juda och s�gen:
21. H�r detta, du d�raktiga och of�rst�ndiga folk, I som haven �gon,
men icke sen, I som haven �ron, men icke h�ren.
>Jes. 6,9 f. 42,18 f.
22. Skullen I icke frukta mig, s�ger HERREN, skullen I icke b�va f�r
mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
en ev�rdlig gr�ns, som det icke kan �verskrida, s� att dess
b�ljor, huru de �n svalla, �nd� intet form�, och huru de �n
brusa, likv�l icke kunna �verskrida den?
>Job 26,10. 38,8 f. Ps. 104,9.
23. Men detta folk har ett genstr�vigt och upproriskt hj�rta; de
hava avfallit och g�tt sin v�g.
24. De sade icke i sina hj�rtan: �L�tom oss frukta HERREN, v�r Gud,
honom som giver regn i r�tt tid, b�de h�st och v�r, och som
st�ndigt besk�r oss de best�mda sk�rdeveckorna.�
>5 Mos. 11,14. Apg. 14,17.
25. Edra missg�rningar hava nu f�rt dessa i olag, ooh edra synder
hava f�rh�llit f�r eder detta goda.
26. Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m�nniskor: de ligga i
f�rs�t, likasom f�gelf�ngaren ligger p� lur, de s�tta ut giller
till att f�nga m�nniskor.
27. S�som n�r en bur �r full av f�glar, s� �ro deras hus fulla av
svek. D�rigenom hava de blivit s� stora och rika; de hava
blivit feta och skinande.
28. F�r sina og�rningar veta de icke av n�gon gr�ns, de h�lla icke
r�tten vid makt, icke den faderl�ses r�tt, till att fr�mja den;
och i den fattiges sak f�lla de icke r�tt dom.
>Jes. 1,23. Sak. 7,10.
29. Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Skulle
icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?
30. F�rf�rliga och gruvliga ting ske i landet.
31. Profeterna profetera l�gn, och pr�sterna styra efter deras r�d;
och mitt folk vill s� hava det. Men vad skolen I g�ra, n�r �nden
p� detta kommer?
>Jes. 10,3. Jer. 23,25 f. Hes. 13,6. Matt. 23,1 f.
*24/06 Jeremia, 6 Kapitlet
Jeremia, 6 Kapitlet
Fienden inf�r Jerusalem. Folkets
obotf�rdighet. Fruktl�sheten av
profetens verksamhet.
1. B�rgen edert gods ut ur Jerusalem,
I Benjamins barn,
st�ten i basun i Tekoa,
och resen upp ett h�gt baner
ovanf�r Bet-Hackerem;
ty en olycka hotar fr�n norr,
med stor f�rst�ring.
>Jer. 1,14. 4,6.
2. Hon som �r s� fager och f�rklemad, dottern Sion,
henne skall jag f�rg�ra.
3. Herdar skola komma �ver henne
med sina hjordar;
de skola sl� upp sina t�lt runt omkring henne,
avbeta var och en sitt stycke.
>Jer. 4,17.
4. Ja, invigen eder tili strid mot henne.
�Upp, l�t oss draga �stad, medan middagsljuset varar!
Ack att dagen redan lider till �nda!
Ack att aftonens skuggor f�rl�ngas!
5. V�lan, s� l�t oss draga ditupp om natten
och f�rst�ra hennes palatser.�
6. Ty s� s�ger HERREN Sebaot:
F�llen tr�d och kasten upp vallar
emot Jerusalem.
Hon �r staden som skall hems�kas,
hon som i sig har idel f�rtryck
7. Likasom en brunn l�ter vatten v�lla fram,
s� l�ter hon ondska framv�lla.
V�ld och f�r�delse h�r man d�r,
s�r och slag
�ro best�ndigt inf�r min �syn.
8. L�t varna dig, Jerusalem, s� att min sj�l
ej v�nder sig ifr�n dig,
s� att jag icke g�r dig till en �demark,
till ett obebott land.
9. S� s�ger HERREN Sebaot:
En eftersk�rd, likasom p� ett vintr�d,
skall man h�lla p� kvarlevan av Israel.
R�ck ut din hand �ter och �ter,
s�som n�r man plockar av druvor fr�n rankorna.
10. Men inf�r vem skall jag tala
och betyga f�r att bliva h�rd?
Se, deras �ron �ro oomskurna,
s� att de icke kunna h�ra.
Ja, HERRENS ord har blivit till sm�lek bland dem;
de hava intet behag d�rtill.
>Apg. 7,61.
11. D�rf�r �r jag uppfylld av HERRENS vrede,
jag f�rm�r icke h�lla den inne.
Utgjut den over barnen p� gatan
och �ver alla de unga m�nnens samkv�m;
ja, b�de man och kvinna skola drabbas d�rav,
j�mval den gamle och den som har fyllt sina dagars m�tt.
>Jer. 15,17.
12. Och deras hus skola g� �ver i fr�mmandes �go
s� ock deras �krar och deras hustrur,
ty jag vill utr�cka min hand
mot landets inbyggare, s�ger HERREN.
>5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
13. Ty alla, b�de sm� och stora,
s�ka d�r or�tt vinning,
och b�de profeter och pr�ster
fara allasammans med l�gn,
>Jes. 56,11.
14. de taga det l�tt med helandet
av mitt folks skada;
de s�ga: �Allt st�r v�l till, allt st�r v�l till�,
och dock st�r icke allt v�l till.
>Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
15. De skola komma p� skam, ty de �vade styggelse.
Likv�l k�nna de alls icke n�gon skam
och veta icke av n�gon blygsel.
D�rf�r skola de falla bland de andra;
n�r min hems�kelse tr�ffar dem,
skola de komma p� fall, s�ger HERREN,
16. S� sade HERREN: �St�llen eder vid v�garna och sen till, och
fr�gen efter forntidens stigar, fr�gen vilken v�g som �r den
goda v�gen, och vandren p� den, s� skolen I finna ro f�r edra
sj�lar.� Men de svarade: �Vi vilja icke vandra p� den.�
>Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
17. Och n�r jag d� satte v�ktare �ver eder och sade: �Akten p�
basunens ljud�, svarade de: �Vi vilja icke akta d�rp�.�
>Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.
18. H�ren d�rf�r, I hednafolk, och m�rk, du menighet, vad som sker
bland dem.
19. Ja h�r, du jord: Se, jag skall l�ta olycka komma �ver detta
folk, s�som en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p�
mina ord, utan f�rkasta min lag.
20. Vad fr�gar jag efter r�kelse, komme den ock fr�n Saba, eller
efter b�sta kalmus ifr�n fj�rran land? Edra br�nnoffer t�ckas
mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
>Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
21. D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall l�gga st�testenar f�r
detta folk; och genom dem skola b�de fader och s�ner komma p�
fall, den ene borgaren skall f�rg�s med den andre.
22. S� s�ger HERREN:
Se, ett folk kommer
fr�n nordlandet,
ett stort folk reser sig
vid jordens yttersta �nda.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
23. De f�ra b�ge och lans,
de �ro grymma och utan f�rbarmande.
D�net av dem �r s�som havets brus,
och p� sina h�star rida de fram,
rustade s�som kampar till strid,
mot dig, du dotter Sion.
24. N�r vi h�ra ryktet om dem,
sjunka v�ra h�nder ned,
�ngslan griper oss,
�ngest lik en barnaf�derskas.
>Jer. 4,31. 49,24.
25. G� icke ut p� marken,
och vandra ej p� v�gen,
ty fienden b�r sv�rd;
skr�ck fr�n alla sidor!
26. Du dotter mitt folk, h�ll dig i sorgdr�kt,
v�ltra dig i aska,
h�j sorgel�t likasom efter ende sonen,
och h�ll bitter d�dsklagan;
ty pl�tsligt kommer f�rh�rjaren �ver oss.
>Jer. 4,8.
27. Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- sav�l som till
ett f�ste -- p� det att du m� l�ra k�nna och pr�va deras v�g.
>Jer. 1,18. 15,20.
28. De �ro allasammans avf�lliga och genstr�viga, de g� med f�rtal,
de �ro koppar och j�rn, allasammans �ro de f�rd�rvliga
m�nniskor.
>Hes. 22,18.
29. Bl�sb�lgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
luttrande �r f�rg�ves, slagget biiver �nd� icke fr�nskilt.
30. �Ett silver som m� kastas bort�, s� kan man kalla dem, ty HERREN
har f�rkastat dem.
*24/07 Jeremia, 7 Kapitlet
Jeremia, 7 Kapitlet
Dom �ver skrymtaktig gudstj�nst.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
2. St�ll dig i porten till HERRENS hus, ooh predika d�r detta ord
och s�g: H�ren HERRENS ord, I alla av Juda, som g�n in genom
dessa portar f�r att tillbedja HERREN.
>Jer. 26,2.
3. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: B�ttren edert leverne och
edert v�sende, s� vill jag l�ta eder bo kvar p� denna plats.
>Jer. 18,11. 26,13.
4. F�rliten eder icke p� l�gnaktigt tal, n�r man s�ger: �H�r �r
HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!�
>Mik. 3,11.
5. Nej, om I b�ttren edert leverne och edert v�sende, om I d�men
r�tt mellan man och man,
6. om I upph�ren att f�rtrycka fr�mlingen, den faderl�se och �nkan,
att utgjuta oskyldigt blod p� denna plats och att f�lja efter
andra gudar, eder sj�lva till olycka,
>2 Mos. 22,21 f. Jer. 22,3.
7. d� vill jag f�r ev�rdliga tider l�ta eder bo p� denna plats, i
det land som jag har givit �t edra f�der.
8. Men se, I f�rliten eder p� l�gnaktigt tal, som icke kan hj�lpa.
9. Huru �r det? I stj�len, m�rden och beg�n �ktenskapsbrott, I
sv�ren falskt, I t�nden offereld �t Baal och f�ljen efter andra
gudar, som I icke k�nnen;
>Hos. 4,2.
10. sedan kommen I hit och tr�den fram inf�r mitt ansikte i detta
hus, som �r uppkallat efter mitt namn, och s�gen: �Med oss �r
ingen n�d� -- f�r att d�refter fortfara med alla dessa
styggelser.
11. H�llen I det d� f�r en r�varkula, detta hus, som �r uppkallat
efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks� jag anser det s�, s�ger
HERREN.
>Jes. 56,7. Matt. 21,13. Mark. 11,17. Luk. 19,46.
12. G�n bort till den plats i Silo, d�r jag f�rst l�t mitt namn bo,
och sen huru jag har gjort med den, f�r mitt folk Israels
ondskas skull.
>Jos. 18,1. 1 Sam. 4,8 f., 11. Ps. 78,60.
13. Och eftersom I haven gjort alla dessa g�rningar, s�ger HERREN,
OCh icke haven velat h�ra, fast�n jag titt och ofta har talat
till eder, och icke haven velat svara, fast�n jag har ropat p�
eder,
>2 Kon. 17,13 f. Ords. 1,24 f. Jes. 65,12. 66,4. Jer. 25,4 f.
14. d�rf�r vill jag nu med detta hus, som �r uppkallat efter mitt
namn, och som I f�rliten eder p�, och med denna plats, som jag
har givit �t eder och edra f�der, g�ra s�som jag gjorde med
Silo.
>2 Kr�n. 7,16. Ps. 132,13. Jer. 26,6, 9.
15. Och jag skall kasta eder bort ifr�n mitt ansikte, s�som jag har
bortkastat alla edra br�der all Efraims sl�kt.
>2 Kon. 17,23. 21,18 f. 24,20.
16. S� m� du nu icke bedja f�r detta folk eller framb�ra n�gon
klagan och f�rb�n f�r dem eller l�gga dig ut f�r dem hos mig, ty
jag vill icke h�ra dig.
>Jer. 11,14. 14,11.
17. Ser du icke vad de g�ra i Juda st�der och p� Jerusalems gator?
18. Barnen samla tillhopa ved, f�derna t�nda upp eld och kvinnorna
kn�da deg, allt f�r att baka offerkakor �t himmelens drottning;
och drickoffer utgjuta de �t andra gudar, mig till sorg.
>Jer. 44,17 f.
19. Men �r det d� mig som de bereda sorg d�rmed, s�ger HERREN, och
icke fastmer sig sj�lva, s� att de komma p� skam?
20. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, min vrede och f�rt�rnelse
skall utgjuta sig �ver denna plats, �ver b�de m�nniskor och
djur, �ver b�de tr�den p� marken och frukten p� jorden; och den
skall brinna och icke bliva utsl�ckt.
21. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L�ggen edra br�nnoffer
tillhopa med edra slaktoffer och �ten s� k�tt.
22. Ty p� den tid d� jag f�rde edra f�der ut ur Egyptens l�nd gav
jag dem icke n�gon befallning eller n�got bud ang�ende
br�nnoffer och slaktoffer;
>1 Sam. 15,22 f. Jes 1,11. Jer. 6,20. Am. 5,21 f. Mik. 6,7 f.
23. utan detta var det bud jag gav dem: �H�ren min r�st, s� vill jag
vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
p� den v�g som jag bjuder eder, p� det att det m� g� eder v�l.�
>2 Mos. 19,5. 3 Mos. 26,12. 5 Mos. 6,3. 10,12 f.
24. Men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra till mig, utan
vandrade efter sina egna r�dslag, i sina onda hj�rtans h�rdhet,
och veko tillbaka i st�llet f�r att g� fram�t.
>Jer. 11,8. 16,12. 17,23.
25. Allt ifr�n den dag d� edra f�der drogo ut ur Egyptens land �nda
till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, s�nt till eder
alla mina tj�nare profeterna.
>2 Kr�n. 36,15 f.
26. Men man ville icke h�ra mig eller b�ja sitt �ra till mig; de
voro h�rdnackade och gjorde �nnu mer ont �n deras f�der.
27. Och om du �n s�ger dem allt detta, s� skola de dock icke h�ra
dig; och om du �n ropar till dem, s� skola de dock icke svara
dig.
28. S�g d�rf�r till dem: �Detta �r det folk som icke vill h�ra
HERRENS, sin Guds, r�st eller taga emot tuktan. Sanningen �r
f�rsvunnen och utrotad ur deras mun.�
29. Sk�r av dig ditt huvudh�r och kasta det bort, och st�m upp en
klagos�ng p� h�jderna. Ty HERREN har f�rkastat och f�rskjutit
detta sl�kte, som har uppv�ckt hans vrede.
30. Juda barn hava ju gjort vad ont �r i mina �gon, s�ger HERREN; de
hava satt upp sina styggelser i det hus som �r uppkallat efter
mitt namn, och de hava s� orenat det.
31. Och Tofeth�jderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, f�r att
d�r uppbr�nna sina s�ner och d�ttrar i eld, fast�n jag aldrig
har bjudit eller ens t�nkt mig n�got s�dant.
>3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 23,10. 2 Kr�n. 33,6. Jer. 19,5 f.
32. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer
skall s�ga �Tofet� eller �Hinnoms sons dal�, utan �Dr�pdalen�,
och d� man skall begrava i Tofet, d�rf�r att ingen annan plats
finnes.
>Jer. 19,11.
33. Ja, detta folks d�da kroppar skola bliva mat �t himmelsns f�glar
och markens djur, och ingen skall skr�mma bort dem.
>Jer. 34,20.
34. Och i Juda st�der och p� Jerusalems gator skall jag g�ra slut p�
fr�jderop och gl�djerop, p� rop f�r brudgum och rop f�r brud, ty
landet skall bliva �delagt.
>Jes. 24,7. Jer. 16,9. 25,10. 33,11. Hes. 26,13. Hos. 2,11. Bar. 2,23.
*24/08 Jeremia, 8 Kapitlet
Jeremia, 8 Kapitlet
Dom �ver obotf�rdigheten.
1. p� den tiden, s�ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
furstars ben, och pr�sternas och profeternas ben, och Jerusalems
inv�nares ben ut ur deras gravar
>Bar. 2,24.
2. och kringstr� dem inf�r solen och m�nen och himmelens hela
h�rskara, som de hava �lskat, tj�nat och efterf�ljt, s�kt och
tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken.
>5 Mos. 4,19. 17,3. 2 Kon. 21,3.
3. Och alla kvarblivna, de som l�mnas kvar av detta onda sl�kte,
skola hellre vilja d� �n leva, vilka �n de orter m� vara, dit
dessa kvarl�mnade bliva f�rdrivna av mig, s�ger HERREN Sebaot.
4. Du skall ock s�ga till dem: S� s�ger HERREN:
Om n�gon faller, st�r han ju upp igen;
om n�gon g�r bort, v�nder han ju tillbaka.
5. Varf�r g�r det d� bort
i best�ndig avf�llighet,
detta folk i Jerusalem?
Varf�r h�lla de fast vid sitt svek
och vilja icke v�nda tillbaka?
6. Jag har givit akt och h�rt
huru de tala vad or�tt �r;
ingen enda finnes,
som �ngrar sin ondska,
ingen s�ger: �Vad har jag gjort!�
Alla l�pa de bort, lika h�star
som rusa �stad i striden.
7. Till och med h�gern under himmelen
k�nner ju sin best�mida tid,
och turturduvan, svalan och tranan
taga i akt tiden f�r sin �terkomst;
mitt folk d�remot
k�nner ej HERRENS r�tter.
>Jes. 1,3.
8. Huru kunnen I d� s�ga: �Vi �ro visa
och hava HERRENS lag ibland oss�?
Icke s�, de skriftl�rdes l�gnpenna
har f�rvandlat den i l�gn.
9. S�dana visa skola komma p� skam,
komma till korta och bliva sn�rjda.
De hava ju f�rkastat HERRENS ord,
vari �ro de d� visa?
>5 Mos. 4,6. Job 5,16. 1 Kor. 3,19.
10. S� skall jag nu giva deras hustrur �t andra
och deras �krar �t er�vrare
Ty alla, b�de sm� och stora,
s�ka or�tt vinning;
b�de profeter och pr�ster
fara allasammans med l�gn,
>Jes. 56,11. Jer. 6,12 f.
11. de taga det l�tt med helandet
av dottern mitt folks skada;
de s�ga: �Allt st�r v�l till, allt st�r v�l till�,
och dock st�r icke allt v�l
>Hes. 13,10.
12. De skola komma p� skam, �vade styggelse.
Likv�l k�nna de alls icke skam
och veta icke av att blygas.
D�rf�r skola de falla bland de andra;
n�r hems�kelsen tr�ffar dem,
skola de komma p� fall, s�ger HERREN.
13. Jag skall bortrycka och f�rg�ra dem, s�ger HERREN.
Inga druvor vaxa p� vintr�den,
och inga fikon p� fikontr�den,
utan till och med l�ven �ro vissnade:
De bud jag gav dem �vertr�da de.
>Jes. 5,5 f. Matt. 21,19. Luk. 13,6 f.
14. Varf�r sitta vi h�r stilla?
F�rsamlen eder och l�t oss fly
in i de bef�sta st�derna
och f�rg�s d�r;
ty HERREN, v�r Gud, vill f�rg�ra oss,
han giver oss gift att dricka
d�rf�r att vi syndade mot HERREN.
>Jer. 4,5. 9,15. 23,15,
15. V bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid d� vi skulle bliva helade,
men se, f�rskr�ckelse kommer.
>Jer. 14,19.
16. Fr�n Dan h�r Inan
frustandet av hans h�star;
f�r hans hingstar gn�ggande
b�var hela landet.
De komma och f�rt�ra
landet med allt vad dari �r,
staden med dem som bo d�ri.
>Jer. 4,15.
17. Ty se, jag s�nder emot eder
ormar, basilisker,
mot vilka ingen besv�rjelse hj�lper,
och de skola stinga eder,
s�ger HERREN.
18. Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
Mitt hj�rta �r sjukt i mig.
19. H�r, dottern mitt folk ropar
i fj�rran land:
�Finnes d� icke HERREN i Sion?
�r dennes konung icke mer d�r?�
Ja, varf�r hava de f�rt�rnat mig med sina bel�ten,
med sina fr�mmande avgudar?
>Mik. 4,9.
20. Sk�rdetiden �r f�rbi,
sommaren �r till �nda,
och ingen fr�lsning har kommit oss till del.
21. Jag �r f�rkrossad,
d�rf�r att dottern mitt folk s� krossas,
jag g�r s�rjande,
h�pnad har gripit mig.
22. Finnes d� ingen balsam i Gilead,
finnes ingen l�kare d�r?
Eller varf�r bliver dottern mitt folk
icke helad fr�n sina s�r?
>Jer. 46,11.
*24/09 Jeremia, 9 Kapitlet
Jeremia, 9 Kapitlet
Dom �ver folkets allm�nna trol�shet.
R�tt ber�mmelse. Hems�kelsen �ver de
oomskurna.
1. Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina �gon en t�rekalla,
s� att jag kunde gr�ta dag och natt
�ver de slagna hos dottern mitt folk!
>Jes. 22,4. Jer. 4,19. 14,17. Klag. 1,16. 2,18.
2. Ack att jag hade
ett h�rb�rge i �knen,
s� att jag kunde �vergiva mitt folk
och draga bort ifr�n dem!
Ty de �ro allasammans �ktenskapsbrytare,
en f�rsamling av trol�sa.
>Ps. 55,7 f.
3. Sin tungas b�ge sp�nna de
till att avskjuta l�gner,
och till sanning bruka de icke
sin makt i landet.
Nej, de g� fr�n og�rning till og�rning,
men mig vilja de ej veta av, s�ger HERREN.
4. Var och en tage sig till vara f�r sin v�n,
och ingen f�rlite sig p� n�gon sin broder;
ty den ene brodern g�r allt f�r att bedraga den andre,
och den ene v�nnen g�r omkring och f�rtalar den andre.
>Jer. 12,6. Mik. 7,5 f. Matt. 10,35 f.
5. Var och en handlar svikligt mot sin v�n,
och ingen talar vad sant �r;
de �va sina tungor i att tala l�gn
de arbeta sig tr�tta med att g�ra illa.
>Pg. 52,4 f.
6. Du bor mitt ibland falskhet;
i sin falskhet vilja de ej veta av mig, s�ger HERREN.
7. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�.
Se, jag m�ste luttra och pr�va dem;
ty vad annat kan jag g�ra,
d� nu dottern mitt folk �r s�dan?
>Jes. 48,10.
8. Deras Lunga �r en m�rdande pil;
vad den talar �r svek.
Med munnen tala de v�nligt till sin n�sta,
men i hj�rtat l�gga de f�rs�t f�r honom.
>Ps. 12,2 f. 28,3.
9. Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN.
Skulle icke min sj�l h�mnas
p� ett s�dant folk som detta �r?
>Jer. 6,9, 29.
10. �ver bergen vill jag gr�ta och sjunga sorges�ng;
jag vill h�ja klagos�ng �ver betesmarkerna i �knen.
Ty de �ro f�rbr�nda, s� att ingen g�r d�r fram
och inga l�ten av boskap d�r h�ras;
b�de himmelens f�glar och fyrfotadjuren
hava flytt och �ro borta.
>Jer. 4,25, 29. 12,4.
11. Jag skall g�ra Jerusalem till en stenhop,
till en boning f�r schakaler,
och Juda st�der till en �demark, d�r ingen bor.
>Ps. 79,1. Jes. 34,13 f. Jer. 10,22. 26,18. Mik. 3,12.
12. Vem �r en vis man, s� att han f�rst�r detta? Och till vem har
HERRENS mun talat, s� att han kan f�rklara detta: varf�r landet
har blivit s� f�rd�rvat, f�rbr�nt s�som en �ken, d�r ingen g�r
fram?
>Ps. 107,43.
13. Och HERREN svarade: Jo, d�rf�r att de hava �vergivit min lag,
den som jag f�relade dem, oah icke hava h�rt min r�st och
vandrat efter den
14. utan vandrat efter sina egna hj�rtans h�rdhet och efterf�ljt
Baalerna, s�som deras fader l�rde dem.
15. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall giva
detta folk mal�rt att �ta och gift att dricka.
>Jer. 8,14. 23,15. 25,15.
16. Och jag skall f�rstr� dem bland folk som varken de eller deras
f�der hava k�nt, och skall s�nda sv�rdet efter dem, till dess
att jag har gjort �nde p� dem.
>3 Mos. 26,33. 5 Mos. 28,64.
17. S� s�ger HERREN Sebaot:
Given akt; tillkallen gr�terskor,
f�r att de m� komma,
och s�nden efter f�rfarna kvinnor,
och l�ten dem komma.
>2 Kr�n. 35,25. Am. 5,16.
18. L�ten dem med hast st�mma upp
sorges�ng over ossr
s� att v�ra �gon flyta i t�rar
och vatten str�mmar fr�n v�ra �gonlock.
19. Ty sorges�ng h�res ljuda fran Sion:
Huru har ej f�rst�relse drabbat oss!
Vi hava kommit illa p� skam, vi m�ste ju �vergiva landet,
ty v�ra boningar hava de slagit ned.
20. Ja, h�ren, I kvinnor,
HERRENS ord,
och edert �ra fatte
hans muns tal.
L�ren edra d�ttrar sorges�ng;
ja, l�ren varandra klagos�ng.
21. Ty d�den stiger in genom vara f�nster,
han kommer in i v�ra palats;
han utrotar barnen fr�n gatan
och ynglingarna fr�n torgen.
22. Ja, tala: S� s�ger HERREN:
Och m�nniskornas d�da kroppar ligga
s�som g�dsel p� marken
och s�som k�rvar efter sk�rdemannen,
vilka ingen samlar upp.
>Jer. 8,2. 16,4. 25,33.
23. S� s�ger HERREN:
Den vise ber�mme sig icke av sin vishet,
den starke ber�mme sig icke av sin styrka,
den rike ber�mme sig icke av sin rikedom.
24. Nej, den som vill ber�mma sig, han ber�mme sig d�rav
att han har f�rst�nd till att k�nna mig:
att jag �r HERREN, som g�r n�d,
r�tt och r�ttf�rdighet p� jorden.
Ty till s�dana har jag behag, s�ger HERREN.
>1 Kor. 1,31. 2 Kor. 10,17.
25. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall hems�ka alla
omskurna som dock �ro oomskurna:
26. Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla �kenbor med
kantklippt h�r. Ty hednafolken �ro alla oomskurna, och hela
Israels hus har ett oomskuret hj�rta.
>3 Mos. 19,27. Jer. 4,4. 25,23. 49,32. Apg. 7,51. Rom. 2,28 f.
*24/10 Jeremia, 10 Kapitlet
Jeremia, 10 Kapitlet
Avgudav�sendets f�f�nglighet. Herrens
storhet. Judalandets f�r�delse. B�n om
lindring av straffet.
1. H�ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
S� s�ger HERREN:
2. I skolen icke v�nja eder vid hedningarnas s�tt
och icke f�rf�ras f�r himmelens tecken,
d�rf�r att hedningarna f�rf�ras f�r dem.
>3 Mos. 18,3. Jes. 47,13.
3. Ty vad folken predika �r f�f�ngliga avgudar.
Se, av ett stycke tr� fr�n skogen hugger man ut dem,
och konstn�rens h�nder tillyxa dem;
>Jes. 40,19 f. 41,29. 44,9 f. Bar. 6,23 f.
4. med silver och guld pryder man dem
och f�ster dem med spikar och hammare,
f�r att de icke skola falla omkull.
5. Lika f�gelskr�mmor p� ett gurkf�lt
st� de d�r och kunna ej tala;
man m�ste b�ra dem,
ty de kunna ej g�.
Frukten d� icke f�r dem,
ty de kunna ej g�ra n�got ont;
och att g�ra n�got gott,
det f�rm� de ej heller.
>Ps. 115,6 f. Jes. 46,1, 7. Bar. 6,69.
6. Men dig, HERRE,
�r ingen lik;
du �r stor,
ditt namn �r stort i makt.
>Ps. 86,8. Jer. 32,19.
7. Vem skulle icke frukta dig,
du folkens konung?
S�dant tillkommer ju dig.
Ty bland folkens alla vise
och i alla deras riken
finnes ingen som �r dig lik.
>Upp. 15,3 f.
8. Nej, allasammans �ro de of�rnuftiga och d�rar.
Avgudadyrkan �r att dyrka tr�,
>Hab. 2,18. Sak. 10,2.
9. silverpl�t, h�mtad fr�n Tarsis,
guld, f�rt ifr�n Ufas,
arbetat av en konstn�r, av en guldsmeds h�nder.
I bl�tt och r�tt purpurtyg st� de kl�dda,
allasammans blott verk av konstf�rfarna m�n.
>1 Kon. 10,22. Bar. 6,10 f.
10. Men HERREN �r en sann Gud,
han �r en levande Gud
och en evig konung;
f�r hans f�rt�rnelse b�var jorden,
och folken kunna icke uth�rda hans vrede.
>Nah. 1,5.
11. S� skolen I s�ga till dem:
De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
de skola utrotas fr�n jorden och ej f� finnas under himmelen.
12. Han har gjort jorden genom sin kraft,
han har berett jordens krets genom sin vishet,
och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.
>1 Mos 1,1. Jes. 45,12. Jer. 51,15 f.
13. N�r han vill l�ta h�ra sin r�st,
d� brusa himmelens vatten,
d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda;
han l�ter ljungeldar komma med regn
och f�r vinden ut ur dess f�r varingsrum.
>Ps. 135,7.
14. S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet;
guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten,
ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn,
och ingen ande �r i dem.
>Jes. 42,17 f. 45,16.
15. De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t;
n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.
16. Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del;
nej, det �r han som har skapat allt,
och Israel �r hans arvedels stam.
HERREN Sebaot �r hans namn.
>5 Mos. 4,10 f. 32,9.
17. Samlen edert gods och f�ren det bort ur landetri
I som sitten under bel�gring.
18. Ty s� s�ger HERRBN:
Se, denna g�ng skall jag slunga bort
landets inbyggare;
jag skall bereda dem �ngest,
s� att de f�rnimma det.
19. Ve mig, jag �r s�nderkrossad!
Ol�kligt �r mitt s�r.
Men jag s�ger: Ja, detta �r min pl�ga,
jag m�ste b�ra den!
>Jer. 14,17. Mik. 7,8.
20. Mitt t�lt �r f�rst�rt,
och mina t�ltstreck �ro alla av slitna.
Mina barn �ro borta,
de finnas icke mer;
ingen �r kvar, som kan sl� upp mitt t�lt
och s�tta upp mina t�ltdukar.
21. Ty herdarna voro of�rnuftiga,
de fr�gade icke efter HERREN;
d�rf�r hade de ingen framg�ng,
och hela deras hjord blev f�rskingrad.
>Jer. 23,1.
22. Lyssna, n�got h�res!
Se, det nalkas!
Ett stort d�n kommer
fr�n nordlandet
f�r att g�ra Juda st�der
till en �demark,
till en boning f�r schakaler.
>Jer. 1,14. 9,11.
23. Jag vet det, HERRE:
m�nniskans v�g beror ej av henne,
det st�r icke i vandrarens makt
att r�tt styra sina steg.
>Ords. 16,9.
24. S� tukta mig, HERRE
likv�l med m�tta;
icke i din vrede,
p� det att du ej m� g�ra mig till intet.
>Ps. 6,2. 38,2. Jer. 30,11. Vish. 11,9.
25. Utgjut din f�rt�rnelse �ver hedningarna,
som icke k�nna dig,
och �ver de sl�kter
som ej �kalla ditt namn.
ty de hava upp�tit Jakob,
ja, upp�tit och gjort �nde p� honom,
och hans boning hava de f�r�tt.
>Ps. 79,6 f. Jes. 64,10.
*24/11 Jeremia, 11 Kapitlet
Jeremia, 11 Kapitlet
Juda f�rbundsbrott och den kommande
straffdomen. Mordanslag mot profeten av
Anatots m�n.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
2. �H�ren detta f�rbunds ord, och talen till Juda m�n och till
Jerusalems inv�nare;
3. s�g till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud: F�rbannad vare den
man som icke h�r detta f�rbunds ord,
>5 Mos. 27,26. Gal. 3,10.
4. det som jag bj�d edra fader p� den tid d� jag f�rde dem ut ur
Egyptens land, den sm�ltugnen, i det jag sade: H�ren min r�st
och g�ren detta, alldeles s�som jag bjuder eder, s� skolen I
vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
>2 Mos. 19,5. 5 Mos. 4,20. 29,13. 1 Kon. 8,51. Jer. 7,23.
5. p� det att jag m� h�lla den ed som jag har svurit edra f�der:
att giva dem ett land som flyter av mj�lk och honung, s�som ock
nu har skett.� Och jag svarade och sade: �Ja, amen, HERRE.�
>1 Mos. 12,7. 15,7 f. 26,3. 28,4. 2 Mos. 3,8.
6. Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st�der och
p� gatorna i Jerusalem och s�g: H�ren detta f�rbunds ord och
g�ren efter dem.
7. Ty b�de p� den dag d� jag f�rde edra f�der ut ur Eyptens land
och sedan �nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
ofta har jag varnat dem och sagt: �H�ren min r�st�;
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13.
8. men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan
vandrade var och en i sitt onda hj�rtas h�rdhet. D�rf�r l�t jag
ock komma �ver dem allt vad jag hade sagt i det f�rbund som jag
bj�d dem h�lla, men som de dock icke h�llo.
>Jer. 7,24, 26.
9. Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m�n ooh Jerusalems
inv�nare hava sammansvurit sig.
10. De hava v�nt tillbaka till sina f�rf�ders missg�rningar, deras
som icke ville h�ra mina ord. Sj�lva hava de s� f�ljt efter
andra gudar och tj�nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava
brutit det f�rbund som jag sl�t med deras f�der.
>Jer. 9,13.
11. D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall l�ta en olycka komma �ver
dem, som de icke skola kunna undkomma; och n�r de d� ropa till
mig, skall jag icke h�ra dem.
>Ps. 18,42. Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 14,12. Hes. 8,18. Mik. 3,4.
12. Och om s� Juda st�der och Jerusalems inv�nare g� bort och ropa
till de gudar �t vilka de pl�ga t�nda offereld, s� skola dessa
alls icke kunna fr�lsa dem i deras olyckas tid.
>5 Mos. 32,38.
13. Ty s� m�nga som dina st�der �ro, s� m�nga hava dina gudar
blivit, du Juda; och s� m�nga som gatorna �ro i Jerusalem, s�
m�nga altaren haven I satt upp �t sk�ndlighetsguden: altaren
till att t�nda offereld �t Baal.
>2 Kr�n. 28,24. Jer. 2,28.
14. S� m� du nu icke bedja f�r detta folk eller framb�ra n�gon
klagan och f�rb�n f�r dem; ty jag vill icke h�ra, n�r de ropa
till mig f�r sin olyckas skull.
>Jer. 7,16. 14,11.
15. Vad har min �lskade att g�ra i mitt hus, d� hon, ja, hela hopen,
�var s�dan sk�ndlighet? Kan heligt k�tt komma s�som offer fr�n
dig? N�r du f�r bedriva din ondska, d� fr�jdar du dig ju.
16. �Ett gr�nskande olivtr�d, prytt med sk�na frukter�, s� kallade
HERREN dig; men nu har han med stort och v�ldigt d�n t�nt upp en
eld omkring det tr�det, s� att dess grenar f�rd�rvas.
17. Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
�ver dig, f�r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
bedrivit till att f�rt�rna mig, i det att de hava t�nt offereld
�t Baal.
18. HERREN kungjorde det f�r mig, s� att jag fick veta det;
ja, du l�t mig se vad de f�rehade.
19. Sj�lv var jag s�som ett menl�st lamm
som f�res bort till att slaktas;
jag visste ej att de f�rehade anslag mot mig:
�L�t oss f�rd�rva tr�det med dess frukt,
l�t oss utrota honom ur de levandes land,
s� att man icke mer kommer ih�g hans namn.�
20. Men HERREN Sebaot �r en r�ttf�rdig domare,
som pr�var njurar ooh hj�rta.
S� l�t mig d� f� se din h�mnd p� dem,
ty f�r dig har jag lagt fram min sak.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. 17,3. Jer. 17,1O 20,12. Upp. 2,23.
21. D�rf�r s�ger HERREN s� om Anatots m�n, dem som st� efter ditt
liv och s�ga: �Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d�
f�r v�r hand�
22. ja, d�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�: Se, jag skall hems�ka dem;
deras unga m�n skola d� genom sv�rd, deras s�ner och d�ttrar
skola d� genom hunger.
23. Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l�ta olycka
drabba Anatots m�n, n�r deras hems�kelses �r kommer.
*24/12 Jeremia, 12 Kapitlet
Jeremia, 12 Kapitlet
Profetens undran �ver Herrens v�gar.
Straffdom �ver Herrens arvedel. Israels
grannar.
1. HERRE, om jag vill g� till r�tta med dig,
s� beh�ller du dock r�tten.
Likv�l m�ste jag tala med dig om vad r�tt �r.
Varf�r g�r det de ogudaktiga s� v�l?
Varf�r hava alla trol�sa s� god lycka?
>Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.
2. Du planterar dem, och de sl� rot;
de v�xa och b�ra frukt.
N�ra �r du i deras mun,
men fj�rran �r du fr�n deras innersta.
>Jes. 29,13.
3. Men du, HERRE, k�nner mig;
du ser mig och pr�var
huru mitt hj�rta �r mot dig.
Ryck dem bort s�som f�r till att slaktas,
och invig dem till en d�dens dag.
>Ps. 139,1 f.
4. Huru l�nge skall landet ligga s�rjande
och gr�set p� marken allest�des f�rtorka,
s� att b�de fyrfotadjur och f�glar f�rg�s
f�r inbyggarnas ondskas skull,
under det att dessa s�ga:
�Han skall icke se v�r underg�ng�
>Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.
5. Om du icke orkar l�pa
i kapp med fotg�ngare,
huru vill du d� taga upp
t�vlan med h�star?
Och om du nu k�nner dig trygg
i ett fredligt land,
huru skall det g� dig
bland Jordanbygdens sn�r?
6. Se, till och med dina br�der
och din faders hus
�ro ju trol�sa mot dig;
till och med dessa ropa
med full hals
bakom din rygg.
Du m� icke tro p� dem,
om de ock tala v�nligt till dig.
>Jer. 9,4.
7. Jag har �vergivit mitt hus,
f�rskjutit min arvedel;
det som var k�rast f�r min sj�l
l�mnade jag i fiendehand.
8. Hon som �r min arvedel blev mot mig
s�som ett lejon i skogen;
hon har h�jt sin r�st mot mig,
d�rf�r har jag fattat hat till henne.
9. Skall min arvedel vara mot mig s�som en brokig rovf�gel --
d� m� ock rovf�glar komma emot henne fr�n alla sidor.
Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
och l�ten dem komma f�r att �ta!
>Jes. 56,9.
10. Herdar i m�ngd f�rd�rva min ving�rd
och f�rtrampa min �ker;
de g�ra min sk�na �ker
till en �de �ken.
Man g�r den till en �demark;
11. s�rjande och �de ligger den framf�r mig.
Hela landet �del�gges,
ty ingen finnes, som vill akta p�.
12. �ver alla h�jder i �knen
rycka f�rh�rjare fram,
ja, HERRENS sv�rd f�rt�r allt,
fr�n den ena �ndan av landet till den andra;
intet k�tt kan finna r�ddning.
13. De hava s�tt vete,
men sk�rdat tistel;
de hava m�dat sig f�f�ngt.
Ja, I skolen komma p� skam med eder gr�da
f�r HERRENS gl�dande vredes skull.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.
14. S� s�ger HERREN om alla de onda grannar som f�rgripa sig p� den
arvedel jag har givit �t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifr�n
dem.
15. Men d�refter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag �ter
f�rbarma mig �ver dem och l�ta dem komma tillbaka, var och en
till sin arvedel ocb var och en till sitt land.
16. Om de d� r�tt l�ra sig mitt folks v�gar, s� att de sv�rja vid
mitt namn: �S� sant HERREN lever�, likasom de f�rut l�rde mitt
folk att sv�rja vid Baal, d� skola de bliva uppr�ttade mitt
ibland mitt folk.
>5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.
17. Men om de icke vilja h�ra, s� skall jag alldeles bortrycka och
f�rg�ra det folket, s�ger HERREN.
*24/13 Jeremia, 13 Kapitlet
Jeremia, 13 Kapitlet
Profetens g�rdel. Juda under bilden av
ett vink�rl. F�ngenskapen s�som ett
straff f�r folkets ondska och otrohet.
1. S� sade HERREN till mig: �G� bort och k�p dig en linneg�rdel,
och s�tt den omkring dina l�nder, men l�t den icke komma i
vatten.�
2. Och jag k�pte en g�rdel, s�som HERREN hade befallt, och satte
den omkring mina l�nder.
3. D� kom HERRENS ord till mig f�r andra g�ngen; han sade:
4. �Tag g�rdeln som du har k�pt, och som du b�r omkring dina
l�nder, och st� upp och g� bort till Frat, och g�m den d�r i en
stenklyfta.�
5. Och jag gick bort och g�mde den vid Frat, s�som HERREN hade
bjudit mig.
6. Sedan, en l�ng tid d�refter, sade HERREN till mig: �St� upp och
g� bort till Frat, och h�mta d�rifr�n den g�rdel som jag bj�d
dig g�mma d�r.�
7. Och jag gick bort till Frat och gr�vde upp g�rdeln och h�mtade
fram den fr�n det st�lle d�r jag hade g�mt den. Och se, g�rdeln
var f�rd�rvad, s� att den icke mer dugde till n�got.
8. D� kom HERRENS ord till mig; han sade:
9. S� s�ger HERREN: P� samma s�tt skall jag s�nda f�rd�rv �ver
Judas och Jerusalems stora h�gmod.
10. Detta onda folk, som icke vill h�ra mitt ord, utan vandrar i
sitt hj�rtas h�rdhet och f�ljer efter andra gudar och tj�nar och
tillbeder dem, det skall bliva s�som denna g�rdel vilken icke
duger till n�got.
11. Ty likasom en mans g�rdel sluter sig t�tt omkring hans l�nder,
s� l�t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
mig, s�ger HERREN, p� det att de skulle vara mitt folk och bliva
mig till ber�mmelse, lov och �ra; men de ville icke h�ra.
>5 Mos. 26,19.
12. S�g d�rf�r till dem detta ord: S� s�ger HERREN, Israels Gud:
Alla vink�rl �ro till f�r att fyllas med vin. Och n�r de d� s�ga
till dig: �Skulle vi icke veta att alla vink�rl �ro till f�r att
fyllas med vin?�,
13. s� svara dem: S� s�ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
alla inbyggare, konungarna som sitta p� Davids tron, och
pr�sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv�nare, s� att
de bliva druckna.
>Jer. 25,15 f. Hes. 23,33.
14. Och jag skail krossa dem, den ene mot den andre, b�de f�der ocb
barn, s�ger HERREN. Jag skall icke hava n�gon misskund, icke
skona och icke f�rbarma mig, s� att jag avst�r fr�n att f�rd�rva
dem.
>Jer. 6,21.
15. H�ren och lyssnen h�rtill, varen icke �vermodiga;
ty HERREN har talat.
16. Given HERREN, eder Gud, �ra,
f�rr�n han l�ter m�rkret komma,
och f�rr�n edra f�tter snubbla p� bergen,
n�r det skymmer;
ty det ljus I f�rbiden skall han byta i d�dsskugga
och g�ra till t�cken.
>Ps. 44,20. Jes. 8,22. 59,9.
17. Men om I icke h�ren h�rp�, s� m�ste min sjal i l�nndom s�rja
�ver s�dant �vermod, och mitt �ga m�ste bitterligen gr�ta och
flyta i t�rar, d�rf�r att HERRENS hjord d� bliver bortf�rd i
f�ngenskap.
>Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,2, 16. 2,18.
18. S�g till konungen och konungamodern:
S�tten eder l�gt ned,
ty den h�rlighetens krona som prydde edert huvud
har fallit aY eder.
>Jer. 36,30. Klag. 5,16. Hes. 21,26.
19. St�derna i Sydlandet �ro tillslutna,
och ingen finnes, som �ppnar dem;
hela Juda �r bortf�rt i f�ngenskap,
ja, bortf�rt helt och h�llet.
20. Lyften upp edra �gon och sen
huru de komma norrifr�n.
Var �r nu hjorden som var dig given,
den hjord som var din �ra?
21. Vad vill du s�ga, n�r han s�tter
till herrar �ver dig m�n
som du sj�lv har l�rt att komma
till dig s�som �lskare?
Skulle du d� icke gripas av v�nda
s�som en kvinna i barnsn�d?
>Jer. 6,24.
22. Men om du s�ger i ditt hj�rta:
�Varf�r har det g�tt mig s�?�,
s� vet: for din stora missg�rnings skull blev ditt mantelsl�p upplyft
och dina f�tter nesligt blottade.
>Jes. 47,2 f. Jer. 5,19. 16,10 f. Nah. 3,5.
23. Kan v�l en etiopier f�rvandla sin hud
eller en panter sina fl�ckar?
D� skullen ocks� I kunna g�ra n�got gott,
I som �ren s� �vade i ondska.
24. V�lan, jag vill f�rskingra dem s�som str�
som far bort f�r �knens vind.
>Job 21,18. Ps. 1,4.
25. Detta skall vara din lott och din besk�rda del fr�n mig,
s�ger HERREN,
d�rf�r att du har f�rg�tit mig
och f�rlitat dig p� l�gn.
26. D�rf�r skall jag ock draga upp
ditt mantelslap �ver ditt ansikte,
s� att man f�r se din skam.
27. Din otukt, ditt vrenskande,
ditt sk�ndliga otuktsv�sen --
p� h�jderna, p� f�ltet
har jag sett dina styggelser.
Ve dig, Jerusalem!
Du kommer icke att bliva ren --
p� huru l�ng tid �nnu?
>Jer. 6,8. Hes. 22,9 f,
*24/14 Jeremia, 14 Kapitlet
Jeremia, 14 Kapitlet
Den stora torkan och profetens f�rb�n.
1. Detta �r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang�ende torkan.
2. Juda ligger s�rjande,
dess portar �ro f�rfallna,
likasom i sorgdr�kt
luta de mot jorden,
och ett klagorop stiger
upp fr�n Jerusalem.
>Jes, 3,6. Jer. 12,4. Klag. 1,4. 2,8.
3. Storm�nnen d�
s�nda de sm� efter vatten,
men n�r de komma till dammarna,
finna de intet vatten;
de m�ste v�nda tillbaka
med tomma k�rl.
De st� d�r med skam och blygd
och m�ste h�lja �ver sina huvuden.
4. F�r markens skull, som ligger vanm�ktig,
d�rf�r att intet regn faller p� jorden,
st� �kerm�nnen med skam
oCh m�ste h�lja �ver sina huvuden.
>Joel 1,11.
5. Ja, ocks� hinden p� f�ltet
�vergiver sin nyf�dda kalv,
d�rf�r att intet gr�nt finnes
>Joel 1,18.
6. Och vild�snorna st� p� h�jderna
och fl�mta s�som schakaler;
deras �gon f�rsm�kta,
d�rf�r att gr�set �r borta.
7. Om �n v�ra missg�rningar
vittna emot oss,
s� hj�lp dock, HERRE,
f�r ditt namns skull.
Ty v�r avf�llighet �r stor;
mot dig hava vi syndat.
8. Du Israels hopp
dess fr�lsare i n�dens tid,
varf�r �r du s�som en fr�mling i landet,
lik en v�gfarande som sl�r upp sitt t�lt
allenast f�r en natt?
9. Varf�r �r du lik en r�dl�s man,
lik en hj�lte som icke kan hj�lpa?
Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
och vi �ro uppkallade efter ditt namn;
s� �vergiv oss d� icke.
10. S� s�ger HERREN om detta folk:
P� detta s�tt driva de g�rna omkring,
de h�lla icke sina f�tter i styr.
D�rf�r har HERREN intet behag till dem;
nej, han kommer nu ih�g deras missg�rning
och hems�ker deras synder.
>Jer. 2,23, 31. Hos. 8,3. 9,9.
11. Och HERREN sade till mig: Du m� icke bedja om n�got gott f�r
detta folk.
>Jer. 7,16. 11,14.
12. Ty om de �n fasta, s� vill jag dock icke h�ra deras rop, och om
de �n offra br�nnoffer och spisoffer s� har jag intet behag till
dem, utan vill f�rg�ra dem med sv�rd, hungersn�d och
pest.
>Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 6,20. 11,11. Hes. 8,18. Am. 5,22.
>Mik. 3,4.
13. D� sade jag: �Ack Herre, HERRE! Profeterna s�ga ju till dem: I
skolen icke se n�got sv�rd, ej heller skall hungersn�d tr�ffa
eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p� denna plats.�
>Jer. 5,12.
14. Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l�gn i mitt namn;
jag har icke s�nt dem eller givit dem n�gon befallning eller
talat till dem. L�gnsyner och tomma sp�domar och f�f�ngligt tal
och sina egna hj�rtans svek �r det de profetera f�r eder.
>Jer. 23,21. 27,14 f. 29,8 f.
15. D�rf�r s�ger HERREN s� om de profeter som profetera i mitt namn,
fast�n jag icke har s�nt dem, och som s�ga att sv�rd och
hungersn�d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv�rd och
hunger skola dessa profeter f�rg�s.
16. Och folket som de profetera f�r, b�de m�n och hustrur, b�de
s�ner och d�ttrar, skola komma att ligga p� Jerusalems gator,
slagna av hunger och sv�rd, och ingen skall begrava dem; och jag
skall utgjuta deras ondska �ver dem.
17. Men du skall s�ga till dem detta ord:
Mina �gon flyta i t�rar
natt och dag
och f� ingen ror
ty jungfrun, dottern mitt folk
har drabbats av stor f�rst�ring,
av ett sv�rt och ol�kligt s�r.
>Jer. 9,1. 10,19. 13,17. 30,12. Klag. 1,2, 18. 2,18. 3,48.
18. Om jag g�r ut p� marken,
se, d� ligga d�r sv�rdsslagna m�n;
och kommer jag in i staden,
s� m�tes jag d�r av hungerns pl�gor.
Ja, b�de profeter och pr�ster
n�dgas draga fr�n ort till ort,
till ett land som de icke k�nna.
19. Har du d� alldeles f�rkastat Juda?
Har din sj�l begynt f�rsm� Sion?
Eller varf�r har du slagit oss s�,
att ingen kan hela oss?
Vi bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid d� vi skulle bliva helade,
men se, f�rskr�ckelse kommer.
>Jer. 8,15.
20. HERRE, vi k�nna v�r ogudaktighet,
v�ra f�ders missg�rning,
ty vi hava syndat mot dig.
>Ps. 106,6. Jer. 3,25. Dan. 9,8.
21. F�r ditt namns skull,
f�rkasta oss icke,
l�t din h�rlighets tron
ej bliva f�raktad;
kom ih�g ditt f�rbund med oss,
och bryt det icke.
>Jer. 3,17.
22. Finnas v�l bland hedningarnas
f�f�ngliga avgudar
s�dana som kunna giva regn?
Eller kan himmelen av sig sj�lv
l�ta regnskurar falla?
�r det icke dig,
HERRE, v�r Gud,
som vi m�ste f�rbida?
Det �r ju du
som har gjort allt detta.
>Job 5,10. Ps. 135,7. 147,8. Apg. 14,15 f.
*24/15 Jeremia, 15 Kapitlet
Jeremia, 15 Kapitlet
Herrens samtal med profeten.
1. Men HERREN sade till mig; Om �n Mose och Samuel tr�dde inf�r
mig, s� skulle min sj�l dock icke v�nda sig till detta
folk. Driv dem bort ifr�n mitt ansikte och l�t dem g�.
>2 Mos. 32,11 f. 4 Mos 14,13 f. 1 Sam. 7,9 f. Ps. 99,6.
>Hes. 14,14, 16.
2. Och om de fr�ga dig: �Vart skola vi g�?�, s� skall du svara dem:
S� s�ger HERREN: I pestens v�ld den som h�r pesten till, i
sv�rdets v�ld den som h�r sv�rdet till, i hungerns v�ld den som
h�r hungern till, i f�ngenskapens v�ld den som h�r f�ngenskapen
till.
>Jer. 43,11. Sak. 11,9.
3. Fyra slags hems�kelser skall jag l�ta komma �ver dem, s�ger
HERREN: sv�rdet, som skall dr�pa dem, hundarna, som skola sl�pa
bort dem, himmelens f�glar och vilddjuren p� marken, som skola
�ta upp och f�rd�rva dem.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,26.
4. Och jag skall g�ra dem till en varnagel f�r alla riken p�
jorden, till straff f�r det som Manasse, Hiskias son, Juda
konung, har gjort i Jerusalem.
>5 Mos. 28,25. 2 Kon. 21,11. 23,26. 24,3. 2 Kr�n. 29,8. 33,19.
>Jer. 24,9.
5. Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
och vem kan �mka dig,
och vem kan vilja komma f�r att fr�ga
om det st�r v�l till med dig?
6. Du sj�lv f�rsk�t mig, s�ger HERREN;
du gick din v�g bort.
D�rf�r utr�ckte jag mot dig min hand och f�rd�rvade dig;
jag hade tr�ttnat att f�rbarma mig.
7. Ja, jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde f�r�ldrarna barnl�sa, jag f�rgjorde mitt folk,
d� de ej ville v�nda om fr�n sina v�gar.
8. Deras �nkor blevo genom mig
talrikare �n sanden i havet;
�ver m�drarna till deras unga
l�t jag f�rh�rjare komma
mitt p� ljusa dagen;
pl�tsligt l�t jag �ngest och f�rskr�ckelse
falla �ver dem.
9. Om en moder �n hade sju s�ner,
m�ste hon dock giva upp andan i sorg;
hennes sol gick ned, medan det �nnu var dag,
hon m�ste bliva till skam och blygd.
Och vad som �r kvar av dem skall
jag giva till pris
�t deras fienders sv�rd, s�ger HERREN
10. �Ve mig, min moder, att du har f�tt mig,
mig som �r till kiv och tr�ta f�r hela landet!
Jag har icke drivit ocker,
ej heller har n�gon beh�vt ockra p� mig;
likv�l f�rbanna de mig alla.�
>Job 3,1 f. 10,18. Jer. 20,1 f., 14. 26,7 f. 38,6.
11. Men HERREN svarade: �Sannerligen, jag skall styrka dig och l�ta
det g� dig v�l. Sannerligen, jag skall s� g�ra, att dina fiender
komma och b�nfalla inf�r dig i olyckans och n�dens
tid.
>Jer. 21,1 f. 37,3. 42,1 f.
12. Kan man bryta s�nder j�rn, j�rn fr�n norden, eller koppar?� --
13. Ditt gods och dina skatter skall jag l�mna till plundring, och
det utan betalning, till straff f�r allt vad du har syndat i
hela ditt land.
>Ps. 44,13. Jes. 52,3. Jer. 17,3 f.
14. Och jag skall l�ta dina fiender f�ra dig in i ett land som du
icke k�nner. Ty min vredes eld �r uppt�nd; mot eder skall det
brinna.
>5 Mos. 32,22 f.
15. HERRE, du vet det.
T�nk p� mig och l�t dig v�rda om mig,
och skaffa mig h�mnd p� mina f�rf�ljare;
tag mig icke bort, du som �r l�ngmodig.
Bet�nk huru jag b�r sm�lek f�r din skull
16. N�r jag fick dina ord, blevo de min
spis
ja, dina ord blevo f�r mig
mitt hjartas fr�jd och gl�dje;
ty jag �r uppkallad efter ditt nanln,
HERRE, h�rskarornas Gud.
17. Jag har icke suttit i gyoklares samkv�m
och f�rlustat mig d�r;
f�r din hands skull har jag m�st sitta ensam,
ty du har uppfyllt mig med f�rgrymmelse.
>Jes. 8,11. Jer. 6,11. Hes. 3,14.
18. Varf�r skall jag d� pl�gas s� oavl�tligt,
och varf�r �r mitt s�r s� ohelbart?
Det vill ju icke l�kas.
Ja, du bliver f�r mig s�som en f�r sinande b�ck,
s� som ett vatten som ingen kan lita p�.
19. D�rf�r s�ger HERREN s�:
Om du v�nder �ter, s� vill jag l�ta dig komma �ter
och bliva min tj�nare.
Och om du framb�r �del metall utan slagg,
s� skall du f� tj�na mig s�som mun.
Dessa skola d� v�nda �ter till dig,
men du skall icke v�nda �ter till dem.
20. Och jag skall g�ra dig inf�r detta folk
till en fast kopparmur,
s� att de icke skola bliva dig �verm�ktiga,
om de vilja strida mot dig;
ty jag �r med dig ooh vill fr�lsa dig
och vill hj�lpa dig, s�ger HERREN.
>Jer. 1,18. 6,27. 20,11.
21. Jag skall hj�lpa dig ut ur de ondas v�ld
och skall f�rl�sa dig ur v�ldverkarnas hand.
*24/16 Jeremia, 16 Kapitlet
Jeremia, 16 Kapitlet
Straffdomar och n�del�ften.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du skall icke taga dig n�gon hustru eller skaffa dig n�gra s�ner
och d�ttrar p� denna plats.
3. Ty s� s�ger HERREN om de s�ner och d�ttrar som bliva I f�dda p�
henna plats, och om m�drarna som hava f�tt dem, och om f�derna
som hava avlat dem i detta land:
4. Av sv�ra sjukdomar skola de d�; man skall icke h�lla d�dsklagan
efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva g�dsel p�
marken. Och genom sv�rd och hunger skola de f�rg�s, och deras
d�da kroppar skola bliva mat �t himmelens f�glar och markens
djur. I
>Jer. 7,33. 8,2. 9,22. 25,33.
5. Ty s� s�ger HERREN: Du skall icke g� in i n�got sorgehus och
icke begiva dig �stad f�r att h�lla d�dsklagan, ej heller �mka
dem; ty jag har tagit bort min frid ifr�n detta folk, s�ger
HERREN, ja, min n�d och barmh�rtighet.
6. Och b�de stora och sm� skola d� i detta land, utan att bliva
begravna; och man skall icke h�lla d�dsklagan efter dem, och
ingen skall f�r deras skull rista m�rken p� sig eller raka sitt
huvud.
>5 Mos. 14,1. Jer. 41,5. Mik.1,16.
7. Man skall icke bryta br�d �t n�gon, f�r att tr�sta honom i
sorgen efter en d�d, och icke giva n�gon tr�steb�garen att
dricka, n�r han har f�rlorat fader eller moder.
>Hes. 24,17, 22 f.
8. Och i g�stabudshus skall du icke heller g� in f�r att sitta med
dem och �ta och dricka.
9. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inf�r edra �gon, och
medan I �nnu leven, skall jag p� denna plats g�ra slut p�
fr�jderop och gl�djerop, p� rop f�r brudgum och rop f�r brud. I
>Jer. 7,84. 25,10. 33,11. Hes. 26,18.
10. N�r du nu f�rkunnar alla dessa ord f�r detta folk och de d�
fr�ga dig: �Varf�r har HERREN uttalat �ver oss all denna stora
olycka? Och vari best�r den missg�rning och synd som vi hava
beg�tt mot HERREN, v�r Gud?�,
>Jer. 5,19. 13,22.
11. d� skall du svara dem: �Jo, edra f�der �verg�vo mig, s�ger
HERREN, och f�ljde efter andra gudar och tj�nade och tillb�do
dem; ja, mig �verg�vo de och h�llo icke min lag.
12. Och I sj�lva haven gjort �nnu mer ont, �n edra f�der gjorde; ty
se, I vandren var och en efter sitt onda hj�rtas h�rdhet, och I
viljen icke h�ra mig.
13. D�rf�r skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
land son varken I eller edra f�der haven k�nt, och d�r Skolen I
f� tj�na andra gudar b�de daG och natt; ty jag skall icke hava
n�gon misskund med eder.�
>5 Mos. 4,27 f. 28,36, 64. Jer. 5,19.
14. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer
skall s�ga: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn
upp ur Egyptens land�,
>Jer. 23,7 f.
15. utan: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn upp
ur nordlandet, och ur alla andra l�nder till vilka han hade
drivit dem bort.� Ty jag skall f�ra dem tillbaka till deras
land, det som jag gav �t deras f�der.
16. Se, jag skall s�nda bud efter m�nga fiskare, s�ger HERREN, och
de skola fiska upp dem; och sedan skall jag s�nda bud efter
m�nga j�gare, och de skola jaga dem ned fran alla berg och alla
h�jder och ut ur stenklyftorna.
>Hab. 1,14 f.
17. Ty mina �gon �ro riktade p� alla deras v�gar; de kunna icke
g�mma sig f�r mitt ansikte och deras missg�rning �r icke f�rdold
f�r mina �gon.
>Job 34,21 f. Ps. 90,8. Ords. 5,21. Jer. 23,24. 32,19. Hebr. 4,13.
18. Och f�rst skall jag i dubbelt m�tt vederg�lla dem f�r deras
missg�rning och synd, f�r att de hava osk�rat mitt land, i det
att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
sk�ndliga avgudars d�da kroppar.
>3 Mos. 26,30. Jes. 65,7. Jer. 2,7.
19. HERRE, du min starkhet och mitt v�rn,
du min tillflykt p� n�dens dag,
till dig skola hedningarna komma
fr�n jordens �ndar och skola s�ga:
�Allenast l�gn hava v�ra f�der f�tt i arv.
f�f�ngliga avgudar, av vilka ingen kan hj�lpa.
>Ps. 8,2 f. 46,2. Jes. 2,2 f. Jer. 3,17. Mik. 4,1 f. Sak. 8,20 f.
20. Kan v�l en m�nniska g�ra sig gudar?
Nej, de gudarna �ro inga gudar.
>Jes. 40,19 f. 44,9 f. Jer. 2,11. 10,3.
21. D�rf�r vill jag nu denna g�ng l�ta dem f�rnimma det,
jag vill l�ta dem k�nna min hand och min makt,
f�r att de m� veta att mitt namn �r HERREN.
*24/17 Jeremia, 17 Kapitlet
Jeremia, 17 Kapitlet
Juda synd. Sabbatsbudet.
1. Juda synd �r uppskriven med j�rnstift, med diamantgriffel; den
�r inistad p� deras hj�rtas tavla och p� edra altarens horn,
2. s� visst som deras barn vid gr�na tr�d och p� h�ga kullar komma
ih�g sina altaren och Aseror.
3. Du mitt berg p� f�ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
jag l�mna till plundring, s� ock dina offerh�jder, till straff
f�r vad du har syndat i hela ditt land.
>Jer. 15,13 f. 21,13.
4. Och du skall n�dgas avst� -- och detta genom din egen f�rskyllan
-- fr�n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l�ta
dig tj�na dina fiender i ett land som du icke k�nner. Ty I haven
uppt�nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
5. S� s�ger HERREN:
F�rbannad �r den man
som f�rtr�star p� m�nniskor
och s�tter k�tt sig till arm
och med sitt hj�rta viker av ifr�n HERREN.
>2 Kr�n. 32,8.
6. Han skall bliva s�som en torr buske p� hedmarken
och skall icke f� se n�got gott komma,
utan skall bo p� f�rbr�nda platser i �knen,
i ett land med salthedar, d�r ingen bor.
>Jer. 48,6.
7. Men v�lsignad �r den man
som f�rtr�star p� HERREN,
den som har HERREN till sin f�rtr�stan.
>PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.
8. Han �r lik ett tr�d som �r planterat vid vatten,
och som str�cker ut sina r�tter till b�cken;
ty om �n hetta kommer, s� f�rskr�ckes det icke,
utan bevarar sina l�v gr�nskande;
och om ett torrt �r kommer, s� s�rjer det icke
och upph�r ej heller att bara frukt.
>Ps. 1,3.
9. Ett illfundigt och f�rd�rvat ting
�r hj�rtat framf�r allt annat;
vem kan f�rst� det?
10. Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj�rtat
och pr�var njurarna,
och giver s� �t var och en efter hans v�gar,
efter hans g�rningars frukt.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.
11. Lik en rapph�na som ruvar p� �gg, vilka hon ej sj�lv har lagt,
�r den som samlar rikedom med or�tt;
i sina halva dagar m�ste han l�mna den
och vid sitt slut skall han st� s�som en d�re.
12. En h�rlighetens tron,
en urgammal h�jd
�r v�r helgedoms plats.
13. HERREN �r Israels hopp;
alla som �vergiva dig komma p� skam.
de som vika av ifr�n mig likna en skrift i sanden;
ty de hava �vergivit HERREN,
k�llan med det friska vattnet.
>Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.
14. Hela du mig, HERRE, s� varde jag helad;
fr�ls mig du, s� varder jag fr�lst.
Ty du �r mitt lov.
>5 Mos. 10,21.
15. Se, dessa s�ga till mig:
�Vad bliver av HERREMS ord?
M� det fullbordas!�
>Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.
16. Det �r ju s�, att jag ej har undandragit mig
herdekallet i din efterf�ljd,
och f�rd�rvets dag
har jag icke �stundat;
du vet det sj�lv.
Vad mina l�ppar hava uttalat,
det har talats inf�r ditt ansikte.
17. S� bliv d� icke
till skr�ck f�r mig;
du som �r min tillflykt
p� olyckans dag.
18. L�t dem som f�rf�lja mig
komma p� skam,
men l�t icke mig
komma p� skam;
l�t dem bliva f�rf�rade,
men l�t ej mig bliva f�rf�rad.
L�t en olycksdag komma �ver dem,
och krossa dem i dubbelt m�tt.
>Ps. 35,4. 40,15.
19. S� sade HERREN till mig: G� �stad och st�ll dig i
Menighetsporten, d�r Juda konungar g� in och g� ut, och sedan i
Jerusalems alla andra portar;
20. och s�g till dem: H�ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela
Juda, och I alla Jerusalems inv�nare som g�n in genom dessa
portar.
>Jer. 22,2.
21. S� s�ger HERREN: Tagen eder val till vara f�r att p�
sabbatsdagen b�ra n�gon b�rda eller f�ra in n�gon s�dan genom
Jerusalems portar.
>Neh 13,19.
22. Och f�ren icke p� sabbatsdagen n�gon b�rda ut ur edra hus, och
g�ren ej heller n�got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
s�som jag bj�d edra f�der,
>2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.
23. fast�n de icke ville h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan voro
h�rdnackade, s� att de icke h�rde eller togo emot tuktan.
>Jer 2,30. 5,3.
24. Men om I viljen h�ra mig, s�ger HERREN, s� att I p� sabbatsdagen
icke f�ren n�gon b�rda in genom denna stads portar, utan helgen
sabbatsdagen, s� att I p� den icke g�ren n�got arbete,
>Jes. 56,2. 58,13 f.
25. d� skola konungar och furstar som komma att sitta p� Davids tron
f� draga in genom denna stads portar, p� vagnar och h�star,
f�ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv�nare; och
denna stad skall d� f�rbliva bebodd evinnerligen.
>Jer. 22,4.
26. Och fr�n Juda stader, fr�n Jerusalems omnejd och fr�n Benjami
land, fr�n L�glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
oeh framb�ra br�nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r�kelse och
framb�ra lovoffer till HERRENS hus.
>Jer. 32,44. 33,13.
27. Men om I icke h�ren mitt bud att helga sabbaten och att icke
b�ra n�gon b�rda in genom Jerusalems portar p� sabbatsdagen, d�
skall jag t�nda eld p� dess portar, och elden skall f�rt�ra
Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl�ckas.
>Hes. 20,47. Hos. 8,14.
*24/18 Jeremia, 18 Kapitlet
Jeremia, 18 Kapitlet
L�rdom h�mtad fr�n krukmakarens arbete.
Strafftal. Anslag mot profeten.
Profetens b�n om motst�ndarnas
bestraffning.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade
2. �St� upp och g� ned till krukmakarens hus; d�r vill jag l�ta dig
h�ra mina ord.�
3. D� gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
med arbete p� krukmakarskivan.
4. Och n�r k�rlet som krukmakare h�ll p� att g�ra av leret
misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d�rav
ett annat k�rl s�, som han ville hava det gjort.
5. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
6. Skulle jag icke kunna g�ra med eder, I �r Israels hus, s�som
denne krukmakare g�r? s�ger HERREN Jo, s�som leret �r i
krukmakarens hand, s� �ren ock I i min hand, I av Israels hus.
>Jes. 45,9. Vish. 15,7. Rom. 9,21,
7. Den ena g�ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
upprycka, nedbryta och f�rg�ra det;
>Jer. 1,10. 31,28.
8. men om d� det folket omv�nder sig fr�n det onda v�sende mot
vilket jag v�nde mitt hot, s� �ngrar jag det onda som jag hade
t�nkt att g�ra dem.
>Hes. 18,21. 33,11. Jon. 3,10.
9. En annan g�ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
uppbygga och plantera det;
10. men om det d� g�r vad ont �r i mina �gon och icke h�r min r�st,
s� �ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g�ra
dem.
11. S� s�g du nu till Juda man och Jerusalems inv�nare: S� s�ger
HERREN: Se, jag bereder �t eder en olycka, och jag har i sinnet
ett anslag mot eder. V�nden d�rf�r om, var och en fr�n sin onda
v�g, och b�ttren edert leverne ooh edert v�sende.
>2 Kr�n. 17,13. Jer. 7,3. 25,5. 35,15.
12. Men de skola svara: �Du m�dar dig f�rg�ves. Vi vilja f�lja vara
egna tankar och g�ra var och er efter sitt onda hj�rtas h�rdhet.
>Jes. 65,2. Jer. 2,25. 44,16 f
13. D�rf�r s�ger HERREN s�:
Fr�gen efter bland hednafolken
om n�gon har h�rt n�got s�dant.
Alltf�r gruvliga ting
har jungfrun Israel bedrivit.
>Jer. 2,10. Hos. 6,10,
14. �vergiver d� Libanons sn�
sin upph�jda klippa,
eller sina de friska vatten ut,
som str�mma ifr�n fj�rran,
eftersom mitt folk f�rg�ter mig
och tander offereld �t avgudar?
15. Se, av dem skola de bringas p� fall,
n�r de g� sin gamla str�t
och vandra p� villostigar,
p� obanade v�gar.
>Jer. 2,32. 3,21.
16. S� g�ra de sitt land till ett f�rem�l f�r h�pnad,
f�r begabberi evinnerligen;
alla som g� d�r fram skola h�pna
och skaka buvudet.
>Jer. 19,8.
17. S�som en �stanvind skall jag f�rskingra dem,
n�r fienden kommer;
jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
p� deras of�rds dag.
>Jes. 27,8.
18. Men de sade: �Kom, l�t oss t�nka ut n�got anslag mot Jeremia. Ty
pr�sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej
heller de vise med r�d, ej heller profeterna med
f�rkunnelse. Ja, kom, l�t oss f�lla honom med vara tungor, vi
beh�va alls icke akta p� vad han s�ger.�
>Hes. 7,26. Mal. 2,7.
19. HERRE, akta du p� mig,
och h�r rad mina motst�ndare tala.
20. Skall man f� vederg�lla gott med ont,
eftersom dessa hava gr�vt en grop f�r mitt liv?
T�nk p� huru jag har st�tt inf�r ditt ansikte
f�r att mana gott f�r dem,
till att avv�nda fr�n dem din vrede.
>Ps. 35,12. Ords. 17,13. Rom. 12,17.
21. D�rf�r m� du �verl�mna deras barn �t hungersn�den
och giva dem sj�lva till pris �t sv�rdet,
s� att deras hustrur blira barnl�sa och �nkor,
deras m�n dr�pta av pesten,
och deras ynglingar slagna med sv�rd striden.
>Ps. 109,10 f.
22. M� klagorop h�ras fr�n deras hus,
i det att du pl�tsligt l�ter r�varskaror komma �ver dem.
Ty de hava gr�vt en grop f�r att f�nga mig,
och snaror hava de lagt ut f�r mina f�tter.
23. Men du, HERRE, k�nner
alla deras mordiska anslag mot mig;
s� m� du d� icke f�rl�ta dem deras missg�rning
eller utpl�na deras synd ur din �syn.
M� de bringas p� fall inf�r dig;
ja, utf�r ditt verk mot dem p� din vredes tid.
*24/19 Jeremia, 19 Kapitlet
Jeremia, 19 Kapitlet
Juda skall krossas s�som en lerkruka.
1. S� sade HERREN: G� �stad och k�p dig en lerkruka av krukmakaren;
och tag med dig n�gra av de �ldste i folket och av de �ldste
bland pr�sterna,
2. och g� ut till Hinnoms sons dal, soln ligger framf�r
Lersk�rvsporten, och predika d�r de ord som jag skall tala till
dig.
3. Du skall s�ga: �H�ren HERRENS ord, I Juda konungar och I
Jerusalems inv�nare: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
jag skall l�ta en s�dan olycka komma �ver denna plats, att det
skall genljuda i �ronen p� var och en som f�r h�ra det.
>1 Sam. 3,11. 2 Kon. 21,12.
4. Eftersom de hava �vergivit mig och icke aktat denna plats, utan
d�r t�nt offereld �t andra gudar, som varken de sj�lva eller
deras f�der eller Juda konungar hava k�nt, och eftersom de hava
uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
5. och byggt sina Baalsh�jder, f�r att d�r br�nna upp sina barn i
eld, till br�nnoffer �t Baal, fast�n jag aldrig har bjudit eller
talat om eller ens t�nkt mig n�got s�dant,
>Jer. 7,31 f. 32,35. Hes. 16,20. 23,37.
6. se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer
skall kalla denna plats �Tofet� eller �Hinoms sons dal�, utan
�Dr�pdalen�.
7. Och d� skall jag p� denna plats g�ra om intet Judas och
Jerusalems r�d, och jag skall l�ta dem falla f�r deras fienders
sv�rd och f�r de m�ns hand, som st� efter deras liv och jag
skall giva deras d�da kroppar till mat �t himmelens f�glar och
markens djur.
>Jer. 16,4.
8. Och jag skall g�ra denna stad till ett f�rem�l f�r h�pnad och
begabberi; alla som g� d�r fr�n skola h�pna ooh vissla vid
tanken p� alla dess pl�gor.
>Jer. 18,16.
9. Och jag skall l�ta dem �ta sina egna s�ners och d�ttrars k�tt,
ja, den ene skall n�dgas �ta den andres k�tt. I s�dan n�d och
s�dant tr�ngm�l skola de komma genom sina fiender och genom dem
som st� efter deras liv.�
>3 Mos.26.29. 5 Mos. 28,53 f. Klag. 2,20. 4,10. Luk. 19,43 f.
10. Och du skall sl� s�nder krukan inf�r de m�ns �gon, som hava g�tt
med dig,
11. och du skall s�ga till dem: �S� s�ger HERREN Sebaot: Jag skall
s�ndersl� detta folk och denna stad, p� samma s�tt som man sl�r
s�nder ett krukmakark�rl, s� att det icke kan bliva helt igen;
och man skall begrava i Tofet, d�rf�r att ingen annan plats
finnes att begrava p�.
>Jer. 7,32.
12. S� skall jag g�ra med denna plats, s�ger HERREN, och med dess
inv�nare; jag skall g�ra denna stad lik Tofet.
13. Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
bliva s�som Tofetplatsen, ja, alla de hus p� vilkas tak man har
t�nt offereld �t himmelens hela h�rskara och utgjutit drickoffer
�t andra gudar.�
>Jer. 32,29. 44,17 f. Sef. 1,5.
14. N�r sedan Jeremia kom igen fr�n Tofet, dit HERREN hade s�nt
honom f�r att profetera, st�llde han sig i f�rg�rden till
HERBENS hus och sade till allt folket:
15. �S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, �ver denna stad med
alla dess lydst�der skall jag l�ta all den olycka komma, som jag
har beslutit �ver den -- detta d�rf�r att de hava varit
h�rdnackade och icke velat h�ra mina ord.�
>Jer. 7,26. 17,.
*24/20 Jeremia, 20 Kapitlet
Jeremia, 20 Kapitlet
Jeremia och Pashur. Profetkallets
vederv�rdigheter. Profeten f�rbannar sin
f�delsedag.
1. D� nu Pashur, Immers son, pr�sten, som var �veruppsyningsman i
HERRENS hus, h�rde Jeremia profetera detta,
>Jer. 38,1.
2. l�t han hudfl�nga profeten Jeremi och satte honom i stocken i
�vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
>Jer. 29,26 . 37,15.
3. Men n�r Pashur dagen d�refter sl�ppte Jeremia l�s ur stocken,
sade Jeremia till honom: �Pashur �r icke det namn varmed HERREN
ben�mner dig, utan Magor-Missabib[1];
4. ty s� s�ger HERREN: Se, jag skall g�ra dig till skr�ck s�v�l f�r
dig sj�lv som f�r alla dina v�nner; och de skola falla f�r sina
fienders sv�rd, i din egen �syn. Och hela Juda skall jag giva i
den babyloniske konungens hand, och han skall f�ra dem bort till
Babel och dr�pa dem med sv�rd.
5. Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
och alla dyrbarheter d�ri, ja, Juda konungars alla skatter skall
jag giva i deras fienders hand; och de skola g�ra det till sitt
byte och taga det och f�ra det till Babel.
>2 Kon. 20,17. Jes. 39,6. Jer. 15,13. 17,8.
6. Och du sj�lv, Pashur, skall g� i f�ngenskap, med alla som bo i
ditt hus. Du skall komma till Babel; d�r skall du d�, och d�r
skall du begravas, Sjungen till HERRENS �ra, j�mte alla dina
v�nner, f�r vilka du har profeterat l�gn.�
7. Du, HERRE, �vertalade mig, och jag l�t mig �vertalas;
du grep mig och blev mig �verm�ktig.
S� har jag blivit ett st�ndigt �tl�je;
var man bespottar mig.
>Jer. 1,6 f.
8. Ty' s� ofta jag talar, m�ste jag klaga;
jag m�ste ropa �ver v�ld och f�rtryck,
ty HERRENS ord har blivit mig
tilI sm�lek och h�n best�ndigt.
9. Men n�r jag sade: �Jag vill icke t�nka p� honom
eller vidare tala i hans namn�,
d� blev det i mitt hj�rta s�som brunne d�r en eld,
inst�ngd i mitt innersta;
jag m�dade mig med att uth�rda den,
men jag kunde det icke.
10. Ty jag h�r mig f�rtalas av m�nga;
skr�ck fr�n alla sidor!
�Anklagen honom!� �Ja, vi vilja anklaga honom!�
Alla som hava varit mina vanner
vakta p� att jag skall falla:
�Kanh�nda skall han l�ta locka sig,
s� att vi bliva honom �verm�ktiga
och f� taga h�mnd p� honom.�
>Ps. 31,14.
11. Men HERREN �r med mig
s�som en v�ldig hj�lte;
d�rf�r skola mina f�rf�ljare komma p� fall
och intet f�rm�.
Ja, de skola storligen komma p� skam,
d�rf�r att de ej hade f�rst�nd;
de skola drabbas av en evig blygd,
som icke skall varda f�rg�ten
>Jer. 15,20. 17,18. 23,40.
12. Ty HERREN Sebnot pr�var med r�ttf�rdighet,
han ser njurar och hj�rta.
S� skall jag d� f� se din h�mnd p� dem,
ty f�r dig har jag lagt fram min sak.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10.
13. Sjungen till HERRENS �ra,
loven HERREN;
ty han r�ddar den fattiges sj�lv
ur de ondas hand.
14. F�rbannad vare den dag
p� vilken jag f�ddes;
utan v�lsignelse blive den dag
d� min moder f�dde mig.
>Job 3,1 f. 10,18. Jer. 15,10.
15. F�rbannad vare den man
som f�rkunnade f�r min fader: �Ett
gossebarn �r dig f�tt�,
och s� gjorde honom stor gl�dje.
16. G�nge det den mannen s�som det gick de st�der
som HERREN omst�rtade utan f�rbarmande.
M� han f� h�ra klagorop om morgonen
och h�rskri om middagen.
>1 Mos. 19,24 f. Jes. 13,19. Jer. 50,40. Hes. 16,49 f.
>Hos. 11,8. Am. 4,11. Luk. 17,29. Judas v. 7.
17. d�rf�r att han icke dr�pte mig strax i moderlivet,
s� att min moder fick bliva min grav
och hennes liv vara havande f�r evigt.
18. Varf�r kom jag ut ur moderlivet
och fick se olycka och bedr�velse,
s� att mina dagar m�ste f�rsvinna i skam?
[1] D. �. skr�ck fr�n alla sidor; jfr Jer. 6:25.
*24/21 Jeremia, 21 Kapitlet
Jeremia, 21 Kapitlet
Konung Sidkias bud till Jeremia.
Jeremias svar.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, n�r konung
Sidkia s�nde till honom Pashur, Malkias son, och pr�sten
Sefanja, Maasejas son, och l�t s�ga:
2. �Fr�ga HERREN f�r oss, d� nu Nebukadressar, konungen i Babel,
har angripit oss; kanh�nda vill HERREN handla med oss i enlighet
med alla sina f�rra under, s� att denne l�mnar oss i fred.
3. Jeremia svarade dem:
S� skolen I s�ga till Sidkia:
4. S� s�ger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med nlk I
utanf�r muren striden mot konungen i Babel och kaldeerna, som
el�gra eder, dem skall jag v�nda om och skall famla dem inne i
denna stad.
5. Och jag skall sj�lv strida mot eder med utr�ckt hand ooh stark
arm, vrede och harm och stor f�rt�relse.
>5 Mos. 29.28
6. Och jag skall sl� dem som bo i denna stad, b�de m�nniskor och
djur; i sv�r pest skola de d�.
7. Och d�refter, s�ger HERREN, skall jag l�ta Sidkia, Juda konung,
oh hans tj�nare och folket, dem som i denna stad �ro kvar efter
pesten sv�rdet och hungersn�den, falla i Nebukadressars, den
babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de m�ns
hand, som st� efter deras liv. Och han skall sl� dem med
sv�rdsegg; han skall icke skona dem och icke hava n�gon misskund
eller n�got f�rbarmande.
>Jer. 32,3 f.
8. Och till detta folk skall du s�ga S� s�ger HERREN: Se, jag
f�rel�gger eder v�gen till livet och v�gen till d�den.
>5 Mos 11,26. 30,15, 19.
9. Den som stannar kvar i denna stad, han skall d� genom sv�rd
eller hunger eller pest, men den som g�r ut och giver sig �t
kaldeerna, som bel�gra eder, han skall f� leva och vinna sitt
liv s�som ett byte.
>Jer. 38,2. 39,18. 45,5.
10. Ty jag har v�nt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
och icke till dess lycka, s�ger HERREN. Den skall bliva given i
den babyloniske konungens hand, och han skall br�nna upp den i
eld.
11. Och till Juda konungs hus skall du s�ga: H�ren HERRENS ord:
12. I av Davids hus, s� s�ger HERREN: �F�llen var morgon r�tt dom,
och r�dden den plundrade ur f�rtryckarens hand, f�r att icke min
vrede m� bryta fram s�som en eld och brinna s�, att ingen kan
utsl�cka den� -- detta f�r deras onda v�sendes skull.
>Jer. 4,4. 22,3.
13. Se, jag skall v�nda mig mot dig, du som bor i dalen, du
bergf�ste p� sl�tten, s�ger HERREN, ja, mot eder som s�gen: �Vem
kan falla �ver oss, och vem kan tr�nga in i v�ra boningar?�
>Jer. 17,3.
14. Jag skall hems�ka eder efter edra g�rningars frukt, s�ger
HERREN. Ja, jag skall t�nda upp en eld i deras skog, och den
skall fort�ra allt d�r runt omkring.
>Ords. 1,31.
*24/22 Jeremia, 22 Kapitlet
Jeremia, 22 Kapitlet
Profetior mot judakonungarna Sallum
(Joahas), Jojakim och Konja (Jekonja
eller Jojakin).
1. S� sade HERREN: G� ned till Juda konungs hus och tala d�r
f�ljande ord;
2. s�g: H�r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p� Davids tron,
h�r det du med dina tj�nare och ditt folk, I som g�n in genom
dessa portar.
>Jer. 17,20.
3. S� s�ger HERREN: �ven r�tt och r�ttf�rdighet, och r�dden den
plundrade ur f�rtryckarens hand; f�ror�tten icke fr�mlingen, den
faderl�se och �nkan, g�ren icke �verv�ld mot dem, och utgjuten
icke oskyldigt blod p� denna plats.
>Jer. 21,12.
4. Ty om I g�ren efter detta ord, s� skola konungar som komma att
sitta p� Dacids tron f� draga in genom portarna till detta hus,
p� vagnar och h�star, f�ljda av sina tj�nare och sitt folk.
>Jer. 17,25.
5. Men om I icke h�ren dessa ord, d� har jag svurit vid mig sj�lv,
s�ger HERREN, att detta hus skall bliva �delagt.
6. Ty s� s�ger HERREN om Juda konungs hus:
V�l �r du f�r mig s�som ett Gilead,
s�som Libanons topp;
men jag skall sannerligen g�ra dig till en �ken,
till obebodda st�der.
7. Och jag skall inviga f�rd�rvare till att komma �ver dig,
var och en med sina vapen,
och de skola hugga ned dina v�ldiga cedrar
och kasta dem i elden
8. Och m�nga folk skola g� fram vid denna stad, och man skall fr�ga
varandra: �Varf�r har HERREN gjort s� mot denna stora stad?�
>5 Mos, 29,24. 1 Kon. 9,8 f.
9. Och man skall d� svara D�rf�r att de �verg�vo HERREN sin Guds,
forbund och tillb�do andra gudar och tj�nade dem.�
10. Gr�ten icke �ver en d�d man,
och �mken honom icke;
men gr�ten bitterligen �ver honom som har m�st vandra bort,
ty han skall icke mer komma tillbaka
och �terse sitt fadernesland.
11. Ty s� s�ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr�n
denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
>2 Kon. 23,30.
12. utan p� den ort dit han har blivit bortf�rd i f�ngenskap, d�r
skall han d�; detta land skall han icke mer f� �terse.
13. Ve dig, du som bygger ditt hus med or�ttf�rdighet
och dina salar med or�tt,
du som l�ter din n�sta arbeta f�r intet
och icke giver honom hans l�n,
>3 Mos. 19,13. 5 Mos. 21,14 f. Hab. 2,9. Jak. 5,4.
14. du som s�ger: �Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar�,
och s� g�r �t dig vida f�nster
och bel�gger huset med cedertr�
och m�lar det r�tt med dyrbar f�rg!
15. Kallar du det att rara konung,
att du �vlas med att bygga cederhus?
Din fader �t ju och drack,
dock �vade han r�tt och r�ttf�rdigbet;
och d� gick det honom v�l.
>2 Kon. 22,2.
16. Han skaffade den betryckte och fattige r�tt;
och d� gick det v�l.
�r icke detta att k�nna mig?
s�ger HERREN.
17. Men dina �gon och ditt hj�rta
st� allenast efter vinning
och efter att utgjuta den oskyldiges blod
och att �va f�rtryck oh v�ld.
18. D�rf�r s�ger HERREN s� om Jojakim, Josias son, Juda konung:
Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa:
�Ack ve, min broder! Ack ve, syster!�
Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa:
�Ack ve, herre! Ack ve, huru h�rlig han var!�
19. S�som man begraver en �sna, s� skall han begravas;
han skall sl�pas ut och kastas bort,
l�ngt utanf�r Jerusalems portar.
>Jer. 36,30.
20. Stig upp p� Libanon och ropa,
h�v upp din r�st i Basan,
och ropa fr�n Abarim,
ty alla dina �lskare �ro krossade.
21. Jag talade till dig, n�r det gick dig v�l,
men du sade: �Jag vill icke h�ra.�
S�dan har din v�g varit allt ifr�n din ungdom,
att du icke har velat h�ra min r�st.
22. Alla dina herdar skola nu f� en stormvind till sin herde,
och dina �lskare m�ste g� i f�ngenskap.
Ja, d� skall du komma p� skam och f� blygas
f�r all din ondskas skull.
23. Du som bor p� Libanon,
du som har ditt n�ste i cedrarna,
huru skall du icke j�mra dig,
n�r v�nda kommer �ver dig,
�ngest lik en barnaf�derskas!
24. S� sant jag lever, s�ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
Juda konung, �n vore en signetring p� min h�gra hand, s� skulle
jag dock rycka dig d�rifr�n.
>H�ga V. 8,6. Hagg. 2,24.
25. Och jag skall giva dig i de m�ns hand, som st� efter ditt liv,
och i de m�ns hans som du fruktar f�r, n�mligen i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldeernas
hand.
>Jer. 21,7.
26. Och dig ooh din moder, den som har f�tt dig, skall jag slungna
bort till ett annat land, d�r I icke �ren f�dda; och d�r skolen
I d�.
>2 Kon. 24,15.
27. Till det land dit deras sj�l l�ngtar att �terv�nda, dit skola de
icke f� v�nda �ter.
28. �r d� han, denne Konja, ett f�raktligt, krossat bel�te eller ett
v�rdel�st k�rl? Eller varf�r hava de blivit bortslungade, han
och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
hava k�nt?
29. O land, land, land, h�r HERRENS ord!
30. S� s�ger HERREN: Tecknen upp denne man s�som barnl�s, s�som en
man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans
avkomlingar skall vara s� lyckosam att han f�r sitta p� Davids
tron och i framtiden r�da �ver Juda.
*24/23 Jeremia, 23 Kapitlet
Jeremia, 23 Kapitlet
Ve �ver otrogna herdar. L�fte om goda
herdar och om �en r�ttf�rdig telning� av
Davids �tt. Falska profeters dom.
1. Ve �ver de herdar som f�rd�rva och f�rskingra f�ren i min hjord!
s�ger HERREN.
>Jer. 10,21. Hes. 34,2 f.
2. D�rf�r s�ger HERREN, Israels Gud, s� om de herdar som f�ra mitt
folk i bet: Det �r I som haven f�rskingrat mina f�r och drivit
bort dem och underl�tit att s�ka deras b�sta. Men se, nu skall
jag hems�ka eder f�r edert onda v�sendes skull, s�ger HERREN.
3. Och jag skall sj�lv f�rsamla kvarlevan av mina f�r ur alla de
l�nder till vilka jag har drivit dem bort, och skall f�ra dem
tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
oh for�ka sig.
>Hes. 11,17.
4. Och jag skall l�ta herdar uppst� �t dem, vilka skola f�ra dem i
bet; och de skola icke mer beh�va frukta eller f�rskr�ckas och
skola icke mer drabbas av hems�kelse, s�ger HERREN.
>Jes. 40,11. Jer. 3,15. Hes. 34,11 f., 23.
5. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN,
d� jag skall l�ta en r�ttf�rdig telning
uppst� �t David.
Han skall regera s�som konung och hava framg�ng,
och han skall skaffa r�tt
och r�ttf�rdighet p� jorden.
>Jes. 11,1. 45,8. Jer. 33,15 f. Sak. 3,8. 6,12.
6. I hans dagar skall Juda varda fr�lst
och Israel bo i trygghet;
och detta skall vara det namn han skall f�:
HERREN v�r r�ttf�rdighet.
>Sak. 14,11.
7. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer
skall s�ga: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn
upp ur Egyptens land�,
>Jer. 16,14 f.
8. utan: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt upp Israels hus
sl�kt och h�mtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra l�nder
till vilka jag hade drivit dem bort.� Och s� skola de f� bo i
sitt land.
9. Om profeterna.
Mitt hj�rta vill brista i mitt br�st,
alla ben i min kropp �ro vanm�ktiga.
Jag �r s�som en drucken man,
en man �verv�ldigad av vin,
inf�r HERREN och inf�r hans heliga ord.
10. Ty landet �r fullt av �ktenskapsbrytare,
under f�rbannelse ligger landet s�rjande,
ooh betesmarkerna i �knen �ro f�rtorkade;
man hastar till vad ont �r
och har sin styrka i or�ttr�dighet.
>Jes. 24,6. Jer. 12,4.
11. Ty b�de profeter och pr�ster �ro gudl�sa;
�nda inne i mitt hur har jag m�tt deras ondska, s�ger HERREN.
12. D�rf�r skall deras v�g bliva f�r dem
s�som en slipprig stig i m�rkret,
de skola p� den st�ta emot och falla.
Ty jag vill l�ta olycka drabba dem,
n�r deras hems�kelses �r kommer, s�ger HERREN.
>Ps. 35,6.
13. V�l s�g jag ock hos Samarias profeter
vad f�rv�nt var;
de profeterade i Baals namn
och f�rde mitt folk Israel vilse.
14. Men hos Jerusalems profeter
har jag sett de gruvligaste ting:
de leva i �ktenskapsbrott och fara med l�gn;
de styrka modet hos dem som g�ra ont,
s� att ingen vill omv�nda sig fr�n sin ondska.
De �ro alla f�r mig s�som Sodom, och stadens inv�nare s�som
Gomorras.
>1 Moa. 13,13. 5 Mos. 32,32. Jes 1,10. Hes. 13,22. 16,48.
15. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s� om profeterna:
Se, jag skall giva dem mal�rt att �ta
och gift att dricka,
ty fr�n profeterna i Jerusalem
har gudl�shet g�tt ut �ver hela landet.
>Jer. 8,14 9,15.
16. S� s�ger HERREN Sebaot: H�ren icke p� de profeters ord, som
profetera f�r eder, ty de bedraga eder; sina egna hj�rtans syner
tala de, icke vad som kommer fr�n HERRENS mun.
>Jer. 14,14. Hes. 13,2 f. Matt. 7,15.
17. De s�ga alltj�mt till dem som f�rakta mig: �HERREN har s� talat:
Det skall g� ederv�l.� Och till var och en som vandrar i sitt
hj�rtas h�rdhet s�ga de: �Ingen olycka skall komna �ver eder.�
>Jer. 6,14. 8,11. Hes. 13,10
18. Vilken av dem har d� f�tt tilltr�de till HERRENS r�d, s� att han
kan f�rnimma och h�ra hans ord? Och vilken har aktat p� hans
ord och lyssnat d�rtill?
>Job. 15,8. Jes. 40,13. Rom. 11,34. 1 Kor. 2,16.
19. Se, en stormvind fr�n HERREN �r h�r,
hans f�rt�rnelse bryter fram,
en virvlande storm!
�ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
>Ps. 11,6. Jer. 30,23 f.
20. Och HERRENS vrede skall icke upph�ra,
f�rr�n han har utf�rt och fullbordat sitt hj�rtas tankar;
i kommande dagar skolen I f�rvisso f�rnimma det.
21. Jag s�nde icke dessa profeter, utan sj�lva lupo de �stad; jag
talade icke till dem, utan sj�lva profeterade de.
>>Jer. 14,14 f. 27,15. 29,9.
22. Om de verkligen hade tilltr�de till mitt r�d, s� borde de
f�rkunna mina ord f�r mitt folk och f�rm� dem att v�nda om fr�n
sin onda v�g och sitt onda v�sende.
23. Ar jag v�l en Gud allenast p� n�ra h�ll, s�ger HERREN, och icke
en Gud ocks� i fj�rran?
>Apg. 17,27 f.
24. Eller skulle n�gon kunna g�mma sig p� ett s� l�nnligt st�lle att
jag icke skulle se honom? s�ger HERREN. �r jag icke den som
uppfyller himmel och jord? s�ger HERREN.
>1 Kon. 8,27. Ps. 139,8. Jer. 16,17. Am. 9,2 f.
25. Jag har h�rt vad profeterna s�ga, de som profetera l�gn i mitt
namn; de s�ga: �Jag har haft en dr�m, jag har haft en dr�m.�
26. Huru l�nge skall detta vara? Hava de n�got i sinnet, dessa
profeter som profetera l�gn, och som �ro profeter genom sina
egna hj�rtans svek,
27. dessa som t�nka att de genom sina dr�mmar; dem som de f�rt�lja
f�r varandra, skola komma mitt folk att f�rg�ta mitt namn,
likasom deras f�der gl�mde mitt namn f�r Baal?
>Dom. 3,7. 8,33.
28. Den profet som har haft en dr�m, han m� f�rt�lja sin dr�m; men
den som bar undf�tt mitt ord, han m� tala mitt ord i
sanning. Vad har halmen att skaffa med s�den? s�ger HERREN.
29. �r icke mitt ord s�som en eld, s�ger HERREN, och likt en hammare
som krossar s�nder klippor?
>Vish.18,15 f. Hebr. 4,12.
30. Se, d�rf�r skall jag komma �ver profeterna, s�ger HERREN, dessa
som stj�la mina ord, den ene fr�n den andre;
>5 Mos. 18,20.
31. ja, jag skall komma �ver profeterna, s�ger HERREN, dessa som
framb�ra sin egen tungas ord, men s�ga: �S� s�ger HERREN.�
32. Ja, jag skall komma �ver dem; som profetera l�gndr�mmar, s�ger
HERREN, och som, n�r de f�rt�lja dem, f�ra mitt folk vilse med
sina l�gner och sin stortalighet, fast�n jag icke har s�nt dem
eller givit dem n�got uppdrag, och fast�n de alls icke kunna
hj�lpa detta folk, s�ger HERREN.
>Sef. 3,4.
33. Om nu detta folk eller en profet eller en pr�st g�r dig denna
fr�ga: �Vad f�rkunnar HERRENS tunga?�, s� skall du s�ga till dem
vad som �r den verkliga �tungan�[1], och att jag d�rf�r skall
kasta eder bort, s�ger HERREN.
34. Och den profet eller den pr�st eller den av folket, som s�ger
�HERRENS tunga�, den mannen och hans hus skall jag hems�ka.
35. Nej, s� skolen I fr�ga varandra och s�ga eder emellan: �Vad har
HERREN svarat?�, eller: �Vad har HERREN talat?�
36. Men Om HERRENS �tunga� m�n I icke mer orda; ty en tunga skall d�
vars och ens eget ord bliva f�r honom, eftersom I f�rv�nden den
levande Gudens, HERRENS Sebaots, v�r Guds, ord.
37. S� skall du s�ga till profeten: �Vad har HERREN svarat dig?�,
eller: vad har HERREN talat?�
38. Men om I s�gen �HERRENS tunga�, d� s�ger HERREN s�: �Eftersom I
s�gen detta ord 'HERRENS tunga', fast�n jag har s�nt bud till
eder och l�tit s�ga: I skolen icke s�ga 'HERRENS tunga',
39. d�rf�r skall jag nu alldeles f�rg�ta eder oeh kasta eder bort
ifr�n mitt ansikte, med den stad som jag har givit �t eder och
edra f�der.
40. Och jag skall l�ta en evig sm�lek komma �ver eder, och en evig
blygd, som icke skall varda f�rg�ten.�
>Jer. 20,11.
[1] Hebr. massa, vilket ord har den dubbla betydelsen �profetisk
utsaga� och �tung b�rda�.
*24/24 Jeremia, 24 Kapitlet
Jeremia, 24 Kapitlet
De tv� fikonkorgarna.
1. HERREN l�t mig se f�ljande syn: Jag fick se tv� korgar med fi
kon uppst�llda framf�r HERRENS tempel; och det var efter det att
Nebukadressar, konungen i Babel, hade f�rt bort ifr�n Jerusalem
Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s� ock Juda furstar,
j�mt timmerm�nnen och smederna, och l�tit dem komma till Babel.
>2 Kon. 24,15 f. 2 Kr�n. 36,9 f.
2. I den ena korgen funnos mycket goda fikon, s�dana som fikon
ifr�n f�rstlingssk�rden �ro; och i de andra korgen funnos mycket
usla fikon, s� usla att de icke kunde �tas.
3. Och HERREN sade till mig: �Vad ser du, Jeremia?� Jag svarade
�Fikon; och de goda fikonen �r mycket goda, men de usla fikonen
�ro mycket usla, s� usla att de icke kunna �tas.�
4. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
5. S� s�ger HERREN, Israels Gud S�som man med v�lbebag ser p� de
goda fikonen, s� vill jag med v�lbehag se till de bortf�rda av
Juda, dem som jag fr�n denna plats har s�nt bort till kaldeernas
land.
6. Jag skall med v�lbehag v�nda mitt �ga till dem och l�ta dem
komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke
sl� ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
>Jer. 31,28.
7. Och jag skall giva dem hi�rtan till att k�nna att jag �r HERREN;
ooh de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de
skola omv�nda sig till mig av allt sitt hj�rta.
>5 Mos. 30,6. Jer. 30,22. 31,33 f. 32,38 f. Hes. 11,19 f. 36,26
>Hebr. 8,10.
8. Men s�som man g�r med usla fikon, som �ro s� usla att de icke
kunna �tas, likas�, s�ger HERREN, skall jag g�ra med Sidkia,
Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
ja, b�de med dem som hava blivit kvar h�r i landet och med dem
som hava bosatt sig i Egyptens land.
>2 Kon. 25,2 f. Jer. 29,17. 43,5 f.
9. P� alla orter dit jag f�rdriver dem skall jag g�ra dem till en
varnagel och en skr�ckbild f�r alla riken jorden, till en
sm�lek, till ett ordspr�k och en visa, och till ett exempel som
man n�mner, n�r man f�rbannar.
>5 Mos. 28,25, 87. 1 Kon. 9,7. 2 Kr�n. 7,20. Jer. 25,9, 18.
>42,17 f. 44,12. Hes. 5,15 . Bar. 2,4.
10. Och jag skall s�nda bland dem sv�rd, hungersn�d och pest, till
dess att de blica utrotade ur det land som jag har givit �t dem
ooh deras f�der.
>Jer. 29,18. Hes. 6,12. 14,21.
*24/25 Jeremia, 25 Kapitlet
Jeremia, 25 Kapitlet
Profetia om en sjuttio�rig f�ngenskap i
Babel. Herrens vredes kalk.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia ang�ende hela Juda folk, i
Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r, vilket
var Nebukadressars, den babyloniske konungens, f�rsta
regerings�r.
>Jer. 1,2.
2. Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
till alla Jerusalems inv�nare; han sade:
3. Allt ifr�n Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
regerings�r �nda till denna dag, eller nu under tjugutre �r, har
HERRENS ord kommit till mig; men fast�n jag titt och ofta har
talat till eder, haven I icke velat h�ra.
4. Och fast�n HERREN titt och ofta har s�nt till eder alla sina
tj�nare profeterna, haven I icke velat h�ra. I b�jden icke edra
�ron till att h�ra,
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13, 25 f. 26,5. 35,15. 44,4 f.
5. n�r de sade: �V�nden om, var och en fr�n sin onda v�g och sitt
onda v�sende, s� skolen I f�r ev�rdliga tider f� bo kvar i det
land som HERREN har givit �t eder och edra f�der.
>Jer. 18,11. Sak. 1,4.
6. Och f�ljen icke efter andra gudar, s� att I tj�nen och
tillbedjen dem; och f�rt�rnen mig icke genom edra h�nders verk,
p� det att jag icke m� l�ta olycka komma �ver eder.
>Jes. 3,9.
7. I villen icke h�ra p� mig, s�ger HERREN, och s� f�rt�rnaden I
mig genom edra h�nders verk, eder sj�lva till olycka.
8. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�: Eftersom I icke villen h�ra mina
ord,
9. d�rf�r skall jag s�nda �stad och h�mta alla nordens folkstammar,
s�ger HERREN, och skall s�nda bud till min tj�nare
Nebnkadressar, konungen i Babel; och jag skall l�ta dem komma
�ver detta land och dess inbyggare, s� ock �ver alla folken h�r
runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall g�ra
dem till ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, och l�ta deras
land bliva �demarker f�r ev�rdlig tid.
>Jer. 1,15. 27,6.
10. Och jag skall i dem g�ra slut p� fr�jderop och gl�djerop, p� rop
f�r brudgum och rop f�r brud, p� buller av kvarn och ljus fr�n
lampa.
>Jer. 7,34. 16,9. 33,11. Upp. 18,22 f.
11. Ja, hela detta land skall bliva �delagt och f�r�tt, och dessa
folk skola vara Babels konung underd�niga i sjuttio �r.
12. Men n�r sjuttio �r �ro till �nda skall jag hems�ka konungen i
Babel och folket d�r f�r deras missg�rning, s�ger HERREN, och
hems�ka kaldeernas land och g�ra det till en �demark f�r
ev�rdlig tid.
>2 Kr�n. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer.29,10. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
13. Och jag skall p� det landet l�ta alla de ord fullbordas, som jag
har talat mot det, allt vad som �r skrivet i denna bok, och vad
Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
14. Ty ocks� dem skola m�ktiga folk och stora konungar g�ra sig
underd�niga, och jag skall vederg�lla dem efter deras g�rningar
och deras h�nders verk.
15. Ty s� sade HERREN, Israels Gud, till mig: �Tag denna kalk med
vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
s�nder dig att dricka d�rur.
>Jer. 51,7. Upp. 14,10. 16,19.
16. M� de dricka, s� att de ragla och mista sansen, n�r det sv�rd
kommer, som jag skall s�nda ibland dem.�
17. Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
dricka, till vilka HERREN s�nde mig,
18. n�mligen Jerusalem med Juda stader och med dess konungar och
furstar, f�r att s� g�ra dem till en �demark, och till ett
f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, och till ett exempel som man
n�mner, n�r man f�rbannar, s�som ock nu har skett;
19. vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tj�nare, hans furstar
och allt hans folk,
>Jer. 46,2 f.
20. s� ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
konungar i filisteernas land, b�de Askelonn och Gasa och Ekron
och kvarlevan i Asdod;
>Jer.47,1 f.
21. vidare Edom, Moab och Ammons barn;
>Jer. 48,1 f. 49,1 f., 7 f.
22. vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon ooh
konungarna i kustl�nderna p� andra sidan havet;
>Jes. 23,1 f. Jer. 9,26.
23. vidare Dedan, Tema, Bus ooh alla dem som hava kantklippt h�r;
24. vidare alla konungar i Arabien och alla konungar �ver Erebs
folk, som bo i �knen,
25. s� ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
konungar i Medien,
26. slutligen alla konungar i nordlandet -- b�de dem som bo n�ra och
dem som bo fj�rran, den ene s�v�l som den andre -- och alla
�vriga riken i v�rlden, ut�ver jordens yta. Och Sesaks[1] konung
skall dricka efter dem.
27. Och du skall s�ga till dem: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Dricken, s� att I bliven druckna, och spyn, oah falIen omkull
utan att kunna st� upp; ja, fallen, n�r det sv�rd kommer, som
jag skall s�nda bland eder. --
28. Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s�
s�g till dem: S� s�ger HERREN Sebaot: I m�sten dricka.
29. Ty se, med den stad som �r uppkallad efter mitt namn skall jag
begynna hems�kelsen. Skullen d� I bliva ostraffade? Nej, I
skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall b�da upp ett sv�rd
mot jordens alla inbyggare, s�ger HERREN Sebaot.
>Jer. 49,12. Hes. 9,6. 1 Petr. 4,17.
30. Och du skall profetera f�r dem allt detta ooh s�ga till dem:
HERREN upph�ver ett rytande fr�n h�jden
och fr�n sin heliga boning l�ter han h�ra sin r�st;
ja, han upph�ver ett h�gt rytande �ver sin �ngd
och h�jer sk�rdeskri, s�som en vintrampare,
�ver alIa jordens inbyggare.
>Jer. 51,14. Joel 3,16. Am. 1,2.
31. D�net h�res intill jordens �nda,
ty HERREN har sak med folken,
han g�r till r�tta med allt k�tt;
de ogudaktiga giver han till pris �t sv�rdet, s�ger HERREN.
32. S� s�ger HERREN Sebaot: Se, en olycka g�r fram ifr�n det ena
folket till det andra, och ett stort ov�der stiger upp fr�n
jordens yttersta �nda.
33. Och de som bliva slagna av HERREN p� den tiden skola ligga
str�dda fr�n jordens ena �nda till den andra; man skall icke
h�lla d�dsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken.
>Jes. 66,16. Jer. 8,2. 9,22 16,4.
34. J�mren eder, I herdar, och klagen;
v�ltren eder p� marken, I v�ldige i hjorden;
ty tiden �r inne, att I skolen slaktas.
I skolen bliva f�rskingrade, I skolen komma p� fall,
s�som det h�nder j�mv�l ett dyrbart k�rl.
35. D� finnes icke mer n�gon undflykt f�r herdarna,
icke mer n�gon r�ddning f�r de v�ldige i hjorden.
36. H�r huru herdarna ropa,
huru de v�ldige i hjorden j�mra sig!
Ty HERREN �del�gger deras betesmark,
37. och de fredliga �ngderna f�rg�ras
genom HERRENS vredes gl�d.
38. Han drager ut s�som ett lejon ur sitt sn�r.
Ja, deras land bliver en �demark
under f�rh�rjelsens gl�d,
under hans vredes gl�d.
[1] Se Sesak i Ordf�rkl.
*24/26 Jeremia, 26 Kapitlet
Jeremia, 26 Kapitlet
Domsprofetia �ver Juda. Anslag mot
Jeremias liv. Profeten Uria.
1. I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord fr�n HERREN; han sade:
2. S� s�ger HERREN: St�ll dig i f�rgr�rden till HERRENS hus och
tala mot alla Juda st�der, fr�n vilka man kommer f�r att
tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
tala till dem; tag intet d�rifr�n.
>5 Mos. 4,2. Jer. 7,2.
3. Kanh�nda skola de d� h�ra och v�nda om, var och en fr�n sin onda
v�g; d� vill jag �ngra det onda som jag har i sinnet att g�ra
med dem f�r deras onda v�sendes skull.
>Jer. 18,8, 11. 36,3, 7. Jon. 3,10.
4. Du skall s�ga till dem: S� s�ger HERREN: Om I icke viljen h�ra
mig och vandra efter den lag som jag har f�relagt eder,
5. och h�ra vad mina tj�nare profeterna tala -- de som jag titt och
ofta s�nder till eder, fast�n I icke viljen h�ra --
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13 f. 25,4. 35,15.
6. d� skall jag g�ra med detta hus s�som jag gjorde med Silo, och
skall l�ta denna stad f�r alla jordens folk bliva ett exempel
som man n�mner, n�r man f�rbannar.
>1 Sam. 4,8, 11. Ps. 78,60. Jer. 7,12, 14. 24,9.
7. Och pr�sterna och profeterna och allt folket h�rde Jeremia tala
dessa ord i HERRENS hus.
8. Och n�r Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
honom tala till allt folket, grepo honom pr�sterna och
profeterna och allt folket och sade: �Du m�ste d�den d�.
9. Huru dj�rves du profetera i HERRENS namn och s�ga: 'Det skall g�
detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall �del�ggas,
s� att ingen mer bor d�ri'?� Och allt folket f�rsamlade sig mot
Jeremia i HERRENS hus.
10. D� nu Juda furstar h�rde detta, gingo de fr�n konungshuset upp
till HERRENS hus och satte sig vid ing�ngen till HERRENS nya
port.
11. D� sade pr�sterna och profeterna till furstarna ocb till allt
folket s�lunda: �Denne man f�rtj�nar d�den, ty han har
profeterat mot denna stad, s�som I haven h�rt med egna �ron.�
>Apg. 6,13.
12. Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
�Det �r HERREN som har s�nt mig att profetera mot detta hus och
denna stad allt det som I haven h�rt.
13. S� b�ttren nu edert leverne och edert v�sende, och h�ren
HERRENS, eder Guds, r�st; d� vill HERREN �ngra det onda som han
har talat mot eder.
>Jer. 7,3. 18,8.
14. Och vad mig ang�r, s� �r jag i eder hand; g�ren med mig vad eder
gott och r�tt synes.
15. Men det skolen I veta, att om I d�den mig, s� dragen I oskyldigt
blod �ver eder och �ver denna stad och dess inv�nare; ty det �r
i sanning HERREN som har s�nt mig till eder att tala allt detta
inf�r eder.�
>Matt. 23,35.
16. D� sade furstarna och allt folket till pr�sterna och profeterna:
�Denne man f�rtj�nar icke d�den, ty i HERRENS, v�r Guds, namn
har han talat till oss.
17. Och n�gra av de �ldste i landet stodo upp och sade till folkets
hela f�rsamling s�lunda:
18. �Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
sade till hela Juda folk:
'S� s�ger HERREN Sebaot:
Sion skall varda uppl�jt till en �ker,
och Jerusalem skali bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen h�jd.'
>Jer. 9 11. Mik. 1,1. 3,12.
19. Men l�t v�l Hiskia, Juda konung, med hela Juda, d�da honom?
Fruktade han icke i st�llet HERREN och b�nf�ll inf�r honom, s�
att HERREN �ngrade det onda som han hade beslutit �ver dem,
medan tv�rtom vi nu st� f�rdiga att draga �ver oss sj�lva s�
mycket ont?�
20. D�r var ock en annan man, Uria, Semajas son, fr�n
Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
profeterade mot denna stad och detta land alldeles s�som Jeremia
hade gjort.
21. N�r d� konung Jojakim med alla sina hj�ltar och alla furstar
h�rde vad han sade, ville han d�da honom. Men n�r Uria fick h�ra
h�rom, blev han f�rskr�ckt och flydde och kom till Egypten.
22. D� s�nde konung Jojakim n�gra m�n till Egypten, n�mligen Elnatar
Akbors son, och n�gra andra med honom, in i Egypten.
>Jer. 36,12, 25.
23. Och dessa h�mtade Uria ut ur Egypten och f�rde honom till konung
Jojakim; och denne l�t dr�pa honom med sv�rd, och l�t s� kasta
hans d�da kropp p� den allm�nna beravningsplatsen.
24. Men Ahikam, Safans son, h�ll sin hand �ver Jeremia, s� att man
icke l�mnade honom i folkets hand till att d�das.
>2 Kom 22,12, 14, 25,22. Jer. 39,14.
*24/27 Jeremia, 27 Kapitlet
Jeremia, 27 Kapitlet
Profetia om Babels ok �ver Juda och �ver
andra folk.
1. I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord till Jeremia fr�n HERREN;
>Jer. 28,1,
2. han sade: S� har HERREN sagt till mig: G�r dig band och ok och
s�tt detta p� din hals.
3. S�nd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
�ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
de s�ndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
Jerusalem.
4. Och bjud dem med dessa ord framf�ra sitt budskap till sina
herrar: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: S� skolen I s�ga
till edra herrar:
5. Jag �r den som genom min stora kraft och min utr�ckta arm har
gjort jorden, med de m�nniskor och djur som �ro p� jorden; och
jag giver den �t vem jag vill.
>Jer. 32,17. Dan. 4,29.
6. S� giver jag nu alla dessa l�nder i min tj�nare Nebukadnessars,
den babyloniske konunges, han; ja ock markens djur giver jag
honom f�r att de m� tj�na honom.
>Jer. 25,9. 28,14. Dan. 2,37 f.
7. Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
underd�niga, till dess att ocks� f�r hans land tiden �r inne,
att m�ktiga folk och stora konungar skola g�ra honom sig
underd�nig.
>Jer. 25,12, 14.
8. Och det folk ooh det rike som icke vill vara honom,
Nebukadnessar, konungen i Babel, underd�nigt, och som icke vill
giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
skall jag hems�ka med sv�rd, hungersn�d och pest, s�ger HERREN,
till dess att jag har f�rgjort dem genom hans hand.
9. D�rf�r m�n I icke h�ra p� edra profeter och sp�man, p� edra
dr�mmar, p� edra teckentydare och trollkarlar, n�r dessa s�ga
till eder: �I skolen icke komma att tj�na konungen i Babel�;
>Jer.29,8 f.
10. ty de profetera l�gn f�r eder, och komma s� �stad att I bliven
f�rda l�ngt undan fr�n edert land, i det jag m�ste driva eder
bort, s� att I f�rg�ns.
11. Men det folk som b�jer sin hals under den babyloniske konungens
ok och tj�nar Lonom, det skall jag l�ta f� ro i sitt land, s�ger
HERREN, s� att de kunna bruka det och bo d�ri.
>Bar. 2,21.
12. Till Sidkia, Juda konung, talade jag p� alldeles samma s�tt; jag
sade: B�jen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
tj�nen honom och hans folk, s� skolen I f� leva.
13. Icke viljen I d�, du och ditt folk, genom sv�rd, hunger och
pest, s�som HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
icke vill tj�na konungen i Babel?
14. H�ren allts� icke p� de profeters ord, som s�ga till eder �I
skolen icke komma att tj�na konungen i Babel�; ty de profetera
l�gn f�r eder.
15. Jag har icke s�nt dem, s�ger HERREN; det �r de sj�lva som
profetera l�gn i mitt namn, och de komma s� �stad att jag m�ste
driva eder bort, s� att I f�rg�ns, j�mte de profeter som
profetera f�r eder.
>Jer. 14,14. 23,21, 20, 29,9.
16. Och till pr�sterna och till hela detta folk talade jag ooh sade:
S� s�ger HERREN: H�ren icke p� edra profeters ord, n�r de
profetera f�r eder och s�ga: �Se, de k�rl som h�ra till HERRENS
hus skola nu snart f�ras tillbaka fr�n Babel�; ty de profetera
l�gn f�r eder.
>Jer. 28,3.
17. H�ren icke p� dem, utan tj�nen konungen i Babel, s� skolen I f�
leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva �delagd?
18. Om de verkligen �ro profeter och hava HERRENS ord, s� m� de
l�gga sig ut hos HERREN Sebaot, f�r att de k�rl som �nnu �ro
kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
ocks� m� f�ras bort till Babel
19. Ty s� s�ger HERREN Sebaot om pelarna och havet och b�ckenst�llen
och det �vriga som �nnu �r kvar h�r i staden,
>1 Kon. 7,15, 23, 27. 2 Kon. 25,13 f.
20. darf�r att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
sig, n�r han f�rde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, fr�n
Jerusalem till Babel, j�mte alla �dlingar i Juda och Jerusalem
--
>2 Kon. 24,12 f.
21. ja, s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som �nnu �r kvar
h�r i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
22. Till Babel skall det f�ras, och d�r skall det f�rbliva �nda till
den dag d� jag ser d�rtill, s�ger HERREN, och f�r det upp till
denna plats igen.
>>2 Kr�n. 36,22. Esr. 1,1, 7. Jer. 29,10.
*24/28 Jeremia, 28 Kapitlet
Jeremia, 28 Kapitlet
Jeremia och den falske profeten Hananja.
1. Men samma �r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
i femte m�naden av hans fj�rde regerings�r, talade profeten
Hananja, Assurs son, fr�n Gibeon, s� till mig i HERRENS hus, i
pr�sternas och allt folkets n�rvaro; han sade:
2. �S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall s�nderbryta den
babyloniske konungens ok.
3. Inom tv� �rs tid skall jag f�ra tillbaka till denna plats alla
de k�rl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
tagit bort ifr�n denna plats och f�rt till Babel.
>Jer. 27,16.
4. Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla f�ngar ifr�n
Juda, som hava kommit till Babel, skall jag f�ra tillbaka till
denna plats, s�ger HERREN; ty jag skall s�nderbryta den
babyloniske konungens ok.�
>2 Kon. 24,12 f.
5. Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i n�rvaro av
pr�sterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
6. profeten Jeremia sade: �Amen. S� g�re HERREN. Det som du har
profeterat m� HERREN uppfylla, i det att han f�r tillbaka fr�n
Babel till denna piats de k�rl som funnos i HERRENS hus, s� ock
alla f�ngarna.
7. Men h�r dock detta ord som jag vill tala inf�r dig och allt
folket.
8. Forna tiders profeter, de som hava varit f�re mig och dig, hava
mot m�ktiga l�nder och stora riken profeterat om krig, olycka
och pest.
9. D�rf�r, om nu en profet profeterar om lycka, s� kan man f�rst d�
n�r den profetens ord g�r i fullbordan veta att han �r en profet
som HERREN i sanning har s�nt.�
>5 Mos. 18,21 f.
10. D� tog profeten Hallanja oket fr�n profeten Jeremias hals och
br�t s�nder det.
>Jer. 27,2.
11. Och Hananja sade i allt folkets n�rvaro: �S� s�ger HERREN: Just
s� skall jag inom tv� �rs tid bryta s�nder den babyloniske
konungen Nebukadnessars ok och taga det fr�n alla folkens hals.�
Men profeten Jeremia gick sin v�g.
12. Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit s�nder oket
och tagit det fr�n profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
13. �G� �stad och s�g till Hananja: S� s�ger HERREN: Ett ok av tr�
har du brutit s�nder, men i dess st�lle har du skaffat ett ok av
j�rn.
14. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av j�rn skall jag
s�tta p� alla dessa folks hals, f�r att de m� tj�na
Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tj�na. Ja ock
markens djur har jag givit honom.�
>Jer.27,6.
15. Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
�H�r, du Hananja: HERREN har icke s�nt dig; du har f�rlett detta
folk att s�tta sin lit till l�gn.
16. D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall taga dig bort ifr�n
jorden. I detta �r skall du d�, eftersom du har predikat avfall
fr�n HERREN.�
>Jer. 29,32.
17. Och samma �r, i sjunde m�naden, dog profeten Hananja.
*24/29 Jeremia, 29 Kapitlet
Jeremia, 29 Kapitlet
Brev fr�n Jeremia till de f�ngna judarna
i Babel. Tv� falska profeter. Straffdom
�ver Semaja.
1. Detta ar vad som stod i det brev som profeten Jeremia s�nde fr�n
Jerusalem till de �ldste som �nnu levde kvar i f�ngenskapen, och
till pr�sterna och profeterna och allt folket, dem som
Nebukadnessar hade f�rt bort ifr�n Jerusalem till Babel,
2. sedan konung Jekonja hade givit sig f�ngen i Jerusalem, j�mte
konungamodern och hovm�nnen, Judas och Jerusalems furstar, s�
ock timmerm�nnen och smederna.
>2 Kon. 24,12 f. Jer. 24,1.
3. Han s�nde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
son, n�r Sidkia, Juda konung, s�nde dessa till Babel, till
Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s�:
4. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de f�ngar som jag
har l�tit f�ra bort ifr�n Jerusalem till Babel:
5. Byggen hus och bon i dem; planteren tr�dg�rdar ooh �ten deras
frukt.
6. Tagen hustrur, och f�den s�ner och d�ttrar; och tagen hustrur �t
edra s�ner och given edra d�ttrar �t m�n, och m� dessa f�da
s�ner och d�ttrar; och f�r�ken eder d�r, och f�rminskens icke.
7. Och s�ken den stads b�sta, dit sag har f�rt eder bort i
f�ngenskap, och bedjen f�r den till HERREN; ty d� det g�r den
v�l, s� g�r det ock eder val.
>Bar. 1,11.
8. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L�ten icke bedraga eder
av de profeter som �ro bland eder, ej heller av edra sp�man, och
akten icke p� de dr�mmar som I dr�mmen.
>Jer. 27,9 f., 14 f.
9. Ty man profeterar l�gn f�r eder i mitt namn; jag har icke s�nt
dem, s�ger HERREN.
>Jer. 14,14. 23,21.
10. Ty s� s�ger HERREN: F�rst n�r sjuttio �r hava g�tt till �nda i
Babel, skall jag se till eder och uppfylla p� eder mitt
l�ftesord att f�ra eder tillbaka till denna plats.
>2 Kr�n. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer. 25,12. 27,22. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
11. Jag vet v�l vilka tankar jag har f�r eder, s�ger HERREN,
n�mligen fridens tankar och icke of�rdens, till att giva eder en
framtid och ett hopp.
>Ords. 23,18. 24,20.
12. Och I skolen �kalla mig och g� �stad och bedja till mig, och jag
vill h�ra p� eder.
>Matt. 7,7.
13. I skolen s�ka mig, och I skolen ock finna mig, om I fr�gen efter
mig av allt edert hj�rta.
>5 Mos. 4,29.
14. Ty jag vill l�ta mig finnas av eder, s�ger HERREN; och jag skall
�ter uppr�tta eder och skall f�rsamla eder fr�n alla de folk och
alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, s�ger HERREN;
och jag skall l�ta eder komma tillbaka till denna plats,
varifr�n jag har l�lit f�ra eder bort i f�ngenskap.
>5 Mos. 30,1 f. Ps. 106,45. Jer. 30,3, 18. 33,7, 26. 2 Mack. 2,18.
15. Detta skriver jag, d�rf�r att I s�gen: �HERREN har l�tit
profeter uppst� �t oss i Babel.�
16. Ty s� s�ger HERREN om den konung som sitter p� Davids tron, och
om allt det folk som bor i denna stad, edra br�der som icke hava
med eder g�tt bort i f�ngenskap,
17. ja, s� s�ger HERREN Sebaot: Se, jag skall s�nda mot dem sv�rd,
hungersn�d och pest, och l�ta dem r�knas lika med odugliga
fikon, som �ro s� usla att man icke kan �ta dem.
>Jer. 24,8 f.
18. Ja, jag skall f�rf�lja dem med sv�rd, hungersn�d och pest, och
g�ra dem till en varnagel f�r alla riken p� jorden, till ett
exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, till ett f�rem�l f�r
h�pnad, begabberi och sm�lek bland alla de folk tiil vilka jag
skall driva dem bort --
19. detta d�rf�r att de icke ville h�ra mina ord, s�ger HERREN, n�r
jag titt och ofta s�nde till dem mina tj�llare profeterna. Ty I
villen ju icke h�ra, s�ger HERREN.
>Jer. 7,25 f. 25,4 f.
20. Men h�ren nu I HERRENS ord, alla I f�ngna som jag fr�n Jerusalem
har s�nt bort till Babel:
21. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera l�gn f�r
eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
konungens, hand, och han skall l�ta dr�pa dem inf�r edra �gon.
22. Och alla f�ngar ifr�n Juda, som �ro i Babel, skola fr�n dem
h�mta ett f�rbannelsens ord; de skola �HERREN g�re med dig s�som
med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung l�t steka i eld.�
23. De hava ju gjort vad som �r ens galenskap i Israel, de hava
beg�tt �ktenskapsbrott med varaandras hustrur och hava f�rt
l�gnaktigt tal i mitt namn, s�dant som jag icke hade bjudit
dem. Jag �r den som vet det och betygar det, s�ger HERREN.
>Jer. 23,14,
24. Och till nehelamiten Semaja skall du s�ga s�lunda:
25. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn s�nt
brev till allt folket i Jerusalem oah till pr�sten Sefanja,
Maasejas son, och till alla de andra pr�sterna, s� lydande:
26. �HERREN har satt dig till pr�st i pr�sten Jojadas st�lle, f�r
att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsm�n �ver alla
vanvettingar som profetera, s� att du kan s�tta s�dana i stock
och halsj�rn.
27. Varf�r har du d� icke n�pst Jeremia fr�n Anatot, som profeterar
f�r eder?
28. D�rigenom att du har underl�tit detta har han kunnat s�nda bud
till oss i Babel och l�ta s�ga: '�nnu �r l�ng tid kvar, byggen
eder hus och bon i dem, och planteren tr�dg�rdar och �ten deras
frukt.'�
29. Och pr�sten Sefanja har l�st upp detta brev f�r profeten
Jeremia.
30. Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
31. S�nd bud till alla de f�ngna och l�t s�ga dem: S� s�ger HERREN
om nehelarniten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara s�nd av
mig, har profeterat f�r eder oah f�rlett eder att s�tta eder lit
till l�gn,
32. d�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall hems�ka nehelamiten Semaja
och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f� bo ibland detta
folk, och han skall icke f� se det goda som jag vill g�ra med
mitt folk, s�ger HERREN. Ty han har predikat avfall fr�n
HERREN.
>Jer. 28,16.
*24/30 Jeremia, 30 Kapitlet
Jeremia, 30 Kapitlet
F�rlossningen ifr�n Babel.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
2. S� s�ger HERREN, Israels Gud: Teckna upp �t dig i en bok alla de
ord som jag har talat till dig.
3. Ty se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag �ter skall
uppr�tta mitt folk, Israel och Juda, s�ger HERREN, och l�ta dem
komma tillbaka till det land som jag har givit �t deras f�der;
och de skola taga det i besittning.
>Jer. 29,14
4. Och detta �r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
5. S� s�ger HERREN:
Ett f�rf�rans rop fingo vi h�ra;
f�rskr�ckelse utan n�gon r�ddning!
6. Fr�gen efter och sen till:
pl�ga d� m�n f�da barn?
Eller varf�r ser jag alla m�n
h�lla sina h�nder p� l�nderna s�som kvinnor i barnsn�d, och
varf�r hava alla ansikten blivit s� d�dsbleka?
>Jer. 13,8. Jer. 4,31.
7. Ve! Detta �r en stor dag,
en s�dan att ingen �r den lik.
Ja, en tid av n�d �r inne f�r Jakob;
dock skall han bliva fr�lst d�rur.
>Joel 2,11. Am. 5,18. Sef. 1,15.
8. Och det skall ske p� den tiden,
S�ger HERREN Sebaot,
att jag skall bryta s�nder oket och taga det fr�n din hals
och slita av dina band.
Ja, inga fr�mmande skola l�ngre
tvinga honom att tj�na sig,
9. utan han skall f� tj�na HERREN, sin Gud,
och David, sin konung,
ty honom skall jag l�ta uppst� �t dem.
>Hes. 34,23. 37,24. Hos. 3,5.
10. S� frukta nu icke, du min tj�nare Jakob, s�ger HERREN.
och var ej f�rf�rad du Israel;
ty se, jag skall fr�lsa dig ur det avl�gsna landet,
och dina barn ur deras f�ngenskaps land.
Och Jakob skall f� komma tillbaka
och leva i ro och s�kerhet,
och ingen skall f�rskr�cka honom.
>Jer. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 46,27 f.
11. Ty jag �r med dig, s�ger HERREN, till att fr�lsa dig.
Ja, jag skall g�ra �nde p� alla de folk;
bland vilka jag har f�rstr�tt dig;
men p� dig vill jag icke alldeles g�ra �nde,
jag vill blott tukta dig med m�tta;
ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l�ta dig bliva.
>Jer. 4,27. 5,18. 10,24.
12. Ty s� s�ger HERREN:
Ohelbar �r din skada,
ol�kligt det s�r du har f�tt.
>Jer. 14,17. 15,18. Klag. 2,13.
13. Ingen tager sig an din sak, s� att han sk�ter ditt s�r;
ingen helande l�kedom finnes f�r dig.
>Jer. 46,11.
14. Alla dina �lskare hava f�rg�tit dig;
de fr�ga icke efter dig.
Ty s�som man sl�r en fiende, s� har jag slagit dig,
med grym tuktan,
d�rf�r att din missg�rning var s� stor
och dina synder s� m�nga.
15. Huru kan du klaga �ver din skada,
�ver att bot ej finnes f�r din pl�ga?
D�rf�r att din missg�rning var s� stor
och dina synder s� m�nga,
har jag gjort dig detta.
16. S� skola d� alla dina upp�tare
nu bliva upp�tna,
och alla dina ov�nner skola allasammans g� i f�ngenskap;
dina sk�vlare skola varda sk�vlade,
och alla dina plundrare skall jag l�mna till plundring.
>Jes. 33,1.
17. Ty jag vill hela dina s�r
och l�ka dig fr�n de slag du har f�tt, s�ger HERREN,
d� man nu kallar dig �den f�rdrivna�,
�det Sion som ingen fr�gar efter�.
>Jer. 33,6.
18. S� s�ger HERREN:
Se, jag skall �ter uppr�tta Jakobs hyddor
och f�rbarma mig �ver hans boningar;
staden skall �ter bliva uppbyggd p� sin h�jd,
och palatset skall st� p� sin r�tta plats.
19. Ifr�n folket skall ljuda tacks�gelse
och rop av glada m�nniskor.
Jag skall f�r�ka dem, och de skola icke f�rminskas;
jag skall l�ta dem komma till �ra, och de skola ej aktas ringa.
>Jes. 51,3.
20. Hans s�ner skola varda s�som fordom,
hans menighet skall best� inf�r mig,
jag skall hems�ka alla hans f�rtryckare.
21. Hans v�ldige skall stamma fr�n honom sj�lv,
och hans herre skall utg� fr�n honom sj�lv,
och honom skall jag l�ta komma mig n�ra och nalkas mig;
ty vilken annan vill v�ga sitt liv
med att nalkas mig? s�ger HERREN.
22. Och I skolen vara mitt folk
och jag skall vara eder Gud.
>Jer. 24,7. 31,1, 33.
23. Se, en stormvind fr�n HERREN �r h�r,
hans f�rt�rnelse bryter fram,
en h�rjande storm!
�ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
>Jer. 23,19 f.
24. HERRENS vredes gl�d skall icke upph�ra,
f�rr�n han har utf�rt och fullbordat sitt hj�rtas tankar;
i kommande dagar skolen I f�rnimma det.
31:1. [1]
[1] Jer 30:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red
f�r den elektroniska utg�van.
*24/31 Jeremia, 31 Kapitlet
1. P� den tiden, s�ger HERREN, skall jag vara alla Israels
sl�kters Gud, och de skola vara mitt folk.
Jeremia, 31 Kapitlet
Israels fr�lsning i kommande dagar.
2. S� s�ger HERREN:
Det folk som undslipper sv�rdet
finner n�d i �knen;
Israel f�r draga �stad dit d�r det f�r ro.
3. Fj�rran ifr�n uppenbarade sig HERREN f�r mig:
�Ja, med evig k�rlek har jag �lskat dig;
d�rf�r l�ter jag min n�d f�rbliva �ver dig.
>Jes. 54,8.
4. �nnu en g�ng skall jag uppr�tta dig,
s� att du varder uppr�ttad, du jungfru Israel;
�nnu en g�ng skall du f� utrusta dig med puka
och draga ut i dans bland dem som g�ra sig glada.
>2 Mos. 15,20. Dom. 11,34. Ps. 68,26.
5. �nnu en g�ng skall du f� plantera ving�rdar
p� Samariens berg,
och planteringsm�nnen skola sj�lva sk�rda frukten.
6. Ty en dag kommer, d� vaktare skola ropa
p� Efraims berg:
'Upp, l�t oss draga till Sion,
upp till HERREN, v�r Gud.'�
>Jes. 2,3. Mik. 4,2.
7. Ty s� s�ger HERREN:
Jublen i gl�dje �ver Jakob,
h�jen fr�jderop �ver honom som �r huvudet bland folken,
L�ten lovs�ng ljuda och s�gen:
HERRE, giv fr�lsning �t ditt folk,
�t kvarlevan av Israel.�
8. Ja, jag skall f�ra dem fr�n nordlandet
och f�rsamla dem fr�n jordens yttersta �nda --
bland dem b�de blinda och halta,
b�de havande kvinnor och barnaf�derskor;
i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
9. Under gr�t skola de komma,
men jag skall leda dem, d�r de g� bedjande fram;
Jag skall f�ra dem till vattenb�ckar,
p� en j�mn v�g, d�r de ej skola stappla.
Ty jag har blivit en fader f�r Israel,
och Efraim �r min f�rstf�dde son.
>2 Mos. 4,22. Jes. 63,16. Jer. 50,4.
10. H�ren HERRENS ord, I hedna folk,
och f�rkunnen det i havsl�nderna i fj�rran;
s�gen: Han som f�rskingrade Israel skall ock f�rsamla det
och bevara det, s�som en herde sin hjord.
>Ps. 23,1. Jes. 40,11. Jer. 23,4. Hes. 34,23, 37,24. Joh. 10,11.
11. Ty HERREN skall f�rlossa Jakob
och l�sk�pa honom ur den �verm�ktiges hand.
12. Och de skola komma och jubla p� Sions h�jd
och str�mma dit d�r HERRENS goda �r,
dit d�r man f�r s�d, vin och olja
och unga hjordar av f�r och f�;
deras sj�l skall vara lik en vattenrik tr�dg�rd,
och de skola icke vidare f�rsm�kta.
>Jes. 35,10. 58,11.
13. D� skola jungfrurna f�rlusta sig med dans;
unga och gamla skola gl�dja sig tillsammans.
Jag skall f�rvandla deras sorg i fr�jd,
tr�sta dem och gl�dja dem efter deras bedr�velse.
>Ps. 30,12. 148,12 f. Joh. 16,20.
14. Och pr�sterna skall jag vederkvicka med feta r�tter;
och mitt folk skall bliva m�ttat av mitt goda, s�ger HERREN.
15. S� s�ger HERREN:
Ett rop h�res i Rama,
klagan oeh bitter gr�t;
det �r Rakel som begr�ter sina barn,
hon vill icke l�ta tr�sta sig
i sorgen �ver att hennes barn icke mer �ro till.
>Matt. 2,18.
16. Men s� s�ger HERREN:
H�r upp med din h�gljudda gr�t,
och l�t dina �gon icke mer f�lla t�rar;
ty ditt verk skall f� sin l�n, s�ger HERREN,
och de skola v�nda tillbaka fr�n sina fienders land.
17. Ja, det finnes ett hopp f�r din framtid, s�ger HERREN;
dina barn skola v�nda tillbaka till sitt land.
>Jer. 29,11.
18. Jag har nogsamt h�rt
huru Efraim klagar:
�Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
s�som en ot�md kalv;
tag mig nu �ter, s� att jag f�r v�nda �ter;
du �r ju HERREN, min Gud.
>Klag. 5,21.
19. Ty sedan jag har v�nt mitt sinne,
�ngrar jag mig,
och sedan jag har kommit till besinning,
sl�r jag mig p� l�nden;
jag b�de blyges och sk�mmes,
d� jag nu b�r min ungdoms sm�lek.�
20. �r d� Efraim for mig en s� dyrbar son,
�r han mitt �lsklingsbarn,
eftersom jag alltj�mt t�nker p� honom,
huru ofta jag �n har m�st hota honom?
Ja, s� mycket �mkar sig mitt hj�rta �ver honom;
jag m�ste f�rbarma mig �ver honom,
s�ger HERREN.
21. S�tt upp v�gm�rken f�r dig,
res �t dig v�gvisare;
giv akt p� v�gen,
p� stigen d�r du vandrade.
Och v�nd s� tillbaka, du jungfru Israel,
v�nd tillbaka till dessa dina st�der.
22. Huru l�nge skall du g�ra bukter hit och dit,
du avf�lliga dotter?
Se, HERREN vill skapa n�got nytt i landet:
det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt besk�rm.
23. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess st�der
skall man �nnu en g�ng, n�r jag �ter har uppr�ttat det, f� s�ga
det ordet: �HERREN v�lsigne dig, du r�ttf�rdighetens boning, du
heliga berg.�
>Jes. 1,26. 11,9. Sak. 8,3.
24. Och Juda folk med alla sina st�der skall samlat bo d�ri, �kerm�n
j�mte vandrande herdar.
25. Ty jag skall vederkvicka tr�tta sj�lar, ocll alla f�rsm�ktande
sj�lar skall jag m�tta.
>Ps.107,9. Matt. 11,28.
26. (H�rvid uppvaknade jag och s�g mig om, och min s�mn hade varit
ljuvlig.)
27. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall bes� Israels
land och Juda land med s�d av m�nniskor och med s�d av djur.
28. Och likasom jag har vakat �ver dem till att upprycka, nedbryta,
f�rd�rva, f�rg�ra och pl�ga, s� vill jag nu vaka �ver dem till
att uppbygga och plantera, s�ger HERREN.
>Jes. 1,10. 18,7,9. 24,6.
29. P� den tiden skall man icke mer s�ga: �F�derna hava �tit sura
druvor, och barnens t�nder bliva �mma d�rav.�
>Klag. 5,7. Hes. 18,2. Syr. 30,10.
30. Nej, var och en skall d� genom sin egen missg�rning; var man som
�ter sura druvor, hans t�nder skola bliva �mma d�rav.
31. Se, dagar skola kommn, s�ger HERREN,
d� jag skall sluta ett nytt f�rbund med Israels hus och med Juda hus;
>Jer. 32.40. Hebr. 8,8 f.
32. icke ett s�dant f�rbund som det jag sl�t med deras f�der
p� den dag d� jag tog dem vid handen
till att f�ra dem ut ur Egyptens land
det f�rbund med mig, som de br�to,
fast�n jag var deras r�tte herre, s�ger HERREN.
33. Nej, detta �r det f�rbund som jag skall sluta med Israels hus
i kommande dagar, s�ger HERREN:
Jag skall l�gga min lag i deras br�st
och i deras hj�rtan skall jag skriva den,
och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
>Jer. 24,7 Hes. 11,19. 36,26. 2 Kor. 6,16.
34. D� skola de icke mer beh�va undervisa varandra,
icke den ene brodern den andre, och s�ga:
�L�r k�nna HERREN�;
ty de skola alla k�nna mig,
fr�n den minste bland dem till den
st�rste, s�ger HERREN.
Ty jag skall f�rl�ta deras missg�rning,
och deras synd skall jag icke mer komma ih�g.
>Jes. 54,13. Mik. 7,18f. Joh. 6,46. Apg 10,43. Rom. 11,27.
35. S� s�ger HERREN,
han som har satt solen till att lysa om dagen
och m�nen och stj�rnorna till att lysa om natten, i ordnad g�ng,
han som r�r upp havet, s� att dess b�ljor brusa,
han vilkens namn �r HERREN Sebaot:
>1 Mos. 1,14 f. Ps. 136,7 f. Jes. 51,15.
36. F�rst n�r denna ordning icke mer best�r inf�r mig, s�ger HERREN,
f�rst d� skall Israels sl�kt upph�ra
att inf�r mig alltj�mt vara ett folk.
>Jer. 33,20 f., 25 f.
37. Ja, s� s�ger HERREN:
F�rst n�r himmelen varder uppm�tt d�rovan
och jordens grundvalar utrannsakade d�rnere,
f�rst d� skall jag f�rkasta all Israels sl�kt,
till straff f�r allt vad de hava gjort, s�ger HERREN.
38. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� staden �ter skall varda
uppbyggd till HERRENS �ra, fr�n Hananeltornet intill H�rnporten.
>Neh. 3,1. Sak. 14,10.
39. Och m�tsn�ret skall vidare dragas r�tt fram mot Garebsh�jden och
skall sedan v�ndas mot Goa.
40. Och hela lik- och askdalen och alla f�lten intill b�cken Kidron
och intill h�rnet vid H�stporten �sterut skola vara helgade �t
HERREN. Aldrig mer skall d�r tima n�gon omst�rtning eller n�gon
f�rst�ring
*24/32 Jeremia, 32 Kapitlet
Jeremia, 32 Kapitlet
Jeremias �terk�p under stadens
bel�gring. Profetia om Judafolkets
�teruppr�ttelse.
1. Detta �r det ord som fr�n HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
Juda konungs, tionde regerings�r, vilket var Nebukadressars
adertonde regerings�r.
2. Vid den tiden bel�grade den babyloniske konungens h�r Jerusalem,
och profeten Jeremia l�g d� f�ngen i f�ngelseg�rden i Juda
konungs hus.
>2 Kon. 25,1 f.
3. Ty Sidkia, Juda konung, hade l�tit sp�rra in honom, i det han
sade: �Huru dj�rves du profetera och s�ga: 'S� s�ger HERREN: Se,
jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
han skall intaga den.
>Jer. 21,7. 27,6. 34,2 f. 38,3.
4. Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkommn kald�ernas hand,
utan skall f�rvisso bliva given i den babyloniske konungens
hand, s� att han n�dgas muntligen tala med honom ooh st� inf�r
honom, �ga mot �ga.
>Jer. 38,23. 39,7.
5. Och Sidkia skall av honom f�ras till Babel och skall f�rbliva
d�r, till dess jag ser till honom, s�ger HERREN. N�r I striden
mot kaldeerna, skolen I icke hava n�gon framg�ng.�
6. Och Jeremia sade: �HERRENS ord kom till mig; han sade:
7. Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
s�ga: 'K�p du min �ker i Anatot, ty du har s�som b�rdeman r�tt
att k�pa den.'�
>8 Mos. 25,24 f. Rut 4,9 f.
8. Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i f�ngelseg�rden,
s�som HERREN hade sagt, och sade till mig: �K�p min �ker i
Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsr�tt d�rtill och �r
b�rdeman; s� k�p den d� �t dig.� D� f�rstod jag att det var
HERRENS ord
9. och k�pte �kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
v�gde upp penningarna �t honom, sjutton siklar silver.
10. Jag skrev ett k�pebrev och f�rseglade det och tillkallade
vittnen och v�gde upp penningarna p� en v�g.
11. Och jag tog k�pebrevet, s�v�l det f�rseglade, som inneh�ll
avtalet och de s�rskilda best�mmelserna, som ock det �ppna
brevet,
12. och gav k�pebrevet �t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
i n�rvaro av min fr�nde Hanamel och de vittnen som hade
underskrivit k�pebrevet, och alla andra judar som voro
tillst�des i f�ngelseg�rden.
13. Och jag bj�d Baruk, i deras n�rvaro, och sade:
14. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, b�de
detta f�rseglade k�pebrev och detta �ppna brev, och l�gg dem i
ett lerk�rl, f�r att de m� vara i beh�ll f�r l�ng tid.
15. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: �nnu en g�ng skall man
komma att i detta land k�pa hus och �krar och ving�rdar.�
16. Och sedan jag hade givit k�pebrevet �t Baruk, Nerias son, bad
jag till HERREN och sade:
17. �Ack Herre, HERRE, du �r ju den som har gjort himmel och jord
genom din stora kraft och din utr�ckta arm. Intet �r s�
underbart att du icke skulle f�rm� det,
>1 Mos. 18,14. Jer. 27,5. Luk. 1,37.
18. du som g�r n�d med tusenden och vederg�ller f�dernas missg�rning
i deras barns sk�te efter dem; du store och v�ldige Gud, vilkens
namn �r HERREN Sebaot;
>2 Mos. 20,5 f. 34,7. 5 Mos. 5,9.
19. du som �r stor i r�d och m�ktig i g�rningar; du vilkens �gon �ro
�ppna �ver m�nniskobarnens alla v�gar, s� att du giver �t var
och en efter hans v�gar och efter hans g�rningara frukt;
>2 Kr�n. 6,30. Job 34,21. Ps. 62,13. Ords. 5,21. Jer. 10,6.
>16,17. 17,10.
20. du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
gjort s�dana intill denna dag, b�de i Israel och bland andra
m�nniskor, och som har gjort dig ett namn, som �r detsamma �n i
dag.
21. Du f�rde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
under, med stark hand och utr�ckt arm, och genom stor
f�rskr�ckelse.
>2 Mos. 6,6. 13,3, 14. 32,11. 5 Mos. 4,34. 2 Sam. 7,23.
>1 Kr�n. 17,21.
22. Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras f�der
att giva dem, ett land som flyter av mj�lk och honung.
>Jer. 11,5.
23. Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke h�ra
din r�st och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
du hade bjudit dem att g�ra. D�rf�r l�t du all denna olycka
vederfaras dem.
24. Se, bel�gringsvallarna g� redan s� l�ngt fram mot staden, att
man kan intaga den och genom sv�rd, hungersn�d ooh pest �r
staden given i de kaldeiska bel�grarnas hand. Vad du hotade med,
det har skett, och du har det nu inf�r dina �gon.
25. Och likv�lj fast�n staden �r given i kaldeernas hand, sade du,
Herre HERRE, till mig: 'K�p du �kern f�r penningar, och tag
vittnen d�rp�'!�
26. Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
27. jag �r HERREN, allt k�tts Gud; skulle n�got vara s� underbart
att jag icke f�rm�dde det?
>4 Mos. 16,22.
28. D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag vill giva denna stad i
kaldeernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
och han skall intaga den.
29. Och kaldeerna, som bel�gra denna stad, skola komma och t�nda eld
p� staden och br�nna upp den, tillika med de hus p� vilkas tak
man har t�nt offereld �t Baal och utgjutit drickoffer �t andra
gudar, till att f�rt�rna mig.
>Jer. 19,13.
30. Ty allt ifr�n sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
allenast gjort vad ont �r i mina �gon; ja, Israels barn hava med
sina h�nders verk berett mig allenast f�rt�rnelse, s�ger HERREN.
31. Ty allt ifr�n den dag d� denna stad byggdes �nda till nu har den
uppv�ckt min vrede och f�rt�rnelse, s� att jag m�ste f�rkasta
den fr�n mitt ansikte,
32. f�r all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
sina konungar, furstar, pr�ster och profeter, b�de Juda m�n och
Jerusa lems inv�nare, hava bedrivit, till att f�rt�rna mig.
>Neh. 9,34. Jer. 2,26 f. Dan. 9,8.
33. De v�nde ryggen till mig och icke ansiktet; och fast�n de titt
och ofta blevo varnade, ville de icke h�ra och taga emot tuktan.
34. De satte upp sina styggelser i det hus som �r uppkallat efter
mitt namn och orenade det s�;
>2 Kon. 21,4 f. Jer. 7,30 f. 23,11.
35. och Baalsh�jderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, f�r att d�r
offra sina s�ner och d�ttrar �t Molok, fast�n jsg aldrig kade
bjudit dem att g�ra s�dan styggelse eller ens t�nkt mig n�got
s�dant; och s� f�rledde de Juda till synd.
>Mos. 18,21. Jer. 19,5.
36. Men s� s�ger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
vara genom sv�rd, hungersn�d och pest given i den babyloniske
konungens hand:
37. Se, jag skall f�rsamla dem ur alla de l�nder till vilka jag i
min vrede och harm och stora f�rt�rnelse har f�rdrivit dem, och
jag skall f�ra dem tillbaka till denna plats och l�ta dem bo b�r
i trygghet.
>5 Mos. 30,3. Jer. 30,10 f., 16 f.
38. Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
>Jer. 24,7. 30,22. 31,33.
39. Och jag skall giva dem alla ett och samma hj�rta och l�ra dem en
och samma v�g, s� att de frukta mig best�ndigt; f�r att det m�
g� dem v�l, och deras barn efter dem.
>Hes. 11,19 f. 36,26.
40. Och jag skall sluta med dem ett evigt f�rbund, s� att jag icke
upp h�r att f�lja dem och g�ra dem gott; och min fruktan skall
jag ingiva i deras hj�rtan, s� att de icke vika av ifr�n mig.
>Jer. 31,31 f.
41. Och jag skall hava min fr�jd i att g�ra dem gott, och skall
plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hj�rta
och all min sj�l.
>5 Mos. 30,9.
42. Ty s� s�ger HERREN: Likasom jag har l�tit all denna stora olycka
komma �ver detta folk, s� skall jag ock l�ta allt det goda som
jag lovade dem komma dem till del.
>Jer. 18,7 f. 31,28.
43. Och man skall komma att k�pa �krar i detta land, om vilket I
s�gen att det �r en �demark, d�r varken m�nniskor eller djur
kunna bo, och att det �r givet i kaldeernas hand.
44. Ja, �krar skall man k�pa f�r penningar, och man skall skriva och
f�rsegla k�pebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
Jerusalems omnejd och i Juda st�der, b�de i Bergsbygdens och i
L�glandets och i Sydlandets st�der; ty jag skall �ter uppr�tta
dem, s�ger HERREN.
*24/33 Jeremia, 33 Kapitlet
Jeremia, 33 Kapitlet
L�ften om Judas och Israels
�teruppr�ttelse och om �en r�ttf�rdig
telning� av Davids �tt.
1. Och HERRENS ord kom till Jeremia f�r andra g�ngen, medar han
�nnu var insp�rrad i f�ngelseg�rden; han sade:
>Jer. 32,2
2. S� s�ger HERREN, han som ock utf�r sitt verk, HERREN, som
bereder det f�r att l�ta det komma till st�nd, han vilkens namn
�r HERREN:
>2 Mos. 15,3.
3. Ropa till mig, s� vill jag svara dig och f�rkunna f�r dig stora
och f�runderliga ting, som du icke k�nner.
4. Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
Juda konungars hus, som nu brytas ned f�r bel�gringsvallarna och
v�rden:
>Jes. 22,10.
5. Man har kommit hitin f�r att strida med kaldeerna, och man skall
s� fylla husen med d�da kroppar av m�nniskor som jag har slagit
i min vrede och f�rt�rnelse, m�nniskor som genom all sin ondska
hava v�llat att jag har m�st d�lja mitt ansikte f�r denna stad.
6. Dock, jag skall hela dess s�r och skaffa l�kedom och l�ka dem,
och jag skall l�ta dem sk�da frid och trygghet i �verfl�d.
>Jer. 30,17
7. Och jag skall �ter uppr�tta Juda och Israel och uppbygga dem, s�
att de bliva s�som f�rut.
>Jer. 29,14.
8. Och jag skall rena dem fr�n all missg�rning varmed de hava
syndat mot mig, och f�rl�ta alla missg�rningar genom vilka de
hava syndat mot mig och avfallit fr�n mig.
>Jer. 31,34. Hes. 36,25. Sak. 13,1. Apg. 10,43.
9. Och staden skall bliva mig till fr�jd och ber�mmelse, och till
lov ooh �ra inf�r alla jordens folk, n�r de f� h�ra allt det
goda som jag g�r med dem; och de skola f�rskr�ckas och darra vid
�synen av all den lycka och all den framg�ng som jag bereder
henne.
10. S� s�ger HERREN: P� denna plats, om vilken I s�gen att den �r s�
�de att varken m�nniskor eller djur kunna bo d�r, ja, h�r i Juda
st�der och p� Jerusalems gator, som �ro s� �delagda att inga
m�nniskor, inga inv�nare, inga djur d�r finnas,
>Jer. 3#,43.
11. h�r skall man �nnu en g�ng h�ra fr�jderop och gl�djerop, rop f�r
brudgum och rop f�r brud, rop av m�nniskor som s�ga: �Tacken
HERREN Sebaot, ty HERREN �r god, ty hans n�d varar
evinnerligen�, och av m�nniskor som framb�ra lovoffer i HERRENS
hus. Ty jag vill �ter uppr�tta landet, s� att det bliver s�som
f�rut, s�ger HERREN.
>Jer. 7,34. 16,9. 25,10. Ps. 118,1. 136,1 f.
12. S� s�ger HERREN Sebaot: P� denna plats, som nu �r s� �de att
varken m�nniskor eller ens djur kunna bo h�r, ja ock i alla
hith�rande st�der, h�r skola �ter en g�ng finnas betesmarker d�r
herdar kunna l�ta sina hjordar l�gra sig.
13. I Bergsbygdens, L�glandets och Sydlandets st�der, i Benjamins
land i Jererusalems omnejd och i andra Juda st�der skola �nnu en
g�ng hjordar draga fram, f�rbi herdar som r�kna dem, s�ger
HERREN.
>Jer. 17,26.
14. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall uppfylla det
l�ftesord som jag har talat om Israels hus och ang�ende Juda
hus.
>Jer. 29,10
15. I de dagarna och p� den tiden
skall jag l�ta en r�ttf�rdig telning
v�xa upp �t David.
Han skall skaffa r�tt
och r�ttf�rdighet p� jorden.
>Jes. 11,1. Jer. 23,5 f. Sak. 3,8. 6,12.
16. I de dagarna skall Juda varda fr�lst
och Jerusalem bo i trygghet;
och man skall kalla det s�:
HERREN v�r r�ttf�rdighet.
17. Ty s� s�ger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d� icke en
avkomling av David sitter p� Israels hus' tron,
>2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. 8,25. 9,5.
18. aldrig den tid d� icke en avkomling av de levitiska pr�sterna
g�r tj�nst inf�r mig och alla dagar b�r fram br�nnoffer och
f�rbr�nner spisoffer och anst�ller slaktoffer.
19. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
20. S� s�ger HERREN: F�rst n�r I g�ren om intet mitt f�rbund med
dagen och mitt f�rbund med natten, s� att det icke bliver dag
och natt i r�tt tid,
21. f�rst d� skall mitt f�rbund med min tj�nare David bliva om
intet, s� att icke l�ngre en avkomling av honom sitter s�som
konung p� hans tron, och f�rst d� mitt f�rbund med de levitiska
pr�sterna, som g�ra tj�nst �t mig.
22. Lika or�knelig som himmelens h�rskara �r, och lika otalig som
sanden �r i havet, lika talrik skall jag l�ta min tj�nare Davids
s�d bliva och lika m�nga leviterna, som g�ra tj�nst �t mig.
>1 Mos. 15,5. 22,17.
23. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
24. Har du icke m�rkt huru detta folk talar och s�ger: �De b�da
sl�kter som HERREN utvalde, dem har han f�rkastat�? Och s� s�ga
de f�raktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
folk.
25. Men s� s�ger HERREN: Om mitt f�rbund med dag och natt icke �r
best�ndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning f�r
himmel och jord,
26. allenast d� skall jag f�rkasta Jaobs och Davids, min tj�nares,
s�d, s� att jag icke mer av hans s�d tager dem som skola r�da
�ver Abranams, Isaks och Jakobs s�d. Ty jag skall �ter uppr�tta
dem och f�rbarma mig �ver dem.
*24/34 Jeremia, 34 Kapitlet
Jeremia, 34 Kapitlet
Sidkias blivande �de. Fri�rsbrott.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, n�r
Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r och med alla
de riken p� jorden, som lydde under hans v�lde, och med alla
folk angrep Jerusalem och alla dess lydstader; han sade:
>2 Kon. 25,1 f.
2. S� s�ger HERREN, Israels Gud: G� �stad och s�g till Sidkia, Juda
konung, ja, s�g till honom: S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva
denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
br�nna upp den i eld.
>Jer. 32,3 f. 38,3.
3. Och du sj�lv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
f�rvisso bliva gripen och given i hans hand, s� att du n�dgas
st� inf�r konungen i Babel, �ga mot �ga; och han skall muntligen
tala med dig, och du skall komma till Babel.
4. Men h�r HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S� s�ger HERREN om
dig: Du skall icke d� genom sv�rd.
5. Nej, i frid skall du d�; och likasom man har anst�llt
f�rbr�nning till dina f�ders, de f�rra konungarnas, �ra, deras
som hava varit f�re dig, s� skall man ock anst�lla f�rbr�nning
till din �ra och h�lla d�dsklagan efter dig: �Ack ve, Herre!�
Ty detta har jag talat, s�ger HERREN.
>2 Kr�n. 16,14. Jer. 22,18.
6. Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
i Jerusalem,
7. under det att den babyloniske konungens h�r bel�grade Jerusalem
och allt som �nnu �terstod av st�der i Juda, n�mligen Lakis och
Aseka; ty dessa voro de enda av Juda st�der, som �nnu voro kvar
och voro bef�sta.
>Jos. 15,35, 39 2 Kr�n 11,5, 9.
8. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan konung
Sidkia hade slutit ett f�rbund med allt folket i Jerusalem d�rom
att de bland sig skulle utropa frihet,
9. s� att var och en skulle sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria,
om det var en hebreisk man eller kvinna, p� det att icke den ene
juden skulle hava den andre till tr�l.
10. Och detta h�rsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
som hade varit med om forbundet och lovat att var och en skulle
sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria, s� att han icke mer
skulle hava dem till tr�lar; de h�rsammade det och sl�ppte dem.
11. Men sedermera andrade de sig och togo tillbaka de tr�lar och
tralinnor som de hade sl�ppt fria, och gjorde dem �ter till
tralar och tr�linnor.
12. D� kom HERRENS ord till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
13. S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag sj�lv sl�t ett f�rbund med
edra f�der p� den tid d� jag f�rde dem ut ur Egyptens land, ur
tr�ldomshuset; jag sade:
14. �N�r sju �r �ro f�rlidna, skall var Dch en av eder sl�ppa sin
broder, hebreen, som har s�lt sig �t dig och tj�nat dig i sex
�r; du skall d� sl�ppa honom fri ur din tj�nst.� Dock ville edra
f�der icke h�ra p� mig eller b�ja sina �ron d�rtill.
>2 Mos. 21,2. 3 Mos. 25,39 f. 5 Mos. 15,12.
15. Men I haven nyss v�nt om och gjort vad r�tt �r i mina �gon, i
det att I haven utropat frihet var och en f�r sin broder. Och I
haven h�rom slutit ett f�rbund inf�r mitt ansikte, i det hus som
�r uppkallat efter mitt namn.
16. Men nu haven I �ter �ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
tillbaka var och en sin tr�l och sin tr�linna, dem som I haden
sl�ppt fria till att g� vart de ville; ja, I haven nu �ter gjort
dem till edra tr�lar och tr�linnor.
17. D�rf�r s�ger HERREN s�: I haven icke h�rt p� mig och utropat
frihet var och en f�r sin broder och sin n�sta S� utropar d�
jag, s�ger HERREN, f�r eder frihet att hemfalla �t sv�rd, pest
och hungersn�d; ja, jag skall g�ra eder till en varnagel f�r
alla riken p� jorden.
18. Och de m�n som hava �vertr�tt mitt f�rbund och icke h�llit
f�rplikelserna vid det f�rbund de sl�to inf�r mitt ansikte --
vid kalven som av dem blev huggen i tv� stycken, mellan vilka de
gingo --
>1 Mos. 15,10.
19. dessa m�n, n�mligen Judas och Jerusalems furstar, hovm�nnen och
pr�sterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
kalven,
20. dem skall jag giva i deras fienders hand, i de m�ns hand, som
st� efter deras liv; och deras d�da kroppar skola bliva mat �t
himmelens f�glar och markens djur.
>5 Mos. 28,26. Jer. 7,33. 16,4.
21. Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv, och i
h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, som nu har dragit
bort ifr�n eder.
22. Se, jag skall giva dem befallning, s�ger HERREN, att de �ter
skola draga mot denna stad oah bel�gra den; och de skola d�
intaga den och br�nna upp den i eld. Och Juda st�der skall jag
g�ra till en �demark, d�r ingen bor.
>2 Kon. 25,9. Jer. 37,8.
*24/35 Jeremia, 35 Kapitlet
Jeremia, 35 Kapitlet
Rekabiternas trofasthet och Judafolkets
trol�shet.
1. Detta ar det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN i Jojakims,
Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
2. G� bort till rekabiternas sl�kt och tala med dem, och f�r dem
till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
dricka.
>1 Kron. 2,55.
3. D� tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
Habassinja, j�mte hans br�der och alla hans s�ner ooh
rekabiternas hela �vriga sl�kt,
4. och f�rde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
av s�nerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
ligger bredvid furstarnas, ovanom d�rrvaktaren Maasejas, Sallums
sons, kammare.
5. Och jag satte fram f�r rekabiternas sl�kt kannor, fulla med vin,
s� ock b�gare, och sade till dem: �Dricken vin?�
6. Men de svarade: �Vi dricka icke vin. Ty v�r fader Jonadab,
Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
aldrig dricka vin;
>2 Kon. 10,15.
7. och hus skolen I icke bygga, och s�d skolen I icke s�, och
ving�rdar skolen I icke plantera, ej heller �ga s�dana, utan I
skolen bo i t�lt i all eder tid, f�r att I m�n l�nge leva i det
land d�r I bon s�som fr�mlingar.'
8. Och vi hava h�rsammat v�r fader Jonadabs, Rekabs sons,
befallning, i allt vad han har bjudit oss, s� att vi med v�ra
hustrur och v�ra s�ner och d�ttrar aldrig dricka vin,
9. ej heller bygga hus till att bo i, ej heller �ga ving�rdar eller
�krar eller s�d.
10. Vi hava allts� bott i t�lt och hava h�rsammat ooh gjort allt vad
v�r fader Jonadab har bjudit oss.
11. Men n�r Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och f�ll in i
landet, sade vi: 'V�lan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
undan kaldeernas och arameernas h�r.' Och s� bosatte vi oss i
Jerusalem.�
12. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
13. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: G� �stad och s�g till Juda
m�n och till Jerusalems inv�nare: Skolen I d� icke taga emot
tuktan, s� att I h�ren mina ord, s�ger HERREN?
14. Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och �nnu i dag
dricka de icke vin, av h�rsamhet mot sin faders bud. Men sj�lv
har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
h�rsammat mig.
15. Och titt och ofta har jag s�nt till eder alla mina tj�nare
profeterna och l�tit s�ga: �V�nden om, var och en fr�n sin onda
v�g, och b�ttren edert v�sende, och f�ljen icke efter andra
gudar, s� att I tj�nen dem; d� skolen I f� bo i det land som jag
har givit �t eder och edra f�der.� Men I b�jden icke edert �ra
d�rtill och h�rden icke p� mig.
>2 Kon. 17,13. Jer. 18,11. 25,4 f.
16. Eftersom nu detta folk icke har h�rsammat mig, s�som Jonadabs,
Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
dem,
17. d�rf�r s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud, s�: Se, �ver
Juda och �ver alla Jerusalems inv�nare skall jag l�ta all den
olycka komma, som jag har f�rkunnat �ver dem, d�rf�r att de icke
h�rde, n�r jag talade till dem, och icke svarade, n�r jag
kallade p� dem.
>Jes. 65,12. 66,4. Jer. 7,18.
18. Och till rekabiternas sl�kt sade Jeremia: S� s�ger HERREN
Sebaot, Israels Gud: D�rf�r att I haven h�rsammat eder fader
Jonadabs bud och h�llit alla hans bud och i alla stycken gjort
s�som han har bjudit eder,
19. d�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Aldrig skall den
tid komma, d� icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, st�r
inf�r mitt ansikte.
*24/36 Jeremia, 36 Kapitlet
Jeremia, 36 Kapitlet
Jeremia l�ter uppteckna sina profetior.
De br�nnas upp av Jojakim, men
upptecknas p� nytt. Profetia mot
Jojakim.
1. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r kom
detta ord till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
>Jer. 25,1 f.
2. Tag dig en bokrulle och teckna d�ri upp allt vad jag har talat
till dig ang�ende Israel och Juda och alla hednafolk, fr�n den
dag d� jag f�rst talade till dig i Josias tid �nda till denna
dag.
>Jer. 30,2.
3. Kanh�nda skall Juda hus, n�r de h�ra all den olycka som jag har
i sinnet att g�ra dem, v�nda om, var och en fr�n sin onda vag,
och s� skall jag f�rl�ta dem deras missg�rning och synd.
>Jer. 26,3.
4. D� kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
som HERREN hade talat till honom.
>Jer. 32,12.
5. Och Jeremia bj�d Baruk och sade: �Jag �r sj�lv under tv�ng, s�
att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
6. Men g� du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
diktamen m� du d�rp� fastedagen l�sa UPP HERRENS ord inf�r
folket i HERRENS hus. Inf�r hela Juda, s� m�nga som komma in
fr�n sina st�der, m� du ock l�sa upp dem.
7. Kanh�nda skola de d� b�nfalla inf�r HERREN och v�nda om, var och
en fr�n sin onda v�g. Ty stor �r den vrede och f�rt�rnelse som
HERREN har uttalat �ver detta folk.�
8. Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles s�som profeten Jeremia
hade bjudit honom: i HERRENS hus l�ste han ur boken upp HERRENS
ord.
9. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regerings�r, i
nionde m�naden, utlystes n�mligen en fasta inf�r HERREN, vilken
h�lls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som fr�n
Juda st�der hade kommit till Jerusalem.
10. D� l�ste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han l�ste upp dem i
HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p�
den �vre f�rg�rden, vid ing�ngen till nya porten p� HERRENS hus,
inf�r allt folket.
>Jer. 26,10.
11. N�r nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade h�rt alla
HERRENS ord uppl�sas ur boken,
12. gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
d�r sutto d� alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
Hananjas son, och alla de andra furstarna.
13. Och Mika omtalade f�r dem allt vad han hade h�rt Baruk l�sa upp
ur boken inf�r folket.
14. D� s�nde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
Selemja, Kusis son, �stad till Baruk och l�to s�ga honom: �Tag
med dig den rulle varur du har l�st infor folket, och kom hit.�
Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
15. D� sade de till honom: �S�tt dig ned och l�s den inf�r oss.�
Och Baruk l�ste inf�r dem.
16. N�r de d� h�rde allt som stod d�r, s�go de med f�rskr�ckelse p�
varandra och sade till Baruk: �Vi m�ste omtala f�r konungen allt
som st�r h�r.�
17. Och de fr�gade Baruk och sade: �Tala om f�r oss huru det skedde
att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.�
18. Baruk svarade dem: �Han dikterade f�r mig allt detta, och jag
tecknade upp det i boken med bl�ck.
19. D� sade furstarna till Baruk: �G� och g�m dig, du j�mte Jeremia,
och l�ten ingen veta var I �ren.�
20. D�refter, sedan de hade l�mnat rullen i f�rvar i sekreteraren
Elisamas kammare, gingo de in till konungen p� f�rg�rden och
omtalade s� allt f�r konungen.
21. D� s�nde konungen Jehudi att h�mta rullen; och denne h�mtade den
fr�n sekreteraren Elisamas kammare. Sedan l�ste Jehudi upp den
inf�r konnngen och inf�r alla furstarna, som stodo omkring
konungen.
22. Konungen bodde d� i vinterhuset, ty det var den nionde
m�naden. Och kolpannan stod p�t�nd framf�r honom;
23. och s� ofta Jehudi hade l�st tre eller fyra spalter, skar han av
rullen med pennkniven och kastade stycket p� elden i kolpannan,
�nda till dess att hela rullen var f�rt�rd av elden i kolpannan.
24. Och varken konungen sj�lv eller n�gon av hans tj�nare blev
f�rskr�ckt eller rev s�nder sina kl�der, n�r de h�rde allt detta
som uppl�stes.
>2 Kon. 22,11.
25. Och fast�n Elnatan, Delaja och Gemarja b�do konungen att han
icke skulle br�nna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
26. I st�llet bj�d konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN g�mde dem
undan.
27. Men sedan konungen hade br�nt upp rullen med det som Baruk efter
Jeremias diktamen hade skrivit d�ri, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
28. Tag dig nu �ter en annan rulle och teckna d�ri upp allt vad som
f�rut stod i den f�rra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
br�nde upp.
29. Men ang�ende Jojakim, Juda konung, skall du s�ga: S� s�ger
HERREN: Du har br�nt upp denna rulle och sagt: �Huru kunde du
skriva d�ri att konungen i Babel f�rvisso skall komma och
f�rd�rva detta land, och g�ra slut p� b�de m�nniskor och djur
d�ri?�
30. D�rfor s�ger HERREN s� om JoJakim, Juda konung: Ingen �ttling av
honom skall sitta p� Davids tron; och hans egen d�da kropp skall
komma att ligga utkastad, prisgiven �t hettan om dagen och �t
k�lden om natten.
>Jer. 22,19.
31. Och jag skall hems�ka honom och hans avkomlingar och hans
tj�nare f�r deras missg�rnings skull, och �ver dem och �ver
Jerusalems inv�nare och �ver Juda m�n skall jag l�ta all den
olycka komma, som jag har f�rkunnat �ver dem, fast�n de icke
hava velat h�ra.
>Jer. 35,17.
32. D� tog Jeremia en annan rulle och gav den �t skrivaren Baruk,
Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne d�ri upp
allt vad som hade st�tt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
br�nt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat
av samma slag.
*24/37 Jeremia, 37 Kapitlet
Jeremia, 37 Kapitlet
P� konung Sidkias tillfr�gan profeterar
Jeremia om Jerusalems f�rst�ring.
Profeten f�ngslas.
1. Och Sidkia, Josias son, blev konung i st�llet f�r Konia,
Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
till konung i Juda land.
>2 Kon. 24,17 f. Jer. 52,1 f.
2. Men varken han eller hans tj�nare eller folket i landet h�rda p�
HERRENS ord, dem som han talad genom profeten Jeremia.
3. Dock s�nde konung Sidkia �stad Jehukal, Selemjas son, och
pr�sten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och l�t
s�ga: �Bed f�r oss till HERREN, v�r Gud.�
>Jes. 37,2 f. Jer. 42,2 f.
4. Jeremia gick d� �nnu ut och in bland folket, ty man hade �nnu
icke satt honom i f�ngelse.
5. Och Faraos h�r hade d� dragit ut fr�n Egypten; och n�r
kaldeerna, som bel�grade Jerusalem, hade f�tt h�ra ryktet d�rom,
hade de dragit sig tillbaka fr�n Jerusalem.
6. D� kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
7. S� s�ger HERREN, Israels Gud: S� skolen I svara Juda konung, som
har s�nt eder till mig f�r att fr�ga mig: �Se, Faraos h�r, som
har dragit ut till eder hj�lp, skall v�nda tillbaka till sitt
land Egypten.
8. Sedan skola kaldeern komma tillbaka och bel�gra denna stad och
de skola d� intaga den och br�nna upp den i eld.
>Jer. 34,22.
9. D�rf�r s�ger HERREN s�: Bedragen icke eder sj�lva med att t�nka:
'Kaldeerna skola nu en g�ng f�r alla draga bort ifr�n oss'; ty
de skola icke draga bort.
10. Nej, om I �n s� slogen kaldeernas hela h�r, n�r de strida mot
eder, att allenast n�gra sv�rt s�rade m�n blevo kvar av dem, s�
skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt t�lt, och skulle
br�nna upp denna stad i eld.
11. Men n�r kaldeernas h�r hade dragit sig tillbaka fr�n Jerusalem
f�r Faraos har,
12. ville Jeremia l�mna Jerusalem ooh begiva sig till Benjamins
land, f�r att d�r taga i besittning en jordlott bland folket.
13. N�r han d� kom tiil Benjaminsporten, stod d�r s�som vakthavande
en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
grep profeten Jeremia och sade: �Du vill g� �ver till
kaldeerna.�
>Jer. 20,2.
14. Jeremia svarade: �Det �r icke sant; jag vill icke g� �ver till
kaldeerna�, men ingen h�rde p� honom. Och Jiria grep Jeremia
och f�rde honom till furstarna.
15. Och furstarna f�rt�rnades p� Jeremia och l�to hudfl�nga honom
och satte honom i h�kte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
hade de gjort till f�ngelse.
16. Men n�r Jeremia hade kommit i f�ngelseh�lan, ned i f�ngvalven,
och suttit d�r en l�ng tid,
>Jer. 38,6.
17. s�nde konung Sidkia och l�t h�mta honom; och hemma hos sig
fr�gade konungen honom hemligen och sade: �Har n�got ord kommit
fr�n HERREN Jeremia svarade: �Ja�; och han tillade: �Du skall
bliva given i den babyloniske konungens hand.
>Jer. 34,21.
18. D�refter fr�gade Jeremia konung Sidkia: �Varmed har jag
f�rsyndat mig mot dig och dina tj�nare och detta folk, eftersom
I haven satt mig i f�ngelse?
19. Och var �ro nu edra profeter, som profeterade f�r eder och sade:
'Konungen i Babel skall icke komma �ver eder och �ver detta
land'?
20. S� h�r mig nu, herre konung; v�rdes upptaga min b�n: s�nd mig
icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p� det att jag
icke m� d� d�r.�
21. P� konung Sidkias befallning satte man d� Jeremia i f�rvar i
f�ngelseg�rden, och gav honom en kaka br�d om dagen fr�n
Bagargatan, till dess att det var slut p� allt br�det i
staden. S� stannade Jeremia i f�ngelseg�rden.
>Jer. 32,2. 38,9. 52,6.
*24/38 Jeremia, 38 Kapitlet
Jeremia, 38 Kapitlet
Profeten s�ttes f�ngen i en brunn.
Konungen l�ter h�mta honom upp d�rur och
fr�gar honom till r�ds.
1. Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
Selemjas son, och Pashur, Malkias son, h�rde huru Jeremia talade
till allt folket och sade:
>Jer. 20,1.
2. �S� s�ger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
d� genom sv�rd eller hunger eller pest, men den som giver sig �t
kaldeerna, han skall f� leva, ja, han skall vinna sitt liv s�som
ett byte och f� leva.
>Jer. 21,9.
3. Ty s� s�ger HERREN: Denna stad skall f�rvisso bliva given i
h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, och han skall intaga
den.
>Jer. 32,3.
4. D� sade furstarna till konungen: �Denne man b�r d�das, eftersom
han g�r folket modl�st, b�de det krigsfolk som �nnu �r kvar h�r
i staden och j�mv�l allt det �vrig: folket, i det att han talar
s�dan: ord till dem. Ty denne man s�ker icke folkets v�lf�rd,
utan dess olycka.
>Am. 7,10 f.
5. Konung Sidkia svarade: �V�lan han �r i eder hand; ty konungen
f�rm�r intet mot eder.�
6. D� togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
p� f�ngelseg�rden; de sl�ppte Jeremia ditned med t�g. I brunnen
var intet vatten, men dy, och Jeremia sj�nk ned i dyn.
>Jer. 37,16.
7. N�r nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
konungshuset, under det att konungen uppeh�ll sig i
Benjaminsporten, fick h�ra att de hade s�nkt Jeremia ned i
brunnen,
8. begav han sig �stad fr�n konungshuset och talade till konungen
och sade:
9. �Min herre konung, dessa m�n hava handlat illa i allt vad de
hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
brunnen, d�r han strax m�ste d� av hunger, d� nu intet br�d
finnes i staden.
>Jer. 37,21.
10. D� bj�d konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: �Tag med dig
h�rifr�n trettio m�n, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
innan han d�r.�
11. S� tog d� Ebed-Melek m�nnen med sig och begav sig till
konungshuset, till rummet under skattkammaren, och h�mtade
d�rifr�n trasor av s�nderrivna och utslitna kl�der och l�t s�nka
ned dem med t�g till Jeremia i brunnen.
12. Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: �L�gg trasorna av de
s�nderrivna och utslitna kl�derna under dina armar, mellan dem
och t�gen.� Och Jeremia gjorde s�.
13. Sedan drogo de med t�gen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia
m�ste stanna i f�ngelseg�rden.
14. D�refter s�nde konung Sidkia �stad och l�t h�mta profeten
Jeremia till sig vid tredje ing�ngen till HERRENS hus. Och
konungen sade till Jeremia: �Jag vill fr�ga dig n�got d�lj intet
f�r mig.�
15. Jeremia sade till Sidkia: �Om jag s�ger dig n�got, s� kommer du
f�rvisso att l�ta d�da mig; och om jag giver dig ett r�d, s� h�r
du icke p� mig.�
16. D� gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: �S�
sant HERREN lever, han som har givit oss detta v�rt liv: jag
skall icke l�ta d�da dig, ej heller skall jag l�mna dig i
h�nderna p� dessa m�n som st� efter ditt liv.�
17. D� sade Jeremia till Sidkia: �S� s�ger HERREN, h�rskarornas Gud,
Israels Gud: Om du giver dig �t den babyloniske konungens
furstar, s� skall du f� leva, och denna stad skall d� icke bliva
uppbr�nd i eld, utan du och ditt hus skolen f� leva.
18. Men om du icke giver dig �t den babyloniske konungens furstar,
d� skall denna stad bliva given i kaldeernas hand, och de skola
br�nna upp den i eld, och du sj�lv skall icke undkomma deras
hand.�
19. Konung Sidkia svarade Jeremia: �Jag r�des f�r de judar som hava
g�tt �ver till kaldeerna; kanh�nda skall man l�mna mig i deras
h�nder, och de skola d� hantera mig sk�ndligt.�
20. Jeremia sade: �Man skall icke g�ra det. H�r blott HERRENS r�st i
vad jag s�ger dig, s� skall det g� dig v�l, och du skall f�
leva.
21. Men om du v�grar att giva dig, s� �r detta vad HERREN har
uppenbarat f�r mig:
22. Se, alla de kvinnor som �ro kvar i Juda konungs hus skola d�
f�ras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
skola klaga:
'Dina v�nner s�kte f�rleda dig,
och de fingo makt med dig.
Dina f�tter fastnade i dyn;
d� drogo de sig undan'
>Ob. v. 7.
23. Och alla dina hustrur och dina barn skall man f�ra ut till
kald�erna, och du sj�lv skall icke undkoma deras hand, utan
skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
en orsak till att denna stad br�nnes upp i eld.�
>Jer. 32,4. 34,2 f.
24. D� sade Sidkia till Jeremia: �L�t ingen f� veta vad h�r har
blivit talat; eljest m�ste du d�.
25. Och om furstarna f� h�ra att jag har talat med dig, och de komma
till dig och s�ga till dig: 'L�t oss veta vad du har sagt till
konungen; d�lj intet f�r oss, s� skola vi icke d�da dig; s�g oss
ock vad konungen har sagt till dig' --
26. d� skall du svara dem: 'Jag b�nf�ll inf�r konungen att han icke
skulle s�nda mig tillbaka till Jonatans hus f�r att d� d�r.'�
>Jer. 37,20.
27. Och alla furstarna kommo till Jeremia ooh fr�gade honom; men han
svarade dem alldeles s�som konungen hade bjudit honom. D� tego
de och gingo bort ifr�n honom, eftersom ingen hade h�rt huru det
verkligen hade g�tt till.
28. Men Jeremia fick stanna i f�ngelseg�rden �nda till den dag d�
Jerusalem blev intaget.
*24/39 Jeremia, 39 Kapitlet
Jeremia, 39 Kapitlet
Uppfyllelse av profetian om Jerusalems
f�rst�ring och Sidkias f�ngenskap.
Nebukadressars omv�rdnad om Jeremia.
Profetia om etiopiern Ebed-Meleks
r�ddning.
Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
1. -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
h�r hade kommit till Jerusalem och begynt bel�gra det i Sidkia,
Juda konungs, nionde regerings�r, i tionde m�naden,
>2 Kon. 25,1 f. Jer. 52,4 f.
2. och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
regerings�r, i fj�rde m�naden, p� nionde dagen m�naden
3. drogo alla den babyloniske konungens furstar d�rin och stannad i
Mellersta porten: n�mligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
Sarsekim, �verste hovmannen, Nergal-Sareser, �verste magern, och
alla den babyloniske konungens �vriga furstar.
4. Och n�r Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p� den v�g som
ledde till den kungliga tr�dg�rden, genom porten mellan de b�da
murarna; och han tog v�gen bort �t Hed marken till.
5. Men kaldeernas h�r f�rf�ljde dem och de hunno upp Sidkia p�
Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och f�rde honom till
Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
dar h�ll denne rannsakning och dom med honom.
6. Och den babyloniske konunge l�t i Ribla slakta Sidkias barn
inf�r hans �gon; ocks� alla andra Juda �dlingar l�t konungen i
Babel slakta.
7. Och p� Sidkia sj�lv l�t han sticka ut �gonen och l�t f�ngsla
honom med kopparfj�ttrar, f�r att f�ra honom till Babel.
8. Och kaldeerna br�nde upp i eld b�de konungens hus och folkets
hus och br�to ned Jerusalems murar.
9. Och �terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
�ver l�pare som hade g�tt �ver till honom, och vad som f�r
�vrigt var kvar av folket, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r
drabanterna, bort till Babel.
10. Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
l�mnade Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, n�gra kvar i Juda
land, och gav dem samtidigt ving�rdar och �kerf�lt.
11. Och Nebukadresar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
�versten f�r drabanterna, befallning ang�ende Jeremia och sade:
12. �Tag honom och se i honom till godo, och g�r honom icke n�got
ont, utan g�r med honom efter som han sj�lv beg�r av dig.�
13. D� s�nde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, och Nebusasban,
�verste hovmannen, och Nergal-Sareser, �rerste magern, och alla
den babyloniske konungens �vriga v�ldige --
14. dessa s�nde bort och l�to h�mta Jeremia ifr�n f�ngelseg�rden och
l�mnade honom at Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p�
det att denne skulle f�ra honom hem; s� fick han stanna d�r
bland folket.
>Jer. 38,13, 28.
15. Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
insp�rrad i f�ngelseg�rden; han hade sagt:
16. G� och s�g till etiopiern Ebed-Melek: S� s�ger HERREN Sebaot,
Israels Gud: Se, vad jag har f�rkunnat, det skall jag l�ta komma
�ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
det skall uppfyllas i din �syn p� den dagen.
>Jer. 38,7.
17. Men dig skall jag r�dda p� den dagen, s�ger HERREN, och du skall
icke bliva given i de m�ns hand, som du fruktar f�r.
18. Ty jag skall f�rvisso l�ta dig komma undan, och du skall icke
falla f�r sv�rd, utan vinna ditt liv s�som ett byte, d�rf�r att
du har f�rtr�stat p� mig, s�ger HERREN.
*24/40 Jeremia, 40 Kapitlet
Jeremia, 40 Kapitlet
Nebusaradan och Jeremia. Gedalja.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan
Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade sl�ppt honom l�s
fr�n Rama; denne l�t n�mligen h�mta honom, d�r han l�g bunden
med kedjor bland alla andra f�ngar ifr�n Jerusalem och Juda, som
skulle f�ras bort till Babel.
2. �versten f�r drabanterna l�t allts� h�mta Jeremia och sade till
honom: �HERREN, din Gud, hade f�rkunnat denna olycka �ver denna
plats;
3. och HERREN har l�tit den komma och har gjort s�som han hade
sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke h�rt hans r�st, och
d�rf�r har detta vederfarits eder.
4. Och se, nu l�ser jag dig i dag ur kedjorna som dina h�nder hava
varit bundna med. Om du �r sinnad att komma med mig till Babel,
s� kom, och jag skall d� se dig till godo; men om du icke �r
sinnad att komma med mig till Babel, s� g�r det icke. Se, hela
landet ligger �ppet f�r dig; dit dig synes gott och r�tt att g�,
dit m� du g�.�
5. Och d� han �nnu dr�jde att v�nda tillbaka, tillade han: �V�nd
tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
konungen i Babel har satt �ver Juda st�der, och stanna hos honom
bland folket. Eller g� �t vilket annat h�ll som helst dit det
behagar dig att g�.� Och �versten f�r drabanterna gav honom
v�gkost och sk�nker och l�t honom g�.
6. S� begav sig d� Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
7. N�r d� alla krigsh�vitsm�nnen p� landsbygden j�mte sina m�n
fingo h�ra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
�ver landet, och att han hade anf�rtrott �t honom m�n kvinnor
och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
f�rt bort till Babel,
8. kommo de till Gedalja i Mispa, n�mligen Ismael, Netanjas son,
Johanan och Jonatan, Kareas s�ner, Seraja, Tanhumets son,
netofatiten Ofais s�ner och Jesanja, maakatitens son, med sina
m�n.
>2 Kon. 25,23 f.
9. Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
m�n sin ed och sade: �Frukten icke f�r att tj�na
kaldeerna. Stannen kvar i landet, och tj�nen konungen i Babel,
s� skall det g� eder v�l.
10. Se, sj�lv stannar jag kvar i Mispa, f�r att vara till tj�nst �t
kaldeer som komma till oss; men I m�n insamla vin och frukt och
olja och l�gga det i edra k�rl, och stanna kvar i de st�der som
I haven tagit i besittning.�
11. D� nu ocks� alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
Edoms land, och de som voro i andra l�nder h�rde att konungen i
Babel hade l�tit n�gra av judarna bliva kvar, och att han hade
satt �ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
12. v�nde alla dessa judar tillbaka fr�n alla de orter dit de hade
blivit f�rdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
Mispa. Och de inb�rgade vin och frukt i stor myckenhet.
13. Men Johanan, Kareas son, och alla krigsh�vitsm�nnen p�
landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
14. och sade till honom: �Du vet v�l att Baalis, Ammons barns
konung, har s�nt hit Ismael, Netanjas son, f�r att sl� ihj�l
dig?� Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
15. Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
�L�t mig g� �stad och dr�pa Ismael, Netanjas son; ingen skall f�
veta det. Varf�r skulle han f� sl� ihj�l dig och s� bliva en
orsak till att vi judar, som hava f�rsamlats till dig,
allasammans f�rskingras, och vad som �r kvar av Juda f�rg�s?�
16. Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: �Du f�r
icke g�ra detta; ty vad du s�ger om Ismael �r icke sant.�
*24/41 Jeremia, 41 Kapitlet
Jeremia, 41 Kapitlet
Gedalja dr�pes av Ismael.
1. Men i sjunde m�naden kom Ismael, son till Netanja, son till
Elisama, av konungslig b�rd och en av konungens v�ldige, med tio
m�n till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, ooh de h�llo m�ltid
tillsammans i Mispa.
>2 Kon. 25,25.
2. Och Ismael, Netanjas son, j�mte de tio m�n som voro med honom,
�verf�ll d� Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
honom till d�ds med sv�rd, honom som konungen i Babel hade satt
�ver landet.
3. D�rj�mte dr�pte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
Mispa, s� ock alla de kaldeer som funnos d�r, och som tillh�rde
krigsfolket.
4. Dagen efter den d� han hade d�dat Gedaljs, och innan �nnu n�gon
visste av detta,
5. kom en skara av �ttio m�n fr�n Sikem, Silo och Samaria; de hade
rakat av sig sk�gget och rivit s�nder sina kl�der och ristat
m�rken p� sig, och hade med sig spisoffer och r�kelse till att
framb�ra i HERRENS hus.
>3 Mos. 19,27 f. 5 Mos. 14,1.
6. Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem fr�n Mispa, gr�tande
utan uppeh�ll. Och n�r han m�tte dem, sade han till dem: �Kommen
in till Gedalja, Ahikams son.�
7. Men n�r de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Is
mael, Netanjas son, och de m�n som voro med honom, och kastade i
brunnen.
8. Men bland dem funnos tio m�n som sade till Ismael: �D�da oss
icke; ty vi hava f�rr�d av vete, korn, olja och honung g�mda p�
landsbygden.� D� l�t han dem vara och d�dade dem icke med de
andra.
9. Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de m�n som
han hade dr�pt, n�r han dr�pte Gedalja, var densamma som konung
Asa hade l�tit g�ra, n�r Baesa, Israels konung, anf�ll honom;
denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihj�lslagna m�n.
>1 Kon. 15,22.
10. D�refter bortf�rde Ismael s�som f�ngar allt det folk som var
kvar i Mispa, konungad�ttrarna och allt annat folk som hade
l�mnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, �versten f�r
drabanterna, hade anf�rtrott �t Gedalja, Ahikams son; dem
bortf�rde Ismael, Netanjas son; s�som f�ngar och drog �stad bort
till Ammons barn.
11. Men n�r Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro
med honom fingo h�ra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
hade gjort,
12. togo de alla sina m�n och gingo �stad f�r att strida mot Ismael,
Netanjas son; och de tr�ffade p� honom vid det stora vattnet i
Gibeon.
>2 Sam. 2,13.
13. D� nu hela skaran av dem som Ismael f�rde med sig fick se
Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med
honom, blevo de glada;
14. och de v�nde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortf�rt
s�som f�ngar ifr�n Mispa, och g�vo sig �stad tillbaka till
Johanan, Kareas son.
15. Men Ismael, Netanjas son, r�ddade sig med �tta m�n undan Johanan
och begav sig till Ammons barn.
16. Och Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med
honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
inv�nare, som han hade vunnit tillbaka fr�n Ismael, Netanjas
son, sedan denne hade dr�pt Gedalja, Ahikams son: b�de krigsm�n
och kvinnor och barn och hovm�n, som han hade h�mtat tillbaka
fr�n Gibeon.
17. Och de drogo �stad; men i Kimhams h�rb�rge invid Bet-Lehem
stannade de, f�r att sedan draga vidare och komma till Egypten,
>2 Sam. 19,38.
18. undan kaldeerna; ty de fruktade f�r dessa, eftersom Ismael,
Netanjas son, hade dr�pt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
Babel hade satt �ver landet
*24/42 Jeremia, 42 Kapitlet
Jeremia, 42 Kapitlet
Jeremia avr�der fr�n utvandringen till
Egypten.
1. D� tr�dde alla krigsh�vitsm�nnen fram, j�mte Johanan, Kareas
son, och Jesanja, Hosajas son, s� ock allt folket, b�de sm� och
stora,
2. och sade till profeten Jeremia: �V�rdes upptaga v�r b�n: bed f�r
oss till HERREN, din Gud, f�r hela denna kvarleva -- ty vi �ro
blott n�gra f�, som hava blivit kvar av m�nga; du ser med egna
�gon att det �r s� med oss.
>Jes. 37,4. Jer. 37,3.
3. Ma s� HERREN, din Gud, kung�ra f�r oss vilken v�g vi b�ra g�,
och vad vi hava att g�ra.�
4. Profeten Jeremia svarade dem: �Jag vill lyssna till eder. Ja,
jag vill bedja till HERREN, eder Gud, s�som I haven beg�rt. Och
vadhelst HERREN svarar eder skall jag f�rkunna f�r eder; intet
skall jag undanh�lla f�r eder.�
5. D� sade de till Jeremia: �HERREN vare ett sannf�rdigt och
osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken g�ra efter
det ord varmed HERREN, din Gud, s�nder dig till oss.
>2 Mos. 19,8. 24,3, 7.
6. Det m� vara gott eller ont, s� vilja vi h�ra HERRENS, v�r Guds,
r�st, hans som vi s�nda dig till; p� det att det m� g� oss v�l,
n�r vi h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st.�
7. Och tio dagar d�refter kom HERRENS ord till Jeremia.
8. D� kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
krigsh�vitsm�n som voro med honom, och allt folket, b�de sm� och
stora,
9. och sade till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud, han som I haven
s�nt mig till, f�r att jag skulle hos honom b�nfalla f�r eder:
10. Om I stannen kvar i detta land, s� skall jag uppbygga eder och
ej mer sl� eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
eder. Ty jag �ngrar det onda som jag har gjort eder.
>Ps. 28,5. Jer. 18,7 f. 24,6. 31,4. 33,7.
11. Frukten icke mer f�r konungen i Babel, som I nu frukten f�r,
frukten icke f�r honom, s�ger HERREN. Ty jag �r med eder och
vill fr�lsa eder och r�dda eder ur hans hand.
12. Jag vill l�ta eder finna barmh�rtighet; ja, han skall bliva
barmh�rtig mot eder och l�ta eder v�nda tillbaka till edert
land.
13. Men om I s�gen: �Vi vilja icke stanna i detta land�, om I allts�
icke h�ren HERRENS, eder Guds, r�st,
14. utan t�nken: �Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, d�r
vi slippa att se krig och h�ra basunljud och hungra efter br�d,
d�r vilja vi bo� --
15. v�lan, h�ren d� HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S� s�ger
HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen st�llen eder f�rd
till Egypten och kommen dit, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar,
16. s� skall sv�rdet, som I frukten f�r, hinna upp eder d�r i
Egyptens land, och hungersn�den, som I r�dens f�r, skall f�lja
efter eder dit till Egypten, och d�r skolen I d�.
17. Ja, de m�nniskor som st�lla sin f�rd till Egypten, f�r att bo
d�r, skola alla d� genom sv�rd, hunger och pest, ooh ingen av
dem skall slippa undan och kunna r�dda sig fr�n den olycka som
jag skall l�ta komma �ver dem.
18. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
f�rt�rnelse har utgjutit sig �ver Jerusalems inv�nare, s� skall
ock min f�rt�rnelse utgjuta sig �cer eder, om I begiven eder
till Egypten, oeh I skolen bliva ett exempel som man n�mner, n�r
man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad, bannande och sm�lek,
och I skolen aldrig mer f� se denna ort.
>Jer. 7,20. 18,16. 24,9. 25,9, 18, 44,8, 12.
19. Ja, HERREN s�ger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
icke till Egypten. M�rken v�l att jag i dag har varnat eder.
20. Ty I bedrogen eder sj�lva, n�r I s�nden mig till HERREN, eder
Gud, och saden: �Bed f�r oss till HERREN, v�r Gud; och vadhelst
HERREN, v�r Gud, s�ger, det m� du f�rkunna f�r oss, s� vilja vi
g�radet.�
21. Jag har nu i dag f�rkunnat det f�r eder. Men I haven icke velat
h�ra HERRENS, eder Guds, r�st, i allt det varmed han har s�nt
mig till eder.
22. S� veten nu att I skolen d� genom sv�rd, hunger och pest, p� den
ort dit I �stunden att komma, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar.
*24/43 Jeremia, 43 Kapitlet
Jeremia, 43 Kapitlet
Judarnas utvandring till Egypten.
Profetia om Egyptens er�vring av
Nebukadressar.
1. Men n�r Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade s�nt honom till
dem, allt som sagt �r,
2. d� svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
alla de �vriga fr�cka m�nnen -- dessa svarade Jeremia: �Det �r
icke sant vad du s�ger; HERREN, v�r Gud, har icke s�nt dig och
l�tit s�ga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, f�r att bo
d�r s�som fr�mlingar.'
3. Nej, det �r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p� det
att vi m� bliva givna i kaldeernas hand, f�r att dessa skola
d�da oss eller f�ra oss bort till Babel.�
4. Och varken Johanan, Kareas son, eller n�gon av krigsh�vitsm�nnen
eller n�gon av folket ville h�ra HERRENS r�st och stanna kvar i
Juda land.
5. I st�llet togo Johanan, Eareas son, och alla krigsh�vitsm�nnen
med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som fr�n alla de folk
till vilka de hade varit f�rdrivna hade kommi tillbaka, f�r att
bo i Juda land,
>Jer. 40,11 f.
6. b�de m�n, kvinnor ooh barn, d�r till konungad�ttrarna och alla
andra som Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade l�mnat
kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, j�mv�l
profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
>Jer. 41,10.
7. och beg�vo sig till Egyptens land, ty de ville icke h�ra HERRENS
r�st. Och de kommo s� fram till Tapanhes.
8. Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
9. Tag dig n�gra stora stenar och mura in dem i murbruket, d�r
tegelgolvet l�gges, vid ing�ngen till Faraos hus i Tapanhes; g�r
detta inf�r judiska m�ns �gon
10. och s�g till dem: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
skall s�nda �stad och h�mta min tj�nare Nebukadressar, konungen
i Babel, och hans tron skall jag s�tta upp ovanp� de stenar som
jag har l�tit mura in har, och han skall p� dem breda ut sin
tronmatta.
11. Ty han skall komma och sl� Egyptens land och giva i pestens v�ld
den som h�r pesten till, i f�ngenskapens v�ld den som h�r
f�ngenskapen till, i sv�rdets v�ld den som h�r sv�rdet
till.
>Jer. 15,2. Sak. 11,9.
12. Och jag skall t�nda eld p� Egyptens gudahus, och han skall
br�nna upp dem och f�ra gudarna bort. Och han skall rensa
Egyptens land fr�n ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
sedan skall han draga d�rifr�n i god ro.
>Jer. 46,25.
13. Och han skall sl� s�nder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
och Egyptens gudahus skall han br�nna upp i eld.
*24/44 Jeremia, 44 Kapitlet
Jeremia, 44 Kapitlet
Strafftal till judarna i Egypten.
1. Detta �r det ord som kom till Jeremia ang�ende alla de judar som
bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
Patros' land; han sade:
2. �S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
olycka som jag har l�tit komma �ver Jerusalem och �ver alla Juda
st�der -- Se, de �ro nu �delagda, och ingen bor i dem;
3. detta f�r den ondskas skull som de bedrevo till att f�rt�rna
mig, i det att de gingo bort ooh t�nde offereld och tj�nade
andra gudar, som varken I sj�lva eller edra f�der haden k�nt.
4. Och titt och ofta s�nde jag till eder alla mina tj�nare
profeterna och l�t s�ga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
hatar.'
>Jer. 25,4. 35,15.
5. Men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, s� att de
omv�nde sig fr�n sin ondska och upph�rde att t�nda offereld �t
andra gudar.
6. D�rf�r blev min f�rt�rnelse och vrede utgjuten, och den brann i
Juda st�der och p� Jerusalems gator, s� att de blevo �delagda
och f�r�dda, s�som de nu �ro.
7. Och nu s�ger HERREN, h�rskaror nas Gud, Israels Gud, s�: Varf�r
bereden I eder sj�lva stor olycka? I utroten ju ur Juda b�de
man och kvinna, b�de barn och spenabarn bland eder, s� att ingen
kvarleva av eder kommer att �terst�;
8. I f�rt�rnen ju mig genom edra h�nders verk, i det att I t�nden
offereld �t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, f�r
att bo d�r s�som fr�mlingar. H�rav m�ste ske att I varden
utrotade, och bliven ett exempel som man n�mner, n�r man
f�rbannar, och ett f�rem�l f�r sm�lek bland alla jordens folk.
9. Haven I f�rg�tit edra f�ders onda g�rningar och Juda konungars
onda g�rningar och deras hustrurs onda g�rningar och edra egna
onda g�rningar och edra hustrurs onda g�rningar, vad de gjorde i
Juda land och p� Jerusalems gator?
10. �nnu i dag �ro de icke �dmjukade; de frukta intet och vandra
icke eifer min lag och mina stadgar, dem som jag f�relade eder
och edra f�der.
11. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall v�nda
mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
Juda.
>3 Mos. 17,10. Am. 9,4.
12. Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava st�llt sin
f�rd till Egyptens land, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar. Och de
skola allasammans f�rg�s, i Egyptens land skola de falla; genom
sv�rd och hunger skola de f�rg�s, b�de sm� och stora, ja, genom
sv�rd och hunger skola de d�. Och de skola bliva ett exempel som
man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad,
bannande och sm�lek.
>Jer. 42,17 f.
13. Och jag skall hems�ka dem som bo i Egyptens land, likasom jag
hems�kte Jerusalem, med sv�rd, hunger och pest.
14. Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit f�r att bo
s�som fr�mlingar d�r i Egyptens land, skall ingen kunna r�dda
sig och slippa undan, s� att han kan v�nda tillbaka till Juda
land, dit de dock �stunda att f� v�nda tillbaka, f�r att bo
d�r. Nej, de skola icke f� v�nda tillbaka dit, f�rutom n�gra f�
som bliva r�ddade.�
15. D� svarade alla m�nnen -- vilka v�l visste att deras hustrur
t�nde offereld �t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
d�r i en stor hop, s� ock allt folket som bodde i Egyptens land,
i Patros, de svarade Jeremia och sade:
16. �I det som du har talat tilI oss i HERRENS namn vilja vi icke
h�rsamma dig,
>Jes. 42,20. 53,1. Jer. 6,16 f 18,12.
17. utan vi vilja g�ra allt vad v�r mun har lovat, n�mligen t�nda
offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne,
s�som vi och v�ra fader, v�ra konungar och furstar gjorde i Juda
st�der och p� Jerusalems gator. D� hade vi br�d nog, och det
gick oss v�l, och vi s�go icke till n�gon olycka.
>Jer. 7,18.
18. Men fr�n den stund d� vi upph�rde att t�nda offereld �t
himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne hava vi
lidit brist p� allt, och f�rg�tts genom sv�rd och hunger.
19. Och n�r vi nu t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta
drickoffer �t henne, �r det d� utan v�ra m�ns samtycke som vi �t
henne g�ra offerkakor, vilka �ro avbilder av henne, och som vi
utgjuta drickoffer �t henne?�
>4 Mos. 30,7 f.
20. Men Jeremia sade till allt folket, till m�nnen och kvinnorna och
allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
21. �F�rvisso har HERREN kommit ih�g och t�nkt p� huru I haven t�nt
offereld i Juda st�der och p�. Jerusalems gator, b�de I sj�lva
och edra f�der, b�de edra konungar och furstar och folket i
landet.
22. Och HERREN kunde icke l�ngre hava f�rdrag med eder f�r edert
onda v�sendes skull, och f�r de styggelsers skull som I
bedreven, utan edert land blev �delagt oeh ett f�rem�l f�r
h�pnad och f�rbannelse, s� att ingen kunde bo d�r, s�som vi nu
se.
23. D�rf�r att I t�nden offereld och syndaden mot HERREN och icke
villen h�ra HERRENS r�st eller vandra efter hans lag, efter hans
stadgar och vittnesb�rd, d�rf�r har denna olycka tr�ffat eder,
s�som vi nu se�.
24. Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
kvinnorna: �H�ren HERRENS ord, I alla av Juda, som �ren i
Egyptens land,
25. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
med edrs h�nder fullgjort vad I taladen med eder mun, n�r I
saden: 'F�rvisso vilja vi fullg�ra de l�fteni som vi gjorde, att
t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t
henne.' V�lan, I m�n h�lla edra l�ften och fullg�ra edra
l�ften;
26. men h�ren d� ocks� HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
Egyptens land: Se, jag sv�r vid mitt stora namn, s�ger HERREN,
att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda n�mnt av
n�gon judisk mans mun, s� att han s�ger: 'S� sant Herren, HERREN
lever.'
27. Ty se, jag skall vaka �ver dem, till deras olycka, och icke till
deras lycka, och alla m�n av Juda, som �ro i Egyptens land,
skola f�rg�s genom sv�rd och hunger, till dess att de hava f�tt
en �nde.
>Jer. 31,28.
28. Och allenast n�gra som undkomma sv�rdet skola f� v�nda tillbaka
fr�n Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s� skola
alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, f�r
att bo d�r s�som fr�mlingar, f� f�rnimma vilkens ord det �r som
bliver best�ndande, mitt eller deras.
29. Och detta skall f�r eder vara tecknet till att jag skall hems�ka
eder p� denna ort, s�ger HERREN, och I skolen s� f�rnimma att
mina ord om eder f�rvisso skola bliva best�ndande, eder till
olycka:
30. S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
Egypten i hans fienders hand och i de m�ns hand, som st� efter
hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
hans fiende, och som stod efter hans liv.�
>Jer. 46,24 f.
*24/45 Jeremia, 45 Kapitlet
Jeremia, 45 Kapitlet
Tr�steord till Baruk.
1. Detta �r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
son, n�r denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde
regerings�r; han sade:
>Jer. 36,1 f., 32.
2. S� s�ger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
3. Du s�ger: �Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min f�rra
pl�ga! Jag �r s� tr�tt av suckande och finner ingen ro.�
>Ps. 6,7.
4. Men s� skall du svara honom: S� s�ger HERREN: Se, vad jag har
byggt upp, det m�ste jag riva ned, och vad jag har planterat,
det m�ste jag rycka upp; och detta g�ller hela jorden.
5. Och du beg�r stora ting f�r dig! Beg�r icke n�got s�dant; ty
se, jag skall l�ta olycka komma �ver all k�tt, s�ger HERREN, men
dig skall jag l�ta vinna ditt liv s�som ett byte, till vilken
ort du �n m� g�.
>Jer. 21,9. 38,2. 39,18.
*24/46 Jeremia, 46 Kapitlet
Jeremia, 46 Kapitlet
Profetia om Egypten.
1. Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om
hednafolken.
2. Om Egypten, ang�ende den egyptiske konungen Farao Nekos h�r, som
stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
konungs, fj�rde regerings�r.
>2 Kon. 24,7. Jes. 19,1 f. Hes. 29,2 f. 30,4 f.
3. Reden till sk�ld och sk�rm,
och rycken fram till strid.
4. Sp�nnen f�r h�starna och bestigen springarna,
och st�llen upp eder,
med hj�lmarna p�.
G�ren spjuten blanka,
ikl�den eder pansaren.
5. Men varav kommer detta som jag nu ser?
De �ro f�rf�rade.
De vika tillbaka;
deras hj�ltar bliva slagna.
De taga till flykten
utan att v�nda sig om.
Skr�ck fr�n alla sidor!
s�ger HERREN.
6. Ej ens den snabbaste kan flg undan,
ej ens hj�lten kan r�dda sig.
Norrut, invid floden Frat,
d�r stappla de och falla.
>Am. 2,14.
7. Vem �r denne som stiger upp s�som Nilfloden,
denne vilkens vatten svalla s�som str�mmar?
8. Det �r Egypten som stiger upp s�som Nilfloden,
och s�som str�mmar svalla hans vatten.
Han s�ger: �Jag vill stiga upp och �vert�cka landet;
jag vill f�rd�rva st�derna och dem som bo d�rinne.�
>Jes. 8,7 f. Jer. 47,2.
9. Ja, dragen ditupp, I h�star;
stormen fram, I vagnar.
M� hj�ltarna t�ga fram,
etiopier och puteer,
rustade med sk�ldar,
och ludeer, rustade med b�gar,
b�gar som de sp�nna.
10. Ty detta �r Herrens; HERREN Sebaots, dag,
en h�mndedag, d� han skall hamnas p� sina motst�ndare;
nu skall sv�rdet frossa sig m�tt
och dricka sig rusigt av deras blod.
Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst�lla
i nordlandet vid floden Frat.
>Jes. 34,5 f.
11. Drag upp till Gilead och h�mta balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Men f�rg�ves skaffar du dig l�kemedel i m�ngd;
du kan icke bliva helad.
>Jer. 30,12 f.
12. Folken f� h�ra om din skam,
och av dina klagorop blivar jorden full;
ty den ene hj�lten stapplar p� den andre,
och de falla b�da tillsammans.
13. Detta �r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl� Egyptens
land:
14. F�rkumlen i Egypten
och kung�ren i Migdol,
ja, kung�ren i Nof,
s� ock i Tapanhes,
och s�gen: �Tr�d fram och g�r dig redo,
ty sv�rdet frossar runt omkring dig.�
15. Varf�r �ro dina v�ldige slagna till marken?
De kunde ej h�lla st�nd, ty HERREN st�tte dem bort.
16. Han kom m�nga att stappla,
och s� f�llo de, den ene �ver den andre;
de ropade: �Upp, l�t oss v�nda tillbaka till v�rt folk
och till v�rt f�dernesland,
undan det h�rjande sv�rdet.�
>Jer. 50,16.
17. Ja, man ropar d�r:
�Farao ar f�rlorad, Egyptens konung!
Han har f�rfelat sin tid.
18. S� sant jag lever, s�ger konungen,
han vilkens namn �r HERREN Sebaot,
en skall komma, v�ldig s�som Tabor ibland bergen,
s�som Karmel vid havet.
>Ps. 24,10. Jer. 48,15.
19. S� reden nu till �t eder, I dottern Egyptens inbyggare,
vad man beh�ver, n�r man skall g� i landsflykt.
Ty Nof skall bliva en �demark
och varda uppbr�nt, s� att ingen kan bo d�r.
>Hes. 12,3 f.
20. En sk�n kviga �r Egypten;
men en broms kommer farande norrifr�n.
>Jes. 7,18.
21. Ocks� de legoknektar hon har i sitt land,
lika g�dda kalvar,
ja, ocks� de v�nda d� om och fly allasammans,
de kunna icke h�lla st�nd.
Ty deras of�rds dag har kommit �ver dem,
deras hems�kelses tid.
22. Tyst smyger hon undan s�som en kr�lande orm,
ty med h�rsmakt draga de fram,
och med yxor komma de �ver henne,
s�som g�llde det att hugga ved.
23. De f�lla hennes skog, s�ger HERREN,
ty ogenomtr�nglig �r den;
talrikare �ro de �n gr�shoppor,
ja, de kunna ej r�knas.
24. P� skam kommer dottern Egypten;
hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
>Jer. 44,30.
25. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems�ka Amon
fr�n No, s� ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
konungar, ja, b�de Farao och dem som f�rlita sig p� honom.
>2 Mos. 12,12. Jer. 43,12. Nah. 3,8.
26. Och jag skall giva dem i de mans hand, som st� efter deras liv,
i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj�nares
hand. Men d�refter skall landet bliva bebott s�som i forna
dagar, s�ger HERREN.
>Jer. 48,47. 49,6, 39. Hes. 29,13 f.
27. S� frukta d� icke, du min tj�nare Jakob,
och var ej f�rf�rad, du Israel;
ty se, jag skall fr�lsa dig ur det avl�gsna landet,
och dina barn ur deras f�ngenskaps land.
Och Jakob skall f� komma tillbaka
och leva i ro och s�kerhet,
och ingen skall f�rskr�cka honom.
>Jes. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 30,10 f.
28. Ja, frukta icke, du min tj�nare Jakob, s�ger HERREN,
ty jag �r med dig.
Och jag skall g�ra �nde p� alla de folk
till vilka jag har drivit dig bort;
men p� dig vill jag ej alldeles g�ra �nde,
jag vill blott tukta dig med m�tta;
ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l�ta dig bliva.
>Jer. 10,24.
*24/47 Jeremia, 47 Kapitlet
Jeremia, 47 Kapitlet
Profetia om filist�erna.
1. Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om
filisteerna, f�rr�n Farao hade intagit Gasa.
>Jes. 14,29 f. Hes. 25,15 f. Am. 1,6 f. Sef: 2,5 f. Sak. 9,5 f.
2. S� s�ger HERREN:
Se, vatten stiga upp norrifr�n
och v�xa till en �versv�mmande str�m;
de �versv�mma landet och allt vad d�ri �r,
st�derna med dem som bo d�rinne.
Och m�nniskorna ropa,
alla landets inbyggare j�mra sig
>Jes. 8,7. 28,2. Jer. 46,8.
3. N�r bullret h�res av hans hingstars hovslag,
n�r hans vagnar d�na,
n�r hans hjuldon rassla,
d� se ej f�derna sig om efter barnen,
s� maktl�sa st� de
4. inf�r den dag som kommer
med ford�rv �ver alla filisteer,
med underg�ng f�r alla dem som �ro kvar
till att f�rsvara Tyrus och Sidon.
Ty HERREN skall f�rd�rva filist�erna,
kvarlevan fr�n Kaftors �.
>5 Mos. 2,23. Am. 9,7.
5. Skallighet stundar f�r Gasa,
det �r f�rbi med Askelon,
med kvarlevan i deras dalbygd.
Huru l�nge skall du rista m�rken p� dig?
>Jer. 16,6.
6. Ack ve! Du HERRENS sv�rd,
n�r skall du �ntligen f� ro,
Drag dig tillbaka i din skida,
vila dig och var stilla.
7. Dock, huru skulle det kunna f� ro,
d� det �r HERRENS bud det utf�r?
Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
mot dem har han best�mt det.
*24/48 Jeremia, 48 Kapitlet
Jeremia, 48 Kapitlet
Profetia om Moab.
1. Om Moab.
S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Ve �ver Nebo, ty det �r f�rst�rt!
Kirjataim har kommit p� skam och �r intaget,
f�stet har kommit p� skam och ligger krossat.
>Hes 25,9 f. Am. 2,1 f.
2. Moabs ber�mmelse �r icke mer.
I Heabon f�rehar man onda anslag mot det:
�Upp, l�t oss utrota det, s� att det icke mer �r ett folk.�
Ocks� du, Madmen, skall f�rg�ras,
sv�rdet skall f�lja dig i sp�ren.
3. Klagorop h�ras fran Horonaim,
f�r�delse ooh stort brak.
4. Ja, Moab ligger f�rst�rt;
h�gljutt klaga dess barn.
5. Uppf�r Halluhots h�jd stiger man under gr�t,
och p� v�gen ned till Horonaim
h�ras �ngestfulla klagorop �ver f�rst�relsen.
>Jes. 15,5.
6. Flyn, r�dden edra liv,
och bliven som torra buskar i �knen.
>Jer. 17,6.
7. Ty d�rf�r att du f�rlitar dig p� dina verk
och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
och Kemos skall g� bort i f�ngenskap
och hans pr�ster och furstar med honom.
>4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,7. Jer. 49,3.
8. Och en f�rh�rjare skall komma �ver var stad,
s� att ingen stad skall kunna r�dda sig;
dalen skall bliva f�rst�rd och sl�tten �delagd,
s�som HERREN har sagt.
9. Given vingar �t Moab,
ty flygande m�ste han fly bort.
Hans st�der skola bliva mark,
och ingen skall bo i dem.
10. F�rbannad vare den som f�rsumligt
utf�r HERRENS verk,
f�rbannad vare den som dr�jer
att bloda sitt sv�rd.
11. I s�kerhet har Moab levat fr�n sin ungdom
och har legat i ro p� sin dr�gg;
han har icke varit t�md ur ett k�rl i ett annat,
icke vandrat bort i f�ngenskap;
d�rf�r har hans smak beh�llit sig,
och hans lukt har ej f�rvandlats.
>Sef. 1,12.
12. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN,
d� jag skall s�nda till honom vintappare,
som skola tappa honom
och t�mma hans k�rl
och krossa hans krukor.
13. D� skall Moab komma p� skam med Kemos,
likasom Israels hus kom p� skam med Betel,
som det f�rlitade sig p�.
>1 Kon. 12,28 f.
14. Huru kunnen I s�ga: �Vi �ro hj�ltar
och tappra m�n i striden�?
15. Moab skall �nd� bliva f�rst�rt,
dess st�der skola g� upp i r�k,
och dess utvalda unga manskap
m�ste ned till att slaktas;
s� s�ger konungen,
han vilkens namn �r HERREN Sebaot.
16. Snart kommer Moabs of�rd,
och hans olycka hastar fram med fart.
17. �mken honom, I alla som bon omkring honom,
I alla som k�nnen hans namn.
S�gen: �Huru s�nderbruten �r icke den starka spiran,
den pr�ktiga staven!�
18. Stig ned fr�n din h�rlighet och s�tt dig p� torra marken,
du dottern Dibons folk;
ty Moabs f�rh�rjare drager upp mot dig
och f�rst�r dina f�sten.
19. St�ll dig vid v�gen och spela omkring dig,
du Aroers folk;
fr�ga m�nnen som fly och kvinnorna som s�ka r�dda sig,
s�g: �Vad har h�nt?�
20. Moab har kommit p� skam, ja, det �r krossat;
j�mren eder och ropen
F�rkunnen vid Arnon
att Moab �r f�rst�rt.
21. Domen har kommit �ver sl�ttlan det, �ver Holon, Jahas och
Mofaat,
22. �ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
23. �ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
24. �ver Keriot och Bosra och �ver alla andra st�der i Moabs land,
vare sig de ligga fj�rran eller n�ra.
25. Avhugget ar Moabs horn, och hans arm �r s�nderbruten, s�ger
HERREN.
>Ps. 75,11.
26. G�ren honom drucken, ty han har f�rh�vt sig mot HERREN;
ja, m� Moab ragla omkull i sina egna spyor
och bliva till �tl�je, ocks� han.
>Jes. 63,6. Jer. 25,15 f., 27.
27. Eller var icke Israel till ett �tl�je f�r dig?
Blev han d� ertappad bland tjuvar,
eftersom du skakar hucudet, s� ofta du talar om honom
28. �vergiven edra st�der
och byggen bo i klipporna,
I Moabs inbyggare,
och bliven lika duvor
som bygga sina n�sten
bortom klyftans gap.
29. Vi hava h�rt om Moabs h�gmod,
det �verm�ttan h�ga,
om hans stolthet, h�gmod och h�gf�rd
och hans hj�rtas f�rh�velse.
>Jes. 16,6 f. Sef. 2,8 f.
30. Jag k�nner, s�ger HERREN, hans �vermod och op�litlighet,
hans l�sa tal ooh op�litliga handlingss�tt.
31. D�rf�r m�ste jag j�mra mig f�r Moabs skull;
�ver hela Moab m�ste jag klaga.
�ver Kir-Heres' m�n m� man sucka.
32. Mer �n Jaeser gr�ter, m�ste jag gr�ta �ver dig,
du Sibmas vintr�d,
du vars rankor gingo �ver havet
och n�dde till Jaesers hav;
mitt i din sommar oah din vinb�rgning
har ju en f�rh�rjare slagit ned.
33. Gl�dje och fr�jd �r nu avb�rgad
fr�n de b�rdiga f�lten
och fr�n Moabs land.
P� vinet i pressarna har jag gjort slut;
man trampar ej mer vin under sk�rdeskri,
sk�rdeskriet �r intet sk�rdeskri mer.
34. Fr�n Hesbons j�mmerstaden, �nda till Eleale,
�nda till Jahas upph�ver man rop,
och fr�n Soar �nda till Horonaim,
till Eglat-Selisia;
ty ocks� Nimrims vatten
bliva torr �kenmark.
>Jes. 15,4 f.
35. Och jag skall i Moab s� g�ra, s�ger HERREN,
att ingen mer framb�r offer p� offerh�jden
och ingen mer t�nder offereld �t sin gud.
36. D�rf�r klagar mitt hj�rta s�som en fl�jt �ver Moab, ja, mitt
hj�rta klagar s�som en fl�jt �ver Kir-Heres' m�n: vad de hava
kvar av sitt f�rv�rv g�r ju f�rlorat.
37. Ty alla huvuden �ro skalliga och alla sk�gg avskurna; p� alla
h�nder �ro s�rm�rken och omkring l�nderna
s�cktyg.
>Jer. 47,5. Hes. 7,18
38. P� alla Moabs tak och p� dess torg h�res allenast d�dsklagan, ty
jag har krossat Moab s�som ett v�rdel�st k�rl, s�ger HERREN.
>Jer. 22,28. Hos. 8,8.
39. Huru f�rf�rad �r han icke! I m�n j�mra eder. Huru v�nder icke
Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett �tl�je och en
skr�ck f�r alla dem som bo d�romkring.
40. Ty s� s�ger HERREN: Se, en som liknar en �rn sv�var fram och
breder ut sina vingar �ver Moab.
>Jer. 49,22.
41. Keriot bliver intaget, bergf�stenA bliva er�vrade. Och Moabs
hj�ltars hj�rtan bliva p� den dagen s�som en kvinnas hj�rta, n�r
hon �r barnsn�d.
42. Ja, Moab skall f�rg�ras s� att det icke mer �r ett folk, ty det
har f�rh�vt sig mot HERREN.
43. Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I Moabs inbyggare,
s�ger HERREN.
>Jes. 24,17 f.
44. Om n�gon flyr undan faran, s� st�rtar han i fallgropen, och om
han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i f�llan. Ty jag
skall l�ta ett hems�kelsens �r komma �ver dem, �ver Moab, s�ger
HERREN.
>Am. 5,19.
45. I Hesbons skugga stanna de, det �r ute med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick Ut fr�n Hesbon,
en l�ga fr�n Sihons land;
och den f�rt�rde Moabs tinning,
hj�ssan p� stridslarmets s�ner.
>4 Mos. 21,28 f. 24,17.
46. Ve dig, Moab!
F�rlorat �r Kemos' folk.
Ty dina s�ner �ro tagna till f�nga,
och dina d�ttrar f�rda bort i f�ngenskap.
47. Men i kommande dagar skall jag �ter uppr�tta Moab, s�ger HERREN.
S� l�ngt om domen �ver Moab.
>Jer. 46,26. 49,6, 39.
*24/49 Jeremia, 49 Kapitlet
Jeremia, 49 Kapitlet
Profetior om Ammons barn, Edom,
Damaskus, Kedar, Hasors riken och Elam.
1. Om Ammons barn.
S� s�ger HERREN:
Har Israel nu inga barn,
eller har han ingen arvinge mer?
Eller varf�r har Malkam tagit arv, efter Gad,
och varf�r bor hans folk i dess st�der?
>1 Kon. 11,5. Hes. 21,28 f. 25,2 f. Am. 1,13 f.
2. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN
d� jag skall l�ta h�ra ett h�rskri
mot Rabba i Ammons barns land;
och d� skall det bliva en �de grush�g,
och dess lydst�der skola br�nnas upp i eld;
och Israel skall d� taga arv
efter dem som hava tagit hans arv, s�ger HERREN.
3. J�mra dig, du Hesbon, ty Ai �r f�rst�rt;
ropen, I Rabbas d�ttrar.
H�ljen eder i sorgdr�kt, klagen,
och g�n omkring i g�rdarna;
ty Malkam m�ste vandra bort i f�ngenskap,
och hans pr�ster och furstar med honom.
>Jer. 48,7.
4. Varf�r ber�mmer du dig av dina dalar, av att din dal fl�dar
�ver, du avf�lliga dotter? Du som f�rlitar dig p� dina skatter
och s�ger: �Vem skall v�l komma �t mig?�,
5. se, jag skall l�ta f�rskrackelse komma �ver dig fr�n alla dem
som bo omkring dig, s�ger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen
varda bortdrivna, var och en �t sitt h�ll och ingen skall
f�rsamla de flyktande.
6. Men d�refter skall jag �ter uppr�tta Ammons barn, s�ger HERREN.
>Jer. 46,26. 48,47.
7. Om Edom.
S� s�ger HERREN Sebaot:
Finnes d� ingen vishet mer i Teman?
Har all r�dighet f�rsvunnit ifr�n de f�rst�ndiga?
�r deras vishet utt�md?
>Jes. 21,11 f. Hes. 25,12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
8. Flyn, v�nden om, g�mmen eder djupt nere,
I Dedans inbyggare.
Ty �ver Esau skall jag l�ta of�rd komma
p� hans hems�kelses tid.
9. N�r vinb�rgare komma �ver dig,
skola de icke l�mna kvar n�gon eftersk�rd.
N�r tjuvar komma om natten,
skola de f�rd�rva s� mycket dem lyster.
10. Ty jag skall blotta Esau,
jag skall uppenbara hans g�mslen,
och han skall icke lyckas h�lla sig dold;
f�rd�rv skall drabba hans barn, hans br�der och grannar,
och han skall icke mer vara till.
11. Bekymra dig ej om dina faderl�sa, jag vill beh�lla deln vid liv;
och m� dina �nkor f�rtr�sta p� mig.
12. Ty s� s�ger HERREN: Se, de som icke hade f�rskyllt att dricka
kalken, de n�dgas att dricka den; skulle d� du bliva ostraffad?
Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall n�dgas att dricka
den.
>Jer. 25,29. Klag. 4,21. 1 Petr. 4,17.
13. Ty vid mig sj�lv har jag svurit, s�ger HERREN, att Bosra skall
bliva ett f�rem�l f�r h�pnad och sm�lek; det skall f�r�das och
bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar; och alla
dess lydst�der skola bliva �demarker f�r ev�rdlig tid.
14. Ett budskap har jag h�rt fr�n HERREN,
och en budb�rare �r uts�nd bland folken:
�F�rsamlen eder och kommen emot det,
och st�n upp till strid.
15. Ty se, jag skall g�ra dig ringa bland folken,
f�raktad bland m�nniskorna.
16. Den f�rf�ran du v�ckte har bedragit dig,
ja, ditt hj�rtas �vermod,
d�r du sitter ibland bergsklyftorna
och h�ller dig fast h�gst uppe p� h�jden.
Om du �n byggde ditt n�ste s� h�gt uppe som �rnen,
s� skulle jag dock st�rta dig ned d�rifr�n, s�ger HERREN.
>Jer. 51,53.
17. Och Edom skall bliva ett f�rem�l f�r h�pnad; alla som g� d�r
fram skola h�pna och vissla vid tanken p� alla dess pl�gor.
>Jer. 19,8. 50,13.
18. Likasom n�r Sodom och Gomorra med sina grannst�der omst�rtades,
s�ger HERREN, s� skall ingen mer bo d�r och intet m�nniskobarn
d�r vistas.
>1 Mos. 19,24 f. Jer. 50,40.
19. Se, lik ett lejon som drager upp fr�n Jordanbygdens sn�r och
bryter in p� frodiga betesmarker skall jag i ett �gonblick jaga
dem bort d�rifr�n; och den som jag utv�ljer skall jag s�tta till
herde �ver dem. Ty vem �r min like, och vem kan st�lla mig till
ansvar? Och vilken �r den herde som kan best� inf�r mig?
>Job 41,2. Jer. 50,44.
20. H�ren d�rf�r det r�d som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
sannerligen sl�pas bort; sannerligen, deras betesmark skall
h�pna �ver dem.
21. Vid d�net av deras fall b�var jorden; man skriar s�, att ljudet
h�res �nda borta vid R�da havet.
22. Se, en som liknar en �rn lyfter sig och sv�var fram och breder
ut sina vingar �ver Bosra. Och Edoms hj�ltars hj�rtan bliva p�
den dagen s�som en kvinnas hj�rta, n�r hon �r i barnsn�d.
>Jer. 48,40 f.
23. Om Damaskus.
Hamat och Arpad komma p� skam;
ty ett ont budskap f� de h�ra,
och de betagas av �ngest.
I havet r�der oro;
det kan ej vara stilla.
>Jes. 17,1 f. 57,20. Am. 1,8 f.
24. Damaskus f�rlorar modet,
det v�nder sig om till flykt,
ty skr�ck har fattat det;
�ngest och v�nda har gripit det,
lik en barnafoderskas.
25. Varf�r l�t man den icke vara,
den ber�mda staden,
min gl�djes stad?
26. S� m�ste nu dess unga m�n
falla p� dess gator,
och alla dess stridsm�n
f�rg�ras p� den dagen,
s�ger HERREN Sebaot.
>Jer. 50,30 f.
27. Och jag skall t�nda eld
p� Damaskus' murar,
och elden skall f�rt�ra
Ben-Hadads palatser.
28. Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
konungen i Babel.
S� s�ger HERREN:
Upp, ja, dragen �stad upp mot Kedar,
och f�rd�rven �sterlandets s�ner.
>Jes. 21,13 f.
29. Deras hyddor och deras hjordar m� man taga,
deras t�lt och allt deras bohag
och deras kameler m� f�ras bort ifr�n dem
och man m� ropa �ver dem; �Skr�ck fr�n alla sidor!�
>Jer. 6,25. 46,5.
30. Flyn, ja, flykten med hast,
g�mmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, s�ger HERREN,
ty Nebukadressar, konungen i Babel,
har lagt r�d mot eder
och t�nkt ut mot eder ett anslag.
31. Upp, s�ger HERREN, ja, dragen ditupp
mot ett fredligt folk, som bor d�r i trygghet,
utan b�de portar och bommar,
i sin avskilda boning.
>4 Mos. 23,9. Dom. 18,7.
32. Deras kameler skola bliva edert byte,
och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
och jag skall f�rstr� dem �t alla v�derstreck,
m�nnen med det kantklippta h�ret
och fr�n alla sidor skall jag l�ta of�rd
komma �ver dem, s�ger HERREN.
>Jer. 9,25 f.
33. Och Hasor skall bliva en boning f�r schakaler
en �demark till ev�rdlig tid;
ingen skall mer bo d�r
och intet m�nniskobarn d�r vistas.
34. Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om
Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
sade:
>Jes. 21,2. Jer. 25,25.
35. S� s�ger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta s�nder Elams b�ge,
deras yppersta makt.
36. Och fr�n himmelens fyra �ndar skall jag l�ta fyra vindar komma
mot Elam, och skall f�rstr� dess folk �t alla dessa v�derstreck;
och intet folk skall finnas, dit icke de f�rdrivna ifr�n Elam
skola komma.
37. Och jag skall g�ra elamiterna f�rf�rade f�r sina fiender och f�r
dem som st� efter deras liv, och jag skall l�ta olycka komma
�ver dem, min vredes gl�d, s�ger HERREN. Jag skall s�nda
sv�rdet efter dem, till dess att jag har gjort �nde p� dem.
38. Och jag skall s�tta upp min tron i Elam och f�rg�ra d�r b�de
konung och furstar, s�ger HERREN.
39. Men i kommande dagar skall jag �ter uppr�tta Elam, s�ger HERREN.
>Jer. 48,47.
*24/50 Jeremia, 50 Kapitlet
Jeremia, 50 Kapitlet
Profetia om Babel.
1. Detta �r det ord som HERREN talade om Babel, om kaldeernas land,
genom profeten Jeremia.
>Jes. 13,1 f.
2. F�rkunnen detta bland folken och kung�ren det, och resen upp ett
baner; kung�ren det, d�ljen det icke. S�gen: Babel �r intaget,
Bel har kommit p� skam, Merodak �r krossad, ja, dess avgudar
hava kommit p� skam, dess el�ndiga avgudar �ro krossade.
3. Ty ett folk drager upp mot det norrifr�n, som skall g�ra dess
land till en �demark, s� att ingen kan bo d�ri; b�de m�nniskor
och djur skola fly bort.
>Jer. 9,10.
4. I de dagarna och p� den tiden, s�ger HERREN, skola Israels barn
komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gr�t skola de
g� �stad och s�ks HERREN, sin Gud.
>Jer. 3,18, 21. 31,9.
5. De skola fr�ga efter Sion; hit�t skola deras ansikten vara
v�nda: �Kommen! M� man nu h�lla fast vid HERREN i ett evigt
f�rbund, som aldrig varder f�rg�tet.�
6. En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade f�rt dem
vilse ooh l�to dem irra omkring p� bergen. S� str�vade de fr�n
berg till h�jd och gl�mde sin r�tta l�gerplats.
7. Alla som tr�ffade p� dem �to upp dem, och deras ov�nner sade:
�Vi �draga oss ingen skuld d�rmed.� S� skedde, d�rf�r att de
hade syndat mot HERREN, r�ttf�rdighetens boning, mot HERREN,
deras f�ders hopp.
>Jer. 2,3. 40,3.
8. Flyn ut ur Babel, dragen bort ifr�n kaldeernas land, och bliven
lika bockar som hasta framf�r hjorden.
>Jes. 48,20. Jer. 51,6, 45. Upp. 18,4.
9. Ty se, jag skall uppv�cka fr�n nordlandet en hop av stora folk
och f�ra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
mot det; fr�n det h�llet skall det bliva intaget. Deras pilar
skola vara s�som en lyckosam hj�ltes, som icke v�nder tillbaka
utan seger.
10. Och Kaldeen skall l�mnas till plundring; dess plundrare skola
alla f� nog, s�ger HERREN.
11. Ja, om I �n gl�djens och fr�jden eder, I som sk�vlen min
arvedel, om I �n hoppen s�som kvigor p� tr�skplatsen och frusten
s�som hingstar
12. eder moder skall dock komma storligen p� skam; hon som har f�tt
eder skall f� blygas. Se, bland folken skall hon bliva den
yttersta -- en �ken, ett torrt land och en hedmark!
13. F�r HERRENS f�rt�rnelses skull m�ste det ligga obebott och
alltigenom vara en �demark. Alla som g� fram vid Babel skola
h�pna och vissla vid tanken p� alla dess pl�gor.
>Jer. 25,12. 49,17.
14. Rusten eder till strid mot Babel fr�n alla sidor, I som sp�nnen
b�ge; skjuten p� henne, sparen icke p� pilarna; ty mot HERREN
har hon syndat.
15. H�jen segerrop �ver henne p� alla sidor: �Hon har m�st giva sig;
fallna �ro hennes st�djepelare, nedrivna hennes murar!� Detta �r
ju HERRENS h�mnd, s� h�mnens d� p� henne. S�som hon har gjort,
s� m�n I g�ra mot henne.
>Ps. 137,8. Upp. 18,2, 6.
16. Utroten ur Babel b�de dem som s� och dem som i sk�rdens tid f�ra
lien. Undan det h�rjande sv�rdet m� envar nu v�nda om till sitt
folk och envar fly hem till sitt land.
17. Israel var ett vilsekommet f�r som jagades av lejon. F�rst �ts
det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebuk adressar, ko
nungen i Babel, gnagt dess ben.
>2 Kon. 17,5 f. 25,1 f.
18. D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall
hems�ka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hems�kt
konungen i Assyrien.
19. Och jag skall f�ra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
han skall f� g� bet p� Karmel och i Basan; och p� Efraims berg
och i Gilead skall han f� �ta sig m�tt.
>Jer. 29,10. Dan. 9,2. Mik. 7,14.
20. I de dagarna och p� den tider s�ger HERREN, skall man s�ka efter
Israels missg�rning, och den skall icke mer vara till, och efter
Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
f�rl�ta dem som jag l�ter leva kvar.
>Dan. 9,24.
21. Drag ut mot Merataims[1] land och mot inbyggarna i
Pekod[1]. F�rf�lj dem och d�da dem och giv dem till spillo,
s�ger HERREN, och g�r i alla stycken s�som jag har befallt dig.
22. Krigsrop h�ras i landet, och stort brak.
23. Huru s�nderbruten och krossad �r den icke, den hammare som slog
hela jorden! Huru har icke Babel blivit tiil h�pnad bland
folken!
>Jer. 51,20.
24. Jag lade ut en snara f�r dig, och s� blev du f�ngad, Babel,
f�rr�n du visste d�rav; du blev ertappad och gripen, ty det var
med HERREN som du hade givit dig i strid.
25. HERREN �ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty
ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utf�ra i kaldeernas
land.
26. Ja, kommen �ver det fr�n alla sidor, �ppnen dess f�rr�dskammare,
kasten i en h�g vad dar finnes, s�som man g�r med s�d, och given
det till spillo; l�ten intet d�rav bliva kvar.
27. Nedg�ren alla dess tjurar, f�ren dem ned till att slaktas. Ve
dem, ty deras dag har kommit, deras hems�kelses tid!
28. H�r huru de fly och s�ka r�dda sig ur Babels land, f�r att i
Sion f�rkunna HERRENS, v�r Guds, h�mnd, h�mnden f�r hans tempel.
>Jer. 51,11.
29. B�den upp mot Babel folk i m�ngd, allt vad b�gskyttar heter;
l�gren eder runt omkring det, l�ten ingen undkomma. Vederg�llen
det efter dess g�rningar; g�ren mot det alldeles s�som det
sj�lvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat �vermodigt, mot
Israels Helige.
30. D�rf�r skola dess unga man falla p� dess gator, och alla dess
stridsm�n skola f�rg�ras p� den dagen, s�ger HERREN.
>Jer. 49,26.
31. Se, jag skall v�nda mig mot dig, du �vermodige, s�ger Herren,
HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d� jag vill
hems�ka dig.
32. D� skall den �vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
uppr�tta honom. Och jag skall t�nda eld p� hans st�der, och
elden skall f�rt�ra allt omkring honom.
33. S� s�ger HERREN Sebaot: F�rtryckta �ro Israels barn, och Juda
oarn j�mte dem. Alla de som hava fart dem i f�ngenskap h�lla dem
fast och vilja icke sl�ppa dem.
34. Men deras f�rlossare �r stark; HERREN Sebaot ar hans namn. Han
skall f�rvisso utf�ras deras sak, s� att han skaffar ro �t
jorden -- men oro �t Babels inv�nare.
>Jes. 14,7.
35. Sv�rd komme �ver kaldeerna, s�ger HERREN, �ver Babels inv�nare,
�ver dess furstar och dess visa m�n!
36. Sv�rd komme �ver l�gnprofeterna, s� att de st� d�r s�som d�rar!
Sv�rd komme �ver dess hj�ltar, s� att de bliva f�rf�rade!
37. Sv�rd komme �ver dess h�star och vagnar och �ver allt fr�mmande
folk d�rinne, s� att de bliva s�som kvinnor! Sv�rd komme over
dess skatter, s� att de bliva tagna s�som byte!
38. Torka komme �ver dess vatten, s� att de bliva uttorkade! Ty det
�r ett belatenas land, och skr�ckgudar dyrka de s�som vanvettiga
m�nniskor.
39. D�rf�r skola nu schakaler bo d�r tillsammans med andra �kendjur,
och strutsar skola d�r f� sin boning. Aldrig mer skall det bliva
bebyggt, fr�n sl�kte till sl�kte skall det vara
obebott.
>Jes. 13,19 f. 34,14 f.
40. Likasom n�r Sodom och Gomorra med sina grannst�der omst�rtades
av Gud, s�ger HERREN, s� skall ingen mer bo d�r och intet
m�nniskobarn d�r vistas.
>Jer. 49,18.
41. Se, ett folk kommer norrifr�n; ett stort folk och m�nga konungar
resa sig och komma fr�n jordens yttersta �nda.
>Jes. 13,17 f. Jer. 6,22 f.
42. De f�ra b�ge och lans, de �ro grymma och utan f�rbarmande. D�net
av dem �r s�som havets brus, och p� sina h�star rida de fram,
rustade s�som k�mpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
43. N�r konungen i Babel h�r ryktet om dem, sjunka hans h�nder ned;
�ngslan griper honom, �ngest lik en barnaf�derskas.
44. Se, lik ett lejon som drager upp fr�n Jordanbygdens sn�r och
bryter in p� frodiga betesmarker skall jag i ett �gonblick jaga
dem bort d�rifr�n; och den som jag utv�ljer skall jag s�tta till
herde �ver dem. Ty vem �r min like, och vem kan st�lla mig till
ansvar? Och vilken �r den herde som kan best� inf�r mig?
>Jer. 49,19 f.
45. H�ren d�rf�r det r�d som HERREN har lagt mot Babel, och de
tankar som han har mot kaldeernas land: Ja, herdegossarna skola
sannerligen sl�pas bort; sannerligen, deras betesmark skall
h�pna �ver dem.
46. N�r man ropar: �Babel �r intaget�, d� b�var jorden, och ett
skriande h�res bland folken.
[1] Merataim, �tvefaldig genstr�vighet�, och Pekod, �hems�kelse�,
h�r namn p� Kaldeen.
*24/51 Jeremia, 51 Kapitlet
Jeremia, 51 Kapitlet
Forts�ttning p� profetian om Babel.
1. S� s�ger HERREN: Se, jag skall uppv�cka mot Babel oah mot
Leb-Kamais[1] inbyggare f�rd�rvares ande.
2. Och jag skall s�nda fr�mlingar mot Babel, och de skola kasta det
med kastskovlar och �del�gga dess land. Ja, fr�n alla sidor
skola de komma emot det p� olyckans dag.
3. Skyttar skola sp�nna sina b�gar mot dem som d�r sp�nna b�ge, och
mot dem som d�r yvas i pansar Skonen icke dess unga m�n, given
hela dess h�r till spillo.
4. D�dsslagna m�n skola d� falla i kaldeernas land och genomborrade
man p� dess gator.
5. Ty Israel och Juda �ro icke �nkor som hava blivit �vergivna av
sin Gud, av HERREN Sebaot, d�rf�r att deras land var fullt av
skuld mot Israels Helige.
6. Flyn ut ur Babel; m� var och en s�ka r�dda sitt liv, s� att I
icke f�rg�s genom dess missg�rning. Ty detta �r f�r HERREN en
h�mndens tid, d� han vill vederg�lla det vad det har gjort.
>Jes. 34,8. 63,4. Jer. 50,8. Upp. 18,4, 6.
7. Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
drucken. Av dess vin drucko folken, och s� blevo folken s�som
vanvettiga.
>Ps. 75,9. Jer. 25,15. Hab. 2,15 f.
8. Men pl�tsligt �r nu Babel fallet och krossat. J�mren eder �ver
henne, h�mten balsam f�r hennes pl�ga, om hon till �ventyrs kan
helas.
>JeB. 21,9. Jer. 46,11. Upp. 14,8. 18,2.
9. �Ja, vi hava s�kt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; l�t
oss l�mna henne och g� var och en till sitt land. Ty hennes
straffdom r�cker upp till himmelen och n�r allt upp till
skyarna.
10. HERREN har l�tit v�r r�tt g� fram; kom, l�t oss f�rt�lja i Sion
HERRENS, v�r Guds, verk.�
11. V�ssen pilarna, fatten sk�ldarna HERREN har uppv�ckt de mediska
konungarnas ande; ty hans tankar �ro v�nda mot Babel till att
f�rd�rva det. Ja, HERRENS h�mnd �r h�r, h�mnden f�r hans tempel.
>Jer. 50,28.
12. Resen upp ett baner mot Babels murar, h�llen str�ng vakt,
st�llen ut v�ktare, laggen bakh�ll; ty HERREN har fattat sitt
beslut, och han g�r vad han har talat mot Babels inv�nare.
13. Du som bor vid stora vatten och �r s� rik p� skatter, din �nde
har nu kommit, din vinningslystnads m�tt �r fyllt.
>Upp. 17,1.
14. HERREN Sebaot har svurit vid sig sj�lv: sannerligen, om jag �n
har uppfyllt dig med m�nniskor s� talrika som gr�shoppor, s�
skall man dock f� upph�va sk�rdeskri �ver dig.
15. Han har gjort jorden genom sin kraft,
han har berett jordens krets genom sin vishet,
och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.
>Jer. 10,12 f.
16. N�r han vill l�ta h�ra sin r�st,
d� brusa himmelens vatten,
d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda;
han l�ter ljungeldar komma med regn
och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum.
17. S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet;
guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten,
ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn,
och ingen ande �r i dem.
18. De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t;
n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.
19. Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del;
nej, det �r han som har skapat allt,
och s�rskilt sin arvedels stam.
HERREN Sebaot �r hans namn.
20. Du var min hammare, mitt stridsvapen;
med dig krossade jag folk, med dig f�rd�rvade jag riken.
>Jer. 50,28.
21. Med dig krossade jag h�st och ryttare;
med dig krossade jag vagn och k�rsven.
22. Med dig krossade jag man och kvinna;
med dig krossade jag gammal och ung;
med dig krossade jag yngling och jungfru.
23. Med dig krossade jag herden och hans hjord;
med dig krossade jag �kermannen och hans oxpar;
med dig krossade jag st�th�llare och landsh�vding.
24. Men nu skall jag vederg�lla Babel och alla Kaldeens inbyggare
allt det onda som de hava f�r�vat mot Sion, inf�r edra �gon,
s�ger HERREN.
25. Se, jag skall v�nda mig mot dig, du f�rd�rvets berg, s�ger
HERREN, du som f�rd�rvade hela jorden; och jag skall utr�cka min
hand mot dig och v�ltra dig ned fr�n klipporna och g�ra dig till
ett f�rbr�nt berg,
26. s� att man icke av dig skall kunna taga vare sig h�rnsten eller
Krundsten, utan du skall bliva en �demark f�r ev�rdlig tid,
s�ger HERREN.
27. Resen upp ett baner p� jorden, st�ten i basun ibland folken,
invigen folk till strid mot det, b�den upp mot det riken, b�de
Ararats, Minnis och Askenas', tills�tten h�vdingar mot det,
dragen ditupp med h�star som likna borstiga gr�shoppor.
28. Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
st�th�llare och alla dess landsh�vdingar, och hela det land som
lyder under deras v�lde.
29. D� darrar jorden och b�var, ty nu fullbordas vad HERREN t�nkte
mot Babel: att han ville g�ra Babels land till en �demark, d�r
ingen skulle bo.
30. Babels hj�ltar upph�ra att strida, de sitta stilla i sina
f�sten; deras styrka har f�rsvunnit, de hava blivit s�som
kvinnor. Man har t�nt eld p� dess boningar; dess bommar �ro
s�nderbrutna.
>Jer. 50,37.
31. L�parna l�pa mot varandra, den ene budb�raren korsar den andres
v�g, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad �r
intagen,
32. att vadst�llena �ro besatta och dammarna f�rbr�nda i eld och
krigsm�nnen gripna av skr�ck.
33. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel �r s�som
en tr�skplats, n�r man just har trampat till den; �nnu en liten
tid, och sk�rdetiden kommer f�r henne.
34. Upp�tit mig och f�rgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
Babel. Han har gjort mig till ett tomt k�rl; lik en drake har
han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina l�ckerheter
och drivit mig bort.
35. �Den or�tt mig har skett och det som har vederfarits mitt k�tt,
det komme �ver Babel�, s� m� Sions inv�nare s�ga; och �Mitt blod
komme �ver Kaldeens inbyggare�, s� m� JerusaIem s�ga.
36. D�rf�r s�ger HERREN s�:
Se, jag skall utf�ra din sak
och utkr�va din h�mnd.
Jag skall l�ta dess hav sina bort
och dess brunn uttorka,
37. och Babel skall bliva en stenhop,
en boning f�r schakaler,
ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi,
s� att ingen kan bo dar.
38. Alla ryta de nu s�som lejon;
de skria s�som lejonungar.
39. Men n�r de �ro som mest uppt�nda,
skall jag tillreda �t dem ett g�stabud;
jag skall g�ra dem druckna,
s� att de jubla.
S� skola de somna in i en evig s�mn,
ur vilken de aldrig skola uppvakna,
s�ger HERREN.
40. Jag skall f�ra dem ned till att slaktas s�som lamm,
likasom v�durar och bockar.
41. Huru har icke Sesak[2] blivit intaget
och hon som var hela jordens ber�mmelse er�vrad!
Huru har icke Babel blivit ett f�rem�l
f�r h�pnad bland folken!
>Jer. 25,26.
42. Havet steg upp �ver Babel;
av dess brusande b�ljor blev det �vert�ckt.
43. S� blev av dess st�der en �demark,
ett torrt land och en hedmark,
ett land d�r ingen bor,
och d�r intet m�nniskobarn g�r fram.
44. Ja, jag skall hems�ka Bel i Babel
och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
och folken skola icke mer str�mma till honom.
Babels murar skola ock falla.
>Jer. 50,2.
45. Dragen ut d�rifr�n, mitt folk; m� var och en s�ka r�dda sitt liv
undan HERRENS vredes gl�d.
46. Varen icke f�rsagda i edra hj�rtan, och frukten icke f�r de
olycksbud som h�ras i landet, om �n ett olycksbud kommer det ena
�ret och sedan n�sta �r ett nytt olycksbud, och om �n v�ld r�der
p� jorden och h�rskare st�r mot h�rskare.
47. Se, darf�r skola dagar komma, d� jag skall hems�ka Babels
bel�ten, ooh d� hela dess land skall st� med skam och alla skola
falla slagna d�rinne.
48. D� skola himmel och jord jubla �ver Babel, de och allt vad i dem
�r, d� nu f�rh�rjarna komma �ver det norrifr�n, s�ger HERREN.
>Upp. 18,20.
49. Ja, I slagna av Israel, ocks� Babel m�ste falla, likasom f�r
Babel m�nniskor f�llo dagna �ver hela jorden.
50. I som haven lyckats r�dda eder undan sv�rdet, g�n �stad, stannen
icke. Kommen ih�g HERREN, i fj�rran land, och t�nken p�
Jerusalem.
>Ps. 137,5 f.
51. Vi st� h�r med skam, ja vi m�ste h�ra sm�delse; blygsel h�ljer
v�rt ansikte, ty fr�mlingar hava kastat sig �ver vad heligt som
fanns i HERRENS hus.
52. Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� jag skall hems�ka
dess bel�ten, och d� slagna m�n skola j�mra sig i hela dess
land.
53. Om Babel �n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
bef�stning �n s� h�g och stark s� skulle dock f�rh�rjare ifr�n
mig komma �ver det, s�ger HERREN.
>Jes. 14,13 f.
54. Klagorop h�ras fr�n Babel, och stort brak fr�n kaldeernas land.
55. Ty HERREN f�rh�rjar Babel och g�r slut p� det stora larmet
d�rinne. Och deras b�ljor brusa s�som stora vatten; d�net av dem
ljuder h�gt.
56. Ty �ver det, �ver Babel, kommer en f�rh�rjare, och dess hj�ltar
tagas till f�nga, deras b�gar brytas s�nder. Se, HERREN �r en
vederg�llningensssss Glud; han l�nar tillfullo.
>Ps. 94,1.
57. Ja, jag skall g�ra dess furstar druckna, s� ock dess visa m�n,
dess st�th�llare, dess landsh�vdingar och dess hj�ltar, och de
skola somna in i en evig s�mn, ur vilken de aldrig skola
uppvakna, s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot.
58. S� s�ger HERREN Sebaot:
Det vida Babels murar
skola i grund omst�rtas,
och dess h�ga portar
skola br�nnas upp i eld.
S� m�da sig folken
f�r det som skall bliva till intet,
och folkslagen arbeta sig tr�tta
f�r det som skall f�rbr�nnas av elden.
>Hab. 2,13.
59. Detta �r vad profeten Jeremia bj�d Seraja, son till Neria, son
till Mahasejat n�r denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
konung, i hans fj�rde regerings�r. Seraja var n�mligen den som
hade bestyret med l�gerplatserna.
60. Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
skulle komma �ver Babel, allt detta som nu �r skrivet om Babel.
61. Jeremia sade till Seraja: �N�r du kommer till Babel, s� se till,
att du l�ser upp allt detta.
62. Och du skall s�ga: 'HERRE, du har sj�lv talat om denna ort att
du vill f�rd�rva den, s� att ingen mer skall bo d�r, varken
n�gon m�nniska eller n�got djur; ty den skall vara en �demark
f�r ev�rdlig tid.'
63. Och n�r du har l�st upp boken till slut, s� bind en sten vid den
och kasta den ut i Frat,
>Upp. 18,21.
64. och s�g: 'P� detta s�tt skall Babel sjunka ned och icke mer
komma upp, f�r den olyckas skull som jag skall l�ta komma �ver
det, mitt under deras �vlan.'�
S� l�ngt Jeremias ord.
[1] Se Leb-Kamai i Ordf�rkl.
[2] Se Sesak i Ordf�rkl.
*24/52 Jeremia, 52 Kapitlet
Jeremia, 52 Kapitlet
Sidkia konung i Juda. Jerusalems
f�rst�ring genom Nebukadressar och Juda
rikes underg�ng. Jojakins ben�dning.
1. Sidkia var tjuguett �r gammal, n�r han blev konung, och han
regerade elva �r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias
dotter, fr�n Libna.
>2 Kon. 24,18 f. 2 Kr�n. 36,11 f. Jer. 37,1 f.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som Jojakim
hade gjort.
3. Ty p� grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr�n sitt ansikte.
Och Sidkia avf�ll fr�n konungen i Babel.
4. D�, i hans nionde regerings�r, i tionde m�naden, p� tionde dagen
i m�naden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r
till Jerusalem, och de bel�grade det; och de byggde en
bel�gringsmur runt omkring det.
>2 Kon. 25,1 f. Jer. 39,1 f.
5. S� blev staden bel�grad och f�rblev s� �nda till konung Sidkias
elfte regerings�r.
6. Men i fj�rde m�naden, p� nionde dagen i m�naden, var
hungersn�den s� stor i staden, att m�ngden av folket icke hade
n�got att �ta.
7. Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
staden om natten genom porten mellan de b�da murarna (den port
som ledde till den kungliga tr�dg�rden), medan kaldeerna l�go
runt omkring staden; och de togo v�gen �t Hedmarken till.
8. Men kaldeernas h�r f�rf�ljde konungen, och de hunno upp Sidkia
p� Jerikos hedmarker, sedan hela hans h�r hade �vergivit honom
och skingrat sig.
9. Och de grepo konungen och f�rde honom till den babyloniske
konungen i Ribla i Hamats land; d�r h�ll denne rannsakning och
dom med honom.
10. Och konungen i Babel l�t slakta Sidkias barn inf�r hans �gon;
d�rj�mte l�t han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
11. Och p� Sidkia sj�lv l�t han sticka ut �gonen och l�t f�ngsla
honom med kopparfj�ttrar. Och konungen i Babel f�rde honom
d�refter till Babel och l�t honom sitta i f�ngelsehuset �nda
till hans d�dsdag.
12. I femte m�naden, p� tionde dagen i m�naden, detta i den
babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regerings�r, kom
Nebusaradan, �versten f�r drabanterna; denne var den babyloniske
konungens f�rtroendeman vid Jerusalem.
13. Han br�nde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
Jerusalem, i synnerhet alla de f�rn�mas hus, br�nde han upp i
eld.
14. Och alla murar runt omkring Jerusalem br�tos ned av hela den h�r
av kaldeer, som �versten f�r drabanterna hade med sig.
15. Och en del av de ringaste bland folket och den �vriga �terstoden
av folket, dem som voro kvar i staden, och de �verl�pare som
hade g�tt �ver till konungen i Babel, s� ock det hantverksfolk
som fanns kvar, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna,
bort i f�ngenskap.
16. Men av de ringaste i landet l�mnade Nebusaradan, �versten f�r
drabanterna, n�gra kvar till ving�rdsm�n ooh �kerm�n.
17. Kopparpelarna i HERRENS hus, b�ckenst�llen och kopparhavet i
HERRENS hus slogo kaldeerna s�nder och f�rde all kopparen till
Babel.
>Jer. 27,19 f.
18. Och askk�rlen, skovlarna, knivarna, de b�da slagen av sk�lar och
alla koppark�rl som hade begagnats vid gudstj�nsten togo de
bort.
19. Likaledes tog �versten f�r drabanterna bort faten, fyrfaten,
offersk�larna, askk�rlen, ljusstakarna, de andra sk�larna och
b�garna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
20. Vad ang�r de tv� pelarna, havet som var allenast ett, och de
tolv kopparoxarna under b�ckenst�llen, som konung Salomo hade
l�tit g�ra till HERRENS hus, s� kunde kopparen i alla dessa
f�rem�l icke v�gas.
>1 Kon. 7,15 f., 23 f. 2 Kr�n. 3,15.
21. Och vad pelarna ang�r, s� var den ena pelaren aderton alnar h�g,
och en tolv alnar l�ng tr�d m�tte dess omf�ng, och den var fyra
finger tjock ooh ih�lig.
22. Och ovanp� den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
pelarhuvud var fem alnar h�gt, och ett n�tverk och granat�pplen
funnos p� pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och
likadant var det p� den andra pelaren med fina granat�pplen.
23. Och granat�pplena voro nittiosex ut�t; men tillsammans voro
granat �pplena p� n�tverket runt omkring ett hundra.
24. Och �versten f�r drabanterna tog �verstepr�sten Seraja j�mte
Sefanja pr�sten n�st under honom, s� ock de tre som h�llo vakt
vid tr�skeln,
25. och fr�n staden tog han en hovman, den som var anf�rare f�r
krigsfolket, och sju av konungens n�rmaste m�n, som p�tr�ffades
i staden, s� ock h�rh�vitsmannens sekreterare, som pl�gade
utskriva folket i landet till krigstj�nst, och sextio andra m�n
av landets folk, som p�tr�ffades i staden --
26. dessa tog Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, ooh f�rde dem
till den babyloniske konungen i Ribla.
27. Och konungen i Babel l�t avliva dem d�r, i Ribla i Hamats land.
S� blev Juda bortf�rt fr�n sitt land.
28. Detta �r antalet av dem som Nebukadressar f�rde bort: i det
sjunde �ret tre tusen tjugutre judar,
29. och i Nebukadressars adertonde: regerings�r �tta hundra
trettiotv� personer fr�n Jerusalem.
30. Men i Nebukadressars tjugutredje regerings�r bortf�rde
Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, av judarna sju hundra
fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
personer.
31. Men i det trettiosjunde �ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
blivit bortf�rd i f�ngenskap, i tolfte m�naden, p� tjugufemte
dagen i m�naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma �r
han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n�der och f�rde
honom ut ur f�ngelset.
32. Och han talade v�nligt med honom och gav honom �versta platsen
bland de konungar som voro hos honom i Babel.
33. Han fick l�gga av sin f�ngdr�kt och best�ndigt �ta vid hans
bord, s� l�nge han levde.
34. Och ett standigt underh�ll gavs honom fr�n konungen i Babel,
visst f�r var dag, �nda till hans d�dsdag, s� l�nge han levde.
*25/ Klagovisorna
*25/01 Klagovisorna, 1 Kapitlet
Klagovisorna, 1 Kapitlet[1]
1. Huru �vergiven sitter hon icke,
den folkrika staden!
Hon har blivit lik en �nka.
Hon som var s� m�ktig bland folken,
en furstinna bland l�nderna,
hon m�ste nu g�ra tr�ltj�nst.
>Bar. 4,12 f.
2. Bittert gr�ter hon i natten,
och t�rar rinna utf�r hennes kind.
Ingen finnes, som tr�star henne,
bland alla hennes v�nner.
Alla hennes n�rmaste hava varit trol�sa mot henne;
de hava blivit hennes fiender.
>Ps. 38,12. Jer.13,17.
3. Juda har m�st g� i landsflykt efter att hava utst�tt el�nde
och sv�ra vederm�dor;
hon bor nu bland hedningarna
och finner ingen ro.
Alla hennes f�rf�ljare hava fallit �ver henne,
mitt i hennes tr�ngm�l.
4. V�garna till Sion ligga s�rjande,
d� nu ingen kommer till h�gtiderna.
Alla hennes portar �ro �de,
hennes pr�ster sucka.
Hennes jungfrur �ro bedr�vade,
och sj�lv s�rjer hon bittert.
5. Hennes ov�nner hava f�tt �vermakten,
f�r hennes fiender g�r allt v�l.
Ty HERREN har s�nt henne bedr�velser
f�r hennes m�nga �vertr�delsers skull.
Hennes barn hava m�st g� i f�ngenskap,
bortdrivna av ov�nnen.
6. S� har all dottern Sions h�rlighet
f�rsvunnit ifr�n henne.
Hennes furstar likna hjortar
som icke finna n�got bete;
vanm�ktiga s�ka de fly bort,
undan sina f�rf�ljare.
7. I denna sitt el�ndes och sin husvillhets tid
kommer Jerusalem ih�g
allt vad dyrbart hon �gde
i forna dagar.
Nu d� hennes folk har fallit f�r ov�nnens hand
och hon icke har n�gon hj�lpare
nu se hennes ov�nner
med h�n p� hennes underg�ng.
>Jes. 64,11.
8. Sv�rt hade Jerusalem f�rsynda sig;
d�rf�r har hon blivit en styggelse.
Alla som �rade henne f�rakta henne nu,
d� de se hennes blygd.
D�rf�r suckar hon ock sj�lv
och drager sig undan.
>Jes. 47,3. Jer. 13,22, 26. Nah. 3,5.
9. Orenhet fl�ckar hennes kl�desf�llar;
hon t�nkte icke p� anden.
D�rf�r vart hennes fall s� gruvligt;
ingen finnes, som tr�star henne.
Se, HERRE, till mitt el�nde,
ty fienden f�rh�ver sig.
>Jes. 47,7.
10. Ov�nnen r�ckte ut sin hand
efter allt vad dyrbart hon �gde;
ja, hon fick se huru hedningar
kommo in i hennes helgedom,
just s�dana som du hade f�rbjudit
att komma in i din f�rsamling.
>5 Mos. 23,3 f. Neh. 13,1 f. Ps. 79,1 f. Hes. 44,9.
11. Allt hennes folk m�ste med suckan
tigga sitt br�d;
f�r vad dyrbart de �gde m�ste de k�pa sig mat
till att stilla sin hunger.
Se, HERRE, och akta p�
huru f�raktad jag har blivit.
12. G�r detta eder ej till sinnes, I alla som dragen v�gen fram?
Akten h�rp� och sen till:
kan n�gon pl�ga vara lik den
varmed jag har blivit hems�kt,
den varmed HERREN har bedr�vat mig
p� sin gl�dande vredes dag?
>Jes. 13,13.
13. Fr�n h�jden s�nde han en eld
i mina ben och f�rd�rvade dem.
Han bredde ut ett n�t f�r mina f�tter,
han st�tte mig tillbaka.
F�r�delse l�t han g� �ver mig,
han gjorde mig maktl�s f�r alltid.
14. Mina �vertr�delser kn�tos samman
av hans hand till ett ok,
hopbundna lades de p� min hals;
s� br�t han ned min kraft.
Herren gav mig i h�nderna p� m�nniskor
som jag ej kan st� emot.
>Ps. 31,11.
15. Alla de tappra k�mpar jag hyste
aktade Herren f�r intet.
Han lyste ut h�gtid, mig till f�rd�rv,
f�r att krossa mina unga m�n.
Ja, vinpressen trampade Herren
till of�rd f�r jungfrun dottern Juda.
>Jes. 63,3. Klag. 2,22.
16. F�rdenskull gr�ter jag;
mitt �ga, det flyter i t�rar;
ty fj�rran ifr�n mig �ro de som skulle tr�sta mig
och vederkvicka min sj�l.
F�r�delse har g�tt �ver mina barn,
ty fienden har blivit mig �verm�ktig.
>Jer. 14,17.
17. Sion r�cker ut sina h�nder,
men ingen finnes, som tr�star henne;
mot Jakob b�dade HERREN upp
ov�nner fr�n alla sidor;
Jerusalem har blivit
en styggelse ibland dem.
18. Ja, HERREN �r r�ttf�rdig,
ty jag var genstr�vig mot hans bud.
H�ren d�, alla I folk,
och sen min pl�ga:
mina jungfrur och mina unga m�n
fingo g� i f�ngenskap.
>Dan. 9,7.
19. Jag kallade p� mina v�nner,
men de bedrogo mig.
Mina pr�ster och mina �ldste
f�rgingos i staden,
medan de tiggde sig mat
f�r att stilla sin hunger.
20. Se HERRE, huru jag �r i n�d,
mitt innersta �r uppr�rt.
Mitt hj�rta v�nder sig i mitt br�st,
d�rf�r att jag var s� genstr�vig.
Ute har sv�rdet f�rgjort mina barn,
och inomhus pesten.
>5 Mos. 32,25. Jes. 16,11. Klag. 2,11. Hes. 7,16.
21. V�l h�r man huru jag suckar,
men ingen finnes, som tr�star mig;
alla mina fiender h�ra om min olycka och fr�jda sig
�ver att du har gjort detta.
Den dag du f�rkunnade har du l�tit komma.
Dock, dem skall det g� s�som mig.
>Jer. 50,10, 29. 51,24.
21. L�t all deras ondska komma inf�r ditt ansikte,
och hems�k dem,
likasom du har hems�kt mig
f�r alla mina �vertr�delsers skull
ty m�nga �ro mina suckar,
och mitt hj�rta �r sjukt.
>Jer. 8,18.
[1] Alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*25/02 Klagovisorna, 2 Kapitlet
Klagovisorna, 2 Kapitlet[1]
1. Huru h�ljer icke Herren genom sin vrede
dottern Sion i m�rker!
Fr�n himmelen ned till jorden kastade han
Israels h�rlighet.
Han v�rdade sig icke om sin fotapall
p� sin vredes dag.
>1 Kr�n. 28,2. Ps 132,7.
2. Utan skonsamhet f�rd�rvade Herren
alla Jakobs boningar;
i sin f�rgrymmelse br�t han ned
dottern Judas f�sten,
ja, han slog dem till jorden, han osk�rade
riket och dess furstar.
3. I sin vredes gl�d h�gg han av
vart Israels horn;
han h�ll sin h�gra hand tillbaka,
n�r fienden kom.
Jakob f�rbr�nde han lik en l�gande eld,
som f�rt�r allt runt omkring.
4. Han sp�nde sin b�ge s�som en fiende,
med sin h�gra hand stod han fram s�som en ov�n
och dr�pte alla som voro v�ra �gons lust.
�ver dottern Sions hydda utg�t han
sin vrede s�som en eld.
>Ps. 7,13.
5. Herren kom s�som en fiende
och f�rd�rvade Israel,
han f�rd�rvade alla dess palats,
han f�rst�rde dess f�sten;
s� hopade han �ver dottern Juda
j�mmer p� j�mmer.
6. Och han br�t ned sin hydda s�som en tr�dg�rd,
han f�rst�rde sin h�gtidsplats.
B�de h�gtid och sabbat l�t HERREN
bliva f�rg�tna i Sion,
och i sin vredes f�rgrymmelse f�rsk�t han
b�de konung och pr�st.
7. Herren f�rkastade sitt altare,
han gav sin helgedom till spillo.
Murarna omkring hennes palatser
gav han i fiendernas hand.
De hovo upp rop i HERRENS hus
s�som p� en h�gtidsdag.
8. HERREN hade beslutit att f�rst�ra
dottern Sions murar;
han sp�nde m�tsn�ret till att f�rd�rva
och drog sin hand ej tillbaka.
Han l�t sorg komma �ver vallar och murar;
f�rfallna ligga de nu alla.
>2 Kon. 21,13. Jes. 34,11. Sak. 1,16.
9. Hennes portar sj�nko ned i jorden,
han br�ckte och krossade hennes bommar.
Hennes konung och furstar leva bland hedningar,
ingen lag finnes mer;
hennes profeter undf� ej heller
n�gon syn fr�n HERREN.
>Ps. 74,9.
10. Dottern Sions �ldste sitta d�r
stumma p� jorden,
de hava str�tt stoft p� sina huvuden
och h�ljt sig i sorgdr�kt;
Jerusalems jungfrur
s�nka sina huvuden mot jorden.
11. Mina �gon �ro f�rt�rda av gr�t,
mitt innersta �r uppr�rt,
min lever �r s�som utgjuten p� jorden
f�r dottern mitt folks skada;
ty barn och spenabarn f�rsm�kta
p� gatorna i staden.
>Klag. 1,20.
12. De ropa till sina m�drar:
�Var f� vi br�d och vin?�
Ty f�rsm�ktande ligga de s�som slagna
p� gatorna i staden;
ja, de uppgiva sin anda
i sina m�drars famn.
13. Vad j�mf�rligt skall jag framl�gga f�r dig,
du dotter Jerusalem?
Vilket liknande �de kan jag draga fram till din tr�st,
du jungfru dotter Sion?
Din skada �r ju stor s�som ett hav;
vem kan hela dig?
14. Dina profeters syner
voro falskhet och fl�rd,
de blottade icke f�r dig din missg�rning,
s� att du kunde bliva uppr�ttad;
de utsagor de f�rkunnade f�r dig
voro falskhet och f�rf�relse.
>Jer. 2,8. 5,31. 14,14. 23,16. 27,14. 29,9. Hes. 13,2 f.
15. Alla v�gfarande sl� ihop h�nderna,
dig till h�n;
de vissla och skaka huvudet
�t dottern Jerusalem:
��r detta den stad som man kallade 'sk�nhetens fullhet',
'hela jordens fr�jd'?�
>Job 27,28. Ps. 48,3. 5O,2.
16. Alla dina fiender sp�rra upp
munnen emot dig,
de vissla och bita samman t�nderna,
de s�ga: �Vi hava f�rd�rvat henne.
Ja, detta �r den dag som vi bidade efter;
nu hava vi upplevat och sett den.�
>Ps. 22,14. Klag. 3,46.
17. HERREN har gjort vad han hade beslutit,
han har fullbordat sitt ord,
vad han f�r l�nge sedan hade f�rordnat;
han har brutit ned utan f�rskoning.
Och han har l�tit fienden gl�djas �ver dig,
han har upph�jt dina ov�nners horn.
>3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 28,15 f.
18. Deras hj�rtan ropa till Herren.
Du dottern Sions mur,
l�t dina t�rar rinna som en b�ck,
b�de dag och natt;
l�t dig icke f�rtr�ttas,
unna ditt �ga ingen ro.
19. St� upp, ropa h�gt i natten,
n�r dess v�kter begynna,
utgjut ditt hj�rta s�som vatten
inf�r Herrens ansikte;
lyft upp till honom dina h�nder
f�r dina barns liv,
ty de f�rsm�kta av hunger
i alla gators h�rn.
>Ps. 62,9.
20. Se, HERRE, och akta p�
vem du s� har hems�kt.
Skola d� kvinnor n�dgas �ta sin livsfrukt,
barnen som de hava burit i sin famn?
Skall man i Herrens helgedom
dr�pa pr�ster och profeter?
>3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53 f. Jer. 19,9. Klag. 4,10.
21. P� jorden, ute p� gatorna, ligga de,
b�de unga och gamla;
mina jungfrur och mina unga m�n
hava fallit f�r sv�rd.
Du dr�pte p� din vredes dag,
du slaktade utan f�rskoning.
22. S�som till en h�gtidsdag kallade du samman mot mig
f�rskr�ckelser ifr�n alla sidor;
och p� HERRENS vredes dag fanns ingen
som blev r�ddad och slapp undan.
Dem som jag hade burit i min famn och fostrat,
dem f�rgjorde min fiende.
>Klag. 1,15.
[1] Alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*25/03 Klagovisorna, 3 Kapitlet
Klagovisorna, 3 Kapitlet[1]
1. Jag �r en man som har pr�vat el�nde
under hans vredes ris.
2. Mig har han f�rt och l�tit vandra
genom m�rker och genom ljus.
3. Ja, mot mig v�nder han sin hand best�ndigt,
�ter och �ter.
4. Han har uppfr�tt mitt k�tt och min hud,
han har krossat benen i mig.
>Ps. 51,10.
5. Han har kringskansat och omv�rvt mig
med gift och vederm�da.
6. I m�rker har han lagt mig
s�som de l�ngesedan d�da.
>Ps. 143,3.
7. Han har kringmurat mig, s� att jag ej kommer ut,
han har lagt p� mig tunga fj�ttrar.
8. Huru jag �n klagar och ropar,
tillstoppar han �ronen f�r min b�n.
>Job 19,7. Ps. 22,3.
9. Med huggen sten har han murat f�r mina v�gar,
mina stigar har han gjort sv�ra.
>Job 19.8.
10. En lurande bj�rn �r han mot mig,
ett lejon som ligger i f�rs�t.
>Hos. 5,14. 13,7 f.
11. Han f�rde mig p� villov�g och rev mig i stycken,
f�r�delse l�t han g� �ver mig.
12. Han sp�nde sin b�ge och satte mig upp
till ett m�l f�r sin pil.
>Job 16,12. Ps. 7,13. Klag. 2,4.
13. Ja, pilar fr�n sitt koger s�nde han
in i mina njurar.
14. Jag blev ett �tl�je f�r hela mitt folk
en visa f�r dem hela dagen.
>Job 30,9. Ps. 69,12 f. Jer. 20,7.
15. Han m�ttade mig med bittra �rter,
han gav mig mal�rt att dricka.
16. Han l�t mina t�nder bita s�nder sig p� stenar,
han h�ljde mig med aska.
17. Ja, du f�rkastade min sj�l och tog bort min frid;
jag visste ej mer vad lycka var.
18. Jag sade: �Det �r ute med min livskraft
och med mitt hopp till HERREN.�
19. T�nk p� mitt el�nde och min husvillhet,
p� mal�rten och giftet!
20. Stadigt t�nker min sj�l d�rp�
och �r bedr�vad i mig.
21. Men detta vill jag besinna,
och d�rf�r skall jag hoppas:
22. HERRENS n�d �r det att det icke �r ute med oss,
ty det �r icke slut med hans barmh�rtighet.
23. Den �r var morgon ny,
ja, stor �r din trofasthet.
24. HERREN �r min del, det s�ger min sj�l mig;
d�rf�r vill jag hoppas p� honom.
>Ps. 16,5. 73,26. 119,57.
25. HERREN �r god mot dem som f�rbida honom,
mot den sj�l som s�ker honom.
26. Det �r gott att hoppas i stillhet
p� hj�lp fr�n HERREN.
27. Det �r gott f�r en man att han f�r b�ra
ett ok i sin ungdom.
>Ps. 119,71. Matt. 11,29.
28. M� han sitta ensam och tyst,
n�r ett s�dant p�l�gges honom.
29. M� han s�nka sin mun i stoftet;
kanh�nda finnes �nnu hopp.
30. M� han v�nda kinden till �t den som sl�r honom
och l�ta m�tta sig med sm�lek.
>Matt. 5,39.
31. Ty Herren f�rkastar icke
f�r evig tid;
>Ps. 103,9.
32. utan om han har bedr�vat, s� f�rbarmar han sig igen,
efter sin stora n�d.
33. Ty icke av villigt hj�rta pl�gar han m�nniskors barn
och v�llar dem bedr�velse.
34. Att man krossar under sina f�tter
alla f�ngar i landet,
35. att man vr�nger en mans r�tt
inf�r den H�gstes ansikte,
36. att man g�r or�tt mot en m�nniska i n�gon hennes sak,
skulle Herren icke se det?
37. Vem sade, och det vart,
om det ej var Herren som bj�d?
>Ps. 33,9.
38. Kommer icke fr�n den H�gstes mun
b�de ont och gott?
>Jes. 45,7. Am. 3,6.
39. Varf�r knorrar d� en m�nniska h�r i livet,
varf�r en man, om han drabbas av sin synd?
>Luk. 23,41.
40. L�tom oss rannsaka v�ra v�gar och pr�va dem
och omv�nda oss till HERREN.
41. L�tom oss upplyfta v�ra hj�rtan, s�v�l som v�ra h�nder,
till Gud i himmelen.
42. Vi hava varit avf�lliga och genstr�viga,
och du har icke f�rl�tit det.
>Ps. 106,6.
43. Du har h�ljt dig i vrede och f�rf�ljt oss,
du har dr�pt utan f�rskoning.
44. Du har h�ljt dig i moln,
s� att ingen b�n har n�tt fram.
45. Ja, orena och f�raktade l�ter du oss st�
mitt ibland folken.
46. Alla v�ra fiender sp�rra upp
munnen emot oss.
>Klag. 2,16.
47. Faror och fallgropar m�ta oss
f�rd�rv och skada.
>Jes. 24,17. Jer. 48,43.
48. Vattenb�ckar rinna ned fr�n mitt �ga
f�r dottern mitt folks skada.
>Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,16.
49. Mitt �ga fl�dar utan uppeh�ll
och f�rtr�ttas icke,
50. till dess att HERREN blickar ned fr�n himmelen
och ser h�rtill.
51. Mitt �ga v�llar mig pl�ga
f�r alla min stads d�ttrars skull.
52. Jag bliver ivrigt jagad s�som en f�gel
av dem som utan sak �ro mina fiender.
53. De vilja f�rg�ra mitt liv h�r i djupet,
de kasta stenar p� mig.
>Jer. 38,6.
54. Vatten str�mma �ver mitt huvud,
jag s�ger: �Det �r ute med mig.�
55. Jag �kallar ditt namn, o HERRE,
har underst i djupet.
>Ps. 88,7.
56. Du h�r min r�st; tillslut icke ditt �ra,
bered mig lindring, d� jag nu ropar.
57. Ja, du nalkas mig, n�r jag �kallar dig;
du s�ger: �Frukta icke.�
>Ps. 145,18.
58. Du utf�r, Herre, min sj�ls sak,
du f�rlossar mitt liv.
59. Du ser, HERRE, den or�tt mig vederfares;
skaffa mig r�tt.
60. Du ser all deras h�mndgirighet,
alla deras anslag mot mig.
61. Du h�r deras sm�delser, HERRE,
alla deras anslag mot mig.
62. Vad mina motst�ndare tala och t�nka ut
�r best�ndigt riktat mot mig.
63. Akta p� huru de hava mig till sin visa,
evad de sitta eller st� upp.
64. Du skall giva dem vederg�llning, HERRE,
efter deras h�nders verk.
>Ps. 28,4.
65. Du skall l�gga ett t�ckelse �ver deras hj�rtan;
din f�rbannelse skall komma �ver dem.
>Ps. 69,24. 2 Kor. 3,14 f.
66. Du skall f�rf�lja dem i vrede och f�rg�ra dem,
s� att de ej best� under HERRENS himmel.
[1] Alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*25/04 Klagovisorna, 4 Kapitlet
Klagovisorna, 4 Kapitlet[1]
1. Huru har icke guldet ber�vats sin glans,
den �dla metallen f�rvandlats!
Heliga stenar ligga kringkastade
i alla gators h�rn.
2. Sions �dlaste s�ner
som aktades lika med fint guld,
huru r�knas de icke nu s�som lerk�rl,
krukmakarh�nders verk!
>Jer. 19,11.
3. Sj�lva schakalerna r�cka spenarna �t sina ungar
f�r att giva dem di;
men dottern mitt folk har blivit grym,
lik strutsen i �knen.
>Job 39,16 f.
4. Spenabarnets tunga
l�der av t�rst vid dess gom;
le sp�da barnen bedja om br�d,
men ingen bryter s�dant �t dem.
>Ps. 137,6. Klag. 2,11 f.
5. De som f�rr �to l�ckerheter
f�rsm�kta nu p� gatorna;
de som uppf�ddes i scharlakan
m�ste nu ligga i dyn.
6. S� var dottern mitt folks missg�rning st�rre
�n Sodoms synd,
Sodoms, som omst�rtades i ett �gonblick,
utan att m�nniskoh�nder kommo d�rvid.
>1 Mos. 18,20. 19,24 f. Hes. 16,46 f.
7. Hennes furstar voro mer gl�nsande �n sn�,
de voro vitare �n mj�lk,
deras hy var r�dare �n korall,
deras utseende var likt safirens.
8. Nu hava deras ansikten blivit m�rkare �n svart f�rg,
man k�nner icke igen dem p� gatorna;
deras hud sitter fastklibbad vid benen,
den har f�rtorkats och blivit s�som tr�.
9. Lyckligare voro de som dr�ptes med sv�rd,
�n de �ro, som dr�pas av hunger,
de som t�ras bort under kval,
utan n�ring fr�n marken.
>Jer.8,3.
10. Med egna h�nder m�ste �msinta kvinnor
koka sina barn
f�r att hava dem till f�da
vid dottern mitt folks skada.
>3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,58. 2 Kon. 6,29. Jer. 19,9. Klag. 2,10.
11. HERREN har utt�mt sin f�rt�rnelse,
utgjutit sin vredes gl�d;
i Sion har han t�nt upp en eld,
som har f�rt�rt dess grundvalar.
>Jer. 17,27. Hes. 7,8.
12. Ingen konung p� jorden hade trott det,
ingen som bor p� jordens krets,
att n�gon ov�n eller fiende skulle komma in
genom Jerusalems portar.
13. F�r dess profeters synders skull har s� skett,
f�r dess pr�sters missg�rningar,
d�rf�r att de d�rinne utg�to
de r�ttf�rdigas blod.
>Jer. 5,31. 23,21. 26,8 f. Matt. 23,35.
14. S�som blinda irra de omkring p� gatorna,
fl�ckade av blod.
s� att ingen finnes, som v�gar
komma vid deras kl�der.
15. �Viken undan!� �Oren!�, s� ropar man framf�r dem;
�Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!�
ja, flyktiga och ostadiga m�ste de vara;
bland hedningarna s�ger man om dem:
�De skola ej mer finna n�gon boning.�
>3 Mos. 13,45.
16. HERRENS �syn f�rskingrar dem,
han vill icke mer akta p� dem;
mot pr�sterna visas intet undseende,
mot de �ldste ingen misskund.
17. �nnu f�rsm�kta v�ra �gon
i f�f�ng v�ntan efter hj�lp;
fr�n v�rt v�rdtorn speja vi
efter ett folk som �nd� ej kan fr�lsa oss.
18. Han lurar p� vara steg,
s� att vi ej v�ga g� p� v�ra gator.
V�r �nde �r n�ra, vara dagar �ro ute;
ja, v�r ande har kommit.
19. V�ra f�rf�ljare voro snabbare
�n himmelens �rnar;
p� bergen jagade de oss,
i �knen lade de f�rs�t f�r oss.
20. HERRENS smorde, han som var v�r livsfl�kt,
blev f�ngad i deras gropar,
han under vilkens skugga vi hoppades
att f� leva bland folken.
>2 Kon. 25,5 f. Jer. 52,8 f.
21. Ja, fr�jda dig och var glad, du dotter Edom,
du som bor i Us' land!
Ocks� till dig skall kalken komma;
du skall varda drucken och f� ligga blottad.
>Ps. 137,7. Jer. 25,15, 21. 49,12.
22. Din missg�rning �r ej mer, du dotter Sion;
han skall ej �ter f�ra dig bort i f�ngenskap.
Men din missg�rning, du dotter Edom, skall han hem�ka;
han skall uppenbara dina synder.
>Jes. 40,2.
[1] Alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*25/05 Klagovisorna, 5 Kapitlet
Klagovisorna, 5 Kapitlet
1. T�nk, HERRE, p� vad som har vederfarits oss
sk�da ned och se till v�r sm�lek.
2. V�r arvedel har kommit i fr�mlingars �go,
v�ra hus i utl�nningars.
>5 Mos. 28,30 f.
3. Vi hava blivit v�rnl�sa, vi hava ingen fader;
v�ra m�drar �ro s�som �nkor.
4. Vattnet som tillh�r oss f� vi dricka allenast f�r penningar;
v�r egen ved m�ste vi betala.
5. V�ra f�rf�ljare �ro oss p� halsen;
huru tr�tta vi �n �ro, unnas oss dock ingen vila.
6. Vi hava m�st giva oss under Egypten,
under Assyrien, f�r att f� br�d till att m�tta oss med.
7. V�ra f�der hava syndat, de �ro icke mer,
vi m�ste b�ra deras missg�rningar.
>2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.
8. Tr�lar f� r�da �ver oss;
ingen finnes, som rycker oss ur deras v�ld.
9. Med fara f�r v�rt liv h�mta vi v�rt br�d,
b�rga det undan �knens sv�rd.
10. V�r hud �r gl�dande s�som en ugn,
f�r br�nnande hungers skull.
11. Kvinnorna kr�nkte man i Sion,
jungfrurna i Juda st�der.
12. Furstarna blevo upph�ngda av deras h�nder,
f�r de �ldste visade de ingen f�rsyn.
>5 Mos. 28,50.
13. Ynglingarna m�ste b�ra p� kvarnstenar,
och gossarna dignade under vedb�rdor.
14. De gamla sitta icke mer i porten,
de unga hava upph�rt med sitt str�ngaspel.
15. V�ra hj�rtan hava icke mer n�gon fr�jd
i sorgel�t �r v�r dans f�rvandlad.
>Job 30,31.
16. Kronan har fallit ifr�n v�rt huvud;
ve oss, att vi syndade s�!
>Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.
17. D�rf�r hava ock v�ra hj�rtan blivit sjuka,
d�rf�r �ro v�ra �gon f�rm�rkade,
18. f�r Sions bergs skull, som nu ligger �de,
s� att r�varna str�va omkring d�rp�.
19. Du, HERRE, tronar evinnerligen;
din tron best�r fr�n sl�kte till sl�kte.
>Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.
20. Varf�r vill du f�r alltid f�rg�ta oss,
f�rkasta oss f�r best�ndigt?
21. Tag oss �ter till dig, HERRE, s� att vi f� v�nda �ter;
f�rnya v�ra dagar, s� att de bliva s�som fordom.
>Jer. 31,18.
22. Eller har du alldeles f�rkastat oss?
F�rt�rnas du p� oss s� �verm�ttan?
*26/ Hesekiel
*26/01 Hesekiel, 1 Kapitlet
Hesekiel, 1 Kapitlet
Profeten sk�dar i en syn Herren p� hans
h�rlighets tron.
1. I det trettionde �ret, p� femte dagen i fj�rde m�naden, n�r jag
var bland de f�ngna vid str�mmen Kebar, �ppnades himmelen, och
jag s�g en syn fr�n Gud.
2. P� femte dagen i m�naden, n�r femte �ret gick, efter att konung
Jojakin hade blivit bortf�rd i f�ngenskap,
>2 Kon. 24,12.
3. kom HERRENs ord till pr�sten Hesekiel, Busis son, i kaldeernas
land vid str�mmen Kebar, och HERRENS hand kom d�r �ver honom.
4. Och jag fick se en stormvind komma norrifr�n, ett stort moln med
flammande eld, ooh ett sken omgav det; och mitt d�ri, mitt i
elden, syntes n�got som var s�som gl�nsande malm.
>Ps. 18,8 f. Hab. 3,3 f. Syr. 49,8.
5. Och mitt d�ri syntes n�got som liknade fyra v�senden, och dessa
s�go ut p� f�ljande s�tt: de liknade m�nniskor,
>1 Mos. 3,24. Upp. 4,7 f.
6. men vart v�sende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
hade fyra vingar,
7. och deras ben voro raka och deras f�tter s�som f�tterna p� en
kalv och de glimmade s�som gl�nsande koppar.
8. Och de hade m�nniskoh�nder under sina vingar p� alla fyra
sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar f�rh�ll det sig
s�:
9. deras vingar sl�to sig intill varandra; och n�r de gingo,
beh�vde de icke v�nda sig, utan gingo alltid rakt fram.
10. Och deras ansikten liknade m�nniskoansikten, och alla fyra hade
lejonansikten p� h�gra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p�
v�nstra sidan, och alla fyra hade ock �rnansikten.
11. S� var det med deras ansikten. Och deras vingal voro utbredda
upptill; vart v�sende hade tv� vingar med vilka de sl�to sig
intill varandra, och tv� som bet�ckte deras kroppar.
12. Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g�, dit gingo
de, och n�r de gingo, beh�vde de icke v�nda sig.
13. Och v�sendena voro till sitt utseende lika eldsgl�d, som brunno
likasom bloss, under det att elden for omkring mellan v�sendena;
och den gav ett sken ifr�n sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
14. Och v�sendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.
15. N�r jag nu s�g p� v�sendena, fick jag se ett hjul st� p� jorden,
invid v�sendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
16. Och det s�g ut som om hjulen voro gjorda av n�got som liknade
krysolit, och alla fyra voro likadana; och det s�g vidare ut som
om de voro s� gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
17. N�r de skulle g�, kunde de g� �t alla fyra sidorna, de beh�vde
icke v�nda sig, n�r de gingo.
18. Och deras l�tar voro h�ga och f�rskr�ckliga, och p� alla fyra
voro l�tarna fullsatta med �gon runt omkring.
19. Och n�r v�sendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och n�r
v�sendena lyfte sig upp �ver jorden lyfte sig ock hiulen.
20. Vart anden ville g�, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g�;
och hjulen lyfte sig j�mte dem, ty v�sendenas ande var i hjulen.
21. N�r v�sendena gingo, gingo ock dessa; n�r de stodo stilla, stodo
ock dessa stilla; n�r de lyfte sig upp �ver jorden, lyfte sig
ock hjulen j�mte dem, ty v�sendenas ande var i hjulen.
22. Och �ver v�sendenas huvuden syntes n�got som liknade ett
himlaf�ste, till utseendet s�som underbar kristall, utsp�nt
ovanp� deras huvuden.
23. Och under f�stet voro deras vingar utbredda r�tt emot varandra
Vart s�rskilt v�sende hade tv� vingar med vilka det kunde
bet�cka sin kropp.
24. Och n�r de gingo, l�t d�net av deras vingar i mina �ron s�som
d�net av stora vatten, s�som den Allsm�ktiges r�st; ja, det var
ett v�ldigt d�n, likt d�net fr�n en h�rskara. Men n�r de stodo
stilla, h�llo de sina vingar neds�nkta.
>Ps 29,3 f.
25. Och ovan f�stet, som vilade p� deras huvuden, d�nade det; n�r de
d� stodo stilla, h�llo de sina vingar neds�nkta.
26. Och ovanp� f�stet, som vilade p� deras huvuaen, syntes n�got som
s�g ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
ovanp� det som liknade en tron satt en som till utseendet
liknade en m�nniska,
>2 Mos. 24,10. Jes. 6,1 Hes. 10,1 f. Dan. 7,9 f. Upp. 4,2 f.
27. Och jag s�g n�got som var s�som gl�nsande malm och omgivet runt
omkring av n�got som s�g ut s�som eld, �nda ifr�n det som s�g ut
att vara hans l�nder och sedan allt upp�t. Men ned�t fr�n det
som s�g ut att vara hans l�nder s�g jag n�got som s�g ut s�som
eld; och ett sken omgav honom.
28. S�som b�gen som synes i skyn, n�r det regnar, s� s�g skenet ut
d�r runt omkring.
S� s�g det ut, som tycktes mig vara HERRENS h�rlighet; och n�r
jag s�g det, f�ll jag ned p� mitt ansikte, och jag h�rde r�sten
av en som talade
>1 Mos. 9,12 f. Dan. 10,9. Upp. 1,17.
*26/02 Hesekiel, 2 Kapitlet
Hesekiel, 2 Kapitlet
Profetens s�ndning till det genstr�viga
Israel. Bokrullen.
1. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, st� upp p� dina f�tter,
s� vill jag tala med dig.�
2. N�r han s� talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
mig p� mina f�tter; och jag h�rde p� honom som talade till mig.
>Hes. 3,24. Dan. 10,10.
3. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, jag s�nder dig till
Israels barn, de avf�lliga hedningarna som hava avfallit fr�n
mig; de och deras f�der hava beg�tt �vertr�delser mot mig allt
intill den dag som i dag �r.
4. Till barnen med h�rda pannor och f�rstockade hj�rtan s�nder jag
dig, och du skall s�ga till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN'
>Jer. 3,8. 5,8. Hes. 3,7.
5. Och evad de h�ra d�rp� eller icke -- ty de �ro ett genstr�vigt
sl�kte -- s� skola de dock f�rnimma att en profet har varit
ibland dem.
>Jes. 28,9, Hes. 33,33.
6. Och du, m�nniskobarn, frukta icke f�r dem, och frukta icke f�r
deras ord, fast�n du omgives av tistlar och t�rnen och bor
ibland skorpioner. Nej, frukta icke f�r deras ord, och var icke
f�rf�rad f�r dem sj�lva, d� de nu �ro ett genstr�vigt sl�kte.
>Jer 1,8, 17. 9,2 f. Hes. 3,9. Mik. 7,4. Luk. 12,4 1 Petr. 3,14.
7. Utan tala mina ord till dem, evad de h�ra p� dem eller icke, d�
de nu �ro s� genstr�viga.
8. Men du, m�nniskobarn, h�r nu vad jag talar till dig; var icke
genstr�vig s�som detta genstr�viga sl�kte. �ppna din mun och �t
vad jag giver dig.�
>Upp. 10,9 f.
9. Och jag fick se en hand utr�ckas mot mig, och i den s�g jag en
bokrulle.
10. Och denna breddes ut framf�r mig, och den var fullskriven innan
och utan; och d�r voro uppskrivna klagos�nger, suckan och verop.
*26/03 Hesekiel, 3 Kapitlet
Hesekiel, 3 Kapitlet
Profeten �ter upp bokrullen och s�ndes
�stad att tala till det genstr�viga
Israel. En l�rares ansvar f�r sina
�h�rare. Ny uppenbarelse.
1. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, �t vad du h�r finner,
�t upp denna rulle, och g� sedan �stad och tala till Israels
hus.�
2. D� �ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att �ta.
3. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, du m�ste m�tta din buk
och fylla dina in�lvor med den rulle som jag nu giver dig.� Och
jag �t, och den var i min mun s�t s�som
honung.
>Ps. 19,11. Jer. 15,16.
4. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, g� bort till Israels
hus och tala till dem med mina ord.
5. Ty du bliver ju icke s�nd till ett folk med obegripligt spr�k
och tr�g tunga, utan till Israels hus,
6. icke till m�ngahanda folk med obegripligt spr�k och tr�g tunga,
vilkas tal du icke f�rst�r; sannerligen, s�nde jag dig till
s�dana, s� skulle de h�ra p� dig
7. Men Israels hus vill icke h�ra p� dig, ty de vilja icke h�ra p�
mig; hela Israels hus har h�rda pannor och f�rh�rdade
hj�rtan.
>Hes. 2,4.
8. Men se, jag g�r ditt ansikte h�rt s�som deras ansikten, och din
panna h�rd s�som deras pannor.
>Jer. 1,18. Mik. 3,8.
9. Ja, jag g�r din panna h�rd sasom diamant, h�rdare �n flinta. Du
skall icke frukta f�r dem och icke f�rf�ras f�r dem, d� de nu
�ro ett genstr�vigt sl�kte.�
>Hes. 2,6.
10. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, allt vad jag talar till
dig skall du upptaga i ditt hj�rta och h�ra med dina �ron.
11. Och g� bort till dina f�ngna landsm�n, och tala till dem och s�g
till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN' -- evad de nu h�ra d�rp�
eller icke.�
12. Och en andekraft lyfte upp mig, och jag h�rde bakom mig ljudet
av ett v�ldigt d�n: �Lovad vare HERRENS h�rlighet, d�r varest
den �r!�,
13. s� ock ljudet av v�sendenas vingar, som r�rde vid varandra, och
ljudet av hjulen j�mte dem och ljudet av ett v�ldigt d�n.
14. Och en andekraft lyfte upp mig och f�rde mig bort, och jag
f�rdades �stad, bedr�vad och uppr�rd i min ande, och HERRENS
hand var stark �ver mig.
>Jer. 15,17.
15. Och hag kom till de f�ngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
str�mmen Kebar, till den plats d�r de bodde; och jag satt d�r
ibland dem i sju dagar, f�rs�nkt i djup sorg.
16. Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
17. �Du m�nniskobarn, jag har satt dig till en v�ktare f�r Israels
hus, f�r att du � mina vagnar skall varna dem, n�r du h�r ett
ord fr�n min mun.
>Jer. 6,17. Hes. 33,7 f.
18. Om jag s�ger till den ogudaktige: 'Du m�ste d�' och du d� icke
varnar honom, ja, om du icke s�ger n�got till att varna den
ogudaktige f�r hans ogudaktiga v�g och r�dda hans liv, d� skall
v�l den ogudaktige d� genom sin missg�rning, men hans blod skall
jag utkr�va av din hand.
19. Men om du varnar den ogudaktige och han likv�l icke v�nder om
fr�n sin ogudaktighet och sin ogudaktiga v�g, d� skall
visserligen han d� genom sin missg�rning, men du sj�lv har
r�ddat din sj�l.
20. Och om en r�ttf�rdig man v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och
g�r vad or�tt �r, s� skall jag l�gga en st�testen i hans v�g,
och han skall d�. Om du d� icke har varnat honom, s� skall han
v�l d� genom sin synd, och den r�ttfardighet som han f�rr har
�vat skall icke varda ih�gkommen, men hans blod skall jag
utkr�va av din hand.
>Hes. 18,24. 33,12 f.
21. Men om du har varnat den r�ttf�rdige, f�r att han, den
r�ttf�rdige, icke skall synda, och han s� avh�ller sig fr�n
synd, d� skall han f�rvisso f� leva, d�rf�r att han l�t varna
sig, och du sj�lv har d� r�ddat din sj�l.�
22. Och HERRENS hand kom d�r �ver mig, och han sade till mig: �St�
upp och g� ut p� sl�tten; d�r skall jag tala med dig.�
23. D� stod jag upp och gick ut p� sl�tten; och se, d�r stod HERRENS
h�rlighet, alldeles s�dan som jag hade sett den vid str�mmen
Kebar; och jag f�ll ned p� mitt ansikte.
>Hes. 1,3.
24. Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p� mina f�tter. Och
han talade med mig och sade till mig: �G� och st�ng dig inne i
ditt hus.
>Hes. 2,2.
25. Och se, du m�nniskobarn, bojor skola l�ggas p� dig, och du skall
bliva bunden med s�dana, s� att du icke kan g� ut bland de
andra.
>Hes. 4,8.
26. Och jag skall l�ta din tunga l�da vid din gom, s� att du bliver
stum och icke kan bestraffa dem, d� de nu �ro ett genstr�vigt
sl�kte.
>Hes. 2,5.
27. Men n�r jag talar med dig, skall jag uppl�ta din mun, s� att du
kan s�ga till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN.' Den som d� vill
h�ra, han h�re, och den som icke vill, han h�re icke, d� de nu
�ro ett genstr�vigt sl�kte.�
>Hes 2,7.
*26/04 Hesekiel, 4 Kapitlet
Hesekiel, 4 Kapitlet
Jerusalems bel�gring f�rebildad.
1. Och du, m�nniskobarn, tag dig en tegeltavla och l�gg den framf�r
dig och rista p� den in en stad, n�mligen Jerusalem
2. Och res upp b�lverk mot den och bygg en bel�gringsmur mot den
och kasta upp en vall mot den och sl� upp l�ger mot den och s�tt
upp murbr�ckor mot den runt omkring.
3. Och tag dig en j�rnpl�t och s�tt upp den s�som en j�rnvagg
mellan dig och staden; och v�nd s� ditt ansikte emot den och
h�ll den bel�grad och ans�tt den. Detta skall vara ett tecken
f�r Israels hus.
4. Och l�gg du dig p� din v�nstra sida och l�gg Israels hus'
missg�rning ovanp�; lika m�nga dagar som du ligger s�, skall du
b�ra p� deras missg�rning.
5. Jag skall l�ta deras missg�rnings�r f�r dig motsvaras av ett
lika antal dagar, n�mligen av tre hundra nittio dagar; s� l�nge
skall du bara p� Israels hus' missg�rning.
6. Och sedan, n�r du har fullgjort detta, skall du l�gga dig p� din
h�gra sida och b�ra p� Juda hus' missg�rning; i fyrtio dagar,
var dag svarande mot ett �r, skall denna min f�reskrift g�lla
f�r dig.
>4 Mos. 14,34.
7. Och du skall v�nda ditt ansikte och din blottade arm mot det
bel�grade Jerusalem och profetera mot det.
8. Och se, jag skall l�gga bojor p� dig, s� att du icke kan v�nda
dig fr�n den ena sidan p� den andra, f�rr�n dina bel�gringsdagar
�ro slut.
9. Och tag dig vete, korn, b�nor, lins�rter, hirs och sp�lt och
l�gg detta i ett och samma k�rl och baka dig br�d d�rav; lika
m�nga dagar som du ligger p� ena sidan, allts� tre hundra nittio
dagar, skall detta vara vad du har att �ta.
10. Den mat som du f�r att �ta skall du �ta efter vikt, tjugu siklar
om dagen; detta skall du hava att �ta fr�n en viss timme ena
dagen till samma timme n�sta dag
11. Du skall ock dricka vatten efter m�tt, n�mligen en sj�ttedels
hin; s� mycket skall du hava att dricka fr�n en viss timme ena
dagen till samma timme n�sta dag.
12. Tillredd s�som kornkakor skall maten �tas av dig, och du skall
tillreda den inf�r deras �gon p� br�nsle av m�nniskotr�ck.
13. Och HERREN tillade: �Likas� skola Israels barn �ta sitt br�d
orent bland hedningarna, till vilka jag skall f�rdriva dem.�
14. Men jag svarade: �Ack, Herre, HERRE! Se, jag har �nnu aldrig
blivit orenad. Jag har aldrig, fr�n min ungdom och intill nu,
�tit n�got sj�lvd�tt eller ihj�lrivet djur; och s�dant k�tt som
r�knas f�r vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.�
>3 Mos. 7,18, 24 f. 11,2 f. 19,7. Jes. 65,4. Apg. 10,14.
15. D� sade han till mig: �V�lan, jag vill l�ta dig taga kospillning
i st�llet f�r m�nniskotr�ck; vid s�dan m� du baka ditt br�d.�
16. Och han sade �ter till mig: �Du m�nniskobarn, se, hag vill
f�rd�rva livsuppeh�llet f�r Jerusalem, s� att de skola �ta br�d
efter vikt, och det med oro, och dricka vatten eF- ter m�tt, och
det med f�rf�ran;
>3 Mos. 26,26. Hes. 14,13.
17. ja, s� att de lida brist p� br�d och vatten och gripas av
f�rf�ran, den ene med den andre, och f�rsm�kta genom sin
missg�rning.
*26/05 Hesekiel, 5 Kapitlet
Hesekiel, 5 Kapitlet
F�rebildlig framst�llning av den
underg�ng som skall drabba profetens
folk.
1. Och du, m�nniskobarn, tag dig ett skarpt sv�rd och bruka det
s�som rakkniv, och f�r det �ver ditt huvud och din haka; tag dig
s� en v�gsk�l och dela det avrakade h�ret.
>Jes. 7,20.
2. En tredjedel skall du br�nna upp i eld mitt i staden, n�r
bel�gringsdagarna hava g�tt till �nda; en tredjedel skall du
taga ut ooh sl� den med sv�rdet d�r runt omkring; och en
tredjedel skall du str� ut f�r vinden, och mitt sv�rd skall jag
draga ut efter dem.
3. Men n�gra f� str�n skall du taga undan d�rifr�n, och dem skall
du knyta in i flikarna av din mantel.
>Hes. 14,22.
4. Och av dessa str�n skall du �terigen taga n�gra och kasta dem i
elden och br�nna upp dem i eld. H�rifr�n skall en eld g� ut
�ver hela Israels hus.
5. S� s�ger Herren, HERREN: Detta �r Jerusalem, som jag har satt
mitt ibland hednafolken, med l�nder runt d�romkring.
6. Men det var genstr�vigt mot mina r�tter p� ett �nnu ogudaktigare
s�tt �n hednafolken, och var �nnu mer genstr�vigt mot mina
stadgar �n l�nderna runt d�romkring; ty de f�rkastade mina
r�tter oah vandrade icke efter mina stadgar.
>Jer. 6,16. 44,16 f.
7. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Eftersom I haven rasat v�rre �n
hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
stadgar ooh icke gjort efter mina r�tter, ja, icke ens gjort
efter de hednafolks r�tter, som bo runt omkring eder,
>Hes. 16,47 f. Rom. 2,14 f.
8. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, f�rdenskull skall jag ocks�
komma �ver dig och skipa r�tt mitt ibland dig inf�r hednafolkens
�gon;
9. jag skall g�ra med dig vad jag aldrig f�rr har gjort, och s�dant
som jag aldrig mer vill g�ra, f�r alla dina styggelsers
skull.
>Matt. 24,21,
10. D�rf�r skola i dig f�r�ldrar �ta sina barn, och barn sina
f�r�ldrar; och jag skall skipa r�tt i dig och str� ut f�r alla
vindar allt som bliver kvar av dig.
>3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53. Jer. 19,9, Klag. 2,20, 4,10.
11. Ja, s� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN: sannerligen, d�rf�r
att du har orenat min helgedom med alla dina sk�ndligheter och
alla dina styggelser, skall jag ocks� utan skonsamhet v�nda bort
mitt �ga och icke hava n�gon misskund.
>Jer. 21,7, Hes. 7,4. 8,18.
12. En tredjedel av dig skall d� av pest och f�rg�s av hunger i dig,
en tredjedel skall falla f�r sv�rd runt omkring dig; och en
tredjedel skall jag str� ut f�r alla vindar, och mitt sv�rd
skall jag draga ut efter dem.
>Jer. 15,2,
13. Ja, min vrede skall f� utt�mma sig, och jag skall sl�cka min
f�rt�rnelse p� dem och h�mnas p� dem; och n�r jag s� utt�mmer
min f�rt�rnelse p� dem, skola de f�rnimma att jag, HERREN, har
talat i min nit�lskan.
>Jes. 1,24. Hes. 16,42. 24,13.
14. Och jag skall l�ta dig bliva en �demark och en sm�lek bland
folken runt omkring dig, inf�r var mans �gon, som g�r d�r fram.
>Jer. 18,16.
15. Ja, det skall bliva till sm�lek och h�n, till varnagel och
skr�ck f�r folken runt omkring dig, n�r jag s� skipar r�tt i dig
med vrede och f�rt�rnelse och f�rt�rnelses tuktan. Jag, HERREN,
har talat.
16. N�r jag s�nder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
f�rd�rv, ja, n�r jag s�nder dessa till att f�rd�rva eder och s�
l�ter eder hunger bliva allt v�rre, d� skall jag f�rst�ra f�r
eder edert livsuppeh�lle.
>Hes. 4,16, 14,13.
17. Jag skall s�nda �ver eder hungersn�d och vilddjur, som skola
d�da edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g� �ver dig,
och sv�rd skall jag l�ta komma �ver dig. Jag, HERREN, har talat.
>3 Mos. 26,22. 5 Mos. 32,24. Hes. 28,23.
*26/06 Hesekiel, 6 Kapitlet
Hesekiel, 6 Kapitlet
Domsord �ver Israels berg f�r den
avgudadyrkan som d�r bedrives.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Israels berg och
profetera mot dem
>Hes. 36,1.
3. och s�g: I Israels berg, h�ren Herrens, HERRENS ord: S� s�ger
Herren, HERREN till bergen och h�jderna, till b�ckarna och
dalarna: Se, jag skall l�ta sv�rd komma �ver eder och f�rst�ra
edra offerh�jder.
4. Och edra altaren skola varda f�r�dda och edra solstoder
s�nderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
l�ta bliva kastade inf�r edra el�ndiga avgudar.
>3 Mos. 26,30 f. 2 Kon. 23,11 f.
5. Och jag skall l�ta Israels barns d�da kroppar ligga d�r inf�r
deras el�ndiga avgudar, och jag skall f�rstr� edra ben runt
omkring edra altaren.
6. Var I �n �ren bosatta skola st�derna bliva �de och offerh�jderna
�delagda, s� att edra altaren st� �de och f�r�dda, och edra
el�ndiga avgudar bliva s�nderslagna och f� en �nde, och edra
solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utpl�nade.
7. D�dsslagna m�n skola d� falla bland ederD; och I skolen f�rnimma
att jag �r HERREN.
8. Och om jag l�ter n�gra leva kvar, s� att somliga av eder, n�r I
bliven f�rstr�dda i l�nderna, r�ddas undan sv�rdet ute bland
folken,
9. s� skola dessa edra r�ddade ute bland folken, d�r de �ro i
f�ngenskap, t�nka p� mig, n�r jag har krossat deras trol�sa
hj�rtan, som veko av ifr�n mig, och deras �gon, som i trol�s
avf�llighet sk�dade efter deras el�ndiga avgudar; och de skola
k�nna leda vid sig sj�ka f�r det onda som de hava gjort med alla
sina styggelser.
>3 Mos. 26,40 f. 4 Mos. 15,39.
10. Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN. Det �r icke ett tomt
ord att jag skall l�ta denna olycka komma �ver dem.
11. S� s�ger Herren, HERREN: Sl� dina h�nder tillsammans, och stampa
med dina f�tter, och ropa ack och ve �ver alla de onda
styggelserna i Israels hus, ty genom sv�rd, hunger och pest
m�ste de falla.
12. Den som �r l�ngt borta skall d� av pest, och den som �r n�ra
skall falla f�r sv�rd, och den som bliver kvar och varder
bevarad skall d� av hunger; s� skall jag utt�mma min vrede p�
dem.
13. Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN, n�r deras slagna m�n
ligga d�r mitt ibland sina el�ndiga avgudar, runt omkring sina
altaren, p� alla h�ga kullar, p� alla bergstoppar, under alla
gr�na tr�d och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
l�tit en v�lbehaglig lukt uppstiga till alla sina ol�ndiga
avgudar.
>2 Kon. 17,10. Jer. 2,20.
14. Och jag skall utr�cka min hand mot dem och g�ra landet mer �de
och tomt �n �knen vid Dibla, var de �n �ro bosatta; och de skola
f�rnimma att jag �r HERREN.
>Jer 48,22.
*26/07 Hesekiel, 7 Kapitlet
Hesekiel, 7 Kapitlet
�nden kommer.
1. Och HERRENs ord kom tili mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, s� s�ger Herren, HERREN till Israels land:
�nden! Ja, �nden kommer �ver landets fyra h�rn.
3. Nu kommer �nden �ver dig, ty jag skall s�nda min vrede mot dig
och d�ma dig efter dina g�rningar och l�ta alla dina styggelser
komma �ver dig.
4. Jag skall icke visa dig n�gon skonsamhet och icke hava n�gon
misskund; nej, jag skall l�ta dina g�rningar komma �ver dig, och
dina styggelser skola vila p� dig. Och I skolen f�rnimma att jag
�r HERREN.
5. S� s�ger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
sitt slag!
6. En �nde kommer, ja, �nden kommer, den vaknar upp och kommer �ver
dig.
7. Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
h�r i landet; din stund kommer, f�rvirringens dag �r n�ra, d�
intet sk�rdeskri mer skall h�ras p� bergen.
8. Nu skall jag snart utgjuta min f�rt�rnelse �ver dig och utt�mma
min vrede p� dig, och d�ma dig efter dina g�rningnr och l�ta
alla dina styggelser komma �ver dig.
9. Jag skall icke visa n�gon skonsamhet och icke hava n�gon
misskund, jag skall giva dig efter dina g�rningar, och dina
styggelser skola vila p� dig. Och I skolen f�rnimma att jag,
HERREN, �r den som sl�r.
10. Se, dagen �r inne; se, det kommer! Ordningen g�r sin g�ng, riset
blomstrar upp, �vermodet gr�nskar;
>Jes. 10,5.
11. v�ldet reser sig till ett ris f�r ogudaktigheten. D� bliver
intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
och till intet bliver deras h�rlighet.
12. Stunden kommer, dagen nalkas; k�paren m� icke gl�dja sig, och
s�ljaren m� icke s�rja, ty vredesgl�d kommer �ver hela hopen
d�rinne.
13. S�ljaren skall icke f� tillbaka vad han har s�lt, om han ens f�r
f�rbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen d�rinne skall icke
ryggas och ingen som lever i missg�rning skall kunna h�lla
st�nd.
14. Man st�ter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
ut till strid; ty min vredesgl�d g�r fram �ver hela hopen
d�rinne.
15. Ute h�rjar sv�rdet och d�rinne pest och hungersn�d, den som �r
ute p� marken d�r genom sv�rdet, och den som �r i staden, honom
f�rt�r hungersn�d och pest.
16. Och om n�gra av dem bliva r�d dade, s� skola de s�ka sin
tillflykt i bergen och vara lika klvftornas duvor, som
allasammans klaga. S� skall det g� var och en genom hans
missg�rning.
>Jes. 38,14.
17. Alla h�nder skola sjunka ned, och alla kn�n skola bliva s�som
vatten.
>Jes. 13,7. Jer. 6,24.
18. M�nniskorna skola kl�da sig i sorgdr�kt, och f�rf�ran skall
�vert�cka dem, alla ansikten skola h�ljas av skam, och alla
huvuden skola bliva skalliga.
>Jes. 3,24.
19. Man skall kasta sitt silver ut p� gatorna och akta sitt guld
s�som orenlighet. Deras silver ooh guld skall icke kunna r�dda
dem p� HERRENS vredes dag, de skola icke kunna m�tta sig d�rmed
eller d�rmed fylla sin buk; ty det har varit f�r dem en
st�testen till missg�rning.
>Ords. 11,4. Sef. 1,18.
20. Dess sk�na glans brukade man till h�gf�rd, ja, de gjorde d�rav
sina styggeliga bilder, sina sk�ndliga avgudar. D�rf�r skall jag
g�ra det till orenlighet f�r dem.
>Hos. 2,8. 8,4.
21. Jag skall giva det s�som byte i fr�mlingars hand och s�som rov
�t de ogudaktigaste p� jorden, f�r att de m� ohelga det.
22. Och jag skall v�nda bort mitt ansikte ifr�n dem, s� att man f�r
ohelga min klenod; v�ldsm�n skola f� draga d�rin och ohelga den.
23. G�r kedjorna redo; ty landet �r fullt av blodsdomar, och staden
�r full av or�tt.
24. Och jag skall l�ta de v�rsta hednafolk komma och taga deras hus
i besittning. S� skall jag g�ra slut p� de fr�ckas �vermod, och
deras helgedomar skola varda osk�rade.
25. F�rskr�ckelse skall komma, och n�r de s�ka r�ddning, skall ingen
vara att finna.
26. Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
skall f�lja det andra. Man skall f� tigga profeterna om syner,
pr�sterna skola komma till korta med sin undervisning och de
�ldste med sina r�d.
>Jer. 4,20. 18,18.
27. Konungen skall s�rja, h�vdingarna skola kl�da sig i
f�rskr�ckelse, och folket i landet skall st� d�r med darrande
h�nder. Jag skall g�ra med den efter deras g�rningar och skipa
r�tt �t dem s�som r�tt �r �t dem; och de skola f�rnimma att jag
�r HERREN.
*26/08 Hesekiel, 8 Kapitlet
Hesekiel, 8 Kapitlet
Avgudastyggelserna i Jerusalem.
1. Och i sj�tte �ret, i sj�tte m�naden, p� femte dagen i m�naden,
n�r jag satt i mitt hus och de �ldste i Juda sutto hos mig, kom
Herrens, HERRENS hand d�r �ver mig.
>Hes. 1,3 f.
2. Och jag fick se n�got som till utseendet liknade eld; allt, �nda
ifr�n det som s�g ut att vara hans l�nder och sedan allt ned�t,
var eld. Men fr�n hans l�nder och sedan allt upp�t syntes n�got
som liknade str�lande ljus, och som var s�som gl�nsande malm.
>Hes. 1,27.
3. Och han r�ckte ut n�got som var bildat s�som en hand och fattade
mig vid en lock av mitt huvudh�r; och en andekraft lylte mig upp
mellan himmel och jord och f�rde mig, i en syn fr�n Gud, till
Jerusalem, dit d�r man g�r in till den inre f�rg�rden genom den
port som vetter �t norr, d�r varest avgudabel�tet, det som hade
uppv�ckt Guds nit�lskan, hade sin plats.
>2 Kr�n. 33,7, 15. Hes. 3,12.
4. Och se, d�r syntes Israels Guds h�rlighet, alldeles s�dan som
jag hade sett den p� sl�tten.
>Hes. 3,12.
5. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, lyft upp dina �gon mot
norr.� N�r jag nu lyfte upp mina �gon mot norr, fick jag se
avgudabel�tet, det som hade uppv�ckt Guds nit�lskan, st� d�r
norr om altarporten, vid sj�lva ing�ngen.
>2 Mos. 20,5. 5 Mos. 32,16.
6. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, ser du vad de g�ra h�r?
Stora �ro de styggelser som Israels hus h�r bedriver, s� att jag
m�ste draga l�ngt bort ifr�n min helgedom; men du skall f� se
�nnu flera, st�rre styggelser.�
>Hes. 11,23.
7. Sedan f�rde han mig till f�rg�rdens ing�ng, och jag fick d�r se
ett h�l i v�ggen.
8. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, bryt igenom v�ggen.� D�
br�t jag igenom v�ggen och fick nu se en d�rr.
9. Och han sade till mig: �G� in och se vilka onda styggelser de
h�r bedriva.�
10. N�r jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
vedelstyggeliga kr�ldjur och fyrfotadjur, s� ock Israels hus'
alla el�ndiga avgudar, inristade runt omkring p� v�ggarna.
11. Och framf�r dem stodo sjuttio av: de �ldste i Israels hus, och
Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
dem hade sitt r�kelsekar i handen, och v�llukt steg upp fr�n
r�kelsemolnet.
>2 Kon. 22,3.
12. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, ser du vad de �ldste i
Israels hus bedriva i m�rkret, var och en i sin avgudakammare?
Ty de s�ga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har �vergivit landet.'�
>Hes. 9,9.
13. D�refter sade han till mig: �Du skall f� se �nnu flera, st�rre
styggelser som dessa bedriva.�
14. Och han f�rde mig fram mot ing�ngen till norra porten p� HERRENS
hus, och se, d�r sutto kvinnor som begr�to Tammus.
15. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, ser du detta? Men du
skall f� se �nnu flera styggelser, st�rre �n dessa.�
16. Och han f�rde mig till den inre f�rg�rden till HERRENS hus, och
se, vid ing�ngen till HERRENS tempel, mellan f�rhuset och
altaret, stodo vid pass tjugufem m�n, som v�nde ryggarna �t
HERRENS tempel och ansiktena �t �ster, och som tillb�do solen i
�ster.
>2 Kon. 23,5, 11.
17. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, ser du detta? �r det
icke nog f�r Juda hus att bedriva de styggelser som de h�r hava
bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med or�tt och
�ter hava f�rt�rnat mig? Se nu huru de s�tta vintr�dskvisten f�r
n�san!
18. D�rf�r skall ocks� jag utf�ra mitt: verk i vrede; jag skall icke
visa n�gon skonsamhet och icke hava n�gon misskund. Och om de �n
ropa med h�g r�st inf�r mig, skall jag dock icke h�ra dem.�
>Ords. 1,28. Jer. 11,11. Hes. 5,11.
*26/09 Hesekiel, 9 Kapitlet
Hesekiel, 9 Kapitlet
Syn i vilken profeten ser Jerusalems
inv�nare, dem som icke �ro tecknade,
drabbas av hems�kelse.
1. Och jag h�rde honom ropa med h�g r�st och s�ga: �Kommen hit med
hems�kelser �ver staden, och var och en have sitt mordvapen i
handen.�
2. Och se, d� kommo sex m�n fr�n �vre porten, den som vetter �t
norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
dem fanns en man som var kl�dd i linnekl�der och hade ett
skrivtyg vid sin l�nd. Och de kommo och st�llde sig vid sidan
av kopparaltaret.
>Hes. 8,3, Upp. 15,1, 6.
3. Och Israels Guds h�rlighet hade lyft sig fr�n keruben, som den
vilade p�, och hade flyttat sig till tempelhusets tr�skel, och
ropade nu till mannen som var kl�dd i linnekl�derna och hade
skrivtyget vid sin l�nd;
>Hes. 1,5 f.
4. HERREN sade till honom: �G� igenom Jerusalems stad, och teckna
med ett tecken p� pannan de m�n som sucka och j�mra sig �ver
alla styggelser som bedrivas d�rinne.�
>2 Mos. 12,23. Jer. 5,1. Upp. 7,3.
5. Och till de andra h�rde jag honom s�ga: �Dragen fram i staden
efter honom och sl�n ned folket; visen ingen skonsamhet och
haven ingen misskund.
6. B�de �ldringar och ynglingar och jungfrur, b�de barn och kvinnor
skolen I dr�pa och f�rg�ra, men I m�n icke komma vid n�gon som
har tecknet p� sig, och I skolen begynna vid min helgedom.� Och
de begynte med de �ldste, med de m�n som stodo framf�r
tempelhuset.
>Jer. 25,29. Hes. 8,16. 1 Petr. 4,17.
7. Han sade n�mligen till dem: �Orenen tempelhuset, och fyllen upp
f�rg�rdarna med slagna; dragen sedan ut.� Och de drogo ut och
sloga ned folket i staden.
8. D� nu jag blev l�mnad kvar, n�r de s� slogo folket, f�ll jag ned
p� mitt ansikte och ropade och sade: �Ack, Herre, HERRE, vill du
d� f�rg�ra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s� utgjuter din
vrede �ver Jerusalem?�
9. Han sade till mig: �Israels och Juda hus' missg�rning �r alltf�r
stor; landet �r uppfyllt med or�tt, och staden �r full av
lagvr�ngning. Ty de s�ga: 'HERREN har �vergivit landet, HERREN
ser det icke.'
>Hes. 7,23. 8,12. 11,6.
10. D�rf�r skall icke heller jag visa n�gon skonsamhet eller hava
n�gon misskund, utan skall l�ta deras g�rningar komma �ver deras
huvuden.�
>Hes. 8,18.
11. Och mannen som var kl�dd i linnekl�derna och hade skrivtyget vid
sin l�nd kom nu tillbaka och gav besked och sade: �Jag har gjort
s�som du bj�d mig.�
*26/10 Hesekiel, 10 Kapitlet
Hesekiel, 10 Kapitlet
Herrens h�rlighet, med keruberna och
hjulen, visar sig f�r profeten i en syn
genom vilken Jerusalems uppbr�nning
p�bjudes.
1. Och jag fick se att p� f�stet, som vilade p� kerubernas huvuden,
fanns n�got som tycktes vara av safirsten, n�got som till
utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp� dem.
>Hes. 1,22 f.
2. Och han sade till mannen som var kl�dd i linnekl�derna, han
sade: �G� in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
h�nder fulla med eldsgl�d fr�n platsen mellan keruberna, och
str� ut dem �ver staden.� Och jag s�g honom g�.
>Hes. 1,13.
3. Och keruberna stodo till h�ger om huset, n�r mannen gick ditin,
och molnet uppfyllde den inre f�rg�rden.
>1 Kon. 8,10. Jes. 6,4.
4. Men HERRENS h�rlighet h�jde sig upp fr�n keruben och flyttade
sig till husets tr�skel; och huset uppfylldes d� av molnet, och
f�rg�rden blev full av glansen fr�n HERRENS h�rlighet.
>Hes. 9,3.
5. Och d�nct av kerubernas vingar h�rdes �nda till den yttre
f�rg�rden, likt Gud den Allsm�ktiges r�st, d� han talar.
>Hes. 1,24.
6. Och n�r han nu bj�d mannen som var kl�dd i linnekl�derna och
sade: �Tag eld fr�n platsen mellan rundlarna, inne mellan
keruberna�, d� gick denne ditin och st�llde sig bredvid ett av
hjulen.
7. D� r�ckte keruben d�r ut sin hand, mellan de andra keruberna,
till elden som brann mellan keruberna, och tog d�rav och lade i
h�nderna p� honom som var kl�dd i linnekl�derna; och denne tog
det och gick s� ut.
8. Och under vingarna p� keruberna s� syntes n�got som var bildat
s�som en m�nniskohand.
>Hes. 1,8.
9. Och jag fick se fyra hjul st� invid keruberna ett hjul invid var
kerub och det s�g ut som om hjulen voro av n�got som liknade
krysolitsten.
>Hes. 1,15. f.
10. De s�go alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
i ett annat.
11. N�r de skulle g�, kunde de g� �t alla fyra sidorna, de beh�vde
icke v�nda sig, n�r de gingo. Ty �t det h�ll dit den fr�mste
begav sig gingo de andra efter, utan att de beh�vde v�nda sig,
n�r de gingo.
12. Och hela deras kropp, deras rygg, deras h�nder och deras vingar,
s� ock hjulen, voro fulla med �gon runt omkring; de fyra hade
n�migen var sitt hjul.
13. Och jag h�rde att hjulen kallades rundlar�.
14. Och var ooh en hade fyra ansikten; det f�rsta ansiktet var en
kerubs, det andra en m�nniskas, det tredje ett lejons, det
fj�rde en �rns.
>Hes. 1,5 f.
15. Och keruberna h�jde sig upp; de var samma v�senden som jag hade
sett vid str�mmen Kebar.
>Hes. 1,3.
16. Och n�r keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och n�r
keruberna lyfte sina vingar f�r att h�ja sig �ver jorden, skilde
sig hjulen icke ifr�n dem.
>Hes. 1,19 f.
17. N�r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och n�r de h�jde
sig, h�jde sig ock dessa med dem, ty v�sendenas ande var i dem.
18. Och HERRENS h�rlighet flyttade I sig bort ifr�n husets tr�skel
och stannadc �ver keruberna.
19. D� s�g jag huru keruberna lyfte sina vingar och h�jde sig fr�n
iorden, n�r de beg�vo sig bort, och hjulen j�mte dem; och de
stannade vid ing�ngen till �stra porten p� HERRENS hus, och
Israels Guds h�rlighet vilade ovanp� dem.
20. Det var samma v�sendcn som jag: hade sett under Israels Gud vid
str�mmen Kebar, och jag m�rkte att det var keruber.
21. Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
vingar var n�got som liknade m�nniskoh�nder.
22. Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
vid str�mmen Kebar, s� s�go de ut, och s�dana voro de. Och de
gingo alla rakt fram.
>Hes. 1,9,12.
*26/11 Hesekiel, 11 Kapitlet
Hesekiel, 11 Kapitlet
Ytterligare domsord, �tf�ljda av l�ften
om en kommande �teruppr�ttelse f�r
Israels folk. Herrens h�rlighet viker
bort ur staden.
1. Och en andekraft lyfte upp mig och f�rde mig till �stra porten
p� HERRENS hus, den som vetter �t �ster. D�r fick jag se
tjugufem m�n st� vid ing�ngen till porten; och jag s�g bland dem
Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
i folket.
>Hes. 8,3.
2. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, det �r dessa m�n som
t�nka ut vad f�rd�rvligt �r och r�da till vad ont �r, h�r i
staden;
3. det �r de som s�ga: 'Hus byggas icke upp s� snart. H�r �r
grytan, och vi �ro k�ttet.
>Hes. 12,22, 27. 24,3 f.
4. Profetera d�rf�r mot dem, ja, profetera, du m�nniskobarn.�
5. D� f�ll HERRENS Ande �ver mig, han sade till mig: �S�g: S� s�ger
HERREN: S�dant s�gen I, I av Israels hus, och edra hj�rtans
tankar k�nner jag v�l.
6. M�nga ligga genom eder slagna h�r i staden; I haven uppfyllt
dess gator med slagna.
>Hes. 7,23.
7. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: De slagna vilkas fall I haven
v�llat i staden, de �ro k�ttet, och den �r grytan; men eder
sj�lva skall man f�ra bort ur den.
8. I frukten f�r sv�rd, och sv�rd skall jag ock l�ta komma �ver
eder, s�ger Herren, HERREN.
9. Jag skall f�ra eder bort h�rifr�n och giva eder i fr�mlingars
hand; och jag skall h�lla dom �ver eder.
10. F�r sv�rd skolen I falla; vid Israels gr�ns skall jag d�ma
eder. Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
11. Staden skall icke vara en gryta f�r eder, och I skolen icke vara
k�ttet i den; nej, vid Israels gr�ns skall jag d�ma eder.
12. D� skolen I f�rnimma att jag �r HERREN, I som icke haven vandrat
efter mina stadgar oah icke haven gjort efter mina r�tter, utan
haven gjort efter de hednafolks r�tter, som bo runt omkring
eder.�
13. Medan jag s� profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
andan. D� f�ll jag ned p� mitt ansikte och ropade med h�g r�st
och sade: �Ack, Herre, HERRE, vill du d� alldeles g�ra �nde p�
kvarlevan av Israel?�
>Jes. 10,20. Hes. 9,8.
14. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
15. �Du m�nniskobarn, dina br�der, ja, dina br�der dina n�ra fr�nder
och hela Israeis hus, alla de till vilka Jerusalems inv�nare
s�ga: 'H�llen eder borta fr�n HERREN; det �r �t oss aom landet
har blivit givet till besittning' --
16. om dem skall du allts� s�ga: S� s�ger Herren, HERREN: Ja, v�l
har jag f�rt dem l�ngt bort ibland folken och f�rstr�tt dem i
l�nderna, och med n�d har jag varit f�r dem en helgedom i de
l�nder dit de hava kommit;
>Jer. 24,5 f.
17. men d�rf�r skall du nu s�ga: S� s�ger Herren, HERREN: Jag skall
f�rsamla eder ifr�n folkslagen och h�mta eder tillhopa fr�n de
l�nder dit I haven blivit f�rstr�dda, och skall giva eder
Israels land.
>Jer. 23,8.
18. Och n�r de hava kommit dit, skola de skaffa bort d�rifr�n alla
de sk�ndliga och styggeliga avgudar som nu finnas d�r.
19. Och jag skall giva dem alla ett och samma hj�rta, och en ny ande
skall jag l�ta komma i deras br�st; jag skall taga bort
stenhj�rtat ur deras kropp och giva dem ett hj�rta av k�tt,
>Ps. 51,12. Jer. 32,39. Hes. 36,26 f. Sef 3,9. Apg. 4,32.
20. s� att de vandra efter mina stadgar och h�lla mina r�tter och
g�ra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
>2 Mos. 6,7. 5 Mos. 30,9 f. Jer. 7,23. 24,7. 30,22. 31,1, 33. 32,38.
21. Men de vilkas hj�rtan efterf�lja de sk�ndliga och styggeliga
avgudarnas hj�rtan, deras g�rningar skall jag l�ta komma �ver
deraa huvuden, s�ger Herren, HERREN.�
>Hes. 9,10.
22. Och keruberna, f�ljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
Guds h�rlighet vilade ovanp� dem.
23. Och HERRENS h�rlighet h�jde sig och l�mnade staden och stannade
p� berget �ster om staden.
>Hes. 10,19. Sak. 14,4.
24. Men mig hade en andekraft lyft upp och f�rt bort till de f�ngna
i Kaldeen, s� hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan
f�rsvann f�r mig den syn jag hade f�tt se.
25. Och jag talade till de f�ngna alla de ord som HERREN hade
uppenbarat f�r mig.
*26/12 Hesekiel, 12 Kapitlet
Hesekiel, 12 Kapitlet
F�rebildlig framst�llning av folkets
landsflykt. Profetians uppfyllelse viss
och n�ra f�rest�ende.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
2. �Du m�nniskobarn, du bor mitt i det genstr�viga sl�ktet, bland
m�nniskor som hava �gon att se med, men dock icke se, och �ron
att h�ra med, men dock icke h�ra, eftersom de �ro ett s�
genstr�vigt sl�kte.
>5 Mos. 29,4. Jes. 6,9 f. 42,18 f. Jer. 5,21. Hes. 2,3 f.
>Matt. 13,14 f.
3. S� red nu till �t dig, du m�nniskobarn, vad man beh�ver, n�r man
skall g� i landsflykt. Och vandra i deras �syn �stad p� ljusa
dagen, ja, vandra i deras �syn �stad fr�n det st�lle d�r du nu
bor bort till en annan ort -- om de till �ventyrs ville akta
d�rp�, d� de nu �ro ett s� genstr�vigt sl�kte.
>Jer. 26,3 36,3.
4. F�r ut ditt bohag, p� ljusa dagen och i deras �syn, s�som skulle
du g� i landsflykt, och vandra s� i deras �syn sj�lv �stad p�
aftonen, s�som landsflyktiga pl�ga.
5. G�r dig i deras �syn en �ppning i v�ggen, och f�r bohaget ut
genom den.
6. Lyft det sedan i deras �syn upp p� axeln och f�r bort det, n�r
det har blivit alldeles m�rkt; och bet�ck ditt ansikte, s� att
du icke ser landet. Ty jag g�r dig till ett tecken f�r Israels
hus.�
>Jes. 8,18. 20,3. Hes. 24,24. Sak. 3,8.
7. Och jag gjorde s�som han bj�d mig; pa ljusa dagen f�rde jag ut
mitt bohag, s�som skulle jag g� i landsflykt. Sedan, om aftonen,
gjorde jag mig med handen en �ppning i v�ggen, och n�r det hade
blivit alldeles m�rkt, f�rde jag det ut genom den och bar det s�
p� axeln, i deras �syn.
8. Och HERRENS ord kom till mig den f�ljande morgonen; han sade:
9. Du m�nniskobarn, s�kert har Israels hus, det genstr�viga
sl�ktet, fr�gat dig: �Vad �r det du g�r?�
10. S� svara dem nu: S� s�ger Herren, HERREN: Denna utsaga g�ller
fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som �ro
d�rinne.
11. S�g: Jag �r ett tecken f�r eder; s�som jag har gjort, s� skall
det g� dem: de skola vandra bort i landsflykt och f�ngenskap.
12. Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin b�rda p�
axeln, n�r det har blivit alldeles m�rkt, och skall s� draga
ut. Man skall g�ra en �ppning i v�ggen, sa att han genom den kan
b�ra ut sin b�rda; och han skall bet�cka sitt ansikte, sa att
han icke ser landet med sitt �ga.
13. Oxh jag skall breda ut mitt n�t �ver honom, och han skall bliva
f�ngad i min snara; och jag skall f�ra honom till Rabel i
kaldeernas land, som han dock icke skall se; och d�r skall han
d�.
>2 Kon. 25,4 f. Jer. 52,7 f. Hes. 17,20. 32,3.
14. Och alla som �ro omkring honom, till hans hj�lp, och alla hans
h�rskaror skall jag f�rstr� �t alla v�derstreck, och mitt sv�rd
skall jag draga ut efter dem.
>Hes. 5,12.
15. Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag f�rskingrar dem
bland folken och f�rstr�r dem i l�nderna.
16. Men n�gra f� av dem skall jag l�ta bliva kvar efter sv�rd,
hungersn�d och pest, f�r att de bland de folk till vilka de
komma skola kunna f�rt�lja om alla sina styggelser; och de skola
f�rnimma att jag �r HERREN.
17. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18. Du m�nniskobarn, �t nu ditt br�d med b�van, och drick ditt
vatten darrande och med oro.
19. Och s�g till folket i landet: S� s�ger Herren, HERREN om
Jerusalems inv�nare i Israels land: De skola �ta sitt br�d med
oro och dricka sitt vatten med f�rf�ran; s� skall landet bliva
�delagt och plundrat p� allt vad d�ri �r, f�r den or�tts skull
som alla dess inbyggare hava �vat.
>Hes 4,16.
20. Och de st�der som nu �ro bebodda skola komma att ligga �de, och
landet skall bliva en �demark; och I skolen f�rnimma att jag �r
HERREN.
21. Och HERRENs ord kom till mig; han sade:
22. Du m�nniskobarn, vad �r det f�r ett ordspr�k I haven i Israels
land, n�r I s�gen: �Tiden g�r, och av alla profetsynerna bliver
intet�?
>2 Petr. 3,4 f.
23. S�g nu till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Jag skall g�ra slut p�
det ordspr�ket, s� att man icke mer skall bruka det i
Israel. Tala i st�llet s� till dem: �Tiden kommer snart, med
alla profetsynernas fullbordan.�
>Hab. 2,3.
24. Ty inga falska profetsyner och inga l�gnaktiga sp�domar skola
mer finnas i Israels hus;
25. nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
skall fullbordas, utan att l�nge f�rdr�jas. Ja, du genstr�viga
sl�kte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
fullborda det, s�ger Herren, HERREN.
>Jer. 1,12.
26. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
27. Du m�nniskobarn, se, Israels hus s�ger: �Den syn som han sk�dar
g�ller dagar som icke komma s� snart; han profeterar om tider
som �nnu �ro l�ngt borta.�
28. S�g d�rf�r till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Intet av vad jag
har talat skall l�ngre f�rdr�jas; vad jag talar, det skall ske,
s�ger Herren, HERREN.
*26/13 Hesekiel, 13 Kapitlet
Hesekiel, 13 Kapitlet
Mot falska profeter och profetissor.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;
s�g till dem som profetera efter sina egna hj�rtans ingivelser:
H�ren HERRENs ord.
>Jer. 23,1 f. Hes. 14,9. 34,2.
3. S� s�ger Herren, HERREN: Ve eder, I d�raktiga profeter, soin
f�ljen eder egen ande och syner som I icke haven sett! --
>Jer. 14,14. 23,16, 21.
4. Lika r�var p� �de platser �ro dina profeter, Israel.
5. I haven icke tr�tt fram i gapet eller f�rt upp n�gon mur omkring
Israels hus, s� att det har kunnat best� i striden p� HERRENS
dag.
>Ps. 106,23. Hes. 22,30.
6. Nej, deras syner voro falskhet och deras sp�domar l�gn, fast�n
de sade �S� har HERREN sagt.� HERREN hade ju icke s�nt dem, men
de hoppades att deras tal �nd� skulle g� i fullbordan.
7. Ja, f�rvisso var det falska syner som I sk�daden och l�gnaktiga
sp�domar som I uttaladen, fast�n I saden: �S� har HERREN sagt.�
Jag hade ju icke talat n�got s�dant.
8. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Eftersom edert tal �r falskhet
och edra syner �ro l�gn, se, d�rf�r skall jag komma �ver eder,
s�ger Herren, HERREN.
9. Och min hand skall drabba profeterna som sk�da falska syner och
sp� l�gnaktiga sp�domar. De skola icke f� en plats i mitt folks
f�rsamling och skola icke bliva upptagna i f�rteckningen p�
Israels hus, ej heller skola de f� komma till Israels land; och
I skolen f�rnimma att jag �r Herren, HERREN.
>Jes. 4,3.
10. Eftersom, ja, eftersom de f�rde mitt folk vilse, i det att de
sade: �Allt st�r v�l till�, och dock stod icke allt v�l till,
och eftersom de, n�r folket bygger upp en mur, vitmena den,
>Jer. 6,14. 8,11. 23,17. Mik. 3,5.
11. d�rf�r m� du s�ga till dessa vitmenare att den m�ste falla. Ett
slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,
och du skall bryta ned den, du stormvind!
12. Oeh n�r s� v�ggen faller, d� skall man f�rvisso s�ga till eder:
�Var �r nu vitmeningen som I str�ken p�?�
13. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�; Jag skall i min f�rt�rnelse l�ta
en stormvind bryta l�s, ett slagregn skall komma genom min
vrede, och hagelstenar genom min f�rt�rnelse, s� att det bliver
en �nde d�rp�.
14. Och jag skall f�rst�ra v�ggen som I bestr�ken med vitmening, jag
skall sl� den till jorden, s� att dess grundval bliver
blottad. Och n�r den faller, skolen I f�rg�s d�rinne; och I
skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
15. Och jag skall utt�mma min f�rt�rnelse p� v�ggen och p� dem som
hava bestrukit den med vitmening; och s� skall jag s�ga till
eder: Det �r ute med v�ggen, det �r ute med dess vitmenare,
16. med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och sk�dade
syner, det till behag, om att allt stod v�l till, och dock stod
icke allt v�l till, s�ger Herren, HERREN.
17. Och du, m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot dina landsm�ninnor
som profetera efter sina egna hj�rtans ingivelser; profetera mot
dem
18. och s�g: S� s�ger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till
alla handleder och g�ren sl�jor till alla huvuden, b�de ungas
och gamlas, f�r att s� f�nga sj�lar! Skullen I f� f�nga sj�lar
bland mitt folk och d�ma somliga sj�lar till liv, eder till
vinning,
19. I som f�r n�gra n�var korn och n�gra bitar br�d ohelgen mig hos
mitt folk, d�rmed att I d�men till d�den sj�lar som icke skola
d�, och d�men till liv sj�lar som icke skola leva, i det att I
ljugen f�r mitt folk, som g�rna h�r l�gn?
>Ords. 17,15.
20. Nej, och d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag skall v�l n�
edra bindlar, i vilka I f�ngen sj�larna s�som f�glar, och skall
slita dem fr�n edra armar; och jag skall giva sj�larna fria, de
sj�lar som I haven f�ngat s�som f�glar.
21. Och jag skall slita s�nder edra sl�jor och r�dda mitt folk ur
eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och
I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
22. Eftersom I genom l�gnaktigt tal haven gjort den r�ttf�rdige
f�rsagd i hj�rtat, honom som jag ingalunda ville pl�ga, men
d�remot haven styrkt den ogudaktiges mod, s� att han icke v�nder
om fr�n sin onda v�g och r�ddar sitt liv,
23. d�rf�r skolen I icke f� forts�tta att sk�da falska syner och att
�va sp�dom; utan jag skall r�dda mitt folk ur eder hand, och I
skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
*26/14 Hesekiel, 14 Kapitlet
Hesekiel, 14 Kapitlet
Herrens svar p� avgudatj�narnas fr�gor.
Straffdomens allm�nnelighet.
1. Och n�gra av de �ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
hos mig.
>Hes. 20,1 f.
2. D� kom HERRENS ord till mig; han sade:
3. Du m�nniskobarn, dessa m�n hava l�tit sina el�ndiga avgudar f�
insteg i sina hj�rtan och hava st�llt upp framf�r sig vad som �r
dem en st�testen till missg�rning. Skulle jag v�l l�ta fr�ga mig
av s�dana?
>Jes. 58,2. Hes. 11,5.
4. Nej; tala d�rf�r med dem och s�g till dem: S� s�ger Herren,
HERREN: Var och en av Israels hus, som l�ter sina el�ndiga
avgudar f� insteg i sitt hj�rta och st�ller upp framf�r sig vad
som �r honom en st�testen till missg�rning, och s� kommer till
profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar s�som han har
f�rtj�nat genom sina m�nga el�ndiga avgudar.
5. S� skall jag gripa Israels barn i hj�rtat, d�rf�r att de
allasammans hava vikit bort ifr�n mig genom sina el�ndiga
avgudar.
6. S�g d�rf�r till Israels hus: S� s�ger Herren, HERREN: V�nden om,
ja, vanden eder bort ifr�n edra el�ndiga avgudar, v�nden edra
ansikten bort ifr�n alla edra styggelser.
7. Ty om n�gon av Israels hus, eller av fr�mlingarna som bo i
Israel, viker bort ifr�n mig, och l�ter sina el�ndiga avgudar f�
insteg i sitt hj�rta och st�ller upp framf�r sig vad som �r
honom en st�testen till missg�rning, och s� kommer till
profeten, f�r att denne skall fr�ga mig f�r honom, s� vill jag,
HERREN, sj�lv giva honom svar:
>3 Mos. 17,8 f.
8. jag skall v�nda mitt ansikte mot den mannen och g�ra honom till
ett tecken och till ett ordspr�k, och utrota honom ur mitt folk;
och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
>5 Mos. 28,37. Hes. 5,15.
9. Men om profeten l�ter f�rf�ra sig och talar n�got ord, s� har
jag, HERREN, l�tit den profeten bliva f�rf�rd; och jag skall
utr�cka min hand mot honom och f�rg�ra honom ur mitt folk
Israel.
>1 Kon. 22,20 f. Hes. 13,2 f. 2 Tess. 2,11.
10. Och de skola b�da b�ra p� sin missg�rning: profetens missg�rning
skall r�knas lika med den fr�gandes missg�rning --
11. p� det att Israels barn icke mer m� g� bort ifr�n mig och fara
vilse, ej heller mer orena sig med alla sina �vertr�delser, utan
vara mitt folk, s�som jag skall vara deras Gud, s�ger Herren,
HERREN.
12. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
13. Du m�nniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
otrohet, s� att jag m�ste utr�cka min hand mot det och f�rd�rva
dess livsuppeh�lle och s�nda hungersn�d �ver det och utrota
d�rur b�de m�nniskor och djur,
>Jes. 3,1. Hes. 4,16. 5,16.
14. och om d� d�rinne funnes dessa tre m�n: Noa, Daniel och Job, s�
skulle de genom sin r�ttf�rdighet r�dda allenast sina egna liv,
s�ger Herren, HERREN.
>1 Mos. 6,8 f. Dan. 2,18 f. Job. 42,8 f.
15. Om jag l�te vilddjur draga fram genom landet och g�ra det
folktomt, s� att det bleve s� �de att ingen v�gade draga d�r
fram f�r djuren skull,
>3 Mos. 26,22. 2 Kon. 17,25. Hes. 5,17.
16. d� skulle, s� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, dessa tre
m�n, om de vore d�rinne, icke kunna r�dda vare sig s�ner eller
d�ttrar; allenast de sj�lva skulle r�ddas, men landet m�ste
bliva �de.
17. Eller om jag l�te sv�rd komma �ver det landet, i det att jag
sade: �Sv�rdet fare fram genom landet!�, och jag s� utrotade
d�rur b�de m�nniskor och djur,
18. och om d� dessa tre m�n vore d�rinne, s� skulle de, s� sant jag
lever, s�ger Herren, HERREN, icke kunna r�dda s�ner eller
d�ttrar; allenast de sj�lva skulle r�ddas.
19. Eller om jag s�nde pest i det landet och utg�te min vrede
d�r�ver i blod, f�r att utrota d�rur b�de m�nniskor och djur,
>1 Kr�n. 21,14.
20. och om d� Noa, Daniel och Job vore d�rinne, s� skulle de, s�
sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, icke kunna r�dda vare sig
son eller dotter; de skulle genom sin r�ttf�rdighet r�dda
allenast sina egna liv.
21. Och s� s�ger Herren, HERREN: Men huru mycket v�rre bliver det
icke, n�r jag p� en g�ng s�nder mina fyra sv�ra straffdomar:
sv�rd, hungersn�d, vilddjur och pest, �ver Jerusalem, f�r att
utrota d�rur b�de m�nniskor och djur!
>2 Sam. 24,18. Jer. 15,3. Upp. 6,5.
22. Likv�l skola n�gra r�ddade bliva kvar d�r, n�gra s�ner och
d�ttrar, som skola f�ras bort. Och se, dessa skola draga bort
till eder; och n�r I f�n se deras vandel och deras g�rningar, d�
skolen I tr�sta eder f�r den olycka som jag har l�tit komma �ver
Jerusalem, ja, f�r allt som jag har l�tit komma �ver
det.
>Hes. 12,16.
23. De skola vara eder till tr�st, n�r I sen deras vandel och deras
g�rningar; I skolen d� f�rst� att jag icke utan sak har gjort
allt vad jag har gjort mot det, sager Herren, HERREN.
*26/15 Hesekiel, 15 Kapitlet
Hesekiel, 15 Kapitlet
Det torra vintr�det Israel �r icke
f�rmer �n andra tr�d.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
>Ps. 80,9 f. Hes. 17,6 f. 19,10 f.
2. Du m�nniskobarn, varutinnan �r vinstockens tr� f�rmer �n annat
tr�, vinstockens, vars rankor v�xa upp bland skogens andra tr�d?
3. Tager man v�l virke d�rav till att f�rf�rdiga n�got nyttigt? G�r
man ens d�rav en plugg f�r att p� den h�nga upp n�gonting?
4. Och om det nu d�rtill har varit livet till mat �t elden, s� att
dess b�da �ndar hava blivit f�rt�rda av eld, och vad d�remellan
finnes �r svett, duger det d� till n�got nyttigt?
5. Icke ens medan det �nnu var oskadat, kunde man f�rf�rdiga n�got
nyttigt d�rav; huru mycket mindre kan man f�rf�rdiga n�got
nyttigt d�rav, sedan det endels har blivit f�rt�rt av elden och
endels �r svett!
6. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: S�som det h�nder med vinstockens
tr� bland annat tr� fr�n skogen, att Jag l�mnar det till mat �t
elden, s� ikall jag ock g�ra med Jerusalems inv�nare.
7. Jag skall v�nda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
undan, men eld skall dock fort�ra dem. Och I skolen f�rnimma
att jag �r HERREN, n�r jag v�nder mitt ansikte mot dem.
>Hes. 14,8.
8. Och jag skall g�ra landet till en �demark, d�rf�r att de hava
varit otrogna, s�ger Herren, HERREN.
*26/16 Hesekiel, 16 Kapitlet
Hesekiel, 16 Kapitlet
Jerusalems trohetsbrott, dess straff och
dess ben�dning.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, f�reh�ll Jerusalem dess styggelser
3. och s�g: S� s�ger Herren, HERREN till Jerusalem: Fr�n Kanaans
land stammar du, och d�r �r du f�dd; din fader var en amore och
din moder en hetitisk kvinna.
4. Och vid din f�delse gick det s� till. N�r du f�ddes, skar ingen
av din navelstr�ng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
heller ingniden med salt och lindad.
5. Ingen s�g p� dig med s� mycken �mkan, att han villa g�ra n�got
s�dant med dig eller visa dig n�gon misskund, utan man kastade
ut dig p� �ppna f�ltet den dag du f�ddes; s� ringa aktade man
ditt liv.
6. D� gick jag f�rbi d�r du l�g och fick se dig sprattla i ditt
blod, ooh jag sade till dig: �Du skall f� bliva vid liv, du som
ligger d�r i ditt blod.� Ja, jag sade till dig: �Du skall f�
bliva vid liv, du som ligger d�r i ditt blod;
7. ja, jag skall f�r�ka dig till m�nga tusen, s�som v�xterna �ro p�
marken.� Och du sk�t upp och blev stor och mycket fager; dina
br�st hade h�jt sig, och ditt h�r hade v�xt, men du var �nnu
naken och blottad.
8. D� gick jag �ter f�rbi d�r du var och fick se att din tid var
inne, din �lskogstid; och jag bredde min mantel �ver dig och
bet�ckte din blygd. Och s� gav jag dig min ed och ingick
f�rbund med dig, s�ger Herren, HERREN, och du blev min.
>1 Mos. 22,16. 24,7. Rut 3,9. Jer. 2,2 f. Hos. 2,2 f. 9,10.
9. Och jag tv�dde dig med vatten och sk�ljde blodet av dig, ooh
smorde dig med olja,
>2 Mos. 19,5 f. Jos. 5,2 f.
10. och kl�dde p� dig brokigt v�vda kl�der och satte p� dig skor av
tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en sl�ja av
silke.
11. Ooh jag prydde dig med smycken: jag satte armband p� dina armar
och en kedja om din hals,
12. jag satte en ring i din n�sa och �rh�ngen i dina �ron och en
h�rlig krona p� ditt huvud.
13. S� blev du prydd med guld och silver, och dina kl�der voro av
fint linne, av siden och av tyg i brokig v�vnad. Fint mj�l,
honung och olja fick du �ta. Du blev �verm�ttan sk�n, och s�
vart du omsider en drottning.
14. Och ryktet om dig gick ut bland folken f�r din sk�nhets skull,
ty den var fullkomlig genom de h�rliga prydnader som jag hade
satt p� dig, s�ger Herren, HERREN.
15. Men du f�rlitade dig p� din sk�nhet och bedrev otukt, sedan du
nu hade f�tt s�dant rykte; du sl�sade din otukt p� var och en
som gick d�r fram: det vore ju n�got f�r honom.
>Jer. 2,20.
16. Och du tog dina kl�der och gjorde dig med dem brokiga
offerh�jder och bedrev p� dessa otukt, s�dana g�rningar som
eljest aldrig n�gonsin hava f�rekommit, ej heller mer skola
g�ras.
17. Och du tog dina h�rliga smycken, det guld och silver som jag
hade givit dig, och gjorde dig s� mansbilder, med vilka du
bedrev otukt.
>Hes. 7,20. Hos. 2,8.
18. Och du tog dina brokigt v�vda kl�der och h�ljde dem i dessa; och
min olja och min r�kelse satte du fram f�r dem.
19. Och det br�d som jag hade givit dig -- ty fint mj�l, olja och
honung hade jag ju l�tit dig f� att �ta -- detta satte du fram
f�r dem till en v�lbehaglig lukt; ja, d�rh�n kom det, s�ger
Herren, HERREN.
>Hes. 6,13.
20. Och du tog dina s�ner och d�ttrar, dem som du hade f�tt �t mig,
och offrade dessa �t dem till spis. Var det d� icke nog att du
bedrev otukt?
>2 Kon. 16,3. Jer. 7,31. 32,35.
21. Skulle du ocks� slakta mina s�ner och giva dem till pris s�som
offer �t dessa?
>Jes. 57,5.
22. Och vid alla dina styggelser och din otukt t�nkte du icke p� din
ungdoms dagar, d� du var naken och blottad och l�g d�r
sprattlande i ditt blod.
23. Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! s�ger
Herren, HERREN --
24. byggde du dig kummel och gjorde dig h�jdaltaren p� alla �ppna
platser.
25. I alla gath�rn byggde du dig h�jd altaren och l�t din sk�nhet
sk�nda och sp�rrade ut benen �t alla som gingo d�r fram; ja, du
bedrev mycken otukt.
26. Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
k�ttet, ja, mycken otukt till att f�rt�rna mig.
>2 Mos. 32,1 f. Hes. 20,7 f. 23,3 f.
27. Men se, d� utr�ckte jag min hand mot dig och minskade ditt
underh�ll och gav dig till pris �t dina fiender, filisteernas
d�ttrar, som blygdes �ver ditt sk�ndliga v�sende.
>Dom. 13,1 f. 1 Sam. 4,1 f.
28. Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade �nnu icke
blivit m�tt; ja, du bedrev otukt med dem och blev �nd� icke
m�tt.
>2 Kr�n. 28,16. Hes. 23,5 f.
29. Du gick med din otukt �nda bort till kr�marlandet, kaldeernas
land; men icke ens s� blev du m�tt.
>Jes. 39,1 f. Hes. 17,4. 23,14 f.
30. Huru �lskogskrankt var icke ditt hj�rta, s�ger Herren, HERREN,
eftersom du gjorde allt detta, s�dana g�rningar som allenast den
fr�ckaste sk�ka kan g�ra.
31. Med dina d�ttrar uppf�rde du �t dig kummel i alla gath�rn och
h�jdaltaren p� alla �ppna platser. Men d�ri var du olik andra
sk�kor, att du f�rsm�dde sk�kol�n,
32. du �ktenskapsbryterska, som i st�llet f�r den man du hade tog
andra m�n till dig.
33. �t alla andra sk�kor m�ste man giva sk�nker, men h�r var det du
som gav sk�nker �t alla dina �lskare och mutade dem, f�r att de
skulle komma till dig fr�n alla h�ll och bedriva otukt med dig.
34. S� gjorde du vid din otukt tv�rt emot vad andra kvinnor g�ra;
efter dig lopp ingen f�r att bedriva otukt, men du gav sk�kol�n,
utan att sj�lv f� n�gon sk�kol�n; du gjorde tv�rt emot andra.
35. H�r d�rf�r HERRENS ord, du sk�ka.
36. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s� frikostig med
din skam och blottat din blygd i otukt med din �lskare, d�rf�r,
och f�r alla dina vederstyggliga el�ndiga avgudars skull och f�r
dina s�ners blods skull, dina s�ners, som du gav �t dessa,
37. se, d�rf�r skall jag f�rsamla alla dina �lskare, dem som du har
varit till behag, ja, alla dem som du har �lskat mer eller
mindre; dem skall jag f�rsamla mot dig fr�n alla h�ll och blotta
din blygd inf�r dem, s� att de f� se all din blygd.
>Jer. 13,22,26. Klag. 1,8. Hes. 23,9 f. Hos. 2,5, 10.
38. Och jag skall d�ma dig efter den lag som g�ller f�r
�ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall l�ta dig
bliva ett blodigt offer f�r min vrede och nit�lskan.
>1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Joh. 8,5.
39. Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl� ned dina
kummel och bryta ned dina h�jdaltaren, och slita av dig kl�derna
och taga ifr�n dig dina h�rliga smycken och l�ta dig ligga naken
och blottad.
40. Och de skola sammankalla en f�rsamling mot dig, och man skall
stena dig och hugga s�nder dig med sv�rd;
>Hes. 23,46 f.
41. och dina hus skall man br�nna upp i eld. S� skall man h�lla dom
�ver dig inf�r m�nga kvinnors �gon. Och s� skall jag g�ra slut
p� din otukt, och du skall icke mer kunna giva n�gon sk�kol�n.
>2 Kon. 25,9. 2 Kr�n. 36,19. Jer. 39,8. 52,13.
42. Och jag skall sl�cka min vrede p� dig, s� att min nit�lskan kan
vika ifr�n dig, och s� att jag f�r ro och slipper att mer
f�rt�rnas.
>Hes. 5,13. 24,13.
43. Eftersom du icke t�nkte p� din ungdoms dagar, utan var avog mot
mig i allt detta, se, d�rf�r skall ocks� jag l�ta dina g�rningar
komma �ver ditt huvud, s�ger Herren, HERREN, p� det att du icke
mer m� l�gga s�dan sk�ndlighet till alla dina andra
styggelser.
>Hes. 9,10.
44. Se, alla som bruka ordspr�k skola p� dig till�mpa det
ordspr�ket: �S�dan moder, s�dan dotter.�
45. Ja, du �r din moders dotter, hennes som �vergav sin man och sina
barn; du �r dina systrars syster deras som �verg�vo sina m�n och
sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
amore.
46. Din st�rre syster var Samaria med sina d�ttrar, hon som bodde
norrut fr�n dig; och din mindre syster, som bodde s�derut fr�n
dig, var Sodom med sina d�ttrar.
47. Men du n�jde dig icke med att vandra p� deras v�gar och att g�ra
efter deras styggelser; inom kort bedrev du v�rre ting �n de, p�
alla dina v�gar.
>Hes. 5,7.
48. S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN: din syster Sodom och
hennes d�ttrar hava icke gjort vad du och dina d�ttrar haven
gjort.
>Matt. 11,23.
49. Se, detta var din syster Sodoms missg�rning: fast�n h�ghet,
�verfl�d och tryggad ro hade blivit henne och hennes d�ttrar
besk�rd, underst�dde hon likv�l icke den arme och fattige.
>1 Mos. 13,13.
50. Tv�rtom blevo de h�gf�rdiga och bedrevo vad styggeligt var inf�r
mig; d�rf�r f�rsk�t jag dem, n�r jag s�g detta.
>1 Mos. 18,20 f. 19,13, 24.
51. Ej heller Samaria har syndat h�lften s� mycket som du. Du har
gjort s� m�nga flera styggelser �n dessa, att du genom alla de
styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
r�ttf�rdiga.
>Jer. 3,11. Matt. 12,4l f. Luk. 11,31 f.
52. S� m� ocks� du nu bara din skam, du som nu kan l�nda dina
systrar till urs�kt; ty d�rigenom att du har bedrivit �nnu
vederstyggligare synder �n de, st� nu s�som r�ttf�rdiga i
j�mf�relse med dig. Ja, blygs och b�r din skam �ver att du s�
har kommit dina systrar att synas r�ttf�rdiga.
53. D�rf�r skall jag ock �ter upp r�tta dem, Sodom med hennes
d�ttrar och Samaria med hennes d�ttrar. Dig skall jag ock �ter
uppr�tta mitt ibland dem,
54. f�r att du m� b�ra din skam och sk�mmas f�r allt vad du har
gjort, och d�rmed bliva dem till tr�st.
55. Och med dina systrar skall s� ske: Sodom och hennes d�ttrar
skola �ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
d�ttrar skola �ter bliva vad de fordom voro Ocks� du sj�lv och
dina d�ttrar skolen �ter bliva vad I fordom voren.
56. Men om du f�rr icke ens h�rdes n�mna din syster Sodom, under din
h�ghetstid,
57. innan �nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- s�som den
blev p� den tid d� du vart till sm�lek f�r Arams d�ttrar och f�r
alla de kringboende filisteernas d�ttrar, som h�nade dig p� alla
sidor --
>2 Kon. 15,37. 2 Kr�n. 28,18.
58. S� m�ste du nu sj�lv b�ra p� din sk�ndlighet och dina
styggelser, s�ger HERREN.
59. Ty s� s�ger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
g�rningar, ty du hade ju f�rakat eden och brutit
f�rbundet.
>Jer. 2,20.
60. Men jag vill nu t�nka p� det f�rbund som jag sl�t med dig i din
ungdoms dagar, och uppr�tta med dig ett evigt f�rbund.
>Jer. 2,2. 31,31 f. Rom. 11,25 f.
61. D� skall du t�nka tillbaka p� dina v�gar och sk�mmas, n�r du f�r
taga till dig dina systrar, de st�rre j�mte de mindre; ty jag
skall giva dem �t dig till d�ttrar, dock icke f�r din trohet i
f�rbundet.
62. Men jag skall uppr�tta mitt f�rbund med dig, och du skall
f�rimma att jag �r HERREN;
63. och s� skall du t�nka d�rp� och blygas, s� att du av skam icke
mer kan uppl�ta din mun, d� n�r jag f�rl�ter dig allt vad du har
gjort, s�ger Herren, HERREN.
*26/17 Hesekiel, 17 Kapitlet
Hesekiel, 17 Kapitlet
Konung Sidkias f�rbundsbrott framst�llt
i en liknelse. Den nya telningen p�
Israels berg.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, f�rel�gg Israels hus en g�ta, och tala till det
en liknelse
3. s�g: S� s�ger Herren, HERREN: Den stora �rnen med de stora
vingarna och de l�nga pennorna, han som �r s� full med brokiga
fj�drar, han kom till Libanon och tog bort toppen p� cedern.
>Jer. 48,40. 49,22.
4. Han br�t av dess �versta kvist och f�rde den till kr�marlandet
och satte den i en k�pmansstad.
5. Sedan tog han en telning som v�xte i landet och planterade den i
fruktbar jordm�n; han tog den och satte den bland piltrad, p�
ett st�lle d�r mycket vatten fanns.
6. Och den fick v�xa upp och bliva ett utgrenat vintr�d, dock med
l�g stam, f�r att dess rankor skulle v�nda sig till honom och
dess r�tter vara under honom. Den blev allts� ett vintr�d som
bar grenar och sk�t skott.
7. Men d�r var ock en annan stor �rn med stora vingar och fj�drar i
m�ngd; och se, till denne b�jde nu vintr�det l�ngtansfullt sina
grenar, och fr�n platsen d�r det var planterat str�ckte det sina
rankor mot honom, f�r att han skulle vattna det.
8. Och dock var det planterat i god jordm�n, p� ett st�lle d�r
mycket vatten fanns, s� att det kunde f� grenar och b�ra frukt
och bliva ett h�rligt vintr�d.
9. S�g vidare: S� s�ger Herren, HERREN: Kan det nu g� det v�l?
Skall man icke rycka upp dess r�tter och riva av dess frukt, s�
att det f�rtorkar, och s� att alla blad som hava vuxit ut d�rp�
f�rtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
beh�vas f�r att flytta det bort ifr�n dess r�tter.
10. Visst st�r det fast planterat, men kan det g� det v�l? Skall det
icke alldeles f�rtorka, n�r �stanvinden n�r det, ja, f�rtorka p�
den plats d�r det har vuxit upp?
11. Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12. S�g till det genstr�viga sl�ktet F�rst�n I icke vad detta
betyder? S� s�g d�: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
tog dess konung och dess furstar och h�mtade dem till sig i
Babel.
>2 Kon. 24,10 f.
13. Och han tog en �ttling av konungahuset och sl�t f�rbund med
honom och l�t honom anl�gga ed. Men de m�ktige i landet hade
han f�rt bort med sig,
>2 Kon. 24,17 f. 2 Kr�n. 36,10 f.
14. f�r att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
uppresa sig, och som skulle n�dgas h�lla f�rbundet med honom, om
det ville best�.
15. Men han avf�ll fr�n honom och skickade sina s�ndebud till
Egypten, f�r att man d�r skulle giva honom h�star och mycket
folk. Kan det g� den v�l, som s� g�r? Kan han undkomma? Kan
den som bryter f�rbund undkomma?
>Jer. 37,5.
16. S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN: d�r den konung bor, som
gjorde honom till konung, den vilkens ed han likv�l f�raktade,
och vilkens f�rbund han br�t, d�r, hos honom i Babel, skall han
sannerligen d�.
17. Och Farao skall icke med stor h�rsmakt och mycket folk bist�
honom i kriget, n�r en vall kastas upp och en bel�gringsmur
bygges, till underg�ng f�r m�nga m�nniskor.
>2 Kon. 25,1 Hes. 4,2.
18. Eftersom han f�raktade eden och br�t f�rbundet och gjorde allt
detta fast�n han hade givit sitt l�fte, d�rf�r skall han icke
undkomma.
19. Ja, d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: S� sant jag lever, jag skall
f�rvisso l�ta min ed, som han har f�raktat, och mitt f�rbund,
som han har brutit, komma �ver hans huvud.
20. Och jag skall breda ut mitt n�t �ver honom, och han skall bliva
f�ngad i min snara; och jag skall f�ra honom till Babel och d�r
h�lla dom �ver honom, f�r den otrohets skull som han har beg�tt
mot mig.
>Hes. 12,13. 32,3.
21. Och alla flyktingar ur alla hans h�rskaror skola falla f�r
sv�rd, och om n�gra bliva r�ddade, s� skola de varda f�rstr�dda
�t alla v�derstreck. Och I skolen f�rnimma att jag, HERREN, har
talat.
22. S� s�ger Herren, HERREN: Jag vill ock sj�lv taga en kvist av
toppen p� den h�ga cedern och s�tta den; av dess �versta skott
skall jag avbryta en sp�d kvist och sj�lv plantera den p� ett
h�gt och brant berg.
>Jes. 11,1. Jer. 23,6. 33,15 f.
23. P� Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
b�ra grenar och f� frukt och bliva en h�rlig ceder. Och allt vad
f�glar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
skuggan av dess grenar.
>Jes. 2,2. Matt. 13,31 f.
24. Och alla tr�d p� marken skola f�rnimma att det �r jag, HERREN,
som f�r�dmjukar h�ga tr�d och upph�jer l�ga tr�d, som l�ter
friska tr�d f�rtorka och g�r torra tr�d gr�nskande. Jag, HERREN,
har talat det, och jag fullbordar det ocks�.
*26/18 Hesekiel, 18 Kapitlet
Hesekiel, 18 Kapitlet
Den gudomliga vederg�llningens ordning.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Vad orsak haven I till att bruka detta ordspr�k i Israels land:
�F�derna �ta sura druvor, och barnens t�nder bliva �mma d�rav�?
>Jer. 31,29 f.
3. S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
mer hava att bruka detta ordspr�k i Israel.
4. Se, alla sj�lar �ro mina, faderns sj�l s�v�l som sonens �r min;
den som syndar, han skall d�.
>1 Mos. 18,25.
5. Om nu en man �r r�ttf�rdig och �var r�tt och r�ttf�rdighet,
6. om han icke h�ller offerm�ltid p� bergen, ej heller upplyfter
sina �gon till Israels hus' el�ndiga avgudar, om han icke
sk�ndar sin n�stas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
hennes orenhets tid,
>3 Mos. 18,19. 20,10.
7. om han icke f�rtrycker n�gon, utan giver tillbaka den pant han
har f�tt f�r skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt br�d
�t den hungrige och kl�der den nakne,
>Mos 22,26 f. 5 Mos. 24,10 f. Jes. 58,6 f. Matt. 25,35.
8. om han icke ockrar eller tager r�nta, om han h�ller sin hand
tillbaka fr�n vad or�tt �r och f�ller r�tta domar m�nniskor
emellan --
>2 Mos. 22,26. 5 Mos. 23,10. Ps. 15,5.
9. ja, om han s� vandrar efter mina stadgar och h�ller mina r�tter,
i det att han g�r vad redligt �r, d� �r han r�ttf�rdig och skall
f�rvisso f� leva, s�ger Herren, HERREN.
10. Men om han s� f�der en son som bliver en v�ldsverkare, vilken
utgjuter blod eller g�r allenast n�got av allt detta
11. som han sj�lv icke gjorde, en som h�ller offerm�ltid p� bergen,
sk�ndar sin n�stas hustru,
12. f�rtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
tillbaka, upplyfter sina �gon till de el�ndiga avgudarna,
bedriver vad styggeligt �r,
>Am. 2,8.
13. ockrar och tager r�nta -- skulle d� denne f� leva? Nej, han
skall icke f� leva, utan eftersom han bedriver s�dana
styggelser, skall han straffas med d�den; hans blod skall komma
�ver honom.
>3 Mos. 20,9 f.
14. Och om sedan denne f�der en son, vilken ser alla de synder som
hans fader beg�r, och vid �synen av dem sj�lv tager sig till
vara f�r att g�ra s�dant,
15. en som icke h�ller offerm�ltid p� bergen, icke upplyfter sina
�gon till Israels hus' el�ndiga avgudar, icke sk�ndar sin n�stas
hustru,
16. en som icke f�rtrycker n�gon, icke fordrar pant eller tager rov,
utan giver sitt br�d �t den hungrige och kl�der den nakne,
17. en som icke f�rgriper sig p� den arme, ej heller ockrar eller
tager r�nta, utan g�r efter mina r�tter och vandrar efter mina
stadgar, d� skall denne icke d� genom sin faders missg�rning,
utan skall f�rvisso f� leva.
18. Hans fader d�remot, som begick v�ldsg�rningar och r�vade fr�n
sin broder och gjorde bland sina fr�nder det som icke var gott,
se, han m�ste d� genom sin missg�rning.
19. Huru kunnen I nu fr�ga: �Varf�r skulle icke sonen b�ra p� sin
faders missg�rning?� Jo, sonen �vade ju r�tt och r�ttf�rdighet
och h�ll alla mina stadgar och gjorde efter dem; d�rf�r skall
han f�rvisso f� leva.
20. Den som syndar, han skall d�; en son skall icke b�ra p� sin
faders missg�rning, och en fader skall icke b�ra p� sin sons
missg�rning. �ver den r�ttf�rdige skall hans r�ttf�rdighet
komma, och �ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
>5 Mos. 24,16. 2 Kon. 14,6. 2 Kr�n. 25,4.
21. Men om den ogudaktige omv�nder sig fr�n alla de synder som han
har beg�tt, och h�ller alla mina stadgar och �var r�tt och
r�ttf�rdighet, d� skall han f�rvisso leva och icke d�.
22. Ingen av de �vertr�delser han har beg�tt skall du tillr�knas
honom; genom den r�ttf�rdighet han har �vat skall han f� leva.
23. Menar du att jag har lust till den ogudaktiges d�d, s�ger
Herren, HERREN, och icke fastmer d�rtill att han v�nder om fr�n
sin v�g och f�r leva?
>Hes. 33,11. 2 Petr. 3,9.
24. Men om den r�ttf�rdige v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och g�r
vad or�tt �r, alla s�dana styggelser som den ogudaktige g�r --
skulle han d� f� leva, om han g�r s�? Nej, intet av all den
r�ttf�rdighet han har �vat skall d� ih�gkommas, utan genom den
otrohet han har beg�tt och den synd han har �vat skall han d�.
>Hes. 3,20. 33,12 f.
25. Men nu s�gen I: �Herrens v�g �r icke alltid densamma.� H�ren d�,
I av Israels hus: Skulle verkligen min v�g icke alltid vara
densamma? �r det icke fastmer eder v�g som icke alltid �r
densamma?
>Hes. 33,17 f.
26. Om den r�ttf�rdige v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och g�r vad
or�tt �r, s� m�ste han d� till straff d�rf�r; genom det or�tta
som han g�r m�ste han d�.
27. Men om den ogudaktige v�nder om fr�n den ogudaktighet som han
har �vat, och i st�llet �var r�tt och r�ttf�rdighet, d� f�r han
beh�lla sin sj�l vid liv.
28. Ja, eftersom han kom till insikt och v�nde om fr�n alla de
�vertr�delser han hade beg�tt, skall han f�rvisso leva och icke
d�.
29. Och �nd� s�ga de av Israels hus: �Herrens v�g �r icke alltid
densamma�! Skulle verkligen mina v�gar icke alltid vara desamma,
I av Israels hus? �r det icke fastmer eder v�g som icke alltid
�r densamma?
30. Allts�: jag skall d�ma var och en av eder efter hans v�gar, I av
Israels hus, s�ger Herren, HERREN. V�nden om, ja, v�nden eder
bort ifr�n alla edra �vertr�delser, f�r att eder missg�rning
icke m� bliva eder till en st�testen.
31. Kasten bort ifr�n eder alla de �vertr�delser som I haven beg�tt,
och skaffen eder ett nytt hj�rta och en ny ande; ty icke viljen
I v�l d�, I av Israels hus?
>Ps. 51,12. Hes. 11,19.
32. Jag har ju ingen lust till n�gons d�d, s�ger Herren
HERREN. Omv�nden eder d�rf�r, s� f�n I leva.
*26/19 Hesekiel, 19 Kapitlet
Hesekiel, 19 Kapitlet
Klagos�ng �ver Juda konungahus.
1. Men du, st�m upp en klagos�ng
�ver Israels furstar;
2. s�g:
Huru var icke din moder en lejoninna!
Bland lejon l�g hon;
hon f�dde upp sina ungar
bland kraftiga lejon.
>1 Mos.49,9 f.
3. S� f�dde hon upp en av sina ungar,
s� att han blev ett kraftigt lejon;
han l�rde sig att taga rov,
m�nniskor �t han upp.
>2 Kon. 23,31 f. Jer. 22,10 f.
4. Men folken fingo h�ra om honom
och han blev f�ngad i deras grop;
och man f�rde honom med krok i nosen
till Egyptens land.
5. N�r hon nu s�g att hon fick v�nta f�rg�ves,
och att hennes hopp blev om intet,
d� tog hon en annan av sina ungar
och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
>2 Kon. 24,18 f.
6. Stolt gick han omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon;
han l�rde sig att taga rov,
m�nniskor �t han upp.
7. Han v�ldf�rde deras �nkor,
deras st�der f�r�dde han.
Och landet med vad d�ri var blev f�rf�rat
vid d�net av hans rytande.
8. D� b�dade man upp folk mot honom
runt omkring fr�n l�nderna;
och de bredde ut sitt n�t f�r honom,
och han blev f�ngad i deras grop
9. Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
och f�rde honom till konungen Babel
D�r satte man honom in i fasta borgar,
f�r att hans r�st ej mer skulle h�ras
bort till Israels berg.
>2 Kon. 25,6.
10. Medan de levde i ro, var din moder s�som ett vintr�d,
planterat vid vatten.
Och det blev ett fruktsamt tr�d, rikt p� skott,
genom det myckna vattnet.
11. Det fick starka grenar,
tj�nliga till h�rskarspiror,
och dess stam v�xte h�g,
omgiven av l�vverk,
s� att det syntes vida, ty det var h�gt
och rikt p� rankor.
12. D� ryckte man upp det i vrede,
och det blev kastat p� jorden,
och stormen fr�n �ster
f�rtorkade dess frukt.
Dess starka grenar
br�tos av och torkade bort,
elden fick f�rt�ra dem.
>Hes. 17,10. Hos. 13,15.
13. Nu �r det utplanterat i �knen,
i ett torrt och t�rstande land.
14. Och eld har g�tt ut fr�n dess yppersta gren
och har f�rt�rt dess frukt.
S� finnes d�r nu ingen stark gren kvar,
ingen h�rskarspira!
>2 Kr�n. 36,11, 19 f.
En klagos�ng �r detta, och den har f�tt tj�na s�som klagos�ng.
*26/20 Hesekiel, 20 Kapitlet
Hesekiel, 20 Kapitlet
Israels genstr�vighet, f�rkastelse och
slutliga �teruppr�ttelse. Elden i skogen
s�derut.
1. I sjunde �ret, p� tionde dagen i femte m�naden, kommo n�gra av
de �ldste i Israel f�r att fr�ga HERREN; och de satte sig ned
hos mig.
>Hes. 14,1.
2. D� kom HERRENS ord till mig han sade:
3. Du m�nniskobarn, tala med de �ldste i Israel och s�g till dem:
S� s�ger Herren, HERREN: Haven I kommit f�r att fr�ga mig? S�
sant jag lever, jag l�ter icke fr�ga mig av eder, s�ger Herren,
HERREN.
4. Men vill du d�ma dem, ja, vill du d�ma, du m�nniskobarn, s�
f�reh�ll dem deras f�ders styggelser
5. och s�g till dem: S� s�ger Herren, HERREN: P� den dag d� jag
utvalde Israel, d� upplyfte jag min hand till ed inf�r Jakobs
hus' barn och gjorde mig k�nd f�r dem i Egyptens land; jag
upplyfte min hand till ed inf�r dem och sade: �Jag �r HERREN,
eder Gud.
>2 Mos. 6,8. 5 Mos. 7,6.
6. P� den dagen lovade jag dem med upplyft hand att f�ra dem ut ur
Egyptens land, till det land som jag hade utsett �t dem, ett
land som skulle flyta av mj�lk och honung, och som vore
h�rligast bland alla l�nder.
>2 Mos 3,8. Jer. 3,19.
7. Och jag sade till dem: �Var och en av eder kaste bort sina �gons
styggelser, och ingen orene sig p� Egyptens el�ndiga avgudar;
jag �r HERREN, eder Gud.�
>3 Mos. 18,3. Jos. 24,14. Hes. 23,3.
8. Men de voro genstr�viga mot mig och ville icke h�ra p� mig; de
kastade icke bort var och en sina �gons styggelser, och de
�verg�vo icke Egyptens el�ndiga avgudar. D� t�nkte jag p� att
utgjuta min f�rt�rnelse �ver dem och att utt�mma min vrede p�
dem mitt i Egyptens land.
>5 Mos. 9,7, 24.
9. Men vad jag gjorde, det gjorde jag f�r mitt namns skull, f�r att
detta icke skulle bliva van�rat i de folks �gon, bland vilka de
levde, och i vilkas �syn jag gjorde mig k�nd f�r dem, i det jag
f�rde dem ut ur Egyptens land.
10. S� f�rde jag dem d� ut ur Egyptens land och l�t dem komma in i
�knen.
11. Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde f�r dem mina r�tter;
den m�nniska som g�r efter dem f�r leva genom dem.
>2 Mos. 15,26. 20,1 f. 3 Mos. 18,5. 5 Mos. 5,1 f. 30,6.
>Rom. 10,5. Gal. 3,12.
12. Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
mig och dem, f�r att man skulle veta att jag �r HERREN, som
helgar dem.
>2 Mos. 16,23 f. 20,8. 31,13, 17. Jes. 58,13.
13. Men Israels hus var genstr�vigt mot mig i �knen; de vandrade
icke efter mina stadgar, utan f�raktade mina r�tter, fast�n den
m�nniska som g�r efter dem f�r leva genom dem; de ohelgade ock
sv�rt mina sabbater. D� t�nkte jag p� att utgjuta min
f�rt�rnelse �ver dem i �knen och s� f�rg�ra dem.
>4 Mos. 14,2. 15,32.
14. Men vad jag gjorde, det gjorde jag f�r mitt namns skull, f�r att
detta icke skulle bliva van�rat i de folks �gon, i vilkas �syn
jag hade f�rt dem ut.
>1 Mos. 14,13 f. 5 Mos. 9,28.
15. Likv�l upplyfte jag min hand inf�r dem i �knen och svor att jag
icke skulle l�ta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
ett land som skulle flyta av mj�lk och honung, och som vore
h�rligast bland alla l�nder --
>4 Mos. 14,21 f. 5 Mos. 1,34 f.
16. detta d�rf�r att de f�raktade mina r�tter och icke vandrade
efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
hj�rtan f�ljde efter deras el�ndiga avgudar.
17. Men jag visade dem skonsamhet och f�rd�rvade dem icke; jag
gjorde icke alldeles �nde p� dem i �knen.
18. Och jag sade till deras barn i �knen: �I skolen icke vandra
efter edra f�ders stadgar och icke h�lla deras r�tter, ej heller
orena eder p� deras el�ndiga avgudar.
19. Jag �r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och h�ller
mina r�tter och g�ren efter dem.
>5 Mos. 4,1.
20. Och helgen mina sabbater, och m� de vara ett tecken mellan mig
och eder, f�r att man m� veta att jag �r HERREN, eder Gud.
21. Men deras barn voro genstr�viga mot mig; de vandrade icke efter
mina stadgar och h�llo icke mina r�tter, s� att de gjorde efter
dem fast�n den m�nniska som g�r efter dem f�r leva genom dem; de
ohelgade ock mina sabbater. D� t�nkte jag p� att utgjuta min
f�rt�rnelse �ver dem och att utt�mma min vrede p� dem i �knen.
22. Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
jag f�r mitt namns skull, f�r att detta icke skulle bliva
van�rat i de folks �gon, i vilkas �syn jag hade f�rt dem ut.
23. Likv�l upplyfte jag min hand inf�r dem i �knen och svor att
f�rskingra dem bland folken och f�rstr� dem i l�nderna,
>3 Mos. 26,39 f. 5 Mos. 28,64 f.
24. eftersom de icke gjorde efter mina r�tter, utan f�raktade mina
stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras �gon
h�ngde vid deras f�ders el�ndiga avgudar.
25. D�rf�r gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras b�tnad,
och r�tter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
>Jer.8,8 Apg. 7,42 f. Rom. 1,24 f. 2 Tess. 2,10 f.
26. Och jag l�t dem orena sig med sina offersk�nker, med att l�ta
allt som �ppnade moderlivet g� genom eld, ty jag ville sl� dem
med f�rf�ran, p� det att de skulle f�rst� att jag �r HERREN.
>Kr�n. 33,6. Hes. 16,20 f.
27. Tala d�rf�r till Israels hus, du m�nniskobarn, och s�g till dem:
S� s�ger Herren, HERREN: Ocks� d�rmed hava edra f�der h�dat mig,
att de hava beg�tt otrohet mot mig.
28. N�r jag hade l�tit dem komma in i det land som jag med upplyft
hand hade lovat att giva dem, och n�r de s� d�r fingo se n�gon
h�g kulle eller n�got lummigt tr�d, d� offrade de d�r sina
slaktoffer och framburo d�r sina offerg�vor, mig till
f�rt�rnelse, och l�to d�r sina offers v�lbehagliga lukt uppstiga
och utg�to d�r sina drickoffer.
>Jes. 57,5 f.
29. D� sade jag till dem: �Vad �r detta f�r en offerh�jd[1], denna
som I kommen[2] till?� D�rav fick en s�dan plats namnet
�offerh�jd�, s�som man s�ger �nnu i dag.
30. S�g d�rf�r till Israels hus: S� s�ger Herren, HERREN: Skolen d�
I orena eder p� samma s�tt som edra f�der gjorde, och i trol�s
avf�llighet l�pa efter deras styggelser?
31. I orenen eder �nnu i dag p� alla edra el�ndiga avgudar, i det
att I framb�ren �t dem edra offersk�nker och l�ten edra barn g�
genom eld. Skulle jag d� l�ta fr�ga mig av eder, I av Israels
hus? Nej, s� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, ja l�ter icke
fr�ga mig av eder.
32. Och f�rvisso skall icke det f� ske som har kommit eder i sinnet,
d� I t�nken: �Vi vilja bliva s�som hedningarna, s�som folken i
andra l�nder: vi vilja tj�na tr� och sten.
>5 Mos. 4,28.
33. S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, med stark hand och
utr�ckt arm och utgjuten f�rt�rnelse skall jag sannerligen
regera �ver eder.
34. Och med stark hand och utr�ckt arm och utgjuten f�rt�rnelse
skall jag f�ra eder ut ifr�n folken och f�rsamla eder fr�n de
l�nder i vilka I �ren f�rstr�dda.
>Hes. 11,17.
35. Och jag skall f�ra eder in i Folkens �ken, och d�r skall jag g�
till r�tta med eder, ansikte mot ansikte.
>Hos. 2,14.
36. Likasom jag gick till r�tta med edra f�der i �knen vid Egyptens
land, s� skall jag ock g� till r�tta med eder, s�ger Herren,
HERREN.
37. Och jag skall l�ta eder draga fram under staven och tvinga eder
in i f�rbundets band.
38. Och jag skall rensa bort ifr�n eder dem som s�tta sig upp emot
mig och avfalla fr�n mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
d�r de nu bo, men in i Israels land skola de icke f� komma; och
I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.
39. Men h�ren nu, I av Israels hus: S� s�ger Herren, HERREN: V�lan,
g�n �stad och tj�nen edra el�ndiga avgudar, var och en dem han
har. Sedan skolen I f�rvisso komma att h�ra p� mig, och I
skolen d� icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersk�nker
och edra el�ndiga avgudar.
40. Ty p� mitt heliga berg, p� Israels h�ga berg, s�ger Herren,
HERREN d�r skall hela Israels hus tj�na mig, s� m�nga d�rav som
finnas i landet; d�r skall jag finna behag i dem, d�r skall jag
hava lust till edra offerg�rder och till f�rstlingen av edra
g�vor, vadhelst I viljen helga.
41. Vid den v�lbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, n�r
tiden kommer, att jag f�r eder ut ifr�n folken och f�rsamlar
eder fr�n de lander i vilka I �ren f�rstr�dda. Och jag skall
bevisa mig helig p� eder inf�r folkens �gon.
42. Ja, I skolen f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag l�ter eder
komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
lovade att giva �t edra f�der.
43. Och d�r skolen I t�nka tillbaka p� edra v�gar och p� alla de
g�rningar som I orenaden eder med; och I skolen k�nna leda vid
eder sj�lva f�r allt det onda som I haven gjort.
>Hes. 6,9. 16,61 f. 36,31.
44. Och I skolen f�rnirnma att jag �r HERREN, n�r jag s� handlar med
eder, f�r mitt namns skull och icke efter edra onda v�gar och
edra sk�ndliga g�rningar, I av Israels hus, s�ger Herren,
HERREN.
45. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
46. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte s�derut och predika mot
s�der; ja, profetera mot skogslandet s�derut;
47. s�g till skogen s�derut: H�r HERRENS ord: S� s�ger Herren,
HERREN: Se, jag skall t�nda upp en eld i dig, och den skall
f�rt�ra alla tr�d i dig, b�de de friska och de torra; den
flammande l�gan skall icke kunna sl�ckas, och av den skola allas
ansikten f�rbr�nnas, allas mellan s�der och norr.
>Jes. 10,17 f.
48. Och allt k�tt skall se att jag, HERREN, har uppt�nt den; den
skall icke kunna sl�ckas.
49. Och jag sade: �Ack, Herre, HERRE! Dessa s�ga om mig: 'Denne
talar ju g�tor.'�
[1] Hebr. habbam�.
[2] Hebr. habba�m.
*26/21 Hesekiel, 21 Kapitlet
Hesekiel, 21 Kapitlet
Herrens sv�rd. Straffet �ver Juda med
dess konung och �ver Ammons barn.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
3. Och s�g till Israels land: S� s�ger HERREN: Se, jag skall v�nda
mig mot dig och draga ut mitt sv�rd ur skidan och utrota ur dig
b�de r�ttf�rdiga oah ogudaktiga.
4. Ja, eftersom jag skall utrota ur dig b�de r�ttf�rdiga och
ogudaktiga, d�rf�r skall mitt sv�rd fara ut ur skidan och v�nda
sig mot allt k�tt mellan s�der och norr;
5. och allt k�tt skall f�rnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
sv�rd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
6. Men du, m�nniskobarn, m� sucka, ja, du m� sucka inf�r deras
�gon, som om dina l�nder skulle brista s�nder i din bittra
sm�rta.
7. Och n�r de fr�ga dig: �Varf�r suckar du?�, d� skall du svara:
�F�r ett olycksbud, som n�r det kommer, skall g�ra att alla
hj�rtan f�rf�ras och alla h�nder sjunka ned och alla sinnen
omt�cknas och alla kn�n bliva s�som vatten. Se, det kommer, ja,
det fullbordas! s�ger Herren, HERREN.�
>Hes. 7,17
8. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
9. Du m�nniskobarn, profetera och s�g: S� s�ger HERREN: S�g: Ett
sv�rd, ja, ett sv�rd har blivit v�sst och har blivit fejat.
10. Det har blivit v�sst, f�r att det skall anst�lla ett slaktande;
det har blivit fejat, f�r att det skall blixtra. Eller skola vi
f� fr�jd d�rav? Fr�jd av det som bliver ett tuktoris f�r min
son, ett f�r vilket intet tr� kan best�!
11. Nej, han har l�mnat det till att fejas, f�r att det skall fattas
i handen; sv�rdet har blivit v�sst och fejat f�r att s�ttas i en
dr�pares hand.
12. Ropa och j�mra dig, du m�nniskobarn, ty det drabbar mitt folk,
det drabbar alla Israels h�vdingar. De �ro med mitt folk
hemfallna �t sv�rdet; d�rf�r m� du sl� dig p� l�nden.
>Jer. 31,19.
13. Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d� vara m�jligt
att riset icke drabbade, det ris f�r vilket intet kan best�?
s�ger Herren, HERREN.
14. Men du, m�nniskobarn, profetera och sl� h�nderna tillsammans; m�
sv�rdet f�rdubblas, ja, bliva s�som tre, m� det bliva ett
mordsv�rd, ett mordsv�rd j�mv�l f�r den st�rste, sv�rdet som
drabbar dem fr�n alla h�ll.
>Hes. 6,11.
15. Ja, f�r att deras hj�rtan m� f�rsm�lta av �ngest, och f�r att
m�nga m� falla, skall jag s�nda det bl�nkande sv�rdet mot alla
deras portar. Ack, det �r gjort likt en blixt, det �r draget f�r
att slakta!
16. Hugg l�s med all makt �t h�ger, m�tta �t v�nster, varthelst din
egg kan bliva riktad.
17. Ocks� jag skall sl� mina h�nder tillsammans och sl�cka min
vrede. Jag, HERREN, har talat.
>Hes. 5,13.
18. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
19. Du m�nniskobarn, m�rk ut �t dig tv� v�gar p� vilka den
babyloniske konungens sv�rd kan g� fram; l�t b�da g� ut fr�n ett
och samma land. Sk�r s� ut en v�gvisare, sk�r ut den f�r den
plats d�r stadsv�garna skilja sig.
20. M�rk ut s�som det h�ll dit sv�rdet kan g� dels Rabba i Ammons
barns land, dels Juda med det bef�sta Jerusalem.
21. Ty konungen i Babel st�r redan vid v�gsk�let d�r de b�da v�garna
begynna; han vill l�ta sp� �t sig, han skakar pilarna, han
r�dfr�gar sina husgudar, han ser p� levern.
22. I sin h�gra hand f�r han d� ut lotten �Jerusalem�, f�r att han
d�r skall s�tta upp murbr�ckor, �ppna sin mun till krigsrop,
upph�va sin r�st till h�rskri, f�r att han d�r skall s�tta upp
murbr�ckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
bel�gringsmur. --
23. Detta synes dem vara en falsk sp�dom: de hava ju heliga eder.
Men han uppv�cker minnet av deras missg�rning, och s� ryckas de
bort.
24. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Eftersom I haven uppv�ckt minnet
av eder missg�rning i det att edra �vertr�delser hava biivit
uppenbara, s� att eder syndfullhet visar sig i allt vad I g�ren,
ja, eftersom minnet av eder har blivit uppv�ckt, d�rf�r skolen I
komma att med makt ryckas bort.
25. Och du, d�dsd�mde, ogudaktige furste �ver Israel, du vilkens dag
kommer, n�r din missg�rning har n�tt sin gr�ns,
26. s� s�ger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
kronan. Det som nu �r skall icke f�rbliva vad det �r; vad l�gt
�r skall upph�jas, och vad h�gt �r skall f�r�dmjukas.
27. Omst�rtas, omst�rtas, omst�rtas skall delta av mig; ocks� detta
skall vara utan best�nd, till dess han kommer, som har r�tt
d�rtill, den som jag har givit det �t.
>Hes. 17,22 f.
28. Och du, m�nniskobarn, profetera Och s�g: S� s�ger Herren, HERREN
om Ammons barn och om deras sm�delser: S�g: Ett sv�rd, ja, ett
sv�rd �r draget, det �r fejat f�r att slakta f�r att varda
m�ttat och f�r att blixtra,
>Hes. 25,1 f.
29. mitt under det att man sk�dar �t dig falska profetsyner och sp�r
�t dig l�gnaktiga sp�domar om att du skall s�ttas p� de
d�dsd�mda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, n�r missg�rningen
har n�tt sin gr�ns.
30. M� det stickas i skidan igen. I den trakt d�r du �r skapad, i
det land varifr�n du stammar, d�r skall jag d�ma dig.
31. Jag skall Utgjuta min vrede �ver dig, jag skall mot dig bl�sa
upp min f�rgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris �t
vilda m�nniskor, �t m�n som �ro m�stare i att f�rd�rva.
32. Du skall bliva till mat �t elden, ditt blod skall flyta i
landet; ingen skall mer t�nka p� dig. Ty jag, HERREN, har talat.
*26/22 Hesekiel, 22 Kapitlet
Hesekiel, 22 Kapitlet
Jerusalems syndalista. Dess straff.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, vill du d�ma ja, vill du d�ma blodstaden?
F�reh�ll henne d� alla hennes styggelser
>Hes. 9,9. 20,4. 23,36. 24,6, 9.
3. och s�g: S� s�ger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
inv�nares blod, s� att din stund m�ste komma, du som g�r
el�ndiga avgudar �t dig och s� bliver orenad!
>2 Kon. 21,16.
4. Genom det blod som du har utgjutit har du �dragit dig skuld, och
genom de el�ndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s�
har du p�skyndat dina dagars slut och nu hunnit gr�nsen f�r dina
�r. D�rf�r skall jag l�ta dig bliva till sm�lek f�r folken och
till spott f�r alla l�nder.
>5 Mos. 28,37.
5. Ja, b�de n�ra och fj�rran skall man bespotta dig, du vilkens
namn �r sk�ndat, du f�rvirringens stad.
6. Se, hos dig trotsa Israels h�vdingar var och en p� sin arm, om
det g�ller att utgjuta blod.
7. �ver fader och moder uttalar man f�rbannelser hos dig; mot
fr�mlingen �var man v�ld hos dig; den faderl�se och �nkan
f�rtrycker man hos dig.
>Jer. 7,6.
8. Mina heliga ting f�raktar du, och mina sabbater ohelgar du.
>Hes. 20,12 f.
9. F�rtalare finnas hos dig, om det g�ller att utgjuta blod. Man
h�ller hos dig offerm�ltider p� bergen; man bedriver hos dig vad
sk�ndligt �r.
>Jer. 6,28. Hes. 18,6.
10. Man blottar sin faders blygd hos dig; man kr�nker hos dig
kvinnan, n�r hon har sin orenhets tid.
>3 Mos. 18,19. 20,14 ,18.
11. Man bedriver styggelse, var och en med sin n�stas hustru; ja,
man orenar i sk�ndlighet sin sons hustru; man kr�nker hos dig
sin syster, sin faders dotter.
>Jer. 5,8.
12. Man tager hos dig mutor f�r att utgjuta blod; ja, du ockrar och
tager r�nta och skinnar din n�sta med v�ld, och mig f�rg�ter du,
s�ger Herren, HERREN.
13. Men se, jag sl�r mina h�nder tillsammans i harm �ver det
skinneri du �var, och i harm �ver det blod som du utgjuter hos
dig.
>Hes. 21,14.
14. Menar du att ditt mod skall best�, eller att dina h�nder skola
vara starka nog, n�r tiden kommer, att jag utf�r mitt verk p�
dig? Jag HERREN, har talat, oah jag fullbordar det ocks�.
15. Jag skall f�rskingra dig bland folken ooh f�rstr� dig i
l�nderna; s� skall jag taga bort ifr�n dig all din orenhet.
16. Du skall bliva van�rad inf�r folkens �gon, genom din egen skuld;
och du skall f�rnimma att jag �r HERREN.
17. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18. Du m�nniskobarn, Israels hus har f�r mig blivit slagg; de �ro
allasammans blott koppar, tenn, j�rn och bly i ugnen; de �ro ett
silver som kan r�knas f�r slagg.
>Jes. 1,22. Jer. 6,28.
19. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Eftersom I allasammans haven
blivit slagg, se, d�rf�r skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
20. Likasom man hopsamlar silver, koppar, j�rn, bly ooh tenn i ugnen
och d�r bl�ser upp eld under det och sm�lter det, s� skall jag i
min vrede och f�rt�rnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
och sm�lta eder.
21. Ja, jag skall samla eder tillhopa; och bl�sa upp min
f�rgrymmelses eld under eder, f�r att I man sm�ltas d�ri.
22. Likasom silver sm�ltes i ugnen, s� skolen I sm�ltas d�ri; och I
skolen f�rnimma att det �r jag, HERREN, som utgjuter min
f�rt�rnelse �ver eder.
23. Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du m�nniskobarn, s�g
till dem:
24. Du �r ett land som icke bliver renat, icke varder sk�ljt av regn
p� vredens dag.
25. De profeter som d�r finnas hava sammansvurit sig och blivit
s�som rytande, rovgiriga lejon; de �ta upp sj�lar, de riva till
sig gods och dyrbarheter och g�ra m�nga till �nkor d�rinne.
>Mik. 3,11. Mark. 12,40.
26. Pr�sterna d�r v�ldf�ra min lag och ohelga mina heliga ting; de
g�ra ingen �tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina
�gon f�r mina sabbater, och s� bliver jag ohelgad mitt ibland
dem.
>3 Mos. 10,10 f. Jer. 2,8. Hes. 44,23. Sef. 3,4.
27. Furstarna d�rinne �ro s�som rovgiriga vargar; de utgjuta blod
och f�rg�ra sj�lar f�r att skaffa sig vinning.
28. De profeter som de hava tj�na dem s�som vitmenare; de sk�da �t
dem falska profetsyner och sp� �t dem l�gnaktiga sp�domar; de
s�ga: �S� s�ger Herren, HERREN�, och det fast�n HERREN icke har
talat.
>Hes. 13,10.
29. Folket i landet beg�r v�ldsg�rningar och tager rov; den arme och
fattige f�rtrycka de, och mot fr�mlingen �va de v�ld, utan lag
och r�tt.
30. Jag s�ker bland dem efter n�gon som skulle kunna uppf�ra en mur
och tr�da fram i gapet inf�r mig till f�rsvar f�r landet, p� det
att jag icke m� f�rd�rva det; men jag finner ingen.
>Ps. 106,23. Jer. 5,1. Hes. 13,5.
31. D�rf�r utgjuter jag min vrede �ver dem och g�r �nde p� dem med
min f�rgrymmelses eld. Deras g�rningar skall jag l�ta komma �ver
deras huvuden, s�ger Herren, HERREN.
*26/23 Hesekiel, 23 Kapitlet
Hesekiel, 23 Kapitlet
De b�da systrarna Ohola (Samaria) och
Oholiba (Jerusalem).
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, det var en g�ng tv� kvinnor, d�ttrar till en
och samma moder.
3. Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
D�r kramades deras br�st, och d�r smekte man deras jungfruliga
barm.
>Hes. 16,26.
4. Den �ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. D�refter blevo
de mina, och f�dde s�ner och d�ttrar. Och om deras namn �r att
veta att Ohola �r Samaria, och Oholiba Jerusalem.
>Hes. 16,8.
5. Men Ohola bedrev otukt i st�llet f�r att h�lla sig till mig; hon
uppt�ndes av lusta till sina �lskare hennes grannar assyrierna,
>2 Kon. 15,19. 17,3 f. Hes. 16,28.
6. d�r de kommo kl�dda i m�rkbl� purpur och voro st�th�llare och
landsh�vdingar, vackra unga m�n allasammans, ryttare som redo p�
h�star.
7. Hon gav �t dem sin trol�sa �lskog, �t Assurs alla yppersta
s�ner; och varhelst hon uppt�ndes av lusta, d�r orenade hon sig
p� alla deras el�ndiga avgudar
8. Men �nd� uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade f�tt
ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
jungfruliga barm och sl�sat p� henne sin otukt.
9. D�rf�r gav jag henne till pris �t hennes �lskare, �t Assurs
s�ner, till vilka hon var uppt�nd av lusta.
>Hes. 16,36 f.
10. Och sedan dessa bade blottat hennes blygd, f�rde de bort hennes
s�ner och d�ttrar och dr�pte henne sj�lv med sv�rd; s� blev hon
en varnagel f�r andra kvinnor, d� nu dom blev h�llen �ver henne.
11. Men fast�n hennes syster Oholiba s�g detta, uppt�ndes hon av
lusta �nnu v�rre och drev sin otukt �nnu l�ngre �n systern.
>Jer. 3,7 f. Hes. 16,47 f.
12. Hon uppt�ndes av lusta till Assurs s�ner; de voro ju st�th�llare
och landsh�vdingar och voro hennes grannar, de kommo kl�dda i
pr�ktig dr�kt, ryttare som redo p� h�star, vackra unga m�n
allasammans.
>2 Kon. 16,7 f.
13. Och jag s�g att ocks� hon orenade sig; b�da gingo de samma v�g.
14. Men denna drev sin otukt �nnu l�ngre. Ty n�r hon fick se
mansbilder inristade i v�ggen, bel�ten av kaldeer, som man hade
inristat och m�lat r�da med dyrbar f�rg,
>Hes. 8,10.
15. framst�llda med g�rdlar kring sina l�nder och med st�tliga
huvudbonader, allasammans lika k�mpar, ja, n�r hon fick se dessa
bilder av Babels s�ner, av de m�n som hade sitt f�dernesland i
Kaldeen;
16. d� uppt�ndes hon av lusta till dem, strax n�r hon s�g dem f�r
sina �gon. Och hon s�nde bud till dem i Kaldeen;
17. och Babels s�ner kommo till henne och l�go hos henne i �lskog
och orenade henne genom sin otukt. F�rst sedan hon hade blivit
orenad av dem, v�nde sig hennes sj�l ifr�n dem.
18. Men n�r hon s� �ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d�
v�nde sig min sj�l ifr�n henne, likasom den hade v�nt sig ifr�n
hennes syster.
19. Dock drev hon sin otukt �nnu l�ngre: hon mindes sin ungdoms
dagar, d� hon bedrev otukt i Egyptens land;
>2 Kon. 18,21.
20. och s� uppt�ndes hon �ter av lusta till bolarna d�r, som hade
k�tt s�som �snor och fl�de s�som h�star.
>Jer. 5,8.
21. Ja, din h�g stod �ter till din ungdoms sk�ndlighet, n�r
egyptierna smekte din barm, d�rf�r att du hade s� ungdomliga
br�st.
>Hes. 17,15.
22. D�rf�r, du Oholiba, s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag skall
uppv�cka mot dig dina �lskare, dem som din sj�l har v�nt sig
ifr�n, och jag skall l�ta dem komma �ver dig fr�n alla sidor,
23. Babels s�ner och alla kalaeer, pekodeer, soeer och koeer och
alla Assurs s�ner med dem, vackra unga m�n, st�th�llare och
landsh�vdingar allasammans, k�mpar och ber�mliga m�n, som rida
p� h�star allasammans.
24. De skola komma �ver dig med vagnar och hjuldon i m�ngd och med
skaror av folk; rustade med sk�rmar och sk�ldar och kl�dda
hj�lmar skola de anfalla dig fr�n alla sidor. Och jag skall
�verl�mna domen �t dem, och de skola d�ma dig efter sina r�tter.
25. Jag skall l�ta min nit�lskan g� �ver dig, s� att de fara grymt
fram mot dig; de skola sk�ra av dig n�sa och �ron, och de som
bliva kvar av dig skola falla f�r sv�rd. Man skall f�ra bort
dina s�ner och d�ttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
f�rt�ras av eld.
26. Man skall slita av dig dina kl�der och taga ifr�n dig dina
h�rliga smycken.
27. S� skall jag g�ra slut p� din sk�ndlighet och p� den otukt som
du begynte �va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
dina �gon till dem och icke mer t�nka p� Egypten.
28. Ty s� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris �t
dem som du nu hatar, �t dem som din sj�l har vant sig bort
ifr�n.
29. Och de skola fara fram mot dig s�som fiender, och skola taga
ifr�n dig allt vad du har f�rv�rvat och l�mna dig naken och
blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
sk�ndlighet och din otukt.
30. Detta skall man g�ra dig, d�rf�r att du i otukt lopp efter
hedningarna och orenade dig p� deras el�ndiga avgudar.
31. Du vandrade p� din systers v�g; d�rf�r skall jag s�tta i din
hand samma kalk som gavs �t henne.
>Ps. 75,9. Jes. 51,17. Jer. 25,15.
32. Ja, s� s�ger Herren, HERREN: Du skall n�dgas dricka din systers
kalk, s� djup och s� vid som den �r, och den skall bringa dig
�tl�je och sm�lek i fullt m�tt.
33. Du skall bliva drucken och bliva full av bedr�velse, ty en
�del�ggelsens och f�r�delsens kalk �r din syster Samarias kalk.
34. Du skall n�dgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
dess sk�rvor, och du skall sarga ditt br�st. Ty jag har talat,
s�ger Herren, HERREN.
35. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Eftersom du har f�rg�tit mig och
kastat mig bakom din rygg, d�rf�r m�ste du ock b�ra p� din
sk�ndlighet och din otukt.
>1 Kon. 14,9. Jer. 2,32. 3,21. 13,25. 18,15.
36. Och HERREN sade till mig: Du m�nniskobarn, vill du d�ma Ohola
och Oholiba? F�reh�ll dem d� deras styggelser.
>Hes. 22,2.
37. Ty de hava beg�tt �ktenskapsbrott, och blod l�der vid deras
h�nder. Ja, med sina el�ndiga avgudar hava de beg�tt
�ktenskapsbrott; och till mat �t dem hava de offrat sina barn,
dem som de hade f�tt �t mig.
38. D�rtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
39. Ty samma dag som de slaktade sina barn �t de el�ndiga avgudarna
gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, s�dant hava de
gjort i mitt hus.
>Jer. 7,9 f.
40. �n mer, de s�nde bud efter m�n som skulle komma fj�rran ifr�n;
budb�rare skickades till dem, och se, de kommo, de m�n f�r vilka
du hade tv�tt dig och sminkat dina �gon och prytt dig med
smycken.
41. Och du satt p� en h�rlig vilob�dd, med ett dukat bord framf�r,
och du hade d�r st�llt fram min r�kelse och min olja.
42. Sorgl�st larm h�rdes d�rinne, och till de m�n ur hopen, som voro
d�r, h�mtade man ytterligare in dryckesbr�der fr�n �knen. Och
dessa satte armband p� kvinnornas armar och h�rliga kronor p�
deras huvuden.
43. D� sade jag: �Skall hon, den utlevade, f� h�lla i med att beg�
�ktenskapsbrott? Skall man alltj�mt f� bedriva otukt med henne,
d� hon �r en s�dan?�
44. Ty man gick in till henne, s�som man g�r in till en sk�ka; ja,
s� gick man in till Ohola och till Oholiba, de sk�ndliga
kvinnorna.
45. Men r�ttf�rdiga man skola d�ma dem efter den lag som g�ller f�r
�ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
�ktenskapsbryterskor �ro de, och blod l�der vid deras h�nder.
>1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Hes. 16,38.
46. Ja, s� s�ger Herren, HERREN: M� man sammankalla en f�rsamling
mot dem och prisgiva dem �t misshandling och plundring.
>Hes. 16,40 f.
47. Och f�rsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
sv�rd, och dr�pa deras s�ner och d�ttrar, och br�nna upp deras
hus i eld.
48. S� skall jag g�ra slut p� sk�ndligheten i landet, och alla
kvinnor m� l�ta varna sig, s� att de icke bedriva s�dan
sk�ndlighet som I.
49. Och man skall l�ta eder sk�ndlighet komma �ver eder, och I
skolen f� b�ra p� de synder I haven beg�tt med edra el�ndiga
avgudar; och I skolen f�rnimma att jag �r Herren, HERREN.
*26/24 Hesekiel, 24 Kapitlet
Hesekiel, 24 Kapitlet
Jerusalem under bilden av en rostig
gryta. Profetens f�rebildliga
upptr�dande efter hans hustrus d�d.
1. Och HERRENS ord kom till mig i nionde �ret, p� tionde dagen i
tionde m�naden; han sade:
2. Du m�nniskobarn, skriv upp �t dig namnet p� denna dag, just
denna dag; ty konungen i Babel har p� just denna dag ryckt fram
mot Jerusalem.
>2 Kon. 25,1. Jer. 52,4.
3. Och tala till det genstr�viga slaktet i en liknelse; s�g till
dem: S� s�ger Herren, HERREN: S�tt p� grytan, och n�r du har
satt p� den, s� gjut vatten d�ri.
>Jer. 1,13. Hes. 11,3 f.
4. L�gg sedan k�ttstyckena tillhopa d�ri, allahanda goda stycken,
av l�ret och bogen; och fyll den s� med de b�sta m�rgbenen.
5. Tag h�rtill det b�sta av hjorden; och l�gg br�nsle under den f�r
att koka benen. L�t den koka starkt, s� att ock benen bliva
kokta i den.
6. S� s�ger nu Herren, HERREN: Ve �ver blodstaden, den rostiga
grytan, varifr�n rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena
k�ttstycket efter det andra har man redan tagit ut d�rur, utan
att kasta lott om ordningen.
>Hes. 22,2.
7. Ty det blod hon har utgjutit �r �nnu kvar d�rinne; p� kala
klippan l�t hon det rinna ned; hon utg�t det icke p� s�dan mark
att mullen har kunnat skyla det.
>Job 16,18
8. F�r att vreden skulle hava sin g�ng, och f�r att jag skulle
utkr�va h�mnd, l�t jag det blod hon utg�t komma p� kala klippan,
d�r det icke kunde skylas.
>3 Mos. 17,13. 5 Mos. 12,16, 24.
9. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Ve �ver blodstaden! Jag skall nu
ytterligare �ka p� br�nslet d�runder.
>Hes. 21,32. Nah. 3,1. Hab. 2,12.
10. Ja, l�gg p� mer ved, t�nd upp eld, l�t k�ttet bliva f�rst�rt ooh
spadet koka in och benen bliva f�rbr�nda.
11. Och l�t den sedan st� tom p� eldsgl�den, till dess att den
bliver s� upphettad att dess koppar gl�dgas och orenligheten
sm�ltes bort d�rur och rosten f�rsvinner.
12. Tung m�da har den kostat, och �nd� har dess myckna rost icke
g�tt bort. S� m� nu dess r�st komma i elden!
13. D�rf�r att din orenhet �r s� sk�ndlig, och d�rf�r att du icke
blev ren. huru jag �n s�kte rena dig, d�rf�r skall du nu icke
mer bliva fri ifr�n din orenhet, f�rr�n jag har sl�ckt min vrede
p� dig.
>Hes. 5,13. 16,42.
14. Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det!
Jag skall icke sl�ppa efter och icke skona och icke �ngra mig.
Efter dina v�gar och dina g�rningar skall man d�ma dig, s�ger
Herren, HERREN.
15. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
16. Du m�nniskobarn, se, genom en pl�tslig d�d skall jag taga ifr�n
dig den som �r dina �gons lust, men du m� icke h�lla d�dsklagan
eller gr�ta eller f�lla t�rar.
17. Tyst m� du j�mra dig; men du skall icke h�lla sorgefest s�som
efter en d�d. Nej, s�tt p� dig din huvudbindel och tag skor p�
dina f�tter; skyl icke ditt sk�gg, och �t icke det s�rskilda
br�d som eljest �r �vligt.
>3 Mos. 10,6. 13,45. 2 Sam. 15,30. Jer. 16,7. Mik. 3,7.
18. Sedan talade jag n�sta morgon till folket, men p� aftonen dog
min hustru; och f�ljande morgon gjorde jag s�som mig var
befallt.
19. D� sade folket till mig: �Vill du icke omtala f�r oss vad det
betyder att du s� g�r?�
20. Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
21. S�g till Israels hus: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill
ohelga min helgedom, eder stolta h�rlighet, edra �gons lust och
eder sj�ls l�ngtan. Och edra s�ner och d�ttrar, som I haven m�st
�vergiva, skola falla f�r sv�rd.
>Jer. 7,4.
22. D� skolen I komma att g�ra s�som jag har gjort: I skolen icke
skyla sk�gget och icke �ta det �vliga br�det.
23. Och I skolen beh�lla huvudbindlarna p� edra huvuden och skorna
p� edra f�tter; I skolen icke h�lla d�dsklagan eller gr�ta, utan
skolen sitta d�r f�rsm�ktande genom edra missg�rningar och sucka
med varandra.
>Jer. 16,6. Hes. 4,17.
24. Hesekiel skall vara ett tecken f�r eder; alldeles s�som han g�r
skolen I komma att g�ra. N�r detta h�nder, skolen I f�rnimma att
jag �r Herren, HERREN.
>Hes. 12,6.
25. Men du, m�nniskobarn, m� veta att p� den tid d� jag tager ifr�n
dem deras v�rn, deras h�rliga fr�jd, deras �gons lust ooh deras
sj�ls beg�r, deras s�ner och d�ttrar,
26. p� den tiden skall en r�ddad flykting komma till dig och
f�rkunna detta.
>Hes. 33,21 f.
27. Och d� n�r flyktingen �r d�r, skall din mun uppl�tas, och du
skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
f�r dem, och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.
>Hes. 3,26
*26/25 Hesekiel, 25 Kapitlet
Hesekiel, 25 Kapitlet
Profetia om Ammons barn, Moab, Edom och
filist�erna.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt an- sikte mot Ammons barn och
profetera mot dem.
>Jer. 49,1 f. Hes. 21,28 f. Am. 1,13 f.
3. Och s�g till Ammons barn: H�ren Herrens, HERRENS ord: S� s�ger
Herren, HERREN: Eftersom du ropar: �R�tt s�!� �ver min helgedom,
som har blivit osk�rad, och �ver Israels land, som har blivit
�delagt, och �ver Juda folk, som har m�st vandra bort i
f�ngenskap,
4. se, d�rf�r vill jag giva dig till besittning �t
�sterl�nningarna, s� att de f� sl� upp sina t�ltl�ger i dig och
s�tta upp sina boningar i dig; de skola f� �ta din frukt, och de
skola dricka din mj�lk.
5. Och jag skall g�ra Rabba till en betesmark f�r kameler och
Ammons barns land till en l�gerplats f�r f�r; och I skolen
f�rnimma att Jag �r HERREN.
6. Ty s� s�ger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i h�nderna och
stampar med f�tterna och i ditt sinnes hela �vermod gl�der dig
vid Israels lands of�rd,
7. se, d�rf�r skall jag utr�cka min hand mot dig och giva dig till
byte �t hedningarna och utrota dig ifr�n folken och utpl�na dig
ur l�nderna; jag skall f�rg�ra dig, och du skall f�rnimma att
jag �r HERREN.
8. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir s�ga: �Se, nu �r
det med Juda hus likasom med alla andra folk�,
>Jes. 15,1 f. 16,1 f. Jer. 48,1 f. Am. 2,1 f.
9. se, d�rf�r skall jag l�gga Moabs bergsluttning �ppen och
f�rst�ra dess st�der, Ja, dess st�der s� m�nga de �ro, vad
h�rligast �r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
10. �t �sterl�nningarna skall jag giva det till besittning, likasom
jag skall g�ra med Ammons barns land, s� att man icke mer t�nker
p� Ammons barn ibland folken.
11. Ja, �ver Moab skall jag h�lla dom, och de skola f�rnimma att jag
�r HERREN.
12. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s�
h�mndgirigt mot Juda hus och �dragit sig sv�r skuld genom sin
h�mnd p� dem,
>Jer. 49,7 f. Hes. 35,1 f. 36,5. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
13. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Jag skall utr�cka min hand mot
Edom och utrota d�rur b�de m�nniskor och djur. Och jag skall
g�ra det till en �demark �nda fr�n Teman, och �nda borta i Dedan
skola de falla f�r sv�rd.
14. Och jag skall utf�ra min h�mnd p� Edom genom mitt folk Israel,
och dessa skola g�ra med Edom efter min vrede och f�rt�rnelse;
och det skall s� f� k�nna min h�mnd, s�ger Herren, HERREN.
>1 Mack. 5,3. 2 Mack. 10,16 f.
15. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom filisteerna hava handlat s�
h�mndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes �vermod hava velat
utkr�va h�mnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
f�rd�rv,
>2 Kr�n. 28,18. Jes. 14,29 f. Jer. 47,1 f. Am. 1,6 f. Sak. 9,5 f.
16. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag vill utr�cka min hand
mot filisteerna och utrota kereteerna och f�rg�ra vad som �r
kvar av Kustlandet vid havet.
17. Och jag skall taga stor h�mnd p� dem och tukta dem i
f�rt�rnelse. Och n�r jag l�ter min h�mnd drabba dem, d� skola
de f�rnimma att jag �r HERREN.
*26/26 Hesekiel, 26 Kapitlet
Hesekiel, 26 Kapitlet
Profetia mot Tyrus.
1. Och i elfte �ret, p� f�rsta dagen i m�naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:
�R�tt s�, uppbruten �r nu
folkens port,
den �r �ppnad f�r mig;
jag bliver rik, nu d� hon �r f�r�dd�,
3. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�:
Se, jag skall komma
�ver dig, Tyrus,
och jag skall upph�va
m�nga folk mot dig,
likasom havet
upph�ver sina b�ljor.
>Jes. 23,1 f. Jer. 47,4. Am. 1,9 f.
4. De skola f�rst�ra Tyrus' murar
och riva ned dess torn.
S� skall jag sopa bort sj�lva dess grus
och f�rvandla staden
till en kal klippa.
5. En torkplats f�r fiskn�t
skall den vara ute i havet;
ty jag har talat,
s�ger Herren, HERREN.
Ja, den skall bliva
ett byte f�r folken;
6. och dess d�ttrar p� fastlandet
skola dr�pas med sv�rd.
De skola f�rnimma
att jag �r HERREN.
7. Ty s� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill l�ta Nebukadressar,
konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifr�n �ver
Tyrus, med h�star och vagnar och ryttare och med en stor hop
folk.
>Dan. 2,37.
8. Dina d�ttrar p� fastlandet
skall han dr�pa med sv�rd;
han skall bygga en bel�gringsmur mot dig
och kasta upp mot dig en vall
och resa ett sk�ldtak mot dig.
9. Sin murbr�ckas st�tar
skall han rikta mot dina murar
och skall med sina krigsredskap
bryta ned dina torn.
10. Hans h�star �ro s� m�nga
att dammet skall �verh�lja dig.
Vid d�net av hans ryttare
och av hans hjuldon och vagnar
skola dina murar darra,
n�r han drager in genom dina portar,
s�som man drager in
i en er�vrad stad.
11. Med sina h�stars hovar
skall han trampa s�nder alla dina gator;
ditt folk skall han dr�pa med sv�rd,
och dina stolta stoder
skola st�rta till jorden.
>Jes. 5,28. Jer. 47,3.
12. Man skall r�va dina skatter
och plundra dina handelsvaror;
man skall riva dina murar
och bryta ned dina sk�na hus;
och stenarna, tr�virket och gruset
skall man kasta i havet.
13. Jag skall g�ra slut p� dina s�ngers buller,
och man skall icke mer h�ra
klangen av dina harpor.
>Jes. 24,8. Jer. 7,34. 16,9. Am. 5,23.
14. Ja, jag skall g�ra dig till en kal klippa
en torkplats f�r fiskn�t skall du bliva;
aldrig mer skall du varda uppbyggd.
Ty jag, HERREN, har talat,
s�ger Herren, HERREN.
15. S� s�ger Herren, HERREN till Tyrus:
Sannerligen, vid d�net av ditt fall,
n�r de slagna j�mra sig,
vid det att man dr�per och m�rdar i dig,
skola havslanderna b�va.
16. Och alla h�vdingar vid havet
skola stiga ned fr�n sina troner,
de skola l�gga bort sina mantlar
och taga av sig sina brokigt v�vda kl�der;
f�rskr�ckelse bliver deras kl�dnad,
och nere p� jorden skola de sitta;
deras f�rskr�ckelse varder st�ndigt ny,
och de h�pna �ver ditt �de.
>Upp. 18,9.
17. De st�mma upp en klago s�ng �ver dig
och s�ga om dig:
Huru har du icke blivit f�rst�rd, du havsfolkens tillh�ll,
du h�gtprisade stad,
du som var s� m�ktig p� havet,
d�r du l�g med dina inv�nare,
vilka fyllde m�nniskorna med skr�ck
f�r alla som bodde i dig!
18. Nu f�rskr�ckas havsl�nderna
p� ditt falls dag,
och �arna i havet
f�rf�ras vid din underg�ng.
19. Ty s� s�ger Herren, HERREN:
N�r jag g�r dig till en �delagd stad,
lik n�gon stad som ingen bebor,
ja, n�r jag l�ter djupet upph�va sig mot dig
och de stora vattnen bet�cka dig,
20. d� st�rtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde f�r l�nge sedan;
och lik en l�ngesedan �delagd plats
f�r du ligga d�r i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
S� skall du f�rbliva obebodd,
medan jag g�r h�rliga ting i de levandes land.
21. Jag skall l�ta dig taga en ande med f�rskr�ckelse,
s� att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man �n s�ker efter dig,
s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 27,36. 28,19.
*26/27 Hesekiel, 27 Kapitlet
Hesekiel, 27 Kapitlet
Tyrus s�som ett f�rlist skepp.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, st�m upp en klagos�ng �ver Tyrus;
>Jes. 23,1 f. Am. 1,9 f.
3. s�g till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver k�penskap med folken,
h�n till m�nga havsl�nder,
s� s�ger Herren, HERREN:
O Tyrus, du s�ger sj�lv: �Jag �r sk�nhetens fullhet.�
>Ps. 50,2. Klag. 2,15.
4. Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
dig gjorde dina byggningsm�n fullkomlig i sk�nhet.
5. Av cypress fr�n Senir timrade de
allt plankverk p� dig;
de h�mtade en ceder fr�n Libanon
f�r att g�ra din mast.
>5 Mos. 3,9.
6. Av ekar fr�n Basan
tillverkade de dina �ror.
Ditt d�ck prydde de med elfenben i �delt tr�
fr�n kitteernas �l�nder.
7. Ditt segel var av fint linne,
med brokig v�vnad fr�n Egypten,
och det stod s�som ditt baner.
M�rkbl�tt och purpurr�tt tyg
fr�n Elisas �lander
hade du till solt�lt.
8. Sidons och Arvads inv�nare
voro roddare �t dig;
de f�rfarna m�n du sj�lv hade, o Tyrus,
dem tog du till skeppare.
>1 Mos. 10,18.
9. Gebals aldste och dess f�rfarnast m�n
tj�nade dig
med att bota dina l�ckor.
Alla havets skepp med sina sj�m�n
tj�nade dig
vid ditt varubyte.
>1 Kon. 5,18. Ps. 83,8.
10. Perser, ludeer och puteer
funnos i din h�r
och voro ditt krigsfolk.
Sk�ldar och hj�lmar h�ngde de upp i dig;
dessa g�vo dig glans.
>Jes. 66.19. Jer. 46,9. Nah. 3,9.
11. Arvads s�ner stodo med din h�r
runt om p� dina murar,
gamadeer hade sin plats i dina torn.
Sina stora sk�ldar h�ngde de upp
runt om p� dina murar;
de gjorde din sk�nhet fullkomlig.
12. Tarsis var din handelsvan,
ty du var rik p� allt slags gods
silver, j�rn, tenn ooh bly
gavs dig s�som betalning.
13. Javan, Tubal och Mesek,
de drevo k�penskap med dig;
tr�lar och koppark�rl
g�vo de dig i utbyte.
>1 Mos. 10,2 f.
14. Vagnsh�star, ridh�star och mul�snor
g�vos �t dig s�som betalning
fr�n Togarmas land.
15. Dedans s�ner drevo k�penskap med dig
ja, m�nga havsl�nder
drevo handel i din tj�nst;
elfenben och ebenholts
tillf�rde de dig s�som hyllningsg�vor.
16. Aram var din handelsv�n,
ty du var rik p� konstarbeten;
karbunkelstenar, purpurr�tt tyg,
brokiga v�vnader och fint linne.
koraller och rubiner
g�vo de dig s�som betalning.
17. Juda och Israels land
drevo k�penskap med dig;
vete fr�n Minnit,
bakverk och honung,
olja och balsam
g�vo de dig i utbyte.
>Dom. 11,33.
18. Damaskus var din handelsv�n,
ty du var rik p� konstarbeten,
ja, p� allt slags gods;
de kommo med vin fr�n Helbon
och med ull fr�n Sahar.
19. Vedan och Javan
g�vo dig sp�nad s�som betalning;
konstsmitt j�rn och kassia och kalmus
fick du i utbyte.
20. Dedan drev k�penskap hos dig
med sadelt�cken att rida p�.
21. Araberna och Kedars alla furstar,
de drevo hsndel i din tj�nst;
med lamm och v�durar och bockar
drevo de handel hos dig.
>1 Mos. 25,13. Ps. 120,5.
22. Sabas och Raemas k�pm�n
drevo k�penskap med dig;
kryddor av allra yppersta slag
och alla slags �dla stenar och guld
g�vo de dig fihsom betalning.
23. Haran, Kanne och Eden,
Sabas k�pm�n,
Assur och Kilmad
drevo k�penskap med dig.
24. De drevo k�penskap hos dig med sk�na kl�der,
med m�rkbl�, brokigt v�vda mantlar,
med m�ngf�rgade t�cken,
med v�lspunna, starka t�g,
p� din marknad.
25. Tarsis-skepp foro �stad
med dina bytesvaror.
S� fylldes du med gods och blev tungt lastad,
d�r du l�g i havet.
26. Och dina roddare f�rde dig �stad,
ut p� de vida vattnen.
D� kom �stanvinden och krossade dig.
d�r du l�g i havet.
>Hes. 17,10.
27. Ditt gods, dina handels- och bytevaror,
dina sj�m�n och skeppare,
dina l�ckors botare och dina bytesm�klare,
allt krigsfolk p� dig,
allt manskap som fanns ombord p� dig,
de sjunka nu ned i havet,
p� ditt falls dag.
28. Vid dina skeppares klagorop
b�va markerna,
29. och alla som ro med �ror
�vergiva sina skepp;
sj�m�n och alla skeppare p� havet
begiva sig i land.
30. De ropa h�gt �ver ditt �de
och klaga bittert;
de str� stoft p� sina huvuden
och v�ltra sig i aska.
31. De raka sig skalliga f�r din skull
och h�lja sig i sorgdr�kt;
de gr�ta �ver dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
>Jer. 48,37.
32. Med j�mmer st�mma de upp en klagos�ng om dig,
en klagos�ng �ver ditt �de:
�Vem var s�som Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
ute i havet?�
33. D�r dina handelsvaror sattes i land fr�n havet
m�ttade du m�nga folk;
med ditt myckna gods och dina m�nga bytesvaror
riktade du jordens konungar.
34. Men nu, d� du har f�rlist och f�rsvunnit ifr�n havet,
ned i vattnens djup,
nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35. Havsl�ndernas alla inbyggare
h�pna �ver ditt �de,
deras konungar st� rysande,
med f�rf�ran i sina ansikten.
36. K�pm�nnen ute bland folken
vissla �t dig;
du har tagit en �nde med f�rskr�ckelse
till evig tid.
>Hes. 26,21. 28,19.
*26/28 Hesekiel, 28 Kapitlet
Hesekiel, 28 Kapitlet
Tyrus och Sidon.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, s�g till fursten i Tyrus: S� s�ger Herren,
HERREN:
Eftersom ditt hj�rta �r s� h�gmodigt
och du s�ger: �Jag �r en gud,
ja, p� ett gudas�te tronar jag
mitt ute i havet�,
du som dock �r en m�nniska och icke en gud,
huru mycket du �n i ditt hj�rta tycker dig vara en gud --
>Jes. 31,3. Hes. 27,4. Dan. 5,20. Apg. 12,22.
3. och sant �r att du �r visare �n Daniel;
ingen hemlighet �r f�rborgad f�r dig;
>Dan. 1,17, 20.
4. genom din vishet ooh ditt f�rst�nd
har du skaffat dig rikedom,
guld och silver har du skaffat dig
i dina f�rr�dshus;
5. och genom den stora vishet varmed du drev din k�penskap
har du �kat din rikedom,
och s� har ditt hj�rta blivit h�gmodigt
f�r din rikedoms skull --
6. d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�:
Eftersom du i ditt hj�rta
tycker dig vara en gud,
7. se, d�rf�r skall jag l�ta fr�mlingar komma �ver dig,
de grymmaste folk;
och de skola draga ut sina sv�rd
mot din visdoms sk�nhet
och skola osk�ra din glans.
>Hes. 26,7. 30,11.
8. De skola st�rta dig ned i graven, och du skall d�
s�som en d�dsslagen man,
mitt ute i havet.
>Jes. 14,15.
9. M�nne du d� skall s�ga till din dr�pare:
�Jag �r en gud�,
du som ej �r en gud, utan en m�nniska,
i dens v�ld, som sl�r dig till d�ds?
10. S�som de oomskurna d�, s� skall du d�,
f�r fr�mlingars hand.
Ty jag har talat,
s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 32,24.
11. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
12. Du m�nniskobarn, st�m upp en klagos�ng �ver konungen i Tyrus och
s�g till honom: S� s�ger Herren, HERREN:
Du var ypperst bland h�rliga skapelser,
full med vishet och fullkomlig i sk�nhet.
>Hes. 27,2, 4.
13. I Eden, Guds lustg�rd, bodde du,
h�ljd i alla slags �dla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, j�mte guld;
du var prydd med smycken och klenoder,
beredda den dag d� du skapades.
14. Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara p� det heliga gudaberget,
du fick d�r g� omkring bland gnistrande stenar.
>2 Mos. 25,20. Jes. 14,13.
15. Lyckosam var du p� dina v�gar
fr�n den dag d� du skapades,
till dess att or�ttf�rdighet blev funnen hos dig.
16. Men under din myckna k�penskap
blev ditt inre fyllt med or�tt, och du f�ll i synd.
D� f�rvisade jag dig fr�n gudaberget
och f�rgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
17. Eftersom ditt hj�rta h�gmodades �ver din sk�nhet
och du f�rspillde din vishet f�r ditt pr�ls skull,
d�rf�r slog jag dig ned till jorden
och gav dig till pris �t konungarna,
s� att de fingo se sin lust p� dig.
18. Genom dina m�nga missg�rningar vid din or�ttr�diga k�penskap
ohelgade du dina helgedomar.
D�rf�r l�t jag eld g� ut ifr�n dig,
och av den blev du f�rt�rd.
Jag l�t dig ligga s�som aska p� jorden
inf�r alla som bes�kte dig.
>Dom. 9,20. Hes. 19,14.
19. Alla som k�nde dig bland folken
h�pnade �ver ditt �de.
Du tog en �nde med f�rskr�ckelse
f�r evig tid.
>Hes. 26,16. 27,36.
20. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
21. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
det
>Jes. 23,2, 4.
22. och s�g: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma �ver dig,
Sidon, och f�rh�rliga mig i dig. Ja, att jag �r HERREN, det
skall man f�rnimma, n�r jag h�ller dom �ver henne och bevisar
mig helig p� henne.
23. Och jag skall s�nda �ver henne pest och blod p� hennes gator,
och d�dsslagna m�n skola falla d�rinne f�r ett sv�rd som skall
drabba henne fr�n alla sidor; och man skall f�rnimma att jag �r
HERREN.
24. Sedan skall f�r Israels hus icke mer finnas n�gon stingande tagg
eller n�got s�rande t�rne bland alla de grannfolk som nu h�na
dem; och man skall f�rnimma att jag �r Herren, HERREN.
25. Ja, s� s�ger Herren, HERREN: N�r jag f�rsamlar Israels barn fr�n
de folk bland vilka de �ro f�rstr�dda, d� skall jag bevisa mig
helig p� dem inf�r folkens �gon, och de skola sedan f� bo i sitt
land, det som jag har givit �t min tj�nare Jakob.
26. De skola bo d�r i trygghet och bygga hus och plantera ving�rdar
ja, de skola bo i trygghet, n�r jag h�ller dom �ver alla som
h�na dem p� alla sidor; och de skola f�rnimma att jag �r HERREN,
deras Gud.
*26/29 Hesekiel, 29 Kapitlet
Hesekiel, 29 Kapitlet
Profetia mot Egypten.
1. I tionde �ret, p� tolfte dagen i
tionde m�naden, kom HERRENS
ord till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Farao, konungen i
Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
>Jes. 19,1 f. Jer. 43,8 t. 44,30. 46,2 f.
3. Tala och s�g: S� s�ger Herren, HERREN:
Se, jag skall komma �ver dig, Farao,
du Egyptens konung,
du stora drake, som ligger d�r
i dina str�mmar
och s�ger: �Min Nilflod �r min;
sj�lv har jag gjort mig.�
>Jes. 51,9. Hes. 32,2.
4. Jag skall s�tta krokar i dina k�ftar
och l�ta fiskarna i dina str�mmar
fastna vid dina fj�ll,
och s� skall jag draga dig upp ur dina str�mmar
med alla de fiskar i dina str�mmar,
som h�nga fast vid dina fj�ll.
5. Och jag skall kasta dig ut i �knen
med alla fiskarna ifr�n dina str�mmar;
du skall falla p� marken
och ej tagas bort d�rifr�n eller upph�mtas,
ty �t markens djur och himmelens f�glar
vill jag giva dig till mat;
6. och alla Egyptens inbyggare skola f�rnimma
att jag �r HERREN.
Ty de �ro en r�rstav
f�r Israels barn;
>2 Kon. 18,21. Jes. 36,6.
7. ja, n�r dessa fatta i dig med handen, g�r du s�nder
och s�rar envar av dem i sidan;
och n�r de st�dja sig p� dig, brytes du av
och l�mnar dem alla med vacklande l�nder.
8. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag vill l�ta sv�rd komma
�ver dig, och jag skall utrota ur dig b�de m�nniskor och djur.
9. Och Egyptens land skall bliva f�r�tt och �delagt, och man skall
f�rnimma att jag �r HERREN. Detta d�rf�r att han sade:
�Nilfloden �r min; sj�lv har jag gjort den.
>Joel 3,19.
10. Ja, darf�r skall jag komma �ver dig och dina str�mmar, och g�ra
Egyptens land till en �demark, ett �delagt land, fr�n Migdol
till Sevene, fram till Etiopiens gr�ns.
>Hes. 30,6.
11. Ingen m�nniskofot skall g� d�r fram, och ingen fot av n�got
boskapsdjur skall g� d�r fram; och det skall ligga obebott i
fyrtio �r.
12. Och jag skall g�ra Egyptens land till en �demark bland �delagda
l�nder, och dess st�der skola ligga �de bland f�rh�rjade st�der
i fyrtio �r; och jag skall f�rskingra egyptierna bland folken
och f�rstr� dem i l�nderna.
13. Ty s� s�ger Herren, HERREN: N�r fyrtio �r �ro f�rlidna, skall
jag f�rsamla egyptierna fr�n de folk bland vilka de �ro
f�rskingrade.
14. Och jag skall �ter uppr�tta Egypten och l�ta egyptierna komma
tillbaka till Patros' land, varifr�n de stamma. D�r skola de
bliva ett oansenligt rike,
>Jes. 11,11.
15. ja, ett rike oansenligare �n andra riken, s� att det icke mer
skall kunna upph�va sig �ver folken; jag skall l�ta dem bliva s�
f� att de icke kunna r�da �ver folken.
16. Och Israels barn skola icke mer s�tta sitt hopp till dem som
allenast uppv�cka minnet av deras missg�rning, n�r de v�nda sig
till dem; och de skola f�rnimma att jag �r Herren, HERREN.
17. I tjugusjunde �ret, p� f�rsta dagen i f�rsta m�naden, kom
HERRENS ord till mig; han sade:
18. Du m�nniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har l�tit sin
h�r f�rr�tta ett sv�rt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
blivit skalliga och alla skuldror s�nderskavda. Men han och hans
h�r hava icke f�tt n�gon l�n fr�n Tyrus f�r det arbete som han
har f�rr�ttat mot det.
19. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag vill giva Egyptens land
�t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall f�ra bort dess
rikedomar och taga rov d�rifr�n och g�ra byte d�r, och detta
skall hans h�r f� till l�n.
20. S�som en vederg�llning f�r hans arbete giver jag honom Egyptens
land; ty f�r min r�kning hava de utf�rt sitt verk, s�ger Herren,
HERREN.
21. P� den tiden skall jag l�ta ett horn v�xa upp �t Israels hus,
och du skall f� uppl�ta din mun mitt ibland dem; och de skola
f�rnimma att jag �r HERREN.
>Hes. 33,22.
*26/30 Hesekiel, 30 Kapitlet
Hesekiel, 30 Kapitlet
Profetia mot Egypten.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, profetera och s�g: S� s�ger Herren, HERREN:
J�mren eder: �Ack ve, vilken dag!�
3. Ty dagen �r n�ra, HERRENS dag �r n�ra; en molnh�ljd dag �r det,
hednafolkens stund �r inne.
>Joel 2,1 f. Sef. 1,14.
4. Ett sv�rd kommer �ver Egypten, och Etiopien fattas av �ngest,
n�r de slagna falla i Egypten och dess rikedomar f�ras bort och
dess grundvalar upprivas.
>Jes. 20,3 f.
5. Etiopier, puteer och ludeer, och hela hopen av fr�mmande folk,
och kubeer och f�rbundslandets s�ner skola med dem falla f�r
sv�rd.
6. S� s�ger HERREN: Ja, Egyptens f�rsvarare skola falla, och dess
stolta makt skall st�rtas ned; fr�n Migdol till Sevene skola de
som bo d�r falla f�r sv�rd, s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 29,10 f.
7. Och deras land skall ligga �de bland �delagda l�nder, och
st�derna d�r skola vara bland f�rh�rjade st�der.
>Hes. 29,12.
8. Och man skall f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag t�nder eld p�
Egypten och l�ter alla dess hj�lpare varda krossade.
9. P� den dagen skola s�ndebud draga ut fr�n mig p� skepp, f�r att
injaga skr�ck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
d�r fattas av �ngest p� Egyptens dag; ty se, det kommer!
10. S� s�ger Herren, HERREN: Ja, jag skall g�ra slut p� Egyptens
rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
11. Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
h�mtas dit till att f�rd�rva landet; de skola draga sina sv�rd
mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
>Hes. 28,7.
12. Och jag skall g�ra str�mmarna till torr mark och s�lja landet i
onda m�ns hand. Jag skall �del�gga landet med allt vad d�ri �r,
genom fr�mmande m�n. Jag, HERREN, har talat.
>Jes. 19,5 f.
13. S� s�ger Herren, HERREN: Jag skall ock f�rst�ra de el�ndiga
avgudarna och g�ra slut p� avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
skall ingen furste mer uppst�; och jag skall l�ta fruktan komma
�ver Egyptens land.
>Jes. 19,16 f.
14. Jag skall �del�gga Patros och t�nda eld p� Soan och h�lla dom
�ver No.
15. Och jag skall utgjuta min vrede �ver Sin, Egyptens v�rn, och
utrota den larmande hopen i No.
16. Ja, jag skall t�nda eld p� Egypten, Sin skall gripas av �ngest,
No skall bliva intaget och Nof �verfallas p� ljusa dagen.
17. Avens och Pi-Besets unga m�n skola falla f�r sv�rd, och sj�lva
skola de vandra bort i f�ngenskap.
18. I Tehafnehes bliver dagen m�rk, n�r jag d�r bryter s�nder
Egyptens ok och dess stolta makt d�r f�r en �nde; ja, ett moln
skall �vert�cka det, och dess d�ttrar skola vandra bort i
f�ngenskap.
19. Jag skall h�lla dom �ver Egypten, och man skall f�rnimma att jag
�r HERREN.
20. I elfta �ret, p� sjunde dagen i f�rsta m�naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
21. Du m�nniskobarn, jag har brutit s�nder Faraos, den egyptiske
konungens, arm; och se, den har icke blivit f�rbunden, man har
icke brukat l�kemedel, icke lindat den, icke lagt p� den
f�rband, f�r att �ter g�ra den stark nog till att f�ra sv�rdet.
22. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag skall komma �ver Farao,
konungen i Egypten, och bryta s�nder hans armar, b�de den som
�nnu �r stark och den som redan �r s�nderbruten, och skall l�ta
sv�rdet falla ur hans hand.
23. Och jag skall f�rskingra egyptierna bland folken och f�rstr� dem
i l�nderna.
24. Den babyloniske konungens armar skall jag st�rka, och jag skall
s�tta milt sv�rd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
s�nder, s� att han upph�ver j�mmerrop inf�r honom, s�som en
d�dsslagen k�mpe g�r.
25. Ja, jag skall st�rka den babyloniske konungens armar, men Faraos
armar skola sjunka ned; och man skall f�rnimma att jag �r
HERREN, n�r jag s�tter mitt sv�rd i den babyloniske konungens
hand, f�r att han skall sv�nga det mot Egyptens land.
26. Och jag skall f�rskingra egyptierna bland folken och f�rstr� dem
i l�nderna; och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.
*26/31 Hesekiel, 31 Kapitlet
Hesekiel, 31 Kapitlet
Egypten lik en h�rlig ceder, som dock
skall f�llas.
1. I elfte �ret, p� f�rsta dagen i tredje m�naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, s�g till Farao, konungen i Egypten, och till
hans larmande hop:
Vem kan f�rliknas
med dig i din storhet?
3. Se, du �r ett �delt tr�d,
en ceder p� Libanon,
med sk�na grenar
och skuggrik krona
och h�g stam,
en som med sin topp
r�cker upp bland molnen.
4. Vatten g�vo den v�xt,
djupets k�llor gjorde den h�g.
Ty med sins str�mmar omfl�to de
platsen d�r den var planterad;
f�rst sedan s�nde de sina fl�den
till alla andra tr�d p� marken.
5. S� fick den h�gre stam
�n alla tr�d p� marken,
den fick talrika kvistar
och l�nga grenar,
genom det myckna vatten den hade,
n�r den sk�t skott.
6. Alla himmelens f�glar
byggde sig n�sten bland dess kvistar,
under dess grenar f�dde
alla markens djur sina ungar,
och i dess skugga bodde
allahanda stora folk.
>Dan. 4,9.
7. Och den blev sk�n genom sin storhet
och genom sina grenars l�ngd,
d�r den stod med sin rot
invid stora vatten.
8. Ingen ceder i Guds lustg�rd
gick upp emot denna,
ingen cypress hade kvistar
som kunde f�rliknas med dennas,
ingen l�nn bar grenar,
j�mf�rliga med dennas;
nej, intet tr�d i Guds lustg�rd
liknade den i sk�nhet
9. S� sk�n hade jag l�tit den bliva,
i dess rikedom p� grenar,
att alla Edens tr�d i Guds lustg�rd
m�ste avundas den.
10. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s� Eftersom du v�xte s� h�g, ja,
eftersom ditt tr�d str�ckte sin topp upp bland molnen och
f�rh�vde sig i sitt hj�rta �ver att det var s� h�gt,
11. d�rf�r skall jag prisgiva det �t en som �r v�ldig bland
folken. Han skall f�rvisso utf�ra sitt verk d�rp�, ty f�r dess
ogudaktighets skull har jag f�rkastat det.
12. Ja, fr�mlingar hava f�tt hugga ned det, de grymmaste folk, och
hava l�tit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p� bergen och
i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
alla landets b�ckar, och alla folk p� jorden hava m�st draga
bort d�rifr�n och f�rsaka dess skugga och l�ta det ligga.
>Hes. 28,7. 30,11.
13. P� dess kullfallna stam bo alla himmelens f�glar, och p� dess
grenar l�gra sig alla markens djur.
14. S� sker, f�r att ett tr�d som v�xer vid vatten aldrig skall yvas
�ver sin h�jd och str�cka sin topp upp bland molnen; ja, f�r att
icke ens de v�ldigaste av dem skola st� och yvas, intet tr�d som
har haft vatten att dricka. Ty de �ro allasammans hemfallna �t
d�den och m�ste ned i jordens djup, till att vara d�r bland
m�nniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.
15. S� s�ger Herren, HERREN: P� den dag d� det for ned till
d�dsriket l�t jag djupet f�r dess skull h�lja sig i sorgdr�kt;
jag h�mmade str�mmarna d�r, och de stora vattnen h�llos
tillbaka. Jag l�t Libanon f�r dess skull kl�da sig i svart, och
alla tr�d p� marken f�rtvinade i sorg �ver det.
16. Genom d�net av dess fall kom jag folken att b�va, n�r jag
st�rtade det ned i d�dsriket, till dem som hade farit ned i
graven. Men d� tr�stade sig i jordens djup alla Edens tr�d, de
yppersta och b�sta p� Libanon, alla de som hade haft vatten att
dricka.
>Jes. 14,9 f. Hes. 32,18, 31.
17. Ocks� de hade, s�som det tr�det, m�st fara ned till d�dsriket,
till dem som voro slagna med sv�rd; dit foro ock de som hade
varit dess st�d och hade bott i dess skugga bland folken.
18. Kan nu n�got bland Edens tr�d f�rliknas med dig i h�rlighet och
storhet? Och dock skall du, s�som Edens tr�d, st�rtas ned i
jordens djup och ligga d�r bland oomskurna, hos dem som �ro
slagna med sv�rd. S� skall det g� Farao och hela hans larmande
hop, s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 28,10. 32,19.
*26/32 Hesekiel, 32 Kapitlet
Hesekiel, 32 Kapitlet
Klagos�nger �ver Farao och Egypten.
1. I tolfte �ret, p� f�rsta dagen i tolfte m�naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, st�m upp en klagos�ng �ver Farao, konungen i
Egypten, och s�g till honom:
Det �r f�rbi med dig, du lejon bland folken!
Och du var dock lik draken i havet,
d�r du for fram i dina str�mmar
och r�rde upp vattnet med dina f�tter
och grumlade dess str�mmar.
>Hes. 29,3 f.
3. S� s�ger nu Herren, HERREN:
Jag skall breda ut mitt n�t �ver dig
genom skaror av m�nga folk,
och de skola draga upp dig i mitt garn.
>Hes. 12,13. 17,20.
4. Jag skall kasta dig upp p� jorden,
jag skall slunga dig bort p� marken
och l�ta alla himmelens f�glar
sl� ned p� dig
och l�ta de vilda djuren p� hela jorden
m�tta sig med dig.
>Hes. 29,5. 31,13.
5. Jag skall kasta ditt k�tt p� bergen
och fylla dalarna med ditt stora skrov.
6. Och landet som du har nedsolat
skall jag vattna med ditt blod
�nda upp till bergen,
och b�ckarna skola bliva fulla av dig.
7. Och n�r jag utsl�cker dig, skall jag �vert�cka himmelen
och f�rm�rka dess stj�rnor;
jag skall �vert�cka solen med moln,
och m�nens ljus skall icke lysa mer.
>Jes. 13,10 14,12. Hes. 31,15 f. Joel 2,10, 31. 3,15.
>Matt. 24,29. Luk. 21,25.
8. Alla ljus p� himmelen
skall jag f�rm�rka f�r din skull
och l�ta m�rker komma �ver ditt land,
s�ger Herren, HERREN.
9. Och m�nga folks hj�rtan
skall jag sl� med skr�ck,
n�r jag g�r din underg�ng bekant bland folkslagen,
ja, i l�nder som du icke k�nner.
>Hes. 26,15 f.
10. Jag skall komma m�nga folk
att h�pna f�r din skull,
och deras konungar skola f�r din skull
gripas av b�van,
n�r jag i deras �syn sv�nger mitt sv�rd;
vart �gonblick skola de frukta,
envar f�r sitt liv,
p� ditt falls dag.
11. Ty s� s�ger Herren, HERREN:
Den babyloniske konungens sv�rd
skall komma �ver dig.
12. Jag skall l�ta din larmande hop
falla f�r hj�ltars sv�rd,
grymmast bland hedningar �ro de alla.
De skola f�r�da Egyptens h�rlighet,
och hela dess larmande hop skall f�rg�ras;
>Hes. 28,7.
13. jag skall utrota all dess boskap,
den som betar vid det myckna vattnet.
Av m�nniskofot skall det icke mer r�ras upp,
ej heller r�ras upp av boskapskl�var.
>Hes. 29,11.
14. Sedan skall jag l�ta deras vatten sjunka undan
och deras str�mmar flyta bort s�som olja,
s�ger Herren, HERREN,
15. i det jag g�r Egyptens land
till en �dslig �demark
och ber�var landet allt vad d�ri �r,
n�r jag nu sl�r alla dess inbyggare,
s� att man f�rnimmer stt jag �r HERREN.
16. Detta �r en klagos�ng som man skall sjunga,
ja, folkens d�ttrar skola sjunga den;
de skola sjunga den �ver Egypten
med hela dess larmande hop,
s�ger Herren, HERREN.
17. I tolfte �ret, p� femtonde dagen i m�naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
18. Du m�nniskobarn, sjung sorges�ng �ver Egyptens larmande
hop. Bjud henne att s�som d�ttrarna av de v�ldigaste folk fara
ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
>Jes. 14,3 f.
19. Finnes n�gon s� ringa att du �r f�rmer �n hon? Nej, far du ned
och l�t dig b�ddas bland de oomskurna.
>Hes. 28,10.
20. Bland m�n som �ro slagna med sv�rd skola ock dina falla. Sv�rdet
�r redo; sl�pen bort henne med hela hennes larmande hop.
21. M�ktiga hj�ltar skola tala till Farao ur d�dsriket, till honom
och till hans hj�lpare: �Ja, de hava m�st fara hitned, och nu
ligga de d�r, de oomskurna, slagna med sv�rd.�
>Jes. 14,9 f.
22. D�r ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d�r slagna, fallna
f�r sv�rd.
23. Sin grav har han f�tt l�ngst ned i underjorden, och runt omkring
honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna,
fallna f�r sv�rd, de man som en g�ng utbredde skr�ck i de
levandes land.
24. D�r ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
hans grav. Allasammans ligga de slagna, m�nnen som f�llo f�r
sv�rd, och som oomskurna m�ste fara, ned i jordens djup, desamma
som en g�ng utbredde skr�ck omkring sig i de levandes land; nu
m�ste de b�ra sin skam bland de andra som hava farit ned i
graven.
25. Ja, bland slagna har han f�tt sitt l�ger med hela sin larmande
hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans
ligga de d�r oomskurna, slagna med sv�rd; en g�ng utbredde sig
ju skr�ck omkring dem i de levandes land, men de m�ste nu b�ra
sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland
slagna har han f�tt sin plats.
26. D�r ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d�r
oomskurna, slagna med sv�rd; en g�ng utbredde de ju skr�ck
omkring sig i de levandes land.
>Hes. 27,13.
27. Men dessa fallna m�n ur de oomskurnas hop, de f� icke vila bland
hj�ltarna, bland dem som hava farit ned till d�dsriket i sin
krigiska rustning och f�tt sina sv�rd lagda under sina
huvuden. Nej, deras missg�rningar hava kommit �ver deras ben. De
utbredde ju skr�ck i de levandes land, s�som hj�ltar g�ra.
28. Ja, ocks� du skall bliva krossad bland de oomskurna och f� ligga
bland dem som �ro slagna med sv�rd.
29. D�r ligger Edom med sina konungar och alla sina h�vdingar; huru
m�ktiga de �n voro, hava de nu f�tt sin plats bland dem som �ro
slagna med sv�rd; de m�ste ligga bland de oomskurna, bland dem
som hava farit ned i graven.
30. D�r ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
de hava m�st fara ned till de slagna, de hava kommit p� skam,
trots den skr�ck de utbredde genom sina v�ldiga g�rningar. Och
de ligga d�r oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
sv�rd; de m�ste b�ra sin skam bland dem som hava farit ned i
graven.
31. Dem skall nu Farao f� se, och han skall s� tr�sta sig �ver hela
sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har �ro slagna med
sv�rd, s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 31,16.
32. Ty v�l utbredde jag skr�ck f�r honom i de levandes land, men nu
m�ste han, Farao, med hela sin larmande hop, l�ta sig b�ddas
bland de oomskurna, hos dem som �ro slagna med sv�rd, s�ger
Herren, HERREN.
*26/33 Hesekiel, 33 Kapitlet
Hesekiel, 33 Kapitlet
En l�rares ansvar f�r sina �h�rare. Den
gudomliga vederg�llningens ordning.
Profetia vid underr�ttelsen om
Jerusalems fall. Folkets l�ttf�rdighet.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, tala till dina landsm�n och s�g till dem: Om
jag vill l�ta sv�rdet komma �ver ett land, och folket i landet
har utsett bland sig en man som det har gjort till sin v�ktare,
>Hes. 31,7 f.
3. och denne ser sv�rdet komma �ver landet och st�ter i basunen och
varnar folket,
4. men den som f�r h�ra basunljudet �nda icke l�ter varna sig, och
sv�rdet sedan kommer och tager honom bort, d� kommer hans blod
�ver hans eget huvud.
5. Ty han h�rde ju basunljudet, men l�t icke varna sig; d�rf�r
kommer hans blod �ver honom sj�lv. Om han hade l�tit varna sig,
s� hade han r�ddat sitt liv. --
6. Men om v�ktaren ser sv�rdet komma och icke st�ter i basunen och
folket s� icke bliver varnat, och sv�rdet sedan kommer och tager
bort n�gon bland dem, d� bliver visserligen denne borttagen
genom sin egen missg�rning, men hans blod skall jag utkr�va av
v�ktarens hand.
7. Dig, du m�nniskobarn, har jag satt till en v�ktare f�r Israels
hus, f�r att du � mina v�gnar skall varna dem, n�r du h�r ett
ord fr�n min mun.
8. Om jag s�ger till den ogudaktige: �Du ogudaklige, du m�ste d��,
och du d� icke s�ger n�got till att varna den ogudaktige f�r
hans v�g, s� skall v�l den ogudaktige d� genom sin missg�rning,
men hans blod skall jag utkr�va av din hand.
9. Men om du varnar den ogudaktige f�r hans v�g, p� det att han m�
v�nda om ifr�n den, och han likv�l icke v�nder om ifr�n sin v�g,
d� skall visserligen han d� genom sin missg�rning, men du sj�lv
har r�ddat din sj�l.
10. Och du, m�nniskobarn, s�g till Israels hus: I s�gen s�: �V�ra
�vertr�delser och synder tynga p� oss och vi f�rsm�kta genom
dem. Huru kunna vi d� bliva vid liv?�
>3 Mos. 26,39. Hes. 24,23.
11. Men svara dem: S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, jag har
ingen lust till den ogudaktiges d�d, utan fastmer d�rtill att
den ogudaktige v�nder om fr�n sin v�g och f�r leva. S� v�nden d�
om, ja, v�nden om fr�n edra onda v�gar; ty icke viljen I v�l d�,
I av Israels hus?
>Hes. 18,23 f.
12. Men du, m�nniskobarn, s�g till dina landsm�n: Den r�ttf�rdiges
r�ttf�rdighet skall icke r�dda honom, n�r han beg�r
�vertr�delser; och den ogudaktige skall icke komma p� fall genom
sin ogudaktighet, n�r han v�nder om fr�n sin ogudaktighet, lika
litet som den r�ttf�rdige skall kunna leva genom sin
r�ttf�rdighet, n�r han syndar.
>Hes. 3,20.
13. Om jag s�ger till den r�ttf�rdige att han skall f� leva, och han
sedan i f�rlitande p� sin r�ttf�rdighet g�r vad or�tt �r, s�
skall intet ih�gkommas av all hans r�ttf�rdighet, utan genom det
or�tta som han g�r skall han d�.
14. Och om jag s�ger till den ogudaktige: �Du m�ste d��, och han
sedan v�nder om fr�n sin synd och �var r�tt och r�ttf�rdighet,
>Hes. 18,21 f.
15. s� att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har f�tt
och ers�tter vad han har r�vat och vandrar efter livets stadgar,
sa att han icke g�r vad or�tt �r, d� skall han f�rvisso leva och
icke d�.
>2 Mos. 22,26. 5 Mos. 24,13. Hes. 18,7 f.
16. Ingen av de synder han har beg�tt skall d� tillr�knas honom; han
har �vat r�tt och r�ttf�rdighet, d�rf�r skall han f�rvisso f�
leva. --
17. Men nu s�ga dina landsm�n: �Herrens v�g �r icke alltid
densamma�, d� det fastmer �r deras egen v�g som icke alltid �r
densamma.
>Hes. 18,25 f.
18. Om den r�ttf�rdige v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och g�r vad
or�tt �r, s� m�ste han just d�rf�r d�.
19. Men om den ogudaktige v�nder om fr�n sin ogudaktighet och �var
r�tt och r�ttf�rdighet, d� skall han just d�rf�r f� leva.
20. Och �nd� s�gen I: �Herrens v�g �r icke alltid densamma.� Jo, jag
skall d�ma var och en av eder efter hans v�gar, I av Israels
hus.
21. I det tolfte �ret sedan vi hade blivit bortf�rda i f�ngenskap,
p� femte dagen i tionde m�naden, kom en flykting ifr�n Jerusalem
till mig med budskapet: �Staden �r intagen.�
22. Nu hade p� aftonen f�re flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
�ver mig; men p� morgonen �ppnade han �ter min mun, just f�re
mannens ankomst, s� att jag, d� nu min mun blev �ppnad, upph�rde
att vara stum.
>Hes. 24,26 f.
23. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
24. Du m�nniskobarn, de som bo ibland ruinerna d�r borta i Israels
land s�ga �Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
till besittning. Vi �ro m�nga, oss m�ste v�l landet d� vara
givet till besittning!�
25. S�g d�rf�r till dem: S� s�ger Herren, HERREN: I �ten k�tt med
blodet i, I upplyften edra �gon till edra el�ndiga avgudar, och
I utgjuten blod; och likv�l skullen I f� hava landet till
besittning!
>1 Mos. 9,4. 3 Mos. 19,23. Hes. 18,6.
26. I trotsen p� edra sv�rd, I bedriven vad styggeligt �r, I sk�nden
varandras hustrur; och likv�l skullen I f� hava landet till
besittning!
27. Nej; s� skall du s�ga till dem: S� s�ger Herren, HERREN: S� sant
jag lever, de som bo d�r bland ruinerna skola falla f�r sv�rd;
och dem som bo p� landsbygden skall jag giva till mat �t de
vilda djuren, och de som bo i bergf�sten eller i grottor skola
d� genom pest.
28. Jag skall g�ra landet �de och tomt, och dess stolta makt skall
f� en �nde; och Israels berg skola �del�ggas, s� att ingen g�r
d�r fram.
29. Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag g�r landet �de
och tomt, f�r alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.
30. Men du, m�nniskobarn, dina landsm�n, som orda om dig invid
v�ggarna och i ing�ngarna till husen, de tala sinsemellan, den
ene med den andre, och s�ga: �Kom, l�t oss h�ra vad det �r f�r
ett ord som nu utg�r fr�n HERREN.�
31. Och de komma till dig, s�som g�llde det en folkf�rsamling, och
s�tta sig hos dig s�som mitt folk; och de h�ra dina ord, men
g�ra icke efter dem. Ty v�l hopg�ra de med munnen ljuvliga ord,
men deras hj�rtan st� blott efter egen vinning.
>Jes. 42,20. 53,1.
32. Och se, du �r f�r dem, s�som n�r n�gon som har vacker r�st och
spelar v�l sjunger en k�rleksvisa; de h�ra v�l dina ord, men
g�ra icke efter dem.
33. Men n�r det kommer -- ty se det kommer! -- d� skola de f�rnimma
att en profet har varit ibland dem.
*26/34 Hesekiel, 34 Kapitlet
Hesekiel, 34 Kapitlet
Profetia mot Israels herdar och l�fte om
en r�tt herde.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och s�g
till dem, till herdarna: S� s�ger Herren, HERREN: Ve eder, I
Israels herdar, som haven s�rjt allenast f�r eder sj�lva! Var
det d� icke f�r hjorden som herdarna borde s�rja?
>Jer. 23,1 f.
3. I st�llet �ten I upp det feta, med ullen kl�dden I eder, det
g�dda slaktaden I; men om hjorden v�rdaden I eder icke.
>Sak. 11,16.
4. De svaga st�rkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
f�rbunden I icke, det f�rdrivna f�rden I icke tillbaka, det
f�rlorade upps�kten I icke, utan med f�rtryck och h�rdhet f�ren
I fram mot dem.
5. S� blevo de f�rrkingrade, d�rf�r att de icke hade n�gon herde,
de blevo till mat �t alla markens djur, ja, de blevo
f�rskingrade.
>Jes. 53,6. Jer. 10,21. Matt. 9,36.
6. Mina f�r g� nu vilse p� alla berg och alla h�ga kullar; �ver
hela jorden �ro mina f�r f�rskingrade, utan att n�gon fr�gar
efter dem eller upps�ker dem.
7. H�ren d�rf�r HERRENS ord, I herdar:
8. S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
mina f�r hava l�mnats till rov, ja, eftersom mina f�r hava
blivit till mat �t alla markens djur, d� de nu icke hava n�gon
herde, och eftersom mina herdar icke fr�ga efter mina f�r ja,
eftersom herdarna s�rja f�r sig sj�lva och icke s�rja f�r mina
f�r,
9. d�rf�r, I herdar: H�ren HERRENS ord:
10. S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma �ver herdarna och
utkr�va mina f�r ur deras hand och g�ra slut p� deras
herdetj�nst; och herdarna skola d� icke mer kunna s�rja f�r sig
sj�lva, ty jag skall r�dda mina f�r ur deras gap, s� att de icke
bliva till mat �t dem.
11. Ty s� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall sj�lv taga mig an mina
f�r och leta dem tillsammans.
12. Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, n�r hans f�r �ro
f�rstr�dda omkring honom, s� skall ock jag leta tillsammans mina
f�r och r�dda dem fr�n alla de orter till vilka de f�rskingrades
p� en dag av moln och t�cken.
>Jer. 31,10. Joel 2,2. Luk. 15,4 f.
13. Och jag skall f�ra dem ut ifr�n folken och f�rsamla dem ur
l�nderna, och skall l�ta dem komma till sitt eget land och f�ra
dem i bet p� Israels berg, vid b�ckarna och var man eljest kan
bo i landet.
14. P� goda betesplatser skall jag f�ra dem i bet, p� Israels h�ga
berg skola de f� sina betesmarker; d�r skola de l�gra sig p�
goda betesmarker, och fett bete skola de hava p� Israels berg.
>Ps. 23,1 f.
15. Jag skall sj�lv f�ra mina f�r i bet och sj�lv utse l�gerplatser
�t dem, s�ger Herren, HERREN.
16. Det f�rlorade skall jag upps�ka, det f�rdrivna skall jag f�ra
tillbaka, det sargade skall jag f�rbinda, och det svaga skall
jag st�rka. Men det feta och det starka skall jag f�rg�ra; ja,
jag skall sk�ta det s�som r�tt �r.
>Sef. 3,19.
17. Men I, mina f�r, s� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill d�ma
mellan f�r och f�r, mellan v�durar och bockar.
>Matt. 25,32 f.
18. �r det eder icke nog att I f�n beta p� den b�sta betesplatsen,
eftersom I med edra f�tter trampen ned vad som �r kvar p� eder
betesplats? Och �r det eder icke nog att I f�n dricka det
klaraste vattnet, eftersom I med edra f�tter grumlen vad som har
l�mnats kvar?
19. Skola mina f�r beta av det som edra f�tter hava trampat ned, och
dricka vad edra f�tter hava grumlat?
20. Nej; d�rf�r s�ger Herren, HERREN s� till dem: Se, jag skall
sj�lv d�ma mellan de feta f�ren och de magra f�ren.
21. Eftersom I med sida och bog st�ten undan alla de svaga och med
edra horn st�ngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och
f�rskingrat dem,
22. d�rf�r skall jag fr�lsa mina f�r, s� att de icke mer bliva till
rov, och skall d�ma mellan f�r och f�r.
23. Och jag skall l�ta en herde uppst�, gemensam f�r dem alla, och
han skall f�ra dem i bet, n�mligen min tj�nare David; ja, han
skall f�ra dem i bet, han skall vara deras herde.
>Jes. 11,1 f. 40,11. Jes. 23,5. 30,9. Hes. 37,24 f. Hos. 3,5.
>Joh. 10,11. Hebr. 13,20. 1 Petr. 2,25.
24. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tj�nare David skall
vara h�vding bland dem. Jag, HERREN, har talat.
25. Och jag skall med dem sluta ett fridsf�rbund; jag skall g�ra
�nde p� vilddjuren i landet, s� att man i trygghet kan bo mitt i
�knen och sova i skogarna.
>Jes.11,6 f. Hes. 37,26. Hos. 2,18 f.
26. Och jag skall l�ta dem sj�lva och landet runt omkring min h�jd
bliva till v�lsignelse. Jag skall l�ta regn falla i r�tt tid;
regnskurar till v�lsignelse skall det bliva.
>Ps. 68,10. Jes. 44,8.
27. Tr�den p� marken skola b�ra sin frukt, och jorden skall giva sin
gr�da, och sj�lva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag bryter s�nder deras ok
och r�ddar dem fr�n de m�nniskors hand, som hava h�llit dem i
tr�ldom.
28. De skola sedan icke mer bliva ett byte f�r folken, och markens
djur skola ej ata upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
ingen skall f�rskr�cka dem.
>Jer. 30,10. 46,27.
29. Och jag skall �t dem l�ta en plantering v�xa upp, som skall
bliva dem till ber�mmelse; och de som bo i landet skola icke mer
ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida sm�lek av
folken.
30. Och de skola f�rnimma att jag, HERREN, deras Gud, �r med dem,
och att de, Israels hus, �ro mitt folk, s�ger Herren, HERREN.
31. Ja, I �ren mina f�r, I �ren f�r i min hjord, m�nniskor som I
�ren, och jag �r eder Gud, s�ger Herren, HERREN.
*26/35 Hesekiel, 35 Kapitlet
Hesekiel, 35 Kapitlet
Profetia mot Edom.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
mot det;
>Jer. 49,7 f. Hes. 25,8 f., 12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
3. s�g till det: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma �ver
dig, du Seirs berg, och utr�cka min hand mot dig och g�ra dig
�de och tomt.
4. Jag skall g�ra dina st�der till ruiner, och sj�lvt skall du
bliva �de; och du skall f�rnimma att jag �r HERREN.
5. Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
givit dem till pris �t sv�rdet under deras of�rds tid, den tid
d� missg�rningen hade n�tt sin gr�ns,
>Ps. 137,7.
6. d�rf�r, s� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, skall jag
f�rvandla dig till blod, och blod skall f�rf�lja dig; eftersom
du icke har hatat blod, skall blod f�rf�lja dig.
7. Ja, jag skall g�ra Seirs berg tomt och �de och utrota d�rifr�n
envar som f�rdas d�r, fram eller tillbaka.
8. Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna m�n; ja, p�
dina h�jder, i dina dalar och vid alla dina b�ckar skola
sv�rdsslagna m�n falla.
9. Jag skall g�ra dig till en �demark f�r ev�rdlig tid, och dina
st�der skola icke mer bliva bebodda; och I skolen f�rnimma att
jag �r HERREN.
10. Eftersom du sade: �De b�da folken och de b�da l�nderna skola
bliva mina, vi skola taga dem i besittning� -- detta fast�n
HERREN bodde d�r --
>Ps. 83,13.
11. d�rf�r, s� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, skall jag
utf�ra mitt verk med samma vrede och nit�lskan varmed du i din
h�tskhet har utf�rt ditt verk mot dem; och jag skall g�ra mig
k�nd bland dem, n�r jag d�mer dig.
12. Och du skall f�rnimma att jag �r HERREN. Jag har h�rt alla de
sm�delser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
�Det �r en �demark; de �ro givna �t oss till mat.�
13. Ja, I sp�rraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
mig; jag har v�l h�rt det.
14. S� s�ger Herren, HERREN: Till hela jordens gl�dje skall jag g�ra
dig till en �demark.
15. D�rf�r att du gladde dig �t att Israels hus' arvedel blev
�delagd, d�rf�r skall jag g�ra likas� med dig. Du skall bliva en
�demark, du Seirs berg, du hela Edom, s� l�ngt du str�cker dig;
och man skall f�rnimma att jag �r HERREN.
*26/36 Hesekiel, 36 Kapitlet
Hesekiel, 36 Kapitlet
Israels �teruppr�ttelse.
1. Och du, m�nniskobarn, profetera om Israels berg och s�g: I
Israels berg, h�ren HERRENS ord.
>Hes. 6,3.
2. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom fienden s�ger om eder: �R�tt
s�, de urgamla offerh�jderna hava nu blivit v�r besittning�,
>Hes. 25,3. 26,2.
3. d�rf�r m� du profetera och s�ga: S� s�ger Herren, HERREN:
Eftersom, ja, eftersom man har f�r�tt eder och fikar efter eder
fr�n alla sidor, f�r att I m�tten tillfalla de �vriga folken
s�som deras besittning och eftersom I �ren s� utsatta f�r onda
tungors h�n och folks f�rtal,
4. d�rf�r, I Israels berg, m�n I nu h�ra Herrens, HERRENS ord: S�
s�ger Herren, HERREN lill bergen och h�jderna, till b�ckarna och
dalarna, till de f�r�dda ruinerna och de �vergivna st�derna, som
hava l�mnats till rov och spott �t de �vriga folken runt
omkring,
5. ja, d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Sannerligen, i brinnande
nit�lskan talar jag mot de �vriga folken och mot Edom, s� l�ngt
det str�cker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hj�rtas gl�dje
och i sitt sinnes �vermod hava till�gnat sig mitt land s�som
besittning, f�r att driva ut dess inbyggare och g�ra det till
sitt byte.
6. Profetera allts� om Israels land och s�g till bergen och
h�jderna, till b�ckarna och dalarna: S� s�ger Herren, HERREN:
Se, i nit�lskan och vrede �r det som jag talar, eftersom I liden
s�dan sm�lek av folken.
7. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s� Jag upplyfter min hand och
betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sj�lva f�
lida sm�lek.
8. Men I, Israels berg, I skolen �ter gr�nska och b�ra frukt �t
mitt folk Israel, ty snart skola de komma �ter.
9. Ty se, jag skall komma till eder, jag skall v�nda mig till eder,
och I skolen bliva brukade och bes�dda.
10. Och jag skall f�rsamla p� eder m�nniskor i myckenhet, alla
Israels barn, s� m�nga de �ro; och st�derna skola �nyo bliva
bebodda och ruinerna �ter byggas upp.
11. Ja, jag skall f�rsamla p� eder m�nniskor och boskap i myckenhet,
och de skola f�r�ka sig och bliva fruktsamma. Jag skall l�ta
eder bliva bebodda, alldeles s�som I fordom voren; ja, jag skall
g�ra eder �nnu mer gott, �n I f�rut fingen r�na; och I skolen
f�rnimma att jag �r HERREN.
12. Jag skall l�ta m�nniskor �ter vandra fram �ver eder, n�mligen
mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare d�da deras
barn.
13. S� s�ger Herren, HERREN: Eftersom man s�ger till dig: �Du �r en
m�nnisko�terska, du har d�dat ditt eget folks barn�,
14. d�rf�r skall du nu icke mer f� �ta upp m�nniskor och icke mer f�
d�da ditt folks barn, s�ger Herren, HERREN.
15. Jag skall icke mer l�ta dig h�ra sm�lek av folken, och du skall
icke mer n�dgas b�ra folkslagens f�rakt; ej heller skall du mer
bringa ditt folk p� fall, s�ger Herren, HERREN.
16. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
17. Du m�nniskobarn n�r Israels barn �nnu bodde i sitt land, d�
orenade de det genom sitt v�sende och sina g�rningar; s�som en
kvinnas orenhet var deras v�sende f�r mig.
>Jes. 64,6.
18. D� utg�t jag min vrede �ver dem, f�r det blods skull som de hade
utgjutit �ver landet, och d�rf�r att de hade orenat det med sina
el�ndiga avgudar.
19. Jag f�rskingrade dem bland folken, och de blevo f�rstr�dda i
l�nderna; efter deras v�sende och deras g�rningar d�mde jag dem.
20. Men till vilka folk de �n kommo van�rade de mitt heliga namn, i
det att man sade om dem: �Detta �r HERRENS folk, och de hava
likv�l m�st draga ut ur sitt land.
>Jes. 52,5. Rom. 2,24.
21. D� ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn van�rade
bland de folk till vilka de kommo.
22. S�g d�rf�r till Israels barn: S� s�ger Herren, HERREN: Icke f�r
eder skull g�r jag detta, I Israels barn, utan f�r mitt heliga
namns skull, som I haven van�rat bland de folk till vilka I
haven kommit.
>Jes. 43,22 f. Hes. 28,25.
23. Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit van�rat bland
folken, i det att I haven van�rat det bland dem; och folken
skola f�rnimma att jag �r HERREN, s�ger Herren, HERREN, n�r jag
bevisar mig helig p� eder inf�r deras �gon.
24. Ty jag skall h�mta eder ifr�n folken och f�rsamla eder ifr�n
alla l�nder och f�ra eder till edert land.
25. Och jag skall st�nka rent vatten p� eder, s� att I bliven rena;
jag skall rena eder fr�n all eder orenhet och fr�n alla edra
el�ndiga avgudar.
>Ps. 51,4, 9. Jes. 44,3. Sak. 13,1.
26. Och jag skall giva eder ett nytt hj�rta och l�ta en ny ande
komma i edert br�st; jag skall taga bort stenhj�rtat ur eder
kropp och giva eder ett hj�rta av k�tt.
>Jer. 31,33 f. 32,39 f. Hes. 11,19 f. 18,31. Hebr. 10,16.
27. Jag skall l�ta min Ande komma i edert br�st och s� g�ra, att I
vandren efter mina stadgar och h�llen mina r�tter och g�ren
efter dem.
28. S� skolen I f� bo i det land som jag gav �t edra f�der, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
29. Och jag skall fr�lsa eder fr�n all eder orenhet. Och jag skall
kalla fram s�den och l�ta den bliva ymnig och skall icke mer
l�ta n�gon hungersn�d komma �ver eder.
>Hos. 2,21 f. Joel 2,21 f.
30. Ja, ymnig skall jag l�ta tr�dens frukt och markens gr�da bliva,
f�r att I icke mer skolen lida hungersn�dens sm�lek bland
folken.
>Hes. 34,29.
31. D� skolen I t�nka p� edra onda v�gar och p� edra g�rningar, som
icke voro goda; och I skolen k�nna leda vid eder sj�lva f�r edra
missg�rningars och styggelsers skull.
>Hes. 6,9. 16,61. 20,43.
32. Men icke f�r eder skull g�r jag detta, s�ger Herren, HERREN; det
vare eder kunnigt. I m�n sk�mmas och blygas f�r edra v�gar, I
Israels barn.
33. S� s�ger Herren, HERREN: N�r jag har renat eder fr�n alla edra
missg�rningar, d� skall jag l�ta st�derna �nyo bliva bebodda,
och d� skola ruinerna �ter byggas upp,
34. och det f�r�dda landet skall �ter bliva brukat, i st�llet f�r
att det har legat s�som en �demark inf�r var man som har g�tt
d�r fram.
35. Och d� skall man s�ga: �Det landet som var s� f�r�tt har nu
blivit s�som Edens lustg�rd, och st�derna som voro s� �delagda,
f�r�dda och f�rst�rda, de �ro nu bebodda och bef�sta.�
36. D� skola de folk som �ro kvar runt omkring eder f�rnimma att
jag, HERREN, nu �ter har byggt upp det som var f�rst�rt och �nyo
planterat det som var f�r�tt. Jag, HERREN, har talat det, och
jag fullbordar det ocks�.
>Hes. 17,24.
37. S� s�ger Herren, HERREN; Ocks� p� detta s�tt vill jag b�nh�ra
Israels barn, s� vill jag handla med dem: jag skall d�r f�r�ka
m�nniskorna, s� att de bliva s�som f�rhjordar.
>Hes. 34,31.
38. S�som hjordar af offerdjur, s�som f�rhjordar i Jerusalem vid
dess h�gtider, s� skola de hjordar av m�nniskor vara, som skola
uppfylla de �delagda st�derna. Och man skall f�rnimma att jag �r
HERREN.
*26/37 Hesekiel, 37 Kapitlet
Hesekiel, 37 Kapitlet
De f�rtorkade ebnen som f� liv. De tv�
stavarna som fogas tillhopa.
1. HERRENS hand kom �ver mig, och genom HERRENS Ande f�rdes jag
�stad och sattes ned mitt p� sl�tten, som nu l�g full med ben.
>Hes. 3,12, 22. 11,24.
2. Och han f�rde mig fram runt omkring dem, och jag s�g att de l�go
d�r i stor myckenhet ut�ver dalen och jag s�g att de voro
alldeles f�rtorkade.
3. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, kunna v�l dessa ben
�ter bliva levande?� Jag svarade: �Herre, HERRE, du vet det.�
4. D� sade han till mig: �Profetera �ver dessa ben och s�g till
dem: I f�rtorkade ben, h�ren HERRENS ord;
5. S� s�ger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall l�ta ande
komma in i eder, s� att I �ter bliven levande.
>1 Mos. 2,7. Ps. 104,30.
6. Jag skall f�sta senor vid eder och l�ta k�tt v�xa p� eder och
�vert�cka eder med hud och giva eder ande, s� att I �ter bliven
levande; och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.�
7. Och jag profeterade, s�som det hade blivit mig bjudet. Och n�r
jag nu proFeterade, h�rdes ett rassel, och d�r blev ett gny, och
benen kommo �ter tillhopa, s� att det ena benet fogades till det
andra.
8. Och jag s�g huru senor och k�tt v�xte p� dem, och huru de
�vert�cktes med hud d�rovanp�; men ingen ande var �nnu i dem.
9. D� sade han till mig: �Profetera och tala till anden, ja,
profetera, du m�nniskobarn, och s�g till anden: S� s�ger Herren,
HERREN: Kom, du ande, fr�n de fyra v�derstrecken[1] och bl�s p�
dessa dr�pta, s� att de �ter bliva levande.�
10. Och jag profeterade, s�som han hade bjudit mig. D� kom anden in
i dem, och de blevo �ter levande och reste sig upp p� sina
f�tter, en �verm�ttan stor skara.
11. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, dessa ben, de �ro alla
Israels barn. Se, de s�ga: 'V�ra ben �ro f�rtorkade, v�rt hopp
har blivit om intet, det �r ute med oss.'
>Hes. 33,10.
12. Profetera d�rf�r och s�g till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Se,
jag vill �ppna edra gravar och h�mta eder, mitt folk, upp ur
edra gravar och l�ta eder komma till Israels land.
>Jes. 26,19.
13. Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag �ppnar edra
gravar och h�mtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
14. Och jag skall l�ta min ande komma in i eder, s� att I �ter
bliven levande, och jag skall l�ta eder f� bo i edert land; och
I skolen f�rnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
ocks� har fullborda det, s�ger HERREN.�
>Hes. 36,26, 36.
15. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
16. Du m�nniskobarn, tag dig en tr�stav och skriv p� den: �F�r Juda
och hans fr�nder bland Israels barn.� Tag sedan en annan tr�stav
och skriv p� den: �En stav f�r Josef, Efraim, och f�r hans
fr�nder av hela Israels hus.�
17. Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s� att
de bliva f�renade till ett i din hand.
18. N�r d� dina landsm�n s�ga till dig: �F�rklara f�r oss vad du
menar h�rmed�,
>Hes. 24,19.
19. s� svara dem: �S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
stav, den som �r i Efraims hand, vilken stav ock g�ller f�r de
stammar av Israel, som �ro hans fr�nder, och intill denna vill
jag l�gga Judas stav, b�da tillhopa, och s� g�ra dem till en
enda stav, s� att de bliva ett i min hand.�
20. Och stavarna som du har skrivit p� skall du h�lla i din hand
inf�r deras �gon.
21. Och du skall tala till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag
skall h�mta Israels barn ut ifr�n de folk till vilka de hava
m�st vandra bort; jag skall samla dem tillhopa fr�n alla h�ll
och f�ra dem in i deras land.
>Hes. 36,24 f.
22. Och jag skall g�ra dem till ett enda folk i landet, p� Israels
berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
vara tv� folk och icke mer vara delade i tv� riken.
>Hos. 1,11. Joh. 10,16.
23. Sedan skola de icke mer orena sig med sina el�ndiga avgudar och
styggelser och med alla slags �vertr�delser. Och jag skall
fr�lsa dem och h�mta dem fr�n alla orter d�r de hava syndat, och
skall rena dem, s� att de bliva mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
24. Och min tj�nare David skall vara konung �ver dem, och de skola
s� alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
r�tter och h�lla mina stadgar och g�ra efter dem.
>Jes. 40,11. Jer. 23,5 f. 30,9. Hes. 34,23 f. Joh. 10,11.
25. S� skola de f� bo i det land som jag gav �t min tj�nare Jakob,
det vari edra f�der bodde. De skola sj�lva f� bo d�r, s� ock
deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tj�nare
David skall vara deras h�vding evinnerligen.
>Joh. 12,34.
26. Och jag skall med dem sluta ett fridsf�rbund; ett evigt f�rbund
med dem skall det vara. Jag skall ins�tta dem och f�r�ka dem och
l�ta min helgedom st� bland dem evinnerligen.
>2 Kr�n. 6,16. Ps. 89,4. Jer. 31,31 f. Hes. 34,25.
27. Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
>3 Mos. 26,11 f. Hes. 11,20. 2 Kor. 6,16. Upp. 21,3.
28. S� skola folken f�rnimma att jag �r HERREN, som helgar Israel,
d� nu min helgedom f�rbliver ibland dem evinnerligen.
[1] Hebreiskans uttryck f�r ande betyder ock vind.
*26/38 Hesekiel, 38 Kapitlet
Hesekiel, 38 Kapitlet
Gogs h�rnadst�g.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du m�nniskobarn, v�nd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
h�vdingen �ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
>1 Mos. 10,2 f. Hes. 27,13 f. Upp. 20,8 f.
3. och s�g: S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma �ver dig,
Gog, du h�vding �ver Ros, Mesek och Tubal.
>Hes. 39,1 f.
4. Jag skall locka dig �stad, jag skall s�tta krokar i dina k�ftar
och f�ra dig ut med hela din h�r, h�star och ryttare,
allasammans i pr�ktig rustning, en stor skara, v�pnad med
sk�rmar och sk�ldar, och allasammans med sv�rd i hand.
>2 Kon. 19,28. Hes. 29,4.
5. Perser, etiopier och puteer �r, med dem, allasammans med sk�ld
och hj�lm,
6. Gomer och alla dess h�rskaror, Togarmas folk ifr�n den yttersta
norden och alla dess h�rskaror; ja, m�nga folk har du med dig.
7. Rusta dig och g�r dig redo med alla de skaror som hava f�rsamlat
sig till dig; och bliv du deras h�vitsman.
8. N�r l�ng tid har g�tt, skall du bliva uppb�dad; i kommande �r
skall du f� t�ga in i ett land som d� har f�tt ro efter sv�rdet,
och vart folk d� har blivit hopsamlat fr�n m�nga andra folk, ja,
upp till Israels berg, som s� l�nge l�go �de, men vilkas folk d�
har blivit h�mtat fram ifr�n de andra folken, s� att alla nu bo
d�r i trygghet.
9. Dit skall du draga upp, du skall komma s�som ett ov�der och vara
s�som ett moln som �vert�cker landet, du med alla dina h�rskaror
och med m�nga folk som f�lja dig.
10. S� s�ger Herren, HERREN: P� den tiden skola planer uppst� i ditt
hj�rta, och du skall t�nka ut onda anslag.
11. Du skall s�ga: �Jag vill draga upp mot det obef�sta landet, jag
vill komma �ver dessa s�kra, som bo d�r i trygghet, ja, som
allasammans bo d�r utan murar och varken hava bommar eller
portar.�
12. Ty du vill taga rov och g�ra byte och v�nda din hand mot
�demarker som nu �ter �ro bebyggda, och mot ett folk som har
blivit hopsamlat fr�n hedningarna, och som nu f�rv�rvar sig
boskap och gods, d�r det bor p� jordens mittelh�jd.
13. Saba och Dedan och Tarsis' k�pm�n och alla dess unga lejon skola
d� utfr�ga dig: �Har du kommit f�r att taga rov, har du
f�rsamlat dina skaror till att g�ra byte till att f�ra bort
silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
taga stort rov?�
14. Profetera d�rf�r, du m�nniskobarn och s�g till Gog: S� s�ger
Herren HERREN: Se, p� den tiden, n�r mit folk Israel �ter bor i
trygghet, d� skall du f�rnimma det.
15. Du skall d� komma fr�n ditt land l�ngst uppe i norr, du sj�lv
och m�nga folk med dig, allasammans ridande p� h�star, en stor
skara, en talrik h�r.
16. Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma s�som ett moln
f�r att �vert�cka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag
skall d� l�ta dig komma �ver mitt land, f�r att folken skola
l�ra k�nna mig, n�r jag inf�r deras �gon bevisar mig helig p�
dig, du Gog.
17. S� s�ger Herren, HERREN: Du �r ju den om vilken jag i forna
tider talade genom mina tj�nare, Israels profeter, som i de
tiderna, �r efter �r, profeterade om att jag skulle l�ta dig
komma �ver dem.
>Joel 3,1 f Mik. 4,11 f. Sef. 3,8. Sak. 12,2 f. 14,1 f.
18. Men p� den dagen, den dag d� Gog kommer �ver Israels land, s�ger
Herren, HERREN, d� skall jag giva luft �t min vrede.
19. Ja, i min nit�lskan och min vredes eld betygar jag det: p� den
dagen skall det f�rvisso bliva en stor jordb�vning i Israels
land.
>Hes. 39,6 f. Matt. 24,7. Luk. 21,11.
20. D� skola de b�va f�r mig, b�de fiskarna i havet och f�glarna
under himmelen och djuren p� marken och alla kr�ldjur som r�ra
sig p� jorden och alla m�nniskor p� jordens yta. Och bergen
skola sl�s ned och klipporna st�rta omkull och alla murar falla
till jorden.
21. Och jag skall b�da upp sv�rd mot honom p� alla mina berg, s�ger
Herren, HERREN; den enes sv�rd skall vara v�nt mot den andres.
22. Och jag skall g� till r�tta med honom medelst pest och blod; och
slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag l�ta regna
�ver honom och hans h�rskaror och �ver de m�nga folk som f�lja
honom.
>Ps. 11,6.
23. S� skall jag bevisa mig stor och helig och g�ra mig k�nd inf�r
m�nga folks �gon; och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.
*26/39 Hesekiel, 39 Kapitlet
Hesekiel, 39 Kapitlet
Gogs underg�ng.
1. Och du, m�nniskobarn, profetera mot Gog och s�g: S� s�ger
Herren, HERREN: Se, jag skall komma �ver dig, Gog, du h�vding
�ver Ros, Mesek och Tubal.
>Hes. 38,2 f. Upp. 20,8 f.
2. Jag skall locka dig �stad och leda dig fram och f�ra dig fr�n
landet l�ngst uppe i norr och l�ta dig komma till Israels berg.
3. D�r skall jag sl� b�gen ur din v�nstra hand och l�ta pilarna
falla ur din h�gra hand.
4. P� Israels berg skall du falla, med alla dina h�rskaror och med
de folk som f�lja dig; jag skall giva dig till mat �t rovf�glar
av alla slag och �t markens djur.
>Hes. 33,27.
5. Ute p� marken skall du falla. Ty jag har talat, s�ger Herren,
HERREN.
6. Och jag skall s�nda eld �ver Magog och �ver dem som bo trygga i
havsl�nderna; och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.
7. Ooh jag skall g�ra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
Israel, jag skall icke mer l�ta mitt heliga namn bliva ohelgat;
och folken skola f�rnimma att jag �r HERREN, helig i Israel.
>Jes. 64,2. Hes. 36,20 f.
8. Se, det kommer, ja, det fullbordas! s�ger Herren, HERREN. Detta
�r den dag om vilken jag har talat.
>Hes. 38,17.
9. Sedan skola inv�narna i Israels st�der g� ditut och taga
rustningar, sk�ldar och sk�rmar, b�gar och pilar, handp�kar och
spjut s�som br�nsle till att elda med, och de skola elda d�rmed
i sju �r.
>Ps. 46,10. Jes. 9,4 f.
10. De skola icke beh�va h�mta tr� fr�n marken eller hugga ved i
skogarna, ty de skola elda med rustningarna. S� skola de taga
rov av sina r�vare och plundra sina plundrare, s�ger Herren,
HERREN.
11. P� den tiden skall jag d�r i Israel giva �t Gog en plats till
grav, n�mligen �De framt�gandes dal� �ster om havet, och den
skall st�nga v�gen f�r andra som vilja t�ga d�r fram. D�r skall
man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
den �Gogs larmande hops dal�.
12. Och i sju m�nader skola Israels barn h�lla p� med att begrava
dem, f�r att rena landet.
>5 Mos. 21,23.
13. Allt folket i landet skall h�lla p� med begravandet, och detta
skall l�nda dem till ber�mmelse. S� skall ske p� den tid d� jag
f�rh�rligar mig, s�ger Herren, HERREN.
14. Och man skall avskilja m�n som best�ndigt skola genomvandra
landet och begrava dem som t�gade d�r fram, och som �nnu ligga
kvar ovan jord, och de skola s� rena landet; efter sju m�naders
f�rlopp skola dessa begynna sitt letande.
15. N�r s� n�gon av dessa m�n, som genomvandra landet, p� sin f�rd
f�r se m�nniskoben, d� skall han s�tta upp en v�rd d�rbredvid,
till dess att d�dgr�varna hinna begrava dem i �Gogs larmande
hops[1] dal�.
16. D�r skall ock finnas en stad med namnet Hamona. P� detta s�tt
skola de rena landet.
17. Du m�nniskobarn, s� s�ger Herren, HERREN: S�g till alla slags
f�glar och till alla markens djur: F�rsamlen eder och kommen
hitsamlen eder tillhopa fr�n alla h�ll till mitt slaktoffer,
till ett stort slaktoffer som jag vill anst�lla �t eder p�
Israels berg; I skolen f� �ta k�tt och dricka blod.
>Jes. 34,6. Upp. 19,17 f.
18. I skolen f� �ta k�tt av hj�ltar och dricka blod av jordens
h�vdingar: av v�durar och lamm och bockar och tjurar,
allasammans g�dda i Basan.
19. I skolen f� �ta eder m�tta av fett och dricka eder druckna av
blod fr�n det slaktoffer som jag anst�ller �t eder.
20. Ja, m�tten eder vid mitt bord av ridh�star och vagnsh�star, av
hj�ltar och allt slags krigsfolk, s�ger Herren, HERREN.
21. Och jag skall uppenbara min h�rlighet bland folken, s� att alla
folk skola se den dom som jag har utf�rt, och se huru jag har
l�tit min hand drabba dem.
22. Och Israels barn skola f�rnimma att jag, HERREN, �r deras Gud,
fr�n den dagen och allt framgent.
23. Och folken skola f�rnimma att Israels barn blevo bortf�rda i
f�ngenskap f�r sin missg�rnings skull, eftersom de voro trol�sa
mot mig, s� att jag m�ste f�rd�lja mitt ansikte f�r dem; och jag
gav dem d� i deras ov�nners hand, s� att de allasammans f�llo
f�r sv�rd.
>Hes. 36,17 f.
24. Efter deras orenhet och deras �vertr�delser handlade jag med dem
och f�rdolde mitt ansikte f�r dem.
25. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Nu skall jag �ter uppr�tta Jakob
och f�rbarma mig �ver hela Israels hus och nit�lska f�r mitt
heliga namn.
26. Och de skola f�rg�ta sin skam och all den otrohet som de hava
beg�tt mot mig, d� de nu f� bo i trygghet i sitt land, utan att
n�gon f�rskr�cker dem.
27. Ja, n�r jag l�ter dem v�nda tillbaka ifr�n folkslagen och
f�rsamlar dem fr�n deras fienders l�nder, d� skall jag bevisa
mig helig p� dem inf�r m�nga folks �gon.
28. Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, deras Gud, ty om jag �n
drev dem bort i f�ngenskap bland folken, s� samlade jag dem
sedan tillhopa till deras land och l�t ingen enda av dem bliva
kvar d�rute;
29. och jag skall d�refter icke mer f�rd�lja mitt ansikte f�r dem,
ty jag skall utgjuta min Ande �ver Israels hus, s�ger Herren,
HERREN'.
>Hes. 36,27. Joel 2,28. Apg. 2,17.
[1] Hebr. ham�n.
*26/40 Hesekiel, 40 Kapitlet
Hesekiel, 40 Kapitlet
Det nya templet. Dess yttre portar och
f�rg�rdar.
1. I det tjugufemte �ret sedan vi hade blivit bortf�rda i
f�ngenskap, vid �rets begynnelse, p� tionde dagen i m�naden, i
det fjortonde �ret sedan staden hade blivit intagen, p� just den
dagen kom HERRENS hand �ver mig, och han f�rde mig ditbort.
>2 Kon. 25,4. Hes. 33,21.
2. I en syn fr�n Gud f�rde han mig till Israels land och satte mig
ned p� ett mycket h�gt berg, och p� detta var likasom en stad
byggd s�derut.
>Jes. 2,2.
3. Och dit f�rde han mig, och se, d�r stod en man vilkens utseende
var s�som koppar; han hade ett linnesn�re i sin hand, s� ock en
m�tst�ng; och han stod vid porten.
>Sak. 2,1. Upp. 21,15.
4. Och mannen talade till mig: �Du m�nniskobarn, se med dina �gon
och h�r med dina �ron, och akta p� allt som jag kommer att visa
dig, ty du har blivit f�rd hit, f�r att jag skall visa dig det;
f�rkunna f�r Israels hus allt vad du f�r se.�
5. Och jag s�g att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
Och m�tst�ngen som mannen hade i sin hand var sex alnar l�ng,
var aln en handsbredd l�ngre �n en vanlig aln. Och han m�tte
murbyggnadens bredd: den var en st�ng, och dess h�jd: den var en
st�ng.
>Hes. 43,13. 2 Kr�n. 3,3.
6. D�refter gick han till en port som l�g mot �ster och steg uppf�r
dess trappsteg; och han m�tte portens ena tr�skel: den var en
st�ng bred och sedan den andra tr�skeln: den var en st�ng bred.
7. Och var vaktkammare var en st�ng l�ng och en st�ng bred, och
avst�ndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttr�skeln
invid portens f�rhus p� inre sidan m�tte en st�ng.
>Hes. 44,11.
8. Och han m�tte upp portens f�rhus p� inre sidan: det m�tte en
st�ng.
9. Han m�tte upp portens f�rhus det h�ll �tta alnar, och dess
murpelare: de h�llo tv� alnar. Och portens f�rbus l�g p� inre
sidan.
10. Och vaktkamrarna i porten mot �ster voro tre p� var sida, alla
tre lika stora; och murpelarna p� b�da sidorna voro lika stora.
11. Och han m�tte port�ppningens bredd: den var tio alnar, och
portens l�ngd: den var tretton alnar.
12. Och framf�r vaktkamrarna var en avskrankning, som h�ll en aln;
en aln h�ll ock avskrankningen p� motsatta sidan; och var
vaktkammare, p� vardera sidan, h�ll sex alnar.
13. Och han m�tte porten fr�n den ena vaktkammarens tak till den
andras: den var tjugufem alnar bred; och d�rr l�g mot d�rr.
14. Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
f�rg�rdens murpelare str�ckte sig porten runt omkring.
15. Och avst�ndet mellan ing�ngsportens framsida och f�rhusets
framsida vid den inre port�ppningen var femtio alnar.
16. Och slutna f�nster funnos till vaktkamrarna och till deras
murpelare inv�ndigt i porten runt omkring, och likaledes i
f�rhusen; f�nstren sutto runt omkring inv�ndigt, och murpelarna
voro prydda med palmer.
17. Och han f�rde mig till den yttre f�rg�rden, och jag s�g att d�r
voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
f�rg�rden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p� stengolvet.
18. Och stengolvet gick utefter portarnas sidov�ggar, s� att det
motsvarade portarnas l�ngd; detta var det nedre stengolvet.
19. Och han m�tte avst�ndet fr�n den nedre portens framsida till den
inre f�rg�rdens yttre framsida: det var hundra alnar, b�de p�
�stra sidan och p� norra.
20. Sedan m�tte han ock l�ngden och bredden p� den port som l�g mot
norr p� den yttre f�rg�rden.
21. Ocks� den hade tre vaktkamrar p� var sida och likaledes
murpelare och f�rhus, lika stora som den f�rra portens; den var
femtio alnar l�ng och tjugufem alnar bred.
22. Och f�nstren, f�rhuset och palmerna d�ri voro lika stora som i
den port som l�g mot �ster; och man steg upp till den p� sju
trappsteg, och dess f�rhus l�g framf�r dessa.
23. Och en port till den inre f�rg�rden fanns mitt emot denna port,
det var i norr s�som i �ster; och han m�tte avst�ndet fr�n den
ena porten till den andra: det var hundra alnar.
24. D�refter l�t han mig g� till s�dra sidan, och jag s�g att ocks�
p� s�dra sidan fanns en port. Och han m�tte dess murpelare och
f�rhus; de voro lika stora som de andra.
25. Och f�nster funnos p� den och p� dess f�rhus runt omkring,
likadana som de andra f�nstren. Den var femtio alnar l�ng och
tjugufem alnar bred.
26. Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess f�rhus
l�g framf�r dessa; och den var prydd med palmer p� sina
murpelare, p� b�da sidor.
27. Och en port till den inre f�rg�rden fanns ock p� s�dra sidan;
och han m�tte avst�ndet fr�n den ena porten till den andra p�
s�dra sidan: det var hundra alnar.
28. D�refter f�rde han mig till den inre f�rg�rden genom s�dra
porten. Och han m�tte den s�dra porten den var lika stor som de
andra
29. Och dess vaktkamrar, murpelare och f�rhus voro lika stora som de
andra, och f�nster funnos p� den och p� dess f�rhus runt
omkring. Den var femtio alnar l�ng och tjugu fem alnar bred.
30. Och f�rhus funnos runt omkring tjugufem alnar l�nga och fem
alnar breda.
31. Och dess f�rhus l�g ut�t den yttre f�rg�rden, och dess murpelare
voro prydda med palmer; och uppg�ngen d�rtill utgjordes av �tta
trappsteg.
32. Sedan f�rde han mig till den inre f�rg�rdens �stra sida och
m�tte porten d�r; den var lika stor som de andra.
33. Och dess vaktkamrar, murpelare och f�rhus voro lika stora som de
andra, och f�nster funnos p� den och p� dess f�rhus runt
omkring. Den var femtio alnar l�ng och tjugufem alnar bred.
34. Och dess f�rhus l�g mot den yttre f�rg�rden, och dess murpelare
voro prydda med palmer p� b�da sidor; och uppg�ngen d�rtill
utgjordes av �tta trappsteg.
35. D�refter f�rde han mig till den norra portan och m�tte den; den
var lika stor som de andra.
36. S� ock dess vaktkamrar, murpelare och f�rhus, och f�nster funnos
p� den runt omkring. Den var femtio alnar l�ng och tjugufem
alnar bred.
37. Och dess murpelare stodo vid den yttre f�rg�rden, och dess
murpelare voro prydda med palmer p� b�da sidor; och uppg�ngen
d�rtill utgjordes av �tta trappsteg.
38. Och en tempelkammare med sin ing�ng fanns vid murpelarna, i
portarna; d�r skulle man sk�lja br�nnoffren.
39. Och i portens f�rhus stodo tv� bord p� var sida, och p� dem
skulle man slakta br�nnoffers-, syndoffers- och
skuldoffersdjuren.
40. Och vid den yttre sidov�gg som l�g norrut, n�r man steg upp till
portens ing�ng, stodo tv� bord; och vid den andra sidov�ggen p�
porten f�rhus stodo ock tv� bord.
41. Allts� stodo vid portens sidov�ggar fyra bord p� var sida, eller
tillsammans �tta bord, p� vilka man skulle slakta.
42. Och f�r br�nnoffret stodo d�r fyra bord av huggna stenar, en och
en halv aln l�nga, en och en halv aln breda och en aln h�ga; p�
dessa skulle man l�gga de redskap som man slaktade br�nnoffers-
och slaktoffersdjuren med.
43. Och dubbelkrokar, en handsbredd l�nga, voro f�sta innantill runt
om kring; och p� borden skulle offerk�ttet l�ggas.
44. Och utanf�r den inre porten funnos f�r s�ngarna, p� den inre
g�rden, tempelkamrar, som l�go vid den norra portens sidov�gg,
med sin framsida �t s�der; och en annan l�g vid den �stra
portens sidov�gg med sin flamsida �t norr.
45. Och han talade till mig: �Denna tempelkammare, vars framsida
ligger mot s�der, �r f�r de pr�ster som f�rr�tta tj�nsten inne i
huset.
46. Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr �r f�r de
pr�ster som f�rr�tta tj�nsten vid altaret, allts� f�r Sadoks
s�ner, vilka �ro de av Levi barn, som f� tr�da fram till HERREN
f�r att g�ra tj�nst inf�r honom.�
>1 Sam. 2,35. 1 Kon. 2,35. Hes. 48,11.
47. Och han m�tte f�rg�rden; den var hundra alnar l�ng och hundra
alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framf�r huset.
Hesekiel, 41 Kapitlet
Tempelhuset.
48. Sedan f�rde han mig till huset f�rhus. Och han m�tte f�r
husets murpelare: de h�llo fem alnar var p� sin sida, s� ock
porten bredd: den var p� var sida tre alnar.
49. F�rhuset var tjugu alnar l�ng och elva alnar brett, n�mligen vid
trappstegen p� vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo
pelare, en p� var sida.
*26/41 Hesekiel, 41 Kapitlet
1. D�refter f�rde han mig till tempel salen. Och han m�tte
murpelarna de voro sex alnar breda, var p� sin sida --
tabernaklets bredd.
2. Och ing�ngen var tio alnar bred och sidov�ggarna vid ing�ngen
voro p� var sida fem alnar. Sedan m�tte han salens langd: den
var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.
>1 Kon. 6,2,17.
3. D�refter gick han in i det innersta rummet. Och han m�tte
murpelarna vid ing�ngen: de h�llo tv� alnar, och ing�ngen: den
h�ll sex alnar, och ing�ngens bredd: den var sju alnar.
4. Och han m�tte dess l�ngd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
den var tjugu alnar, framf�r tempelsalen. Och han sade till mig:
�Detta �r det allra heligaste.�
>1 Kon. 6,20.
5. D�refter m�tte han husets mur: den h�ll sex alnar, och
sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
huset.
>1 Kon. 6,5 f.
6. Och sidokamrarna l�go den ena ovanf�r den andra, i trettiotre
omg�ngar; och p� den mur som str�ckte sig innanf�r sidokamrarna
runt omkring funnos avsatser, p� vilka de skulle hava sitt
f�ste; ty i sj�lva husv�ggen skulle de icke vara inf�sta.
7. H�rigenom blevo sidokamrarna, d�r de l�go kring huset, bredare
alltefter som de l�go h�gre upp. Ty husets kringbyggnad
str�ckte sig med �verv�ning ovanp� �verv�ning runt omkring
huset. D�rf�r v�xte bredden in�t, alltefter som v�ningen l�g
h�gre upp. Och fr�n den nedersta v�ningen steg man s� upp i den
�versta genom den mellersta.
8. Och jag s�g att huset l�g p� en upph�jd fot, som str�ckte sig
runt d�romkring; sidokamrarnas grundvalar voro n�mligen en hel
st�ng h�ga, sex alnar till kanten.
9. Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
blev fri tillh�rde husets sidokamrar.
10. Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
runt omkring hela huset.
11. Och ing�ngarna till sidokamrarna l�go ut�t den fria platsen, en
ing�ng mot norr och en ing�ng �t s�der; den fria platsen var fem
alnar bred, runt omkring.
12. Och den byggnad som l�g invid den avs�ndrade platsen p� v�stra
sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
tjock runt omkring och nittio alnar l�ng.
13. Och han m�tte huset: det var hundra alnar l�ngt. Och den
avs�ndrade platsen j�mte byggnaden med dess murar utgjorde en
l�ngd av hundra alnar.
14. Och bredden p� husets framsida j�mte den avs�ndrade platsen �t
�ster utgjorde en l�ngd av hundra alnar.
15. Och han m�tte l�ngden p� den byggnad som l�g invid den
avs�ndrade platsen, p� dennas baksida, och m�tte avsatserna p�
dess framv�gg �t b�da sidor -- de h�llo hundra alnar -- vidare
det inre tempelrummet och f�rg�rdsf�rhusen,
16. tr�sklarna och de slutna f�nstren, avsatserna p� framv�ggen
runtomkring, i deras tre v�ningar, platsen invid tr�skeln -- som
var av polerat tr� -- runt omkring,
17. s� ock avst�ndet fr�n marken upp till f�nstren. Och f�nstren
voro t�ckta. Men ovanf�r d�rren, b�de in emot det inre rummet
och ut�t, och eljest utefter hela v�ggen runt omkring, innantill
och utantill, funnos avm�tta f�lt,
18. p� vilka framst�lldes keruber och almer, var palm mellan tv�
keruber. Och var kerub hade tv� ansikten:
19. ett m�nniskoansikte �t palmen p� ena sidan, och ett lejonansikte
�t palmen p� andra sidan; s� var gjort p� hela huset runt
omkring.
20. Fr�n marken �nda upp �ver ing�ngen funnos keruber och palmer
framst�llda, s� ock p� tempelsalens v�ggar.
21. Tempelsalens d�rr�ppning var fyrkantig, och framsidan av det
heligaste hade sitt givna utseende.
>1 Kon. 6,31.
22. Altaret var av tr�, tre alnar h�gt och tv� alnar l�ngt, och det
hade h�rn; och dess l�ngsidor och v�ggar voro av tr�. Och han
talade till mig: �Detta �r det bord som skall st� inf�r HERRENS
ansikte.�
23. Och b�de tempelsalen och det heligaste hade dubbeld�rrar.
24. Och var d�rr hade tv� d�rrskivor, tv� vridbara d�rrskivor: den
ena d�rren hade tv� d�rrskivor, och likaledes den andra tv�.
25. Och p� dem, p� d�rrarna till tempelsalen, funnos framst�llda
keruber och palmer, likasom p� v�ggarna; och p� f�rhusets
framsida, utantill, var ett trapphus av tr�.
>1 Kon. 7,6. Hes. 40,26.
26. Ooh slutna f�nster och palmer funnos p� f�rhusets sidov�ggar, p�
b�da sidor, s� ock i husets sidokamrar och i
trapphusen.
>Hes. 40,16.
*26/42 Hesekiel, 42 Kapitlet
Hesekiel, 42 Kapitlet
Templets omgivningar.
1. Och han l�t mig g� ut p� den yttre f�rg�rden den v�g som gick �t
norr, och f�rde mig d�refter till den byggnad med tempelkamrar,
som l�g invid den avs�ndrade platsen och tillika invid
murbyggnaden norrut,
2. till l�ngsidan, som m�tte hundra alnar, med sin ing�ng i norr;
men bredden var femtio alnar.
3. Ut emot den tjugu alnar breda platsen p� den inre f�rg�rden och
ut emot stengolvet p� den yttre f�rg�rden l�go avsatserna p� det
ena husets framv�gg mitt emot avsatserna p� det andra husets
framv�gg, i tre v�ningar.
4. Och framf�r tempelkamrarna gick en tio alnar bred g�ng till den
inre f�rg�rden, en alnsbred v�g; och ing�ngarna l�go mot norr.
5. Men de �versta tempelkamrarna voro mindre �n de andra, ty
avsatserna p� framv�ggen togo bort mer rum fr�n dem �n fr�n de
nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
6. Ty kamrarna l�go i tre v�ningar och hade inga pelare, s�som
f�rg�rdarna hade; d�rf�r blevo de �versta v�ningens kamrar mer
indragna �n den nedersta och den mellersta v�ningens.
7. Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna �t den yttre
f�rg�rden till, framf�r tempelkamrarna, och den var femtio alnar
l�ng.
8. Ty l�ngden p� tempelkammarbyggnaden ut�t den yttre f�rg�rden var
femtio alnar, men �t templet till hundra alnar.
9. Och nedanf�r dessa tempelkamrar var ing�ngen fr�n �ster, n�r man
ville komma till dem fr�n den yttre f�rg�rden.
10. D�r f�rg�rdens skiljemur var som tjockast, l�go ock p� �stra
sidan tempelkamrar invid den avs�ndrade platsen och tillika
invid murbyggnaden.
11. Och en v�g gick framf�r dem, likadan som v�gen framf�r
tempelkamrarna p� norra sidan; och de hade samma l�ngd och
bredd. Och alla utg�ngar h�r voro s�som d�r, b�de i fr�ga om
�vriga anordninga och i fr�ga om sj�lva d�rr�ppningarna.
12. Och s�som det var med d�rr�ppningarna p� tempelkamrarna vid
s�dra sidan, s� fanns ocks� har en d�rr�ppning, vid vilken en
v�g begynte, en v�g som gick utefter den beh�riga skiljemuren,
och som l�g �sterut, n�r man gick in i tempelkamrarna.
13. Och han sade till mig: �De norra och s�dra tempelkamrarna invid
den avs�ndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
pr�sterna, som f� tr�da fram inf�r HERREN, skola �ta det
h�gheliga; d�r skola de f�rvara det h�gheliga, s�v�l spisoffer
som syndoffer och skuldoffer ty det �r en helig plats.
>3 Mos. 2,3, 10.
14. N�r pr�sterna -- som fr�n helgedomen icke strax f� begiva sig
till den yttre f�rg�rden -- hava kommit ditin, skola de d�r
l�mna kvar de kl�der i vilka de hava gjort tj�nst, ty dessa �ro
heliga; f�rst n�r de hava ikl�tt sig andra kl�der, f� de tr�da
ut p� den plats som �r f�r folket.�
15. N�r han nu hade slutat uppm�tningen av det inre huset, l�t han
mig g� ut till den port som l�g mot �ster. Och han m�tte platsen
runt omkring.
16. Han m�tte med sin m�tst�ng �t �stra sidan: den h�ll efter
m�tst�ngen fem hundra st�nger runt omkring.
17. Han m�tte �t norra sidan: den h�ll efter m�tst�ngen fem hundra
st�nger runt omkring.
18. Han m�tte ock �t s�dra sidan: den h�ll efter matst�ngen fem
hundra st�nger.
19. Han v�nde sig mot v�stra sidan och m�tte med m�tst�ngen fem
hundra st�nger.
20. �t alla fyra sidorna m�tte han platsen. Den var omgiven av en
mur, som utefter platsens l�ngd h�ll fem hundra st�nger och
utefter dess bredd fem hundra st�nger. Och den skulle skilja det
heliga fr�n det som icke var heligt.
*26/43 Hesekiel, 43 Kapitlet
Hesekiel, 43 Kapitlet
Herrens h�rlighet drager in i det nya
templet. Altaret och dess invigning.
1. Och han l�t mig g� �stad till porten, den port som vette �t
�ster.
2. D� s�g jag Israels Guds h�rlighet komma �sterifr�n, och d�net
d�rvid var s�som d�net av stora vatten, och jorden lyste av hans
h�rlighet.
3. Och den syn som jag d� s�g var likadan som den jag s�g, n�r jag
kom f�r att f�rd�rva staden; det var en syn likadan som den jag
s�g vid str�mmen Kebar. Och jag f�ll ned p� mitt ansikte.
>Hes. 1,4 f. 10,18 f. 11,22 f.
4. Och HERRENS h�rlighet kom in i huset genom den port som l�g mot
�ster.
5. Och en andekraft lyfte upp mig och f�rde mig in p� den inre
f�rg�rden, och jag s�g att HERRENS h�rlighet uppfyllde huset.
>2 Mos. 40,34. 1 Kon. 8,10.
6. D� h�rde jag en r�st tala till mig fr�n huset, under det att en
man stod bredvid mig.
7. Den sade till mig: Du m�nniskobarn, detta �r den plats d�r min
tron �r, den plats d�r mina f�tter skola st�, d�r jag vill bo
ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer
orena mitt eviga namn, varken de sj�lva eller deras konungar,
med sin trol�sa avf�llighet, med sina konungars d�da kroppar och
med sina offerh�jder:
>2 Kon. 21,18, 26.
8. de som satte sin tr�skel invid min tr�skel, och sin d�rrpost vid
sidan av min dorrpost, s� att allenast muren var mellan mig och
dem, och som s� orenade mitt heliga namn med de styggelser de
bedrevo, varf�r jag ock f�rgjorde dem i min vrede.
9. Men nu skola de skaffa sin trol�sa avf�llighet och sina
konungars d�da kroppar l�ngt bort ifr�n mig, s� att jag kan bo
ibland dem evinerligen.
10. Men du, m�nniskobarn, f�rkunna nu f�r Israels barn om detta hus,
p� det att de m� blygas f�r sina missg�rningar. M� de m�ta det
h�rliga byggnadsverket.
>Hes. 16,61 f.
11. Om de d� blygas f�r allt vad de hava gjort, s� kung�r f�r dem
och teckna f�r deras �gon upp husets form och inredning, dess
utg�ngar och ing�ngar, alla dess former och alla stadgar d�rom,
alla dess former och alla lagar d�rom, s� att de akta p� hela
dess form och alla stadgar d�rom och g�ra efter dem.
12. Detta �r lagen om huset: p� toppen av berget skall hela dess
omr�de runt omkring vara h�gheligt. Ja, detta �r lagen om
huset.
13. Men dessa voro m�tten p� altaret i alnar, var aln en handsbredd
l�ngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln h�g och en
aln bred, och kanten p� ramen, runt omkring utmed randen, var
ett kvarter h�g; detta var altarets underlag.
>Hes. 40,5.
14. Avst�ndet fr�n bottenramen vid marken upp till den nedre
avsatsen var tv� alnar, och bredden var en aln. Avst�ndet fr�n
den mindre avsatsen upp till den st�rre var fyra alnar, och
bredden var en aln.
15. Altarh�rden h�ll fyra alnar; och fr�n altarh�rden stodo de fyra
hornen upp�t.
16. Och altarharden var tolv alnar l�ng och tolv alnar bred, s� att
dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
17. Och avsatsen var fjorton alnar l�ng och fjorton alnar bred,
utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den h�ll en halv
aln, och dess bottenram str�ckte sig en aln runt omkring. Och
altarets trappsteg vette �t �ster.
18. Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, s� s�ger Herren,
HERREN: Dessa �ro stadgarna om altaret f�r den dag d� det bliver
f�rdigt, s� att man kan offra br�nnoffer och st�nka blod d�rp�.
19. D� skall du �t de levitiska pr�sterna giva en ungtjur till
syndoffer, �t dem som �ro av Sadoks s�d, och som f� tr�da fram
till mig, s�ger Herren, HERREN, f�r att g�ra tj�nst inf�r mig.
20. Och du skall taga n�got av dess blod och stryka p� altarets fyra
h�rn och p� avsatsens fyra h�rn och p� kanten runt omkring; s�
skall du rena det och bringa f�rsoning f�r det.
>2 Mos. 29,16, 36.
21. Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanf�r helgedomen
skall den br�nnas upp p� en d�rtill best�md plats, som h�r till
huset.
>3 Mos. 4,12. 16,27.
22. Och n�sta dag skall du f�ra fram en felfri bock till syndoffer;
och man skall rena altaret med den, p� samma s�tt som man renade
det med tjuren.
23. N�r du s� har fullbordat reningen, skall du f�ra fram en felfri
ungtjur och en felfri v�dur av sm�boskapen.
24. Dem skall du f�ra fram inf�r HERREN, och pr�sterna skola str�
salt p� dem och offra dem s�som br�nnoffer �t HERREN.
>3 Mos. 2,13.
25. Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
en ungtjur och en v�dur av sm�boskapen, b�da felfria, skall man
likaledes offra.
>2 Mos. 29,35.
26. Under sju dagar skall man s�lunda bringa f�rsoning f�r altaret
och rena det och inviga det.
27. Men sedan dessa dagar hava g�tt till �nda, skola pr�sterna p�
�ttonde dagen och allt framgent offra p� altaret edra br�nnoffer
och tackoffer; och jag skall d� hava behag till eder, s�ger
Herren, HERREN�.
>3 Mos. 8,33.
*26/44 Hesekiel, 44 Kapitlet
Hesekiel, 44 Kapitlet
Det nya templets tj�nare. Deras
skyldigheter och r�ttigheter.
1. D�refter f�rde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
kom vette �t �ster; den var nu st�ngd.
2. Och HERREN sade till mig: �Denna port skall f�rbliva st�ngd och
icke mer �ppnas, och ingen skall g� in genom den, ty HERREN,
Israels Gud, har g�tt in genom den; d�rf�r skall den varai
st�ngd.
>Hes. 43,4.
3. Dock skall fursten, eftersom han �r furste, f� sitta d�r och
h�lla m�ltid inf�r HERRENS ansikte; han skall d� g� in genom
portens f�rhus, och samma v�g skall han g� ut igen.�
4. D�refter f�rde han mig genom norra porten till platsen framf�r
huset; och jag fick se huru HERRENS h�rlighet uppfyllde HERRENS
hus. D� f�ll jag ned p� mitt ansikte.
5. och HERREN sade till mig: Du m�nniskobarn, akta p� och se med
dina �gon, och h�r med dina �ron allt vad jag nu talar med dig
om alla stadgar ang�ende HERRENS hus och om alla lagar som r�ra
det; och giv akt p� huru man g�r in i huset genom alla
helgedomens utg�ngar.
6. Och s�g till Israels hus, det genstr�viga: S� s�ger Herren,
HERREN: Nu m� det vara nog med alla de styggelser I haven
bedrivit, I av Israels hus,
>4 Mos. 16,3, 7.
7. I som haven l�tit fr�mlingar med oomskuret hj�rta och oomskuret
k�tt komma in i min helgedom och vara d�r, s� att mitt hus har
blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
blod. S� har mitt f�rbund blivit brutet, f�r att icke n�mna alla
edra andra styggelser.
>4 Mos. 18,4. Jos. 9,27. Esr. 8,20.
8. I haven icke sj�lva f�rr�ttat tj�nsten vid mina heliga f�rem�l,
utan haven satt andra till att �t eder f�rr�tta tj�nsten i min
helgedom.
9. S� s�ger Herren, HERREN: Ingen fr�mling med oomskuret hj�rta och
oomskuret k�tt f�r komma in i min helgedom, ingen av de
fr�mlingar som finnas bland Israels barn.
10. Utan de leviter som gingo bort ifr�n mig, n�r Israel for vilse
de som d� sj�lva foro vilse och gingo bort ifr�n mig och f�ljde
sina el�ndiga avgudar, de skola b�ra p� sin missg�rning
11. och skola i min helgedom bestrida vakttj�nstg�ringen vid husets
portar och annan tj�nstg�ring i huset; de skola slakta
br�nnoffer och slaktoffer �t folket, och skola st� inf�r dem
till att betj�na dem.
12. Eftersom de betj�nade dem inf�r deras el�ndiga avgudar och s�
blevo f�r Israels hus en st�testen till missg�rning, d�rf�r
betygar jag om dem med upplyft hand, s�ger Herren, HERREN, att
de skola f� b�ra p� sin missg�rning.
13. De skola icke f� nalkas mig, till att f�rr�tta pr�sterlig tj�nst
inf�r mig, eller till att nalkas n�got av mina heliga f�rem�l,
n�mligen de h�gheliga, utan de skola b�ra p� sin skam och p� de
styggeliga synder som de hava bedrivit.
>4 Mos. 4,19. Hos. 4,6.
14. Och jag skall s�tta dem till att f�rr�tta tj�nsten i huset vid
allt tj�nararbete d�r, allt som d�r skall utf�ras.
15. Men de levitiska pr�ster, n�mligen Sadoks s�ner, som f�rr�ttade
tj�nsten vid min helgedom, n�r de �vriga israeliterna foro vilse
och gingo bort ifr�n mig, de skola f� tr�da fram till mig f�r
att g�ra tj�nst inf�r mig; de skola st� inf�r mitt ansikte f�r
att offra �t mig fett och blod, s�ger Herren, HERREN.
>Hes. 40,46.
16. De skola g� in i min helgedom, och de skola tr�da fram till mitt
bord f�r att g�ra tj�nst inf�r mig och f�rr�tta vad som �r att
f�rr�tta �t mig.
>Hes. 41,22
17. Och n�r de komma in i den inre f�rg�rdens portar, skola de
ikl�da sig linnekl�der; de f� icke hava p� sig n�got av ylle,
n�r de g�ra tj�nst i den inre f�rg�rdens portar och inne i
huset.
>2 Mos. 28,39 f.
18. De skola hava huvudbonader av linne p� sina huvuden, och
benkl�der av linne omkring sina l�nder; de skola icke omgjorda
sig med n�got som framkallar svett.
19. Och n�r de sedan g� ut p� den yttre f�rg�rden, till folket p�
den yttre f�rg�rden, skola de taga av sig de kl�der i vilka de
hava gjort tj�nst, och skola l�mna dem kvar i helgedomens
tempelkamrar och ikl�da sig andra kl�der, f�r att de icke m�
g�ra folket heligt med sina kl�der.
>Hes. 42,14.
20. De skola icke raka huvudet, men skola icke heller l�ta h�ret
v�xa fritt, utan skola klippa sitt huvudh�r kort.
>3 Mos. 21,5. 4 Mos. 6,5.
21. Och vin f�r ingen pr�st dricka, n�r han har kommit in p� den
inre f�rg�rden.
>3 Mos. 10,9.
22. En �nka eller en fr�nskild kvinna f�r han icke taga till hustru
�t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns sl�kt; dock
f�r han taga en �nka, om hon �r �nka efter en pr�st.
>3 Mos. 21,7, 13 f.
23. Och de skola l�ra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
>3 Mos. 10,10. Hes. 22,26.
24. Och i r�ttssaker skola de upptr�da s�som domare och skola avd�ma
dem efter mina r�tter. Och mina lagar och stadgar skola de
iakttaga vid alla mina h�gtider, och mina sabbater skola de
h�lla heliga.
>5 Mos. 17,8 f. 2 Kr�n. 19,10. Mal. 2,7.
25. Ingen av dem f�r orena sig genom att g� in till n�gon d�d
m�nniska; allenast genom fader eller moder eller son eller
dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillh�rt
n�gon man m� han �draga sig orenhet.
>3 Mos. 21,1 f.
26. Men n�r han d�refter har blivit ren, skall man r�kna f�r honom
ytterligare sju dagar;
>4 Mos. 19,11 f.
27. och p� den dag d� han g�r in i- helgedomen, p� den inre
f�rg�rden, f�r att g�ra tj�nst i helgedomen, d� skall han b�ra
fram ett syndoffer f�r sig, s�ger Herren, HERREN.
28. Och deras arvedel skall best� d�ri att jag sj�lv skall vara
deras arvedel. Och I skolen icke giva dem n�gon besittning i
Israel, ty jag sj�lv �r deras besittning.
>4 Mos. 18,20. 5 Mos. 10,9. 18,2. Jos. 13,14.
29. Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f� de �ta, och allt
tillspillogivet i Israel skall h�ra dem till.
>3 Mos. 27,21.
30. Och det f�rsta av alla f�rstlingsfrukter av alla slag, och alla
offerg�rder av alla slag, vadhelst I framb�ren s�som offerg�rd,
detta skall h�ra pr�sterna till; och f�rstlingen av edert mj�l
skolen I giva �t pr�sten, f�r att du m� bringa v�lsignelse �ver
ditt hus.
>2 Mos. 23,19. 4 Mos. 15,20 f. 18,12 f., 19. Neh. 10,37.
31. Intet sj�lvd�tt eller ihj�lrivet djur, vare sig f�gel eller
boskapsdjur, f� pr�sterna �ta.
>2 Mos. 22,31. 3 Mos. 22,8. Hes. 4,14.
*26/45 Hesekiel, 45 Kapitlet
Hesekiel, 45 Kapitlet
Avskiljande av land f�r helgedomen,
staden och fursten. Furstens
f�rpliktelser. Offerg�rder.
H�gtidsoffer.
1. Och n�r I genom lottkastning f�rdelen landet till arvedel, d�
skolen I �t HERREN giva en offerg�rd, en helig del av landet, i
l�ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
skall vara heligt till hela sitt omf�ng runt omkring.
>Jos. 14,1 f. Hes. 47,18 f., 21. 48,8 f.
2. H�rav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
hundra alnar i l�ngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
till utmark d�r runt omkring femtio alnar.
>Hes. 42,20.
3. Av det tillm�tta stycket skall du allts� avm�ta ett omr�de,
tjugufem tusen alnar i l�ngd och tio tusen i bredd; d�r skall
helgedomen, det h�gheliga, ligga.
4. Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillh�ra
pr�sterna, som g�ra tj�nst i helgedomen, dem som f� tr�da fram
till att g�ra tj�nst inf�r HERREN; detta skall vara en plats �t
dem f�r deras hus, s� ock en helig plats f�r helgedomen.
5. Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i I�ngd och tio tusen i
bredd, skall tillh�ra leviterna, som g�ra tj�nst i huset, s�som
deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
6. Och �t staden skolen I giva till besittning ett omr�de, fem
tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i l�ngd, motsvarande det
heliga offerg�rdsomr�det; det skall h�ra hela Israels hus till.
>Hes. 48,15 f.
7. Och fursten skall p� b�da sidor om det heliga offerg�rdsomr�det
och stadens besittning f� ett omr�de, bel�get invid det heliga
offerg�rdsomr�det och stadens besittning, dels p� v�stra fiidan,
v�sterut, dels ock p� �stra sidan, �sterut, och I l�ngd
motsvarande en stamlotts utstr�ckning fr�n v�stra gr�nsen till
�stra.
>Hes. 48,21.
8. Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
Israel. Och mina furstar skola d� icke mer f�rtrycka mitt folk,
utan skola l�ta Israels hus f� beh�lla sitt land efter sina
stammar.
9. S� s�ger Herren, HERREN: Nu m� det vara nog, I Israels furstar.
Skaffen bort v�ld och f�rtryck, och �ven r�tt och r�ttf�rdighet;
h�ren upp att driva mitt folk ifr�n hus och hem, s�ger Herren,
HERREN.
>3 Mos 19,35 f. Hes. 44,6.
10. Riktig v�g, riktig efa, riktigt bat-m�tt skolen I hava.
11. Efan och bat-m�ttet skola h�lla samma m�tt, s� att bat-m�ttet
rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
av en homer; ty efter homern skall man best�mma m�tten.
12. Sikeln skall inneh�lla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
siklar, femton siklar skall minan inneh�lla hos eder.
>2 Mos. 30,13. 3 Mos. 27,25. 4 Mos. 3,47.
13. Detta �r den offerg�rd I skolen giva: en sj�ttedels efa av var
homer vete och en sj�ttedels efa av var homer korn;
14. vidare den stadgade g�rden av olja, r�knat efter bat av olja: en
tiondedels bat av var kor (som �r ett m�tt p� tio bat och lika
med en homer, ty tio bat utg�ra en homer);
15. vidare av sm�boskapen fr�n Israels betesmarker ett djur p� vart
tv�hundratal, till spisoffer, br�nnoffer och tackoffer, f�r att
bringa f�rsoning f�r folket, s�ger Herren, HERREN.
16. Allt folket i landet skall vara f�rpliktat till denna offerg�rd
�t fursten i Israel.
17. Men fursten skall det �ligga att framb�ra br�nnoffer, spisoffer
och drickoffer p� festerna, nym�naderna och sabbaterna, vid alla
Israels hus' h�gtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
br�nnoffer och tackoffer till att bringa f�rsoning f�r Israels
hus.
18. S� s�ger Herren, HERREN: P� f�rsta dagen i forsta m�naden skall
du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
>3 Mos. 16,16, 29 f.
19. Och pr�sten skall taga n�got av syndoffrets blod och stryka p�
husets d�rrpost och p� altaravsatsens fyra h�rn och p�
d�rrposten till den inre f�rg�rdens port.
20. S� skall du ock g�ra p� sjunde dagen i m�naden, om s� �r, att
n�gon har syndat oupps�tligen och av f�kunnighet; p� detta s�tt
skolen I bringa f�rsoning f�r huset.
>3 Mos. 4,2 f.
21. P� fjortonde dagen i f�rsta m�naden skolen I fira p�skh�gtid; i
sju dagar skolen I h�lla h�gtid, och man skall d� �ta osyrat
br�d.
>2 Mos. 12,18 f. 4 Mos. 28,16 f.
22. P� den dagen skall fursten f�r sig sj�lv och f�r allt folket i
landet offra en tjur till syndoffer.
>Hes. 46,12.
23. Men sedan, under h�gtidens sju dagar, skall han dagligen under
de sju dagarna offra s�som br�nnoffer �t HERREN sju tjurar och
sju v�durar, alla felfria, och s�som syndoffer en bock dagligen.
24. Och s�som spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
efa till var v�dur, j�mte en hin olja till var efa.
25. P� femtonde dagen i sjunde m�naden skall han vid h�gtiden
framb�ra likadana offer under de dagarns, likadana syndoffer,
br�nnoffer och spisoffer och lika mycket olja.
>4 Mos. 29,12 f.
*26/46 Hesekiel, 46 Kapitlet
Hesekiel, 46 Kapitlet
Furstens offer. Det dagliga br�nnoffret.
Furstens arvsbesittning. Offerk�ken.
1. S� s�ger Herren, HERREN: Den inre f�rg�rdens port, den som
vetter �t �ster, skall vara st�ngd under de sex arbetsdagarna,
men p� sabbatsdagen skall den �ppnas; likaledes skall den �ppnas
p� nym�nadsdagen.
2. Och d� skall fursten utifr�n g� in genom portens f�rhus och
st�lla sig vid portens d�rrpost; och n�r pr�sterna offra hans
br�nnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p� portens
tr�skel och d�refter g� ut. Men porten skall icke st�ngas f�rren
om aftonen.
>Hes. 45,17, 22.
3. Och folket i landet skall p� sabbater och nym�nader tillbedja
inf�r HERREN vid ing�ngen till samma port.
4. Och br�nnoffret som fursten skall framb�ra �t HERREN skall p�
sabbatsdagen utg�ras av sex felfria lamm och en felfri v�dur.
5. Och s�som spisoffer skall han framb�ra en efa till v�duren, men
till lammen s�som spisoffer s� mycket han vill giva, j�mte en
hin olja till var efa.
6. Men p� nym�nadsdagen skall han framb�ra en felfri ungtjur, sex
lamm och en v�dur, allasammans felfria.
>4 Mos. 28,11 f.
7. Och s�som spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
efa till v�duren, och till lammen s� mycket han vill anskaffa,
j�mte en hin olja till var efa.
8. Och n�r fursten vill g� in, skall han g� in genom portens
f�rhus, och samma v�g skall han g� ut igen.
>Hes. 44,3.
9. Men n�r folket i landet kommer inf�r HERRENS ansikte vid
h�gtiderna, d� skall den som har g�tt in genom norra porten f�r
att tillbedja g� ut genom s�dra porten, och den som har g�tt in
genom s�dra porten skall g� ut genom norra porten; ingen skall
g� tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
man skall g� ut genom den motsatta.
10. Och fursten skall g� in tillsammans med de andra, n�r de g� in;
och n�r de g� ut, skola de g� ut tillsammans.
11. Men vid fester och h�gtider skall spisoffret utg�ras av en efa
till var tjur och en efa till var v�dur, och till lammen av s�
mycket han vill giva, j�mte en hin olja till var efa.
>Hes. 45,24.
12. Och n�r fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
br�nnoffer eller ett tackoffer s�som frivilligt offer �t HERREN,
d� skall man �ppna �t honom den port som vetter �t �ster, och
han skall offra sitt br�nnoffer och sitt tackoffer alldeles s�,
som han pl�gar offra p� sabbatsdagen; och d�refter skall han g�
ut och sedan han har g�tt ut, skall man st�nga porten.
13. Du skall dagligen offra s�som br�nnoffer �t HERREN ett felfritt
�rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett s�dant.
>2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
14. Och s�som spisoffer skall du d�rtill offra var morgon en
sj�ttedel efa, s� ock en tredjedels hin olja f�r att fukta
mj�let -- detta s�som spisoffer �t HERREN, s�som ev�rdlig r�tt
f�r best�ndigt.
15. I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon s�som
dagligt br�nnoffer.
16. S� s�ger Herren, HERREN: Om fursten giver n�gon av sina s�ner en
g�va, s� bliver det dennes arvedel, det skall h�ra hans s�ner
till; de skola besitta det s�som arv.
17. Men om han av sin arvedel giver n�got s�som g�va �t n�gon av
sina tj�nare, s� skall detta tillh�ra denne intill fri�ret; d�
skall det �terg� till fursten. Hans arvedel �r det ju, och hans
s�ner skall det tillfalla.
>3 Mos. 25,10. 27,4.
18. Fursten m� icke taga n�got av folkets arvedel och s� kr�nka den
i deras besittningsr�tt; allenast av sin egen besittning m� han
giva arvedelar �t sina s�ner, f�r att ingen av mitt folk skall
bliva undantr�ngd fr�n sin s�rskilda besittning.
>Hes. 45,8.
19. Och han f�rde mig genom den ing�ng som l�g vid sidan av porten
till de heliga tempelkamrar som voro best�mda f�r pr�sterna, och
som vette �t norr; och jag s�g att d�r var en plats l�ngst uppe
i v�ster.
20. Och han sade till mig: �Detta �r den plats d�r pr�sterna skola
koka skuldoffret och syndoffret, och d�r de skola baka
spisoffret, f�r att icke beh�va b�ra ut det p� den yttre
f�rg�rden och s� g�ra folket heligt.�
21. D�refter l�t han mig g� ut p� den yttre f�rg�rden och f�rde mig
omkring till f�rg�rdens fyra h�rn; och jag s�g d� att i cart och
ett av f�rg�rdens h�rn fanns en g�rd.
22. I f�rg�rdens fyra h�rn funnos kringst�ngda g�rdar, fyrtio alnar
l�nga och trettio alnar breda; dessa fyra h�rng�rdar voro lika
stora.
23. Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inr�ttat
eldst�der till kokning.
24. Och han sade till mig: �Detta �r de k�k i vilka husets tj�nare
skola koka folkets slaktoffer.�
*26/47 Hesekiel, 47 Kapitlet
Hesekiel, 47 Kapitlet
Tempelk�llan. Det heliga landets
gr�nser.
1. D�refter f�rde han mig tillbaka till husets ing�ng, och d�r fick
jag se vatten rinna fram under husets tr�skel p� �stra sidan, ty
husets framsida l�g mot �ster; och vattnet fl�t ned under husets
s�dra sidov�gg, s�der om altaret.
>Joel 3,18. Sak. 13,1. 14,8. Upp. 22,1 f.
2. Sedan l�t han mig g� ut genom norra porten och f�rde mig omkring
p� en yttre v�g till den yttre porten, den som vette �t
�ster. D�r fick jag se vatten v�lla fram p� s�dra sidan.
3. Sedan gick mannen, med ett m�tsn�re i handen, ett stycke mot
�ster och m�tte d�rvid upp tusen alnar och l�t mig s� g� �ver
vattnet, och vattnet r�ckte mig d�r till fotkn�larna.
4. �ter m�tte han upp tusen alnar och l�t mig s� g� �ver vattnet,
och vattnet r�ckte mig d�r till kn�na. �ter m�tte han upp tusen
alnar och l�t mig s� g� �ver vattnet, som d�r r�ckte mig upp
till l�nderna.
5. �nnu en g�ng m�tte han upp tusen alnar, och nu var det en str�m
som jag icke kunde g� �ver. Ty vattnet gick s� h�gt att man
m�ste simma; det var en str�m som man icke kunde g� �ver.
6. Och han sade till mig: �Nu har du ju sett det, du m�nniskobarn?�
Sedan f�rde han mig tillbaka upp p� str�mmens strand.
7. Och n�r han hade f�rt mig dit tillbaka, fick jag se tr�d i stor
myckenhet st� p� str�mmens strand, p� b�da sidor.
8. Och han sade till mig: �Detta vatten rinner fram mot �stra
kretsen och flyter ned p� Hedmarken och faller d�refter ut i
havet. Vattnet som fick bryta fram g�r allts� till havet, och s�
bliver vattnet d�r sunt.
9. Och �verallt dit den dubbla str�mmen kommer, d�r upplivas alla
levande varelser som r�ra sig i stim, och fiskarna bliva d�r
mycket talrika; ty n�r detta vatten kommer dit, bliver
havsvattnet sunt, och allt f�r liv, d�r str�mmen kommer.
10. Och fiskare skola st� utmed den fr�n En-Gedi �nda till
En-Eglaim, och s�som ett enda fiskel�ge skall den str�ckan
vara. D�r skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
alldeles s�som i Stora havet.
11. Men g�lar och dammar d�r skola icke bliva sunda, utan skola
tj�na till saltberedning.
12. Och vid str�mmen, p� dess b�da str�nder, skola allahanda
frukttr�d v�xa upp, vilkas l�v icke skola vissna, och vilkas
frukt icke skall taga slut, utan var m�nad skola tr�den bara ny
frukt, ty deras vatten kommer fr�n helgedomen. Och deras frukter
skola tj�na till f�da och deras l�v till l�kedom.�
>Upp. 22,2.
13. S� s�ger Herren, HERREN: Dessa �ro de gr�nser efter hvilka I
skolen utskifta landet s�som arvedel �t Israels tolv stammar
(varvid Josef f�r mer �n en lott).
>1 Mos. 48,5. 4 Mos. 34,2 f. Jos. 17,17 f.
14. I skolen f� det till arvedel, den ene s�v�l som den andre,
d�rf�r att jag med upplyft hand har lovat att giva det �t edra
fader; s� skall nu detta land tillfalla eder s�som arvsegendom.
>1 Mos. 12,7. 17,8. 26,3. 28,13.
15. Detta skall vara landets gr�ns p� norra sidan: fr�n Stora havet
l�ngs Hetlonsv�gen, dit fram d�r v�gen g�r till Sedad,
>Hes. 48,1.
16. Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
omr�den, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omr�de.
17. S� skall gr�nsen g� fr�n havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
omr�de och vidare allt l�ngre norrut och upp mot Hamats
omr�de. Detta �r norra sidan.
18. Och p� �stra sidan skall gr�nsen begynna mellan Hauran och
Damaskus och g� mellan Gilead och Israels land och utg�ras av
Jordan; fr�n nordgr�nsen ned�t, utmed �stra havet, skolen I m�ta
ut den. Detta �r �stra sidan.
19. Och p� sydsidan, s�derut, skall gr�nnen g� fr�n Tamar till
Meribots vatten vid Kades, till b�cken, fram till Stora
havet. Detta �r sydsidan, s�derut.
>4 Mos. 20,13. 27,14. Hes. 48,28.
20. Och p� v�stra sidan skall gr�nsen utg�ras av Stora havet och g�
fr�n sydgr�nsen till en punkt mitt emot det st�lle d�r v�gen g�r
till Hamat. Detta �r v�stra sidan.
21. Och I skolen utskifta detta land �t eder efter Israels stammar.
22. I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel �t eder
sj�lva och �t fr�mlingarna som bo ibland eder och hava f�tt barn
ibland eder. Ty de skola av eder h�llas lika med inf�dda
israeliter; de skola tillfalla eder s�som en arvedel bland
Israels stammar.
>3 Mos. 19,34.
23. I den stam d�r fr�mlingen bor, d�r skolen I giva honom hans
arvedel, s�ger Herren, HERREN.
*26/48 Hesekiel, 48 Kapitlet
Hesekiel, 48 Kapitlet
De tolv stammarnas omr�den samt
offerg�rdsomr�det med stadens och
furstens besittningar. Stadens omf�ng
och dess portars namn.
1. Och dessa �ro namnen p� stammarna. Vid norra gr�nsen l�ngs efter
Hetlonsv�gen, dit fram d�r v�gen g�r till Hamat, vidare bort mot
Hasar-Enan -- med Damaskus' omr�de j�mte Hamat i norr -- d�r
skall Dan hava en lott, s� att hela str�ckan fr�n �strs sidan
till v�stra tillh�r honom.
>Hes. 47,15 f.
2. Och n�rmast Dans omr�de skall Aser hava en lott, fr�n �stra
sidan till v�stra.
3. Och n�rmast Asers omr�de skall Naftali hava en lott, fr�n �stra
sidan till v�stra.
4. Och n�rmast Naftalis omr�de skall Manasse hava en lott, fr�n
�stra sidan till v�stra.
5. Och n�rmast Manasses omr�de skall Efraim hava en lott, fr�n
�stra sidan till v�stra.
6. Och n�rmast Efraims omr�de skall Ruben hava en lott, fr�n �stra
sidan till v�stra.
7. Och n�rmast Rubens omr�de skall Juda hava en lott, fr�n �stra
sidan till v�stra.
8. Och n�rmast Juda omr�de skall fr�n �stra sidan till v�stra
str�cka sig det offerg�rdsomr�de som I skolen giva s�som g�rd,
tjugufem tusen alnar i bredd, och i l�ngd lika med en stamlotts
l�ngd fr�n �stra sidan till v�stra; och helgedomen skall ligga
d�r i mitten.
>Hes. 45,1 f.
9. Det offerg�rdsomr�de som I skolen giva s�som g�rd �t HERREN
skall vara i l�ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
10. Och av detta heliga offerg�rdsomr�de skall ett stycke tillh�ra
pr�sterna, i norr tjugufem tusen alnar, i v�ster tio tusen i
bredd, i �ster likaledes tio tusen i bredd och i s�der tjugufem
tusen i l�ngd; och HERRENS helgedom skall ligga d�r i mitten.
11. Det skall tillh�ra pr�sterna, dem som hava blivit helgade bland
Sadoks soner, dem som hava f�rr�ttat tj�nsten �t mig, och som
icke, s�som leviterna gjorde, foro vilse, n�r de �vriga
israeliterna foro vilse.
>Hes. 44,15 f.
12. D�rf�r skall en s�rskild offerg�rdsdel av den fr�n landet
avtagna offerg�rden tillh�ra dem s�som ett h�gheligt omr�de
invid leviternas.
13. Men leviterna skola f� ett omr�de motsvarande pr�sternas, i
l�ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- l�ngden
�verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
14. Och de f� icke s�lja n�got d�rav; det b�sta landet m� man icke
byta bort eller eljest �verl�ta �t n�gon annan, ty det �r helgat
�t HERREN.
15. Men de fem tusen alnar som bliva �ver p� bredden invid de
tjugufem tusen skola utg�ra ett icke heligt omr�de f�r staden,
dels till att bo p�, dels s�som utmark; och staden skall ligga
d�r i mitten.
>Jer. 31,38 f.
16. Och detta �r m�ttet p� den: norra sidan fyra tusen fem hundra
alnar, s�dra sidan fyra tusen fem hundra, p� �stra sidan fyra
tusen fem hundra, och v�stra sidan fyra tusen fem hundra.
17. Och staden skall hava en utmark, som norrut �r tv� hundra femtio
alnar, s�derut tv� hundra femtio, �sterut tv� hundra femtio och
v�sterut tv� hundra femtio.
18. Och vad som bliver �ver p� l�ngsidan utmed det heliga
offerg�rdsomr�det, n�mligen tio tusen alnar �sterut och tio
tusen v�sterut -- ty det skall str�cka sig utmed det heliga
offerg�rdsomr�det -- av detta skall avkastningen tj�na till f�da
�t stadens bebyggare.
19. Alla stadens bebyggare fr�n alla Israels stammar skola bruka
det.
20. Hela offergardsomr�det skall allts� vara tjugufem tusen alnar i
l�ngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offerg�rdsomr�de
som I given s�som g�rd skall bilda en fyrkant, stadens
besittning inber�knad.
21. Och fursten skall f� vad som bliver �ver p� b�da sidor om det
heliga offerg�rdsomr�det och stadens besittning, n�mligen landet
invid det tjugufem tusen alnar breda offerg�rdsomr�det, �nda
till �stra gr�nsen, och likaledes v�sterut landet utefter det
tjugufem tusen alnar breda omr�det, �nda till v�stra
gr�nsen. Dessa omr�den, motsvarande stamlotterna, skola tillh�ra
fursten. och det heliga offergardsomr�det med det heliga huset
skall ligga mitt emellan dem.
22. Med sin gr�ns � ena sidan mot leviternas besittning, � andra
sidan mot stadens, skall detta omr�de ligga mitt emellan
furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga
mellan Juda omr�de och Benjamins omr�de.
23. D�refter skola de �terst�ende stammarna komma. F�rst skall
Benjamin hava en lott fr�n �stra sidan till v�stra.
24. Och n�rmast Benjamins omr�de skall Simeon hava en lott, fr�n
�stra sidan till v�stra.
25. Och n�rmast Simeons omr�de skall Isaskar hava en lott, fr�n
�stra sidan till v�stra.
26. Och n�rmast Isaskars omr�de skall Sebulon hava en lott, fr�n
�stra sidan till v�stra.
27. Och n�rmast Sebulons omr�de skall Gad hava en lott, fr�n �stra
sida till v�stra.
28. Och n�rmast Gads omr�de, p� dess sydsida, s�derut, skall gr�nser
g� fr�n Tamar �ver Meribas vatten vid Kades till b�cken, fram
emot Stora havet.
>Hes. 47,19.
29. Detta �r det land som I genom lottkastning skolen utdela �t
Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
stamlotter, s�ger Herren, HERREN.
30. Och f�ljande utg�ngar skall staden hava: P� norra sidan skall
den h�lla ett m�tt av fyra tusen fem hundra alnar,
31. och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
skola tre ligga i norr: den f�rsta Rubens port, den andra Juda
port, den tredje Levi port.
>Upp. 21,12 f.
32. Och p� �stra sidan skall den ock. h�lla fyra tusen fem hundra
alnar och hava tre portar: den f�rsta Josefs port, den andra
Benjamins port, den tredje Dans port.
33. Sammalunda skall ock s�dra sidan h�lla ett m�tt av fyra tusen
fem hundra alnar och hava tre portar: den f�rsta Simeons port,
den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
34. V�stra sidan skall h�lla fyra tusen fem hundra alnar och hava
tre portar: den f�rsta Gads port, den andra Asers port, den
tredje Naftali port.
35. Runt omkring skall den h�lla aderton tusen alnar. Och stadens
namn skall allt framgent vara: H�r �r HERREN.
>Ps. 68,17. Jes. 60,14.
*27/ Daniel
*27/01 Daniel, 1 Kapitlet
Daniel, 1 Kapitlet
Daniels och hans medbr�ders f�ngenskap
och uppfostran i Babel.
1. I Jojakims, Juda konungs, tredje regerings�r kom Nebukadnessar,
konungen i Babel, mot Jerusalem och bel�grade det.
>2 Kr�n. 36,6 f.
2. Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s� ock en del
av k�rlen i Guds hus; och han f�rde dem till Sinears land, in i
sin guds hus. Och k�rlen f�rde han in i sin guds skattkammare.
>1 Mos. 10,10.
3. Och konungen befallde Aspenas, sin �verste hovman, att han
skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
sl�kt eller av f�rn�m b�rd,
>2 Kon. 20,18. Jes. 39,7.
4. s�dana som icke hade n�got lyte, utan voro fagra att sk�da och
utrustade med f�rst�nd till att inh�mta allt slags visdom, kloka
och l�raktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tj�na i
konungens palats; dem skulle han l�ta undervisa i kald�ernas
skrift och tungom�l.
5. Och konungen best�mde �t dem ett visst underh�ll f�r var dag, av
konungens egen mat och av det vin han sj�lv drack, och befallde
att man skulle uppfostra dem i tre �r; n�r den tiden vore
f�rliden, skulle de f� g�ra tj�nst hos konungen.
6. Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
barn.
7. Men �verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade har
Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
>Dan. 4,5.
8. Men Daniel l�t sig angel�get vara att icke orena sig med
konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
�verste hovmannen att han icke skulle n�dgas orena sig.
>Tob. 1,10 f.
9. Och Gud l�t Daniel finna n�d och barmh�rtighet inf�r �verste
hovmannen.
>1 Mos. 39,21.
10. Men �verste hovmannen sade till Daniel: �Jag fruktar att min
herre, konungen, som har best�llt om eder mat och dryck, d�
skall finna edra ansikten magrare �n de ynglingars som �ro
j�mn�riga med eder, och att I s� skolen draga skuld �ver mitt
huvud inf�r konungen.�
11. D� sade Daniel till hovm�staren som av �verste hovmannen hade
blivit satt till att hava uppsikt �ver Daniel, Hananja, Misael
och Asarja:
12. �G�r ett f�rs�k med dina tj�nare i tio dagar, och l�t giva oss
gr�nsaker att �ta och vatten att dricka.
13. Sedan m� du j�mf�ra v�rt utseende med de ynglingars som hava
�tit av konungens mat; och efter vad du d� anser m� du g�ra med
dina tj�nare.�
14. Och han lyssnade till denna deras beg�ran och gjorde ett f�rs�k
med dem i tio dagar.
15. Och efter de tio dagarnas f�rlopp befunnos de vara fagrare att
sk�da och stadda vid b�ttre hull �n alla de ynglingar som hade
�tit av konungens mat.
16. D� l�t hovm�staren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
varit best�md f�r dem och det vin som de skulle hava druckit,
och gav dem gr�nsaker.
17. �t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
slags skrift och visdom; och Daniel fick f�rst�nd p� alla slags
syner och dr�mmar.
18. Och n�r den tid var f�rliden, efter vilken de, enligt konungens
befallning, skulle f�ras fram f�r honom, blevo de av �verste
hovmannen f�rda inf�r Nebukadnessar
19. N�r d� konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
kunde f�rliknas med Daniel, Hananja, Mikael och Asarja; och de
fingo s� g�ra tj�nst hos konungen.
20. Och n�rhelst konungen tillfr�gade dem i en sak som fordrade
vishet i f�rst�ndet, fann han dem vara tio g�nger klokare �n
n�gon av de sp�m�n och besv�rjare som funnos i hela hans rike.
21. Och Daniel fortfor s� intill konung Kores' f�rsta regerings�r.
>Dan. 6,28. 10,1.
*27/02 Daniel, 2 Kapitlet
Daniel, 2 Kapitlet
Nebukadnessars dr�m om de fyra
v�rldsrikena.
1. I sitt andra regerings�r hade Nebukadnessar dr�mmar av vilka han
blev orolig till sinnes, och s�mnen vek bort ifr�n honom.
>1 Mos. 41,1, 8.
2. D� l�t konungen tillkalla sina sp�m�n, besv�rjare, trollkarlar
och kald�er[1], f�r att de skulle giva konungen till k�nna vad
han hade dr�mt, och de kommo och tr�dde fram f�r konungen.
>Jes. 47,12 f.
3. Och konungen sade till dem: �Jag har haft en dr�m, och jag �r
orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr�mt.�
4. D� talade kald�erna till konungen p� arameiska: �M� du leva
evinnerligen, o konung! F�rt�lj dr�mmen f�r dina tj�nare, s�
skola vi meddela uttydningen.�
>Dan. 3,9. 5,10. 6,6,21.
5. Konungen svarade och sade till kald�erna: �Nej, mitt oryggliga
beslut �r, att om I icke s�gen mig dr�mmen och dess uttydning,
skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g�ras till platser
f�r orenlighet.
>2 Kon. 10,27. Esr. 6,11. Dan. 3,29.
6. Men om I meddelen dr�mmen och dess uttydning, s� skolen I f�
g�vor och sk�nker och stor �ra av mig. Meddelen mig allts� nu
dr�mmen och dess uttydning.�
7. De svarade f�r andra g�ngen och sade: �Konungen m� f�rt�lja
dr�mmen f�r sina tj�nare, s� skola vi meddela uttydningen.�
8. Konungen svarade och sade: �Jag m�rker nogsamt att I viljen
vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut �r oryggligt,
9. att om I icke s�gen mig dr�mmen, domen �ver eder icke kan bliva
annat �n en. Ja, I haven kommit �verens om att inf�r mig f�ra
l�gnaktigt och bedr�gligt tal, i hopp att tiderna skola f�r�ndra
sig. S�gen mig allts� nu vad jag har dr�mt, s� m�rker jag att I
ock kunnen meddela mig uttydningen d�rp�.�
10. D� svarade kald�erna konungen och sade: �Det finnes ingen
m�nniska p� jorden, som f�rm�r meddela konungen det som han vill
veta; aldrig har ju heller n�gon konung, huru stor och m�ktig
han �n var, beg�rt s�dant som detta av n�gon sp�man eller
besv�rjare eller kald�.
11. Ty det som konungen beg�r �r alltf�r sv�rt, och ingen finnes,
som kan meddela konungen det, f�rutom gudarna; och de hava icke
sin boning ibland de d�dliga.
12. D� blev konungen vred och mycket f�rt�rnad och befallde att man
skulle f�rg�ra alla de vise i Babel.
13. N�r allts� p�budet h�rom hade blivit utf�rdat och man skulle
d�da de vise, s�kte man ock efter Daniel och hans medbr�der f�r
att d�da dem.
14. D� v�nde sig Daniel med kloka och f�rst�ndiga ord till Arjok,
�versten f�r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f�r att
d�da de vise i Babel.
15. Han tog till orda och fr�gade Arjok, konungens h�vitsman:
�Varf�r har detta str�nga p�bud blivit utf�rdat av konungen?� D�
omtalade Arjok f�r Daniel vad som var p� f�rde.
16. Och Daniel gick in och bad konungen att tid m�tte beviljas
honom, s� skulle han meddela konungen uttydningen.
17. D�refter gick Daniel hem och omtalade f�r Hananja, Misael och
Asarja, sina medbr�der, vad som var p� f�rde,
18. och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f�rbarmande, s�
att denna hemlighet bleve uppenbarad, p� det att icke Daniel och
hans medbr�der m�tte f�rg�ras tillika med de �vriga vise Babel.
19. D� blev hemligheten uppenbarad f�r Daniel i en syn om
natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d�rf�r;
20. Daniel hov upp sin r�st och sade: �Lovat vare Guds namn fr�n
evighet till evighet! Ty vishet och makt h�ra honom till.
>Ps. 113,2.
21. Han l�ter tider och stunder omskifta, han avs�tter konungar och
tills�tter konungar, han giver �t de visa deras vishet och �t de
f�rst�ndiga deras f�rst�nd.
>Job 32,8.
22. Han uppenbarar det som �r djupt och f�rborgat, han vet vad i
m�rkret �r, och hos honom bor ljuset.
>Ps. 104,2. 1 Kor. 2,10.
23. Dig, mina f�ders Gud, tackar och prisar jag f�r att du har givit
mig vishet och f�rm�ga, och f�r att du nu har uppenbarat f�r mig
det vi b�do dig om; ty det som konungen ville veta har du
uppenbarat f�r oss.�
24. I f�ljd h�rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
f�tt befallning att f�rg�ra de vise i Babel; han gick �stad och
sade till honom s�: �De vise i Babel m� du icke f�rg�ra. F�r mig
in till konungen, s� skall jag meddela konungen uttydningen.�
25. D� f�rde Arjok med hast Daniel inf�r konungen och sade till
honom s�: �Jag har bland de judiska f�ngarna funnit en man som
kan s�ga konungen uttydningen.�
26. Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f�tt namnet
Beltesassar: �F�rm�r du s�ga mig den dr�m som jag har haft och
dess uttydning?�
>Dan. 1,7.
27. Daniel svarade konungen och sade:
�Den hemlighet som konungen beg�r att f� veta kunna inga vise,
besv�rjare, sp�m�n eller stj�rntydare meddela konungen.
28. Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
och han har l�tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
kommande dagar. Detta var din dr�m och den syn du hade p� ditt
l�ger:
29. N�r du, o konung, l�g p� ditt l�ger, uppstego hos dig tankar p�
vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
hemligheter l�t dig veta vad som skall ske.
30. Och f�r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
av n�gon vishet som jag �ger framf�r alla andra levande
varelser, utan p� det att uttydningen m� bliva kungjord f�r
konungen, s� att du f�rst�r ditt hj�rtas tankar.
>1 Mos. 41,16.
31. Du, o konung, s�g i din syn en stor bildstod st� framf�r dig,
och den stoden var h�g och dess glans �verm�ttan stor, och den
var f�rskr�cklig att sk�da.
32. Bildstodens huvud var av b�sta guld, dess br�st och armar voro
av silver, dess buk och l�nder av koppar; dess ben voro av j�rn,
33. dess f�tter delvis av j�rn och delvis av lera.
34. Medan du nu betraktade den, blev en sten l�sriven, dock icke
genom m�nniskoh�nder, och den tr�ffade bildstoden p� f�tterna,
som voro av j�rn och lera, och krossade dem.
35. D� blev p� en g�ng alltsammans krossat, j�rnet, leran, kopparen,
silvret och guldet, och det blev s�som agnar p� en tr�skloge om
sommaren, och vinden f�rde bort det, s� att man icke mer kunde
finna n�got sp�r d�rav. Men av stenen som hade tr�ffat
bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.
36. Detta var dr�mmen; och vi vilja nu s�ga konungen uttydningen:
37. Du, o konung, konungarnas konung, �t vilken himmelens Gud har
givit rike, v�ldighet, makt och �ra,
>Hes. 26,7 f. Dan. 4,19. 5,18.
38. och i vilkens hand han har givit m�nniskors barn och djuren p�
marken och f�glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
som han har satt till herre �ver allasammans, du �r det gyllene
huvudet.
>Jer. 27,6. 28,14.
39. Men efter dig skall uppst� ett annat rike, ringare �n ditt, och
d�refter �nnu ett tredje rike, ett som �r av koppar, och det
skall r�da �ver hela jorden.
40. Ett fj�rde rike skall ock uppst� och vara starkt s�som j�rn, ty
j�rnet krossar och s�ndersl�r ju allt; och s�som j�rnet f�rst�r
allt annat, s� skall ock detta krossa och f�rst�ra.
41. Men att du s�g f�tterna och t�rna vara delvis av krukmakarlera
och delvis av j�rn, det betyder att det skall vara ett s�ndrat
rike, dock s� att det har n�got av j�rnets fasthet, ty du s�g ju
j�rn vara d�r, blandat med lerjord.
42. Och att t�rna p� f�tterna voro delvis av j�rn och delvis av
lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
svagt.
43. Och att du s�g j�rnet vara blandat med lerjord, det betyder att
v�l en beblandning d�r skall �ga rum genom m�nniskos�d, men att
delarna likv�l icke skola h�lla ihop med varandra, lika litet
som j�rn kan f�rbinda sig med lera.
44. Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr�tta ett rike
som aldrig i evighet skall f�rst�ras och vars makt icke skall
bliva �verl�mnad �t n�got annat folk. Det skall krossa och g�ra
en �nde p� alla dessa andra riken, men sj�lvt skall det best�
evinnerligen;
>Ps. 2,8 f. 110,1 f., 6. Dan. 7,14, 27. Mik. 4,7.
>Luk. 1,33. 1 Kor. 15,24.
45. ty du s�g ju att en sten blev l�sriven fr�n berget, dock icke
genom m�nniskoh�nder, och att den krossade j�rnet, kopparen,
leran, silvret och guldet.
S� har en stor Gud uppenbarat f�r konungen vad som skall ske i
framtiden, och dr�mmen �r viss, och dess uttydning �r
tillf�rlitlig.�
46. D� f�ll konung Nebukadnessar p� sitt ansikte och tillbad inf�r
Daniel, och befallde att man skulle offra �t honom spisoffer och
r�koffer.
>Apg. 14,1l f.
47. Och konungen svarade Daniel och sade: �I sanning, eder Gud �r en
Gud �ver andra gudar och en herre �ver konungar och en
uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
denna hemlighet.�
>2 Mos. 15,11. Ps. 86,8. 1 Tim. 6,15.
48. D�refter upph�jde konungen Daniel och gav honom m�nga stora
sk�nker och satte honom till herre �ver hela Babels h�vdingd�me
och till h�gste f�rest�ndare f�r alla de vise i Babel.
>1 Mos. 41,41.
49. Och p� Daniels b�n f�rordnade konungen Sadrak, Mesak och
Abed-Nego att f�rvalta Babels h�vdingd�me; men Daniel sj�lv
stannade vid konungens hov.
>Dan. 1,7. 3,12, 30.
[1] Se Kald�er i Ordf�rkl.
*27/03 Daniel, 3 Kapitlet
Daniel, 3 Kapitlet
De tre m�nnen i den brinnande ugnen.
1. Konung Nebukadnessar l�t g�ra en gyllene bildstod, sextio alnar
h�g och sex alnar bred; den l�t han st�lla upp p� Durasl�tten i
Babels h�vdingd�me.
2. Och konung Nebukadnessar s�nde �stad och l�t f�rsamla satraper,
landsh�vdingar och st�th�llare, fogdar, skattm�stare, domare,
lagtolkare och alla andra makthavande i h�vdingd�mena, f�r att
de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung
Nebukadnessar hade l�tit st�lla upp.
3. D� f�rsamlade sig satraperna, landsh�vdingarna och st�th�llarna,
fogdarna, skattm�starna, domarna, lagtolkarna och alla andra
makthavande i h�vdingd�mena till invigningen av den bildstod som
konung Nebukadnessar hade l�tit st�lla upp och n�r de s� stodo
framf�r den bildstod som Nebukadnessar hade l�tit st�lla upp
4. utropade en h�rold med h�gr�st: �Detta vare eder befallt, I folk
och stammar och tungom�l:
5. N�r I h�ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
s�ckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned
och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har
l�tit st�lla upp.
>Vish. 14,16.
6. Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma
stund kastas i den brinnande ugnen.�
>Jer. 29,22. Upp. 13,15.
7. S� snart nu allt folket h�rde ljudet av horn, pipor, cittror,
sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, f�llo de
allts� ned, alla folk och stammar och tungom�l, och tillb�do den
gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade l�tit st�lla upp.
8. Men strax d�refter kommo n�gra kaldeiska m�n fram och anklagade
judarna.
9. De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M� du leva
evinnerligen, o konung!
>Dan. 2,4. 5,10. 6,6, 21.
10. Du, o konung, har givit befallning att alla m�nniskor, n�r de
h�rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
s�ckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och
tillbedja den gyllene bildstoden,
11. och att var och en som icke f�lle ned och tillb�de skulle kastas
i den brinnande ugnen.
12. Men nu �ro h�r n�gra judiska m�n, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,
vilka du har f�rordnat att f�rvalta Babels h�vdingd�me. Dessa
m�n hava icke aktat p� dig, o konung. De dyrka icke dina gudar;
och den gyllene bildstod som du har l�tit st�lla upp tillbedja
de icke.�
>Dan 2,49.
13. D� befallde Nebukadnessar i vrede och f�rbittring att man skulle
f�ra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och n�r man hade f�rt
fram m�nnen inf�r konungen,
14. talade Nebukadnessar till dem och sade: ��r det av f�rakt som I,
Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke
tillbedjen den gyllene bildstod som jag har l�tit st�lla upp?
15. V�lan, allt m� vara gott, om I �ren redo, att n�r I h�ren ljudet
av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s�ckpipor och
allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den
bildstod som jag har l�tit g�ra. Men om I icke tillbedjen, d�
skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och
vilken �r v�l den gud som d� kan r�dda eder ur min hand?�
16. D� svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:
�O Nebukadnessar, vi beh�va icke giva dig n�got svar p� detta.
17. Om v�r Gud, den som vi dyrka, f�rm�r r�dda oss, s� skall han ock
r�dda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.
>Ps. 66,12. 68,21.
18. Men om han icke vill det, s� m� du veta, o konung, att vi �nd�
icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den
gyllene bildstod som du har l�tit st�lla upp.�
>2 Mos. 20,4 f. 23,24.
19. D� uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och
Abed-Nego, s� att hans ansikte f�rvandlades. Och han hov upp sin
r�st och befallde att man skulle g�ra ugnen sju g�nger hetare,
�n man n�gonsin hade sett den vara.
20. Och n�gra handfasta m�n i hans h�r fingo befallning att binda
Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
21. S� blevo dessa med sina underkl�der, livrockar, m�ssor och andra
kl�der bundna och kastade i den brinnande ugnen.
22. Men eftersom konungens befallning hade varit s� str�ng, och
ugnen d�rf�r hade blivit s� �verm�ttan starkt upphettad, blevo
de m�n som f�rde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sj�lva
d�dade av eldsl�gorna,
23. vid det att de tre m�nnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna
kastades ned i den brinnande ugnen.
24. D� blev konung Nebukadnessar f�rskr�ckt och stod upp med hast
och fr�gade sina r�dsherrar och sade: �Var det icke tre m�n som
vi l�to kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen:
�Jo f�rvisso, o konung.�
25. Han fortfor och sade: �Och �nd� ser jag nu fyra m�n, som g� l�sa
och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den
fj�rde ser s� ut, som vore han en gudason.�
26. D�refter tr�dde Nebukadnessar fram till �ppningen p� den
brinnande ugnen och hov upp sin r�st och sade: �Sadrak, Mesak
och Abed- Nego, I den h�gste Gudens tj�nare kommen hitut.� D�
gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
27. Och satraperna, landsh�vdingarna och st�th�llarna och konungens
r�dsherrar f�rsamlade sig d�r, och fingo d� se att elden icke
hade haft n�gon makt �ver m�nnens kroppar, och att h�ret p�
deras huvuden icke var svett, och att deras kl�der icke hade
blivit skadade; ja, man kunde icke ens k�nna lukten av n�got
br�nt p� dem.
>Jes. 43,2. Hebr. 11,34.
28. D� hov Nebukadnessar upp sin r�st och sade: �Lovad vare Sadraks
Mesaks och Abed-Negos Gud, som s�nde sin �ngel och r�ddade sina
tj�nare, vilka s� f�rtr�stade p� honom, att de �vertr�dde
konungens befallning och v�gade sina liv f�r att icke n�dgas
dyrka eller tillbedja n�gon annan gud �n sin egen Gud!
>Apg. 5,29.
29. Och h�rmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla
folk och stammar och tungom�l, som s�ger n�got otillb�rligt om
Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,
och hans hus skall g�ras till en plats f�r orenlighet; ty ingen
gud finnes, som s� kan hj�lpa som denne.
>Esr. 6,11. Dan. 2.5.
30. D�refter l�t konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
stor �ra och makt i Babels h�vdingd�me.
>Dan. 2,49.
Daniel, 4 Kapitlet
Skrivelse fr�n konung Nebukadnessar
r�rande hans dr�m om det avhuggna
tr�det.
31. Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungom�l som
finnas p� hela jorden. Mycken frid vare med eder!
>Dan. 6,25.
32. Jag har funnit f�r gott att h�rmed kung�ra de tecken och under
som den h�gste Guden har gjort med mig.
33. Ty stora �ro f�rvisso hans tecken, och m�ktiga �ro hans
under. Hans rike �r ett evigt rike, och hans v�lde varar fr�n
sl�kte till sl�kte.
>Ps. 93,1 f. Dall. 6,27. 7,1#.
*27/04 Daniel, 4 Kapitlet
1. Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
mitt palats.
2. D� hade jag en dr�m som f�rskr�ckte mig; jag �ngslades genom
dr�mbilder p� mitt l�ger och genom en syn som jag s�g.
3. D�rf�r gav jag befallning att man skulle h�mta alla de vise i
Babel till mig, f�r att de skulle s�ga mig dr�mmens uttydning.
4. S� kommo nu sp�m�nnen, besv�rjarna, kald�erna och stj�rntydarna,
och jag f�rt�ljde dr�mmen f�r dem, men de kunde icke s�ga mig
dess uttydning.
5. Slutligen kom ock Daniel inf�r mig, han som hade f�tt namnet
Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
�r; och jag f�rt�ljde dr�mmen f�r honom s�lunda:
>Dan. 1,7. 5,11,14.
6. �Beltesassar, du som �r den �verste bland sp�m�nnen, du om
vilken jag vet att heliga gudars ande �r i dig, och att ingen
hemlighet �r dig f�r sv�r, s�g mig vad jag s�g i min dr�m, och
vad den betyder.
>Hes. 28,3.
7. Detta var den syn jag hade p� mitt l�ger: Jag s�g i min syn ett
tr�d st� mitt p� jorden, och det var mycket h�gt.
>Hes. 31,3 f.
8. Ja, stort och v�ldigt var tr�det, och s� h�gt att det r�ckte upp
till himmelen och syntes allt intill jordens �nda.
9. Dess l�vverk var sk�nt, och de bar mycken frukt, s� att det hade
f�da �t alla. Markens djur funno skugga d�runder, och himmelens
f�glar bodde p� dess grenar, och allt k�tt hade sin f�da d�rav.
>Hes. 17,23. 31,6.
10. Vidare s�g jag, i den syn jag ha de p� mitt l�ger, huru en helig
�ngel steg ned fr�n himmelen.
11. Han ropade med h�g r�st och sade: 'Huggen ned tr�det och sk�ren
av dess grenar, riven bort dess l�vverk och f�rstr�n dess frukt,
s� att djuren som ligga d�runder fara sin v�g och f�glarna flyga
bort ifr�n dess grenar.
12. Dock m� stubben med r�tterna l�mnas kvar i jorden, bunden med
kedjor av j�rn och koppar, bland markens gr�s; av himmelens dagg
skall han v�tas och hava sin lott med djuren bland markens
orter.
13. Hans hj�rta skall f�rvandlas, s� att det icke mer �r en
m�nniskas, och ett djurs hj�rta skall givas �t honom, och sju
tider skola s� g� fram �ver honom.
14. S� �r det f�rordnat genom �nglarnas r�dslut, och s� �r det
befallt om denna sak av de heliga, f�r att de levande skola
besinna att den H�gste r�der �ver m�nniskors riken och giver dem
�t vem han vill, ja, upph�jer den l�gste bland m�nniskor till
att h�rska �ver dem.'
>1 Sam. 16,1, 12. 1 Kon 22,19. Job 1,6. Dan. 2,21. 5,21.
>Luk. 1,52.
15. S�dan var den dr�m som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du,
Beltesassar, m� nu s�ga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
rike kan s�ga mig uttydningen, men du kan det v�l, ty heliga
gudars ande �r i dig.�
16. D� stod Daniel, som ocks� hade namnet Beltesassar, en stund
h�pen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog �ter till
orda och sade: �Beltesassar, l�t icke dr�mmen och vad den
betyder f�rskr�cka dig. Beltesassar svarade och sade:
�Min herre, o att dr�mmen g�llde dem som hata dig, och dess
betydelse dina fiender!
17. Tr�det som du s�g, vilket var s� stort och v�ldigt och s� h�gt
att det r�ckte upp till himmelen och syntes �ver hela jorden,
18. och som hade ett s� sk�nt l�vverk och bar mycken frukt, s� att
det hade f�da �t alla, tr�det under vilket markens djur bodde,
och p� vars grenar himmelens f�glar hade sina n�sten,
19. det �r du sj�lv, o konung, du som har blivit s� stor och v�ldig,
du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har n�tt upp
till himmelen, och vilkens v�lde str�cker sig till jordens �nda.
>Dan. 2,37.
20. Men att konungen s�g en helig �ngel stiga ned fr�n himmelen,
vilken sade: 'Huggen ned tr�det och f�rst�ren det; dock m�
stubben med r�tterna l�mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
j�rn och koppar, bland markens gr�s; av himmelens dagg skall han
v�tas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
tider hava g�tt fram �ver honom',
21. detta betyder f�ljande, o konung, och detta �r den H�gstes
r�dslut, som har drabbat min herre konungen:
22. Du skall bliva utst�tt fr�n m�nniskorna och n�dgas bo ibland
markens djur och �ta gr�s s�som en oxe och v�tas av himmelens
dagg; och sju tider skola s� g� fram �ver dig, till dess du
besinnar att den H�gste r�der �ver m�nniskors riken och giver
dem �t vem han vill.
>Jes. 37,16. Dan. 5,21.
23. Men att det befalldes att tr�dets stubbe med r�tterna skulle
l�mnas kvar, det betyder att du skall �terf� ditt rike, n�r du
har besinnat att det �r himmelen som har makten.
24. D�rf�r, o konung, m� du l�ta mitt r�d t�ckas dig: g�r dig fri
ifr�n dina synder genom att g�ra gott, och ifr�n dina
missg�rningar genom att �va barmh�rtighet mot de fattiga, om
till �ventyrs din lycka s� kunde bliva best�ndande.�
>Ords. 16,6. Tob. 4,10. Syr. 3,30 f. 29,12.
25. Allt detta drabbade ocks� konung Nebukadnessar.
26. Tolv m�nader d�refter, n�r konungen en g�ng gick omkring p�
taket av det kungliga palatset i Babel,
27. hov han upp sin r�st och sade: �Se, detta �r det stora Babel,
som jag har byggt upp till ett konungas�te genom min v�ldiga
makt, min h�rlighet till �ra!�
28. Medan ordet �nnu var i konungens mun, kom en r�st fr�n himmelen:
�Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
taget ifr�n dig;
29. du skall bliva utst�tt fr�n m�nniskorna och n�dgas bo ibland
markens djur och �ta gr�s s�som en oxe; och sju tider skola s�
g� fram �ver dig, till dess du besinnar att den H�gste r�der
�ver m�nniskors riken och giver dem �t vem han vill.�
30. I samma stund gick det ordet i fullbordan p� Nebukadnessar; han
blev utst�tt fr�n m�nniskorna och m�ste �ta gr�s s�som en oxe,
och av himmelens dagg v�ttes hans kropp, till dess att hans h�r
v�xte och blev s�som �rnfj�drar, och till dess att hans naglar
blevo s�som f�gelklor.
31. Men n�r tiden var f�rliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
�gon till himmelen och fick �ter mitt f�rst�nd. D� lovade jag
den H�gste, jag prisade och �rade honom som lever evinnerligen,
honom vilkens v�lde �r ett evigt v�lde, och vilkens rike varar
fr�n sl�kte till sl�kte,
>Dan. 7,14.
32. honom mot vilken alla som bo p� jorden �ro att akta s�som intet,
ty han g�r vad han vill b�de med himmelens h�r och med dem som
bo p� jorden, och ingen kan st� emot hans hand eller s�ga till
honom: �Vad g�r du?�
>Job 9,12. Jes. 24,21. 40,17. 43,13. Vish. 12,12.
33. S� fick jag d� p� den tiden �ter mitt f�rst�nd, och jag fick
tillbaka min h�rlighet och glans, mitt rike till �ra; och mina
r�dsherrar och storm�n s�kte upp mig. Och jag blev �ter insatt i
mitt rike, och �nnu st�rre makt blev mig given.
34. D�rf�r prisar nu jag, Nebukadnessar, och upph�jer och �rar
himmelens konung, ty alla hans g�rningar �ro sanning, och hans
v�gar �ro r�tta, och dem som vandra i h�gmod kan han �dmjuka.
>Dan. 5,20. 1 Petr. 5,5 f.
*27/05 Daniel, 5 Kapitlet
Daniel, 5 Kapitlet
Belsassars g�stabud.
1. Konung Belsassar gjorde ett stort g�stabud f�r sina tusen
storm�n och h�ll dryckeslag med de tusen.
2. Medan nu Belsassar var under vinets v�lde, befallde han att man
skulle b�ra fram de k�rl av guld och silver, som hans fader
Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
s� konungen och hans storm�n, hans gemaler och bihustrur dricka.
>2 Kon. 25,15. 2 Kr�n. 36,18. Dan. 1,2.
3. D� bar man fram de gyllene k�rl som hade blivit tagna ur
tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
storm�n, hans gem�ler och bihustrur drucko ur dem.
4. Medan de s� drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
silver, av koppar, j�rn, tr� och sten.
5. D� visade sig i samma stund fingrar s�som av en m�nniskohand,
vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p� den vitmenade
v�ggen i konungens palats; och konungen s�g handen som skrev.
6. D� vek f�rgen bort ifr�n konungens ansikte, och han uppfylldes
av oroliga tankar, s� att hans l�nder sk�lvde och hans kn�n
slogo emot varandra.
7. Och konungen ropade med h�g r�st och befallde att man skulle
h�mta besv�rjarna, kald�erna ock stj�rntydarna. Och konungen l�t
s�ga s� till de vise i Babel: �Vemhelst som kan l�sa denna
skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kl�dd i
purpur, och den gyllene kedjan skall h�ngas om hans hals, och
han skall bliva den tredje herren i riket.�
>1 Mos. 41,42.
8. D� kommo alla konungens vise tillst�des, men de kunde icke l�sa
skriften eller s�ga konungen dess uttydning.
9. D� blev konung Belsassar �nnu mer f�rskr�ckt, och f�rgen vek
bort ifr�n hans ansikte, och hans storm�n stodo best�rta.
10. Men n�r konungens och hans storm�ns tal kom f�r konungamodern,
begav hon sig till g�stabudssalen; d�r tog hon till orda och
sade: �M� du leva evinnerligen, o konung! L�t icke oroliga
tankar uppfylla dig, och m� f�rgen icke vika bort ifr�n ditt
ansikte.
>Dan. 2,4. 3,9. 6,6, 21.
11. I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande �r. I din
faders dagar befanns han hava insikt och f�rst�nd och vishet,
lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
honom till den �verste bland sp�m�nnen, besv�rjarna, kald�erna
och stj�rntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
>Dan. 1,17. 2,48. 4,5.
12. eftersom en �verm�ttan h�g ande och klokhet och f�rst�nd och
skicklighet att uttyda dr�mmar och l�sa g�tor och reda ut
invecklade ting fanns hos denne Daniel, �t vilken konungen hade
givit namnet Beltesassar. L�t d�rf�r nu tillkalla Daniel; han
skall meddela uttydningen.�
>Dan. 1,17
13. N�r s� Daniel hade blivit h�mtad till konungen, talade denne
till Daniel och sade: �Du ar ju Daniel, en av de judiska f�ngar
som min fader konungen f�rde hit fr�n Juda?
>Dan. 1,6.
14. Jag har h�rt s�gas om dig att gudars ande �r i dig, och att du
har befunniti hava insikt och f�rst�nd och �verm�ttan stor
vishet.
15. Nu �r det s�, att de vise och besv�rjarna hava blivit h�mtade
hit till mig f�r att l�sa denna skrift och s�ga mig dess
uttydning; men de kunna icke meddela mig n�gon uttydning d�rp�.
16. Men om dig har jag h�rt att du kan giva uttydningar och reda ut
invecklade ting. Om du allts� nu kan l�sa skriften och s�ga mig
dess uttydning, s� skall du bliva kl�dd i purpur, och den
gyllene kedjan skall h�ngas om din hals, och du skall bliva den
tredje herren i riket.�
17. D� svarade Daniel och sade till konungen:
�Dina g�vor m� du sj�lv beh�lla, och dina sk�nker m� du giva �t
en annan; dem f�rutan skall jag l�sa skriften f�r konungen och
s�ga honom uttydningen:
18. �t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den h�gste Guden rike,
storhet, �ra och h�rlighet;
>Dan. 2,37. 4,19.
19. och f�r den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
folk och stammar och tungom�l, i f�rskr�ckelse f�r honom. Vem
han ville d�dade han, och vem han ville l�t han leva; vem han
ville upph�jde han, och vem han ville �dmjukade han.
20. Men n�r hans hj�rta f�rh�vde sig och hans ande blev stolt och
�vermodig, d� st�rtades han fr�n sin konungatron, och hans �ra
togs ifr�n honom.
>Dan. 4,27, 34.
21. Han blev utst�tt fr�n m�nniskors barn, och hans hj�rta blev likt
ett djurs, och han m�ste bo ibland vild�snor och �ta gr�s s�som
en oxe, och av himmelens dagg vattes hans kropp -- detta till
dess han besinnade att den h�gste Guden r�der �ver m�nniskors
riken och upph�jer vem han vill till att h�rska �ver dem.
>Dan. 4,22, 30.
22. Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har �nd�
icke �dmjukat ditt hj�rta,
23. utan f�rh�vt dig mot himmelens Herre och l�tit bara fram inf�r
dig k�rlen fr�n hans hus; och du och dina storm�n, dina gem�ler
och bi-hustrur haven druckit vin ur dem och du har d�runder
prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, j�rn, tr� och
sten, som varken se eller h�ra eller veta n�got. Men den Gud som
har i sitt v�ld din ande och alla dina v�gar, honom har du icke
�rat.
>5 Mos. 4,28 Ps. 115,4 f. 135,15 f. Upp. 9,20.
24. D�rf�r har nu av honom denna hand blivit s�nd och denna skrift
blivit tecknad.
25. Och s� lyder den skrift som h�r �r tecknad: Mene mene tekel
u-farsin.
26. Och detta �r uttydningen d�rp�: Mene, det betyder: Gud har
r�knat[1] ditt rikes dagar och gjort �nde p� det
27. Tekel, det betyder: du �r v�gd[2] p� en v�g och befunnen f�r
l�tt.
28. Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat[3] och givet �t
meder och perser[4].�
29. D� befallde Belsassar att man skulle kl�da Daniel i purpur, och
att den gyllene kedjan skulle h�ngas om hans hals, och att man
skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i
riket.
>1 Mos. 41,42.
30. Samma natt blev Belsassar, kald�ernas konung, d�dad.
Daniel, 6 Kapitlet
Daniel i lejongropen.
31. Och Darejaves av Medien mottog riket, n�r han var sextiotv� �r
gammal.
[1] P� arameiska men�.
[2] P� arameiska tekilt�.
[3] P� arameiska peris�t.
[4] P� arameiska u-far�s.
*27/06 Daniel, 6 Kapitlet
1. Darejaves fann f�r gott att s�tta �ver riket ett hundra tjugu
satraper, f�r att s�dana skulle finnas �verallt i riket.
2. Och �ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;
inf�r dessa skulle satraperna avl�gga r�kenskap, s� att konungen
icke lede n�got men.
3. Men Daniel gjorde sig bem�rkt framf�r de andra furstarna och
satraperna, ty en �verm�ttan h�g ande var i honom, och konungen
var bet�nkt p� att s�tta honom �ver hela riket.
4. D� s�kte de andra furstarna och satraperna att finna n�gon sak
mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n�gon
s�dan sak eller n�got som var or�tt, eftersom han var trogen i
sin tj�nst; ingen f�rsummelse och intet or�tt var att finna hos
honom.
5. D� sade m�nnen: �Vi l�ra icke finna n�gon sak mot denne Daniel,
om vi icke till �ventyrs kunna finna en s�dan i hans
gudsdyrkan.�
6. D�refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och
sade till honom s�: �M� du leva evinnerligen, konung Darejaves!
>Dan. 2,4. 3,9. 6,10.
7. Alla rikets furstar, landsh�vdingarna och satraperna,
r�dsherrarna och stath�llarna hava r�dslagit om att en kunglig
f�rordning borde utf�rdas och ett f�rbud stadgas, av det
inneh�ll att vilken som helst som under trettio dagar vander sig
med b�n till n�gon annan, vare sig gud eller m�nniska, �n till
dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
8. S� l�t nu, o konung, h�rom utf�rda ett f�rbud och s�tta upp en
skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan
�terkallas.�
>Est. 1,19. 8,8.
9. I �verensst�mmelse h�rmed l�t d� konung Darejaves s�tta upp en
skrivelse och utf�rda ett f�rbud.
10. Men s� snart Daniel hade f�tt veta att skrivelsen var uppsatt,
gick han in i sitt hus, varest han i sin �vre sal hade f�nster
som voro �ppna i riktning mot Jerusalem. D�r f�ll han tre g�nger
om dagen ned p� sina kn�n och bad och tackade sin Gud, s�som han
f�rut hade pl�gat g�ra.
>1 Kon. 8,44, 48. Ps. 55,18.
11. N�r m�nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och
�kallande sin Gud.
12. D�refter gingo de till konungen och fr�gade honom ang�ende det
kungliga f�rbudet: �Har du icke l�tit s�tta upp ett f�rbud, av
det inneh�ll att vilken som helst som under trettio dagar v�nder
sig med b�n till n�gon annan, vare sig gud eller m�nniska, �n
till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?� Konungen
svarade och sade: �Jo, och det p�budet st�r fast efter Mediens
och Persiens oryggliga lag.�
>Dan. 3,10 f.
13. D� svarade de och sade till konungen: �Daniel, en av de judiska
f�ngarna, aktar varken p� dig eller p� det f�rbud som du har
l�tit s�tta upp, utan f�rr�ttar sin b�n tre g�nger om dagen.�
14. N�r konungen h�rde detta, blev han mycket bedr�vad och gjorde
sig bekymmer �ver huru han skulle kunna r�dda Daniel; �nda till
solnedg�ngen m�dade han sig med att s�ka en utv�g att hj�lpa
honom.
15. D� skyndade m�nnen till konungen och sade till honom: �Vet, o
konung, att det �r en Mediens och Persiens lag att intet f�rbud
och ingen f�rordning som konungen utf�rdar kan �terkallas.�
16. D� l�t konungen h�mta Daniel och kasta honom i lejongropen och
konungen talade till Daniel och sade: �Din Gud, den som du s�
oavl�tligen dyrkar, han m� r�dda dig.�
17. Och man f�rde fram en sten och lade den �ver gropens �ppning,
och konungen f�rseglade den med sitt eget och med sina storm�ns
signet, f�r att ingen f�r�ndring skulle kunna g�ras i det som nu
hade skett med Daniel.
>Matt. 27,60, 66.
18. D�refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela
natten under fasta och l�t inga kvinnor komma inf�r sig; och
s�mnen flydde honom.
19. Sedan om morgonen, n�r det dagades, stod konungen upp och gick
med hast till lejongropen.
20. Och nar han hade kommit n�ra intill gropen, ropade han p� Daniel
med �ngslig r�st; konungen talade till Daniel och sade: �Daniel,
du den levande Gudens tj�nare, har v�l din Gud, den som du s�
oavl�tligen dyrkar, kunnat r�dda dig fr�n lejonen?�
>1 Mack. 2,60.
21. D� svarade Daniel konungen: �M� du leva evinnerligen, o konung!
22. Min Gud har s�nt sin �ngel och tillslutit lejonens gap, s� att
de icke hava gjort mig n�gon skada. Ty jag har inf�r honom
befunnits oskyldig; ej heller har jag f�rbrutit mig mot dig, o
konung.
>Ps. 34,8. 91,10 f. Dan. 3,28.
23. D� blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga
Daniel upp ur gropen. Och n�r Daniel hade blivit tagen upp ur
gropen, kunde man icke uppt�cka n�gon skada p� honom; ty han
hade trott p� sin Gud.
24. Sedan l�t konungen h�mta de m�n som hade anklagat Daniel, och
han l�t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och
innan de �nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f�llo lejonen
�ver dem och krossade alla deras ben.
25. D�refter l�t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar
och tungom�l som funnos p� hela jorden: �Mycken frid vare med
eder!
>Dan. 3,31 f.
26. H�rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr�de
skall b�va och frukta f�r Daniels Gud. Ty han �r den levande
Guden, som f�rbliver evinnerligen; och hans rike �r s�dant att
det icke kan f�rst�ras, och hans v�lde best�r intill �nden.
>Dan. 2,44. 4,31. 7,14.
27. Han �r en r�ddare oah hj�lpare, och han g�r tecken och under i
himmelen och p� jorden, han som har r�ddat Daniel ur lejonens
v�ld.�
28. Och denne Daniel steg i �ra och makt under Darejaves' och under
persern Kores' regeringar.
>Dan. 1,21.
*27/07 Daniel, 7 Kapitlet
Daniel, 7 Kapitlet
De fyra djuren och m�nniskosonen.
1. I den babyloniske konungen Belsassars f�rsta regerings�r hade
Daniel en dr�m och s�g en syn p� sitt l�ger. Sedan tecknade han
upp dr�mmen och meddelade huvudsumman av dess inneh�ll.
2. Detta �r Daniels ber�ttelse:
Jag hade en syn om natten, och s�g i den huru himmelens fyra
vindar stormade fram mot det stora havet.
3. Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
andra.
4. Det f�rsta liknade ett lejon, men det hade vingar s�som en
�rn. Medan jag �nnu s�g h�rp�, rycktes vingarna av djuret, och
det restes upp fr�n jorden, s� att det blev st�llt p� tva f�tter
s�som en m�nniska, och ett m�nskligt hj�rta blev givet �t det.
>Jer 48,40. 49,19, 22. 50,17. Hes. 17,8, 7. Hab. 1,8.
5. Sedan fick jag se �nnu ett djur, det andra i ordningen; det var
likt en bj�rn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
revben i sitt gap, mellan t�nderna. Och till det djuret blev s�
sagt: �St� upp och sluka mycket k�tt.�
6. D�refter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
p� sina sidor hade det fyra f�gelvingar; och djuret hade fyra
huvuden, och v�lde blev givet �t det.
7. Darefter fick jag i min syn om natten se ett fj�rde djur,
�verm�ttan f�rskr�ckligt, fruktansv�rt och starkt; det hade
stora t�nder av j�rn, det uppslukade och krossade, och vad som
blev kvar trampade det under f�tterna; det var olikt alla de
f�rra djuren och hade tio horn.
8. Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
dem ett annat horn sk�t upp, ett litet, f�r vilket tre av de
f�rra hornen blevo bortst�tta; och se, det hornet hade �gon lika
m�nnisko�gon, och en mun som talade stora ord.
>Upp. 13,5.
9. Medan jag �nnu s�g h�rp�, blevo troner framsatta, och en som var
gammal satte sig ned. Hans kl�dnad var sn�vit, och h�ret p� hans
huvud var s�som ren ull; hans tron var av eldsl�gor, och hjulen
d�rp� voro av flammande eld.
>Upp. 1,14. 4,2 f.
10. En flod av eld str�mmade ut fr�n honom, tusen g�nger tusen voro
hans tj�nare, och tio tusen g�nger tio tusen stodo d�r till hans
tj�nst. S� satte man sig ned till doms, och b�cker blevo
uppl�tna.
>Ps. 68,18. 97,3. 103,20 f. Upp. 5,11. 20,12.
11. Medan jag nu s�g h�rp�, skedde det att, f�r de stora ords skull
som hornet talade -- medan jag �nnu s�g h�rp� -- djuret d�dades
och dess kropp f�rst�rdes och kastades i elden f�r att br�nnas
upp.
12. Fr�n de �vriga djuren togs ock deras v�lde, ty deras livsl�ngd
var best�md till tid och stund.
13. Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
m�nniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
och f�rdes fram inf�r honom.
>Matt. 16,27. 24,30. 25,31. 26,64. Mark. 14,62. Upp. 1,7. 14,14.
14. �t denne gavs v�lde och �ra och rike, och alla folk och stammar
och tungom�l m�ste tj�na honom. Hans v�lde �r ett evigt v�lde,
som icke skall tagas ifran honom, och hans rike skall icke
f�rst�ras.
>Ps. 45,7 f. Dan. 2,44. 3,33. 4,31. 6,26. Mik. 4,7. Luk. 1,33.
>Hebr 1,8.
15. D� k�nde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
som jag hade haft f�rskr�ckte mig.
16. Jag gick fram till en av dem som stodo d�r och bad honom om en
tillf�rlitlig f�rklaring p� allt detta Och han svarade mig och
sade mig uttydningen d�rp�:
17. �De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst� p�
jorden.
18. Men sedan skola den H�gstes heliga undf� riket och taga det i
besittning f�r evig tid, ja, f�r evigheters evighet.�
19. D�refter ville jag hava tillf�rlitlig f�rklaring ang�ende det
fj�rde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s�
�verm�ttan f�rskr�ckligt och hade t�nder av j�rn och klor av
koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
f�tterna vad som blev kvar;
20. s� ock ang�ende de tio hornen p� dess huvud, och ang�ende det
nya hornet, det som sedan sk�t upp, och f�r vilket tre andra
f�llo av, det hornet som hade �gon, och en mun som talade stora
ord, det som var st�rre att sk�da �n de �vriga,
21. det hornet som jag ock hade sett; f�ra krig mot de heliga och
bliva dem �verm�ktigt,
>Upp. 13,7.
22. till dess att den gamle kom och r�tt blev skipad �t den H�gstes
heliga och tiden var inne, d� de heliga fingo taga riket i
besittning.
23. D� svarade han s�: �Det fj�rde djuret betyder att ett fj�rde
rike skall uppst� p� jorden, ett som �r olikt alla de andra
rikena. Det skall uppsluka hela jorden och f�rtrampa och krossa
den.
24. Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst� i det
riket; och efter dem skall uppst� en annan, som skall vara olik
de f�rra, och som skall sl� ned tre konungar.
>Upp. 17,12.
25. Och denne skall upph�va sitt tal mot den H�gste och f�r�da den
H�gstes heliga; han skall s�tta sig i sinnet att f�r�ndra heliga
tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
och tider, och en halv tid.
>Dan. 11,36. 12,7. 1 Mack. 1,44 f. Upp. 12,14.
26. Men dom skall bliva h�llen, och hans v�lde skall tagas ifr�n
honom och f�rd�rvas och f�rg�ras i grund.
27. Men rike och v�lde och storhet, ut�ver alla riken under
himmelen, skall givas �t den H�gstes heligas folk. Dess rike
skall vara ett evigt rike, och alla v�lden skola tj�na och lyda
det.�
28. H�r slutar ber�ttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av m�nga
oroliga tankar, och f�rgen vek bort ifr�n mitt ansikte; men jag
bevarade i mitt hj�rta vad som hade h�nt.
>Dan. 5,6. 10,8.
*27/08 Daniel, 8 Kapitlet
Daniel, 8 Kapitlet
V�duren och bocken.
1. I konung Belsassars tredje regerings�r s�g jag, Daniel, en syn,
en som kom efter den jag f�rut hade sett.
>Dan. 7,1 f.
2. D� jag nu i denna syn s�g till, tyckte jag mig vara i Susans
borg i h�vdingd�met Elam; och d� jag vidare s�g till i synen,
fann jag mig vara vid floden Ulai.
3. Och n�r jag lyfte upp mina �gon, fick jag se en v�dur st�
framf�r floden, och han hade tv� horn; och b�da hornen voro
h�ga, men det ena var h�gre �n det andra, och detta som var
h�gre sk�t sist upp.
4. Jag s�g v�duren st�ta med hornen v�sterut och norrut och
s�derut, och intet djur kunde st� honom emot, och ingen kunde
r�dda ur hans v�ld; han for fram s�som han ville och f�retog sig
stora ting.
5. Och n�r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma
v�sterifr�n och g� fram �ver hela jorden, dock utan att r�ra vid
jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.
6. Och han nalkades v�duren med de b�da hornen, den som jag hade
sett st� framf�r floden, och sprang emot honom i v�ldig vrede.
7. Jag s�g honom komma �nda inp� v�duren och st�rta �ver honom i
f�rbittring, och han st�tte till v�duren och krossade hans b�da
horn, s� att v�duren icke hade n�gon kraft att st� emot
honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p� honom;
och ingen fanns, som kunde r�dda v�duren ur hans v�ld.
8. Och bocken f�retog sig mycket stora ting. Men n�r han hade
blivit som starkast, brast det stora hornet s�nder, och fyra
andra ansenliga horn sk�to upp i dess st�lle, �t himmelens fyra
v�derstreck.
9. Och fr�n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,
och det v�xte �verm�ttan s�derut och �sterut och �t �det h�rliga
landet� till.
>Jer. 3,19. Hes. 20,6, 15. Dan. 11,16, 41.
10. Och det v�xte �nda upp till himmelens h�rskara och kastade n�gra
av denna h�rskara, av stj�rnorna, ned till jorden och trampade
p� dem.
>Job 20,6. Jes 14,13. 2 Mack. 9,10.
11. Ja, till och med mot h�rskarornas furste f�retog han sig stora
ting: han tog bort ifr�n honom det dagliga offret, och hans
helgedoms boning slogs ned.
>4 Mos. 28,3 f. 1 Mack. 1,23.
12. J�mte det dagliga offret bliver ock en h�rskara prisgiven, f�r
�vertr�delses skull. Och det sl�r sanningen ned till jorden och
lyckas v�l i vad det f�retager sig.
13. Sedan h�rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr�gade
denne sam talade: �Huru l�ng tid avser synen om det dagliga
offret, och om �vertr�delsen som kommer �stad f�r�delse, och om
f�rtrampandet av b�de helgedom och h�rskara?�
14. D� svarade han mig: �Tv� tusen tre hundra aftnar och morgnar;
d�refter skall helgedomen komma till sin r�tt igen.�
15. N�r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s�kte att f�rst�
den, fick jag se en som s�g ut s�som en man st� framf�r mig.
16. Och mitt �ver Ulai h�rde jag r�sten av en m�nniska som ropade
och sade: �Gabriel, uttyd synen f�r denne.�
17. D� kom han intill platsen d�r jag stod, men jag blev f�rskr�ckt,
n�r han kom, och f�ll ned p� mitt ansikte. Och han sade till
mig: �Giv akt h�rp�, du m�nniskobarn; ty synen syftar p� �ndens
tid.�
18. Medan han s� talade med mig, l�g jag i vanmakt, med mitt ansikte
mot jorden; men han r�rde vid mig och reste upp mig igen.
>Dan. 10,9 f., 16 f.
19. D�refter sade han: �Se, jag vill kung�ra f�r dig vad som skall
ske, n�r det lider mot slutet med vreden ty p� �ndens tid syftar
detta.
20. V�duren som du s�g, han med de tv� hornen, betyder Mediens och
Persiens konungar.
21. Men bocken �r Javans konung, och det stora hornet i hans panna
�r den f�rste konungen.
22. Men att det brast s�nder, och att fyra andra uppstodo i dess
st�lle, det betyder att fyra riken skola uppst� av hans folk,
dock icke j�mlika med honom i kraft.
23. Och vid slutet av deras v�lde, n�r �vertr�darna hava fyllt sitt
m�tt, skall en fr�ck och arglistig konung uppst�;
24. han skall bliva stor i kraft, dock icke j�mlik med den f�rre i
kraft och han skall komma �stad s� stort f�rd�rv att man m�ste
f�rundra sig; och han skall lyckas v�l och f� fullborda sitt
upps�t. Ja, han skall f�rd�rva m�nga, och j�mv�l de heligas
folk.
25. D�rigenom att han �r s� klok, skall han lyckas s� v�l med sitt
svek, han skall f�res�tta sig stora ting, of�rt�nkt skall han
f�rd�rva m�nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s�tta sig
upp; men utan m�nniskohand skall han d� varda krossad.
>2 Mack. 9,5 f.
26. Och synen ang�ende aftnarna och morgnarna, varom nu �r talat, �r
sanning. Men g�m du den synen, ty den syftar pa en avl�gsen
framtid.�
27. Men jag, Daniel, blev maktl�s och l�g sjuk en tid. Sedan stod
jag upp och f�rr�ttade min tj�nst hos konungen; och jag var
h�pen �ver synen, men ingen f�rstod den.
*27/09 Daniel, 9 Kapitlet
Daniel, 9 Kapitlet
Daniels b�n. De sjuttio �rsveckorna.
1. I Darejaves', Ahasveros' sons, f�rsta regerings�r -- hans som
var av medisk sl�kt, men som hade blivit upph�jd till konung
�ver kald�ernas rike --
2. i dennes f�rsta regerings�r kom jag, Daniel, att i skrifterna
l�gga m�rke till det antal �r, som HERREN hade angivit f�r
profeten Jeremia, n�r han sade att han ville l�ta sjuttio �r g�
till �nda, medan Jerusalem l�g �de.
>Jer. 25,11 f. 29,10.
3. D� v�nde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig b�n och
�kallan, och fastade d�rvid i s�ck och aska.
>Matt. 11,21.
4. Jag bad till HERREN, min Gud, och bek�nde och sade:
�Ack Herre, du store och fruktansv�rde Gud, du som h�ller
f�rbund och bevarar n�d mot dem som �lska dig och h�lla dina
bud!
>5 Mos. 7,8 f. Neh. 1,5.
5. Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
avf�lliga; vi hava vikit av ifr�n dina bud och r�tter.
>Ps. 106,6.
6. Vi hava icke h�rsammat dina tj�nare profeterna, som talade i
ditt namn till v�ra konungar, furstar och fader och till allt
folket i landet.
7. Du, Herre, �r r�ttf�rdig, men vi m�ste blygas, s�som vi ock nu
g�ra, vi Juda man och Jerusalems inv�nare, ja, hela Israel, b�de
de som bo n�ra och de som bo fj�rran i alla andra l�nder dit du
har f�rdrivit dem, d�rf�r att de voro otrogna mot dig.
>Esr. 9,6 f. Bar. 1,15 f. 2,6.
8. Ja, Herre, vi med v�ra konungar, furstar och f�der m�ste blygas,
d�rf�r att vi hava syndat mot dig.
>Nah. 9,34. Jer. 2,26. 44,17.
9. Men hos Herren, v�r Gud, �r barmh�rtighet och f�rl�telse. Ty vi
voro avf�lliga fr�n
>Ps. 130,4, 7. Klag. 3,22 f.
10. och h�rde icke HERRENS, v�r Guds, r�st, s� att vi vandrade efter
hans lagar, dem som han f�relade oss genom sina tj�nare
profeterna.
>2 Kr�n. 36,15 f.
11. Nej, hela Israel �vertr�dde din lag och vek av, utan att h�ra
din r�st. D�rf�r utg�t sig ock �ver oss den f�rbannelse som han
hade svurit att s�nda, och som st�r skriven i Moses, Guds
tj�nares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
>3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 27,15 f. 28,15 f. 29,20. 30,17 f.
12. Han h�ll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
som d�mde oss; och ban l�t en s� stor olycka komma �ver oss, att
ingenst�des under himmelen n�got s�dant har skett, som det som
nu har skett i Jerusalem.
>Klag. 2,17. Bar. 2,1 f.
13. I enlighet med vad som st�r skrivet i Moses lag kom all denna
olycka �ver oss, men �nd� s�kte vi icke att blidka HERREN, v�r
Gud, genom att omv�nda oss fr�n v�ra missg�rningar och akta p�
din sanning.
14. D�rf�r vakade ock HERREN �ver att olyckan drabbade oss; ty
HERREN, v�r Gud, �r r�ttf�rdig i alla de g�rningar som han g�r,
men h�rde icke hans r�st.
>Neh. 9,33. Ps. 119,137. Jer. 1,12. 44,27. Bar. 2,9 f.
>Upp. 16,5.
15. Och nu, Herre, v�r Gud, du som f�rde ditt folk ut ur Egyptens
land med stark hand, och s� gjorde dig ett namn, som �r detsamma
�n i dag! Vi bava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
>2 Mos. 12,41. 13,9. Neh. 9,10. Jer. 32,20. Bar. 2,11 f.
16. Men Herre, l�t, f�r all din r�ttf�rdighets skull, din vrede och
f�rt�rnelse v�nda sig ifr�n din stad Jerusalem, ditt heliga
berg; ty genom v�ra synder och genom v�ra faders missg�rningar
hava Jerusalem och ditt folk blivit till sm�lek f�r alla som bo
omkring oss.
17. Och h�r nu, du v�r Gud, din tj�nares b�n och �kallan, och l�t
ditt ansikte lysa �ver din �delagda helgedom, f�r Herrens skull.
18. B�j, min Gud, ditt �ra h�rtill och h�r; �ppna dina �gon och se
vilken f�r�delse som har �verg�tt oss, och se till staden som �r
uppkallad efter ditt namn. Ty icke i f�rlitande p� vad
r�ttf�rdigt vi hava gjort b�nfalla vi inf�r dig, utan i
f�rlitande p� din stora barmh�rtighet.
>Jes. 37,17. Tit. 3,5.
19. O Herre, h�r, o Herre, f�rl�t; o Herre, akta h�rp�, och utf�r
ditt verk utan att dr�ja -- f�r din egen skull, min Gud, ty din
stad och ditt folk �ro uppkallade efter ditt namn.�
20. Medan jag �nnu s� talade och bad och bek�nde min egen och mitt
folk Israels synd och inf�r HERREN, min Gud, frambar min f�rb�n
f�r min Guds heliga berg --
21. medan jag allts� �nnu s� talade i min b�n, kom Gabriel till mig
i flygande hast, den man som jag f�rut hade sett i min syn; och
det var vid tiden f�r aftonoffret.
>4 Mos. 28,4, 8. Dan. 8,16 f.
22. Han undervisade mig och talade till mig och sade:
�Daniel, jag har du begivit mig hit f�r att l�ra dig f�rst�nd.
23. Redan n�r du begynte din b�n, utgick befallning, och jag har
kommit f�r att giva dig besked, ty du �r h�gt ben�dad. S� giv nu
akt p� ordet, och akta p� synen.
>Jes. 65,24. Dan. 10,12.
24. Sjuttio veckor �ro best�mda �ver ditt folk och �ver din heliga
stad, innan en gr�ns s�ttes f�r �vertr�delsen och synderna f� en
�nde och missg�rningen varder f�rsonad och en evig r�ttf�rdighet
framh�vd, och innan syn och profetia beseglas och en h�ghelig
helgedom bliver smord.
25. S� vet nu och f�rst�: Fr�n den tid d� ordet om att Jerusalem
�ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
kommer, skola sju veckor f�rg�; och under sextiotv� veckor skall
det �ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
tider av tr�ngm�l.
26. Men efter de sextiotv� veckorna skall en som �r smord f�rg�ras,
utan att n�gon efterf�ljer honom. Och staden och helgedomen
skall en anryckande furstes folk f�rst�rs; men sj�lv skall denne
f� sin �nde i st�rtfloden. Och intill �nden skall strid vara;
f�r�delse �r oryggligt besluten.
27. Och han skall med m�nga sluta ett starkt f�rbund f�r en vecka,
och f�r en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
vara avskaffade; och p� styggelsens vinge skall f�r�daren
komma. Detta skall fortg�, till dess att f�rst�ring och
oryggligt besluten straffdom utgjuter sig �ver f�r�daren.�
>Jes. 28,22. Dan. 11,31. Matt. 21,15. Mark. 13,14.
*27/10 Daniel, 10 Kapitlet
Daniel, 10 Kapitlet
Uppenbarelsen vid floden Hiddekel
(Tigris).
1. I den persiske konungen Kores' tredje regerings�r fick Daniel,
som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
�r sanning och b�dar stor vederm�da. Och han aktade p�
uppenbarelsen och lade m�rke till synen.
>Dan. 1,7.
2. Jag, Daniel, hade d� g�tt s�rjande tre veckors tid.
3. Jag �t ingen smaklig mat, k�tt och vin kommo icke i min mun, ej
heller smorde jag min kropp med olja, f�rr�n de tre veckorna
hade g�tt till �nda.
4. P� tjugufj�rde dagen i f�rsta m�naden, n�r jag var vid strande
av den stora floden, n�mligen Hiddekel,
>1 Mos. 2,14.
5. fick jag, d� jag lyfte upp mina �gon, se en man st� d�r, kl�dd i
linnekl�der och omgjordad kring sina l�nder med ett b�lte av
guld fr�n Ufas.
>Jer. 10,9. Dan. 12,6. Upp. 1,13 f.
6. Hans kropp var s�som av krysolit hans ansikte liknade en
ljungeld hans �gon voro s�som eldbloss, han armar och f�tter
s�som gl�nsande koppar; och ljudet av hans tal var s�som ett
v�ldigt d�n.
7. Och jag, Daniel, var den ende som s�g synen; de m�n som voro med
mig s�go den icke, men en stor f�rskr�ckelse f�ll �ver dem, s�
att de flydde bort och g�mde sig.
>Apg. 9,7.
8. S� blev jag allena kvar, och n�r jag s�g den stora synen,
f�rgick all min kraft; f�rgen vek bort ifr�n mitt ansikte, s�
att det blev d�dsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
>Dan. 7,28.
9. D� h�rde jag ljudet av hans tal; och p� samma g�ng jag h�rde
ljudet av hans tal, d�r jag l�g i vanmakt p� mitt ansikte, med
ansiktet mot jorden,
>Dan. 8,18. Matt. 17,6.
10. r�rde en hand vid mig och hj�lpte mig, s� att jag skalvande
kunde resa mig p� mina kn�n och h�nder.
11. Sedan sade han till mig: �Daniel, du h�gt ben�dade man, giv akt
p� de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p� dina
f�tter; ty jag har nu blivit s�nd till dig.� N�r han s� talade
till mig, reste jag mig b�vande upp.
>Dan. 9,22 f.
12. Och han sade till mig: �Frukta icke, Daniel, ty redan ifr�n
f�rsta dagen, d� n�r du v�nde ditt hj�rta till att s�ka f�rst�nd
och till att �dmjuka dig infor din Gud, hava dina ord varit
h�rda; och jag har nu kommit f�r dina ords skull.
>Luk. 1,13.
13. Fursten f�r Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
d� kom Mikael, en av de f�rn�msta furstarna, mig till hj�lp,
under det att jag f�rut hade st�tt d�r allena mot Persiens
konungar.
>Dan. 12,1. Syr. 17,17. Juda#. 9. Upp. 12,7.
14. Och nu har jag kommit f�r att undervisa dig om vad som skall
h�nda ditt folk i kommande dagar; ty ocks� detta �r en syn som
syftar p� framtiden.�
>Dan. 8,26.
15. Under det han s� talade till mig, b�jde jag mitt ansikte mot
jorden och var stum.
16. Men se, han som var lik en m�nniska r�rde vid mina l�ppar. D�
uppl�t jag min mun och talade och sade till honom som stod
framf�r mig: �Min herre, vid den syn jag s�g har jag k�nt mig
gripen av v�nda, och jag har ingen kraft mer kvar.
17. Huru skulle ocks� min herres tj�nare, en s�dan som jag, kunna
tala med en s�dan som min herre �r? Jag har nu ingen kraft mer i
mig och f�rm�r icke mer att andas.�
18. D� r�rde han som s�g ut s�som en m�nniska �ter vid mig och
styrkte mig.
19. Han sade: �Frukta icke, du h�gt ben�dade man; frid vare med dig,
var stark, ja, var stark.� N�r han s� talade med mig, k�nde jag
mig styrkt och sade: �Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.�
20. D� sade han: �Kan du nu f�rst� varf�r jag har kommit till dig?
Men jag m�ste strax v�nda tillbaka f�r att strida mot fursten
f�r Persien, och n�r jag �r fri ifr�n honom, kommer fursten f�r
Javan.
21. Dock vill jag f�rkunna f�r dig vad som �r upptecknat i
sanningens bok. Och ingen enda st�r mig bi mot dessa, f�rutom
Mikael, eder furste.
11:1. [1]
[1] Dan 11:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*27/11 Daniel, 11 Kapitlet
1. I Och jag stod vid hans sida s�som hans st�d och v�rn i medern
Darejaves' f�rsta regerings�r.
Daniel, 11 Kapitlet
Forts�ttning av f�reg�ende uppenbarelse:
Persiens, Javans (Greklands),
S�derlandets (Egyptens) och Nordlandets
(Syriens) konungav�lden. Hems�kelser
�ver �det h�rliga landet� (Palestina).
2. Och nu skall jag f�rkunna f�r dig vad visst �r.
Se, �nnu tre konungar skola uppst� i Persien, och den fj�rde
skall f�rv�rva sig st�rre rikedomar �n n�gon av de andra, och
n�r han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
3. Sedan skall en v�ldig konung uppst�, och han skall h�rska med
stor makt och g�ra vad han vill.
4. Men knappt har han uppst�tt, s� skall hans rike brista s�nder
och bliva delat efter himmelens f�rra v�derstreck; och det skall
icke tillfalla hans avkomlingar eller f�rbliva lika m�ktigt som
n�r han hade makten; ty hans rike skall omst�rtas och tillfalla
andra �n dem.
>Dan. 8,8, 22.
5. Och konungen i S�derlandet skall bliva m�ktig, s� ock en av hans
furstar; ja, denne skall bliva en �nnu m�ktigare h�rskare �n han
sj�lv, och hans herrad�me skall bliva stort.
6. Och efter n�gra �r skola de f�rbinda sig med varandra, och
S�derlandskonungens dotter skall draga till konungen i
Nordlandet f�r att komma �stad f�rlikning. Men hon skall icke
kunna beh�lla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
makt bliva best�ndande; utan hon skall bliva given till pris,
hon j�mte dem som l�to henne draga dit, b�de hennes fader och
den man som i sin tid tog henne till sig.
7. Men av telningarna fr�n hennes rot skall en stiga upp p� hans
plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens h�r och tr�nga
in i hans f�ste och g�ra med folket vad han vill och beh�lla
�vermakten.
8. Deras gudar och bel�ten och deras dyrbara h�vor, b�de silver och
guld, skall han ock f�ra s�som byte till Egypten. Sedan skall
han i n�gra �r l�mna Nordlandskonungen i ro.
9. D�remot skall denne tr�nga in i S�derlandskonungens rike, men
han skall f� v�nda tillbaka till sitt land igen.
10. Och hans s�ner skola rusta sig till strid och samla en v�ldig
krigs h�r; och den skall rycka fram och sv�mma �ver och utbreda
sig; och den skall komma igen, och striden skall f�ras �nda fram
till hans f�ste.
11. D� skall konungen i S�derlandet resa sig i f�rbittring och draga
ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall st�lla
upp en stor h�rskara, men den h�rskaran skall varda given i den
andres hand.
12. N�r d� h�rskaran �r sin kos, v�xer hans �vermod; men om han �n
han slagit ned tiotusenden, f�r han dock icke makten.
13. Konungen i Nordlandet skall st�lla upp en ny h�rskara, st�rre �n
den f�rra; och efter en tid av n�gra �r skall han komma med en
stor krigsh�r och stora f�rr�d.
14. Vid samma tid skola m�nga andra resa sig mot konungen i
S�derlandet; v�ldsm�n av ditt eget folk skola ock upph�va sig,
f�r att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
15. Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
och intaga en v�lbef�st stad; och S�derlandets makt skall icke
kunna h�lla st�nd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava n�gon
kraft till motst�nd.
16. Och han som rycker emot honom skall g�ra vad han vill, och ingen
skall kunna st� emot honom; han skall s�tta sig fast i �det
h�rliga landet�, och f�rst�ring skall komma genom hans hand.
17. Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock �r han h�gad
f�r f�rlikning, och en s�dan skall han komma �stad. En av sina
d�ttrar skall han giva �t honom till hustru, henne till
f�rd�rv. Men detta skall icke hava n�got best�nd och icke vara
honom till gagn.
18. D�refter skall han v�nda sig mot �l�nderna och intaga m�nga; men
en h�rf�rare skall g�ra slut p� hans sm�delser, ja, l�ta hans
sm�delser v�nda tillbaka �ver honom sj�lv.
19. D� skall han v�nda sig till sitt eget lands f�sten; men han
skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
20. Och p� hans plats skall uppst� en annan, en som l�ter en fogde
draga igenom det land som �r hans rikes prydnad; men efter n�gra
dagar skall han st�rtas, dock icke genom vrede, ej heller i
krig.
>Hes. 20,6. 2 Mack. 3,7 f.
21. Och p� hans plats skall uppst� en f�raktlig man, �t vilken
konungav�rdighet icke var �mnad; of�rt�nkt skall han komma och
bem�ktiga sig riket genom r�nker.
>2 Mack. 4,34.
22. Och �versv�mmande h�rar skola sv�mmas bort f�r honom och
krossas, s� ock f�rbundets furste.
23. Fr�n den stund d� man f�rbinder sig med honom skall han bedriva
svek. Han skall draga �stad och f� �cermakten, med allenast
litet folk.
24. Of�rt�nkt skall han falla in i landets b�rdigaste trakter, och
skall g�ra ting som hans f�der och hans f�ders f�der icke hade
gjort; byte och rov och gods skall han str� ut �t sitt folk; och
mot f�stena skall han f�rehava anslag, intill en viss tid.
>1 Mack. 3,30.
25. Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
S�derlandet och komma med en stor h�r, men konungen i
S�derlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
och talrik har; dock skall han icke kunna h�lla st�nd, f�r de
anslags skull som g�ras mot honom.
>1 Mack. 1,16.
26. De som �ta hans br�d skola st�rta honom. Och hans h�r skall
sv�mma �ver, och m�nga skola bliva slagna och falla.
27. B�da konungarna skola hava ont i sinnet, d�r de sitta tillhopa
vid samma bord, skola de tala l�gn, men det skall icke hava
n�gon framg�ng; ty �nnu dr�jer �nden, intill den best�mda tiden.
28. Han skall v�nda tillbaka till sitt land med stora f�rr�d, och
han skall l�gga planer mot det heliga f�rbundet; och n�r han har
fullbordat dem, skall han v�nda tillbaka till sitt land.
>1 Mack. 1,21 f.
29. P� best�md tid skall han sedan �ter draga �stad mot S�derlandet,
men denna senare g�ng skall det ej g� s�som den f�rra.
30. Ty skepp fr�n Kittim skola komma emot honom, och han skall
f�rlora modet. D� skall han v�nda om och rikta sin vrede mot det
heliga f�rbundet och giva den fritt lopp. Och n�r han har kommit
hem, skall han lyssna till dem som hava �vergivit det heliga
f�rbundet.
31. Och h�rar, uts�nda av bonom, skola komma och osk�ra helgedomens
f�ste och avskaffa det dagliga offret och st�lla upp f�r�delsens
styggelse[1].
>4 Mos. 28,4. Dan. 8,11. 9,27. 1 Mack. 1,30 f., 46 f., 54 f.
>Matt. 24,15.
32. Och dem som hava kr�nkt f�rbundet skall han med hala ord locka
till helt avfall; men de av folket, som k�nna sin Gud, skola st�
fasta och h�lla ut.
33. Och de f�rst�ndiga bland folket skola l�ra m�nga insikt; men de
skola bliva hems�kta med sv�rd och eld, med f�ngenskap och
plundring, till en tid;
>Dan. 12,3.
34. dock skall under hems�kelsen en Liten seger besk�ras dem, och
m�nga skola d� av skrymteri sluta sig till dem.
35. Hems�kelsen skall tr�ffa somliga av de f�rst�ndiga, f�r att en
luttring skall ske bland dem, s� att de varda renade och tvagna
till �ndens tid; ty �nnu dr�jer denna, intill den best�mda
tiden.
>Dan. 12,10. 1 Petr. 1,7.
36. Och konungen skall g�ra vad han vill och skall f�rh�va sig och
upptr�da stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
skall han tala s�dant att man m�ste f�rundra sig. Och allt skall
lyckas honom v�l, till dess att vredens tid �r ute, d� n�r det
har skett, som �r oryggligt beslutet.
>Dan. 7,8. 2 Tess. 2,4. Upp. 13,5.
37. P� sina f�ders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
akta p� den som �r kvinnors lust eller p� n�gon annan Gud, utan
han skall upptr�da stormodigt mot dem alla.
>Hes. 8,14.
38. Men f�stenas gud skall han i st�llet �ra; en gud som hans f�der
icke hava k�nt skall han �ra med guld och silver och �dla stenar
och andra dyrbara ting.
39. Och mot starka f�sten skall han med en fr�mmande guds hj�lp g�ra
vad honom lyster; dem som erk�nna denne skall han bevisa stor
�ra, han skall s�tta dem att r�da �ver m�nga, och han skall
utskifta jord �t dem till bel�ning.
40. Men p� �ndens tid skall konungen i S�derlandet drabba samman med
honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
vagnar och ryttare och m�nga skepp, och skall falla in i
fr�mmande l�nder och sv�mma �ver och utbreda sig.
41. Han skall ock falla in i �det h�rliga landet�, och m�nga andra
l�nder skola bliva hems�kta; men dessa skola komma undan hans
hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
barn.
>Dan. 8,9. 11,16.
42. Ja, han skall utr�cka sin hand mot fr�mmande l�nder, och
Egyptens land skall icke slippa undan;
43. han skall bem�ktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola f�lja
honom �t.
44. D� skall han fr�n �ster och norr f� h�ra rykten som f�rskr�cka
honom; och kan skall draga ut i stor vrede f�r att f�rg�ra m�nga
och giva dem till spillo.
45. Och sina palatst�lt skall han sl� upp mellan havet och
helgedomens h�rliga berg. Men han g�r till sin underg�ng, och
ingen skall finnas, som hj�lper honom.�
[1] Se F�r�delsenls styggelse i Ordf�rkl.
*27/12 Daniel, 12 Kapitlet
Daniel, 12 Kapitlet
Forts�ttning av f�reg�ende uppenbarelse:
Mikaels strid f�r Israel; uppst�ndelsen
och �ndens tid.
1. P� den tiden skall Mikael tr�da upp, den store fursten som st�r
s�som f�rsvarare f�r dina landsm�n; och d� kommer en tid av n�d,
vars like icke har funnits, allt ifr�n den dag d� m�nniskor
blevo till och �nda till den tiden. Men p� den tiden skola av
ditt folk alla de varda fr�lsta, som finnas skrivna i boken.
>Jes. 4,3. Dan. 10,13, 20. Ob. v. 17. Matt. 24,21. Mark. l3,19.
2. Och m�nga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
evigt liv, och somliga till sm�lek och evig blygd.
>Jes. 66,24. 2 Mack. 7,9. Matt. 25,46. Joh. 5,28 f.
3. De f�rst�ndiga skola d� lysa, s�som f�stet lyser, och de som
hava f�rt de m�nga till r�ttf�rdighet s�som stj�rnor, alltid och
evinnerligen.
>Hes. 3,18 f. Dan. 11,33. Vish. 3,7. Matt. 13,43.
>1 Kor. 15,41 f.
4. Men du, Daniel, m� g�mma dessa ord och f�rsegla denna skrift
intill �ndens tid; m�nga komma att rannsaka den, och insikten
skall s� v�xa till.�
>Dan. 8,26.
5. N�r nu jag, Daniel, s�g till, fick jag se tv� andra st� d�r, en
p� flodens ena strand, och en p� dess andra strand.
6. Och en av dem sade till mannen som var kl�dd i linnekl�der, och
som stod ovanf�r flodens vatten: �Huru l�nge dr�jer det, innan
�nden kommer med dessa f�runderliga ting?�
>Dan. 10,5.
7. Och jag h�rde p� mannen som var kl�dd i linnekl�der, och som
stod ovanf�r flodens vatten, och han lyfte sin h�gra hand och
sin v�nstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
n�r det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d�
skulle allt detta varda fullbordat.
>5 Mos. 32,40. Dan. 7,25 f. Upp. 10,5 f. 12,14.
8. Och jag h�rde detta, men f�rstod det icke; och jag fr�gade: �Min
herre, vad bliver slutet p� allt detta?�
9. D� sade han: �G�, Daniel, ty dessa ord skola f�rbliva g�mda och
f�rseglade intill �ndens tid.
10. M�nga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
ogudaktiga skola �va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
f�rst� detta; men de f�rst�ndiga skola f�rst� det.
>Dan. 11,35.
11. Och fr�n den tid d� det dagliga offret bliver avskaffat och
f�r�delsens styggelse[1] uppst�lld skola ett tusen tv� hundra
nittio dagar f�rg�.
>Dan. 8,14. 11,31.
12. S�ll �r den som f�rbidar och hinner fram till ett tusen tre
hundra trettiofem dagar.
13. Men g� du �stad mot �ndens tid; sedan du har vilat, skall du
uppst� till din del, vid dagarnas �nde.�
[1] Se F�r�delsens styggelse i Ordf�rkl.
*28/ Hosea
*28/01 Hosea, 1 Kapitlet
Hosea, 1 Kapitlet
F�rebildlig framst�llning av Israels
avfall, straff och ben�dning.
1. Detta �r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
Joas' sons, Israels konungs, tid.
2. N�r HERREN f�rst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
honom: �G� �stad och skaffa dig en trol�s hustru och barn -- av
en trol�s moder; ty i trol�s avf�llighet l�per landet bort ifr�n
HERREN.
>Dom. 8,33. Ps. 73,27. Hes. 16,15 f.
3. D� gick han �stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
havande och f�dde honom en son.
4. Och HERREN sade till honom: �Giv denne namnet Jisreel; ty n�r
�nnu en liten tid har f�rg�tt, skall jag hems�ka Jisreels
blodsskulder p� Jehus hus och g�ra slut p� konungad�met i
Israels hus.
>1 Kon. 21,1 f. 2 Kon. 9,8 f.
5. Och det skall ske p� den dagen att jag skall bryta s�nder
Israels b�de i Jisreels dal.�
6. Och hon blev �ter havande och f�dde en dotter. D� sade han till
honom: �Giv denna namnet Lo-Ruhama[1]; ty jag vill icke vidare
f�rbarma mig �ver Israels hus, s� att jag f�rl�ter dem.
7. Men �ver Juda hus vill jag f�rbarma mig, och jag skall giva dem
fr�lsning genom HERREN, deras Gud; icke genom b�ge och sv�rd och
vad till kriget h�r skall jag fr�lsa dem, icke genom h�star och
ryttare.
>Ps. 20,8. 33,16 f. 76,4. Jes. 30,15 f.
8. Och n�r hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon �ter havande och
f�dde en son.
9. D� sade han: �Giv denne namnet Lo-Ammi[2]; ty I �ren icke mitt
folk, ej heller vill jag h�ra eder till.�
10. Men antalet av Israels barn skall bliva
s�som havets sand,
som man icke kan m�ta,
ej heller r�kna;
och det skall ske, att i st�llet f�r att det sades till dem:
�I �ren icke mitt folk�,
skola de kallas �den levande Gudens barn�.
>1 Mos. 32,12. Hos. 2,23. Rom. 9,25 f. 1 Petr. 2,10.
11. Och Juda barn och Israels barn
skola samla sig tillhopa,
och skola s�tta �ver sig
ett gemensamt huvud,
och skola draga upp ur landet;
ty stor skall Jisreels dag vara.
>Jer. 3,18. Hes 34,23 f. 37,22. Joh. 10,16. Ef. 1,22.
2:1. [3]
[1] D. �. hon som icke finner f�rbarmande.
[2] D. �. icke mitt folk.
[3] Hos 2:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*28/02 Hosea, 2 Kapitlet
1. Kallen d� edra br�der Ammi[1] och edra systrar Ruhama[2].
Hosea, 2 Kapitlet
Israels trol�shet, Herrens trofasthet.
2. G�n till r�tta med eder moder, g�n till r�tta;
ty hon �r icke min hustru,
och jag �r icke hennes man.
M� hon skaffa bort det l�saktiga v�sendet fr�n sitt ansikte
och otuktsv�sendet fr�n sin barm.
>Jer. 13,27.
3. Varom icke, skall jag kl�da av henne, s� att hon ligger naken,
jag skall l�ta henne st� d�r s�dan hon var den dag d� hon f�ddes.
Jag skall g�ra henne lik en �ken
och l�ta henne bliva s�som ett torrt land
och l�ta henne d� av t�rst.
>Hes. 16,39.
4. Och mot hennes barn skall jag icke visa n�got f�rbarmande,
eftersom de �ro barn av en trol�s moder;
5. ty deras moder var en trol�s kvinna,
ja, hon som f�dde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade ju: �Jag vill f�lja efter mina �lskare,
som giva mig min mat och min dryck,
min ull och mitt lin,
min olja oah mitt vin.�
>Hes. 16,15 f.
6. Se, d�rf�r skall jag nu ock
st�nga din v�g med t�rnen.
Ja, en mur skall jag resa framf�r henne,
s� att hon ej skall finna n�gon stig.
7. N�r hon d� l�per efter sina �lskare,
skall hon icke f� dem fatt;
n�r hon s�ker dem,
skall hon ej finna dem.
D� skall hon s�ga:
�Jag vill g� tillbaka till min f�rste man
ty b�ttre var mig d� �n nu.�
8. Men hon har icke f�rst�tt
att det var jag som sk�nkte �t henne
b�de s�den och vinet och oljan,
och att det var jag som gav henne s� mycket silver,
s� ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
9. D�rf�r skall jag taga tillbaka
min s�d, n�r tiden �r inne,
och mitt vin, n�r stunden kommer;
jag skall taga bort min ull och mitt lin,
det varmed hon skulle skyla sin blygd.
10. Ja, nu skall jag blotta hennes skam
inf�r hennes �lskares �gon,
och ingen skall r�dda henne ur min hand.
11. Och jag skall g�ra slut p� all hennes fr�jd,
p� hennes fester, nym�nader och sabbater
och p� alla hennes h�gtider.
12. Jag skall f�r�da hennes vintr�d och fikontr�d,
dem om vilka hon sade: �De �ro en l�n
som mina �lskare hava givit mig.�
och jag skall g�ra darav en vildmark,
och markens djur skola ata darav.
>5 Mos. 23,17 f. Ps. 80,13 f. Jes. 5,5 f.
13. S� skall jag hems�ka henne f�r hennes Baalsdagar,
d� hon t�nde offereld �t Baalerna
och prydde sig med ring och br�stsp�nne
och f�ljde efter sina �lskare,
men gl�mde mig, s�ger HERREN.
>Jer. 44,18.
14. Se, f�rdenskull vill jag
locka henne bort
och f�ra henne ut i �knen
och tala ljuvligt till henne.
>Jes. 40,1 f.
15. D�refter skall jag
giva henne tillbaka hennes ving�rdar
och g�ra Akors dal
till en hoppets port.
D� skall hon sjunga
s�som i sin ungdoms dagar,
och s�som p� den dag d� hon drog upp
ur Egyptens land.
>2 Mos. 15,1 f. Jos. 7,24 f. Jes. 65,10.
16. Och det skall ske p� den dagen, s�ger HERREX,
att du skall ropa: �Min man!�,
och icke mer ropa till mig: �Min Baal!�
17. Ja, Baalernas namn
skall jag skaffa bort ur hennen mun,
s� att de icke mer
skola n�mnas vid namn.
>2 Mos. 23,13. Ps. 16,4. Sak. 13,2.
18. Och jag skall p� den dagen
f�r deras r�kning sluta ett f�rbund
med djuren p� marken
och med f�glarna under himmelen
och med kr�ldjuren p� jorden.
Och b�ge och sv�rd och vad till kriget h�r
skall jag bryta s�nder och skaffa bort ur landet
och l�ta dem bo d�r i trygghet.
>Job 5,22 f. Jes. 11,6. 65,25. Hes. 34,25, 28.
19. Och jag skall trolova mig med dig f�r evig tid;
jag skall trolova mig med dig r�ttf�rdighet och r�tt,
i n�d och barmh�rtighet.
20. Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
och du skall s� l�ra k�nna HERREN.
>Jer. 31,34.
21. Och det skall ske p� den dagen
att jag skall b�nh�ra, s�ger HERREN,
jag skall b�nb�ra himmelen,
och den skall b�nh�ra jorden,
22. och jorden skall b�nh�ra s�den,
s� ock vinet och oljan,
och de skola b�nh�ra Jisreel.
23. Och jag skall plantera[3] henne �t mig i landet
och f�rbarma mig �ver Lo-Ruhama
och s�ga till Lo-Ammi: �Du �r mitt folk.�
Och det skall svara: �Du �r min Gud.�
>Hos. 1,10. Sak. 13,9. Rom. 9,25. 1 Petr. 2,10.
[1] D. �. mitt folk.
[2] D. �. hon som finner f�rbarmande.
[3] Namnet Jisreel kan �vers�ttas med Guds plantering.
*28/03 Hosea, 3 Kapitlet
Hosea, 3 Kapitlet
F�rebildlig framst�llning av Israels
straff- och v�ntetid.
1. Och HERREN sade till mig: �G� �nnu en g�ng �stad och giv din
k�rlek �t en kvinna som har en �lskare och �r en
�ktenskapsbryterska; likasom HERREN �lskar Israels barn, fast�n
de v�nda sig till andra gudar och �lska druvkakor.�
2. Och jag k�pte henne �t mig och gav f�r henne femton siklar
silver och en homer korn, och d�rut�ver en letek korn.
3. Sedan sade jag till henne: �I l�ng tid skall du bliva sittande
f�r min r�kning, utan att f� bedriva n�gon otukt, och utan att
hava att skaffa med n�gon man; och jag skall bete mig sammalunda
mot dig.
4. Ja, i l�ng tid
skola Israels barn
f� sitta utan konung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod och husgudar.
5. Sedan skola Israels barn omv�nda sig
och s�ka HERREN, sin Gud,
och David, sin konung;
med fruktan skola de s�ka HERREN och hans goda,
i kommande dagar.
>Jes. 2,2 f. Jer. 30,9. 31,12. Hea. 34,23. Mik. 4,1 f.
>Sak. 8,20 f.
*28/04 Hosea, 4 Kapitlet
Hosea, 4 Kapitlet
Straffpredikan mot folk och pr�ster.
1. H�ren HERRENS ord,
I Israels barn.
Ty HERREN har sak
med landets inbyggare,
eftersom ingen sanning och ingen k�rlek
och ingen Guds kunskap finnes i landet.
2. Man sv�r och liuger,
man m�rdar och stj�l
och beg�r �ktenskapsbrott;
man far fram p� v�ldsverkares vis,
och blodsd�d f�ljer p� blodsd�d.
>Jer. 7,9.
3. D�rf�r ligger landet s�rjande,
och allt som lever d�r f�rsm�ktar
b�de djuren p� marken
och f�glarna under himmelen;
sj�lva fiskarna i havet f�rg�s.
>Jer. 12,4. Sef. 1,3.
4. Dock b�r man icke s� mycket g� till r�tta med n�gon annan eller
f�rebr� honom, eller f�rebr� ditt folk, som man b�r g� till
r�tta med pr�sten.
5. Ja, du skall komma p� fall om dagen,
p� fall skall ock profeten komma
j�mte dig om natten,
j�mv�l din moder skall jag f�rg�ra.
6. Det �r f�rbi med mitt folk,
d�rf�r att det ej f�r n�gon kunskap.
Men eftersom du har f�rkastat kunskap,
d�rf�r skall ock jag f�rkasta dig,
s� att du upph�r att vara min pr�st.
Och s�som du har f�rg�tit din Guds lag,
s� skall ock jag f�rg�ta dina barn.
>2 Mos. 20,6.
7. Ju mer de hava f�tt v�xa till,
dess mer hava de syndat mot mig;
men Aeras �ra skall jag f�rbyta i skam.
8. Av mitt folks synd f�da de sig,
och till dess missg�rning st�r deras beg�r.
9. Men nu skall det g� pr�sten och folket lika:
jag skall hems�ka dem f�r deras v�gar,
och f�r deras g�rningar skall jag vederg�lla dem.
>Jes. 24,2.
10. N�r de �ta, skola de icke bliva m�tta,
och genom sitt l�saktiga leverne skola de ej f�r�ka sig;
de hava ju upph�rt att h�lla sig till HERREN.
>3 Mos. 26,26. Mik. 6,14. Hagg. 1,6.
11. L�saktighet och vin och must taga bort forst�ndet.
>Ords. 20,1.
12. Mitt folk fr�gar sin stock till r�ds
och vill h�mta besked av sin stav;
ty en trol�shetens ande har f�rt dem vilse,
s� att de i trol�s avf�llighet hava lupit bort ifr�n sin Gud.
>Hos. 5,4.
13. P� bergens toppar framb�ra de offer,
och p� h�jderna t�nda de offereld,
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan d�r �r s� god.
S� bliva edra dottrar sk�kor,
och edra s�ners hustrur �ktenskapsbryterskor.
>Jes. 57,5 f. Hes. 6,13.
14. Dock kan jag icke straffa edra d�ttrar f�r att de �ro sk�kor,
eller edra s�ners hustrur f�r att de �ro �ktenskapsbryterskor,
ty m�nnen sj�lva g� ju avsides med sk�kor,
och offra med tempelt�rnor.
S� l�per folket, som intet f�rst�r, till sin underg�ng.
>6 Mos. 23,17.
15. Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
s� m� dock Juda icke �draga sig skuld.
Kommen d� icke till Gilgal,
dragen ej upp till Bet-Aven,
och sv�rjen icke: �S� sant HERREN lever.�
>5 Mos. 6,13. 1 Kon. 12,29. Hos. 9,15. 10,5. 12,11. Am. 5,5.
16. Om Israel spj�rnar emot
s�som en ob�ndig ko,
m�nne HERREN �nd� skall f�ra dem i bet
s�som lamm i vida �knen
17. Nej, Efraim st�r i f�rbund
med avgudar;
m� han d� fara!
18. Deras dryckenskap �r om�ttlig.
hejdl�st bedriva de sin otukt;
de som skulle vara landets sk�ldar
�lska vad skamligt �r.
19. Men en stormvind skall fatta dem
med sina vingar,
och de skola komma p� skam med sina offer.
*28/05 Hosea, 5 Kapitlet
Hosea, 5 Kapitlet
Israel och Juda hotas med underg�ng.
1. H�ren detta, I pr�ster,
akten h�rp�, I av Israels hus,
och I av konungens hus, lyssnen h�rtill;
ty eder g�ller domen.
Ty I haven varit en snara f�r Mispa
och ett n�t, utbrett p� Tabor.
>1 Kon. 12,32.
2. Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,
men jag skall bliva ett tuktoris f�r allasammans.
3. Jag k�nner Efraim,
och Israel �r icke f�rdold f�r mig.
Du Efraim, du har ju nu blivit en sk�ka,
Israel har orenat sig.
4. De l�gga sig icke vinn om
att v�nda tillbaka till sin Gud,
ty en trol�shetens ande bor i deras br�st,
och HERREN k�nna de icke.
5. Men Israels stolthet vittnar emot honom,
och Israel och Efraim komma p� fall genom sin missg�rning;
Juda kommer ock p� fall j�mte dem.
>Hos. 7,10.
6. Om de �n med f�r och f�kreatur
g� �stad f�r att s�ka HERREN,
s� finna de honom �nd� icke;
han har dragit sig undan fr�n dem.
7. Mot HERREN hava de handlat trol�st,
ja, de hava f�tt barn som icke �ro hans.
D�rf�r skall nu en nym�nadsdag f�rt�ra dem,
j�mte det som de fingo p� sin del.
>Hos. 2,4.
8. St�ten i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
bl�sen larmsignal i Bet-Aven.
Fienden �r efter dig, Benjamin!
9. Efraim skall varda �delagt
p� straffets dag;
mot Israels stammar
kung�r jag vad visst �r.
10. Juda furstar hava blivit
r�m�rkflyttares likar;
�ver dem skall jag utgjuta
min vrede s�som vatten.
>5 Mos. 19,14. 27,17.
11. Efraim lider f�rtryck,
och hans r�tt v�ldf�res,
ty han har tagit sig till att vandra
efter tomma stadgar.
12. D�rf�r �r jag nu f�r Efraim s�som mal
och f�r Juda hus s�som r�ta i benen.
Och Efraim har m�rkt sin sjukdom
och Juda sitt s�r;
d�rf�r har Efraim g�tt tlll Assur
och s�nt bud till Jarebs-konungen.
Men denne skall icke kunna hela eder
edert s�r skall icke bliva l�kt.
>2 Kon. 15,19. 16,7. Hos. 10,6. 12,1.
13. Ty jag skall vara s�som ett lejon mot Efraim
och s�som ett ungt lejon mot Juda hus.
Sj�lv griper jag mitt rov och g�r bort d�rmed;
jag sl�par det bort utan r�ddning.
>Hos. 13,7.
14. Jag vill ga min v�g, tillbaka till min boning,
till dess att de hava fatt lida vad de hava f�rskyllt
och begynna s�ka mitt ansikte.
*28/06 Hosea, 6 Kapitlet
Hosea, 6 Kapitlet
Herrens lust till barmh�rtighet. Israels
trol�shet.
1. Ja, i sin n�d skola de s�ka mig:
�Kommen, l�tom oss v�nda om till HERREN.
Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
Han har slagit oss, han skall ock f�rbinda oss.
>5 Mos. 32,39. 1 Sam. 2,6. Job 5,18. Jes. 26,16.
2. Han skall om tv� dagar �ter g�ra oss helbr�gda;
ja, p� tredje dagen skall han l�ta oss st� upp,
s� att vi f� leva inf�r honom.
3. S� l�tom oss l�ra k�nna HERREN,
ja, l�tom oss fara efter att l�ra k�nna honom.
Hans uppg�ng �r s� viss som morgonrodnadens,
och han skall komma �ver oss lik ett regn,
lik ett v�rregn, som vattnar jorden.�
4. Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
Eder k�rlek �r ju lik morgonskyn,
lik daggen, som tidigt f�rsvinner.
>Hos. 13,3.
5. D�rf�r har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
d�rf�r har jag dr�pt dem genom min muns tal;
s� skall domen �ver dig st� fram i ljuset.
6. Ty jag har behag till k�rlek och icke till offer,
och till Guds kunskap mer �n till br�nnoffer.
>1 Sam. 15,22. Ps. 50,13 f. Matt. 9,13. 12,7.
7. Men dessa hava p� m�nniskovis �vertr�tt f�rbundet;
d�ri hava de handlat trol�st mot mig.
8. Gilead �r en stad av og�rningsm�n,
den �r full med blodiga sp�r.
>Hos. 12,11.
9. Och lik en r�varskara, som ligger i f�rs�t f�r m�nniskor,
�r pr�sternas hop.
De m�rda p� v�gen till Sikem,
ja, vad sk�ndligt �r g�ra de.
10. I Israels hus
har jag sett gruvliga ting;
d�r bedriver Efraim sin otukt,
d�r orenar sig Israel.
>1 Kon. 12,28 f. 2 Kon. 17,7 f.
11. Ocks� f�r dig, Juda,
�r en sk�rdetid best�md,
n�r jag �ter uppr�ttar mitt folk.
*28/07 Hosea, 7 Kapitlet
Hosea, 7 Kapitlet
Efraims och Samariens ondska.
1. N�r jag vill hela Israel,
d� uppenbarar sig Efraims missg�rning
och Samariens ondska.
Ty de �va falskhet,
tjuvar g�ra inbrott,
r�varskaror plundra p� v�garna.
2. Och de bet�nka icke i sina hj�rtan
att jag l�gger all deras ondska p� minnet.
De �ro nu kringr�nda av sina egna g�rningar,
ty dessa hava kommi inf�r mitt ansikte.
3. Med sin ondska bereda de konungen gl�dje
och med sina l�gner furstarna.
4. Allasammans �ro de �ktenskapsbrytare;
de likna en ugn,
upphettad av bagaren,
som n�r han har kn�dat degen,
underl�ter att elda,
till dess att degen �r syrad.
5. P� v�r konungs dag
drucko sig furstarna
febersjuka av vin;
sj�lv r�ckte han
bespottarna handen.
>Jes. 5,11.
6. N�r de med sina anslag hava eldat upp sitt hj�rta
likasom en ugn,
sover bagaren
hela natten;
men om morgonen brinner elden
i ljus l�ga.
7. Allasammans �ro de heta s�som en ugn
och f�rbr�nna s� sina domare;
ja, alla deras konungar falla,
ty bland dem finnes ingen som �kallar mig.
8. Efraim beblandar sig
med andra folk;
Efraim har blivit lik
en ov�nd kaka.
>Ps. 106,35
9. Fr�mlingar hava f�rt�rt hans kraft,
men han f�rst�r intet;
fast�n han har f�tt gr� h�r,
f�rst�r han �nd� intet.
10. Men Israels stolthet vittnar emot honom;
de v�nda icke om till HERREN, sin Gud,
och de s�ka honom eh, allt detta oaktat.
>Hos. 5,5.
11. Efraim har blivit lik en duva,
enfaldig, utan f�rst�nd.
Egypten p�kalla de,
till Assur g� de;
>2 Kon. 15,19. 16,7. 17,4 f. Hos. 5,13. 12,1.
12. men b�st de g� d�r,
breder jag ut mitt n�t �ver dem
och drager dem ned,
s�som vore de f�glar under himmelen.
Ja, jag skall tukta dem,
s�som det redan har sports i deras f�rsamling.
13. Ve �ver dem,
ty de hava flytt bort ifr�n mig!
F�rd�rv �ver dem,
ty de hava avfallit fr�n mig!
Och jag skulle f�rlossa dem,
dem som f�ra mot mig
s� l�gnaktigt tal!
>5 Mos. 28,15 f.
14. De ropa icke till mig av hj�rtat,
allenast j�mra sig p� sina l�ger;
de hava �ngest f�r sin s�d och sitt vin,
men de �ro genstr�viga mot mig.
15. Det var jag som undervisade dem och st�rkte deras armar,
men de hava ont i sinnet mot mig.
16. De v�nda om, men icke till den som �r d�rovan;
de �ro lika en b�ge som sviker.
Deras furstar skola falla genom sv�rd,
d�rf�r att deras tungor �ro s� h�tska.
D� skall man bespotta dem
i Egyptens land.
>Ps. 78,57. Kol. 3,1.
*28/08 Hosea, 8 Kapitlet
Hosea, 8 Kapitlet
Fienden skall komma �ver Israel.
1. S�tt basunen f�r din mun!
�S�som en �rn kommer fienden �ver HERRENS hus,
eftersom de hava �vertr�tt mitt f�rbund
och avfallit fr�n min lag.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 58,1. Jer. 4,13. 48,40. 49,22.
2. De ropa till mig: �Min Gud!
Vi k�nna dig, vi av Israel.�
3. Men eftersom Israel har f�rkastat vad gott �r,
skall fienden jaga honom.
4. Sj�lva valde de sig konungar,
som icke kommo fr�n mig;
de tillsatte furstar,
utan att jag fick veta n�got d�rom
av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar,
ty det skulle ju f�rst�ras.
>Hos. 2,8.
5. En styggelse �r din kalv, Samarien!
Min vrede �r uppt�nd mot dessa m�nniskor;
huru l�nge skola de kunna undg� straff?
>1 Kon. 18,28 f.
6. Fr�n Israel har ju kalven kommit;
en konstarbetare har gjort honom,
och en gud �r han icke.
Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
>2 Mos. 32,20.
7. Ty vind s� de,
och storm skola de sk�rda.
S�d skola de icke f�,
deras gr�da skall icke
giva n�gon f�da,
och giver den n�gon,
skola fr�mlingar uppsluka den.
>Hagg. 1,6. Gal 6,7.
8. Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna s�som
ett v�rdel�st ting.
9. Ty v�l hava de dragit �stad upp till Assur, lika vild�snor som
g� sin egen v�g, ja, v�l vill Efraim k�psl� om �lskog;
>Job 39,8 f.
10. men huru de �n k�psl� bland hedningarna, skall jag dock nu
tr�nga dem tillhopa och l�ta dem begynna en tid av ringhet,
under �verkonungens f�rtryck.
11. Eftersom Efraim har gjort sig s� m�nga altaren till synd, skola
ock hans altaren bliva honom till synd.
>Hos. 10,1.
12. Om jag �n skriver mina lagar f�r honom i tiotusental, s� r�knas
de ju dock f�r en fr�mlings lagar.
13. S�som slaktofferg�vor �t mig offar man k�tt som man sedan �ter
upp; HERREN har intet behag till s�dana. Nu kommer han ih�g
deras missg�rning och hems�ker deras synder; till Egypten skola
de f� v�nda tillbaka.
>Ords. 15,8. 21,27. Jes. 1,11. 66,3 f. Jer. 14,10. Hos. 9,9.
>Am. 6,22.
14. Och eftersom Israel har f�rg�tit sin skapare och byggt sig
palatser, och eftersom Juda har uppf�rt s� m�nga bef�sta st�der,
skall jag s�nda en eld mot hans st�der, och den skall f�rt�ra
palatsen i dem.
*28/09 Hosea, 9 Kapitlet
Hosea, 9 Kapitlet
Stora synder. Sv�ra straff.
1. Gl�d dig icke, Israel,
s� att du jublar s�som andra folk,
du som i trol�s avf�llighet har lupit bort ifr�n din Gud,
du som har haft ditt behag i sk�kol�n
p� alla s�deslogar.
2. Logen och vinpressen skola icke f�da dem,
och vinet skall sl� fel f�r dem.
>Am. 5,11. Sef. 1,13.
3. De skola icke f� bo i HERRENS land;
Efraim m�ste v�nda tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skola de n�dgas �ta vad orent �r.
>5 Mos. 28,68. 2 Kon. 25,26. Dan. 1,6.
4. De skola ej f� offra vin till drickoffer �t HERREN
och skola icke vinna hans v�lbehag.
Deras slaktoffer skola vara f�r dem s�som sorgebr�d;
alla som �ta d�rav skola bliva orena.
Ty det br�d de f� stillar allenast deras hunger,
det kommer icke in i HERRENS hus.
>Jer. 16,7.
5. Vad skolen I d� g�ra, n�r en h�gtidsdag kommer,
en HERRENS festdag?
6. Ty se, om de undg� f�r�delsen,
bliver det Egypten som f�r f�rsamla dem,
Mof som f�r begrava dem.
Deras silver, som �r dem s� k�rt,
skola n�sslor taga i besittning;
t�rne skall v�xa i deras hyddor.
>Jes. 32,13. 34,13 f. Jer. 42,16 f.
7. De komma, hems�kelsens dagar!
De komma, vederg�llningens dagar!
Israel skall f�rnimma det.
S�som en d�re st�r d� profeten,
s�som en vanvetting andans man,
f�r din stora missg�rnings skull;
ty stor har din h�tskhet varit.
>Mik. 3,7.
8. Ja, en lurande fiende �r Efraim mot min Gud;
f�r profeten s�ttas f�llor p� alla hans v�gar
och utl�ggas snaror i hans Guds hus.
>Hos. 5,1.
9. I djupt f�rd�rv �ro de nedsjunkna,
nu s�som i Gibeas dagar.
Men han kommer ih�g deras missg�rning,
han hems�ker deras synder.
>Dom. 19,22 f. 20,1 f. Hos. 8,13. 10,9.
10. S�som druvor i �knen
fann jag Israel;
jag s�g edra f�der
s�som f�rstlingsfrukter p� ett fikontr�d,
d� det begynner b�ra frukt.
Men n�r de kommo till Baal-Peor,
invigde de sig �t sk�ndlighetguden
och blevo en styggelse
lika honom som de �lskade.
>4 Mos. 25,3. Ps. 106,28. Jer. 3,24.
11. Efraims h�rlighet
skall flyga sin kos s�som en f�gel;
ingen skall d�r f�da barn eller g� havande,
ingen bliva fruktsam.
12. Och om de �n f� uppf�da barn �t sig,
skall jag taga dessa ifr�n dem,
s� att ingen m�nniska bliver kvar.
Ja, ve dem sj�lva,
n�r jag viker ifr�n dem!
13. V�l �r Efraim nu
vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering p� �ngen;
men Efraim skall en g�ng f� f�ra ut
sina s�ner till b�deln.
14. Giv dem, HERRE,
vad du b�r giva dem.
Giv dem ofruktsamma moderssk�ten
och f�rsinade br�st.
15. All deras ondska �r samlad i Gilgal;
ja, d�r fick jag hat till dem
F�r deras onda vasendes skull
vill jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag skall icke l�ngre bevisa dem k�rlek;
alla deras styresm�n �ro ju upprorsman.
>Jes. 1,23. Hos. 4,15. 12,11.
16. Efraim skall bliva nedbruten;
deras rot skall f�rtorkas,
de skola ej b�ra n�gon frukt.
Om de ock f�da barn,
skall jag d�da deras livsfrukt,
huru k�r den �n �r dem.
17. Ja, min Gud skall f�rkasta dem,
eftersom de icke ville h�ra honom;
de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
*28/10 Hosea, 10 Kapitlet
Hosea, 10 Kapitlet
Dom �ver Israels forna och nuvarande
synder.
1. Israel var ett frodigt vintr�d,
som satte frukt.
Men ju mer frukt han fiok,
dess flera altaren gjorde han �t sig;
ju b�ttre det gick hans land,
dess pr�ktigare stoder reste han.
>Hos. 8,11.
2. Deras hj�rtan voro hala;
nu skola de lida vad de hava f�rskyllt.
Han skall sj�lv bryta ned deras altaren,
f�rst�ra deras stoder.
3. Ja, nu skola de f� s�ga:
�Vi hava blivit utan konung,
d�rf�r att vi icke fruktade HERREN.
Dock, en konung,
vad skulle nu han kunna g�ra f�r oss?�
4. De tala tomma ord,
de sv�rja falska eder,
de sluta f�rbund;
men s�som en bitter planta skjuter domen upp
ur markens f�ror.
5. F�r kalvarna i Bet-Aven
skola Samariens inbyggare f� bekymmer;
ja, f�r en s�dan skall hans folk hava sorg,
och hans pr�ster skola skria f�r hans skull,
n�r hans skatter f�ras bort fr�n honom.
>Hos. 8,5.
6. Ocks� han sj�lv skall bliva sl�pad till Assyrien
s�som en sk�nk �t Jarebs-konungen.
>Hos. 5,13.
7. Skam skall Efraim uppb�ra,
Israel skall komma p� skam med sina r�dslag.
Det �r f�rbi med Samariens konung;
s�som ett sp�n p� vattnet far han h�n.
8. �delagda bliva Avens offerh�jder,
som Israel s� har f�rsyndat sig med;
t�rne och tistel
skall skjuta upp p� deras altaren.
D� skall man s�ga till bergen: �Skylen oss�,
och till h�jderna: �Fallen �ver oss.�
>Jes. 2,19. Luk. 23,30. Upp. 6,16.
9. Israels synd n�r tillbaka
�nda till Gibeas dagar;
d�r hava de f�rblivit st�ende.
Icke skulle h�mndekriget mot de or�ttf�rdiga
kunna n� dem i deras Gibea?
>Dom. 19,22 f. 1 Sam. 8,6 f. 15,34 f. Hos. 9,9. 13,10 f.
10. Jo, n�r mig s� lyster, tuktar jag dem;
d� skola folken f�rsamlas mot dem
och oka dem ihop med deras b�da missg�rningsverk.
>1 Kon. 12,28 f. Am. 8,14.
11. Efraim har varit en hemtam kalv,
som fann behag i att g� p� tr�sklogen;
och jag har skonat
hans frodiga hals.
Nu skall jag sp�nna Efraim i oket,
Juda skall g� f�r plogen,
Jakob f�r harven.
>5 Mos. 25,4. 1 Kor. 9,9.
12. S�n ut �t eder i r�ttf�rdighet,
sk�rden efter k�rlekens bud,
bryten eder ny mark;
ty det �r tid att s�ka HERREN,
f�r att han skall komma och l�ta r�ttf�rdighet regna �ver eder.
>Jer. 4,3.
13. I haven pl�jt ogudaktighet,
or�ttf�rdighet haven I sk�rdat,
I haven �tit l�gnaktighets frukt,
i f�rlitande p� eder v�g,
p� edra m�nga hj�ltar.
14. Men ett stridslarm skall uppst� bland edra stammar,
och alla edra f�sten skola �del�ggas,
s�som Bet-Arbel �delades av Salman
p� stridens dag,
d� man krossade b�de m�drar och barn.
15. S�dant skall Betel tillskynda eder,
f�r eder stora ondskas skull.
N�r morgonrodnaden g�r upp, �r det f�rbi,
f�rbi med Israels konung!
*28/11 Hosea, 11 Kapitlet
Hosea, 11 Kapitlet
Guds hj�rtelag mot det avf�lliga Israel.
1. N�r Israel var ung, fick jag honom k�r,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
>2 Mos. 3,8. 4,22 f. Matt. 2,15.
2. Men ju mer de hava blivit kallade,
dess mer hava de dragit sig undan;
de framb�ra offer �t Baalerna,
och �t bel�tena t�nda de offereld.
3. Och likv�l var det jag som l�rde Efraim att g�,
och som tog dem upp i mina armar.
Men de f�rstodo icke att jag ville hela dem.
>2 Mos. 13,21. 5 Mos. 1,31.
4. Med lena band drog jag dem,
med k�rlekens t�g;
jag l�ttade oket �ver deras halsar,
jag s�nkte mig ned till dem och gav dem f�da.
5. Borde de d� icke f� v�nda tillbaka till Egyptens land
eller f� Assur till sin konung,
eftersom de icke vilja omv�nda sig?
6. Ja, sv�rdet skall rasa i deras st�der
och f�rst�ra deras bommar och frossa omkring sig,
f�r deras anslags skull.
7. Ty mitt folks h�g st�r till avfall fr�n mig;
och huru mycket man �n kallar dem till den som �r d�rovan,
s� h�jer sig �nd� ingen.
8. Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
och l�ta dig fara, Israel?
Icke kan jag giva dig till pris s�som Adma
och l�ta det g� dig s�som Seboim?
Mitt hj�rta v�nder sig i mig,
all min barmh�rtighet vaknar.
>5 Mos. 29,23.
9. Jag vill icke l�ta dig k�nna
min vredes gl�d,
jag skall icke vidare
f�rd�rva Efraim.
Ty jag �r Gud
och icke en m�nniska;
helig �r jag bland eder,
och med vrede vill jag ej komma.
>4 Mos. 23,19. 1 Sam. 15,29. Hes. 18,23. 33,11.
10. Efter HERREN skola de s� draga �stad,
och han skall ryta s�som ett lejon;
ja, han skall upph�va ett rytande,
och hans barn skola d� med b�van
samlas v�sterifr�n;
>Joel 3,16. Am. 1,2.
11. s�som f�glar skola de med b�van komma fr�n Egypten
och s�som duvor fr�n Assurs land.
Och sedan skall jag l�ta dem bo kvar i sina hus,
s�ger HERREN.
Hosea, 12 Kapitlet
Efraims trol�shet. Drag ur hans
stamfaders historia.
12. Efraim har omv�rvt mig med l�gn
och Israels hus med svek
Juda �r alltj�mt trol�s mot Gud,
mot den Helige, den Trofaste.
*28/12 Hosea, 12 Kapitlet
1. Efraim jagar efter vind
och far efter �stanv�der;
best�ndigt g�r han fram�t
i l�gn och v�ld.
Med Assur sluter man f�rbund,
och olja f�r man till Egypten.
>Jes. 57,9. Hos. 5,13. 7,11.
2. Men HERREN skall g� till r�tta med Juda
och hems�ka Jakob, s�som hans v�gar f�rtj�na;
efter hans g�rningar skall han vederg�lla honom.
3. I moderlivet grep han sin broder i h�len,
och i sin mandomskraft k�mpade han med Gud.
>1 Mos. 25,26. 32,24 f.
4. Ja, han k�mpade med �ngeln och vann seger,
han gr�t och bad honom om n�d.
I Betel m�tte han honom,
och d�r talade han med oss.
>1 Mos. 28,19. 35,7.
5. Och HERREN, h�rskarornas Gud,
�HERREN� �r hans namn.
>2 Mos. 3,14. Ps. 83,19. Jes. 42,8.
6. S� v�nd nu om till din Gud;
h�ll fast vid k�rlek och r�tt,
och f�rbida din Gud best�ndigt.
7. Kanaans folk g�r
med falsk v�g i sin hand,
det �lskar or�ttr�dig vinning;
8. s� s�ger ock Efraim:
�Jag har ju blivit rik,
jag har f�rv�rvat mig gods;
vad jag �n g�r,
skall det ej draga �ver mig skuld
som kan r�knas f�r synd.�
>Upp. 3,17.
9. Men jag som �r HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land,
jag skall �terigen l�ta dig bo i t�lt,
likasom vid eder h�gtid.
>Hos. 13,4.
10. Jag har talat till profeterna,
jag har l�tit dem sk�da m�ngahanda syner,
och genom profeterna har jag talat i liknelser.
>Hebr. 1,1.
11. �r nu Gilead ett og�rningsn�ste,
d�r allenast falskhet r�der,
och offrar man tjurar i Gileal,
s� skola ock deras altaren bliva lika stenr�sen
vid markens f�ror.
>Hos 4,15. 6,8.
12. Och Jakob flydde till Arams mark
Israel tj�nade f�r en kvinna,
f�r en kvinnas skull vaktade han hjorden.
>Mos. 27,48. 28,5. 29,20 f.
13. Men genom en profet f�rde HERREN
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.
>2 Mos. 12,37 f. 14,26 f. Ps. 77,21. Vish. 11,1.
14. Efraim har uppv�ckt bitter f�rt�rnelse;
hans Herre skall l�ta hans blodskulder drabba honom
och l�ta hans sm�delser falla tillbaka p� honom sj�lv.
*28/13 Hosea, 13 Kapitlet
Hosea, 13 Kapitlet
Israels avguderi och otacksamhet. Dess
dom.
1. S� ofta Efraim tog till orda, uppstod skr�ck;
h�gt tronade han i Israel.
Men han �drog sig skuld genom Baal och m�ste s� d�.
2. Och �nnu fortg� de i sin synd;
av sitt silver g�ra de sig gjutna bel�ten,
avgudar efter sitt eget f�rst�nd,
alltsammans konstarbetares verk.
Till s�dana st�lla de sina b�ner;
under det att de slakta m�nniskor,
giva de sin hyllningskyss �t kalvar.
>Hos. 2,8. 8,4.
3. D�rf�r skola de bliva lika morgonskyn,
lika daggen som tidigt f�rsvinner,
lika agnar som bl�sa bort ifr�n tr�skplatsen
och lika r�k som flyr h�n ur ett r�kf�ng.
>Ps. 1,4. Dan. 2,35. Hos. 6,4.
4. Men jag �r HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land;
utom mig vet du ej av n�gon Gud,
och ingen annan fr�lsare finnes �n jag.
>2 Sam. 22,32. Ps. 18,32. Jes. 43,11. 45,18. Hos. 12,9.
5. Det var jag som l�t mig v�rda om dig i �knen,
i den br�nnande torkans land.
>5 Mos. 8,15. 32,10 f.
6. Men ju b�ttre bete de fingo, dess m�ttare blevo de,
och n�r de voro m�tta till fyllest, blevo deras hj�rtan h�gmodiga;
s� gl�mde de mig.
>5 Mos. 8,12 f. 32,15.
7. D� blev jag mot dem s�som ett lejon;
lik en panter lurar jag nu vid v�gen.
>Klag. 3,10 f. Hos. 5,14.
8. Jag kommer �ver dem s�som en bj�rninna
fr�n vilken man har tagit ungarna,
jag river s�nder deras hj�rtans h�lje;
jag uppslukar dem p� st�llet, lik en lejoninna,
lik ett vilddjur som s�ndersliter dem.
>2 Sam. 17,8. Ords. 17,12. Jer. 5,6.
9. Det har blivit ditt f�rd�rv, o Israel,
att du satte dig upp mot mig som var din hj�lp.
10. Var �r nu din konung,
som skulle bereda dig fr�lsning i alla dina st�der?
Och var har du dina domare, du som sade:
�L�t mig f� konung och furstar�?
>1 Sam. 8,5 f.
11. Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,
och i min f�rgrymmelse skall jag �ter taga honom bort.
>1 Sam. 8,7.
12. Efraims missg�rning �r samlad s�som i en pung,
och hans synd �r i f�rvar.
>5 Mos. 32,34.
13. En barnaf�derskas v�nda
skall komma �ver honom.
Han �r ett of�rnuftigt foster,
som icke kommer fram i f�dseln.
n�r tiden �r inne.
>2 Kon. 19,3. Jes. 37,3.
14. Skulle jag f�rlossa s�dana ur d�dsrikets v�ld,
k�pa dem fria ifr�n d�den?
-- Var har du dina hems�kelser, du d�d?
Var har du din pest, du d�dsrike?
�nger m� vara f�rdold f�r mina �gon.
15. B�st han st�r d�r frodig bland sina br�der
skall en �stanvind komma,
ett HERRENS v�der,
som stiger upp fr�n �knen;
d� skall hans brunn komma p� skam
och hans k�lla sina ut.
Den vinden rycker bort de skatter han har samlat
av alla slags dyrbara h�vor.
>Hes. 19,12.
14:1. [1]
[1] Hos 14:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*28/14 Hosea, 14 Kapitlet
1. Samarien skall lida vad det har f�rskyllt
genom sin genstr�vighet mot sin Gud.
Inbyggarna skola falla f�r sv�rd,
deras sp�da barn skola bliva krossade
och deras havande kvinnor skall man upprista.
Hosea, 14 Kapitlet
F�rmaning till omv�ndelse. L�fte om n�d.
2. V�nd om, o Israel,
till HERREN, din Gud;
ty genom din missg�rning har du
kommit p� fall.
>Joel 2,12. Sak. 1,3 f. Mal. 3,7.
3. Tagen med eder b�neord,
och v�nden s� �ter till HERREN;
s�gen till honom:
�Skaffa bort all missg�rning,
och tag fram goda h�vor,
s� vilja vi hemb�ra dig v�ra l�ppars offer,
s�som man offrar tjurar.
>Hebr. 13,15.
4. Hos Assur skola vi ej mer s�ka v�r fr�lsning,
vi skola icke vidare stiga till h�st.
v�ra h�nders verk skola vi icke mer
kalla f�r v�r Gud.
Ty hos dig �r det som den faderl�se
undf�r barmh�rtighet.�
5. Ja, deras avf�llighet vill jag hela,
jag vill bevisa dem k�rlek av hj�rtat,
ty min vrede har v�nt sig ifr�n dem.
6. Jag skall bliva f�r Israel s�som dagg,
han skall blomstra s�som en lilja,
och s�som Libanons skog skall han skjuta r�tter.
7. Telningar skola utg� fr�n honom,
han skall bliva lik ett olivtr�d i f�gring
och doft skall han sprida s�som Libanon.
>Ps. 52,10. H�ga V. 4,11.
8. De som bo i hans skugga
skola �ter f� odla s�d
och skola gr�nska s�som vintr�d;
hans namn skall vara s�som Libanons vin.
>Ps. 91,1. Hoga V. 1,2. Jes. 4,6.
9. Men vad har jag d� mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
Jag sj�lv vill ju giva b�nh�relse och se till honom.
Ja, lik en gr�nskande cypress vill jag bliva;
hos mig skall finnas frukt att h�mta f�r dig.
10. Den som �r vis, han akte h�rp�;
den som �r f�rst�ndig, han besinne detta.
Ty HERRENS v�gar �ro r�tta,
och p� dem vandra de r�ttf�rdiga,
men �vertr�darna komma d�r p� fall.
>5 Mos. 10,12. Ps. 25,9 f. 107,48. Jes. 8,14.
*29/ Joel
*29/01 Joel, 1 Kapitlet
Joel, 1 Kapitlet
Gr�shoppor hava f�r�tt landet. Bot
p�bjudes.
1. Detta �r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.
2. H�ren detta, I gamle,
och lyssnen h�rtill, I landets alla inbyggare.
Har n�got s�dant skett f�rut i edra dagar
eller i edra f�ders dagar?
3. Nej, om detta m�n I f�rt�lja f�r edra barn,
och edra barn m� f�rt�lja d�rom f�r sina barn,
och deras barn f�r ett kommande sl�kte.
4. Vad som blev kvar efter gr�sgnagarna,
det �to gr�shopporna upp;
och vad som blev kvar efter gr�shopporna,
det �to gr�sbitarna upp;
och vad som blev kvar efter gr�sbitarna
det �to gr�sfr�tarna upp.
5. Vaknen upp, I druckne, och gr�ten;
ja, j�mren eder, alla I som dricken vin,
�ver att druvsaften �r ryckt undan eder mun.
6. Ty ett folk har dragit upp �ver mitt land,
ett m�ktigt, ett som ingen kan r�kna;
det har t�nder likasom lejon,
och dess kindt�nder likna lejoninnors.
7. Mina vintr�d har det f�r�tt,
och mina fikontr�d har det brutit ned
det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
vitnade �ro deras rankor.
8. Klaga likasom en jungfru som b�r sorgdr�kt
efter sin ungdoms brudgum
9. Spisoffer och drickoffer �ro f�rsvunna
ifr�n HERRENS hus;
pr�sterna s�rja,
HERRENS tj�nare.
>2 Mos. 29,41.
10. F�lten �ro f�r�dda,
marken ligger s�rjande,
ty s�den �r f�r�dd,
vinet borttorkat,
oljan utsinad.
11. �kerm�nnen st� med skam,
ving�rdsm�nnen j�mra sig,
�ver vetet och �ver kornet;
ty sk�rden p� marken �r f�rst�rd.
>Jes. 16,10. Jer. 48,33.
12. Vintr�den �ro f�rtorkade
och fikontr�den f�rsm�kta;
granattr�den och palmerna och �ppeltr�den
och alla andra tr�d p� marken hava torkat bort.
Ja, all fr�jd har vissnat
och flytt ifr�n m�nniskors barn!
13. Kl�den eder i sorgdr�kt och klagen, I pr�ster;
j�mren eder, I som tj�nen vid altaret;
g�n in och sitten i sorgdr�kt natten igenom,
I min Guds tj�nare,
eftersom eder Gud hus m�ste sakna
spisoffer och drickoffer
14. P�lysen en helig fasta,
lysen ut en h�gtidsf�rsamling;
f�rsamlen de gamla,
ja, alla landets inbyggare,
till HERRENS, eder Guds, hus;
och ropen s� till HERREN.
>Joel 2,15.
15. Ve oss, vilken dag!
ty HERRENs dag �r n�ra,
och s�som v�ld fr�n den Allsv�ldige kommer den.
>Jes. 13,6, 9. Joel 2,1.
16. Har icke v�r b�rgning blivit f�rst�rd
mitt f�r v�ra �gon?
har icke gl�dje och fr�jd f�rsvunnit
ifr�n var Guds hus?
17. Uts�det ligger f�rtorkat
under mullen,
f�rr�dshusen st� �de,
ladorna f� f�rfalla,
ty s�den �r borttorkad.
18. Huru st�nar icke boskapen!
Huru �ngslas ej f�kreaturens hjordar!
De finna ju intet bete.
Ja, ocks� f�rhjordarna f� lida under skulden.
19. Till dig, HERRE, ropar jag,
nu d� en eld har f�rt�rt
betesmarkerna i �knen
och en eldslaga har f�rbr�nt
alla tr�d p� marken.
20. Ja, ocks� markens djur
ropa med tr�ngtan till dig,
eftersom vattenb�ckarna �ro uttorkade
och betesmarkerna i �knen
�ro f�rt�rda av eld.
>Job 39,3. Ps. 104,27. 147,9. Jon. 3,8.
*29/02 Joel, 2 Kapitlet
Joel, 2 Kapitlet
Herrens dag �r f�rskr�cklig, men omsider
s�nder Herren ny v�lsignelse och
utgjuter sin Ande �ver alla folk.
1. St�ten i basun p� Sion,
och bl�sen larmsignal p� mitt heliga berg;
m� alla landets inbyggare darra!
Ty HERRENS dag kommer, ja, den �r n�ra;
>Jes. 13,9 f. Joel 1,15.
2. en dag av m�rker och tjocka,
en dag av moln och t�cken,
lik en gryning som breder ut sig �ver bergen.
Ett stort och m�ktigt folk kommer,
ett vars like aldrig n�gonsin har funnits
och ej heller h�danefter skall uppst�,
intill senaste sl�ktens �r.
>Am. 5,18. Sef. 1,14.
3. Framf�r dem g�r en f�rt�rande eld
och bakom dem kommer en f�rbr�nnande l�ga.
Likt Edens lustg�rd var landet framf�r dem,
men bakom dem �r det en �de �ken;
ja, undan dem finnes ingen r�ddning.
4. De te sig likasom h�star,
och s�som stridsh�star hasta de �stad.
5. Med ett rassel likasom av vagnar
spr�nga de fram �ver bergens toppar,
med ett brus s�som av en eldsl�ga,
n�r den fort�r str�;
de �ro s�som ett m�ktigt folk,
ordnat till strid.
6. Vid derad �syn gripas folken av �ngest,
alla ansikten skifta f�rg.
>Nah. 2,10.
7. S�som hj�ltar hasta de �stad,
lika stridsm�n bestiga de murarna;
var och en g�r sin v�g rakt fram,
och ingen tager miste om sin str�t.
8. Den ene tr�nger icke den andre,
var och en g�r sin givna bana;
mitt igenom vapnen st�rta de fram utan hejd.
9. I staden rusa de in
p� murarna hasta de �stad,
i husen tr�nga de upp,
genom f�nstren bryta de sig v�g,
s�dom tjuvar g�ra.
10. Vid deras �syn darrar jorden,
och himmelen b�var;
solen och m�nen f�rm�rkas,
och stj�rnorna mista sitt sken.
>Joel 3,15.
11. Och HERREN l�ter h�ra sin r�st framf�r sin h�r
ty hans skara �r mycket stor,
m�ktig �r den skara som utf�r hans befallning.
Ja, HERRENS dag �r stor
och mycket fruktansv�rd
vem kan uth�rda den?
12. Dock, nu m�n I v�nda om till mig
av allt edert hj�rta, s�ger HERREN,
med fasta och gr�t och klagan.
>Ords. 28,13. Jes. 45,22.
13. Ja, riven s�nder edra hj�rtan, icke edra kl�der,
och v�nden om till HERREN, eder Gud;
ty n�dig och barmh�rtig �r han,
l�ngnmdig och stor i mildhet,
och s�dan att han �ngrar det onda.
>2 Mos. 34,6. 4 Mos. 11,18. 1 Sam. 15,29. Neh. 9,17.
>Ps. 51,19. 86,5, 15. 103,8. 145,8. Jon. 4,2.
14. M�h�nda v�nder han om och �ngrar sig
och l�mnar kvar efter sig n�gon v�lsignelse,
till spisoffer och drickoffer
�t HERREN, eder Gud.
>Jer. 18,8. Jon. 3,9.
15. St�ten i basun p� Sion,
p�lysen en helig fasta
lysen ut en h�gtidsf�rsamling;
>4 Mos. 10,2. Joel 1,14. Jon. 3,5.
16. f�rsamlen folket,
p�lysen en helig sammankomst,
kallen tillhopa de gamla
f�rsamlen de sm� barnen,
j�mv�l dem som �nnu dia vid br�stet
brudgummen m� komma ur sin kammare
och bruden ur sitt gemak.
>Ps. 8,3.
17. Mellan f�rhuset och altaret
m� pr�sterna, HERRENS tj�nare,
h�lla klagogr�t och s�ga:
�HERRE, skona ditt folk,
och l�t icke din arvedel bliva till sm�lek,
till ett ordspr�k bland hedningarna
Varf�r skulle man f� s�ga bland folken:
'Var �r nu deras Gud?'�
>2 Mos. 32,12. Ps. 79,9 f. 115,2.
18. S� uppt�ndes d� HERREN till nit�lskan f�r sitt land, och han
�mkade sig �ver sitt folk; HERREN svarade och sade till sitt
folk:
19. Se, jag vill s�nda eder s�d och vin och olja, s� att I f�n m�tta
eder d�rav, och jag skall icke mer l�ta eder bliva till sm�lek
bland hedningarna.
>6 Mos. 28,11 f.
20. Och nordlandsskaran skall jag f�rjaga l�ngt bort ifr�n eder, jag
skall driva den undan till ett torrt och �de Land, dess f�rtrupp
till �stra havet och dess eftertrupp till V�stra havet. Och
stank skall stiga upp d�rav, ja, v�mjelig lukt skall stiga upp
d�rav, eftersom den har tagit sig f�r s� stora ting.
21. Frukta icke, du land,
utan fr�jda dig och gl�ds
ty stora ting har HERREN tagit sig f�r
22. Frukten icke, I markens djur,
ty betesmarkerna i �knen gr�nska,
och tr�den b�ra sin frukt,
fikontr�den och vintraden
giva sin kraft.
23. Och fr�jden eder, I Sions barn,
varen glada i HERREN, eder Gud;
ty han giver eder
h�stregn, i r�tt tid,
han som ock f�rr s�nde ned �ver eder regn,
b�de h�st och v�r.
>5 Mos. 11,14. Jer 5,24.
24. S� skola logarna fyllas mod s�d
och pressarna fl�da �ver
av vin och olja.
>Ords. 3,10.
25. Och jag skall giva eder gottg�relse f�r de �rsgr�dor som �tos
upp av gr�shopporna, gr�sbitarna, gr�s�tarna och gr�sgnagarna,
den stora h�r som jag s�nde ut mot eder.
26. Och I skolen f� �ta till fyllest och bliva m�tta, och d� skolen
I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s�
underbart med eder, och mitt folk skall icke komma p� skam
evinnerligen.
27. Och I skolen f�rnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag �r
HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke
komma p� skam evinnerligen.
>Jes. 45,5. 46,9.
28. Och det skall ske d�refter
att jag skall utgjuta min Ande �ver allt k�tt,
och edra s�ner och edra d�ttra skola profetera,
edra gamla m�n skola hava dr�mmar
edra ynglingar skola se syner;
>Jes. 44,3. Apg. 2,17 f. Gal. 4,6 f.
29. ocks� �ver dem som �ro tj�nare och tj�narinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30. Och jag skall l�ta tecken synas
p� himmelen och p� jorden:
blod och eld och r�kstoder.
31. Solen skall v�ndas i m�rker
och m�nen i blod
f�rr�n HERRENS dag kommer,
den stora och fruktansv�rda.
32. Men det skall ske att var och en som �kallar HERRENS namn
han skall varda fr�lst.
Ty p� Sions berg och i Jerusalem
skall finnas en r�ddad skara,
s�som HERREN har sagt;
och till de undsluppna skola h�ra de som HERREN kallar.
>Jes. 2,3. Ob. v.17. Rom. 10,13.
*29/03 Joel, 3 Kapitlet
Joel, 3 Kapitlet
Dom �ver folken. Sions �teruppr�ttelse.
1. Ty se, i de dagarna och p� den tiden, d� jag �ter uppr�ttar Juda
och Jerusalem,
2. d� skall jag samla tillhopa alla hednafolk och f�ra dem ned till
Josafats[1] dal, och d�r skall jag h�lla dom �ver dem, f�r mitt
folks och min arvedels, Israels, skull, d�rf�r att de hava
f�rskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
3. Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit
s�som betalning �t sk�kor, och flickorna hava de s�lt f�r vin,
som de hava druckit upp.
4. Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar,
vad f�rehaven ocks� I mot mig? Haven I n�got att vederg�lla mig
f�r, eller �r det I som viljen begynna n�got mot mig? Snart och
med hast skall jag l�ta det I haven gjort komma tillbaka �ver
edra egna huvuden,
>Jes. 23,1 f. Am. 1,9.
5. eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och f�rt mina
sk�naste klenoder in i edra palats,
6. och eftersom I haven s�lt Judas och Jerusalems barn �t Javans
barn, till att f�ras l�ngt bort ifr�n sitt land.
7. Se, jag skall kalla dem �ter fr�n den ort dit I haven s�lt dem;
och det som I haven gjort skall jag l�ta komma tillbaka �ver
edra egna huvuden.
8. Jag skall s�lja edra s�ner och d�ttrar i Juda barns hand, och de
skola s�lja dem till sabeerna, folket i fj�rran land. Ty s� har
HERREN talat.
9. Ropen ut detta bland hednafolken,
b�den upp dem till helig strid.
Manen p� hj�ltarna,
m� alla stridsm�nnen komma
och draga fram�t.
10. Smiden edra plogbillar till sv�rd
och edra ving�rdsknivar till spjut;
den svagaste m� k�nna sig s�som en hj�lte.
>Jes. 2,4. Mik. 4,3.
11. Skynden att komma,
alla I folk har omkring,
och samlen eder tillhopa.
S�nd, o HERRE,
ditned dina hj�ltar.
>Ps. 2,1 f.
12. Ta, m� hednafolken resa sig och draga �stad
till Josafats dal;
ty d�r skall jag sitta till doms
�ver alla folk h�romkring.
13. L�ten lien g�,
ty sk�rden �r mogen.
Kommen och trampen,
ty pressen �r full;
presskaren fl�da �ver,
s� stor �r ondskan d�r.
>Jes. 63,3. Upp. 14,15,18 f.
14. Skaror hopa sig
i Domens dal;
ty HERRENS dag �r n�ra
i Domens dal.
15. Solen och m�nen f�rm�rkas,
och stj�rnorna mista sitt sken.
>Joel 2,10.
16. Och HERREN upph�ver ett rytande fr�n Sion,
och fr�n Jerusalem later han h�ra sin r�st,
s� att himmelen och jorden b�va.
Men f�r sitt folk �r HERREN en tillflykt
och f�r Israels barn ett v�rn.
>Jes. 2,3. Hos. 11,10. Am. 1,2. Mik. 4,2.
17. Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN, eder Gud,
som bor p� Sion, mitt heliga berg.
Och Jerusalem skall vara en helgad plats
och fr�mlingar skola icke mer draga ditin.
>Upp. 21,27.
18. P� den tiden skall det ske
att bergen drypa av druvsaft
och h�jderna fl�da av mj�lk;
och alla backar i Juda skola fl�da av vatten.
Och en k�lla skall rinna upp i HERRENS hus
och vattna Akaciedalen
>Hes. 47,1, 8. Am. 9,13. Sak. 14,8. Upp. 22,1.
19. Men Egypten skall bliva en �demark,
och Edom skall varda en �de �ken
d�rf�r att de hava �vat v�ld mot Juda barn
och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
>1 Ob. v.10.
20. Sedan skall Juda trona evinnerligen,
och Jerusalem fr�n sl�kte till sl�kte.
Och jag skalI utpl�na deras blodskulder,
dem som jag icke allaredan har utpl�nat.
Och HERREN skall forbliva boende p� Sion.
>Ob. v.21.
[1] Namnet kan �vers�ttas: Herren h�ller dom.
*30/ Amos
*30/01 Amos, 1 Kapitlet
Amos, 1 Kapitlet
Profetior om Damaskus, Filisteen, Tyrus,
Edom och Ammons barn.
1. Detta �r vad som talades av Amos, en bland herdarna fr�n Tekoa,
vad han sk�dade ang�ende Israel i Ussias, Juda konungs, och
Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, tv� �r f�re
jordb�vningen.
2. Han sade:
HERREN upph�ver ett rytande fr�n Sion,
och fr�n Jerusalem l�ter han h�ra sin r�st.
D� f�rs�nkas herdarnas betesmarker i sorg,
och Karmels topp f�rtorkas.
3. S� s�ger HERREN:
Eftersom Damaskus har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava tr�skat Gilead
med sina tr�skvagnar av j�rn.
4. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Hasaels hus,
och den skall f�rt�ra Ben-Hadads palatser.
5. Jag skall bryta s�nder Damaskus' bommar
och utrota inv�narna i Bikeat-Aven
och spirans b�rare i Bet-Eden;
och Arams folk skall bliva bortf�rt till Kir, s�ger HERREN.
6. S� s�ger HERREN:
Eftersom Gasa har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava f�rt bort allt folket s�som f�ngar
och �verl�mnat dem �t Edom.
7. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Gasas murar,
och den skall f�rt�ra dess palatser.
8. Jag skall utrota inv�narna i Asdod
och spirans b�rare i Askelon;
och jag skall v�nda min hand mot Ekron,
s� att filist�ernas sista kvarleva f�rg�s,
s�ger Herren, HERREN.
9. S� s�ger HERREN:
Eftersom Tyrus har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava �verl�mnat allt folket s�som f�ngar �t Edom,
utan att t�nka p� sitt br�draf�rbund.
10. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Tyrus' murar,
och den skall f�rt�ra dess palatser.
11. S� s�ger HERREN:
Eftersom Edom har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom han har f�rf�ljt sin broder med sv�rd
och f�rkv�vt all barmh�rtighet,
och eftersom han oupph�rligt har l�tit sin vrede rasa
och st�ndigt beh�llit sin f�rgrymmelse.
12. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Teman,
och den skall f�rt�ra Bosras palatser.
13. S� s�ger HERREN:
Eftersom Ammons barn hava trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead,
n�r de ville utvidga sitt omr�de.
14. D�rf�r skall jag t�nda upp en eld mot Rabbas murar,
och den skall f�rt�ra dess palatser,
under h�rskri p� stridens dag,
under storm p� ov�drets dag.
15. Och deras konung skall vandra bort i f�ngenskap,
han sj�lv och hans h�vdingar med honom, s�ger HERREN.
*30/02 Amos, 2 Kapitlet
Amos, 2 Kapitlet
Profetior om Moab, Juda och Israel.
1. S� s�ger HERREN:
Eftersom Moab har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom han har f�rbr�nt
Edoms konungs ben till aska.
2. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Moab,
och den skall f�rt�ra Keriots palatser;
och Moab skall omkomma under stridslarm,
under h�rskri vid basuners ljud,
3. Och jag skall utrota ur landet den som �r domare d�r,
och alla dess furstar skall jag dr�pa j�mte honom
s�ger HERREN.
4. S� s�ger HERREN:
Eftersom Juda har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava f�rkastat HERRENS lag
och icke h�llit hans stadgar,
utan l�tit f�rleda sig av sina l�gngudar,
dem som ock deras f�der vandrade efter.
5. D�rf�r skall jag s�nda en eld mot Juda,
och den skall f�rt�ra Jerusalems palatser.
6. S� s�ger HERREN:
Eftersom Israel har trefalt f�rbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de s�lja den oskyldige f�r penningar
och den fattige f�r ett par skor.
7. Ty de l�ngta efter att se stoft p� de armas huvuden,
och de vr�nga de �dmjukas sak.
Son och fader g� tillsammans till t�rnan
och ohelga s� mitt heliga namn.
8. P� pantade kl�der str�cker man sig
invid vart altare,
och b�tf�lldas vin dricker man
i sin Guds hus
9. Och dock var det jag som f�rgjorde f�r dem amor�erna,
ett folk s� h�grest som cedrar
och s� v�ldigt som ekar;
jag f�rgjorde deras frukt ovantill
och deras r�tter nedantill.
10. Det var jag som f�rde eder upp
ur Egyptens land,
och som ledde eder
i �knen i fyrtio �r,
s� att I intogen amor�ernas land.
11. Och jag uppv�ckte somliga bland edra s�ner till profeter
och somliga bland edra unga m�n till nasirer.
�r det icke s�, I Israels barn?
s�ger HERREN.
12. Men I g�ven nasirerna vin att dricka,
och profeterna bj�den I:
�Profeteren icke.�
13. Se, d�rf�r skall jag l�ta ett gnissel uppst� i edert land,
likt gnisslet av en vagn
som �r fullastad med k�rvar.
14. D� skall ej ens den snabbaste finna n�gon undflykt,
den starkaste har d� intet gagn av sin kraft,
och hj�lten kan icke r�dda sitt liv.
15. B�gskytten h�ller d� icke st�nd,
den snabbfotade kan icke r�dda sitt liv,
ej heller kan ryttaren r�dda sitt.
16. Ja, den som var modigast bland hj�ltarna
skall p� den dagen fly undan naken, s�ger HERREN.
*30/03 Amos, 3 Kapitlet
Amos, 3 Kapitlet
Israel utvald och f�rkastad.
1. H�ren f�ljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels
barn, ja, mot hela det sl�kte som jag har f�rt upp ur Egyptens
land. S� har han sagt:
2. Eder allena har jag utvalt
bland alla sl�kter p� jorden;
d�rf�r skall jag ock hems�ka p� eder
alla edra missg�rningar.
3. F�rdas v�l tv� tillsammans,
utan att de hava blivit ense d�rom?
4. Ryter ett lejon i skogen,
om det ej har funnit n�got rov?
Upph�ver ett ungt lejon sin r�st i kulan,
utan att det har tagit ett byte?
5. Faller en f�gel i snaran p� marken,
om intet garn har blivit utlagt f�r den?
Springer snaran upp fr�n marken,
utom n�r den g�r n�gon f�ngst?
6. Eller st�ter man i basun i en stad,
utan att folket f�rskr�ckes?
Eller drabbas en stad av n�got ont,
utan att HERREN har skickat det?
7. Sannerligen, Herren, HERREN
g�r alls intet
utan att hava uppenbarat sitt r�d
f�r sina tj�nare profeterna.
8. N�r lejonet ryter,
vem skulle d� icke frukta?
N�r Herren, HERREN talar,
vem skulle d� icke profetera?
9. Ropen ut �ver Asdods palatser
och �ver palatsen i Egyptens land;
s�gen: F�rsamlen eder till Samarias berg,
och sen huru stor f�rvirring d�r r�der,
och huru man �var f�rtryck d�rinne.
10. Man f�rst�r icke d�r att g�ra vad r�tt �r,
s�ger HERREN;
man hopar v�ld och f�rd�rv
i sina palats.
11. D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�:
Tr�ngm�l skall komma och omv�rva landet,
ditt starka f�ste skall du mista,
det skall st�rtas ned;
och dina palats skola varda utplundrade.
12. S� s�ger HERREN: Likasom n�r en herde ur lejonets gap r�ddar
allenast ett par benpipor eller snibben av ett �ra, s� skola
Israels barn bliva r�ddade, desamma som nu i Samaria sitta i
sina soffors h�rn och p� sina b�ddars sidendamast.
13. H�ren och betygen inf�r Jakobs hus, s�ger Herren, HERREN,
h�rskarornas Gud:
14. Den dag d� jag p� Israel hems�ker dess �vertr�delser, d� skall
jag ock hems�ka Betels altaren, s� att altarhornen bliva
avhuggna och falla till jorden.
15. Och jag skall sl� ned b�de vinterhus och sommarhus, och
elfenbenshusen skola bliva f�rst�rda, ja, en myckenhet av hus
skall d� f� en �nde, s�ger HERREN.
*30/04 Amos, 4 Kapitlet
Amos, 4 Kapitlet
Domsord �ver Samarias kvinnor (h�r
liknade vid Basans-kor). Israels
obotf�rdighet.
1. H�ren detta ord, I Basans-kor p� Samarias berg, I som f�rtrycken
de arma och �ven v�ld mot de fattiga, I som s�gen till edra m�n:
�Skaffen hit, s� att vi f� dricka.�
2. Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola
komma �ver eder, d� man skall h�mta upp eder med metkrokar och
eder sista kvarleva med fiskkrokar.
3. D� skolen I s�ka eder ut, var och en genom n�rmaste r�mna i
muren, och eder Harmonsbild skolen I d� kasta bort, s�ger
HERREN.
4. Kommen till Betel och bedriven eder synd
till Gilgal och bedriven �n v�rre synd;
framb�ren d�r p� morgonen edra slaktoffer,
p� tredje dagen eder tionde.
5. F�rbr�nnen syrat br�d till lovoffer,
lysen ut och kung�ren frivilliga offer.
Ty s�dant �lsken I ju, I Israels barn,
s�ger Herren, HERREN.
6. Jag l�t eder g� med tomma munnar i alla edra st�der, jag l�t
eder sakna br�d p� alla edra orter. Och likv�l haven I icke
omv�nt eder till mig, s�ger HERREN.
7. Jag f�rh�ll regnet f�r eder, n�r �nnu tre m�nader �terstodo till
sk�rdetiden; jag l�t det regna �ver en stad, men icke �ver en
annan; en �ker fick regn, men en annan f�rtorkades, i det att
regn icke kom d�rp�.
8. Ja, tv�, tre st�der m�ste stappla bort till en och samma stad
f�r att f� vatten att dricka, utan att de �nd� kunde sl�cka sin
t�rst. Och likv�l haven I icke omv�nt eder till mig, s�ger
HERREN.
9. Jag slog eder s�d med sot och rost; edra m�nga tr�dg�rdar och
ving�rdar, edra fikontr�d och olivtr�d �to gr�sgnagarna upp.
Och likv�l haven I icke omv�nt eder till mig, s�ger HERREN.
10. Jag s�nde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dr�pte edra
unga m�n med sv�rd och l�t edra h�star bliva tagna s�som byte;
och stanken av edra fallna skaror l�t jag stiga upp och komma
eder i n�san. Och likv�l haven I icke omv�nt eder till mig,
s�ger HERREN.
11. Jag l�t omst�rtning drabba eder, likasom n�r Gud omst�rtade
Sodom och Gomorra; och I voren s�som en brand, ryckt ur elden.
Och likv�l haven I icke omv�nt eder till mig, s�ger HERREN.
12. D�rf�r skall jag g�ra s� med dig, Israel; och eftersom jag nu
skall g�ra s� med dig, d�rf�r bered dig, Israel, att m�ta din
Gud.
13. Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan
yppa f�r m�nniskan hennes hemligaste tankar, han som kan g�ra
morgonrodnaden till m�rker, och som g�r fram �ver jordens h�jder
-- HERREN, h�rskarornas Gud, �r hans namn.
*30/05 Amos, 5 Kapitlet
Amos, 5 Kapitlet
Klagos�ng �ver Israels fall. Domsord
�ver dem som �vergiva Herren eller dyrka
honom med f�f�nglig gudstj�nst.
1. H�ren f�ljande ord, som jag vill uppst�mma s�som klagos�ng �ver
eder, I av Israels hus:
2. �Fallen �r hon och kan icke mer st� upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger slagen till marken i sitt land;
ingen reser henne upp.�
3. Ty s� s�ger Herren, HERREN:
Den stad varifr�n tusen pl�gade draga ut
skall f� beh�lla hundra kvar,
och den stad varifr�n hundra pl�gade draga ut
skall f� beh�lla tio kvar,
i Israels hus.
4. Ty s� s�ger HERREN till Israels hus:
S�ken mig, s� f�n I leva.
5. Men s�ken icke Betel,
kommen icke till Gilgal,
och dragen ej bort till Beer-Seba;
ty Gilgal skall bliva bortf�rt i f�ngenskap,
och Betel skall hemfalla �t f�rd�rvet.
6. S�ken HERREN s� f�n I leva;
varom icke, s� skall han komma �ver Josefs hus lik en eld;
och elden skall br�nna, och ingen skall sl�cka den,
till att r�dda Betel.
7. I som f�rvandlen r�tten till mal�rt
och sl�n r�ttf�rdigheten ned till jorden, veten:
8. han som har gjort Sjustj�rnorna och Orion,
han som kan f�rvandla svarta m�rkret till morgon
och g�ra dagen m�rk s�som natten,
han som kallar p� havets vatten
och gjuter det ut �ver jorden --
HERREN �r hans namn.
9. Och han l�ter f�rd�rv ljunga ned �ver starka f�sten;
ja, �ver fasta borgar kommer f�rd�rv.
10. Dessa hata i porten den som f�rsvarar vad r�tt �r
och r�kna s�som en styggelse den som talar sanning.
11. D�rf�r, eftersom I trampen p� den arme
och tagen ifr�n honom hans s�d s�som skatt, d�rf�r h�ren;
om I �n byggen hus av huggen sten,
skolen I icke f� bo i dem,
och om I �n planteren sk�na ving�rdar,
skolen I icke f� dricka vin fr�n dem.
12. Ty jag vet att edra �vertr�delser �ro m�nga
och edra synder talrika,
I den r�ttf�rdiges f�rtryckare, som tagen mutor
och vr�ngen r�tten f�r de fattiga i porten.
13. D�rf�r m�ste den f�rst�ndige tiga stilla i denna tid;
ty det �r en ond tid.
14. S�ken vad gott �r, och icke vad ont �r,
p� det att I m�n leva.
D� skall Herren, h�rskarornas Gud,
vara med eder, s�som I menen honom vara.
15. Haten vad ont �r, och �lsken vad gott �r,
och h�llen r�tten vid makt i porten;
kanh�nda skall d� Herren, h�rskarornas Gud, vara
n�dig mot Josefs kvarleva.
16. D�rf�r, s� s�ger HERREN,
h�rskarornas Gud, Herren:
P� alla torg skall d�dsklagan ljuda,
och p� alla gator skall man ropa: �Ack ve! Ack ve!�
�kerm�nnen skall man mana att brista ut i j�mmer,
och d�dsklagan skall h�jas av dem som �ro f�rfarna i sorges�ng;
17. ja, i alla ving�rdar skall d�dsklagan ljuda,
ty jag skall g� fram mitt ibland eder, s�ger HERREN.
18. Ve eder som �stunden HERRENS dag!
Vad viljen I med HERRENS dag?
Den �r m�rker och icke ljus.
19. D� g�r det, s�som n�r n�gon flyr f�r ett lejon,
men d�rvid m�tes av en bj�rn,
och n�r han d� s�ker tillflykt i sitt hus,
bliver han stungen av en orm,
vid det han s�tter handen mot v�ggen.
20. Ja, HERRENS dag �r m�rker och icke ljus,
den �r t�cken utan n�got solsken.
21. Jag hatar edra fester, jag �r led vid dem,
och jag finner intet behag i edra h�gtidsf�rsamlingar.
22. Ty om I �n offren �t mig br�nnoffer, j�mte edra spisoffer,
s� har jag dock ingen lust till dem,
ej heller gitter jag se edra tackoffer av g�dda kalvar.
23. Hav bort ifr�n mig dina s�ngers buller;
jag gitter icke h�ra ditt psaltarspel.
24. Men m� r�tten fl�da fram s�som vatten,
och r�ttf�rdigheten lik en b�ck som aldrig sinar.
25. Framburen I v�l �t mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio �ren i �knen,
I av Israels hus?
26. S� skolen I nu n�dgas taga med eder Sickut, eder konung,
och Kiun, eder avgudabild,
stj�rnguden, som I haven gjort �t eder;
27. och jag skall l�ta eder f�ras �stad i f�ngenskap
�nda bortom Damaskus,
s�ger han vilkens namn �r HERREN,
h�rskarornas Gud.
*30/06 Amos, 6 Kapitlet
Amos, 6 Kapitlet
Folkets sorgl�shet och ogudaktighet.
1. Ve eder, I s�kre p� Sion,
I sorgl�se p� Samarias berg,
I �dlingar bland f�rstlingsfolket,
I som Israels hus pl�gar v�nda sig till!
2. G�n �stad till Kalne och sen efter,
dragen d�rifr�n till Stora Hamat,
och faren s� ned till filist�ernas Gat:
�ro de b�ttre �n rikena h�r,
eller �r deras omr�de st�rre �n edert omr�de?
3. Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fj�rran,
men likv�l inbjuden v�ldet att trona hos eder;
4. I som liggen p� soffor av elfenben
och haven det makligt p� edra b�ddar;
I som �ten lamm, utvalda ur hjorden,
och kalvar, h�mtade fr�n g�dstallet;
5. I som skr�len visor till harpans ljud
och t�nken ut �t eder musikinstrumenter s�som David;
6. I som dricken vin ur stora b�lar
och bruken salvor av yppersta olja,
men icke bekymren eder om Josefs skada!
7. F�rdenskull skola nu dessa fr�mst f�ras bort i f�ngenskap;
de som nu hava det s� makligt f� d� sluta med sitt skr�l.
8. Herren, HERREN har svurit vid sig sj�lv, s�ger HERREN,
h�rskarornas Gud: Jakobs stolthet �r mig en styggelse, och hans
palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad
d�ri �r.
9. Och det skall ske, att om �n tio m�n finnas kvar i ett och samma
hus, s� skola de likv�l alla d�.
10. N�r sedan en fr�nde till n�gon av de d�da med f�rbr�nnarens
hj�lp vill skaffa benen ut ur huset, och d�rvid ropar till en
som �r i det inre av huset: �Finnes h�r n�gon mer �n du?�, d�
m�ste denne svara: �Ingen�; och den f�rre skall d� s�ga: �R�tt
s�, stillhet m� r�da; ty HERRENS namn f�r icke bliva n�mnt.�
11. Ty se, p� HERRENS bud
skola de stora husen bliva slagna i spillror
och de sm� husen i splittror.
12. Kunna v�l h�star springa uppf�r en klippbrant,
eller pl�jer man d�r med oxar? --
eftersom I viljen f�rvandla r�tten till en giftplanta
och r�ttf�rdighetens frukt till mal�rt,
13. I som gl�djen eder �ver det som �r intet v�rt
och s�gen: �Genom v�r egen styrka
hava vi ju berett oss horn.�
14. Ty se, jag skall uppv�cka ett folk mot eder, I av Israels hus,
s�ger Herren, h�rskarornas Gud; och de skola f�rtrycka edert
land, fr�n det st�lle d�r v�gen g�r till Hamat �nda till
Hedmarksb�cken.
*30/07 Amos, 7 Kapitlet
Amos, 7 Kapitlet
Gr�shopporna. Elden. S�nklodet. Amos och
pr�sten i Betel.
1. F�ljande syn l�t Herren, HERREN mig se; Jag s�g gr�shoppor
skapas, n�r sommargr�set begynte v�xa upp; och det var
sommargr�set efter kungssl�ttern.
2. N�r s� dessa hade �tit upp alla markens �rter, sade jag:
�Herre, HERRE, f�rl�t. Huru skall Jakob kunna best�, han som �r
s� ringa?�
3. D� �ngrade HERREN detta. �Det skall icke ske�, sade HERREN.
4. F�ljande syn l�t Herren, HERREN mig se: Jag s�g Herren, HERREN
nalkas f�r att utf�ra sin sak genom eld; och elden f�rt�rde det
stora djupet och h�ll p� att f�rt�ra arvedelslandet.
5. D� sade jag: �Herre, HERRE, h�ll upp. Huru skall Jakob kunna
best�, han som �r s� ringa?�
6. D� �ngrade HERREN detta. �Icke heller detta skall ske�, sade
Herren, HERREN.
7. F�ljande syn l�t han mig se: Jag s�g Herren st� p� en mur,
uppf�rd efter s�nklod, och i sin hand h�ll han ett s�nklod.
8. Och HERREN sade till mig: �Vad ser du, Amos?� Jag svarade:
�Ett s�nklod.� D� sade Herren: �Se, jag skall h�nga upp ett
s�nklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare
tillgiva dem.
9. Isaks offerh�jder skola bliva �delagda och Israels helgedomar
f�rst�rda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med
sv�rdet.�
10. Men Amasja, pr�sten i Betel, s�nde till Jerobeam, Israels
konung, och l�t s�ga: �Amos f�rehar en sammansv�rjning mot
dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke h�rda ut med allt hans
ordande.
11. Ty s� har Amos sagt: 'Jerobeam skall d� f�r sv�rd, och Israel
skall f�ras bort i f�ngenskap ur sitt land.'�
12. Och Amasja sade till Amos: �Du siare, g� din v�g och s�k din
tillflykt i Juda land; d�r m� du �ta ditt br�d, och d�r m� du
profetera.
13. Men i Betel f�r du icke vidare profetera, ty det �r en
konungslig helgedom och ett rikets tempel.�
14. D� svarade Amos och sade till Amasja: �Jag �r varken en profet
eller en profetl�rljunge, jag �r en boskapsherde, som lever av
mullb�rsfikon.
15. Men HERREN tog mig fr�n hjorden; HERREN sade till mig: 'G�
�stad och profetera f�r mitt folk Israel.'
16. S� h�r nu HERRENS ord. Du s�ger: 'Profetera icke mot Israel
och predika icke mot Isaks hus.'
17. D�rf�r s�ger HERREN s�:
Din hustru skall bliva en sk�ka i staden,
dina s�ner och d�ttrar skola falla f�r sv�rd,
ditt land skall bliva utskiftat med m�tsn�re,
sj�lv skall du d� i ett orent land,
och Israel skall f�ras bort i f�ngenskap ur sitt land.�
*30/08 Amos, 8 Kapitlet
Amos, 8 Kapitlet
Fruktkorgen. Ytterligare domsord.
1. F�ljande syn l�t Herren, HERREN mig se; Jag s�g en korg med
mogen frukt.
2. Och han sade: �Vad ser du, Amos?� Jag svarade: �En korg med
mogen frukt.� D� sade HERREN till mig: �Mitt folk Israel �r
moget till underg�ng; jag kan icke vidare tillgiva dem.
3. Och s�ngerna i palatset skola p� den dagen f�rbytas i j�mmer,
s�ger Herren, HERREN; man skall f� se lik i m�ngd, �verallt
skola de ligga kastade; ja, stillhet m� r�da!�
4. H�ren detta, I som st�n den fattige efter livet
och viljen g�ra slut p� de �dmjuka i landet,
5. I som s�gen: �N�r �r d� nym�nadsdagen f�rbi,
s� att vi f� s�lja s�d,
och sabbaten, s� att vi f� �ppna v�rt s�desf�rr�d?
D� vilja vi g�ra efa-m�ttet mindre och priset h�gre
och f�rfalska v�gen, s� att den visar or�tt vikt.
6. D� vilja vi k�pa de arma f�r penningar
och den fattige f�r ett par skor;
och avfall av s�den vilja vi d� s�lja s�som s�d.�
7. HERREN har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig skall jag f�rg�ta detta allt som de hava gjort.
8. Skulle jorden icke darra, n�r s�dant sker,
och skulle icke alla dess inbyggare s�rja?
Skulle icke hela jorden h�ja sig s�som Nilen
och r�ras upp och �ter sjunka s�som Egyptens flod?
9. Och det skall ske p� den dagen,
s�ger Herren, HERREN,
att jag skall l�ta solen g� ned i dess middagsglans
och l�ta jorden sjunka i m�rker mitt p� ljusa dagen.
10. Jag skall f�rvandla edra h�gtider till sorgetider
och alla edra s�nger till klagovisor.
Jag skall h�lja s�cktyg kring allas l�nder
och g�ra alla huvuden skalliga.
Jag skall l�ta det bliva, s�som n�r man s�rjer ende sonen,
och l�ta det sluta med en bedr�velsens dag.
11. Se dagar skola komma,
s�ger Herren, HERREN,
d� jag skall s�nda hunger i landet:
icke en hunger efter br�d,
icke en t�rst efter vatten,
utan efter att h�ra HERRENS ord.
12. D� skall man driva omkring fr�n hav till hav,
och fr�n norr till �ster,
och f�rdas hit och dit f�r att s�ka efter HERRENS ord,
men man skall icke finna det.
13. P� den dagen skola de f�rsm�kta av t�rst,
edra sk�na jungfrur och edra unga m�n,
14. desamma som nu sv�rja vid Samariens syndaskuld
och s�ga: �S� sant din gud lever, o Dan�,
och: �S� sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.�
De skola falla och icke mer st� upp.
*30/09 Amos, 9 Kapitlet
Amos, 9 Kapitlet
Helgedomens fall. Uppr�ttelsen av Davids
hus.
1. Jag s�g HERREN st� invid altaret, och han sade:
Sl� till pelarhuvudena, s� att tr�sklarna b�va,
och l�t spillrorna falla �ver huvudet p� alla d�r.
Deras sista kvarleva skall jag sedan dr�pa med sv�rd.
Ingen av dem skall kunna undfly,
ingen av dem kunna r�dda sig.
2. Om de �n br�te sig in i d�dsriket,
s� skulle min hand h�mta dem fram d�rifr�n;
och fore de �n upp till himmelen,
s� skulle jag st�rta dem ned d�rifr�n.
3. G�mde de sig �n p� toppen av Karmel,
s� skulle jag d�r leta fram dem och h�mta dem ned;
och dolde de sig �n undan min �syn
p� havets botten,
s� skulle jag d�r mana ormen fram
att stinga dem.
4. Om de l�te f�ra sig bort
i f�ngenskap av sina fiender,
skulle jag bjuda sv�rdet
att d�r komma och dr�pa dem.
Ja, jag skall l�ta mitt �ga vila p� dem,
till deras olycka och icke till deras lycka.
5. Ty Herren, HERREN Sebaot,
han som r�r vid jorden, d� f�rsm�lter den av �ngest
och alla dess inbyggare s�rja,
ja, hela jorden h�jer sig s�som Nilen
och sjunker �ter s�som Egyptens flod;
6. han som bygger sin sal i himmelen
och bef�ster sitt valv �ver jorden,
han som kallar p� havets vatten
och gjuter det ut �ver jorden --
HERREN �r hans namn.
7. �ren I icke f�r mig lika med etiopiernas barn,
I Israels barn?
s�ger HERREN.
F�rde jag icke Israel upp
ur Egyptens land
och filist�erna ifr�n Kaftor
och aram�erna ifr�n Kir?
8. Se, Herrens, HERRENS �gon �ro v�nda
mot detta syndiga rike,
och jag skall f�rg�ra det
fr�n jordens yta.
Dock vill jag icke alldeles
f�rg�ra Jakobs hus,
s�ger HERREN.
9. Ty se, jag skall l�ta ett bud utg�,
att Israels hus m� bliva siktat bland alla hednafolken,
s�som siktades det i ett s�ll;
icke det minsta korn skall falla p� jorden.
10. Alla syndare i mitt folk skola d� f�r sv�rdet,
de som nu s�ga: �Oss skall olyckan ej nalkas,
�ver oss skall den icke komma.�
11. P� den dagen skall jag uppr�tta
Davids f�rfallna hydda;
jag skall mura igen dess revor
och uppr�tta dess ruiner
och bygga upp den, s�dan den var i forna dagar;
12. s� att de f� taga i besittning vad som �r kvar av Edom
och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn,
s�ger HERREN, han som skall g�ra detta.
13. Se, dagar skola komma, s�ger HERREN,
d� pl�jaren skall f�lja sk�rdemannen i sp�ren,
och druvtramparen s�ningsmannen,
d� bergen skola drypa av druvsaft
och alla h�jder skola f�rsm�lta.
14. D� skall jag �ter uppr�tta mitt folk Israel;
n�r de bygga upp sina �delagda st�der,
skola de ock f� bo i dem;
n�r de plantera ving�rdar,
skola de ock f� dricka vin fr�n dem;
n�r de anl�gga tr�dg�rdar,
skola de ock f� �ta deras frukt.
15. Jag skall d� plantera dem i deras eget land,
och de skola icke mer ryckas upp
ur det land som jag har givit dem,
s�ger HERREN, din Gud.
*31/ Obadja
*31/01 Obadja
Obadja
Domsord �ver Edom. R�ddningen p� Sion.
1. Detta �r Obadjas syn. S� s�ger Herren, HERREN om Edom:
Ett budskap hava vi h�rt fr�n HERREN,
och en budb�rare �r uts�nd bland folken:
�Upp, ja, l�t oss st� upp
och strida mot det!�
2. Se, jag skall g�ra dig ringa bland folken,
djupt f�raktad skall du bliva.
3. Ditt hj�rtas �vermod har bedragit dig,
d�r du sitter ibland bergsklyftorna
i den h�ga boning
och s�ger i ditt hj�rta:
�Vem kan st�rta mig ned till jorden?�
4. Om du �n byggde ditt n�ste s� h�gt uppe som �rnen,
ja, om det �n bleve f�rlagt mitt ibland stj�rnorna,
s� skulle jag dock st�rta dig ned d�rifr�n, s�ger HERREN.
5. N�r tjuvar komma �ver dig,
och r�vare om natten,
ja d� �r det f�rbi med dig.
Sannerligen, de skola stj�la s� mycket dem lyster.
N�r vinb�rgare komma �ver dig,
sannerligen, en ringa eftersk�rd skola de l�mna kvar.
6. Huru genoms�kt skall icke Esau bliva,
huru skola ej hans dolda skatter letas fram!
7. Ut till gr�nsen skola de driva dig,
alla dina bundsf�rvanter;
dina v�nner skola svika dig
och skola taga v�ldet �ver dig.
I st�llet f�r att giva dig br�d
skola de l�gga en snara p� din v�g,
d�r du icke kan m�rka den.
8. Sannerligen, p� den dagen, s�ger HERREN
skall jag f�rg�ra de vise i Edom
och allt f�rst�nd p� Esaus berg.
9. Dina hj�ltar, o Teman, skola d� bliva slagna av f�rf�ran;
och s� skall var man p� Esaus berg
bliva utrotad och dr�pt.
10. Ja, f�r det v�ld du �vade mot din broder Jakob
skall du h�ljas med skam
och bliva utrotad till evig tid.
11. P� den dag d� du l�mnade honom i sticket,
p� den dag d� fr�mlingar
f�rde bort hans gods
och utl�nningar drogo in genom hans port
och kastade lott om Jerusalem,
d� var ju ock du s�som en av dem.
12. Men se icke s� med lust p� din broders dag,
p� hans motg�ngs dag;
gl�d dig icke s� �ver Juda barn
p� deras underg�ngs dag;
sp�rra icke upp munnen s� stort
p� n�dens dag.
13. Drag icke in genom mitt folks port
p� deras of�rds dag;
se ej s� hans olycka med lust, ocks� du,
p� hans of�rds dag;
och r�ck icke ut din hand efter hans gods
p� hans of�rds dag.
14. St�ll dig icke vid v�gsk�let
f�r att nedg�ra hans flyktingar,
och giv icke hans undsluppna till pris
p� n�dens dag.
15. Ty HERRENS dag �r n�ra
f�r alla hednafolk.
S�som du har gjort,
s� skall man ock g�ra mot dig;
dina g�rningar skola komma tillbaka
�ver ditt eget huvud.
16. Ja, s�som I haven druckit
p� mitt heliga berg,
s� skola ock alla hednafolk
f� dricka best�ndigt,
de skola f� dricka kalken i botten
och bliva s�som hade de ej varit till.
17. Men p� Sions berg skall finnas en r�ddad skara,
och det skall vara en helig plats;
och Jakobs hus skall �ter f� r�da
�ver sina besittningar.
18. D� skall Jakobs hus bliva en eld
och Josefs hus en l�ga,
och Esaus hus skall varda s�som str�,
och de skola ant�nda det och f�rt�ra det,
och ingen skall slippa undan av Esaus hus;
ty s� har HERREN talat.
19. Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och
L�glandets folk skall taga filist�ernas land; ja, ocks� Efraims
mark skall man taga i besittning, s� ock Samariens mark. Och
Benjamin skall taga Gilead.
20. Och de bortf�rda av denna Israels barns h�r, de som bo i Kanaan
allt intill Sarefat, s� ock de bortf�rda fr�n Jerusalem, de som
leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets st�der i besittning.
21. Och fr�lsare skola draga upp p� Sions berg till att d�ma Esaus
berg. Och s� skall riket vara HERRENS.
*32/ Jona
*32/01 Jona, 1 Kapitlet
Jona, 1 Kapitlet
Jonas kallelse och flykt.
1. Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
2. �St� upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
predika f�r den; ty deras ondska har kommit upp inf�r mitt
ansikte.�
3. Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS
ansikte. Och han for ned till Jafo och fann d�r ett skepp som
skulle g� till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning f�r
resan, steg han ombord d�rp� f�r att fara med till Tarsis,
undan HERRENS ansikte.
4. Men HERREN s�nde en stark vind ut �ver havet, s� att en stark
storm uppstod p� havet; och skeppet var n�ra att krossas.
5. D� betogos sj�m�nnen av fruktan och ropade var och en till sin
gud; och vad l�st som fanns i skeppet kastade de i havet f�r att
bereda sig l�ttnad. Men Jona hade g�tt ned i det inre av
fartyget och l�g d�r i djup s�mn.
6. D� gick skepparen till honom och sade till honom: �Huru kan du
sova s�? St� upp och �kalla din Gud. Kanh�nda skall den Guden
t�nka p� oss, s� att vi icke f�rg�s.�
7. Och folket sade till varandra: �V�lan, l�t oss kasta lott, s�
att vi f� veta f�r vems skull denna olycka har kommit �ver oss.�
N�r de s� kastade lott, f�ll lotten p� Jona.
8. D� sade de till honom: �S�g oss f�r vems skull denna olycka har
kommit �ver oss. Vad �r ditt �rende, och varifr�n kommer du?
Fr�n vilket land och av vad folk �r du?�
9. Han svarade den; �Jag �r en hebr�, och jag dyrkar HERREN,
himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.�
10. D� betogos m�nnen av stor fruktan och sade till honom: �Vad �r
det du har gjort!� Ty m�nnen fingo genom det han ber�ttade dem
veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
11. Och de sade till honom: �Vad skola vi g�ra med dig, s� att
havet stillar sig f�r oss?� Ty havet stormade mer och mer.
12. D� svarade han dem: �Tagen mig och kasten mig i havet, s� skall
havet stillas f�r eder; ty jag vet att det �r f�r min skull som
denna starka storm har kommit �ver eder.�
13. Och m�nnen str�vade med all makt att komma tillbaka till land,
men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
14. D� ropade de till HERREN och sade: �Ack HERRE, l�t oss icke
f�rg�s f�r denne mans sj�ls skull, och l�t icke oskyldigt blod
komma �ver oss. Ty du, HERRE, har gjort s�som dig t�ckes.�
15. D�refter togo de Jona och kastade honom i havet. D� lade sig
havets raseri.
16. Och m�nnen betogos av stor fruktan f�r HERREN, och de offrade
slaktoffer �t HERREN och gjorde l�ften.
*32/02 Jona, 2 Kapitlet
Jona, 2 Kapitlet
Jonas b�n i fiskens buk.
1. Men HERREN s�nde en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona
var i fiskens buk tre dagar och tre n�tter.
2. Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
3. Han sade:
�Jag �kallade HERREN i min n�d,
och han svarade mig;
fr�n d�dsrikets buk ropade jag,
och du h�rde min r�st.
4. Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
och str�mmen omsl�t mig,
alla dina svallande b�ljor
gingo �ver mig.
5. Jag t�nkte d�: 'Jag �r bortdriven
ifr�n dina �gon.'
Men jag skall �ter f� sk�da upp
mot ditt heliga tempel.
6. Vatten omv�rvde mig in p� livet,
djupet omsl�t mig;
sj�gr�s omsn�rjde mitt huvud.
7. Till bergens grund sj�nk jag ned,
jordens bommar sl�to sig bakom mig f�r evigt.
Men du f�rde min sj�l upp ur graven,
HERRE, min Gud.
8. N�r min sj�l f�rsm�ktade i mig,
d� t�nkte jag p� HERREN,
och min b�n kom till dig,
i ditt heliga tempel.
9. De som h�lla sig till f�f�ngliga avgudar,
de l�ta sin n�ds Gud fara.
10. Men jag vill offra �t dig,
med h�gljudd tacks�gelse;
vad jag har lovat vill jag infria;
fr�lsningen �r hos HERREN!�
11. Och p� HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p� land.
*32/03 Jona, 3 Kapitlet
Jona, 3 Kapitlet
Jona i Nineve.
1. Och HERRENS ord kom f�r andra g�ngen till Jona; han sade:
2. �St� upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
predika f�r den vad jag skall tala till dig.�
3. D� stod Jona upp och begav sig till Nineve, s�som HERREN hade
befallt. Men Nineve var en stor stad inf�r Gud, tre dagsresor
l�ng.
4. Och Jona begav sig p� v�g in i staden, en dagsresa, och
predikade och sade: �Det dr�jer �nnu fyrtio dagar, s� skall
Nineve bliva omst�rtat.�
5. D� trodde folket i Nineve p� Gud, och lyste ut en fasta och
kl�dde sig i sorgdr�kt, b�de stora och sm�.
6. Och n�r saken kom f�r konungen i Nineve, stod han upp fr�n sin
tron och lade av sin mantel och h�ljde sig i sorgdr�kt och satte
sig i aska.
7. Sedan utropade och f�rkunnade man i Nineve, enligt konungens och
hans stores p�bud, och sade: �Ingen m�nniska m� smaka n�got,
icke heller n�got djur, vare sig av f�kreaturen eller
sm�boskapen; de m� icke f�ras i bet, ej heller vattnas.
8. Och b�de m�nniskor och djur skola h�lja sig i sorgdr�kt och ropa
till Gud med all makt. Och var och en m� v�nda om fr�n sin onda
v�g och fr�n den or�tt som han har haft f�r h�nder.
9. Vem vet, kanh�nda v�nder Gud d� om och �ngrar sig och v�nder sig
ifr�n sin vredes gl�d, s� att vi icke f�rg�s.�
10. D� nu Gud s�g vad de gjorde, att de v�nde om fr�n sin onda v�g,
�ngrade han det onda som han hade hotat att g�ra mot dem, och
han gjorde icke s�.
*32/04 Jona, 4 Kapitlet
Jona, 4 Kapitlet
Jonas ot�lighet. Guds hj�rtelag.
1. Men detta f�rtr�t Jona h�geligen, och hans vrede uppt�ndes.
2. Och han bad till HERREN och sade: �Ack Herre, var det icke
detta jag t�nkte, n�r jag �nnu var i mitt land! D�rf�r ville
jag ock i f�rv�g fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du �r
en n�dig och barmh�rtig Gud, l�ngmodig och stor i mildhet, och
s�dan att du �ngrar det onda.
3. S� tag nu, Herre, mitt liv ifr�n mig; ty jag vill hellre vara
d�d �n leva.�
4. Men HERREN sade: �Menar du att du har sk�l till att vredgas?�
5. Och Jona gick ut ur staden och stannade �ster om staden; d�r
gjorde han sig en hydda och satt i skuggan d�runder, f�r att se
huru det skulle g� med staden.
6. Och HERREN Gud l�t en ricinbuske skjuta upp �ver Jona, f�r att
den skulle giva skugga �t hans huvud och hj�lpa honom ur hans
f�rtrytelse; och Jona gladde sig h�geligen �ver ricinbusken.
7. Men dagen d�refter, n�r morgonrodnaden gick upp, s�nde Gud
maskar som fr�tte ricinbusken, s� att den vissnade.
8. N�r sedan solen hade g�tt upp, s�nde Gud en br�nnande �stanvind,
och solen stack Jona p� huvudet, s� att han f�rsm�ktade. D�
�nskade han sig d�den och sade: �Jag vill hellre vara d�d �n
leva.�
9. Men Gud sade till Jona: �Menar du att du har sk�l till att
vredgas f�r ricinbuskens skull?� Han svarade: �Jag m� v�l hava
sk�l att vredgas till d�ds.�
10. D� sade HERREN: �Du �mkar dig �ver ricinbusken, som du icke har
haft n�gon m�da med och icke har dragit upp, som kom till p� en
natt och f�rgicks efter en natt.
11. Och jag skulle icke �mka mig �ver Nineve, den stora staden, d�r
mer �n ett hundra tjugu tusen m�nniskor finnas, som icke f�rst�
att skilja mellan h�ger och v�nster, och d�rtill djur i
myckenhet!�
*33/ Mika
*33/01 Mika, 1 Kapitlet
Mika, 1 Kapitlet
Domsord �ver Juda och Israel.
1. Detta �r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams,
Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han sk�dade ang�ende
Samaria och Jerusalem.
2. H�ren, I folk, allasammans;
akta h�rp�, du jord med allt vad p� dig �r.
Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,
Herren i sitt heliga tempel.
3. Ty se, HERREN tr�der
ut ur sin boning,
han far ned och g�r fram
�ver jordens h�jder.
4. Bergen sm�lta under hans f�tter,
och dalar bryta sig fram --
s�som vaxet g�r f�r elden,
s�som vattnet, n�r det st�rtar utf�r branten.
5. Genom Jakobs �vertr�delse sker allt detta
och genom Israels hus' synder.
Vem �r d� upphovet till Jakobs �vertr�delse?
�r det icke Samaria?
Och vem till Juda offerh�jder?
�r det icke Jerusalem?
6. S� skall jag d� g�ra Samaria till en stenhop p� marken,
till en plats f�r ving�rdsplanteringar;
jag skall vr�ka hennes stenar ned i dalen,
och hennes grundvalar skall jag blotta.
7. Alla hennes bel�ten skola bliva krossade,
alla hennes sk�kosk�nker uppbr�nda i eld,
alla hennes avgudar skall jag f�rst�ra;
ty av sk�kol�n har hon hopsamlat dem,
och sk�kol�n skola de �ter bliva.
8. F�rdenskull m�ste jag klaga och j�mra mig,
jag m�ste g� barfota och naken;
jag m�ste upph�va klagoskri s�som en schakal
och sorgel�t s�som en struts.
9. Ty ohelbara �ro hennes s�r;
slaget har n�tt �nda till Juda,
det har drabbat �nda till mitt folks port,
�nda till Jerusalem.
10. F�rkunnen det icke i Gat;
gr�ten icke s� bittert.
I Bet-Leafra
v�ltrar jag mig i stoftet.
11. Dragen �stad,
I Safirs inv�nare,
i nakenhet och skam.
Saanans inv�nare
v�ga sig icke ut.
Klagol�ten i Bet-Haesel
tillst�djer eder ej att dr�ja d�r.
12. Ty Marots inv�nare
v�ndas efter tr�st;
ned ifr�n HERREN
har ju en olycka kommit,
intill Jerusalems port.
13. Sp�nnen travare f�r vagnen,
I Lakis' inv�nare,
I som voren upphovet
till dottern Sions synd;
ty hos eder var det
som Israels �vertr�delser f�rst funnos.
14. D�rf�r m�ste du giva skiljebrev
�t Moreset-Gat.
Husen i Aksib
hava f�r Israels konungar
blivit s�som en f�rsinande b�ck.
15. �nnu en g�ng skall jag l�ta
er�vraren komma �ver eder,
I Maresas inv�nare.
�nda till Adullam
skall Israels h�rlighet komma.
16. Raka dig skallig och sk�r av ditt h�r,
i sorg �ver barnen, som voro din lust;
g�r ditt huvud s� kalt som gamens,
ty de skola f�ras bort ifr�n dig.
*33/02 Mika, 2 Kapitlet
Mika, 2 Kapitlet
Domsord �ver f�rtryckare och profetians
f�raktare. L�fte om en v�gbrytare f�r
Israels hjord.
1. Ve dessa som t�nka ut vad f�rd�rvligt �r
och bereda vad ont �r p� sina l�ger,
och som s�tta det i verket, s� snart morgonen gryr,
allenast det st�r i deras makt;
2. dessa som hava beg�relse till sin n�stas �krar och r�va dem,
eller till hans hus och till�gna sig dem;
dessa som �va v�ld mot b�de m�nniskor och hus,
mot b�de �gare och egendom!
3. D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag t�nker ut mot detta sl�kte vad
ont �r; och I skolen icke kunna draga eder hals d�rur, ej heller
skolen I sedan g� s� stolta, ty det bliver en ond tid.
4. P� den dagen skall man st�mma upp en visa �ver eder och sjunga
en sorges�ng; man skall s�ga:
�Det �r ute med oss, vi �ro f�rst�rda i grund!
Mitt folks arvslott bliver nu given �t en annan.
Ja i sanning, den ryckes ifr�n mig,
och �t avf�llingar utskiftas v�ra �krar.�
5. S� sker det att hos dig icke mer finnes n�gon som f�r sp�nna
m�tsn�re �ver en lott i HERRENS f�rsamling.
6. �H�ren d� upp att predika�, s� �r deras predikan;
�om s�dant f�r man icke predika;
det �r ju ingen �nde p� sm�delser!�
7. �r detta ett tillb�rligt tal, du Jakobs hus?
Har d� HERREN varit snar till vrede?
Hava hans g�rningar visat n�got s�dant?
�ro icke fastmer mina ord milda
mot den som vandrar redligt?
8. Men nu sedan en tid
uppreser sig mitt folk s�som en fiende.
I sliten manteln bort
ifr�n kl�derna p� m�nniskor
som trygga g� sin v�g fram
och ej vilja veta av strid.
9. Mitt folks kvinnor driven I ut
fr�n de hem d�r de hade sin lust;
deras barn ber�ven I f�r alltid
den ber�mmelse de hade av mig.
10. St�n upp och g�n eder v�g!
H�r skolen I icke hava n�gon vilostad,
f�r eder orenhets skull, som drager i f�rd�rv,
ja, i gruvligt f�rd�rv.
11. Om n�gon som fore
med munv�der och falskhet
sade i sin l�gnaktighet:
�Jag vill predika f�r dig
om vin och starka drycker� --
det vore en predikare
f�r detta folk!
12. Jag vill f�rsamla dig, Jakob,
ja, hela ditt folk.
Jag vill h�mta tillhopa
Israels kvarlevor,
jag vill f�ra dem tillsammans
s�som f�ren till f�llan,
s�som en hjord till dess betesmark,
s� att d�r uppst�r ett gny av m�nniskor.
13. En v�gbrytare drager ut framf�r dem;
de bryta sig igenom och t�ga fram,
genom porten vandra de ut.
Deras konung t�gar framf�r dem,
HERREN g�r i spetsen f�r dem.
*33/03 Mika, 3 Kapitlet
Mika, 3 Kapitlet
F�rd�rvet bland Israels h�vdingar och
profeter. Domen �ver Sion.
1. Och jag sade:
H�ren, I Jakobs h�vdingar
och I furstar av Israels hus.
Tillkommer det ej eder att veta vad r�tt �r,
2. I som haten det goda
och �lsken det onda,
I som sliten huden av kroppen p� m�nniskorna
och k�ttet fr�n deras ben?
3. Men eftersom dessa �ta mitt folks k�tt
och riva huden av deras kropp
och bryta s�nder deras ben,
f�r att stycka dem likasom det man kastar i grytan,
ja, likasom k�tt som l�gges i kitteln,
4. d�rf�r skall HERREN icke svara dem,
n�r de ropa till honom;
han skall d�lja sitt ansikte f�r dem p� den tiden,
f�r deras onda v�sendes skull.
5. S� talar HERREN mot de profeter
som f�ra mitt folk vilse,
mot dem som ropa: �Allt st�r v�l till!�,
s� l�nge de hava n�got att tugga med sina t�nder,
men b�da upp folket till helig strid
mot den som ej giver dem n�got i gapet.
6. D�rf�r skall natt komma �ver eder, s� att det bliver slut p�
edra syner,
och m�rker, s� att det bliver slut p� edra sp�domar.
Ja, solen skall g� ned �ver profeterna
och dagen varda m�rk �ver dem.
7. Siarna skola st� d�r med skam,
och sp�m�nnen skola f� blygas;
de skola alla n�dgas skyla sitt sk�gg,
d� nu intet svar mer kommer fr�n Gud.
8. Men jag, jag �r uppfylld med kraft,
ja, med HERRENS Ande,
med r�ttsinne och frimodighet,
s� att jag kan f�rkunna f�r Jakob hans �vertr�delse
och f�r Israel hans synd.
9. H�ren d� detta,
I h�vdingar av Jakobs hus
och I furstar av Israels hus,
I som h�llen f�r styggelse vad r�tt �r
och g�ren krokigt allt vad rakt �r,
10. I som byggen upp Sion med blodsd�d
och Jerusalem med or�ttf�rdighet --
11. den stad vars h�vdingar d�ma f�r mutor,
vars pr�ster undervisa f�r betalning,
och vars profeter sp� f�r penningar,
allt under det de st�dja sig p� HERREN och s�ga:
��r icke HERREN mitt ibland oss?
Olycka skall ej komma �ver oss.�
12. D�rf�r skall f�r eder skull Sion varda uppl�jt till en �ker
och Jerusalem bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen h�jd.
*33/04 Mika, 4 Kapitlet
Mika, 4 Kapitlet
Sions framtida storhet, dess v�nda och
dess f�rlossning.
1. Men det skall ske i kommande dagar
att det berg d�r HERRENS hus �r
skall st� d�r fast grundat, ypperst ibland bergen,
och vara upph�jt �ver andra h�jder;
och folk skall str�mma ditupp,
2. ja, m�nga hednafolk skola g� �stad
och skola s�ga:
�Upp, l�t oss draga �stad
till HERRENS berg,
upp till Jakobs Guds hus,
f�r att han m� undervisa oss om sina v�gar,
s� att vi kunna vandra p� hans stigar.�
Ty fr�n Sion skall lag utg�,
och HERRENS ord fr�n Jerusalem.
3. Och han skall d�ma mellan m�nga folk
och skipa r�tt �t m�ktiga hednafolk,
�nda bort i fj�rran land.
D� skola de smida sina sv�rd till plogbillar
och sina spjut till ving�rdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta sv�rd mot varandra
och icke mer l�ra sig att strida.
4. Och var och en skall sitta under sitt vintr�d
och sitt fikontr�d, och ingen skall f�rskr�cka honom;
ty s� har HERREN Sebaots mun talat.
5. Ja, alla andra folk vandra
vart och ett i sin guds namn,
men vi vilja vandra i HERRENS, v�r Guds, namn,
alltid och evinnerligen.
6. P� den dagen, s�ger HERREN,
skall jag f�rsamla de haltande
och h�mta tillhopa de f�rdrivna
och dem som jag har hems�kt med olyckor.
7. Och jag skall l�ta de haltande bliva en kvarleva
och de l�ngt bort f�rjagade ett m�ktigt folk;
och HERREN skall vara konung �ver dem
p� Sions berg
fr�n nu och till evig tid.
8. Och du Herdetorn,
du dotter Sions kulle,
till dig skall det komma,
ja, till dig skall det �terv�nda, det forna herrad�met,
dottern Jerusalems konungav�lde.
9. Men varf�r skriar du nu s� h�gt?
Finnes d� ingen konung i dig,
har du icke mer n�gon r�dklok man,
eftersom �ngest, lik en barnaf�derskas, har gripit dig?
10. Ja, v�l m� du vrida dig i f�dslosm�rtor
s�som en barnaf�derska, du dotter Sion;
ty nu m�ste du ut ur staden,
du m�ste bo p� �ppna f�ltet;
ja, du skall komma �nda till Babel --
d�r skall du finna r�ddning,
d�r skall HERREN f�rlossa dig
ur dina fienders hand.
11. Nu hava m�nga hednafolk
f�rsamlat sig mot dig,
och de s�ga: �M� hon varda sk�ndad,
s� att v�ra �gon f� sk�da med lust p� Sion.�
12. Men dessa k�nna icke
HERRENS tankar,
de f�rst� icke hans r�dslut,
att han har samlat dem s�som k�rvar till tr�skplatsen.
13. Upp d� och tr�ska, du dotter Sion!
Ty jag skall giva dig horn av j�rn
och giva dig kl�var av koppar,
f�r att du m� s�nderkrossa m�nga folk.
Och deras byte skall du giva till spillo �t HERREN
och deras skatter �t hela jordens HERRE.
*33/05 Mika, 5 Kapitlet
Mika, 5 Kapitlet
Fursten av Davids stad och hans segrar.
Israels rensning fr�n krig och
avgudadyrkan.
1. Nu m� du samla dina skaror, du skarornas stad.
B�lverk har man rest upp mot oss;
Israels domare sl�r man
med ris p� kinden.
2. Men du Bet-Lehem Efrata,
som �r s� ringa f�r att vara bland Juda sl�kter,
av dig skall �t mig utg�
en som skall bliva en furste i Israel,
en vilkens h�rkomst tillh�r f�rg�ngna �ldrar,
forntidens dagar.
3. D�rf�r skola de prisgivas
intill den tid d� hon som skall f�da har f�tt;
d� skall �terstoden av hans br�der
f� v�nda tillbaka till Israels barn.
4. Och han skall tr�da fram och vakta sin hjord
i HERRENS kraft,
i HERRENS, sin Guds,
namns h�ghet;
och den skall hava ro, ty han skall d� vara stor
intill jordens �ndar.
5. Och tryggheten skall vara s�dan,
att om Assur vill falla in i v�rt land
och tr�nga in i v�ra palats,
s� kunna vi st�lla upp mot honom sju herdar,
ja, �tta furstliga herrar;
6. och dessa skola avbeta Assurs land med sv�rd
och Nimrods land �nda in i dess portar.
S� skall han r�dda oss fr�n Assur,
om denne vill falla in i v�rt land
och tr�nga fram �ver v�ra gr�nser.
7. D� skall Jakobs kvarleva
vara bland m�nga folk
s�som dagg fr�n HERREN,
s�som en regnskur p� gr�s,
vilken icke dr�jer f�r n�gon mans skull
eller v�ntar f�r m�nniskobarns skull.
8. Och Jakobs kvarleva skall d� vara bland hedningarna,
mitt ibland m�nga folk,
s�som ett lejon bland boskap i skogen,
s�som ett ungt lejon bland f�rhjordar,
vilket f�rtrampar, var det g�r fram,
och griper sitt rov utan r�ddning.
9. Ja, m� din hand vara upplyft �ver dina ov�nner,
och m� alla dina fiender bliva utrotade!
10. Och det skall ske p� den dagen, s�ger HERREN,
att jag skall utrota dina h�star ur ditt land
och f�rst�ra dina vagnar;
11. jag skall utrota st�derna i ditt land
och riva ned alla dina f�sten;
12. jag skall utrota all trolldom hos dig,
och inga teckentydare skola mer tr�ffas hos dig;
13. jag skall utrota dina bel�ten
och dina stoder ur ditt land,
s� att du icke mer skall tillbedja
dina h�nders verk;
14. jag skall omst�rta dina Aseror
och skaffa dem bort ur ditt land;
och dina st�der skall jag �del�gga.
15. Och i vrede och f�rt�rnelse
skall jag utkr�va h�mnd av hednafolken,
dem som icke hava varit h�rsamma.
*33/06 Mika, 6 Kapitlet
Mika, 6 Kapitlet
Herrens sak mot Israel. R�tt offer.
Or�ttr�dighetens straff.
1. H�ren vad HERREN s�ger:
St� upp och utf�r din sak inf�r bergen,
och l�t h�jderna h�ra din r�st.
2. Ja, h�ren HERRENS sak, I berg
och I fasta klippor, jordens grundvalar!
Ty HERREN har sak mot sitt folk,
och med Israel vill han g� till r�tta.
3. Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och varmed har jag betungat dig? Svara mig!
4. Jag f�rde dig ju upp ur Egyptens land,
och ur tr�ldomshuset f�rlossade jag dig;
och Mose, Aron och Mirjam
l�t jag g� framf�r dig.
5. Mitt folk, kom ih�g vad Balak,
konungen i Moab, hade i sinnet,
och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
kom ih�g huru det var mellan Sittim och Gilgal,
och l�r dig s� f�rst� HERRENS r�ttf�rdighets g�rningar.
6. Varmed skall jag tr�da fram inf�r HERREN,
och varmed b�ja mig ned inf�r Gud i h�jden?
Skall jag tr�da fram inf�r honom med br�nnoffer,
med �rsgamla kalvar?
7. Har HERREN behag till v�durar i tusental,
till oljestr�mmar i tiotusental?
Skall jag giva min f�rstf�dde till offer f�r min �vertr�delse,
min livsfrukt till syndoffer f�r min sj�l?
8. Nej, vad gott �r har han kungjort f�r dig, o m�nniska.
Ty vad annat beg�r HERREN av dig,
�n att du g�r vad r�tt �r och vinnl�gger dig om k�rlek
och vandrar i �dmjukhet inf�r din Gud?
9. H�r huru HERREN ropar till staden!
Ja, s�ll �r den som aktar p� ditt namn.
H�ren om straffet, och vem han �r, som har best�mt det.
10. Kunna ogudaktighetens skatter framgent
f� stanna i den ogudaktiges hus?
Kan d�r f� finnas ett underm�ligt efa-m�tt,
v�rt att f�rbannas?
11. Vore jag r�ttf�rdig, om jag f�rdroge or�tt v�g
och falska vikter i pungen,
12. om de rika i staden finge vara fulla av or�ttr�dighet,
om dess inv�nare finge tala l�gn
och hava falsk tunga i sin mun?
13. Nej, och d�rf�r m�ste jag sl� dig med ol�kliga s�r,
hems�ka dig med f�r�delse f�r dina synders skull.
14. N�r du �ter n�got,
skall du icke bliva m�tt,
och tomhet skall r�da i din buk.
Vad du skaffar undan
skall du �nd� icke kunna r�dda,
och vad du r�ddar
skall jag giva �t sv�rdet.
15. Du skall s�,
men icke f� sk�rda;
du skall pressa oliver,
men icke f� sm�rja din kropp med oljan,
du skall pressa ut druvmust,
men icke f� dricka vinet.
16. Vid Omris stadgar h�ller man fast,
man efterf�ljer alla Ahabs hus' g�rningar;
ty efter dessas r�dslag �r det I vandren.
D�rf�r skall jag g�ra dig till ett f�rem�l f�r h�pnad,
och inv�narna i staden till ett m�l f�r begabberi;
ja, mitt folks sm�lek skolen I f� b�ra.
*33/07 Mika, 7 Kapitlet
Mika, 7 Kapitlet
F�rd�rvet i Israel. Hopp om b�ttre
tider.
1. Ve mig! Det �r mig,
s�som n�r frukten �r insamlad om sommaren,
eller s�som n�r eftersk�rden efter vinb�rgningen �r slut
och ingen druvklase mer finnes att �ta,
intet f�rstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
2. De fromma �ro f�rsvunna ur landet,
och ingen redlig man finnes bland m�nniskorna.
Alla ligga de p� lur efter blod;
envar vill f�nga den andre i sitt n�t.
3. Till att fr�mja det onda �ro deras h�nder redo:
fursten beg�r g�vor,
och domaren st�r efter vinning;
den m�ktige kr�ver �ppet
vad honom lyster;
s� bedriva de vr�nghet.
4. Den b�ste ibland dem �r s�som ett t�rnsn�r,
den redligaste v�rre �n en taggig h�ck.
Men n�r dina siares dag �r inne,
ja, n�r hems�kelsen n�r dig,
d� skall best�rtning komma ibland dem.
5. Man f�r icke tro p� n�gon v�n,
icke lita p� n�gon f�rtrogen;
f�r henne som vilar i din famn
m�ste du vakta din muns d�rrar.
6. Ty sonen f�raktar sin fader,
dottern s�tter sig upp mot sin moder,
sonhustrun mot sin sv�rmoder,
och envar har sitt eget husfolk till fiender.
7. Men jag vill sk�da efter HERREN,
jag vill hoppas p� min fr�lsnings Gud;
min Gud skall h�ra mig.
8. Gl�djens icke �ver mig, I mina fiender.
Om jag �n har fallit, skall jag dock st� upp igen;
om jag �n sitter i m�rkret,
�r dock HERREN mitt ljus.
9. Eftersom jag har syndat mot HERREN,
vill jag b�ra hans vrede,
till dess att han utf�r min sak
och skaffar mig r�tt,
till dess att han f�r mig ut i ljuset,
s� att jag med lust f�r se p� hans r�ttf�rdighet.
10. N�r mina fiender se det,
skola de h�ljas med skam,
desamma som s�ga till mig:
�Var �r nu HERREN, din Gud?�
Mina �gon skola se med lust p� dem;
ty d� skola de bliva nedtrampade
s�som orenlighet p� gatan.
11. En dag skall komma, d� dina murar skola byggas upp;
p� den dagen skola dina gr�nser str�cka sig vida.
12. P� den dagen
skall man komma till dig
b�de fr�n Assur
och fr�n Egyptens st�der,
ja fr�n Egypten
och �nda ifr�n floden,
och fr�n hav till hav,
och fr�n berg till berg.
13. Men eljest skall jorden bliva en �demark
f�r sina inbyggares skull;
det skall vara deras g�rningars frukt.
14. Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
s� att den f�r hava sin avskilda boning
i skogen p� Karmel;
l�t den g� i bet i Basan och i Gilead,
likasom under forna dagar.
15. Ja, likasom i de dagar d� du drog ut ur Egyptens land
skall jag l�ta dem se underbara ting.
16. Hedningarna skola se det och komma p� skam
med all sin makt.
De skola n�dgas l�gga handen p� munnen,
deras �ron skola vara bed�vade.
17. De skola slicka stoftet s�som ormar;
lika maskar som kr�la p� jorden
skola de med b�van �vergiva sina borgar.
Med f�rskr�ckelse skola de s�ka HERREN, v�r Gud;
Ja, f�r dig skola de frukta.
18. Vem �r en s�dan Gud som du? --
du som f�rl�ter
kvarlevan av din arvedel dess missg�rning
och tillgiver den dess �vertr�delse,
du som icke beh�ller vrede evinnerligen,
ty du har lust till n�d,
19. och du skall �ter f�rbarma dig �ver oss
och trampa v�ra missg�rningar under f�tterna.
Ja, du skall kasta alla deras synder
i havets djup.
20. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och n�d mot Abraham,
s�som du med ed har lovat v�ra f�der
i forntidens dagar.
*34/ Nahum
*34/01 Nahum, 1 Kapitlet
Nahum, 1 Kapitlet[1]
S�ng om Herrens nit�lskan och Herrens
n�d, Nineves straff och Juda fr�lsning.
1. Detta �r en utsaga om Nineve, den bok som inneh�ller elkositen
Nahums syn.
2. HERREN �r en nit�lskande Gud och en h�mnare,
ja, en h�mnare �r HERREN, en som kan vredgas.
En h�mnare �r HERREN mot sina ov�nner,
vrede beh�ller han mot sina fiender.
>2 Mos. 20,5. 34,14. 5 Mos. 4,24. 5,9. Jos. 24 19. Ps. 103,9.
3. HERREN �r l�ngmodig, men han �r stor i kraft,
och ingalunda l�ter han n�gon bliva ostraffad.
HERREN har sin v�g i storm och ov�der
och molnen �ro dammet efter hans f�tter.
>2 Mos. 34,6 f. 4 Mos. 14,18. Neh. 9,17. Ps. 18,14. 103,8. 145,8.
>Joel 2,13.
4. Han n�pser havet och l�ter det uttorka
och alla str�mmar l�ter han sina bort.
D� f�rsm�kta Basan och Karmel,
Libanons gr�nska f�rsm�ktar.
>2 Mos. 14,21. Jos. 3,16. Ps. 106,9. 114,3 f. Jes. 50,2.
5. Bergen b�va f�r honom,
och h�jderna f�rsm�lta av �ngest.
Jorden r�res upp f�r hans ansikte,
jordens krets med alla som bo d�rp�.
>2 Mos. 19,18. Ps. 18,8. 24,1. Joel 3,16. Am. 9,5. Mik. 1,4.
6. Vem kan best� f�r hans ogunst,
och vem kan uth�rda hans vrede gl�d?
Hans f�rt�rnelse utgjuter sig s�som eld,
och klipporna r�mna inf�r honom.
7. HERREN �r god, ett v�rn i n�dens tid,
och han l�ter sig v�rda om dem som f�rtr�sta p� honom.
>Ps. 9,10.
8. Men genom en st�rtflod g�r han �nde
p� platsen d�r den staden st�r,
och hans fiender f�rf�ljas av m�rker.
>Ords. 13,21.
9. Ja, p� edert anslag mot HERREN g�r han �nde,
icke tv� g�nger beh�ver hems�kelsen drabba.
10. Ty om de ock �ro hopslingrade s�som t�rnsn�r
och s� fulla av livskaft, som deras dryck �r av must
skola de likv�l alla f�rbr�nnas s�som torrt str�.
11. Ty fr�n dig drog ut en man
som hade onda anslag mot HERREN,
en vilkens r�dslag voro f�rd�rv.
12. S� s�ger HERREN:
�Huru starka och huru m�nga de ock m� vara,
skola de �nd� mejas av och f�rsvinna;
och om jag f�rr har pl�gat dig,
s� skall jag nu ej g�ra det mer.
>Nah. 2,2.
13. Ty nu skall jag bryta s�nder de ok han har lagt p� dig,
och hans band skall jag slita av.�
14. Men om dig bjuder HERREN s�
�Ingen avkomma av ditt namn skall mer f� finnas.
Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bel�ten,
b�de skurna och gjutna.
En grav bereder jag �t dig, ty p� skam har du kommit.�
15. Se, �ver bergen nalkas gl�djebudb�rarens f�tter
hans som f�rkunnar frid:
�Fira dina h�gtider, Juda,
infria dina l�ften.
Ty ej mer skall f�rd�rvaren draga fram mot dig;
han varder f�rgjord i grund.�
>Jes. 52,7. Rom. 10,15.
[1] Delvis alfabetisk s�ng; se poeSi i a OrdF�rkl.
*34/02 Nahum, 2 Kapitlet
Nahum, 2 Kapitlet
Nineves fall.
1. En folkf�rskingrare drager upp mot dig;
bevaka dina f�sten.
Speja ut�t v�gen, omgjorda dina l�nder
bruka din kraft, s� mycket du f�rm�r.
>Jes. 8,9 f. 10,12.
2. Ty HERREN vill �terst�lla Jakobs h�ghet
s�som Israels h�ghet,
d� nu plundrare s� hava �delagt dem
och s� f�rd�rvat deras vintr�d.
>Nah. 1,12.
3. Hans hj�ltars sk�ldar �ro f�rgade r�da,
stridsm�nnen g� kl�dda i scharlakan;
vagnarna gnistra av eld,
n�r han g�r dem redo till strid;
och man skakar lansar av cypresstr�.
4. P� v�garna storma vagnarna fram,
de k�ra om varandra p� f�lten;
s�som bloss �ro de att sk�da
lika ljungeldar fara de �stad.
5. Han vet nogsamt vilka v�ldiga k�mpar han �ger;
de st�rta �ver�nda, d�r de rusa fram�t.
De hasta mot stadens murar,
och stormtaken g�ras redo.
6. Str�mportarna m�ste �ppna sig,
och palatset f�rsm�lter av �ngest.
7. Ja, domen st�r fast:
hon bliver blottad, bortsl�pad;
hennes t�rnor m�ste sucka
likasom duvor
och sl� sig f�r sitt br�st.
8. I all sin tid var Nineve
lik en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
�Stannen! Stannen!� --
Nej, ingen v�nder sig om.
9. R�ven nu silver,
r�ven guld.
H�r finnas skatter utan �nde,
�verfl�d p� alla
dyrbara h�vor.
10. �del�ggelse och f�r�delse och f�rst�relse!
F�rf�rade hj�rtan
och sk�lvande kn�n!
Darrande l�nder allest�des!
Allas ansikten hava skiftat f�rg.
>Jes. 13,7. Joel 2,6.
11. Var �r nu lejonens kula,
den plats d�r de unga lejonen f�rt�rde sitt rov,
d�r lejonet och lejoninnan hade sin g�ng,
d�r lejonungen gick omkring,
utan att n�gon skr�mde bort den?
>Hes. 19,1 f.
12. Var �r lejonet som tog rov, s� mycket dess ungar ville hava,
och d�dade �t sina lejoninnor,
ja, uppfyllde sina h�lor med rov
och sina kulor med r�vat gods?
13. Se, jag skall v�nda mig mot dig,
s�ger HERREN Sebaot;
dina vagnar skall jag l�ta g� upp i r�k,
och dina unga lejon skall sv�rdet f�rt�ra.
Jag skall utrota ditt r�vade gods fr�n jorden
och man skall ej mer h�ra dina s�ndebuds r�st
*34/03 Nahum, 3 Kapitlet
Nahum, 3 Kapitlet
Nineves �vermod och dess straff.
1. Ve dig, du blodstad,
alltigenom s� full av l�gn och v�ld,
du som aldrig upph�r att r�va!
>Hes. 24,6, 9.
2. H�r, piskor sm�lla!
H�r, vagnshjul d�na!
H�star jaga fram,
och vagnar rulla �stad.
3. Ryttsre komma i fyrspr�ng;
sv�rden ljunga,
och spjuten blixtra.
Slagna ser man i mangd
och lik i stora hopar;
igen �nde �r p� d�da,
man stupar �ver d�da.
4. Allt detta f�r den myckna otukt hon bedrev,
hon, den fagra och trollkunniga sk�kan,
som prisgav folkslag genom sin otukt
och folkstammar genom sina trolldomskonster.
5. Se, jag skall v�nda mig mot dig,
s�ger HERREN Sebaot;
jag skall lyfta upp ditt mantelsl�p �ver ditt ansikte
och l�ta folkslag se din blygd
och konungariken din skam.
>Jes. 47,2 f. Jer. 13,22, 26. Hes. 16,37. Hab. 2,16.
6. Och jag skall kasta p� dig vad styggeligt �r,
jag skall l�ta dig bliva f�raktad, ja, g�ra dig till ett sk�despel.
7. Var och en som ser dig skall sky dig
och skall s�ga: �Nineve �r �delagt, men vem kan �mka det?�
Ja, var finncr man n�gon som vill tr�sta dig?
8. �r du d� b�ttre �n No-Amon,
hon som tronade vid Nilens str�mmar,
omsluten av vatten --
ett havets f�ste,
som hade ett hav till mur?
>Jer. 16,25.
9. Etiopier i m�ngd
och egyptier utan �nde,
puteer och libyer
voro dig till hj�lp.
>2 Kr�n. 12,3. 14,9. Jer. 46,9.
10. Ocks� hon m�ste ju
g� i landsflykt och f�ngenskap,
ocks� hennes barn blevo krossade
i alla gath�rn;
om hennes �dlingar
kastade man lott,
och alla hennes storm�n
blevo f�ngslade med kedjor
11. S� skall ock du bliva drucken
och sjunka i vanmakt;
ocks� du skall f� leta
efter n�got v�rn mot fienden.
12. Alla dina f�sten
likna fikontr�d med br�dmogen frukt:
vid minsta skakning
falla de i munnen p� den som vill �ta dem.
13. Se, ditt manskap
�r hos dig s�som kvinnor;
ditt lands portar st� vid�ppna
f�r dina fiender;
eld f�rt�r dina bommar.
>Jer. 50,37. 51,30.
14. H�mta dig vatten
till f�rr�d under bel�gringen,
f�rst�rk dina f�sten.
Stig ned i leran
och trampa i murbruket;
grip till tegelformen.
15. B�st du st�r d�r, skall elden f�rt�ra dig
och sv�rdet utrota dig.
Ja, s�som av gr�smaskar skall du bliva uppfr�tt,
om du ock sj�lv samlar skaror s� talrika som gr�smaskar,
skaror s� talrika som gr�shoppor.
16. Om du ock har kr�mare
flera �n himmelens stj�rnor,
s� vet: gr�smaskarna f�lla sina vingars h�ljen
och flyga bort.
17. Ja, dina furstar �ro s�som gr�shoppor
och dina h�vdingar s�som gr�shoppssv�rmar:
de stanna inom murarna,
s� l�nge det �r svalt,
men n�r solen kommer fram,
d� fly de bort,
och sedan vet ingen
var de finnas.
18. Dina herdar hava slumrat in,
du Assurs konung;
dina v�ldige ligga i ro.
Ditt folk �r f�rstr�tt
uppe p� bergen,
och ingen f�rsamlar det.
>4 Mos. 27,17. 1 Kon. 22,17. Ps. 76,6. Jer. 23,2. 25,34.
19. Det finnes ingen bot f�r din skada
ol�kligt �r ditt s�r.
Alla som h�ra vad som har h�nt dig
klappa i h�nderna �ver dig.
Ty �ver vem gick ej
din ondska best�ndigt?
>Jer. 30,12,
[1] Delvis alfabetisk s�ng; se Poesi i Ordf�rkl.
*35/ Habackuk
*35/01 Habackuk, 1 Kapitlet
Habackuk, 1 Kapitlet
Klagan �ver folkets ondska. Hems�kelse
genom kald�erna.
1. Detta �r den utsaga som uppenbarades f�r profeten Habackuk.
2. Huru l�nge, HERRE, skall jag ropa,
utan att du h�r
klaga inf�r dig �ver v�ld,
utan att du fr�lsar?
3. Varf�r l�ter du mig se s�dan ondska?
Huru kan du sj�lv sk�da p� s�dan or�ttr�dighet,
p� det f�rd�rv och det v�ld jag har inf�r mina �gon?
S� uppst�r ju kiv, och s� upph�va sig tr�tor.
4. D�rigenom bliver lagen vanm�ktig,
och r�tten kommer aldrig fram.
Ty den ogudaktige sn�rjer den r�ttf�rdige;
s� framst�r r�tten f�rvr�ngd.
5. Sen efter bland hedningarna och sk�den;
h�pnen, ja, st�n d�r med h�pnad
Ty en g�rning utf�r han i edra dagar,
som I icke skolen tro, n�r den f�rt�ljes.
>Apg. 13,41.
6. Ty se, jag skall uppv�cka kaldeerna
det bistra och of�rv�gna folket,
som drager ut s� vitt som jorden n�r
och inkr�ktar boningar som icke �ro deras.
7. Det folket �r f�rskr�ckligt och fruktansv�rt;
r�tt och myndighet tager det sig sj�lvt.
8. Dess h�star �ro snabbare �n pantrar
och vildare �n vargar om aftonen;
dess ryttare jaga fram i fyrspr�ng.
Ja, fj�rran ifr�n komma dess ryttare,
de flyga �stad s�som �rnen,
n�r han st�rtar sig �ver sitt rov
>Jer. 4,13. 5,6. Sef. 3,3. Matt. 24,28.
9. Alla hasta de till v�ld,
av sin stridslust drivas de fram�t;
och f�ngar hopa de s�som sand.
10. Konungar �ro dem ett �tl�je,
och furstar r�kna de f�r lekverk;
�t alla slags f�sten le de,
de kasta upp jordvallar och intaga dem.
11. S� fara de �stad s�som vinden,
alltj�mt fram�t till att �samka sig skuld;
ty deras egen kraft �r deras gud.
12. �r du d� icke till av �lder?
Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d�!
HERRE, till en dom �r det du har satt dem,
och till en tuktan har du berett dem, du v�r klippa.
>5 Mos. 32,4.
13. Du vilkens �gon �ro f�r rena f�r att se p� det onda,
du som icke lider att sk�da p� or�ttr�dighet,
huru kan du �nd� sk�da p� dessa trol�sa m�nniskor
och tiga stilla, n�r den ogudaktige f�rd�rvar
den som har r�tt mot honom?
>Job 21,7. Ps. 5,5 f. Jer. 12,1 f.
14. S� v�llar du att m�nniskorna bliva lika fiskar i havet,
lika kr�ldjur, som icke hava n�gon herre.
15. Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,
han f�ngar dem i sitt n�t
och f�rsamlar dem i sitt garn;
d�r�ver �r han glad och fr�jdar sig.
16. F�rdenskull framb�r han offer �t sitt n�t
och t�nder offereld �t sitt garn;
genom dem bliver ju hans andel s� fet
och hans mat s� kr�slig.
17. Men skall han d�rf�r framgent f� t�mma sitt n�t
och best�ndigt dr�pa folken
utan n�gon f�rskoning
*35/02 Habackuk, 2 Kapitlet
Habackuk, 2 Kapitlet
Den kaldeiske f�rtryckarens underg�ng.
1. Jag vill stiga upp p� min vaktpost
och st�lla mlg p� muren;
jag vill speja f�r att se
vad han skall tala genom mig,
och vilket svar p� mitt klagom�l
jag skall f� att framb�ra.
>Jes. 21,8. Hes. 3,17. 33,7.
2. Och HERREN svarade mig och sade:
Skriv upp din syn,
och uppteckna den p� skrivtavlor, med tydlig skrift,
s� att den l�tt kan l�sas.
>Jes. 8,1. 30,8.
3. Ty �nnu m�ste synen v�nta p� sin
men den l�ngtar efter fullbordan och skall icke sl� fel.
Om den dr�jer, s� f�rbida den,
ty den kommer f�rvisso, den skall ej utebliva.
4. Se, uppbl�st och or�ttr�dig �r dennes sj�l i honom;
men den r�ttf�rdige skall leva genom sin tro.
>Ords. 11,4 f. Jes. 13,1 f. Rom. 1,17. Gal. 3,11. Hebr. 10,38.
5. Ty s�som vinet icke �r att lita p�,
s� skall denne �vermodige ej best�,
om han ock sp�rrar upp sitt gap s�som d�dsriket
och �r om�ttlig s�som d�den,
om han ock har f�rsamlat till sig alla folk
och h�mtat tillhopa till sig allafolkslag.
>Ords. 27,20. Jes. 5,14.
6. Sannerligen, de skola allasammans
st�mma upp en visa �ver honom,
ja, en sm�des�ng om honom med v�lbet�nkta ord; man skall s�ga:
Ve dig som hopar vad som icke �r ditt
och belastar dig med utpantat gods
-- men f�r huru l�nge!
7. Sannerligen, of�rt�nkt skola borgen�rer resa sig mot dig
och anf�ktare vakna upp mot dig,
och du skall bliva ett byte f�r dem.
8. S�som du sj�lv har plundrat m�nga folk,
s� skola ock alla andra folk f� plundra dig,
f�r dina blodsd�d mot m�nniskor och ditt v�ld mot l�nder,
mot st�der och alla som bo i dem.
>Jes. 33,1. Jer. 51,24 f.
9. Ve dig som s�ker or�tt vinning �t ditt hus,
f�r att kunna bygga ditt n�ste h�gt uppe
och s� skydda dig undan olyckans v�ld!
>Ords. 15,27. Dan. 4,27.
10. Med dina r�dslag drager du skam �ver ditt hus,
i det att du g�r �nde p� m�nga folk
och s� syndar mot dig sj�lv.
11. Ty stenarna i muren skola ropa,
och bj�lkarna i tr�virket skola svara dem.
>1 Mos. 4,10.
12. Ve dig som bygger upp st�der med blodsd�d
och bef�ster orter med or�ttf�rdighet!
>Jer. 22,13. Mik. 3,10.
13. Se, av HERREN Sebaot �r det ju sagt:
�S� m�da sig folken
f�r det som skall f�rbr�nnas av elden-
och folkslagen arbeta sig tr�tta
f�r det som skall bliva till intet.�
>Jer. 51,58.
14. Ty jorden skall varda full
av HERRENS h�rlighets kunskap,
likasom havsdjupet �r fyllt av vattnet.
>Jes. 11,9.
15. Ve dig som isk�nker vin �t din n�sta
och blandar ditt gift d�ri och berusar honom,
f�r att f� sk�da hans blygd!
16. Med skam skall du f� m�tta dig i st�llet f�r med �ra.
Ja, du skall ocks� sj�lv f� dricka,
till dess du ligger d�r med blottad f�rhud.
Kalken skall i sin ordning r�ckas dig av HERRENS hand,
och sm�lek skall h�lja din �ra.
>Jer. 25,16, 27. Nah. 3,5, 11.
17. Ty �ver dig skall komma en hems�kelse, lik Libanons,
och en f�rh�rjelse, lik den som skr�mmer bort dess djur,
f�r dina blodsd�d mot m�nniskor och ditt v�ld mot l�nder,
mot st�der och alla som bo i dem.
>Jes. 14,8.
18. Vad kan ett skuret bel�te hj�lpa,
eftersom en snidare vill sl�jda s�dant?
Och vad ett gjutet bel�te, en falsk v�gvisare,
eftersom dess formare s� f�rtr�star d�rp�,
att han g�r sig stumma avgudar?
>Jes. 44,9 f. Jer. 10,3 f., 14 f.
19. Ve dig som s�ger till stocken: �Vakna!�,
och till d�da stenen: �Vakna upp!�
Kan en s�dan giva n�gon v�gvisning?
Visst �r den �verdragen med guld och silver,
men alls ingen ande �r d�ri.
20. Men HERREN �r i sitt heliga tempel.
Hela jorden vare stilla inf�r honom.
>Ps. 11,4. 46,11. Sef. 1,7. Sak. 2,13.
*35/03 Habackuk, 3 Kapitlet
Habackuk, 3 Kapitlet
B�n och lovs�ng.
1. En b�n av profeten Habackuk; till Sigjonot.
2. HERRE, jag har h�rt om dig och h�pnat.
HERRE, f�rnya i dessa �r dina g�rningar,
l�t oss f�rnimma dem i dessa �r.
Mitt i din vrede m� du t�nka p� f�rbarmande.
3. Gud kommer fr�n Teman,
den helige fr�n berget Paran. Sela.
Hans majest�t �vert�cker himmelen,
och av hans lov �r jorden full.
>2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 33,2. Dom. 5,4.
4. D� uppst�r en glans s�som av solljus,
str�lar g� ut ifr�n honom,
och han h�ljer i dem sin makt.
>2 Mos. 24,17.
5. Framf�r honom g�r pest,
och febergl�d f�ljer i hans sp�r.
>2 Mos. 9,3. 12,29.
6. Han tr�der fram -- d�rmed kommer han jorden att darra;
en blick -- och han kommer folken att b�va.
De ur�ldriga bergen splittras,
de eviga h�jderna sjunka ned.
Han vandrar de v�gar han fordom gick.
>Ps. 68,8 f.
7. Jag ser Kusans hyddor hems�kta av f�rd�rv;
t�lten darra i Midjans land.
8. Harmas d� HERREN p� str�mmar?
Ja, �r din vrede uppt�nd mot str�mmarna
eller din f�rgrymmelse mot havet,
eftersom du s� f�rdas fram med dina h�star,
med dina segerrika vagnar?
>2 Mos. 14,26 f. 15,3 f.
9. Framtagen och blottad �r din b�ge,
ditt besvurna ords pilar. Sela.
>5 Mos. 32,41 f.
10. Till str�mf�ror klyver du jorden.
Bergen se dig och b�va;
s�som en st�rtskur far vattnet ned.
Djupet l�ter h�ra sin r�st,
mot h�jden lyfter det sina h�nder.
>Ps. 77,19.
11. Sol och m�ne stanna i sin boning
f�r skenet av dina farande pilar,
f�r glansen av ditt blixtrande spjut.
>Jos. 10,12 f.
12. I f�rgrymmelse g�r du fram �ver jorden,
i vrede tr�skar du s�nder folken.
13. Du drager ut f�r att fr�lsa ditt folk,
f�r att bereda fr�lsning �t din smorde.
Du krossar taket p� de ogudaktigas hus,
du bryter ned huset, fr�n grunden till tinnarna. Sela.
14. Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar,
n�r de storma fram till att f�rskingra oss, under fr�jd,
s�som g�llde det att i l�nndom �ta upp en betryckt.
15. Du far med dina h�star fram �ver havet,
�ver de stora vattnens svall.
>Ps. 77,20.
16. Jag h�r det och darrar i mitt innersta,
vid d�net sk�lva mina l�ppar;
maktl�shet griper benen i min kropp,
jag darrar p� platsen d�r jag st�r.
Ty jag maste ju stilla uth�rda n�dens tid,
medan det kommer, som skall tr�nga folket.
17. Ja, fikontr�det blomstrar icke mer,
och vintr�den giva ingen sk�rd,
olivtr�dets frukt sl�r fel
och f�lten alstra ingen �ring,
f�ren ryckas bort ur f�llorna,
och inga oxar finnas mer i stallen.
18. Likv�l vill jag gl�dja mig i HERREN
och fr�jda mig i min fr�lsnings Gud.
>Ps. 46,2 f.
19. HERREN, Herren �r min starkhet;
han g�r mina f�tter s�som hindens
och l�ter mig g� fram �ver mina h�jder.
F�r s�ngm�staren, med mitt str�ngaspel.
>2 Sam. 22,34. Ps. 18,34.
*36/ Sefanja
*36/01 Sefanja, 1 Kapitlet
Sefanja, 1 Kapitlet
Herrens stora vredesdag.
1. Detta �r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son
till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons
sons, Juda konungs, tid.
2. Jag skall rycka bort och f�rg�ra
allt vad p� jorden �r, s�ger HERREN;
>Jer. 8,13.
3. jag skall f�rg�ra m�nniskor och djur,
jag skall f�rg�ra f�glarna under himmelen
och fiskarna i havet,
det vqacklande riket
j�mte de ogudaktiga m�nniskorna;
ja, m�nniskorna skall jag utrota
fr�n jorden, s�ger HERREN.
>Hos. 4,3.
4. Jag skall utr�cka min hand mot Juda
och mot Jerusalems alla inv�nare
och utrota fr�n denna plats
Baals sista kvarleva,
avgudaprofeternas namn
j�mte pr�sterna;
>2 Kon. 23,4 f.
5. dem som p� taken tillbedja
himmelens h�rskara,
och dem som tillbedja HERREN
och sv�rja vid honom
och sv�rja vid Malkam;
>Jer. 19,13. 49,1, 3.
6. dem som hava vikit bort ifr�n HERREN,
och dem som aldrig hava s�kt HERREN
eller fr�gat efter honom.
7. Varen stilla inf�r Herren, HERREN!
Ty HERRENS dag �r n�ra;
HERREN har tillrett ett slaktoffer,
han har invigt sina g�ster.
>1 Sam. 16,5. Jes. 13,3. 34,6. Jer. 46,10. Hab. 2,20. Sak. 2,13.
8. Och det skall ske p� HERRENS slaktoffers dag
att jag skall hems�ka furstarna
och konungas�nerna
och alla som kl�da sig
i utl�ndska kl�der;
>2 Kon. 25,6 f. Jer. 39,5 f.
9. Jag skall p� den dagen hems�ka
alla som hoppa �ver tr�sken,
dem som fylla sin herres hus
med v�ld och svek.
>1 Sam. 5,5.
10. P� den dagen, s�ger HERREN,
skall klagorop h�ras ifr�n Fiskporten
och j�mmer fr�n Nya staden
och stort brak fr�n h�jderna.
>2 Kon. 22,14. Neh. 3,3.
11. J�mren eder, I som bon i Mortelkvarteret,
ty det �r f�rbi med hela kr�marskaran;
utrotade �ro alla de penninglastade.
12. Och det skall ske p� den tiden
att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor
och hems�ka de m�nniskor
som nu ligga d�r i ro p� sin dr�gg,
dem som s�ga i sina hj�rtan:
�HERREN g�r intet,
varkeu gott eller ont.�
>Jer. 48,11 f.
13. Deras �godelar skola d� l�mnas till plundring
och deras hus till �del�ggelse.
Om de bygga sig hus,
skola de ej f� bo i dem,
och om de plantera ving�rdar,
skola de ej f� dricka vin fr�n dem.
>5 Mos. 28,30, 38 f. Am. 5,11 9,14. Mik. 6,15.
14. HERRENS stora dag �r n�ra,
ja, den �r n�ra, den kommer med stor hast.
H�r, det �r HERRENS dag!
I �ngest ropa nu hj�ltarna.
>Joel 2,1 f.
15. En vredens dag �r den dagen,
en dag av �ngest och tr�ngm�l,
en dag av �del�ggelse och f�r�delse
en dag av m�rker och tjocka,
en dag av moln och t�cken,
>Jer. 30,7. Am. 5,18.
16. en dag d� basunljud och h�rskri h�jes
mot de fastaste stader
och mot de h�gsta murtorn.
17. D� skall jag bereda m�nniskorna s�dan �ngest
att de g� d�r s�som blinda,
d�rf�r att de hava syndat mot HERREN.
Deras blod skall spridas omkring s�som stoft,
och deras kroppar skola kastas ut s�som orenlighet.
18. Varken deras silver eller deras guld
skall kunna r�dda dem
p� HERRENS vredes dag.
Av hans nit�lskans eld
skall hela jorden f�rt�ras.
Ty en �nde, ja, en �nde med f�rskr�ckelse
skall han g�ra p� alla jordens inbyggare.
>Ords. 11,4. Jes. 13,17. Hes. 7,19. Sef. 3,8. Syr. 5,7 f.
*36/02 Sefanja, 2 Kapitlet
Sefanja, 2 Kapitlet
Varning f�r Herrens folk. Domsord �ver
dess fiender.
1. Besinna dig och kom till sans,
du folk utan blygsel,
>Jer. 3,3.
2. innan �nnu r�dslutet �r fullg�nget
-- den dagen hastar fram,
s�som agnar fara! --
och innan HERRENS vredes gl�d
kommer �ver eder,
ja, innan HERRENS vredes dag
kommer �ver eder.
3. S�ken HERREN,
alla I �dmjuke i landet,
som h�llen hans lag.
S�ken r�ttf�rdighet,
s�ken �dmjukhet;
kanh�nda bliven I s� besk�rmade
p� HERRENS vredes dag.
>Am. 5,15.
4. Ty Gasa skall bliva �vergivet
och Askelon varda en �demark;
mitt p� ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut,
och Ekron skall ryckas upp med roten.[1]
5. Ve eder som bebon landstr�ckan utmed havet,
I av kereteernas folk!
Ett HERRENS ord skall n� dig, Kanaan,
du filisteernas land;
ja, jag skall f�rd�rva dig, s� att ingen mer bor i dig.
>1 Sam. 30,14. Hes. 25,16.
6. Och landstr�ckan utmed havet skall ligga s�som betesmarker,
d�r herdarna hava sina brunnar
och f�ren sina f�llor.
7. Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus
s�som deras lott;
d�r skola de f�ra sin boskap i bet.
I Askelons hus skola de f� l�gra sig,
n�r aftonen kommer.
Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem
och skall �ter uppr�tta dem.
8. Jag har h�rt Moabs sm�delser
och Ammons barns h�n,
huru de hava sm�dat mitt folk
och forh�vt sig mot dess land.
>Am. 1,13 f.
9. D�rf�r, s� sant jag lever, s�ger HERREN Sebaot,
Israels Gud:
det skall g� Moab s�som Sodom,
och Ammons barn s�som Gomorra.
Ett tillh�ll f�r n�sslor och en saltgrop skola de bliva,
och en �demark till evig tid.
Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem.
och �terstoden av min menighet skall f� dem till sin arvedel.
>Mos. 19,24 f. Jer. 48,1 f.
10. S� skall det g� dem,
till l�n f�r deras h�gmod
d�rf�r att de hava sm�dat och f�rh�vt sig
mot HERREN Sebaots folk.
11. Fruktansv�rd skall HERREN bevisa sig mot dem;
ty han skall g�ra aila jordens gudar maktl�sa,
och alla hedningarnas havsl�nder
skola tillbedja honom,
vart folk p� sin ort --
12. ocks� I etiopier,
I som av mig bliven slagna med sv�rd.
13. Och han skall utr�cka sin hand mot norr
och f�rd�rva Assur,
han skall g�ra Nineve till en �demark,
f�rtorkat s�som en �ken.
>Nah. 1,14 f. 2,10. 3,15.
14. Och d�rinne skola hjordar l�gra sig,
allahanda vilda djur i skaror;
pelikaner och r�rdrommar skola taga natth�rb�rge
p� pelarhuvudena d�rinne;
f�glal�t skall ljuda i f�nstren
och f�r�delse bo p� tr�sklara,
nu d� cederpanelningen �r I ortriven.
>Jes. 13,21. 34,11, 14. Jer. 50,39.
15. S� skall det g� den glada staden,
som satt s� trygg,
och som sade i sitt hj�rta:
�Jag och ingen annan!�
Huru har den icke blivit en �demark,
en l�gerstad f�r vilda djur!
Alla som g� d�r fram skola vissla �t den
och sl� ihop h�nderna.
>1 Kon. 9,8. Jes. 47,8. Jer. 19,8.
[1] Utsagorna om Gasa och Ekron inneh�lla i den hebreiska
grundtexten anspelningar p� dessa orters namn
*36/03 Sefanja, 3 Kapitlet
Sefanja, 3 Kapitlet
Det n�rvarande och det framtida
Jerusalem.
1. Ve henne, den genstr�viga och befl�ckade staden,
f�rtryckets stad!
2. Hon h�r icke p� n�gons r�st,
hon tager ej emot tuktan;
p� HERREN f�rtr�star hon icke,
till sin Gud vill hon ej komma.
>Jer. 7,28.
3. Furstarna d�rinne
�ro rytande lejon;
hennes domare �ro s�som vargar om aftonen,
de spara intet till morgondagen.
>Ords. 28,15. Hes. 22,6, 27. Hab. 1 8.
4. Hennes profeter �ro stortaliga
trol�sa m�n;
hennes pr�ster ohelga vad heligt �r,
de v�ldf�ra lagen.
>Jer. 23,11, 32. Hes. 22,26. Mik. 3,11.
5. HERREN �r r�ttf�rdig d�rinne,
han g�r intet or�tt.
var morgon l�ter han sin r�tt g� fram i ljuset,
den utebliver aldrig;
men de or�ttf�rdiga veta icke av n�gon skam.
>5 Mos. 32,4. Jer. 8,12.
6. Jag utrotade folkslag,
deras murtorn blevo f�rst�rda,
deras gator gjorde jag �de,
s� att ingen mer gick d�r fram;
deras st�der blevo f�rh�rjade,
s� att de l�go tomma p� m�nniskor,
blottade p� inv�nare.
7. Jag tillsade henne att allenast frukta mig
och taga emot tuktan;
d� skulle hennes boning undg� f�rst�relse,
med allt vad jag hade givit i hennes v�rd.
Men i st�llet �vlades de att g�ra
allt vad f�rd�rvligt var.
8. D�rf�r man I v�nta p� mig, s�ger HERREN,
och p� den dag jag st�r upp f�r att taga byte.
Ty mitt domslut �r: jag skall f�rsamla folk
och h�mta tillhopa konungariken,
f�r att utgjuta �ver dem min ogunst,
all min vredes gl�d;
ty av min nit�lskans eld
skall hela jorden f�rt�ras.
>Sef. 1,18.
9. Se, d� skall jag giva �t folken
nya, renade l�ppar,
s� att de allasammans �kalla HERRENS namn
och endr�ktigt tj�na honom.
>Jes. 6,5.
10. �nda ifr�n l�nderna bortom Etiopiens str�mmar
skola mina tillbedjare, mitt f�rskingrade folk,
framb�ra offer �t mig.
11. P� den tiden skall du slippa att l�ngre blygas
f�r alla de �vertr�delser
som du har beg�tt mot mig.
Ty d� skall jag avskilja fr�n dig
dem som nu jubla s� segerstolt i dig;
och du skall d� icke vidare f�rh�va dig
p� mitt heliga berg.
12. Men jag skall l�mna kvar i dig
ett folk, betryckt och armt;
och de skola f�rtr�sta p� HERRENS namn.
>Matt. 5,3.
13. Kvarlevan av Israel skall d� icke mer g�ra n�got or�tt,
ej heller tala l�gn,
och i deras mun skall icke finnas
en falsk tunga.
Ja, de skola f� beta och ligga i ro,
utan att n�gon f�rskr�cker dem.
>Job 11,19. 1 Joh. 5,18.
14. Jubla, du dotter Sion,
h�j gl�djerop, du Israel;
var glad och fr�jda dig av allt hj�rta,
du dotter Jerusalem.
>Jes. 12,6. Sak. 9,9.
15. HERREN har avv�nt straffdomarna ifr�n dig,
han har r�jt din fiende ur v�gen.
HERREN, som bor i dig, �r Israels konung;
du beh�ver ej mer frukta n�got ont.
>Ps. 23,4.
16. P� den tiden skall det s�gas till Jerusalem;
�Frukta icke, Sion
l�t ej modet falla.
17. HERREN, din Gud, bor i dig
en hj�lte som kan fr�lsa.
Han gl�der sig �ver dig med lust,
han tiger stilla i sin k�rlek,
han fr�jdas �ver dig med jubel.�
>Jes. 62,5. 65,19.
18. Dem som med bedr�velse m�ste sakna h�gtiderna,
dem skall jag d� f�rsamla,
dem som levde skilda fr�n dig,
du som sj�lv bar sm�lekens b�rda.
19. Ty se, jag skall p� den tiden utf�ra mitt verk
p� alla dina f�rtryckare.
jag skall fr�lsa de haltande
och h�mta tillhopa de f�rdrivna,
jag skall l�ta dem bliva ett �mne till lovs�ng
och till ber�mmelse p� hela jorden,
d�r de voro s� sm�dade.
>Mik. 4,6.
20. P� den tiden skall jag l�ta eder komma tillbaka
ja, p� den tiden skall jag h�mta eder tillhopa.
Ty jag vill l�ta eder bliva ett �mne till ber�mmelse
och till lovs�ng bland alla jordens folk,
i det att jag �ter uppr�ttar eder,
s� att I sen det med egna �gon, s�ger HERREN.
>5 Mos. 30,3 f.
*37/ Haggai
*37/01 Haggai, 1 Kapitlet
Haggai, 1 Kapitlet
Folket bestraffas f�r sin f�rsumlighet
vid tempelbygget.
1. I konung Darejaves' andra regerings�r, i sj�tte m�naden, p�
f�rsta dagen i m�naden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai
Serubbabel, Sealtiels son, Juda st�th�llare, och till
�verstepr�sten Josua, Josadaks son; han sade:
>Esr. 5,1. Luk. 3,27.
2. S� s�ger HERREN Sebaot: Detta folk s�ger: ��nnu �r icke tiden
kommen att g� till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp.�
3. Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade:
4. �r d� tiden kommen f�r eder att sj�lva bo i panelade hus, medan
detta hus ligger �de?
>2 Sam. 7,2.
5. D�rf�r s�ger nu HERREN Sebaot s�: Given akt p� huru det g�r
eder.
6. I s�n mycket, men inb�rgen litet; I �ten, men f�n icke nog f�r
att bliva m�tta; I dricken, men f�n icke nog f�r att bliva
glada; I tagen p� eder kl�der, men haven icke nog f�r att bliva
varma. Och den som f�r n�gon inkomst, han far den allenast f�r
att l�gga den i en s�ndrig pung.
>3 Mos. 26,26. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,14, f. Hagg. 2,17.
7. Ja, s� s�ger HERREN Sebaot: Given akt p� huru det g�r eder.
8. Men dragen nu upp till bergen, h�mten tr�virke och byggen upp
mitt hus, s� vill jag hava behag d�rtill och bevisa mig h�rlig,
s�ger HERREN.
9. I v�ntaden p� mycket, men se, det blev litet, och n�r I f�rden
det hem, d� bl�ste jag p� det. Varf�r gick det s�? s�ger
HERREN Sebaot. Jo, d�rf�r att mitt hus f�r ligga �de, under det
att envar av eder hastar med sitt eget hus.
10. F�rdenskull har himmelen ovan eder f�rh�llit eder sin dagg och
jorden f�rh�llit sin gr�da.
>3 Mos. 26,19 f. 5 Mos. 28,23. Sak. 8,12.
11. Och jag har bjudit torka komma �ver land och berg, och �ver s�d,
vin och olja och alla andra jordens alster, och �ver m�nniskor
och djur, och �ver all frukt av edra h�nders arbete.
>1 Kon. 17,1. 2 Kon. 8,1. Hagg. 2,18 f.
12. Och Serubbabel, Sealtiels son, och �verstepr�sten Josua,
Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS,
sin Guds, r�st och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN,
deras Gud, hade s�nt honom; och folket fruktade f�r HERREN.
13. D� sade Haggai, HERRENS s�ndebud, efter HERRENS uppdrag, till
folket s�: �Jag �r med eder, s�ger HERREN.�
>Hagg. 2,5.
14. Och HERREN uppv�ckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda
st�th�llares, ande och �verstepr�sten Josuas, Josadaks sons,
ande och allt det kvarblivna folkets ande, s� att de gingo till
verket och arbetade p� HERREN Sebaots; sin Guds, hus.
2:1. [1]
[1] Hagg 2:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van.
*37/02 Haggai, 2 Kapitlet
1. Detta skedde p� tjugufj�rde dagen i sj�tte m�naden av konung
Darejaves' andra regerings�r.
Haggai, 2 Kapitlet
Det nya templet tillkommande h�rlighet.
En b�ttre tid. Serubbabels utkorelse.
2. I sjunde m�naden, p� tjuguf�rsta dagen i m�naden, kom HERRENS
ord genom profeten Haggai han sade:
3. S�g till Serubbabel, Sealtiels son Juda st�th�llare, och till
�verstepr�sten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av
folket:
4. Leva icke �nnu bland eder m�n kvar, som hava sett detta hus i
dess forna h�rlighet? Och hurudant sen I det nu vara? �r det
icke s�som intet i edra �gon?
>Esr. 3,12.
5. Men var likv�l nu frimodig, du Serubbabel, s�ger HERREN; och var
frimodig, du �verstepr�st Josua, Josadaks son; och varen
frimodiga och arbeten, alla I som h�ren till folket i landet,
s�ger HERREN; ty jag �r med eder, s�ger HERREN Sebaot.
>Hagg 1,13
6. Det f�rbund som jag sl�t med eder, n�r I drogen ut ur Egypten,
vill jag l�ta st� fast, och min Ande skall f�rbliva ibland eder;
frukten icke.
>2 Mos. 19,5. Sak. 4,6.
7. Ty s� s�ger HERREN Sebaot: �nnu en g�ng, inom en liten tid,
skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att
b�va;
>Ps. 60,4. Jes. 14,16. Hebr. 12,26 f.
8. och alla hednafolk skall jag komma att b�va, och s� skola
dyrbara h�vor fr�n alla hednafolk f�ras hit; och jag skall fylla
detta hus med h�rlighet, s�ger HERREN Sebaot.
>Jes. 60,5, 11.
9. Ty mitt �r silvret, och mitt �r guldet, s�ger HERREN Sebaot.
10. Den tillkommande h�rligheten hos detta hus skall bliva st�rre �n
dess forna var, s�ger HERREN Sebaot; och p� denna plats skall
jag l�ta friden r�da, s�ger HERREN Sebaot.
>Hagg. 1,8.
11. P� tjugufj�rde dagen i nionde m�naden av Darejaves' andra
regerings�r kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade:
12. S� s�ger HERREN Sebaot: Fr�ga pr�sterna om lag och s�g:
13. �Om n�gon b�r heligt k�tt i fliken av sin mantel och s� med
fliken kommer vid n�got bakat eller kokt, eller vid vin eller
olja, eller vid n�got annat som man f�rt�r, m�nne detta
d�rigenom bliver heligt?� Pr�sterna svarade och sade: �Nej.�
14. �ter fr�gade Haggai: �Om den som har blivit orenad genom en d�d
kommer vid n�got av allt detta, n�nne det d� bliver orenat?�
Pr�serna svarade och sade: �Ja.�
>1 Mos. 19,11, 16, 22.
15. D� tog Haggai till orda och sade: �S� �r det med detta folk och
s� �r det med detta sl�kte inf�r mig, s�ger HERREN, och s� �r
det med allt deras h�nders verk: vad de d�r offra, det �r orent.
16. Och given nu akt p� huru det hittills har varit, f�re denna dag,
och under tiden innan man �nnu hade begynt l�gga sten p� sten
till HERRENS tempel
17. huru h�rf�rinnan, om n�gon kom till en s�desskyl som skulle giva
tjugu m�tt, den gav allenast tio, och huru, om n�gon kom till
vinpressen f�r att �sa upp femtio k�rl, den gav allenast tjugu.
18. Vid allt edra h�nders arbete slog jag eder s�d med sot ooh rost
och hagel, och likv�l v�nden I eder icke till mig, s�ger HERREN.
>5 Mos. 28,22. Am. 4,9. Hagg. 1,11.
19. Given allts� akt p� huru det hittills har varit, f�re denna dag;
ja, given akt p� huru det har varit f�re tjugufj�rde dagen i
nionde m�naden, denna dag d� grunden har blivit lagd till
HERRENS tempel.
>Esr. 3,10 f.
20. Finnes n�gon s�d �nnu i kornboden? Nej; och varken vintr�det
eller fikontr�det eller granattr�det eller olivtr�det har �nnu
burit n�gon frukt. Men fr�n denna dag skall jag giva
v�lsignelse.�
21. Och HERRENS ord kom f�r andra g�ngen till Haggai, p� tjugufj�rde
dagen i samma m�nad; han sade:
22. S�g till Serubbabel, Juda stath�llare: Jag skall komma himmelen
och jorden att b�va;
23. jag skall omst�rta konungatroner och g�ra hednarikenas makt till
intet; jag skall omst�rta vagnarna med sina k�mpar, och h�starna
skola stupa med sina ryttare. Den ene skall falla f�r den andres
sv�rd.
24. P� den tiden, s�ger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min
tj�nare Serubbabel, Sealtiels son, s�ger HERREN, och skall akta
dig s�som min signetring; ty dig har jag utvalt, s�ger HERREN
Sebaot.
>Jer. 22,24. Syr. 49,11.
*38/ Sakarja
*38/01 Sakarja, 1 Kapitlet
Sakarja, 1 Kapitlet
Uppmaning till omv�ndelse. Ryttarna.
Hornen. Smederna.
1. I �ttonde m�naden av Darejaves' andra regerings�r kom HERRENS
ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han
sade:
>Esr. 5,1. Neh. 12,16.
2. Sv�rt f�rt�rnad var HRRREN p� edra f�der.
3. S�g d�rf�r nu till folket s� s�ger HERREN Sebaot: V�nden om till
mig, s�ger HERREN Sebaot, s� vill jag v�nda om till eder, s�ger
HERREN Sebaot.
>Mal. 3,7.
4. Varen icke s�som edra f�der, f�r vilka forna tiders profeter
predikade och sade: �S� s�ger HERREN Sebaot: V�nden om fr�n edra
onda v�gar och edra onda g�rningar�; men de ville icke h�ra och
aktade icke p� mig s�ger HERREN.
>Jes. 31,6;. Jer. 3,12. Hes. 18,30 f. Hos. 14,2. Joel 2,12 f.
5. Edra f�der, var �ro de? Och profeterna, leva de kvar
evinnerligen?
6. Nej, men mina ord och mina r�dslut, de som jag betrodde �t mina
tj�nare profeterna, de tr�ffade ju edra f�der, s� att de m�ste
v�nda om och s�ga: �S�som HERREN Sebaot hade beslutit att g�ra
med oss, och s�som v�ra v�gar och v�ra g�rningar f�rtj�nade, s�
har han ock gjort med oss.�
7. P� tjugufj�rde dagen i elfte m�naden, det �r m�naden Sebat, i
Darejeves' andra regerings�r, kom HERRENS ord till Sakarja, son
till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
8. Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p� en r�d
h�st; och han h�ll stilla bland myrtentr�den i
dals�nkningen. Och bakom honom stodo andra h�star, r�da, bruna
och vita.
9. D� fr�gade jag: �Vad betyda dessa, min herre?� �ngeln som talade
med mig svarade mig: �Jag vill l�ta dig f�rst� vad dessa
betyda.�
10. Och mannen som stod bland myrtentr�den tog till orda och sade:
�Det �r dessa som HERREN har s�nt ut till att fara omkring p�
jorden.�
>Sak. 6,7.
11. Och Pj�lva togo de till orda och sade till HERRENS �ngel, som
stod bland myrtentr�den: �Vi hava farit omkring p� jorden och
hava funnit hela jorden lugn och stilla.�
12. D� tog HERRRNS �ngel �ter till orda och sade: �HERRE Sebaot,
huru l�nge skall det dr�ja, innan du f�rbarmar dig �ver
Jerusalem och Juda st�der? Du har ju nu varit vred p� dem i
sjuttio �r.�
>Jer. 25,11. 29,10.
13. Och HERREN svarade �ngeln som talade med mig goda och tr�stliga
ord;
14. och �ngeln som talade med mig sade sedan till mig:
�Predika och s�g: S� s�ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit�lskan
f�r Jerusalem och Sion;
>Sak. 8,2.
15. och jag �r storligen f�rt�rnad p� hednafolken, som sitta s�
s�kra; ty n�r jag var allenast litet f�rt�rnad, hj�lpte de
ytterligare till att f�rd�rva.
>Jes. 47,6 f.
16. D�rf�r s�ger HERREN s�: Jag vill �ter v�nda mig till Jerusalem i
barmh�rtighet; mitt hus skall d�r bliva uppbyggt, s�ger HERREN
Sebaot, och m�tsn�ret skall sp�nnas �ver Jerusalem.
>Sak. 2,1 f. 4,10.
17. Ytterligare m� du predika ooh s�ga: S� s�ger HERREN Sebaot: Annu
en g�ng skola mina st�der f� njuta �verfl�d av goda h�vor; ja,
HERREN skall �nnu en g�ng tr�sta Sion, och �nnu en g�ng skall
han utv�lja Jerusalem.�
>Jes. 14,1. 52,9. Sak. 2,12.
18. Sedan lyfte jag upp mina ogon och fick d� se fyra horn.
19. D� fr�gade jag �ngeln som talade med mig: �Vad betyda dessa?�
Han svarade mig: �Detta �r de horn som hava f�rstr�tt Juda,
Israel och Jerusalem.�
20. Sedan l�t HERREN mig se fyra smeder.
21. D� fr�gade jag: �I vad �rende hava dessa kommit?� Han svarade:
�De f�rra voro de horn som f�rstr�dde Juda, s� att ingen kunde
upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit f�r att injaga
skr�ck hos dem, och f�r att sl� av hornen p� de hednafolk som
hava lyft sitt horn mot Juda land, till att f�rstr� dess
inbyggare.�
*38/02 Sakarja, 2 Kapitlet
Sakarja, 2 Kapitlet
Mannen med m�tsn�ret.
1. Sedan lyfte jag upp mina �gon och fick d� se en man som hade ett
m�tsn�re i sin hand.
2. D� fr�gade jag: �Vart g�r du?� Han svarade mig: �Till att m�ta
Jerusalem, f�r att se huru brett och huru l�ngt det skall
bliva.�
3. D� fick jag se �ngeln som talade ned mig komma fram, och en
annan �ngel kom emot honom.
4. Och han sade till denne: �Skynda �stad och tala till den unge
mannen d�r och s�g: 'Jerusalem skall ligga s�som en obef�st
plats; s� stor myckenhet av m�nniskor och djur skall finnas
d�rinne.
>Jes. 49,19 f.
5. Men jag sj�lv, s�ger HERREN, skall vara en eldsmur d�romkring,
och jag skall bevisa mig h�rlig d�rinne.'�
>Ps. 46,6. Jes. 60,19.
6. Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, s�ger HERREN, I som av mig
haven blivit f�rstr�dda �t himmelens fyra v�derstreck, s�ger
HERREN.
7. Upp, Sion! R�dda dig, du som u bor hos dottwrn Babel!
>Jer. 48,20.
8. Ty s� s�ger HERREN Sebaot, han som har s�nt mig �stad f�r att
f�rh�rliga sig, s� s�ger han om hednafolken, vilka plundrade
eder (ty den som r�r vid eder, han r�r vid hans �gonsten):
>5 Mos. 32,10. Ps. 17,8.
9. �Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte
f�r sina forna tr�lar; och I skolen s� f�rnimma att HERREN
Sebaot har s�nt mig.�
>Sak. 6,15.
10. Jubla och gl�d dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer f�r att
aga min boning i dig, s�ger HERREN.
>Jes. 12,6. Sak. 9,9. Joh. 1,14. 14,23. 2 Kor. 6,16.
11. Och d� skola m�nga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva
mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall
f�rnimma att HERREN Sebaot har s�nt mig till
dig.
>3 Mos. 26,12. Jes. 14,1 f. Hes. 36,27.
12. Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga
landet, och �nnu en g�ng skall han utv�lja Jerusalem.
>Sak. 1,17.
13. Allt k�tt vare stilla inf�r HERREN; ty han har st�tt upp och
tr�tt fram ur sin heliga boning.
>Hab. 2,20. Sef. 1,7.
*38/03 Sakarja, 3 Kapitlet
Sakarja, 3 Kapitlet
�verstepr�sten Josua inf�r Herrens
�ngel.
1. Sedan l�t han mig se �verstepr�sten Josua st�ende inf�r HERRENS
�ngel; och �klagaren[1] stod vid hans h�gra sida f�r att anklaga
honom.
2. Men HERREN sade till �klagaren: �HERREN skall n�psa dig, du
�klagare; ja, HERREN skall n�psa dig, han som har utvalt
Jerusalem. �r d� icke denne en brand, ryckt ur elden?�
>Am. 4,11. Sak. 1,17. 2,12.
3. Och Josua var kl�dd i orena kl�der, d�r han stod inf�r �ngeln
4. Och denne tog till orda och sade till dem som stodo d�r s�som
hans tj�nare: �Tagen av honom de orena kl�derna.� Och till honom
sj�lv sade han: �Se, jag har tagit bort ifr�n dig din
missg�rning, och man skall nu kl�da dig i h�gtidskl�der.�
>Jes. 4,4. 61,10. Mik. 7,18. Luk. 15,22.
5. D� sade jag: �M� man ock s�tta en ren bindel p� hans huvud.� Och
de satte en ren bindel p� hans huvud och kl�dde p� honom andra
kl�der, medan HERRENS �ngel stod d�rbredvid.
>2 Mos. 28,4, 36 f.
6. Och HERRENS �ngel betygade f�r Josua och sade:
7. �S� s�ger HERREN Sebaot: Om du vandrar p� mina v�gar och h�ller
vad jag har bjudit dig h�lla, s� skall du ock f� styra mitt hus
och vakta mina g�rdar; och jag skall l�ta dig hava din g�ng
bland dessa som h�r g�ra tj�nst.
8. H�r h�rp�, Josua, du �verstepr�st, med dina medbr�der, som sitta
h�r inf�r dig (ty dessa m�n skola vara ett tecken): Se, jag vill
l�ta min tj�nare Telningen komma;
>Jes. 8,18. 11,1 f. Jer. 23,5. 33,15. Sak. 6,12 f.
9. ty se, i den sten som jag har lagt inf�r Josua -- �ver vilken
ena sten sju �gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift
som h�r d�rtill, s�ger HERREN Sebaot; och jag skall utpl�na
detta lands missg�rning p� en enda dag.
>Sak. 4,10.
10. P� den tiden, s�ger HERREN Sebaot, skall var och en av eder
kunna inbjuda den andre till g�st under sitt vintr�d och
fikontr�d.�
>1 Kon. 4,25. Mik. 4,4.
[1] Se Dj�vul i Ordf�rkl.
*38/04 Sakarja, 4 Kapitlet
Sakarja, 4 Kapitlet
Den gyllene ljusstaken och de tv�
olivtr�den.
1. Sedan blev jag av �ngeln som talade med mig �ter uppv�ckt,
likasom n�r n�gon v�ckes ur s�mnen.
2. Och han sade till mig: �Vad ser du?� Jag svarade: �Jag ser en
ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljesk�l ovantill och med
sina sju lampor; och sju r�r g� till de s�rskilda lamporna
d�rovantill.
3. Och tv� olivtr�d str�cka sig �ver den, ett p� h�gra sidan om
sk�len och ett p� v�nstra.�
4. Sedan fr�gade jag och sade till �ngeln som talade med mig: �Vad
betyda dessa ting, min herre?�
5. Men �ngeln som talade med mig svarade och sade till mig:
�F�rst�r du d� icke vad de betyda?� Jag svarade: �Nej, min
herre.�
6. D� talade han och sade till mig: �Detta �r HERRENS ord till
Serubbabel: Icke genom n�gon m�nniskas styrka eller kraft skall
det ske, utan genom min Ande, s�ger HERREN Sebaot.
>Hagg. 2,6.
7. Vilket du �n m� vara, du stora berg som reser dig mot
Serubbabel, s� skall du �nd� f�rvandlas till j�mn mark. Ty han
skall f� f�ra fram slutstenen under jubelrop: 'N�d, n�d m� vila
�ver den!'�
8. Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
9. �Serubbabels h�nder hava lagt grunden till detta hus; hans
h�nder skola ock f� fullborda det. Och du skall f�rnimma att
HERREN Sebaot har s�nt mig till eder.
10. Ty vem �r den som vill f�rakta: den ringa begynnelsens dag, n�r
dessa sju gl�djas �ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa
HERRENS �gon, som �verfara hela jorden?�
>Sak. 3,9.
11. Och jag fr�gade och sade till honom: �Vad betyda dessa tv�
olivtr�d, det p� h�gra och det p� v�nstra sidan om ljusstaken?�
12. Och ytterligare fr�gade jag och sade till honom: �Vad betyda de
tv� olivkvistar som str�cka sig intill de tv� gyllene r�nnor
genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?�
13. D� sade han till mig: �F�rst�r du d� icke vad de betyda?� Jag
svarade: �Nej, min herre.�
14. D� sade han: �Dessa �ro de tv� oljesmorda som st� s�som tj�nare
inf�r hela jordens Herre.�
>Upp. 11,4.
*38/05 Sakarja, 5 Kapitlet
Sakarja, 5 Kapitlet
Den flygande bokrullen. Kvinnan i
sk�ppan.
1. N�r jag sedan �ter lyfte upp mina �gon, fick jag se en bokrulle
flyga fram.
2. Och han sade till mig: �Vad ser du?� Jag svarade: �Jag ser en
bokrulle flyga fram; den �r tjugu alnar l�ng och tio alnar
bred.�
3. D� sade han till mig: �Detta �r F�rbannelsen, som g�r ut �ver
hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stj�l varda
bortrensad h�rifr�n, och i kraft av den skall var och en som
sv�r varda bortrensad h�rifr�n.
>Ps. 109,17 f.
4. Jag har l�tit den g� ut, s�ger HERREN Sebaot, f�r att den skall
komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som sv�r falskt vid
mitt namn; och den skall stanna d�r i huset och fr�ta upp det
med b�de tr�virke och stenar.�
5. Sedan kom �ngeln som talade med mig fram och sade till mig:
�Lyft upp dina �gon och se vad det �r som d�r kommer fram.
6. Och jag fragade: �Vad �r det?� Han svarade: �Det �r en
s�dessk�ppa som kommer fram.� Ytterligare sade han: �S� �r det
best�llt med dem i hela landet.�
7. Jag fick d� se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu
syntes d�r en kvinna som satt i sk�ppan.
8. D�refter sade han: �Detta �r Ogudaktigheten.� Och s� st�tte han
henne �ter ned i sk�ppan och slog igen blylocket �ver dess
�ppning.
9. N�r jag sedan lyfte upp mina �gon, fick jag se tv� kvinnor komma
fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika
h�gerns. Och de lyfte upp sk�ppan mellan jord och himmel.
10. D� fr�gade jag �ngeln som talade med mig: �Vart f�ra de
sk�ppan?�
11. Han svarade mig: �De hava i sinnet att bygga ett hus �t henne i
Sinears land; och n�r det �r f�rdigt, skall hon d�r bliva
nedsatt p� sin plats.�
*38/06 Sakarja, 6 Kapitlet
Sakarja, 6 Kapitlet
De fyra vagnarna. �verstepr�sten Josuas
kr�ning.
1. N�r jag sedan �ter lyfte upp mina �gon, fick jag se fyra vagnar
komma fram mellan tv� berg, och bergen voro av koppar.
2. F�r den f�rsta vagnen voro r�da h�star, f�r den andra vagnen
svarta h�star,
>Upp. 6,2 f.
3. f�r den tredje vagnen vita h�star, och f�r den fj�rde vagnen
fl�ckiga h�star, starkare �n de andra.
4. D� tog jag till orda och fr�gade �ngeln som talade med mig: �Vad
betyda dessa, min herre?�
5. �ngeln svarade och sade till mig: �Det �r himmelens fyra vindar,
vilka nu draga ut, sedan de hava f�tt tr�da inf�r hela jordens
Herre.
>Ps. 103,20 f. 104.,4. Jer. 49,36. Dnn. 7,2. Upp. 7,1.
6. Vagnen med de svarta h�starna drager mot nordlandet, de vita
f�lja efter dem, och de fl�ckiga draga mot sydlandet.�
7. Men n�r de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att
f� fara omkring p� jorden. D� sade han: �Ja, I m�n fara omkring
p� jorden.� Och de foro �stad omkring p� jorden.
>Sak. 1,10.
8. D�refter ropade han p� mig och talade till mig och sade: �Se,
genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag sl�cka min vrede
p� nordlandet.�
9. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
10. Tag emot av Heldai g�vorna fr�n de landsflyktiga, fr�n Tobia och
Jedaja; du sj�lv m� redan samma dag g� �stad bort till Josias,
Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit fr�n Babel.
11. N�r du s� har f�tt silver och guld, skall du d�rav l�ta g�ra
kronor; och du skall s�tta en p� �verstepr�sten Josuas, Josadaks
sons, huvud.
12. Och du skall s�ga till honom: �S� s�ger HERREN Sebaot: Se, d�r
�r en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det
gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
>Jes. 11,1 f. Jer. 23,5. 33,15. Sak. 3,8.
13. Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och f�rv�rva majest�t och
sitta p� sin tron och regera; och en pr�st skall han vara p� sin
tron; och fridens r�dslag skola vara mellan b�da.
14. Men kronorna skola f�rvaras i HERRENS tempel, till en �minnelse
av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
15. Och fj�rran ifr�n skall man komma och bygga p� HERRENS tempel;
och I skolen s� f�rnimma att HERREN Sebaot har s�nt mig till
eder. Och s� skall ske, om I troget h�ren HERRENS, eder Guds,
r�st.�
>Sak. 2,9.
*38/07 Sakarja, 7 Kapitlet
Sakarja, 7 Kapitlet
R�tt fasta.
1. Och i konung Darejaves' fj�rde regerings�r h�nde sig att HERRENS
ord kom till Sakarja, p� fj�rde dagen i nionde m�naden, det �r
Kisleu.
2. Ty fr�n Betel hade d� Sareser och Regem-Melek med sina m�n
blivit s�nda f�r att b�nfalla inf�r HERREN;
3. de skulle n�mligen fr�ga pr�sterna i HERREN Sebaots hus och
profeterna s�lunda: �Skola vi framgent h�lla gr�todag och sp�ka
oss i femte m�naden, s�som vi hava gjort nu i s� m�nga �r?�
>Jer. 52,12 f.
4. S� kom d� HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
5. S�g till allt folket i landet och till pr�sterna: N�r I nu under
sjuttio �r haven h�llit faste- och klagodagar i femte och i
sjunde m�naden, har det d� varit �t mig som I haven h�llit
fasta?
>2 Kon. 25,25. Jes. 58,3 f. Jer. 41,1 f.
6. Och n�r I �ten och dricken, �r det icke d� f�r eder egen r�kning
som I �ten och dricken?
7. Haven I icke f�rnummit de ord som HERREN l�t predika genom forna
tiders profeter, medan Jerusalem �nnu tronade i god ro med sina
st�der omkring sig, och medan Sydlandet och L�glandet �nnu voro
bebodda?
>Jos. 15,20 f. Jer. 17,26.
8. Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
9. S� sade ju HERREN Sebaot: �D�men r�tta domar, och bevisen
varandra k�rlek och barmh�rtighet.
>Jes. 1,17. Jer. 7,5 f. 21,12. Hos. 6,6. Sak. 8,16 f.
10. F�rtrycken icke �nkan och den faderl�se, fr�mlingen och den
fattige, och t�nken icke i edra hj�rtan ut ont mot varandra.�
>2 Mos. 22,21 f.
11. Men de ville icke akta d�rp�, utan spj�rnade emot i
genstr�vighet och tillsl�to sina �ron f�r att slippa att h�ra.
>Hos. 4,16.
12. ja, de gjorde sina hj�rtan h�rda s�som diamant, f�r att slippa
att h�ra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
hade s�nt, f�rmedelst forna tiders profeter. D�rf�r utgick stor
vrede fr�n HERREN Sebaot.
>Jes. 48,4. Hes. 11,19.
13. Och det skedde, att likasom de icke hade velat h�ra, n�r han
ropade, s� sade nu HERREN Sebaot: �Jag vill icke h�ra, n�r de
ropa;
>Jer. 11,11. 14,12.
14. utan jag skall f�rstr� dem s�som genom en stormvind bland
allahanda hednafolk som de icke k�nna.� S� har nu landet blivit
�de efter dem sa att ingen f�rdas d�r, vare sig fram eller
tillbaka; ty de hava s� gjort det ljuvliga landet till en
�demark.
>Ps. 79,1 f. Hes. 33,28.
*38/08 Sakarja, 8 Kapitlet
Sakarja, 8 Kapitlet
Sion uppr�ttas �ter. Ocks� hedningarna
s�ka gemenskap med Guds folk.
1. Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
2. S� s�ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit�lskan f�r Sion, ja, med
stor vrede nit�lskar jag f�r henne.
>Sak. 1,14.
3. S� s�ger HERREN: Jag vill v�nda: �ter till Sion och taga min
boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas �den trogna
staden�, och HERREN Sebaots berg �det heliga berget�.
>Jes. 1,21, 26.
4. S� s�ger HERREN Sebaot: �nnu en g�ng skola gamla m�n och gamla
kvinnor vara att finna p� gatorna i Jerusalem, var och en med
sin stav i handen, f�r h�g �lders skull.
5. Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
leka d�r p� gatorna,
6. S� s�ger HERREN Sebaot. Om �n s�dant p� den tiden kan komma att
synas alltf�r underbart f�r kvarlevan av detta folk, icke m�ste
det v�l d�rf�r synas alltf�r underbart ocks� f�r mig? s�ger
HERREN Sebaot.
7. S� s�ger HERREN Sebaot: Se, jag skall fr�lsa mitt folk ut ur
b�de �sterland och v�sterland
>Jes. 43,6. Jer. 30,10.
8. och l�ta dem komma och bos�tta sig i Jerusalem; och de skola
vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
r�ttf�rdighet.
>Jer. 30,22.
9. S� s�ger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid h�ren
dessa ord av samma profeters mun, som talade p� den tid d�
grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
upp.
10. Ty f�re den tiden var m�nniskornas arbete l�nl�st och djurens
arbete f�f�ngt; ingen hade n�gon ro f�r sina ov�nner, vare sig
han gick ut eller in, ty jag eggade alla m�nniskor mot varandra.
>Hagg. 1,6,9 f. Sak. 11,6.
11. Men nu �r jag icke mer s� sinnad mot kvarlevan av detta folk som
jag var i forna dagar, s�ger HERREN Sebaot.
12. Ty nu skall friden skaffa uts�de, vintr�det skall giva sin
frukt, jorden skall giva sin gr�da, och himmelen skall giva sin
dagg; och jag skall l�ta kvarlevan av detta folk f� allt detta
till sin arvedel.
13. Och det skall ske, att likasom I, b�de Juda hus och Israels hus,
haven varit ett exempel som man har n�mnt, n�r man f�rbannade
bland hedningarna, s� skolen I nu, d� jag har fr�lsat eder,
tv�rtom bliva n�mnda, n�r man v�lsignar. Frukten icke, utan
fatten mod.
14. Ty s� s�ger HERREN Sebaot: Likasom jag, n�r edra f�der
f�rt�rnade mig, besl�t att g�ra eder ont, s�ger HERREN Sebaot,
och icke sedan �ngrade det,
15. s� har jag tv�rtom i denna tid beslutit att g�ra gott mot
Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
16. Men detta �r vad I skolen g�ra: Talen sanning med varandra;
domen r�tta och fridsamma domar i edra
portar.
>Jes. 1,17. Sak. 7,9 f. Ef.4,25.
17. T�nken icke i edra hj�rtan ut ont mot varandra, och �lsken icke
falska eder; ty allt s�dant hatar jag, s�ger HERREN.
18. Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
19. S� s�ger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fj�rde, femte, sjunde och
tionde m�naden skola f�r Juda hus bliva till fr�jd och gl�dje
och till sk�na h�gtider. Men �lsken sanning och frid.
>2 Kon. 25,1, 25. Jer. 39,2. 41,1 f. 52,12 f. Sak. 7,3 f.
20. S� s�ger HERREN Sebaot: �nnu en g�ng skall det ske att folk
skola komma hit och m�nga st�ders inv�nare;
>Ps. 102,23. Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f. Sak. 6,15.
21. och inv�narna i den ena staden skola g� till den andra och s�ga:
�Upp, l�tom oss g� �stad och b�nfalla inf�r HERREN och s�ka
HERREN Sebaot; jag sj�lv vill ock g� �stad.�
22. Ja, m�nga folk och m�ktiga hednafolk skola komma och s�ka HERREN
Sebaot i Jerusalem och b�nfalla inf�r HERREN,
23. S� s�ger HERREN Sebaot: P� den tiden skall det ske att tio m�n
av allahanda tungom�l som talas bland hednafolken skola fatta en
judisk man i mantelfliken och s�ga: �L�t oss g� med eder, ty vi
hava h�rt att Gud �r med eder.�
*38/09 Sakarja, 9 Kapitlet
Sakarja, 9 Kapitlet
Domsord �ver Israels fiender. Sions
konung. Israels tillkommande h�rlighet.
1. Detta �r en utsaga som inneh�ller HERRENS ord �ver Hadraks land;
ocks� i Damaskus skall den sl� ned -- ty HERREN har sitt �ga p�
andra m�nniskor s�v�l som p� Israels alla stammar.
>Jes. 17,1. Jer. 32,19.
2. Den drabbar ock Hamat, som gr�nsar d�rintill, s� ock Tyrus och
Sion, d�r man �r s� vis.
>Hes. 26,2. 28,3 f.
3. Tyrus byggde sig ett f�ste;
hon hopade silver s�som stoft
och guld s�som orenlighet p� gatan.
4. Men se, Herren skall �ter g�ra henne fattig,
han skall bryta hennes murar ned i havet,
och hon sj�lv skall f�rt�ras av eld.
5. Askelon m� se det med fruktan,
och Gasa med stor b�van,
s� ock Ekron, ty dess hopp skall komma p� skam.
Gasa mister sin konung,
Askelon bliver en obebodd plats
>Jes. 14,29 f. Jer. 47,q f. Hes. 25,15 f.
6. Asdod skall bebos av en vanb�rdig hop;
s� skall jag utrota filisteernas stolthet.
7. Men n�r jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelserna undan deras t�nder
d� skall ocks� av dem bliva en kvarleva �t v�r Gud,
de skola bliva s�som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bliva s�som jebusserna.
>1 Sam. 14,32 f. Hes. 33,25. Sak. 6,15. 8,22 f.
8. Och jag skall sl� upp mitt l�ger till ett v�rn f�r mitt hus,
mot h�rar som komma eller g�,
och ej mer skall n�gon pl�gare komma �ver dem;
ty jag vaktar nu med �ppna �gon.
>Sak. 2,5.
9. Fr�jda dig storligen, du dotter Sion;
h�j jubelrop, du dotter Jerusalem.
Se, din konung kommer till dig;
r�ttf�rdig och segerrik �r han.
Han kommer fattig, ridande p� en �sna,
p� en �sninnas f�le.
>Jes. 12,6. 62,11. Sef. 3,14. Sak. 2,10. Matt. 21,5. Joh. 12,15.
10. S� skall jag utrota vagnar Efraim
och h�star ur Jerusalem;
ja, stridens b�gar skola utrotas,
och han skall tala frid till folken.
Och hans herrad�me skall n� fr�n hav till hav,
och ifr�n floden intill jordens �ndar.
>Ps. 72,8. Jes. 2,4. 9,5. 31,1. Mik. 4,3. 5,10. 7,12.
11. F�r ditt f�rbundsblods skull vill jag ock
sl�ppa dina f�ngar fria ur gropen
d�r intet vatten finnes.
>2 Mos. 24,8. Jer. 31,32. Hebr. 9,19 f.
12. S� v�nden d� �ter till edert f�ste,
I f�ngar som nu haven ett hopp.
Ja, det vare eder f�rkunnat i dag att jag vill giva eder
dubbelt igen.
>Jes. 40,2. 61,7.
13. Ty jag skall sp�nna Juda s�som min b�ge
och l�gga Efraim s�som pil p� den,
och dina s�ner, du Sion, skall jag sv�nga
s�som spjut mot dina s�ner, du Javan,
och g�ra dig lik en hj�ltes sv�rd.
14. Ja, HERREN skall uppenbara sig i h�jden,
och s�som en ljungeld skall hans pil fara ut;
Herren, HERREN skall st�ta i basunen,
och med sunnanstormar skall han draga fram.
15. HERREN Sebaot,
han skall besk�rma dem;
de skola uppsluka sina fiender
och trampa deras slungstenar under f�tterna;
under stridslarm skola de sv�lja
sina fiender s�som vin,
till dess de sj�lva �ro s� fulla av blod
som offersk�lar och altarh�rn.
>2 Mos. 24,6.
16. Och HERREN, deras Gud,
skall p� den tiden giva dem seger,
ty de �ro ju det folk
som han har till sin hjord.
Ja, �delstenar �ro de i en krona,
str�lande �ver hans land.
>Ps. 100,3. Joh. 10,11.
17. Huru stor bliver icke deras lycka,
huru stor deras h�rlighet!
Av deras s�d skola ynglingar blomstra upp,
och jungfrur av deras vin.
>5 Mos. 33,28 f.
*38/10 Sakarja, 10 Kapitlet
Sakarja, 10 Kapitlet
Herren den r�tte hj�lparen.
1. HERREN m�n I bedja om regn,
n�r v�rregnets tid �r inne;
HERREN �r det som s�nder ljungeldarna.
Regn skall han d� giva m�nniskorna i ymnigt m�tt,
gr�da p� marken �t var och en.
>5 Mos. 11,14 f.
2. Men husgudarnas tal �r f�f�nglighet,
sp�m�nnens syner �ro l�gn,
tomma dr�mmar �r vad de tala,
och den tr�st de giva �r ett intet.
D�rf�r m�ste folket draga h�dan s�som en f�rhjord
och fara illa, d�r det g�r utan herde.
>Jes. 8,19. 53,6. Klag. 2,14. Matt. 9,36.
3. Mot herdarna �r min vrede uppt�nd
och bockarna skall jag hems�ka.
Ja, HERREN Sebaot skall v�rda sig om
sin hjord, Juda hus,
och skall s� g�ra den
till en stolt stridsh�st �t sig.
>Jer. 23,1 f. Hes. 34,17.
4. Fr�n den hjorden skall en h�rnsten komma,
fr�n den en st�djepelare,
fr�n den en b�ge till striden,
fr�n den allt vad styresman heter.
>Jer. 30,21.
5. Och de skola vara lika hj�ltar, som g� fram i striden,
likasom trampade de i orenlighet p� gatan.
Ja, strida skola de, ty HERREN �r med dem,
och ryttarna p� sina h�star skola d� komma p� skam.
>Mik. 7,10.
6. Jag skall giva styrka �t Juda hus,
och �t Josefs hus skall jag giva seger.
Jag skall i min barmh�rtighet l�ta dem komma tillbaka,
och det skall bliva s�som hade jag aldrig f�rkastat dem.
Ty jag �r HERREN, deras Gud, och skall b�nh�ra dem.
>Sak. 13,9.
7. Och Efraims m�n skola bliva lika hj�ltar,
och deras hj�rtan skola gl�dja sig s�som av vin.
Deras barn skola ock se det och bliva glada;
deras hj�rtan skola fr�jda sig i HERREN.
8. Jag skall locka p� dem och samla dem tillhopa,
ty jag f�rlossar dem;
och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
9. Och n�r jag planterar ut dem bland folken,
skola de t�nka p� mig i fj�rran land;
och med sina barn skola de f� leva och komma tillbaka.
>Hos. 2,23.
10. Ja, fr�n Egyptens land skall jag l�ta dem komma tillbaka
och fr�n Assur skall jag f�rsamla dem.
Sedan skall jag f�ra dem till Gileads land och till Libanon;
och d�r skall icke finnas rum nog f�r dem.
>Jes. 27,12 f. Mik. 7,12, 14.
11. Han skall draga fram genom havet p� en tr�ng v�g,
b�ljorna i havet skall han sl� ned,
och alla Nilflodens djup skola torka ut.
S� skall Assurs stolthet bliva nedbruten
och spiran tagen ifr�n Egypten.
>2 Mos. 14,16. Ps. 114,3.
12. Men dem skall jag g�ra starka i HERREN,
och i hans namn skola de g� fram, s�ger HERREN.
>Mik. 4,5.
*38/11 Sakarja, 11 Kapitlet
Sakarja, 11 Kapitlet
De h�rliga tr�dens fall. Israels herdar.
1. �ppna dina d�rrar, Libanon,
ty eld skall nu f�rt�ra dina cedrar.
2. J�mra dig, du cypress, ty cedern m�ste falla,
de h�rliga tr�den skola f�r�das.
J�mren eder, I Basans ekar,
ty skogen, den ogenomtr�ngliga, varder f�lld.
3. H�r huru herdarna j�mra sig, n�r deras h�rlighet bliver f�r�dd!
H�r huru de unga lejonen ryta, n�r Jordanbygdens sn�r varda
f�r�dda!
>Jer. 25,36 f.
4. S� sade HERREN, min Gud: �Bliv en herde f�r slaktf�ren,
5. ty deras k�pare slakta dem utan all f�rsyn, och deras s�ljare
s�ga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller
skonas de av sina egna herdar.�
>Ps. 44,23. Rom. 8,36.
6. �Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare�, s�ger
HERREN, �utan l�ta m�nniskorna falla i varandras hand och i sina
konungars hand, och dessa skola f�rd�rva landet, och jag skall
icke r�dda n�gon ur deras hand.�
>Sak. 8,10.
7. S� blev jag en herde f�r slaktf�ren, de arma f�ren. Och jag tog
mig tv� stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
kallade jag Endr�kt; och jag vaktade s� f�ren
8. Men sedan jag inom en m�nad hade f�rgjort de tre herdarna, blev
jag led vid f�ren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.
9. D� sade jag: �Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill
d�, det m� d�, och vad som vill f�rg�s, det m� f�rg�s; och de
som sedan bliva kvar m� �ta varandras k�tt.�
10. S� tog jag min stav Ljuvlig ro och br�t s�nder den, till att
uppl�sa det f�rbund som jag hade slutit med alla folk.
>Hos. 2,18.
11. Och n�r detta nu p� den dagen blev uppl�st, f�rnummo de arma
f�ren, som aktade p� mig, att det var HERRENS ord.
12. D�refter sade jag till dem: �Om I s� finnen f�r gott, s� given
mig min l�n; varom icke, m� det s� vara.� Och de v�gde upp
trettio siklar silver s�som l�n �t mig.
>2 Mos. 21,32. Matt. 26,15.
13. D� sade HERREN till mig: �Kasta det �t krukmakaren� -- det
h�rliga pris vartill jag hade blivit v�rderad av dem! Och jag
tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus �t
krukmakaren.
>Matt. 27,3 f., 9.
14. D�refter br�t jag s�nder min andra stav, Endr�kt, till att
uppl�sa broderskapet mellan Juda och Israel.
15. Och HERREN sade till mig: �Tag dig nu redskap s�som en
of�rnuftig herde;
16. ty se, jag vill l�ta en herde uppst� i landet, som icke v�rdar
sig om de f�r som h�lla p� att f�rg�s, icke upps�ker det
f�rskingrade, icke helar det sargade, icke s�rjer f�r det som �r
helbr�gda, utan allenast �ter k�ttet av de feta och river s�nder
kl�varna p� dem.�
>Jer. 23,1 f. Hes. 34,3 f.
17. Ve �ver denne ov�rdige herde,
som �vergiver sin hjord!
M� ett sv�rd tr�ffa hans arm
och hans h�gra �ga!
M� hans arm alldeles f�rtvina
och hans h�gra �ga
f�rm�rkas i grund!
>Sak. 13,7. Joh. 10,12.
*38/12 Sakarja, 12 Kapitlet
Sakarja, 12 Kapitlet
Jerusalems r�ddning och �nger.
1. Detta �r en utsaga som inneh�ller HERRENS ord �ver Israel.
S� s�ger HERREN, han som har utsp�nt himmelen och grundat jorden
och danat m�nniskans ande i henne:
>Ps. 104,2 f. Jes. 42,5.
2. Se, jag skall g�ra Jerusalem till an berusningens kalk f�r alla
folk runt omkring; j�mv�l �ver Juda skall det komma, n�r
Jerusalem bliver bel�grat.
>Jes. 51,17, 22. Mik. 4,11 f. Hab. 2,16.
3. Och det skall ske p� den tiden att jag skall g�ra Jerusalem till
en lyftesten f�r alla folk; var och en som f�rs�ker lyfta den
skall illa sarga sig d�rp�. Och alla jordens folk skola f�rsamla
sig mot det.
4. P� den tiden, s�ger HERREN, skall jag sl� alla h�star med
f�rvirring och deras ryttare med vanvett. Men �ver Juda hus
skall jag uppl�ta mina �gon, n�r jag bland hednafolken sl�r alla
h�star med blindhet.
5. D� skola Juda stamfurstar s�ga i sina hj�rtan: �Jerusalems
inv�nare �ro v�r styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.�
6. P� den tiden skall jag l�ta Juda stamfurstar bliva s�som
brinnande fyrfat bland ved, och s�som eldbloss bland halmk�rvar,
s� att de f�rbr�nna alla folk runt omkring, b�de �t h�ger och �t
v�nster; men Jerusalem skall framgent trona p� Sill plats, d�r
Jerusalem nu �r.
>Ob. v. 18. Sak. 14,10.
7. Och f�rst skall HERREN giva seger �t Juda hyddor, f�r att icke
Davids hus och Jerusalems inv�nare skola tillr�kna sig st�rre
�ra �n Juda.
8. P� den tiden skall HERREN besk�rma Jerusalems inv�nare; den
skr�pligaste bland dem skall p� den tiden vara s�som David, och
Davids hus skall vara s�som ett gudav�sen, s�som HERRENS �ngel
framf�r dem.
>1 Sam. 17,50. 18,7. 2 Sam. 17,8. 18,3. Joel 3,10.
9. Och jag skall p� den tiden s�tta mig i sinnet att f�rg�ra alla
folk som komma mot Jerusalem.
10. Men �ver Davids hus
och �ver Jerusalems inv�nare
skall jag utgjuta en n�dens och b�nens ande,
s� att de se upp till mig,
och se vem de hava stungit.
Och de skola h�lla d�dsklagan efter honom,
s�som man h�ller d�dsklagan efter ende sonen,
och skola bittert s�rja honom,
s�som man s�rjer sin f�rstf�dde.
>Jer. 6,26. Hes. 39,29. Joel 2,28. Am. 8,10. Joh. 19,37.
>Upp. 1,7.
11. Ja, p� den tiden skall i Jerusalem h�llas stor d�dsklagan, s�dan
den var, som h�lls i Hadadrimmon p� Megiddons sl�tt.
>2 Kon. 23,29. 2 Kr�n. 36,22, 25.
12. Och sl�kterna i landet skola h�lla d�dsklagan var f�r sig:
Davids hus sl�kt f�r sig, och dess kvinnor f�r sig, Natans hus'
sl�kt f�r sig, och dess kvinnor f�r sig,
13. Levi hus' sl�kt f�r sig, och dess kvinnor f�r sig, Simeis sl�kt
f�r sig, och dess kvinnor f�r sig;
>2 Mos. 6,17.
14. s� ock alla �vriga sl�kter var f�r sig, och deras kvinnor f�r
sig.
*38/13 Sakarja, 13 Kapitlet
Sakarja, 13 Kapitlet
Jerusalems rening. Herden slagen, hans
hjord f�rskingrad och luttrad.
1. P� den tiden skola Davids hus och l Jerusalems inv�nare f� en
�ppen brunn, till att avtv� sin synd och orenhet.
>Jes. 55,1. Hes. 36,25.
2. Och det skall ske p� den tiden, s�ger HERREN Sebaot, att jag
skall utrota avgudarnas namn ur landet, s� att de icke mer skola
n�mnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
ur landet.
>Hes. 30,13. Hos, 2,17. 1 Joh. 4,1 f.
3. Och det skall ske, att om n�gon d�refter upptr�der s�som profet,
s� skola hans egna f�r�ldrar, hans fader och moder, s�ga till
honom: �Du kan icke f� leva, du som talar l�gn i HERRENS namn.�
Och hans egna f�r�ldrar, hans fader och moder, skola stinga
ihj�l honom, n�r han vill profetera.
>5 Mos. 13,1 f. 18,20. Jer. 14,15.
4. Och det skall ske p� den tiden att alla profeter skola blygas
f�r sina syner, n�r de vilja profetera; och f�r att icke bliva
r�jda skola de icke mer kl�da sig i mantel av h�r.
>2 Kon. 1,8. Matt. 3,4.
5. Och var och en av dem skall s�ga: �Jag �r ingen profet, en
�kerman �r jag; redan i min ungdom blev jag k�pt till tr�l.�
>Am. 7,14.
6. Och om man d� fr�gar honom: �Vad �r det f�r s�r du har p� din
kropp?� s� skall han svara: �Dem har jag f�tt d�rhemma, hos
mina n�rmaste.�
7. Sv�rd, upp mot min herde,
mot den man som fick st� mig n�ra!
s�ger HERREN Sebaot.
M� herden bliva slagen,
s� att f�ren f�rskingras;
ty jag vill nu v�nda min hand mot de svaga.
>Sak. 11,17. Matt. 26,31. Mark. 14,27.
8. Och det skall ske i hela landet, s�ger HERREN,
att tv� tredjedelar d�r skola utrotas och f�rg�s;
allenast en tredjedel skall d�r l�mnas kvar.
9. Och den tredjedelen skall jag l�ta g� genom eld;
jag skall luttra dem, s�som man luttrar silver,
och pr�va dem, s�som man pr�var guld.
S� skola de �kalla mitt namn,
och jag skall b�nh�ra dem.
Jag skall s�ga: �Detta �r mitt folk.�
Och det skall svara: �HEEREN �r min Gud.�
>Ps. 50,15. 91,15. 144,15. Jes. 1,25. 6,13. 48,10.
>Hos. 2,21 f. Mal. 3,3. Joh. 20,28.; Petr. 1,6 f.
*38/14 Sakarja, 14 Kapitlet
Sakarja, 14 Kapitlet
Herrens dag. Jerusalems tillkommande
h�rlighet och helighet.
1. Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d� man i dig skall
utskifta byte.
2. Ty jag skall f�rsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och
staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
sk�ndas. Och h�lften av folket i staden skall f�ras bort i
f�ngenskap. Men �terstoden d�rav skall icke bliva utrotad ur
staden;
>Jes. 13,16.
3. ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, s�som han
stridde f�rr p� drabbningens dag.
>Jes. 42,13
4. Och han skall den dagen st� med sina f�tter p� Oljeberget, gent
emot Jerusalem, �sterut; och Oljeberget skall r�mna mitt itu,
mot �ster och v�ster, till en mycket stor dal, i det att ena
h�lften av berget viker undan mot norr, och andra h�lften d�rav
mot s�der.
5. Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan
bergen skall r�cka �nda till Asel; I skolen fly, s�som I flydden
f�r jordb�vningen i Ussias, Juda konungs, tid. D� skall HERREN,
min Gud, komma, ja, du sj�lv och alla heliga med dig.
>Am. 1,1.
6. och det skall ske p� den dagen att ljuset skall bliva borta, ty
himlaljusen skola f�rm�rkas.
7. Och det bliver en dag som �r ensam i sitt slag, och som �r k�nd
av HERREN, en dag d� det varken �r dag eller natt, en dag d� det
bliver ljust, n�r aftonen kommer.
>Upp. 21,25.
8. Och det skall ske p� den tiden att rinnande vatten skola utg�
fr�n Jerusalem, ena h�lften mot �stra havet och andra h�lften
mot V�stra havet; b�de sommar och vinter skall det vara s�.
>5 Mos. 11,24. Hes. 47,1 f. Joel 3,18. Joh. 4,14. Upp. 22,1.
9. Och HERREN skall d� vara konung �ver hela jorden; ja, p� den
tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.
>Mal. 1,11. Joh. 10,16.
10. Hela landet fr�n Geba till Rimmon, s�der om Jerusalem, skall d�
f�rvandlas till en sl�ttmark; men sj�lva staden skall trona p�
sin h�jd, och str�cka sig ir�n Benjaminsporten �nda till den
plats d�r den f�rra porten stod, till H�rnporten och
Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;
>Jos. 15,32. 19,7. 2 Kon. 14,13. Neh. 3,1 8. Jes. 2,2.
>Jer. 31,38. Mik. 4,1. Sak. 12,6.
11. och folket skall bo d�r i ro och icke mer givas till spillo, ty
Jerusalem skall trona i trygghet.
>Mal. 4,6.
12. Men denna hems�kelse skall HERREN l�ta drabba alla de folk som
drogo ut f�r att strida mot Jerusalem: han skall l�ta deras k�tt
ruttna, medan de �nnu st� p� sina f�tter; deras �gon skola
ruttna i sina h�lor och deras tunga skall ruttna i deras mun.
13. Och det skall ske p� den tiden att HERREN skall s�nda en stor
f�rvirring bland dem; de skola b�ra hand p� varandra, och den
enes hand skall lyftas mot den andres.
14. Ocks� Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas
tillhopa fr�n alla folk runt omkring: guld, silver och kl�der i
stor myckenhet.
15. En likadan hems�kelse skall ock drabba h�star, mul�snor,
kameler, �snor och alla andra djur som finnas d�r i l�gren.
16. Och det skall ske att alla �verblivna ur alla de folk som kommo
mot Jerusalem skola �r efter �r draga ditupp, f�r att tillbedja
konungen HERREN Sebaot, och f�r att fira l�vhyddoh�gtiden.
>Jes. 66,23.
17. Men om n�gon av jordens folkstammar icke drager upp till
Jerusalem, f�r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d� skall
�ver den icke komma n�got regn.
>Jes. 5,6.
18. Om Egyptens folkstam icke drager �stad och kommer ditupp, s�
skall ej heller �ver den komma regn. Detta bliver den
hems�kelse som HERREN skall l�ta drabba de folk som icke draga
upp f�r att fira l�vhyddoh�gtiden.
19. Ja, s� skall Egypten drabbas av sin synd, s� skola ock alla
andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp f�r att
fira l�vhyddoh�gtiden.
20. P� den tiden skall p� h�starnas bj�llror st� att l�sa: �Helgad
�t HERREN�, och grytorna i HERRENS hus skola vara s�som
offersk�larna framf�r altaret.
>2 Mos. 28,36.
21. Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad �t HERREN
Sebaot, s� att var och en som vill offra kan komma och taga en
s�dan och koka i den. Och ingen kanan� skall mer finnas i HERREN
Sebaots hus, p� den tiden.
>Hes. 44,7. Joel 3,17. Upp. 21,27.
*39/ Malaki
*39/01 Malaki, 1 Kapitlet
Malaki, 1 Kapitlet
Israels otacksamhet mot Herren och dess
f�rakt f�r hans altare.
1. Detta �r en utsaga, som inneh�ller HERRENS ord till Israel genom
Malaki.
2. Jag har bevisat eder k�rlek, s�ger HERREN. Nu fr�gen I: �Varmed
har du d� bevisat oss k�rlek?�
Esau var ju en broder till Jakob,
s�ger HERREN,
och jag �lskade Jakob,
3. men Esau hatade jag;
d�rf�r gjorde jag hans berg till en �demark
och hans arvedel till ett hemvist f�r �knens schakaler.
4. Om nu Edom s�ger: �Ja, vi �ro f�rst�rda, men vi skola �ter bygga
upp det �delagda�, s� svarar HERREN Sebaot:
V�l m� de bygga upp,
men jag skall �ter riva det ned,
och s� skall man f� kalla det 'ogudaktighetens land'
och 'det folk, p� vilket HERREN
evinnerligen vredgas'.
5. I skolen f� se det med egna �gon,
och d� skolen I s�ga:
'HERREN �r stor
ut�ver Israels gr�nser.'
6. En son skall hedra sin fader och en tj�nare sin herre. Om nu
jag �r fader, var �r d� den heder, som skulle visas mig? Och om
jag �r en herre, var �r d� den fruktan, som man skulle hava f�r
mig? -- s� s�ger HERREN Sebaot till eder, I pr�ster, som
f�rakten mitt namn. Nu fr�gen I: �Varmed hava vi d� visat
f�rakt f�r ditt namn?�
7. Jo, d�rmed att I b�ren fram ov�rdig spis p� mitt altare. �ter
fr�gen I: �P� vad s�tt hava vi betett oss ov�rdigt mot dig?�
Jo, i det att I t�nken: �HERRENS bord beh�ver man icke mycket
akta.�
8. N�r i f�ren fram ett offerdjur, som �r blint, d� r�knen I s�dant
icke f�r ont; n�r I f�ren fram ett som �r lytt eller svagt, d�
r�knen I ej heller s�dant f�r ont. Kom med n�got s�dant till
din st�th�llare, s� f�r du se, om han tager gunstigt emot dig
och bliver dig bev�gen, s�ger HERREN Sebaot.
9. B�nfallen allts� nu inf�r Gud, att han m� bliva oss n�dig. Kan
han v�l vara eder bev�gen, d� I haven beg�tt s�dant? s�ger
HERREN Sebaot.
10. Ack att bland eder funnes n�gon som ville st�nga tempeld�rrarna,
s� att I icke l�ngre f�rg�ves uppt�nden eder eld p� mitt altare!
Jag har icke behag till eder, s�ger HERREN Sebaot, och till
offerg�vor av eder hand har jag icke lust.
11. Fr�n solens uppg�ng �nda till dess nedg�ng �r ju mitt namn stort
bland folken, och �verallt framb�ras r�koffer och rena
offerg�vor �t mitt namn; ja, mitt namn �r stort bland folken,
s�ger HERREN Sebaot.
12. Men I ohelgen det, i det att I s�gen: �Herrens bord kan man
g�rna f�rsumma, och den spis, som gives d�rtill, beh�ver man
icke mycket akta.�
13. Ja, I s�gen: �Icke �r det m�dan v�rt!�, och s� handhaven I det
vanv�rdigt, s�ger HERREN Sebaot.
N�r I allts� framb�ren eder offerg�va, d� f�ren I fram, vad som
�r r�vat och vad som �r lytt och svagt. Skulle jag hava behag
till s�dana g�vor av eder hand? s�ger HERREN.
14. Nej, f�rbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur
av hank�n, men �nd�, n�r han har gjort ett l�fte, offrar �t
Herren ett djur, som icke duger. Ty jag �r en stor konung,
s�ger HERREN Sebaot, och mitt namn �r fruktansv�rt bland folken.
*39/02 Malaki, 2 Kapitlet
Malaki, 2 Kapitlet
Pr�sternas synd. �ktenskap med hedniska
kvinnor. �ktenskapsskillnad.
1. D�rf�r kommer nu f�ljande bud till eder, I pr�ster.
2. Om I icke h�rsammen det och akten d�rp�, s� att I given mitt
namn �ra, s�ger HERREN Sebaot, s� skall jag s�nda f�rbannelse
�ver eder och f�rbanna edra v�lsignelser; ja, jag har redan
f�rbannat dem, eftersom I icke akten d�rp�.
3. Se, jag skall l�ta min n�pst drabba eder avkomma, och jag skall
kasta orenlighet i ansiktet p� eder, orenligheten efter edra
h�gtidsoffer; ja, I skolen sj�lva bliva kastade i denna.
4. D� skolen I f�rst�, att jag har s�nt till eder detta bud, f�r
att mitt f�rbund med Levi skall best�, s�ger HERREN Sebaot.
5. Jag hade ett f�rbund med honom, och d�ri var liv och frid.
S�dant gav jag �t honom, f�r att han skulle frukta mig; och han
fruktade mig och b�vade f�r mitt namn.
6. R�tt undervisning var i hans mun, och ingen or�tt fanns p� hans
l�ppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umg�ngelse och
omv�nde m�nga fr�n missg�rning.
7. Ty pr�stens l�ppar skola f�rvara kunskap, och undervisning skall
man h�mta ur hans mun; han �r ju HERREN Sebaots s�ndebud.
8. Men I haven vikit av ifr�n v�gen; genom eder undervisning haven
I kommit m�nga p� fall. I haven f�rd�rvat f�rbundet med Levi,
s�ger HERREN Sebaot.
9. D�rf�r har ock jag gjort eder f�raktade och l�ga i allt folkets
�gon, eftersom I icke h�llen mina v�gar, utan haven anseende
till personen, n�r I handhaven undervisningen.
10. Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud
skapat oss? Varf�r handla vi d� trol�st mot varandra och bryta
v�ra f�ders f�rbund?
11. Juda har handlat trol�st, och styggelse �r bedriven i Israel och
i Jerusalem; ty Juda har osk�rat HERRENS helgedom, den som han
�lskar, och de hava tagit till �kta kvinnor, som dyrka fr�mmande
gudar.
12. Hos den man som s� g�r m� HERREN utrota var levande sj�l ur
Jakobs hyddor, j�mv�l den som framb�r offerg�vor till HERREN
Sebaot.
13. Och �nnu n�got annat g�ren I: I v�llen, att HERRENS altare
h�ljes med t�rar, med gr�t och klagan, s� att han icke mer vill
se till offerg�vorna, ej heller med v�lbehag kan taga emot n�got
ur eder hand.
14. Nu fr�gen I: �Huru s�?� Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och
din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trol�s emot,
fast�n hon �r din maka, din �kta hustru.
15. Hava vi d� icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det
st�r, att v�r ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han
vill ju hava ett gudaktigt sl�kte. Tagen eder d�rf�r v�l till
vara, s� att ingen bliver trol�s mot sin ungdoms hustru.
16. Ty jag hatar �ktenskapsskillnad, s�ger HERREN, Israels Gud, och
att man h�ljer sig i v�ld s�som i en �verkl�dnad, s�ger HERREN
Sebaot. Tagen eder d�rf�r v�l till vara, s� att I icke bliven
trol�sa.
Malaki, 3 Kapitlet
Herrens dag skall snart komma, med
straff och med luttring.
17. I tr�tten ut HERREN med edert tal. Nu fr�gen I: �Varmed tr�tta
vi d� ut honom?� Jo, d�rmed att I s�gen: �Den som g�r ont �r
�nd� god i HERRENS �gon, och till s�dana har han behag. Ty
varf�r kommer icke eljest domens Gud?�
*39/03 Malaki, 3 Kapitlet
1. Se, jag skall s�nda ut min �ngel,
och han skall bereda v�g f�r mig.
Och med hast skall han komma till sitt tempel,
den Herre, som I �stunden,
ja, f�rbundets �ngel, som I beg�ren,
se, han kommer,
s�ger HERREN Sebaot.
2. Men vem kan uth�rda hans tillkommelses dag,
och vem kan best�, n�r han uppenbarar sig?
Ty han skall vara s�som en guldsmeds eld
och s�som valkares s�pa.
3. Och han skall s�tta sig ned och sm�lta silvret och rena det; han
skall rena Levi s�ner och luttra dem s�som guld och silver; och
sedan skola de framb�ra �t HERREN offerg�vor i r�ttf�rdighet.
4. Och Juda offerg�vor och Jerusalems skola d� behaga HERREN v�l
likasom i forna dagar och i f�rg�ngna �r.
5. Ja, jag skall komma till eder f�r att h�lla dom, och jag skall
vara ett snarf�rdigt vittne mot trollkarlar, �ktenskapsbrytare
och menedare, s� ock mot dem som f�rh�lla dagakarlen hans l�n
eller f�rtrycka �nkan och den faderl�se eller vr�nga r�tten f�r
fr�mlingen, men icke frukta mig, s�ger HERREN Sebaot.
6. Ty jag, HERREN, har icke f�r�ndrats, och I, Jakobs barn, haven
icke heller h�rt upp:
7. allt ifr�n edra f�ders dagar haven I vikit av ifr�n mina stadgar
och icke h�llit dem
V�nden om till mig, s� vill jag v�nda om till eder, s�ger HERREN
Sebaot. Nu fr�gen I: �Varutinnan skola vi v�nda om?�
8. Menen I d�, att en m�nniska f�r r�va fr�n Gud? Ty I r�ven ju
fr�n mig. �ter fr�gen I: �P� vad s�tt hava vi r�vat fr�n dig?�
Jo, i fr�ga om tionden och offerg�rden.
9. F�rbannelse har drabbat eder, men �nd� r�ven I fr�n mig, s�
m�nga I �ren.
10. F�ren full tionde till f�rr�dshuset, s� att i mitt hus finnes
mat, och pr�ven s�, hurudan jag sedan bliver, s�ger HERREN
Sebaot. F�rvisso skall jag d� �ppna himmelens f�nster �ver eder
och utgjuta �ver eder riklig v�lsignelse.
11. Och jag skall n�psa gr�shopporna f�r eder, s� att de icke mer
f�rd�rva eder frukt p� marken; ej heller skola edra vintr�d mer
sl� fel p� f�ltet, s�ger HERREN Sebaot.
12. Och alla folk skola prisa eder s�lla, ty edert land skall d�
vara ljuvligt, s�ger HERREN Sebaot.
13. I haven talat h�rda ord mot mig, s�ger HERREN. Nu fr�gen I:
�Vad hava vi d� med varandra talat mot dig?�
14. I haven sagt: �Det �r f�f�ngt att tj�na Gud. Eller vad vinning
hava vi d�rav att vi h�lla, vad han har bjudit oss h�lla, och
d�rav att vi g� i sorgdr�kt inf�r HERREN Sebaot?
15. Nej, de fr�cka vilja vi nu prisa s�lla; ty de som g�ra, vad
ogudaktigt �r, bliva uppr�ttade, de g� fria, huru de �n fresta
Gud.�
16. Men d�runder hava ocks� de som frukta HERREN talat med varandra;
och HERREN har aktat p� dem och h�rt dem, och en minnesbok har
blivit skriven inf�r hans ansikte till �minnelse av dessa som
frukta HERREN och t�nka p� hans namn.
17. Och dessa, s�ger HERREN Sebaot, skall jag hava s�som min egendom
p� den dag, d� jag utf�r mitt verk; och jag skall skona dem,
s�som en fader skonar sin son, som tj�nar honom.
18. Och I skolen d� �ter f� se, vilken skillnad det �r mellan den
r�ttf�rdige och den ogudaktige, mellan den som tj�nar Gud och
den som icke tj�nar honom.
*39/04 Malaki, 4 Kapitlet
Malaki, 4 Kapitlet
HERRENS dag. Profeten Elias
tillkommelse.
1. Ty se, dagen kommer, och den skall brinna s�som en ugn. D�
skola alla fr�cka m�nniskor och alla som g�ra, vad ogudaktigt
�r, bliva lika str�, och dagen, den som kommer, skall f�rbr�nna
dem, s�ger HERREN Sebaot, s� att varken rot eller krona l�mnas
kvar av dem.
2. Men f�r eder, I som frukten mitt namn, skall r�ttf�rdighetens
sol g� upp med l�kedom under sina vingar. D� skolen I slippa ut
och hoppa s�som kalvar, som hava varit inst�ngda i stallet.
3. Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva s�som
aska under edra f�tter p� den dag, d� jag utf�r mitt verk, s�ger
HERREN Sebaot.
4. T�nken p� Moses lag, min tj�nares, �t vilken jag p� Horeb gav
stadgar och r�tter f�r hela Israel.
5. Se, jag skall s�nda till eder profeten Elia, f�rr�n HERRENS
stora och fruktansv�rda dag kommer.
6. Och han skall v�nda f�dernas hj�rtan till barnen och barnens
hj�rtan till deras f�der, f�r att jag icke, n�r jag kommer,
skall sl� landet med tillspillogivning.
*40/ Evangelium enligt Matteus
*40/01 Evangelium enligt Matteus, 1 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 1 Kapitlet
Jesu sl�kttavla. Hans f�delse och hans
namn.
1. Detta �r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl�kttavla.
2. Abraham f�dde Isak, Isak f�dde Jakob, Jakob f�dde Judas och hans
br�der;
3. Judas f�dde Fares och Sara med Tamar, Fares f�dde Esrom, Esrom
f�dde Aram;
4. Aram f�dde Aminadab, Aminadab f�dde Naasson, Naasson f�dde
Salmon;
5. Salmon f�dde Boes med Rakab, Boes f�dde Jobed med Rut, Jobed
f�dde Jessai;
6. Jessai f�dde David, konungen, David f�dde Salomo med Urias'
hustru;
7. Salomo f�dde Roboam, Roboam f�dde Abia. Abia f�dde Asaf;
8. Asaf f�dde Josafat, Josafat f�dde Joram, Joram f�dde Osias;
9. Osias f�dde Joatam, Joatam f�dde Akas, Akas f�dde Esekias;
10. Esekias f�dde Manasses, Manasses f�dde Amos, Amos f�dde Josias;
11. Josias f�dde Jekonias och hans br�der, vid den tid d� folket
blev bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien.
12. Sedan folket hade blivit bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien,
f�dde Jekonias Salatiel, Salatiel f�dde Sorobabel;
13. Sorobabel f�dde Abiud, Abiud f�dde Eljakim, Eljakim f�dde Asor;
14. Asor f�dde Sadok, Sadok f�dde Akim, Akim f�dde Eliud;
15. Eliud f�dde Eleasar, Eleasar f�dde Mattan, Mattan f�dde Jakob;
16. Jakob f�dde Josef, Marias man, och av henne f�ddes Jesus, som
kallas Kristus.
17. S� utg�ra sl�ktlederna fr�n Abraham intill David tillsammans
fjorton leder, och fr�n David intill dess att folket blev
bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr�n
det att folket blev bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien intill
Kristus fjorton leder.
18. Med Jesu Kristi f�delse gick det s� till.
Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
hon, f�rr�n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
19. Nu var Josef, hennes man, en r�ttsinnig man och ville icke
uts�tta henne for van�ra; d�rf�r besl�t han att hemligen skilja
sig fr�n henne.
20. Men n�r han hade f�tt detta i sinnet, se, d� visade sig i
dr�mmen en Herrens �ngel f�r honom och sade: �Josef, Davids son,
frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som �r
avlat i henne �r av helig ande.
21. Och hon skall f�da en son, och honom skall du giva namnet
Jesus[1], ty han skall fr�lsa sitt folk ifr�n deras synder.�
22. Allt detta har skett, f�r att det skulle fullbordas, som var
sagt av Herren genom profeten som sade:
23. �Se, jungfrun skall bliva havande och f�da en son, och man skall
giva honom namnet Emmanuel� (det betyder Gud med oss).
24. N�r Josef hade vaknat upp ur s�mnen, gjorde han som Herrens
�ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
25. Och han k�nde henne icke, f�rr�n hon hade f�tt en son; och honom
gav han namnet Jesus.
[1] J�mf�r hebr. jeschu�, som betyder fr�lsning.
*40/02 Evangelium enligt Matteus, 2 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 2 Kapitlet
De vise m�nnen. Flykten till Egypten.
Herodes' barnamord. �terkomsten.
1. N�r nu Jesus var f�dd i Betlehem i Judeen, p� konung Herodes'
tid, d� kommo vise m�n fr�n �sterns l�nder till Jerusalem
2. och sade: �Var �r den nyf�dde judakonungen? Vi hava n�mligen
sett hans stj�rna i �stern och hava kommit f�r att giva honom
v�r hyllning.�
3. N�r konung Herodes h�rde detta, blev han f�rskr�ckt, och hela
Jerusalem med honom.
4. Och han f�rsamlade alla �verstepr�ster och skriftl�rde bland
folket och fr�gade dem var Messias skulle f�das.
5. De svarade honom: �I Betlehem i Judeen; ty s� �r skrivet genom
profeten:
6. 'Och du Betlehem, du judiska bygd,
ingalunda �r du minst bland Juda furstar,
ty av dig skall utg� en furste
som skall vara en herde f�r mitt folk Israel.'�
7. D� kallade Herodes hemligen till sig de vise m�nnen och
utfr�gade dem noga om tiden d� stj�rnan hade visat sig.
8. Sedan l�t han dem fara till Betlehem och sade: �Faren �stad och
forsken noga efter barnet; och n�r I haven funnit det, s� l�ten
mig veta detta, f�r att ocks� jag m� komma och giva det min
hyllning.�
9. N�r de hade h�rt konungens ord, foro de �stad; och se, stj�rnan
som de hade sett i �stern gick framf�r dem, till dess att den
kom �ver det st�lle d�r barnet var. D�r stannade den.
10. Och n�r de s�go stj�rnan, uppfylldes de av mycket stor gl�dje.
11. Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
moder. D� f�llo de ned och g�vo det sin hyllning; och de togo
fram sina skatter och framburo �t det sk�nker: guld, r�kelse och
myrra.
12. Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr�mmen, befallning att
icke �terv�nda till Herodes; och de drogo s� en annan v�g
tillbaka till sitt land.
13. Men n�r de hade dragit �stad, se, d� visade sig i dr�mmen en
Herrens �ngel f�r Josef och sade: �St� upp och tag barnet och
dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d�r,
till dess jag s�ger dig till; ty Herodes t�nker s�ka efter
barnet f�r att f�rg�ra det.�
14. D� stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
och drog bort till Egypten.
15. D�r blev han kvar intill Herodes' d�d, f�r att det skulle
fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
�Ut ur Egypten kallade jag min son.�
16. N�r Herodes nu s�g att han hade blivit g�ckad av de vise m�nnen,
blev han mycket vred. Och han s�nde �stad och l�t d�da alla de
gossebarn i Betlehem och hela omr�det d�romkring, som voro tv� �r
gamla och d�runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
hade f�tt genom att utfr�ga de vise m�nnen.
17. D� fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n�r
han sade:
18. �Ett rop h�rdes i Rama,
gr�t och mycken j�mmer;
det var Rakel som begr�t sina barn,
och hon ville icke l�ta tr�sta sig,
eftersom de icke mer voro till.�
19. Men n�r Herodes var d�d, se, d� visade sig i dr�mmen en Herrens
�ngel for Josef, i Egypten,
20. och sade: �St� upp och tag barnet och dess moder med dig, och
begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
liv �ro nu d�da.�
21. D� stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
kom s� till Israels land.
22. Men n�r han h�rde att Arkelaus regerade �ver Judeen; efter sin
fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p� grund av
en uppenbarelse i dr�mmen drog han bort till Galileens bygder.
23. Och n�r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
Nasaret, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom
profeterna, att han skulle kallas nasar�.
*40/03 Evangelium enligt Matteus, 3 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 3 Kapitlet
Johannes predikar och d�per. Jesus
d�pes.
1. Vid den tiden upptr�dde Johannes d�paren och predikade i Judeens
�ken
2. och sade: �G�ren b�ttring, ty himmelriket �r n�ra.�
3. Det var om denne som profeten Esaias talade, n�r han sade:
�H�r r�sten av en som ropar i �knen:
'Bereden v�gen f�r Herren,
g�ren stigarna j�mna f�r honom.'�
4. Och Johannes hade kl�der av kamelh�r och bar en l�derg�rdel om
sina l�nder, och hans mat var gr�shoppor och vildhonung.
5. Och fr�n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
Jordan gick d� folket ut till honom
6. och l�t d�pa sig av honom i floden Jordan, och bek�nde d�rvid
sina synder.
7. Men n�r han s�g m�nga faris�er och sadduc�er komma f�r att l�ta
d�pa sig, sade han till dem: �I huggormars avf�da, vem har
ingivit eder att s�ka komma undan den tillstundande vredesdomen?
8. B�ren d� ock s�dan frukt som tillh�r b�ttringen.
9. Och menen icke att I kunnen s�ga vid eder sj�lva: 'Vi hava ju
Abraham till fader'; ty jag s�ger eder att Gud av dessa stenar
kan uppv�cka barn �t Abraham.
10. Och redan �r yxan satt till roten p� tr�den; s� bliver d� vart
tr�d som icke b�r god frukt avhugget och kastat i elden.
11. Jag d�per eder i vatten till b�ttring, men den som kommer efter
mig, han �r starkare �n jag, och jag �r icke ens v�rdig att b�ra
hans skor; han skall d�pa eder i helig ande och eld.
12. Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
br�nna upp i en eld som icke utsl�ckes.�
13. D�refter kom Jesus fr�n Galileen till Johannes, vid Jordan, f�r
att l�ta d�pa sig av honom;
14. men denne ville hindra honom och sade: �Jag beh�vde d�pas av
dig, och du kommer till mig?�
15. D� svarade Jesus och sade till honom: �L�t det nu s� ske; ty det
h�ves oss att s� uppfylla all r�ttf�rdighet. D� tillstadde han
honom det.
16. Och n�r Jesus var d�pt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
d� �ppnades himmelen, och han s�g Guds Ande s�nka sig ned s�som
en duva och komma �ver honom.
17. Och fr�n himmelen kom en r�st, som sade: �Denne �r min �lskade
Son, i vilken jag har funnit behag.�
*40/04 Evangelium enligt Matteus, 4 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 4 Kapitlet
Jesus frestas av dj�vulen, bos�tter sig
i Kapernaum, begynner predika, kallar
l�rjungar, botar sjuka.
1. D�refter blev Jesus av Anden f�rd upp i �knen, f�r att han
skulle frestas av dj�vulen.
2. Och n�r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, blev
han omsider hungrig.
3. D� tr�dde frestaren fram och sade till honom: ��r du Guds Son,
s� bjud att dessa stenar bliva br�d.�
4. Men han svarade och sade: �Det �r skrivet: 'M�nniskan skall leva
icke allenast av br�d, utan av allt det som utg�r av Guds mun.'�
5. D�refter tog dj�vulen honom med sig till den heliga staden och
st�llde honom uppe p� helgedomens mur
6. och sade till honom: ��r du Guds Son, s� kasta dig ned; det �r
ju skrivet:
'Han skall giva sina �nglar befallning om dig,
och de skola b�ra dig p� h�nderna,
s� att du icke st�ter din fot mot n�gon sten.'�
7. Jesus sade till honom: �Det �r ock skrivet: 'Du skall icke
fresta Herren, din Gud.'�
8. �ter tog dj�vulen honom med sig, upp p� ett mycket h�gt berg,
och visade honom alla riken i v�rlden och deras h�rlighet
9. och sade till honom: �Allt detta vill jag giva dig, om du faller
ned och tillbeder mig.�
10. D� sade Jesus till honom: �G� bort, Satan; ty det �r skrivet:
'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
tj�na.'�
11. D� l�mnade dj�vulen honom; och se, �nglar tr�dde fram och
betj�nade honom.
12. Men n�r han h�rde att Johannes hade blivit satt i f�ngelse, drog
han sig tillbaka till Galileen.
13. Och han l�mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
vid sj�n, p� Sabulons och Neftalims omr�de, och bosatte sig d�r,
14. f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, n�r han sade:
15. �Sabulons land och Neftalims land,
trakten �t havet till,
landet p� andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen --
16. det folk som d�r satt i m�rker
fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i d�dens �ngd och skugga,
f�r dem gick upp ett ljus.�
17. Fr�n den tiden begynte Jesus predika och s�ga: �G�ren b�ttring,
ty himmelriket �r n�ra.�
18. D� han nu vandrade utmed Galileiska sj�n, fick han se tv� br�der,
Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n�t
i sj�n, ty de voro fiskare.
19. Och han sade till dem: �F�ljen mig s� skall jag g�ra eder till
m�nniskofiskare.�
20. Strax l�mnade de n�ten och f�ljde honom.
21. N�r han hade g�tt d�rifr�n ett stycke l�ngre fram, fick han se
tv� andra br�der, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
broder, d�r de j�mte sin fader Sebedeus sutto i b�ten och
ordnade sina n�t; och han kallade dem till sig.
22. Och strax l�mnade de b�ten och sin fader och f�ljde honom.
23. Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
slags sjukdomar och allt slags skr�plighet bland folket.
24. Och ryktet om honom gick ut �ver hela Syrien, och man f�rde till
honom alla sjuka som voro hems�kta av olika slags lidanden och
pl�gor, alla som voro besatta eller m�nadsrasande eller lama;
och han botade dem.
25. Och honom f�ljde mycket folk ifr�n Galileen och Dekapolis och
Jerusalem och Judeen och fr�n landet p� andra sidan Jordan.
*40/05 Evangelium enligt Matteus, 5 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 5 Kapitlet
B�rjan av Jesu bergspredikan.
1. N�r han nu s�g folket, gick han upp p� berget; och sedan han
hade satt sig ned, tr�dde hans l�rjungar fram till honom.
2. D� �ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
3. �Saliga �ro de som �ro fattiga i anden, ty dem h�r himmelriket
till.
4. Saliga �ro de som s�rja, ty de skola bliva tr�stade.
5. Saliga �ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
6. Saliga �ro de som hungra och t�rsta efter r�ttf�rdighet, ty de
skola bliva m�ttade.
7. Saliga �ro de barmh�rtiga, ty dem skall vederfaras
barmh�rtighet.
8. Saliga �ro de renhj�rtade, ty de skola se Gud.
9. Saliga �ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
10. Saliga �ro de som lida f�rf�ljelse f�r r�ttf�rdighets skull, ty
dem h�r himmelriket till.
11. Ja, saliga �ren I, n�r m�nniskorna f�r min skull sm�da och
f�rf�lja eder och sanningsl�st s�ga allt ont mot eder.
12. Gl�djens och fr�jden eder, ty eder l�n �r stor i himmelen. S�
f�rf�ljde man ju ock profeterna, som voro f�re eder.
13. I �ren jordens salt; men om saltet mister sin s�lta, varmed
skall man d� giva det s�lta igen? Till intet annat duger det �n
till att kastas ut och trampas ned av m�nniskorna.
14. I �ren v�rldens ljus. Icke kan en stad d�ljas, som ligger uppe
p� ett berg?
15. Ej heller t�nder man ett ljus och s�tter det under sk�ppan, utan
man s�tter det p� ljusstaken, s� att det lyser for alla dem som
�ro i huset.
16. P� samma s�tt m� ock edert ljus lysa inf�r m�nniskorna, s� att
de se edra goda g�rningar och prisa eder Fader, som �r i
himmelen.
17. I skolen icke mena att jag har kommit f�r att upph�va lagen
eller profeterna. Jag har icke kommit f�r att upph�va, utan f�r
att fullborda.
18. Ty sannerligen s�ger jag eder: Intill dess himmel och jord
f�rg�s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
lagen f�rg�s, f�rr�n det allt har fullbordats.
19. D�rf�r, den som upph�ver ett av de minsta bland dessa bud och
l�r m�nniskorna s�, han skall r�knas f�r en av de minsta i
himmelriket; men den som h�ller dem och l�r m�nniskorna s�, han
skall r�knas f�r stor i himmelriket.
20. Ty jag s�ger eder, att om eder r�ttf�rdighet icke �verg�r de
skriftl�rdes och faris�ernas, s� skolen I icke komma in i
himmelriket.
21. I haven h�rt att det �r sagt till de gamle: 'Du skall icke
dr�pa; och den som dr�per, han �r hemfallen �t Domstolens[1]
dom.'
22. Men jag s�ger eder: Var och en som vredgas p� sin broder, han �r
hemfallen �t Domstolens dom; men den som s�ger till sin broder:
'Du od�ga', han �r hemfallen �t Stora r�dets dom; och den som
s�ger: 'Du d�re', han �r hemfallen �t ett brinnande Gehenna.
23. D�rf�r, om du kommer med din g�va till altaret, och d�r drager
dig till minnes att din broder har n�got emot dig,
24. s� l�gg ned din g�va d�r framf�r altaret, och g� f�rst bort och
f�rlik dig med din broder, och kom sedan och b�r fram din g�va.
25. Var villig till snar f�rlikning med din motpart, medan du �nnu
�r med honom p� v�gen, s� att din motpart icke drager dig inf�r
domaren, och domaren �verl�mnar dig �t r�ttstj�naren, och du
bliver kastad i f�ngelse.
26. Sannerligen s�ger jag dig: Du skall icke slippa ut d�rifr�n,
f�rr�n du har betalt den yttersta sk�rven.
27. I haven h�rt att det �r sagt: 'Du skall icke beg�
�ktenskapsbrott.'
28. Men jag s�ger eder: Var och en som med beg�relse ser p� en
annans hustru, han har redan beg�tt �ktenskapsbrott med henne i
sitt hj�rta.
29. Om nu ditt h�gra �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det och
kasta det ifr�n dig; ty det �r b�ttre f�r dig att en av dina
lemmar f�rd�rvas, �n att hela din kropp kastas i Gehenna.
30. Och om din h�gra hand �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den och
kasta den ifr�n dig; ty det �r b�ttre f�r dig att en av dina
lemmar f�rd�rvas, �n att hela din kropp kommer till Gehenna.
31. Det �r ock sagt: 'Den som vill skilja sig fr�n sin hustru han
skall giva henne skiljebrev.'
32. Men jag s�ger eder: Var och en som skiljer sig fr�n sin hustru
f�r n�gon annan saks skull �n f�r otukt, han bliver orsak till
att �ktenskapsbrott beg�s med henne. Och den som tager en
fr�nskild kvinna till hustru, han beg�r �ktenskapsbrott.
33. Ytterligare haven I h�rt att det �r sagt till de gamle: 'Du
skall icke sv�rja falskt' och 'Du skall h�lla din ed inf�r
Herren.'
34. Men jag s�ger eder att I alls icke skolen sv�rja, varken vid
himmelen, ty den �r 'Guds tron',
35. ej heller vid jorden, ty den �r 'hans fotapall', ej heller vid
Jerusalem, ty det �r 'den store Konungens stad';
36. ej heller m� du sv�rja vid ditt huvud, ty du kan icke g�ra ett
enda h�r vare sig vitt eller svart;
37. utan s�dant skall edert tal vara, att ja �r ja, och nej �r nej.
Vad d�rut�ver �r, det �r av ondo.
38. I haven h�rt att det �r sagt: '�ga f�r �ga och tand f�r tand.'
39. Men jag s�ger eder att I icke skolen st� emot en of�rr�tt; utan
om n�gon sl�r dig p� den h�gra kinden, s� v�nd ock den andra
till �t honom;
40. och om n�gon vill g� till r�tta med dig f�r att ber�va dig din
livkl�dnad, s� l�t honom f� manteln med;
41. och om n�gon tvingar dig att till hans tj�nst g� med en mil, s�
g� tv� med honom.
42. Giv �t den som beder dig, och v�nd dig icke bort ifr�n den som
vill l�na av dig.
43. I haven h�rt att det �r sagt: 'Du skall �lska din n�sta och hata
din ov�n.'
44. Men jag s�ger eder: �lsken edra ov�nner, och bedjen f�r dem som
f�rf�lja eder,
45. och varen s� eder himmelske Faders barn; han l�ter ju sin sol g�
upp �ver b�de onda och goda och l�ter det regna �ver b�de
r�ttf�rdiga och or�ttf�rdiga.
46. Ty om I �lsken dem som �lska eder, vad l�n kunnen I f� d�rf�r?
G�ra icke publikanerna detsamma?
47. Och om I visen v�nlighet mot edra br�der allenast, vad
synnerligt g�ren I d�rmed? G�ra icke hedningarna detsamma?
48. Varen allts� I fullkomliga, s�som eder himmelske Fader �r
fullkomlig.�
[1] Se Domstol i Ordf�rkl.
*40/06 Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet
Forts�ttning av Jesu bergspredikan.
1. �Tagen eder till vara f�r att �va eder r�ttf�rdighet inf�r
m�nniskorna, f�r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
l�n hos eder Fader, som �r i himmelen.
2. D�rf�r, n�r du giver en allmosa, s� l�t icke st�ta i basun f�r
dig, s�som skrymtarna g�ra i synagogorna och p� gatorna, f�r att
de skola bliva prisade av m�nniskorna. Sannerligen s�ger jag
eder: De hava f�tt ut sin l�n.
3. Nej, n�r du giver en allmosa, l�t d� din v�nstra hand icke f�
veta vad den h�gra g�r,
4. s� att din allmosa gives i det f�rdolda. D� skall din Fader,
som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
5. Och n�r I bedjen, skolen I icke vara s�som skrymtarna, vilka
g�rna st� i synagogorna och i gath�rnen och bedja, f�r att bliva
sedda av m�nniskorna. Sannerligen s�ger jag eder: De hava f�tt
ut sin l�n.
6. Nej, n�r du vill bedja, g� d� in i din kammare, och st�ng igen
din d�rr, och bed till din Fader i det f�rdolda. D� skall din
Fader, som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
7. Men i edra b�ner skolen I icke hopa tomma ord s�som hedningarna,
vilka mena att de skola bliva b�nh�rda f�r sina m�nga ords
skull.
8. S� varen d� icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh�ven,
f�rr�n I bedjen honom.
9. I skolen allts� bedja s�lunda:
'Fader v�r, som �r i himmelen! Helgat varde ditt namn[1];
10. tillkomme ditt rike; ske din vilja, s�som i himmelen, s� ock p�
jorden;
11. v�rt dagliga br�d giv oss i dag;
12. och f�rl�t oss v�ra skulder, s�som ock vi f�rl�ta dem oss
skyldiga �ro;
13. och inled oss icke i frestelse, utan fr�ls oss ifr�n ondo.'
14. Ty om I f�rl�ten m�nniskorna deras f�rsyndelser, s� skall ock
eder himmelske Fader f�rl�ta eder;
15. men om I icke f�rl�ten m�nniskorna, s� skall ej heller eder
Fader f�rl�ta edra f�rsyndelser.
16. Och n�r I fasten, skolen I icke visa en bedr�vad uppsyn s�som
skrymtarna, vilka vanst�lla sina ansikten f�r att bliva sedda av
m�nniskorna med sin fasta. Sannerligen s�ger jag eder: De hava
f�tt ut sin l�n.
17. Nej, n�r du fastar, sm�rj d� ditt huvud och tv� ditt ansikte,
18. f�r att du icke m� bliva sedd av m�nniskorna med din fasta, utan
allenast av din Fader, som �r i det f�rdolda. D� skall din
Fader, som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
19. Samlen eder icke skatter p� jorden, d�r mott och mal f�rst�ra,
och d�r tjuvar bryta sig in och stj�la,
20. utan samlen eder skatter i himmelen, d�r mott och mal icke
f�rst�ra, och d�r inga tjuvar bryta sig in och stj�la.
21. Ty d�r din skatt �r, d�r kommer ock ditt hj�rta att vara.
22. �gat �r kroppens lykta. Om nu ditt �ga �r friskt, s� f�r hela
din kropp ljus.
23. Men om ditt �ga �r f�rd�rvat, d� bliver hela din kropp h�ljd i
m�rker. �r det nu s�, att ljuset, som du har i dig, �r m�rker,
huru djupt bliver d� icke m�rkret!
24. Ingen kan tj�na tv� herrar; ty antingen kommer han d� att hata
den ene och �lska den andre, eller kommer han att h�lla sig till
den f�rre och f�rakta den senare. I kunnen icke tj�na b�de Gud
och Mamon[2].
25. D�rf�r s�ger jag eder: G�ren eder icke bekymmer f�r edert liv,
vad I skolen �ta eller dricka, ej heller f�r eder kropp, vad I
skolen kl�da eder med. �r icke livet mer �n maten, och kroppen
mer �n kl�derna?
26. Sen p� f�glarna under himmelen: de s� icke, ej heller sk�rda de,
ej heller samla de in i lador; och likv�l f�der eder himmelske
Fader dem. �ren I icke mycket mer �n de?
27. Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l�gga en enda aln
till sin livsl�ngd?
28. Och varf�r bekymren I eder f�r kl�der? Besk�den liljorna p�
marken, huru de v�xa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
29. och likv�l s�ger jag eder att icke ens Salomo i all sin
h�rlighet var s� kl�dd som en av dem.
30. Kl�der nu Gud s� gr�set p� marken, vilket i dag st�r och i
morgon kastas i ugnen, skulle han d� icke mycket mer kl�da eder,
I klentrogne?
31. S� g�ren eder nu icke bekymmer, och s�gen icke: 'Vad skola vi
�ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kl�da
oss med?'
32. Efter allt detta s�ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I beh�ven allt detta.
33. Nej, s�ken f�rst efter hans rike och hans r�ttf�rdighet, s�
skall ocks� allt detta andra tillfalla eder.
34. G�ren eder allts� icke bekymmer f�r morgondagen, ty morgondagen
skall sj�lv b�ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen
pl�ga.�
[1] Se Fader v�r i Ordf�rklaringarna
[2] Se Mamon i Ordf�rkl.
*40/07 Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet
Slutet av Jesu bergspredikan.
1. �D�men icke, p� det att I icke m�n bliva d�mda;
2. ty med den dom varmed I d�men skolen I bliva d�mda, och med det
m�tt som I m�ten med skall ock m�tas �t eder.
3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders �ga, men
icke bliver varse bj�lken i ditt eget �ga?
4. Eller huru kan du s�ga till din broder: 'L�t mig taga ut grandet
ur ditt �ga', du som har en bj�lke i ditt eget �ga?
5. Du skrymtare, tag f�rst ut bj�lken ur ditt eget �ga; d�refter m�
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders �ga.
6. Given icke �t hundarna vad heligt �r, och kasten icke edra
p�rlor f�r svinen, p� det att dessa icke m� trampa dem under
f�tterna och sedan v�nda sig om och sarga eder.
7. Bedjen, och eder skall varda givet; s�ken, och I skolen finna;
klappen, och f�r eder skall varda uppl�tet.
8. Ty var och en som beder, han f�r; och den som s�ker, han finner;
och f�r den som klappar skall varda uppl�tet.
9. Eller vilken �r den man bland eder, som r�cker sin son en sten,
n�r han beder honom om br�d,
10. eller som r�cker honom en orm, n�r han beder om fisk?
11. Om nu I, som �ren onda, f�rst�n att giva edra barn goda g�vor,
huru mycket mer skall icke d� eder Fader, som �r i himmelen,
giva vad gott �r �t dem som bedja honom!
12. D�rf�r, allt vad I viljen att m�nniskorna skola g�ra eder, det
skolen I ock g�ra dem; ty detta �r lagen och profeterna.
13. G�n in genom den tr�nga porten. Ty vid och bred �r den v�g som
leder till f�rd�rvet, och m�nga �ro de som g� fram p� den;
14. och den port �r tr�ng och den v�g �r smal, som leder till livet,
och f� �ro de som finna den.
15. Tagen eder till vara f�r falska profeter, som komma till eder i
f�rakl�der, men inv�rtes �ro glupande ulvar.
16. Av deras frukt skolen I k�nna dem. Icke h�mtar man v�l
vindruvor fr�n t�rnen, eller fikon fr�n tistlar?
17. S� b�r vart och ett gott tr�d god frukt, men ett d�ligt tr�d b�r
ond frukt.
18. Ett gott tr�d kan icke b�ra ond frukt, ej heller kan ett d�ligt
tr�d b�ra god frukt.
19. Vart tr�d som icke b�r god frukt bliver avhugget och kastat i
elden.
20. Allts� skolen I k�nna dem av deras frukt. --
21. Icke kommer var och en in i himmelriket, som s�ger till mig:
'Herre, Herre', utan den som g�r min himmelske Faders vilja.
22. M�nga skola p� 'den dagen'[1] s�ga till mig: 'Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort m�nga kraftg�rningar?'
23. Men d� skall jag betyga f�r dem: 'Jag har aldrig k�nt eder; g�n
bort ifr�n mig, I og�rningsm�n.'
24. D�rf�r, var och en som h�r dessa mina ord och g�r efter dem, han
m� liknas vid en f�rst�ndig man som byggde sitt hus p�
h�lleberget.
25. Och slagregn f�ll, och vattenstr�mmarna kommo, och vindarna
bl�ste och kastade sig mot det huset; och likv�l f�ll det icke
omkull, eftersom det var grundat p� h�lleberget.
26. Men var och en som h�r dessa mina ord och icke g�r efter dem,
han m� liknas vid en of�rst�ndig man som byggde sitt hus p�
sanden.
27. Och slagregn f�ll, och vattenstr�mmarna kommo, och vindarna
bl�ste och slogo mot det huset; och det f�ll omkull, och dess
fall var stort.�
28. N�r Jesus hade slutat detta tal, h�pnade folket �ver hans
f�rkunnelse;
29. ty han f�rkunnade sin l�ra f�r dem med makt och myndighet, och
icke s�som deras skriftl�rde.
[1] Se Dagen i Ordf�rklaringarna
*40/08 Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet
Jesus botar en spet�lsk man och en
h�vitsmans tj�nare, s� ock Petrus'
sv�rmoder och andra sjuka, undervisar om
sin efterf�ljelse, stillar en storm p�
sj�n, botar tv� besatta.
1. Sedan han hade kommit ned fr�n berget, f�ljde honom mycket folk.
2. D� tr�dde en spet�lsk man fram och f�ll ned f�r honom och sade:
�Herre, vill du, s� kan du g�ra mig ren.�
3. D� r�ckte han ut handen och r�rde vid honom och sade: �Jag vill;
bliv ren.� Och strax blev han ren fr�n sin spet�lska.
4. Och Jesus sade till honom: �Se till, att du icke s�ger detta f�r
n�gon; men g� bort och visa dig f�r pr�sten, och framb�r den
offerg�va som Moses har p�bjudit, till ett vittnesb�rd f�r dem.�
5. N�r han d�refter kom in i Kapernaum, tr�dde en h�vitsman fram
till honom och bad honom
6. och sade: �Herre, min tj�nare ligger d�rhemma lam och lider
sv�rt.�
7. Han sade till honom: �Skall d� jag komma och bota honom?�
8. H�vitsmannen svarade och sade: �Herre, jag �r icke v�rdig att du
g�r in under mitt tak. Men s�g allenast ett ord, s� bliver min
tj�nare frisk.
9. Jag �r ju sj�lv en man som st�r under andras bef�l: jag har ock
krigsm�n under mig, och om jag s�ger till en av dem: 'G�', s�
g�r han, eller till en annan: 'Kom', s� kommer han; och om jag
s�ger till min tj�nare: 'G�r det', d� g�r han s�.�
10. N�r Jesus h�rde detta, f�rundrade han sig och sade till dem som
f�ljde honom: �Sannerligen s�ger jag eder: I Israel har jag icke
hos n�gon funnit s� stor tro.
11. Och jag s�ger eder: M�nga skola komma fr�n �ster och v�ster och
f� vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
12. men rikets barn skola bliva utkastade i m�rkret d�rutanf�r; d�r
skall vara gr�t och tandagnisslan.�
13. Och Jesus sade till h�vitsmannen: �G�; s�som du tror, s� m� det
ske dig.� Och i samma stund blev tj�naren frisk.
14. N�r Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans sv�rmoder
ligga sjuk i feber.
15. D� r�rde han vid hennes hand, och febern l�mnade henne; och hon
stod upp och betj�nade honom.
16. Men n�r det hade blivit afton, f�rde man till honom m�nga som
voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
alla som voro sjuka botade han,
17. f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, n�r han sade:
�Han tog p� sig v�ra krankheter,
och v�ra sjukdomar bar han.�
18. D� nu Jesus s�g mycket folk omkring sig, bj�d han att man skulle
fara �ver till andra stranden.
19. Och en skriftl�rd kom fram och sade till honom: �M�stare, jag
vill f�lja dig varthelst du g�r.�
20. D� svarade Jesus honom: �R�varna hava kulor, och himmelens
f�glar hava n�sten; men M�nniskosonen har ingen plats d�r han
kan vila sitt huvud.�
21. Och en annan av hans l�rjungar sade till honom: �Herre, tillst�d
mig att f�rst g� bort och begrava min fader.�
22. D� svarade Jesus honom: �F�lj du mig, och l�t de d�da begrava
sina d�da.�
23. Och han steg i b�ten, och hans l�rjungar f�ljde honom.
24. Och se, d� uppstod en h�ftig storm p� sj�n, s� att v�gorna
slogo �ver b�ten; men han l�g och sov.
25. D� gingo de fram och v�ckte honom och sade: �Herre, hj�lp oss;
vi f�rg�s.�
26. Han sade till dem: �I klentrogne, varf�r r�dens I?� D�refter
stod han upp och n�pste vindarna och sj�n, och det blev alldeles
lugnt.
27. Och m�nniskorna f�rundrade sig och sade: �Vad �r denne f�r en,
eftersom b�de vindarna och sj�n �ro honom lydiga?�
28. N�r han s� hade kommit �ver till gadarenernas land p� andra
stranden, kommo tv� besatta emot honom, ut fr�n gravarna d�r.
Och de voro mycket v�ldsamma, s� att ingen kunde f�rdas den
v�gen fram.
29. Dessa ropade d� och sade: �Vad har du med oss att g�ra, du Guds
Son? Har du kommit hit f�r att pl�ga oss, f�rr�n tid �r?�
30. Nu gick d�r l�ngt ifr�n dem en stor svinhjord i bet.
31. Och de onda andarna b�do honom och sade: �Om du vill driva ut
oss s� l�t oss fara in i svinhjorden.�
32. D� sade han till dem: �Faren �stad.� Och de g�vo sig �stad och
foro in i svinen. Och se, d� st�rtade sig hela hjorden utf�r
branten ned i sj�n och omkom i vattnet.
33. Men herdarna flydde; och n�r de hade kommit in i staden,
omtalade de alltsammans, och s�rskilt vad som hade skett med de
besatta.
34. D� gick hela staden ut f�r att m�ta Jesus; och n�r de fingo se
honom, b�do de att han skulle begiva sig bort ifr�n deras
omr�de.
*40/09 Evangelium enligt Matteus, 9 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 9 Kapitlet
Jesus botar en lam man, kallar Matteus,
undervisar om fasta, botar en kvinna som
lider av blodg�ng, uppv�cker fr�n d�den
en synagogf�rest�ndares dotter, �ppnar
tv� blindas �gon, botar en d�vstum,
vandrar omkring i Galileen.
1. Och han steg i en b�t och for �ver och kom till sin egen stad.
2. D� f�rde de till honom en lam man, som l�g p� en s�ng. N�r
Jesus s�g deras tro sade han till den lame: �Var vid gott mod,
min son; dina synder f�rl�tas dig.�
3. D� sade n�gra av de skriftl�rde vid sig sj�lva: �Denne h�dar.�
4. Men Jesus f�rstod deras tankar och sade: �Varf�r t�nken I i edra
hj�rtan vad ont �r?
5. Vilket �r l�ttare, att s�ga: 'Dina synder f�rl�tas dig' eller
att s�ga: 'St� upp och g�'?
6. Men f�r att I skolen veta att M�nniskosonen har makt h�r p�
jorden att f�rl�ta synder, s� st� upp� -- sade han nu till den
lame -- �och tag din s�ng och g� hem.�
7. D� stod han upp och gick hem.
8. N�r folket s�g detta, blevo de h�pna och prisade Gud, som hade
givit s�dan makt �t m�nniskor.
9. N�r Jesus d�rifr�n gick vidare fram, fick han se en man, som
hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne:
�F�lj mig.� D� stod han upp och f�ljde honom.
10. N�r han d�refter l�g till bords i hans hus, kommo m�nga
publikaner och syndare dit och voro bordsg�ster d�r, j�mte Jesus
och hans l�rjungar.
11. Men d� faris�erna s�go detta, sade de till hans l�rjungar: �Huru
kan eder m�stare �ta med publikaner och syndare?�
12. N�r han h�rde detta, sade han: �Det �r icke de friska som beh�va
l�kare, utan de sjuka.
13. Men g�n I �stad och l�ren eder vad de orden betyda: 'Jag har
behag till barmh�rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke
kommit f�r att kalla r�ttf�rdiga, utan f�r att kalla syndare.�
14. D�refter kommo Johannes' l�rjungar till honom och sade: �Varf�r
fasta icke dina l�rjungar d� vi och faris�erna ofta fasta?�
15. Jesus svarade dem: �Icke kunna v�l br�llopsg�sterna s�rja, s�
l�nge brudgummen �r hos dem? Men den tid skall komma, d�
brudgummen tages ifr�n dem, och d� skola de fasta.
16. Ingen s�tter en lapp av okrympt tyg p� en gammal mantel, ty det
isatta stycket skulle riva bort �nnu mer av manteln, och h�let
skulle bliva v�rre.
17. Ej heller sl�r man nytt vin I gamla skinnl�glar; om n�gon s�
gjorde, skulle l�glarna spr�ngas s�nder och vinet spillas ut,
j�mte det att l�glarna f�rd�rvades. Nej, man sl�r nytt vin i
nya l�glar, s� bliva b�da delarna bevarade.�
18. Medan han talade detta till dem, tr�dde en synagogf�rest�ndare
fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Min dotter har just nu
d�tt, men kom och l�gg din hand p� henne, s� bliver hon �ter
levande.�
19. D� stod Jesus upp och f�ljde honom med sina l�rjungar.
20. Men en kvinna, som i tolv �r hade lidit av blodg�ng, n�rmade sig
honom bakifr�n och r�rde vid h�rntofsen p� hans mantel.
21. Ty hon sade vid sig sj�lv: �Om jag allenast f�r r�ra vid hans
mantel, s� bliver jag hulpen.�
22. D� v�nde Jesus sig om, och n�r han fick se henne, sade han: �Var
vid gott mod, min dotter; din tro har hj�lpt dig.� Och kvinnan
var hulpen fr�n den stunden.
23. N�r Jesus sedan kom in i f�rest�ndarens hus och fick se
fl�jtbl�sarna och folket som h�jde klagol�t,
24. sade han: �G�n bort h�rifr�n; ty flickan �r icke d�d, hon
sover.� D� h�nlogo de �t honom.
25. Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
flickan vid handen. D� stod hon upp.
26. Och ryktet h�rom gick ut �ver hela det landet.
27. N�r Jesus gick d�rifr�n, f�ljde honom tv� blinda som ropade och
sade: �Davids son, f�rbarma dig �ver oss.�
28. Och d� han kom hem, tr�dde de blinda fram till honom; och Jesus
fr�gade dem: �Tron I att jag kan g�ra detta?� De svarade honom:
�Ja, Herre.�
29. D� r�rde han vid deras �gon och sade: �Ske eder efter eder tro.�
30. Och deras �gon �ppnades. Och Jesus tillsade dem str�ngeligen
att se till, att ingen finge veta detta.
31. Men de gingo �stad och utspridde ryktet om honom �ver hela det
landet.
32. N�r dessa voro p� v�g ut, f�rde man till honom en d�vstum som
var besatt.
33. Och n�r den onde anden hade blivit utdriven, talade den
d�vstumme. Och folket f�rundrade sig och sade: �S�dant bar
aldrig f�rut varit sett i Israel.�
34. Men faris�erna sade: �Det �r med de onda andarnas furste som han
driver ut de onda andarna.�
35. Och Jesus gick omkring i alla st�der och byar och undervisade i
deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet.
36. Och n�r han s�g folkskarorna, �mkade han sig �ver dem, eftersom
de voro s� illa medfarna och uppgivna, �lika f�r som icke hava
n�gon herde.�
37. D�rf�r sade han till sina l�rjungar: �Sk�rden �r mycken, men
arbetarna �ro f�.
38. Bedjen f�rdenskull sk�rdens Herre att han s�nder ut arbetare
till sin sk�rd.�
*40/10 Evangelium enligt Matteus, 10 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 10 Kapitlet
Jesus s�nder ut sina tolv l�rjungar.
1. Och han kallade till sig sina tolv l�rjungar och gav dem makt
�ver orena andar, till att driva ut dem, s� ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet.
2. Och dessa �ro de tolv apostlarnas namn: f�rst Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
och Johannes, hans broder;
3. Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus' son, och Lebbeus;
4. Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f�rr�dde honom.
5. Dessa tolv s�nde Jesus ut; och han bj�d dem och sade:
�St�llen icke eder f�rd till hedningarna, och g�n icke in i
n�gon samaritisk stad,
6. utan g�n hellre till de f�rlorade f�ren av Israels hus.
7. Och d�r I g�n fram skolen I predika och s�ga: 'Himmelriket �r
n�ra.'
8. Boten sjuka, uppv�cken d�da, g�ren spet�lska rena, driven ut
onda andar. I haven f�tt f�r intet; s� given ock f�r intet.
9. Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b�lten,
10. icke n�gon r�nsel f�r eder f�rd, ej heller dubbla livkl�dnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren �r v�rd sin mat.
11. Men n�r I haven kommit in i n�gon stad eller by, s� utforsken
vilken d�rinne som �r v�rdig, och stannen hos honom, till dess I
l�mnen den orten.
12. Och n�r I kommen in i ett hus, s� h�lsen det.
13. Om d� det huset �r v�rdigt, s� m� den frid I till�nsken det
komma d�r�ver; men om det icke �r v�rdigt, d� m� den frid I
till�nsken det v�nda tillbaka till eder.
14. Och om man p� n�got st�lle icke tager emot eder och icke h�r p�
edra ord, s� g�n ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra f�tter.
15. Sannerligen s�ger jag eder: F�r Sodoms och Gomorras land skall
det p� domens dag bliva dr�gligare �n f�r den staden.
16. Se, jag s�nder eder �stad s�som f�r mitt in ibland ulvar. Varen
f�rdenskull kloka s�som ormar och menl�sa s�som duvor.
17. Tagen eder till vara f�r m�nniskorna; ty de skola draga eder
inf�r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
18. och I skolen f�ras fram ocks� inf�r landsh�vdingar och konungar,
f�r min skull, till ett vittnesb�rd f�r dem och f�r hedningarna.
19. Men n�r man drager eder inf�r r�tta, g�ren eder d� icke bekymmer
f�r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.
20. Det �r icke I som skolen tala, utan det �r eder Faders Ande som
skall tala i eder.
21. Och den ene brodern skall d� �verl�mna den andre till att d�das,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola s�tta sig upp mot sina
f�r�ldrar och skola d�da dem.
22. Och I skolen bliva hatade av alla, f�r mitt namns skull. Men
den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst. --
23. N�r de nu f�rf�lja eder i en stad, s� flyn till en annan; och om
de ocks� d�r f�rf�lja eder, s� flyn till �nnu en annan. Ty
sannerligen s�ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
alla Israels st�der, f�rr�n M�nniskosonen kommer.
24. L�rjungen �r icke f�rmer �n sin m�stare, ej heller �r tj�naren
f�rmer �n sin herre.
25. Det m� vara l�rjungen nog, om det g�r honom s�som hans m�stare,
och tj�naren, om det g�r honom s�som hans herre. Om de hava
kallat husbonden f�r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s�
kalla hans husfolk!
26. Frukten allts� icke f�r dem; ty intet �r f�rborgat, som icke
skall bliva uppenbarat, och intet �r f�rdolt, som icke skall
bliva k�nt.
27. Vad jag s�ger eder i m�rkret, det skolen s�ga i ljuset, och vad
I h�ren viskas i edert �ra, det skolen I predika p� taken.
28. Och frukten icke f�r dem som v�l kunna dr�pa kroppen, men icke
hava makt att dr�pa sj�len, utan frukten fastmer honom som har
makt att f�rg�ra b�de sj�l och kropp i Gehenna. --
29. S�ljas icke tv� sparvar f�r en sk�rv[1]? Och icke en av dem
faller till jorden utan eder Faders vilja.
30. Men p� eder �ro till och med huvudh�ren allasammans r�knade.
31. Frukten allts� icke; I �ren mer v�rda �n m�nga sparvar.
32. D�rf�r, var och en som bek�nner mig inf�r m�nniskorna, honom
skall och jag k�nnas vid inf�r min Fader, som �r i himmelen.
33. Men den som f�rnekar mig inf�r m�nniskorna, honom skall och
jag f�rneka inf�r min Fader, som �r i himmelen.
34. I skolen icke mena att jag har kommit f�r att s�nda frid p�
jorden. Jag har icke kommit f�r att s�nda frid, utan sv�rd.
35. Ja, jag har kommit f�r att uppv�cka s�ndring, s� att
'sonen s�tter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin sv�rmoder,
36. och envar f�r sitt eget husfolk till fiender'.
37. Den som �lskar fader eller moder mer �n mig, han �r mig icke
v�rdig, och den som �lskar son eller dotter mer �n mig, han �r
mig icke v�rdig;
38. och den som icke tager sitt kors p� sig och efterf�ljer mig, han
�r mig icke v�rdig.
39. Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
sitt liv, f�r min skull, han skall finna det.
40. Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
emot mig, han tager emot honom som har s�nt mig.
41. Den som tager emot en profet, d�rf�r att det �r en profet, han
skall f� en profets l�n; och den som tager emot en r�ttf�rdig
man, d�rf�r att det �r en r�ttf�rdig man, han skall f� en
r�ttf�rdig mans l�n.
42. Och den som giver en av dessa sm� allenast en b�gare friskt
vatten att dricka, d�rf�r att det �r en l�rjunge -- sannerligen
s�ger jag eder: Han skall ingalunda g� miste om sin l�n.�
[1] Se Sk�rv i Ordf�rkl.
*40/11 Evangelium enligt Matteus, 11 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 11 Kapitlet
Jesus vittnar om sig och om Johannes
d�paren, bestraffar folkets otro, prisar
sin Faders fr�lsningsr�d, inbjuder till
sig de arbetande och betungade.
1. N�r Jesus hade givit sina tolv l�rjungar alla dessa bud, gick
han d�rifr�n vidare, f�r att undervisa och predika i deras
st�der.
2. Men n�r Johannes i sitt f�ngelse fick h�ra om Kristi g�rningar,
s�nde han bud med sina l�rjungar
3. och l�t fr�ga honom: ��r du den som skulle komma, eller skola vi
f�rbida n�gon annan?�
4. D� svarade Jesus och sade till dem: �G�n tillbaka och omtalen
f�r Johannes vad I h�ren och sen:
5. blinda f� sin syn, halta g�, spet�lska bliva rena, d�va h�ra,
d�da uppst�, och 'f�r fattiga f�rkunnas gl�djens budskap'.
6. Och salig �r den f�r vilken jag icke bliver en st�testen.�
7. N�r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
Johannes:
�Varf�r var det I gingen ut i �knen? Var det f�r att se ett r�r
som drives hit och dit av vinden?
8. Eller varf�r gingen I ut? Var det f�r att se en m�nniska kl�dd
i fina kl�der? De som b�ra fina kl�der, dem finnen I ju i
konungapalatsen.
9. Varf�r gingen I d� ut? Var det f�r att se en profet? Ja, jag
s�ger eder: �nnu mer �n en profet �r han.
10. Han �r den om vilken det �r skrivet:
'Se, jag s�nder ut min �ngel framf�r dig,
och han skall bereda v�gen f�r dig.'
11. Sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som �ro f�dda av kvinnor
har ingen uppst�tt, som har varit st�rre �n Johannes d�paren;
men den som �r minst i himmelriket �r likv�l st�rre �n han.
12. Och fr�n Johannes d�parens dagar intill denna stund tr�nger
himmelriket fram med storm, och m�nniskor storma fram och rycka
det till sig.
13. Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
14. och om I viljen tro det: han �r Elias, den som skulle komma.
15. Den som har �ron, han h�re.
16. Men vad skall jag likna detta sl�kte vid? Det �r likt barn som
sitta p� torgen och ropa till andra barn
17. och s�ga:
'Vi hava spelat f�r eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorges�ng,
och I haven icke j�mrat eder.'
18. Ty Johannes kom, och han varken �ter eller dricker, och s� s�ger
man: 'Han �r besatt av en ond ande.'
19. M�nniskosonen kom, och han b�de �ter och dricker, och nu s�ger
man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han �r, en publikaners
och syndares v�n!' Men Visheten har f�tt r�tt av sina barn.�
20. D�refter begynte han tala bestraffande ord till de st�der i
vilka han hade utf�rt s� m�nga av sina kraftg�rningar, och
f�reh�lla dem att de icke hade gjort b�ttring:
21. �Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg�rningar
som �ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s�
skulle de f�r l�nge sedan hava gjort b�ttring i s�ck och aska.
22. Men jag s�ger eder: F�r Tyrus och Sidon skall det p� domens dag
bliva dr�gligare �n f�r eder.
23. Och du, Kapernaum, skall v�l du bliva upph�jt till himmelen?
Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara. Ty om de kraftg�rningar
som �ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s� skulle det
hava st�tt �nnu i dag.
24. Men jag s�ger eder att det f�r Sodoms land skall p� domens dag
bliva dr�gligare �n f�r dig.�
25. Vid den tiden talade Jesus och sade: �Jag prisar dig, Fader, du
himmelens och jordens Herre, f�r att du v�l har dolt detta f�r
de visa och kloka, men uppenbarat det f�r de enfaldiga.
26. Ja, Fader; s� har ju varit ditt behag.
27. Allt har av min Fader blivit f�rtrott �t mig. Och ingen k�nner
Sonen utom Fadern, ej heller k�nner n�gon Fadern utom Sonen och
den f�r vilken Sonen vill g�ra honom k�nd. --
28. Kommen till mig, I alla som arbeten och �ren betungade, s� skall
jag giva eder ro.
29. Tagen p� eder mitt ok och l�ren av mig, ty jag �r saktmodig och
�dmjuk i hj�rtat; 's� skolen I finna ro f�r edra sj�lar'.
30. Ty mitt ok �r milt, och min b�rda �r l�tt.�
*40/12 Evangelium enligt Matteus, 12 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 12 Kapitlet
Jesus undervisar om sabbatsbudet, botar
en man som har en f�rvissnad hand, s�
ock en besatt, f�rsvarar sig mot
faris�erna, varnar f�r h�delse mot den
helige Ande, avvisar n�gra som beg�ra
tecken, giver till k�nna vilka som �ro
hans r�tta fr�nder.
1. Vid den tiden tog Jesus p� sabbaten v�gen genom ett s�desf�lt;
och hans l�rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
�ta.
2. N�r faris�erna s�go detta, sade de till honom: �Se, dina
l�rjungar g�ra vad som icke �r lovligt att g�ra p� en sabbat.�
3. Han svarade dem: �Haven I icke l�st vad David gjorde, n�r han
och de som f�ljde honom blevo hungriga:
4. huru han d� gick in i Guds hus, och huru de �to sk�debr�den,
fast�n det ju varken f�r honom eller f�r dem som f�ljde honom
var lovligt att �ta s�dant br�d, utan allenast f�r pr�sterna?
5. Eller haven I icke l�st i lagen att pr�sterna p� sabbaten bryta
sabbaten i helgedomen, och likv�l �ro utan skuld?
6. Men jag s�ger eder: H�r �r vad som �r f�rmer �n helgedomen.
7. Och haden I f�rst�tt vad det �r: 'Jag har behag till
barmh�rtighet, och icke till offer', s� skullen I icke hava d�mt
dem skyldiga, som �ro utan skuld.
8. Ty M�nniskosonen �r herre �ver sabbaten.�
9. Och han gick d�rifr�n vidare och kom in i deras synagoga.
10. Och se, d�r var en man som hade en f�rvissnad hand. D� fr�gade
de honom och sade: ��r det lovligt att bota sjuka p� sabbaten?�
De ville n�mligen f� n�got att anklaga honom f�r.
11. Men han sade till dem: �Om n�gon bland eder har ett f�r, och
detta p� sabbaten faller i en grop, fattar han icke d� i det och
drager upp det?
12. Huru mycket mer v�rd �r nu icke en m�nniska �n ett f�r! Allts�
�r det lovligt att p� sabbaten g�ra vad gott �r.�
13. D�refter sade han till mannen: �R�ck ut din hand.� Och han
r�ckte ut den, och den blev frisk igen och f�rdig s�som den
andra. --
14. D� gingo faris�erna bort och fattade det beslutet om honom, att
de skulle f�rg�ra honom.
15. Men n�r Jesus fick veta detta, gick han bort d�rifr�n; och m�nga
f�ljde honom, och han botade dem alla,
16. men f�rbj�d dem str�ngeligen att utbreda ryktet om honom.
17. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
n�r han sade:
18. �Se, �ver min tj�nare, som jag har utvalt,
min �lskade, i vilken min sj�l har funnit behag,
�ver honom skall jag l�ta min Ande komma,
och han skall f�rkunna r�tten bland folken.
19. Han skall icke kiva eller skria,
och hans r�st skall man icke h�ra p� gatorna,
20. Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa,
och en rykande veke skall han icke utsl�cka,
intill dess att han har f�rt r�tten fram till seger.
21. Och till hans namn skola folken s�tta sitt hopp.�
22. D� f�rde man till honom en besatt, som var blind och d�vstum.
Och han botade honom, s� att den d�vstumme talade och s�g.
23. Och allt folket uppfylldes av h�pnad och sade: �M�nne icke
denne �r Davids son?�
24. Men n�r faris�erna h�rde detta, sade de: �Det �r allenast med
Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
andarna.�
25. Men han f�rstod deras tankar och sade till dem:
�Vart rike som har kommit i strid med sig sj�lvt bliver f�r�tt,
och intet samh�lle eller hus som har kommit i strid med sig
sj�lvt kan hava best�nd.
26. Om nu Satan driver ut Satan, s� har han kommit i strid med
sig sj�lv.
27. Huru kan d� hans rike hava best�nd? Och om det �r med Beelsebul
som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d� edra egna
anh�ngare ut dem? De skola allts� vara edra domare.
28. Om det �ter �r med Guds Ande som jag driver ut de onda
andarna, s� har ju Guds rike kommit till eder. --
29. Eller huru kan n�gon g� in i en stark mans hus och ber�va honom
hans bohag, s�framt han icke f�rut har bundit den starke? F�rst
d�refter kan han plundra hans hus.
30. Den som icke �r med mig, han �r emot mig, och den som icke
f�rsamlar med mig, han f�rskingrar.
31. D�rf�r s�ger jag eder: All annan synd och h�delse skall bliva
m�nniskorna f�rl�ten, men h�delse mot Anden skall icke bliva
f�rl�ten.
32. Ja, om n�gon s�ger n�got mot M�nniskosonen, s� skall det bliva
honom f�rl�tet; men om n�gon s�ger n�got mot den helige Ande, s�
skall det icke bliva honom f�rl�tet, varken i denna tids�ldern
eller i den tillkommande.
33. I m�sten d�ma s�: antingen �r tr�det gott, och d� m�ste dess
frukt vara god; eller �r tr�det d�ligt, och d� m�ste dess frukt
vara d�lig. Ty av frukten k�nner man tr�det.
34. I huggormars avf�da, huru skullen I kunna tala n�got gott, d� I
sj�lva �ren onda? Vad hj�rtat �r fullt av, det talar ju munnen.
35. En god m�nniska b�r ur sitt goda f�rr�d fram vad gott �r, och en
ond m�nniska b�r ur sitt onda f�rr�d fram vad ont �r.
36. Men jag s�ger eder, att f�r vart f�f�ngligt ord som m�nniskorna
tala skola de g�ra r�kenskap p� domens dag.
37. Ty efter dina ord skall du d�mas r�ttf�rdig, och efter dina ord
skall du d�mas skyldig.�
38. D� togo n�gra av de skriftl�rde och faris�erna till orda och
sade till honom: �M�stare, vi skulle vilja se n�got tecken av
dig.�
39. Men han svarade och sade till dem:
�Ett ont och trol�st sl�kte �r detta! Det �stundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det �n profeten Jonas'
tecken.
40. Ty likasom Jonas tre dagar och tre n�tter var i den stora
fiskens buk, s� skall ock M�nniskosonen tre dagar och tre n�tter
vara i jordens sk�te.
41. Ninevitiska m�n skola vid domen tr�da fram tillsammans med detta
sl�kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b�ttring vid Jonas'
predikan; och se, h�r �r vad som �r mer �n Jonas.
42. Drottningen av S�derlandet skall vid domen tr�da fram
tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty hon kom
fr�n jordens �nda f�r att h�ra Salomos visdom; och se, h�r �r
vad som �r mer �n Salomo.
43. N�r en oren ande har farit ut ur en m�nniska, vandrar han
omkring i �kentrakter och s�ker efter ro, men finner ingen.
44. D� s�ger han: 'Jag vill v�nda tillbaka till mitt hus, som jag
gick ut ifr�n.' Och n�r han kommer dit och finner det st�
ledigt och vara fejat och prytt,
45. d� g�r han �stad och tager med sig sju andra andar, som �ro
v�rre �n han sj�lv, och de g� ditin och bo d�r; och s� bliver
f�r den m�nniskan det sista v�rre �n det f�rsta. S� skall det
ock g� med detta onda sl�kte.�
46. Medan han �nnu talade till folket, kommo hans moder och hans
br�der och stannade d�rutanf�r och ville tala med honom.
47. D� sade n�gon till honom: �Se, din moder och dina br�der st�
h�rutanf�r och vilja tala med dig.�
48. Men han svarade och sade till den som omtalade detta f�r honom:
�Vilken �r min moder, och vilka �ro mina br�der?�
49. Och han r�ckte ut handen mot sina l�rjungar och sade: �Se h�r �r
min moder, och h�r �ro mina br�der!
50. Ty var och en som g�r min himmelske Faders vilja, den �r min
broder och min syster och min moder.�
*40/13 Evangelium enligt Matteus, 13 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 13 Kapitlet
Jesus undervisar i liknelser om
himmelriket, bem�tes i sin f�dernestad
med f�rakt.
1. Samma dag gick Jesus ut fr�n huset d�r han bodde och satte sig
vid sj�n.
2. D� f�rsamlade sig mycket folk omkring honom. D�rf�r steg han i
en b�t; och han satt i den, medan allt folket stod p� stranden.
3. Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:
�En s�ningsman gick ut f�r att s�.
4. Och n�r han s�dde, f�ll somt vid v�gen, och f�glarna kommo och
�to upp det.
5. Och somt f�ll p� stengrund, d�r det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6. men n�r solen hade g�tt upp, f�rbr�ndes det, och eftersom det
icke hade n�gon rot, torkade det bort.
7. Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena sk�to upp och f�rkv�vde
det.
8. Men somt f�ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9. Den som har �ron, han h�re.�
10. D� tr�dde l�rjungarna fram och sade till honom: �Varf�r talar du
till dem i liknelser?�
11. Han svarade och sade:
�Eder �r givet att l�ra k�nna himmelrikets hemligheter, men dem
�r det icke givet.
12. Ty den som har, �t honom skall varda givet, s� att han f�r �ver
nog; men en som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han
har.
13. D�rf�r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
�gon intet se, och med h�rande �ron intet h�ra, och intet heller
f�rst�.
14. S� fullbordas p� dem Esaias' profetia, den som s�ger:
'Med h�rande �ron skolen I h�ra,
och dock alls intet f�rst�,
och med seende �gon skolen I se,
och dock alls intet f�rnimma.
15. Ty detta folks hj�rta har blivit f�rstockat,
och med �ronen h�ra de illa,
och sina �gon hava de tillslutit,
s� att de icke se med sina �gon,
eller h�ra med sina �ron,
eller f�rst� med sina hj�rtan,
och omv�nda sig och bliva helade av mig.
16. Men saliga �ro edra �gon, som se, och edra �ron, som h�ra.
17. Ty sannerligen s�ger jag eder: M�nga profeter och r�ttf�rdiga
m�n �stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att h�ra det som I h�ren, men fingo dock icke h�ra det.
18. H�ren allts� I vad som menas med liknelsen om s�ningsmannen.
19. N�r n�gon h�r ordet om riket, men icke f�rst�r det, d� kommer
den onde och river bort det som s�ddes i hans hj�rta. Om en
s�dan m�nniska kan det s�gas att s�den s�ddes vid v�gen.
20. Och att den s�ddes p� stengrunden, det �r sagt om den som v�l
h�r ordet och strax tager emot det med gl�dje,
21. men som icke har n�gon rot i sig, utan bliver best�ndande
allenast till en tid, och n�r bedr�velse eller f�rf�ljelse
p�kommer f�r ordets skull, d� kommer han strax p� fall.
22. Och att den s�ddes bland t�rnena, det �r sagt om den som v�l h�r
ordet, men l�ter tidens omsorger och rikedomens bedr�gliga
lockelse f�rkv�va det, s� att han bliver utan frukt.
23. Men att den s�ddes i den goda jorden, det �r sagt om den som
b�de h�r ordet och f�rst�r det, och som j�mv�l b�r frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.�
24. En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade: �Med
himmelriket �r det, s�som n�r en man s�dde god s�d i sin �ker;
25. men n�r folket sov, kom hans ov�n och s�dde ogr�s mitt ibland
vetet och gick sedan sin v�g.
26. N�r nu s�den sk�t upp och satte frukt, s� visade sig ock
ogr�set.
27. D� tr�dde husbondens tj�nare fram och sade till honom: 'Herre,
du s�dde ju god s�d i din �ker; varifr�n har den d� f�tt ogr�s?
28. Han svarade dem: 'En ov�n har gjort detta.' Tj�narna sade till
honom: 'Vill du allts� att vi skola g� �stad och samla det
tillhopa?'
29. Men han svarade: 'Nej; ty d� kunden I rycka upp vetet j�mte
ogr�set, n�r I samlen detta tillhopa.
30. L�ten b�da slagen v�xa tillsammans intill sk�rdetiden; och n�r
sk�rdetiden �r inne, vill jag s�ga till sk�rdem�nnen: 'Samlen
f�rst tillhopa ogr�set, och binden det i knippor till att
br�nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'�
31. En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade:
�Himmelriket �r likt ett senapskorn som en man tager och l�gger
ned i sin �ker.
32. Det �r minst av alla fr�n, men n�r det har v�xt upp, �r det
st�rst bland kryddv�xter; ja, det bliver ett tr�d, s� att
himmelens f�glar komma och bygga sina n�sten p� dess grenar.�
33. En annan liknelse framst�llde han f�r dem: �Himmelriket �r likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk�ppor[1]
mj�l, till dess alltsammans bliver syrat.�
34. Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelse talade han intet till dem.
35. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
�Jag vill �ppna min mun till liknelser,
uppenbara vad f�rborgat har varit fr�n v�rldens begynnelse.�
36. D�refter l�t han folket g� och gick sj�lv hem. Och hans
l�rjungar tr�dde fram till honom och sade: �Uttyd f�r oss
liknelsen om ogr�set i �kern.�
37. Han svarade och sade:
�Den som s�r den goda s�den �r M�nniskosonen.
38. �kern �r v�rlden. Den goda s�den, det �r rikets barn, men
ogr�set �r ondskans barn.
39. Ov�nnen, som s�dde det, �r dj�vulen. Sk�rdetiden �r tidens
�nde. Sk�rdem�nnen �r �nglar.
40. S�som nu ogr�set samlas tillhopa och br�nnes upp i eld, s� skall
det ock ske vid tidens �nde.
41. M�nniskosonen skall d� s�nda ut sina �nglar, och de skola samla
tillhopa och f�ra bort ur hans rike alla dem som �ro andra till
fall, och dem som g�ra vad or�tt �r,
42. och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t
och tandagnisslan.
43. D� skola de r�ttf�rdiga lysa s�som solen, i sin Faders rike.
Den som har �ron, han h�re.
44. Himmelriket �r likt en skatt som har blivit g�md i en �ker. Och
en man finner den, men h�ller det hemligt; och i sin gl�dje g�r
han bort och s�ljer allt vad han �ger och k�per den �kern.
45. Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en k�pman s�ker
efter goda p�rlor;
46. och d� han har funnit en dyrbar p�rla, g�r han bort och s�ljer
vad han �ger och k�per den.
47. Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48. N�r den s� bliver full, drager man upp den p� stranden och
s�tter sig ned och samlar de goda i k�rl, men de d�liga kastar
man bort. --
49. S� skall det ock ske vid tidens �nde: �nglarna skola g� ut och
skilja de onda fr�n de r�ttf�rdiga
50. och kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t och
tandagnisslan.
51. Haven I f�rst�tt allt detta?�
De svarade honom: �Ja.�
52. D� sade han till dem: �S� �r nu var skriftl�rd, som har blivit
en l�rjunge f�r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f�rr�d
b�r fram nytt och gammalt.�
53. N�r Jesus hade framst�llt alla dessa liknelser, drog han bort
d�rifr�n.
54. Och han kom till sin f�dernestad, och d�r undervisade han folket
i deras synagoga, s� att de h�pnade och sade: �Varifr�n har han
f�tt denna vishet? Och hans kraftg�rningar, varifr�n komma de?
55. �r d� denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans br�der Jakob och Josef och Simon och
Judas?
56. Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr�n har han d�
f�tt allt detta?�
57. S� blev han f�r dem en st�testen. Men Jesus sade till dem: �En
profet �r icke f�raktad utom i sin f�dernestad och i sitt eget
hus.�
58. Och f�r deras otros skull gjorde han d�r icke m�nga
kraftg�rningar.
[1] Se Sk�ppa i Ordf�rklaringarna
*40/14 Evangelium enligt Matteus, 14 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 14 Kapitlet
Johannes d�paren halshugges. Jesus
bespisar fem tusen m�n, g�r p� vattnet,
botar sjuka i Gennesarets land.
1. Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h�ra ryktet om Jesus.
2. D� sade han till sina tj�nare: �Det �r Johannes d�paren. Han
har uppst�tt fr�n de d�da, och d�rf�r verka dessa krafter i
honom.�
3. Herodes hade n�mligen l�tit gripa Johannes och binda honom och
s�tta honom i f�ngelse, f�r Herodias', sin broder Filippus'
hustrus, skull.
4. Ty Johannes hade sagt till honom: �Det �r icke lovligt f�r dig
att hava henne.�
5. Och han hade velat d�da honom, men han fruktade f�r folket,
eftersom de h�ll honom f�r en profet.
6. Men s� kom Herodes' f�delsedag. D� dansade Herodias' dotter
inf�r dem; och hon behagade Herodes s� mycket,
7. att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg�rde.
8. Hon sade d�, s�som hennes moder ingav henne: �Giv mig h�r p� ett
fat Johannes d�parens huvud.�
9. D� blev konungen bekymrad, men f�r edens och f�r bordsg�sternas
skull bj�d han att man skulle giva henne det,
10. och s�nde �stad och l�t halshugga Johannes i f�ngelset.
11. Och hans huvud blev framburet p� ett fat och givet �t flickan;
och hon bar det till sin moder.
12. Men hans l�rjungar kommo och togo hans d�da kropp och begrovo
honom. Sedan gingo de och omtalade det f�r Jesus.
13. D� Jesus h�rde detta, for han i en b�t d�rifr�n bort till en �de
trakt, d�r de kunde vara allena. Men n�r folket fick h�ra
h�rom, kommo de landv�gen efter honom fr�n st�derna.
14. Och d� han steg i land, fick han se att d�r var mycket folk; och
han �mkade sig �ver dem och botade deras sjuka.
15. Men n�r det led mot aftonen, tr�dde hans l�rjungar fram till
honom och sade: �Trakten �r �de, och tiden �r redan framskriden.
L�t folket skiljas �t, s� att de kunna g� bort i byarna och k�pa
sig mat.�
16. Men Jesus sade till dem: �De beh�va icke g� bort; given I dem
att �ta.�
17. De svarade honom: �Vi hava h�r icke mer �n fem br�d och tv�
fiskar.�
18. D� sade han: �B�ren dem hit till mig.�
19. D�refter tillsade han folket att l�gga sig ned i gr�set. Och
han tog de fem br�den och de tv� fiskarna och s�g upp till
himmelen och v�lsignade dem. Och han br�t br�den och gav dem �t
l�rjungarna, och l�rjungarna g�vo �t folket.
20. Och de �to alla och blevo m�tta Sedan samlade man upp de
�verblivna styckena, tolv korgar fulla.
21. Men de som hade �tit voro vid pass fem tusen m�n, f�rutom
kvinnor och barn.
22. Strax d�refter n�dgade han sina l�rjungar att stiga i b�ten och
f�re honom fara �ver till andra stranden, medan han tills�g att
folket skildes �t.
23. Och sedan detta hade skett, gick han upp p� berget f�r att vara
allena och bedja. N�r det s� hade blivit afton, var han d�r
ensam.
24. B�ten var d� redan m�nga stadier[1] fr�n land och h�rt ansatt
av v�gorna, ty vinden l�g emot.
25. Men under fj�rde nattv�kten kom Jesus till dem, g�ende fram �ver
sj�n.
26. N�r d� l�rjungarna fingo se honom g� p� sj�n, blevo de f�rf�rade
och sade: �Det �r en v�lnad�, och ropade av f�rskr�ckelse.
27. Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: �Varen vid gott
mod; det �r jag, varen icke f�rskr�ckta.�
28. D� svarade Petrus honom och sade: �Herre, �r det du, s� bjud mig
att komma till dig p� vattnet.�
29. Han sade: �Kom.� D� steg Petrus ut ur b�ten och begynte g� p�
vattnet och kom till Jesus.
30. Men n�r han s�g huru stark vinden var, blev han f�rskr�ckt; och
d� han nu begynte sjunka, ropade han och sade: �Herre, hj�lp
mig.�
31. Och strax r�ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
till honom: �Du klentrogne, varf�r tvivlade du?�
32. N�r de sedan hade kommit upp i b�ten, lade sig vinden.
33. Men de som voro i b�ten f�llo ned f�r honom och sade: �F�rvisso
�r du Guds Son.�
34. N�r de hade farit �ver, kommo de till Gennesarets land.
35. D� nu folket d�r p� orten k�nde igen honom, s�nde de ut bud i
hela trakten d�romkring, och man f�rde till honom alla som voro
sjuka.
36. Och de b�do honom att allenast f� r�ra vid h�rntofsen p� hans
mantel; och alla som r�rde vid den blevo hulpna.
[1] Se Stadie i Ordf�rkl
*40/15 Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet
Jesus bestraffar faris�ernas
skrymtaktiga nit, b�nh�r en kananeisk
kvinna, botar m�nga sjuka, bespisar fyra
tusen m�n.
1. H�refter kommo faris�er och skriftl�rde fr�n Jerusalem till
Jesus och sade:
2. �Varf�r �vertr�da dina l�rjungar de �ldstes stadgar? De tv� ju
icke sina h�nder, n�r de skola �ta.�
3. Men han svarade och sade till dem: �Varf�r �vertr�den I sj�lva
Guds bud, f�r edra stadgars skull?
4. Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
sm�dar sin fader eller sin moder, han skall d�den d�.'
5. Men I s�gen, att om n�gon s�ger till sin fader eller sin moder:
'Vad du av mig kunde hava f�tt till hj�lp, det giver jag i
st�llet s�som offerg�va', d� beh�ver han alls icke hedra sin
fader eller sin moder.
6. I haven s� gjort Guds budord om intet, f�r edra stadgars skull.
7. I skrymtare, r�tt profeterade Esaias om eder, n�r han sade:
8. 'Detta folk �rar mig med sina l�ppar,
men deras hj�rtan �ro l�ngt ifr�n mig;
9. och f�f�ngt dyrka de mig,
eftersom de l�ror de f�rkunna �ro m�nniskobud.'�
10. Och han kallade folket till sig och sade till dem: �H�ren och
f�rst�n.
11. Icke vad som g�r in i munnen orenar m�nniskan, men vad som g�r
ut ifr�n munnen, det orenar m�nniskan.�
12. D� tr�dde hans l�rjungar fram och sade till honom: �Vet du, att
n�r faris�erna h�rde det du nu sade, var det f�r dem en
st�testen?�
13. Men han svarade och sade: �Var planta som min himmelske Fader
icke har planterat skall ryckas upp med r�tterna.
14. Fr�gen icke efter dem. De �ro blinda ledare; och om en blind
leder en blind, s� falla de b�da i gropen.�
15. D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Uttyd f�r oss
detta bildliga tal.�
16. Han sade: ��ren d� ocks� I �nnu utan f�rst�nd?
17. Insen I icke att allt som g�r in i munnen, det g�r ned i buken
och har sin naturliga utg�ng?
18. Men vad som g�r ut ifr�n munnen, det kommer fr�n hj�rtat, och
det �r detta som orenar m�nniskan.
19. Ty fr�n hj�rtat komma onda tankar, mord, �ktenskapsbrott, otukt,
tjuveri, falskt vittnesb�rd, h�delse.
20. Det �r detta som orenar m�nniskan; men att �ta med otvagna
h�nder, det orenar icke m�nniskan.�
21. Och Jesus begav sig bort d�rifr�n och drog sig undan till
trakten av Tyrus och Sidon.
22. D� kom en kananeisk kvinna fr�n det omr�det och ropade och sade:
�Herre, Davids son, f�rbarma dig �ver mig. Min dotter pl�gas
sv�rt av en ond ande.�
23. Men han svarade henne icke ett ord. D� tr�dde hans l�rjungar
fram och b�do honom och sade: �Giv henne besked; hon f�rf�ljer
oss ju med sitt ropande.�
24. Han svarade och sade: �Jag �r icke uts�nd till andra �n till de
f�rlorade f�ren av Israels hus.�
25. Men hon kom fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Herre, hj�lp
mig.�
26. D� svarade han och sade: �Det �r otillb�rligt att taga br�det
fr�n barnen och kasta det �t hundarna.�
27. Hon sade: �Ja, Herre. Ocks� �ta ju hundarna allenast av de
smulor som falla ifr�n deras herrars bord.�
28. D� svarade Jesus och sade till henne: �O kvinna, din tro �r
stor. Ske dig s�som du vill.� Och hennes dotter var frisk ifr�n
den stunden.
29. Men Jesus gick d�rifr�n vidare och kom till Galileiska sj�n.
Och han gick upp p� berget och satte sig d�r.
30. D� kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
blinda, d�vstumma, lytta och m�nga andra; dem lade de ned f�r
hans f�tter, och han botade dem,
31. s� att folket f�rundrade sig, n�r de funno d�vstumma tala, lytta
vara friska och f�rdiga, halta g� och blinda se. Och man
prisade Israels Gud.
32. Och Jesus kallade sina l�rjungar till sig och sade: �Jag �mkar
mig �ver folket, ty det �r redan tre dagar som de hava dr�jt
kvar hos mig, och de hava intet att �ta; och jag vill icke l�ta
dem g� ifr�n mig fastande, f�r att de icke skola uppgivas p�
v�gen.�
33. D� sade l�rjungarna till honom: �Varifr�n skola vi h�r, i en
�ken, f� s� mycket br�d, att vi kunna m�tta s� mycket folk?�
34. Jesus fr�gade dem: �Huru m�nga br�d haven I?� De svarade: �Sju,
och d�rtill n�gra f� sm�fiskar.�
35. D� tillsade han folket att l�gra sig p� marken.
36. Och han tog de sju br�den, s� ock fiskarna, och tackade Gud och
br�t br�den och gav �t l�rjungarna, och l�rjungarna g�vo �t
folket.
37. S� �to de alla och blevo m�tta. Och de �verblivna styckena
samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38. Men de som hade �tit voro fyra tusen m�n, f�rutom kvinnor och
barn.
39. Sedan l�t han folket skiljas �t och steg i b�ten och for till
Magadans omr�de.
*40/16 Evangelium enligt Matteus, 16 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 16 Kapitlet
Jesus avvisar n�gra som beg�ra tecken
fr�n himmelen, varnar f�r faris�ernas
och sadduc�ernas surdeg, bek�nnes av
Petrus vara Messias, Guds Son,
f�ruts�ger sitt lidande, talar om sin
efterf�ljelse.
1. Och faris�erna och sadduc�erna kommo dit och ville s�tta honom
p� prov; de beg�rde att han skulle l�ta dem se n�got tecken fr�n
himmelen.
2. Men han svarade och sade till dem: �Om aftonen s�gen I: 'Det
bliver klart v�der, ty himmelen �r r�d',
3. och om morgonen: 'Det bliver ov�der i dag, ty himmelen �r mulen
och r�d.' Ja, om himmelens utseende f�rst�n I att d�ma, men om
tidernas tecken kunnen I icke d�ma.
4. Ett ont och trol�st sl�kte �r detta! Det �stundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det �n Jonas' tecken.� Och s�
l�mnade han dem och gick sin v�g.
5. N�r sedan l�rjungarna foro �stad, �ver till andra stranden, hade
de f�rg�tit att taga med sig br�d.
6. Och Jesus sade till dem: �Sen till, att I tagen eder till vara
f�r faris�ernas och sadduc�ernas surdeg.�
7. D� talade de med varandra och sade: �Det �r d�rf�r att vi icke
hava tagit med oss br�d.�
8. Men n�r Jesus m�rkte detta, sade han: �I klentrogne, varf�r
talen I eder emellan om att I icke haven br�d med eder?
9. F�rst�n I �nnu ingenting? Och kommen I icke ih�g de fem br�den
�t de fem tusen, och huru m�nga korgar I d� togen upp?
10. Ej heller de sju br�den �t de fyra tusen, och huru m�nga korgar
I d� togen upp?
11. Huru kommer det d� till, att I icke f�rst�n att det ej var om
br�d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f�r
faris�ernas och sadduc�ernas surdeg.�
12. D� f�rstodo de att det icke var f�r surdeg i br�d som han hade
bjudit dem att taga sig till vara, utan f�r faris�ernas och
sadduc�ernas l�ra.
13. Men n�r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr�gade han
sina l�rjungar och sade: �Vem s�ger folket M�nniskosonen vara?�
14. De svarade: �Somliga s�ga Johannes d�paren, andra Elias, andra
�ter Jeremias eller en annan av profeterna.�
15. D� fr�gade han dem: �Vem s�gen d� I mig vara?�
16. Simon Petrus svarade och sade: �Du �r Messias, den levande
Gudens Son.�
17. D� svarade Jesus och sade till honom: �Salig �r du, Simon,
Jonas' son; ty k�tt och blod har icke uppenbarat detta f�r dig,
utan min Fader, som �r i himmelen.
18. S� s�ger ock jag dig att du �r Petrus; och p� denna klippa[1]
skall jag bygga min f�rsamling, och d�dsrikets portar skola icke
bliva henne �verm�ktiga.
19. Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p�
jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l�ser
p� jorden, det skall vara l�st i himmelen.�
20. D�refter f�rbj�d han l�rjungarna att f�r n�gon s�ga att han var
Messias.
21. Fr�n den tiden begynte Jesus f�rklara f�r sina l�rjungar, att
han m�ste g� till Jerusalem och lida mycket av de �ldste och
�verstepr�sterna och de skriftl�rde, och att han skulle bliva
d�dad, men att han p� tredje dagen skulle uppst� igen.
22. D� tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots�ga honom och
sade: �Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda f�r detta vederfaras
dig.�
23. Men han v�nde sig om och sade till Petrus: �G� bort, Satan, och
st� mig icke i v�gen; du �r f�r mig en st�testen, ty dina tankar
�ro icke Guds tankar, utan m�nniskotankar.�
24. D�refter sade Jesus till sina l�rjungar: �Om n�gon vill
efterf�lja mig, s� f�rsake han sig sj�lv och tage sitt kors p�
sig: s� f�lje han mig.
25. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, f�r min skull, han skall finna det.
26. Och vad hj�lper det en m�nniska, om hon vinner hela v�rlden, men
f�rlorar sin sj�l? Eller vad kan en m�nniska giva till l�sen
f�r sin sj�l?
27. M�nniskosonen skall komma i sin Faders h�rlighet med sina
�nglar, och d� skall han vederg�lla var och en efter hans
g�rningar.
28. Sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som h�r st� finnas n�gra
som icke skola smaka d�den, f�rr�n de f� se M�nniskosonen komma
i sitt rike.�
[1] Klippa heter p� grekiska petra.
*40/17 Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet
Jesus f�rklaras, botar en m�nadsrasande
gosse, f�ruts�ger p� nytt sitt lidande,
betalar tempelskatten.
1. Sex dagar d�refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes, Jakobs broder, och f�rde dem upp p� ett h�gt berg, d�r
de voro allena.
2. Och hans utseende f�rvandlades inf�r dem: hans ansikte sken
s�som solen, och hans kl�der blevo vita s�som ljuset.
3. Och se, f�r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
4. D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Herre, h�r �r oss
gott att vara[1]; vill du, s� skall jag h�r g�ra tre hyddor, �t
dig en och �t Moses en och �t Elias en.�
5. Och se, medan han �nnu talade, �verskyggade dem en ljus sky, och
ur skyn kom en r�st som sade: �Denne �r min �lskade son, i
vilken jag har funnit behag; h�ren honom.�
6. N�r l�rjungarna h�rde detta, f�llo de ned p� sina ansikten i
stor f�rskr�ckelse.
7. Men Jesus gick fram och r�rde vid dem och sade: �St�n upp, och
varen icke f�rskr�ckta.�
8. N�r de d� lyfte upp sina �gon, s�go de ingen utom Jesus allena.
9. D� de sedan gingo ned fr�n berget, bj�d Jesus dem och sade:
�Omtalen icke f�r n�gon denna syn, f�rr�n M�nniskosonen har
uppst�tt fr�n de d�da.�
10. Men l�rjungarna fr�gade honom och sade: �Huru kunna d� de
skriftl�rde s�ga att Elias f�rst m�ste komma?�
11. Han svarade och sade: �Elias m�ste visserligen komma och
uppr�tta allt igen;
12. men jag s�ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville
icke veta av honom, utan f�rforo mot honom alldeles s�som de
ville. Sammalunda skall ock M�nniskosonen f� lida genom dem.�
13. D� f�rstodo l�rjungarna att det var om Johannes d�paren som han
talade till dem.
14. N�r de d�refter kommo till folket, tr�dde en man fram till honom
och f�ll p� kn� f�r honom
15. och sade: �Herre, f�rbarma dig �ver min son ty han �r
m�nadsrasande och pl�gas sv�rt; ofta faller han i elden och ofta
i vattnet.
16. Och jag f�rde honom till dina l�rjungar, men de kunde icke bota
honom.�
17. D� svarade Jesus och sade: �O du otrogna och vr�nga sl�kte, huru
l�nge m�ste jag vara bland eder? Huru l�nge m�ste jag h�rda ut
med eder? F�ren honom hit till mig.�
18. Och Jesus tilltalade honom str�ngt, och den onde anden for ut ur
honom; och gossen var botad fr�n den stunden.
19. Sedan, n�r de voro allena, tr�dde l�rjungarna fram till Jesus
och fr�gade: �Varf�r kunde icke vi driva ut honom?�
20. Han svarade dem: �F�r eder otros skull. Ty sannerligen s�ger
jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s�som ett
senapskorn, s� skolen I kunna s�ga till detta berg: 'Flytta dig
h�rifr�n dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d�
vara om�jligt f�r eder.�
21. [2]
22. Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
till dem: �M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i m�nniskors
h�nder,
23. och man skall d�da honom, men p� tredje dagen skall han uppst�
igen.� D� blevo de mycket bedr�vade.
24. Och n�r de hade kommit till Kapernaum, tr�dde de som uppburo
tempelskatten fram till Petrus och sade: �Pl�gar icke eder
m�stare betala tempelskatt?�
25. Han svarade: �Jo.� N�r han sedan hade kommit hem, f�rekom honom
Jesus med fr�gan: �Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens
konungar tull eller skatt, av sina s�ner eller av andra
m�nniskor?�
26. Han svarade: �Av andra m�nniskor.� D� sade Jesus till honom:
�Allts� �ro d� s�nerna fria.
27. Men f�r att vi icke skola bliva dem till en st�testen, s� g� ned
till sj�n och kasta ut en krok. Tag s� den f�rsta fisk som du
drager upp, och n�r du �ppnar munnen p� den skall du d�r finna
en silverpenning[3]. Tag den, och giv den �t dem for mig och
dig.�
[1] Eller: D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Herre, det �r
gott att i �ro h�r tillst�des� osv.
[2] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
[3] Se Silverpenning i Ordf�rklaringarna.
*40/18 Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet
Jesus undervisar om �dmjukhet, talar om
faran av f�rf�relser och om r�tt
beteende mot felande br�der.
1. I samma stund tr�dde l�rjungarna fram till Jesus och fr�gade:
�Vilken �r den st�rste i himmelriket?�
2. D� kallade han fram ett barn och st�llde det mitt ibland dem
3. och sade: �sannerligen s�ger jag eder: Om I icke omv�nden eder
och bliven s�som barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4. Den som nu s� �dmjukar sig, att han bliver s�som detta barn, han
�r den st�rste i himmelriket.
5. Och den som tager emot ett s�dant barn I mitt namn, han tager
emot mig.
6. Men den som f�rf�r en av dessa sm� som tro p� mig, f�r honom
vore det b�ttre att en kvarnsten h�ngdes om hans hals och han
s�nktes ned i havets djup.
7. Ve v�rlden f�r f�rf�relsers skull! F�rf�relser m�ste ju komma;
men ve den m�nniska genom vilken f�rf�relsen kommer!
8. Om nu din hand eller din fot �r dig till f�rf�relse, s� hugg av
den och kasta den ifr�n dig. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i
livet lytt eller halt, �n att hava b�da h�nderna eller b�da
f�tterna i beh�ll och kastas i den eviga elden.
9. Och om ditt �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det och kasta
det ifr�n dig. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i livet en�gd, �n
att hava b�da �gonen i beh�ll och kastas i det brinnande
Gehenna.
10. Sen till, att I icke f�rakten n�gon av dessa sm�; ty jag s�ger
eder att deras �nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
ansikte.
11. [1]
12. Vad synes eder? Om en man har hundra f�r, och ett av dem har
kommit vilse, l�mnar han icke d� de nittionio p� bergen och g�r
�stad och s�ker efter det som har kommit vilse?
13. Och h�nder det d� att han finner det -- sannerligen s�ger jag
eder: d� gl�der han sig mer �ver det f�ret �n �ver de nittionio
som icke hade kommit vilse.
14. S� �r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n�gon av
dessa sm� skall g� f�rlorad.
15. Men om din broder f�rsyndar sig, s� g� �stad och f�reh�ll honom
det enskilt. Om han d� lyssnar till dig, s� har du vunnit din
broder.
16. Men om han icke lyssnar till dig, s� tag med dig �nnu en eller
tv�, f�r att 'var sak m� avg�ras efter tv� eller tre vittnens
utsago'.
17. Lyssnar han icke till dem, s� s�g det till f�rsamlingen.
Lyssnar han ej heller till f�rsamlingen, s� vare han f�r dig
s�som en hedning och en publikan.
18. Sannerligen s�ger jag eder: Allt vad I binden p� jorden, det
skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l�sen p� jorden,
det skall vara l�st i himmelen.
19. Ytterligare s�ger jag eder, att om tv� av eder h�r p� jorden
komma �verens att bedja om n�got, vad det vara m�, s� skall det
besk�ras dem av min Fader, som �r i himmelen.
20. Ty var tv� eller tre �r f�rsamlade i mitt namn, d�r �r jag mitt
ibland dem.�
21. D� tr�dde Petrus fram och sade till honom: �Herre, huru m�nga
g�nger skall jag f�rl�ta min broder, om han f�rsyndar sig mot
mig? �r sju g�nger nog?�
22. Jesus svarade honom: �Jag s�ger dig: Icke sju g�nger, utan
sjuttio g�nger sju g�nger.
23. Allts� �r det med himmelriket, s�som n�r en konung ville h�lla
r�kenskap med sina tj�nare.
24. Och n�r han begynte h�lla r�kenskap, f�rde man fram till honom
en som var skyldig honom tio tusen pund[2].
25. Men d� denna icke kunde betala, bj�d hans herre att han skulle
s�ljas, s� ock hans hustru och barn och allt vad han �gde, f�r
att skulden m�tte bliva betald.
26. D� f�ll tj�naren ned f�r hans f�tter och sade: 'Hav t�lamod med
mig, s� skall jag betala dig alltsammans.'
27. Och tj�narens herre �mkade sig �ver honom och gav honom fri och
eftersk�nkte honom hans skuld.
28. Men n�r samme tj�nare kom ut, tr�ffade han p� en av sina
medtj�nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar[3];
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
'Betala vad du �r skyldig.'
29. D� f�ll hans medtj�nare ned och bad honom och sade: 'Hav t�lamod
med mig, s� skall jag betala dig.'
30. Men han ville icke, utan gick �stad och l�t s�tta honom i
f�ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31. D� nu hans medtj�nare s�go det som skedde, togo de mycket illa
vid sig och gingo och ber�ttade f�r sin herre allt som hade
skett.
32. D� kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
onde tj�nare, allt vad du var skyldig eftersk�nkte jag dig,
eftersom du bad mig d�rom.
33. Borde d� icke ocks� du hava f�rbarmat dig �ver din medtj�nare,
s�som jag f�rbarmade mig �ver dig?'
34. Och i sin vrede �verl�mnade hans herre honom i f�ngknektarnas
v�ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35. S� skall ock min himmelske Fader g�ra med eder, om I icke av
hj�rtat f�rl�ten var och en sin broder.�
[1] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Pund i Ordf�rklaringarna.
[3] Se Silverpenningar i Ordf�rklaringarna.
*40/19 Evangelium enligt Matteus, 19 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 19 Kapitlet
Jesus l�mnar Galileen, besvarar en fr�ga
om �ktenskapsskillnad, v�lsignar barnen,
undervisar en rik ung man om livets v�g
och l�rjungarna om den sanna
f�rsakelsens l�n.
1. N�r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr�n Galileen
och begav sig, genom landet p� andra sidan Jordan, till Judeens
omr�de.
2. Och mycket folk f�ljde honom, och han botade d�r de sjuka.
3. D� ville n�gra faris�er sn�rja honom och tr�dde fram till honom
och sade: ��r det lovligt att skilja sig fr�n sin hustru av
vilken orsak som helst?�
4. Men han svarade och sade: �Haven I icke l�st att Skaparen redan
i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
5. och sade: 'F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin
moder och h�lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
k�tt'?
6. S� �ro de icke mer tv�, utan ett k�tt. Vad nu Gud har
sammanfogat, det m� m�nniskan icke �tskilja.�
7. D� sade de till honom: �Huru kunde d� Moses bjuda att man skulle
giva hustrun skiljebrev och s� skilja sig fr�n henne?�
8. Han svarade dem: �F�r edra hj�rtans h�rdhets skull tillstadde
Moses eder att skiljas fr�n edra hustrur, men fr�n begynnelsen
har det icke varit s�.
9. Och jag s�ger eder: Den som f�r n�gon annan orsaks skull �n f�r
otukt skiljer sig fr�n sin hustru och tager sig en annan hustru,
han beg�r �ktenskapsbrott.�
10. D� sade l�rjungarna till honom: ��r det s� med mannens st�llning
till hustrun, d� �r det icke r�dligt att gifta sig.�
11. Men han svarade dem: �icke alla kunna taga emot det ordet, utan
allenast de �t vilka s�dant �r givet.
12. Ty visserligen finnas somliga som genom f�delsen, allt ifr�n
moderlivet, �ro oskickliga till �ktenskap, andra �ter som av
m�nniskor hava gjorts oskickliga d�rtill, men somliga finnas
ock, som f�r himmelrikets skull sj�lvmant hava gjort sig
oskickliga d�rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot
det.�
13. D�refter buros barn fram till honom, f�r att han skulle l�gga
h�nderna p� dem och bedja; men l�rjungarna visade bort dem.
14. D� sade Jesus: �L�ten barnen vara, och f�rmenen dem icke att
komma till mig; ty himmelriket h�r s�dana till.�
15. Och han lade h�nderna p� dem och gick sedan d�rifr�n.
16. D� tr�dde en man fram till honom och sade: �M�stare, vad gott
skall jag g�ra f�r att f� evigt liv?�
17. Han sade till honom: �Varf�r fr�gar du mig om vad som �r gott?
En finnes som �r god. Men vill du ing� i livet, s� h�ll buden.�
18. Han fr�gade: �Vilka?� Jesus svarade: �'Du skall icke dr�pa', 'Du
skall icke beg� �ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj�la', 'Du
skall icke b�ra falskt vittnesb�rd',
19. 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall �lska din n�sta
s�som dig sj�lv.'�
20. D� sade den unge mannen till honom: �Allt detta har jag h�llit.
Vad fattas mig �nnu?�
21. Jesus svarade honom: �Vill du vara fullkomlig, s� g� bort och
s�lj vad du �ger och giv �t de fattiga; d� skall du f� en skatt
i himmelen. Och kom sedan och f�lj mig.�
22. Men n�r den unge mannen h�rde detta, gick han bedr�vad bort, ty
han hade m�nga �godelar.
23. D� sade Jesus till sina l�rjungar: �Sannerligen s�ger jag eder:
F�r en som �r rik �r det sv�rt att komma in i himmelriket.
24. Ja, jag s�ger eder: Det �r l�ttare f�r en kamel att komma in
genom ett n�ls�ga, �n f�r den som �r rik att komma in i Guds
rike.�
25. N�r l�rjungarna h�rde detta, blevo de mycket h�pna och sade:
�Vem kan d� bliva fr�lst?�
26. Men Jesus s�g p� dem och sade till dem: �F�r m�nniskor �r detta
om�jligt, men f�r Gud �r allting m�jligt.�
27. D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Se, vi hava
�vergivit allt och f�ljt dig; vad skola vi f� d�rf�r?�
28. Jesus svarade dem: �Sannerligen s�ger jag eder: N�r v�rlden
f�des p� nytt, d� n�r M�nniskosonen s�tter sig p� sin h�rlighets
tron, d� skolen ocks� I, som haven efterf�ljt mig, f� sitta p�
tolv troner s�som domare �ver Israels tolv stammar.
29. Och var och en som har �vergivit hus, eller br�der eller
systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
f�r mitt namns skull, han skall f� m�ngfaldigt igen, och skall
f� evigt liv till arvedel.
30. Men m�nga som �ro de f�rsta skola bliva de sista, och m�nga som
�ro de sista skola bliva de f�rsta.�
*40/20 Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelsen om arbetarna
i ving�rden, f�ruts�ger �nnu en g�ng
sitt lidande, tillr�ttavisar Sebedeus'
s�ner, giver tv� blinda deras syn.
1. �Ty med himmelriket �r det, s�som n�r en husbonde bittida om
morgonen gick ut f�r att leja �t sig arbetare till sin ving�rd.
2. Och n�r han hade kommit �verens med arbetarna om en viss
dagspenning[1], s�nde han dem till sin ving�rd.
3. N�r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n�gra andra
st� sysslol�sa p� torget;
4. och han sade till dem: 'G�n ock I till min ving�rd, s� skall jag
giva eder vad sk�ligt �r.'
5. Och de gingo. �ter gick han ut vid sj�tte timmen och vid nionde
och gjorde sammalunda.
6. Ocks� vid elfte timmen gick han ut och fann d� n�gra andra st�
d�r; och han sade till dem: 'varf�r st�n i h�r hela dagen
sysslol�sa?'
7. De svarade honom: 'D�rf�r att ingen har lejt oss.' D� sade han
till dem: 'G�n ock I till min ving�rd.'
8. N�r det s� hade blivit afton, sade ving�rdens herre till sin
f�rvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras l�n, men
begynn med de sista och g� s� tillbaka �nda till de f�rsta.'
9. D� nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
och en av dem full dagspenning.
10. N�r sedan de f�rsta kommo, trodde de att de skulle f� mer, men
ocks� var och en av dem fick samma dagspenning.
11. N�r de s� fingo, knorrade de mot husbonden.
12. och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
har �nd� st�llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
och solens hetta?'
13. D� svarade han en av dem och sade: 'Min v�n, jag g�r dig ingen
or�tt. Kom du icke �verens med mig om den dagspenningen?
14. Tag vad dig tillkommer och g�. Men �t denne siste vill jag giva
lika mycket som �t dig.
15. Har jag icke lov att g�ra s�som jag vill med det som �r mitt?
Eller skall du med onda �gon se p� att jag �r s� god?' --
16. S� skola de sista bliva de f�rsta, och de f�rsta bliva de
sista.�
17. D� nu Jesus ville g� upp till Jerusalem, tog han till sig de
tolv, s� att de voro allena; och under v�gen sade han till dem:
18. �Se, vi g� nu upp till Jerusalem, och M�nniskosonen skall bliva
�verl�mnad �t �verstepr�sterna och de skriftl�rde, och de skola
d�ma honom till d�den
19. och �verl�mna honom �t hedningarna till att begabbas och gisslas
och korsf�stas; men p� tredje dagen skall han uppst� igen.�
20. D� tr�dde Sebedeus' s�ners moder fram till honom med sina s�ner
och f�ll ned f�r honom och ville beg�ra n�got av honom.
21. Han fr�gade henne: �Vad vill du?� Hon svarade honom: �S�g att i
ditt rike den ene av dessa mina tv� s�ner skall f� sitta p� din
h�gra sida, och den andre p� din v�nstra.�
22. Men Jesus svarade och sade: �I veten icke vad I beg�ren. Kunnen
I dricka den kalk som jag skall dricka?� De svarade honom: �Det
kunna vi.�
23. D� sade han �t dem: �Ja, v�l skolen I f� dricka min kalk, men
platsen p� min h�gra sida och platsen p� min v�nstra tillkommer
det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f�r vilka
s� �r best�mt av min Fader.�
24. N�r de tio andra h�rde detta, blevo de misslynta p� de tv�
br�derna.
25. D� kallade Jesus dem till sig och sade: �I veten att furstarna
upptr�da mot sina folk s�som herrar, och att de m�ktige l�ta
folken k�nna sin myndighet.
26. S� �r det icke bland eder; utan den som vill bliva st�rst bland
eder, han vare de andras tj�nare,
27. och den som vill vara fr�mst bland eder, han vare de andras
dr�ng,
28. likasom M�nniskosonen har kommit, icke f�r att l�ta tj�na sig,
utan f�r att tj�na och giva sitt liv till L�sen f�r m�nga.�
29. N�r de sedan gingo ut ifr�n Jeriko, f�ljde honom mycket folk.
30. Och se, tv� blinda sutto d�r vid v�gen. N�r dessa h�rde att det
var Jesus som gick d�r fram, ropade de och sade: �Herre,
f�rbarma dig �ver oss, du Davids son.�
31. Och folket tillsade dem str�ngeligen att de skulle tiga; men de
ropade dess mer och sade: �Herre, f�rbarma dig �ver oss, du
Davids son.�
32. D� stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: �Vad viljen
I att jag skall g�ra eder?�
33. De svarade honom: �Herre, l�t v�ra �gon bliva �ppnade.�
34. D� f�rbarmade sig Jesus �ver dem och r�rde vid deras �gon, och
strax fingo de sin syn och f�ljde honom.
[1] Se Dagspenning i Ordf�rklaringarna.
*40/21 Evangelium enligt Matteus, 21 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 21 Kapitlet
Jesus rider in i Jerusalem, rensar
helgedomen, f�rbannar ett fikontr�d,
tillsp�rjes om sin makt, bestraffar i
tv� liknelser �verstepr�sterna och
faris�erna.
1. N�r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid
Oljeberget, d� s�nde Jesus �stad tv� l�rjungar
2. och sade till dem: �G�n in i byn som ligger mitt framf�r eder,
s� skolen I strax finna en �sninna st� d�r bunden och en f�le
bredvid henne; l�sen dem och f�ren dem till mig.
3. Och om n�gon s�ger n�got till eder, s� skolen I svara: 'Herren
beh�ver dem'; d� skall han strax sl�ppa dem.�
4. Detta har skett, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt
genom profeten som sade:
5. �S�gen till dottern Sion:
'Se, din konung kommer till dig,
saktmodig, ridande p� en �sna,
p� en arbets�sninnas f�le.'�
6. Och l�rjungarna gingo �stad och gjorde s�som Jesus hade befallt
dem
7. och ledde till honom �sninnan och f�len; och de lade sina
mantlar p� denne, och han satte sig d�rovanp�.
8. Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p�
v�gen; men somliga skuro kvistar av tr�den och str�dde p� v�gen.
9. Och folket, b�de de som gingo f�re honom och de som f�ljde
efter, ropade och sade:
�Hosianna Davids son!
V�lsignad vare han som kommer[1],
i Herrens namn.
Hosianna i h�jden!�
10. N�r han s� drog in i Jerusalem, kom hela staden i r�relse, och
man fr�gade: �Vem �r denne?�
11. Och folket sade: �Det �r Jesus, profeten, fr�n Nasaret i
Galileen.�
12. Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som
s�lde och k�pte i helgedomen, och han st�tte omkull v�xlarnas
bord och duvom�nglarnas s�ten.
13. Och han sade till dem: �Det �r skrivet: 'Mitt hus skall kallas
ett b�nehus.' Men I g�ren det till en r�varkula.�
14. Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han
botade dem.
15. Men n�r �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�go de under som
han gjorde, och s�go barnen som ropade i helgedomen och sade:
�Hosianna Davids son!�, d� f�rtr�t detta dem;
16. och de sade till honom: �H�r du vad dessa s�ga?� D� svarade
Jesus dem: �Ja; haven I aldrig l�st:
'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?�
17. D�refter l�mnade han dem och gick ut ur staden till Betania och
stannade d�r �ver natten.
18. N�r han sedan p� morgonen gick in till staden igen, blev han
hungrig.
19. Och d� han fick se ett fikontr�d vid v�gen, gick han fram till
det, men fann intet d�rp�, utom allenast l�v. D� sade han till
det: �Aldrig n�gonsin mer skall frukt v�xa p� dig.� Ock strax
f�rtorkades fikontr�det.
20. N�r l�rjungarna s�go detta, f�rundrade de sig och sade: �Huru
kunde fikontr�det s� i hast f�rtorkas?�
21. D� svarade Jesus och sade till dem: �Sannerligen s�ger jag eder:
Om I haven tro och icke tvivlen, s� skolen I icke allenast kunna
g�ra s�dant som skedde med fikontr�det, utan I skolen till och
med kunna s�ga till detta berg: 'H�v dig upp och kasta dig i
havet', och det skall ske.
22. Och allt vad I med tro bedjen om i eder b�n, det skolen I f�.�
23. N�r han d�refter hade kommit in i helgedomen, tr�dde
�verstepr�sterna och folkets �ldste fram till honom, d�r han
undervisade; och de sade: �Med vad myndighet g�r du detta? Och
vem har givit dig s�dan myndighet?�
24. Jesus svarade och sade till dem: �Ocks� jag vill st�lla en fr�ga
till eder; om I svaren mig p� den, s� skall ock jag s�ga eder
med vad myndighet jag g�r detta�.
25. Johannes' d�pelse, varifr�n var den: fr�n himmelen eller fr�n
m�nniskor?� D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara:
'Fr�n himmelen', s� fr�gar han oss: 'Varf�r trodden I honom d�
icke?'
26. Men om vi svara: 'Fr�n m�nniskor', d� m�ste vi frukta f�r
folket, ty alla h�lla de Johannes f�r en profet.�
27. De svarade allts� Jesus och sade: �Vi veta det icke.� D� sade
ock han till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad
myndighet jag g�r detta.
28. Men vad synes eder? En man hade tv� s�ner. Och han kom till
den f�rste och sade: 'Min son, g� i dag och arbeta i ving�rden.'
29. Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efter�t �ngrade han
sig och gick.
30. Och han kom till den andre och sade sammalunda. D� svarade
denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
31. Vilken av de tv� gjorde vad fadern ville?� De svarade: �Den
f�rste.� Jesus sade till dem: �Ja, sannerligen s�ger jag eder:
Publikaner och sk�kor skola f�rr g� in i Guds rike �n I.
32. Ty Johannes kom och l�rde eder r�ttf�rdighetens v�g, och I
trodden honom icke, men publikaner och sk�kor trodde honom. Och
fast�n I s�gen detta, �ngraden I eder icke heller efter�t, s�
att I trodden honom.
33. H�ren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en ving�rd,
och han satte st�ngsel omkring den och h�gg ut ett presskar
d�rinne och byggde ett vakttorn; d�refter lejde han ut den �t
ving�rdsm�n och for utrikes.
34. N�r sedan frukttiden nalkades, s�nde han sina tj�nare till
ving�rdsm�nnen f�r att uppb�ra frukten �t honom.
35. Men ving�rdsm�nnen togo fatt p� hans tj�nare, och en
misshandlade de, en annan dr�pte de, en tredje stenade de.
36. �ter s�nde han �stad andra tj�nare, flera �n de f�rra, men de
gjorde med dem sammalunda.
37. Slutligen s�nde han till dem sin son, ty han t�nkte: 'De skola
v�l hava f�rsyn f�r min son.'
38. Men n�r ving�rdsm�nnen fingo se hans son, sade de till varandra:
'Denne �r arvingen; kom, l�t oss dr�pa honom, s� f� vi hans
arv.'
39. Och de togo fatt p� honom och f�rde honom ut ur ving�rden och
dr�pte honom.
40. N�r nu ving�rdens herre kommer, vad skall han d� g�ra med de
ving�rdsm�nnen?
41. De svarade honom: �Eftersom de hava illa gjort, skall han illa
f�rg�ra dem, och ving�rden skall han l�mna �t andra ving�rdsm�n,
som giva honom frukten, n�r tiden d�rtill �r inne.�
42. Jesus sade till dem: �Ja, haven I aldrig l�st i skrifterna:
'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade.
den har blivit en h�rnsten;
av Herren har den blivit detta,
och underbar �r den i v�ra �gon'?
43. D�rf�r s�ger jag eder att Guds rike skall tagas ifr�n eder, och
givas �t ett folk som b�r dess frukt.�
44. [2]
45. D� nu �verstepr�sterna och faris�erna h�rde hans liknelser,
f�rstodo de att det var om dem som han talade.
46. Och de hade g�rna velat gripa honom, men de fruktade f�r folket,
eftersom man h�ll honom f�r en profet.
[1] Se Messias i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*40/22 Evangelium enligt Matteus, 22 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 22 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelsen om
konungasonens br�llop, besvarar fr�gor
om skattepenningen, om uppst�ndelsen och
om det yppersta budet, st�ller sedan
sj�lv till faris�erna en fr�ga om
Messias s�som Davids son.
1. Och Jesus begynte �ter tala till dem i liknelser och sade:
2. �Med himmelriket �r det, s�som n�r en konung gjorde br�llop �t
sin son.
3. Han s�nde ut sina tj�nare f�r att kalla till br�llopet dem som
voro bjudna; men de ville icke komma.
4. �ter s�nde han ut andra tj�nare och befallde dem att s�ga till
dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min m�ltid, mina oxar
och min g�dboskap �ro slaktade, och allt �r redo; kommen till
br�llopet.'
5. Men de aktade icke d�rp�, utan gingo bort, den ene till sitt
jordagods, den andre till sin k�penskap.
6. Och de �vriga grepo hans tj�nare och misshandlade och dr�pte
dem.
7. D� blev konungen vred och s�nde ut sitt krigsfolk och f�rgjorde
dr�parna och br�nde upp deras stad.
8. D�refter sade han till sina tj�nare: 'Br�llopet �r tillrett, men
de som voro bjudna voro icke v�rdiga.
9. G�n d�rf�r ut till v�gsk�len och bjuden till br�llopet alla som
I tr�ffen p�.'
10. Och tj�narna gingo ut p� v�garna och samlade tillhopa alla som
de tr�ffade p�, b�de onda och goda, och br�llopssalen blev full
av bordsg�ster.
11. Men n�r konungen nu kom in f�r att se p� g�sterna, fick han d�r
se en man som icke var kl�dd i br�llopskl�der.
12. D� sade han till honom: 'Min v�n, huru har du kommit hitin, d�
du icke b�r br�llopskl�der?' Och han kunde intet svara.
13. D� sade konungen till tj�narna: 'Gripen honom vid h�nder och
f�tter, och kasten honom ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r skall
vara gr�t och tandagnisslan.
14. Ty m�nga �ro kallade, men f� utvalda.�
15. D�refter gingo faris�erna bort och fattade det beslutet att de
skulle s�ka sn�rja honom genom n�got hans ord.
16. Och de s�nde till honom sina l�rjungar, tillika med
herodianerna, och l�to dem s�ga: �M�stare, vi veta att du �r
sannf�rdig och l�r om Guds v�g vad sant �r, utan att fr�ga efter
n�gon; ty du ser icke till personen.
17. S� s�g oss d�: Vad synes dig? �r det lovligt att giva kejsaren
skatt, eller �r det icke lovligt?�
18. Men Jesus m�rkte deras ondska och sade: �Varf�r s�ken I att
sn�rja mig, I skrymtare?
19. L�ten mig se skattepenningen.� D� l�mnade de honom en
penning[1].
20. D�refter fr�gade han dem: �Vems bild och �verskrift �r detta?�
21. De svarade: �Kejsarens.� D� sade han till dem: �S� giv d�
kejsaren vad kejsaren tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.�
22. N�r de h�rde detta, f�rundrade de sig. Och de l�mnade honom och
gingo sin v�g.
23. Samma dag tr�dde n�gra sadduc�er fram till honom och ville p�st�
att det icke gives n�gon uppst�ndelse; de fr�gade honom
24. och sade: �M�stare, Moses har sagt: 'Om n�gon d�r barnl�s, s�
skall hans broder I hans st�lle �kta hans hustru och skaffa
avkomma �t sin broder.'
25. Nu voro hos oss sju br�der. Den f�rste tog sig hustru och dog,
och eftersom han icke hade n�gon avkomma, l�mnade han sin hustru
efter sig �t sin broder.
26. Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist av alla dog hustrun.
28. Vilken av de sju skall d� vid uppst�ndelsen f� henne till
hustru? De hade ju alla �ktat henne.�
29. Jesus svarade och sade till dem: �I faren vilse, ty I f�rst�n
icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30. Vid uppst�ndelsen taga m�n sig icke hustrur, ej heller givas
hustrur �t m�n, utan de �ro d� s�som �nglarna i himmelen.
31. Men vad nu ang�r de d�das uppst�ndelse, haven I icke l�st vad
eder �r sagt av Gud:
32. 'Jag �r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han �r en
Gud icke f�r d�da, utan f�r levande.�
33. N�r folket h�rde detta, h�pnade de �ver hans undervisning.
34. Men n�r faris�erna fingo h�ra att han hade stoppat munnen till
p� sadduc�erna, samlade de sig tillhopa;
35. och en av dem, som var lagklok, ville sn�rja honom och fr�gade:
36. �M�stare, vilket �r det yppersta budet i lagen?�
37. D� svarade han honom: �'Du skall �lska HERREN, din Gud, av allt
ditt hj�rta och av all din sj�l och av allt ditt f�rst�nd.'
38. Detta �r det yppersta och f�rn�msta budet.
39. D�rn�st kommer ett som �r detta likt: 'Du skall �lska din n�sta
s�som dig sj�lv.'
40. P� dessa tv� bud h�nger hela lagen och profeterna.
41. Men d� nu faris�erna voro f�rsamlade, fr�gade Jesus dem
42. och sade: �Vad synes eder om Messias, vems son �r han?� De
svarade honom: �Davids.�
43. D� sade han till dem: �Huru kan d� David, genom andeingivelse,
kalla honom 'herre'? Han s�ger ju:
44. 'Herren sade till min herre:
S�tt dig p� min h�gra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
under dina f�tter.'
45. Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d� vara hans
son?�
46. Och ingen f�rm�dde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig
n�gon fr�n den dagen att vidare st�lla n�gon fr�ga till honom.
[1] Se Penning i Ordf�rklaringarna.
*40/23 Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet
Jesu verop �ver de skriftl�rde och
faris�erna och hans klagan �ver
Jerusalems obotf�rdighet.
1. D�refter talade Jesus till folket och till sina l�rjungar
2. och sade:
�P� Moses' stol hava de skriftl�rde och faris�erna satt sig.
3. D�rf�r, allt vad de s�ga eder, det skolen I g�ra och h�lla, men
efter deras g�rningar skolen I icke g�ra; ty de s�ga, men g�ra
icke.
4. De binda ihop tunga b�rdor och l�gga dem p� m�nniskornas
skuldror, men sj�lva vilja de icke r�ra ett finger f�r att
flytta dem.
5. Och alla sina g�rningar g�ra de f�r att bliva sedda av
m�nniskorna. De g�ra sina b�neremsor breda och h�rntofsarna p�
sina mantlar stora.
6. De vilja g�rna hava de fr�msta platserna vid g�stabuden och
sitta fr�mst i synagogorna
7. och vilja g�rna bliva h�lsade p� torgen och av m�nniskorna
kallas 'rabbi'.
8. Men I skolen icke l�ta kalla eder 'rabbi', ty en �r eder
M�stare, och I �ren alla br�der.
9. Ej heller skolen I kalla n�gon p� jorden eder 'fader'[1], ty en
�r eder Fader, han som �r i himmelen.
10. Ej heller skolen I l�ta kalla eder 'l�rom�stare', ty en �r eder
l�rom�stare, Kristus.
11. Den som �r st�rst bland eder, han vare de andras tj�nare.
12. Men den som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, och den
som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.
13. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som tillsluten
himmelriket f�r m�nniskorna! Sj�lva kommen I icke ditin, och
dem som vilja komma dit tillst�djen I icke att komma in.
14. [2]
15. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som faren
omkring �ver vatten och land f�r att g�ra en proselyt, och n�r
n�gon har blivit det, g�ren honom till ett Gehennas barn,
dubbelt v�rre �n I sj�lva �ren!
16. Ve eder, I blinde ledare, som s�gen: 'Om n�gon sv�r vid templet,
s� betyder det intet; men om n�gon sv�r vid guldet i templet, d�
�r han bunden av sin ed'!
17. I d�raktige och blinde, vilket �r d� f�rmer, guldet eller
templet, som har helgat guldet?
18. S� ock: 'Om n�gon sv�r vid altaret, s� betyder det intet; men om
n�gon sv�r vid offerg�van som ligger d�rp�, d� �r han bunden av
sin ed.'
19. I blinde, vilket �r d� f�rmer, offerg�van eller altaret, som
helgar offerg�van?
20. Den som sv�r vid altaret, han sv�r allts� b�de vid detta och vid
allt som ligger d�rp�.
21. Och den som sv�r vid himmelen, han sv�r b�de vid detta och vid
honom som bor d�ri.
22. Och den som sv�r vid templet, han sv�r b�de vid Guds tron och
vid honom som sitter d�rp�.
23. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er. I skrymtare, som given
tionde av mynta och dill och kummin, men underl�ten det som �r
viktigast i lagen, n�mligen r�tten och barmh�rtigheten och
troheten! Det ena borden I g�ra, men icke underl�ta det andra.
24. I blinde ledare, som silen bort myggan och sv�ljen kamelen.
25. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som g�ren det
yttre av b�garen och fatet rent, medan de inuti �ro fulla av vad
I haven f�rv�rvat genom rofferi och om�ttlig ondska!
26. Du blinde faris�, g�r f�rst insidan av b�garen ren, f�r att
sedan ocks� dess utsida m� bliva ren.
27. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som �ren lika
vitmenade gravar, vilka v�l utanp� synas prydliga, men inuti �ro
fulla av de d�das ben och allt slags orenlighet!
28. S� synens ock I utv�rtes f�r m�nniskorna r�ttf�rdiga, men
inv�rtes �ren I fulla av skrymteri och or�ttf�rdighet.
29. Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som byggen upp
profeternas gravar och pryden de r�ttf�rdigas grifter
30. och s�gen: 'Om vi hade levat p� v�ra f�ders tid, s� skulle vi
icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
31. S� vittnen I d� om eder sj�lva, att I �ren barn av dem som
dr�pte profeterna.
32. N�v�l, uppfyllen d� I edra f�ders m�tt.
33. I ormar, I huggormars avf�da, huru skullen I kunna s�ka undg�
att d�mas till Gehenna?
34. Se, d�rf�r s�nder jag till eder profeter och vise och
skriftl�rde. Somliga av dem skolen I dr�pa och korsf�sta, och
somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och f�rf�lja
ifr�n den ena staden till den andra.
35. Och s� skall �ver eder komma allt r�ttf�rdigt blod som �r
utgjutet p� jorden, �nda ifr�n den r�ttf�rdige Abels blod intill
Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dr�pten mellan
templet och altaret.
36. Sannerligen s�ger jag eder: Allt detta skall komma �ver detta
sl�kte.
37. Jerusalem, Jerusalem, du som dr�per profeterna och stenar dem
som �ro s�nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f�rsamla
dina barn, likasom h�nan f�rsamlar sina kycklingar under sina
vingar! Men I haven icke velat.
38. Se, edert hus skall komma att st� �vergivet och �de.
39. Ty jag s�ger eder: H�refter skolen I icke f� se mig, intill den
tid d� I s�gen:
'V�lsignad vare han som kommer[3],
i Herrens namn.'�
[1] Se Fader i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
[3] Se Messias i Ordf�rklaringarna.
*40/24 Evangelium enligt Matteus, 24 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 24 Kapitlet
Jesus f�ruts�ger Jerusalems f�rst�ring
och sin tillkommelse.
1. Och Jesus gick d�rifr�n, ut ur helgedomen. Hans l�rjungar
tr�dde d� fram och b�do honom giva akt p� helgedomens byggnader.
2. D� svarade han och sade till dem: �Ja, I sen nu allt detta; men
sannerligen s�ger jag eder: H�r skall icke l�mnas sten p� sten;
allt skall bliva nedbrutet.�
3. N�r han sedan satt p� Oljeberget, tr�dde hans l�rjungar fram
till honom, medan de voro allena, och sade: �S�g oss n�r detta
skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och
tidens �nde.�
4. D� svarade Jesus och sade till dem:
�Sen till, att ingen f�rvillar eder.
5. Ty m�nga skola komma under mitt namn och s�ga: 'Jag �r Messias'
och skola f�rvilla m�nga.
6. Och I skolen f� h�ra krigslarm och rykten om krig; sen d� till,
att I icke f�rloren besinningen, ty s�dant m�ste komma, men
d�rmed �r �nnu icke �nden inne.
7. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
skall bliva hungersn�d och jordb�vningar p� den ena orten efter
den andra;
8. men allt detta �r allenast begynnelsen till 'f�dslov�ndorna'[1].
9. D� skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall
dr�pa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, f�r mitt
namns skull.
10. Och d� skola m�nga komma p� fall, och den ene skall f�rr�da den
andre, och den ene skall hata den andre.
11. Och m�nga falska profeter skola uppst� och skola f�rvilla m�nga.
12. och d�rigenom att lagl�sheten f�r�kas, skall k�rleken hos de
flesta kallna.
13. Men den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst.
14. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela
v�rlden, till ett vittnesb�rd f�r alla folk. Och sedan skall
�nden komma.
15. N�r I nu f�n se 'f�r�delsens styggelse'[2], om vilken �r talat
genom profeten Daniel, st� p� helig plats -- den som l�ser
detta, han give akt d�rp� --
16. d� m� de som �ro i Judeen fly bort till bergen,
17. och den som �r p� taket m� icke stiga ned f�r att h�mta vad som
finnes i hans hus,
18. och den som �r ute p� marken m� icke v�nda tillbaka f�r att
h�mta sin mantel.
19. Och ve dem som �ro havande, eller som giva di p� den tiden!
20. Men bedjen att eder flykt icke m� ske om vintern eller p�
sabbaten.
21. Ty d� skall det bliva 'en stor vederm�da, vars like icke har
f�rekommit allt ifr�n v�rldens begynnelse intill nu', ej heller
n�gonsin skall f�rekomma.
22. Och om den tiden icke bleve f�rkortad, s� skulle intet k�tt
bliva fr�lst; men f�r de utvaldas skull skall den tiden bliva
f�rkortad.
23. Om n�gon d� s�ger till eder: 'Se h�r �r Messias', eller: 'D�r �r
han', s� tron det icke.
24. Ty m�nniskor som falskeligen s�ga sig vara Messias skola uppst�,
s� ock falska profeter, och de skola g�ra stora tecken och
under, f�r att, om m�jligt f�rvilla j�mv�l de utvalda.
25. Jag har nu sagt eder det f�rut.
26. D�rf�r, om man s�ger till eder: 'Se, han �r i �knen', s� g�n
icke ditut, eller: 'Se, han �r inne i huset', s� tron det icke.
27. Ty s�som ljungelden, n�r den g�r ut fr�n �ster, synes �nda till
v�ster, s� skall M�nniskosonens tillkommelse vara. --
28. D�r �teln �r, dit skola rovf�glarna f�rsamla sig.
29. Men strax efter den tidens vederm�da skall solen f�rm�rkas och
m�nen upph�ra att giva sitt sken, och stj�rnorna skola falla
ifr�n himmelen, och himmelens makter[3] skola b�va.
30. Och d� skall M�nniskosonens tecken visa sig p� himmelen, och
alla sl�kter p� jorden skola d� j�mra sig. Och man skall f� se
'M�nniskosonen komma p� himmelens skyar' med stor makt och
h�rlighet.
31. Och han skall s�nda ut sina �nglar med starkt basunljud, och de
skola f�rsamla hans utvalda fr�n de fyra v�derstrecken, fr�n
himmelens ena �nda till den andra.
32. Ifr�n fikontr�det m�n I h�r h�mta en liknelse. N�r dess kvistar
begynna att f� save och l�ven spricka ut, d� veten I att
sommaren �r n�ra.
33. Likas�, n�r I sen allt detta, d� kunnen I ock veta att han �r
n�ra och st�r f�r d�rren.
34. Sannerligen s�ger jag eder: Detta sl�kte skall icke f�rg�s,
f�rr�n allt detta sker.
35. Himmel och jord skola f�rg�s, men mina ord skola aldrig f�rg�s.
36. Men om den dagen och den stunden vet ingen n�got, icke ens
�nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37. Ty s�som det skedde p� Noas tid, s� skall det ske vid
M�nniskosonens tillkommelse.
38. S�som m�nniskorna levde p� den tiden, f�re floden: de �to och
drucko, m�n togo sig hustrur, och hustrur g�vos �t m�n, �nda
till den dag d� Noa gick in i arken;
39. och de visste av intet, f�rr�n floden kom och tog dem
allasammans bort -- s� skall det ske vid M�nniskosonens
tillkommelse.
40. D� skola tv� m�n vara tillsammans ute p� marken; en skall bliva
upptagen, och en skall l�mnas kvar.
41. Tv� kvinnor skola mala p� samma kvarn; en skall bliva upptagen,
och en skall l�mnas kvar.
42. Vaken f�rdenskull; ty I veten icke vilken dag v�r Herre kommer.
43. Men det f�rst�n I v�l, att om husbonden visste under vilken
nattv�kt tjuven skulle komma, s� vakade han och tillstadde icke
att n�gon br�t sig in i hans hus.
44. Varen d�rf�r ock I redo; ty i en stund d� I icke v�nten det
skall M�nniskosonen komma.
45. Finnes nu n�gon trogen och f�rst�ndig tj�nare, som av sin herre
har blivit satt �ver hans husfolk f�r att giva dem mat i r�tt
tid --
46. salig �r d� den tj�naren, om hans herre, n�r han kommer, finner
honom g�ra s�.
47. Sannerligen s�ger jag eder: Han skall s�tta honom �var allt vad
han �ger.
48. Men om s� �r, att tj�naren �r en ond man, som s�ger i sitt
hj�rta: 'Min herre kommer icke s� snart',
49. och han begynner sl� sina medtj�nare och �ter och dricker med
dem som �ro druckna,
50. d� skall den tj�narens herre komma p� en dag d� han icke v�ntar
det, och i en stund d� han icke t�nker sig det,
51. och han skall l�ta hugga honom i stycken och l�ta honom f� sin
del med skrymtare. D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.�
[1] Se F�dslov�ndor i Ordf�rklaringarna.
[2] Se F�r�delsens styggelse i Ordf�rklaringarna.
[3] Se Makter i Ordf�rklaringarna.
*40/25 Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelserna om de tio
jungfrurna och om de anf�rtrodda punden,
talar om M�nniskosonens dom �ver folken.
1. �D� skall det vara med himmelriket, s�som n�r tio jungfrur togo
sina lampor och gingo ut f�r att m�ta brudgummen.
2. Men fem av dem voro of�rst�ndiga, och fem voro f�rst�ndiga.
3. De of�rst�ndiga togo v�l sina lampor, men togo ingen olja med
sig.
4. De f�rst�ndiga �ter togo olja i sina k�rl, tillika med lamporna.
5. D� nu brudgummen dr�jde, blevo de alla s�mniga och somnade.
6. Men vid midnattstiden lj�d ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
G�n ut och m�ten honom.'
7. D� stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8. Och de of�rst�ndiga sade till de f�rst�ndiga: 'Given oss av eder
olja, ty v�ra lampor slockna.'
9. Men de f�rst�ndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
r�cka till f�r b�de oss och eder. G�n hellre bort till dem som
s�lja, och k�pen �t eder.'
10. Men n�r de gingo bort f�r att k�pa, kom brudgummen, och de som
voro redo gingo in med honom till br�llopet, och d�rren st�ngdes
igen.
11. Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
l�t upp f�r oss.
12. en han svarade och sade: 'Sannerligen s�ger jag eder: Jag k�nner
eder icke.'
13. Vaken f�rdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
14. Ty det skall ske, likasom n�r en man som ville fara utrikes
kallade till sig sina tj�nare och �verl�mnade �t dem sina
�godelar;
15. �t en gav han fem pund[1], �t en annan tv� och �t en tredje ett
pund, �t var och en efter hans f�rm�ga, och for utrikes.
16. Strax gick d� den som hade f�tt de fem punden bort och
f�rvaltade dem s�, att han med dem vann andra fem pund.
17. Den som hade f�tt de tv� punden vann p� samma s�tt andra tv�.
18. Men den som hade f�tt ett pund gick bort och gr�vde en grop i
jorden och g�mde d�r sin herres penningar.
19. En l�ng tid d�refter kom tj�narnas herre hem och h�ll r�kenskap
med dem.
20. D� tr�dde den fram, som hade f�tt de fem punden, och bar fram
andra fem pund och sade: 'Herre, de �verl�mnade �t mig fem pund;
se, andra fem pund har jag vunnit.'
21. Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare!
N�r du var satt �ver ett som ringa �r, var du trogen; jag skall
s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'
22. S� tr�dde ock den fram, som hade f�tt de tv� punden, och sade:
'Herre, du �verl�mnade �t mig tv� pund; se, andra tv� pund har
jag vunnit.'
23. Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare!
N�r du var satt �ver det som ringa �r, var du trogen; jag skall
s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'
24. Sedan tr�dde ock den fram, som hade f�tt ett pund, och sade:
'Herre, jag hade l�rt k�nna dig s�som en str�ng man, som vill
sk�rda, d�r du icke har s�tt, och inb�rga, d�r du icke har
utstr�tt;
25. och av fruktan f�r dig gick jag bort och g�mde ditt pund i
jorden. Se h�r har du vad dig tillh�r.'
26. D� svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
tj�nare, du visste att jag vill sk�rda, d�r jag icke har s�tt,
och inb�rga, d�r jag icke har utstr�tt?
27. D� borde du ocks� hava satt in mina penningar i en bank, s� att
jag hade f�tt igen mitt med r�nta, n�r jag kom hem.
28. Tagen d�rf�r ifr�n honom hans pund, och given det �t den som har
de tio punden.
29. Ty var och en som har, �t honom skall varda givet, s� att han
f�r �ver nog; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks�
det han har.
30. Och kasten den oduglige tj�naren ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r
skall vara gr�t och tandagnisslan.
31. Men n�r M�nniskosonen kommer I sin h�rlighet, och alla �nglar
med honom, d� skall han s�tta sig p� sin h�rlighets tron.
32. Och inf�r honom skola f�rsamlas alla folk och han skall skilja
dem fr�n varandra, s�som en herde skiljer f�ren ifr�n getterna.
33. Och f�ren skall han st�lla p� sin h�gra sida, och getterna p�
den v�nstra.
34. D�refter skall Konungen s�ga till dem som st� p� hans h�gra
sida: 'Kommen, I min Faders v�lsignade, och tagen i besittning
det rike som �r tillrett �t eder fr�n v�rldens begynnelse.
35. Ty jag var hungrig, och I g�ven mig att �ta; jag var t�rstig,
och I g�ven mig att dricka; jag var husvill, och I g�ven mig
h�rb�rge,
36. naken, och I kl�dden mig; jag var sjuk, och I bes�kten mig; jag
var i f�ngelse, och I kommen till mig.'
37. D� skola de r�ttf�rdiga svara honom och s�ga: 'Herre, n�r s�go
vi dig hungrig och g�vo dig mat, eller t�rstig och g�vo dig att
dricka?
38. Och n�r s�go vi dig husvill och g�vo dig h�rb�rge, eller naken
och kl�dde dig?
39. Och n�r s�go vi dig sjuk eller i f�ngelse och kommo till dig?'
40. D� skall Konungen svara och s�ga till dem: 'Sannerligen s�ger
jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
br�der, det haven I gjort mot mig.'
41. D�refter skall han ock s�ga till dem som st� p� hans v�nstra
sida: 'G�n bort ifr�n mig, I f�rbannade[2], till den eviga
elden, som �r tillredd �t dj�vulen och hans �nglar.
42. Ty jag var hungrig, och I g�ven mig icke att �ta; jag var
t�rstig, och I g�ven mig icke att dricka;
43. jag var husvill, och I g�ven mig icke h�rb�rge, naken, och I
kl�dden mig icke, sjuk och i f�ngelse, och I bes�kten mig icke.'
44. D� skola ocks� de svara och s�ga: 'Herre, n�r s�go vi dig
hungrig eller t�rstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
i f�ngelse och tj�nade dig icke?'
45. D� skall han svara dem och s�ga: 'Sannerligen s�ger jag eder:
Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
ej heller gjort mot mig.'
46. Och dessa skola d� d� bort till evigt straff, men de r�ttf�rdiga
till evigt liv.�
[1] Se Pund i Ordf�rklaringarna.
[2] Eller: D�refter skall han ock s�ga till dem som st� p� hans
v�nstra sida: 'G�n bort ifr�n mig i f�rbannelse' osv.
*40/26 Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet
Jesus f�ruts�ger sitt lidande.
�verstepr�sterna och de �ldste besluta
att gripa och d�da honom. Han sm�rjes i
Betania, f�rr�des av Judas, h�ller
p�skm�ltid med l�rjungarna, instiftar
nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
f�rh�res inf�r Stora r�det, f�rnekas av
Petrus.
1. N�r nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
l�rjungar:
2. �I veten att det tv� dagar h�refter �r p�sk; d� skall
M�nniskosonen bliva f�rr�dd och utl�mnad till att korsf�stas.�
3. D�refter f�rsamlade sig �verstepr�sterna och folkets �ldste hos
�verstepr�sten, som hette Kaifas, i hans hus,
4. och r�dslogo om att l�ta gripa Jesus med list och d�da honom.
5. Men de sade: �Icke under h�gtiden, f�r att ej oroligheter skola
uppst� bland folket.�
6. Men n�r Jesus var i Betania, i Simon den spet�lskes hus,
7. framtr�dde till honom en kvinna som hade med sig en
alabasterflaska med dyrbar sm�rjelse; denna g�t hon ut �ver hans
huvud, d�r han l�g till bords.
8. D� l�rjungarna s�go detta, blevo de misslynta och sade: �Varf�r
skulle detta f�rspillas?
9. Man hade ju kunnat s�lja det f�r mycket penningar och giva dessa
�t de fattiga.�
10. N�r Jesus m�rkte detta, sade han till dem: �Varf�r oroen I
kvinnan? Det �r en god g�rning som hon har gjort mot mig.
11. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
alltid.
12. N�r hon g�t ut denna sm�rjelse p� min kropp, gjorde hon det
s�som en tillredelse till min begravning.
13. Sannerligen s�ger jag eder: Varhelst i hela v�rlden detta
evangelium bliver predikat, d�r skall ock det som hon nu har
gjort bliva omtalat, henne till �minnelse.�
14. D�refter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
till �verstepr�sterna
15. och sade: �Vad viljen I giva mig f�r att jag skall �verl�mna
honom �t eder?� D� v�gde de upp �t honom trettio
silverpenningar[1].
16. Och fr�n den stunden s�kte han efter l�gligt tillf�lle att
f�rr�da honom.
17. Men p� f�rsta dagen i det osyrade br�dets h�gtid tr�dde
l�rjungarna fram till Jesus och fr�gade: �Var vill du att vi
skola reda till �t dig att �ta p�skalammet?�
18. Han svarade: �G�n in i staden till den och den och s�gen till
honom: 'M�staren l�ter s�ga: Min tid �r n�ra; hos dig vill jag
h�lla p�skh�gtid med mina l�rjungar.'�
19. Och l�rjungarna gjorde s�som Jesus hade befallt dem och redde
till p�skalammet.
20. N�r det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
tolv.
21. Och medan de �to, sade han: �Sannerligen s�ger jag eder: En av
eder skall f�rr�da mig.�
22. D� blevo de mycket bedr�vade och begynte fr�ga honom, var efter
annan: �icke �r det v�l jag, Herre?�
23. D� svarade han och sade: �Den som j�mte mig nu doppade handen i
fatet, han skall f�rr�da mig.
24. M�nniskosonen skall g� bort, s�som det �r skrivet om honom; men
ve den m�nniska genom vilken M�nniskosonen bliver f�rr�dd! Det
hade varit b�ttre f�r den m�nniskan, om hon icke hade blivit
f�dd.�
25. Judas, han som f�rr�dde honom, tog d� till orda och fr�gade:
�Rabbi, icke �r det v�l jag?� Han svarade honom: �Du har sj�lv
sagt det.�
26. Medan de nu �to, tog Jesus ett br�d och v�lsignade det och br�t
det och gav �t l�rjungarna och sade: �Tagen och �ten; detta �r
min lekamen.�
27. Och han tog en kalk och tackade Gud och gav �t dem och sade:
�Dricken h�rav alla;
28. ty detta �r mitt blod, f�rbundsblodet, som varder utgjutet f�r
m�nga till syndernas f�rl�telse.
29. Och jag s�ger eder: H�refter skall jag icke mer dricka av det
som kommer fr�n vintr�d, f�rr�n p� den dag d� jag dricker det
nytt med eder i min Faders rike.�
30. N�r de sedan hade sjungit lovs�ngen, gingo de ut till
Oljeberget.
31. D� sade Jesus till dem: �I denna natt skolen I alla komma p�
fall f�r min skull, ty det �r skrivet:
'Jag skall sl� herden,
och f�ren i hjorden skola f�rskingras.'
32. Men efter min uppst�ndelse skall jag f�re eder g� till
Galileen.�
33. D� svarade Petrus och sade till honom: �Om �n alla andra komma
p� fall f�r din skull, s� skall dock jag aldrig komma p� fall.�
34. Jesus sade till honom: �Sannerligen s�ger jag dig: I denna natt,
f�rr�n hanen har galit, skall du tre g�nger f�rneka mig.�
35. Petrus svarade honom: �Om jag �n m�ste d� med dig, s� skall jag
dock f�rvisso icke f�rneka dig.� Sammalunda sade ock alla de
andra l�rjungarna.
36. D�refter kom Jesus med dem till ett st�lle som hette Getsemane.
Och han sade till l�rjungarna: �Bliven kvar h�r, medan jag g�r
dit bort och beder.�
37. Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv� s�ner; och han
begynte bedr�vas och �ngslas.
38. D� sade han till dem: �Min sj�l �r djupt bedr�vad, �nda till
d�ds; stannen kvar h�r och vaken med mig.�
39. D�refter gick han litet l�ngre bort och f�ll ned p� sitt ansikte
och bad och sade: �Min Fader, om det �r m�jligt, s� g�nge denna
kalk ifr�n mig. Dock icke s�som jag vill, utan s�som du vill!�
40. Sedan kom han tillbaka till l�rjungarna och fann dem sovande.
D� sade han till Petrus: �S� litet f�rm�dden I d� vaka en kort
stund med mig!
41. Vaken, och bedjen att I icke m�n komma i frestelse. Anden �r
villig, men k�ttet �r svagt.�
42. �ter gick han bort, f�r andra g�ngen, och bad och sade: �Min
Fader, om detta icke kan g� ifr�n mig, utan jag m�ste dricka
denna kalk, s� ske din vilja.�
43. N�r han sedan kom tillbaka, fann han dem �ter sovande, ty deras
�gon voro f�rtyngda.
44. D� l�t han dem vara och gick �ter bort och bad, f�r tredje
g�ngen, och sade �terigen samma ord.
45. D�refter kom han tillbaka till l�rjungarna och sade till dem:
�Ja, I soven �nnu alltj�mt och vilen eder! Se, stunden �r n�ra
d� M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i syndares h�nder.
46. St�n upp, l�t oss g�; se, den �r n�ra, som f�rr�der mig.�
47. Och se, medan han �nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och
j�mte honom en stor folkskara, med sv�rd och stavar, uts�nd fr�n
�verstepr�sterna och folkets �ldste.
48. Men f�rr�daren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: �Den
som jag kysser, den �r det; honom skolen I gripa.�
49. Och han tr�dde nu strax fram till Jesus och sade: �Hell dig,
rabbi!� och kysste honom h�ftigt.
50. Jesus sade till honom: �Min v�n, g�r vad du �r h�r f�r att
g�ra.� D� stego de fram och grepo Jesus och togo honom f�ngen.
51. Men en av dem som voro med Jesus f�rde handen till sitt sv�rd
och drog ut det och h�gg till �verstepr�stens tj�nare och h�gg
s� av honom �rat.
52. D� sade Jesus till honom: �Stick ditt sv�rd tillbaka i skidan:
ty alla som taga till sv�rd skola f�rg�ras genom sv�rd.
53. Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
han nu s�nde till min tj�nst mer �n tolv legioner �nglar?
54. Men huru bleve d� skrifterna fullbordade, som s�ga att s� m�ste
ske?�
55. I samma stund sade Jesus till folkskaran: �S�som mot en r�vare
haven I g�tt ut med sv�rd och stavar f�r att fasttaga mig. Var
dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
gripit mig.
56. Men allt detta har skett, f�r att profeternas skrifter skola
fullbordas.�
D� �verg�vo alla l�rjungarna honom och flydde.
57. Men de som hade gripit Jesus f�rde honom bort till
�verstepr�sten Kaifas, hos vilken de skriftl�rde och de �ldste
hade f�rsamlat sig.
58. Och Petrus f�ljde honom p� avst�nd �nda till �verstepr�stens
g�rd; d�r gick han in och satte sig bland r�ttstj�narna f�r att
se vad slutet skulle bliva.
59. Och �verstepr�sterna och hela Stora r�det s�kte efter n�got
falskt vittnesb�rd mot Jesus, f�r att kunna d�da honom;
60. men fast�n m�nga falska vittnen tr�dde fram, funno de likv�l
intet. Slutligen tr�dde dock tv� m�n fram
61. och sade: �Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p�
tre dagar bygga upp det igen.'�
62. D� stod �verstepr�sten upp och sade till honom: �Svarar du
intet? Huru �r det med det som dessa vittna mot dig?�
63. Men Jesus teg. D� sade �verstepr�sten till honom: �Jag besv�r
dig vid den levande Guden, att du s�ger oss om du �r Messias,
Guds Son.�
64. Jesus svarade honom: �Du har sj�lv sagt det. Men jag s�ger
eder: H�refter skolen I f� se M�nniskosonen sitta p� Maktens
h�gra sida och komma p� himmelens skyar.�
65. D� rev �verstepr�sten s�nder sina kl�der och sade: �Han har
h�dat. Vad beh�va vi mer n�gra vittnen? I haven nu h�rt
h�delsen.
66. Vad synes eder?� De svarade och sade: �Han �r skyldig till
d�den.�
67. D�refter spottade man honom i ansiktet och slog honom p�
kinderna, den ene med knytn�ven, den andre med flata handen,
68. och sade: �Profetera f�r oss, Messias: vem var det. som slog
dig?�
69. Men Petrus satt utanf�r p� g�rden. D� kom en tj�nstekvinna fram
till honom och sade: �Ocks� du var med Jesus fr�n Galileen.�
70. Men han nekade inf�r alla och sade: �Jag f�rst�r icke vad du
menar.�
71. N�r han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
honom och sade till dem som voro d�r: �Denne var med Jesus fr�n
Nasaret.�
72. �ter nekade han med en ed och sade: �Jag k�nner icke den
mannen.�
73. Litet d�refter kommo de kringst�ende fram och sade till Petrus:
�F�rvisso �r ocks� du en av dem; redan ditt uttal r�jer dig ju.�
74. D� begynte han f�rbanna sig och sv�rja: �Jag k�nner icke den
mannen.� Och i detsamma gol hanen.
75. D� kom Petrus ih�g Jesu ord, huru han hade sagt: �F�rr�n hanen
gal, skall du tre g�nger f�rneka mig.� Och han gick ut och gr�t
bitterligen.
[1] Se Silverpenning i Ordf�rklaringarna.
*40/27 Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet
Jesus f�res till Pilatus. Judas tager
sig sj�lv av daga. Jesus f�rh�res,
d�mes, gisslas, begabbas, korsf�stes,
uppgiver andan, begraves. Vakt uts�ttes
vid hans grav.
1. Men n�r det hade blivit morgon, fattade alla �verstepr�sterna
och folkets �ldste det beslutet ang�ende Jesus, att de skulle
d�da honom.
2. Och de l�to binda honom och f�rde honom bort och �verl�mnade
honom �t Pilatus, landsh�vdingen.
3. N�r d� Judas, som hade f�rr�tt honom, s�g att han var d�md,
�ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna[1]
tillbaka till �verstepr�sterna och de �ldste
4. och sade: �Jag har syndat d�rigenom att jag har f�rr�tt
oskyldigt blod.� Men de svarade: �Vad kommer det oss vid? Du
f�r sj�lv svara d�rf�r.�
5. D� kastade han silverpenningarna i templet och gick sin v�g.
Sedan gick han bort och h�ngde sig.
6. Men �verstepr�sterna togo silverpenningarna och sade: �Det �r
icke lovligt att l�gga dem i offerkistan, eftersom det �r
blodspenningar.�
7. Och sedan de hade fattat sitt beslut, k�pte de f�r dem
Krukmakar�kern till begravningsplats f�r fr�mlingar.
8. D�rf�r kallas den �kern �nnu i dag Blods�kern.
9. S� fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n�r
han sade: �Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset
f�r den man vilkens v�rde hade blivit best�mt, den som
israelitiska m�n hade v�rderat --
10. och jag gav dem till betalning f�r Krukmakar�kern, i enlighet
med Herrens befallning till mig.�
11. Men Jesus st�lldes fram inf�r landsh�vdingen. Och
landsh�vdingen fr�gade honom och sade: ��r du judarnas konung?�
Jesus svarade honom: �Du s�ger det sj�lv.�
12. Men n�r �verstepr�sterna och de �ldste framst�llde sina
anklagelser mot honom, svarade han intet.
13. D� sade Pilatus till honom: �H�r du icke huru mycket de hava att
vittna mot dig?�
14. Men han svarade honom icke p� en enda fr�ga, s� att
landsh�vdingen mycket f�rundrade sig.
15. Nu var det sed att landsh�vdingen vid h�gtiden gav folket en
f�nge l�s, vilken de ville.
16. Och man hade d� en beryktad f�nge, som hette Barabbas.
17. N�r de nu voro f�rsamlade, fr�gade Pilatus dem: �Vilken viljen i
att jag skall giva eder L�s, Barabbas eller Jesus, som kallas
Messias?�
18. Han visste n�mligen att det var av avund som man hade dragit
Jesus inf�r r�tta.
19. Och medan han satt p� domars�tet, hade hans hustru s�nt bud till
honom och l�tit s�ga: �Befatta dig icke med denne r�ttf�rdige
man; ty jag har i natt lidit mycket i dr�mmen f�r hans skull.�
20. Men �verstepr�sterna och de �ldste hade �vertalat folket att
beg�ra Barabbas och l�ta f�rg�ra Jesus.
21. N�r allts� landsh�vdingen nu fr�gade dem och sade: �Vilken av de
tv� viljen I att jag skall giva eder l�s?�, s� svarade de:
�Barabbas.�
22. D� fr�gade Pilatus dem: �Vad ont har han d� gjort?� De svarade
alla: �L�t korsf�sta honom.�
23. Men han fr�gade: �Vad ont har han d� gjort?� D� skriade de �nnu
ivrigare: �L�t korsf�sta honom.�
24. N�r nu Pilatus s�g att han intet kunde utr�tta, utan att larmet
blev allt starkare, l�t han h�mta vatten och tv�dde sina h�nder
i folkets �syn och sade: �Jag �r oskyldig till denne mans blod.
I f�n sj�lva svara d�rf�r.�
25. Och allt folket svarade och sade: �Hans blod komme �ver oss och
�ver v�ra barn.�
26. D� gav han dem Barabbas l�s; men Jesus l�t han gissla och
utl�mnade honom sedan till att korsf�stas.
27. D� togo landsh�vdingens krigsm�n Jesus med sig in i pretoriet
och f�rsamlade hela den romerska vakten omkring honom.
28. Och de togo av honom hans kl�der och satte p� honom en r�d
mantel
29. och vredo samman en krona av t�rnen och satte den p� hans huvud,
och i hans h�gra hand satte de ett r�r. Sedan b�jde de kn�
inf�r honom och begabbade honom och sade: �Hell dig, judarnas
konung!�
30. Och de spottade p� honom och togo r�ret och slogo honom d�rmed i
huvudet.
31. Och n�r de s� hade begabbat honom, kl�dde de av honom manteln
och satte p� honom hans egna kl�der och f�rde honom bort till
att korsf�stas.
32. D� de nu voro p� v�g ditut, tr�ffade de p� en man fr�n Cyrene,
som hette Simon. Honom tvingade de att g� med och b�ra hans
kors.
33. Och n�r de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
betyder huvudskalleplats),
34. r�ckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d� han
hade smakat d�rp�, ville han icke dricka det.
35. Och n�r de hade korsf�st honom, delade de hans kl�der mellan sig
genom att kasta lott om dem.
36. Sedan sutto de d�r och h�llo vakt om honom.
37. Och �ver hans huvud hade man satt upp en �verskrift, som angav
vad han var anklagad f�r, och den lydde s�: �Denne �r Jesus,
judarnas konung.�
38. Med honom korsf�stes d� ock tv� r�vare, den ene p� h�gra sidan
och den andre p� v�nstra.
39. Och de som gingo d�r f�rbi bespottade honom och skakade huvudet
40. och sade: �Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
upp det igen, hj�lp dig nu sj�lv, om du �r Guds Son, och stig
ned fr�n korset.�
41. Sammalunda talade ock �verstepr�sterna, j�mte de skriftl�rde och
de �ldste, begabbande ord och sade:
42. �Andra har han hj�lpt; sig sj�lv kan han icke hj�lpa. Han �r ju
Israels konung; han stige nu ned fr�n korset, s� vilja vi tro p�
honom.
43. Han har satt sin f�rtr�stan p� Gud, m� nu han fr�lsa honom, om
han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag �r Guds Son.'�
44. P� samma s�tt sm�dade honom ocks� r�varna som voro korsf�sta med
honom.
45. Men vid sj�tte timmen kom �ver hela landet ett m�rker, som
varade �nda till nionde timmen.
46. Och vid nionde timmen ropade Jesus med h�g r�st och sade: �Eli,
Eli, lema sabaktani[2]?�; det betyder: �Min Gud, min Gud, varf�r
har du �vergivit mig?�
47. Men n�r n�gra av dem som stodo d�r borde detta, sade de: �Han
kallar p� Elias.�
48. Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
den med �ttikvin och satte den p� ett r�r och gav honom att
dricka.
49. Men de andra sade: �L�t oss se om Elias kommer och hj�lper
honom.�
50. �ter ropade Jesus med h�g r�st och gav upp andan.
51. Och se, d� r�mnade f�rl�ten i templet i tv� stycken, uppifr�n
och �nda ned, och jorden skalv, och klipporna r�mnade,
52. och gravarna �ppnades, och m�nga avsomnade heligas kroppar stodo
upp.
53. De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppst�ndelse in
i den heliga staden och uppenbarade sig f�r m�nga.
54. Men n�r h�vitsmannen och de som med honom h�llo vakt om Jesus
s�go jordb�vningen och det �vriga som skedde, blevo de mycket
f�rskr�ckta och sade: �F�rvisso var denne Guds Son.�
55. Och m�nga kvinnor som hade f�ljt Jesus fr�n Galileen och tj�nat
honom, stodo d�r p� avst�nd och s�go vad som skedde.
56. Bland dessa voro Maria fr�n Magdala och den Maria som var Jakobs
och Joses' moder, s� ock Sebedeus' s�ners moder.
57. Men n�r det hade blivit afton, kom en rik man fr�n Arimatea, vid
namn Josef, som ock hade blivit en Jesu l�rjunge;
58. denne gick till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp. D�
bj�d Pilatus att man skulle l�mna ut den �t honom.
59. Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
60. och lade den i den nya grav som han hade l�tit hugga ut �t sig i
klippan; och sedan han hade v�ltrat en stor sten f�r ing�ngen
till graven, gick han d�rifr�n.
61. Men Maria fr�n Magdala och den andra Maria voro d�r, och de
sutto gent emot graven.
62. F�ljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, f�rsamlade
sig �verstepr�sterna och faris�erna och gingo till Pilatus
63. och sade: �Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
villol�raren sade, medan han �nnu levde: 'Efter tre dagar skall
jag uppst�.'
64. Bjud f�rdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s�
att hans l�rjungar icke komma och stj�la bort honom, och sedan
s�ga till folket att han har uppst�tt fr�n de d�da. D� bliver
den sista villan v�rre �n den f�rsta.�
65. Pilatus svarade dem: �D�r haven I vakt; g�n �stad och skydden
graven s� gott I kunnen.�
66. Och de gingo �stad och skyddade graven, i det att de icke
allenast satte ut vakten, utan ock f�rseglade stenen.
[1] Se Silverpenning i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Betoning i Ordf�rklaringarna.
*40/28 Evangelium enligt Matteus, 28 Kapitlet
Evangelium enligt Matteus, 28 Kapitlet
Jesus uppst�r fr�n de d�da, visar sig
f�r de s�rjande kvinnorna, uppenbarar
sig i Galileen f�r sina l�rjungar och
befaller dem att s�som hans s�ndebud g�
ut bland alla folk.
1. N�r sabbaten hade g�tt till �nda, i gryningen till f�rsta
veckodagen, kommo Maria fr�n Magdala och den andra Maria f�r att
se graven.
2. D� blev det en stor jordb�vning; ty en Herrens �ngel steg ned
fr�n himmelen och gick fram och v�ltrade bort stenen och satte
sig p� den.
3. Och han var att sk�da s�som en ljungeld, och hans kl�der voro
vita s�som sn�.
4. Och v�ktarna sk�lvde av f�rskr�ckelse f�r honom och blevo s�som
d�da.
5. Men �ngeln talade och sade till kvinnorna: �Varen I icke
f�rskr�ckta; jag vet att I s�ken Jesus, den korsf�ste.
6. Han �r icke h�r, ty han �r uppst�nden, s�som han hade f�rutsagt.
Kommen hit, och sen platsen d�r han har legat.
7. Och g�n s� �stad med hast, och s�gen till hans l�rjungar att han
�r uppst�nden fr�n de d�da. Och han skall f�re eder g� till
Galileen; d�r skolen I f� se honom. Jag har nu sagt eder det.�
8. Och de gingo med hast bort ifr�n graven, under fruktan och med
stor gl�dje, och skyndade �stad f�r att omtala det f�r hans
l�rjungar.
9. Men se, d� kom Jesus emot dem och sade: �Hell eder!� Och de
gingo fram och fattade om hans f�tter och tillb�do honom.
10. D� sade Jesus till dem: �Frukten icke; g�n �stad och omtalen
detta f�r mina br�der, p� det att de m� g� till Galileen; d�r
skola de f� se mig.�
11. Men under det att de voro p� v�gen, kommo n�gra av v�ktarna till
staden och underr�ttade �verstepr�sterna om allt det som hade
h�nt.
12. D� f�rsamlade sig dessa j�mte de �ldste; och sedan de hade
fattat sitt beslut, g�vo de en ganska stor summa penningar �t
krigsm�nnen
13. och sade: �S� skolen I s�ga: 'Hans l�rjungar kommo om natten och
stulo bort honom, medan vi sovo.'
14. Och om saken kommer f�r landsh�vdingens �ron, s� skola vi st�lla
honom till freds och s�rja f�r, att I kunnen vara utan
bekymmer.�
15. Och de togo emot penningarna och gjorde s�som man hade l�rt dem.
Och det talet utspriddes bland judarna och �r g�ngse bland dem
�nnu i denna dag.
16. Men de elva l�rjungarna beg�vo sig till det berg i Galileen, dit
Jesus hade bjudit dem att g�.
17. Och n�r de fingo se honom, tillb�do de honom. Dock funnos n�gra
som tvivlade.
18. D� tr�dde Jesus fram och talade till dem och sade: �Mig �r given
all makt i himmelen och p� jorden.
19. G�n f�rdenskull ut och g�ren alla folk till l�rjungar, d�pande
dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
20. l�rande dem att h�lla allt vad jag har befallt eder. Och se,
jag �r med eder alla dagar intill tidens �nde.�
*41/ Evangelium enligt Markus
*41/01 Evangelium enligt Markus, 1 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 1 Kapitlet
Johannes predikar och d�per. Jesus
d�pes, frestas av dj�vulen, begynner
predika, kallar l�rjungar, driver ut en
oren ande, botar Simons sv�rmoder och
andra sjuka, predikar i Galileens
synagogor, botar en spet�lsk man.
1. Detta �r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.
2. S� �r skrivet hos profeten Esaias:
�Se, jag s�nder ut min �ngel framf�r dig,
och han skall bereda v�gen f�r dig.
3. H�r r�sten av en som ropar i �knen:
'Bereden v�gen f�r Herren,
g�ren stigarna j�mna f�r honom.'�
4. I enlighet h�rmed upptr�dde Johannes d�paren i �knen och
predikade b�ttringens d�pelse till syndernas f�rl�telse.
5. Och hela judiska landet och alla Jerusalems inv�nare gingo ut
till honom och l�to d�pa sig av honom i floden Jordan, och
bek�nde d�rvid sina synder.
6. Och Johannes hade kl�der av kamelh�r och bar en l�derg�rdel om
sina l�nder och levde av gr�shoppor och vildhonung.
7. Och han predikade och sade: �Efter mig kommer den som �r
starkare �n jag; jag �r icke ens v�rdig att b�ja mig ned f�r att
uppl�sa hans skorem.
8. Jag d�per eder med vatten, men han skall d�pa eder med helig
ande.�
9. Och det h�nde sig vid den tiden att Jesus kom fr�n Nasaret i
Galileen. Och han l�t d�pa sig i Jordan av Johannes.
10. Och strax d� han steg upp ur vattnet, s�g han himmelen dela sig
och Anden s�som en duva s�nka sig ned �ver honom.
11. Och en r�st kom fr�n himmelen: �Du �r min �lskade Son; i dig har
jag funnit behag.�
12. Strax d�refter f�rde Anden honom ut i �knen.
13. Och han var i �knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och
levde bland vilddjuren; och �nglarna betj�nade honom.
14. Men sedan Johannes hade blivit satt i f�ngelse, kom Jesus till
Galileen och predikade Guds evangelium
15. och sade: �Tiden �r fullbordad, och Guds rike �r n�ra; g�ren
b�ttring, och tron evangelium.�
16. N�r han nu gick fram utmed Galileiska sj�n, fick han se Simon
och Simons broder Andreas kasta ut n�t i sj�n, ty de voro
fiskare.
17. Och Jesus sade till dem: �F�ljen mig, s� skall jag g�ra eder
till m�nniskofiskare.�
18. Strax l�mnade de n�ten och f�ljde honom.
19. N�r han hade g�tt litet l�ngre fram, fick han se Jakob,
Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d�r de sutto i b�ten,
ocks� de, och ordnade sina n�t.
20. Och strax kallade han dem till sig; och de l�mnade sin fader
Sebedeus med legodr�ngarna kvar i b�ten och f�ljde honom.
21. Sedan beg�vo de sig in i Kapernaum; och strax, p� sabbaten, gick
han in i synagogan och undervisade.
22. Och folket h�pnade �ver hans f�rkunnelse; ty han f�rkunnade sin
l�ra f�r dem med makt och myndighet, och icke s�som de
skriftl�rde.
23. Strax h�refter befann sig i deras synagoga en man som var besatt
av en oren ande. Denne ropade
24. och sade: �Vad har du med oss att g�ra, Jesus fr�n Nasaret? Har
du kommit f�r att f�rg�ra oss? Jag vet vem du �r, du Guds
Helige.�
25. Men Jesus tilltalade honom str�ngt och sade: �Tig, och far ut ur
honom.�
26. D� slet och ryckte den orene anden honom och ropade med h�g r�st
och for ut ur honom.
27. Och alla h�pnade, s� att de begynte fr�ga varandra och s�ga:
�Vad �r detta? Det �r ju en ny l�ra, med makt och myndighet.
Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.�
28. Och ryktet om honom gick strax ut �verallt i hela den
kringliggande trakten av Galileen.
29. Och strax d� de hade kommit ut ur synagogan, beg�vo de sig med
Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.
30. Men Simons sv�rmoder l�g sjuk i feber, och de talade strax med
honom om henne.
31. D� gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;
och febern l�mnade henne, och hon betj�nade dem.
32. Men n�r solen hade g�tt ned och det hade blivit afton, f�rde man
till honom alla som voro sjuka eller besatta;
33. och hela staden var f�rsamlad utanf�r d�rren.
34. Och han botade m�nga som ledo av olika slags sjukdomar; och han
drev ut m�nga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna
att tala, eftersom de k�nde honom.
35. Och bittida om morgonen, medan det �nnu var m�rkt, stod han upp
och gick �stad bort till en �de trakt, och bad d�r.
36. Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.
37. Och n�r de funno honom, sade de till honom: �Alla fr�ga efter
dig.�
38. D� sade han till dem: �L�t oss draga bort �t annat h�ll, till de
n�rmaste sm�st�derna, f�r att jag ocks� d�r m� predika; ty
d�rf�r har jag begivit mig ut.�
39. Och han gick �stad och predikade i hela Galileen, i deras
synagogor, och drev ut de onda andarna.
40. Och en spet�lsk man kom fram till honom och f�ll p� kn� och bad
honom och sade till honom: �Vill du, s� kan du g�ra mig ren.�
41. D� f�rbarmade han sig och r�ckte ut handen och r�rde vid honom
och sade till honom: �Jag vill; bliv ren.�
42. Och strax vek spet�lskan ifr�n honom, och han blev ren.
43. Sedan v�nde Jesus strax bort honom med str�nga ord
44. och sade till honom: �Se till, att du icke s�ger n�got h�rom f�r
n�gon; men g� bort och visa dig f�r pr�sten, och framb�r f�r din
rening det offer som Moses har p�bjudit, till ett vittnesb�rd
f�r dem.�
45. Men n�r han kom ut, begynte han ivrigt f�rkunna och utsprida vad
som hade skett, s� att Jesus icke mer kunde �ppet g� in i n�gon
stad, utan m�ste h�lla sig ute i �de trakter; och dit kom man
till honom fr�n alla h�ll.
*41/02 Evangelium enligt Markus, 2 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 2 Kapitlet
Jesus botar en lam man, kallar Levi,
undervisar om fasta och om sabbatsbudet.
1. N�gra dagar d�refter kom han �ter till Kapernaum; och n�r det
spordes att han var hemma,
2. f�rsamlade sig s� mycket folk, att icke ens platsen utanf�r
d�rren mer kunde rymma dem; och han f�rkunnade ordet f�r dem.
3. D� kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra m�n.
4. Och d� de f�r folkets skull icke kunde komma fram till honom med
mannen, togo de bort taket �ver platsen d�r han var; och sedan
de s� hade gjort en �ppning, sl�ppte de ned s�ngen, som den lame
l�g p�.
5. N�r Jesus s�g deras tro, sade han till den lame: �Min son, dina
synder f�rl�tas dig.�
6. Nu sutto d�r n�gra skriftl�rde, och dessa t�nkte i sina hj�rtan:
7. �Huru kan denne tala s�? Han h�dar ju. Vem kan f�rl�ta synder,
utom Gud allena?�
8. Strax f�rnam d� Jesus i sin ande att de t�nkte s� vid sig
sj�lva; och han sade till dem: �Huru kunnen I t�nka s�dant i
edra hj�rtan?
9. Vilket �r l�ttare, att s�ga till den lame: 'Dina synder f�rl�tas
dig' eller att s�ga: 'St� upp, tag din s�ng och g�'?
10. Men f�r att I skolen veta att M�nniskosonen har makt h�r p�
jorden att f�rl�ta synder,
11. s� s�ger jag dig� (och h�rmed v�nde han sig till den lame): �St�
upp, tag din s�ng och g� hem.�
12. D� stod han upp och tog strax sin s�ng och gick ut i allas �syn,
s� att de alla uppfylldes av h�pnad och prisade Gud och sade:
�S�dant hava vi aldrig sett.�
13. �ter begav han sig ut och gick l�ngs med sj�n. Och allt folket
kom till honom, och han undervisade dem.
14. N�r han nu gick d�r fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta
vid tullhuset. Och han sade till denne: �F�lj mig.� D� steg han
upp och f�ljde honom.
15. N�r Jesus d�refter l�g till bords i hans hus, voro d�r s�som
bordsg�ster, j�mte Jesus och hans l�rjungar, ocks� m�nga
publikaner och syndare; ty m�nga s�dana funnos bland dem som
f�ljde honom.
16. Men n�r de skriftl�rde bland faris�erna s�go att han �t med
publikaner och syndare, sade de till hans l�rjungar: �Huru kan
han �ta med publikaner och syndare?�
17. N�r Jesus h�rde detta, sade han till dem: �Det �r icke de friska
som beh�va l�kare, utan de sjuka. Jag har icke kommit f�r att
kalla r�ttf�rdiga, utan f�r att kalla syndare.�
18. Och Johannes' l�rjungar och faris�erna h�llo fasta. Och man kom
och sade till honom: �Varf�r fasta icke dina l�rjungar, d�
Johannes' l�rjungar och faris�ernas l�rjungar fasta?�
19. Jesus svarade dem: �Kunna v�l br�llopsg�sterna fasta, medan
brudgummen �nnu �r hos dem? Nej, s� l�nge de hava brudgummen
hos sig, kunna de icke fasta.
20. Men den tid skall komma, d� brudgummen tages ifr�n dem, och d�,
p� den tiden, skola de fasta. --
21. Ingen syr en lapp av okrympt tyg p� en gammal mantel; om n�gon
s� gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort �nnu mer av
den gamla manteln, och h�let skulle bliva v�rre.
22. Ej heller sl�r n�gon nytt vin i gamla skinnl�glar; om n�gon s�
gjorde, skulle vinet spr�nga s�nder l�glarna, s� att b�de vinet
och l�glarna f�rd�rvades. Nej, nytt vin sl�r man i nya l�glar.�
23. Och det h�nde sig p� sabbaten att han tog v�gen genom ett
s�desf�lt; och hans l�rjungar begynte rycka av axen, medan de
gingo.
24. D� sade faris�erna till honom: �Se! Huru kunna de p� sabbaten
g�ra vad som icke �r lovligt?�
25. Han svarade dem: �Haven I aldrig l�st vad David gjorde, n�r han
sj�lv och de som f�ljde honom kommo i n�d och blevo hungriga:
26. huru han d�, p� den tid Abjatar var �verstepr�st, gick in i Guds
hus och �t sk�debr�den -- fast�n det ju icke �r lovligt f�r
andra �n f�r pr�sterna att �ta s�dant br�d -- och huru han
j�mv�l gav �t dem som f�ljde honom?�
27. D�refter sade han till dem: �Sabbaten blev gjord f�r m�nniskans
skull, och icke m�nniskan f�r sabbatens skull.
28. S� �r d� M�nniskosonen herre ocks� �ver sabbaten.�
*41/03 Evangelium enligt Markus, 3 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 3 Kapitlet
Jesus botar en man som har en f�rvissnad
hand, s� ock andra sjuka, f�rordnar tolv
apostlar, f�rsvarar sig mot de
skriftl�rde, varnar f�r h�delse mot den
helige Ande, giver till k�nna vilka som
�ro hans r�tta fr�nder.
1. Och han gick �ter in i en synagoga. D�r var d� en man som hade
en f�rvissnad hand.
2. Och de vaktade p� honom, f�r att se om han skulle bota denne p�
sabbaten; de ville n�mligen f� n�got att anklaga honom f�r.
3. D� sade han till mannen som hade den f�rvissnade handen: �St�
upp, och kom fram.�
4. Sedan sade han till dem: �Vilketdera �r lovligt p� sabbaten: att
g�ra vad gott �r, eller att g�ra vad ont �r, att r�dda n�gons
liv, eller att d�da?� Men de tego.
5. D� s�g han sig omkring p� dem med vrede, bedr�vad �ver deras
hj�rtans f�rstockelse, och sade till mannen: �R�ck ut din hand.�
Och han r�ckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
6. D� gingo faris�erna bort och fattade strax, tillsammans med
herodianerna, det beslutet att de skulle f�rg�ra honom.
7. Och Jesus drog sig med sina l�rjungar undan till sj�n, och en
stor hop folk f�ljde honom fr�n Galileen.
8. Och fr�n Judeen och Jerusalem och Idumeen och fr�n landet p�
andra sidan Jordan och fr�n trakterna omkring Tyrus och Sidon
kom en stor hop folk till honom, n�r de fingo h�ra huru stora
ting han gjorde.
9. Och han tillsade sina l�rjungar att en b�t skulle h�llas
tillreds �t honom, f�r folkets skull, f�r att de icke skulle
tr�nga sig inp� honom.
10. Ty han botade m�nga och blev d�rf�r �verlupen av alla som hade
n�gon pl�ga och f�rdenskull ville r�ra vid honom.
11. Och n�r de orena andarna s�go honom, f�llo de ned f�r honom och
och ropade och sade: �Du �r Guds Son.�
12. Men han f�rbj�d dem str�ngeligen, �ter och �ter, att r�ja honom.
13. Och han gick upp p� berget och kallade till sig n�gra som han
sj�lv uts�g; och de kommo till honom.
14. S� f�rordnade han tolv som skulle f�lja honom, och som han ville
s�nda ut till att predika,
15. och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16. Han f�rordnade allts� dessa tolv: Simon, �t vilken han gav
tillnamnet Petrus;
17. vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, �t
vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tord�nsm�n);
18. vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och
Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19. och Judas Iskariot, densamme som f�rr�dde honom.
20. Och n�r han kom hem, f�rsamlade sig folket �ter, s� att de icke
ens fingo tillf�lle att �ta.
21. D� nu hans n�rmaste fingo h�ra h�rom, gingo de �stad f�r att
taga vara p� honom; ty de menade att han var fr�n sina sinnen.
22. Och de skriftl�rde som hade kommit ned fr�n Jerusalem sade att
han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda
andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23. D� kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:
�Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24. Om ett rike har kommit i strid med sig sj�lvt, s� kan det riket
ju icke hava best�nd;
25. och om ett hus har kommit i strid med sig sj�lvt, s� skall icke
heller det huset kunna �ga best�nd.
26. Om allts� Satan har satt sig upp mot sig sj�lv och kommit i
strid med sig sj�lv, s� kan han icke �ga best�nd, utan det �r d�
ute med honom. --
27. Nej, ingen kan g� in i en stark mans hus och plundra honom p�
hans bohag, s�framt han icke f�rut har bundit den starke. F�rst
d�refter kan han plundra hans hus.
28. Sannerligen s�ger jag eder: Alla andra synder skola bliva
m�nniskors barn f�rl�tna, ja ock alla andra h�delser, huru
h�diskt de �n m� tala;
29. men den som h�dar den helige Ande, han f�r icke n�gonsin
f�rl�telse, utan �r skyldig till evig synd.�
30. De hade ju n�mligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31. S� kommo nu hans moder och hans br�der; och de stannade
d�rutanf�r och s�nde bud in till honom f�r att kalla honom ut.
32. Och mycket folk satt d�r omkring honom; och man sade till honom:
�Se, din moder och dina br�der st� h�rutanf�r och fr�ga efter
dig.�
33. D� svarade han dem och sade: Vilken �r min moder, och vilka �ro
mina br�der?�
34. Och han s�g sig omkring p� dem som sutto d�r runt omkring honom,
och han sade: �Se h�r �r min moder, och h�r �ro mina br�der!
35. Den som g�r Guds vilja, den �r min broder och min syster och min
moder.�
*41/04 Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet
Jesus undervisar i liknelser om
himmelriket och stillar en storm p�
sj�n.
1. Och han begynte �ter undervisa vid sj�n. Och d�r f�rsamlade sig
en stor hop folk omkring honom. D�rf�r steg han i en b�t; och
han satt i den ute p� sj�n, under det att allt folket stod p�
land utmed sj�n.
2. Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i
sin undervisning:
3. �H�ren! En s�ningsman gick ut f�r att s�.
4. D� h�nde sig, n�r han s�dde, att somt f�ll vid v�gen, och
f�glarna kommo och �to upp det.
5. Och somt f�ll p� stengrund, d�r det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6. men n�r solen hade g�tt upp, f�rbr�ndes det, och eftersom det icke
hade n�gon rot, torkade det bort.
7. Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena sk�to upp och f�rkv�vde
det, s� att det icke gav n�gon frukt.
8. Men somt f�ll i god jord, och det sk�t upp och v�xte och gav
frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.�
9. Och han tillade: �Den som har �ron till att h�ra, han h�re.�
10. N�r han sedan hade dragit sig undan ifr�n folket, fr�gade honom
de tolv, och med dem de andra som f�ljde honom, om liknelserna.
11. D� sade han till dem: ��t eder �r Guds rikes hemlighet given,
men �t dem som st� utanf�r meddelas alltsammans i liknelser,
12. f�r att de 'med seende �gon skola se, och dock intet f�rnimma,
och med h�rande �ron h�ra, och dock intet f�rst�, s� att de icke
omv�nda sig och undf� f�rl�telse'.�
13. Sedan sade han till dem: �F�rst�n I icke denna liknelse, huru
skolen I d� kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14. Vad s�ningsmannen s�r �r ordet.
15. Och att s�den s�ddes vid v�gen, det �r sagt om dem i vilka ordet
v�l bliver s�tt, men n�r de hava h�rt det, kommer strax Satan
ock tager bort ordet som s�ddes i dem.
16. Sammalunda f�rh�ller det sig med det som s�s p� stengrunden: det
�r sagt om dem, som n�r de f� h�ra ordet, v�l strax taga emot
det med gl�dje,
17. men icke hava n�gon rot i sig, utan bliva best�ndande allenast
till en tid; n�r sedan bedr�velse eller f�rf�ljelse p�kommer f�r
ordets skull, d� komma de strax p� fall.
18. Annorlunda f�rh�ller det sig med det som s�s bland t�rnena: det
�r sagt om dem som v�l h�ra ordet,
19. men l�ta tidens omsorger och rikedomens bedr�gliga lockelse, och
beg�relser efter andra ting, komma d�rin och f�rkv�va ordet, s�
att det bliver utan frukt.
20. Men att det s�ddes i den goda jorden, det �r sagt om dem som
b�de h�ra ordet och taga emot det, och som b�ra frukt,
trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.�
21. Och han sade till dem: �Icke tager man v�l fram ett ljus, f�r
att det skall s�ttas under sk�ppan eller under b�nken; man g�r
det ju, f�r att det skall s�ttas p� ljusstaken.
22. Ty intet �r f�rdolt, utom f�r att det skall bliva uppenbarat; ej
heller har n�got blivit undang�mt, utom f�r att det skall komma
i dagen.
23. Om n�gon har �ron till att h�ra, s� h�re han.�
24. Och han sade till dem: �Akten p� vad I h�ren. Med det m�tt som
I m�ten med skall ock m�tas �t eder, och �nnu mer skall bliva
eder tilldelat.
25. Ty den som har, �t honom skall varda givet; men den som icke
har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.�
26. Och han sade: �S� �r det med Guds rike, som n�r en man s�r s�d i
jorden;
27. och han sover, och han vaknar, och n�tter och dagar g�, och
s�den skjuter upp och v�xer i h�jden, han vet sj�lv icke huru.
28. Av sig sj�lv b�r jorden frukt, f�rst str� och sedan ax, och
omsider finnes fullbildat vete i axet.
29. N�r s� frukten �r mogen, l�ter han strax lien g�, ty sk�rdetiden
�r d� inne.�
30. Och han sade: �Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med
vilken liknelse skola vi framst�lla det?
31. Det �r s�som ett senapskorn, som n�r det l�gges ned i jorden, �r
minst av alla fr�n p� jorden;
32. men sedan det �r nedlagt, skjuter det upp och bliver st�rst
bland alla kryddv�xter och f�r s� stora grenar, att himmelens
f�glar kunna bygga sina n�sten i dess skugga.�
33. I m�nga s�dana liknelser f�rkunnade han ordet f�r dem, efter
deras f�rm�ga att fatta det;
34. och utan liknelse talade han icke till dem. Men f�r sina
l�rjungar uttydde han allt, n�r de voro allena.
35. Samma dag, om aftonen, sade han till dem: �L�t oss fara �ver
till andra stranden.�
36. S� l�to de folket g� och togo honom med i b�ten, d�r han redan
f�rut var; och j�mv�l andra b�tar f�ljde med honom.
37. D� kom en h�ftig stormvind, och v�gorna slogo in i b�ten, s� att
b�ten redan begynte fyllas.
38. Men han sj�lv l�g i bakstammen och sov, lutad mot huvudg�rden.
D� v�ckte de honom och sade till honom: �M�stare, fr�gar du icke
efter att vi f�rg�s?�
39. N�r han s� hade vaknat, n�pste han vinden och sade till sj�n:
�Tig, var stilla.� Och vinden lade sig, och det blev alldeles
lugnt.
40. D�refter sade han till dem: �Varf�r r�dens I? Haven I �nnu
ingen tro?�
41. Och de hade blivit mycket h�pna och sade till varandra: �Vem �r
d� denne, eftersom b�de vinden och sj�n �ro honom lydiga?�
*41/05 Evangelium enligt Markus, 5 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 5 Kapitlet
Jesus botar en besatt och en kvinna som
lider av blodg�ng, uppv�cker Jairus'
dotter fr�n d�den.
1. S� kommo de �ver till gerasenernas land, p� andra sidan sj�n.
2. Och strax d� han hade stigit ur b�ten, kom en man, som var
besatt av en oren ande, emot honom fr�n gravarna d�r;
3. han hade n�mligen sitt tillh�ll bland gravarna. Och icke ens
med kedjor kunde man numera f�ngsla honom;
4. ty v�l hade han m�nga g�nger blivit f�ngslad med fotbojor och
kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit s�nder
fotbojorna, och ingen kunde f� makt med honom.
5. Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p�
bergen och skriade och sargade sig sj�lv med stenar.
6. N�r denne nu fick se Jesus p� avst�nd, skyndade han fram och
f�ll ned f�r honom
7. och ropade med h�g r�st och sade: �Vad har du med mig att g�ra,
Jesus, du Guds, den H�gstes, Son? Jag besv�r dig vid Gud, pl�ga
mig icke.�
8. Jesus skulle n�mligen just s�ga till honom: �Far ut ur mannen,
du orena ande.�
9. D� fr�gade han honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade honom:
�Legion �r mitt namn, ty vi �ro m�nga.�
10. Och han bad honom entr�get att icke driva dem bort ifr�n den
trakten.
11. Nu gick d�r vid berget en stor svinhjord i bet.
12. Och de b�do honom och sade: �S�nd oss �stad in i svinen; l�t oss
f� fara in i dem.�
13. Och han tillstadde dem det. D� g�vo sig de orena andarna �stad
och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass tv� tusen svin,
st�rtade sig utf�r branten ned i sj�n och drunknade i sj�n.
14. Men de som vaktade dem flydde och ber�ttade h�rom i staden och
p� landsbygden; och folket gick �stad f�r att se vad det var som
hade skett.
15. N�r de d� kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit
besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta d�r kl�dd och
vid sina sinnen; och de betogos av h�pnad.
16. Och de som hade �sett h�ndelsen f�rt�ljde f�r dem vad som hade
vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17. D� begynte folket bedja honom att han skulle g� bort ifr�n deras
omr�de.
18. N�r han sedan steg i b�ten, bad honom mannen som hade varit
besatt, att han skulle f� f�lja honom.
19. Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: �G� hem
till de dina, och ber�tta f�r dem huru stora ting Herren har
gjort med dig, och huru han har f�rbarmat sig �ver dig.�
20. D� gick han �stad och begynte f�rkunna i Dekapolis huru stora
ting Jesus hade gjort med honom; och alla f�rundrade sig.
21. Och n�r Jesus hade farit �ver i b�ten, tillbaka till andra
stranden, f�rsamlade sig mycket folk omkring honom, d�r han stod
vid sj�n.
22. D� kom en synagogf�rest�ndare, vid namn Jairus, dit; och n�r
denne fick se honom, f�ll han ned f�r hans f�tter
23. och bad honom entr�get och sade: �Min dotter ligger p� sitt
yttersta. Kom och l�gg h�nderna p� henne, s� att hon bliver
hulpen och f�r leva.�
24. D� gick han med mannen; och honom f�ljde mycket folk, som
tr�ngde sig inp� honom.
25. Nu var d�r en kvinna som hade haft blodg�ng i tolv �r,
26. och som hade lidit mycket hos m�nga l�kare och kostat p� sig
allt vad hon �gde, utan att det hade varit henne till n�got
gagn; snarare hade det blivit v�rre med henne.
27. Hon hade f�tt h�ra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom,
och r�rde vid hans mantel.
28. Ty hon t�nkte: �Om jag �tminstone f�r r�ra vid hans kl�der, s�
bliver jag hulpen.�
29. Och strax uttorkade hennes blods k�lla, och hon k�nde i sin
kropp att hon var botad fr�n sin pl�ga.
30. Men strax d� Jesus inom sig f�rnam vilken kraft som hade g�tt ut
ifr�n honom, v�nde han sig om i folkhopen och fr�gade: �Vem
r�rde vid mina kl�der?�
31. Hans l�rjungar sade till honom: �Du ser huru folket tr�nger p�,
och �nd� fr�gar du: 'Vem r�rde vid mig?'�
32. D� s�g han sig omkring f�r att f� se den som hade gjort detta.
33. Men kvinnan fruktade och b�vade, ty hon visste vad som hade
skett med henne; och hon kom fram och f�ll ned f�r honom och
sade honom hela sanningen.
34. D� sade han till henne: �Min dotter, din tro har hj�lpt dig. G�
i frid, och var botad fr�n din pl�ga.�
35. Medan han �nnu talade, kommo n�gra fr�n synagogf�rest�ndarens
hus och sade: �Din dotter �r d�d; du m� icke vidare g�ra
m�staren omak.�
36. Men n�r Jesus m�rkte vad som talades, sade han till
synagogf�rest�ndaren: �Frukta icke, tro allenast.�
37. Och han tillstadde ingen att f�lja med, utom Petrus och Jakob
och Johannes, Jakobs broder.
38. S� kommo de till synagogf�rest�ndarens hus, och han fick d�r se
en hop m�nniskor som h�jde klagol�t och gr�to och j�mrade sig
h�gt.
39. Och han gick in och sade till dem: �Varf�r klagen I och gr�ten?
Flickan �r icke d�d, hon sover.�
40. D� h�nlogo de �t honom. Men han visade ut dem allasammans; och
han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som
hade f�tt f�lja med honom, och gick in dit d�r flickan l�g.
41. Och han tog flickan vid handen och sade till henne: �Talita,
kum� (det betyder: �Flicka, jag s�ger dig, st� upp�).
42. Och strax stod flickan upp och begynte g� omkring (hon var
n�mligen tolv �r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor
h�pnad.
43. Men han f�rbj�d dem str�ngeligen att l�ta n�gon f� veta vad som
hade skett. D�refter tillsade han att man skulle giva henne
n�got att �ta.
*41/06 Evangelium enligt Markus, 6 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 6 Kapitlet
Jesus bem�tes i sin f�dernestad med
f�rakt, s�nder ut sina tolv apostlar.
Johannes d�paren halshugges. Jesus
bespisar fem tusen m�n, g�r p� vattnet,
botar sjuka i Gennesarets land.
1. Och han gick bort d�rifr�n och begav sig till sin f�dernestad;
och hans l�rjungar f�ljde honom.
2. Och n�r det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och
folket h�pnade, n�r de h�rde honom; de sade: �Varifr�n har han
f�tt detta? Och vad �r det f�r vishet som har blivit honom
given? Och dessa stora kraftg�rningar som g�ras genom honom,
varifr�n komma de?
3. �r d� denne icke timmermannen, han som �r Marias son och broder
till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans
systrar h�r hos oss?� S� blev han f�r dem en st�testen.
4. D� sade Jesus till dem: �En profet �r icke f�raktad utom i sin
f�dernestad och bland sina fr�nder och i sitt eget hus.�
5. Och han kunde icke d�r g�ra n�gon kraftg�rning, utom att han
botade n�gra f� sjuka, genom att l�gga h�nderna p� dem.
6. Och han f�rundrade sig �ver deras otro.
Sedan gick han omkring i byarna, fr�n den ena byn till den
andra, och undervisade.
7. Och han kallade till sig de tolv och s�nde s� ut dem, tv� och
tv�, och gav dem makt �ver de orena andarna.
8. Och han bj�d dem att icke taga n�got med sig p� v�gen, utom
allenast en stav: icke br�d, icke r�nsel, icke penningar i
b�ltet.
9. Sandaler finge de dock hava p� f�tterna, men de skulle icke b�ra
dubbla livkl�dnader.
10. Och han sade till dem: �N�r I haven kommit in i n�got hus, s�
stannen d�r, till dess I l�mnen den orten.
11. Och om man p� n�got st�lle icke tager emot eder och icke h�r p�
eder, s� g�n bort d�rifr�n, och skudden av stoftet som �r under
edra f�tter, till ett vittnesb�rd mot dem.�
12. Och de gingo ut och predikade att man skulle g�ra b�ttring;
13. och de drevo ut m�nga onda andar och smorde m�nga sjuka med olja
och botade dem.
14. Och konung Herodes fick h�ra om honom, ty hans namn hade blivit
k�nt. Man sade: �Det �r Johannes d�paren, som har uppst�tt fr�n
de d�da, och d�rf�r verka dessa krafter i honom.�
15. Men andra sade: �Det �r Elias.� Andra �ter sade: �Det �r en
profet, lik de andra profeterna.�
16. Men n�r Herodes h�rde detta, sade han: �Det �r Johannes, den som
jag l�t halshugga. Han bar uppst�tt fr�n de d�da.�
17. Herodes hade n�mligen s�nt �stad och l�tit gripa Johannes och
binda honom och s�tta honom i f�ngelse, f�r Herodias', sin
broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit
till �kta,
18. och Johannes hade d� sagt till honom: �Det �r icke lovligt f�r
dig att hava din broders hustru.�
19. D�rf�r hyste nu Herodes agg till honom och ville d�da honom, men
han hade icke makt d�rtill.
20. Ty Herodes f�rstod att Johannes var en r�ttf�rdig och helig man,
och han fruktade f�r honom och gav honom sitt beskydd. Och n�r
han hade h�rt honom, blev han bet�nksam i m�nga stycken; och han
h�rde honom g�rna.
21. Men s� kom en l�glig dag, i det att Herodes p� sin f�delsedag
gjorde ett g�stabud f�r sina storm�n och f�r krigs�verstarna och
de f�rn�msta m�nnen i Galileen.
22. D� gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade
Herodes och hans bordsg�ster. Och konungen sade till flickan:
�Beg�r av mig vadhelst du vill, s� skall jag giva dig det.�
23. Ja, han lovade henne detta med ed och sade: �Vadhelst du beg�r
av mig, det skall jag giva dig, �nda till h�lften av mitt rike.�
24. D� gick hon ut och fr�gade sin moder: �Vad skall jag beg�ra?�
Hon svarade: �Johannes d�parens huvud.�
25. Och strax skyndade hon in till konungen och framst�llde sin
beg�ran och sade: �Jag vill att du nu genast giver mig p� ett
fat Johannes d�parens huvud.�
26. D� blev konungen mycket bekymrad, men f�r edens och f�r
bordsg�sternas skull ville han icke avvisa henne.
27. Allts� s�nde konungen strax en drabant med befallning att h�mta
hans huvud. Och denne gick �stad och halsh�gg honom i f�ngelset
28. och bar sedan fram hans huvud p� ett fat och gav det �t flickan,
och flickan gav det �t sin moder.
29. Men n�r hans l�rjungar fingo h�ra h�rom, kommo de och togo hans
d�da kropp och lade den i en grav.
30. Och apostlarna f�rsamlade sig hos Jesus och omtalade f�r honom
allt vad de hade gjort, och allt vad de hade l�rt folket.
31. D� sade han till dem: �Kommen nu I med mig bort till en �de
trakt, d�r vi f� vara allena, och vilen eder n�got litet.� Ty de
fingo icke ens tid att �ta; s� m�nga voro de som kommo och
gingo.
32. De foro allts� i b�ten bort till en �de trakt, d�r de kunde vara
allena.
33. Men man s�g dem fara sin v�g, och m�nga fingo veta det; och fr�n
alla st�der str�mmade d� m�nniskor tillsammans dit landv�gen och
kommo fram f�re dem.
34. N�r han s� steg i land, fick han se att d�r var mycket folk. D�
�mkade han sig �ver dem, eftersom de voro �lika f�r som icke
hade n�gon herde�; och han begynte undervisa dem i m�ngahanda
stycken.
35. Men n�r det redan var l�ngt lidet p� dagen, tr�dde hans
l�rjungar fram till honom och sade: �Trakten �r �de, och det �r
redan l�ngt lidet p� dagen.
36. L�t dem skiljas �t, s� att de kunna g� bort i g�rdarna och
byarna h�romkring och k�pa sig n�got att �ta.�
37. Men han svarade och sade till dem: �Given I dem att �ta.� De
svarade honom: �Skola vi d� g� bort och k�pa br�d f�r tv� hundra
silverpenningar[1] och giva dem att �ta?�
38. Men han sade till dem: �Huru m�nga br�d haven I? G�n och sen
efter.� Sedan de hade gjort s�, svarade de: �Fem, och d�rtill
tv� fiskar.�
39. D� befallde han dem att l�ta alla i skilda matlag l�gga sig ned
i gr�na gr�set.
40. Och de l�grade sig d�r i skilda hopar, hundra eller femtio i
var.
41. D�refter tog han de fem br�den och de tv� fiskarna och s�g upp
till himmelen och v�lsignade dem. Och han br�t br�den och gav
dem �t l�rjungarna, f�r att de skulle l�gga fram �t folket;
ocks� de tv� fiskarna delade han mellan dem alla.
42. Och de �to alla och blevo m�tta.
43. Sedan samlade man upp �verblivna br�dstycken, tolv korgar fulla,
d�rtill ock kvarlevor av fiskarna.
44. Och det var fem tusen m�n som hade �tit.
45. Strax d�refter n�dgade han sina l�rjungar att stiga i b�ten och
i f�rv�g fara �ver till Betsaida p� andra stranden, medan han
sj�lv tills�g att folket skildes �t.
46. Och n�r han hade tagit avsked av folket, gick han d�rifr�n upp
p� berget f�r att bedja.
47. N�r det s� hade blivit afton, var b�ten mitt p� sj�n, och han
var ensam kvar p� land.
48. Och han s�g dem vara h�rt ansatta, d�r de rodde fram, ty vinden
l�g emot dem. Vid fj�rde nattv�kten kom han d� till dem, g�ende
p� sj�n, och skulle just g� f�rbi dem.
49. Men n�r de fingo se honom g� p� sj�n, trodde de att det var en
v�lnad och ropade h�gt;
50. ty de s�go honom alla och blevo f�rf�rade. Men han begynte
strax tala med dem och sade till dem: �Varen vid gott mod; det
�r jag, varen icke f�rskr�ckta.�
51. D�refter steg han upp till dem i b�ten, och vinden lade sig.
Och de blevo uppfyllda av stor h�pnad;
52. ty de hade icke kommit till f�rst�nd genom det som hade skett
med br�den, utan deras hj�rtan voro f�rstockade.
53. N�r de hade farit �ver till andra stranden, kommo de till
Gennesarets land och lade till d�r.
54. Och n�r de stego ur b�ten, k�nde man strax igen honom;
55. och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket
begynte d� �verallt b�ra de sjuka p� s�ngar dit d�r man h�rde
att han var.
56. Och varhelst han gick in i n�gon by eller n�gon stad eller n�gon
g�rd, d�r lade man de sjuka p� de �ppna platserna. Och de b�do
honom att �tminstone f� r�ra vid h�rntofsen p� hans mantel; och
alla som r�rde vid den blevo hulpna.
[1] Se Silverpenning i Ordf�rklaringarna.
*41/07 Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet
Jesus bestraffar faris�ernas och de
skriftl�rdes skrymtaktiga nit, b�nh�r en
kananeisk kvinna, botar en d�vstum.
1. Och faris�erna, s� ock n�gra skriftl�rde som hade kommit fr�n
Jerusalem, f�rsamlade sig omkring honom;
2. och de fingo d� se n�gra av hans l�rjungar �ta med �orena�, det
�r otvagna, h�nder.
3. Nu �r det s� med faris�erna och alla andra judar, att de icke
�ta n�got utan att f�rut, till �tlydnad av de �ldstes stadgar,
noga hava tvagit sina h�nder,
4. likasom de icke heller, n�r de komma fr�n torget, �ta n�got utan
att f�rut hava tvagit sig; m�nga andra stadgar finnas ock, som
de av �lder pl�ga h�lla, s�som att sk�lja b�gare och tr�kannor
och kopparsk�lar.
5. D�rf�r fr�gade honom nu faris�erna och de skriftl�rde: �Varf�r
vandra icke dina l�rjungar efter de �ldstes stadgar, utan �ta
med orena h�nder?�
6. Men han svarade dem: �R�tt profeterade Esaias om eder, I
skrymtare, s�som det �r skrivet:
'Detta folk �rar mig med sina l�ppar,
men deras hj�rtan �ro l�ngt ifr�n mig;
7. och f�f�ngt dyrka de mig,
eftersom de l�ror de f�rkunna �ro m�nniskobud.'
8. I s�tten Guds bud � sido och h�llen m�nniskors stadgar.�
9. Ytterligare sade han till dem: �R�tt s�; I upph�ven Guds bud f�r
att h�lla edra egna stadgar!
10. Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som
sm�dar sin fader eller sin moder, han skall d�den d�.'
11. Men I s�gen: om en son s�ger till sin fader eller sin moder:
'Vad du av mig kunde hava f�tt till hj�lp, det giver jag i
st�llet s�som korban' (det betyder offerg�va),
12. d� kunnen I icke tillst�dja honom att vidare g�ra n�got f�r sin
fader eller sin moder.
13. P� detta s�tt g�ren I Guds budord om intet genom edra
f�derne�rvda stadgar. Och mycket annat s�dant g�ren I.�
14. D�refter kallade han �ter folket till sig och sade till dem:
�H�ren mig alla och f�rst�n.
15. Intet som utifr�n g�r in i m�nniskan kan orena henne, men vad
som g�r ut ifr�n m�nniskan, detta �r det som orenar henne.�
16. [1]
17. N�r han sedan hade l�mnat folket och kommit inomhus, fr�gade
hans l�rjungar honom om detta bildliga tal.
18. Han svarade dem: ��ren d� ocks� I s� utan f�rst�nd? Insen I
icke att intet som utifr�n g�r in i m�nniskan kan orena henne,
19. eftersom det icke g�r in i hennes hj�rta, utan ned i buken, och
har sin naturliga utg�ng?� H�rmed f�rklarade han all mat f�r
ren.
20. Och han tillade: �Vad som g�r ut ifr�n m�nniskan, detta �r det
som orenar m�nniskan.
21. Ty inifr�n, fr�n m�nniskornas hj�rtan, utg� deras onda tankar,
otukt, tjuveri, mord,
22. �ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, l�saktighet, avund,
h�delse, �vermod, of�rsynt v�sende.
23. Allt detta onda g�r inifr�n ut, och det orenar m�nniskan.�
24. Och han stod upp och begav sig bort d�rifr�n till Tyrus' omr�de.
D�r gick han in i ett hus och ville icke att n�gon skulle f�
veta det. Dock kunde han icke f�rbliva obem�rkt,
25. utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,
strax d� hon hade f�tt h�ra om honom, och f�ll ned f�r hans
f�tter;
26. det var en grekisk kvinna av syrofenicisk h�rkomst. Och hon bad
honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27. Men han sade till henne: �L�t barnen f�rst bliva m�ttade; det �r
ju otillb�rligt att taga br�det fr�n barnen och kasta det �t
hundarna.�
28. Hon svarade och sade till honom: �Ja, Herre; ocks� �ta hundarna
under bordet allenast av barnens smulor.�
29. D� sade han till henne: �F�r det ordets skull s�ger jag dig: G�;
den onde anden har farit ut ur din dotter.�
30. Och n�r hon kom hem, fann hon flickan ligga p� s�ngen och s�g
att den onde anden hade farit ut.
31. Sedan begav han sig �ter bort ifr�n Tyrus' omr�de och tog v�gen
�ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omr�de, till Galileiska
sj�n.
32. Och man f�rde till honom en som var d�v och n�stan stum och bad
honom att l�gga handen p� denne.
33. D� tog han honom avsides ifr�n folket och satte sina fingrar i
hans �ron och spottade och r�rde vid hans tunga
34. och s�g upp till himmelen, suckade och sade till honom: �Effata�
(det betyder: �Uppl�t dig�).
35. D� �ppnades hans �ron, och hans tungas band l�stes, och han
talade redigt och klart.
36. Och Jesus f�rbj�d dem att omtala detta f�r n�gon; men ju mer han
f�rbj�d dem, dess mer f�rkunnade de det.
37. Och folket h�pnade �verm�ttan och sade: �Allt har han v�l
best�llt: de d�va l�ter han h�ra och de stumma tala.�
[1] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*41/08 Evangelium enligt Markus, 8 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 8 Kapitlet
Jesus bespisar fyra tusen m�n, avvisar
n�gra som beg�ra tecken fr�n himmelen,
varnar f�r faris�ernas och Herodes'
surdeg, giver en blind man hans syn,
bek�nnes av Petrus som Messias,
f�ruts�ger sitt lidande, talar om sin
efterf�ljelse.
1. D� vid samma tid �ter mycket folk hade kommit tillst�des, och de
icke hade n�got att �ta, kallade han sina l�rjungar till sig och
sade till dem:
2. �Jag �mkar mig �ver folket, ty det �r redan tre dagar som de
hava dr�jt kvar hos mig, och de hava intet att �ta.
3. Om jag nu l�ter dem fastande g� ifr�n mig hem, s� uppgivas de p�
v�gen; somliga av dem hava ju kommit l�ngv�ga ifr�n.�
4. D� svarade hans l�rjungar honom: �Varifr�n skall man h�r i en
�ken kunna f� br�d till att m�tta dessa med?�
5. Han fr�gade dem: �Huru m�nga br�d haven I?� De svarade: �Sju.�
6. D� tillsade han folket att l�gra sig p� marken. Ock han tog de
sju br�den, tackade Gud och br�t dem och gav �t sina l�rjungar,
f�r att de skulle l�gga fram dem; och de lade fram �t folket.
7. De hade ock n�gra f� sm�fiskar; och n�r han hade v�lsignat
dessa, bj�d han att man likaledes skulle l�gga fram dem.
8. S� �to de och blevo m�tta. Och man samlade sedan upp sju korgar
med �verblivna stycken.
9. Men antalet av dem som voro tillst�des var vid pass fyra tusen.
Sedan l�t han dem skiljas �t.
10. Och strax d�refter steg han i b�ten med sina l�rjungar och for
till trakten av Dalmanuta.
11. Och faris�erna kommo ditut och begynte disputera med honom; de
ville s�tta honom p� prov och beg�rde av honom n�got tecken fr�n
himmelen.
12. D� suckade han ur sin andes djup och sade: �Varf�r beg�r detta
sl�kte ett tecken? Sannerligen s�ger jag eder: �t detta sl�kte
skall intet tecken givas.�
13. S� l�mnade han dem och steg �ter i b�ten och for �ver till andra
stranden.
14. Och de hade f�rg�tit att taga med sig br�d; icke mer �n ett enda
br�d hade de med sig i b�ten.
15. Och han bj�d dem och sade: �Sen till, att I tagen eder till vara
f�r faris�ernas surdeg och f�r Herodes' surdeg.�
16. D� talade de med varandra om att de icke hade br�d med sig.
17. Men n�r han m�rkte detta, sade han till dem: �Varf�r talen I om
att I icke haven br�d med eder? Fatten och f�rst�n I d� �nnu
ingenting? �ro edra hj�rtan s� f�rstockade?
18. I haven ju �gon; sen I d� icke? I haven ju �ron; h�ren I d�
icke?
19. Och kommen I icke ih�g huru m�nga korgar fulla av stycken I
samladen upp, n�r jag br�t de fem br�den �t de fem tusen?� De
svarade honom: �Tolv.�
20. �Och n�r jag br�t de sju br�den �t de fyra tusen, huru m�nga
korgar fulla av stycken samladen I d� upp?� De svarade: �Sju.�
21. D� sade han till dem: �F�rst�n I d� �nnu ingenting?�
22. D�refter kommo de till Betsaida. Och man f�rde till honom en
som var blind och bad honom att han skulle r�ra vid denne.
23. D� tog han den blinde vid handen och ledde honom utanf�r byn;
sedan spottade han p� hans �gon och lade h�nderna p� honom och
fr�gade honom: �Ser du n�got?�
24. Han s�g d� upp och svarade: �Jag kan urskilja m�nniskorna; jag
ser dem g� omkring, men de likna tr�d.�
25. D�refter lade han �ter h�nderna p� hans �gon, och nu s�g han
tydligt och var botad och kunde j�mv�l p� l�ngt h�ll se allting
klart.
26. Och Jesus bj�d honom g� hem och sade: �G� icke ens in i byn.�
27. Och Jesus gick med sina l�rjungar bort till byarna vid Cesarea
Filippi. P� v�gen dit fr�gade han sina l�rjungar och sade till
dem: �Vem s�ger folket mig vara?�
28. De svarade och sade: �Johannes d�paren; andra s�ga dock Elias,
andra �ter s�ga: 'Det �r en av profeterna.'�
29. D� fr�gade han dem: �Vem s�gen d� I mig vara?� Petrus svarade
och sade till honom: �Du �r Messias.�
30. D� f�rbj�d han dem str�ngeligen att f�r n�gon s�ga detta om
honom.
31. Sedan begynte han undervisa dem om att M�nniskosonen m�ste lida
mycket, och att han skulle bliva f�rkastad av de �ldste och
�verstepr�sterna och de skriftl�rde, och att han skulle bliva
d�dad, men att han tre dagar d�refter skulle uppst� igen.
32. Och han talade detta i of�rt�ckta ordalag. D� tog Petrus honom
avsides och begynte ivrigt mots�ga honom.
33. Men han v�nde sig om, och n�r han d� s�g sina l�rjungar, talade
han str�ngt till Petrus och sade: �G� bort, Satan, och st� mig
icke i v�gen; ty dina tankar �ro icke Guds tankar, utan
m�nniskotankar.�
34. Och han kallade till sig folket j�mte sina l�rjungar och sade
till dem: �Om n�gon vill efterf�lja mig, s� f�rsake han sig
sj�lv och tage sitt kors p� sig; s� f�lje han mig.
35. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, f�r min och f�r evangelii skull, han skall
bevara det.
36. Och vad hj�lper det en m�nniska, om hon vinner hela v�rlden, men
f�rlorar sin sj�l?
37. Och vad kan en m�nniska giva till l�sen f�r sin sj�l?
38. Den som blyges f�r mig och f�r mina ord, i detta trol�sa och
syndiga sl�kte, f�r honom skall ock M�nniskosonen blygas, n�r
han kommer i sin Faders h�rlighet med de heliga �nglarna.�
9:1. [1]
[1] Mark. 9:1 h�r eventuellt hit, men finns i n�sta kapitel.
*41/09 Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet
1. Ytterligare sade han till dem: �Sannerligen s�ger jag eder:
Bland dem som h�r st� finnas n�gra som icke skola smaka d�den,
f�rr�n de f� se Guds rike vara kommet i sin kraft.�
Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet
Jesus f�rklaras, botar en m�nadsrasande
gosse, f�ruts�ger p� nytt sitt lidande,
bestraffar l�rjungarnas storhetstankar
och falska nit, talar om faran av
f�rf�relser.
2. Sex dagar d�refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes och f�rde dem ensamma upp p� ett h�gt berg, d�r de voro
allena. Och hans utseende f�rvandlades inf�r dem;
3. och hans kl�der blevo gl�nsande och mycket vita, s� att ingen
valkare p� jorden kan g�ra kl�der s� vita.
4. Och f�r dem visade sig Elias j�mte Moses, och dessa samtalade
med Jesus.
5. D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Rabbi, h�r �r oss
gott att vara[1]; l�t oss g�ra tre hyddor, �t dig en och �t Moses
en och �t Elias en.�
6. Han visste n�mligen icke vad han skulle s�ga; s� stor var deras
f�rskr�ckelse.
7. D� kom en sky som �verskyggde dem, och ur skyn kom en r�st:
�Denne �r min �lskade Son; h�ren honom.�
8. Och pl�tsligt m�rkte de, n�r de s�go sig omkring, att d�r icke
mer fanns n�gon hos dem utom Jesus allena.
9. D� de sedan gingo ned fr�n berget, bj�d han dem att de icke,
f�rr�n M�nniskosonen hade uppst�tt fr�n de d�da, skulle f�r
n�gon omtala vad de hade sett.
10. Och de lade m�rke till det ordet och begynte tala med varandra
om vad som kunde menas med att han skulle uppst� fr�n de d�da.
11. Och de fr�gade honom och sade: �De skriftl�rde s�ga ju att Elias
f�rst m�ste komma?�
12. Han svarade dem: �Elias m�ste visserligen f�rst komma och
uppr�tta allt igen. Men huru kan det d� vara skrivet om
M�nniskosonen att han skall lida mycket och bliva f�raktad?
13. Dock, jag s�ger eder att Elias redan har kommit; och de f�rforo
mot honom alldeles s�som de ville, och s�som det var skrivet att
det skulle g� honom.�
14. N�r de d�refter kommo till l�rjungarna, s�go de att mycket folk
var samlat omkring dem, och att n�gra skriftl�rde disputerade
med dem.
15. Och strax d� allt folket fick se honom, blevo de mycket h�pna
och skyndade fram och h�lsade honom.
16. D� fr�gade han dem: �Varom disputeren I med dem?�
17. Och en man i folkhopen svarade honom: �M�stare, jag har f�rt
till dig min son, som �r besatt av en stum ande.
18. Och varhelst denne f�r fatt i honom kastar han omkull honom, och
fradgan st�r gossen om munnen, och han gnisslar med t�nderna och
bliver s�som livl�s. Nu bad jag dina l�rjungar att de skulle
driva ut honom, men de f�rm�dde det icke.�
19. D� svarade han dem och sade: �O du otrogna sl�kte, huru l�nge
m�ste jag vara hos eder? Huru l�nge m�ste jag h�rda ut med
eder? F�ren honom till mig.�
20. Och de f�rde honom till Jesus. Och strax d� han fick se Jesus,
slet och ryckte anden honom, och han f�ll ned p� jorden och
v�ltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21. Jesus fr�gade d� hans fader: �Huru l�nge har det varit s� med
honom?� Han svarade: �Alltsedan han var ett litet barn;
22. och det har ofta h�nt att han har kastat honom �n i elden, �n i
vattnet, f�r att f�rg�ra honom. Men om du f�rm�r n�got, s�
f�rbarma dig �ver oss och hj�lp oss.�
23. D� sade Jesus till honom: �Om jag f�rm�r, s�ger du. Allt f�rm�r
den som tror.�
24. Strax ropade gossens fader och sade: �Jag tror! Hj�lp min
otro.�
25. Men n�r Jesus s�g att folk str�mmade tillsammans dit, tilltalade
han den orene anden str�ngt och sade till honom: �Du stumme och
d�ve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
in i honom.�
26. D� skriade han och slet och ryckte gossen sv�rt och for ut; och
gossen blev s�som d�d, s� att folket menade att han verkligen
var d�d.
27. Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod
d� upp.
28. N�r Jesus d�refter hade kommit inomhus, fr�gade hans l�rjungar
honom, d� de nu voro allena: �Varf�r kunde icke vi driva ut
honom?�
29. Han svarade dem: �Detta slag kan icke drivas ut genom n�got
annat �n b�n och fasta.�
30. Och de gingo d�rifr�n och vandrade genom Galileen; men han ville
icke att n�gon skulle f� veta det.
31. Han undervisade n�mligen sina l�rjungar och sade till dem:
�M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i m�nniskors h�nder, och
man skall d�da honom; men tre dagar efter det att han har blivit
d�dad skall han uppst� igen.�
32. Och de f�rstodo icke vad han sade, men de fruktade att fr�ga
honom.
33. Och de kommo till Kapernaum. Och n�r han hade kommit dit d�r
han bodde, fr�gade han dem: �Vad var det I samtaladen om p�
v�gen?�
34. Men de tego, ty de hade p� v�gen talat med varandra om vilken
som vore st�rst.
35. D� satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till
dem: �Om n�gon vill vara den f�rste, s� vare han den siste av
alla och allas tj�nare.�
36. Och han tog ett barn och st�llde det mitt ibland dem; sedan tog
han det upp i famnen och sade till dem:
37. �Den som tager emot ett s�dant barn i mitt namn, han tager emot
mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan
honom som har s�nt mig.�
38. Johannes sade till honom: �M�stare, vi s�go huru en man som icke
f�ljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville
hindra honom, eftersom han icke f�ljde oss.�
39. Men Jesus sade: �Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt
namn har gjort en kraftg�rning kan strax d�refter tala illa om
mig.
40. Ty den som icke �r emot oss, han �r f�r oss.
41. Ja, den som giver eder en b�gare vatten att dricka, d�rf�r att I
h�ren Kristus till -- sannerligen s�ger jag eder: Han skall
ingalunda g� miste om sin l�n.
42. Och den som f�rf�r en av dessa sm� som tro, f�r honom vore det
b�ttre, om en kvarnsten h�ngdes om hans hals och han kastades i
havet.
43. Om nu din hand �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den. Det �r
b�ttre f�r dig att ing� i livet lytt, �n att hava b�da h�nderna
i beh�ll och komma till Gehenna, till den eld som icke
utsl�ckes.
44. [2]
45. Och om din fot �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den. Det �r
b�ttre f�r dig att ing� i livet halt, �n att hava b�da f�tterna
i beh�ll och kastas i Gehenna.
46. [2]
47. Och om ditt �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det. Det �r
b�ttre f�r dig att ing� i Guds rike en�gd, �n att hava b�da
�gonen i beh�ll och kastas i Gehenna,
48. d�r 'deras mask icke d�r och elden icke utsl�ckes'.
49. Ty var m�nniska m�ste saltas med eld.
50. Saltet �r en god sak; men om saltet mister sin s�lta, varmed
skolen I d� �terst�lla dess kraft? -- Haven salt i eder och
h�llen frid inb�rdes.�
[1] Eller: D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Rabbi, det �r
gott att vi �ro h�r tillst�des� osv.
[2] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*41/10 Evangelium enligt Markus, 10 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 10 Kapitlet
Jesus l�mnar Galileen, besvarar en fr�ga
om �ktenskapsskillnad, v�lsignar barnen,
undervisar en rik man om livets v�g och
sina l�rjungar om den sanna f�rsakelsens
l�n, f�ruts�ger �nnu en g�ng sitt
lidande, tillr�ttavisar Sebedeus' s�ner,
giver en blind man hans syn.
1. Och han stod upp och begav sig d�rifr�n, genom landet p� andra
sidan Jordan, till Judeens omr�de. Och mycket folk f�rsamlades
�ter omkring honom, och �ter undervisade han dem, s�som hans sed
var.
2. D� ville n�gra faris�er sn�rja honom, och de tr�dde fram och
fr�gade honom om det vore lovligt f�r en man att skilja sig fr�n
sin hustru.
3. Men han svarade och sade till dem: �Vad har Moses bjudit eder?�
4. De sade: �Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev �t
sin hustru och s� skilja sig fr�n henne.�
5. D� sade Jesus till dem: �F�r edra hj�rtans h�rdhets skull skrev
han �t eder detta bud.
6. Men redan vid v�rldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och
kvinna'.
7. 'F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder.
8. Och de tu skola varda ett k�tt.' S� �ro de icke mer tv�, utan
ett k�tt.
9. Vad nu Gud har sammanfogat, det m� m�nniskan icke �tskilja.�
10. N�r de sedan hade kommit hem, fr�gade hans l�rjungar honom �ter
om detsamma.
11. Och han svarade dem: �Den som skiljer sig fr�n sin hustru och
tager sig en annan hustru, han beg�r �ktenskapsbrott mot henne.
12. Och om en hustru skiljer sig fr�n sin man och tager sig en annan
man, d� beg�r hon �ktenskapsbrott.
13. Och man bar fram barn till honom, f�r att han skulle r�ra vid
dem; men l�rjungarna visade bort dem.
14. N�r Jesus s�g detta, blev han misslynt och sade till dem: �L�ten
barnen komma till mig, och f�rmenen dem det icke; ty Guds rike
h�r s�dana till.
15. Sannerligen s�ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
s�som ett barn, han kommer aldrig ditin.�
16. Och han tog dem upp i famnen och lade h�nderna p� dem och
v�lsignade dem.
17. N�r han sedan begav sig �stad f�r att forts�tta sin v�g,
skyndade en man fram och f�ll p� kn� f�r honom och fr�gade
honom: �Gode M�stare, vad skall jag g�ra f�r att f� evigt liv
till arvedel?�
18. Jesus sade till honom: �Varf�r kallar du mig god? Ingen �r god
utom Gud allena.
19. Buden k�nner du: 'Du skall icke dr�pa', 'Du skall icke beg�
�ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj�la', 'Du skall icke b�ra
falskt vittnesb�rd', 'Du skall icke undanh�lla n�gon vad honom
tillkommer', Hedra din fader och din moder.'�
20. D� svarade han honom: �M�stare, allt detta har jag h�llit fr�n
min ungdom.�
21. D� s�g Jesus p� honom och fick k�rlek till honom och sade till
honom: �Ett fattas dig: g� bort och s�lj allt vad du �ger och
giv �t de fattiga; d� skall du f� en skatt i himmelen. Och kom
sedan och f�lj mig.�
22. Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedr�vad
bort, ty han hade m�nga �godelar.
23. D� s�g Jesus sig omkring och sade till sina l�rjungar: �Huru
sv�rt �r det icke f�r dem som hava penningar att komma in i Guds
rike!�
24. Men l�rjungarna h�pnade vid hans ord. D� tog Jesus �ter till
orda och sade till dem: �Ja, mina barn, huru sv�rt �r det icke
att komma in i Guds rike!
25. Det �r l�ttare f�r en kamel att komma igenom ett n�ls�ga, �n f�r
den som �r rik att komma in i Guds rike.�
26. D� blevo de �nnu mer h�pna och sade till varandra: �Vem kan d�
bliva fr�lst?�
27. Jesus s�g p� dem och sade: �F�r m�nniskor �r det om�jligt, men
icke f�r Gud, ty f�r Gud �r allting m�jligt.�
28. D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Se, vi hava
�vergivit allt och f�ljt dig.�
29. Jesus svarade: �Sannerligen s�ger jag eder: Ingen som f�r min
och evangelii skull har �vergivit hus, eller br�der eller
systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
30. ingen s�dan finnes, som icke skall f� hundrafalt igen: redan h�r
i tiden hus, och br�der och systrar, och m�drar och barn, och
jordagods, mitt under f�rf�ljelser, och i den tillkommande
tids�ldern evigt liv.
31. Men m�nga som �ro de f�rsta skola bliva de sista, medan de sista
bliva de f�rsta.�
32. Och de voro p� v�gen upp till Jerusalem. Och Jesus gick f�re
dem, och de gingo d�r b�vande; och de som f�ljde med dem voro
uppfyllda av fruktan. D� tog han �ter till sig de tolv och
begynte tala till dem om vad som skulle �verg� honom:
33. �Se, vi g� nu upp till Jerusalem, och M�nniskosonen skall bliva
�verl�mnad �t �verstepr�sterna och de skriftl�rde, och de skola
d�ma honom till d�den och �verl�mna honom �t hedningarna,
34. och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla
honom och d�da honom; men tre dagar d�refter skall han uppst�
igen.�
35. D� tr�dde Jakob och Johannes, Sebedeus' s�ner, fram till honom
och sade till honom: �M�stare, vi skulle vilja att du l�te oss
f� vad vi nu t�nka beg�ra av dig.�
36. Han fr�gade dem: �Vad viljen I d� att jag skall l�ta eder f�?�
37. De svarade honom: �L�t den ene av oss i din h�rlighet f� sitta
p� din h�gra sida, och den andre p� din v�nstra.�
38. Men Jesus sade till dem: �I veten icke vad I beg�ren. Kunnen I
dricka den kalk som jag dricker, eller genomg� det dop som jag
genomg�r?�
39. De svarade honom: �Det kunna vi.� D� sade Jesus till dem: �Ja,
den kalk jag dricker skolen I f� dricka, och det dop jag
genomg�r skolen I genomg�,
40. men platsen p� min h�gra sida och platsen p� min v�nstra
tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
dem f�r vilka s� �r best�mt.�
41. N�r de tio andra h�rde detta, blevo de misslynta p� Jakob och
Johannes.
42. D� kallade Jesus dem till sig och sade till dem: �I veten att de
som r�knas f�r folkens furstar upptr�da mot dem s�som herrar,
och att deras m�ktige l�ta dem k�nna sin myndighet.
43. Men s� �r det icke bland eder; utan den som vill bliva st�rst
bland eder, han vare de andras tj�nare,
44. och den som vill vara fr�mst bland eder, han vare allas dr�ng.
45. Ocks� M�nniskosonen har ju kommit, icke f�r att l�ta tj�na sig,
utan f�r att tj�na och giva sitt liv till l�sen f�r m�nga.�
46. Och de kommo till Jeriko. Men n�r han �ter gick ut ifr�n
Jeriko, f�ljd av sina l�rjungar och en ganska stor hop folk,
satt d�r vid v�gen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
47. N�r denne h�rde att det var Jesus fr�n Nasaret, begynte han ropa
och s�ga: �Jesus, Davids son, f�rbarma dig �ver mig.�
48. Och m�nga tillsade honom str�ngeligen att han skulle tiga; men
han ropade �nnu mycket mer: �Davids son, f�rbarma dig �ver mig.�
49. D� stannade Jesus och sade: �Kallen honom hit.� Och de kallade
p� den blinde och sade till honom: �Var vid gott mod, st� upp;
han kallar dig till sig.�
50. D� kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
fram till Jesus.
51. Och Jesus talade till honom och sade: �Vad vill du att jag skall
g�ra dig?� Den blinde svarade honom: �Rabbuni, l�t mig f� min
syn.�
52. Jesus sade till honom: �G�; din tro har hj�lpt dig.� Och strax
fick han sin syn och f�ljde honom p� v�gen.
*41/11 Evangelium enligt Markus, 11 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 11 Kapitlet
Jesus rider in Jerusalem, f�rbannar ett
fikontr�d, rensar helgedomen, undervisar
om trons kraft, tillsp�rjes om sin makt.
1. N�r de nu nalkades Jerusalem och voro n�ra Betfage och Betania
vid Oljeberget, s�nde han �stad tv� av sina l�rjungar
2. och sade till dem: �G�n in i byn som ligger mitt framf�r eder,
s� skolen I, strax d� I kommen ditin, finna en �snef�le st� d�r
bunden, som �nnu ingen m�nniska har suttit p�; l�sen den och
f�ren den hit.
3. Och om n�gon fr�gar eder varf�r I g�ren detta, s� skolen I
svara: 'Herren beh�ver den, men han skall strax s�nda den
tillbaka hit.�
4. D� gingo de �stad och funno en �snef�le st� d�r bunden utanf�r
en port vid v�gen, och de l�ste den.
5. Och n�gra som stodo d�r bredvid sade till dem: �Vad g�ren I?
Varf�r l�sen I f�len?�
6. Men de svarade dem s�som Jesus hade bjudit. D� l�t man dem
vara.
7. Och de f�rde f�len till Jesus och lade sina mantlar p� den,
och han satte sig upp p� den.
8. Och m�nga bredde ut sina mantlar p� v�gen, andra �ter skuro av
kvistar och l�v p� f�lten och str�dde p� v�gen.
9. Och de som gingo f�re och de som f�ljde efter ropade:
�Hosianna!
V�lsignad vare han som kommer[1],
i Herrens namn.
10. V�lsignat vare v�r fader Davids rike,
som nu kommer.
Hosianna i h�jden!�
11. S� drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och n�r han
hade sett sig omkring �verallt och det redan var sent p� dagen,
gick han med de tolv ut till Betania.
12. N�r de dagen d�refter voro p� v�g tillbaka fr�n Betania, blev
han hungrig.
13. Och d� han p� avst�nd fick se ett fikontr�d som hade l�v, gick
han dit f�r att se om han till �ventyrs skulle finna n�got
d�rp�; men n�r han kom fram till det, fann han intet annat �n
l�v, det var icke d� fikonens tid.
14. D� talade han och sade till tr�det: �Aldrig n�gonsin mer �te
n�gon frukt av dig.� Och hans l�rjungar h�rde detta.
15. N�r de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
och begynte driva ut dem som s�lde och k�pte i helgedomen. Och
han st�tte omkull v�xlarnas bord och duvom�nglarnas s�ten;
16. han tillstadde icke heller att man bar n�gonting genom
helgedomen.
17. Och han undervisade dem och sade: �Det �r ju skrivet: 'Mitt hus
skall kallas ett b�nehus f�r alla folk.' Men I haven gjort det
till en r�varkula.�
18. D� �verstepr�sterna och de skriftl�rde fingo h�ra h�rom, s�kte
de efter tillf�lle att f�rg�ra honom; ty de fruktade f�r honom,
eftersom allt folket h�pnade �ver hans undervisning.
19. N�r det blev afton, beg�vo de sig ut ur staden.
20. Men d� de nu p� morgonen �ter gingo d�r fram, fingo de se
fikontr�det vara f�rtorkat �nda fr�n roten.
21. D� kom Petrus ih�g vad som hade skett och sade till honom:
�Rabbi, se, fikontr�det som du f�rbannade �r f�rtorkat.�
22. Jesus svarade och sade till dem: �Haven tro p� Gud.
23. Sannerligen s�ger jag eder: Om n�gon s�ger till detta berg: 'H�v
dig upp, och kasta dig i havet' och d�rvid icke tvivlar i sitt
hj�rta, utan tror att det han s�ger skall ske, d� skall det ske
honom s�.
24. D�rf�r s�ger jag eder: Allt vad I bedjen om och beg�ren, tron
att det �r eder givet; och det skall ske eder s�.
25. Och n�r I st�n och bedjen, s� f�rl�ten, om I haven n�got emot
n�gon, f�r att ocks� eder Fader, som �r i himmelen, m� f�rl�ta
eder edra f�rsyndelser.�
26. [2]
27. S� kommo de �ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i
helgedomen, kommo �verstepr�sterna och de skriftl�rde och de
�ldste fram till honom;
28. och de sade till honom: �Med vad myndighet g�r du detta? Och
vem har givit dig myndighet att g�ra detta?�
29. Jesus svarade dem: �Jag vill st�lla en fr�ga till eder; svaren
mig p� den, s� skall ock jag s�ga eder med vad myndighet jag g�r
detta.
30. Johannes' d�pelse, var den fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor?
Svaren mig h�rp�.�
31. D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n
himmelen', s� fr�gar han: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'
32. Eller skola vi svara: 'Fr�n m�nniskor'?� -- det v�gade de icke
av fruktan f�r folket, ty alla h�llo f�re att Johannes verkligen
var en profet.
33. De svarade allts� Jesus och sade: �Vi veta det icke.� D� sade
Jesus till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad myndighet
jag g�r detta.�
[1] Se Messias i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*41/12 Evangelium enligt Markus, 12 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 12 Kapitlet
Jesus bestraffar i en liknelse om en
ving�rd sina motst�ndare, besvarar deras
fr�gor om skattepenningen, om
uppst�ndelsen och om det yppersta budet,
st�ller sj�lv till dem en fr�ga om
Messias s�som Davids son, varnar f�r de
skriftl�rde, uttalar sig om en �nkas
offerg�va.
1. Och han begynte tala till dem i liknelser: �En man planterade en
ving�rd och satte st�ngsel d�romkring och h�gg ut ett presskar
och byggde ett vakttorn; d�refter lejde han ut den �t
ving�rdsm�n och for utrikes.
2. N�r sedan r�tta tiden var inne, s�nde han en tj�nare till
ving�rdsm�nnen, f�r att denne av ving�rdsm�nnen skulle uppb�ra
n�gon del av ving�rdens frukt.
3. Men de togo fatt p� honom och misshandlade honom och l�to honom
g� tomh�nt tillbaka.
4. �ter s�nde han till dem en annan tj�nare. Honom slogo de i
huvudet och skymfade.
5. Sedan s�nde han �stad �nnu en annan, men denne dr�pte de.
Likas� gjorde de med m�nga andra: somliga misshandlade de, och
andra dr�pte de.
6. Nu hade han ock en enda son, vilken han �lskade. Honom s�nde
han slutligen �stad till dem, ty han t�nkte: 'De skola v�l hava
f�rsyn f�r min son.'
7. Men ving�rdsm�nnen sade till varandra: 'Denne �r arvingen; kom,
l�t oss dr�pa honom, s� bliver arvet v�rt.'
8. Och de togo fatt p� honom och dr�pte honom och kastade honom ut
ur ving�rden. --
9. Vad skall nu ving�rdens herre g�ra? Jo, han skall komma och
f�rg�ra ving�rdsm�nnen och l�mna ving�rden �t andra.
10. Haven I icke l�st detta skriftens ord:
'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade,
den har blivit en h�rnsten;
11. av Herren har den blivit detta,
och underbar �r den i v�ra �gon'?�
12. De hade nu g�rna velat gripa honom, men de fruktade f�r folket;
ty de f�rstodo att det var om dem som han hade talat i denna
liknelse. S� l�to de honom vara och gingo sin v�g.
13. D�refter s�nde de till honom n�gra faris�er och herodianer, f�r
att dessa skulle f�nga honom genom n�got hans ord.
14. Dessa kommo nu och sade till honom: �M�stare, vi veta att du �r
sannf�rdig och icke fr�gar efter n�gon, ty du ser icke till
personen, utan l�r om Guds v�g vad sant �r. �r det lovligt att
giva kejsaren skatt, eller �r det icke lovligt? Skola vi giva
skatt, eller icke giva?�
15. Men han f�rstod deras skrymteri och sade till dem: �Varf�r s�ken
I att sn�rja mig? Tagen hit en penning[1], s� att jag f�r se
den.�
16. D� l�mnade de fram en s�dan. D�refter fr�gade han dem: �Vems
bild och �verskrift �r detta?� De svarade honom: �Kejsarens.�
17. D� sade Jesus till dem: �S� given kejsaren vad kejsaren tillh�r,
och Gud vad Gud tillh�r.� Och de f�rundrade sig h�geligen �ver
honom.
18. Sedan kommo till honom n�gra av sadduc�erna, vilka mena att det
icke gives n�gon uppst�ndelse. Dessa fr�gade honom och sade:
19. �M�stare, Moses har givit oss den f�reskriften, att om n�gon har
en broder som d�r, och som efterl�mnar hustru, men icke l�mnar
barn efter sig, s� skall han taga sin broders hustru till �kta
och skaffa avkomma �t sin broder.
20. Nu voro h�r sju br�der. Den f�rste tog sig en hustru, men dog
utan att l�mna n�gon avkomma efter sig.
21. D� tog den andre i ordningen henne, men ocks� han dog utan att
l�mna n�gon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
22. S� skedde med alla sju: ingen av dem l�mnade n�gon avkomma efter
sig. Sist av alla dog ock hustrun.
23. Vilken av dem skall nu vid uppst�ndelsen, n�r de uppst�, f�
henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till
hustru.�
24. Jesus svarade dem: �Visar icke eder fr�ga att I faren vilse och
varken f�rst�n skrifterna, ej heller Guds kraft?
25. Efter uppst�ndelsen fr�n de d�da taga m�n sig icke hustrur, ej
heller givas hustrur �t m�n, utan de �ro d� s�som �nglarna i
himmelen.
26. Men vad nu det ang�r, att de d�da uppst�, haven I icke l�st i
Moses' bok, p� det st�lle d�r det talas om t�rnbusken, huru Gud
sade till honom s�: 'Jag �r Abrahams Gud och Isaks Gud och
Jakobs Gud'?
27. Han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande. I faren mycket
vilse.�
28. D� tr�dde en av de skriftl�rde fram, en som hade h�rt deras
ordskifte och f�rst�tt att han hade svarat dem v�l. Denne
fr�gade honom: �Vilket �r det f�rn�msta av alla buden?�
29. Jesus svarade: �Det f�rn�msta �r detta: 'H�r, Israel! Herren,
v�r Gud, Herren �r en.
30. Och du skall �lska Herren, din Gud, av allt ditt hj�rta och av
all din sj�l och av allt ditt f�rst�nd och av all din kraft.'
31. D�rn�st kommer detta: 'Du skall �lska din n�sta s�som dig
sj�lv.' Intet annat bud �r st�rre �n dessa.�
32. D� svarade den skriftl�rde honom: �M�stare, du har i sanning
r�tt i vad du s�ger, att han �r en, och att ingen annan �r �n
han.
33. Och att �lska honom av allt sitt hj�rta och av allt sitt
f�rst�nd och av all sin kraft och att �lska sin n�sta s�som sig
sj�lv, det �r 'f�rmer �n alla br�nnoffer och slaktoffer'.�
34. D� nu Jesus m�rkte att han hade svarat f�rst�ndigt, sade han
till honom: �Du �r icke l�ngt ifr�n Guds rike.� Sedan dristade
sig ingen att vidare st�lla n�gon fr�ga p� honom.
35. Medan Jesus undervisade i helgedomen, framst�llde han denna
fr�ga: �Huru kunna de skriftl�rde s�ga att Messias �r Davids
son?
36. David sj�lv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
'Herren sade till min herre:
S�tt dig p� min h�gra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.'
37. S� kallar nu David sj�lv honom 'herre'; huru kan han d� vara
hans son?�
Och folkskarorna h�rde honom g�rna.
38. Och han undervisade dem och sade till dem: �Tagen eder till vara
f�r de skriftl�rde, som g�rna g� omkring i fotsida kl�der och
g�rna vilja bliva h�lsade p� torgen
39. och g�rna sitta fr�mst i synagogorna och p� de fr�msta platserna
vid g�stabuden --
40. detta under det att de utsuga �nkors hus, medan de f�r syns
skull h�lla l�nga b�ner. De skola f� en dess h�rdare dom.�
41. Och han satte sig mitt emot offerkistorna och s�g huru folket
lade ned penningar i offerkistorna. Och m�nga rika lade dit
mycket.
42. Men en fattig �nka kom och lade ned tv� sk�rvar[2], det �r ett
�re.
43. D� kallade han sina l�rjungar till sig och sade till dem:
�Sannerligen s�ger jag eder: Denna fattiga �nka lade dit mer �n
alla de andra som lade n�got i offerkistorna.
44. Ty dessa lade alla dit av sitt �verfl�d, men hon lade dit av
sitt armod allt vad hon hade, s� mycket som fanns i hennes �go.�
[1] Se Penning i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Sk�rv i Ordf�rklaringarna.
*41/13 Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet
Jesu f�ruts�gelse om Jerusalems
f�rst�ring och om sin tillkommelse.
1. D� han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans l�rjungar till
honom: �M�stare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!�
2. Jesus svarade honom: �Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
h�r skall f�rvisso icke l�mnas sten p� sten; allt skall bliva
nedbrutet.�
3. N�r han sedan satt p� Oljeberget, mitt emot helgedomen, fr�gade
honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d� de voro
allena:
4. �S�g oss n�r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
att tiden �r inne, d� allt detta skall g� i fullbordan.�
5. D� begynte Jesus tala till dem och sade:
�Sen till, att ingen f�rvillar eder.
6. M�nga skola komma under mitt namn och s�ga: 'Det �r jag' och
skola f�rvilla m�nga.
7. Men n�r I f�n h�ra krigslarm och rykten om krig, s� f�rloren
icke besinningen; s�dant m�ste komma, men d�rmed �r �nnu icke
�nden inne.
8. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
skall bliva jordb�vningar p� den ena orten efter den andra, och
hungersn�d skall uppst�; detta �r begynnelsen till
'f�dslov�ndorna'[1].
9. Men tagen I eder till vara. Man skall d� draga eder inf�r
domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och st�llas
fram inf�r landsh�vdingar och konungar, f�r min skull, till ett
vittnesb�rd f�r dem.
10. Men evangelium m�ste f�rst bliva predikat f�r alla folk.
11. N�r man nu f�r eder �stad och drager eder inf�r r�tta, s� g�ren
eder icke f�rut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
bliver eder givet i den stunden, det m�n I tala. Ty det �r icke
I som skolen tala, utan den helige Ande.
12. Och den ene brodern skall d� �verl�mna den andre till att d�das,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola s�tta sig upp mot sina
f�r�ldrar och skola d�da dem.
13. Och I skolen bliva hatade av alla, f�r mitt namns skull. Men
den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst.
14. Men n�r I f�n se 'f�r�delsens styggelse'[2] st� d�r han icke
borde st� -- den som l�ser detta, han give akt d�rp� -- d� m� de
som �ro i Judeen fly bort till bergen,
15. och den som �r p� taket m� icke stiga ned och g� in f�r att
h�mta n�got ur sitt hus,
16. och den som �r ute p� marken m� icke v�nda tillbaka f�r att
h�mta sin mantel.
17. Och ve de som �ro havande, eller som giva di p� den tiden!
18. Men bedjen att det icke m� ske om vintern.
19. Ty den tiden skall bliva 'en tid av vederm�da, s� sv�r att dess
like icke har f�rekommit allt ifr�n v�rldens begynnelse, fr�n
den tid d� Gud skapade v�rlden, intill nu', ej heller n�gonsin
skall f�rekomma.
20. Och om Herren icke f�rkortade den tiden, s� skulle intet k�tt
bliva fr�lst; men f�r de utvaldas skull, f�r de m�nniskors
skull, som han har utvalt, har han f�rkortat den tiden.
21. Och om n�gon d� s�ger till eder: 'Se h�r �r Messias', eller: 'Se
d�r �r han', s� tron det icke.
22. Ty m�nniskor som falskeligen s�ga sig vara Messias skola uppst�,
s� ock falska profeter, och de skola g�ra tecken och under, f�r
att, om m�jligt, f�rvilla de utvalda.
23. Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt f�rut.
24. Men p� den tiden, efter den vederm�dan, skall solen f�rm�rkas
och m�nen upph�ra att giva sitt sken,
25. och stj�rnorna skola falla ifr�n himmelen, och makterna[3] i
himmelen skola b�va.
26. Och d� skall man f� se 'M�nniskosonen komma i skyarna' med stor
makt och h�rlighet.
27. Och han skall d� s�nda ut sina �nglar och f�rsamla sina utvalda
fr�n de fyra v�derstrecken, fr�n jordens �nda till himmelens
�nda.
28. Ifr�n fikontr�det m�n I h�r h�mta en liknelse. N�r dess kvistar
begynna att f� save och l�ven spricka ut, d� veten I att
sommaren �r n�ra.
29. Likas�, n�r I sen detta ske, d� kunnen I ock veta att han �r
n�ra och st�r f�r d�rren.
30. Sannerligen s�ger jag eder: Detta sl�kte skall icke f�rg�s,
f�rr�n allt detta sker.
31. Himmel och jord skola f�rg�s, men mina ord skola icke f�rg�s.
32. Men om den dagen och den stunden vet ingen n�got, icke �nglarna
i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.
33. Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke n�r tiden �r inne.
34. S�som n�r en man reser utrikes och l�mnar sitt hus och giver
sina tj�nare makt och myndighet d�r�ver, �t var och en hans
s�rskilda syssla, och d�rvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
35. likas� bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke n�r husets herre
kommer, om han kommer p� aftonen eller vid midnattstiden eller i
haneg�llet eller p� morgonen;
36. vaken, s� att han icke finner eder sovande, n�r han of�rt�nkt
kommer.
37. Men vad jag s�ger till eder, det s�ger jag till alla: Vaken!�
[1] Se F�dslov�ndor i Ordf�rklaringarna.
[2] Se F�r�delsens styggelse i Ordf�rklaringarna.
[3] Se Makter i Ordf�rklaringarna.
*41/14 Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet
�verstepr�sterna och de skriftl�rde
l�gga r�d mot Jesus. Han sm�rjes i
Betania, f�rr�des av Judas, h�ller
p�skm�ltid med l�rjungarna, instiftar
nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
f�rh�res inf�r Stora r�det, f�rnekas av
Petrus.
1. Tv� dagar d�refter var det p�sk och det osyrade br�dets h�gtid.
Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�kte efter tillf�lle
att gripa honom med list och d�da honom.
2. De sade n�mligen: �Icke under h�gtiden, f�r att ej oroligheter
skola uppst� bland folket.�
3. Men n�r han var i Betania, i Simon den spet�lskes hus, och d�r
l�g till bords, kom en kvinna som hade med sig en
alabasterflaska med sm�rjelse av dyrbar �kta nardus. Och hon
br�t s�nder flaskan och g�t ut sm�rjelsen �ver hans huvud.
4. N�gra som voro d�r blevo d� misslynta och sade till varandra:
�Varf�r skulle denna sm�rjelse f�rspillas?
5. Man hade ju kunnat s�lja den f�r mer �n tre hundra
silverpenningar[1] och giva dessa �t de fattiga.� Och de talade
h�rda ord till henne.
6. Men Jesus sade: �L�ten henne vara. Varf�r oroen I henne? Det
�r en god g�rning som hon har gjort mot mig.
7. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och n�rhelst I viljen
kunnen I g�ra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8. Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i f�rv�g smort min kropp
s�som en tillredelse till min begravning.
9. Och sannerligen s�ger jag eder: Varhelst i hela v�rlden
evangelium bliver predikat, d�r skall ock det som hon nu har
gjort bliva omtalat, henne till �minnelse.�
10. Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
�verstepr�sterna och ville f�rr�da honom �t dem.
11. N�r de h�rde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
summa penningar. Sedan s�kte han efter tillf�lle att f�rr�da
honom, d� l�gligt var.
12. P� f�rsta dagen i det osyrade br�dets h�gtid, n�r man slaktade
p�skalammet, sade hans l�rjungar till honom: �Vart vill du att
vi skola g� och reda till, s� att du kan �ta p�skalammet?�
13. D� s�nde han �stad tv� av sina l�rjungar och sade till dem: �G�n
in i staden; d�r skolen I m�ta en man som b�r en kruka vatten.
F�ljen honom.
14. Och s�gen till husbonden i det hus d�r han g�r in: 'M�staren
fr�gar: Var finnes h�rb�rget d�r jag skall �ta p�skalammet med
mina l�rjungar?'
15. D� skall han visa eder en stor sal i �vre v�ningen, tillredd och
ordnad f�r m�ltid; reden till �t oss d�r.�
16. Och l�rjungarna beg�vo sig i v�g och kommo in i staden och funno
det s� som han hade sagt dem; och de redde till p�skalammet.
17. N�r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18. Och medan de l�go till bords och �to, sade Jesus: �Sannerligen
s�ger jag eder: En av eder skall f�rr�da mig, 'den som �ter med
mig'.�
19. D� begynte de bedr�vas och fr�ga honom, den ene efter den andre:
�Icke �r det v�l jag?�
20. Och han sade till dem: �Det �r en av de tolv, den som j�mte mig
doppar i fatet.
21. Ja, M�nniskosonen skall g� bort, s�som det �r skrivet om honom;
men ve den m�nniska genom vilken M�nniskosonen bliver f�rr�dd!
Det hade varit b�ttre f�r den m�nniskan, om hon icke hade blivit
f�dd.�
22. Medan de nu �to, tog han ett br�d och v�lsignade det och br�t
det och gav �t dem och sade: �Tagen detta; detta �r min
lekamen.�
23. Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav �t dem; och de
drucko alla d�rav.
24. Och han sade till dem: �Detta �r mitt blod, f�rbundsblodet, som
varder utgjutet f�r m�nga.
25. Sannerligen s�ger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
kommer fr�n vintr�d, f�rr�n p� den dag d� jag dricker det nytt i
Guds rike.�
26. N�r de sedan hade sjungit lovs�ngen, gingo de ut till
Oljeberget.
27. D� sade Jesus till dem: �I skolen alla komma p� fall; ty det �r
skrivet:
'Jag skall sl� herden,
och f�ren skola f�rskingras.'
28. Men efter min uppst�ndelse skall jag f�re eder g� till
Galileen.�
29. D� svarade Petrus honom: �Om �n alla andra komma p� fall, s�
skall dock jag det icke.�
30. Jesus sade till honom: �Sannerligen s�ger jag dig: Redan i denna
natt, f�rr�n hanen har galit tv� g�nger, skall du tre g�nger
f�rneka mig.�
31. D� f�rs�krade han �nnu ivrigare: �Om jag �n m�ste d� med dig, s�
skall jag dock icke f�rneka dig.� Sammalunda sade ock alla de
andra. Och de kommo till ett st�lle som kallades Getsemane.
32. D� sade han till sina l�rjungar: �Bliven kvar h�r, medan jag
beder.�
33. Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
begynte b�va och �ngslas.
34. Och han sade till dem: �Min sj�l �r djupt bedr�vad, �nda till
d�ds; stannen kvar h�r och vaken.�
35. D�refter gick han litet l�ngre bort och f�ll ned p� jorden och
bad, att om m�jligt vore, den stunden skulle bliva honom
besparad.
36. Och han sade: �Abba, Fader, allt �r m�jligt f�r dig. Tag denna
kalk ifr�n mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!�
37. Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D� sade han till
Petrus: �Simon, sover du? F�rm�dde du d� icke vaka en kort
stund?
38. Vaken, och bedjen att I icke m�n komma i frestelse. Anden �r
villig, men k�ttet �r svagt.�
39. Och han gick �ter bort och bad och sade samma ord.
40. N�r han sedan kom tillbaka, fann han dem �ter sovande, ty deras
�gon voro f�rtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara
honom.
41. F�r tredje g�ngen kom han tillbaka och sade d� till dem: �Ja, I
soven �nnu alltj�mt och vilen eder! Det �r nog. Stunden �r
kommen. M�nniskosonen skall nu bliva �verl�mnad i syndarnas
h�nder.
42. St�n upp, l�t oss g�; se, den som f�rr�der mig �r n�ra.�
43. Och i detsamma, medan han �nnu talade, kom Judas, en av de tolv,
och j�mte honom en folkskara med sv�rd och stavar, uts�nd fr�n
�verstepr�sterna och de skriftl�rde och de �ldste.
44. Men f�rr�daren hade kommit �verens med dem om ett tecken och
sagt: �Den som jag kysser, den �r det; honom skolen I gripa och
f�ra bort under s�ker bevakning.�
45. Och n�r han nu kom dit, tr�dde han strax fram till honom och
sade: �Rabbi!� och kysste honom h�ftigt.
46. D� grepo de Jesus och togo honom f�ngen.
47. Men en av dem som stodo d�r bredvid drog sitt sv�rd och h�gg
till �verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av honom �rat.
48. Och Jesus talade till dem och sade: �S�som mot en r�vare haven I
g�tt ut med sv�rd och stavar f�r att fasttaga mig.
49. Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju
fullbordas.�
50. D� �verg�vo de honom alla och flydde.
51. Och bland dem som hade f�ljt med honom var en ung man, h�ljd i
ett linnekl�de, som var kastat �ver blotta kroppen; honom grepo
de.
52. Men han l�mnade linnekl�det kvar och flydde undan naken.
53. S� f�rde de nu Jesus bort till �verstepr�sten, och d�r
f�rsamlade sig alla �verstepr�sterna och de �ldste och de
skriftl�rde.
54. Och Petrus f�ljde honom p� avst�nd �nda in p� �verstepr�stens
g�rd; d�r satt han sedan tillsammans med tj�narna och v�rmde sig
vid elden.
55. Och �verstepr�sterna och hela Stora r�det s�kte efter n�got
vittnesb�rd mot Jesus, f�r att kunna d�da honom; men de funno
intet.
56. Ty v�l vittnade m�nga falskt mot honom, men vittnesb�rden st�mde
icke �verens.
57. Och n�gra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58. �Vi hava sj�lva h�rt honom s�ga: 'Jag skall bryta ned detta
tempel, som �r gjort med h�nder, och skall sedan p� tre dagar
bygga upp ett annat, som icke �r gjort med h�nder.'�
59. Men icke ens i det stycket st�mde deras vittnesb�rd �verens.
60. D� stod �verstepr�sten upp ibland dem och fr�gade Jesus och
sade: �Svarar du intet? Huru �r det med det som dessa vittna
mot dig?�
61. Men han teg och svarade intet. �ter fr�gade �verstepr�sten
honom och sade till honom: ��r du Messias, den H�gtlovades Son?�
62. Jesus svarade: �Jag �r det. Och I skolen f� se M�nniskosonen
sitta p� Maktens h�gra sida och komma med himmelens skyar.�
63. D� rev �verstepr�sten s�nder sina kl�der och sade: �Vad beh�va
vi mer n�gra vittnen?
64. I h�rden h�delsen. Vad synes eder?� D� d�mde de alla honom
skyldig till d�den.
65. Och n�gra begynte spotta p� honom; och sedan de hade h�ljt �ver
hans ansikte, slogo de honom p� kinderna med knytn�varna och
sade till honom: �Profetera.� Ocks� r�ttstj�narna slogo honom p�
kinderna.
66. Medan nu Petrus befann sig d�rnere p� g�rden, kom en av
�verstepr�stens tj�nstekvinnor dit.
67. Och n�r hon fick se Petrus, d�r han satt och v�rmde sig, s�g hon
p� honom och sade: �Ocks� du var med nasar�en, denne Jesus.�
68. Men han nekade och sade: �Jag varken vet eller f�rst�r vad du
menar.� Sedan gick han ut p� den yttre g�rden.
69. N�r tj�nstekvinnan d� fick se honom d�r, begynte hon �ter s�ga
till dem som stodo bredvid: �Denne �r en av dem.�
70. D� nekade han �ter. Litet d�refter sade �terigen de som stodo
d�r bredvid till Petrus: �F�rvisso �r du en av dem; du �r ju
ocks� en galil�.�
71. D� begynte han f�rbanna sig och sv�rja: �Jag k�nner icke den man
som I talen om.�
72. Och i detsamma gol hanen f�r andra g�ngen. D� kom Petrus ih�g
Jesu ord, huru han hade sagt till honom: �F�rr�n hanen har galit
tv� g�nger, skall du tre g�nger f�rneka mig.� Och han brast ut i
gr�t.
[1] Se Silverpenning i Ordf�rklaringarna.
*41/15 Evangelium enligt Markus, 15 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 15 Kapitlet
Jesus f�res till Pilatus, f�rh�res,
d�mes, gisslas, begabbas, korsf�stes,
uppgiver andan, begraves.
1. Sedan nu �verstepr�sterna, tillsammans med de �ldste och de
skriftl�rde, hela Stora r�det, p� morgonen hade fattat sitt
beslut, l�to de strax binda Jesus och f�rde honom bort och
�verl�mnade honom �t Pilatus.
2. D� fr�gade Pilatus honom: ��r du judarnas konung?� Han svarade
honom och sade: �Du s�ger det sj�lv.�
3. Och �verstepr�sterna framst�llde m�nga anklagelser mot honom.
4. Pilatus fr�gade honom d� �ter och sade: �Svarar du intet? Du
h�r ju huru mycket det �r som de anklaga dig f�r.�
5. Men Jesus svarade intet mer, s� att Pilatus f�rundrade sig.
6. Nu pl�gade han vid h�gtiden giva dem en f�nge l�s, den som de
beg�rde.
7. Och d�r fanns d� en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
f�ngslad j�mte de andra som hade gjort upplopp och under
upploppet beg�tt dr�p.
8. Folket kom ditupp och begynte beg�ra att han skulle g�ra �t dem
s�som han pl�gade g�ra.
9. Pilatus svarade dem och sade: �Viljen I att jag skall giva eder
'judarnas konung' l�s?�
10. Han f�rstod n�mligen att det var av avund som �verstepr�sterna
hade dragit Jesus inf�r r�tta.
11. Men �verstepr�sterna uppeggade folket till att beg�ra att han
hellre skulle giva dem Barabbas l�s.
12. N�r allts� Pilatus �ter tog till orda och fr�gade dem: �Vad
skall jag d� g�ra med den som I kallen 'judarnas konung'?�,
13. s� skriade de �ter: �Korsf�st honom!�
14. Men Pilatus fr�gade dem: �Vad ont har han d� gjort?� D� skriade
de �nnu ivrigare: �Korsf�st honom!�
15. Och eftersom Pilatus ville g�ra folket till viljes, gav han dem
Barabbas l�s; men Jesus l�t han gissla och utl�mnade honom sedan
till att korsf�stas.
16. Och krigsm�nnen f�rde honom in i palatset, eller pretoriet, och
kallade tillhopa hela den romerska vakten.
17. Och de kl�dde p� honom en purpurf�rgad mantel och vredo samman
en krona av t�rnen och satte den p� honom.
18. Sedan begynte de h�lsa honom: �Hell dig, judarnas konung!�
19. Och de slogo honom i huvudet med ett r�r och spottade p� honom;
d�rvid b�jde de kn� och g�vo honom sin hyllning.
20. Och n�r de hade begabbat honom, kl�dde de av honom den
purpurf�rgade manteln och satte p� honom hans egna kl�der och
f�rde honom ut f�r att korsf�sta honom.
21. Och en man som kom utifr�n marken gick d�r fram, Simon fr�n
Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g�
med och b�ra hans kors.
22. Och de f�rde honom till Golgataplatsen (det betyder
huvudskalleplatsen).
23. Och de r�ckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
emot det.
24. Och de korsf�ste honom och delade sedan hans kl�der mellan sig,
genom att kasta lott om vad var och en skulle f�.
25. Och det var vid tredje timmen som de korsf�ste honom.
26. Och den �verskrift som man hade satt upp �ver honom, f�r att
angiva vad han var anklagad f�r, hade denna lydelse: �Judarnas
konung.�
27. Och de korsf�ste med honom tv� r�vare, den ene p� hans h�gra
sida och den andre p� hans v�nstra.
28. [1]
29. Och de som gingo d�r f�rbi bespottade honom och skakade huvudet
och sade: �Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
det igen inom tre dagar'!
30. Hj�lp dig nu sj�lv, och stig ned fr�n korset.�
31. Sammalunda talade ock �verstepr�sterna, j�mte de skriftl�rde,
begabbande ord med varandra och sade: �Andra har han hj�lpt; sig
sj�lv kan han icke hj�lpa.
32. Han som �r Messias, Israels konung, han stige nu ned fr�n
korset, s� att vi f� se det och tro.� Ocks� de m�n som voro
korsf�sta med honom sm�dade honom.
33. Men vid sj�tte timmen kom �ver hela landet ett m�rker, som
varade �nda till nionde timmen.
34. Och vid nionde timmen ropade Jesus med h�g r�st: �Eloi, Eloi,
lema sabaktani[2]?�; det betyder: �Min Gud, min Gud, varf�r har
du �vergivit mig?�
35. D� n�gra av dem som stodo d�r bredvid h�rde detta, sade de:
�H�r, han kallar p� Elias.�
36. Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med �ttikvin och
satte den p� ett r�r och gav honom att dricka, i det han sade:
�L�t oss se om Elias kommer och tager honom ned.�
37. Men Jesus ropade med h�g r�st och gav upp andan.
38. D� r�mnade f�rl�ten i templet i tv� stycken, uppifr�n och �nda
ned.
39. Men n�r h�vitsmannen, som stod d�r mitt emot honom, s�g att han
p� s�dant s�tt gav upp andan, sade han: �F�rvisso var denne man
Guds Son.�
40. Ocks� n�gra kvinnor stodo d�r p� avst�nd och s�go vad som
skedde. Bland dessa voro j�mv�l Maria fr�n Magdala och den
Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s� ock Salome
41. -- vilka hade f�ljt honom och tj�nat honom, medan han var i
Galileen -- d�rtill m�nga andra kvinnor, de som med honom hade
vandrat upp till Jerusalem.
42. Det var nu tillredelsedag (det �r dagen f�re sabbaten), och det
hade blivit afton.
43. Josef fr�n Arimatea, en ansedd r�dsherre och en av dem som
v�ntade p� Guds rike, tog d�rf�r nu mod till sig och gick in
till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp.
44. D� f�rundrade sig Pilatus �ver att Jesus redan skulle vara d�d,
och han kallade till sig h�vitsmannen och fr�gade honom om det
var l�nge sedan han hade d�tt.
45. Och n�r han av h�vitsmannen hade f�tt veta huru det var, sk�nkte
han �t Josef hans d�da kropp.
46. Denne k�pte d� en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
klippa; sedan v�ltrade han en sten f�r ing�ngen till graven.
47. Men Maria fr�n Magdala och den Maria som var Joses' moder s�go
var han lades.
[1] Se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
[2] Se Betoning i Ordf�rklaringarna.
*41/16 Evangelium enligt Markus, 16 Kapitlet
Evangelium enligt Markus, 16 Kapitlet
En �ngel f�rkunnar Jesu uppst�ndelse f�r
kvinnorna vid graven. [Jesus uppenbarar
sig d�refter vid olika tillf�llen,
befaller sina l�rjungar att predika
evangelium i hela v�rlden och upptages
till himmelen.]
1. Och n�r sabbaten var f�rliden, k�pte Maria fr�n Magdala och den
Maria som var Jakobs moder och Salome v�lluktande kryddor, f�r
att sedan g� �stad och sm�rja honom.
2. Och bittida om morgonen p� f�rsta veckodagen kommo de till
graven, redan vid soluppg�ngen.
3. Och de sade till varandra: �Vem skall �t oss v�ltra bort stenen
fr�n ing�ngen till graven?�
4. Men n�r de s�go upp, fingo de se att stenen redan var
bortv�ltrad. Den var n�mligen mycket stor.
5. Och n�r de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta
d�r p� h�gra sidan, kl�dd i en vit fotsid kl�dnad; och de blevo
f�rskr�ckta.
6. Men han sade till dem: �Varen icke f�rskr�ckta. I s�ken Jesus
fr�n Nasaret, den korsf�ste. Han �r uppst�nden, han �r icke
h�r. Se d�r �r platsen d�r de lade honom.
7. Men g�n bort och s�gen till hans l�rjungar, och s�rskilt till
Petrus: 'Han skall f�re eder g� till Galileen; d�r skolen I f�
se honom, s�som han bar sagt eder.'�
8. D� gingo de ut och flydde bort ifr�n graven, ty b�van och
best�rtning hade kommit �ver dem. Och i sin fruktan sade de
intet till n�gon.
9. [Men efter sin uppst�ndelse visade han sig p� f�rsta
veckodagens morgon f�rst f�r Maria fr�n Magdala, ur vilken han
hade drivit ut sju onda andar.
10. Hon gick d� och omtalade det f�r dem som hade f�ljt med honom,
och som nu s�rjde och gr�to.
11. Men n�r dessa h�rde s�gas att han levde och hade blivit sedd av
henne, trodde de det icke.
12. D�refter uppenbarade han sig i en annan skepnad f�r tv� av dem,
medan de voro stadda p� vandring ut�t landsbygden.
13. Ocks� dessa gingo bort och omtalade det f�r de andra; men icke
heller dem trodde man.
14. Sedan uppenbarade han sig ocks� f�r de elva, n�r de l�go till
bords; och han f�rebr�dde dem d� deras otro och deras hj�rtans
h�rdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom
vara uppst�nden.
15. Och han sade till dem: �G�n ut i hela v�rlden och prediken
evangelium f�r allt skapat.
16. Den som tror och bliver d�pt, han skall bliva fr�lst; men den
som icke tror, han skall bliva f�rd�md.
17. Och dessa tecken skola �tf�lja dem som tro: genom mitt namn
skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungom�l,
18. ormar skola de taga i h�nderna, och om de dricka n�got d�dande
gift, s� skall det alls icke skada dem; p� sjuka skola de l�gga
h�nderna, och de skola d� bliva friska.�
19. D�refter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han
upptagen i himmelen och satte sig p� Guds h�gra sida.
20. Men de gingo ut och predikade allest�des. Och Herren verkade
med dem och stadf�ste ordet genom de tecken som �tf�ljde
det.][1]
[1] V. 9--20 se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*42/ Evangelium enligt Lukas
*42/01 Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet
�nglabudskapen till Sakarias och Maria.
Maria och Elisabet. Johannes' f�delse
och hans faders lovs�ng.
1. Alldenstund m�nga andra hava f�retagit sig att om de h�ndelser,
som bland oss hava timat, avfatta ber�ttelser,
2. i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sj�lva
voro �syna vittnen och ordets tj�nare,
3. s� har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt �nda
ifr�n begynnelsen, beslutit mig f�r att i f�ljd och ordning
skriva d�rom till dig, �dle Teofilus,
4. s� att du kan inse huru tillf�rlitliga de stycken �ro, i vilka
du har blivit undervisad.
5. P� den tid d� Herodes var konung �ver Judeen levde en pr�st vid
namn Sakarias, av Abias' �dagsavdelning�. Denne hade till hustru
en av Arons d�ttrar som hette Elisabet.
6. De voro b�da r�ttf�rdiga inf�r Gud och vandrade ostraffligt
efter alla Herrens bud och stadgar.
7. Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och b�da voro
de komna till h�g �lder.
8. Medan han nu en g�ng, n�r ordningen kom till hans avdelning,
gjorde pr�sterlig tj�nst inf�r Gud,
9. h�nde det sig, vid den �vliga lottningen om de pr�sterliga
sysslorna, att det tillf�ll honom att g� in i Herrens tempel och
t�nda r�kelsen.
10. Och hela menigheten stod utanf�r och bad, medan r�koffret
f�rr�ttades.
11. D� visade sig f�r honom en Herrens �ngel, st�ende p� h�gra sidan
om r�kelsealtaret.
12. Och n�r Sakarias s�g honom, blev han f�rskr�ckt, och fruktan
f�ll �ver honom.
13. Men �ngeln sade till honom: �Frukta icke, Sakarias; ty din b�n
�r h�rd, och din hustru Elisabet skall f�da dig en son, och
honom skall du giva namnet Johannes.
14. Och han skall bliva dig till gl�dje och fr�jd, och m�nga skola
gl�dja sig �ver hans f�delse.
15. Ty han skall bliva stor inf�r Herren. Vin och starka drycker
skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
bliva uppfylld av helig ande.
16. Och m�nga av Israels barn skall han omv�nda till Herren, deras
Gud.
17. Han skall g� framf�r honom i Elias' ande och kraft, f�r att
'v�nda f�dernas hj�rtan till barnen' och omv�nda de oh�rsamma
till de r�ttf�rdigas sinnelag, s� att han skaffar �t Herren ett
v�lberett folk.�
18. D� sade Sakarias till �ngeln: �Varav skall jag veta detta? Jag
�r ju sj�lv gammal, och min hustru �r kommen till h�g �lder.�
19. �ngeln svarade och sade till honom: �Jag �r Gabriel, som st�r
inf�r Gud, och jag �r uts�nd f�r att tala till dig och f�rkunna
dig detta glada budskap.
20. Och se, �nda till den dag d� detta sker skall du vara m�ll�s och
icke kunna tala, d�rf�r att du icke trodde mina ord, vilka dock
i sin tid skola fullbordas.�
21. Och folket stod och v�ntade p� Sakarias och f�rundrade sig �ver
att han s� l�nge dr�jde i templet;
22. och n�r han kom ut, kunde han icke tala till dem. D� f�rstodo
de att han hade sett n�gon syn i templet. Och han tecknade �t
dem och f�rblev stum.
23. Och n�r tiden f�r hans tj�nstg�ring hade g�tt till �nda, begav
han sig hem.
24. Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och h�ll
sig dold i fem m�nader;
25. och hon sade: �S� har Herren gjort med mig nu, d� han har sett
till min sm�lek bland m�nniskorna, f�r att borttaga den.�
26. I sj�tte m�naden blev �ngeln Gabriel s�nd av Gud till en stad i
Galileen som hette Nasaret,
27. till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28. Och �ngeln kom in till henne och sade: �Hell dig, du
h�gtben�dade! Herren �r med dig.�
29. Men hon blev mycket f�rskr�ckt vid hans ord och t�nkte p� vad
denna h�lsning m�nde inneb�ra.
30. D� sade �ngeln till henne: �Frukta icke, Maria; ty du har funnit
n�d f�r Gud.
31. Se, du skall bliva havande och f�da en son, och honom skall du
giva namnet Jesus.
32. Han skall bliva stor och kallas den H�gstes Son, och Herren Gud
skall giva honom hans fader Davids tron.
33. Och han skall vara konung �ver Jakobs hus till evig tid, och p�
hans rike skall ingen �nde vara.�
34. D� sade Maria till �ngeln: �Huru skall detta ske? Jag vet ju
icke av n�gon man.�
35. �ngeln svarade och sade till henne: �Helig ande skall komma �ver
dig, och kraft fr�n den H�gste skall �verskygga dig; d�rf�r
skall ock det heliga som varder f�tt kallas Guds Son.
36. Och se, j�mv�l din fr�nka Elisabet har blivit havande och skall
f�da en son, nu p� sin �lderdom; och detta �r sj�tte m�naden f�r
henne, som s�ges vara ofruktsam.
37. Ty f�r Gud kan intet vara om�jligt.�
38. D� sade Maria: �Se, jag �r Herrens tj�narinna; ske mig s�som du
har sagt.�
39. En av de n�rmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40. Och hon tr�dde in i Sakarias' hus och h�lsade Elisabet.
41. N�r d� Elisabet h�rde Marias h�lsning, spratt barnet till i
hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
42. och brast ut och ropade h�gt och sade: �V�lsignad vare du bland
kvinnor, och v�lsignad din livsfrukt!
43. Men varf�r sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44. Se, n�r ljudet av din h�lsning n�dde mina �ron, spratt barnet
till av fr�jd i mitt liv.
45. Och salig �r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
dig sagt fr�n Herren.�
46. D� sade Maria:
�Min sj�l prisar storligen Herren,
47. och min ande fr�jdar sig i Gud, min Fr�lsare.
48. Ty han har sett till sin tj�narinnas ringhet;
och se, h�refter skola alla sl�kten prisa mig salig.
49. Ty den M�ktige har gjort stora ting med mig,
och heligt �r hans namn.
50. Hans barmh�rtighet varar fr�n sl�kte till sl�kte
�ver dem som frukta honom.
51. Han har utf�rt v�ldiga g�rningar med sin arm,
han har f�rskingrat dem som t�nkte �vermodiga tankar i sina
hj�rtan.
52. H�rskare har han st�rtat fr�n deras troner,
och ringa m�n har han upph�jt;
53. hungriga har han m�ttat med sitt goda,
och rika har han skickat bort med tomma h�nder.
54. Han har tagit sig an sin tj�nare Israel
och t�nkt p� att bevisa barmh�rtighet
55. mot Abraham
och mot hans s�d till evig tid,
efter sitt l�fte till v�ra f�der.�
56. Och Maria stannade hos henne vid pass tre m�nader och v�nde
d�refter hem igen.
57. S� var nu f�r Elisabet tiden inne, d� hon skulle f�da; och hon
f�dde en son.
58. Och n�r hennes grannar och fr�nder fingo h�ra att Herren hade
bevisat henne s� stor barmh�rtighet, gladde de sig med henne.
59. Och p� �ttonde dagen kommo de f�r att omsk�ra barnet; och de
ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60. Men hans moder tog till orda och sade: �Ingalunda; han skall
heta Johannes.�
61. D� sade de till henne: �I din sl�kt finnes ju ingen som har det
namnet.�
62. Och de fr�gade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
skulle heta.
63. D� beg�rde han en tavla och skrev dessa ord: �Johannes �r hans
namn.� Och alla f�rundrade sig.
64. Men i detsamma �ppnades hans mun, och hans tunga l�stes, och han
talade och lovade Gud.
65. Och deras grannar betogos alla av h�pnad, och ryktet om allt
detta gick ut �ver Judeens hela bergsbygd.
66. Och alla som h�rde det lade m�rke d�rtill och sade: �Vad m�nde
v�l varda av detta barn?� Ocks� var ju Herrens hand med honom.
67. Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
profeterade och sade:
68. �Lovad vare Herren, Israels Gud,
som har sett till sitt folk och berett det f�rlossning,
69. och som har uppr�ttat �t oss ett fr�lsningens horn
i sin tj�nare Davids hus,
70. s�som han hade lovat
genom sin forntida heliga profeters mun.
71. Ty han ville fr�lsa oss fr�n v�ra ov�nner
och ur alla v�ra motst�ndares hand,
72. och s� g�ra barmh�rtighet med v�ra f�der
och t�nka p� sitt heliga f�rbund,
73. vad han med ed hade lovat f�r v�r fader Abraham,
74. Han ville besk�ra oss
att f� tj�na honom utan fruktan,
fr�lsta ur v�ra ov�nners hand,
75. ja, att g�ra tj�nst inf�r honom i helighet och r�ttf�rdighet
i alla v�ra dagar.
76. Och du, barn, skall bliva kallad
den H�gstes profet,
ty du skall g� framf�r Herren
och bereda v�gar f�r honom,
77. till att giva hans folk kunskap om fr�lsning,
i det att deras synder bliva dem f�rl�tna.
78. S� skall ske f�r v�r Guds f�rbarmande k�rleks skull,
som skall l�ta ett ljus g� upp
och sk�da ned till oss fr�n h�jden,
79. f�r att 'skina �ver dem som sitta i m�rker och d�dsskugga'
och s� styra v�ra f�tter in p� fridens v�g.�
80. Och barnet v�xte upp och blev allt starkare i anden. Och han
vistades i �knen, intill den dag d� han skulle tr�da fram f�r
Israel.
*42/02 Evangelium enligt Lukas, 2 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 2 Kapitlet
Jesus f�des i Betlehem, omsk�res och
framb�res i Jerusalems helgedom, bes�ker
vid tolv �rs �lder Jerusalem, sitter i
helgedomen och h�r p� l�rarna och fr�gar
dem.
1. Och det h�nde sig vid den tiden att fr�n kejsar Augustus utgick
ett p�bud att hela v�rlden skulle skattskrivas.
2. Detta var den f�rsta skattskrivningen, och den h�lls, n�r
Kvirinius var landsh�vding �ver Syrien.
3. D� f�rdades alla var och en till sin stad, f�r att l�ta
skattskriva sig.
4. S� gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och
sl�kt, for han fr�n staden Nasaret i Galileen upp till Davids
stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5. f�r att l�ta skattskriva sig j�mte Maria, sin trolovade, som var
havande.
6. Medan de voro d�r, h�nde sig att tiden var inne, d� hon skulle
f�da.
7. Och hon f�dde sin f�rstf�dde son och lindade honom och lade
honom i en krubba, ty det fanns icke rum f�r dem i h�rb�rget.
8. I samma nejd voro d� n�gra herdar ute p� marken och h�llo vakt
om natten �ver sin hjord.
9. D� stod en Herrens �ngel framf�r dem, och Herrens h�rlighet
kringstr�lade dem; och de blevo mycket f�rskr�ckta.
10. Men �ngeln sade till dem: �Varen icke f�rskr�ckta. Se, jag
b�dar eder en stor gl�dje, som skall vederfaras allt folket.
11. Ty i dag har en Fr�lsare blivit f�dd �t eder i Davids stad, och
han �r Messias, Herren.
12. Och detta skall f�r eder vara tecknet: I skolen finna ett nyf�tt
barn, som ligger lindat i en krubba.�
13. I detsamma s�gs d�r j�mte �ngeln en stor hop av den himmelska
h�rskaran, och de lovade Gud och sade:
14. ��ra vare Gud i h�jden,
och frid p� jorden,
bland m�nniskor till vilka han har behag!�
15. N�r s� �nglarna hade farit ifr�n herdarna upp i himmelen, sade
dessa till varandra: �L�t oss nu g� till Betlehem och se det som
d�r har skett, och som Herren har kungjort f�r oss.�
16. Och de skyndade �stad dit och funno Maria och Josef, och barnet
som l�g i krubban.
17. Och n�r de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt
till dem om detta barn.
18. Och alla som h�rde det f�rundrade sig �ver vad herdarna
ber�ttade f�r dem.
19. Men Maria g�mde och begrundade allt detta i sitt hj�rta.
20. Och herdarna v�nde tillbaka och prisade och lovade Gud f�r allt
vad de hade f�tt h�ra och se, alldeles s�som det blivit dem
sagt.
21. N�r sedan �tta dagar hade g�tt till �nda och han skulle
omsk�ras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit
n�mnt av �ngeln, f�rr�n han blev avlad i sin moders liv.
22. Och n�r deras reningsdagar hade g�tt till �nda, de som voro
f�reskrivna i Moses' lag, f�rde de honom upp till Jerusalem f�r
att b�ra honom fram inf�r Herren,
23. enligt den f�reskriften i Herrens lag, att �allt mank�n som
�ppnar moderlivet skall r�knas s�som helgat �t Herren�,
24. s� ock f�r att offra �ett par duvor eller tv� unga turturduvor�,
s�som stadgat var i Herrens lag.
25. I Jerusalem levde d� en man, vid namn Simeon, en r�ttf�rdig och
from man, som v�ntade p� Israels tr�st; och helig ande var �ver
honom.
26. Och av den helige Ande hade han f�tt den uppenbarelsen att han
icke skulle se d�den, f�rr�n han hade f�tt se Herrens Smorde.
27. Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och n�r
f�r�ldrarna buro in barnet Jesus, f�r att s� g�ra med honom som
sed var efter lagen,
28. d� tog ocks� han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29. �Herre, nu l�ter du din tj�nare fara h�dan
i frid, efter ditt ord,
30. ty mina �gon hava sett din fr�lsning,
31. vilken du har berett till att sk�das av alla folk:
32. ett ljus som skall uppenbaras f�r hedningarna,
och en h�rlighet som skall givas �t ditt folk Israel.�
33. Och hans fader och moder f�rundrade sig �ver det som sades om
honom.
34. Och Simeon v�lsignade dem och sade till Maria, hans moder: �Se,
denne �r satt till fall eller uppr�ttelse f�r m�nga i Israel,
och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35. Ja, ocks� genom din sj�l skall ett sv�rd g�. S� skola m�nga
hj�rtans tankar bliva uppenbara.�
36. D�r fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers
stam. Hon var kommen till h�g �lder; i sju �r hade hon levat
med sin man, fr�n den tid d� hon var jungfru,
37. och hon var nu �nka, �ttiofyra �r gammal. Och hon l�mnade
aldrig helgedomen, utan tj�nade d�r Gud med fastor och b�ner,
natt och dag.
38. Hon kom ocks� i samma stund tillst�des och prisade Gud och
talade om honom till alla dem som v�ntade p� f�rlossning f�r
Jerusalem.
39. Och n�r de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag,
v�nde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40. Men barnet v�xte upp och blev allt starkare och uppfylldes av
vishet; och Guds n�d var �ver honom.
41. Nu pl�gade hans f�r�ldrar �rligen vid p�skh�gtiden begiva sig
till Jerusalem.
42. N�r han var tolv �r gammal, gingo de ocks� dit upp, s�som sed
var vid h�gtiden.
43. Men n�r de hade varit med om alla h�gtidsdagarna och v�nde hem
igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans
f�r�ldrar lade m�rke d�rtill.
44. De menade att han var med i ress�llskapet och vandrade s� en
dagsled och s�kte efter honom bland fr�nder och v�nner.
45. N�r de d� icke funno honom, v�nde de tillbaka till Jerusalem och
s�kte efter honom.
46. Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, d�r han satt
mitt ibland l�rarna och h�rde p� dem och fr�gade dem;
47. och alla som h�rde honom blevo uppfyllda av h�pnad �ver hans
f�rst�nd och hans svar.
48. N�r de nu fingo se honom d�r, f�rundrade de sig h�geligen; och
hans moder sade till honom: �Min son, varf�r gjorde du oss
detta? Se, din fader och jag hava s�kt efter dig med stor oro.�
49. D� sade han till dem: �Varf�r beh�vden I s�ka efter mig?
Vissten I d� icke att jag b�r vara d�r min Fader bor?�
50. Men de f�rstodo icke det som han talade till dem.
51. S� f�ljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem
underd�nig. Och hans moder g�mde allt detta i sitt hj�rta.
52. Och Jesus v�xte till i �lder och vishet och n�d inf�r Gud och
m�nniskor[1].
[1] Eller: Och Jesus v�xte upp och v�xte till i vishet och n�d osv.
*42/03 Evangelium enligt Lukas, 3 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 3 Kapitlet
Johannes predikar, d�per, f�ngslas.
Jesus d�pes. Hans sl�kttavla.
1. I femtonde �ret av kejsar Tiberius' regering, n�r Pontius
Pilatus var landsh�vding i Judeen, och Herodes var landsfurste i
Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och
Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,
2. p� den tid d� Hannas var �verstepr�st j�mte Kaifas -- d� kom
Guds befallning till Johannes, Sakarias' son,
3. och han gick �stad och predikade i hela trakten omkring Jordan
b�ttringens d�pelse till syndernas f�rl�telse.
4. S� uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors
bok:
�H�r r�sten av en som ropar i �knen:
Bereden v�gen f�r Herren,
g�ren stigarna j�mna f�r honom.
5. Alla dalar skola fyllas
och alla berg och h�jder s�nkas;
vad krokigt �r skall bliva rak v�g,
och vad ol�ndigt �r skall bliva stigar;
6. och allt k�tt skall se Guds fr�lsning.'�
7. Han sade nu till folket som kom ut f�r att l�ta d�pa sig av
honom: �I huggormars avf�da, vem har ingivit eder att s�ka komma
undan den tillstundande vredesdomen?
8. B�ren d� ock s�dan frukt som tillh�r b�ttringen. Och s�gen icke
vid eder sj�lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag s�ger
eder att Gud av dessa stenar kan uppv�cka barn �t Abraham.
9. Redan �r ocks� yxan satt till roten p� tr�den; s� bliver d� vart
tr�d som icke b�r god frukt avhugget och kastat p� elden.
10. Och folket fr�gade honom och sade: �Vad skola vi d� g�ra?�
11. Han svarade och sade till dem: �Den som har tv� livkl�dnader,
han dele med sig �t den som icke har n�gon; och en som har
matf�rr�d, han g�re sammalunda.�
12. S� kommo ock publikaner f�r att l�ta d�pa sig, och de sade till
honom: �M�stare, vad skola vi g�ra?�
13. Han svarade dem: �Kr�ven icke ut mer �n vad som �r eder
f�reskrivet.�
14. Ocks� krigsm�n fr�gade honom och sade: �Vad skola d� vi g�ra?
Han svarade dem: �Tilltvingen eder icke penningar av n�gon,
genom hot eller p� annat otillb�rligt s�tt, utan l�ten eder n�ja
med eder sold.�
15. Och folket gick d�r i f�rbidan, och alla undrade i sina hj�rtan
om Johannes icke till �ventyrs vore Messias.
16. Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: �Jag d�per
eder med vatten, men den som kommer, som �r starkare �n jag, den
vilkens skorem jag icke �r v�rdig att uppl�sa; han skall d�pa
eder i helig ande och eld.
17. Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge
och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han br�nna upp
i en eld som icke utsl�ckes.�
18. S� f�rmanade han folket ocks� i m�nga andra stycken och
f�rkunnade evangelium f�r dem.
19. Men n�r han hade f�reh�llit Herodes, landsfursten, hans synd i
fr�ga om hans broders hustru Herodias och f�reh�llit honom allt
det onda som han eljest hade gjort,
20. lade Herodes till allt annat ocks� det att han insp�rrade
Johannes i f�ngelse.
21. N�r nu allt folket l�t d�pa sig och j�mv�l Jesus blev d�pt, s�
skedde d�rvid, medan han bad, att himmelen �ppnades,
22. och den helige Ande s�nkte sig ned �ver honom I lekamlig skepnad
s�som en duva; och fr�n himmelen kom en r�st: �Du �r min �lskade
Son; i dig har jag funnit behag.�
23. Och Jesus var vid pass trettio �r gammal, n�r han begynte sitt
verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av
Eli,
24. som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av
Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
25. som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av
Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
26. som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av
Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
27. som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av
Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
28. som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam,
som var son av Elmadam, som var son av Er,
29. som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av
Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
30. som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av
Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
31. som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av
Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
32. som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av
Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
33. som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av
Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av
Judas,
34. som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av
Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
35. som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av
Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
36. som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av
Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
37. som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av
Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
38. som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam,
som var son av Gud.
*42/04 Evangelium enligt Lukas, 4 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 4 Kapitlet
Jesus frestas av dj�vulen, undervisar i
Nasarets synagoga och i Kapernaum,
driver ut en oren ande, botar Simons
sv�rmoder och andra sjuka, predikar i
Judeens synagogor.
1. Sedan v�nde Jesus tillbaka fr�n Jordan, full av helig ande, och
f�rdes genom Anden omkring i �knen
2. och frestades av dj�vulen under fyrtio dagar. Och under de
dagarna �t han intet; men n�r de hade g�tt till �nda, blev han
hungrig.
3. D� sade dj�vulen till honom: ��r du Guds Son, s� bjud denna sten
att bliva br�d.�
4. Jesus svarade honom: �Det �r skrivet: 'M�nniskan skall leva icke
allenast av br�d.'�
5. Och dj�vulen f�rde honom upp p� en h�jd och visade honom i ett
�gonblick alla riken i v�rlden
6. och sade till honom: ��t dig vill jag giva makten �ver allt
detta med dess h�rlighet; ty �t mig har den blivit �verl�mnad,
och �t vem jag vill kan jag giva den.
7. Om du allts� tillbeder inf�r mig, s� skall den hel och h�llen
h�ra dig till.�
8. Jesus svarade och sade till honom: �Det �r skrivet: 'Herren, din
Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj�na.'�
9. Och han f�rde honom till Jerusalem och st�llde honom uppe p�
helgedomens mur och sade till honom: ��r du Guds Son, s� kasta
dig ned h�rifr�n;
10. det �r ju skrivet:
'Han skall giva sina �nglar befallning om dig,
att de skola v�l bevara dig';
11. s� ock:
'De skola b�ra dig p� h�nderna,
s� att du icke st�ter din fot mot n�gon sten.'�
12. D� svarade Jesus och sade till honom: �Det �r sagt: 'Du skall
icke fresta Herren, din Gud.'�
13. N�r dj�vulen s� hade slutat med alla sina frestelser, vek han
ifr�n honom, intill l�glig tid.
14. Och Jesus v�nde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och
ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
15. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16. S� kom han till Nasaret, d�r han var uppf�dd. Och p�
sabbatsdagen gick han, s�som hans sed var, in i synagogan: och
d�r stod han upp till att f�rel�sa.
17. D� r�ckte man �t honom profeten Esaias' bok; och n�r han �ppnade
boken, fick han se det st�lle d�r det stod skrivet:
18. �Herrens Ande �r �ver mig,
ty han har smort mig.
Han har satt mig till att f�rkunna
gl�djens budskap f�r de fattiga,
till att predika frihet f�r de f�ngna
och syn f�r de blinda,
ja, till att giva de f�rtryckta frihet
19. och till att predika ett n�dens �r fr�n Herren.�
20. Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka �t tj�naren och
satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina �gon
f�sta p� honom.
21. D� begynte han tala och sade till dem: �I dag �r detta skriftens
ord fullbordat inf�r edra �ron.�
22. Och de g�vo honom alla sitt vittnesb�rd och f�rundrade sig �ver
de n�dens ord som utgingo fr�n hans mun, och sade: ��r d� denne
icke Josefs son?�
23. D� sade han till dem: �Helt visst skolen I nu v�nda mot mig det
ordet: 'L�kare, bota dig sj�lv' och s�ga: 'S�dana stora ting som
vi hava h�rt vara gjorda i Kapernaum, s�dana m� du g�ra ocks�
h�r i din f�dernestad.'�
24. Och han tillade: �Sannerligen s�ger jag eder: Ingen profet
bliver i sitt f�dernesland v�l mottagen.
25. Men jag s�ger eder, s�som sant �r: I Israel funnos m�nga �nkor
p� Elias' tid d� himmelen var tillsluten i tre �r och sex
m�nader, och stor hungersn�d kom �ver hela landet --
26. och likv�l blev Elias icke s�nd till n�gon av dessa, utan
allenast till en �nka i Sarepta i Sidons land.
27. Och m�nga spet�lska funnos i Israel p� profeten Elisas tid; och
likv�l blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman fr�n
Syrien.�
28. N�r de som voro i synagogan h�rde detta, uppfylldes de alla av
vrede
29. och stodo upp och drevo honom ut ur staden och f�rde honom �nda
fram till branten av det berg som deras stad var byggd p�, och
ville st�rta honom d�rutf�r.
30. Men han gick sin v�g mitt igenom hopen och vandrade vidare.
31. Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och
undervisade folket p� sabbaten.
32. Och de h�pnade �ver hans undervisning, ty han talade med makt
och myndighet.
33. Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande.
Denne ropade med h�g r�st:
34. �Bort h�rifr�n! Vad har du med oss att g�ra, Jesus fr�n
Nasaret? Har du kommit f�r att f�rg�ra oss? Jag vet vem du �r,
du Guds Helige.�
35. Men Jesus tilltalade honom str�ngt och sade: �Tig och far ut ur
honom.� D� kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem
och for ut ur honom, utan att hava gjort honom n�gon skada.
36. Och h�pnad kom �ver dem alla, och de talade med varandra och
sade: �Vad �r det med dennes ord? Med myndighet och makt
befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.�
37. Och ryktet om honom spriddes �t alla h�ll i den kringliggande
trakten.
38. Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons
hus. Och Simons sv�rmoder var ansatt av en sv�r feber, och de
b�do honom f�r henne.
39. D� tr�dde han fram och lutade sig �ver henne och n�pste febern,
och den l�mnade henne; och strax stod hon upp och betj�nade dem.
40. Men n�r solen gick ned, f�rde alla till honom sina sjuka, s�dana
som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade h�nderna p� var
och en av dem och botade dem.
41. Onda andar blevo ock utdrivna ur m�nga, och de ropade d�rvid och
sade: �Du �r Guds Son.� Men han tilltalade dem str�ngt och
tillsade dem att icke s�ga n�got, eftersom de visste att han var
Messias.
42. Och n�r det �ter hade blivit dag, gick han �stad bort till en
�de trakt. Men folket s�kte efter honom; och n�r de kommo fram
till honom, ville de h�lla honom kvar och hindra honom att g�
sin v�g.
43. Men han sade till dem: �Ocks� f�r de andra st�derna m�ste jag
f�rkunna evangelium om Guds rike, ty d�rtill har jag blivit
uts�nd.�
44. Och han predikade i synagogorna i Judeen.
*42/05 Evangelium enligt Lukas, 5 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 5 Kapitlet
Jesus kallar Petrus vid ett stort
fiskaf�nge, botar en spet�lsk man och en
lam man, kallar Levi, undervisar om
fasta.
1. D� nu en g�ng folket, f�r att h�ra Guds ord, tr�ngde sig inp�
honom d�r han stod vid Gennesarets sj�,
2. fick han se tv� b�tar ligga vid sj�stranden; men de som fiskade
hade g�tt i land och h�llo p� att sk�lja sina n�t.
> Matt. 4:18 f. Mark. 1:16 f.
3. D� steg han i en av b�tarna, den som tillh�rde Simon, och bad
honom l�gga ut n�got litet fr�n land. Sedan satte han sig ned
och undervisade folket fr�n b�ten.
4. Och n�r han hade slutat att tala, sade han till Simon: �L�gg ut
p� djupet; och kasten d�r ut edra n�t till f�ngst.�
> Joh. 21:6
5. D� svarade Simon och sade: �M�stare, vi hava arbetat hela
natten och f�tt intet; men p� ditt ord vill jag kasta ut
n�ten.�
6. Och n�r de hade gjort s�, fingo de en stor hop fiskar i sina
n�t; och n�ten gingo s�nder.
7. D� vinkade de �t sina kamrater i den andra b�ten, att dessa
skulle komma och hj�lpa dem. Och de kommo och fyllde upp b�da
b�tarna, s� att de begynte sjunka.
8. N�r Simon Petrus s�g detta, f�ll han ned f�r Jesu kn�n och sade:
�G� bort ifr�n mig, Herre; jag �r en syndig m�nniska.�
9. Ty f�r detta fiskaf�nges skull hade han och alla som voro med
honom betagits av h�pnad,
10. j�mv�l Jakob och Johannes, Sebedeus' s�ner, som deltogo med
Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: �Frukta icke;
h�refter skall du f�nga m�nniskor.�
> Matt. 13:47 f.
11. Och de f�rde b�tarna i land och l�mnade alltsammans och f�ljde
honom.
> Matt 19:27.
12. Och medan han var i en av st�derna, h�nde sig, att d�r kom en
man som var full av spet�lska. N�r denne fick se Jesus, f�ll han
ned p� sitt ansikte och bad honom och sade: �Herre, vill du,
s� kan du g�ra mig ren.�
> Matt 8:2 f. Mark 1:40 f.
13. D� r�ckte han ut handen och r�rde vid honom och sade: �Jag
vill; bliv ren.� Och strax vek spet�lskan ifr�n honom.
14. Och han f�rbj�d honom att omtala detta f�r n�gon, men tillade:
�G� �stad och visa dig f�r pr�sten och framb�r f�r din rening
ett offer, s�som Moses har p�bjudit, till ett vittnesb�rd f�r
dem.�
> 3 Mos 14:2 f.
15. Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk
samlade sig f�r att h�ra honom och f�r att bliva botade fr�n
sina sjukdomar.
16. Men han drog sig undan till �de trakter och bad.
17. Nu h�nde sig en dag, d� han undervisade folket, att d�r sutto
n�gra faris�er och lagl�rare -- s�dana hade n�mligen kommit dit
fr�n alla byar i Galileen och Judeen och fr�n Jerusalem -- och
Herrens kraft verkade, s� att sjuka blevo botade av honom.
18. D� kommo n�gra m�n dit med en lam man, som de buro p� en s�ng;
och de f�rs�kte komma in med honom f�r att l�gga honom ned
framf�r Jesus.
> Matt 9:2 f. Mark 2:3 f.
19. Men d� de f�r folkets skull icke kunde finna n�got annat s�tt
att komma in med honom stego de upp p� taket och sl�ppte honom
tillika med s�ngen ned genom tegelbel�ggningen, mitt ibland dem,
framf�r Jesus.
20. N�r han s�g deras tro, sade han: �Min v�n, dina synder �ro dig
f�rl�tna.�
> Luk 7:48 f.
21. D� begynte de skriftl�rde och faris�erna t�nka s�: �Vad �r
denne f�r en, som talar s� h�diska ord? Vem kan f�rl�ta synder
utom Gud allena?�
> Jes 43:25
22. Men Jesus f�rnam deras tankar och svarade och sade till dem:
�Vad �r det I t�nken i edra hj�rtan?
23. Vilket �r l�ttare att s�ga: 'Dina synder �ro dig f�rl�tna' eller
att s�ga: 'St� upp och g�'?
24. Men f�r att I skolen veta, att M�nniskosonen har makt h�r p�
jorden att f�rl�ta synder, s� s�ger jag dig� (och h�rmed v�nde
han sig till den lame): �St� upp, tag din s�ng och g�
hem.�
25. D� stod han strax upp i deras �syn och tog s�ngen, som han hade
legat p�, och gick hem, prisande Gud.
26. Och de grepos alla av best�rtning och prisade Gud; och de sade,
fulla av h�pnad: �Vi hava i dag sett f�runderliga ting.�
27. Sedan begav han sig d�rifr�n. Och han fick se en publikan, vid
namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: �F�lj
mig.�
> Matt 9:9. Mark 2:14.
28. D� l�mnade han allt och stod upp och f�ljde honom.
29. Och Levi gjorde i sitt hus ett stort g�stabud f�r honom; och en
stor hop publikaner och andra voro bordsg�ster d�r j�mte dem.
> Matt 9:10 f. Mark 2:15 f. Luk 15:1 f.
30. Men faris�erna -- s�rskilt de skriftl�rde bland dem -- knorrade
mot hans l�rjungar och sade: �Huru kunnen I �ta och dricka
med publikaner och syndare?�
31. D� svarade Jesus och sade till dem: �De �r icke de friska som
beh�va l�kare, utan de sjuka.
32. Jag har icke kommit f�r att kalla r�ttf�rdiga, utan syndare,
till b�ttring.
> Luk 19:10. 1 Tim 1:15.
33. Och de sade till honom: �Johannes' l�rjungar fasta ofta och
h�lla b�ner, sammalunda ock faris�ernas; men dina l�rjungar �ta
och dricka.�
> Matt 9:14 f. Mark 2:18 f.
34. Jesus svarade dem: �Icke kunnen I v�l �l�gga br�llopsg�sterna
att fasta, medan brudgummen �nnu �r hos dem?
35. Men en annan tid skall komma, och d�, n�r brudgummen tages ifr�n
dem, d�, p� den tiden, skola de fasta.� --
36. Han framst�llde ock f�r dem denna liknelse: �Ingen river av en
lapp fr�n en ny mantel och s�tter den p� en gammal mantel; om
n�gon s� gjorde, skulle han icke allenast riva s�nder den nya
manteln, utan d�rtill komme, att lappen fr�n den nya manteln
icke skulle passa den gamla.
37. Ej heller sl�r n�gon nytt vin i gamla skinnl�glar; om n�gon s�
gjorde, skulle det nya vinet spr�nga s�nder l�glarna, och vinet
skulle spillas ut, j�mte det att l�glarna f�rd�rvades.
38. Nej, nytt vin b�r man sl� i nya l�glar. --
39. Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan g�rna hava
nytt; ty han tycker, att det gamla �r b�ttre.�
*42/06 Evangelium enligt Lukas, 6 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 6 Kapitlet
Jesus undervisar om sabbatsbudet, botar
en man som har en f�rvissnad hand,
f�rordnar tolv apostlar, predikar f�r
sina l�rjungar och det f�rsamlade
folket.
1. Och det h�nde sig p� en sabbat att han tog v�gen genom ett
s�desf�lt; och hans l�rjungar ryckte av axen och gnuggade s�nder
dem med h�nderna och �to.
2. D� sade n�gra av faris�erna; �Huru kunnen I g�ra vad som icke �r
lovligt att g�ra p� sabbaten?
3. Jesus svarade och sade till dem: �Haven I icke l�st om det som
David gjorde, n�r han sj�lv och de som f�ljde honom blevo
hungriga:
4. huru han d� gick in i Guds hus och tog sk�debr�den och �t, och
j�mv�l gav �t dem som f�ljde honom, fast�n det ju icke �r
lovligt f�r andra �n allenast f�r pr�sterna att �ta s�dant
br�d?�
5. D�refter sade han till dem: �M�nniskosonen �r herre �ver
sabbaten.�
6. P� en annan sabbat h�nde sig att han gick in i synagogan och
undervisade. D�r var d� en man vilkens h�gra hand var
f�rvissnad.
7. Och de skriftl�rde och faris�erna vaktade p� honom, f�r att se
om han botade n�gon p� sabbaten; de ville n�mligen finna n�got
att anklaga honom f�r.
8. Men han f�rstod deras tankar och sade till mannen som hade den
f�rvissnade handen: �St� upp, och tr�d fram.� D� stod han upp
och tr�dde fram.
9. Sedan sade Jesus till dem: �Jag vill g�ra eder en
fr�ga. Vilketdera �r lovligt p� sabbaten: att g�ra vad gott �r,
eller att g�ra vad ont �r, att r�dda n�gons liv, eller att
f�rg�ra det?�
10. Och han s�g sig omkring p� dem alla och sade till mannen: �R�ck
ut din hand.� Och han gjorde s�; och hans hand blev frisk igen.
11. Men de blevo s�som ursinniga och talade med varandra om vad de
skulle kunna f�retaga sig mot Jesus.
12. S� h�nde sig p� den tiden att han gick �stad upp p� berget f�r
att bedja; och han blev kvar d�r �ver natten i b�n till Gud.
13. Men n�r det blev dag, kallade han till sig sina l�rjungar och
utvalde bland dem tolv, som han ock ben�mnde apostlar:
14. Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
15. och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
kallades ivraren;
16. vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
f�rr�dare.
17. Dessa tog han nu med sig och steg �ter ned och stannade p� en
j�mn plats; och en stor skara av hans l�rjungar var d�r
f�rsamlad, s� ock en stor hop folk ifr�n hela Judeen och
Jerusalem, och fr�n kuststr�ckan vid Tyrus och Sidon.
18. Dessa hade kommit f�r att h�ra honom och f�r att bliva botade
fr�n sina sjukdomar. Och j�mv�l de som voro kvalda av orena
andar blevo botade.
19. Och allt folket s�kte att f� r�ra vid honom, ty kraft gick ut
ifr�n honom och botade alla.
20. Och han lyfte upp sina �gon och s�g p� sina l�rjungar och sade:
�Saliga �ren I, som �ren fattiga, ty eder h�r Guds rike till.
21. Saliga �ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva m�ttade. Saliga
�ren I, som nu gr�ten, ty I skolen le.
22. Saliga �ren I, n�r m�nniskorna f�r M�nniskosonens skull hata
eder och f�rskjuta och sm�da eder och kasta bort edert namn
s�som n�got ont.
23. Gl�djens p� den dagen, ja, springen upp av fr�jd, ty se, eder
l�n �r stor i himmelen. P� samma satt gjorde ju deras f�der med
profeterna.
24. Men ve eder, I som �ren rika, ty I haven f�tt ut eder hugnad!
25. Ve eder, som nu �ren m�tta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu
len, ty I skolen s�rja och gr�ta!
26. Ve eder, n�r alla m�nniskor tala v�l om eder! P� samma s�tt
gjorde ju deras fader i fr�ga om de falska profeterna.
27. Men till eder, som h�ren mig, s�ger jag: �lsken edra ov�nner,
g�ren gott mot dem som hata eder,
28. v�lsignen dem som f�rbanna eder, bedjen f�r dem som f�ror�tta
eder.
29. Om n�gon sl�r dig p� den ena kinden, s� h�ll ock fram den andra
�t honom; och om n�gon tager manteln ifr�n dig, s� f�rv�gra
honom icke heller livkl�dnaden.
30. Giv �t var och en som beder dig; och om n�gon tager ifr�n dig
vad som �r ditt, s� kr�v det icke igen.
31. S�som I viljen att m�nniskorna skola g�ra mot eder, s� skolen I
ock g�ra mot dem.
32. Om I �lsken dem som �lska eder, vad tack kunnen I f� d�rf�r?
Ocks� syndare �lska ju dem av vilka de bliva �lskade.
33. Och om I g�ren gott mot dem som g�ra eder gott, vad tack kunnen
I f� d�rf�r? Ocks� syndare g�ra ju detsamma.
34. Och om I l�nen �t dem av vilka I kunnen hoppas att sj�lva f�
n�got, vad tack kunnen I f� d�rf�r? Ocks� syndare l�na ju �t
syndare f�r att f� lika igen.
35. Nej, �lsken edra ov�nner, och g�ren gott och given l�n utan att
hoppas p� n�gon geng�ld. D� skall eder l�n bliva stor, och d�
skolen I vara den H�gstes barn; ty han �r mild mot de otacksamma
och onda.
36. Varen barmh�rtiga, s�som eder Fader �r barmh�rtig.
37. D�men icke, s� skolen I icke bliva d�mda; f�rd�men icke, s�
skolen I icke bliva f�rd�mda. F�rl�ten, och eder skall bliva
f�rl�tet.
38. Given, och eder skall bliva givet. Ett gott m�tt, v�l packat,
skakat och �verfl�dande, skall man giva eder i sk�tet; ty med
det m�tt som I m�ten med skall ock m�tas �t eder igen.�
39. Han framst�llde ock f�r dem denna liknelse:
�Kan v�l en blind leda en blind? Falla de icke d� b�da i
gropen?
40. L�rjungen �r icke f�rmer �n sin m�stare; n�r n�gon bliver
full�rd, s� bliver han allenast sin m�stare lik.
41. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders �ga, men
icke bliver varse bj�lken i ditt eget �ga?
42. Huru kan du s�ga till din broder: 'Broder, l�t mig taga ut
grandet i ditt �ga', du som icke ser bj�lken i ditt eget �ga?
Du skrymtare, tag f�rst ut bj�lken ur ditt eget �ga; d�refter m�
du se till, att du kan tala ut grandet i din broders �ga.
43. Ty intet gott tr�d finnes, som b�r d�lig frukt, och lika litet
finnes n�got d�ligt tr�d som b�r god frukt;
44. vart och ett tr�d k�nnes ju igen p� sin frukt. Icke h�mtar man
v�l fikon ifr�n t�rnen, ej heller sk�rdar man vindruvor av
t�rnbuskar.
45. En god m�nniska b�r ur sitt hj�rtas goda f�rr�d fram vad gott
�r, och en ond m�nniska b�r ur sitt onda f�rr�d fram vad ont �r;
ty vad hennes hj�rta �r fullt av, det talar hennes mun. --
46. Men varf�r ropen I till mig: 'Herre, Herre', och g�ren dock icke
vad jag s�ger?
47. Var och en som kommer till mig och h�r mina ord och g�r efter
dem, vem han �r lik, det skall jag visa eder.
48. Han �r lik en man som ville bygga ett hus och som d� gr�vde
djupt och lade dess grund p� h�lleberget. N�r sedan
�versv�mning kom, st�rtade sig vattenstr�mmen mot det huset, men
den f�rm�dde dock icke skaka det, eftersom det var s� byggt.
49. Men den som h�r och icke g�r, han �r lik en man som byggde ett
hus p� blotta jorden, utan att l�gga n�gon grund. Och
vattenstr�mmen st�rtade sig emot det, och strax f�ll det samman,
och det husets fall blev stort.�
*42/07 Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet
Jesus botar en h�vitsmans tj�nare,
uppv�cker en �nkas son i Nain, vittnar
om sig och om Johannes d�paren, mottager
en synderska i faris�en Simons hus.
1. N�r han nu hade talat allt detta till slut inf�r folket, gick
han in i Kapernaum.
2. Men d�r var en h�vitsman som hade en tj�nare, vilken l�g sjuk
och var n�ra d�den; och denne var h�gt skattad av honom.
3. D� han nu fick h�ra om Jesus, s�nde han till honom n�gra av
judarnas �ldste och bad honom komma och bota hans tj�nare.
4. N�r dessa kommo till Jesus, b�do de honom entr�get och sade:
�Han �r v�rd att du g�r honom detta,
5. ty han har v�rt folk k�rt, och det �r han som har byggt
synagogan �t oss.�
6. D� gick Jesus med dem. Men n�r han icke var l�ngt ifr�n
h�vitsmannens hus, s�nde denne n�gra av sina v�nner och l�t s�ga
till honom: �Herre, g�r dig icke omak; ty jag �r icke v�rdig att
du g�r in under mitt tak.
7. D�rf�r har jag ej heller aktat mig sj�lv v�rdig att komma till
dig Men s�g ett ord, s� bliver min tj�nare frisk.
8. Jag �r ju sj�lv en man som st�r under andras bef�l; jag har ock
krigsm�n under mig, och om jag s�ger till en av dem: 'G�', s�
g�r han, eller till en annan: 'Kom', s� kommer han, och om jag
s�ger till min tj�nare: 'G�r det', d� g�r han s�.�
9. N�r Jesus h�rde detta, f�rundrade han sig �ver honom och v�nde
sig om och sade till folket som f�ljde honom: �Jag s�ger eder:
Icke ens i Israel har jag funnit s� stor tro.�
10. Och de som hade blivit uts�nda gingo hem igen och funno tj�naren
vara frisk.
11. D�refter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
honom gingo hans l�rjungar och mycket folk.
12. Och se, d� han kom n�ra stadsporten, bars d�r ut en d�d, och han
var sin moders ende son, och hon var �nka; och en ganska stor
hop folk ifr�n staden gick med henne.
13. N�r Herren fick se henne, �mkade han sig �ver henne och sade
till henne: �Gr�t icke.�
14. Och han gick fram och r�rde vid b�ren, och de som buro stannade.
Och han sade: �Unge man, jag s�ger dig: St� upp.�
15. D� satte sig den d�de upp och begynte tala. Och han gav honom �t
hans moder.
16. Och alla betogos av h�pnad och prisade Gud och sade: Den stor
profet har uppst�tt ibland oss� och: �Gud har sett till sitt
folk.�
17. Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
d�romkring.
18. Och allt detta fick Johannes h�ra ber�ttas av sina l�rjungar.
19. D� kallade Johannes till sig tv� av sina l�rjungar och s�nde dem
till Herren med denna fr�ga: ��r du den som skulle komma, eller
skola vi f�rbida n�gon annan?�
20. N�r mannen kommo fram till honom, sade de: �Johannes d�paren har
s�nt oss till dig och l�ter fr�ga: '�r du den som skulle komma,
eller skola vi f�rbida n�gon annan?'�
21. Just d� h�ll Jesus p� med att bota m�nga som ledo av sjukdomar
och pl�gor, eller som voro besatta av onda andar, och �t m�nga
blinda gav han deras syn.
22. Och han svarade och sade till m�nnen: �G�n tillbaka och omtalen
f�r Johannes vad I haven sett och h�rt: blinda f� sin syn, halta
g�, spet�lska bliva rena, d�va h�ra, d�da uppst�, 'f�r fattiga
f�rkunnas gl�djens budskap'.
23. Och salig �r den f�r vilken jag icke bliver en st�testen.�
24. N�r sedan Johannes' s�ndebud hade g�tt sin v�g, begynte han tala
till folket om Johannes: �Varf�r var det I gingen ut i �knen?
Var det f�r att se ett r�r som drives hit och dit av vinden?
25. Eller varf�r gingen I ut? Var det f�r att se en m�nniska kl�dd i
fina kl�der? De som b�ra pr�ktiga kl�der och leva i kr�slighet,
dem finnen I ju i konungapalatsen.
26. Varf�r gingen I d� ut? Var det f�r att se en profet? Ja, jag
s�ger eder: �nnu mer �n en profet �r han.
27. Han �r den om vilken det �r skrivet:
'Se, jag s�nder ut min �ngel framf�r dig,
och han skall bereda v�gen f�r dig.'
28. Jag s�ger eder: Bland dem som �ro f�dda av kvinnor har ingen
varit st�rre �n Johannes; men den som �r minst i Guds rike �r
likv�l st�rre �n han.
29. S� gav ock allt folket som h�rde honom Gud r�tt, j�mv�l
publikanerna, och l�to d�pa sig med Johannes' dop.
30. Men faris�erna och de lagkloke f�raktade Guds r�dslut i fr�ga om
dem sj�lva och l�to icke d�pa sig av honom.
31. Vad skall jag d� likna detta sl�ktes m�nniskor vid? Ja, vad �ro
de lika?
32. De �ro lika barn som sitta p� torget och ropa till varandra och
s�ga:
'Vi hava spelat f�r eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorges�ng,
och I haven icke gr�tit.'
33. Ty Johannes d�paren har kommit, och han �ter icke br�d och
dricker ej heller vin, och s� s�gen I: 'Han �r besatt av en ond
ande.'
34. M�nniskosonen har kommit, och han b�de �ter och dricker, och nu
s�gen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han �r, en
publikaners och syndares v�n!'
35. Men Visheten har f�tt r�tt av alla sina barn.�
36. Och en faris� inbj�d honom till en m�ltid hos sig; och han gick
in i faris�ens hus och lade sig till bords.
37. Nu fanns d�r i staden en synderska; och n�r denna fick veta att
han l�g till bords i faris�ens hus, gick hon dit med en
alabasterflaska med sm�rjelse
38. och stannade bakom honom vid hans f�tter, gr�tande, och begynte
v�ta hans f�tter med sina t�rar och torkade dem med sitt
huvudh�r och kysste ivrigt hans f�tter och smorde dem med
sm�rjelsen.
39. Men n�r faris�en som hade inbjudit honom s�g detta, sade han vid
sig sj�lv: �Vore denne en profet, s� skulle han k�nna till,
vilken och hurudan denna kvinna �r, som r�r vid honom; han
skulle d� veta att hon �r en synderska.�
40. D� tog Jesus till orda och sade till honom: �Simon, jag har
n�got att s�ga dig.� Han svarade: �M�stare, s�g det.
41. �En man som l�nade ut penningar hade tv� g�lden�rer. Den ene var
skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
42. Men d� de icke kunde betala, eftersk�nkte han skulden f�r dem
b�da. Vilken av dem kommer nu att �lska honom mest?�
43. Simon svarade och sade: �Jag menar den �t vilken han
eftersk�nkte mest.� D� sade han till honom: �R�tt d�mde du�
44. Och s� v�nde han sig �t kvinnan och sade till Simon: �Ser du
denna kvinna? N�r jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
till mina f�tter, men hon har v�tt mina f�tter med sina t�rar
och torkat dem med sitt h�r.
45. Du gav mig ingen h�lsningskyss, men �nda ifr�n den stund d� jag
kom hitin, har hon icke upph�rt att ivrigt kyssa mina f�tter.
46. Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
f�tter med sm�rjelse.
47. F�rdenskull s�ger jag dig: Hennes m�nga synder �ro henne
f�rl�tna; hon har ju ock visat mycken k�rlek. Men den som f�r
litet f�rl�tet, han �lskar ock litet.�
48. Sedan sade han till henne: �Dina synder �ro dig f�rl�tna.�
49. D� begynte de som voro bordsg�ster j�mte honom att s�ga vid sig
sj�lva: �Vem �r denne, som till och med f�rl�ter synder?�
50. Men han sade till kvinnan: �Din tro har fr�lst dig. G� i frid.�
*42/08 Evangelium enligt Lukas, 8 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 8 Kapitlet
Jesus vandrar omkring, och undervisar i
liknelser om himmelriket, giver till
k�nna vilka som �ro hans r�tta fr�nder,
stillar en storm p� sj�n, botar en
besatt och en kvinna som lider av
blodg�ng, uppv�cker Jairus' dotter fr�n
d�den.
1. D�refter vandrade han igenom landet, fr�n stad till stad och
fr�n by till by, och predikade och f�rkunnade evangelium om Guds
rike. Och med honom f�ljde de tolv,
2. s� ock n�gra kvinnor som hade blivit befriade fr�n onda andar
och botade fr�n sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
3. och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
m�nga andra som tj�nade dem med sina �godelar.
4. D� nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
s�rskilda st�derna beg�vo sig ut till honom, sade han i en
liknelse:
5. �En s�ningsman gick ut f�r att s� sin s�d. Och n�r han s�dde,
f�ll somt vid v�gen och blev nedtrampat, och himmelens f�glar
�to upp det.
6. Och somt f�ll p� stengrund, och n�r det hade vuxit upp, torkade
det bort, eftersom det icke d�r hade n�gon fuktighet.
7. Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena v�xte upp tillsammans
d�rmed och f�rkv�vde det.
8. Men somt f�ll i god jord, och n�r det hade vuxit upp, bar det
hundrafaldig frukt.� Sedan han hade talat detta, sade han med
h�g r�st: �Den som har �ron till att h�ra, han h�re.�
9. D� fr�gade hans l�rjungar honom vad denna liknelse betydde.
10. Han sade: �Eder �r givet att l�ra k�nna Guds rikes hemligheter,
men �t de andra meddelas de i liknelser, f�r att de med seende
�gon intet skola se och med h�rande �ron intet f�rst�'.
11. S� �r nu detta liknelsens mening: S�den �r Guds ord.
12. Och att den s�ddes vid v�gen, det �r sagt om dem som hava h�rt
ordet, men sedan kommer dj�vulen och tager bort det ur deras
hj�rtan, f�r att de icke skola komma till tro och bliva fr�lsta.
13. Och att den s�ddes p� stengrunden det �r sagt om dem, som n�r de
f� h�ra ordet, taga emot det med gl�dje, men icke hava n�gon
rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
avfalla de.
14. Och att den f�ll bland t�rnena, det �r sagt om dem, som n�r de
hava h�rt ordet, g� bort och l�ta sig f�rkv�vas av rikedomens
omsorger och njutandet av livets goda och s� icke f�ra n�got
fram till mognad.
15. Men att den f�ll i den goda jorden, det �r sagt om dem, som n�r
de hava h�rt ordet, beh�lla det i r�ttsinniga och goda hj�rtan
och b�ra frukt i st�ndaktighet.
16. Ingen t�nder ett ljus och g�mmer det sedan under ett k�rl eller
s�tter det under en b�nk, utan man s�tter det p� en ljusstake,
f�r att de som komma in skola se skenet.
17. Ty intet �r f�rdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
�r n�got undang�mt, som icke skall bliva k�nt och komma i dagen.
18. Akten f�rdenskull p� huru I h�ren Ty den som har, �t honom skall
varda givet; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks�
det han menar sig hava.�
19. Och hans moder och hans br�der kommo och s�kte honom, men f�r
folkets skull kunde de icke komma in till honom.
20. D� sade man till honom: �Din moder och dina broder st�
h�rutanf�r och vilja tr�ffa dig.�
21. Men han svarade och sade till dem: �Min moder och mina br�der
�ro dessa, som h�ra Guds ord och g�ra det.�
22. En dag steg han med sina l�rjungar i en b�t och sade till dem:
�L�t oss fara �ver sj�n till andra sidan.� Och de lade ut.
23. Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned
�ver sj�n, och deras b�t begynte fyllas med vatten, s� att de
voro i fara.
24. D� gingo de fram och v�ckte upp honom och sade: �M�stare,
M�stare, vi f�rg�s.� N�r han s� hade vaknat, n�pste han vinden
och vattnets v�gor, och de stillades, och det blev lugnt.
25. D�refter sade han till dem: �Var �r eder tro?� Men de hade
blivit h�pna och f�rundrade sig och sade till varandra: �Vem �r
d� denne? Han befaller ju b�de vindarna och vattnet, och de
lyda honom.�
26. S� foro de �ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot
Galileen.
27. Och n�r han hade stigit i land, kom en man fr�n staden emot
honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
l�ng tid icke hade haft kl�der p� sig och icke bodde i hus, utan
bland gravarna.
28. D� nu denne fick se Jesus, skriade han och f�ll ned f�r honom
och sade med h�g r�st: �Vad har du med mig att g�ra, Jesus, du
Guds, den H�gstes, son? Jag beder dig, pl�ga mig icke.�
29. Jesus skulle n�mligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
mannen. Ty i l�ng tid hade han farit sv�rt fram med mannen; och
v�l hade denne varit f�ngslad med kedjor och fotbojor och
h�llits i f�rvar, men han hade slitit s�nder bojorna och hade av
den onde anden blivit driven ut i �knarna.
30. Jesus fr�gade honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade: �Legion.�
Ty det var m�nga onda andar som hade farit in i honom.
31. Och dessa b�do Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
ned i avgrunden.
32. Nu gick d�r en ganska stor svinhjord i bet p� berget. Och de
b�do honom att han ville tillst�dja dem att fara in i
svinen. Och han tillstadde dem det.
33. D� g�vo sig de onda andarna �stad ut ur mannen och foro in i
svinen. Och hjorden st�rtade sig utf�r branten ned i sj�n och
drunknade.
34. Men n�r herdarna s�go vad som hade skett, flydde de och
ber�ttade h�rom i staden och p� landsbygden.
35. Och folket gick ut f�r att se vad som hade skett. N�r de d�
kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu f�tter, kl�dd och vid
sina sinnen; och de betogos av h�pnad.
36. Och de som hade sett h�ndelsen omtalade f�r dem huru den besatte
hade blivit botad.
37. Allt folket ifr�n den kringliggande trakten av gerasenernas land
bad d� Jesus att han skulle g� bort ifr�n dem, ty de voro gripna
av stor f�rskr�ckelse. S� steg han d� i en b�t f�r att v�nda
tillbaka.
38. Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
honom att f� f�lja honom. Men Jesus tillsade honom att g�, med
de orden:
39. �V�nd tillbaka hem, och f�rt�lj huru stora ting Gud har gjort
med dig.� D� gick han bort och f�rkunnade i hela staden huru
stora ting Jesus hade gjort med honom.
40. N�r Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla v�ntade
de p� honom.
41. D� kom d�r en man, vid namn Jairus, som var f�rest�ndare f�r
synagogan. Denne f�ll ned f�r Jesu f�tter och bad honom att han
skulle komma till hans hus;
42. ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv �r gammal,
som l�g f�r d�den. Men under det att han var p� v�g dit,
tr�ngde folket h�rt p� honom.
43. Nu var d�r en kvinna som hade haft blodg�ng i tolv �r och icke
hade kunnat botas av n�gon.
44. Hon n�rmade sig honom bakifr�n och r�rde vid h�rntofsen p� hans
mantel, och strax stannade hennes blodg�ng
45. Men Jesus fr�gade: �Vem var det som r�rde vid mig?� D� alla
nekade till att hava gjort det, sade Petrus: �M�stare, hela
folkhopen trycker och tr�nger dig ju.�
46. Men Jesus sade: �Det var n�gon som r�rde vid mig; ty jag k�nde
att kraft gick ut ifr�n mig.�
47. D� nu kvinnan s�g att hon icke hade blivit obem�rkt, kom hon
fram b�vande och f�ll ned f�r honom och omtalade inf�r allt
folket varf�r hon hade r�rt vid honom, och huru hon strax hade
blivit frisk.
48. D� sade han till henne: �Min dotter, din tro har hj�lpt dig. G�
i frid.�
49. Medan han �nnu talade, kom n�gon fr�n synagogf�rest�ndarens hus
och sade: �Din dotter �r d�d; du m� icke vidare g�ra m�staren
omak.�
50. Men n�r Jesus h�rde detta, sade han till honom: �Frukta icke;
tro allenast, s� f�r hon liv igen.�
51. Och n�r han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
att g� med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och d�rtill
flickans fader och moder.
52. Och alla gr�to och j�mrade sig �ver henne. Men han sade: �Gr�ten
icke; hon �r icke d�d, hon sover.�
53. D� h�nlogo de �t honom, ty de visste ju att hon var d�d.
54. Men han tog henne vid handen och sade med h�g r�st: �Flicka, st�
upp.�
55. D� kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han
tillsade att man skulle giva henne n�got att �ta.
56. Och hennes f�r�ldrar blevo uppfyllda av h�pnad; men han f�rbj�d
dem att f�r n�gon omtala vad som hade skett.
*42/09 Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet
Jesus s�nder ut sina tolv apostlar,
bespisar fem tusen m�n, bek�nnes av
Petrus vara Messias, f�ruts�ger sitt
lidande, talar om sin efterf�ljelse,
f�rklaras, botar en m�nadsrasande,
f�ruts�ger p� nytt sitt lidande,
bestraffar l�rjungarnas storhetstankar
och falska nit, avvisas fr�n en
samaritisk by, undervisar ytterligare om
sin efterf�ljelse.
1. Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
�ver alla onda andar, s� ock makt att bota sjukdomar.
2. Och han s�nde ut dem till att predika Guds rike och till att
bota sjuka.
3. Och han sade till dem: �Tagen intet med eder p� v�gen, varken
stav eller r�nsel eller br�d eller penningar, och haven icke
heller dubbla livkl�dnader.
4. Och n�r I haven kommit in n�got hus, s� stannen d�r, till dess I
l�mnen den orten.
5. Och om man n�gonst�des icke tager emot eder, s� g�n bort ifr�n
den staden, och skudden stoftet av edra f�tter, till ett
vittnesb�rd mot dem.�
6. Och de gingo ut och vandrade igenom landet, fr�n by till by, och
f�rkunnade evangelium och botade sjuka allest�des.
7. Men n�r Herodes, landsfursten, fick h�ra om allt detta som
skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade:
�Det �r Johannes, som har uppst�tt fr�n de d�da.�
8. Men andra sade: �Det �r Elias, som har visat sig.� Andra �ter
sade: �Det �r n�gon av de gamla profeterna, som har uppst�tt.�
9. Men Herodes sj�lv sade: �Johannes har jag l�tit halshugga. Vem
�r d� denne, som jag h�r s�dant om?� Och han s�kte efter
tillf�lle att f� se honom.
10. Och apostlarna kommo tillbaka och f�rt�ljde f�r Jesus huru stora
ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan
till en stad som hette Betsaida, d�r de kunde vara allena.
11. Men n�r folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han
l�t dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
som beh�vde botas gjorde han friska.
12. Men dagen begynte nalkas sitt slut. D� tr�dde de tolv fram och
sade till honom: �L�t folket skiljas �t, s� att de kunna g� bort
i byarna och g�rdarna h�romkring och skaffa sig h�rb�rge och f�
mat; vi �ro ju h�r i en �de trakt.�
13. Men han sade till dem: �Given I dem att �ta.� De svarade: �Vi
hava icke mer �n fem br�d och tv� fiskar, s�framt vi icke skola
g� bort och k�pa mat �t allt detta folk.�
14. D�r voro n�mligen vid pass fem tusen m�n. D� sade han till sina
l�rjungar: �L�ten dem l�gga sig ned i matlag, femtio eller s�
omkring i vart.�
15. Och de gjorde s� och l�to dem alla l�gga sig ned.
16. D�refter tog han de fem br�den och de tv� fiskarna och s�g upp
till himmelen och v�lsignade dem. Och han br�t br�den och gav �t
l�rjungarna, f�r att de skulle l�gga fram �t folket.
17. Och de �to alla och blevo m�tta. sedan samlade man upp de
stycken som hade blivit �ver efter dem, tolv korgar.
18. N�r han en g�ng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
hans l�rjungar hos honom. Och han fr�gade dem och sade: �Vem
s�ger folket mig vara?�
19. De svarade och sade: �Johannes d�paren; dock s�ga andra Elias;
andra �ter s�ga: 'Det �r n�gon av de gamla profeterna, som har
uppst�tt.'�
20. D� fr�gade han dem: �Vem s�gen d� I mig vara?� Petrus svarade
och sade: �Guds Smorde.�
21. D� f�rbj�d han dem str�ngeligen att s�ga detta till n�gon.
22. Och han sade: �M�nniskosonen m�ste lida mycket, och han skall
bliva f�rkastad av de �ldste och �verstepr�sterna och de
skriftl�rda och skall bliva d�dad, men p� tredje dagen skall han
uppst� igen.�
23. Och han sade till alla: �Om n�gon vill efterf�lja mig, s�
f�rsake han sig sj�lv och tage sitt kors p� sig var dag; s�
f�lje han mig.
24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
mister sitt liv, f�r min skull, han skall bevara det.
25. Och vad hj�lper det en m�nniska om hon vinner hela v�rlden, men
mister sig sj�lv eller sj�lv g�r f�rlorad?
26. Den som blyges f�r mig och f�r mina ord, f�r honom skall
M�nniskosonen blygas, n�r han kom mer i sin och min Faders och
de heliga �nglarnas h�rlighet.
27. Men sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som h�r st� finnas
n�gra som icke skola smaka d�den, f�rr�n de f� se Guds rike.�
28. Vid pass �tta dagar efter det att han hade talat detta tog han
Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p� berget f�r
att bedja.
29. Och under det att han bad, blev hans ansikte f�rvandlat, och
hans kl�der blevo skinande vita.
30. Och de, tv� m�n stodo d�r och samtalade med honom, och dessa
voro Moses och Elias.
31. De visade sig i h�rlighet och talade om hans bortg�ng, vilken
han skulle fullborda i Jerusalem.
32. Men Petrus och de som voro med honom voro f�rtyngda av s�mn; d�
de sedan vaknade, s�go de hans h�rlighet och de b�da m�nnen, som
stodo hos honom.
33. N�r s� dessa skulle skiljas ifr�n honom, sade Petrus till Jesus:
�M�stare, har �r oss gott att vara; l�t oss g�ra tre hyddor, en
�t dig och en �t Moses och en �t Elias.� Han visste n�mligen
icke vad han sade.
34. Medan han s� talade, kom en sky och �verskyggde dem; och de
blevo f�rskr�ckta, n�r de tr�dde in i skyn.
35. Och ur skyn kom en r�st som sade: �Denne �r min Son, den
utvalde; h�ren honom.�
36. Och i detsamma som r�sten kom, funno de Jesus vara d�r
allena. -- Och de f�rtego detta och omtalade icke f�r n�gon p�
den tiden n�got av vad de hade sett.
37. N�r de dagen d�refter gingo ned fr�n berget, h�nde sig att
mycket folk kom honom till m�tes.
38. D� ropade en man ur folkhopen och sade: �M�stare, jag beder dig,
se till min son, ty han �r mitt enda barn.
39. Det �r s�, att en ande pl�gar gripa fatt i honom, och strax
skriar han d�, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
st�r honom om munnen. Och det �r med knapp n�d han sl�pper
honom, sedan han har s�nderbr�kat honom.
40. Nu bad jag dina l�rjungar att de skulle driva ut honom, men de
kunde det icke.�
41. D� svarade Jesus och sade: �O du otrogna och vr�nga sl�kte, huru
l�nge m�ste jag vara hos eder och h�rda ut med eder? F�r hit din
son.�
42. Men �nnu medan denne var p� v�g fram, kastade den onde anden
omkull honom och slet och ryckte honom. D� tilltalade Jesus den
orene anden str�ngt och gjorde gossen frisk och gav honom
tillbaka �t hans fader.
43. Och alla h�pnade �ver Guds stora makt.
D� nu alla f�rundrade sig �ver alla de g�rningar som han gjorde,
sade han till sina l�rjungar:
44. �Tagen emot dessa ord med �ppna �ron: M�nniskosonen skall bliva
�verl�mnad i m�nniskors h�nder.
45. Men de f�rstodo icke detta som han sade, och det var f�rborgat
f�r dem, s� att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
fr�ga honom om det som han hade sagt.
46. Och bland dem uppstod tanken p� vilken av dem som vore st�rst.
47. Men Jesus f�rstod deras hj�rtans tankar och tog ett barn och
st�llde det bredvid sig
48. och sade till dem: �Den som tager emot detta barn i mitt namn,
han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
honom som har s�nt mig. Ty den som �r minst bland eder alla, han
�r st�rst.
49. Och Johannes tog till orda och sade: �M�stare, s�go huru en man
drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
eftersom han icke f�ljde med oss.�
50. Men Jesus sade till honom: �Hindren honom icke; ty den som icke
�r emot eder, han �r f�r eder.�
51. D� nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, besl�t han
att st�lla sin f�rd till Jerusalem.
52. Och han s�nde budb�rare framf�r sig; och de gingo �stad och
kommo in i en samaritisk by f�r att reda till �t honom.
53. Men folket d�r tog icke emot honom, eftersom han var stadd p�
f�rd till Jerusalem.
54. N�r de b�da l�rjungarna Jakob i och Johannes f�rnummo detta,
sade de: �Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
fr�n himmelen och f�rt�r dem?�
55. D� v�nde han sig om och tillr�ttavisade dem.
56. Och de gingo till en annan by.
57. Medan de nu f�rdades fram p� v�gen, sade n�gon till honom: �Jag
vill f�lja dig, varthelst du g�r.
58. D� svarade Jesus honom: �R�varna hava kulor, och himmelens
f�glar hava n�sten; men M�nniskosonen har ingen plats d�r han
kan vila sitt huvud.�
59. Och till en annan sade han: �F�l; mig.� Men denne svarade:
�Tillst�d mig att f�rst g� bort och begrava min fader.�
60. D� sade han till honom: �L�t de d�da begrava sina d�da; men g�
du �stad och f�rkunna Guds rike.�
61. �ter en annan sade: �Jag vill f�lja dig, Herre, men tillst�d mig
att f�rst taga avsked av dem som h�ra till mitt hus.�
62. D� svarade Jesus honom: �Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
har satt sin hand till plogen, �r skickad f�r Guds rike.�
*42/10 Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet
Jesus s�nder ut sjuttiotv� l�rjungar,
prisar sin Faders fr�lsningsr�d,
framst�ller liknelsen om den barmh�rtige
samariten, bes�ker Marta och Maria.
1. D�refter uts�g Herren sjuttiotv� andra och s�nde ut dem framf�r
sig, tv� och tv�, till var stad och ort dit han sj�lv t�nkte
komma
2. �Sk�rden �r mycken, men arbetarna �ro f�. Bedjen f�rdenskull
sk�rdens Herre att han s�nder ut arbetare till sin sk�rd.
3. G�n �stad. Se, jag s�nder eder s�som lamm mitt in ibland ulvar.
4. B�ren ingen penningpung, ingen r�nsel, inga skor, och h�lsen
icke p� n�gon under v�gen.
5. Men n�r I kommen in i n�got hus, s� s�gen f�rst: 'Frid vare �ver
detta hus.'
6. Om d� n�gon finnes d�rinne, som �r frid v�rd, s� skall den frid
I till�nsken vila �ver honom; varom icke, s� skall den v�nda
tillbaka �ver eder sj�lva.
7. Och stannen kvar i det huset, och �ten och dricken vad de hava
att giva, ty arbetaren �r v�rd sin l�n. G�n icke ur hus i hus.
8. Och n�r I kommen in i n�gon stad d�r man tager emot eder, s�
�ten vad som s�ttes fram �t eder,
9. och boten de sjuka som finnas d�r, och s�gen till dem: 'Guds
rike �r eder n�ra.'
10. Men n�r I kommen in i n�gon stad d�r man icke tager emot eder,
s� g�n ut p� dess gator och s�gen:
11. 'Till och med det stoft som l�der vid v�ra f�tter ifr�n eder stad
skaka vi av oss �t eder. Men det m�n I veta, att Guds rike �r
n�ra.'
12. Jag s�ger eder att det f�r Sodom skall p� 'den dagen' bliva
dr�gligare �n f�r den staden.
13. Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg�rningar som
�ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s�
skulle de f�r l�nge sedan hava suttit i s�ck och aska och gjort
b�ttring.
14. Men ocks� skall det vid domen bliva dr�gligare f�r Tyrus och
Sidon �n f�r eder.
15. Och du. Kapernaum, skall v�l du bliva upph�jt till himmelen?
Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara. --
16. Den som h�r eder, han h�r mig, och den som f�rkastar eder, han
f�rkastar mig; men den som f�rkastar mig, han f�rkastar honom
som har s�nt mig.�
17. Och de sjuttiotv� kommo tillbaka, uppfyllda av gl�dje, och sade:
�Herre, ocks� de onda andarna �ro oss underd�niga genom ditt
namn.�
18. D� sade han till dem: �Jag s�g Satan falla ned fr�n himmelen
s�som en ljungeld.
19. Se, jag har givit eder makt att trampa p� ormar och skorpioner
och att f�rtrampa all ov�nnens h�rsmakt, och han skall icke
kunna g�ra eder n�gon skada.
20. Dock, gl�djens icke �ver att �nglarna �ro eder underd�niga, utan
gl�djens �ver att edra namn �ro skrivna i himmelen.�
21. I samma stund uppfylldes han av fr�jd genom den helige Ande och
sade: �Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
f�r att du v�l har dolt detta f�r de visa och kloka, men
uppenbarat det f�r de enfaldiga. Ja, Fader; s� har ju varit ditt
behag.
22. Allt har av min Fader blivit f�r trott �t mig. Och ingen k�nner
vem Sonen �r utom Fadern, ej heller vem Fadern �r, utom Sonen
och den f�r vilken Sonen vill g�ra honom k�nd.�
23. Sedan v�nde han sig till l�rjungarna, n�r han var allena med dem
och sade: �Saliga �ro de �gon som se det I sen.
24. Ty jag s�ger eder: M�nga profeter och konungar ville se det som
I sen men fingo dock icke se det, och h�ra det som I h�ren, men
fingo dock icke h�ra det.�
25. Men en lagklok stod upp och ville sn�rja honom och sade:
�M�stare, vad skall jag g�ra f�r att f� evigt liv till arvedel?�
26. D� sade han till honom: �Vad �r skrivet i lagen? Huru l�ser du?�
27. Han svarade och sade: �'Du skall �lska Herren, din Gud, av allt
ditt hj�rta och av all din sj�l och av all din kraft och av allt
ditt f�rst�nd och din n�sta s�som dig sj�lv.'�
28. Han sade till honom: �R�tt svarade du. G�r det, s� f�r du leva,
29. D� ville han r�ttf�rdiga sig och sade till Jesus: �Vilken �r d�
min n�sta?�
30. Jesus svarade och sade: �En man begav sig fr�n Jerusalem ned
till Jeriko, men r�kade ut f�r r�vare, som togo ifr�n honom hans
kl�der och d�rtill slogo honom; d�refter gingo de sin v�g och
l�to honom ligga d�r halvd�d.
31. S� h�nde sig att en pr�st f�rdades samma v�g; och n�r han fick
se honom, gick han f�rbi.
32. Likaledes ock en levit: n�r denne kom till det st�llet och fick
se honom, gick han f�rbi.
33. Men en samarit, som f�rdades samma v�g, kom ocks� dit d�r han
l�g; och n�r denne fick se honom, �mkade han sig �ver honom
34. och gick fram till honom och g�t olja och vin i hans s�r och
f�rband dem. Sedan lyfte han upp honom p� sin �sna och f�rde
honom till ett h�rb�rge och sk�tte honom.
35. Morgonen d�refter tog han fram tv� silverpenningar och gav dem
�t v�rden och sade: 'Sk�t honom och vad du mer kostar p� honom
skall jag betala dig, n�r jag kommer tillbaka.' --
36. Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
n�sta, som hade fallit i r�varh�nder?�
37. Han svarade: �Den som bevisade honom barmh�rtighet.� D� sade
Jesus till honom: �G� du och g�r sammalunda.�
38. N�r de nu voro p� vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
39. Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
Herrens f�tter och h�rde p� hans ord.
40. Men Marta var upptagen av m�ngahanda bestyr f�r att tj�na honom.
Och hon gick fram och sade: �Herre, fr�gar du icke efter att min
syster har l�mnat alla bestyr �t mig allena? S�g nu till henne
att hon hj�lper mig.�
41. D� svarade Herren och sade till henne: �Marta, Marta, du g�r dig
bekymmer och oro f�r m�ngahanda,
42. men allenast ett �r n�dv�ndigt. Maria har utvalt den goda
delen, och den skall icke tagas ifr�n henne.�
*42/11 Evangelium enligt Lukas, 11 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 11 Kapitlet
Jesus undervisar sina l�rjungar om
b�nen, botar en besatt, f�rsvarar sig
mot faris�erna, avvisar n�gra som beg�ra
tecken, bestraffar vid en m�ltid
faris�erna och de lagkloke.
1. N�r han en g�ng uppeh�ll sig p� ett st�lle f�r att bedja och
hade slutat sin b�n, sade en av hans l�rjungar till honom:
�Herre, l�r oss att bedja, s�som ock Johannes l�rde sina
l�rjungar.�
2. D� sade han till dem: �N�r I bedjen, skolen I s�ga s�: 'Fader,
helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
3. v�rt dagliga br�d giv oss var dag;
4. och f�rl�t oss v�ra synder, ty ocks� vi f�rl�ta var och en som
�r oss n�got skyldig; och inled oss icke i frestelse.'�
5. Ytterligare sade han till dem: �Om n�gon av eder har en v�n och
mitt i natten kommer till denne och s�ger till honom: 'K�re v�n,
l�na mig tre br�d;
6. ty en av mina v�nner har kommit resande till mig, och jag har
intet att s�tta fram �t honom'
7. s� svarar kanske den andre inifr�n huset och s�ger: 'G�r mig
icke omak; d�rren �r redan st�ngd, och b�de jag och mina barn
hava g�tt till s�ngs; jag kan icke st� upp och g�ra dig n�got.'
8. Men jag s�ger eder: Om han �n icke, av det sk�let att han �r
hans v�n, vill st� upp och giva honom n�got, s� kommer han
likv�l, d�rf�r att den andre �r s� p�tr�ngande, att st� upp och
giva honom s� mycket han beh�ver.
9. Likas� s�ger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
s�ken, och I skolen finna; klappen, och f�r eder skall varda
uppl�tet.
10. Ty var och en som beder, han f�r; och den som s�ker, han finner;
och f�r den som klappar skall varda uppl�tet.
11. Finnes bland eder n�gon fader, som n�r hans son beder honom om
en fisk, i stallet f�r en fisk r�cker honom en orm,
12. eller som r�cker honom en skorpion, n�r han beder om ett �gg?
13. Om nu I, som �ren onda, f�rst�n att giva edra barn goda g�vor,
huru mycket mer skall icke d� den himmelske Fadern giva helig
ande �t dem som bedja honom!�
14. Och han drev ut en ond ande som var d�vstum. Och n�r den onde
anden hade blivit utdriven, talade den d�vstumme; och folket
f�rundrade sig.
15. Men n�gra av dem sade: �Det �r med Beelsebul, de onda andarnas
furste, som han driver ut de onda andarna.�
16. Och n�gra andra ville s�tta honom p� prov och beg�rde av honom
ett tecken fr�n himmelen.
17. Men han f�rstod deras tankar och sade till dem: �Vart rike som
har kommit i strid med sig sj�lvt bliver f�r�tt, s� att hus
faller p� hus.
18. Om nu Satan har kommit i strid med sig sj�lv, huru kan d� hans
rike hava best�nd? I s�gen ju att det �r med Beelsebul som jag
driver ut de onda andarna.
19. Men om det �r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva d� edra egna anh�ngare ut dem? De skola allts�
vara edra domare.
20. Om det �ter �r med Guds finger som jag driver ut de onda
andarna, s� har ju Guds rike kommit till eder. --
21. N�r en stark man, fullt v�pnad, bevakar sin g�rd, d� �ro hans
�godelar fredade.
22. Men om n�gon som �r starkare �n han angriper honom och
�vervinner honom, s� tager denne ifr�n honom alla vapnen, som
han f�rtr�stade p�, och skiftar ut bytet efter honom.
23. Den som icke �r med mig, han �r emot mig, och den som icke
f�rsamlar med mig, han f�rskingrar.
24. N�r en oren ande har farit ut ur en m�nniska, vandrar han
omkring i �kentrakter och s�ker efter ro. Men d� han icke finner
n�gon, s�ger han: 'Jag vill v�nda tillbaka till mitt hus, som
jag gick ut ifr�n.'
25. Och n�r han kommer dit och finner det fejat och prytt,
26. d� g�r han �stad och tager med sig sju andra andar, som �ro
v�rre �n han sj�lv, och de g� ditin och bo d�r; och s� bliver
f�r den m�nniskan det sista v�rre �n det f�rsta.�
27. N�r han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin r�st och
ropade till honom: �Saligt �r det moderssk�te som har burit dig,
och de br�st som du har diat.�
28. Men han svarade: �Ja, saliga �r de som h�ra Guds ord och g�mma
det.�
29. Men n�r folket str�mmade till tog han till orda och sade: �Detta
sl�kte �r ett ont sl�kte Det beg�r ett tecken, men intet annat
tecken skall givas det �n Jonas' tecken.
30. Ty s�som Jonas blev ett tecken f�r nineviterna, s� skall ock
M�nniskosonen vara ett tecken f�r detta sl�kte.
31. Drottningen av S�derlandet skall vid domen tr�da fram
tillsammans med detta sl�ktes m�n och bliva dem till dom. Ty hon
kom fr�n jordens �nda f�r att h�ra Salomos visdom; och se, har
�r vad som �r mer �n Salomo.
32. Ninevitiska m�n skola vid domen tr�da fram tillsammans med detta
sl�kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b�ttring vid Jonas'
predikan; och se, h�r �r vad som �r mer �n Jonas.
33. Ingen t�nder ett ljus och s�tter det p� en undang�md plats eller
under sk�ppan, utan man s�tter det p� ljusstaken, f�r att de som
komma in skola se skenet.
34. Ditt �ga �r kroppens lykta. N�r ditt �ga �r friskt, d� har ock
hela din kropp ljus; men n�r det �r f�rd�rvat, d� �r ock din
kropp h�ljd i m�rker.
35. Se d�rf�r till, att ljuset som du har i dig icke �r m�rker.
36. Om s� hela din kropp f�r ljus och icke har n�gon del h�ljd i
m�rker, d� har den ljus i sin helhet, s�som n�r en lykta lyser
dig med sitt klara sken.�
37. Under det att han s� talade, inbj�d en faris� honom till m�ltid
hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
38. Men n�r faris�en s�g att han icke tv�dde sig f�re m�ltiden,
f�rundrade han sig.
39. D� sade Herren till honom: �I faris�er, I g�ren nu det yttre av
b�garen och fatet rent, medan edert inre �r fullt av rofferi och
ondska.
40. I d�rar, har icke han som har gjort det yttre ocks� gjort det
inre?
41. Given fastmer s�som allmosa vad inuti k�rlet �r; f�rst d� bliver
allt hos eder rent.
42. Men ve eder, I faris�er, som given tionde av mynta och ruta och
alla slags kryddv�xter, men icke akten p� r�tten och p� k�rleken
till Gud! Vet ena borden I g�ra, men icke underl�ta det andra.
43. Ve eder, I faris�er, som g�rna viljen sitta fr�mst i synagogorna
och g�rna viljen bliva h�lsade p� torgen!
44. Ve eder, I som �ren lika gravar som ingen kan m�rka, och �ver
vilka m�nniskorna g� fram utan att veta det!�
45. D� tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:
�M�stare, n�r du s� talar, skymfar du ocks� oss.�
46. Han svarade: �Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p� m�nniskorna
l�ggen b�rdor, sv�ra att b�ra, men sj�lva icke viljen med ett
enda finger r�ra vid de b�rdorna!
47. Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra
f�der dr�pte!
48. S� b�ren I d� vittnesb�rd om edra f�ders g�rningar och gillen
dem; ty om de dr�pte profeterna, s� byggen I upp deras gravar.
49. D�rf�r har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall s�nda till dem
profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dr�pa, och
andra skola de f�rf�lja.
50. Och s� skall av detta sl�kte utkr�vas alla profeters blod, allt
det som �r utgjutet fr�n v�rldens begynnelse,
51. �nda ifr�n Abels blod intill Sakarias' blod, hans som f�rgjordes
mellan altaret och templet.' Ja, jag s�ger eder: Det skall
utkr�vas av detta sl�kte.
52. Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till
kunskapen! Sj�lva haven I icke kommit ditin och f�r dem som
ville komma dit haven I lagt hinder.�
53. N�r han inf�r allt folket sade detta till dem, blevo faris�erna
och de lagkloke mycket f�rbittrade och g�vo sig i strid med
honom om m�nga stycken;
54. de s�kte n�mligen efter tillf�lle att kunna anklaga honom.
*42/12 Evangelium enligt Lukas, 12 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 12 Kapitlet
Jesus varnar f�r skrymteri,
m�nniskofruktan, h�delse mot den helige
Ande, girighet och v�rldsliga bekymmer,
manar till vaksamhet och trohet,
f�ruts�ger s�ndringar, talar om tidens
tecken.
1. D� nu otaligt mycket folk var f�rsamlat omkring honom, s� att de
trampade p� varandra, tog han till orda och sade, n�rmast till
sina l�rjungar: �Tagen eder till vara f�r faris�ernas surdeg,
det �r f�r skrymteri.
2. Intet �r f�rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
�r f�rdolt, som icke skall bliva k�nt.
3. D�rf�r skall allt vad I haven sagt i m�rkret bliva h�rt i
ljuset, och vad I haven viskat i n�gons �ra i kammaren, det
skall bliva utropat p� taken.
4. Men jag s�ger eder, mina v�nner: Frukten icke f�r dem som v�l
kunna dr�pa kroppen, men sedan icke hava makt att g�ra n�got
mer.
5. Jag vill l�ra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
makt att, sedan han har dr�pt, ocks� kasta i Gehenna. Ja, jag
s�ger eder: Honom skolen I frukta. --
6. S�ljas icke fem sparvar f�r tv� sk�rvar? Och icke en av dem �r
f�rg�ten hos Gud.
7. Men p� eder �ro till och med huvudh�ren allasammans r�knade.
Frukten icke; I �ren mer v�rda �n m�nga sparvar.
8. Och jag s�ger eder: Var och en som bek�nner mig inf�r
m�nniskorna, honom skall ock M�nniskosonen k�nnas vid inf�r
Guds �nglar.
9. Men den som f�rnekar mig inf�r m�nniskorna, han skall ock bliva
f�rnekad inf�r Guds �nglar.
10. Och om n�gon s�ger n�got mot M�nniskosonen, s� skall det bliva
honom f�rl�tet; men den som h�dar den helige Ande, honom skall
det icke bliva f�rl�tet.
11. Men n�r man drager eder fram inf�r synagogor och �verheter och
myndigheter, s� g�ren eder icke bekymmer f�r huru eller varmed I
skolen f�rsvara eder, eller vad I skolen s�ga;
12. ty den helige Ande skall i samma stund l�ra eder vad I skolen
s�ga.�
13. Och en man i folkhopen sade till honom: �M�stare, s�g till min
broder att han skiftar arvet med mig.�
14. Men han svarade honom: �Min v�n, vem har satt mig till domare
eller skiftesman �ver eder?�
15. D�refter sade han till dem: �Sen till, att I tagen eder till
vara f�r allt slags girighet; ty en m�nniskas liv beror icke
d�rp� att hon har �verfl�d p� �godelar.�
16. Och han framst�llde f�r dem en liknelse; han sade: �Det var en
rik man vilkens �krar buro ymniga sk�rdar.
17. Och han t�nkte vid sig sj�lv och sade: 'Vad skall jag g�ra? Jag
har ju icke rum nog f�r att inb�rga min sk�rd.'
18. D�refter sade han: 'S� vill jag g�ra: jag vill riva ned mina
lador och bygga upp st�rre, och i dem skall jag samla in all min
gr�da och allt mitt goda.
19. Sedan vill jag s�ga till min sj�l: K�ra sj�l, du har mycket gott
f�r varat f�r m�nga �r; giv dig nu ro, �t, drick och var glad.
20. Men Gud sade till honom: 'Du d�re, i denna natt skall din sj�l
utkr�vas av dig; vem skall d� f� vad du har samlat i f�rr�d?' --
21. S� g�r det den som samlar skatter �t sig sj�lv, men icke �r rik
inf�r Gud.�
22. Och han sade till sina l�rjungar: �D�rf�r s�ger jag eder: G�ren
eder icke bekymmer f�r edert liv, vad I skolen �ta, ej heller
f�r eder kropp, vad I skolen kl�da eder med.
23. Livet �r ju mer �n maten, och kroppen mer �n kl�derna.
24. Given akt p� korparna: de s� icke, ej heller sk�rda de, och de
hava varken visthus eller lada; och likv�l f�der Gud dem. Huru
mycket mer �ren icke I �n f�glarna!
25. Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer l�gga en aln till sin
livsl�ngd?
26. F�rm�n I nu icke ens det som minst �r, varf�r g�ren I eder d�
bekymmer f�r det �vriga?
27. Given akt p� liljorna, huru de varken spinna eller v�va; och
likv�l s�ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h�rlighet
var s� kl�dd som en av dem.
28. Kl�der nu Gud s� gr�set p� marken, vilket i dag st�r och i
morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d� icke kl�da
eder, I klentrogne!
29. S�ken d�rf�r icke heller I efter vad I skolen �ta, eller vad I
skolen dricka, och beg�ren icke vad som �r f�r h�gt.
30. Efter allt detta s�ka ju hedningarna i v�rlden, och eder Fader
vet att I beh�ven detta.
31. Nej, s�ken efter hans rike, s� skall ocks� detta andra tillfalla
eder.
32. Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
giva eder riket.
33. S�ljen vad I �gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
som icke n�tas ut, en outt�mlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
n�r, och d�r man icke f�rd�rvar.
34. Ty d�r eder skatt �r, d�r komma ock edra hj�rtan att vara.
35. Haven edra l�nder omgjordade och edra lampor brinnande.
36. Och varen I lika tj�nare som v�nta p� att deras herre skall
bryta upp fr�n br�llopet, f�r att strax kunna �ppna f�r honom,
n�r han kommer och klappar.
37. Saliga �ro de tj�nare som deras herre finner vakande, n�r han
kommer. Sannerligen s�ger jag eder: Han skall f�sta upp sin
kl�dnad och l�ta dem taga plats vid bordet och sj�lv g� fram och
betj�na dem.
38. Och vare sig han kommer under den andra nattv�kten eller under
den tredje och finner dem s� g�ra -- saliga �ro de d�.
39. Men det f�rst�n I v�l, att om husbonden visste vilken stund
tjuven skulle komma, s� tillstadde han icke att n�gon br�t sig
in i hans hus.
40. S� varen ock I redo ty i en stund d� I icke v�nten det skall
M�nniskosonen komma.�
41. D� sade Petrus: �Herre, �r det om oss som du talar i denna
liknelse, eller �r det om alla?�
42. Herren svarade: �Finnes n�gon trogen och f�rst�ndig f�rvaltare,
som av sin herre kan s�ttas �ver hans husfolk, f�r att i r�tt
tid giva dem deras best�mda kost --
43. salig �r d� den tj�naren, om hans herre, n�r han kommer, finner
honom g�ra s�.
44. Sannerligen s�ger jag eder: Han skall s�tta honom �ver allt vad
han �ger.
45. Men om s� �r, att tj�naren s�ger i sitt hj�rta: 'Min herre
kommer icke s� snart', och han begynner att sl� de andra
tj�narna och tj�narinnorna och att �ta och dricka s� att han
bliver drucken,
46. d� skall den tj�narens herre komma p� en dag d� han icke v�ntar
det, och i en stund d� han icke t�nker sig det, och han skall
l�ta hugga honom i stycken och l�ta honom f� sin del med de
otrogna. --
47. Och den tj�nare som hade f�tt veta sin herres vilja, men icke
redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
straffad med m�nga slag.
48. Men den som, utan att hava f�tt veta hans vilja, gjorde vad som
val slag v�rt, han skall bliva straffad med allenast f�
slag. Var och en �t vilken mycket �r givet, av honom skall
mycket varda utkr�vt och den som har blivit betrodd med mycket,
av honom skall man fordra dess mera.
49. Jag har kommit f�r att t�nda en eld p� jorden; och huru g�rna
ville jag icke att den redan brunne!
50. Men jag m�ste genomg� ett dop; och huru �ngslas jag icke, till
dess att det �r fullbordat!
51. Menen I att jag har kommit f�r att skaffa frid p� jorden? Nej,
s�ger jag eder, fastmer s�ndring.
52. Ty om fem finnas i samma hus, skola de h�refter vara s�ndrade
fr�n varandra, s� att tre st� mot tv� Och tv� mot tre:
53. fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
dotter och dottern mot sin moder, sv�rmodern mot sin sonhustru
och sonhustrun mot sin sv�rmoder.
54. Han hade ocks� till folket: �N�r I sen ett moln stiga upp i
v�ster, s�gen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s�.
55. Och n�r I sen sunnanvind bl�sa, s�gen I: 'Nu kommer stark
hetta'; och detta sker.
56. I skrymtare, jordens och himmelens utseende f�rst�n I att tyda;
huru kommer det d� till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
57. Varf�r l�ten I icke edert eget inre d�ma om vad r�tt �r?
58. N�r du g�r till en �verhetsperson med din motpart, s� g�r dig
under v�gen all m�da att bliva f�rlikt med denne, s� att han
icke drager dig fram inf�r domaren; d� h�nder att domaren
�verl�mnar dig �t r�ttstj�naren, och att r�ttstj�naren kastar
dig i f�ngelse.
59. Jag s�ger dig: Du skall icke slippa ut d�rifr�n, f�rr�n du har
betalt �nda till den yttersta sk�rven.�
*42/13 Evangelium enligt Lukas, 13 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 13 Kapitlet
Jesus f�rmanar till b�ttring,
framst�ller en liknelse om ett
fikontr�d, botar en kvinna p� sabbaten,
undervisar i liknelser om Guds rike,
varnar f�r andlig s�kerhet, klagar �ver
Jerusalems obotf�rdighet.
1. Vid samma tid kommo n�gra och ber�ttade f�r honom om de galil�er
vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2. D� svarade han och sade till dem: �Menen I att dessa galil�er
voro st�rre syndare �n alla andra galil�er, eftersom de fingo
lida s�dant?
3. Nej, s�ger jag eder; men om I icke g�ren b�ttring, skolen I alla
sammalunda f�rg�s.
4. Eller de aderton som d�dades, n�r tornet i Siloam f�ll p� dem,
menen I att de voro mer brottsliga �n alla andra m�nniskor som
bo i Jerusalem?
5. Nej, s�ger jag eder; men om I icke g�ren b�ttring, skolen I alla
sammalunda f�rg�s.�
6. Och han framst�llde denna liknelse: �En man hade ett fikontr�d
planterat i sin ving�rd; och han kom och s�kte frukt d�rp�, men
fann ingen.
7. D� sade han till ving�rdsmannen: 'Se, nu i tre �r har jag kommit
och s�kt frukt p� detta fikontr�d, utan att finna n�gon. Hugg
bort det. Varf�r skall det d�rj�mte f� utsuga jorden?'
8. Men ving�rdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, l�t det
st� kvar ocks� detta �r, f�r att jag under tiden m� gr�va
omkring det och g�da det;
9. kanh�nda skall det s� till n�sta � b�ra frukt. Varom icke, s� m�
du d� hugga bort det.'�
10. N�r han en g�ng p� sabbaten undervisade i en synagoga,
11. var d�r en kvinna som i aderton �r hade varit besatt av en
sjukdomsande, och hon var s� hopkrumpen, att hon alls icke kunde
r�ta upp sin kropp.
12. D� nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
till henne �Kvinna, du �r fri ifr�n din sjuk dom�,
13. och han lade d�rvid h�nderna p� henne. Och strax r�tade hon upp
sig och prisade Gud.
14. Men det f�rtr�t synagogf�rest�ndaren att Jesus p� sabbaten
botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: �Sex
dagar finnas, p� vilka man b�r arbeta. P� dem m�n I allts� komma
och l�ta bota eder, men icke p� sabbatsdagen.
15. D� svarade Herren honom och sade: �I skrymtare, l�ser icke var
och en av eder p� sabbaten sin oxe eller �sna fr�n krubban och
leder den bort f�r att vattna den?
16. Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har h�llit
bunden nu i aderton �r, skulle d� icke hon p� sabbatsdagen f�
l�sas fr�n sin boja?�
17. N�r han sade detta, blygdes alla hans motst�ndare; och allt
folket gladde sig �ver alla de h�rliga g�rningar som gjordes av
honom.
18. S� sade han d�: �Vad �r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
det vid?
19. Det �r likt ett senapskorn som en man tager och l�gger ned i sin
tr�dg�rd, och det v�xer och bliver ett tr�d, och himmelens
f�glar bygga sina n�sten p� dess grenar.�
20. Ytterligare sade han: �Vad skall jag likna Guds rike vid?
21. Det �r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre
sk�ppor mj�l, till dess alltsammans bliver syrat.�
22. Och han vandrade fr�n stad till stad och fr�n by till by och
undervisade folket, under det att han fortsatte sin f�rd till
Jerusalem.
23. Och n�gon fr�gade honom: �Herre, �r det allenast f� som bliva
fr�lsta?� D� svarade han dem:
24. �K�mpen f�r att komma in genom den tr�nga d�rren; ty m�nga,
s�ger jag eder, skola f�rs�ka att komma in och skola dock icke
f�rm� det.
25. Om husbonden har st�tt upp och tillslutit d�rren, och I sedan
kommen och st�llen eder d�rutanf�r och klappen p� d�rren och
s�gen: 'Herre, l�t upp f�r oss', s� skall han svara och s�ga
till eder: 'Jag vet icke varifr�n I �ren.'
26. Och I skolen d� s�ga: 'Vi hava ju �tit och druckit med dig, och
du har undervisat p� v�ra gator.'
27. Men han skall svara: 'Jag s�ger eder: Jag vet icke varifr�n I
�ren; g�n bort ifr�n mig, alla I og�rningsm�n.'
28. D�r skall d� bliva gr�t och tandagnisslan, n�r I f�n se Abraham,
Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
eder sj�lva utkastade.
29. Ja, m�nniskor skola komma fr�n �ster och v�ster, fr�n norr och
s�der och bliva bordsg�ster i Guds rike.
30. Och se, d� skola somliga som �ro de sista bliva de f�rsta, och
somliga som �ro de f�rsta bliva de sista.
31. I samma stund kommo n�gra faris�er fram och sade till honom:
�Begiv dig �stad bort h�rifr�n; ty Herodes vill dr�pa dig.�
32. D� svarade han dem: �G�n och s�gen den r�ven, att jag i dag och
i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag f�rst
p� tredje dagen �r f�rdig.
33. Men jag m�ste vandra i dag och i morgon och i �vermorgon, ty det
�r icke i sin ordning att en profet f�rg�res annorst�des �n i
Jerusalem. --
34. Jerusalem, Jerusalem, du som dr�per profeterna och stenar dem
som �ro s�nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f�rsamla
dina barn, likasom h�nan f�rsamlar sina kycklingar under sina
vingar! Men haven icke velat.
35. Se, edert hus skall komma att st� �vergivet. Men jag s�ger eder:
I skolen icke se mig, f�rr�n den tid kommen, d� I s�gen:
'V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
*42/14 Evangelium enligt Lukas, 14 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 14 Kapitlet
Jesus botar p� sabbaten en vattusiktig
man, undervisar om �dmjukhet och r�tt
g�stfrihet, framst�ller liknelsen om den
stora m�ltiden, undervisar om det sanna
l�rjungaskapet.
1. N�r han p� en sabbat hade kommit in till en av de f�rn�mligaste
faris�erna f�r att intaga en m�ltid, h�nde sig, medan man d�r
vaktade p� honom,
2. att en vattusiktig man kom dit och stod framf�r honom.
3. D� tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och faris�erna:
��r det lovligt att bota sjuka p� sabbaten, eller �r det icke
lovligt?�
4. Men de tego. D� tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
och l�t honom g�.
5. Sedan sade han till dem: �Om n�gon av eder har en �sna eller en
oxe som faller i en brunn, g�r han icke d� strax och drager upp
den, j�mv�l p� sabbatsdagen?�
6. Och de f�rm�dde icke svara n�got h�rp�.
7. D� han nu m�rkte huru g�sterna utvalde �t sig de fr�msta
platserna, framst�llde han f�r dem en liknelse; han sade till
dem:
8. �N�r du av n�gon har blivit bjuden till br�llop, s� tag icke den
fr�msta platsen vid bordet. Ty kanh�nda finnes bland g�sterna
n�gon som �r mer ansedd �n du,
9. och d� kommer till �ventyrs den som har bjudit b�de dig och
honom och s�ger till dig: 'Giv plats �t denne'; och s� m�ste du
med skam intaga den nedersta platsen.
10. Nej, n�r du har blivit bjuden, s� g� och tag den nedersta
platsen vid bordet. Ty det kan d� h�nda att den som har bjudit
dig s�ger till dig, n�r han kommer: 'Min v�n, stig h�gre upp.'
D� vederfares dig heder inf�r alla de andra bordsg�sterna.
11. Ty var och en som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, och
den som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.�
12. Han sade ock till den som hade bjudit honom: �N�r du g�r ett
g�stabud, p� middagen eller p� aftonen, s� inbjud icke dina
v�nner eller dina br�der eller dina fr�nder, ej heller rika
grannar, s� att de bjuda dig igen och du d�rigenom f�r
vederg�llning.
13. Nej, n�r du g�r g�stabud, s� bjud fattiga, krymplingar, halta,
blinda.
14. Salig �r du d�; ty eftersom de icke f�rm� vederg�lla dig, skall
du f� din vederg�llning vid de r�ttf�rdigas uppst�ndelse.�
15. D� nu en av de andra vid bordet h�rde detta, sade denne till
honom: �Salig �r den som f�r bliva bordsg�st i Guds rike!�
16. D� sade han till honom: �En man tillredde ett stort g�stabud
och bj�d m�nga.
17. Och n�r g�stabudet skulle h�llas, s�nde han ut sin tj�nare och
l�t s�ga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu �r allt redo.'
18. Men de begynte alla strax urs�kta sig. Den f�rste sade till
honom: 'Jag har k�pt ett jordagods, och jag m�ste g� ut och bese
det. Jag beder dig, tag emot min urs�kt.'
19. En annan sade: 'Jag har k�pt fem par oxar, och jag skall nu g�
�stad och f�rs�ka dem. Jag beder dig, tag emot min urs�kt.'
20. �ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och d�rf�r kan
jag icke komma.'
21. Och tj�naren kom igen och omtalade detta f�r sin herre. D� blev
husbonden vred och sade till sin tj�nare: 'G� strax ut p� gator
och gr�nder i staden, och f�r hitin fattiga och krymplingar och
blinda och halta.'
22. Sedan sade tj�naren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
men har �r �nnu rum.'
23. D� sade herren till tj�naren: 'G� ut p� v�gar och stigar, och
n�dga m�nniskorna att komma hitin, s� att mitt hus bliver fullt.
24. Ty jag s�ger eder att ingen av de m�n som voro bjudna skall
smaka sin m�ltid.'�
25. Och mycket folk gick med honom; och han v�nde sig om och sade
till dem:
26. �Om n�gon kommer till mig, och han d�rvid ej hatar sin fader och
sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina br�der och
systrar, d�rtill ock sitt eget liv, s� kan han icke vara min
l�rjunge.
27. Den som icke b�r sitt kors och efterf�ljer mig, han kan icke
vara min l�rjunge.
28. Ty om n�gon bland eder vill bygga ett torn, s�tter han sig icke
d� f�rst ned och ber�knar kostnaden och mer till, om han �ger
vad som beh�ves f�r att bygga det f�rdigt?
29. Eljest, om han lade grunden, men icke f�rm�dde fullborda verket
skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
30. och s�ga: 'Den mannen begynte bygga, men f�rm�dde icke fullborda
sitt verk.'
31. Eller om en konung vill draga ut i krig f�r att drabba samman
med en annan konung, s�tter han sig icke d� f�rst ned och t�nker
efter, om han f�rm�r att med tio tusen m�ta den som kommer emot
honom med tjugu tusen?
32. Om s� icke �r, m�ste han ju, medan den andre �nnu �r l�ngt
borta, skicka s�ndebud och underhandla om fred.
33. Likas� kan ingen av eder vara min l�rjunge, om han icke f�rsakar
allt vad han �ger. --
34. S� �r v�l saltet en god sak, men om till och med saltet mister
sin s�lta, varmed skall man d� �terst�lla dess kraft?
35. Varken f�r jorden eller f�r g�dselh�gen �r det tj�nligt; man
kastar ut det. Den som har �ron till att h�ra, han h�re.�
*42/15 Evangelium enligt Lukas, 15 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 15 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelserna om det
f�rlorade f�ret, den borttappade
penningen och den f�rlorade sonen.
1. Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette f�r att
h�ra honom.
2. Men faris�erna och de skriftl�rde knorrade och sade: �Denne
tager emot syndare och �ter med dem.�
3. D� framst�llde han f�r dem denna liknelse; han sade:
4. �Om ibland eder finnes en man som har hundra f�r, och han
f�rlorar ett av dem, l�mnar han icke d� de nittionio i �knen och
g�r och s�ker efter det f�rlorade, till dess han finner det?
5. Och n�r han har funnit det, l�gger han det p� sina axlar med
gl�dje.
6. Och n�r han kommer hem, kallar han tillhopa sina v�nner och
grannar och s�ger till dem: 'Gl�djens med mig, ty jag har funnit
mitt f�r, som var f�rlorat.'
7. Jag s�ger eder att likas� bliver mer gl�dje i himmelen �ver en
enda syndare som g�r b�ttring, �n �ver nittionio r�ttf�rdiga som
ingen b�ttring beh�va.
8. Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
en av dem, t�nder hon icke d� upp ljus och sopar huset och s�ker
noga, till dess hon finner den?
9. Och n�r hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina v�ninnor
och grannkvinnor och s�ger: 'Gl�djens med mig, ty jag har funnit
den penning som jag hade tappat bort.'
10. Likas�, s�ger jag eder, bliver gl�dje hos Guds �nglar �ver en
enda syndare som g�r b�ttring.
11. Ytterligare sade han: �En man hade tv� s�ner.
12. Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
av f�rm�genheten, som faller p� min lott.' D� skiftade han sina
�godelar mellan dem.
13. Och icke l�ng tid d�refter lade den yngre sonen allt sitt
tillhopa och for l�ngt bort till ett fr�mmande land. D�r levde
han i utsv�vningar och f�rfor s� sin f�rm�genhet.
14. Men sedan han hade sl�sat bort allt, kom en sv�r hungersn�d �ver
det landet, och han begynte lida n�d.
15. D� gick han bort och gav sig under en man d�r i landet, och
denne s�nde honom ut p� sina marker f�r att vakta svin.
16. Och han �stundade att f� fylla sin buk med de fr�skidor som
svinen �to; men ingen gav honom n�got.
17. D� kom han till besinning och sade: 'Huru m�nga legodr�ngar hos
min fader hava icke br�d i �verfl�d, medan jag har f�rg�s av
hunger!
18. Jag vill st� upp och g� till min fader och s�ga till honom:
Fader, jag har syndat mot himmelen och inf�r dig;
19. jag �r icke mer v�rd att kallas din son. L�t mig bliva s�som en
av dina legodr�ngar.'
20. S� stod han upp och gick till sin fader. Och medan han �nnu var
l�ngt borta, fick hans fader se honom och �mkade sig �ver honom
och skyndade emot honom och f�ll honom om halsen och kysste
honom innerligt.
21. Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
och inf�r dig; jag �r icke mer v�rd att kallas din son.'
22. D� sade fadern till sina tj�nare 'Skynden eder att taga fram den
yppersta kl�dnaden och kl�den honom i den, och s�tten en ring p�
hans hand och skor p� hans f�tter.
23. Och h�mten den g�dda kalven och slakten den, s� vilja vi �ta och
g�r oss glada.
24. Ty denne min son var d�d, men har f�tt liv igen; han var
f�rlorad men �r �terfunnen.' Och de begynte g�ra sig glada.
25. Men hans �ldre son var ute p� marken. N�r denne nu v�nde
tillbaka och hade kommit n�ra huset fick han h�ra spel och dans.
26. D� kallade han till sig en av tj�narna och fr�gade vad detta
kunde betyda.
27. Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d� nu din
fader har f�tt honom v�lbeh�llen tillbaka, har han l�tit slakta
den g�dda kalven.'
28. D� blev han vred och ville icke g� in. Hans fader gick d� ut och
talade vanligt med honom.
29. Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s� m�nga �r har
jag nu tj�nat dig, och aldrig har jag �vertr�tt n�got ditt bud;
och lik v�l har du �t mig aldrig givit ens en killing, f�r att
jag skulle kunna g�ra mig glad med mina v�nner.
30. Men n�r denne din son, som har f�rt�rt dina �godelar tillsammans
med sk�kor, nu har kommit tillbaka, s� har du f�r honom l�tit
slakta den g�dda kalven.'
31. D� sade han till honom: 'Min son, du �r alltid hos mig, och all
mitt �r ditt.
32. Men nu m�ste vi fr�jda oss och vara glada; ty denne din broder
var d�d, men har f�tt liv igen, han var f�rlorad, men �r
�terfunnen.'�
*42/16 Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelserna om den
otrogne f�rvaltaren och om den rike
mannen och Lasarus.
1. Han sade ocks� till sina l�rjungar: �En rik man hade en
f�rvaltare som hos honom blev angiven f�r f�rskingring av hans
�godelar.
2. D� kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad �r det
jag h�r om dig? G�r r�kenskap f�r din f�rvaltning; ty du kan
icke l�ngre f� vara f�rvaltare.'
3. Men f�rvaltaren sade vid sig sj�lv: 'Vad skall jag g�ra, d� min
herre nu tager ifr�n mig f�rvaltningen? Gr�va orkar jag icke;
att tigga blyges jag f�r.
4. Dock, nu vet jag vad jag skall g�ra, f�r att man m� upptaga mig
i sina hus, n�r jag bliver avsatt ifr�n f�rvaltningen.'
5. Och han kallade till sig sin herres g�lden�rer, var och en
s�rskilt. Och han fr�gade den f�rste: 'Huru mycket �r du skyldig
min herre?'
6. Han svarade: 'Hundra fat[1] olja.' D� sade han till honom: 'Tag
h�r ditt skuldebrev, och s�tt dig nu strax ned och skriv
femtio.'
7. Sedan fr�gade han en annan: 'och du, huru mycket �r du skyldig?'
Denne svarade: 'hundra tunnor[2] vete.' D� sade han till honom:
'Tag h�r ditt skuldebrev och skriv �ttio.'
8. Och husbonden prisade den or�ttr�dige f�rvaltaren f�r det att
han hade handlat klokt. Ty denna tids�lders barn skicka sig
klokare mot sitt sl�kte �n ljusets barn.
9. Och jag s�ger eder: Skaffen eder v�nner medelst den or�ttr�dige
Mamons goda, f�r att de, n�r detta har tagit slut, m� taga emot
eder i de eviga hyddorna.
10. Den som �r trogen i det minsta, han �r ock trogen i vad mer �r,
och den som �r or�ttr�dig i det minsta, han �r ock or�ttr�dig i
vad mer �r.
11. Haven I nu icke varit trogna, n�r det g�llde den or�ttr�dige
Mamons goda, vem vill d� betro eder det sannskyldiga goda?
12. Och haven I icke varit trogna, n�r det g�llde vad som tillh�rde
en annan, vem vill d� giva eder det som h�r eder till?
13. Ingen som tj�nar kan tj�na tv� herrar; ty antingen kommer han d�
att hata den ene och �lska den andre, eller kommer han att h�lla
sig till den f�rre och f�rakta den senare. I kunnen icke tj�na
b�de Gud och Mamon.�
14. Allt detta h�rde nu faris�erna, som voro penningk�ra, och de
drevo d� g�ck med honom.
15. Men han sade till dem: �I h�ren till dem som g�ra sig
r�ttf�rdiga inf�r m�nniskorna. Men Gud k�nner edra hj�rtan; ty
det som bland m�nniskor �r h�gt �r en styggelse inf�r Gud.
16. Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan
dess f�rkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
ditin.
17. Men snarare kunna himmel och jord f�rg�s, �n en enda prick av
lagen kan falla bort.
18. Var och en som skiljer sig fr�n sin hustru och tager sig en
annan hustru, han beg�r �ktenskapsbrott. Och den som tager till
hustru en kvinna som �r skild fr�n sin man, han beg�r
�ktenskapsbrott.
19. Det var en rik man som kl�dde sig i purpur och fint linne och
levde var dag i gl�dje och prakt.
20. Men en fattig man, vid namn Lasarus, l�g vid hans port, full av
s�r,
21. och �stundade att f� stilla sin hunger med vad som kunde falla
ifr�n den rike mannens bord. Ja, det gick s� l�ngt att hundarna
kommo och slickade hans s�r.
22. S� h�nde sig att den fattige dog och blev f�rd av �nglarna till
Abrahams sk�te. Ocks� den rike dog och blev begraven.
23. N�r han nu l�g i d�dsriket och pl�gades, lyfte han upp sina �gon
och fick se Abraham l�ngt borta och Lasarus i hans sk�te.
24. D� ropade han och sade: 'Fader Abraham, f�rbarma dig �ver mig,
och s�nd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
och svalka min tunga, ty jag pinas sv�rt i dessa l�gor.'
25. Men Abraham svarade: 'Min son kom ih�g att du, medan du levde,
fick ut ditt goda och Lasarus d�remot vad ont var; nu �ter f�r
han h�r hugnad, under det att du pinas.
26. Och till allt detta kommer, att ett stort svalg �r satt mellan
oss och eder, f�r att de som vilja begiva sig �ver h�rifr�n till
eder icke skola kunna det, och f�r att ej heller n�gon d�rifr�n
skall kunna komma �ver till oss.�
27. D� sade han: 'S� beder jag dig d�, fader, att du s�nder honom
till min faders hus,
28. d�r jag har fem br�der, och l�ter honom varna dem, s� att icke
ocks� de komma till detta pinorum.'
29. Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m� de
lyssna till.'
30. Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om n�gon kommer till dem
fr�n de d�da, s� skola de g�ra b�ttring.'
31. D� sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
profeterna, s� skola de icke heller l�ta �vertyga sig, om n�gon
uppst�r fr�n de d�da.'�
[1] Se Fat i Ordf�rkl.
[2] Se Tunna i Ordf�rkl.
*42/17 Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet
Jesus undervisar om faran av
f�rf�relser, om r�tt beteende mot
felande br�der, om trons kraft och om
vars och ens plikt att bek�nna sig vara
blott en ringa tj�nare; han botar tio
spet�lska m�n, talar sedan om Guds rike
och om sin tillkommelse.
1. Och han sade till sina l�rjungar: �Det �r icke annat m�jligt �n
att f�rf�relser m�ste komma, men ve den genom vilken de komma!
2. F�r honom vore det b�ttre att en kvarnsten h�ngdes om hans hals
och han kastades i havet, �n att han skulle f�rf�ra en av dessa
sm�.
3. Tagen eder till vara!
Om din broder f�rsyndat sig, s� tillr�ttavisa honom; och om han
d� �ngrar sig, s� f�rl�t honom.
4. Ja, om han sju g�nger om dagen f�rsyndar sig mot dig och sju
g�nger kommer tillbaka till dig och s�ger: 'Jag �ngrar mig' s�
skall du f�rl�ta honom.�
5. Och apostlarna sade till Herren: �F�r�ka v�r tro.�
6. D� sade Herren: �Om I haden tro, vore den ock blott s�som ett
senapskorn, s� skullen I kunna s�ga till detta
mullb�rsfikontr�d: 'Ryck dig upp med r�tterna, och plantera dig
i havet', och det skulle lyda eder.
7. Om n�gon bland eder har en tj�nare som k�r plogen eller vaktar
boskap, icke s�ger han v�l till tj�naren, n�r denne kommer hem
fr�n marken: 'G� du nu strax till bords'?
8. S�ger han icke fastmer till honom: 'Red till min m�ltid, och
f�st s� upp din kl�dnad och betj�na mig, medan jag �ter och
dricker; sedan m� du sj�lv �ta och dricka'?
9. Icke tackar han v�l tj�naren f�r att denne gjorde det som blev
honom befallt?
10. Sammalunda, n�r I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
d� skolen I s�ga: 'Vi �ro blott ringa tj�nare: vi hava endast
gjort vad vi voro pliktiga att g�ra.'�
11. D� han nu var stadd p� sin f�rd till Jerusalem, tog han v�gen
mellan Samarien och Galileen.
12. Och n�r han kom in i en by, m�ttes han av tio spet�lska m�n.
Dessa stannade p� avst�nd
13. och ropade och sade: �Jesus, M�stare, f�rbarma dig �ver oss.�
14. N�r han fick se dem, sade han till dem: �G�n och visen eder f�r
pr�sterna.� Och medan de voro p� v�g dit, blevo de rena.
15. Och en av dem v�nde tillbaka, n�r han s�g att han hade blivit
botad, och prisade Gud med h�g r�st
16. och f�ll ned p� mitt ansikte f�r Jesu f�tter och tackade
honom. Och denne var en samarit.
17. D� svarade Jesus och sade: �Blevo icke alla tio gjorda rena? Var
�ro de nio?
18. Fanns d� ibland dem ingen som v�nde tillbaka f�r att prisa Gud,
utom denne fr�mling?�
19. Och han sade till honom: �St� upp och g� dina f�rde. Din tro har
fr�lst dig.�
20. Och d� han blev tillfr�gad av faris�erna n�r Guds rike skulle
komma, svarade han dem och sade: �Guds rike kommer icke p�
s�dant s�tt att det kan f�rnimmas med �gonen,
21. ej heller skall man kunna s�ga: 'Se h�r �r det', eller: 'D�r �r
det.' Ty se, Guds rike �r inv�rtes i eder.�
22. Och han sade till l�rjungarna: �Den tid skall komma, d� I g�rna
skullen vilja se en av M�nniskosonens dagar, men I skolen icke f�
det.
23. V�l skall man d� s�ga till eder: 'Se d�r �r han', eller: 'Se h�r
�r han'; men g�n icke dit, och l�pen icke d�refter.
24. Ty s�som ljungelden, n�r den ljungar fram, lyser fr�n himmelens
ena �nda till den andra, s� skall det vara med M�nniskosonen p�
hand dag.
25. Men f�rst m�ste han lida mycket och bliva f�rkastad av detta
sl�kte.
26. Och s�som det skedde p� Noas tid, s� skall det ock ske i
M�nniskosonens dagar:
27. m�nniskorna �to och drucko, m�n togo sig hustrur, och hustrur
g�vos �t m�n, �nda till den dag d� Noa gick in i arken; d� kom
floden och f�rgjorde dem allasammans.
28. Likaledes, s�som det skedde p� Lots tid: m�nniskorna �to och
drucko, k�pte och s�lde, planterade och byggde,
29. men p� den dag d� Lot gick ut fr�n Sodom regnade eld och svavel
ned fr�n himmelen och f�rgjorde dem allasammans,
30. alldeles p� samma s�tt skall det ske den dag d� M�nniskosonen
uppenbaras.
31. Den som den dagen �r p� taket och har sitt bohag inne i huset,
han m� icke stiga ned f�r att h�mta det; ej heller m� den som �r
ute p� marken v�nda tillbaka.
32. Kommen ih�g Lots hustru.
33. Den som st�r efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
den som mister det, han skall r�dda det.
34. Jag s�ger eder: Den natten skola tv� ligga i samma s�ng; den ene
skall bliva upptagen, den andre skall l�mnas kvar.
35. Tv� kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
den andra skall l�mnas kvar.�
36. D� fr�gade de honom: �Var d�, Herre?� Han svarade dem: �D�r den
d�da kroppen �r, dit skola ock rovf�glarna f�rsamla sig.�
*42/18 Evangelium enligt Lukas, 18 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 18 Kapitlet
Jesus framst�ller liknelserna om �nkan
och domaren samt om faris�en och
publikanen, v�lsignar barnen, undervisar
en rik man om livets v�g och l�rjungarna
om den sanna f�rsakelsens l�n,
f�ruts�ger �nnu en g�ng sitt lidande,
giver en blind man hans syn.
1. Och han framst�llde f�r dem en liknelse, f�r att l�ra dem att de
alltid borde bedja, utan att f�rtr�ttas.
2. Han sade: �I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
ej heller hade f�rsyn f�r n�gon m�nniska.
3. I samma stad fanns ock en �nka som �ter och �ter kom till honom
och sade: 'Skaffa mig r�tt av min motpart.'
4. Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sj�lv:
'Det m� nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
f�rsyn f�r n�gon m�nniska;
5. likv�l, eftersom denna �nka �r mig s� besv�rlig, vill jag �nd�
skaffa henne r�tt, f�r att hon icke med sina ideliga bes�k skall
alldeles pina ut mig.'�
6. Och Herren tillade: �H�ren vad den or�ttf�rdige domaren h�r
s�ger.
7. Skulle d� Gud icke skaffa r�tt �t sina utvalda, som ropa till
honom dag och natt, och skulle han icke hava t�lamod med dem?
8. Jag s�ger eder: Han skall snart skaffa dem r�tt. Men skall v�l
M�nniskosonen, n�r han kommer, finna tro h�r p� jorden?�
9. Ytterligare framst�llde han denna liknelse f�r somliga som
f�rtr�stade p� sig sj�lva och menade sig vara r�ttf�rdiga, under
det att de f�raktade andra:
10. �Tv� m�n gingo upp i helgedomen f�r att bedja; den ene var en
faris� och den andre en publikan.
11. Faris�en tr�dde fram och bad s� f�r sig sj�lv: 'Jag tackar dig,
Gud, f�r att jag icke �r s�som andra m�nniskor, r�vare,
or�ttr�diga, �ktenskapsbrytare, ej heller s�som denne publikan.
12. Jag fastar tv� g�nger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
f�rv�rvar.'
13. Men publikanen stod l�ngt borta och ville icke ens lyfta sina
�gon upp mot himmelen, utan slog sig f�r sitt br�st och sade:
'Gud, misskunda dig �ver mig syndare.' --
14. Jag s�ger eder: Denne gick hem igen r�ttf�rdig mer an den andre.
Ty var och en som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, men
den som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.�
15. Man bar fram till honom ocks� sp�da barn, f�r att han skulle
r�ra vid dem; men n�r hans l�rjungar s�go detta, visade de bort
dem.
16. D� kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: �L�ten barnen
komma till mig, och f�rmenen dem det icke; ty Guds rike h�r
s�dana till.
17. Sannerligen s�ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
s�som ett barn, han kommer aldrig ditin.�
18. Och en �verhetsperson fr�gade honom och sade: �Gode M�stare, vad
skall jag g�ra f�r att f� evigt liv till arvedel?�
19. Jesus sade till honom: �Varf�r kallar du mig god? Ingen �r god
utom Gud allena.
20. Buden k�nner du: 'Du skall icke beg� �ktenskapsbrott', 'Du skall
icke dr�pa', 'Du skall icke stj�la', 'Du skall icke b�ra falskt
vittnesb�rd', 'Hedra din fader och din moder.'�
21. D� svarade han: �Allt detta har jag h�llit fr�n min ungdom.�
22. N�r Jesus h�rde detta, sade han till honom: �Ett �terst�r dig
�nnu: s�lj allt vad du �ger och dela ut �t de fattiga; d� skall
du f� en skatt i himmelen. Och kom sedan och f�lj mig.�
23. Men n�r han h�rde detta, blev han djupt bedr�vad, ty han var
mycket rik.
24. D� nu Jesus s�g huru det var med honom, sade han: �Huru sv�rt �r
det icke f�r dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25. Ja, det �r l�ttare f�r en kamel att komma in genom ett n�ls�ga,
�n f�r den som �r rik att komma in i Guds rike.�
26. D� sade de som h�rde detta: �Vem kan d� bliva fr�lst?�
27. Men han svarade: �Vad som �r om�jligt f�r m�nniskor, det �r
m�jligt f�r Gud.�
28. D� sade Petrus: �Se, vi hava �vergivit allt som var v�rt och
hava f�ljt dig.�
29. Han svarade dem: �Sannerligen s�ger jag eder: Ingen som f�r Guds
rikes skull har �vergivit hus, eller hustru, eller br�der, eller
f�r�ldrar eller barn,
30. ingen s�dan finnes, som icke skall m�ngfaldigt igen redan h�r i
tiden, och i den tillkommande tids�ldern evigt liv.�
31. Och han tog till sig de tolv och sade till dem: �Se, vi g� nu
upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
profeterna �r skrivet om M�nniskosonen.
32. Ty han skall bliva �verl�mnad �t hedningarna och bliva begabbad
och skymfad och bespottad,
33. och de skola gissla honom och d�da honom; men p� tredje dagen
skall han uppst� igen.�
34. Och de f�rstodo intet h�rav; ja, detta som han talade var dem s�
f�rdolt, att de icke fattade vad som sades.
35. D� han nu nalkades Jeriko, h�nde sig att en blind man satt vid
v�gen och tiggde.
36. N�r denne h�rde en hop m�nniskor g� d�r fram, fr�gade han vad
det var.
37. Och man omtalade f�r honom att det var Jesus fr�n Nasaret som
kom p� v�gen.
38. D� ropade han och sade: �Jesus, Davids son, f�rbarma dig �ver
mig.�
39. Och de som gingo framf�r tillsade honom str�ngeligen att han
skulle tiga; men han ropade �nnu mycket mer: �Davids son,
f�rbarma dig �ver mig.�
40. D� stannade Jesus och bj�d att mannen skulle ledas fram till
honom. Och n�r han hade kommit fram, fr�gade han honom:
41. �Vad vill du att jag skall g�ra dig?� Han svarade: �Herre, l�t
mig f� min syn.�
42. Jesus sade till honom: �Hav din syn; din tro har hj�lpt dig.
43. Och strax fick han sin syn och f�ljde honom och prisade Gud. Och
allt folket som s�g detta lovade Gud.
*42/19 Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet
Jesus g�star hos Sackeus, framst�ller
liknelsen om de tio punden, rider in i
Jerusalem, gr�ter �ver staden, rensar
helgedomen.
1. Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2. D�r fanns en man, vid namn Sackeus, som var f�rman f�r
publikanerna och en rik man.
3. Denne ville g�rna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
han kunde det icke f�r folkets skull, ty han var liten till
v�xten.
4. D� skyndade han i f�rv�g och steg upp i ett mullb�rsfikontr�d
f�r att f� se honom, ty han skulle komma den v�gen fram.
5. N�r Jesus nu kom till det st�llet, s�g han upp och sade till
honom: �Sackeus, skynda dig ned, ty i dag m�ste jag g�sta i ditt
hus.�
6. Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gl�dje.
7. Men alla som s�go det knorrade och sade: �Han har g�tt in f�r
att g�sta hos en syndare.�
8. Men Sackeus tr�dde fram och sade till Herren: �Herre, h�lften av
mina �godelar giver jag nu �t de fattiga; och om jag har utkr�vt
f�r mycket av n�gon, s� giver jag fyradubbelt igen.
9. Och Jesus sade om honom: �I dag har fr�lsning vederfarits detta
hus, eftersom ocks� han �r en Abrahams son.
10. Ty M�nniskosonen har kommit f�r att upps�ka och fr�lsa det som
var f�rlorat.�
11. Medan de h�rde h�rp�, framst�llde han ytterligare en liknelse,
eftersom han var n�ra Jerusalem och de nu menade att Guds rike
strax skulle uppenbaras.
12. Han sade allts�: �En man av f�rn�mlig sl�kt t�nkte fara bort
till ett avl�gset land f�r att utverka �t sig konungslig
v�rdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13. Och han kallade till sig tio sin tj�nare och gav dem tio pund
och sade till dem: 'F�rvalten dessa, till dess jag kommer
tillbaka.'
14. Men hans landsm�n hatade honom och s�nde, efter hans avf�rd,
�stad en beskickning och l�to s�ga: 'Vi vilja icke att denne
skall bliva konung �ver oss.�
15. N�r han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat �t sig den
konungsliga v�rdigheten, l�t han kalla till sig de tj�nare �t
vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
en genom sin f�rvaltning hade f�rv�rvat.
16. D� kom den f�rste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
vinst tio pund.'
17. Han svarade honom: 'R�tt s�, du gode tj�nare! Eftersom du har
varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f� makt och
myndighet �ver tio st�der.'
18. D�refter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
har avkastat fem pund.'
19. D� sade han j�mv�l till denne: 'S� vare ock du satt �ver fem
st�der.'
20. Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se h�r �r ditt pund;
jag har haft det f�rvarat i en duk.
21. Ty jag fruktade f�r dig, eftersom du �r en str�ng man; du vill
taga upp vad du icke har lagt ned, och sk�rda vad du icke har
s�tt.'
22. Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag d�ma dig, du
onde tj�nare. Du visste allts� att jag �r en str�ng man, som
vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och sk�rda vad jag icke
har s�tt?
23. Varf�r satte du d� icke in mina penningar i en bank? D� hade
jag, n�r jag kom hem, f�tt uppb�ra dem med r�nta.'
24. Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifr�n
honom hans pund, och given det �t den som har de tio punden.'
25. De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26. Han svarade: 'Jag s�ger eder: Var och en som har, �t honom skall
varda givet; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks�
det han har.
27. Men dessa mina ov�nner, som icke ville hava mig till konung �ver
sig, f�ren dem hit huggen ned dem h�r inf�r mig.�
28. Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framf�r de andra upp mot
Jerusalem.
29. N�r han d� nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
Oljeberget, s�nde han �stad tv� av l�rjungarna
30. och sade: �G�n in i byn som ligger h�r mitt framf�r. Och n�r I
kommen ditin, skolen I finna en �snef�le st� d�r bunden, som
ingen m�nniska n�gonsin har suttit p�, l�sen den och f�ren den
hit.
31. Och om n�gon fr�gar eder varf�r I l�sen den skolen I svara s�:
'Herren beh�ver den.'�
32. Och de som hade blivit uts�nda gingo �stad och funno det s� som
han hade sagt dem.
33. Och n�r de l�ste f�len, fr�gade �garen dem: �Varf�r l�sen I
f�len?�
34. De svarade: �Herren beh�ver den.�
35. Och de f�rde f�len till Jesus och lade sina mantlar p� den och
l�to Jesus s�tta sig d�rovanp�.
36. Och d�r han f�rdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
p� v�gen.
37. Och d� han var n�ra foten av Oljeberget, begynte hela
l�rjungaskaran i sin gl�dje att med h�g r�st lova Gud f�r alla
de kraftg�rningar som de hade sett;
38. och de sade:
�V�lsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid
vare i himmelen och �ra i h�jden!�
39. Och n�gra faris�er som voro med i folkhopen sade till honom:
�M�stare, f�rbjud dina l�rjungar att ropa s�.�
40. Men han svarade och sade: �Jag s�ger eder: Om dessa tiga, skola
stenarna ropa.�
41. D� han nu kom n�rmare och fick se staden, begynte han gr�ta �ver
den
42. och sade: �O att du i dag hade insett, ocks� du, vad din frid
tillh�r! Men nu �r det f�rdolt f�r dina �gon.
43. Ty den tid skall komma �ver dig, d� dina fiender skola omgiva
dig med bel�gringsvall och innesluta dig och tr�nga dig p� alla
sidor.
44. Och de skola sl� ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
�ro i dig, och skola icke l�mna kvar i dig sten p� sten, d�rf�r
att du icke aktade p� den tid d� du var s�kt.�
45. Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som s�lde
d�rinne;
46. och han sade till dem: �Det �r skrivet: 'Och mitt hus skall vara
ett b�nehus.' Men I haven gjort det till en r�varkula.�
47. Och han undervisade var dag i helgedomen. Och �verstepr�sterna
och de skriftl�rde och folkets f�rn�mste m�n s�kte efter
tillf�lle att f�rg�ra honom;
48. men de kunde icke finna n�gon utv�g d�rtill, ty allt folket h�ll
sig till honom och h�rde honom.
*42/20 Evangelium enligt Lukas, 20 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 20 Kapitlet
Jesus tillsp�rjes om sin myndighet,
bestraffar i liknelsen om ving�rdsm�nnen
�verstepr�sterna och de skriftl�rde,
besvarar fr�gor om skattepenningen och
om uppst�ndelsen, st�ller sj�lv till de
skriftl�rde en fr�ga om Messias s�som
Davids son, varnar f�r de skriftl�rde.
1. Och en dag, d� han undervisade folket i helgedomen och
f�rkunnade evangelium, tr�dde �verstepr�sterna och de
skriftl�rde, tillika med de �ldste, fram
2. och talade till honom och sade: �S�g oss, med vad myndighet g�r
du detta? Och vem �r det som har rivit dig s�dan myndighet?�
3. Han svarade och sade till dem: �Ocks� jag vill st�lla en fr�ga
till eder; svaren mig p� den.
4. Johannes' d�pelse, var den fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor?�
5. D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n
himmelen' s� fr�gar han: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'
6. Men om vi svara: 'Fr�n m�nniskor', d� kommer allt folket att
stena oss, ty de �ro f�rvissade om att Johannes var en profet.�
7. De svarade allts� att de icke visste varifr�n den var.
8. D� sade Jesus till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad
myndighet jag g�r detta.�
9. Och han framst�llde f�r folket denna liknelse: �En man
planterade en ving�rd och lejde ut den �t ving�rdsm�n och f�r
utrikes f�r l�ng tid.
10. N�r sedan r�tta tiden var inne, s�nde han en tj�nare till
ving�rdsm�nnen, f�r att de �t denne skulle l�mna n�gon del av
ving�rdens frukt. Men ving�rdsm�nnen misshandlade honom och l�to
honom g� tomh�nt bort.
11. Ytterligare s�nde han en annan tj�nare. Ocks� honom misshandlade
och skymfade de och l�to honom g� tomh�nt bort.
12. Ytterligare s�nde han en tredje. Men ocks� denne slogo de
blodig och drevo bort honom.
13. D� sade ving�rdens herre: 'Vad skall jag g�ra? Jo, jag vill
s�nda min �lskade son; f�r honom skola de v�l �nd� hava f�rsyn.'
14. Men n�r ving�rdsmannen fingo se honom, �verlade de med varandra
och sade: 'Denne �r arvingen; l�t oss dr�pa honom, f�r att arvet
m� bliva v�rt.'
15. Och de f�rde honom ut ur ving�rden och dr�pte honom. �Vad skall
nu ving�rdens herre g�ra med dem?
16. Jo, han skall komma och f�rg�ra de ving�rdsm�nnen och l�mna
ving�rden �t andra.� N�r de h�rde detta, sade de: �Bort det!�
17. D� s�g han p� dem och sade: �Vad betyder d� detta skriftens ord:
'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade, den har blivit en
h�rnsten'?
18. Var och en som faller p� den stenen, han skall bliva krossad;
men den som stenen faller p�, honom skall den s�ndersmula.�
19. Och de skriftl�rde och �verstepr�sterna hade g�rna velat i samma
stund gripa honom, men de fruktade f�r folket. Ty de f�rstodo
att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20. Och de vaktade p� honom och s�nde ut n�gra som f�rs�tligen
skulle l�tsa sig vara r�ttsinniga m�n, f�r att dessa skulle
f�nga honom genom n�got hans ord, s� att de skulle kunna
�verl�mna honom �t �verheten, i landsh�vdingens v�ld.
21. Dessa fr�gade honom och sade: �M�stare, vi veta att du talar och
undervisar r�tt och icke har anseende till personen, utan l�r om
Guds v�g vad sant �r.
23. �r det lovligt f�r oss att giva kejsaren skatt, eller �r det
icke lovligt?�
23. Men han m�rkte deras illfundighet och sade till dem:
24. �L�ten mig se en penning. Vems bild och �verskrift b�r den?� De
svarade: �Kejsarens.�
25. D� sade han till dem: �Given allts� kejsaren vad kejsaren
tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.�
26. Och de f�rm�dde icke f�nga honom genom n�got hans ord inf�r
folket, utan f�rundrade sig �ver hans svar och tego.
27. D�refter tr�dde n�gra sadduc�er fram och ville p�st� att det
icke gives n�gon uppst�ndelse. Dessa fr�gade honom
28. och sade: �M�stare, Moses har givit oss den f�reskriften, att om
n�gon har en broder som �r gift, men d�r barnl�s, s� skall han
taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma �t sin
broder.
29. Nu voro h�r sju br�der. Den f�rste tog sig en hustru, men dog
barnl�s.
30. D� tog den andre i ordningen henne
31. och d�refter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla,
utan att n�gon av dem l�mnade barn efter sig.
32. Slutligen dog ock hustrun.
33. Vilken av dem skall d� vid uppst�ndelsen f� kvinnan till hustru?
De hade ju alla sju tagit henne till hustru.�
34. Jesus svarade dem: �Med den nuvarande tids�lderns barn �r det
s�, att m�n taga sig hustrur, och hustrur givas �t m�n;
35. men de som bliva aktade v�rdiga att f� del i den nya tids�ldern
och i uppst�ndelsen fr�n de d�da, med dem �r det s�, att varken
m�n tag sig hustrur, eller hustrur givas m�n.
36. De kunna ju ej heller mer d� ty de �ro lika �nglarna och �ro,
Guds s�ner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppst�ndelsen.
37. Men att de d�da uppst�, det har ock Moses, p� det st�lle d�r det
talas om t�rnbusken, givit till k�nna, n�r han kallar Herren
'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38. Och han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande, ty f�r honom
leva alla.�
39. D� svarade n�gra av de skriftl�rde och sade: �M�stare, du har
talat r�tt.�
40. De dristade sig n�mligen icke att vidare st�lla n�gon fr�ga p�
honom.
41. Men han sade till dem: �Huru kan man s�ga att Messias �r Davids
son?
42. David sj�lv s�ger ju i Psalmernas bok:
Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida,
43. till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44. David kallar honom allts� 'herre'; huru kan han d� vara hans
son?�
45. Och han sade till sina l�rjungar, s� att allt folket h�rde det:
46. �Tagen eder till vara f�r de skriftl�rde, som g�rna g� omkring i
fotsida kl�der och g�rna vilja bliva h�lsade p� torgen och g�rna
sitta fr�mst i synagogorna och p� de fr�msta platserna vid
g�stabuden --
47. detta under det att de utsuga �nkors hus, medan de f�r syns
skull h�lla l�nga baner. Del skola f� en dess h�rdare dom.�
*42/21 Evangelium enligt Lukas, 21 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 21 Kapitlet
Jesu ord om �nkans offerg�va. Hans
f�ruts�gelse om Jerusalems f�rst�ring
och om sin tillkommelse.
1. Och n�r han s�g upp, fick han se huru de rika lade ned sina
g�vor i offerkistorna.
2. D�rvid fick han ock se huru en fattig �nka lade ned tv� sk�rvar.
3. D� sade han: �Sannerligen s�ger jag eder: Denna fattiga �nka
lade dit mer �n alla de andra.
4. Ty det var av sitt �verfl�d som alla dessa lade ned n�got bland
g�vorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
�go.�
5. Och d� n�gra talade om helgedomen, huru den var uppf�rd av
h�rliga stenar och prydd med helgedomssk�nker, sade han:
6. �Dagar skola komma, d� av allt detta som I nu sen icke skall
l�mnas sten p� sten, utan allt skall bliva nedbrutet.�
7. D� fr�gade de honom och sade: �M�stare, n�r skall detta ske? Och
vad bliver tecknet till att tiden �r inne, d� detta kommer att
ske?�
8. Han svarade: �Sen till, att I icke bliven f�rvillade. Ty m�nga
skola komma under mitt namn och s�ga: 'Det �r jag' och: 'Tiden
�r n�ra'. Men f�ljen dem icke.
9. Och n�r I f�n h�ra krigslarm och upprorslarm, s� bliven icke
f�rf�rade; ty s�dant m�ste f�rst komma, men d�rmed �r icke strax
�nden inne.�
10. D�refter sade han till dem: �Folk skall resa sig upp mot folk
och rike mot rike;
11. och det skall bliva stora jordb�vningar, s� ock hungersn�d och
farsoter p� den ena orten efter den andra, och skr�cksyner skola
visa sig och stora tecken p� himmelen.
12. Men f�re allt detta skall man gripa eder, man skall f�rf�lja
eder och draga eder inf�r synagogorna och s�tta eder i f�ngelse
och f�ra eder fram inf�r konungar och landsh�vdingar, f�r mitt
namns skull.
13. S� skolen I f� tillf�lle att framb�ra vittnesb�rd.
14. M�rken d�rf�r noga att I icke f�rut m�n g�ra eder bekymmer f�r
huru I skolen f�rsvara eder.
15. Ty jag skall giva eder s�dana ord och s�dan vishet, att ingen av
edra vedersakare skall kunna st� emot eller s�ga n�got emot.
16. I skolen bliva f�rr�dda till och med av f�r�ldrar och br�der och
fr�nder och v�nner; och somliga av eder skall man d�da.
17. Och I skolen bliva hatade av alla f�r mitt namns skull.
18. Men icke ett h�r p� edra huvuden skall g� f�rlorat.
19. Genom att vara st�ndaktiga skolen I vinna edra sj�lar.
20. Men n�r I f�n se Jerusalem omringas av krigsh�rar, d� skolen I
veta att dess �del�ggelse �r n�ra.
21. D� m� de som �ro i Judeen fly bort till bergen, och de som �ro
inne i staden m� draga ut d�rifr�n och de som �ro ute p�
landsbygden m� icke g� ditin.
22. Ty detta �r en h�mndens tid, d� allt som �r skrivet skall
uppfyllas.
23. Ve dem som �ro havande, eller som giva di p� den tiden! Ty stor
n�d skall d� komma i landet, och en vredesdom �ver detta folk.
24. Och de skola falla f�r sv�rdsegg och bliva bortf�rda i
f�ngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
f�rtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider �ro
fullbordade.
25. Och tecken skola ske i solen och m�nen och i stj�rnorna, och p�
jorden skall �ngest komma �ver folken, och de skola st� r�dl�sa
vid havets och v�gornas d�n,
26. d� nu m�nniskor uppgiva andan av f�rskr�ckelse och �ngslan f�r
det som skall �verg� v�rlden; ty himmelens makter skola b�va.
27. Och d� skall man f� se 'M�nniskosonen komma i en sky', med stor
makt och h�rlighet.
28. Men n�r detta begynner ske, d� m�n I resa eder upp och upplyfta
edra huvuden, ty d� nalkas eder f�rlossning.�
29. Och han framst�llde f�r dem en liknelse: �Sen p� fikontr�det och
p� alla andra tr�d.
30. N�r I f�n se att de skjuta knopp, d� veten I av eder sj�lva att
sommaren redan �r n�ra.
31. Likas�, n�r I sen detta ske, d� kunnen I ock veta att Guds rike
�r n�ra.
32. Sannerligen s�ger jag eder: Detta sl�kte skall icke f�rg�s,
f�rr�n allt detta sker.
33. Himmel och jord skola f�rg�s, men mina ord skola aldrig f�rg�s.
34. Men tagen eder till vara f�r att l�ta edra hj�rtan f�rtyngas av
om�ttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s� att den
dagen kommer p� eder of�rt�nkt;
35. ty s�som en snara skall den komma �ver hela jordens alla
inbyggare.
36. Men vaken alltj�mt, och bedjen att I m�n kunna undfly allt detta
som skall komma, och kunna best� inf�r M�nniskosonen.�
37. Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade d�r
�ver natten.
38. Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
f�r att h�ra honom.
*42/22 Evangelium enligt Lukas, 22 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 22 Kapitlet
�verstepr�sterna och de skriftl�rde
l�gga r�d mot Jesus och mottaga Judas'
anbud om hj�lp. Jesus h�ller p�skm�ltid
med l�rjungarna, instiftar nattvarden,
f�rmanar till �dmjukhet, f�ruts�ger
Petrus' f�rnekelse, beder i Getsemane,
gripes, f�rnekas av Petrus, begabbas,
f�rh�res inf�r Stora r�det.
1. Det osyrade br�dets h�gtid, som ock kallas p�sk, var nu n�ra.
2. Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�kte efter tillf�lle
att r�ja honom ur v�gen. De fruktade n�mligen f�r folket.
3. Men Satan f�r in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en
av de tolv.
4. Denne gick bort och talade med �verstepr�sterna och bef�lhavarna
f�r tempelvakten om huru han skulle �verl�mna honom �t dem.
5. D� blevo de glada och f�rklarade sig villiga att giva honom en
summa penningar.
6. Och han gick in p� deras anbud och s�kte sedan efter l�gligt
tillf�lle att f�rr�da honom �t dem, utan att n�gon folkskockning
uppstod.
7. S� kom nu den dag i det osyrad br�dets h�gtid, d� man skulle
slakta p�skalammet.
8. D� s�nde han �stad Petrus och Johannes och sade: �G�n �stad och
reden till �t oss, s� att vi kunna �ta p�skalammet.�
9. De fr�gade honom: Var vill du att vi skola reda till det?�
10. Han svarade dem: N�r I kommen in i staden, skolen I m�ta en man
som b�r en kruka vatten. F�ljen honom till det hus d�r han g�r
in.
11. Och s�gen till husbonden i det huset: 'M�staren fr�gar dig: Var
finnes h�rb�rget d�r jag skall �ta p�skalammet med mina
l�rjungar?'
12. D� skall han visa eder en stor sal i �vre v�ningen, ordnad f�r
m�ltid; reden till d�r.�
13. Och de gingo �stad och funno det s� som han hade sagt dem; och
de redde till p�skalammet.
14. Och n�r stunden var inne, lade han sig till bords, och
apostlarna med honom.
15. Och han sade till dem: �Jag har h�geligen �stundat att �ta detta
p�skalamm med eder, f�rr�n mitt lidande begynner;
16. ty jag s�ger eder att jag icke mer skall fira denna h�gtid,
f�rr�n den kommer till fullbordan i Guds rike.�
17. Och han l�t giva sig en kalk och tackade Gud och sade: �Tagen
detta och delen eder emellan;
18. ty jag s�ger eder att jag h�refter icke, f�rr�n Guds rike
kommer, skall dricka av det som kommer fr�n vintr�d.�
19. Sedan tog han ett br�d och tackade Gud och br�t det och gav �t
dem och sade: �Detta �r min lekamen, som varder utgiven f�r
eder. G�ren detta till min �minnelse.�
20. Sammalunda tog han ock kalken, efter m�ltiden, och sade: �Denna
kalk �r det nya f�rbundet, i mitt blod, som varder utgjutet f�r
eder.
21. Men se, den som f�rr�der mig, hans hand �r med mig p� bordet.
22. Ty M�nniskosonen skall g� bort, s�som f�rut �r best�mt; men ve
den m�nniska genom vilken han bliver f�rr�dd!�
23. Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det v�l kunde
vara som skulle g�ra detta.
24. En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
r�knas f�r den st�rste.
25. D� sade han till dem: �Konungarna upptr�da mot sina folk s�som
h�rskare, och de som hava myndighet �ver folken l�ta kalla sig
'n�dige herrar'.
26. Men s� �r det icke med eder; utan den som �r st�rst bland eder,
han vare s�som den yngste, och den som �r den f�rn�mste, han
vare s�som en tj�nare.
27. Ty vilken �r st�rre: den som ligger till bords eller den som
tj�nar? �r det icke den som ligger till bords? Och likv�l �r
jag h�r ibland eder s�som en tj�nare. --
28. Men I �ren de som hava f�rblivit hos mig i mina pr�vningar;
29. och s�som min Fader har �verl�tit konungslig makt �t mig, s�
�verl�ter jag likadan makt �t eder,
30. s� att I skolen f� �ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
sitta p� troner s�som domare �ver Israels tolv sl�kter.
31. Simon, Simon! Se, Satan har beg�rt att f� eder i sitt v�ld, f�r
att kunna s�lla eder s�som vete;
32. men jag har bett f�r dig, att din tro icke m� bliva om
intet. Och n�r du en g�ng har omv�nt dig, s� styrk dina br�der.�
33. D� sade han till honom: �Herre, jag �r redo att med dig b�de g�
i f�ngelse och g� i d�den.�
34. Men han svarade: �Jag s�ger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
gala, f�rr�n du tre g�nger har f�rnekat mig och sagt att du icke
k�nner mig.�
35. Ytterligare sade han till dem: �N�r jag s�nde eder �stad utan
penningpung, utan r�nsel, utan skor, icke fattades eder d�
n�got?� De svarade: �Intet.�
36. D� sade han till dem: �Nu �ter m� den som har en penningpung
taga den med sig, och den som har en r�nsel, han g�re
sammalunda; och den som icke har n�got sv�rd, han s�lje sin
mantel och k�pe sig ett s�dant.
37. Ty jag s�ger eder att p� mig m�ste fullbordas detta skriftens
ord: 'Han blev r�knad bland og�rningsm�n'. Ja, det som �r
f�rutsagt om mig, det g�r nu i fullbordan�
38. D� sade de: �Herre, se h�r �ro tv� sv�rd.� Han svarade dem: �Det
�r nog.�
39. Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, s�som hans sed
var; och hans l�rjungar f�ljde honom.
40. Men n�r han hade kommit till platsen, sade han till dem: �Bedjen
att I icke m�n komma i frestelse.�
41. Sedan gick han bort ifr�n dem, vid pass ett stenkast, och f�ll
ned p� sina kn�n och bad
42. och sade: �Fader, om det �r din vilja, s� tag denna kalk ifr�n
mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.�
43. D� visade sig f�r honom en �ngel fr�n himmelen, som styrkte
honom.
44. Men han hade kommit i sv�r �ngest och bad allt ivrigare, och
hans svett blev s�som blodsdroppar, som f�llo ned p� jorden.
45. N�r han sedan stod upp fr�n b�nen och kom tillbaka till
l�rjungarna, fann han dem insomnade av bedr�velse.
46. D� sade han till dem: �Varf�r soven I? St�n upp, och bedjen att
I icke m�n komma i frestelse.�
47. Och se, medan han �nnu talade, kom en folkskara; och en av de
tolv, den som hette Judas, gick framf�r dem. Och han tr�dde fram
till Jesus f�r att kyssa honom.
48. Men Jesus sade till honom: �Judas, f�rr�der du M�nniskosonen med
en kyss?�
49. D� nu de som voro med Jesus s�go vad som var p� f�rde, fr�gade
de: �Herre, skola vi hugga till med sv�rd?�
50. Och en av dem h�gg till �verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av
honom h�gra �rat.
51. D� svarade Jesus och sade: �L�ten det g� s� l�ngt.� Och han
r�rde vid hans �ra och helade honom.
52. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
�verstepr�sterna och bef�lhavarna f�r tempelvakten och de
�ldste: �S�som mot en r�vare haven I g�tt ut med sv�rd och
stavar.
53. Fast�n jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
str�ckt ut edra h�nder emot mig men detta �r eder stund, och nu
r�der m�rkrets makt.�
54. S� grepo de honom och f�rde honom �stad in i �verstepr�stens
hus. Och Petrus f�ljde efter p� avst�nd.
55. Och de t�nde upp en eld mitt p� g�rden och satte sig d�r
tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56. Men en tj�nstekvinna, som fick se honom, d�r han satt vid elden
f�ste �gonen p� honom och sade: �Ocks� denne var med honom.
57. Men han nekade och sade: �Kvinna, jag k�nner honom icke.�
58. Kort d�refter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
�Ocks� du �r en av dem.� Men Petrus svarade: �Nej, det �r jag
icke.�
59. Vid pass en timme d�refter kom en annan som bedyrade och sade:
�F�rvisso var ocks� denne med honom; han �r ju ock en galil�.�
60. D� svarade Petrus: �Jag f�rst�r icke vad du menar.� Och i
detsamma, medan han �nnu talade, gol hanen.
61. D� v�nde Herren sig om och s�g p� Petrus; och Petrus kom d� ih�g
Herrens ord, huru han hade sagt till honom: �F�rr�n hanen i dag
har galit, skall du tre g�nger f�rneka mig.�
62. Och han gick ut och gr�t bitterligen.
63. Och de m�n som h�llo Jesus f�ngen begabbade honom och
misshandlade honom.
64. De h�ljde �ver honom och fr�gade honom och sade: �Profetera: vem
var det som slog dig?�
65. M�nga andra sm�dliga ord talade de ock mot honom.
66. Men n�r det blev dag, f�rsamlade sig folkets �ldste,
�verstepr�ster och skriftl�rde, och l�to f�ra honom inf�r sitt
Stora r�d
67. och sade: ��r du Messias, s� s�g oss det.� Men han svarade dem:
�Om jag s�ger eder det, s� tron I det icke.
68. Och om jag fr�gar, s� svaren I icke.
69. Men h�refter skall M�nniskosonen sitta p� den gudomliga Maktens
h�gra sida.�
70. D� sade de alla: �S� �r du d� Guds Son?� Han svarade dem: �I
s�gen det sj�lva, att jag �r det.�
71. D� sade de: �Vad beh�va vi mer n�got vittnesb�rd? Vi hava ju
sj�lva nu h�rt det av hans egen mun.�
*42/23 Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet
Jesus f�res till Pilatus, f�rh�res,
s�ndes till Herodes, korsf�stes,
uppgiver andan, begraves.
1. Och de stodo upp, hela hopen, och f�rde honom till Pilatus.
2. D�r begynte de anklaga honom och sade: �Vi hava funnit att denne
man f�rleder v�rt folk och vill f�rhindra att man giver kejsaren
skatt, och att han s�ger sig vara Messias, en konung.�
3. D� fr�gade Pilatus honom och sade: �r du judarnas konung?� Han
svarade honom och sade: �Du s�ger det sj�lv.�
4. Men Pilatus sade till �verstepr�sterna och till folket: �Jag
finner intet brottsligt hos denne man.�
5. D� blevo de �nnu ivrigare och sade: �Han uppviglar med sin l�ra
folket i hela Judeen, allt ifr�n Galileen och �nda hit.�
6. N�r Pilatus h�rde detta, fr�gade han om mannen var fr�n
Galileen.
7. Och d� han fick veta att han var fr�n det land som lydde under
Herodes' v�lde, s�nde han honom bort till Herodes, som under
dessa dalar ocks� var i Jerusalem.
8. N�r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
sedan l�ng tid velat se honom; han hade n�mligen h�rt talas om
honom, och han hoppades nu att f� se honom g�ra n�got tecken.
9. Men fast�n han st�llde ganska m�nga fr�gor p� Jesus, svarade
denne honom intet.
10. Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde stodo d�r och anklagade
honom h�ftigt.
11. Men Herodes och hans krigsfolk bem�tte honom med f�rakt och
begabbade honom; och sedan de hade satt p� honom en lysande
kl�dnad, s�nde de honom tillbaka till Pilatus.
12. Och Herodes och Pilatus blevo den dagen v�nner med varandra;
F�rut hade n�mligen dem emellan r�tt ov�nskap.
13. Sedan kallade Pilatus tillhopa �verstepr�sterna och r�dsherrarna
och folket
14. och sade till dem: �I haven f�rt till mig denne man och sagt att
han f�rleder folket; och jag har nu i eder n�rvaro anst�llt
rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till n�got
av det som I anklagen honom f�r.
15. Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju s�nt
honom tillbaka till oss. I sen allts� att denne icke har gjort
n�got som f�rtj�nar d�den.
16. D�rf�r vill jag giva honom l�s, medan jag har tuktat honom.�
18. D� skriade hela hopen och sade: �Hav bort denne, och giv oss
Barabbas l�s.�
19. (Denne man hade blivit kastad i f�ngelse p� grund av ett
upplopp, som hade �gt rum i staden, och f�r ett dr�ps skull.)
20. �ter talade Pilatus till dem, ty han �nskade att kunna giva
Jesus l�s.
21. Men de ropade emot honom: �Korsf�st, korsf�st honom!�
22. D� talade han till dem f�r tredje g�ngen och fr�gade: �Vad ont
har denne d� gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till n�got
som f�rtj�nar d�den D�rf�r vill jag giva honom l�s, sedan jag
har tuktat honom.�
23. Men de l�go �ver honom med h�ga rop och beg�rde att han skulle
l�ta korsf�sta honom; och deras rop blevo honom �verm�ktiga.
24. D� d�mde Pilatus att s� skulle ske, som de beg�rde.
25. Och han l�sgav den man de beg�rde, den som hade blivit kastad i
f�ngelse f�r upplopp och dr�p; men Jesus utl�mnade han, f�r att
med honom skulle ske efter deras vilja.
26. N�r de sedan f�rde bort honom, fingo de fatt en man, Simon fr�n
Cyrene, som kom utifr�n marken; p� honom lade de korset, f�r att
han skulle b�ra det efter Jesus.
27. Men en stor hop folk f�ljde med honom, bland dem ocks� kvinnor
som j�mrade sig och gr�to �ver honom.
28. D� v�nde Jesus sig om till dem och sade: �I Jerusalems d�ttrar,
gr�ten icke �ver mig, utan gr�ten �ver eder sj�lva och �ver edra
barn.
29. Ty se, den tid skall komma, d� man skall s�ga: 'Saliga �ro de
ofruktsamma, de moderliv som icke hava f�tt barn, och de br�st
som icke hava givit di.'
30. D� skall man begynna s�ga till: bergen: 'Fallen �ver oss', och
till h�jderna: 'Skylen oss.'
31. Ty om han g�r s� med det friska tr�det, vad skall icke d� ske
med det torra!�
32. J�mv�l tv� andra, tv� og�rningsm�n, f�rdes ut f�r att avlivas
tillika med honom.
33. Och n�r de hade kommit till den plats som kallades
�Huvudskallen� korsf�ste de honom d�r, s� ock og�rningsm�nnen,
den ene p� h�gra sidan och den andre p� v�nstra.
34. Men Jesus sade. �Fader, f�rl�t dem; ty de veta icke vad de g�ra.
Och de delade hans kl�der mellan sig och kastade lott om dem. --
35. Men folket stod och s�g d�rp�. Och j�mv�l r�dsherrarna drevo
g�ck med honom och sade: �Andra har han hj�lpt; nu m� han hj�lpa
sig sj�lv, om han �r Guds Smorde, den utvalde.�
36. Ocks� krigsm�nnen gingo fram och begabbade honom och r�ckte
honom �ttikvin
37. och sade: ��r du judarnas konung, s� hj�lp dig sj�lv.�
38. Men �ver honom hade man ock satt upp en �verskrift: �Denne �r
judarnas konung.�
39. Och en av de og�rningsm�n som voro d�r upph�ngda sm�dade honom
och sade: �Du �r ju Messias; hj�lp d� dig sj�lv och oss.�
40. D� tillr�ttavisade honom den andre och svarade och sade:
�Fruktar icke heller du Gud, du som �r under samma dom?
41. Oss vederfares detta med all r�tt, ty vi lida vad v�ra g�rningar
�ro v�rda, men denne man har intet ont gjort.�
42. Sedan sade han: �Jesus, t�nk p� mig, n�r du kommer i ditt rike.�
43. Han svarade honom: �Sannerligen s�ger jag dig: I dag skall du
vara med mig i paradiset.�
44. Det var nu omkring sj�tte timmen; d� kom �ver hela landet ett
m�rker, som varade �nda till nionde timmen,
45. i det att solen miste sitt sken. Och f�rl�ten i templet r�mnade
mitt itu.
46. Och Jesus ropade med h�g r�st och sade: �Fader, i dina h�nder
befaller jag min ande.� Och n�r han hade sagt detta, gav han upp
andan.
47. Men n�r h�vitsmannen s�g vad som skedde, prisade han Gud och
sade: �S� var d� denne verkligen en r�ttf�rdig man!�
48. Och n�r allt folket, de som hade kommit tillsammans f�r att se
h�rp�, s�go vad som skedde, slogo de sig f�r br�stet och v�nde
hem igen.
49. Men alla hans v�nner stodo p� avst�nd och s�go detta, bland dem
ocks� n�gra kvinnor, de som hade f�ljt med honom fr�n Galileen.
50. Nu var d�r en r�dsherre, vi namn Josef, en god och r�ttf�rdig
man,
51. som icke hade samtyckt till deras r�dslag och g�rning. Han var
fr�n Arimatea, en stad i Judeen; och han v�ntade p� Guds rike.
52. Denne gick till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp.
53. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han
den i en grav som var uthuggen i klippan, och d�r �nnu ingen
hade varit lagd.
54. Det var d� tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing�.
55. Och de kvinnor, som med honom hade kommit fr�n Galileen, f�ljde
efter och s�go graven och s�go huru hans kropp lades ned d�ri.
56. Sedan v�nde de hem igen och redde till v�lluktande kryddor och
sm�rjelse; men p� sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
*42/24 Evangelium enligt Lukas, 24 Kapitlet
Evangelium enligt Lukas, 24 Kapitlet
�nglar f�rkunna Jesu uppst�ndelse f�r
kvinnorna vid graven. Jesus uppenbarar
sig f�r tv� l�rjungar p� v�g till Emmaus
och f�r de f�rsamlade l�rjungarna i
Jerusalem, giver dem sin v�lsignelse,
upptages till himmelen.
1. Men p� f�rsta veckodagen kommo de, tidigt i sj�lva
dagbr�ckningen, till graven med de v�lluktande kryddor som de
hade tillrett.
2. Och de funno stenen vara bortv�ltrad fr�n graven.
3. D� gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4. N�r de nu icke visste vad de skulle t�nka h�rom, se, d� stodo
tv� man framf�r dem i skinande kl�der.
5. Och de blevo f�rskr�ckta och b�jde sina ansikten ned mot
jorden. D� sade mannen till dem �Varf�r s�ken I den levande
bland de d�da?
6. Han �r icke har, han �r uppst�nden. Kommen ih�g vad han talade
till eder, medan han �nnu var i Galileen, huru han sade:
7. 'M�nniskosonen m�ste bliva �verl�mnad i syndiga m�nniskors
h�nder och bliva korsf�st; men p� tredje dagen skall han uppst�
igen.'�
8. D� kommo de ih�g hans ord.
9. Och de v�nde tillbaka fr�n graven och omtalade allt detta f�r de
elva och f�r alla de andra. --
10. Kvinnorna voro Maria fr�n Magdala och Johanna och den Maria som
var Jakobs moder. Och j�mv�l de andra kvinnorna inst�mde med dem
och sade detsamma till apostlarna.
11. Deras ord syntes dock f�r dessa vara l�st tal, och de trodde dem
icke.
12. Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och n�r han lutade
sig ditin s�g han d�r allenast linnebindlarna. Sedan gick han
hem till sitt, uppfylld av f�rundran �ver det som hade skett.
13. Men tv� av dem voro samma dag stadda p� vandring till en by som
hette Emmaus, och som l�g sextio stadiers v�g fr�n Jerusalem.
14. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15. Medan de nu samtalade och �verlade med varandra, nalkades Jesus
sj�lv och gick med dem.
16. Men deras �gon voro tillslutna, s� att de icke k�nde igen honom.
17. Och han sade till dem: �Vad �r det I talen om med varandra,
medan I g�n h�r?� D� stannade de och s�go bedr�vade ut.
18. Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: �Du
�r v�l en fr�mling i Jerusalem, den ende som icke har h�rt vad
d�r har skett i dessa dagar?�
19. Han fr�gade dem: �Vad d�?� De svarade honom: �Det som har skett
med Jesus fr�n Nasaret, vilken var en profet, m�ktig i g�rningar
och ord inf�r Gud och allt folket:
20. huru n�mligen v�ra �verstepr�ster och r�dsherrar hava utl�mnat
honom till att d�mas till d�den och hava korsf�st honom.
21. Men vi hoppades att han var den som skulle f�rlossa Israel. Och
likv�l, till allt detta kommer att det redan �r tredje dagen
sedan detta skedde.
22. Men nu hava d�rj�mte n�gra av v�ra kvinnor gjort oss h�pna; ty
sedan de bittida p� morgonen hade varit vid graven
23. och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till
och med hade sett en �nglasyn, och �nglarna hade sagt att han
levde.
24. Och n�r n�gra av dem som voro. med oss gingo bort till graven,
funno de det vara s� som kvinnorna hade sagt, men honom sj�lv
s�go de icke.�
25. D� sade han till dem: �O, huru of�rst�ndiga �ren I icke och
tr�ghj�rtade till att tro p� allt vad profeterna hava talat!
26. M�ste icke Messias lida detta, f�r I att s� ing� i sin
h�rlighet?�
27. Och han begynte att genomg� Moses och alla profeterna och
uttydde f�r dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28. N�r de nu nalkades byn dit de voro p� v�g, st�llde han sig som
om han ville g� vidare.
29. Men de n�dgade honom och sade: �Bliv kvar hos oss, ty det lider
mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.� D� gick han
ditin och stannade kvar hos dem.
30. Och n�r han nu l�g till bords med dem, tog han br�det och
v�lsignade och br�t det och r�ckte �t dem.
31. D�rvid �ppnades deras �gon, s� att de k�nde igen honom. Men d�
f�rsvann han ur deras �syn.
32. Och de sade till varandra: �Voro icke v�ra hj�rtan brinnande i
oss, n�r han talade med oss p� v�gen och uttydde skrifterna f�r
oss?�
33. Och i samma stund stodo de upp och v�nde tillbaka till
Jerusalem; och de funno d�r de elva f�rsamlade, s� ock de andra
som hade slutit sig till dem.
34. Och dessa sade: �Herren �r verkligen uppst�nden, och han har
visat sig f�r Simon.�
35. D� f�rt�ljde de sj�lva vad som hade skett p� v�gen, och huru han
hade blivit igenk�nd av dem, n�r han br�t br�det.
36. Medan de nu talade h�rom, stod han sj�lv mitt ibland dem och
sade till dem: �Frid vare med eder.
37. D� blevo de f�rf�rade och uppfylldes av fruktan och trodde att
det var en ande de s�go.
38. Men han sade till dem: �Varf�r �ren I s� f�rskr�ckta, och varf�r
uppstiga tvivel i edra hj�rtan?
39. Sen h�r mina h�nder och mina f�tter, och sen att det �r jag
sj�lv; ja, tagen p� mig och sen. En ande har ju icke k�tt och
ben, s�som I sen mig hava.�
40. Och n�r han hade sagt detta, visade han dem sina h�nder och sina
f�tter.
41. Men d� de �nnu icke trodde, f�r gl�djes skull, utan allenast
f�rundrade sig, sade han till dem: �Haven I h�r n�got att �ta?�
42. D� r�ckte de honom ett stycke stekt fisk och n�got av en
honungskaka;
43. och han tog det och �t d�rav i deras �syn.
44. Och han sade till dem: �Det �r s�som jag sade till eder, medan
jag �nnu var bland eder, att allt m�ste fullbordas, som �r
skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.�
45. D�refter �ppnade han deras sinnen, s� att de f�rstodo skrifterna.
46. Och han sade till dem: �Det �r s� skrivet, att Messias skulle
lida och p� tredje dagen uppst� fr�n de d�da,
47. och att b�ttring till syndernas f�rl�telse i hans namn skulle
predikas bland alla folk, och f�rst i Jerusalem.
48. I kunnen vittna h�rom.
49. Och se, jag vill s�nda till eder vad min Fader har utlovat. Men
I skolen stanna kvar h�r i staden, till dess I fr�n h�jden
bliven bekl�dda med kraft.�
50. Sedan f�rde han dem ut till Betania; och d�r lyfte han upp sina
h�nder och v�lsignade dem.
51. Och medan han v�lsignade dem, f�rsvann han ifr�n dem och blev
upptagen till himmelen.
52. D� tillb�do de honom och v�nde sedan tillbaka till Jerusalem,
uppfyllda av stor gl�dje.
53. Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
*43/ Evangelium enligt Johannes
*43/01 Evangelium enligt Johannes, 1 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 1 Kapitlet
Det gudomliga Ordets m�nniskoblivande i
Jesus Kristus. Johannes d�parens
vittnesb�rd. Jesu f�rsta l�rjungar.
1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
Gud.
2. Detta var i begynnelsen hos Gud.
3. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
till, som �r till.
4. I det var liv, och livet var m�nniskornas ljus.
5. Och ljuset lyser i m�rkret, och m�rkret har icke f�tt makt
d�rmed.
6. En man upptr�dde, s�nd av Gud; hans namn var Johannes.
7. Han kom s�som ett vittne, f�r att vittna om ljuset, p� det att
alla skulle komma till tro genom honom.
8. Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
9. Det sanna ljuset, det som lyser �ver alla m�nniskor, skulle nu
komma i v�rlden.
10. I v�rlden var han, och genom honom hade v�rlden blivit till, men
v�rlden ville icke veta av honom.
11. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
12. Men �t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds
barn, �t dem som tro p� hans namn;
13. och de hava blivit f�dda, icke av blod, ej heller av k�ttslig
vilja, ej heller av n�gon mans vilja, utan av Gud.
14. Och Ordet vart k�tt och tog sin boning ibland oss, och vi s�go
hans h�rlighet, vi s�go likasom en enf�dd Sons h�rlighet fr�n
sin Fader, och han var full av n�d och sanning.
15. Johannes vittnar om honom, han ropar och s�ger: �Det var om
denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han �r f�re mig; ty
han var f�rr �n jag.'�
16. Av hans fullhet hava vi ju alla f�tt, ja, n�d ut�ver n�d;
17. ty genom Moses blev lagen given, men n�den och sanningen hava
kommit genom Jesus Kristus.
18. Ingen har n�gonsin sett Gud; den enf�dde Sonen, som �r i Faderns
sk�te[1], han har kungjort vad Gud �r.
19. Och detta �r vad Johannes vittnade, n�r judarna hade s�nt till
honom pr�ster och leviter fr�n Jerusalem f�r att fr�ga honom vem
han var.
20. Han svarade �ppet och f�rnekade icke; han sade �ppet: �Jag �r
icke Messias.�
21. �ter fr�gade de honom: �Vad �r du d�? �r du Elias?� Han
svarade: �Det �r jag icke.� -- ��r du Profeten?� Han svarade:
�Nej.�
22. D� sade de till honom: �Vem �r du d�? S�g oss det, s� att vi
kunna giva dem svar, som hava s�nt oss. Vad s�ger du om dig
sj�lv?�
23. Han svarade: �Jag �r r�sten av en som ropar i �knen: 'J�mnen
v�gen f�r Herren', s�som profeten Esaias sade.�
24. Och m�nnen voro uts�nda ifr�n faris�erna.
25. Och de fr�gade honom och sade till honom: �Varf�r d�per du d�,
om du icke �r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?�
26. Johannes svarade dem och sade: �Jag d�per i vatten; men mitt
ibland eder st�r en som I icke k�nnen:
27. han som kommer efter mig[2], vilkens skorem jag icke �r v�rdig
att uppl�sa.�
28. Detta skedde i Betania, p� andra sidan Jordan, d�r Johannes
d�pte.
29. Dagen d�refter s�g han Jesus nalkas; d� sade han: �Se, Guds
Lamm, som borttager v�rldens synd!
30. Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som �r
f�re mig; ty han var f�rr �n jag.'
31. Och jag k�nde honom icke; men f�r att han skall bliva uppenbar f�r
Israel, d�rf�r �r jag kommen och d�per i vatten.�
32. Och Johannes vittnade och sade: �Jag s�g Anden s�som en duva
s�nka sig ned fr�n himmelen; och han f�rblev �ver honom.
33. Och jag k�nde honom icke; men den som s�nde mig till att d�pa i
vatten, han sade till mig: 'Den �ver vilken du f�r se Anden
s�nka sig ned och f�rbliva, han �r den som d�per i helig ande.'
34. Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne �r Guds
Son.�
35. Dagen d�refter stod Johannes �ter d�r med tv� av sina l�rjungar.
36. N�r d� Jesus kom g�ende, s�g Johannes p� honom och sade: �Se,
Guds Lamm!�
37. Och de tv� l�rjungarna h�rde hans ord och f�ljde Jesus.
38. D� v�nde sig Jesus om, och n�r han s�g att de f�ljde honom,
fr�gade han dem: �Vad viljen I?� De svarade honom: �Rabbi� (det
betyder m�stare) �var bor du?�
39. Han sade till dem: �Kommen och sen.� D� gingo de med honom och
s�go var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. --
Detta skedde vid den tionde timmen.
40. En av de tv� som hade h�rt var Johannes sade, och som hade f�ljt
Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
41. Denne tr�ffade f�rst sin broder Simon och sade till honom: �Vi
hava funnit Messias� (det betyder detsamma som Kristus).[3]
42. Och han f�rde honom till Jesus. D� s�g Jesus p� honom och sade:
�Du �r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas� (det betyder
detsamma som Petrus).[4]
43. Dagen d�refter ville Jesus g� d�rifr�n till Galileen, och han
tr�ffade d� Filippus. Och Jesus sade till honom: �F�lj mig.�
44. Och Filippus var fr�n Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.
45. Filippus tr�ffade Natanael och sade till honom: �Den som Moses
har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
hava vi funnit, Jesus, Josefs son, fr�n Nasaret.�
46. Natanael sade till honom: �Kan n�got gott komma fr�n Nasaret?�
Filippus svarade honom: �Kom och se.�
47. N�r nu Jesus s�g Natanael nalkas, sade han om honom: �Se, denne
�r en r�tt israelit, i vilken icke finnes n�got svek.�
48. Natanael fr�gade honom: �Huru kunna du k�nna mig?� Jesus svarade
och sade till honom: �F�rr�n Filippus kallade dig, s�g jag dig,
d�r du var under fikontr�det.�
49. Natanael svarade honom: �Rabbi, du �r Guds Son, du �r Israels
konung.�
50. Jesus svarade och sade till honom: �Eftersom jag sade dig att
jag s�g dig under fikontr�det, tror du? St�rre ting �n vad
detta �r skall du f� se.�
51. D�refter sade han till honom: �Sannerligen, sannerligen s�ger
jag eder: I skolen f� se himmelen �ppen och Guds �nglar fara upp
och fara ned �ver M�nniskosonen.�
[1] Eller: Ingen har n�gonsin sett Gud; en enf�dd Gud, han som �r i
Faderns sk�te, osv.
[2] vilken har varit f�re mig.
[3] B�da orden betyda den smorde; det f�rra �r arameiska, det senare
grekiska.
[4] Det arameiska ordet kefa betyder klippa -- Jfr Matt. 16:18.
*43/02 Evangelium enligt Johannes, 2 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 2 Kapitlet
Jesus g�r vid ett br�llop i Kana sitt
f�rsta under, kommer vid p�skh�gtiden
till Jerusalem, rensar helgedomen.
1. P� tredje dagen var ett br�llop i Kana i Galileen, och Jesu
moder var d�r.
2. Ocks� Jesus och hans l�rjungar blevo bjudna till br�llopet.
3. Och vinet begynte taga slut. D� sade Jesu moder till honom: �De
hava intet vin.�
4. Jesus svarade henne: �L�t mig vara, moder; min stund �r �nnu
icke kommen.�
5. Hans moder sade d� till tj�narna: �Vadhelst han s�ger till eder,
det skolen I g�ra.�
6. Nu stodo d�r sex stenkrukor, s�dana som judarna hade f�r sina
reningar; de rymde tv� eller tre bat-m�tt var.
7. Jesus sade till dem: �Fyllen krukorna med vatten.� Och de fyllde
dem �nda till br�dden.
8. Sedan sade han till dem: ��sen nu upp och b�ren till
�vertj�naren.� Och de gjorde s�.
9. Och �vertj�naren smakade p� vattnet, som nu hade blivit vin; och
han visste icke varifr�n det hade kommit, vilket d�remot
tj�narna visste, de som hade �st upp vattnet. D� kallade
�vertj�naren p� brudgummen.
10. och sade till honom: �Man brukar eljest alltid s�tta fram det
goda vinet, och sedan, n�r g�sterna hava f�tt f�r mycket, det
som �r s�mre. Du har g�mt det goda vinet �nda tills nu.�
11. Detta var det f�rsta tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i
Kana i Galileen och uppenbarade s� sin h�rlighet; och hans
l�rjungar trodde p� honom.
12. D�refter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
br�der och sina l�rjungar; och d�r stannade de n�gra f� dagar.
13. Judarnas p�sk var nu n�ra, och Jesus begav sig d� upp till
Jerusalem.
14. Och n�r han fick i helgedomen se huru d�r sutto m�n som s�lde
f�kreatur och f�r och duvor, och huru v�xlare sutto d�r.
15. D� gjorde han sig ett gissel av t�g och drev dem alla ut ur
helgedomen, med f�r och f�kreatur, och slog ut v�xlarnas
penningar och st�tte omkull deras bord.
16. Och till duvom�nglarna sade han: �Tagen bort detta h�rifr�n;
g�ren icke min Faders hus till ett marknadshus.�
17. Hans l�rjungar kommo d� ih�g att det var skrivet: �Nit�lskan f�r
ditt hus skall f�rt�ra mig.�
18. D� togo judarna till orda och sade till honom: �Vad f�r tecken
l�ter du oss se, eftersom du g�r p� detta s�tt?�
19. Jesus svarade och sade till dem: �Bryten ned detta tempel, s�
skall jag inom tre dagar l�ta det uppst� igen.�
20. D� sade judarna: �I fyrtiosex �r har man byggt p� detta tempel,
och du skulle l�ta det uppst� igen inom tre dagar?�
21. Men det var om sin kropps tempel han talade.
22. Sedan, n�r han hade uppst�tt fr�n de d�da, kommo hans l�rjungar
ih�g att han hade sagt detta; och de trodde d� skriften och det
ord som Jesus hade sagt.
23. Medan han nu var i Jerusalem, under p�sken, vid h�gtiden, kommo
m�nga till tro p� hans namn, n�r de s�go de tecken som han
gjorde.
24. Men sj�lv betrodde sig Jesus icke �t dem, eftersom han k�nde
alla
25. och icke beh�vde n�gon annans vittnesb�rd om m�nniskorna; ty av
sig sj�lv visste han vad i m�nniskan var.
*43/03 Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet
Jesu samtal med Nikodemus. Johannes
d�parens sista vittnesb�rd.
1. Men bland faris�erna var en man som hette Nikodemus, en av
judarnas r�dsherrar.
2. Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: �Rabbi, vi
veta att det �r fr�n Gud du har kommit s�som l�rare; ty ingen
kan g�ra s�dana tecken som du g�r, om icke Gud �r med honom.�
3. Jesus svarade och sade till honom: �Sannerligen, sannerligen
s�ger jag dig: Om en m�nniska icke bliver f�dd p� nytt[1], s�
kan hon icke f� se Guds rike.�
4. Nikodemus sade till honom: �Huru kan en m�nniska f�das, n�r hon
�r gammal? Icke kan hon v�l �ter g� in i sin moders liv och
f�das?�
5. Jesus svarade: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag dig: Om en
m�nniska icke bliver f�dd av vatten och ande, s� kan hon icke
komma in i Guds rike.
6. Det som �r f�tt av k�tt, det �r k�tt; och det som �r f�tt av
Anden, det �r ande.
7. F�rundra dig icke �ver att jag sade dig att I m�sten f�das p�
nytt.
8. Vinden bl�ser vart den vill, och du h�r dess sus, men du vet
icke varifr�n den kommer, eller vart den far; s� �r det med var
och en som �r f�dd av Anden[2].�
9. Nikodemus svarade och sade till honom: �Huru kan detta ske?�
10. Jesus svarade och sade till honom: ��r du Israels l�rare och
f�rst�r icke detta?
11. Sannerligen, sannerligen s�ger jag dig: Vad vi veta, det tala
vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men v�rt vittnesb�rd
tagen I icke emot.
12. Tron i icke, n�r jag talar till eder om jordiska ting, huru
skolen I d� kunna tro, n�r jag talar till eder om himmelska
ting?
13. Och likv�l har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
ned fr�n himmelen, M�nniskosonen, som var i himmelen.
14. Och s�som Moses upph�jde ormen i �knen, s� m�ste M�nniskosonen
bliva upph�jd,
15. s� att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
16. Ty s� �lskade Gud v�rlden, att han utgav sin enf�dde Son, p� det
att var och en som tror p� honom skall icke f�rg�s, utan hava
evigt liv.
17. Ty icke s�nde Gud sin Son i v�rlden f�r att d�ma v�rlden, utan
f�r att v�rlden skulle bliva fr�lst genom honom.
18. Den som tror p� honom, han bliver icke d�md, men den som icke
tror, han �r redan d�md, eftersom han icke tror p� Guds enf�dde
Sons namn.
19. Och detta �r domen, att n�r ljuset hade kommit i v�rlden,
m�nniskorna dock �lskade m�rkret mer �n ljuset, eftersom deras
g�rningar voro onda,
20. Ty var och en som g�r vad ont �r, han hatar ljuset och kommer
icke till ljuset, p� det att hans g�rningar icke skola bliva
blottade.
21. Men den som g�r sanningen, han kommer till ljuset, f�r att det
skall bliva uppenbart att hans g�rningar �ro gjorda i Gud.�
22. D�refter begav sig Jesus med sina l�rjungar till den judiska
landsbygden, och d�r vistades han med dem och d�pte.
23. Men ocks� Johannes d�pte, i Enon, n�ra Salim, ty d�r fanns
mycket vatten; och folket kom dit och l�t d�pa sig.
24. Johannes hade n�mligen �nnu icke blivit kastad i f�ngelse.
25. D� uppstod mellan Johannes' l�rjungar och en jude en tvist om
reningen.
26. Och de kommo till Johannes och sade till honom: �Rabbi, se, den
som var hos dig p� andra sidan Jordan, den som du har vittnat
om, han d�per, och alla komma till honom.�
27. Johannes svarade och sade: �En m�nniska kan intet taga, om det
icke bliver henne givet fr�n himmelen.�
28. I kunnen sj�lva giva mig det vittnesb�rdet att jag sade: 'Icke
�r jag Messias; jag �r allenast s�nd framf�r honom.'
29. Brudgum �r den som har bruden; men brudgummens v�n, som st�r d�r
och h�r honom, han gl�der sig storligen �t brudgummens r�st. Den
gl�djen �r mig nu given i fullt m�tt.
30. Det �r s�som sig b�r att han v�xer till, och att jag
f�rminskas. --
31. Den som kommer ovanifr�n, han �r �ver alla; den som �r fr�n
jorden, han �r av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som
kommer fr�n himmelen, han �r �ver alla,
32. och vad han har sett och h�rt, det vittnar han om; och likv�l
tager ingen emot hans vittnesb�rd.
33. Men om n�gon tager emot hans vittnesb�rd, s� bekr�ftar han
d�rmed att Gud �r sannf�rdig.
34. Ty den som Gud har s�nt, han talar Guds ord; Gud giver n�mligen
icke Anden efter m�tt.
35. Fadern �lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
36. Den som tror p� Sonen, han har evigt liv; men den som icke
h�rsammar Sonen, han skall icke f� se livet, utan Guds vrede
f�rbliver �ver honom.�
[1] Grundtextens uttryck har den dubbla betydelsen p� nytt och
ovanifr�n; jfr v. 31.
[2] Grundtexten har h�r samma uttryck f�r vind som f�r ande.
*43/04 Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet
Jesus samtalar med en samaritisk kvinna,
mottages med tro av samariterna, botar
en kunglig tj�nstemans son.
1. Men Herren fick nu veta att faris�erna hade h�rt hurusom Jesus
vann flera l�rjungar och d�pte flera �n Johannes;
2. dock var det icke Jesus sj�lv som d�pte, utan hans l�rjungar.
3. D� l�mnade han Judeen och begav sig �ter till Galileen.
4. D�rvid m�ste han taga v�gen genom Samarien.
5. S� kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, n�ra det
jordstycke som Jakob gav �t sin son Josef.
6. Och d�r var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var tr�tt av
vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den
sj�tte timmen.
7. D� kom en samaritisk kvinna f�r att h�mta vatten. Jesus sade
till henne: �Giv mig att dricka.�
8. Hans l�rjungar hade n�mligen g�tt in i staden f�r att k�pa mat.
9. D� sade den samaritiska kvinnan till honom: �Huru kan du, som �r
jude, bedja mig, som �r en samaritisk kvinna, om n�got att
dricka?� Judarna hava n�mligen ingen umg�ngelse med samariterna.
10. Jesus svarade och sade till henne: �F�rstode du Guds g�va, och
vem den �r som s�ger till dig: 'Giv mig att dricka', s� skulle i
st�llet du hava bett honom, och han skulle d� hava givit dig
levande vatten[1].�
11. Kvinnan sade till honom: �Herre, du har ju intet att h�mta upp
vatten med, och brunnen �r djup. Varifr�n f�r du d� det friska
vattnet?�
12. Icke �r du v�l f�rmer �n v�r fader Jakob, som gav oss brunnen
och sj�lv med sina barn och sin boskap drack ur den?�
13. Jesus svarade och sade till henne: �Var och en som dricker av
detta vatten, han bliver t�rstig igen;
14. men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
aldrig n�gonsin t�rsta, utan det vatten jag giver honom skall
bliva i honom en k�lla vars vatten springer upp med evigt liv.�
15. Kvinnan sade till honom: �Herre, giv mig det vattnet, s� att jag
icke mer beh�ver t�rsta och komma hit f�r att h�mta vatten.�
16. Han sade till henne: �G� och h�mta din man, och kom sedan
tillbaka.�
17. Kvinnan svarade och sade: �Jag har ingen man.� Jesus sade till
henne: �Du har r�tt i vad du s�ger, att du icke har n�gon man.�
18. Ty fem m�n har du haft, och den du nu har �r icke din man; d�ri
sade du sant.
19. D� sade kvinnan till honom: �Herre, jag ser att du �r en profet.
20. V�ra f�der hava tillbett p� detta berg, men I s�gen att i
Jerusalem den plats finnes, d�r man b�r tillbedja.�
21. Jesus sade till henne: �Tro mig, kvinna: den tid kommer, d� det
varken �r p� detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
Fadern.
22. I tillbedjen vad I icke k�nnen, vi tillbedja vad vi k�nna -- ty
fr�lsningen kommer fr�n judarna --
23. men den tid skall komma, ja, den �r redan inne, d� sanna
tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty s�dana
tillbedjare vill Fadern hava.
24. Gud �r ande, och de som tillbedja m�ste tillbedja i ande och
sanning.�
25. Kvinnan sade till honom: �Jag vet att Messias skall komma, han
som ock kallas Kristus; n�r han kommer, skall han f�rkunna oss
allt.�
26. Jesus svarade henne: �Jag, som talar med dig, �r den du nu
n�mnde.�
27. I detsamma kommo hans l�rjungar; och de f�rundrade sig �ver att
han talade med en kvinna. Dock fr�gade ingen vad han ville
henne, eller varf�r han talade med henne.
28. Men kvinnan l�t sin kruka st� och gick in i staden och sade till
folket:
29. �Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
gjort. M�nne icke han �r Messias?�
30. D� gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31. Under tiden b�do l�rjungarna honom och sade: �Rabbi, tag och
�t.�
32. Men han svarade dem: �Jag har mat att �ta som I icke veten om.�
33. D� sade l�rjungarna till varandra: �Kan v�l n�gon hava burit mat
till honom?�
34. Jesus sade till dem: �Min mat �r att g�ra dens vilja, som har
s�nt mig, och att fullborda hans verk.�
35. I s�gen ju att det �nnu �r fyra m�nader innan sk�rdetiden
kommer. Men se, jag s�ger eder: Lyften upp edra �gon, och sen p�
f�lten, huru de hava vitnat till sk�rd.
36. Redan nu f�r den som sk�rdar uppb�ra sin l�n och samla in frukt
till evigt liv; s� kunna den som s�r och den som sk�rdar
tillsammans gl�dja sig.
37. Ty h�r sannas det ordet, att en �r den som s�r och en annan den
som sk�rdar.
38. Jag har s�nt eder att sk�rda, d�r I icke haven arbetat. Andra
hava arbetat, och I haven f�tt g� in i deras arbete[2].�
39. Och m�nga samariter fr�n den staden kommo till tro p� honom f�r
kvinnans ords skull, d� hon vittnade att han hade sagt henne
allt vad hon hade gjort.
40. N�r sedan samariterna kommo till honom, b�de de honom att stanna
kvar hos dem. S� stannade han d�r i tv� dagar.
41. Och l�ngt flera kommo d� till tro f�r hans egna ords skull.
42. Och de sade till kvinnan: �Nu �r det icke mer f�r dina ords
skull som vi tro, ty vi hava nu sj�lva h�rt honom, och vi veta
nu att han i sanning �r v�rldens Fr�lsare.�
43. Men efter de tv� dagarna gick han d�rifr�n till Galileen.
44. Ty Jesus vittnade sj�lv att en profet icke �r aktad i sitt eget
f�dernesland.
45. N�r han nu kom till Galileen, togo galil�erna v�nligt emot
honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
vid h�gtiden. Ocks� de hade n�mligen varit d�r vid h�gtiden.
46. S� kom han �ter till Kana i Galileen, d�r han hade gjort vattnet
till vin. I Kapernaum fanns d� en man i konungens tj�nst,
vilkens son l�g sjuk.
47. N�r han nu h�rde att Jesus hade kommit fr�n Judeen till
Galileen, begav han sig �stad till honom och bad att han skulle
komma ned och bota hans son; ty denne l�g f�r d�den.
48. D� sade Jesus till honom: �Om I icke sen tecken och under, s�
tron I icke.�
49. Mannen sade till honom: �Herre, kom ned, f�rr�n mitt barn d�r.�
50. Jesus svarade honom: �G�, din son f�r leva.� D� trodde mannen
det ord som Jesus sade till honom, och gick.
51. Och medan han �nnu var p� v�gen hem, m�tte honom hans tj�nare
och sade: �Din son kommer att leva.�
52. D� fr�gade han dem vid vilken timme det hade blivit b�ttre med
honom. De svarade honom: �I g�r vid den sjunde timmen l�mnade
febern honom.�
53. D� m�rkte fadern att det hade skett just den timme d� Jesus sade
till honom: �Din son f�r leva.� Och han kom till tro, s� ock
hela hans hus.
54. Detta var nu �ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
gjorde, sedan han hade kommit fr�n Judeen till Galileen.
[1] Grundtextens uttryck, som bokstavligen betyder levande vatten,
har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar
uttrycket i den senare betydelsen.
[2] Eller: Jag har s�nt eder att sk�rda, d�r I icke haven arbetat.
Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.
*43/05 Evangelium enligt Johannes, 5 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 5 Kapitlet
Jesus botar p� en sabbat en sjuk vid
Betesda, f�rf�ljes d�rf�r s�som
sabbatsbrytare, f�rsvarar sig och
vittnar om sitt f�rh�llande till Fadern.
1. D�refter inf�ll en av judarnas h�gtider, och Jesus for upp till
Jerusalem.
2. Vid F�rporten i Jerusalem ligger en damm, p� hebreiska kallad
Betesda, och invid den finnas fem pelarg�ngar.
3. I dessa l�go m�nga sjuka, blinda, halta, f�rtvinade.
4. [1]
5. D�r fanns nu en man som hade varit sjuk i trettio�tta �r.
6. D� Jesus fick se denne, d�r han l�g, och fick veta att han redan
l�ng tid hade varit sjuk, sade han till honom: �Vill du bliva
frisk?�
7. Den sjuke svarade honom: �Herre, jag har ingen som hj�lper mig
ned i dammen, n�r vattnet har kommit i r�relse; och s� stiger en
annan ditned f�re mig, medan jag �nnu �r p� v�g.�
8. Jesus sade till honom: �St� upp, tag din s�ng och g�.�
9. Och strax blev mannen frisk och tog sin s�ng och gick. Men det
var sabbat den dagen.
10. D�rf�r sade judarna till mannen som hade blivit botad: �Det �r
sabbat; det �r icke lovligt f�r dig att b�ra s�ngen.�
11. Men han svarade dem: �Den som gjorde mig frisk, han sade till
mig: 'Tag din s�ng och g�.'�
12. D� fr�gade de honom: �Vem var den mannen som sade till dig att
du skulle taga sin s�ng och g�?�
13. Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var d�r p�
platsen. --
14. Sedan tr�ffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
�Se, du har blivit frisk; synda icke h�refter, p� det att icke
n�got v�rre m� vederfaras dig.�
15. Mannen gick d� bort och omtalade f�r judarna, att det var Jesus
som hade gjort honom frisk.
16. D�rf�r f�rf�ljde nu judarna Jesus[2], eftersom han gjorde
s�dant p� sabbaten.
17. Men han svarade dem: �Min Fader verkar �nnu alltj�mt; s� verkar
ock jag.�
18. Och d�rf�r stodo judarna �nnu mer efter att d�da honom, eftersom
han icke allenast ville g�ra sabbaten om intet, utan ock kallade
Gud sin Fader och gjorde sig sj�lv lik Gud.
19. D� talade Jesus �ter och sade till dem: �Sannerligen,
sannerligen s�ger jag eder: Sonen kan icke g�ra n�got av sig
sj�lv, utan han g�r allenast vad han ser Fadern g�ra; ty vad han
g�r, det g�r likaledes ock Sonen.
20. Ty Fadern �lskar Sonen och l�ter honom se allt vad han sj�lv
g�r; och st�rre g�rningar, �n dessa �ro, skall han l�ta honom
se, s� att I skolen f�rundra eder.
21. Ty s�som Fadern uppv�cker d�da och g�r dem levande, s� g�r ock
Sonen levande vilka han vill.
22. Icke heller d�mer Fadern n�gon, utan all dom har han �verl�tit
�t Sonen,
23. f�r att alla skola �ra Sonen s�som de �ra Faderns. Den som icke
�rar Sonen, han �rar icke heller Fadern, som har s�nt honom.
24. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som h�r mina ord
och tror honom som har s�nt mig, han har evigt liv och kommer
icke under n�gon dom, utan har �verg�tt fr�n d�den till livet.
25. Sannerligen s�ger jag eder: Den stund kommer, jag, den �r redan
inne, s� de d�da skola h�ra Guds Sons r�st, och de som h�ra den
skola bliva levande.
26. Ty s�som Fadern har liv i sig sj�lv, s� har han ock givit �t
Sonen att hava liv i sig sj�lv.
27. Och han har givit honom makt att h�lla dom, eftersom han �r
M�nniskoson.
28. F�rundren eder icke �ver detta. Ty den stund kommer, d� alla som
�ro i gravarna skola h�ra hans r�st
29. och g� ut ur dem: de som hava gjort vad gott �r skola uppst�
till liv, och de som hava gjort vad ont �r skola uppst� till
dom.
30. Jag kan icke g�ra n�got av mig sj�lv. S�som jag h�r, s� d�mer
jag; och min dom �r r�ttvis, ty jag s�ker icke min vilja, utan
dens vilja, som har s�nt mig.
31. Om jag sj�lv vittnar om mig, s� g�ller icke mitt vittnesb�rd.
32. Men det �r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
vittnesb�rd om mig �r sant.
33. I haven s�nt bud till Johannes, och han har vittnat f�r
sanningen,
34. Dock, det �r icke av n�gon m�nniska som jag tager emot
vittnesb�rd om mig; men jag s�ger detta, f�r att I skolen bliva
fr�lsta.
35. Han var den brinnande, skinande lampan, och f�r en liten stund
villen I fr�jdas i dess ljus.
36. Men jag har ett vittnesb�rd om mig, som �r f�rmer �n Johannes'
vittnesb�rd: de g�rningar som Fadern har givit mig att
fullborda, just de g�rningar som jag g�r, de vittna om mig, att
Fadern har s�nt mig.
37. Ja, Fadern, som har s�nt mig, han har sj�lv vittnat om mig. Hans
r�st haven I aldrig n�gonsin h�rt, ej heller haven I sett hans
gestalt,
38. och hans ord haven I icke l�tit f�rbliva i eder. Ty den han har
s�nt, honom tron I icke.
39. I rannsaken skrifterna, d�rf�r att I menen eder i dem hava evigt
liv; och det �r dessa som vittna om mig.
40. Men I viljen icke komma till mig f�r att f� liv.
41. Jag tager icke emot pris av m�nniskor;
42. men jag k�nner eder och vet att I icke haven Guds k�rlek i eder.
43. Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44. Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
icke s�ken det pris som kommer fr�n honom som allena �r Gud?
45. Menen icke att det �r jag som skall anklaga eder hos Fadern.
Den som anklagar eder �r Moses, han till vilken I s�tten edert
hopp.
46. Trodden I Moses, s� skullen I ju tro mig, ty om mig har han
skrivit.
47. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d� kunna tro mina
ord?�
[2] och s�kte att d�da honom.
*43/06 Evangelium enligt Johannes, 6 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 6 Kapitlet
Jesus bespisar fem tusen m�n, g�r p�
vattnet, undervisar om livets br�d,
bek�nnes av Petrus vara �Guds Helige�.
1. D�refter for Jesus �ver Galileiska sj�n, �Tiberias' sj��.
2. Och mycket folk f�ljde efter honom, d�rf�r att de s�go de tecken
som han gjorde med de sjuka.
3. Men Jesus gick upp p� berget och satte sig d�r med sina
l�rjungar.
4. Och p�sken, judarnas h�gtid, var n�ra.
5. D� nu Jesus lyfte upp sina �gon och s�g att mycket folk kom till
honom, sade han till Filippus: �Varifr�n skola vi k�pa br�d, s�
att dessa f� �ta?�
6. Men detta sade han f�r att s�tta honom p� prov, ty sj�lv visste
han vad han skulle g�ra.
7. Filippus svarade honom: �Br�d f�r tv� hundra silverpenningar[1]
vore icke nog f�r att var och en skulle f� ett litet stycke.�
8. D� sade till honom en annan av hans l�rjungar, Andreas, Simon
Petrus' broder:
9. �H�r �r en gosse som har fem kornbr�d och tv� fiskar; men vad
f�rsl�r det f�r s� m�nga?�
10. Jesus sade: �L�ten folket l�gga sig h�r.� Och p� det st�llet var
mycket gr�s. D� l�grade sig m�nnen d�r, och deras antal var vid
pass fem tusen.
11. D�refter tog Jesus br�den och tackade Gud och delade ut �t dem
som hade lagt sig ned d�r, likaledes ock av fiskarna, s� mycket
de ville hava.
12. Och n�r de voro m�tta, sade han till sina l�rjungar: �Samlen
tillhopa de �verblivna styckena, s� att intet f�rfares.�
13. D� samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
som av de fem kornbr�den hade blivit �ver efter dem som hade
�tit.
14. D� nu m�nniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
�Denne �r f�rvisso Profeten som skulle komma i v�rlden.�
15. N�r d� Jesus m�rkte att de t�nkte komma och med v�ld f�ra honom
med sig och g�ra honom till konung, drog han sig �ter undan till
berget, helt allena.
16. Men n�r det blev afton, gingo hans l�rjungar ned till sj�n
17. och stego i en b�t f�r att fara �ver sj�n till Kapernaum. Det
hade d� redan blivit m�rkt, och Jesus hade �nnu icke kommit till
dem;
18. och sj�n gick h�g, ty det bl�ste h�rt.
19. N�r de s� hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier,
fingo de se Jesus komma g�ende p� sj�n och nalkas b�ten. D�
blevo de f�rskr�ckta.
20. Men han sade till dem: �Det �r jag; varen icke f�rskr�ckta.�
21. De ville d� taga honom upp i b�ten; och strax var b�ten framme
vid landet dit de foro.
22. Dagen d�refter h�nde sig detta. Folket som stod kvar p� andra
sidan sj�n hade lagt m�rke till att d�r icke fanns mer �n en
enda b�t, och att Jesus icke hade stigit i den b�ten med sina
l�rjungar, utan att l�rjungarna hade farit bort allena.
23. Andra b�tar hade likv�l kommit fr�n Tiberias och lagt till n�ra
det st�lle d�r folket bespisades efter det att Herren hade
uttalat tacks�gelsen.
24. N�r allts� folket nu s�g att Jesus icke var d�r, ej heller hans
l�rjungar, stego de sj�lva i b�tarna och foro till Kapernaum f�r
att s�ka efter Jesus.
25. Och d� de funno honom d�r p� andra sidan sj�n, fr�gade de honom:
�Rabbi, n�r kom du hit?�
26. Jesus svarade dem och sade: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag
eder: I s�ken mig icke d�rf�r att I haven sett tecken, utan
d�rf�r att I fingen �ta av br�den och bleven m�tta.
27. Verken icke f�r att f� den mat som f�rg�s, utan f�r att f� den
mat som f�rbliver och har med sig evigt liv, den som
M�nniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sj�lv,
l�tit undf� sitt insegel.�
28. D� sade de till honom: �Vad skola vi g�ra f�r att utf�ra Guds
g�rningar?�
29. Jesus svarade och sade till dem: �Detta �r Guds g�rning, att I
tron p� den han har s�nt.�
30. De sade till honom: �Vad f�r tecken g�r du d�? L�t oss se n�got
tecken, s� att vi kunna tro dig. Vilken g�rning utf�r du?
31. V�ra f�der fingo �ta manna i �knen, s�som det �r skrivet: 'Han
gav dem br�d fr�n himmelen att �ta.'�
32. D� svarade Jesus dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder:
Det �r icke Moses som har givit eder br�det fr�n himmelen, men
det �r min Fader som giver eder det r�tta br�det fr�n himmelen.
33. Ty Guds br�d �r det br�d som kommer ned fr�n himmelen och giver
v�rlden liv.�
34. D� sade de till honom: �Herre, giv oss alltid det br�det.�
35. Jesus svarade: �Jag �r livets br�d. Den som kommer till mig, han
skall aldrig hungra, och den som tror p� mig, han skall aldrig
t�rsta.
36. Men det �r s�som jag har sagt eder: fast�n I haven sett mig,
tron I dock icke.
37. Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som
kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
38. Ty jag har kommit ned fr�n himmelen, icke f�r att g�ra min
vilja, utan f�r att g�ra dens vilja, som har s�nt mig.
39. Och detta �r dens vilja, som har s�nt mig, att jag icke skall
l�ta n�gon enda g� f�rlorad av dem som han har givit mig, utan
att jag skall l�ta dem uppst� p� den yttersta dagen.
40. Ja, detta �r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
tror p� honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall l�ta
honom uppst� p� den yttersta dagen.�
41. D� knorrade judarna �ver honom, d�rf�r att han hade sagt: �Jag
�r det br�d som har kommit ned fr�n himmelen.�
42. Och de sade: ��r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och
moder vi k�nna? Huru kan han d� s�ga: 'Jag har kommit ned fr�n
himmelen'?�
43. Jesus svarade och sade till dem: �Knorren icke eder emellan.
44. Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har s�nt mig,
drager honom; och jag skall l�ta honom uppst� p� den yttersta
dagen.
45. Det �r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava f�tt l�rdom
av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och l�rt av
honom, han kommer till mig.
46. Icke som om n�gon skulle hava sett Fadern, utom den som �r fr�n
Gud; han har sett Fadern.
47. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som tror, han har
evigt liv.
48. Jag �r livets br�d.
49. Edra f�der �to manna i �knen, och de dogo.
50. Men med det br�d som kommer ned fr�n himmelen �r det s�, att om
n�gon �ter d�rav, s� skall han icke d�.
51. Jag �r det levande br�det som har kommit ned fr�n himmelen. Om
n�gon �ter av det br�det, s� skall han leva till evig tid. Och
det br�d som jag skall giva �r mitt k�tt; och jag giver det, f�r
att v�rlden skall leva.�
52. D� tvistade judarna med varandra och sade: �Huru skulle denne
kunna giva oss sitt k�tt att �ta?�
53. Jesus sade d� till dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag
eder: Om I icke �ten M�nniskosonens k�tt och dricken hans blod,
s� haven I icke liv i eder.
54. Den som �ter mitt k�tt och dricker mitt blod, han har evigt liv,
och jag skall l�ta honom uppst� p� den yttersta dagen.
55. Ty mitt k�tt �r sannskyldig mat, och mitt blod �r sannskyldig
dryck.
56. Den som �ter mitt k�tt och dricker mitt blod, han f�rbliver i
mig, och jag f�rbliver i honom.
57. S�som Fadern, han som �r den levande, har s�nt mig, och s�som
jag lever genom Fadern, s� skall ock den som �ter mig leva genom
mig.
58. S� �r det med det br�d som har kommit ned fr�n himmelen. Det �r
icke s�som det f�derna fingo �ta, vilka sedan dogo; den som �ter
detta br�d, han skall leva till evig tid.�
59. Detta sade han, n�r han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60. M�nga av hans l�rjungar, som h�rde detta, sade d�: �Detta �r ett
h�rt tal; vem st�r ut med att h�ra p� honom?�
61. Men Jesus visste inom sig att hans l�rjungar knorrade �ver
detta; och han sade till dem: ��r detta f�r eder en st�testen?
62. Vad skolen I d� s�ga, om I f�n se M�nniskosonen uppstiga dit d�r
han f�rut var? --
63. Det �r anden som g�r levande; k�ttet �r till intet gagneligt. De
ord som jag har talat till eder �ro ande och �ro liv.
64. Men bland eder finnas n�gra som icke tro.� Jesus visste n�mligen
fr�n begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s� ock vilken
den var som skulle f�rr�da honom.
65. Och han tillade: �F�rdenskull har jag sagt eder att ingen kan
komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.�
66. F�r detta tals skull drogo sig m�nga av hans l�rjungar tillbaka,
s� att de icke l�ngre vandrade med honom.
67. D� sade Jesus till de tolv: �Icke viljen v�l ocks� I g� bort?�
68. Simon Petrus svarade honom: �Herre, till vem skulle vi g�? Du
har det eviga livets ord,
69. och vi tro och f�rst� att du �r Guds helige.�
70. Jesus svarade dem: �Har icke jag sj�lv utvalt eder, I tolv? Och
likv�l �r en av eder en dj�vul.�
71. Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne
som skulle f�rr�da honom, och han var en av de tolv.
*43/07 Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet
Jesus g�r upp till l�vhyddoh�gtiden i
Jerusalem, talar i helgedomen om sin
s�ndning och om sabbatsbudet, om sin
bortg�ng till Fadern och om Andens
utgjutelse, f�rkastas av n�gra i folket,
mottages med tro av andra. R�ttstj�nare
s�ndes ut f�r att gripa honom. Nikodemus
talar till hans f�rsvar.
1. D�refter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
han icke vandra omkring, d� nu judarna stodo efter att d�da
honom.
2. Men judarnas l�vhyddoh�gtid var nu n�ra.
3. D� sade hans br�der till honom: �Begiv dig h�rifr�n och g� till
Judeen, s� att ocks� dina l�rjungar f� se de g�rningar som du
g�r.
4. Ty ingen som vill vara k�nd bland m�nniskor utf�r sitt verk i
hemlighet. D� du nu g�r s�dana g�rningar, s� tr�d �ppet fram f�r
v�rlden.�
5. Det var n�mligen s�, att icke ens hans br�der trodde p� honom.
6. D� sade Jesus till dem: �Min tid �r �nnu icke kommen, men f�r
eder �r tiden alltid l�glig.
7. V�rlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
vittnar om henne, att hennes g�rningar �ro onda.
8. G�n I upp till h�gtiden; jag �r icke stadd p� v�g upp till denna
h�gtid, ty min tid �r �nnu icke fullbordad.�
9. Detta sade han till dem och stannade s� kvar i Galileen.
10. Men n�r hans br�der hade g�tt upp till h�gtiden, d� gick ocks�
han ditupp, dock icke �ppet, utan likasom i hemlighet.
11. Och judarna s�kte efter honom under h�gtiden och sade: �Var �r
han?�
12. Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga
sade: �Han �r en r�ttsinnig man�, men andra sade: �Nej, han
f�rvillar folket.�
13. Dock talade ingen �ppet om honom, av fruktan f�r judarna.
14. Men n�r redan halva h�gtiden var f�rliden, gick Jesus upp i
helgedomen och undervisade.
15. D� f�rundrade sig judarna och sade: �Varifr�n har denne sin
l�rdom, han som icke har f�tt undervisning?�
16. Jesus svarade dem och sade: �Min l�ra �r icke min, utan hans som
har s�nt mig.
17. Om n�gon vill g�ra hans vilja, s� skall han f�rst� om denna l�ra
�r fr�n Gud, eller om jag talar av mig sj�lv.
18. Den som talar av sig sj�lv, han s�ker sin egen �ra; men den som
s�ker dens �ra, som har s�nt honom, han �r sannf�rdig, och
or�ttf�rdighet finnes icke i honom. --
19. Har icke Moses givit eder lagen? Och likv�l fullg�r ingen av
eder lagen. Varf�r st�n I efter att d�da mig?�
20. Folket svarade: �Du �r besatt av en ond ande. Vem st�r efter
att d�da dig?�
21. Jesus svarade och sade till dem: �En g�rning allenast gjorde
jag, och alla f�rundren I eder �ver den.
22. Moses har givit eder omsk�relsen -- icke som om den vore ifr�n
Moses, ty den �r ifr�n f�derna -- och s� omsk�ren I m�nniskor
ocks� p� en sabbat.
23. Om nu en m�nniska undf�r omsk�relsen p� en sabbat, f�r att
Moses' lag icke skall g�ras om intet, huru kunnen I d� vredgas
p� mig, d�rf�r att jag p� en sabbat gjorde en m�nniska hel och
frisk?
24. D�men icke efter skenet, utan d�men en r�tt dom.�
25. D� sade n�gra av folket i Jerusalem: ��r det icke denne som de
st� efter att d�da?
26. Och �nd� f�r han tala fritt, utan att de s�ga n�got till
honom. Hava d� r�dsherrarna verkligen blivit f�rvissade om att
denne �r Messias?
27. Dock, denne k�nna vi, och vi veta varifr�n han �r; men n�r
Messias kommer, k�nner ingen varifr�n han �r.�
28. D� sade Jesus med h�g r�st, d�r han undervisade i helgedomen:
�Jav�l, I k�nnen mig, och I veten varifr�n jag �r. Likv�l har
jag icke kommit av mig sj�lv, men han som har s�nt mig �r en som
verkligen har myndighet att s�nda, han som I icke k�nnen.
29. Men jag k�nner honom, ty fr�n honom �r jag kommen, och han har
s�nt mig.�
30. D� ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
ty hans stund var �nnu icke kommen.
31. Men m�nga av folket trodde p� honom, och de sade: �Icke skall
v�l Messias, n�r han kommer, g�ra flera tecken �n denne har
gjort?�
32. S�dant fingo faris�erna h�ra folket i tysthet tala om honom. D�
s�nde �verstepr�sterna och faris�erna ut r�ttstj�nare f�r att
gripa honom.
33. Men Jesus sade: ��nnu en liten tid �r jag hos eder; sedan g�r
jag bort till honom som har s�nt mig.
34. I skolen d� s�ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d�r
jag �r, dit kunnen I icke komma.�
35. D� sade judarna till varandra: �Vart t�nker denne g�, eftersom
vi icke skola kunna finna honom? M�nne han t�nker g� till dem
som bo kringspridda bland grekerna? T�nker han d� undervisa
grekerna?
36. Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen s�ka efter mig, men
I skolen icke finna mig, och d�r jag �r, dit kunnen I icke
komma'?�
37. P� den sista dagen i h�gtiden, som ock var den f�rn�msta, stod
Jesus d�r och ropade och sade: �Om n�gon t�rstar, s� komme han
till mig och dricke.
38. Den som tror p� mig, av hans innersta skola str�mmar av levande
vatten[1] flyta fram, s�som skriften s�ger.�
39. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p� honom skulle
undf�; ty ande var d� �nnu icke given, eftersom Jesus �nnu icke
hade blivit f�rh�rligad.
40. N�gra av folket, som h�rde dessa ord, sade d�: �Denne �r
f�rvisso Profeten.�
41. Andra sade: �Han �r Messias.� Andra �ter sade: �Icke kommer v�l
Messias fr�n Galileen?
42. S�ger icke skriften att Messias skall komma av Davids s�d och
fr�n den lilla staden Betlehem, d�r David bodde?
43. S� uppstodo f�r hans skull stridiga meningar bland folket,
44. och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
hand vid honom.
45. N�r sedan r�ttstj�narna kommo tillbaka till �verstepr�sterna och
faris�erna, fr�gade dessa dem: �Varf�r haven I icke f�rt honom
hit?�
46. Tj�narna svarade: �Aldrig har n�gon m�nniska talat, som den
mannen talar.�
47. D� svarade faris�erna dem: �Haven nu ocks� I blivit f�rvillade?
48. Har d� n�gon av r�dsherrarna trott p� honom? Eller n�gon av
faris�erna?
49. Nej; men detta folk, som icke k�nner lagen, det �r f�rbannat.
50. D� sade Nikodemus till dem, han som f�rut hade bes�kt honom[2],
och som sj�lv var en av dem:
51. �Icke d�mer v�l v�r lag n�gon, utan att man f�rst har f�rh�rt
honom och utr�nt vad han f�rehar?�
52. De svarade och sade till honom: �Kanske ocks� du �r fr�n
Galileen? Rannsaka, s� skall du finna att ingen profet kommer
fr�n Galileen.�
Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet
[�ktenskapsbryterskan inf�r Jesus.]
Jesus vittnar om sig sj�lv, att han �r
v�rldens ljus; undervisar och bestraffar
folket. Judarna vilja stena honom.
53. [Och de gingo hem, var och en till sitt.
[1] J�mf�r noten till Joh. 4:10.
[2] om natten.
*43/08 Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet
1. Och Jesus gick ut till Oljeberget.
2. Men i dagbr�ckningen kom han �ter till helgedomen[2].
3. D� f�rde �verstepr�sterna och faris�erna dit en kvinna som hade
blivit betr�dd med �ktenskapsbrott; och n�r de hade lett henne
fram,
4. sade de till honom: �M�stare, denna kvinna har p� bar g�rning
blivit betr�dd med �ktenskapsbrott.
5. Nu bjuder Moses i lagen att s�dana skola stenas. Vad s�ger d�
du?�
6. Detta sade de f�r att sn�rja honom, p� det att de skulle f�
n�got att anklaga honom f�r. D� b�jde Jesus sig ned och skrev
med fingret p� jorden.
7. Men n�r de stodo fast vid sin fr�ga, reste han sig upp och sade
till dem: �Den av eder som �r utan synd, han kaste f�rsta stenen
p� henne.�
8. Sedan b�jde han sig �ter ned och skrev p� jorden.
9. N�r de h�rde detta[3], gingo de ut, den ene efter den andre,
f�rst de �ldsta, och Jesus blev l�mnad allena med kvinnan, som
stod d�r kvar.
10. D� s�g Jesus upp och sade till kvinnan: �Var �ro de andra? Har
ingen d�mt dig?�
11. Hon svarade: �Herre, ingen.� D� sade han till henne: �Icke
heller jag d�mer dig. G�, och synda icke h�refter.�][1]
12. �ter talade Jesus till dem och sade: �Jag �r v�rldens ljus; den
som f�ljer mig, han skall f�rvisso icke vandra i m�rkret, utan
skall hava livets ljus.�
13. D� sade faris�erna till honom: �Du vittnar om dig sj�lv; ditt
vittnesb�rd g�ller icke.�
14. Jesus svarade och sade till dem: �Om jag �n vittnar om mig
sj�lv, s� g�ller dock mitt vittnesb�rd, ty jag vet varifr�n jag
har kommit, och vart jag g�r; men I veten icke varifr�n jag
kommer, eller vart jag g�r.
15. I d�men efter k�ttet; jag d�mer ingen.
16. Och om jag �n d�mer, s� �r min dom en r�tt dom, ty jag �r d�rvid
icke ensam, utan med mig �r han som har s�nt mig.
17. I eder lag �r ju ock skrivet att vad tv� m�nniskor vittna, det
g�ller s�som sant.
18. H�r �r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks� Fadern,
som har s�nt mig.
19. D� sade de till honom: �Var �r d� din Fader?� Jesus svarade: �I
k�nnen varken mig eller min Fader. Om I k�nden mig, s� k�nden I
ock min Fader.�
20. Det var p� det st�lle d�r offerkistorna stodo som han talade
dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
hand p� honom, ty hans stund var �nnu icke kommen.
21. �ter sade han till dem: �Jag g�r bort, och I skolen d� s�ka
efter mig; men I skolen d� i eder synd. Dig jag g�r, dit kunnen
I icke komma.�
22. D� sade judarna: �Icke vill han v�l dr�pa sig sj�lv, eftersom
han s�ger: 'Dit jag g�r, dit kunnen I icke komma'?�
23. Men han svarade dem: �I �ren h�rnedifr�n, jag �r ovanifr�n; I
�ren av denna v�rlden, jag �r icke av denna v�rlden.
24. D�rf�r sade jag till eder att I skullen d� i edra synder; ty om
I icke tron att jag �r den jag �r, s� skolen I d� i edra
synder.�
25. D� fr�gade de honom: �Vem �r du d�?� Jesus svarade dem: �Det som
jag redan fr�n begynnelsen har uttalat f�r eder.
26. Mycket har jag �nnu att tala och att d�ma i fr�ga om eder. Men
han som har s�nt mig �r sannf�rdig, och vad jag har h�rt av
honom, det talar jag ut inf�r v�rlden.�
27. Men de f�rstodo icke att det var om Fadern som han talade till
dem.
28. D� sade Jesus: �N�r I haven upph�jt M�nniskosonen, d� skolen I
f�rsta att jag �r den jag �r, och att jag icke g�r n�got av mig
sj�lv, utan talar detta s�som Fadern har l�rt mig.
29. Och han som har s�nt mig �r med mig; han har icke l�mnat mig
allena, eftersom jag alltid g�r vad honom behagar.�
30. N�r han talade detta, kommo m�nga till tro p� honom.
31. D� sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: �Om I
f�rbliven i mitt ord, s� �ren I i sanning mina l�rjungar;
32. Och I skolen d� f�rst� sanningen, och sanningen skall g�ra eder
fria.�
33. De svarade honom: �Vi �ro Abrahams s�d och hava aldrig varit
tr�lar under n�gon. Huru kan du d� s�ga: 'I skolen bliva fria'?�
34. Jesus svarade dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Var
och en som g�r synd, han �r syndens tr�l.
35. Men tr�len f�r icke f�rbliva i huset f�r alltid; sonen f�r
f�rbliva d�r f�r alltid.
36. Om nu Sonen g�r eder fria, s� bliven i verkligen fria.
37. Jag vet att I �ren Abrahams s�d; men I st�n efter att d�da mig,
eftersom mitt ord icke f�r n�gon ing�ng i eder.
38. Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s� g�ren ock I vad I
haven h�rt av eder fader.�
39. De svarade och sade till honom: �V�r fader �r ju Abraham.� Jesus
svarade till dem: ��ren I Abrahams barn, s� g�ren ock Abrahams
g�rningar.
40. Men nu st�n I efter att d�da mig, en man som har sagt eder
sanningen, s�som jag har h�rt den av Gud. S� handlade icke
Abraham.
41. Nej, I g�ren eder faders g�rningar.� De sade till honom: �Vi �ro
icke f�dda i �ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen
annan.�
42. Jesus svarade dem: �Vore Gud eder fader, s� �lskaden I ju mig,
ty fr�n Gud har jag utg�tt, och fr�n honom �r jag kommen. Ja,
jag har icke kommit av mig sj�lv, utan det �r han som har s�nt
mig.
43. Varf�r fatten I d� icke vad jag talar? Jo, d�rf�r att I icke
'st�n ut med' att h�ra p� mitt ord.
44. I haven dj�vulen till eder fader, och vad eder fader har beg�r
till, det viljen i g�ra. Han har varit en mandr�pare fr�n
begynnelsen, och i sanningen st�r han icke, ty sanning finnes
icke i honom. N�r han talar l�gn, d� talar han av sitt eget, ty
han �r en l�gnare, ja, l�gnens fader.
45. Men mig tron I icke, just d�rf�r att jag talar sanning.
46. Vilken av eder kan �verbevisa mig om n�gon synd? Om jag allts�
talar sanning, varf�r tron I mig d� icke?
47. Den som �r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det �r d�rf�r
att I icke �ren av Gud som I icke lyssnen d�rtill.
48. Judarna svarade och sade till honom: �Hava vi icke r�tt, d� vi
s�ga att du �r en samarit och �r besatt av en ond ande?�
49. Jesus svarade: �Jag �r icke besatt av n�gon ond ande; fastmer
hedrar jag min Fader. I �ter skymfen mig.
50. Men jag s�ker icke min egen �ra; en finnes dock som s�ker den
och som d�mer.
51. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som h�ller mitt
ord, han skall aldrig n�gonsin se d�den.�
52. Judarna sade till honom: �Nu f�rst� vi att du �r besatt av en
ond ande. Abraham har d�tt, s� ock profeterna, och likv�l s�ger
du: 'Den som h�ller mitt ord, han skall aldrig n�gonsin smaka
d�den.'
53. Icke �r v�l du f�rmer �n v�r Fader Abraham? Och han har ju
d�tt. Profeterna hava ocks� d�tt. Till vem g�r du d� dig
sj�lv?�
54. Jesus svarade: �Om jag sj�lv ville skaffa mig �ra, s� vore min
�ra intet; men det �r min Fader som f�rl�nar mig �ra, han som I
s�ger vara eder Gud.
55. Dock, I haven icke l�rt k�nna honom, men jag k�nner honom; och
om jag sade att jag icke k�nde honom, s� bleve jag en l�gnare
likasom I; men jag k�nner honom och h�ller hans ord.
56. Abraham, eder fader, fr�jdade sig �ver att han skulle f� se min
dag. Han fick se den och blev glad.�
57. D� sade judarna till honom: �Femtio �r gammal �r du icke �nnu,
och Abraham har du sett!�
58. Jesus sade till dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder:
F�rr�n Abraham blev till, �r jag.�
59. D� togo de upp stenar f�r att kasta p� honom. Men Jesus g�mde
sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
[1] 7:53--8:11. Se Nya testamentets text i Ordf�rkl.
[2] och allt folket kom till honom, och han satte sig och l�rde dem.
[3] och k�nde sig �verbevisade av samvetet.
*43/09 Evangelium enligt Johannes, 9 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 9 Kapitlet
Jesus botar en blindf�dd man.
1. N�r han nu gick v�gen fram, fick han se en man som var f�dd
blind.
2. D� fr�gade hans l�rjungar honom och sade: �Rabbi, vilken har
syndat, denne eller hans f�r�ldrar, s� att han har blivit f�dd
blind?�
3. Jesus svarade: �Det �r varken denne som har syndat eller hans
f�r�ldrar, utan s� har skett, f�r att Guds g�rningar skulle
uppenbaras p� honom.
4. Medan dagen varar, m�ste vi g�ra dens g�rningar, som har s�nt
mig; natten kommer, d� ingen kan verka.
5. S� l�nge jag �r i v�rlden, �r jag v�rldens ljus.�
6. N�r han hade sagt detta, spottade han p� jorden och gjorde en
deg av spotten och lade degen p� mannens �gon
7. och sade till honom: �G� bort och tv� dig i dammen Siloam� (det
betyder uts�nd). Mannen gick d� dit och tv�dde sig; och n�r han
kom igen, kunde han se.
8. D� sade grannarna och andra som f�rut hade sett honom s�som
tiggare: ��r detta icke den man som att och tiggde?�
9. Somliga svarade: �Det �r han.� Andra sade: �Nej, men han �r lik
honom.� Sj�lv sade han: �Jag �r den mannen.�
10. Och de fr�gade honom: �Huru blevo d� dina �gon �ppnade?�
11. Han svarade: �Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde
d�rmed mina �gon och sade till mig: 'G� bort till Siloam och tv�
dig.' Jag gick d� dit och tv�dde mig, och s� fick jag min syn.�
12. De fr�gade honom: �Var �r den mannen?� Han svarade: �Det vet jag
icke.�
13. D� f�rde de honom, mannen som f�rut hade varit blind, bort till
faris�erna.
14. Och det var sabbat den dag d� Jesus gjorde degen och �ppnade
hans �gon.
15. N�r nu j�mv�l faris�erna i sin ordning fr�gade honom huru han
hade f�tt sin syn, svarade han dem: �Han lade en deg p� mina
�gon, och jag fick tv� mig, och nu kan jag se.�
16. D� sade n�gra av faris�erna: �Den mannen �r icke fr�n Gud,
eftersom han icke h�ller sabbaten.� Andra sade: �Huru skulle
n�gon som �r en syndare kunna g�ra s�dana tecken?� S� funnos
bland dem stridiga meningar.
17. D� fr�gade de �ter den blinde: �Vad s�ger du sj�lv om honom, d�
det ju var dina �gon han �ppnade?� Han svarade: �En profet �r
han.�
18. Men judarna trodde icke att han hade varit blind och f�tt sin
syn, f�rr�n de hade kallat till sig mannen f�r�ldrar, hans som
hade f�tt sin syn.
19. Dem fr�gade de och sade: ��r detta eder son, den som I s�gen
vara f�dd blind? Huru kommer det d� till, att han nu kan se?�
20. D� svarade han f�r�ldrar och sade: �Att denne �r v�r son, och
att han f�ddes blind, det veta vi.
21. Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem
som har �ppnat hans �gon. Fr�gen honom sj�lv; han �r gammal
nog, han m� sj�lv tala f�r sig.�
22. Detta sade hans f�r�ldrar, d�rf�r att de fruktade judarna; ty
judarna hade redan kommit �verens om att den som bek�nde Jesus
vara Messias, han skulle utst�tas ur synagogan.
23. D�rf�r var det som hans f�r�ldrar sade: �Han �r gammal nog;
fr�gen honom sj�lv.�
24. D� kallade de f�r andra g�ngen till sig mannen som hade varit
blind och sade till honom: �S�g nu sanningen, Gud till pris. Vi
veta att denne man �r en syndare.�
25. Han svarade: �Om han �r en syndare vet jag icke; ett vet jag:
att jag, som var blind, nu kan se.�
26. D� fr�gade de honom: �Vad gjorde han med dig? P� vad s�tt
�ppnade han dina �gon?�
27. Han svarade dem: �Jag har ju redan sagt eder det, men I h�rden
icke p� mig. Varf�r viljen I d� �ter h�ra det? Kanske viljen
ocks� I bliva hans l�rjungar?�
28. D� bannade de honom och sade: �Du �r sj�lv hans l�rjunge; vi �ro
Moses' l�rjungar.
29. Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifr�n denne �r,
det veta vi icke.�
30. Mannen svarade och sade till dem: �Ja, d�ri ligger det
f�runderliga, att I icke veten varifr�n han �r, och �nd� har han
�ppnat mina �gon.
31. Vi veta ju att Gud icke h�r syndare, men ocks� att om n�gon �r
gudfruktig och g�r hans vilja, d� h�r han honom.
32. Aldrig f�rut har man h�rt att n�gon har �ppnat �gonen p� en som
f�ddes blind.
33. Vore denne icke fr�n Gud, s� kunde han intet g�ra.�
34. De svarade och sade till honom: �Du �r hel och h�llen f�dd i
synd, och du vill undervisa oss!� Och s� drevo de ut honom.
35. Jesus fick sedan h�ra att de hade drivit ut honom, och n�r han
s� tr�ffade honom, sade han: �Tror du p� M�nniskosonen?�
36. Han svarade och sade: �Herre, vem �r han d�? S�g mig det, s� att
jag kan tro p� honom.�
37. Jesus sade till honom: �Du har sett honom; det �r han som talar
med dig.�
38. D� sade han: �Herre, jag tror.� Och han f�ll ned f�r honom.
39. Och Jesus sade: �Till en dom har jag kommit hit i v�rlden, f�r
att de som icke se skola varda seende, och f�r att de som se
skola varda blinda.�
40. N�r n�gra faris�er som voro i hans n�rhet h�rde detta, sade de
till honom: ��ro d� kanske ocks� vi blinda?�
41. Jesus svarade dem: �Voren I blinda, s� haden I icke synd. Men nu
s�gen I: 'Vi se', d�rf�r st�r eder synd kvar.�
*43/10 Evangelium enligt Johannes, 10 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 10 Kapitlet
Jesus talar om sig s�som den gode
herden, vittnar vid tempelinvigningens
h�gtid om att han �r Messias. Judarna
vilja �ter stena honom.
1. �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som icke g�r in i
f�rahuset genom d�rren, utan stiger in n�gon annan v�g, han �r
en tjuv och en r�vare.
2. Men den som g�r in genom d�rren, han �r f�rens herde.
3. F�r honom �ppnar d�rrvaktaren, och f�ren lyssna till hans r�st,
och han kallar sina f�r vid namn och f�r dem ut.
4. Och n�r han har sl�ppt ut alla sina f�r, g�r han framf�r dem,
och f�ren f�lja honom, ty de k�nna hans r�st.
5. Men en fr�mmande f�lja de alls icke, utan fly bort ifr�n honom,
ty de k�nna icke de fr�mmandes r�st.�
6. S� talade Jesus till dem i f�rt�ckta ord; men de f�rstodo icke
vad det var som han talade till dem.
7. �ter sade Jesus till dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag
eder: Jag �r d�rren in till f�ren.
8. Alla de som hava kommit f�re mig �ro tjuvar och r�vare, men
f�ren hava icke lyssnat till dem.
9. Jag �r d�rren; den som g�r in genom mig, han skall bliva fr�lst,
och han skall f� g� ut och in och skall finna bete.
10. Tjuven kommer allenast f�r att stj�la och slakta och
f�rg�ra. Jag har kommit, f�r att de skola hava liv och hava �ver
nog.
11. Jag �r den gode herden. En god herde giver sitt liv f�r f�ren.
12. Men den som �r lejd och icke �r herden sj�lv, n�r han, den som
f�ren icke tillh�ra, ser ulven komma, d� �vergiver han f�ren och
flyr, och ulven r�var bort dem och f�rskingrar dem.
13. Han �r ju lejd och fr�gar icke efter f�ren.
14. Jag �r den gode herden, och jag k�nner mina f�r, och mina f�r
k�nna mig,
15. s�som Fadern k�nner mig, och s�som jag k�nner Fadern; och jag
giver mitt liv f�r f�ren.
16. Jag har ock andra f�r, som icke h�ra till detta f�rahus; ocks�
dem m�ste jag draga till mig, och de skola lyssna till min
r�st. S� skall det bliva en hjord och en herde.
17. D�rf�r �lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- f�r att
sedan taga igen det.
18. Ingen tager det ifr�n mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag
har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det
budet har jag f�tt av min Fader.�
19. F�r dessa ords skull uppstodo �ter stridiga meningar bland
judarna.
20. M�nga av dem sade: �Han �r besatt av en ond ande och �r fr�n
sina sinnen. Varf�r h�ren I p� honom?�
21. Andra �ter sade: �S�dana ord talar icke den som �r besatt. Icke
kan v�l en ond ande �ppna blindas �gon?�
22. D�refter inf�ll tempelinvigningens h�gtid i Jerusalem. Det var
nu vinter,
23. och Jesus gick fram och �ter i Salomos pelarg�ng i helgedomen.
24. D� samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: �Huru
l�nge vill du h�lla oss i ovisshet? Om du �r Messias, s� s�g oss
det �ppet.�
25. Jesus svarade dem: �Jag har sagt eder det, men I tron mig
icke. De g�rningar som jag g�r i min Faders namn, de vittna om
mig.
26. Men I tron mig icke, ty I �ren icke av mina f�r.
27. Mina f�r lyssna till min r�st, och jag k�nner dem, och de f�lja
mig.
28. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig n�gonsin
f�rg�s, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29. Min Fader, som har givit mig dem, �r st�rre �n alla, och ingen
kan rycka dem ur min Faders hand.
30. Jag och Fadern �ro ett.�
31. D� togo judarna �ter upp stenar f�r att stena honom.
32. Men Jesus sade till dem: �M�nga goda g�rningar, som komma fr�n
min Fader, har jag l�tit eder se. F�r vilken av dessa g�rningar
�r det som I viljen stena mig?�
33. Judarna svarade honom: �Det �r icke f�r n�gon god g�rnings skull
som vi vilja stena dig, utan d�rf�r att du h�dar och g�r dig
sj�lv till Gud, du som �r en m�nniska.�
34. Jesus svarade dem: �Det �r ju s� skrivet i eder lag: 'Jag har
sagt att I �ren gudar'.
35. Om han nu har kallat f�r gudar dem som Guds ord kom till -- och
skriften kan ju icke bliva om intet --
36. huru kunnen d� I, p� den grund att jag har sagt mig vara Guds
Son, anklaga mig f�r h�delse, mig som Fadern har helgat och s�nt
i v�rlden?
37. G�r jag icke min Faders g�rningar, s� tron mig icke.
38. Men g�r jag dem, s� tron g�rningarna, om I �n icke tron mig; d�
skolen I fatta och f�rst� att Fadern �r i mig, och att jag �r i
Fadern.�
39. D� ville de �ter gripa honom, men han gick sin v�g, undan deras
h�nder.
40. Sedan begav han sig �ter bort till det st�lle p� andra sidan
Jordan, d�r Johannes f�rst hade d�pt, och stannade kvar d�r.
41. Och m�nga kommo till honom. Och de sade: �V�l gjorde Johannes
intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.�
42. Och m�nga kommo d�r till tro p� honom.
*43/11 Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet
Jesus uppv�cker Lasarus. Stora r�det
beslutar att d�da Jesus.
1. Och en man vid namn Lasarus l�g sjuk; han var fr�n Betania, den
by d�r Maria och hennes syster Marta bodde.
2. Det var den Maria som smorde Herren med sm�rjelse och torkade
hans f�tter med sitt h�r. Och nu l�g hennes broder Lasarus
sjuk.
3. D� s�nde systrarna bud till Jesus och l�to s�ga: �Herre, se, han
som du har s� k�r ligger sjuk.�
4. N�r Jesus h�rde detta, sade han: �Den sjukdomen �r icke till
d�ds, utan till Guds f�rh�rligande, s� att Guds Son genom den
bliver f�rh�rligad.�
5. Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus k�ra.
6. N�r han nu h�rde att denne l�g sjuk, stannade han f�rst tv�
dagar d�r han var;
7. men d�refter sade han till l�rjungarna: �L�t oss g� tillbaka
till Judeen.�
8. L�rjungarna sade till honom: �Rabbi, nyligen ville judarna stena
dig, och �ter g�r du dit?�
9. Jesus svarade: �Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
dagen, han st�ter sig icke, ty han ser d� denna v�rldens ljus.
10. Men den som vandrar om natten, han st�ter sig, ty han har d�
intet som lyser honom.�
11. Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
�Lasarus, v�r v�n, har somnat in; men jag g�r f�r att v�cka upp
honom ur s�mnen.�
12. D� sade hans l�rjungar till honom: �Herre, sover han, s� bliver
han frisk igen.�
13. Men Jesus hade talat om hans d�d; de �ter menade att han talade
om vanlig s�mn.
14. D� sade Jesus �ppet till dem: �Lasarus �r d�d.
15. Och f�r eder skull, f�r att I skolen tro, gl�der jag mig �ver
att jag icke var d�r. Men l�t oss nu g� till honom.�
16. D� sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra l�rjungarna:
�L�t oss g� med, f�r att vi m� d� med honom.�
17. N�r s� Jesus kom dit, fann han att den d�de redan hade legat
fyra dagar i graven.
18. Nu l�g Betania n�ra Jerusalem, vid pass femton stadier d�rifr�n,
19. och m�nga judar hade kommit till Marta och Maria f�r att tr�sta
dem i sorgen �ver deras broder.
20. D� nu Maria fick h�ra att Jesus kom, gick hon honom till m�tes;
men Maria satt kvar hemma.
21. Och Marta sade till Jesus: �Herre, hade du varit h�r, s� vore
min broder icke d�d.
22. Men jag vet �nd� att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
giva dig.�
23. Jesus sade till henne: �Din broder skall st� upp igen.�
24. Marta svarade honom: �Jag vet att han skall st� upp, vid
uppst�ndelsen p� den yttersta dagen.�
25. Jesus svarade till henne: �Jag �r uppst�ndelsen och livet. Den
som tror p� mig, han skall leva, om han �n d�r;
26. och var och en som lever och tror p� mig, han skall aldrig
n�gonsin d�. Tror du detta?�
27. Hon svarade honom: �Ja, Herre, jag tror att du �r Messias, Guds
Son, han som skulle komma i v�rlden.�
28. N�r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p� Maria, sin
syster, och sade hemligen till henne: �M�staren �r h�r och
kallar dig till sig.�
29. N�r hon h�rde detta, stod hon strax upp och gick �stad till
honom.
30. Men Jesus hade �nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p� det
st�lle d�r Marta hade m�tt honom.
31. D� nu de judar, som voro inne i huset hos Maria f�r att tr�sta
henne, s�go att hon s� hastigt stod upp och gick ut, f�ljde de
henne, i tanke att hon gick till graven f�r att gr�ta d�r.
32. N�r s� Maria kom till det st�lle d�r Jesus var och fick se
honom, f�ll hon ned f�r hans f�tter och sade till honom: �Herre,
hade du varit d�r, s� vore min broder icke d�d.�
33. D� nu Jesus s�g henne gr�ta och s�g j�mv�l att de judar, som
hade kommit med henne, gr�to, uppt�ndes han i sin ande och blev
uppr�rd
34. och fr�gade: �Var haven I lagt honom?� De svarade honom: �Herre,
kom och se.� Och Jesus gr�t.
35. D� sade judarna: �Se huru k�r han hade honom!�
36. Men somliga av dem sade:
37. �Kunde icke han, som �ppnade den blindes �gon, ock hava s� gjort
att denne icke hade d�tt?�
38. D� uppt�ndes Jesus �ter i sitt innersta och gick bort till
graven. Den var urholkad i berget, och en sten l�g framf�r
ing�ngen.
39. Jesus sade: �Tagen bort stenen.� D� sade den d�des syster Marta
till honom: �Herre, han luktar redan, ty han har varit d�d i
fyra dygn.�
40. Jesus svarade henne: �Sade jag dig icke, att om du trodde,
skulle du f� se Guds h�rlighet?�
41. D� togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina �gon och sade:
�Fader, jag tackar dig f�r att du har h�rt mig.
42. Jag visste ju f�rut att du alltid h�r mig; men f�r folkets
skull, som st�r h�r omkring, s�ger jag detta, f�r att de skola
tro att det �r du som har s�nt mig.�
43. N�r han hade sagt detta, ropade han med h�g r�st: �Lasarus, kom
ut.�
44. Och han som hade varit d�d kom ut, med h�nder och f�tter
inlindade i bindlar och med ansiktet inh�ljt i en duk. Jesus
sade till dem: �L�sen honom, och l�ten honom g�.�
45. M�nga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
hade gjort, trodde d� p� honom.
46. Men n�gra av dem gingo bort till faris�erna och omtalade f�r dem
vad Jesus hade gjort.
47. D� sammankallade �verstepr�sterna och faris�erna en
r�dsf�rsamling och sade: �Vad skola vi taga oss till? Denne man
g�r ju m�nga tecken.
48. Om vi skola l�ta honom s� fortfara, skola alla tro p� honom, och
romarna komma d� att taga ifr�n oss b�de land och folk.�
49. Men en av dem, Kaifas, som var �verstepr�st f�r det �ret, sade
till dem: �I f�rst�n intet,
50. och I besinnen icke huru mycket b�ttre det �r f�r eder att en
man d�r f�r folket, �n att hela folket f�rg�s.�
51. Detta sade han icke av sig sj�lv, utan genom profetisk
ingivelse, eftersom han var �verstepr�st f�r det �ret; ty Jesus
skulle d� f�r folket.
52. Ja, icke allenast �f�r folket�; han skulle d� ocks� f�r att
samla och f�rena Guds f�rskingrade barn.
53. Fr�n den dagen var deras beslut fattat att d�da honom.
54. S� vandrade d� Jesus icke l�ngre �ppet bland judarna, utan drog
sig undan till en stad som hette Efraim, p� landsbygden, i
n�rheten av �knen; d�r stannade han kvar med sina l�rjungar.
55. Men judarnas p�sk var n�ra, och m�nga beg�vo sig d�, f�re
p�sken, fr�n landsbygden upp till Jerusalem f�r att helga sig.
56. Och de s�kte efter Jesus och sade till varandra, d�r de stodo i
helgedom: �Vad menen I? Skall han d� alls icke komma till
h�gtiden?�
57. Och �verstepr�sterna och faris�erna hade utf�rdat p�bud om att
den som finge veta var han fanns skulle giva det till k�nna, f�r
att de m�tte kunna gripa honom.
*43/12 Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet
Jesus sm�rjes i Betania av Maria, rider
in i Jerusalem, s�kes av n�gra greker,
talar om betydelsen av sin d�d, undf�r
ett vittnesb�rd fr�n himmelen, vittnar
om sin s�ndning ifr�n Fadern.
1. Sex dagar f�re p�sk kom nu Jesus till Betania, d�r Lasarus
bodde, han som av Jesus hade blivit uppv�ckt fr�n de d�da.
2. D�r gjorde man d� f�r honom ett g�stabud, och Marta betj�nade
dem, men Lasarus var en av dem som l�go till bords j�mte honom.
3. D� tog Maria ett sk�lpund sm�rjelse av dyrbar �kta nardus och
smorde d�rmed Jesu f�tter; sedan torkade hon hans f�tter med
sitt h�r. Och huset uppfylldes med v�llukt av sm�rjelsen.
4. Men Judas Iskariot, en av hans l�rjungar, den som skulle f�rr�da
honom, sade d�:
5. �Varf�r s�lde man icke hellre denna sm�rjelse f�r tre hundra
silverpenningar[1] och gav dessa �t de fattiga?�
6. Detta sade han, icke d�rf�r, att han fr�gade efter de fattiga,
utan d�rf�r, att han var en tjuv och pl�gade taga vad som lades
i penningpungen, vilken han hade om hand.
7. Men Jesus sade: �L�t henne vara; m� hon f� fullg�ra detta f�r
min begravningsdag.
8. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
alltid.�
9. Nu hade det blivit k�nt f�r den stora hopen av judarna att Jesus
var d�r, och de kommo dit, icke allenast f�r hans skull, utan
ock f�r att se Lasarus, som han hade uppv�ckt fr�n de d�da.
10. D� besl�to �verstepr�sterna att d�da ocks� Lasarus.
11. Ty f�r hans skull gingo m�nga judar bort och trodde p� Jesus.
12. N�r dagen d�refter det myckna folk som hade kommit till h�gtiden
fick h�ra att Jesus var p� v�g till Jerusalem,
13. togo de palmkvistar och gingo ut f�r att m�ta honom och ropade:
�Hosianna!
V�lsignad vare han som kommer[2],
i Herrens namn,
han som �r Israels konung.�
14. Och Jesus fick sig en �snef�le och satte sig upp p� den, s�som
det �r skrivet:
15. �Frukta icke, du dotter Sion.
Se, din konung kommer,
sittande p� en �sninnas f�le.�
16. Detta f�rstodo hans l�rjungar icke d� strax, men n�r Jesus hade
blivit f�rh�rligad, d� kommo de ih�g att detta var skrivet om
honom, och att man hade gjort detta med honom.
17. S� gav nu folket honom sitt vittnesb�rd, de som hade varit med
honom, n�r han kallade Lasarus ut ur graven och uppv�ckte honom
fr�n de d�da.
18. D�rf�r kom ocks� det �vriga folket emot honom, eftersom de h�rde
att han hade gjort det tecknet.
19. D� sade faris�erna till varandra: �I sen att I alls intet kunnen
utr�tta; hela v�rlden l�per ju efter honom.�
20. Nu voro d�r ock n�gra greker, av dem som pl�gade fara upp f�r
att tillbedja under h�gtiden.
21. Dessa kommo till Filippus, som var fr�n Betsaida i Galileen, och
b�do honom och sade: �Herre, vi skulle vilja se Jesus.�
22. Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
gingo och sade det till Jesus.
23. Jesus svarade dem och sade: �Stunden �r kommen att M�nniskosonen
skall f�rh�rligas.
24. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Om icke vetekornet
faller i jorden och d�r, s� f�rbliver det ett ensamt korn; men
om det d�r, s� b�r det mycken frukt.
25. Den som �lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
liv i denna v�rlden, han skall beh�lla det och skall hava evigt
liv.
26. Om n�gon vill tj�na mig, s� f�lje han mig; och d�r jag �r, d�r
skall ocks� min tj�nare f� vara. Om n�gon tj�nar mig, s� skall
min Fader �ra honom.
27. Nu �r min sj�l i �ngest; vad skall jag v�l s�ga? Fader, fr�ls
mig undan denna stund. Dock, just d�rf�r har jag kommit till
denna stund.
28. Fader, f�rh�rliga ditt namn.� D� kom en r�st fr�n himmelen: �Jag
har redan f�rh�rligat det, och jag skall ytterligare f�rh�rliga
det.�
29. Folket, som stod d�r och h�rde detta, sade d�: �Det var ett
tord�n.� Andra sade: �Det var en �ngel som talade med honom.�
30. D� svarade Jesus och sade: �Denna r�st kom icke f�r min skull,
utan f�r eder skull.�
31. Nu g�r en dom �ver denna v�rlden, nu skall denna v�rldens furste
utkastas.
32. Och n�r jag har blivit upph�jd fr�n jorden, skall jag draga alla
till mig.�
33. Med dessa ord gav han till k�nna p� vad s�tt han skulle d�.
34. D� svarade folket honom: �Vi hava h�rt av lagen att Messias
skall stanna kvar f�r alltid. Huru kan du d� s�ga att
M�nniskosonen m�ste bliva upph�jd? Vad �r v�l detta f�r en
M�nniskoson?�
35. Jesus sade till dem: ��nnu en liten tid �r ljuset ibland
eder. Vandren medan I haven ljuset, p� det att m�rkret icke m�
f� makt med eder; den som vandrar i m�rkret, han vet ju icke var
han g�r.
36. Tron p� ljuset, medan I haven ljuset, s� att I bliven ljusets
barn.� Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig f�r
dem.
37. Men fast�n han hade gjort s� m�nga tecken inf�r dem, trodde de
icke p� honom.
38. Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias s�ger:
�Herre, vem trodde, vad som predikades f�r oss,
och f�r vem var Herrens arm uppenbar?�
39. Allts� kunde de icke tro; Esaias s�ger ju ytterligare:
40. �Han har f�rblindat deras �gon
och f�rstockat deras hj�rtan,
s� att de icke kunna se med sina �gon
eller f�rst� med sina hj�rtan
och omv�nda sig och bliva helade av mig.�
41. Detta kunde Esaias s�ga, eftersom han hade sett hans h�rlighet,
n�r han talade med honom. --
42. Dock funnos j�mv�l bland r�dsherrarna m�nga som trodde p� honom;
men f�r faris�ernas skulle ville de icke bek�nna det, f�r att de
icke skulle bliva utst�tta ur synagogan.
43. Ty de skattade h�gre att bliva �rade av m�nniskor �n att bliva
�rade av Gud.
44. Men Jesus sade med h�g r�st: �Den som tror p� mig, han tror icke
p� mig, utan p� honom som har s�nt mig.
45. Och den som ser mig, han ser honom som har s�nt mig.
46. S�som ett ljus har jag kommit i v�rlden, f�r att ingen av dem
som tro p� mig skall f�rbliva i m�rkret.
47. Om n�gon h�r mina ord, men icke h�ller dem, s� d�mer icke jag
honom; ty jag har icke kommit f�r att d�ma v�rlden, utan f�r att
fr�lsa v�rlden.
48. Den som f�rkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
en domare �ver sig; det ord som jag har talat, det skall d�ma
honom p� den yttersta dagen.
49. Ty jag har icke talat av mig sj�lv, utan Fadern, som har s�nt
mig, han har bjudit mig vad jag skall s�ga, och vad jag skall
tala.
50. Och jag vet att hans bud �r evigt liv; d�rf�r, vad jag talar,
det talar jag s�som Fadern har sagt mig.�
[1] Se Silverpenning i Ordf�rkl.
[2] Se Messias i Ordf�rkl.
*43/13 Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet
Jesus h�ller sin sista m�ltid med sina
l�rjungar, tv�r deras f�tter, giver till
k�nna vem som skall f�rr�da honom,
begynner sitt avskedstal, talar d�rvid
om sitt f�rh�rligande, giver ett nytt
bud, f�ruts�ger Petrus' f�rnekelse.
1. F�re p�skh�gtiden h�nde sig detta. Jesus visste att stunden var
kommen f�r honom att g� bort ifr�n denna v�rlden till Fadern;
och s�som han allt hittills hade �lskat sina egna h�r i v�rlden,
s� gav han dem nu ett yttersta bevis p� sin k�rlek.
2. De h�llo nu aftonm�ltid, och dj�vulen hade redan ingivit Judas
Iskariot, Simons son, i hj�rtat att f�rr�da Jesus.
3. Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans h�nder, och
att han hade g�tt ut fr�n Gud och skulle g� till Gud.
4. Men han stod upp fr�n m�ltiden och lade av sig �verkl�dnaden och
tog en linneduk och band den om sig.
5. Sedan slog han vatten i ett b�cken och begynte tv� l�rjungarnas
f�tter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
sig.
6. S� kom han till Simon Petrus. Denne sade d� till honom: �Herre,
skulle du tv� mina f�tter?�
7. Jesus svarade och sade till honom: �Vad jag g�r f�rst�r du icke
nu, men framdeles skall du fatta det.�
8. Petrus sade till honom: �Aldrig n�gonsin skall du tv� mina
f�tter!� Jesus svarade honom: �Om jag icke tv�r dig, s� har du
ingen del med mig.�
9. D� sade Simon Petrus till honom: �Herre, icke allenast mina
f�tter, utan ock h�nder och huvud!�
10. Jesus svarade honom: �Den som �r helt tvagen, han beh�ver
allenast tv� f�tterna; han �r ju i �vrigt hel och h�llen ren. S�
�ren ock I rena -- dock icke alla.�
11. Han visste n�mligen vem det var som skulle f�rr�da honom; d�rf�r
sade han att de icke alla voro rena.
12. Sedan han nu hade tvagit deras f�tter och tagit p� sig
�verkl�dnaden och �ter lagt sig ned vid bordet, sade han till
dem:
�F�rst�n I vad jag har gjort med eder?
13. I kallen mig 'M�stare' och 'Herre', och I s�ger r�tt, ty jag �r
s�.
14. Har nu jag, eder Herre och M�stare, tvagit edra f�tter, s� �ren
ock I pliktiga att tv� varandras f�tter.
15. Jag har ju givit eder ett f�red�me, f�r att I skolen g�ra s�som
jag har gjort mot eder.
16. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Tj�naren �r icke f�rmer
�n sin herre, ej heller s�ndebudet f�rmer �n den som har s�nt
honom.
17. D� I veten detta, saliga �ren I, om I ock g�ren det.
18. Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men
detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
'Den som �t mitt br�d,
han lyfte mot mig sin h�l.'
19. Redan nu, f�rr�n det sker, s�ger jag eder det, f�r att I, n�r
det har skett, skolen tro att jag �r den jag �r.
20. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som tager emot den
jag s�nder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
tager emot honom som har s�nt mig.�
21. N�r Jesus hade sagt detta, blev han uppr�rd i sin ande och
betygade och sade: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: En
av eder skall f�rr�da mig.�
22. D� s�go l�rjungarna p� varandra och undrade vilken han talade
om.
23. Nu var d�r bland l�rjungarna en som l�g till bords invid Jesu
br�st, den l�rjunge som Jesus �lskade.
24. �t denne gav d� Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
�S�g vilken det �r som han talar om.�
25. Han lutade sig d� mot Jesu br�st och fr�gade honom: �Herre,
vilken �r det?�
26. D� svarade Jesus: �Det �r den �t vilken jag r�cker br�dstycket
som jag nu doppar.� D�rvid doppade han br�dstycket och r�ckte
det �t Judas, Simon Iskariots son.
27. D�, n�r denne hade tagit emot br�dstycket, for Satan in i
honom. Och Jesus sade till honom: �G�r snart vad du g�r.�
28. Men ingen av dem som l�go d�r till bords f�rstod varf�r han sade
detta till honom.
29. Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade n�gra att
Jesus hade velat s�ga till honom: �K�p vad vi beh�va till
h�gtiden�, eller ock att han hade tillsagt honom att giva n�got
�t de fattiga.
30. D� han nu hade tagit emot br�dstycket, gick han strax ut; och
det var natt.
31. Och n�r han hade g�tt ut, sade Jesus:
�Nu �r M�nniskosonen f�rh�rligad,
och Gud �r f�rh�rligad i honom.
32. �r nu Gud f�rh�rligad i honom, s� skall ock Gud f�rh�rliga honom
i sig sj�lv, och han skall snart f�rh�rliga honom.
33. K�ra barn, allenast en liten tid �r jag �nnu hos eder; I skolen
sedan s�ka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
jag g�r, dit kunnen I icke komma', detsamma s�ger jag nu ock
till eder.
34. Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen �lska varandra; ja,
s�som jag har �lskat eder, s� skolen ock I �lska varandra.
35. Om I haven k�rlek inb�rdes, s� skola alla d�rav f�rst� att I
�ren mina l�rjungar.�
36. D� fr�gade Simon Petrus honom: �Herre, vart g�r du?� Jesus
svarade: �Dit jag g�r, dit kan du icke nu f�lja mig; men
framdeles skall du f�lja mig.�
37. Petrus sade till honom: �Herre, varf�r kan jag icke f�lja dig
nu? Mitt liv vill jag giva f�r dig.�
38. Jesus svarade: �Ditt liv vill du giva f�r mig? Sannerligen,
sannerligen s�ger jag dig: Hanen skall icke gala, f�rr�n du tre
g�nger har f�rnekat mig.�
*43/14 Evangelium enligt Johannes, 14 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 14 Kapitlet
Forts�ttning av Jesu avskedstal: Hans
f�rest�ende bortg�ng; hans enhet med
Fadern; hans l�fte om den kommande
Hj�lparen.
1. �Edra hj�rtan vare icke oroliga. Tron p� Gud; tron ock p� mig.
2. I min Faders hus �ro m�nga boningar; om s� icke voro, skulle jag
nu s�ga eder att jag g�r bort f�r att bereda eder rum.
3. Och om jag �n g�r bort f�r att bereda eder rum, s� skall jag
dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att d�r jag
�r, d�r skolen I ock vara.
4. Och v�gen som leder dit jag g�r, den veten I.�
5. Tomas sade till honom: �Herre, vi veta icke vart du g�r; huru
kunna vi d� veta v�gen?�
6. Jesus svarade honom: �Jag �r v�gen och sanningen och livet;
ingen kommer till Fadern utom genom mig.
7. Haden I k�nt mig, s� haden I ock k�nt min Fader; nu k�nnen I
honom och haven sett honom.�
8. Filippus sade till honom: �Herre, l�t oss se Fadern, s� hava vi
nog.�
9. Jesus svarade honom: �S� l�ng tid har jag varit hos eder, och du
har icke l�rt k�nna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har
sett Fadern. Huru kan du d� s�ga: 'L�t oss se Fadern'?
10. Tror du icke att jag �r i Fadern, och att Fadern �r i mig? De
ord jag talar till eder talar jag icke av mig sj�lv. Och
g�rningarna, dem g�r Fadern, som bor i mig; de �ro hans verk.
11. Tron mig; jag �r i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, s�
tron f�r sj�lva g�rningarnas skull.
12. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som tror p� mig,
han skall ock sj�lv g�ra de g�rningar som jag g�r; och �nnu
st�rre �n dessa skall han g�ra. Ty jag g�r till Fadern,
13. och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag g�ra, p� det
att Fadern m� bliva f�rh�rligad i Sonen.
14. Ja, om I bedjen om n�got i mitt namn, s� skall jag g�ra det.
15. �lsken I mig, s� h�llen I mina bud,
16. och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
Hj�lpare, som f�r alltid skall vara hos eder:
17. sanningens Ande, som v�rlden icke kan taga emot, ty hon ser
honom icke och k�nner honom icke. Men I k�nnen honom, ty han bor
hos eder och skall vara i eder.
18. Jag skall icke l�mna eder faderl�sa; jag skall komma till eder.
19. �nnu en liten tid, och v�rlden ser mig icke mer, men I sen
mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
20. P� den dagen skolen I f�rst� att jag �r i min Fader, och att I
�ren i mig, och att jag �r i eder.
21. Den som har mina bud och h�ller dem, han �r den som �lskar mig;
och den som �lskar mig, han skall bliva �lskad av min Fader, och
jag skall �lska honom och jag skall uppenbara mig f�r honom.�
22. Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d� till honom:
�Herre, varav kommer det att du t�nker uppenbara dig f�r oss,
men icke f�r v�rlden?�
23. Jesus svarade och sade till honom: �Om n�gon �lskar mig, s�
h�ller han mitt ord; och min Fader skall �lska honom, och vi
skola komma till honom och taga v�r boning hos honom.
24. Den som icke �lskar mig, han h�ller icke mina ord; och likv�l �r
det ord som I h�ren icke mitt, utan Faderns, som har s�nt mig.
25. Detta har jag talat till eder, medan jag �nnu �r kvar hos eder.
26. Men Hj�lparen, den helige Ande, som Fadern skall s�nda i mitt
namn, han skall l�ra eder allt och p�minna eder om allt vad jag
har sagt eder.
27. Frid l�mnar jag efter mig �t eder, min frid giver jag eder; icke
giver jag eder den s�som v�rlden giver. Edra hj�rtan vare icke
oroliga eller f�rsagda.
28. I h�rden att jag sade till eder: 'Jag g�r bort, men jag kommer
�ter till eder.' Om I �lskaden mig, s� skullen I ju gl�djas
�ver att jag g�r bort till Fadern, ty Fadern �r st�rre �n jag.
29. Och nu har jag sagt eder det, f�rr�n det sker, p� det att I m�n
tro, n�r det har skett.
30. H�refter talar jag icke mycket med eder, ty denna v�rldens
furste kommer. I mig finnes intet som h�r honom till;
31. men detta sker, f�r att v�rlden skall f�rst� att jag �lskar
Fadern och g�r s�som Fadern har bjudit mig. St�n upp, l�t oss g�
h�rifr�n.�
*43/15 Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet
Forts�ttning av Jesu avskedstal:
Vintr�det och grenarna; budet om
inb�rdes k�rlek; v�rldens hat; Andens
vittnesb�rd.
1. �Jag �r det sanna vintr�det, och min Fader �r ving�rdsmannen.
2. Var gren i mig, som icke b�r frukt, den tager han bort; och var
och en som b�r frukt, den rensar han, f�r att den skall b�ra mer
frukt.
3. I �ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
eder.
4. F�rbliven i mig, s� f�rbliver ock jag i eder. S�som grenen icke
kan b�ra frukt av sig sj�lv, utan allenast om den f�rbliver i
vintr�det, s� kunnen I det ej heller, om I icke f�rbliven i mig.
5. Jag �r vintr�det, I �ren grenarna. Om n�gon f�rbliver i mig, och
jag i honom, s� b�r han mycken frukt; ty mig f�rutan kunnen I
intet g�ra.
6. Om n�gon icke f�rbliver i mig, s� kastas han ut s�som en
avbruten gren och f�rtorkas; och man samlar tillhopa s�dana
grenar och kastar dem i elden, och de br�nnas upp.
7. Om I f�rbliven i mig, och mina ord f�rbliva i eder, s� m�n I
bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
8. D�rigenom bliver min Fader f�rh�rligad, att i b�ren mycken frukt
och bliven mina l�rjungar.
9. S�som Fadern har �lskat mig, s� har ock jag �lskat eder;
f�rbliven i min k�rlek.
10. Om I h�llen mina bud, s� f�rbliven I i min k�rlek, likasom jag
har h�llit min Faders bud och f�rbliver i hans k�rlek.
11. Detta har jag talat till eder, f�r att min gl�dje skall bo i
eder, och f�r att eder gl�dje skall bliva fullkomlig.
12. Detta �r mitt bud, att I skolen �lska varandra, s�som jag har
�lskat eder.
13. Ingen har st�rre k�rlek, �n att han giver sitt liv f�r sina
v�nner.
14. I �ren mina v�nner, om I g�ren vad jag bjuder eder.
15. Jag kallar eder nu icke l�ngre tj�nare, ty tj�naren f�r icke
veta vad hans herre g�r; v�nner kallar jag eder, ty allt vad jag
har h�rt av min Fader har jag kungjort f�r eder.
16. I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
best�mt om eder att I skolen g� �stad och b�ra frukt, s�dan
frukt som bliver best�ndande, p� det att Fadern m� giva eder
vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
17. Ja, det bjuder jag eder, att I skolen �lska varandra.
18. Om v�rlden hatar eder, s� bet�nken att hon har hatat mig f�rr �n
eder.
19. Voren I av v�rlden, s� �lskade ju v�rlden vad henne tillh�rde;
men eftersom I icke �ren av v�rlden, utan av mig haven blivit
utvalda och tagna ut ur v�rlden, d�rf�r hatar v�rlden eder.
20. Kommen ih�g det ord som jag sade till eder: 'Tj�naren �r icke
f�rmer �n sin herre.' Hava de f�rf�ljt mig, s� skola de ock
f�rf�lja eder; hava de h�llit mitt ord, s� skola de ock h�lla
edert.
21. Men allt detta skola de g�ra mot eder f�r mitt namns skull,
eftersom de icke k�nna honom som har s�nt mig.
22. Hade jag icke kommit och talat till dem, s� skulle de icke hava
haft synd; men nu hava de ingen urs�kt f�r sin synd.
23. Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
24. Hade jag icke bland dem gjort s�dana g�rningar, som ingen annan
har gjort, s� skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
dem, och hava likv�l hatat b�de mig och min Fader.
25. Men det ordet skulle ju fullbordas, som �r skrivet i deras lag:
'De hava hatat mig utan sak.'
26. Dock, n�r Hj�lparen kommer, som jag skall s�nda eder ifr�n
Fadern, sanningens Ande, som utg�r ifr�n Fadern, d� skall han
vittna om mig.
27. Ocks� I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig fr�n
begynnelsen.�
*43/16 Evangelium enligt Johannes, 16 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 16 Kapitlet
Slutet av Jesu avskedstal: F�ruts�gelse
om f�rf�ljelser; Andens verk; Jesu
f�rest�ende bortg�ng och hans �terkomst.
1. �Detta har jag talat till eder, f�r att I icke skolen komma p�
fall.
2. Man skall utst�ta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d�
vemhelst som dr�per eder skall mena sig d�rmed f�rr�tta
offertj�nst �t Gud.
3. Och s� skola de g�ra, d�rf�r att de icke hava l�rt k�nna Fadern,
ej heller mig.
4. Men detta har jag talat till eder, f�r att I, n�r den tiden �r
inne, skolen komma ih�g att jag har sagt eder det. Jag sade eder
det icke fr�n begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
5. Och nu g�r jag bort till honom som har s�nt mig; och ingen av
eder fr�gar mig vart jag g�r.
6. Men edra hj�rtan �ro uppfyllda av bedr�velse, d�rf�r att jag har
sagt eder detta.
7. Dock s�ger jag eder sanningen: Det �r nyttigt f�r eder att jag
g�r bort, ty om jag icke ginge bort, s� komme icke Hj�lparen
till eder; men d� jag nu g�r bort, skall jag s�nda honom till
eder.
8. Och n�r han kommer, skall han l�ta v�rlden f� veta sanningen i
fr�ga om synd och r�ttf�rdighet och dom:
9. i fr�ga om synd, ty de tro icke p� mig;
10. i fr�ga om r�ttf�rdighet, ty jag g�r till Fadern, och I sen mig
icke mer;
11. i fr�ga om dom, ty denna v�rldens furste �r nu d�md.
12. Jag hade �nnu mycket att s�ga eder, men I kunnen icke nu b�ra
det.
13. Men n�r han kommer, som �r sanningens Ande, d� skall han leda
eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig
sj�lv, utan vad han h�r, allt det skall han tala; och han skall
f�rkunna f�r eder vad komma skall.
14. Han skall f�rh�rliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
f�rkunna det f�r eder.
15. Allt vad Fadern har, det �r mitt; d�rf�r sade jag att han skall
taga av mitt och f�rkunna det f�r eder.
16. En liten tid, och I sen mig icke mer; och �ter en liten tid, och
I f�n se mig[1].�
17. D� sade n�gra av hans l�rjungar till varandra: �Vad �r detta som
han s�ger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och �ter
en liten tid, och I f�n se mig', s� ock: 'Jag g�r till Fadern'?�
18. De sade allts�: �Vad �r detta som han s�ger: 'En liten tid'? Vi
f�rst� icke vad han talar.�
19. D� m�rkte Jesus att de ville fr�ga honom, och han sade till dem:
�I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
I sen mig icke; och �ter en liten tid, och I f�n se mig.'
20. Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: I skolen bliva
bedr�vade, men eder bedr�velse skall v�ndas i gl�dje.
21. N�r en kvinna f�der barn, har hon bedr�velse, ty hennes stund �r
kommen; men n�r hon har f�tt barnet, kommer hon icke mer ih�g
sin vederm�da, ty hon gl�der sig �ver att en m�nniska �r f�dd
till v�rlden.
22. S� haven ock I nu bedr�velse; men jag skall se eder �ter, och d�
skola edra hj�rtan gl�dja sig, och ingen skall taga eder gl�dje
ifr�n eder.
23. Och p� den dagen skolen I icke fr�ga mig om n�got. Sannerligen,
sannerligen s�ger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
han giva eder i mitt namn.
24. Hittills haven I icke bett om n�got i mitt namn; bedjen, och I
skolen f�, f�r att eder gl�dje skall bliva fullkomlig.
25. Detta har jag talat till eder i f�rt�ckta ord; den tid kommer,
d� jag icke mer skall tala till eder i f�rt�ckta ord, utan �ppet
f�rkunna f�r eder om Fadern.
26. P� den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag s�ger eder icke
att jag skall bedja Fadern f�r eder,
27. ty Fadern sj�lv �lskar eder, eftersom I haven �lskat mig och
haven trott att jag �r utg�ngen fr�n Gud.
28. Ja, jag har g�tt ut ifr�n Fadern och har kommit i v�rlden; �ter
l�mnar jag v�rlden och g�r till Fadern.�
29. D� sade hans l�rjungar: �Se, nu talar du �ppet och brukar inga
f�rt�ckta ord.
30. Nu veta vi att du vet allt, och att det icke �r beh�vligt f�r
dig att man fr�gar dig; d�rf�r tro vi att du �r utg�ngen fr�n
Gud.�
31. Jesus svarade dem: �Nu tron I?
32. Se, den stund kommer, ja, den �r redan kommen, s� I skolen
f�rskingras, var och en �t sitt h�ll, och l�mna mig
allena. Dock, jag �r icke allena, ty Fadern �r med mig.
33. Detta har jag talat till eder, f�r att I skolen hava frid i
mig. I v�rlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
�vervunnit v�rlden.�
[1] ty jag g�r till Fadern.
*43/17 Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet
Jesus beder f�r sig sj�lv, f�r sina
l�rjungar och f�r alla dem som tro p�
honom.
1. Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina �gon mot
himmelen och sade: �Fader, stunden �r kommen; f�rh�rliga din
Son, p� det att din Son m� f�rh�rliga dig,
2. eftersom du har givit honom makt �ver allt k�tt, f�r att han
skall giva evigt liv �t alla dem som du har givit �t honom.
3. Och detta �r evigt liv, att de k�nna dig, den enda sanne Guden,
och den du har s�nt, Jesus Kristus.
4. Jag har f�rh�rligat dig p� jorden, genom att fullborda det verk
som du har givit mig att utf�ra.
5. Och nu, Fader, f�rh�rliga du mig hos dig sj�lv, med den
h�rlighet som jag hade hos dig, f�rr�n v�rlden var till.
6. Jag har uppenbarat ditt namn f�r de m�nniskor som du har tagit
ut ur v�rlden och givit �t mig. De voro dina, och du har givit
dem �t mig, och de hava h�llit ditt ord.
7. Nu hava de f�rst�tt att allt vad du har givit �t mig, det kommer
fr�n dig.
8. Ty de ord som du har givit �t mig har jag givit �t dem: och de
hava tagit emot dem och hava i sanning f�rst�tt att jag �r
utg�ngen fr�n dig, och de tro att du har s�nt mig.
9. Jag beder f�r dem; det �r icke f�r v�rlden jag beder, utan f�r
dem som du har givit �t mig, ty de �ro dina
10. -- s�som allt mitt �r ditt, och ditt �r mitt -- och jag �r
f�rh�rligad i dem.
11. Jag �r nu icke l�ngre kvar i v�rlden, men de �ro kvar i v�rlden,
n�r jag g�r till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn --
det som du har f�rtrott �t mig -- f�r att de m� vara ett,
likasom vi �ro ett.
12. Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
har f�rtrott �t mig; jag vakade �ver dem, och ingen av dem gick
i f�rd�rvet, ingen utom f�rd�rvets man, ty skriften skulle ju
fullbordas.
13. Nu g�r jag till tid; dock talar jag detta, medan jag �nnu �r h�r
i v�rlden, f�r att de skola hava min gl�dje fullkomlig i sig.
14. Jag har givit dem ditt ord; och v�rlden har hatat dem, eftersom
de icke �ro av v�rlden, likasom icke heller jag �r av v�rlden.
15. Jag beder icke att du skall taga dem bort ur v�rlden, utan att
du skall bevara dem fr�n det onda.
16. De �ro icke av v�rlden, likasom icke heller jag �r av v�rlden.
17. Helga dem i sanningen; ditt ord �r sanning.
18. S�som du har s�nt mig i v�rlden, s� har ock jag s�nt dem i
v�rlden.
19. Och jag helgar mig till ett offer f�r dem, p� det att ock de m�
vara i sanning helgade.
20. Men icke f�r dessa allenast beder jag, utan ock f�r dem som
genom deras ord komma till tro p� mig;
21. jag beder att de alla m� vara ett, och att, s�som du, Fader, �r
i mig, och jag i dig, ocks� de m� vara i oss, f�r att v�rlden
skall tro att du har s�nt mig.
22. Och den h�rlighet som du har givit mig, den har jag givit �t
dem, f�r att de skola vara ett, s�som vi �ro ett
23. -- jag i dem, och du i mig -- ja, f�r att de skola vara
fullkomligt f�renade till ett, s� att v�rlden kan f�rst� att du
har s�nt mig, och att du har �lskat dem, s�som du har �lskat
mig.
24. Fader, jag vill att d�r jag �r, d�r skola ock de som du har
givit mig vara med mig, s� att de f� se min h�rlighet, som du
har givit mig; ty du har �lskat mig f�re v�rldens begynnelse.
25. R�ttf�rdige Fader, v�rlden har icke l�rt k�nna dig, men jag
k�nner dig, och dessa hava f�rst�tt att du har s�nt mig.
26. Och jag har kungjort f�r dem ditt namn och skall kung�ra det, p�
det att den k�rlek, som du har �lskat mig med, m� vara i dem,
och jag i dem.�
*43/18 Evangelium enligt Johannes, 18 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 18 Kapitlet
Jesus f�rr�des av Judas, gripes,
f�rh�res inf�r �verstepr�sterna,
f�rnekas av Petrus, f�res inf�r Pilatus.
1. N�r Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina l�rjungar
d�rifr�n och gick �ver b�cken Kidron till andra sidan. D�r var
en �rtag�rd, och i den gick han in med sina l�rjungar.
2. Men ocks� Judas, han som f�rr�dde honom, k�nde till det st�llet,
ty d�r hade Jesus och hans l�rjungar ofta kommit tillsammans.
3. Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s� ock n�gra av
�verstepr�sternas och faris�ernas tj�nare, och kom dit med bloss
och lyktor och vapen.
4. Och Jesus, som visste allt vad som skulle �verg� honom, gick
fram och sade till dem: �Vem s�ken I?�
5. De svarade honom: �Jesus fr�n Nasaret.� Jesus sade till dem:
�Det �r jag.� Och Judas, f�rr�daren, stod ocks� d�r ibland dem.
6. N�r Jesus nu sade till dem: �Det �r jag�, veko de tillbaka och
f�llo till marken.
7. �ter fr�gade han dem d�: �Vem s�ken I?� De svarade: �Jesus fr�n
Nasaret.�
8. Jesus sade: �Jag har sagt eder att det �r jag; om det allts� �r
mig I s�ken, s� l�ten dessa g�.�
9. Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: �Av dem som
du har givit mig har jag icke f�rlorat n�gon.�
10. Och Simon Petrus, som hade ett sv�rd, drog ut det och h�gg till
�verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av honom h�gra �rat; och
tj�narens namn var Malkus.
11. D� sade Jesus till Petrus: �Stick ditt sv�rd i skidan. Skulle
jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?�
12. Den romerska vakten med sin �verste och de judiska r�ttstj�narna
grepo d� Jesus och bundo honom
13. och f�rde honom bort, f�rst till Hannas; denne var n�mligen
sv�rfader till Kaifas, som var �verstepr�st det �ret.
14. Och det var Kaifas som under r�dpl�gningen hade sagt till
judarna, att det vore b�st om en man finge d� f�r folket.
15. Och Simon Petrus j�mte en annan l�rjunge f�ljde efter Jesus. Den
l�rjungen var bekant med �verstepr�sten och gick med Jesus in p�
�verstepr�stens g�rd;
16. men Petrus stod utanf�r vid porten. Den andre l�rjungen, den som
var bekant med �verstepr�sten, gick d� ut och talade med
portvakterskan och fick s� f�ra Petrus ditin.
17. Tj�nstekvinnan som vaktade porten sade d�rvid till Petrus: ��r
icke ocks� du en av den mannens l�rjungar?� Han svarade: �Nej,
det �r jag icke.�
18. Men tj�narna och r�ttsbetj�nterna hade gjort upp en koleld, ty
det var kallt, och de stodo d�r och v�rmde sig; bland dem stod
ocks� Petrus och v�rmde sig.
19. �verstepr�sten fr�gade nu Jesus om hans l�rjungar och om hans
l�ra.
20. Jesus svarade honom: �Jag har �ppet talat f�r v�rlden, jag har
alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p� st�llen d�r
alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
21. Varf�r fr�gar du d� mig? Dem som hava h�rt mig m� du fr�ga om
vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.�
22. N�r Jesus sade detta, gav honom en av r�ttstj�narna, som stod
d�r bredvid, ett slag p� kinden och sade: �Skall du s� svara
�verstepr�sten?�
23. Jesus svarade honom: �Har jag talat or�tt, s� bevisa att det var
or�tt; men har jag talat r�tt, varf�r sl�r du mig d�?�
24. Och Hannas s�nde honom bunden till �verstepr�sten Kaifas.
25. Men Simon Petrus stod och v�rmde sig. D� sade de till honom: ��r
icke ocks� du en av hans l�rjungar?� Han nekade och sade: �Det
�r jag icke.�
26. D� sade en av �verstepr�stens tj�nare, en fr�nde till den som
Petrus hade huggit �rat av: �S�g jag icke sj�lv att du var med
honom i �rtag�rden?�
27. D� nekade Petrus �ter. Och i detsamma gol hanen.
28. Sedan f�rde de Jesus fr�n Kaifas till pretoriet; och det var nu
morgon. Men sj�lva gingo de icke in i pretoriet, f�r att de icke
skulle bliva orenade, utan skulle kunna �ta p�skalammet.
29. D� gick Pilatus ut till dem och sade: �Vad haven I f�r
anklagelse att framb�ra mot denne man?�
30. De svarade och sade till honom: �Vore han icke en
illg�rningsman, s� hade vi icke �verl�mnat honom �t dig.�
31. D� sade Pilatus till dem: �Tagen I honom, och d�men honom efter
eder lag.� Judarna svarade honom: �F�r oss �r det icke lovligt
att avliva n�gon.�
32. Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt f�r att
giva till k�nna p� vad s�tt han skulle d�.
33. Pilatus gick �ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och
sade till honom: ��r du judarnas konung?�
34. Jesus svarade: �S�ger du detta av dig sj�lv, eller hava andra
sagt dig det om mig?�
35. Pilatus svarade: �Jag �r v�l icke en jude! Ditt eget folk och
�verstepr�sterna hava �verl�mnat dig �t mig. Vad har du gjort?�
36. Jesus svarade: �Mitt rike �r icke av denna v�rlden. Om mitt rike
vore av denna v�rlden, s� hade v�l mina tj�nare k�mpat f�r att
jag icke skulle bliva �verl�mnad �t judarna. Men nu �r mitt rike
icke av denna v�rlden.�
37. S� sade Pilatus till honom: �S� �r du dock en konung� Jesus
svarade: �Du s�ger det sj�l, att jag �r en konung. Ja, d�rtill
�r jag f�dd, och d�rtill har jag kommit i v�rlden, att jag skall
vittna f�r sanningen. Var och en som �r av sanningen, han h�r
min r�st.�
38. Pilatus sade till honom: �Vad �r sanning?� N�r han hade sagt
detta, gick han �ter ut till judarna och sade till dem: �Jag
finner honom icke skyldig till n�got brott.
39. Nu �r det en sedv�nja hos eder, att jag vid p�sken skall giva
eder en f�nge l�s. Viljen I d� att jag skall giva eder 'judarnas
konung' l�s?�
40. D� skriade de �ter och sade: �Icke honom, utan Barabbas.� Men
Barabbas var en r�vare.
*43/19 Evangelium enligt Johannes, 19 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 19 Kapitlet
Jesus gisslas, begabbas, d�mes,
korsf�stes, uppgiver andan, begraves.
1. S� tog d� Pilatus Jesus och l�t gissla honom.
2. Och krigsm�nnen vredo samman en krona av t�rnen och satte den p�
hans huvud och kl�dde p� honom en purpurf�rgad mantel.
3. Sedan tr�dde de fram till honom och sade: �Hell dig, du judarnas
konung!� och slogo honom p� kinden.
4. �ter gick Pilatus ut och sade till folket: �Se, jag vill f�ra
honom ut till eder, p� det att I m�n f�rst� att jag icke finner
honom skyldig till n�got brott.�
5. Och Jesus kom d� ut, kl�dd i t�rnekronan och den purpurf�rgade
manteln. Och han sade till dem: �Se mannen!�
6. D� nu �verstepr�sterna och r�ttstj�narna fingo se honom, skriade
de: �Korsf�st! Korsf�st!� Pilatus sade till dem: �Tagen I
honom, och korsf�sten honom; jag finner honom icke skyldig till
n�got brott.�
7. Judarna svarade honom: �Vi hava sj�lva en lag, och efter den
lagen m�ste han d�, ty han har gjort sig till Guds Son.�
8. N�r Pilatus h�rde dem tala s�, blev hans fruktan �nnu st�rre.
9. Och han gick �ter in i pretoriet och fr�gade Jesus: �Varifr�n �r
du?� Men Jesus gav honom intet svar.
10. D� sade Pilatus till honom: �Svarar du mig icke? Vet du d� icke
att jag har makt att giva dig l�s och makt att korsf�sta dig?�
11. Jesus svarade honom: �Du hade alls ingen makt �ver mig, om den
icke vore dig given ovanifr�n. D�rf�r har den st�rre synd, som
har �verl�mnat mig �t dig.�
12. Fr�n den stunden s�kte Pilatus efter n�gon utv�g att giva honom
l�s. Men judarna ropade och sade: �Giver du honom l�s, s� �r du
icke kejsarens v�n. Vemhelst som g�r sig till konung, han s�tter
sig upp mot kejsaren.�
13. N�r Pilatus h�rde de orden, l�t han f�ra ut Jesus och satte sig
p� domars�tet, p� en plats som kallades Litostroton, p�
hebreiska Gabbata.
14. Och det var tillredelsedagen f�re p�sken, vid sj�tte timmen. Och
han sade till judarna: �Se h�r �r eder konung!�
15. D� skriade de: �Bort med honom! Bort med honom! Korsf�st
honom!� Pilatus sade till dem: �Skall jag korsf�sta eder
konung?� �verstepr�sterna svarade: �Vi hava ingen annan konung
�n kejsaren.�
16. D� gjorde han dem till viljes och bj�d att han skulle
korsf�stas.
Och de togo Jesus med sig.
17. Och han bar sj�lv sitt kors och kom s� ut till det st�lle som
kallades Huvudskalleplatsen, p� hebreiska Golgata.
18. D�r korsf�ste de honom, och med honom tv� andra, en p� vardera
sidan, och Jesus i mitten.
19. Men Pilatus l�t ock g�ra en �verskrift och s�tta upp den p�
korset; och den lydde s�: �Jesus fr�n Nasaret, judarnas konung.�
20. Den �verskriften l�ste m�nga av judarna, ty det st�lle d�r Jesus
var korsf�st l�g n�ra staden: och den var avfattad p� hebreiska,
p� latin och p� grekiska.
21. D� sade judarnas �verstepr�ster till Pilatus: �Skriv icke:
'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas
konung.�
22. Pilatus svarade: �Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.�
23. D� nu krigsm�nnen hade korsf�st Jesus, togo de hans kl�der och
delade dem i fyra delar, en del �t var krigsman. Ocks�
livkl�dnaden togo de. Men livkl�dnaden hade inga s�mmar, utan
var v�vd i ett stycke, uppifr�n och alltigenom.
24. D�rf�r sade de till varandra: �L�t oss icke sk�ra s�nder den,
utan kasta lott om vilken den skall tillh�ra.� Ty skriftens ord
skulle fullbordas: �De delade mina kl�der mellan sig och kastade
lott om min kl�dnad.� S� gjorde nu krigsm�nnen.
25. Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,
Maria, Klopas' hustru, och Maria fr�n Magdala.
26. N�r Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den l�rjunge
som han �lskade, sade han till sin moder: �Moder, se din son.�
27. Sedan sade han till l�rjungen: �Se din moder.� Och fr�n den
stunden tog l�rjungen henne hem till sig.
28. Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,
sade han d�refter, d� ju skriften skulle i allt uppfyllas: �Jag
t�rstar.�
29. D�r stod d� en k�rl som var fullt av �ttikvin. Med det vinet
fyllde de en svamp, som de satte p� en isopsst�ngel och f�rde
till hans mun.
30. Och n�r Jesus hade tagit emot vinet, sade han: �Det �r
fullbordat.� Sedan b�jde han ned huvudet och gav upp andan.
31. Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att
kropparna skulle bliva kvar p� korset �ver sabbaten (det var
n�mligen en stor sabbatsdag), b�do de Pilatus att han skulle
l�ta s�ndersl� de korsf�stas ben och taga bort kropparna.
32. S� kommo d� krigsm�nnen och slogo s�nder den f�rstes ben och
sedan den andres som var korsf�st med honom.
33. N�r de d�refter kommo till Jesus och s�go honom redan vara d�d,
slogo de icke s�nder hans ben;
34. men en av krigsm�nnen stack upp han sida med ett spjut, och
strax kom d�rifr�n ut blod och vatten.
35. Och den som har sett detta, han har vittnat d�rom, f�r att ock I
skolen tro; och hans vittnesb�rd �r sant, och han vet att han
talar sanning.
36. Ty detta skedde, f�r att skriftens ord skulle fullbordas: �Intet
ben skall s�ndersl�s p� honom.�
37. Och �ter ett annat skriftens ord lyder s�:
�De skola se upp till honom
som de hava stungit.�
38. Men Josef fr�n Arimatea, som var en Jesu l�rjunge -- fast�n i
hemlighet, av fruktan f�r judarna -- kom d�refter och bad
Pilatus att f� taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom
det. D� gick han �stad och tog hans kropp.
39. Och j�mv�l Nikodemus kom dit, han som f�rsta g�ngen hade bes�kt
honom om natten; denne f�rde med sig en blandning av myrra och
aloe, vid pass hundra sk�lpund.
40. Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och
lade dit de v�lluktande kryddorna, s�som judarna hava f�r sed
vid tillredelse till begravning.
41. Men invid det st�lle d�r han hade blivit korsf�st var en
�rtag�rd, och i �rtag�rden fanns en ny grav, som �nnu ingen hade
varit lagd i.
42. D�r lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag
och graven l�g n�ra.
*43/20 Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet
Jesus uppenbarar sig efter sin
uppst�ndelse f�r Maria fr�n Magdala, f�r
apostlarna och s�rskilt f�r Tomas.
1. Men p� f�rsta veckodagen, medan det �nnu var m�rkt, kom Maria
fr�n Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
fr�n graven.
2. D� skyndade hon d�rifr�n och kom till Simon Petrus och till den
andre l�rjungen, den som Jesus �lskade, och sade till dem: �De
hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
lagt honom.�
3. D� beg�vo sig Petrus och den andre l�rjungen �stad p� v�g till
graven.
4. Och de sprungo b�da p� samma g�ng; men den andre l�rjungen
sprang fortare �n Petrus och kom f�rst fram till graven.
5. Och n�r han lutade sig ditin, s� han linnebindlarna ligga d�r;
dock gick han icke in.
6. Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i
graven och fick s� se huru bindlarna l�go d�r,
7. och huru duken som hade varit h�ljd �ver hans huvud icke l�g
tillsammans med bindlarna, utan f�r sig sj�lv p� ett s�rskilt
st�lle, hopvecklad.
8. D� gick ock den andre l�rjungen ditin, han som f�rst hade kommit
till graven; och han s�g och trodde.
9. De hade n�mligen �nnu icke f�rst�tt skriftens ord, att han
skulle uppst� fr�n de d�da.
10. Och l�rjungarna gingo s� hem till sitt igen.
11. Men Maria stod och gr�t utanf�r graven. Och under det hon gr�t,
lutade hon sig in i graven
12. och fick d� se tv� �nglar i vita kl�der sitta d�r Jesu kropp
hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid f�tternas.
13. Och de sade till henne: �Kvinna, varf�r gr�ter du?� Hon svarade
dem: �De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
lagt honom.�
14. Vid det hon sade detta, v�nde hon sig om och fick se Jesus st�
d�r; men hon visste icke att det var Jesus.
15. Jesus sade till henne: �Kvinna, varf�r gr�ter du? Vem s�ker du?�
Hon trodde att det var �rtag�rdsm�staren och svarade honom:
�Herre, om det �r du som har burit bort honom, s� s�g mig var du
har lagt honom, s� att jag kan h�mta honom.�
16. Jesus sade till henne: �Maria!� D� v�nde hon sig om och sade
till honom p� hebreiska: �Rabbuni!� (det betyder m�stare).
17. Jesus sade till henne: �R�r icke vid mig; jag har ju �nnu icke
farit upp till Fadern. Men g� till mina br�der, och s�g till dem
att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
eder Gud.�
18. Maria fr�n Magdala gick d� och omtalade f�r l�rjungarna att hon
hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.
19. P� aftonen samma dag, den f�rsta veckodagen, medan l�rjungarna
av fruktan f�r judarna voro samlade inom st�ngda d�rrar, kom
Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: �Frid vare med
eder!�
20. Och n�r han hade sagt detta, visade han dem sina h�nder och sin
sida. Och l�rjungarna blevo glada, n�r de s�go Herren.
21. �ter sade Jesus till dem: �Frid vare med eder! S�som Fadern har
s�nt mig, s� s�nder ock jag eder.�
22. Och n�r han hade sagt detta, andades han p� dem och sade till
dem: �Tagen emot helig ande!
23. Om I f�rl�ten n�gon hans synder, s� �ro de honom f�rl�tna; och
om I binden n�gon i hans synder, s� �r han bunden i dem.�
24. Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
dem, n�r Jesus kom.
25. D� nu de andra l�rjungarna sade till honom att de hade sett
Herren, svarade han dem: �Om jag icke ser h�len efter spikarna i
hans h�nder och sticker mitt finger i h�len efter spikarna och
sticker min hand i hans sida, s� kan jag icke tro det.�
26. �tta dagar d�refter voro hans l�rjungar �ter d�rinne, och Tomas
var med bland dem. D� kom Jesus, medan d�rrarna voro st�ngda,
och stod mitt ibland de, och sade: �Frid vare med eder!�
27. Sedan sade han till Tomas: �R�ck hit dit finger, se h�r �ro mina
h�nder; och r�ck hit din hand, och stick den i min sida. Och
tvivla icke, utan tro.�
28. Tomas svarade och sade till honom: �Min Herre och min Gud!�
29. Jesus sade till honom: �Eftersom du har sett mig, tror du?
Saliga �ro de som icke se och dock tro.�
30. �nnu m�nga andra tecken, som icke �ro uppskrivna i denna bok,
gjorde Jesus i sina l�rjungars �syn.
31. Men dessa hava blivit uppskrivna, f�r att I skolen tro att Jesus
�r Messias, Guds Son, och f�r att I genom tron skolen hava liv i
hans namn.
*43/21 Evangelium enligt Johannes, 21 Kapitlet
Evangelium enligt Johannes, 21 Kapitlet
Jesus uppenbarar sig vid Tiberias' sj�
f�r n�gra av sina l�rjungar.
Efterskrift.
1. D�refter uppenbarade sig Jesus �ter f�r l�rjungarna, vid
Tiberias' sj�; och vid den uppenbarelsen gick s� till:
2. Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
som var fr�n Kana i Galileen, och Sebedeus' s�ner voro
tillsammans, och med dem tv� andra av hans l�rjungar.
3. Simon Petrus sade d� till dem: �Jag vill g� �stad och fiska.� De
sade till honom: �Vi g� ocks� med dig.� S� beg�vo de sig �stad
och stego i b�ten. Men den natten fingo de intet.
4. N�r det sedan hade blivit morgon, stod Jesus d�r p� stranden;
dock visste l�rjungarna icke att det var Jesus.
5. Och Jesus sade till dem: �Mina barn, haven I n�got att �ta?� De
svarade honom: �Nej.�
6. Han sade till dem: �Kasten ut n�tet p� h�gra sidan om b�ten, s�
skolen I f�.� D� kastade de ut; och nu fingo de en s� stor hop
fiskar, att de icke f�rm�dde draga upp n�tet.
7. Den l�rjunge som Jesus �lskade sade d� till Petrus: �Det �r
Herren.� N�r Simon Petrus h�rde att det var Herren, tog han p�
sig sin �verkl�dnad -- ty han var okl�dd -- och gav sig i sj�n.
8. Men de andra l�rjungarna kommo med b�ten och drogo efter sig
n�tet med fiskarna; de voro n�mligen icke l�ngre fr�n land �n
vid pass tv� hundra alnar.
9. N�r de sedan hade stigit i land, s�go de gl�d ligga d�r och
fisk, som l�g d�rp�, och br�d.
10. Jesus sade till dem: �Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.�
11. D� steg Simon Petrus i b�ten och drog n�tet upp p� land, och det
var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och
fast�n de voro s� m�nga, hade n�tet icke g�tt s�nder.
12. D�refter sade Jesus till dem: �Kommen hit och �ten.� Och ingen
av l�rjungarna dristade sig att fr�ga honom vem han var, ty de
f�rstodo att det var Herren.
13. Jesus gick d� fram och tog br�det och gav dem, likaledes ock av
fiskarna.
14. Detta var nu tredje g�ngen som Jesus uppenbarade sig f�r sina
l�rjungar, sedan han hade uppst�tt fr�n de d�da.
15. N�r de hade �tit, sade Jesus till Simon Petrus: �Simon,
Johannes' son, �lskar du mig mer �n dessa g�ra?� Han svarade
honom: �Ja, Herre; du vet att jag har dig k�r.� D� sade han till
honom: �F�d mina lamm.�
16. �ter fr�gade han honom, f�r andra g�ngen: �Simon, Johannes' son,
�lskar du mig?� Han svarade honom: �Ja, Herre; du vet att jag
har dig k�r.� D� sade han till honom: �Var en herde f�r mina
f�r.�
17. F�r tredje g�ngen fr�gade han honom: �Simon, Johannes' son, har
du mig k�r?� Petrus blev bedr�vad �ver att han f�r tredje g�ngen
fr�gade honom: �Har du mig k�r?� Och han svarade honom: �Herre,
du vet allting; du vet att jag har dig k�r.� D� sade Jesus till
honom: �F�d mina f�r.
18. Sannerligen, sannerligen s�ger jag dig: N�r du var yngre,
omgjordade du dig sj�lv och gick vart du ville; men n�r du
bliver gammal, skall du n�dgas str�cka ut dina h�nder, och en
annan skall omgjorda dig och f�ra dig dit du icke vill.�
19. Detta sade han f�r att giva till k�nna med hurudan d�d Petrus
skulle f�rh�rliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han
till honom: �F�lj mig.�
20. N�r Petrus v�nde sig om, fick han se att den l�rjunge som Jesus
�lskade f�ljde med, densamme som under aftonm�ltiden hade lutat
sig mot hans br�st och fr�gat honom: �Herre, vilken �r det som
skall f�rr�da dig?�
21. D� nu Petrus s�g den l�rjungen, fr�gade han Jesus: �Herre, huru
bliver det d� med denne?�
22. Jesus svarade honom: �Om jag vill att han skall leva kvar, till
dess jag kommer, vad kommer det dig vid? F�lj du mig.�
23. S� kom det talet ut ibland br�derna, att den l�rjungen icke
skulle d�. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
skulle d�, utan allenast: �Om jag vill att han skall leva kvar,
till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?�
24. Det �r den l�rjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
detta; och vi veta att hans vittnesb�rd �r sant.
25. �nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta
skulle uppskrivas, det ena med det andra, s� tror jag att icke
ens hela v�rlden skulle kunna rymma de b�cker som d� bleve
skrivna.
*44/ Apostlag�rningarna
*44/01 Apostlag�rningarna, 1 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 1 Kapitlet
Jesu himmelsf�rd. Mattias insatt till
apostel.
1. I min f�rra skrift, gode Teofilus, har jag ber�ttat om allt vad
Jesus gjorde och l�rde,
2. �nda till den dag d� han blev upptagen, sedan han genom helig
ande hade givit sina befallningar �t apostlarna som han hade
utvalt.
3. F�r dem hade han ock genom m�nga s�kra bevis tett sig s�som
levande, efter utst�ndet lidande; ty under fyrtio dagar l�t han
sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4. N�r han d� var tillsammans med dem, bj�d han dem och sade:
�L�mnen icke Jerusalem, utan f�rbiden d�r vad Fadern har
utlovat, det varom I haven h�rt av mig.
5. Ty Johannes d�pte med vatten, men f� dagar h�refter skolen I
bliva d�pta i helig ande.�
6. D� de nu hade kommit tillhopa, fr�gade de honom och sade:
�Herre, skall du nu i denna tid uppr�tta igen riket �t Israel?�
7. Han svarade dem: �Det tillkommer icke eder att f� veta tider
eller stunder som Fadern i sin makt har fastst�llt.
8. Men n�r den helige Ande kommer �ver eder, skolen I undf� kraft
och bliva mina vittnen, b�de i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien, och sedan intill jordens �nda.�
9. N�r han hade sagt detta, lyftes han inf�r deras �gon upp i
h�jden, och en sky tog honom bort ur deras �syn.
10. Och medan de sk�dade mot himmelen, under det han for upp, se, d�
stodo hos dem tv� m�n i vita kl�der.
11. Och dessa sade: �I galileiske m�n, varf�r st�n I och sen mot
himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen fr�n eder till
himmelen, han skall komma igen p� samma s�tt som I haven sett
honom fara upp till himmelen.�
12. Sedan v�nde de tillbaka till Jerusalem fr�n det berg som kallas
Oljeberget, vilket ligger n�ra Jerusalem, icke l�ngre d�rifr�n,
�n man f�r f�rdas p� en sabbat.
13. Och n�r de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i �vre
v�ningen, d�r de pl�gade vara tillsammans: Petrus och Johannes
och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
son.
14. Alla dessa h�llo endr�ktigt ut i b�n tillika med Maria, Jesu
moder, och n�gra andra kvinnor samt Jesu br�der.
15. En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland br�derna, som
d� voro f�rsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
sade:
16. �Mina br�der, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
vilken blev v�gvisare �t de m�n som grepo Jesus.
17. Han var ju r�knad bland oss och hade ocks� f�tt detta �mbete p�
sin lott.
18. Och med de penningar han hade f�tt s�som l�n f�r sin og�rning
f�rv�rvade han sig en �ker. Men han st�rtade framstupa ned, och
hans kropp brast mitt itu, s� att alla hans in�lvor g�vo sig ut.
19. Detta blev bekant f�r alla Jerusalems inv�nare, och s� blev den
�kern p� deras tungom�l kallad Akeldamak (det betyder
Blods�kern).
20. S� �r ju skrivet i Psalmernas bok:
'Hans g�rd blive �de,
och ingen m� finnas, som bor d�ri';
och vidare:
'Hans �mbete tage en annan.'
21. D�rf�r b�r nu n�gon av de m�n som f�ljde oss under hela den tid
d� Herren Jesus gick ut och in bland oss,
22. allt ifr�n den dag d� han d�ptes av Johannes �nda till den dag
d� han blev upptagen och skildes ifr�n oss -- n�gon av dessa m�n
b�r ins�ttas till att j�mte oss vittna om hans uppst�ndelse.�
23. D�refter st�llde de fram tv�: Josef (som kallades Barsabbas och
hade tillnamnet Justus) och Mattias.
24. Och de b�do och sade: �Herre, du som k�nner allas hj�rtan, visa
oss vilken av dessa tv� du har utvalt
25. till att f� den plats s�som tj�nare och apostel, vilken Judas
�vergav, f�r att g� till den plats som var hans.�
26. Och de drogo lott om dem, och lotten f�ll p� Mattias. Och s�
blev denne, j�mte de elva, r�knad s�som apostel.
*44/02 Apostlag�rningarna, 2 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 2 Kapitlet
Andens utgjutelse p� pingstdagen.
Petrus' tal till folket. F�rsamlingens
tillv�xt, endr�kt och f�rkovran.
1. N�r sedan pingstdagen var inne, voro de alla f�rsamlade med
varandra.
2. D� kom pl�tsligt fr�n himmelen ett d�n, s�som om en v�ldsam
storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset d�r de
sutto.
3. Och tungor s�som av eld visade sig f�r dem och f�rdelade sig och
satte sig p� dem, en p� var av dem.
4. Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
tungom�l, efter som Anden ingav dem att tala.
5. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska m�n fr�n allahanda folk
under himmelen.
6. Och n�r d�net h�rdes, f�rsamlade sig hela hopen, och en stor
r�relse uppstod, ty var och en h�rde sitt eget tungom�l talas av
dem.
7. Och de uppfylldes av h�pnad och f�rundran och sade: ��ro de icke
galil�er, alla dessa som h�r tala?
8. Huru kommer det d� till, att var och en av oss h�r sitt eget
modersm�l talas?
9. Vi m� vara parter eller meder eller elamiter, vi m� hava v�rt
hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
eller provinsen Asien,
10. i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, �t
Cyrene till, eller vara hitflyttade fr�mlingar fr�n Rom,
11. vi m� vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
h�ra vi dem p� v�ra egna tungom�l tala om Guds v�ldiga
g�rningar.�
12. S� uppfylldes de alla av h�pnad och visste icke vad de skulle
t�nka. Och de sade, den ene till den andre: �Vad kan detta
betyda?�
13. Men somliga drevo g�ck med dem och sade: �De �ro fulla av s�tt
vin.�
14. D� tr�dde Petrus fram, j�mte de elva, och hov upp sin r�st och
talade till dem:
�I judiske m�n och I alla Jerusalems inv�nare, detta m�n I veta,
och lyssnen nu till mina ord:
15. Det �r icke s� som I menen, att dessa �ro druckna; det �r ju
blott tredje timmen p� dagen.
16. Nej, h�r uppfylles det som �r sagt genom profeten Joel:
17. 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, s�ger Gud,
att jag skall utgjuta av min Ande �ver allt k�tt,
och edra s�ner och edra d�ttrar skola profetera,
och edra ynglingar skola se syner,
och edra gamla m�n skola hava dr�mmar;
18. ja, �ver mina tj�nare och mina tj�narinnor
skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
och de skola profetera.
19. Och jag skall l�ta undertecken synas uppe p� himmelen
och tecken nere p� jorden:
blod och eld och r�kmoln.
20. Solen skall v�ndas i m�rker
och m�nen i blod,
f�rr�n Herrens dag kommer,
den stora och h�rliga.
21. Och det skall ske att var och en som �kallar Herrens namn,
han skall varda fr�lst.'
22. I m�n av Israel, h�ren dessa ord: Jesus fr�n Nasaret, en man som
inf�r eder fick vittnesb�rd av Gud genom kraftg�rningar och under
och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, s�som I
sj�lva veten,
23. denne som blev given i edert v�ld, enligt vad Gud i sitt r�dslut
och sin f�rsyn hade best�mt, honom haven I genom m�n som icke
veta av lagen l�tit fastnagla vid korset och d�da.
24. Men Gud gjorde en �nde p� d�dens v�nda och l�t honom uppst�,
eftersom det icke var m�jligt att han skulle kunna beh�llas av
d�den.
25. Ty David s�ger med tanke p� honom:
'Jag har haft Herren
f�r mina �gon alltid,
ja, han �r p� min h�gra sida,
f�r att jag icke skall vackla.
26. F�rdenskull gl�der sig mitt hj�rta,
och min tunga fr�jdar sig,
och j�mv�l min kropp
f�r vila med en f�rhoppning:
27. den, att du icke skall l�mna
min sj�l �t d�dsriket
och icke l�ta din Helige
se f�rg�ngelse.
28. Du har kungjort mig livets v�gar;
du skall uppfylla mig med gl�dje inf�r ditt ansikte.'
29. Mina br�der, jag kan v�l fritt s�ga till eder om v�r stamfader
David att han �r b�de d�d och begraven; hans grav finnes ju
ibland oss �nnu i dag.
30. Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
lovat honom att 'av hans livs frukt s�tta en konung p� hans
tron',
31. d�rf�r f�ruts�g han att Messias skulle uppst�, och talade d�rom
och sade att Messias icke skulle l�mnas �t d�dsriket, och att
hans kropp icke skulle se f�rg�ngelse.
32. Denne -- Jesus -- har nu Gud l�tit uppst�; d�rom kunna vi alla
vittna.
33. Och sedan han genom Guds h�gra hand har blivit upph�jd och av
Fadern undf�tt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
h�r sen och h�ren.
34. Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer s�ger han
sj�lv:
'Herren sade till min herre:
S�tt dig p� min h�gra sida,
35. till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.
36. S� m� nu hela Israels hus veta och vara f�rvissat om att denne
Jesus som I haven korsf�st, honom har Gud gjort b�de till Herre
och till Messias.�
37. N�r de h�rde detta, k�nde de ett styng i hj�rtat. Och de sade
till Petrus och de andra apostlarna: �Br�der, vad skola vi
g�ra?�
38. Petrus svarade dem: �G�ren b�ttring, och l�ten alla d�pa eder i
Jesu Kristi namn till edra synders f�rl�telse; d� skolen I s�som
g�va undf� den helige Ande.
39. Ty eder g�ller l�ftet och edra barn, j�mv�l alla dem som �ro i
fj�rran, s� m�nga som Herren, v�r Gud, kallar.�
40. Ocks� med m�nga andra ord bad och f�rmanade han dem, i det han
sade: �L�ten fr�lsa eder fr�n detta vr�nga sl�kte.�
41. De som d� togo emot hans ort l�to d�pa sig; och s� �kades
f�rsamlingen p� den dagen med vid pass tre tusen personer.
42. Och dessa h�llo fast vid apostlarnas undervisning och
br�dragemenskapen, vid br�dsbrytelsen och b�nerna.
43. Och fruktan kom �ver var och en; och m�nga under och tecken
gjordes genom apostlarna.
44. Men alla de som trodde h�llo sig tillsammans och hade allting
gemensamt;
45. de s�lde sina jordagods och vad de eljest �gde och delade med
sig d�rav �t alla, eftersom var och en beh�vde.
46. Och st�ndigt, var dag, voro de endr�ktigt tillsammans i
helgedomen; och hemma i husen br�to de br�d och �to med fr�jd
och i hj�rtats enfald, och lovade Gud.
47. Och allt folket vad dem v�l bev�get. Och Herren �kade
f�rsamlingen, dag efter dag, med dem som l�to sig fr�lsas.
*44/03 Apostlag�rningarna, 3 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 3 Kapitlet
Petrus botar en of�rdig man och predikar
om Jesus s�som den av profeterna
beb�dade Messias.
1. Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den b�n
som h�lls vid nionde timmen.
2. Och d�r bars fram en man som hade varit of�rdig allt ifr�n
moderlivet, och som man var dag pl�gade s�tta vid den port i
helgedomen, som kallades Sk�na porten, f�r att han skulle kunna
beg�ra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
3. N�r denne nu fick se Petrus och Johannes, d� de skulle g� in i
helgedomen, bad han dem om en allmosa.
4. D� f�ste Petrus och Johannes sina �gon p� honom, och Petrus
sade: �Se p� oss.�
5. N�r han d� gav akt p� dem, i f�rv�ntan att f� n�got av dem,
6. sade Petrus: �Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
giver jag dig. I Jesu Kristi, nasar�ens namn: st� upp och g�.�
7. Och s� fattade han honom vid h�gra handen och reste upp honom.
Och strax fingo hans f�tter och fotleder styrka,
8. och han sprang upp och stod uppr�tt och begynte g� och f�ljde
dem in i helgedomen, alltj�mt g�ende och springande, under det
att han lovade Gud.
9. Och allt folket s�g honom, d�r han gick omkring och lovade Gud.
10. Och n�r de k�nde igen honom och s�go att det var samme man som
pl�gade sitta och beg�ra allmosor vid Sk�na porten i helgedomen,
blevo de uppfyllda av h�pnad och best�rtning �ver det som hade
vederfarits honom.
11. D� han nu h�ll sig till Petrus och Johannes, str�mmade allt
folket, utom sig av h�pnad, tillsammans till dem p� den plats
som kallades Salomos pelarg�ng.
12. N�r Petrus s�g detta, tog han till orda och talade till folket
s�:
�I m�n av Israel, varf�r undren I �ver denne man, och varf�r sen
I s� p� oss, likasom hade vi genom n�gon v�r kraft eller fromhet
�stadkommit att han kan g�?
13. Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, v�ra f�ders Gud, har
f�rh�rligat sin tj�nare Jesus, honom som I utl�mnaden, och som I
f�rnekaden inf�r Pilatus, n�r denne redan hade beslutit att giva
honom l�s.
14. Ja, I f�rnekaden honom, den helige och r�ttf�rdige, och beg�rden
att en dr�pare skulle givas �t eder.
15. Och livets furste dr�pten I, men Gud uppv�ckte honom fr�n de
d�da; d�rom kunna vi sj�lva vittna.
16. Och det �r p� grund av tron p� hans namn som denne man, vilken I
sen och k�nnen, har undf�tt styrka av hans namn; och den tro som
verkas genom Jesus har, i allas eder �syn, gjort att han nu kan
bruka alla lemmar.
17. Nu vet jag v�l, mina br�der, att I s�v�l som edra r�dsherrar
haven gjort detta, d�rf�r att I icke vissten b�ttre.
18. Men Gud har p� detta s�tt l�tit det g� i fullbordan, som han
f�rut genom alla sina profeters mun hade f�rkunnat, n�mligen att
hans Smorde skulle lida.
19. G�ren d�rf�r b�ttring och omv�nden eder, s� att edra synder
bliva utpl�nade,
20. p� det att tider av vederkvickelse m� komma fr�n Herren, i det
att han s�nder den Messias som han har utsett �t eder, n�mligen
Jesus,
21. vilken dock himmelen m�ste beh�lla intill de tider n� allt skall
bliva uppr�ttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
heliga profeters mun.
22. Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud l�ta uppst� �t
eder, av edra br�der, en som �r mig lik; honom skolen I lyssna
till i allt vad han talar till eder.
23. Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
profeten, han skall utrotas ur folket.'
24. Och sedan hava alla profeterna, b�de Samuel och de som f�ljde
efter honom, s� m�nga som hava talat, ocks� beb�dat dessa tider.
25. I �ren sj�lva barn av profeterna och delaktiga i det f�rbund som
Gud sl�t med edra f�der, n�r han sade till Abraham: 'Och i din
s�d skola alla sl�kter p� jorden varda v�lsignade.'
26. F�r eder f�rst och fr�mst har Gud l�tit sin tj�nare uppst�, och
han har s�nt honom f�r att v�lsigna eder, n�r I, en och var,
omv�nden eder fr�n eder ondska.�
*44/04 Apostlag�rningarna, 4 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 4 Kapitlet
Petrus och Johannes gripas och st�llas
inf�r Stora r�det, men l�sgivas.
F�rsamlingen f�renas i b�n och inb�rdes
k�rlek.
1. Medan de �nnu talade till folket, kommo pr�sterna och
tempelvaktens bef�lhavare och sadduc�erna �ver dem.
2. Ty det f�rtr�t dem att du undervisade folket och i Jesus
f�rkunnade uppst�ndelsen fr�n de d�da.
3. D�rf�r grepo de dem nu och satte dem i f�ngsligt f�rvar till
f�ljande dag, eftersom det redan var afton.
4. Men m�nga av dem som hade h�rt vad som hade talats kommo till
tro; och antalet av m�nnen uppgick nu till vid pass fem tusen.
5. Dagen d�refter f�rsamlade sig deras r�dsherrar och �ldste och
skriftl�rde i Jerusalem;
6. d�r voro d� ock Hannas, �verstepr�sten, och Kaifas och Johannes
och Alexander och alla som voro av �verstepr�sterlig sl�kt.
7. Och de l�to f�ra fram dem inf�r sig och fr�gade dem: �Av vilken
makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?�
8. D� sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:
�I folkets r�dsherrar och �ldste,
9. eftersom vi i dag underkastas rannsakning f�r en god g�rning mot
en sjuk man och tillfr�gas varigenom denne har blivit botad,
10. s� m�n I veta, I alla och hela Israels folk, att det �r genom
Jesu Kristi, nasar�ens, namn, hans som I haven korsf�st, men som
Gud har uppv�ckt fr�n de d�da -- att det �r genom det namnet som
denne man st�r inf�r eder frisk och f�rdig.
11. Han �r 'den stenen som av byggningsm�nnen' -- av eder sj�lva --
'aktades f�r intet, men som har blivit en h�rnsten'.
12. Och i ingen annan finnes fr�lsning; ej heller finnes under
himmelen n�got annat namn, bland m�nniskor givet, genom vilket
vi kunna bliva fr�lsta.�
13. N�r de s�go Petrus och Johannes vara s� frimodiga och f�rnummo
att de voro ol�rda m�n ur folket, f�rundrade de sig. Men s�
k�nde de igen dem och p�minde sig att de hade varit med Jesus.
14. Och n�r de s�go mannen som hade blivit botad st� d�r bredvid
dem, kunde de icke s�ga n�got d�remot.
15. De befallde dem allts� att g� ut fr�n r�dsf�rsamlingen. Sedan
�verlade de med varandra
16. och sade: �Vad skola vi g�ra med dessa m�n? Att ett m�rkligt
tecken har blivit gjort av dem, det �r ju uppenbart f�r alla
Jerusalems inv�nare, och vi kunna icke f�rneka det.
17. Men f�r att detta icke �nnu mer skall komma ut bland folket, m�
vi str�ngeligen f�rbjuda dem att h�danefter i det namnet tala
f�r n�gon m�nniska.�
18. D�refter kallade de in dem och f�rbj�do dem helt och h�llet att
tala eller undervisa i Jesu namn.
19. Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: �Om det �r
r�tt inf�r Gud att vi h�rsamma eder mer �r Gud, d�rom m�n I
sj�lva d�ma;
20. vi f�r v�r del kunna icke underl�ta att tala vad vi hava sett
och h�rt.�
21. D� f�rbj�do de dem detsamma �nnu str�ngare, men l�to dem sedan
g�. Ty eftersom alla prisade Gud f�r det som hade skett, kunde
de, f�r folkets skull, icke finna n�gon utv�g genom att straffa
dem.
22. Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var n�mligen
�ver fyrtio �r gammal.
23. N�r de allts� hade blivit l�sgivna, kommo de till sina egna och
omtalade f�r dem allt vad �verstepr�sterna och de �ldste hade
sagt dem.
24. D� de h�rde detta, ropade de endr�ktigt till Gud och sade:
�Herre, det �r du som har gjort himmelen och jorden och havet
och allt vad i dem �r.
25. Och du har genom v�r fader Davids, din tj�nares, mun sagt genom
helig ande:
'Varf�r larmade hedningarna
och t�nkte folken f�f�nglighet?
26. Jordens konungar tr�dde fram,
och furstarna samlade sig tillhopa
mot Herren och hans Smorde.'
27. Ja, i sanning, de f�rsamlade sig i denna stad mot din helige
tj�nare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius
Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
28. de f�rsamlade sig till att utf�ra allt vad din hand och ditt
r�dslut f�rut hade best�mt skola ske.
29. Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tj�nare att
de med all frimodighet m� f�rkunna ditt ord,
30. i det att du utr�cker din hand till att bota de sjuka, och till
att l�ta tecken och under ske genom din helige tj�nare Jesu
namn.�
31. N�r de hade slutat att bedja, skakades platsen d�r de voro
f�rsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och
de f�rkunnade Guds ord med frimodighet.
32. Och i hela skaran av dem som trodde var ett hj�rta och en sj�l.
Ingen enda kallade n�got av det han �gde f�r sitt, utan du hade
allting gemensamt.
33. Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesb�rdet om Herren
Jesu uppst�ndelse; och stor n�d var �ver dem alla.
34. Bland dem fanns ingen som led n�d; ty alla som �gde n�got
jordstycke eller n�got hus s�lde detta och buro fram betalningen
f�r det s�lda
35. och lade den f�r apostlarnas f�tter, och man delade ut d�rav, s�
att var och en fick efter som han beh�vde.
36. Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder
f�rmanaren), en levit som var b�rdig fr�n Cypern,
37. ocks� han s�lde en �ker som han �gde och bar fram penningarna
och lade dem f�r apostlarnas f�tter.
*44/05 Apostlag�rningarna, 5 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 5 Kapitlet
Ananias och hans hustru straffas f�r
bedr�geri. Apostlarna g�ra under,
f�ngslas, befrias av en �ngel, inkallas
f�r Stora r�det, men l�sgivas p�
Gamaliels uppmaning.
1. Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira s�lde ett
jordagods,
2. och han tog d�rvid, med sin hustrus vetskap, undan n�got av
betalningen d�rf�r; allenast en del bar han fram och lade f�r
apostlarnas f�tter.
3. D� sade Petrus: �Ananias, varf�r har Satan f�tt uppfylla ditt
hj�rta, s� att du har velat bedraga den helige Ande och taga
undan n�got av betalningen f�r jordstycket?
4. Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och n�r det
var s�lt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du f�
n�got s�dant i sinnet? Du har ljugit, icke f�r m�nniskor, utan
f�r Gud.�
5. N�r Ananias h�rde dessa ord, f�ll han ned och gav upp andan.
Och stor fruktan kom �ver alla som h�rde detta.
6. Och de yngre m�nnen stodo upp och h�ljde in honom och buro ut
honom och begrovo honom.
7. Vid pass tre timmar d�refter kom hans hustru in, utan att veta
om, vad som hade skett.
8. Petrus sade d� till henne: �S�g mig, var det f�r den summan I
s�lden jordstycket?� Hon svarade: �Ja, f�r den summan.�
9. D� sade Petrus till henne: �Huru kunden I vilja komma �verens om
att fresta Herrens Ande? Se, h�rutanf�r d�rren h�ras nu
fotstegen av de m�n som hava begravt din man; och de skola b�ra
ut ocks� dig.�
10. Och strax f�ll hon ned vid hans f�tter och gav upp andan; och
n�r de unge m�nnen kommo in, funno de henne d�d. De buro d� ut
henne och begrovo henne bredvid hennes man.
11. Och stor fruktan kom �ver hela f�rsamlingen och �ver alla andra
som h�rde detta.
12. Och genom apostlarna gjordes m�nga tecken och under bland
folket; och de h�llo sig alla endr�ktigt tillsammans i Salomos
pelarg�ng.
13. Av de andra dristade sig ingen att n�rma sig dem, men folket
h�ll dem i �ra.
14. Och �nnu flera trodde och sl�to sig till Herren, hela skaror av
b�de m�n och kvinnor.
15. Ja, man bar de sjuka ut p� gatorna och lade dem p� b�rar och i
s�ngar, f�r att, n�r Petrus kom g�ende, �tminstone hans skugga
m�tte falla p� n�gon av dem.
16. Och j�mv�l fr�n st�derna runt omkring Jerusalem kom folket i
skaror och f�rde med sig sjuka och s�dana som voro pl�gade av
orena andar; och alla blevo botade.
17. D� stod �verstepr�sten upp och alla som h�llo med honom -- de
som h�rde till sadduc�ernas parti -- och de uppfylldes av
nit�lskan
18. och l�to gripa apostlarna och s�tta dem i allm�nt h�kte.
19. Men en Herrens �ngel �ppnade om natten f�ngelsets portar och
f�rde ut dem och sade:
20. �G�n �stad och tr�den upp i helgedomen, och talen till folket
alla det sanna livets ord.�
21. N�r de hade h�rt detta, gingo de inemot dagbr�ckningen in i
helgedomen och undervisade.
Emellertid kommo �verstepr�sten och de som h�llo med honom och
sammankallade Stora r�det, alla Israels barns �ldste. D�refter
s�nde de �stad till f�ngelset f�r att h�mta dem.
22. Men n�r r�ttstj�narna kommo dit, funno de dem icke i f�ngelset.
De v�nde d� tillbaka och omtalade detta
23. och sade: �F�ngelset funno vi st�ngt med all omsorg och v�ktarna
st�ende utanf�r portarna, men d� vi �ppnade, funno vi ingen
d�rinne.�
24. N�r tempelvaktens bef�lhavare och �verstepr�sterna h�rde detta,
visst de icke vad de skulle t�nka d�rom, eller vad som skulle
bliva av detta.
25. D� kom n�gon och ber�ttade f�r den: �De m�n som I haven insatt i
f�ngelset, de st� nu i helgedomen och undervisa folket.�
26. Bef�lhavaren gick d� med r�ttstj�narna �stad och h�mtade dem;
dock brukade de icke v�ld, ty de fruktade att bliva stenade av
folket.
27. Och sedan de hade h�mtat dem, f�rde de dem fram inf�r Stora
r�det. Och �verstepr�sten anst�llde f�rh�r med dem
28. och sade: �Vi hava ju allvarligen f�rbjudit eder att undervisa i
det namnet, och likv�l haven I uppfyllt Jerusalem med eder
undervisning, och I viljen nu l�ta den mannens blod komma �ver
oss.�
29. Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: �Man m�ste
lyda Gud mer �n m�nniskor.
30. V�ra f�ders Gud har uppv�ckt Jesus, som I haden upph�ngt p� tr�
och d�dat.
31. Och Gud har med sin h�gra hand upph�jt honom till en h�vding och
fr�lsare, f�r att �t Israel f�rl�na b�ttring och syndernas
f�rl�telse.
32. Om allt detta kunna vi sj�lva vittna, s� ock den helige Ande,
vilken Gud har givit �t dem som �ro honom lydiga.�
33. N�r de h�rde detta, blevo de mycket f�rbittrade och ville d�da
dem.
34. Men en faris�, en lagl�rare vid namn Gamaliel, som var aktad av
allt folket, stod d� upp i R�det och tillsade att man f�r en kort
stund skulle f�ra ut m�nnen.
35. Sedan sade han till de andra: �I m�n av Israel, sen eder f�r vad
I t�nken g�ra med dessa m�n.
36. F�r en tid sedan upptr�dde ju Teudas och gav sig ut f�r att
n�got vara, och till honom sl�t sig en hop av vid pass fyra
hundra m�n. Och han blev d�dad, och alla som hade trott p�
honom f�rskingrades och blevo till intet.
37. Efter honom upptr�dde Judas fr�n Galileen, vid den tid d�
skattskrivningen p�gick; denne f�rledde en hop folk till avfall,
s� att de f�ljde honom. Ocks� han f�rgicks, och alla som hade
trott p� honom blevo f�rskingrade.
38. Och nu s�ger jag eder: Befatten eder icke med dessa m�n, utan
l�ten dem vara; ty skulle detta vara ett r�dslag eller ett verk
av m�nniskor, s� kommer det att sl�s ned;
39. men �r det av Gud, s� kunnen I icke sl� ned dessa m�n. Sen
till, att I icke m�n befinnas strida mot Gud sj�lv.�
40. Och de lydde hans r�d; de kallade in apostlarna, och sedan de
hade l�tit gissla dem, f�rbj�do de dem att tala i Jesu namn och
l�to dem d�refter g�.
41. Och de gingo ut fr�n r�dsf�rsamlingen, glada �ver att de hade
aktats v�rdiga att lida sm�lek f�r det namnets skull.
42. Och de upph�rde icke att var dag undervisa i helgedomen och
hemma i husen och f�rkunna evangelium om Kristus Jesus.
*44/06 Apostlag�rningarna, 6 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 6 Kapitlet
Sju m�n utv�ljas f�r att bes�rja den
dagliga utdelningen. F�rsamlingen
tillv�xer. Stefanus drages inf�r Stora
r�det.
1. Vid denna tid, d� nu l�rjungarnas antal f�r�kades, begynte de
grekiska judarna knorra mot de inf�dda hebr�erna �ver att deras
�nkor blevo f�rbisedda vid den dagliga utdelningen.
2. D� sammankallade de tolv hela l�rjungaskaran och sade: �Det �r
icke tillb�rligt att vi f�rsumma Guds ord f�r att g�ra tj�nst
vid borden.
3. S� utsen nu bland eder, I br�der, sju m�n som hava gott
vittnesb�rd om sig och �ro fulla av ande och vishet, m�n som vi
kunna s�tta till att sk�ta denna syssla.
4. Vi skola d� helt f� �gna oss �t b�nen och �t ordets tj�nst.�
5. Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en
man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och
Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,
en proselyt fr�n Antiokia.
6. Dem l�to de tr�da fram f�r apostlarna, och dessa b�do och lade
h�nderna p� dem.
7. Och Guds ord hade framg�ng, och l�rjungarnas antal f�r�kades
mycket i Jerusalem; och en stor hop av pr�sterna blevo lydiga
och trodde.
8. Och Stefanus var full av n�d och kraft och gjorde stora under
och tecken bland folket.
9. Men av dem som h�rde till den synagoga som kallades �De
frigivnes och cyren�ernas och alexandrinernas synagoga�, s� ock
av dem som voro fr�n Cilicien och provinsen Asien, stodo n�gra
upp f�r att disputera med Stefanus.
10. Dock f�rm�dde de icke st� emot den vishet och den ande som h�r
talade.
11. D� skaffade de n�gra m�n som f�reg�vo att de hade h�rt honom
tala h�diska ord mot Moses och mot Gud.
12. De uppeggade s� folket och de �ldste och de skriftl�rde och
�verf�llo honom och grepo honom och f�rde honom inf�r Stora
r�det.
13. D�r l�to de falska vittnen tr�da fram, vilka sade: �Denne man
upph�r icke att tala mot v�r heliga plats och mot lagen.
14. Ty vi hava h�rt honom s�ga att Jesus, han fr�n Nasaret, skall
bryta ned denna byggnad och f�r�ndra de stadgar som Moses har
givit oss.�
15. D� nu alla som sutto i R�det f�ste sina �gon p� honom, syntes
dem hans ansikte vara s�som en �ngels ansikte.
*44/07 Apostlag�rningarna, 7 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 7 Kapitlet
Stefanus' tal inf�r Stora r�det och hans
martyrd�d.
1. Och �verstepr�sten fr�gade: �F�rh�ller detta sig s�?�
2. D� sade han:
�Br�der och f�der, h�ren mig. H�rlighetens Gud uppenbarade sig
f�r v�r fader Abraham, medan han �nnu var i Mesopotamien, och
f�rr�n han bosatte sig i Karran,
3. och sade till honom: 'G� ut ur ditt land och fr�n din sl�kt, och
drag till det land som jag skall visa dig.'
4. D� gick han �stad ut ur kald�ernas land och bosatte sig i
Karran. Sedan, efter han faders d�d, bj�d Gud honom att flytta
d�rifr�n till detta land, d�r I nu bon.
5. Han gav honom ingen arvedel d�ri, icke ens s� mycket som en
fotsbredd, men lovade att giva det till besittning �t honom och
�t hans s�d efter honom; detta var p� den tid d� han �nnu icke
hade n�gon son.
6. Och vad Gud sade var detta, att hans s�d skulle leva s�som
fr�mlingar i ett land som icke tillh�rde dem, och att man skulle
g�ra dem till tr�lar och f�rtrycka dem i fyra hundra �r.
7. 'Men det folk vars tr�lar de bliva skall jag d�ma', sade Gud;
'sedan skola de draga ut och h�lla gudstj�nst �t mig p� denna
plats.'
8. Och han uppr�ttade ett omsk�relsens f�rbund med honom. Och s�
f�dde han Isak och omskar honom p� �ttonde dagen, och Isak f�dde
Jakob, och Jakob f�dde v�ra tolv stamf�der.
9. Och v�ra stamf�der avundades Josef och s�lde honom till
Egypten. Men Gud var med honom
10. och fr�lste honom ur allt hans betryck och l�t honom finna n�d
och gav honom vishet inf�r Farao, konungen i Egypten; och denne
satte honom till herre �ver Egypten och �ver hela sitt hus.
11. Och hungersn�d kom �ver hela Egypten och Kanaan med stort
betryck, och v�ra f�der kunde icke f� n�got att �ta.
12. Men n�r Jakob fick h�ra att br�d fanns i Egypten, s�nde han v�ra
f�der �stad dit, en f�rsta g�ng.
13. Sedan, n�r de f�r andra g�ngen kommo dit, blev Josef igenk�nd av
sina br�der, och Farao fick kunskap och Josefs sl�kt.
14. D�refter s�nde Josef �stad och kallade till sig sin fader Jakob
och hela sin sl�kt, sjuttiofem personer.
15. Och Jakob for ned till Egypten; och han dog d�r, han s�v�l som
v�ra f�der.
16. Och man f�rde dem d�rifr�n till Sikem och lade dem i den grav
som Abraham f�r en summa penningar hade k�pt av Emmors barn i
Sikem.
17. Och alltefter som tiden nalkades att det l�fte skulle uppfyllas,
som Gud hade givit Abraham, v�xte folket till och f�r�kade sig i
Egypten,
18. till dess en ny konung �ver Egypten uppstod, en som icke visste
av Josef.
19. Denne konung gick listigt till v�ga mot v�rt folk och f�rtryckte
v�ra f�der och drev dem till att uts�tta sina sp�da barn, f�r
att dessa icke skulle bliva vid liv.
20. Vid den tiden f�ddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inf�r
Gud. Under tre m�nader fostrades han i sin faders hus;
21. sedan, n�r han hade blivit utsatt, l�t Faraos dotter h�mta honom
till sig och uppfostra honom s�som sin egen son.
22. Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var
m�ktig i ord och g�rningar.
23. Men n�r han blev fyrtio �r gammal, fick han i sinnet att bes�ka
sina br�der, Israels barn.
24. N�r han d� s�g att en av dem led or�tt, tog han den misshandlade
i f�rsvar och h�mnades honom, i det att han slog ihj�l
egyptiern.
25. Nu menade han att hans br�der skulle f�rst� att Gud genom honom
ville bereda dem fr�lsning; men de f�rstodo det icke.
26. Dagen d�refter kom han �ter fram till dem, d�r de tvistade, och
ville f�rlika dem och sade: 'I m�n, I �ren ju br�der; varf�r
g�ren I d� varandra or�tt?'
27. Men den som gjorde or�tt mot sin landsman st�tte bort honom och
sade: 'Vem har satt dig till h�vding och domare �ver oss?
28. Kanske du vill d�da mig, s�som du i g�r d�dade egyptiern?'
29. Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan s�som fr�mling i
Madiams land och f�dde d�r tv� s�ner.
30. Och n�r fyrtio �r �ter voro f�rlidna, uppenbarade sig f�r honom,
i �knen vid berget Sinai, en �ngel i en brinnande t�rnbuske.
31. N�r Moses s�g detta, f�rundrade han sig �ver synen; och d� han
gick fram f�r att se vad det var, h�rdes Herrens r�st:
32. 'Jag �r dina f�ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' D�
greps Moses av b�van och dristade sig icke att se dit.
33. Och Herren sade till honom: 'L�s dina skor av dina f�tter, ty
platsen d�r du st�r �r helig mark.
34. Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras
suckan har jag h�rt, och jag har stigit ned f�r att r�dda dem.
D�rf�r m� du nu g� �stad; jag vill s�nda dig till Egypten.
35. Denne Moses, som de hade f�rnekat, i det de sade: 'Vem har satt
dig till h�vding och domare?', honom s�nde Gud att vara b�de en
h�vding och en f�rlossare, genom �ngeln som uppenbarade sig f�r
honom i t�rnbusken.
36. Det var han som f�rde ut dem, och som gjorde under och tecken i
Egyptens land och i R�da havet och i �knen, under fyrtio �r.
37. Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall
Gud l�ta uppst� �t eder, av edra br�der, en som �r mig lik.'
38. Det var och han, som under den tid d� menigheten levde i �knen,
b�de var hos �ngeln, som talade med honom p� berget Sinai, och
tillika hos v�ra f�der; och han undfick levande ord f�r att giva
dem �t eder.
39. Men v�ra f�der ville icke bliva honom lydiga, utan st�tte bort
honom och v�nde sig med sina hj�rtan mot Egypten
40. och sade till Aron: 'G�r oss gudar, som kunna g� framf�r oss; ty
vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som f�rde oss
ut ur Egyptens land.'
41. Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer �t
avguden och gladde sig �ver sina h�nders verk.
42. D� v�nde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens
h�rskara, s�som det �r skrivet i Profeternas bok:
'Framburen I v�l �t mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio �ren i �knen,
I av Israels hus?
43. Nej, I buren Moloks t�lt
och guden Romfas stj�rna,
de bilder som I hade gjort f�r att tillbedja.
D�rf�r skall jag l�ta eder f�ras �stad
�nda bortom Babylon.'
44. V�ra f�der hade vittnesb�rdets tabernakel i �knen, s� inr�ttat,
som han som talade till Moses hade f�rordnat att denne skulle
g�ra det, efter den m�nsterbild som han hade f�tt se.
45. Och v�ra f�der togo det i arv och f�rde det sedan under Josua
hitin, n�r de togo landet i besittning, efter de folk som Gud
f�rdrev f�r v�ra f�der. S� var det �nda till Davids tid.
46. Denne fann n�d inf�r Gud och bad att han m�tte finna 'ett rum
till boning' �t Jakobs Gud.
47. Men det var Salomo som fick bygga ett hus �t honom.
48. Dock, den H�gste bor icke i hus som �ro gjorda med h�nder, ty
det �r s�som profeten s�ger:
49. 'Himmelen �r min tron,
och jorden �r min fotapall;
vad f�r ett hus skullen I d� kunna bygga �t mig, s�ger Herren,
och vad f�r en plats skulle tj�na mig till vilostad?
50. Min hand har ju gjort allt detta.'
51. I h�rdnackade, med oomskurna hj�rtan och �ron, I st�n alltid
emot den helige Ande, I likav�l som edra f�der.
52. Vilken av profeterna hava icke edra f�der f�rf�ljt? De hava ju
dr�pt dem som f�rkunnade att den R�ttf�rdige skulle komma, han
som I sj�lva nu haven f�rr�tt och dr�pt,
53. I som fingen lagen eder given genom �nglars f�rsorg, men icke
haven h�llit den.�
54. N�r de h�rde detta, blevo de mycket f�rbittrade i sina hj�rtan
och beto sina t�nder samman mot honom.
55. Men han, full av helig ande, sk�dade upp mot himmelen och fick
se Guds h�rlighet och s�g Jesus st� p� Guds h�gra sida.
56. Och han sade: �Jag ser himmelen �ppen och M�nniskosonen st� p�
Guds h�gra sida.�
57. D� skriade de med h�g r�st och h�llo f�r sina �ron och stormade
alla p� en g�ng emot honom
58. och f�rde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena
lade av sina mantlar vid en ung mans f�tter, som hette Saulus.
59. S� stenade de Stefanus, under det att han �kallade och sade:
�Herre Jesus, tag emot min ande.�
60. Och han f�ll ned p� sina kn�n och ropade med h�g r�st: �Herre,
tillr�kna dem icke denna synd.� Och n�r han hade sagt detta,
avsomnade han.
8:1. [1]
[1] Apg 8:1a h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*44/08 Apostlag�rningarna, 8 Kapitlet
1. Och j�mv�l Saulus hade gillat att man d�dade honom.
Apostlag�rningarna, 8 Kapitlet
F�rf�ljelse mot f�rsamlingen i
Jerusalem. Evangelium predikat i
Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk
hovmans dop.
Samma dag utbr�t en sv�r f�rf�ljelse mot f�rsamlingen i
Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda �ver
Judeens och Samariens landsbygd.
2. N�gra fromma m�n begrovo dock Stefanus och h�llo en stor
d�dsklagan efter honom.
3. Saulus �ter for v�ldsamt fram mot f�rsamlingen; han gick omkring
i husen och drog fram m�n och kvinnor och l�t s�tta dem i
f�ngelse.
4. Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och f�rkunnade
evangelii ord.
5. Och Filippus kom s� ned till huvudstaden i Samarien och
predikade Kristus f�r folket d�r.
6. Och n�r de h�rde Filippus och s�go de tecken som han gjorde,
aktade de endr�ktigt p� det som han talade.
7. Ty fr�n m�nga som voro besatta av orena andar foro andarna ut
under h�ga rop, och m�nga lama och of�rdiga blevo botade.
8. Och det blev stor gl�dje i den staden.
9. Nu var d�r i staden f�re honom en man vid namn Simon, som hade
�vat trolldom, s� att han hade slagit det samaritiska folket med
h�pnad, och som sade sig vara n�got stort.
10. Till honom h�llo sig alla, b�de sm� och stora, och sade: �Denne
�r vad man kallar 'Guds stora kraft.'�
11. Och de h�llo sig till honom, d�rf�r att han genom sina
trollkonster under ganska l�ng tid hade slagit dem med h�pnad.
12. Men nu, d� de satte tro till Filippus, som f�rkunnade evangelium
om Guds rike och om Jesu Kristi namn, l�to de d�pa sig, b�de m�n
och kvinnor.
13. Ja, Simon sj�lv kom till tro; och sedan han hade blivit d�pt,
h�ll han sig st�ndigt till Filippus. Och n�r han s�g de stora
tecken och kraftg�rningar som denne gjorde, betogs han av
h�pnad.
14. D� nu apostlarna i Jerusalem fingo h�ra att Samarien hade tagit
emot Guds ord, s�nde de dit Petrus och Johannes.
15. Och n�r dessa kommo ditned, b�do de f�r dem, att de m�tte undf�
helig ande;
16. ty helig ande hade �nnu icke fallit p� n�gon av dem, utan de
voro allenast d�pta i Herren Jesu namn.
17. De lade d� h�nderna p� dem, och de undfingo helig ande.
18. N�r d� Simon s�g att det var genom apostlarnas handp�l�ggning
som Anden blev given, bj�d han dem penningar
19. och sade: �Given ock mig den makten, s� att var och en som jag
l�gger h�nderna p� undf�r helig ande.�
20. D� sade Petrus till honom: �M� dina penningar med dig sj�lv g� i
f�rd�rvet, eftersom du menar att Guds g�va kan k�pas f�r
penningar.
21. Du har ingen del eller lott i det som h�r �r fr�ga om, ty ditt
hj�rta �r icke r�ttsinnigt inf�r Gud.
22. G�r f�rdenskull b�ttring och upph�r med denna din ondska, och
bed till Herren att den tanke som har uppst�tt i ditt hj�rta m�,
om m�jligt �r, bliva dig f�rl�ten.
23. Ty jag ser att du �r f�rgiftad av ondska och f�ngen i
or�ttf�rdighetens bojor.�
24. D� svarade Simon och sade: �Bedjen I till Herren f�r mig, att
intet av det som I haven sagt m� komma �ver mig.�
25. Och sedan de hade framburit sitt vittnesb�rd och talat Herrens
ord, beg�vo de sig tillbaka till Jerusalem och f�rkunnade d�rvid
evangelium i m�nga samaritiska byar.
26. Men en Herrens �ngel talade till Filippus och sade: �St� upp och
begiv dig vid middagstiden ut p� den v�g som leder ned fr�n
Jerusalem till Gasa; den �r tom p� folk.�
27. D� stod han upp och begav sig �stad. Och se, en etiopisk man
for d�r fram, en hovman som var en m�ktig herre hos Kandace,
drottningen i Etiopien, och var satt �ver hela hennes
skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem f�r att d�r
tillbedja,
28. men var nu stadd p� hemv�gen och satt i sin vagn och l�ste
profeten Esaias.
29. D� sade Anden till Filippus: �G� fram och n�rma dig till denna
vagn.�
30. Filippus skyndade fram och h�rde att han l�ste profeten Esaias.
D� fr�gade han: �F�rst�r du vad du l�ser?�
31. Han svarade: �Huru skulle jag v�l kunna f�rst� det, om ingen
v�gleder mig?� Och han bad Filippus stiga upp och s�tta sig
bredvid honom.
32. Men det st�lle i skriften som han l�ste var detta:
�S�som ett f�r f�rdes han bort till att slaktas;
och s�som ett lamm som �r tyst inf�r den som klipper det,
s� �ppnade han icke sin mun.
33. Genom hans f�rnedring blev hans dom borttagen.
Vem kan r�kna hans sl�kte?
Ty hans liv ryckes undan fr�n jorden.�
34. Och hovmannen fr�gade Filippus och sade: �Jag beder dig, s�g mig
om vilken profeten talar detta, om sig sj�lv eller om n�gon
annan?�
35. D� �ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
och f�rkunnade f�r honom evangelium om Jesus.
36. Och medan de f�rdades v�gen fram, kommo de till ett vatten. D�
sade hovmannen: �Se, h�r finnes vatten. Vad hindrar att jag
d�pes?�
37. [1]
38. Och han l�t vagnen stanna; och de stego b�da ned i vattnet,
Filippus och hovmannen, och han d�pte honom.
39. Men n�r de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
Filippus, och hovmannen s�g honom icke mer, d� han nu glad
fortsatte sin f�rd.
40. Men Filippus blev efter�t sedd i Asdod. D�refter vandrade han
omkring och f�rkunnade evangelium i alla st�der, till dess han
kom till Cesarea.
[1] V. 37 se Nya testamentets text i Ordf�rkl.
*44/09 Apostlag�rningarna, 9 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 9 Kapitlet
Saulus omv�ndes, predikar i Damaskus och
i Jerusalem. F�rsamlingen tillv�xer.
Petrus botar Eneas, uppv�cker Tabita.
1. Men Saulus, som alltj�mt andades hot och mordlust mot Herrens
l�rjungar, gick till �verstepr�sten
2. och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, f�r
att, om han funne n�gra som voro p� �den v�gen�[1], vare sig m�n
eller kvinnor, han skulle kunna f�ra dem bundna till Jerusalem.
3. Men n�r han p� sin f�rd nalkades Damaskus, h�nde sig att ett
sken fr�n himmelen pl�tsligt kringstr�lade honom.
4. Och han f�ll ned till jorden och h�rde d� en r�st som sade till
honom: �Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig?�
5. D� sade han: �Vem �r du, Herre?� Han svarade: �Jag �r Jesus,
den som du f�rf�ljer.
6. Men st� nu upp och g� in i staden, s� skall d�r bliva dig sagt
vad du har att g�ra.�
7. Och m�nnen som voro med honom p� f�rden stodo m�ll�sa av skr�ck,
ty de h�rde v�l r�sten, men s�go ingen.
8. Och Saulus reste sig upp fr�n jorden, men n�r han �ppnade sina
�gon, kunde han icke mer se n�got. De togo honom d�rf�r vid
handen och ledde honom in i Damaskus.
9. Och under tre dagar s�g han intet; och han varken �t eller
drack.
10. Men i Damaskus fanns en l�rjunge vid namn Ananias. Till honom
sade Herren i en syn: �Ananias!� Han svarade: �H�r �r jag,
Herre.�
11. Och Herren sade till honom: �St� upp och g� till den gata som
kallas Raka gatan och fr�ga i Judas' hus efter en man vid namn
Saulus, fr�n Tarsus. Ty se, han beder.
12. Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in
och lade h�nderna p� honom, f�r att han skulle f� sin syn igen.�
13. D� svarade Ananias: �Herre, jag har av m�nga h�rt huru mycket
ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
14. Och han har nu h�r med sig fullmakt ifr�n �verstepr�sterna att
f�ngsla alla dem som �kalla ditt namn.�
15. Men Herren sade till honom: �G� �stad; ty denne man �r mig ett
utvalt redskap till att b�ra fram mitt namn inf�r hedningar och
konungar och inf�r Israels barn;
16. och jag skall visa honom huru mycket han m�ste lida f�r mitt
namns skull.�
17. D� gick Ananias �stad och kom in i huset; och han lade sina
h�nder p� honom och sade: �Saul, min broder, Herren har s�nt
mig, Jesus, som visade sig f�r dig p� v�gen d�r du f�rdades; han
har s�nt mig, f�r att du skall f� din syn igen och bliva
uppfylld av helig ande.�
18. D� var det strax s�som om fj�ll f�llo ifr�n hans �gon, och han
fick sin syn igen. Och han stod upp och l�t d�pa sig.
19. Sedan tog han sig mat och blev d�rav st�rkt.
D�refter var han n�gon tid tillsammans med l�rjungarna i
Damaskus.
20. Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han
var Guds Son.
21. Och alla som h�rde honom blevo uppfyllda av h�pnad och sade:
�Var det icke denne som i Jerusalem f�rgjorde dem som �kallade
det namnet? Och hade han icke kommit hit, f�r att han skulle
f�ra s�dana m�nniskor bundna till �verstepr�sterna?�
22. Men Saulus upptr�dde med allt st�rre kraft och gjorde de judar
som bodde i Damaskus svarsl�sa, i det han bevisade att Jesus var
Messias.
23. N�r s� en l�ngre tid hade f�rg�tt, r�dslogo judarna om att r�ja
honom ur v�gen;
24. men deras anslag blev bekant f�r Saulus. Och d� de nu, f�r att
kunna r�ja honom ur v�gen, till och med h�llo vakt vid
stadsportarna b�de dag och natt,
25. togo hans l�rjungar honom en natt och sl�ppte honom ut genom
muren, i det att de s�nkte ned honom i en korg.
26. N�r han sedan kom till Jerusalem, f�rs�kte han att n�rma sig
l�rjungarna; men alla fruktade f�r honom, ty de trodde icke att
han verkligen var en l�rjunge.
27. D� tog Barnabas sig an honom och f�rde honom till apostlarna och
f�rt�ljde f�r dem huru han p� v�gen hade sett Herren, som hade
talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt
predikat i Jesu namn.
28. Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och
predikade frimodigt i Herrens namn;
29. och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de
gjorde f�rs�k att r�ja honom ur v�gen.
30. N�r br�derna f�rnummo detta, f�rde de honom ned till Cesarea och
s�nde honom d�rifr�n vidare till Tarsus.
31. S� hade nu f�rsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och
Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan
och v�xte till genom den helige Andes tr�st och f�rmaning.
32. Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, h�nde sig att
han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
33. D�r tr�ffade han p� en man vid namn Eneas, som i �tta �r hade
legat till s�ngs; han var n�mligen lam.
34. Och Petrus sade till honom: �Eneas, Jesus Kristus botar dig.
St� upp och l�gg ihop din b�dd.� D� stod han strax upp.
35. Och alla som bodde i Lydda och i Saron s�go honom; och de
omv�nde sig till Herren.
36. I Joppe bodde d� en l�rjunginna vid namn Tabita (det betyder
detsamma som Dorkas).[2] Hon �verfl�dade i goda g�rningar och
gav allmosor rikligen.
37. Men just i de dagarna h�nde sig att hon blev sjuk och dog. Och
man tv�dde henne och lade henne i en sal i �vre v�ningen.
38. D� nu Lydda l�g n�ra Joppe och l�rjungarna hade h�rt att Petrus
var d�r, s�nde de tv� m�n till honom och b�do honom att utan
dr�jsm�l komma till dem.
39. Petrus stod d� upp och f�ljde med dem. Och n�r han kom dit,
f�rde de honom upp i salen; och alla �nkorna kommo d�r omkring
honom gr�tande och visade honom alla livkl�dnader och mantlar
som Dorkas hade gjord, medan hon �nnu levde ibland dem.
40. D� tillsade Petrus dem allasammans att g� ut och f�ll ned p�
sina kn�n och bad; sedan v�nde han sig mot den d�da och sade:
�Tabita, st� upp.� D� slog hon upp �gonen, och n�r hon fick se
Petrus, satte hon sig upp.
41. Och han r�ckte henne handen och reste upp henne och kallade
sedan in de heliga, j�mte �nkorna, och st�llde henne levande
framf�r den.
42. Detta blev bekant i hela Joppe, och m�nga kommo till tro p�
Herren.
43. D�refter stannade han en l�ngre tid i Joppe hos en garvare vid
namn Simon.
[1] Se V�g i Ordf�rkl.
[2] B�da namnen betyda hind; det f�rra �r ett arameiskt ord, det
senare ett grekiskt.
*44/10 Apostlag�rningarna, 10 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 10 Kapitlet
Kornelius' syn. Petrus' syn, hans bes�k
i Cesarea och hans predikan d�r. Det
f�rsta hedningdopet.
1. I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en h�vitsman vid den
s� kallade italiska krigsskaran.
2. Han var en from man, som �fruktade Gud�[1] tillika med hela sitt
hus; han utdelade rikligen allmosor �t folket och bad alltid
till Gud.
3. En dag omkring nionde timmen s�g denne tydligt i en syn en Guds
�ngel, som kom in till honom och sade till honom: �Kornelius!�
4. Han betraktade honom f�rskr�ckt och fr�gade: �Vad �r det,
herre?� D� sade �ngeln till honom: �Dina b�ner och dina
allmosor hava uppstigit till Gud och �ro i �minnelse hos honom.
5. S� s�nd nu n�gra m�n till Joppe och l�t h�mta en viss Simon, som
ock kallas Petrus.
6. Han g�star hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid
havet.�
7. N�r �ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till
sig tv� av sina tj�nare och en from krigsman, en av dem som
h�rde till hans n�rmaste f�lje,
8. och f�rt�ljde alltsammans f�r dem och s�nde dem �stad till
Joppe.
9. Men dagen d�refter, medan dessa voro p� v�gen och nalkades
staden, gick Petrus vid sj�tte timmen upp p� taket f�r att
bedja.
10. Och han blev hungrig och ville hava n�got att �ta. Medan man nu
tillredde maten, f�ll han i h�nryckning.
11. Han s�g himmelen �ppen och n�gonting komma ned som liknade en
stor linneduk, och som fasth�lls vid de fyra h�rnen och s�nktes
ned till jorden.
12. Och d�ri funnos alla slags fyrfota och kr�lande djur som leva p�
jorden, och alla slags himmelens f�glar.
13. Och en r�st kom till honom: �St� upp, Petrus, slakta och �t.�
14. Men Petrus svarade: �Bort det, Herre! Jag har aldrig �tit n�got
oheligt och orent.�
15. �ter, f�r andra g�ngen, kom en r�st till honom: �Vad Gud har
f�rklarat f�r rent, det m� du icke h�lla f�r oheligt.�
16. Detta skedde tre g�nger efter varandra; sedan blev duken strax
�ter upptagen till Himmelen.
17. Medan Petrus i sitt sinne undrade �ver vad den syn han hade sett
skulle betyda, hade de m�n som voro uts�nda av Kornelius redan
fr�gat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
18. och ropade p� n�gon f�r att f� veta om Simon, som ock kallades
Petrus, g�stade d�r.
19. Men under det Petrus alltj�mt begrundade synen, sade Anden till
honom: �H�r �ro ett par m�n som fr�ga efter dig.
20. St� upp, och g� ditned och f�lj med dem, utan att tveka; ty det
�r jag som har s�nt dem.�
21. D� steg Petrus ned till m�nnen och sade: �Se h�r �r jag, den som
I fr�gen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?�
22. De svarade: �H�vitsmannen Kornelius, en r�ttf�rdig och
gudfruktig man, som har gott vittnesb�rd om sig av hela det
judiska folket, har i en uppenbarelse f�tt befallning av en
helig �ngel att h�mta dig till sig och h�ra vad du har att
s�ga.�
23. D� bj�d han dem komma in och beredde dem h�rb�rge.
Dagen d�refter stod han upp och begav sig �stad med dem; och
n�gra av br�derna i Joppe f�ljde med honom.
24. F�ljande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius v�ntade
p� dem och hade kallat tillhopa sina fr�nder och n�rmaste
v�nner.
25. D� nu Petrus skulle tr�da in, gick Kornelius emot honom och
betygade honom sin v�rdnad, i det att han f�ll ned f�r hans
f�tter.
26. Men Petrus reste upp honom och sade: �St� upp; ocks� jag �r en
m�nniska.�
27. Och under samtal med honom tr�dde Petrus in och fann m�nga vara
d�r f�rsamlade.
28. Och han sade till dem: �I veten sj�lva att det �r en judisk man
f�rbjudet att hava n�got umg�nge med en utl�nning eller att
bes�ka en s�dan; men mig har Gud l�rt att icke r�kna n�gon
m�nniska f�r ohelig eller oren.
29. D�rf�r kom jag ock utan inv�ndning hit, n�r jag blev h�mtad.
Och nu fr�gar jag eder av vilket sk�l I haven l�tit h�mta mig.�
30. D� svarade Kornelius: �Det �r nu fj�rde dagen sedan jag, just
vid denna timme, f�rr�ttade i mitt hus den b�n som man beder vid
nionde timmen. D� fick jag se en man i skinande kl�dnad st�
framf�r mig,
31. och han sade: 'Kornelius, din b�n �r h�rd, och dina allmosor
hava kommit i �minnelse inf�r Gud.
32. S� s�nd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock
kallas Petrus: han g�star i garvaren Simons hus vid havet.'
33. D� s�nde jag strax bud till dig, och du gjorde v�l i att du
kom. Och nu �ro vi alla h�r tillst�des inf�r Gud f�r att h�ra
allt som har blivit dig befallt av Herren.�
34. D� �ppnade Petrus sin mun och sade:
�Nu f�rnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till
personen',
35. utan att den som fruktar honom och �var r�ttf�rdighet, han tages
emot av honom, vilket folk han �n m� tillh�ra.
36. Det ord som han har s�nt till Israels barn f�r att genom Jesus
Kristus, som �r allas Herre, f�rkunna det glada budskapet om
frid, det ordet k�nnen I,
37. den f�rkunnelse som gick ut �ver hela Judeen, sedan den hade
begynt i Galileen efter den d�pelse Johannes predikade --
38. f�rkunnelsen om Jesus fr�n Nasaret och om huru Gud hade smort
honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och
gjorde gott och botade alla som voro under dj�vulens v�ld; ty
Gud var med honom.
39. Vi kunna sj�lva vittna om allt vad han gjorde b�de p� den
judiska landsbygden och i Jerusalem; likv�l upph�ngde man honom
p� tr� och d�dade honom.
40. Men honom har Gud uppv�ckt p� tredje dagen och l�tit honom bliva
uppenbar,
41. v�l icke f�r allt folket, men f�r oss, som redan f�rut av Gud
hade blivit utvalda till vittnen, och som �to och drucko med
honom, sedan han hade uppst�tt fr�n de d�da.
42. Och han bj�d oss predika f�r folket och betyga att han �r den
som av Gud har blivit best�md till att vara domare �ver levande
och d�da.
43. Om honom b�ra alla profeterna vittnesb�rd och betyga att var och
en som tror p� honom skall f� syndernas f�rl�telse genom hans
namn.�
44. Medan Petrus �nnu s� talade, f�ll den helige Ande p� alla dem
som h�rde hans tal.
45. Och alla de omskurna troende m�n som hade kommit dit med Petrus
blevo uppfyllda av h�pnad �ver att den helige Ande hade blivit
utgjuten j�mv�l �ver hedningarna, s�som en g�va �t dem.
46. De h�rde dem n�mligen tala tungom�l och storligen prisa Gud.
47. D� tog Petrus till orda och sade: �Icke kan v�l n�gon hindra att
dessa d�pas med vatten, d� de hava undf�tt den helige Ande, de
likav�l som vi?�
48. Och s� bj�d han att man skulle d�pa dem i Jesu Kristi namn.
D�refter b�do de honom att han skulle stanna hos dem n�gra
dagar.
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*44/11 Apostlag�rningarna, 11 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 11 Kapitlet
Petrus f�rsvarar hedningdopet. Den
f�rsta hedningkristna f�rsamlingen
grundas i Antiokia. Underst�d s�ndes
d�rifr�n till br�derna i Judeen.
1. Men apostlarna och de br�der som voro i Judeen fingo h�ra att
ocks� hedningarna hade tagit emot Guds ord.
2. N�r s� Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro
omskurna g� till r�tta med honom;
3. de sade: �Du har ju bes�kt oomskurna m�n och �tit med dem.�
4. D� begynte Petrus fr�n b�rjan och omtalade f�r dem allt i f�ljd
och ordning; han sade:
5. �Jag var i staden Joppe, stadd i b�n; d� s�g jag under
h�nryckning i en syn n�gonting komma ned, som liknade en stor
linneduk, vilken fasth�lls vid de fyra h�rnen och s�nktes ned
fr�n himmelen; och det kom �nda ned till mig.
6. Och jag betraktade det och gav akt d�rp�; d� fick jag d�ri se
fyrfota djur, s�dana som leva p� jorden, tama och vilda, s� ock
kr�lande djur och himmelens f�glar.
7. Jag h�rde ock en r�st s�ga till mig: 'St� upp, Petrus, slakta
och �t.'
8. Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har n�got oheligt
eller orent kommit i min mun.'
9. F�r andra g�ngen talade en r�st fr�n himmelen: 'Vad Gud har
f�rklarat f�r rent, det m� du icke h�lla f�r oheligt.'
10. Detta skedde tre g�nger efter varandra; sedan drogs alltsammans
�ter upp till himmelen.
11. Och i detsamma kommo tre m�n, som hade blivit s�nda till mig
fr�n Cesarea, och stannade framf�r huset d�r vi voro.
12. Och Anden sade till mig att jag skulle f�lja med dem, utan att
g�ra n�gon �tskillnad mellan folk och folk. Ocks� de sex br�der
som �ro h�r kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
13. Och han ber�ttade f�r oss huru han hade sett �ngeln tr�da in i
hans hus, och att denne hade sagt: 'S�nd �stad till Joppe och
l�t h�mta Simon, som ock kallas Petrus.
14. Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva fr�lst,
du sj�lv och hela ditt hus.'
15. Och n�r jag hade begynt tala, f�ll den helige Ande p� dem,
alldeles s�som det under den f�rsta tiden skedde med oss.
16. D� kom jag ih�g Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes d�pte
med vatten, men I skolen bliva d�pta i helig ande.'
17. D� allts� Gud �t dem hade givit samma g�va som �t oss, som hava
kommit till tro p� Herren Jesus Kristus, huru skulle d� jag hava
kunnat s�tta mig emot Gud?�
18. N�r de hade h�rt detta, g�vo de sig till freds och prisade Gud
och sade: �S� har d� Gud ocks� �t hedningarna f�rl�nat den
b�ttring som f�r till liv.�
19. De som hade blivit kringspridda genom den f�rf�ljelse som utbr�t
f�r Stefanus' skull drogo emellertid omkring �nda till Fenicien
och Cypern och Antiokia, men f�rkunnade icke ordet f�r andra �n
f�r judar.
20. Dock funnos bland dem n�gra m�n fr�n Cypern och Cyrene, som n�r
de kommo till Antiokia, ocks� talade till grekerna och f�r dem
f�rkunnade evangelium om Herren Jesus.
21. Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och
omv�nde sig till Herren.
22. Ryktet h�rom n�dde f�rsamlingen i Jerusalem; och de s�nde d�
Barnabas till Antiokia.
23. N�r han kom dit och fick se vad Guds n�d hade verkat, blev han
glad och f�rmanade dem alla att med hj�rtats fasta f�resats
stadigt h�lla sig till Herren.
24. Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och
ganska mycket folk blev ytterligare f�rt till Herren.
25. Sedan begav han sig �stad till Tarsus f�r att upps�ka Saulus.
26. Och n�r han hade tr�ffat honom, tog han honom med sig till
Antiokia. Ett helt �r hade de sedan sin umg�ngelse inom
f�rsamlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i
Antiokia som l�rjungarna f�rst begynte kallas �kristna�.
27. Vid den tiden kommo n�gra profeter fr�n Jerusalem ned till
Antiokia.
28. Och en av dem, vid namn Agabus, tr�dde upp och gav genom Andens
ingivelse till k�nna att en stor hungersn�d skulle komma �ver
hela v�rlden; den kom ocks� p� Klaudius' tid.
29. D� best�mde l�rjungarna att de, var och en efter sin f�rm�ga,
skulle s�nda n�got till underst�d �t de br�der som bodde i
Judeen.
30. Detta gjorde de ocks�, och genom Barnabas och Saulus �vers�nde
de det till de �ldste.
*44/12 Apostlag�rningarna, 12 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 12 Kapitlet
Jakob d�das. Petrus f�ngslas, men
befrias genom en Herrens �ngel. Herodes
d�r.
1. Vid den tiden l�t konung Herodes gripa och misshandla n�gra av
dem som h�rde till f�rsamlingen.
2. Och Jakob, Johannes' broder, l�t han avr�tta med sv�rd.
3. N�r han s�g att detta behagade judarna, fortsatte han och l�t
fasttaga ocks� Petrus. Detta skedde under det osyrade br�dets
h�gtid.
4. Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i f�ngelse och
uppdrog �t fyra vaktavdelningar krigsm�n, vardera p� fyra man,
att bevaka honom; och hans avsikt var att efter p�sken st�lla
honom fram inf�r folket.
5. Under tiden f�rvarades Petrus i f�ngelset, men f�rsamlingen bad
entr�get till Gud f�r honom.
6. Natten f�re den dag d� Herodes t�nkte draga honom inf�r r�tta
l�g Petrus och sov mellan tv� krigsm�n, f�ngslad med tv� kedjor;
och utanf�r d�rren voro v�ktare utsatta till att bevaka
f�ngelset.
7. D� stod pl�tsligt en Herrens �ngel d�r, och ett sken lyste i
rummet. Och han st�tte Petrus i sidan och v�ckte honom och
sade: �St� nu strax upp�; och kedjorna f�llo ifr�n hans h�nder.
8. �ngeln sade ytterligare till honom: �Omgjorda dig, och tag p�
dig dina sandaler.� Och han gjorde s�. d�refter sade �ngeln
till honom: �Tag din mantel p� dig och f�lj mig.�
9. Och Petrus gick ut och f�ljde honom; men han f�rstod icke att
det som skedde genom �ngeln var n�got verkligt, utan trodde att
det var en syn han s�g.
10. N�r de s� hade g�tt genom f�rsta och andra vakten, kommo de till
j�rnporten som ledde ut till staden. Den �ppnade sig f�r dem av
sig sj�lv, och de tr�dde ut och gingo en gata fram; och i
detsamma f�rsvann �ngeln ifr�n honom.
11. N�r sedan Petrus kom till sig igen, sade han: �Nu vet jag och �r
f�rvissad om att Herren har uts�nt sin �ngel och r�ddat mig ur
Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade
v�ntat sig.�
12. N�r han allts� hade f�rst�tt huru det var, gick han till det hus
d�r Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock
kallades Markus; d�r voro ganska m�nga f�rsamlade och b�do.
13. D� han nu klappade p� portd�rren, kom en tj�nsteflicka, vid namn
Rode, f�r att h�ra vem det var.
14. Och n�r hon k�nde igen Petrus' r�st, �ppnade hon i sin gl�dje
icke porten, utan skyndade in och ber�ttade att Petrus stod
utanf�r porten.
15. D� sade de till henne: �Du �r fr�n dina sinnen.� Men hon
bedyrade att det var s�som hon hade sagt. D� sade de: �Det �r
v�l hans �ngel.�
16. Men Petrus fortfor att klappa; och n�r de �ppnade, s�go de med
h�pnad att det var han.
17. Och han gav tecken �t dem med handen att de skulle tiga, och
f�rt�ljde f�r dem huru Herren hade f�rt honom ut ur f�ngelset.
Och han tillade: �L�ten Jakob och de andra br�derna f� veta
detta.� Sedan gick han d�rifr�n och begav sig till en annan
ort.
18. Men n�r det hade blivit dag, uppstod bland krigsm�nnen en ganska
stor oro och undran �ver vad som hade blivit av Petrus.
19. N�r s� Herodes ville h�mta honom, men icke fann honom, anst�llde
han rannsakning med v�ktarna och bj�d att de skulle f�ras bort
till bestraffning. D�refter for han ned fr�n Judeen till
Cesarea och vistades sedan d�r.
20. Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.
Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade f�tt
Blastus, konungens kammarherre, p� sin sida, b�do de om fred, ty
deras land hade sin n�ring av konungens.
21. P� utsatt dag kl�dde sig d� Herodes i konungslig skrud och satte
sig p� tronen och h�ll ett tal till dem.
22. D� ropade folket: �En guds r�st �r detta, och icke en
m�nniskas.�
23. Men i detsamma slog honom en Herrens �ngel, d�rf�r att han icke
gav Gud �ran. Och han f�ll i en sjukdom som bestod d�ri att han
uppfr�ttes av maskar, och s� gav han upp andan.
24. Men Guds ord hade framg�ng och utbredde sig.
25. Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
Jerusalem och avl�mnat underst�det, v�nde de tillbaka och togo
d� med sig Johannes, som ock kallades Markus.
*44/13 Apostlag�rningarna, 13 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 13 Kapitlet
B�rjan av Paulus' f�rsta missionsresa:
Paulus uts�ndes med Barnabas fr�n
Antiokia i Syrien; de predika evangelium
p� Cypern och i Antiokia i Pisidien;
judarna f�rkasta, men hedningarna
mottaga evangelium.
1. I den f�rsamling som fanns i Antiokia verkade nu s�som profeter
och l�rare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius
fr�n Cyrene, s� ock Manaen, landsfursten Herodes'
fosterbroder[1], och Saulus.
2. N�r dessa f�rr�ttade Herrens tj�nst och fastade, sade den helige
Ande: �Avskiljen �t mig Barnabas och Saulus f�r det verk som jag
har kallat dem till.�
3. D� fastade de och b�do och lade h�nderna p� dem och l�to dem
begiva sig �stad.
4. Dessa, som s� hade blivit uts�nda av den helige Ande, foro nu
ned till Seleucia och seglade d�rifr�n till Cypern.
5. Och n�r de hade kommit till Salamis, f�rkunnade de Guds ord i
judarnas synagogor. De hade ocks� med sig Johannes s�som
tj�nare.
6. Och sedan de hade f�rdats �ver hela �n �nda till Pafos, tr�ffade
de d�r p� en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn
Barjesus,
7. som vistades hos landsh�vdingen Sergius Paulus. Denne var en
f�rst�ndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och
beg�rde att f� h�ra Guds ord.
8. Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)
stod emot dem och ville hindra landsh�vdingen fr�n att komma
till tro.
9. Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d� av helig ande och
f�ste �gonen p� honom
10. och sade: �O du dj�vulens barn, du som �r full av allt slags
svek och arglistighet och en fiende till allt vad r�tt �r, skall
du d� icke upph�ra att f�rvrida Herrens raka v�gar?
11. Se, nu kommer Herrens hand �ver dig, och du skall till en tid
bliva blind och icke kunna se solen.� Och strax f�ll t�cken och
m�rker �ver honom; och han gick omkring och s�kte efter n�gon
som kunde leda honom.
12. N�r d� landsh�vdingen s�g vad som hade skett, h�pnade han �ver
Herrens l�ra och kom till tro.
13. Paulus och hans f�ljeslagare lade sedan ut ifr�n Pafos och foro
till Perge i Pamfylien. D�r skilde sig Johannes ifr�n dem och
v�nde tillbaka till Jerusalem.
14. Men sj�lva foro de vidare fr�n Perge och kommo till Antiokia i
Pisidien. Och p� sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte
sig d�r.
15. Och sedan man hade f�rel�st ur lagen och profeterna, s�nde
synagogf�rest�ndarna till dem och l�to s�ga: �Br�der, haven I
n�got f�rmaningens ord att s�ga till folket, s� s�gen det.�
16. D� stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:
�I m�n av Israels hus och I som 'frukten Gud'[2], h�ren mig.
17. Detta folks, Israels, Gud utvalde v�ra f�der, och han upph�jde
detta folk, medan de �nnu bodde s�som fr�mlingar i Egyptens
land, och f�rde dem sedan ut d�rifr�n 'med upplyft arm'.
18. Och under en tid av vid pass fyrtio �r hade han f�rdrag med dem
i �knen.
19. Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade
han dessas land till arvedelar �t dem.
20. D�runder f�rgick en tid av vid pass fyra hundra femtio �r.
Sedan gav han dem domare, �nda till profeten Samuels tid.
21. D�refter beg�rde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en
man av Benjamins stam, f�r en tid av fyrtio �r.
22. Men denne avsatte han och gjorde David till konung �ver dem.
Honom gav han ock sitt vittnesb�rd, i det han sade: 'Jag har
funnit David, Jessais son, en man efter mitt hj�rta. Han skall
i alla stycken g�ra min vilja.'
23. Av dennes s�d har Gud efter sitt l�fte l�tit Jesus komma, s�som
Fr�lsare �t Israel.
24. Men redan innan han upptr�dde, hade Johannes predikat
b�ttringens d�pelse f�r hela Israels folk.
25. Och n�r Johannes h�ll p� att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad
I menen mig vara, det �r jag icke. Men se, efter mig kommer den
vilkens skor jag icke �r v�rdig att l�sa av han f�tter.'
26. Mina br�der, I som �ren barn av Abrahams sl�kt, s� ock I andra
h�r, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna fr�lsning
blivit s�nt.
27. Ty eftersom Jerusalems inv�nare och deras r�dsherrar icke k�nde
honom, uppfyllde de ock genom sin dom �ver honom profeternas
utsagor, vilka var sabbat f�rel�ses;
28. och fast�n de icke funno honom skyldig till n�got som f�rtj�nade
d�den, b�do de likv�l Pilatus att han skulle l�ta d�da honom.
29. N�r de s� hade f�rt till fullbordan allt som var skrivet om
honom, togo de honom ned fr�n korsets tr� och lade honom i en
grav.
30. Men Gud uppv�ckte honom fr�n de d�da.
31. Sedan visade han sig under m�nga dagar f�r dem som med honom
hade g�tt upp fr�n Galileen till Jerusalem, och som nu �ro hans
vittnen inf�r folket.
32. Och vi f�rkunna f�r eder det glada budskapet, att det l�fte som
gavs �t v�ra f�der, det har Gud l�tit g� i fullbordan f�r oss,
deras barn, d�rigenom att han har l�tit Jesus uppst�,
33. s�som ock �r skrivet i andra psalmen:
'Du �r min Son,
jag har i dag f�tt dig.'
34. Och att han har l�tit honom uppst� fr�n de d�da, s� att han icke
mer skall v�nda tillbaka till f�rg�ngelsen, det har han sagt med
dessa ord:
'Jag skall uppfylla �t eder de heliga l�ften
som jag i trofasthet har givit �t David.'
35. D�rf�r s�ger han ock i en annan psalm:
'Du skall icke l�ta din Helige se f�rg�ngelsen.'
36. N�r David i sin tid hade tj�nat Guds vilja, avsomnade han ju och
blev samlad till sina f�der och s�g f�rg�ngelsen;
37. men den som Gud har uppv�ckt, han har icke sett f�rg�ngelsen.
38. S� m�n I nu veta, mena br�der, att genom honom syndernas
f�rl�telse f�rkunnas f�r eder,
39. och att i honom var och en som tror bliver r�ttf�rdig och friad
ifr�n allt det varifr�n I icke under Moses' lag kunden bliva
friade.
40. Sen d�rf�r till, att �ver eder icke m� komma det som �r sagt hos
profeterna:
41. 'Sen h�r, I f�raktare, och f�rundren eder,
och bliven till intet;
ty en g�rning utf�r jag i edra dagar,
en g�rning som I alls icke skullen tro,
om den f�rt�ljdes f�r eder.'�
42. N�r de sedan gingo d�rifr�n, bad men dem att de n�sta sabbat
skulle tala f�r dem om samma sak.
43. Och n�r f�rsamlingen �tskildes, f�ljde m�nga judar och
gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade d�
till dem och f�rmanade dem att stadigt h�lla sig till Guds n�d.
44. F�ljande sabbat kom n�stan hela staden tillsammans f�r att h�ra
Guds ord.
45. D� nu judarna s�go det myckna folket, uppfylldes de av nit�lskan
och foro ut i sm�delser och motsade det som Paulus talade.
46. D� togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: �Guds ord
m�ste i f�rsta rummet f�rkunnas f�r eder. Men eftersom I st�ten
det bort ifr�n eder och icke akten eder sj�lva v�rdiga det eviga
livet, s� v�nda vi oss nu till hedningarna.
47. Ty s� har Herren bjudit oss:
'Jag har satt dig till ett ljus f�r hednafolken,
f�r att du skall bliva till fr�lsning intill jordens �nda.'�
48. N�r hedningarna h�rde detta, blevo de glada och prisade Herrens
ord; och de kommo till tro, s� m�nga det var besk�rt att f�
evigt liv.
49. Och Herrens ord utbredde sig �ver hela landet.
50. Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som �fruktade Gud�, s�
ock de f�rn�msta m�nnen i staden, och uppv�ckte en f�rf�ljelse
mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifr�n sin stads
omr�de.
51. Dessa skuddade d� stoftet av sina f�tter mot dem och beg�vo sig
till Ikonium.
52. Och l�rjungarna uppfylldes alltmer av gl�dje och helig ande.
[1] Se Fosterbroder i Ordf�rkl.
[2] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*44/14 Apostlag�rningarna, 14 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 14 Kapitlet
Forts�ttning av Paulus' f�rsta
missionsresa: Paulus och Barnabas
predika evangelium i Ikonium, Lystra och
Derbe och v�nda sedan tillbaka till
Antiokia i Syrien.
1. P� samma s�tt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas
synagoga och talade s�, att en stor hop av b�de judar och greker
kommo till tro;
2. men de judar som voro oh�rsamma retade upp hedningarna och
v�ckte deras f�rbittring mot br�derna.
3. S� vistades de d�r en l�ngre tid och predikade frimodigt, i
f�rtr�stan p� Herren, och han gav vittnesb�rd �t sitt n�desord,
i det att han l�t tecken och under ske genom dem.
4. Men folket i staden delade sig, s� att somliga h�llo med
judarna, andra �ter med apostlarna.
5. Och n�r sedan, b�de ibland hedningar och ibland judar med deras
f�rest�ndare, en storm hade blivit uppv�ckt emot dem, och man
ville misshandla och stena dem,
6. flydde de, s� snart de f�rstodo huru det var, till st�derna
Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
7. Och d�r f�rkunnade de evangelium.
8. I Lystra fanns nu en man som satt d�r of�rm�gen att bruka sina
f�tter, ty allt ifr�n sin moders liv hade han varit of�rdig och
hade aldrig kunnat g�.
9. Denne h�rde p�, n�r Paulus talade. Och d� Paulus f�ste sina
�gon p� honom och s�g att han hade tro, s� att han kunde bliva
botad,
10. sade han med h�g r�st: �Res dig upp och st� p� dina f�tter.� D�
sprang mannen upp och begynte g�.
11. N�r folket s�g vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin r�st och
ropade p� lykaoniskt tungom�l: �Gudarna hava stigit ned till oss
i m�nniskogestalt.�
12. Och de kallade Barnabas f�r Jupiter, men Paulus kallade de f�r
Merkurius, eftersom det var han som f�rde ordet.
13. Och pr�sten vid det Jupiterstempel som l�g utanf�r staden f�rde
fram tjurar och kransar till portarna och ville j�mte folket
anst�lla ett offer.
14. Men n�r apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo h�ra detta, revo
de s�nder sina kl�der och sprungo ut bland folket och ropade
15. och sade: �I m�n, vad �r det I g�ren? Ocks� vi �ro m�nniskor,
av samma natur som I, och vi f�rkunna f�r eder evangelium, att I
m�sten omv�nda eder fr�n dessa f�f�ngliga avgudar till den
levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och
allt vad i dem �r'.
16. Han har under framfarna sl�ktens tider tillstatt alla hedningar
att g� sina egna v�gar.
17. Dock har han icke l�tit sig vara utan vittnesb�rd, ty han har
bevisat eder v�lg�rningar, i det han har givit eder regn och
fruktbara tider fr�n himmelen och s� vederkvickt edra hj�rtan
med mat och gl�dje.�
18. Genom s�dana ord stillade de med knapp n�d folket, s� att man
icke offrade �t dem.
19. Men n�gra judar kommo dit fr�n Antiokia och Ikonium. Dessa
drogo folket �ver p� sin sida och stenade Paulus och sl�pade
honom ut ur staden, i tanke att han var d�d.
20. Men sedan l�rjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han
sig upp och gick in i staden.
Dagen d�refter begav han sig med Barnabas �stad d�rifr�n till
Derbe.
21. Och de f�rkunnade evangelium i den staden och vunno ganska m�nga
l�rjungar. Sedan v�nde de tillbaka till Lystra och Ikonium och
Antiokia
22. och styrkte l�rjungarnas sj�lar, i det de f�rmanade dem att st�
fasta i tron och sade dem, att det �r genom mycken bedr�velse
som vi m�ste ing� i Guds rike.
23. D�refter utvalde de �t dem ��ldste� f�r var s�rskild f�rsamling
och anbefallde dem efter b�n och fastor �t Herren, som de nu
trodde p�.
24. Sedan f�rdades de vidare genom Pisidien och kommo till
Pamfylien.
25. D�r f�rkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
26. D�rifr�n avseglade de till Antiokia, samma ort varifr�n de hade
blivit uts�nda, sedan man hade anbefallt dem �t Guds n�d, f�r
det verk som de nu hade fullbordat.
27. Och n�r de hade kommit dit, kallade de tillhopa f�rsamlingen och
omtalade f�r dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och
huru han f�r hedningarna hade �ppnat en d�rr till tro.
28. Sedan vistades de d�r hos l�rjungarna en ganska l�ng tid.
*44/15 Apostlag�rningarna, 15 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 15 Kapitlet
P� ett m�te i Jerusalem avg�res fr�gan
om hedningarnas st�llning till den
mosaiska lagen. Barnabas och Paulus
skiljas fr�n varandra. Paulus antr�der
sin andra missionsresa.
1. Men fr�n Judeen kommo n�gra m�n ditned och l�rde br�derna s�:
�Om I icke l�ten omsk�ra eder, s�som Moses har stadgat, s�
kunnen I icke bliva fr�lsta.�
2. D� uppstod s�ndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska
skarpt ordskifte med dem. Det best�mdes d�rf�r, att Paulus och
Barnabas och n�gra andra av dem skulle, f�r denna tvistefr�gas
skull, fara upp till apostlarna och de �ldste i Jerusalem.
3. Och f�rsamlingen utrustade dem f�r resan, och de foro genom
Fenicien och Samarien och f�rt�ljde utf�rligt om hedningarnas
omv�ndelse och gjorde d�rmed alla br�derna stor gl�dje.
4. N�r de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av
f�rsamlingen och av apostlarna och de �ldste och omtalade huru
stora ting Gud hade gjort med dem.
5. Men n�gra ifr�n faris�ernas parti, vilka hade kommit till tro,
stodo upp och sade att man borde omsk�ra dem och bjuda dem att
h�lla Moses' lag.
6. D� tr�dde apostlarna och de �ldste tillsammans f�r att �verl�gga
om denna sak.
7. Och sedan man l�nge hade f�rhandlat d�rom, stod Petrus upp och
sade till dem:
�Mina br�der, I veten sj�lva att Gud, f�r l�ng tid sedan, bland
eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna
skulle f� h�ra evangelii ord och komma till tro.
8. Och Gud, som k�nner allas hj�rtan, gav dem sitt vittnesb�rd,
d�rigenom att han l�t dem, likav�l som oss, undf� den helige
Ande.
9. Och han gjorde ingen �tskillnad mellan oss och dem, i det att
han genom tron renade deras hj�rtan.
10. Varf�r fresten I d� nu Gud, genom att p� l�rjungarnas hals vilja
l�gga ett ok som varken v�ra f�der eller vi hava f�rm�tt b�ra?
11. Vi tro ju fastmer att det �r genom Herren Jesu n�d som vi bliva
fr�lsta, vi likav�l som de.�
12. D� teg hela menigheten, och man h�rde p� Barnabas och Paulus,
som f�rt�ljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade
gjort bland hedningarna.
13. N�r de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:
�Mina br�der, h�ren mig.
14. Simeon har f�rt�ljt huru Gud f�rst s� skickade, att han bland
hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15. D�rmed st�mmer ock �verens vad profeterna hava talat; ty s� �r
skrivet:
16. 'D�refter skall jag komma tillbaka
och �ter bygga upp Davids f�rfallna hydda;
ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s� uppr�tta den igen,
17. f�r att ock �vriga m�nniskor skola s�ka Herren,
alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.
S� s�ger Herren, han som skall g�ra detta,
18. s�som han ock har vetat det f�rut av evighet.'
19. D�rf�r �r min mening att man icke b�r betunga s�dana som hava
varit hedningar, men omv�nt sig till Gud,
20. utan allenast skriva till dem att de skola avh�lla sig fr�n
avgudastyggelser och fr�n otukt och fr�n k�ttet av f�rkv�vda
djur och fr�n blod.
21. Ty Moses har av �lder sina f�rkunnare i alla st�der, d� han ju
var sabbat f�rel�ses i synagogorna.�
22. D�refter besl�to apostlarna och de �ldste, tillika med hela
f�rsamlingen, att bland sig utv�lja n�gra m�n, som j�mte Paulus
och Barnabas skulle s�ndas till Antiokia; och de valde Judas,
som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland br�derna voro
ledande m�n.
23. Och man �vers�nde genom dem f�ljande skrivelse:
�Apostlarna och de �ldste, edra br�der, h�lsa eder, I br�der av
hednisk b�rd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
24. Alldenstund vi hava h�rt att n�gra som hava kommit fr�n oss hava
f�rvirrat eder med sitt tal och v�ckt oro i edra sj�lar, utan
att de hava haft n�got uppdrag av oss,
25. s� hava vi enh�lligt kommit till det beslutet att utv�lja n�gra
m�n, som vi skulle s�nda till eder j�mte Barnabas och Paulus,
v�ra �lskade br�der,
26. vilka hava v�gat sina liv f�r v�r Herres, Jesu Kristi, namns
skull.
27. Allts� s�nda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola
kung�ra detsamma f�r eder.
28. Den helige Ande och vi hava n�mligen beslutit att icke p�l�gga
eder n�gon ytterligare b�rda, ut�ver f�ljande n�dv�ndiga
f�reskrifter:
29. att I skolen avh�lla eder fr�n avgudaoffersk�tt och fr�n blod
och fr�n k�ttet av f�rkv�vda djur och fr�n otukt. Om I noga
tagen eder till vara f�r detta, s� skall det g� eder v�l. Faren
v�l.�
30. De fingo s� begiva sig �stad och kommo ned till Antiokia. D�r
kallade de tillsammans menigheten och l�mnade fram brevet.
31. Och n�r menigheten l�ste detta, blevo de glada �ver det
hugnesamma budskapet.
32. Judas och Silas, som sj�lva voro profeter, talade d�refter m�nga
f�rmaningens ord till br�derna och styrkte dem.
33. Och sedan de hade uppeh�llit sig d�r n�gon tid, fingo de i frid
fara ifr�n br�derna tillbaka till dem som hade s�nt dem.
34. [1]
35. Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, d�r de
undervisade och, j�mte m�nga andra f�rkunnade evangelii ord fr�n
Herren.
36. Efter n�gon tid sade Paulus till Barnabas: �L�t oss nu fara
tillbaka och bes�ka v�ra br�der, i alla de st�der d�r vi hava
f�rkunnat Herrens ord, och se till, huru det �r med dem.�
37. Barnabas ville d� att de skulle taga med sig Johannes, som ock
kallades Markus.
38. Men Paulus fann icke sk�ligt att taga med sig en man som hade
�vergivit dem i Pamfylien och icke f�ljt med dem till deras
arbete.
39. Och s� skarp blev deras tvist att de skilde sig ifr�n varandra;
och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
40. Men Paulus utvalde �t sig Silas; och sedan han av br�derna hade
blivit anbefalld �t Herrens n�d, begav han sig �stad
41. och f�rdades genom Syrien och Cilicien och styrkte
f�rsamlingarna.
[1] V. 34 se Nya testamentets text i Ordf�rkl.
*44/16 Apostlag�rningarna, 16 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 16 Kapitlet
Forts�ttning av Paulus' andra
missionsresa: han f�rdas genom Mindre
Asien, far �ver till Macedonien,
predikar evangelium i Filippi, f�ngslas
och befrias.
1. Han kom d� ocks� till Derbe och till Lystra. D�r fanns en
l�rjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk
kvinna och en grekisk fader,
2. och som hade gott vittnesb�rd om sig av br�derna i Lystra och
Ikonium.
3. Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. F�r de judars
skull som bodde i dessa trakter tog han honom d�rf�r till sig
och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
4. Och n�r de sedan foro genom st�derna, meddelade de
f�rsamlingarna till efterf�ljd de stadgar som voro fastst�llda
av apostlarna och de �ldste i Jerusalem.
5. S� styrktes nu f�rsamlingarna i tron, och br�dernas antal
f�r�kades f�r var dag.
6. Sedan togo de v�gen genom Frygien och det galatiska landet; de
f�rhindrades n�mligen av den helige Ande att f�rkunna ordet i
provinsen Asien.
7. Och n�r de hade kommit fram emot Mysien, f�rs�kte de att fara in
i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
8. D� beg�vo de sig �ver Mysien ned till Troas.
9. H�r visade sig f�r Paulus i en syn om natten en macedonisk man,
som stod d�r och bad honom och sade: �Far �ver till Macedonien
och hj�lp oss.�
10. N�r han hade sett denna syn, s�kte vi strax n�gon l�genhet att
fara d�rifr�n till Macedonien, ty vi f�rstodo nu att Gud hade
kallat oss att f�rkunna evangelium f�r dem.
11. Vi lade allts� ut fr�n Troas och foro raka v�gen till Samotrace
och dagen d�refter till Neapolis
12. och sedan d�rifr�n till Filippi. Denna stad, en romersk koloni,
�r den f�rsta i denna del av Macedonien. I den staden vistades
vi n�gon tid.
13. P� sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, l�ngs med en flod,
till en plats som g�llde s�som b�nest�lle. D�r satte vi oss ned
och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
14. Och en kvinna som �fruktade Gud�[1], en purpurkr�merska fr�n
staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och
Herren �ppnade hennes hj�rta, s� att hon aktade p� det som
Paulus talade.
15. Och sedan hon j�mte sitt husfolk hade l�tit d�pa sig, bad hon
oss och sade: �Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p�
Herren, s� kommen in i mitt hus och stannen d�r.� Och hon
n�dgade oss d�rtill.
16. Och det h�nde sig en g�ng, d� vi gingo ned till b�nest�llet, att
vi m�tte en tj�nsteflicka, som hade en sp�domsande i sig och
genom sina sp�domar skaffade sina herrar mycken inkomst.
17. Denne f�ljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:
�Dessa m�n �ro Guds, den H�gstes, tj�nare, och de f�rkunna f�r
eder fr�lsningens v�g.�
18. S� gjorde hon under m�nga dagar. Men Paulus tog illa vid sig
och v�nde sig om och sade till anden: �I Jesu Kristi namn bjuder
jag dig att fara ut ur henne.� Och anden for ut i samma stund.
19. Men n�r hennes herrar s�go att det f�r dem var slut med allt
hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och sl�pade
dem till torget inf�r �verhetspersonerna.
20. Och sedan de hade f�rt dem tid fram, till domarna, sade de:
�Dessa m�n uppv�cka stor oro i v�r stad; de �ro judar
21. och vilja inf�ra stadgar som det f�r oss, s�som romerska
medborgare, icke �r lovligt att antaga eller h�lla.�
22. Ocks� folket reste sig upp emot dem, och domarna l�to slita av
dem deras kl�der och bj�do att man skulle piska dem med sp�n.
23. Och sedan de hade l�tit giva dem m�nga slag, kastade de dem i
f�ngelse och bj�do f�ngvaktaren att h�lla dem i s�kert f�rvar.
24. D� denne fick en s� str�ng befallning, satte han in dem i det
innersta f�ngelserummet och fastgjorde deras f�tter i stocken.
25. Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i b�n och lovade
Gud med s�ng, och de andra f�ngarna h�rde p� dem.
26. D� kom pl�tsligt en stark jordst�t, s� att f�ngelsets grundvalar
skakades; och i detsamma �ppnades alla d�rrar, och allas bojor
l�stes.
27. D� vaknade f�ngvaktaren; och n�r han fick se f�ngelsets d�rrar
�ppna, drog han sitt sv�rd och ville d�da sig sj�lv, i tanke att
f�ngarna hade kommit undan.
28. Men Paulus ropade med h�g r�st och sade: �G�r dig intet ont; ty
vi �ro alla h�r.�
29. D� l�t han h�mta ljus och sprang in och f�ll ned f�r Paulus och
Silas, b�vande.
30. D�refter f�rde han ut dem och sade: �I herrar, vad skall jag
g�ra f�r att bliva fr�lst?�
31. De svarade: �Tro p� Herren Jesus, s� bliver du med ditt hus
fr�lst.�
32. Och de f�rkunnade Guds ord f�r honom och f�r alla dem som voro i
hans hus.
33. Och redan under samma timme p� natten tog han dem till sig och
tv�dde deras s�r och l�t strax d�pa sig med allt sitt husfolk.
34. Och han f�rde dem upp i sitt hus och dukade ett bord �t dem och
fr�jdade sig �ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro
p� Gud.
35. Men n�r det hade blivit dag, s�nde domarna �stad r�ttstj�narna
och l�to s�ga: �Sl�pp ut m�nnen.�
36. F�ngvaktaren underr�ttade d� Paulus h�rom och sade: �Domarna
hava s�nt bud att I skolen sl�ppas ut. G�n d�rf�r nu eder v�g i
frid.�
37. Men Paulus sade till dem: �De hava offentligen l�tit gissla oss,
utan dom och rannsakning, oss som �ro romerska medborgare, och
hava kastat oss i f�ngelse; nu vilja de ocks� i tysthet sl�ppa
oss ut! Nej, icke s�; de m�ste sj�lva komma och taga oss ut.�
38. R�ttstj�narna inber�ttade detta f�r domarna. N�r dessa h�rde
att de voro romerska medborgare, blevo de f�rskr�ckta.
39. Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut
och b�do dem l�mna staden.
40. N�r de s� hade kommit ut ur f�ngelset, beg�vo de sig hem till
Lydia. Och sedan de d�r hade tr�ffat br�derna och talat
f�rmaningens ord till dem, drogo de vidare.
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*44/17 Apostlag�rningarna, 17 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 17 Kapitlet
Forts�ttning av Paulus' andra
missionsresa: han predikar evangelium i
Tessalonika, Berea och Aten.
1. Och de foro �ver Amfipolis och Apollonia och kommo s� till
Tessalonika. D�r hade judarna en synagoga;
>1 Tess. 2,1 f.
2. i den gick Paulus in, s�som hans sed var. Och under tre
sabbater talade han d�r med dem, i det han utgick ifr�n
skrifterna
3. och utlade dem och bevisade att Messias m�ste lida och uppst�
fr�n de d�da; och han sade: �Denne Jesus som jag f�rkunnar f�r
eder �r Messias.�
>Matt. 16,21. Luk. 24,26 f., 45 f.
4. Och n�gra av dem l�to �vertyga sig och sl�to sig till Paulus och
Silas; s� gjorde ock en stor hop greker som �fruktade Gud�[1],
likas� ganska m�nga av de f�rn�msta kvinnorna.
5. D� grepos judarna av nit�lskan och togo med sig allahanda d�ligt
folk ifr�n gatan och st�llde till folkskockning och oroligheter
i staden och tr�ngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut
inf�r folket.
6. Men n�r de icke funno dem, sl�pade de Jason och n�gra av
br�derna inf�r stadens styresm�n och ropade: �Dessa m�n, som
hava uppviglat hela v�rlden, hava nu ocks� kommit hit;
>Apg. 16,20. 24,5.
7. och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De g�ra alla tv�rtemot
kejsarens p�bud och s�ga att en annan, en som heter Jesus, �r
konung.
>Luk. 23,2. Joh. 19,12.
8. S� v�ckte de oro bland folket och hos stadens styresm�n, n�r de
h�rde detta.
9. Dessa l�to d� Jason och de andra st�lla borgen f�r sig och
sl�ppte dem d�refter l�sa.
10. Men strax om natten blevo Paulus och Silas av br�derna s�nda
�stad till Berea. Och n�r de hade kommit dit, gingo de till
judarnas synagoga.
>Apg. 9,25.
11. Dessa voro �dlare till sinnes �n judarna i Tessalonika; de togo
emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna,
f�r att se om det f�rh�lle sig s�som nu sades.
>Joh. 5,39.
12. M�nga av dem kommo d�rigenom till tro, likas� ganska m�nga
ansedda grekiska kvinnor och j�mv�l m�n.
13. Men n�r judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord
f�rkunnades av Paulus ocks� i Berea, kommo de dit och uppviglade
ocks� d�r folket och v�ckte oro bland dem.
>1 Tess. 2,14 f.
14. Strax s�nde d� br�derna Paulus �stad �nda ned till havet, men
b�de Silas och Timoteus stannade kvar p� platsen.
15. De som ledsagade Paulus f�rde honom vidare till Aten och foro s�
d�rifr�n tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med
det snaraste skulle komma till honom.
16. Men, Paulus nu v�ntade p� dem i Aten, uppr�rdes han i sin ande,
n�r han s�g huru uppfylld staden var med avgudabilder.
17. Han h�ll d�rf�r i synagogan samtal med judarna och med dem som
�fruktade Gud�, s� ock p� torget, var dag, med dem som han
tr�ffade d�r
18. Ocks� n�gra filosofer, dels av epikur�ernas skola, dels av
stoikernas, g�vo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade:
�Vad kan v�l denne pratmakare vilja s�ga?� Andra �ter: �Han
tyckes vara en f�rkunnare av fr�mmande gudar.� De evangelium om
Jesus och om uppst�ndelsen.
19. Och de grepo honom och f�rde honom till Areopagen och sade:
�Kunna vi f� veta vad det �r f�r en ny l�ra som du f�rkunnar?
20. Ty det �r f�runderliga ting som du talar oss i �ronen. Vi vilja
nu veta vad detta skall betyda.�
21. Det var n�mligen s� med alla atenare, likasom ock med de
fr�mlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
och h�g f�r annat �n att tala om eller h�ra p� n�got nytt f�r
dagen.
22. D� tr�dde Paulus fram mitt p� Areopagen och sade: �Atenare, jag
ser av allting att I �ren mycket ivriga gudsdyrkare.
23. Ty medan jag har g�tt omkring och betraktat edra helgedomar, har
jag ock funnit ett altare med den inskriften: '�t en ok�nd Gud.'
Om just detta v�sende, som I s�lunda dyrken utan att k�nna det,
�r det jag nu kommer med budskap till eder.
24. Den Gud som har gjort v�rlden och allt vad d�ri �r, han som �r
Herre �ver himmel och jord, han bor icke i tempel som �ro gjorda
med h�nder,
>1 Mos. 1,1. 1 Kon. 8,27. Jes. 66,1 f. Apg. 7,48 f. 14,15.
25. ej heller l�ter han betj�na sig av m�nniskoh�nder, s�som vore
han i behov av n�got, han som sj�lv �t alla giver liv, anda och
allt.
>Mos. 2,7. Job 33,4. Ps. 50,8 f. Jes. 42,5.
26. Och han har skapat m�nniskosl�ktets alla folk, alla fr�n en enda
stamfader, till att bos�tta sig ut�ver hela jorden; och han har
fastst�llt f�r dem best�mda tider och utstakat de gr�nser inom
vilka de skola bo --
>5 Mos. 32,8.
27. detta f�r att de skola s�ka Gud, om de till �ventyrs skulle
kunna treva sig fram till honom och finna honom; fast�n han ju
icke �r l�ngt ifr�n n�gon enda av oss.
>Ps. 145,18. Jes. 55,6. Jer. 23,23. Vish. 13,6. Rom. 1,20.
28. Ty i honom �r det som vi leva och r�ra oss och �ro till, s�som
ock n�gra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi �ro ju ock av hans
sl�kt.'
>Job 10,12. 12,10.
29. �ro vi nu av Guds sl�kt, s� b�ra vi icke mena att gudomen �r lik
n�gonting av guld eller silver eller sten, n�got som �r danat
genom m�nsklig konst och uppfinning.
>1 Mos. 1,27. Jes. 40,18 f. Apg. 19,26.
30. Med s�dana okunnighetens tider har Gud hittills haft f�rdrag,
men nu bjuder han m�nniskorna att de alla allest�des skola g�ra
b�ttring.
>Luk. 24,47. Apg. 14,16. Tit. 2,11 f.
31. Ty han har fastst�llt en dag d� han skall 'd�ma v�rlden med
r�ttf�rdighet', genom en man som han har best�mt d�rtill; och
han har �t alla givit en bekr�ftelse h�rp�, i det att han har
l�tit honom uppst� fr�n de d�da.�
>Ps. 9,9. Joh. 5,22, 27. Apg. 10,42.
32. N�r de h�rde talas om att �uppst� fr�n de d�da�, drevo somliga
g�ck d�rmed, andra �ter sade: �Vi vilja h�ra dig tala h�rom �nnu
en g�ng.�
>1 Kor. 1,22 f. 2,14.
33. Med detta besked gick Paulus bort ifr�n dem.
34. Dock sl�to sig n�gra m�n till honom och kommo till tro. Bland
dessa var Dionysius, han som tillh�rde Areopagens domstol, s�
ock en kvinna vid namn Damaris och n�gra andra j�mte dem.
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
*44/18 Apostlag�rningarna, 18 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 18 Kapitlet
Avslutningen av Paulus' andra
missionsresa: han f�rkunnar evangelium i
Korint, �terv�nder �ver Efesus och
Cesarea (m�jligen ocks� �ver Jerusalem)
till Antiokia. B�rjan av Paulus' tredje
missionsresa: han f�rdas genom Mindre
Asien. -- Apollos kommer till Efesus och
far d�rifr�n till Akaja.
1. D�refter l�mnade Paulus Aten och kom till Korint.
2. D�r tr�ffade han en jude vid namn Akvila, b�rdig fr�n Pontus,
vilken nyligen hade kommit fr�n Italien med sin hustru
Priscilla. (Klaudius hade n�mligen p�bjudit att alla judar
skulle l�mna Rom.) Till dessa b�da sl�t han sig nu,
>Rom. 16,3. 1 Kor. 16,19. 2 Tim. 4,19.
3. och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar
hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro n�mligen till
yrket t�ltmakare.
>Apg. 20,34. 1 Kor. 4,12. 1 Tess. 2,9. 2 Tess. 3,8.
4. Och i synagogan h�ll han var sabbat samtal och �vertygade b�de
judar och greker.
>Apg. 17,17.
5. N�r sedan Silas och Timoteus kommo ditned fr�n Macedonien, var
Paulus helt upptagen av att f�rkunna ordet, i det att han
betygade f�r judarna att Jesus var Messias.
>Apg. 9,22. 17,14 f.
6. Men n�r dessa stodo emot honom och foro ut i sm�delser, skakade
han stoftet av sina kl�der och sade till dem: �Edert blod komme
�ver edra egna huvuden. Jag �r utan skuld och g�r nu till
hedningarna.�
>Matt. 10,14. Apg. 13,46, 51. 20,26.
7. Och han gick d�rifr�n och tog in hos en man vid namn Titius
Justus, som �fruktade Gud�[1]; denne hade sitt hus invid
synagogan.
8. Men Krispus, synagogf�rest�ndaren, kom med hela sitt hus till
tro p� Herren; ocks� m�nga andra korintier som h�rde honom
trodde och l�to d�pa sig.
>1 Kor. 1,14.
9. Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: �Frukta icke,
utan tala och tig icke;
>Jes. 41,10. Apg. 16,9. 23,11. 1 Kor. 2,3.
10. ty jag �r med dig, och ingen skall komma vid dig och g�ra dig
skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.�
>Jos 1,5 f. Jer. 1,8. Joh. 10,16.
11. S� uppeh�ll han sig d�r bland dem ett �r och sex m�nader och
undervisade i Guds ord.
12. Men n�r Gallio var landsh�vding i Akaja, reste sig judarna, alla
tillhopa, upp mot Paulus och f�rde honom inf�r domstolen
13. och sade: �Denne man f�rleder m�nniskorna att dyrka Gud p� ett
s�tt som �r emot lagen.�
14. N�r d� Paulus ville �ppna sin mun och tala, sade Gallio till
judarna: �Vore n�got brott eller n�got ont och arglistigt d�d
beg�nget, d� kunde v�l vara sk�ligt att jag t�lmodigt h�rde p�
eder, I judar.
>Apg. 25,18 f.
15. Men �r det n�gon tvistefr�ga om ord och namn eller om eder egen
lag, s� m�n I sj�lva avg�ra saken; i s�dana m�l vill jag icke
vara domare.�
16. Och s� visade han bort dem fr�n domstolen.
17. D� grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogf�rest�ndaren, och
slogo honom inf�r domstolen; och Gallio fr�gade alls icke
d�refter.
18. Men Paulus stannade d�r �nnu ganska l�nge. D�rp� tog han avsked
av br�derna och avseglade till Syrien, �tf�ljd av Priscilla och
Akvila, sedan han i Kenkrea hade l�tit raka sitt huvud; han hade
n�mligen bundit sig genom ett l�fte.
>4 Mos. 6,2 f. Apg. 21,23 f.
19. S� kommo de till Efesus, och d�r l�mnade Paulus dem. Sj�lv gick
han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
20. Och de b�do honom att han skulle stanna d�r n�got l�ngre; men
han samtyckte icke d�rtill,
21. utan tog avsked av dem med de orden: �Om Gud vill, skall jag
v�nda tillbaka till eder.� Och s� l�mnade han Efesus.
22. Och n�r han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och
h�lsade p� hos f�rsamlingen och for d�refter ned till Antiokia.
23. Sedan han hade uppeh�llit sig d�r n�gon tid, for han vidare, och
f�rdades f�rst genom det galatiska landet och d�refter genom
Frygien och styrkte alla l�rjungarna.
24. Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, b�rdig fr�n
Alexandria, en l�rd man, mycket f�rfaren i skrifterna.
25. Denne sade blivit undervisad om �Herrens v�g�[2] och talade,
brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fast�n
han allenast hade kunskap om Johannes' d�pelse.
>Apg. 19,3 f.
26. Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. N�r Priscilla
och Akvila h�rde honom, togo de honom till sig och undervisade
honom grundligare om �Guds v�g�.
27. Och d� han sedan ville fara till Akaja, skrevo br�derna till
l�rjungarna d�r och uppmanade dem att taga v�nligt emot
honom. Och n�r han hade kommit fram, blev han dem som trodde
till mycken hj�lp, genom den n�d han hade undf�tt.
>1 Kor. 3,6.
28. Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade
genom skrifterna att Jesus var Messias.
[1] Se Frukta Gud i Ordf�rkl.
[2] Se V�g i Ordf�rkl.
*44/19 Apostlag�rningarna, 19 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 19 Kapitlet
Forts�ttning av Paulus' tredje
missionsresa: han predikar evangelium i
Efesus med stor framg�ng, men uts�ttes
f�r f�rf�ljelse, i det att guldsmeden
Demetrius st�ller till ett upplopp emot
honom.
1. Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit
genom de �vre delarna av landet, ned till Efesus. D�r tr�ffade
han n�gra l�rjungar.
>Apg. 18,21, 24 f.
2. Och han fr�gade dessa: �Undfingen I helig ande, n�r I kommen
till tro?� De svarade honom: �Nej, vi hava icke ens h�rt att
helig ande �r given.�
>Joh. 7,39. Apg. 2,38. 10,44 f.
3. Han fr�gade: �Vilken d�pelse bleven I d� d�pta med?� De svarade:
�Vi d�ptes med Johannes' d�pelse�
4. D� sade Paulus: �Johannes' d�pelse var en d�pelse till b�ttring;
och han sade d�rvid till folket, att det var p� den som skulle
komma efter honom, det �r p� Jesus, som de skulle tro.�
>Matt. 3,11. Apg. 1,5. 11,16.
5. Sedan de hade h�rt detta, l�to de d�pa sig i Herren Jesu namn.
6. Och n�r Paulus lade h�nderna p� dem, kom den helige Ande �ver
dem, och de talade tungom�l och profeterade.
>Apg. 2,4. 8,17.
7. Och tillsammans voro de vid pass tolv m�n.
8. D�refter gick han in i synagogan; och under tre m�nader
samtalade han d�r, frimodigt och �vertygande, med dem om Guds
rike.
9. Men n�r n�gra av dem f�rh�rdade sig och voro oh�rsamma och inf�r
menigheten talade illa om �den v�gen�[1], v�nde han sig ifr�n
dem och avskilde l�rjungarna och samtalade sedan dagligen med
dessa i Tyrannus' l�rosal.
>2 Kor. 6,17.
10. S� fortgick det i tv� �r, och alla provinsen Asiens inbyggare,
b�de judar och greker, fingo p� detta s�tt h�ra Herrens ord.
11. Och Gud gjorde genom Paulus kraftg�rningar av icke vanligt slag.
>Mark. 16,20. Apg. 14,3.
12. Man till och med tog handkl�den och f�rkl�den, som hade varit i
ber�ring med hans kropp, och lade dem p� de sjuka; och
sjukdomarna veko d� ifr�n dem, och de onda andarna foro ut.
>Apg. 5,15.
13. Men ocks� n�gra kringvandrande judiska besv�rjare f�retogo sig
nu att �ver dem som voro besatta av onda andar n�mna Herren Jesu
namn; de sade: �Jag besv�r eder vid den Jesus som Paulus
predikar.
>Luk. 9,49 f.
14. Bland dem som s� gjorde voro sju s�ner av en viss Skevas, en
judisk �verstepr�st.
15. Men den onde anden svarade d� och sade till dem: �Jesus k�nner
jag, Paulus �r mig ock v�l bekant men vilka �ren I?�
>Mark. 1,34.
16. Och mannen som var besatt av den onde anden st�rtade sig p� dem
och �vermannade b�de den ene och den andre; han betedde sig s�
v�ldsamt mot dem, att de m�ste fly ut ur huset, nakna och
sargade.
17. Och detta blev bekant f�r alla Efesus' inv�nare, b�de judar och
greker, och fruktan f�ll �ver dem alla, och Herren Jesu namn
blev storligen prisat.
18. Och m�nga av dem som hade kommit till tro tr�dde fram och
bek�nde sin synd och omtalade vad de hade gjort.
19. Och ganska m�nga av dem som hade �vat vidskepliga konster
samlade ihop sina b�cker och br�nde upp dem i allas �syn. Och
n�r man r�knade tillsammans vad b�ckerna voro v�rda, fann man
att v�rdet uppgick till femtio tusen silverpenningar[2].
20. P� detta s�tt hade Herrens ord m�ktig framg�ng och visade sin
kraft.
>Jes. 55,11. Apg. 6,7. 12,24.
21. Efter allt detta best�mde sig Paulus genom Andens tillskyndelse,
att �ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade:
�Sedan jag har varit d�r, m�ste jag ock se Rom.�
>Apg. 23,11. Rom. 1,13. 15,25.
22. Han s�nde d� tv� av sina medhj�lpare, Timoteus och Erastus,
�stad till Macedonien, men sj�lv stannade han �nnu n�gon tid i
provinsen Asien.
>1 Kor. 4,17.
23. Vid den tiden uppstod ganska mycket ov�sen ang�ende �den v�gen�.
>2 Kor. 1,8 f.
24. D�r fanns n�mligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som
f�rf�rdigade Dianatempel av silver och d�rmed skaffade
hantverkarna en ganska stor inkomst.
25. Han kallade tillhopa dessa, j�mte andra som hade liknande
arbete, och sade: �I man, I veten att det �r detta arbete som
giver oss v�r goda b�rgning;
26. men nu sen och h�ren I att denne Paulus icke allenast i Efesus,
utan i n�stan hela provinsen Asien genom sitt tal har f�rlett
ganska mycket folk, i det han s�ger att de gudar som g�ras med
m�nniskoh�nder icke �ro gudar.
>Ps. 115,4 f. Jer. 10,3. Apg. 17,29.
27. Och det �r fara v�rt, icke allenast att denna v�r hantering
kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas
helgedom bliver r�knad f�r intet, och att j�mv�l denna gudinna,
som hela provinsen Asien, ja, hela v�rlden dyrkar, kommer att
lida avbr�ck i sitt stora anseende.�
28. N�r de h�rde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: �Stor
�r efesiernas Diana!�
29. Och hela staden kom i r�relse, och alla stormade p� en g�ng till
sk�debanan och sl�pade med sig Gajus och Aristarkus, tv�
macedonier som voro Paulus' f�ljeslagare
30. Paulus ville d� g� in bland folket men l�rjungarna tillstadde
honom det icke.
31. Ocks� n�gra asiarker, som voro hans v�nner, s�nde bud till honom
och b�do honom att han icke skulle giva sig in p� sk�debanan.
32. Och de skriade, den ene s� och den andre s�; ty menigheten var
uppr�rd, och de flesta visste icke varf�r de hade kommit
tillsammans.
33. D� drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sk�to
framf�r sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville
h�lla ett f�rsvarstal inf�r folket.
34. Men n�r de m�rkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en
mun, och skriade under ett par timmars tid: �Stor �r efesiernas
Diana!�
35. Men stadens kansler lugnade folket och sade: �Efesier, finnes d�
n�gon m�nniska som icke vet, att efesiernas stad �r v�rdare av
den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit
ned fr�n himmelen?
36. Eftersom ju ingen kan bestrida detta, b�ren I h�lla eder lugna
och icke f�retaga eder n�got f�rhastat.
37. Emellertid haven I dragit fram dessa m�n, som icke �ro
helger�nare, ej heller sm�da v�r gudinna,
38. Om nu Demetrius och de hantverkare som h�lla ihop med honom hava
sak mot n�gon, s� finnas ju domstolssammantr�den och
landsh�vdingar. M� de allts� g�ra upp saken med varandra inf�r
r�tta.
39. Och haven I n�got att andraga som g�r d�rut�ver, s� m� s�dant
avg�ras i den lagliga folkf�rsamlingen.
40. P� grund av det som i dag har skett l�pa vi ju till och med fara
att bliva anklagade f�r upplopp, fast�n vi icke hava gjort n�got
ont; och n�gon giltig anledning till denna folkskockning kunna
vi icke heller uppgiva.�
Med dessa ord fick han menigheten att skiljas �t.
[1] Se V�g i Ordf�rkl.
[2] Se Silverpenning i Ordf�rkl.
*44/20 Apostlag�rningarna, 20 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 20 Kapitlet
Forts�ttning av Paulus' tredje
missionsresa: han bes�ker Macedonien och
Grekland, �terv�nder genom Macedonien
och Troas, kommer till Miletus och
h�ller d�r ett avskedstal till
efesiernas �ldste.
1. D� nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus l�rjungarna
till sig och talade till dem f�rmaningens ord; och sedan han
hade tagit avsked av dem, begav han sig �stad f�r att fara till
Macedonien.
2. Och n�r han hade f�rdats genom det landet och j�mv�l d�r talat
m�nga f�rmaningens ord, kom han till Grekland.
3. D�r uppeh�ll han sig i tre m�nader. N�r han sedan t�nkte avsegla
d�rifr�n till Syrien, besl�t han, eftersom judarna f�rehade
n�got anslag mot honom, att g�ra �terf�rden genom Macedonien.
4. Och med honom f�ljde Sopater, Pyrrus' son, fr�n Berea, och av
tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus fr�n Derbe
och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus fr�n provinsen
Asien.
>Apg. 19,29. 21,29. Ef. 6,21.
5. Men dessa foro i f�rv�g och inv�ntade oss i Troas.
6. Sedan, efter det osyrade br�dets h�gtid, avseglade vi andra
ifr�n Filippi och tr�ffade dem p� femte dagen �ter i Troas; och
d�r vistades vi i sju dagar.
7. P� f�rsta veckodagen voro vi f�rsamlade till br�dsbrytelse, och
Paulus, som t�nkte fara vidare dagen d�refter, samtalade med
br�derna. Och samtalet drog ut �nda till midnattstiden;
>Apg. 2,42 46. 1 Kor. 16,2
8. och ganska m�nga lampor voro t�nda i den sal i �vre v�ningen,
d�r vi voro f�rsamlade.
9. Invid f�nstret satt d� en yngling vid namn Eutykus, och n�r
Paulus talade s� l�nge, f�ll denne i djup s�mn och blev s�
�verv�ldigad av s�mnen, att han st�rtade ned fr�n tredje
v�ningen; och n�r man tog upp honom, var han d�d
10. D� gick Paulus ned och lade sig �ver honom och fattade om honom
och sade: �Klagen icke s�; ty livet �r �nnu kvar i honom.�
>1 Kon. 17,21. 2 Kon. 4,32 f. Luk. 4,39.
11. Sedan gick han �ter upp, och br�t br�det och �t, och samtalade
ytterligare ganska l�nge med dem, �nda till dess att det
dagades; f�rst d� begav han sig i v�g.
12. Och de f�rde ynglingen hem levande och k�nde sig nu icke litet
tr�stade.
13. Men vi andra gingo i f�rv�g ombord p� skeppet och avseglade till
Assos, d�r vi t�nkte taga Paulus ombord; ty s� hade han
f�rordnat, eftersom han sj�lv t�nkte fara land v�gen.
14. Och n�r han sammantr�ffade med oss i Assos, togo vi honom ombord
och kommo sedan till Mitylene.
15. D�rifr�n seglade vi vidare och kommo f�ljande dag mitt f�r Kios.
Dagen d�refter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat
�ver i Trogyllium, kommo vi n�stf�ljande dag till Miletus.
16. Paulus hade n�mligen beslutit att segla f�rbi Efesus, f�r att
icke f�rdr�ja sig i provinsen Asien; ty han p�skyndade sin f�rd,
f�r att, om det bleve honom m�jligt, till pingstdagen kunna vara
i Jerusalem.
17. Men fr�n Miletus s�nde han bud till Efesus och kallade till sig
f�rsamlingens �ldste.
18. Och n�r de hade kommit till honom, sade han till dem: �I veten
sj�lva p� vad s�tt jag hela tiden, ifr�n f�rsta dagen d� jag kom
till provinsen Asien, har umg�tts med eder:
>Apg. 19,10.
19. huru jag har tj�nat Herren i all �dmjukhet, under t�rar och
pr�vningar, som hava v�llats mig genom judarnas anslag.
20. Och I veten att jag icke har dragit mig undan, n�r det g�llde
n�got som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har
f�rsummat att offentligen och hemma i husen predika f�r eder och
undervisa eder.
21. Ty jag har allvarligt uppmanat b�de judar och greker att g�ra
b�ttring och v�nda sig till Gud och tro p� v�r Herre Jesus.
>Mark. 1,15. Luk. 24,47.
22. Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan
att veta vad d�r skall vederfaras mig;
>Apg. 19,21.
23. allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter
den andra betygar f�r mig och s�ger att bojor och bedr�velser
v�nta mig.
>Upp . 9,16. 21,4, 11, 33.
24. Dock anser jag mitt liv icke vara av n�got v�rde f�r mig sj�lv,
om jag blott f�r v�l fullborda mitt lopp och vad som h�r till
det �mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds
n�ds evangelium.
>Apg. 21,13. Gal. 1,1. 2 Tim. 4,7. Tit. 1,3.
25. Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f� se mitt ansikte, I
alla bland vilka jag har g�tt omkring och predikat om riket.
26. D�rf�r betygar jag f�r eder nu i dag att jag icke b�r skuld f�r
n�gons blod.
>Apg. 18,6.
27. Ty jag har icke undandragit mig att f�rkunna f�r eder allt Guds
r�dslut.
28. S� haven nu akt p� eder sj�lva och p� hela den hjord i vilken
den helige Ande har satt eder till f�rest�ndare, till att vara
herdar f�r Guds f�rsamling, som han har vunnit med sitt eget
blod.
>Ef. 1,7. 1 Tim. 3,1 f. 4,16. 1 Petr. 1,18 f. 5,2. Upp. 5,9.
29. Jag vet, att sedan jag har skilts fr�n eder sv�ra ulvar skola
komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
>Matt. 7,15 f. Joh. 10,12 2 Petr. 2,1 f.
30. Ja, bland eder sj�lva skola m�n upptr�da, som tala vad f�rv�nt
�r, f�r att locka l�rjungarna att f�lja sig.
>Gal. 4,17. 1 Joh. 2,18 f.
31. Vaken d�rf�r, och kommen ih�g att jag i tre �rs tid, natt och
dag, oavl�tligen under t�rar har f�rmanat var och en s�rskild av
eder.
>Mark. 13,35 f. Apg. 19,10. 1 Tess. 2,11.
32. Och nu anbefaller jag eder �t Gud och hans n�desord, �t honom
som f�rm�r uppbygga eder och giva �t eder eder arvedel bland
alla som �ro helgade.
>Ef. 1,11. Kol. 1,12.
33. Silver eller guld eller kl�der har jag icke �stundat av n�gon.
>4 Mos. 16,16. 1 Sam. 12,3. Matt. 10,8 f. 1 Kor. 9,12.
>2 Kor. 11,9. 12,13.
34. I veten sj�lva att dessa mina h�nder hava gjort tj�nst, f�r att
skaffa n�dtorftigt uppeh�lle �t mig och �t dem som hava varit
med mig.
>Apg. 18,3. 1 Kor. 4,12. 1 Tess. 2,9. 2 Tess. 3,8.
35. I allt har jag genom mitt f�red�me visat eder att man s�, under
eget arbete, b�r taga sig an de svaga och komma ih�g Herren Jesu
ord, huru han sj�lv sade: 'Saligare �r att giva �n att taga.'�
>Luk. 6,38.
36. N�r han hade sagt detta, f�ll han ned p� sina kn�n och bad med
dem alla.
>Apg. 21,5 f.
37. Och de begynte alla att gr�ta bitterligen och f�llo Paulus om
halsen och kysste honom innerligt;
38. och mest s�rjde de f�r det ordets skull som han hade sagt, att
de icke mer skulle f� se hans ansikte. Och s� ledsagade de honom
till skeppet.
*44/21 Apostlag�rningarna, 21 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 21 Kapitlet
Paulus avslutar sin tredje missionsresa,
hj�lper vid �terkomsten till Jerusalem
n�gra m�n att infria ett l�fte,
�verfalles d�rvid i helgedomen av
judarna och bortf�res f�ngslad.
1. Sedan vi hade skilts ifr�n dem, lade vi ut och foro raka v�gen
till Kos och kommo dagen d�refter till Rodus och d�rifr�n till
Patara.
2. D�r funno vi ett skepp som skulle fara �ver till Fenicien; p�
det gingo vi ombord och lade ut.
3. Och n�r vi hade f�tt Cypern i sikte, l�mnade vi denna � p�
v�nster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty
d�r skulle skeppet lossa sin last.
4. Och vi upps�kte d�r l�rjungarna och stannade hos dem i sju
dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att
han icke borde begiva sig till Jerusalem.
5. Men n�r vi hade stannat d�r de dagarna ut, br�to vi upp d�rifr�n
och g�vo oss i v�g, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn,
�nda utom staden. Och p� stranden f�llo vi ned p� v�ra kn�n och
b�do
>Apg. 20,36.
6. och togo sedan avsked av varandra. D�refter stego vi ombord p�
skeppet, och de andra v�nde tillbaka hem igen.
7. Fr�n Tyrus kommo vi till Ptolemais, och d�rmed avslutade vi
sj�resan. Och vi h�lsade p� hos br�derna d�r och stannade hos
dem en dag.
8. Men f�ljande dag beg�vo vi oss d�rifr�n och kommo till Cesarea.
D�r togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och
stannade kvar hos honom.
>Apg. 6,5. Ef. 4,11.
9. Denne hade fyra ogifta d�ttrar, som �gde profetisk
g�va.
>Apg. 2,17.
10. Under den tid av flera dagar, som vi stannade d�r, kom en
profet, vid namn Agabus, dit ned fr�n Judeen.
>Apg. 11,28.
11. N�r denne hade kommit till oss, tog han Paulus' b�lte och band
d�rmed sina h�nder och f�tter och sade: �S� s�ger den helige
Ande: 'Den man som detta b�lte tillh�r, honom skola judarna s�
binda i Jerusalem, och sedan skola de �verl�mna honom i
hedningarnas h�nder.'�
>Apg. 20,22 f
12. N�r vi h�rde detta, b�do s�v�l vi sj�lva som br�derna i staden
honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
>Matt. 16,22.
13. Men d� svarade Paulus: �Varf�r gr�ten I s� och sargen mitt
hj�rta? Jag �r ju redo icke allenast att l�ta mig bindas, utan
ock att d� i Jerusalem, f�r Herren Jesu namns skull.�
14. D� han allts� icke l�t �vertala sig, g�vo vi oss till freds och
sade: �Ske Herrens vilja.�
>Matt. 6,10. Luk. 22,42.
15. Efter de dagarnas f�rlopp gjorde vi oss i ordning och beg�vo oss
upp till Jerusalem.
16. Fr�n Cesarea f�ljde ocks� n�gra av l�rjungarna med oss, och
dessa f�rde oss till en viss Mnason fr�n Cypern, en gammal
l�rjunge, som vi skulle g�sta hos.
17. Och n�r vi kommo till Jerusalem, togo br�derna emot oss med
gl�dje.
18. Dagen d�refter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo
ock alla de �ldste.
>Apg. 15,13.
19. Och sedan han hade h�lsat dem f�rt�ljde han f�r dem alltsammans,
det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort
bland hedningarna.
>Apg. 14,27. 15,4.
20. N�r de h�rde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: �Du
ser, k�re broder, huru m�nga tusen judar det �r som hava kommit
till tro, och alla nit�lska de f�r lagen.
>Apg. 15,1. Rom. 10,2 f.
21. Nu har det blivit dem sagt om dig, att du l�r alla judar som bo
spridda bland hedningarna att avfalla fr�n Moses, i det du s�ger
att de icke beh�va omsk�ra sina barn, ej heller i �vrigt vandra
efter vad stadgat �r.
>Apg. 16,3. 1 Kor. 9,20 f.
22. Vad �r d� att g�ra? Helt visst skall man f� h�ra att du har
kommit hit.
23. G�r d�rf�r s�som vi nu vilja s�ga dig. Vi hava h�r fyra m�n som
hava bundit sig genom ett l�fte.
>4 Mos. 6,2 f. Apg. 18,18.
24. Tag med dig dessa, och l�t helga dig tillsammans med dem, och
�tag dig omkostnaderna f�r dem, s� att de kunna l�ta raka sina
huvuden. D� skola alla f�rst� att intet av allt det som har
blivit dem sagt om dig �ger n�gon grund, utan att ocks� du
vandrar efter lagen och h�ller den.
25. Vad �ter ang�r de hedningar som hava kommit till tro, s� hava vi
h�r beslutit och j�mv�l skrivit till dem, att de b�ra taga sig
till vara f�r k�tt fr�n avgudaoffer och f�r blod och f�r k�ttet
av f�rkv�vda djur och f�r otukt.�
>Apg. 15,19 f.
26. S� tog d� Paulus m�nnen med sig och l�t f�ljande dag helga sig
tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till
k�nna n�r den tid skulle g� till �nda, f�r vilken de hade l�tit
helga sig, den tid f�re vars utg�ng offer skulle framb�ras f�r
var och en s�rskild av dem.
>Apg. 24,18.
27. N�r de sju dagarna n�stan voro ute, fingo judarna fr�n provinsen
Asien se honom i helgedomen och uppviglade d� allt folket. Och
de grepo honom
28. och ropade: �I m�n av Israel, kommen till hj�lp! H�r �r den man
som allest�des l�r alla s�dant som �r emot v�rt folk och emot
lagen och emot denna plats. D�rtill har han nu ock f�rt greker
in i helgedomen och osk�rat denna heliga plats.�
>5 Mos. 23,3. Hes. 44,7 . Apg. 6,13. 24,6.
29. De hade n�mligen f�rut sett efesiern Trofimus i staden
tillsammans med honom och menade att Paulus hade f�rt denne in i
helgedomen.
>Apg. 20,4.
30. Och hela staden kom i r�relse, och folket skockade sig
tillsammans. Och d� de nu hade gripit Paulus, sl�pade de honom
ut ur helgedomen, varefter portarna genast st�ngdes igen.
31. Men just som de stodo f�rdiga att dr�pa honom, anm�ldes det hos
�versten f�r den romerska vakten att hela Jerusalem var i
uppror.
32. Denne tog d� strax med sig krigsm�n och h�vitsm�n och skyndade
ned till dem. Och n�r de fingo se �versten och krigsm�nnen,
upph�rde de att sl� Paulus
33. �versten gick d� fram och tog honom i f�rvar och bj�d att man
skulle f�ngsla honom med tv� kedjor. Och han fr�gade vem han var
och vad han hade gjort.
34. Men bland folket ropade den ene s�, den andre s�. D� han allts�
f�r larmets skull icke kunde f� n�got s�kert besked, bj�d han
att man skulle f�ra honom till kasernen.
35. Och n�r han kom fram till trappan, tr�ngde folket s� v�ldsamt
p�, att han m�ste b�ras av krigsm�nnen,
36. ty folkhopen f�ljde efter och skriade: �Bort med honom!�
>Apg. 22,22.
37. D� nu Paulus skulle f�ras in i kasernen, sade han till �versten:
�Tillst�djes det mig att s�ga n�got till dig?� Han svarade: �Kan
du tala grekiska?
38. �r du d� icke den egyptier som f�r en tid sedan st�llde till
'dolkm�nnens'[1] uppror, de fyra tusens, och f�rde dem ut i
�knen?�
39. D� svarade Paulus: �Nej, jag �r en judisk man fr�n Tarsus,
medborgare allts� i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder
dig, tillst�d mig att tala till folket.�
40. Och han tillstadde honom det. D� gav Paulus fr�n trappan, d�r
han stod, med handen ett tecken �t folket. Och sedan d�r hade
blivit helt tyst, talade han till dem p� hebreiska[2] och sade:
[1] Se Dolkm�n i Ordf�rkl.
*44/22 Apostlag�rningarna, 22 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 22 Kapitlet
Paulus' tal till folket i Jerusalem.
Judarnas f�rbittring.
1. �Br�der och f�der, h�ren vad jag nu inf�r eder vill tala till
mitt f�rsvar.�
>Apg. 7,2 f.
2. N�r de h�rde att han talade till dem p� hebreiska, blevo de �nnu
mer stilla. Och han fortsatte:
3. �Jag �r en judisk man, f�dd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad
h�r i staden och undervisad vid Gamaliels f�tter, efter f�dernas
lag i all dess str�nghet. Och jag var en man som nit�lskade f�r
Gud, s�som I allasammans i dag g�ren.
>Apg. 5,34. 8,3. 26,9 f. Rom. 10,2. 2 Kor. 11,22. Gal. 1,14.
4. Jag f�rf�ljde 'den v�gen'[1] �nda till d�ds, och b�de m�n och
kvinnor l�t jag binda och s�tta i f�ngelse;
>Apg. 9,1 f.
5. det vittnesb�rdet kan �verstepr�sten och de �ldstes hela r�d
giva mig. Ocks� fick jag av dem brev till br�derna i Damaskus;
och jag begav mig dit, f�r att f�ngsla j�mv�l dem som voro d�r
och f�ra dem till Jerusalem, s� att de kunde bliva straffade.
6. Men n�r jag var p� v�gen och nalkades Damaskus, h�nde sig vid
middagstiden att ett starkt sken fr�n himmelen pl�tsligt
kringstr�lade mig.
>1 Kor. 15,8.
7. Och jag f�ll ned till marken och h�rde d� en r�st som sade till
mig: 'Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig?'
8. D� svarade jag: 'Vem �r du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag �r
Jesus fr�n Nasaret, den som du f�rf�ljer.'
9. Och de som voro med mig s�go v�l skenet, men h�rde icke r�sten
av den som talade till mig.
10. D� fr�gade jag: 'Vad skall jag g�ra, Herre?' Och Herren svarade
mig: 'St� upp och g� in i Damaskus; d�r skall allt det bliva dig
sagt, som �r dig f�relagt att g�ra.'
11. Men eftersom jag, till f�ljd av det starka skenet, icke mer
kunde se togo mina f�ljeslagare mig vid handen och ledde mig, s�
att jag kom in i Damaskus.
12. D�r fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott
vittnesb�rd om sig av alla judar som bodde d�r.
>Apg. 9,10 f
13. Denne kom nu och tr�dde fram till mig och sade: 'Saul, min
broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn
igen och s�g upp p� honom.
14. D� sade han: 'V�ra f�ders Gud har utsett dig till att k�nna hans
vilja och till att se den R�ttf�rdige och h�ra ord fr�n hans
mun.
>Apg. 3,14.
15. Ty du skall vara hans vittne inf�r alla m�nniskor och vittna om
vad du har sett och h�rt.
16. Varf�r dr�jer du d� nu? St� upp och l�t d�pa dig och avtv� dina
synder, och �kalla d�rvid hans namn.'
>Apg. 2,38
17. Men n�r jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, h�nde sig,
medan jag bad i helgedomen, att jag f�ll i h�nryckning
>2 Kor. 12,2.
18. och s�g honom och h�rde honom s�ga till mig: 'Skynda dig med
hast bort ifr�n Jerusalem; ty de skola icke h�r taga emot ditt
vittnesb�rd om mig.'
19. Men jag sade: 'Herre, de veta sj�lva att det var jag som
�verallt i synagogorna l�t f�ngsla och gissla dem som trodde p�
dig.
20. Och n�r Stefanus', ditt vittnes, blod utg�ts, var ock jag
tillst�des och gillade vad som skedde och vaktade de m�ns
kl�der, som d�dade honom.'
>Apg. 7,58. 8,1.
21. D� sade han till mig: G�; jag vill s�nda dig �stad l�ngt bort
till hedningarna.'�
>Apg. 9,15. 13,2. Gal. 1,15 f. 2,8. Ef. 3,8. 1 Tim. 2,7.
>2 Tim. 1,11.
22. �nda till dess att han sade detta hade de h�rt p� honom. Men nu
hovo de upp sin r�st och ropade: �Bort ifr�n jorden med den
m�nniskan! Det �r icke tillb�rligt att en s�dan f�r leva.�
>Apg. 21,36.
23. D� de s� skriade och d�rvid revo av sig sina kl�der och kastade
stoft upp i luften,
24. bj�d �versten att man skulle f�ra in honom i kasernen, och gav
befallning om att man skulle f�rh�ra honom under gisselslag, s�
att han finge veta varf�r de s� ropade mot honom.
25. Men n�r de redan hade str�ckt ut honom till gissling, sade
Paulus till den h�vitsman som stod d�r: ��r det lovligt f�r eder
att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och
rannsakning?�
>Apg. 16,37. 23,27.
26. N�r h�vitsmannen h�rde detta, gick han till �versten och
underr�ttade honom h�rom och sade: �Vad �r det du t�nker g�ra?
Mannen �r ju romersk medborgare.�
27. D� gick �versten dit och fr�gade honom: �S�g mig, �r du
verkligen romersk medborgare?� Han svarade: �Ja.�
28. �versten sade d�: Mig har det kostat en stor summa penningar att
k�pa den medborgarr�tten.� Men Paulus sade: �Jag d�remot har den
redan genom f�delsen.�
29. M�nnen som skulle hava f�rh�rt honom drogo sig d� strax undan
och l�mnade honom. Och n�r �versten nu hade f�tt veta att han
var romersk medborgare, blev ocks� han f�rskr�ckt, vid tanken p�
att han hade l�tit f�ngsla honom.
30. D� han emellertid ville f� s�kert besked om varf�r Paulus
anklagades av judarna, l�t han dagen d�refter taga av honom
bojorna och bj�d �verstepr�sterna och hela Stora r�det att komma
tillsammans. Sedan l�t han f�ra Paulus ditned och st�llde honom
inf�r dem.
[1] Se V�g i Ordf�rkl.
*44/23 Apostlag�rningarna, 23 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 23 Kapitlet
Paulus talar inf�r Stora r�det. Judarna
st�mpla mot hans liv. Han bortf�res till
Cesarea.
1. Och Paulus f�ste �gonen p� R�det och sade: �Mina br�der, allt
intill denna dag har jag vandrat inf�r Gud med ett i allo gott
samvete.�
>Apg. 24,16. 2 Tim. 1,3.
2. D� befallde �verstepr�sten Ananias dem som stodo bredvid honom,
att de skulle sl� honom p� munnen.
>Joh. 18,22 f.
3. Paulus sade d� till honom: �Gud skall sl� dig, du vitmenade
v�gg. Du sitter h�r f�r att d�ma mig efter lagen, och �nd�
bjuder du, tv�rtemot lagen, att man skall sl� mig!�
>3 Mos. 19,15, 35. Hes. 13,10 f. Matt. 23,27.
4. D� sade de som stodo d�rbredvid: �Sm�dar du Guds �verstepr�st?�
5. Paulus svarade: �Jag visste icke, mina br�der, att han var
�verstepr�st. Det �r ju skrivet: 'Mot en h�vding i ditt folk
skall du icke tala onda ord.'�
>2 Mos. 22,28.
6. Nu hade Paulus m�rkt att den ena delen av dem utgjordes av
sadduc�er och den andra av faris�er. D�rf�r sade han med
ljudelig r�st inf�r R�det: �Mina br�der, jag �r faris�, en
avkomling av faris�er. Det �r f�r v�rt hopps skull, f�r de
d�das uppst�ndelses skull, som jag st�r h�r inf�r r�tta.�
>Apg. 4,1 f. 24,15, 21. 26,5 f. Fil. 3,5.
7. Knappt hade han sagt detta, f�rr�n en strid uppstod mellan
faris�erna och sadduc�erna, s� att hopen blev delad.
8. Sadduc�erna s�ga n�mligen att det icke finnes n�gon
uppst�ndelse, ej heller n�gon �ngel eller ande, men faris�erna
bek�nna sig tro p� b�de det ena och det andra.
>Matt. 22,23. Mark. 12,18. Luk. 20,27.
9. Och man begynte ropa och larma; och n�gra skriftl�rde som h�rde
till faris�ernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera
med de andra och sade: �Vi finna intet ont hos denne
man. Kanh�nda har en ande eller en �ngel verkligen talat med
honom.�
>Apg. 5,39. 22,17 f. 25,25. 26,31.
10. D� nu en s� h�ftig strid hade uppst�tt, fruktade �versten att de
skulle slita Paulus i stycken, och bj�d manskapet g� ned och
rycka honom undan dem och f�ra honom till kasernen.
11. Natten d�refter kom Herren och stod framf�r honom och sade: �Var
vid gott mod; ty s�som du har vittnat om mig i Jerusalem, s�
m�ste du ock vittna i Rom.�
>Apg. 18,9. 19,21. 28,23.
12. N�r det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och
f�rpliktade sig med dyr ed att varken �ta eller dricka, f�rr�n
de hade dr�pt Paulus.
13. Och det var mer �n fyrtio m�n som s� hade sammansvurit sig.
14. Dessa gingo till �verstepr�sterna och de �ldste och sade: �Vi
hava med dyr ed f�rpliktat oss att ingenting smaka, f�rr�n vi
hava dr�pt Paulus.
>Joh. 16,2.
15. S� m�n I nu, tillsammans med R�det, hemst�lla hos �versten att
han l�ter f�ra honom ned till eder, detta under f�regivande att
I t�nken grundligare unders�ka hans sak. Vi skola d� vara redo
att r�ja honom ur v�gen, innan han hinner fram.�
16. Men Paulus' systerson fick h�ra om f�rs�tet. Han kom d�rf�r till
kasernen och gick ditin och omtalade f�r Paulus vad han hade
h�rt.
17. Paulus bad d� att en av h�vitsm�nnen skulle komma till honom,
och sade: �F�r denne yngling till �versten; ty han har en
underr�ttelse att l�mna honom.�
18. Denne tog honom d� med sig och f�rde honom till �versten och
sade: �F�ngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig f�ra
denne yngling till dig, ty han har n�got att s�ga dig.�
19. D� tog �versten honom vid handen och gick avsides med honom och
fr�gade honom: �Vad �r det f�r en underr�ttelse du har att l�mna
mig?�
20. Han svarade: �Judarna hava kommit �verens om att bedja dig att
du i morgon l�ter f�ra Paulus ned till R�det, detta under
f�regivande att det t�nker skaffa sig grundligare kunskap om
honom.
21. G�r dem nu icke till viljes h�ri; ty mer �n fyrtio av dem ligga
i f�rs�t f�r honom och hava med dyr ed f�rpliktat sig att varken
�ta eller dricka, f�rr�n de hava r�jt honom ur v�gen. Och nu �ro
de redo och v�nta allenast p� att du skall bevilja deras
beg�ran.�
22. �versten bj�d d� ynglingen att icke f�r n�gon omtala att han
hade yppat detta f�r honom, och l�t honom sedan g�.
23. D�refter kallade han till sig tv� av h�vitsm�nnen och sade till
dem: �L�ten tv� hundra krigsm�n g�ra sig redo att i natt vid
tredje timmen avg� till Cesarea, s� ock sjuttio ryttare och tv�
hundra spjutb�rare.�
24. Och han tillsade dem att skaffa �snor, som de skulle l�ta Paulus
rida p� s� att han oskadd kunde f�ras till landsh�vdingen Felix.
25. Och han skrev ett brev, s� lydande:
26. �Klaudius Lysias h�lsar den �dle landsh�vdingen Felix.
27. Denne man blev gripen av judarna, och det var n�ra att han hade
blivit d�dad av dem. D� kom jag tillst�des med mitt manskap och
tog honom ifr�n dem, sedan jag hade f�tt veta att han var
romersk medborgare.
>Apg. 21,27, 33. 22,25 f.
28. Men d� jag ocks� ville veta vad de anklagade honom f�r, l�t jag
st�lla honom inf�r deras Stora r�d.
29. Jag fann d� att anklagelsen mot honom g�llde n�gra tvistefr�gor
i deras lag, men att han icke var anklagad f�r n�got som
f�rtj�nade d�d eller f�ngelse.
>Apg. 18,14 f. 26,31.
30. Sedan har jag f�tt k�nnedom om att n�got anslag f�rehaves mot
honom, och d�rf�r s�nder jag honom nu strax till dig. Jag har
j�mv�l bjudit hans anklagare att inf�r dig f�ra sin talan mot
honom.�
31. S� togo nu krigsm�nnen Paulus, s�som det hade blivit dem
befallt, och f�rde honom om natten till Antipatris.
32. Dagen d�refter v�nde de sj�lva tillbaka till kasernen och l�to
ryttarna f�rdas vidare med honom.
33. N�r dessa kommo till Cesarea, l�mnade de fram brevet till
landsh�vdingen och f�rde j�mv�l Paulus fram inf�r honom.
34. Sedan han hade l�st brevet, fr�gade han fr�n vilket landskap han
var; och n�r han hade f�tt veta att han var fr�n Cilicien, sade
han:
35. �Jag skall h�ra vad du har att s�ga, n�r ocks� dina anklagare
hava kommit tillst�des.� Och s� bj�d han att man skulle f�rvara
honom i Herodes' borg.
*44/24 Apostlag�rningarna, 24 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 24 Kapitlet
Paulus anklagas inf�r Felix, f�rsvarar
sig, kvarh�lles s�som f�nge i Cesarea.
1. Fem dagar d�refter for �verstepr�sten Ananias ditned med n�gra
av de �ldste och en sakf�rare, Tertullus; dessa anm�lde inf�r
landsh�vdingen klagom�l mot Paulus.
>Apg. 23,2.
2. Och sedan denne hade blivit f�rekallad, begynte Tertullus sitt
anklagelsetal; han sade:
3. �Att vi genom dig �tnjuta mycken frid och ro, och att genom din
f�rsorg, �dle Felix, goda �tg�rder hava blivit vidtagna f�r
detta folk, det erk�nna vi p� allt s�tt och allest�des, med
m�nga tacks�gelser.
>Apg. 23,24 f.
4. Men f�r att icke alltf�r l�nge besv�ra dig beder jag att du, i
din mildhet, ville h�ra allenast n�gra f� ord av oss.
5. Vi hava funnit att denne �r en f�rd�rvlig man, som uppv�cker
strid bland alla judar i hela v�rlden, och att han �r en
huvudman f�r nasar�ernas parti.
>Apg. 17,6.
6. Han har ock f�rs�kt att osk�ra helgedomen; d�rf�r grepo vi
honom,
>Apg. 21,28 f.
7. [1]
8. och du kan nu sj�lv anst�lla rannsakning med honom och s� skaffa
dig k�nnedom om allt det som vi anklaga honom f�r.�
9. De andra judarna inst�mde h�ri och p�stodo att det f�rh�ll sig
s�.
10. D� landsh�vdingen nu gav tecken �t Paulus att han skulle tala,
tog han till orda och sade:
�Eftersom jag vet att du nu i m�nga �r har varit domare �ver
detta folk, f�rsvarar jag min sak med frimodighet.
11. Du kan sj�lv l�tt f�rvissa dig om att det icke �r mer �n tolv
dagar sedan jag kom upp till Jerusalem f�r att tillbedja.
>Apg. 21,17
12. Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden
har man funnit mig tvista med n�gon eller st�lla till
folkskockning.
>Apg. 25,8. 28,17.
13. Ej heller kunna de inf�r dig bevisa det som de nu anklaga mig
f�r.
14. Men det bek�nner jag f�r dig att jag, i enlighet med 'den
v�gen'[2], vilken de kalla en partimening, s� tj�nar mina f�ders
Gud, att jag tror allt vad som �r skrivet i lagen och i
profeterna,
15. och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de d�da
skola uppst�, b�de r�ttf�rdiga och or�ttf�rdiga.
>Dan. 12,2. Joh. 5,28 f. Apg. 23,6.
16. D�rf�r l�gger ocks� jag mig vinn om att alltid hava ett okr�nkt
samvete inf�r Gud och m�nniskor.
>Apg. 23,1. 1 Petr. 3,16.
17. S� kom jag nu, efter flera �rs f�rlopp, tillbaka f�r att
�verl�mna n�gra allmosor till mitt folk och f�r att framb�ra
offer.
>Apg. 11,29 f. Rom. 15,25. Gal. 2,10.
18. D�runder p�tr�ffades jag i helgedomen, sedan jag hade l�tit
helga mig, utan att hava v�llat n�gon folkskockning eller n�got
larm,
>Apg. 21,26 f.
19. av n�gra judar fr�n provinsen Asien, vilka nu borde vara h�r
tillst�des inf�r dig och framst�lla sina klagom�l, om de hava
n�got att anklaga mig f�r.
20. Eller ock m� dessa som �ro h�r tillst�des s�ga vad or�tt de
funno mig skyldig till, n�r jag stod inf�r Stora r�det,
21. om det icke skulle vara i fr�ga om detta enda ord, som jag
ljudeligen uttalade, d�r jag stod ibland dem: 'Det �r f�r de
d�das uppst�ndelses skull som jag i dag st�r inf�r r�tta h�r
bland eder.'�
>Apg. 28,20.
22. Men Felix, som mycket v�l k�nde till �den v�gen�[3], uppsk�t
m�let och sade: �N�r �versten Lysias kommer hit ned, vill jag
unders�ka eder sak.�
23. Och han befallde h�vitsmannen att h�lla honom i f�rvar, dock s�,
att man skulle behandla honom milt och icke hindra n�gon av hans
n�rmaste fr�n att vara honom till tj�nst.
>Apg. 27,3. 28,16.
24. N�gon tid d�refter infann sig Felix tillsammans med sin hustru
Drusilla, som var judinna; och han l�t h�mta Paulus och h�rde
honom om tron p� Kristus Jesus.
25. Men n�r Paulus talade med dem om r�ttf�rdighet och
�terh�llsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix
f�rskr�ckt och sade: �G� din v�g f�r denna g�ng; n�r jag f�r
l�glig tid, vill jag kalla dig till mig.�
26. Han hoppades ocks� att han skulle f� penningar av Paulus, varf�r
han ock ganska ofta l�t h�mta honom och samtalade med honom.
27. N�r tv� �r voro f�rlidna, fick Felix till eftertr�dare Porcius
Festus. Och eftersom Felix ville g�ra judarna sig bev�gna,
l�mnade han Paulus kvar i f�ngelset.
[1] V. 7 se Nya testamentets text i Ordf�rkl.
[2] Se V�g i Ordf�rkl.
[3] Se V�g i Ordf�rkl.
*44/25 Apostlag�rningarna, 25 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 25 Kapitlet
Paulus anklagas inf�r Festus, v�djar
till kejsaren, st�lles inf�r konung
Agrippa.
1. Tre dagar efter det att Festus hade tilltr�tt h�vdingd�met for
han fr�n Cesarea upp till Jerusalem.
2. �verstepr�sterna och de f�rn�msta bland judarna anm�lde d� inf�r
honom klagom�l mot Paulus.
>Apg. 24,1 f.
3. F�r att f� denne i sitt v�ld anh�llo de hos Festus och beg�rde
s�som en ynnest, att han skulle l�ta h�mta honom till
Jerusalem. De ville n�mligen l�gga f�rs�t f�r honom, s� att de
kunde d�da honom under v�gen.
>Apg. 23,15 f.
4. Festus svarade d� att Paulus h�lls i f�rvar i Cesarea, och att
han sj�lv t�nkte inom kort fara dit tillbaka.
5. Och han tillade: �De bland eder som det vederb�r m� allts� fara
dit ned med mig och framl�gga sin anklagelse mot mannen, om han
�r skyldig till n�got ont.�
6. Sedan han hade vistats hos dem h�gst �tta eller tio dagar, kom
han �ter ned till Cesarea. Dagen d�refter satte han sig p�
domars�tet och bj�d att Paulus skulle f�ras fram.
7. N�r denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade
kommit ned fr�n Jerusalem, och dessa framst�llde nu m�nga sv�ra
beskyllningar. Men de f�rm�dde icke bevisa dem,
8. ty Paulus f�rsvarade sig och visade att han icke p� n�got s�tt
hade f�rsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot
helgedomen eller mot kejsaren.
>Apg. 24,12.
9. Men Festus ville g�ra judarna sig bev�gna och fr�gade Paulus och
sade: �Vill du fara upp till Jerusalem och d�r st� till r�tta
inf�r mig i denna sak?�
10. Paulus svarade: �Jag st�r h�r inf�r kejserlig domstol, och av
s�dan domstol b�r jag d�mas. Mot judarna har jag intet or�tt
gjort, s�som du sj�lv mycket v�l vet.
11. Om jag nu eljest �r skyldig till n�got or�tt och har gjort n�got
som f�rtj�nar d�den, s� vill jag icke undandraga mig att d�; men
om deras anklagelser mot mig �ro utan grund, s� kan ingen giva
mig till pris �t dem. Jag v�djar till kejsaren.� --
12. Sedan Festus d�refter hade �verlagt med sitt r�d, svarade han:
�Till kejsaren har du v�djat, till kejsaren skall du ock f�
fara.�
13. Efter n�gra dagars f�rlopp kommo konung Agrippa och Bernice till
Cesarea och h�lsade p� hos Festus.
14. Medan de nu i flera dagar vistades d�r, framlade Festus Paulus'
sak f�r konungen och sade: �Felix har h�r l�mnat efter sig en
man s�som f�nge;
>Apg. 24,27.
15. och n�r jag var i Jerusalem, anm�lde judarnas �verstepr�ster och
�ldste klagom�l mot honom och beg�rde att han skulle d�mas
skyldig.
16. Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva
n�gon m�nniska, f�rr�n den anklagade hade f�tt st� ansikte mot
ansikte med sina anklagare och haft tillf�lle att f�rsvara sig
mot anklagelsen.
17. Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts� utan
uppskov, dagen d�refter, p� domars�tet och bj�d att mannen
skulle f�ras fram.
18. Men n�r hans anklagare upptr�dde, anf�rde de mot honom ingen
beskyllning f�r s�dana f�rbrytelser som jag hade t�nkt mig;
19. de voro allenast i tvist med honom om n�gra fr�gor som r�rde
deras s�rskilda gudsdyrkan, och ang�ende en viss Jesus, som �r
d�d, men om vilken Paulus p�stod att han lever.
>Apg. 18,15.
20. D� jag var villr�dig huru jag skulle g�ra med unders�kningen
h�rom, fr�gade jag om han ville fara till Jerusalem och d�r st�
till r�tta i denna sak.
21. N�r Paulus d� sade sig vilja v�dja till kejsaren och beg�rde att
bliva h�llen i f�rvar, f�r att sedan underg� rannsakning inf�r
honom, bj�d jag att han skulle h�llas i f�rvar, till dess jag
kunde s�nda honom till kejsaren.�
22. D� sade Agrippa till Festus: �Jag skulle ocks� sj�lv g�rna vilja
h�ra den mannen.� Han svarade: �I morgon skall du f� h�ra
honom.�
23. Dagen d�refter kommo allts� Agrippa och Bernice, med stor st�t,
och gingo in i domsalen, tillika med �verstarna och de f�rn�msta
m�nnen i staden; och p� Festus' befallning blev Paulus inf�rd.
>Matt. 10,18.
24. D� sade Festus: �Konung Agrippa, och alla I andra som �ren har
tillst�des med oss, I sen h�r den man f�r vilkens skull hela
hopen av judar, b�de i Jerusalem och h�r, har legat �ver mig med
sina rop att han icke borde f� leva l�ngre.
>Apg. 22,22.
25. Jag f�r min del har kommit till insikt om att han icke har gjort
n�got som f�rtj�nar d�den;
>Apg. 23,9. 26,31 f.
26. men d� han nu sj�lv har v�djat till kejsaren, har jag beslutit
att s�nda honom till denne. Jag har emellertid icke n�got s�kert
besked om honom att giva min h�ge herre, n�r jag skriver. D�rf�r
har jag f�rt honom fram inf�r eder, och f�rst och fr�mst inf�r
dig, konung Agrippa, f�r att jag, efter det att rannsakning har;
blivit h�llen, skall f� veta vad jag b�r skriva.
27. Ty det synes mig vara orimligt att s�nda �stad en f�nge, utan
att p� samma g�ng giva till k�nna vad han �r anklagad f�r.�
*44/26 Apostlag�rningarna, 26 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 26 Kapitlet
Paulus' f�rsvarstal inf�r konung
Agrippa.
1. Agrippa sade nu till Paulus: �Det tillst�djes dig att tala f�r
din sak.� D� r�ckte Paulus ut handen och talade s� till sitt
f�rsvar:
2. �Jag skattar mig lycklig att jag, i fr�ga om allt det som
judarna anklaga mig f�r, i dag skall f�rsvara mig inf�r dig,
konung Agrippa,
3. som s� v�l k�nner judarnas alla stadgar och tvistefr�gor. D�rf�r
beder jag dig h�ra mig med t�lamod.
4. Hurudant mitt liv allt ifr�n ungdomen har varit, det veta alla
judar, ty jag har ju fr�n tidiga �r framlevat det bland mitt
folk och i Jerusalem.
5. Och sedan l�ng tid tillbaka k�nna de om mig -- s�framt de nu
vilja tillst� det -- att jag har tillh�rt det str�ngaste partiet
i v�r gudsdyrkan och levat s�som faris�.
>Apg. 23,6.
6. Och nu st�r jag h�r till r�tta f�r v�rt hopp om det som Gud har
lovat v�ra f�der,
>Apg. 13,32 f.
7. det vartill ock v�ra tolv stammar, under det de tj�na Gud med
iver b�de natt och dag, hoppas att n� fram. F�r det hoppets
skull, o konung, �r jag anklagad av judarna.
>Apg. 24,15.
8. Varf�r h�lles det d� bland eder f�r otroligt att Gud uppv�cker
d�da?
9. Jag f�r min del menade allts� att jag med all makt borde strida
mot Jesu, nasar�ens, namn;
>Apg. 8,3. 9,1 f. 22,4 f.
10. s� gjorde jag ock i Jerusalem. Och m�nga av de heliga
insp�rrade jag i f�ngelse, sedan jag av �verstepr�sterna hade
f�tt fullmakt d�rtill; och n�r man ville d�da dem, r�stade ock
jag d�rf�r.
11. Och �verallt i synagogorna f�rs�kte jag, g�ng p� g�ng, att genom
straff tvinga dem till h�delse. I mitt raseri mot dem gick jag
s� l�ngt, att jag f�rf�ljde dem till och med �nda in i utl�ndska
st�der.
12. N�r jag nu i detta �rende var p� v�g till Damaskus, med fullmakt
och uppdrag fr�n �verstepr�sterna,
13. fick jag under min f�rd, o konung, mitt p� dagen se ett sken
fr�n himmelen, klarare �n solens glans, kringstr�la mig och mina
f�ljeslagare.
14. Och vi f�llo alla ned till jorden, och jag h�rde d� en r�st s�ga
till mig p� hebreiska: 'Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig'?
Det �r dig sv�rt att spj�rna mot udden.'
15. D� sade jag: 'Vem �r du, Herre?' Herren svarade: 'Jag �r Jesus,
den som du f�rf�ljer.
16. Men res dig upp och st� p� dina f�tter; ty d�rf�r har jag visat
mig f�r dig, att jag har velat utse dig till en tj�nare och ett
vittne, som skall vittna b�de om huru du nu har sett mig, och om
huru jag vidare skall uppenbara mig f�r dig.
17. Och jag skall r�dda dig s�v�l fr�n ditt eget folk som fr�n
hedningarna. Ty till dem s�nder jag dig,
18. f�r att du skall �ppna deras �gon, s� att de omv�nda sig fr�n
m�rkret till ljuset, och fr�n Satans makt till Gud, p� det att
de m�, genom tron p� mig, undf� syndernas f�rl�telse och f� sin
lott bland dem som �ro helgade.'
>Jes 35,5 f. 42,7. 60,1. 61,1 f. Apg. 20,32. Ef. 1,11, 18.
>Kol. 1,12 f. 1 Petr. 2,9.
19. S� blev jag d�, konung Agrippa, icke oh�rsam mot den himmelska
synen,
>Gal. 1,16 f.
20. utan predikade f�rst f�r dem som voro i Damaskus och i
Jerusalem, och sedan �ver hela judiska landet och f�r
hedningarna, att de skulle g�ra b�ttring och omv�nda sig till
Gud och g�ra s�dana g�rningar som tillh�ra b�ttringen.
>Matt. 3,8. Apg. 9,19 f., 26 f. 13,l4 f. 22,17 f.
21. F�r denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen
och f�rs�kte att d�da mig.
>Apg. 21,30 f.
22. Genom den hj�lp som jag har undf�tt av Gud st�r jag allts� �nnu
i dag s�som ett vittne inf�r b�de sm� och stora; och jag s�ger
intet annat, �n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
>Luk. 24,44 f.
23. n�mligen att Messias skulle lida och, s�som f�rstlingen av dem
som uppst� fr�n de d�da, b�ra budskap om ljuset, s�v�l till v�rt
eget folk som till hedningarna.�
>Luk. 2,32. 1 Kor. 15,20. Kol. 1,18. Upp. 1,5.
24. N�r han p� detta satt f�rsvarade sig, utropade Festus: �Du �r
fr�n dina sinnen, Paulus; den myckna l�rdomen g�r dig f�rryckt.�
>1 Kor. 2,14.
25. Men Paulus svarade: �Jag �r icke fr�n mina sinnen, �dle Festus;
jag talar sanna ord med lugn besinning.
26. Konungen k�nner v�l till dessa ting; d�rf�r talar jag ocks�
frimodigt inf�r honom. Ty jag kan icke tro att n�got av detta �r
honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i n�gon undang�md
vr�.
>Joh. 18,20.
27. Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.�
28. D� sade Agrippa till Paulus: �F�ga fattas att du �vertalar mig
och g�r mig till kristen.�
29. Paulus svarade: �Vare sig det fattas litet eller fattas mycket,
skulle jag �nska inf�r Gud att icke allenast du, utan alla som i
dag h�ra mig, m�tte bliva s�dana som jag �r, dock med undantag
av dessa bojor.�
>1 Kor. 7,7.
30. D�refter stod konungen upp, och med honom landsh�vdingen och
Bernice och de som sutto d�r tillsammans med dem.
31. Och n�r de gingo d�rifr�n, talade de med varandra och sade: �Den
mannen har icke gjort n�got som f�rtj�nar d�d eller f�ngelse.�
>Apg. 23,9. 25,25.
32. Och Agrippa sade till Festus: �Denne man hade v�l kunnat
frigivas, om han icke hade v�djat till kejsaren.�
>Apg. 25,11.
*44/27 Apostlag�rningarna, 27 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 27 Kapitlet
Paulus skickas s�som f�nge till Rom,
lider skeppsbrott, bliver r�ddad.
1. N�r det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev
Paulus j�mte n�gra andra f�ngar �verl�mnad �t en h�vitsman, vid
namn Julius, som tillh�rde den kejserliga vakten.
>Apg. 25,12.
2. Och vi gingo ombord p� ett skepp fr�n Adramyttium, som skulle
anl�pa provinsen Asiens kustst�der. S� lade vi ut, och vi hade
med oss Aristarkus, en macedonier fr�n Tessalonika.
>Apg. 19,29. 20,4. Kol. 4,10.
3. Dagen d�refter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bem�tte
Paulus med v�lvilja, tillstadde honom att bes�ka sina v�nner d�r
och �tnjuta deras omv�rdnad.
>Apg. 24,23. 28,16.
4. N�r vi hade lagt ut d�rifr�n, seglade vi under Cypern, eftersom
vinden l�g emot.
5. Och sedan vi hade seglat �ver havet, utanf�r Cilicien och
Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.
6. D�r tr�ffade h�vitsmannen p� ett skepp fr�n Alexandria, som
skulle segla till Italien, och p� det f�rde han oss ombord.
7. Under en l�ngre tid gick nu seglingen l�ngsamt, och vi kommo med
knapp n�d inemot Knidus. Och d� vinden icke var oss gynnsam,
seglade vi in under Kreta vid Salmone.
8. Det var med knapp n�d som vi kommo d�r f�rbi och hunno fram till
en ort som kallades Goda hamnarna, icke l�ngt fr�n staden Lasea.
9. H�runder hade ganska l�ng tid hunnit f�rflyta, och sj�farten
begynte redan vara os�ker; fastedagen[1] var n�mligen redan
f�rbi. Paulus varnade dem d�
>3 Mos. 16,29. 23,27 f.
10. och sade: �I m�n, jag ser att denna sj�resa kommer att medf�ra
vederv�rdigheter och stor olycka, icke allenast f�r last och
skepp, utan ock f�r v�ra liv.�
>2 Kor. 11,25 f,
11. Men h�vitsmannen trodde mer p� styrmannen och skepparen �n p�
det som Paulus sade.
12. Och d� hamnen icke l�g v�l till f�r �vervintring, var flertalet
av den meningen att man borde l�gga ut d�rifr�n och f�rs�ka om
man kunde komma fram till Fenix, en hamn p� Kreta, som ligger
skyddad mot sydv�st och nordv�st; d�r skulle de sedan stanna
�ver vintern.
13. Och d� nu en lindrig sunnanvind bl�ste upp, menade de sig hava
m�let vunnet, och lyfte ankar och foro t�tt utmed Kreta.
14. Men icke l�ngt d�refter kom en v�ldsam stormvind farande ned
fr�n �n; det var den s� kallade nordostorkanen.
15. D� skeppet av denna rycktes med och icke kunde h�llas upp mot
vinden, g�vo vi efter och l�to det driva.
16. N�r vi kommo under en liten � som hette Kauda, f�rm�dde vi dock,
fast�n med knapp n�d, b�rga skeppsb�ten.
17. Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de
n�dhj�lpsmedel och slogo t�g om skeppet. Och d� de fruktade att
bliva kastade p� Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och l�to
skeppet s� driva.
18. Och eftersom vi alltj�mt h�rt ansattes av stormen, vr�kte de
dagen d�refter en del av lasten �ver bord.
19. P� tredje dagen kastade de med egna h�nder ut skeppsredskapen.
20. Och d� under flera dagar varken sol eller stj�rnor hade synts,
och stormen l�g ganska h�rt p�, hade vi icke mer n�got hopp om
r�ddning.
21. D� nu m�nga funnos som ingenting ville f�rt�ra, tr�dde Paulus
upp mitt ibland dem och sade: �I m�n, I haden bort lyda mig och
icke avsegla fr�n Kreta; I haden d� kunnat spara eder dessa
vederv�rdigheter och denna olycka.
22. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder
skall f�rlora sitt liv; allenast skeppet skall g� f�rlorat.
23. Ty i natt kom en �ngel fr�n den Gud som jag tillh�r, och som jag
ocks� tj�nar, och stod bredvid mig och sade:
>Apg. 23,11.
24. 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att st� inf�r kejsaren; och
se, Gud har sk�nkt dig alla dem som segla med dig.'
25. Varen d�rf�r vid gott mod, I m�n; ty jag har den f�rtr�stan till
Gud, att s� skall ske som mig �r sagt.
26. Men p� en � m�ste vi bliva kastade.�
>Apg. 28,1.
27. N�r vi nu den fjortonde natten drevo omkring p� Adriatiska
havet, tyckte sj�m�nnen sig vid midnattstiden finna att de
n�rmade sig n�got land.
28. De lodade d� och funno tjugu famnars djup. N�r de hade kommit
ett litet stycke l�ngre fram lodade de �ter och funno femton
famnars djup.
29. D� fruktade de att vi skulle st�ta p� n�got skarpt grund, och
kastade d�rf�r ut fyra ankaren fr�n akterskeppet och l�ngtade
efter att det skulle dagas.
30. Sj�m�nnen ville emellertid fly ifr�n skeppet och firade ned
skeppsb�ten i havet, under f�regivande att de t�nkte f�ra ut
ankaren ifr�n f�rskeppet.
31. D� sade Paulus till h�vitsmannen och krigsm�nnen: �Om icke dessa
stanna kvar p� skeppet, s� kunnen I icke r�ddas.�
32. D� h�ggo krigsm�nnen av de t�g som h�llo skeppsb�ten, och l�to
den fara.
33. Medan det nu h�ll p� att dagas, uppmanade Paulus alla att taga
sig mat och sade: �Det �r i dag fjorton dagar som I haven v�ntat
och f�rblivit fastande, utan att f�rt�ra n�got.
34. D�rf�r uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall
f�rhj�lpa eder till r�ddning. Ty p� ingen av eder skall ett
huvudh�r g� f�rlorat.
>Matt. 10,30. Luk. 12,7. 21,18.
35. N�r han hade sagt detta, tog han ett br�d och tackade Gud i
allas �syn och br�t det och begynte �ta.
>Joh. 6,11.
36. D� blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks� de.
37. Och vi voro p� skeppet tillsammans tv� hundra sjuttiosex
personer.
38. Sedan de hade �tit sig m�tta, l�ttade de skeppet genom att kasta
vetelasten i havet.
39. N�r det blev dag, k�nde de icke igen landet; men de blevo varse
en vik med l�g strand och besl�to d� att, om m�jligt, l�ta
skeppet driva upp p� denna.
40. De kapade s� ankart�gen p� b�da sidor och l�mnade ankarna kvar i
havet; tillika l�sgjorde de rodren och hissade f�rseglet f�r
vinden och styrde mot stranden.
41. De st�tte d� p� ett rev och l�to skeppet g� upp p� det. D�r
fastnade f�rskeppet och blev st�ende or�rligt, men akterskeppet
begynte brytas s�nder av v�gsvallet.
42. D� ville krigsm�nnen d�da f�ngarna, f�r att ingen skulle kunna
fly undan simmande.
43. Men h�vitsmannen ville r�dda Paulus och hindrade dem d�rf�r i
deras upps�t, och bj�d att de simkunniga f�rst skulle kasta sig
i vattnet och s�ka komma i land,
44. och att d�refter de �vriga skulle giva sig ut, somliga p�
plankor, andra p� spillror av skeppet. S� lyckades det f�r alla
att komma v�lbeh�llna i land.
[1] Se Fastedagen i Ordf�rkl.
*44/28 Apostlag�rningarna, 28 Kapitlet
Apostlag�rningarna, 28 Kapitlet
Paulus �vervintrar p� �n Malta, kommer
fram till Rom, predikar d�r f�rst f�r
judarna och sedan f�r hedningarna.
1. F�rst sedan vi hade blivit r�ddade, fingo vi veta att �n hette
Malta.
>Apg. 27,26.
2. Och inf�dingarna visade oss en icke vanlig v�lvilja; de t�nde
upp en eld och togo oss alla med sig dit, f�r det p�kommande
regnets och f�r k�ldens skull.
3. N�r Paulus d� tog upp ett f�ng torra kvistar som han lade p�
elden, kom, i f�ljd av hettan, en huggorm fram d�rur och h�gg
sig fast vid hans hand.
4. D� inf�dingarna fingo se ormen h�nga d�r vid hans hand, sade de
till varandra: �Helt visst �r denne man en dr�pare, som
r�ttvisans gudinna icke tillst�djer att leva, om han nu ock har
blivit r�ddad undan havet.�
5. Men han skakade ormen ifr�n sig i elden och led ingen skada.
>Mark. 16,18. Luk. 10,19.
6. De v�ntade att han skulle sv�lla upp eller helt pl�tsligt falla
ned d�d; men n�r de efter l�ng v�ntan fingo se att intet ont
vederfors honom, �ndrade de mening och sade att han var en gud.
>Apg. 14,11.
7. I n�rheten av detta st�lle var en lantg�rd, som tillh�rde den
f�rn�mste mannen p� �n, en som hette Publius; denne tog
v�lvilligt emot oss och gav oss h�rb�rge i tre dagar.
8. Nu h�nde sig att Publius' fader l�g sjuk i en magsjukdom med
feberanfall. Paulus gick d� in till honom och bad och lade
h�nderna p� honom och gjorde honom frisk.
9. Men n�r detta hade skett, kommo ocks� de av �ns �vriga inbyggare
som hade n�gon sjukdom till honom och blevo botade.
10. Och de bevisade oss �ra p� m�ngahanda s�tt; och n�r vi skulle
avsegla, f�rs�go de oss med vad vi beh�vde.
11. D� tre m�nader voro f�rlidna, avseglade vi p� ett skepp som hade
legat vid �n �ver vintern; det var fr�n Alexandria och bar
Tvillinggudarnas bilder.
12. Och vi lade till vid Syrakusa och stannade d�r i tre dagar.
13. D�rifr�n foro vi l�ngs kusten och kommo till Regium. Dagen
d�refter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s� redan p� andra
dagen till Puteoli.
14. D�r tr�ffade vi p� br�der, och hos dem stannade vi, p� deras
inbjudning, i sju dagar.
P� detta s�tt kommo vi till Rom.
15. S� snart br�derna d�r fingo h�ra om oss, gingo de oss till m�tes
�nda till Forum Appii och Tres Taberne. N�r Paulus fick se dem,
tackade han Gud och fick nytt mod.
16. Och d� vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo
f�r sig sj�lv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
>Apg. 24,23. 27,3.
17. Tre dagar d�refter kallade han tillhopa de f�rn�msta av judarna;
och n�r de hade kommit tillsammans, sade han till dem:
�Mina br�der, fast�n jag icke har gjort n�got mot v�rt folk
eller mot f�dernas stadgar, blev jag likv�l i Jerusalem
�verl�mnad i romarnas h�nder och f�rdes bort d�rifr�n s�som
f�nge.
>Apg. 21,30 f. 24,12. 25,8.
18. Och n�r de hade anst�llt rannsakning med mig, ville de giva mig
l�s, eftersom jag icke hade gjort n�got som f�rtj�nade d�den.
>Apg. 23,9. 26,31 f.
19. Men d� judarna satte sig d�remot, n�dgades jag v�dja till
kejsaren; dock, icke som om jag hade n�gon anklagelse att g�ra
mot mitt folk.
>Apg. 25,11.
20. Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, f�r att f� se
eder och tala med eder, ty det �r f�r Israels hopps skull som
jag �r bunden med denna kedja.�
>Apg. 23,6. 2l,2l. 26,# f. Ef. 6,20.
21. D� svarade de honom: �Vi hava icke fr�n Judeen mottagit n�gon
skrivelse om dig, ej heller har n�gon av v�ra br�der kommit och
ber�ttat eller sagt n�got ont om dig.
22. Men vi finna sk�ligt att du l�ter oss h�ra huru du t�nker. Ty om
det partiet �r oss bekant att det allest�des m�tes med
gens�gelse.
>Luk. 2,34. Apg. 24,5.
23. Sedan utsatte de en viss dag f�r honom, och p� den kommo �nnu
flera till honom i hans h�rb�rge. D� vittnade han f�r dem om
Guds rike och utlade vad d�rtill h�r, och f�rs�kte att �vertyga
dem i fr�ga om Jesus, med bevis b�de ur Moses' lag och ur
profeterna; d�rmed h�ll han p� fr�n morgonen �nda till aftonen.
>Apg. 26,22.
24. Och somliga l�to �vertyga sig av det som han sade, men andra
trodde icke.
>Apg. 17,4 f.
25. Och d� de icke kunde komma �verens med varandra, gingo de sin
v�g, och d�rvid sade Paulus allenast detta ord: �R�tt talade den
helige Ande genom profeten Esaias till edra f�der,
>2 Petr. 1,21.
26. n�r han sade:
'G� �stad och s�g till detta folk:
Med h�rande �ron skolen I h�ra,
och dock alls intet f�rst�,
och med seende �gon skolen I se,
och dock alls intet f�rnimma.
>Jes. 6,9 f. Hes. 12,2. Matt. 13,14 f.
27. Ty detta folks hj�rta har blivit f�rstockat;
och med �ronen h�ra de illa,
och sina �gon hava de tillslutit,
s� att de icke se med sina �gon
eller h�ra med sina �ron
eller f�rst� med sina hj�rtan
och omv�nda sig och bliva helade av mig'
28. Det m�n I d�rf�r veta: till hedningarna bar denna Guds fr�lsning
blivit s�nd; de skola ock akta d�rp�.�[1]
>Ps. 67,3. 98,3. Luk. 3,6. 24,47. Apg. 13,46. 18,6.
30. I tv� hela �r bodde han sedan kvar i en bostad som han sj�lv
hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;
31. och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus
Kristus med all frimodighet, utan att n�gon hindrade honom d�ri.
*45/ Paulus' brev till romarna
*45/01 Paulus' brev till romarna, 1 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Rom,
uttrycker sin l�ngtan efter att bland
dem f� f�rkunna evangelium, talar om
huru m�nniskorna genom avguderi hava
f�rfallit till skamliga laster och allt
slags or�ttf�rdighet.
1. Paulus, Jesu Kristi tj�nare, kallad till apostel, avskild till
att f�rkunna Guds evangelium,
2. vilket Gud redan f�rut genom sina profeter hade i heliga
skrifter utlovat,
3. evangelium om hans Son, vilken s�som m�nniska i k�ttet �r f�dd
av Davids s�d
4. och s�som helig andevarelse �r med kraft bevisad vara Guds Son,
allt ifr�n uppst�ndelsen fr�n de d�da, ja, evangelium om Jesus
Kristus, v�r Herre,
5. genom vilken vi hava f�tt n�d och apostla�mbete f�r att, hans
namn till �ra, uppr�tta trons lydnad bland alla hednafolk,
6. bland vilka j�mv�l I �ren, I som �ren kallade och Jesu Kristi
egna --
7. jag, Paulus, h�lsar alla Guds �lskade som bo i Rom, dem som �ro
kallade och heliga. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r
Fader, och Herren Jesus Kristus.
8. F�rst och fr�mst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus f�r eder
alla, d�rf�r att man i hela v�rlden talar om eder tro.
9. Ty Gud, som jag i min ande tj�nar s�som f�rkunnare av evangelium
om hans Son, han �r mitt vittne, han vet huru oavl�tligt jag
t�nker p� eder
10. och i mina b�ner alltid beder att jag dock nu omsider m� f� ett
gynnsamt tillf�lle att komma till eder, om Gud s� vill.
11. Ty jag l�ngtar efter att se eder, f�r att jag m� kunna meddela
eder n�gon andlig n�deg�va till att styrka eder;
12. jag menar: f�r att jag i eder krets m� tillsammans med eder f�
h�mta hugnad ur v�r gemensamma tro, eder och min.
13. Jag vill s�ga eder, mina br�der, att jag ofta har haft i sinnet
att komma till eder, f�r att ocks� bland eder f� sk�rda n�gon
frukt, s�som bland �vriga hednafolk; dock har jag allt hittills
blivit hindrad.
14. B�de mot greker och mot andra folk, b�de mot visa och mot ovisa
har jag f�rpliktelser.
15. D�rf�r �r jag villig att f�rkunna evangelium ocks� f�r eder som
bon i Rom.
16. Ty jag blyges icke f�r evangelium; ty det �r en Guds kraft till
fr�lsning f�r var och en som tror, f�rst och fr�mst f�r juden,
s� ock f�r greken.
17. R�ttf�rdighet fr�n Gud uppenbaras n�mligen d�ri, av tro till
tro; s� �r ock skrivet: �Den r�ttf�rdige skall leva av tro.�
18. Ty Guds vrede uppenbarar sig fr�n himmelen �ver all ogudaktighet
och or�ttf�rdighet hos m�nniskor som i or�ttf�rdighet
undertrycka sanningen.
19. Vad man kan k�nna om Gud �r n�mligen uppenbart bland dem; Gud
har ju uppenbarat det f�r dem.
20. Ty hans osynliga v�sen, hans eviga makt och gudomsh�rlighet hava
�nda ifr�n v�rldens skapelse varit synliga, i det att de kunna
f�rst�s genom hans verk. S� �ro de d� utan urs�kt.
21. Ty fast�n de hade l�rt k�nna Gud, prisade och tackade de honom
dock icke s�som Gud, utan f�rf�llo till f�f�ngliga tankar; och
s� blevo deras of�rst�ndiga hj�rtan f�rm�rkade.
22. N�r de ber�mde sig av att vara visa, blevo de d�rar
23. och bytte bort den of�rg�nglige Gudens h�rlighet mot bel�ten,
som voro avbilder av f�rg�ngliga m�nniskor, ja ock av f�glar
och fyrfotadjur och kr�lande djur.
24. D�rf�r prisgav Gud dem i deras hj�rtans beg�relser �t orenhet,
s� att de med varandra sk�ndade sina kroppar.
25. De hade ju bytt bort Guds sanning mot l�gn och tagit sig f�r att
dyrka och tj�na det skapade framf�r Skaparen, honom som �r
h�gtlovad i evighet, amen.
26. F�rdenskull gav Gud dem till pris �t skamliga lustar: deras
kvinnor utbytte det naturliga umg�nget mot ett onaturligt;
27. sammalunda �verg�vo ock m�nnen det naturliga umg�nget med
kvinnan och uppt�ndes i lusta till varandra och bedrevo
styggelse, man med man. S� fingo de p� sig sj�lva uppb�ra sin
villas tillb�rliga l�n.
28. Och eftersom de icke hade aktat det n�got v�rt att taga vara p�
sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris �t ett ov�rdigt
sinnelag, till att bedriva otillb�rliga ting.
29. S� hava de blivit uppfyllda av allt slags or�ttf�rdighet,
ondska, girighet, elakhet; de �ro fulla av avund, mordlust,
tr�tlystnad, svek, vr�ngsinthet;
30. de �ro �rontasslare, f�rtalare, styggelser f�r Gud,
v�ldsverkare, �vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot
sina f�r�ldrar,
31. of�rst�ndiga, trol�sa, utan k�rlek till sina egna, utan
barmh�rtighet mot andra.
32. Och fast�n de v�l veta vad Gud har stadgat s�som r�tt, att
n�mligen de som handla s� f�rtj�na d�den, �r det dem icke nog
att sj�lva s� g�ra, de giva ock sitt bifall �t andra som handla
likas�.
*45/02 Paulus' brev till romarna, 2 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 2 Kapitlet
B�de judar och hedningar st� under Guds
r�ttvisa dom; ty Gud skall vederg�lla
var och en efter hans g�rningar. Lagen
gagnar judarna intet, om de icke h�lla
den, och ej heller omsk�relsen, om den
icke �r en hj�rtats omsk�relse.
1. D�rf�r �r du utan urs�kt, du m�nniska, vem du �n �r, som d�mer.
Ty d�rmed att du d�mer en annan f�rd�mer du dig sj�lv, eftersom
du, som d�mer den andre, sj�lv handlar p� samma s�tt.
2. Och vi veta att Guds dom verkligen kommer �ver dem som handla
s�.
3. Men du menar v�l detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du
m�nniska, som d�mer dem som handla s�, och dock g�r detsamma som
de?
4. Eller f�raktar du hans godhets, skonsamhets och l�ngmodighets
rikedom, utan att f�rst� att denna Guds godhet vill f�ra dig
till b�ttring?
5. Genom din h�rdhet och ditt hj�rtas obotf�rdighet samlar du ju
�ver dig vrede, som skall drabba dig p� vredens dag, d� n�r det
bliver uppenbart att Gud �r en r�ttvis domare.
6. Ty �han skall vederg�lla var och en efter hans g�rningar�.
7. Evigt liv skall han giva �t dem som med uth�llighet i att g�ra
det goda s�ka h�rlighet och �ra och of�rg�nglighet.
8. Men �ver dem som �ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan
lyda or�ttf�rdigheten, �ver dem kommer vrede och f�rt�rnelse.
9. Ja, bedr�velse och �ngest skall komma �ver den m�nniskas sj�l,
som g�r det onda, f�rst och fr�mst �ver judens, s� ock �ver
grekens.
10. Men h�rlighet och �ra och frid skall tillfalla var och en som
g�r det goda, f�rst och fr�mst juden, s� ock greken.
11. Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;
12. alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag f�rg�s, och
alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva d�mda.
13. Ty icke lagens h�rare �ro r�ttf�rdiga inf�r Gud, men lagens
g�rare skola f�rklaras r�ttf�rdiga.
14. Ty d� hedningarna, som icke hava lag, av naturen g�ra vad lagen
inneh�ller, s� �ro dessa, utan att hava lag, sig sj�lv en lag,
15. d� de ju s�lunda visa att lagens verk �ro skrivna i deras
hj�rtan. D�rom utg�ra ocks� deras egna samveten ett
vittnesb�rd, s� ock, i den inb�rdes umg�ngelsen, deras tankar,
n�r dessa anklaga eller ock f�rsvara dem.
16. Ja, s� skall det befinnas vara p� den dag d� Gud, enligt det
evangelium jag f�rkunnar, genom Kristus Jesus d�mer �ver vad som
�r f�rdolt hos m�nniskorna.
17. Du kallar dig jude och f�rlitar dig p� lagen och ber�mmer dig av
Gud.
18. Du k�nner ock hans vilja, och eftersom du har f�tt din
undervisning ur lagen, kan du d�ma om vad r�ttast �r;
19. och du tilltror dig att vara en ledare f�r blinda, ett ljus f�r
m�nniskor som vandra i m�rker,
20. en uppfostrare f�r of�rst�ndiga, en l�rare f�r enfaldiga,
eftersom du i lagen har uttrycket f�r kunskapen och sanningen.
21. Du som vill l�ra andra, du l�r icke dig sj�lv! Du som predikar
att man icke skall stj�la, du beg�r sj�lv st�ld!
22. Du som s�ger att man icke skall beg� �ktenskapsbrott, du beg�r
sj�lv s�dant brott! Du som h�ller avgudarna f�r styggelser, du
g�r dig sj�lv skyldig till tempelr�n!
23. Du som ber�mmer dig av lagen, du van�rar Gud genom att �vertr�da
lagen,
24. ty, s�som det �r skrivet, �f�r eder skull varder Guds namn
sm�dat bland hedningarna�.
25. Ty v�l �r omsk�relse till gagn, om du h�ller lagen; men om du �r
en lag�vertr�dare, s� �r du med din omsk�relse dock oomskuren.
26. Om nu den oomskurne h�ller lagens stadgar, skall han d� icke,
fast�n han �r oomskuren, r�knas s�som omskuren?
27. Jo, och han som i f�ljd av sin h�rkomst �r oomskuren, men �nd�
fullg�r lagen, skall bliva dig till dom, dig som �ger lagens
bokstav och omsk�relsen, men likv�l �r en lag�vertr�dare.
28. Ty den �r icke jude, som �r det i utv�rtes m�tto, ej heller �r
det omsk�relse, som sker utv�rtes p� k�ttet.
29. Nej, den �r jude, som �r det i inv�rtes m�tto, och omsk�relse �r
hj�rtats omsk�relse, en som sker i Anden, och icke i kraft av
bokstaven; och han har sin ber�mmelse, icke fr�n m�nniskor, utan
fr�n Gud.
*45/03 Paulus' brev till romarna, 3 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 3 Kapitlet
Judarna hava v�l det f�retr�det att de
�ga Guds l�ftesord, men de �ro dock
syndare inf�r honom, de s�v�l som
hedningarna. �t alla har Gud likv�l
berett r�ttf�rdighet genom tro p� Jesus
Kristus.
1. Vilket f�retr�de hava d� judarna, eller vad gagn hava de av
omsk�relsen?
2. Jo, ett stort f�retr�de, p� allt s�tt; f�rst och fr�mst det, att
de hava blivit betrodda med Guds l�ftesord.
3. Ty vad betyder det, om n�gra av dem blevo trol�sa? Kan d� deras
trol�shet g�ra Guds trofasthet om intet?
4. Bort det! M� Gud st� s�som sannf�rdig, om ock �var m�nniska �r
en l�gnare�. S� �r ju skrivet:
�P� det att du m� finnas r�ttf�rdig i dina ord
och f� r�tt, n�r man s�tter sig till doms �ver dig.�
5. Men �r det nu s�, att v�r or�ttf�rdighet tj�nar till att bevisa
Guds r�ttf�rdighet, vad skola vi d� s�ga? Kan v�l Gud, han som
l�ter vredesdomen drabba, vara or�ttf�rdig? (Jag talar s�som
vore det fr�ga om en m�nniska.)
6. Bort det! Huru skulle Gud d� kunna d�ma v�rlden?
7. Och � andra sidan, om Guds sannf�rdighet genom min l�gnaktighet
�nnu mer har tr�tt i dagen, honom till �ra, varf�r skall d� jag
likv�l d�mas s�som syndare?
8. Och varf�r skulle vi icke �g�ra vad ont �r, f�r att gott m�tte
komma d�rav�, s�som man, f�r att sm�da oss, p�st�r att vi g�ra,
och s�som n�gra f�regiva att vi l�ra? -- S�dana f� med r�tta
sin dom.
9. Huru �r det allts�? �ro vi d� n�got f�rmer �n de andra?
Ingalunda. Redan h�rf�rut har jag ju m�st anklaga b�de judar
och greker f�r att allasammans vara under synd.
10. S� �r ock skrivet:
�Ingen r�ttf�rdig finnes,
icke en enda.
11. Ingen f�rst�ndig finnes,
ingen finnes som s�ker Gud.
12. Nej, alla hava de avvikit,
allasammans hava de blivit odugliga,
ingen finnes som g�r vad gott �r,
det finnes ingen enda.
13. En �ppen grav �r deras strupe,
sina tungor bruka de till svek.
Huggormsgift �r inom deras l�ppar.
14. Deras mun �r full av f�rbannelse och bitterhet.
15. Deras f�tter �ro snara, n�r det g�ller att utgjuta blod.
16. F�r�delse och el�nde �r p� deras v�gar,
17. och fridens v�g k�nna de icke.
18. Guds fruktan �r icke f�r deras �gon.�
19. Nu veta vi att allt vad lagen s�ger, det talar den till dem som
hava lagen, f�r att var mun skall bliva tillstoppad och hela
v�rlden st� med skuld inf�r Gud;
20. ty av lagg�rningar bliver intet k�tt r�ttf�rdigt inf�r honom.
Vad som kommer genom lagen �r k�nnedom om synden.
21. Men nu har, utan lag, en r�ttf�rdighet fr�n Gud blivit
uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
22. en r�ttf�rdighet fr�n Gud genom tro p� Jesus Kristus, f�r alla
dem som tro. Ty h�r �r ingen �tskillnad.
23. Alla hava ju syndat och �ro i saknad av h�rligheten fr�n Gud;
24. och de bliva r�ttf�rdiggjorda utan f�rskyllan, av hans n�d,
genom f�rlossningen i Kristus Jesus,
25. honom som Gud har st�llt fram s�som ett f�rsoningsmedel genom
tro, i hans blod. S� ville Gud -- d� han i sin skonsamhet hade
haft f�rdrag med de synder som f�rut hade blivit beg�ngna -- nu
visa att han dock var r�ttf�rdig.
26. Ja, s� ville han i den tid som nu �r l�mna beviset f�r att han
�r r�ttf�rdig. H�rigenom skulle han b�de sj�lv befinnas vara
r�ttf�rdig och g�ra den r�ttf�rdig, som l�ter det bero p� tro p�
Jesus.
27. Huru bliver det d� med v�r ber�mmelse? Den �r utest�ngd. Genom
vilken lag? M�nne genom en g�rningarnas lag? Nej, genom en
trons lag.
28. Vi h�lla n�mligen f�re att m�nniskan bliver r�ttf�rdig genom
tro, utan lagg�rningar.
29. Eller �r Gud allenast judarnas Gud? �r han icke ock
hedningarnas? Jo, f�rvisso ocks� hedningarnas,
30. s� visst som Gud �r en, han som skall g�ra de omskurna
r�ttf�rdiga av tro, s� ock de oomskurna genom tron.
31. G�ra vi d� vad lag �r om intet genom tron? Bort det! Vi g�ra
tv�rtom lag g�llande.
*45/04 Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet
Abraham blev r�ttf�rdig, icke genom
g�rningar, utan genom att tro; s� skola
ock vi, oomskurna s�v�l som omskurna,
genom tro vinna r�ttf�rdighet.
1. Vad skola vi d� s�ga om Abraham, v�r stamfader efter k�ttet?
2. Om Abraham blev r�ttf�rdig av g�rningar, s� har han ju n�got att
ber�mma sig av. Dock icke inf�r Gud.
3. Ty vad s�ger skriften? �Abraham trodde Gud, och det r�knades
honom till r�ttf�rdighet.�
4. Den som h�ller sig till g�rningar, honom bliver l�nen tillr�knad
icke p� grund av n�d, utan p� grund av f�rtj�nst.
5. Men den som icke h�ller sig till g�rningar, utan tror p� honom
som g�r den ogudaktige r�ttf�rdig, honom r�knas hans tro till
r�ttf�rdighet.
6. S� prisar ock David den m�nniska salig, som Gud tillr�knar
r�ttf�rdighet, utan g�rningar:
7. �Saliga �ro de vilkas �vertr�delser �ro f�rl�tna,
och vilkas synder �ro �verskylda.
8. Salig �r den man
som Herren icke tillr�knar synd.�
9. G�ller nu detta ordet �salig� de omskurna allenast eller ock de
oomskurna? Vi s�ga ju att �tron r�knades Abraham till
r�ttf�rdighet�.
10. Huru blev den honom d� tillr�knad? Skedde det sedan han hade
blivit omskuren, eller medan han �nnu var oomskuren? Det skedde
icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han �nnu var
oomskuren.
11. Och han undfick omsk�relsens tecken s�som ett insegel p� den
r�ttf�rdighet genom tron, som han hade, medan han �nnu var
oomskuren. Ty s� skulle han bliva en fader f�r alla oomskurna
som tro, och s� skulle r�ttf�rdighet tillr�knas dem.
12. Han skulle ock bliva en fader f�r omskurna, n�mligen f�r s�dana
som icke allenast �ro omskurna, utan ock vandra i sp�ren av den
tro som v�r fader Abraham hade, medan han �nnu var oomskuren.
13. Det var n�mligen icke genom lag som Abraham och hans s�d undfick
det l�ftet att han skulle f� v�rlden till arvedel; det var genom
r�ttf�rdighet av tro.
14. Ty om de som l�ta det bero p� lag skola f� arvedelen, s� �r tron
till intet nyttig, och l�ftet �r gjort om intet.
15. Vad lagen kommer �stad �r ju vredesdom; men d�r ingen lag
finnes, d�r finnes icke heller n�gon �vertr�delse.
16. D�rf�r m�ste det bero p� tro, f�r att det skulle vara av n�d, s�
att l�ftet kunde bliva best�ndande f�r all hans s�d, icke blott
f�r dem som h�rde till lagens folk, utan ock f�r dem som
allenast hade Abrahams tro. Han �r ju allas v�r fader,
17. enligt detta skriftens ord: �Jag har best�mt dig till att bliva
en fader till m�nga folk�; han �r detta inf�r den Gud som han
trodde, inf�r honom som g�r de d�da levande och kallar p� de
ting som icke �ro till, likasom voro de till.
18. Och d�r ingen f�rhoppning fanns, d�r hoppades han �nd� och
trodde; och han kunde s� bliva �en fader till m�nga folk�, efter
vad som var f�rutsagt: �S� skall din s�d bliva.�
19. Och han f�rsvagades icke i sin tro, n�r han bet�nkte huru hans
egen kropp var s�som d�d -- han var ju omkring hundra �r gammal
-- och huru j�mv�l Saras moderliv var s�som d�tt.
20. Han tvivlade icke p� Guds l�fte i otro, utan blev fastmer
starkare i sin tro; ty han �rade Gud
21. och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks�
m�ktig att h�lla.
22. D�rf�r r�knades det honom ock till r�ttf�rdighet.
23. Men att det s� tillr�knades honom, det �r skrivet icke s�som
g�llde det allenast honom,
24. utan det skulle g�lla ocks� oss; ty det skall tillr�knas j�mv�l
oss, oss som tro p� honom som fr�n de d�da uppv�ckte Jesus, v�r
Herre,
25. vilken utgavs f�r v�ra synders skull och uppv�cktes f�r v�r
r�ttf�rdigg�relses skull.
*45/05 Paulus' brev till romarna, 5 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 5 Kapitlet
R�ttf�rdigg�relsens frukter. Synd och
d�d hava kommit genom Adam,
r�ttf�rdighet och liv genom Kristus.
1. D� vi nu hava blivit r�ttf�rdiggjorda av tro, hava vi frid med
Gud genom v�r Herre Jesus Kristus[1]
2. -- genom vilken vi ock hava f�tt tilltr�de till den n�d vari vi
nu st� -- och vi ber�mma oss i hoppet om Guds h�rlighet.
3. Och icke det allenast, vi till och med ber�mma oss av v�ra
lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar st�ndaktighet,
4. och st�ndaktigheten bepr�vad fasthet, och fastheten hopp,
5. och hoppet l�ter oss icke komma p� skam; ty Guds k�rlek �r
utgjuten i v�ra hj�rtan genom den helige Ande, vilken har blivit
oss given.
6. Ty medan vi �nnu voro svaga, led Kristus, n�r tiden var inne,
d�den f�r oss ogudaktiga.
7. N�ppeligen vill ju eljest n�gon d� ens f�r en r�ttf�rdig man --
om nu ock till �ventyrs n�gon kan hava mod att d� f�r den som
har gjort honom gott --
8. men Gud bevisar sin k�rlek till oss d�ri att Kristus dog f�r
oss, medan vi �nnu voro syndare.
9. S� mycket mer skola vi d�rf�r, sedan vi nu hava blivit
r�ttf�rdiggjorda i och genom hans blod, ocks� genom honom bliva
fr�lsta undan vredesdomen.
10. Ty om vi, medan vi voro Guds ov�nner, blevo f�rsonade med honom
genom hans Sons d�d, s� skola vi, sedan vi hava blivit
f�rsonade, �nnu mycket mer bliva fr�lsta i och genom hans liv.
11. Och icke det allenast; vi ber�mma oss ock av Gud genom v�r Herre
Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undf�tt f�rsoningen.
12. D�rf�r �r det s�: Genom en enda m�nniska har synden kommit in i
v�rlden och genom synden d�den; och s� har d�den kommit �ver
alla m�nniskor, eftersom de alla hava syndat.
13. Ty synd fanns i v�rlden redan innan lagen fanns. Men synd
tillr�knas icke d�r ingen lag finnes;
14. och dock har under tiden fr�n Adam till Moses d�den haft v�ldet
ocks� �ver dem som icke hade syndat genom en �vertr�delse, i
likhet med vad Adam gjorde, han som �r en f�rebild till den som
skulle komma.
15. Likv�l �r det icke s� med n�deg�van, som det var med
syndafallet. Ty om genom en endas fall de m�nga hava blivit
d�den underlagda, s� har �nnu mycket mer Guds n�d och g�van i
och genom n�d -- vilken, ocks� den, �r kommen genom en enda
m�nniska, Jesus Kristus -- blivit p� ett �verfl�dande s�tt de
m�nga besk�rd.
16. Och med g�van �r det icke s�som det var med det som kom genom
denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till
en f�rd�melsedom, men n�deg�van kom i f�ljd av m�ngas fall, och
ledde till en r�ttf�rdigg�relsedom.
17. Och om d�den p� grund av en endas fall kom till konungav�lde
genom denne ene, s� skola �nnu mycket mer de som undf� den
�verfl�dande n�den och r�ttf�rdighetsg�van f� konungsligt v�lde
i liv, ocks� det genom en enda, Jesus Kristus. --
18. Allts�, likasom det, som kom genom en endas fall, f�r alla
m�nniskor ledde till en f�rd�melsedom, s� leder det, som kom
genom r�ttf�rdigg�relsedomen f�rmedelst en enda, f�r alla
m�nniskor till en r�ttf�rdigg�relse som medf�r liv.
19. Ty s�som genom en enda m�nniskas olydnad de m�nga fingo st�
s�som syndare, s� skola ock genom en endas lydnad de m�nga st�
s�som r�ttf�rdiga.
20. Men lagen har d�rj�mte kommit in, f�r att fallet skulle bliva s�
mycket st�rre; dock, d�r synden blev st�rre, d�r �verfl�dade
n�den mycket mer.
21. Ty s�som synden hade ut�vat sitt v�lde i och genom d�den, s�
skulle nu ock n�den genom r�ttf�rdighet ut�va sitt v�lde till
evigt liv, och det genom Jesus Kristus, v�r Herre.
[1] Eller: D� vi nu hava blivit r�ttf�rdiggjorda av tro, m� vi hava
frid osv.
*45/06 Paulus' brev till romarna, 6 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 6 Kapitlet
Vi skola d� fr�n synden och leva ett
nytt liv med Kristus, i r�ttf�rdighetens
tj�nst, icke i syndens.
1. Vad skola vi d� s�ga? Skola vi f�rbliva i synden, f�r att n�den
skall bliva s� mycket st�rre?
2. Bort det! Vi som hava d�tt fr�n synden, huru skulle vi �nnu
kunna leva i den?
3. Veten I d� icke att vi alla som hava blivit d�pta till Kristus
Jesus, vi hava blivit d�pta till hans d�d?
4. Och vi hava s�, genom detta dop till d�den, blivit begravna med
honom, f�r att, s�som Kristus uppv�cktes fr�n de d�da genom
Faderns h�rlighet, ocks� vi skola vandra i ett nytt v�sende, i
liv.
5. Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika d�d, s� skola
vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppst�ndelse.
6. Vi veta ju detta, att v�r gamla m�nniska har blivit korsf�st med
honom, f�r att syndakroppen skall g�ras om intet, s� att vi icke
mer tj�na synden.
7. Ty den som �r d�d, han �r friad ifr�n synden.
8. Hava vi nu d�tt med Kristus, s� tro vi att vi ock skola leva med
honom,
9. eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppst�tt fr�n de
d�da, icke mer d�r; d�den r�der icke mer �ver honom.
10. Ty hans d�d var en d�d fr�n synden en g�ng f�r alla, men hans
liv �r ett liv f�r Gud.
11. S� m�n ock I h�lla f�re att I �ren d�da fr�n synden och leven
f�r Gud, i Kristus Jesus.
12. L�ten d�rf�r icke synden hava v�ldet i edra d�dliga kroppar, s�
att I lyden deras beg�relser.
13. Och st�llen icke edra lemmar i syndens tj�nst, att vara
or�ttf�rdighetsvapen, utan st�llen eder sj�lva i Guds tj�nst,
s�som de d�r fr�n d�den hava kommit till livet, och edra lemmar
i Guds tj�nst, att vara r�ttf�rdighetsvapen.
14. Ty synden skall icke r�da �ver eder, eftersom I icke st�n under
lagen, utan under n�den.
15. Huru �r det allts�? Skola vi synda, eftersom vi icke st� under
lagen, utan under n�den? Bort det!
16. I veten ju, att n�r I st�llen eder i n�gons tj�nst f�r att lyda
honom, s� �ren I tj�nare under denne, som I s�lunda lyden, vare
sig det �r under synden, vilket leder till d�d, eller under
lydnaden, vilket leder till r�ttf�rdighet.
17. Men Gud vare tack f�r att den tid �r f�rbi, d� I voren syndens
tj�nare, och f�r att I haven blivit av hj�rtat lydiga, s� att I
f�ljen den l�ra som har givits eder till m�nsterbild,
18. och f�r att I, n�r I nu haven gjorts fria ifr�n synden, haven
blivit tj�nare under r�ttf�rdigheten --
19. om jag nu f�r tala p� m�nniskos�tt, f�r eder k�ttsliga svaghets
skull. Ja, likasom I f�rr st�llden edra lemmar i orenhetens och
or�ttf�rdighetens tj�nst, till or�ttf�rdighet, s� m�n I nu
st�lla edra lemmar i r�ttf�rdighetens tj�nst, till helgelse.
20. Medan I voren syndens tj�nare, voren I ju fria ifr�n
r�ttf�rdighetens tj�nst;
21. men vilken frukt sk�rdaden I d� d�rav? Jo, det som I nu blygens
f�r; �nden p� s�dant �r ju d�den.
22. Men nu, d� I haven gjorts fria ifr�n synden och blivit Guds
tj�nare, nu sk�rden I frukten av detta: I varden helgade; och
�nden bliver att I undf�n evigt liv.
23. Ty den l�n som synden giver �r d�den, men den g�va som Gud av
n�d giver �r evigt liv, i Kristus Jesus, v�r Herre.
*45/07 Paulus' brev till romarna, 7 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 7 Kapitlet
V�r frihet ifr�n lagen. Lagen och
synden. M�nniskans vanmakt i striden mot
k�ttet.
1. Eller veten I icke, mina br�der -- jag talar ju till s�dana som
k�nna lagen -- att lagen r�der �ver en m�nniska f�r s� l�ng tid
som hon lever?
2. S� �r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s� l�nge
denne lever; men om mannen d�r, d� �r hon l�st fr�n den lag som
band henne vid mannen.
3. Allts�, om hon giver sig �t en annan man, medan hennes man
lever, s� kallas hon �ktenskapsbryterska; men om mannen d�r, d�
�r hon fri ifr�n lagen, s� att hon icke �r �ktenskapsbryterska,
om hon giver sig �t en annan man.
4. S� haven ock I, mina br�der, genom Kristi kropp blivit d�dade
fr�n lagen f�r att tillh�ra en annan, n�mligen honom som har
uppst�tt fr�n de d�da, p� det att vi m� b�ra frukt �t Gud.
5. Ty medan vi �nnu voro i ett k�ttsligt v�sende, voro de syndiga
lustar, som uppv�cktes genom lagen, verksamma i v�ra lemmar till
att b�ra frukt �t d�den.
6. Men nu �ro vi l�sta fr�n lagen, i det att vi hava d�tt fr�n det
varunder vi f�rr h�llos f�ngna; och s� tj�na vi nu i Andens nya
v�sende, och icke i bokstavens gamla v�sende.
7. Vad skola vi d� s�ga? �r lagen synd? Bort det! Men synden
skulle jag icke hava l�rt k�nna, om icke genom lagen; ty jag
hade icke vetat av beg�relsen, om icke lagen hade sagt: �Du
skall icke hava beg�relse.�
8. Men d� nu synden fick tillf�lle, uppv�ckte den genom budordet
allt slags beg�relse i mig. Ty utan lag �r synden d�d.
9. Jag levde en g�ng utan lag; men n�r budordet kom, fick synden
liv,
10. och jag hemf�ll �t d�den. S� befanns det att budordet, som var
givet till liv, det blev mig till d�d;
11. ty d� synden fick tillf�lle, f�rledde den mig genom budordet och
d�dade mig genom det.
12. Allts� �r visserligen lagen helig, och budordet heligt och
r�ttf�rdigt och gott.
13. Har d� verkligen det som �r gott blivit mig till d�d? Bort det!
Men synden har blivit det, f�r att s� skulle varda uppenbart att
den var synd, i det att den genom n�got som sj�lvt var gott drog
�ver mig d�d; och s� skulle synden bliva till �verm�tt syndig,
genom budordet.
14. Vi veta ju att lagen �r andlig, men jag �r av k�ttslig natur,
s�ld till tr�l under synden.
15. Ty jag kan icke fatta att jag handlar s�som jag g�r; jag g�r ju
icke vad jag vill, men vad jag hatar, det g�r jag.
16. Om jag nu g�r det som jag icke vill, s� giver jag mitt bifall �t
lagen och vidg�r att den �r god.
17. S� �r det nu icke mer jag som g�r s�dant, utan synden, som bor i
mig.
18. Ty jag vet att i mig, det �r i mitt k�tt, bor icke n�got gott;
viljan �r v�l tillst�des hos mig, men att g�ra det goda f�rm�r
jag icke.
19. Ja, det goda som jag vill g�r jag icke; men det onda som jag
icke vill, det g�r jag.
20. Om jag allts� g�r vad jag icke vill, s� �r det icke mer jag som
g�r det, utan synden, som bor i mig.
21. S� finner jag nu hos mig, som har viljan att g�ra det goda, den
lagen, att det onda fastmer �r tillst�des hos mig.
22. Ty efter min inv�rtes m�nniska har jag min lust i Guds lag;
23. men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid
med den lag som �r i min h�g, en som g�r mig till f�nge under
syndens lag, som �r i mina lemmar.
24. Jag arma m�nniska! Vem skall fr�lsa mig fr�n denna d�dens
kropp? --
25. Gud vare tack, genom Jesus Kristus, v�r Herre!
Allts� tj�nar jag, s�dan jag �r i mig sj�lv, visserligen med min
h�g Guds lag, men med k�ttet tj�nar jag syndens lag.
*45/08 Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet
Genom Kristus fr�lsas vi ifr�n
f�rd�melsen och f� kraft att vandra icke
efter k�ttet, utan efter Anden. S�som
Guds barn skola vi efter denna tidens
lidanden g� till Guds h�rlighet.
1. S� finnes nu ingen f�rd�melse f�r dem som �ro i Kristus Jesus.
2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifr�n
syndens och d�dens lag.
3. Ty det som lagen icke kunde �stadkomma, i det den var f�rsvagad
genom k�ttet, det gjorde Gud, d� han, f�r att borttaga synden,
s�nde sin Son i syndigt k�tts gestalt och f�rd�mde synden i
k�ttet.
4. S� skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter
k�ttet, utan efter Anden.
5. Ty de som �ro k�ttsliga, de hava sitt sinne v�nt till vad k�ttet
tillh�r; men de som �ro andliga, de hava sitt sinne v�nt till
vad Anden tillh�r.
6. Och k�ttets sinne �r d�d, medan Andens sinne �r liv och frid.
7. K�ttets sinne �r n�mligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke
�r Guds lag underd�nigt, ej heller kan vara det.
8. Men de som �ro i ett k�ttsligt v�sende kunna icke behaga Gud.
9. I �ter �ren icke i ett k�ttsligt v�sende, utan i ett andligt, om
eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,
han h�r icke honom till.
10. Om nu Kristus �r i eder, s� �r v�l kroppen hemfallen �t d�den,
f�r syndens skull, men Anden �r liv, f�r r�ttf�rdighetens skull.
11. Och om dens Ande, som uppv�ckte Jesus fr�n de d�da, bor i eder,
s� skall han som uppv�ckte Kristus Jesus fr�n de d�da g�ra ocks�
edra d�dliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
12. Allts�, mina br�der, hava vi icke n�gon f�rpliktelse mot k�ttet,
s� att vi skola leva efter k�ttet.
13. Ty om i leven efter k�ttet, s� skolen I d�; men om I genom ande
d�den kroppens g�rningar, s� skolen I leva.
14. Ty alla de som drivas av Guds Ande, de �ro Guds barn.
15. I haven ju icke f�tt en tr�ldomens ande, s� att I �ter skullen
k�nna fruktan; I haven f�tt en barnaskapets ande, i vilken vi
ropa: �Abba! Fader!�
16. Anden sj�lv vittnar med v�r ande att vi �ro Guds barn.
17. Men �ro vi barn, s� �ro vi ock arvingar, n�mligen Guds arvingar
och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, f�r att
ocks� med honom bliva f�rh�rligade.
18. Ty jag h�ller f�re att denna tidens lidanden intet betyda, i
j�mf�relse med den h�rlighet som kommer att uppenbaras p� oss.
19. Ty skapelsens tr�ngtan str�cker sig efter Guds barns
uppenbarelse.
20. Skapelsen har ju blivit lagd under f�rg�ngligheten, icke av eget
val, utan f�r dens skull, som lade den d�runder; dock s�, att en
f�rhoppning skulle finnas,
21. att ocks� skapelsen en g�ng skall bliva frigjord ifr�n sin
tr�ldom under f�rg�ngelsen och komma till den frihet som tillh�r
Guds barns h�rlighet.
22. Vi veta ju att �nnu i denna stund hela skapelsen samf�llt suckar
och v�ndas.
23. Och icke den allenast; ocks� vi sj�lva, som hava f�tt Anden
s�som f�rstlingsg�va, ocks� vi sucka inom oss och bida efter
barnaskapet, v�r kropps f�rlossning.
24. Ty i hoppet �ro vi fr�lsta. Men ett hopp som man ser fullbordat
�r icke mer ett hopp; huru kan n�gon hoppas det som han redan
ser?
25. Om vi nu hoppas p� det som vi icke se, s� bida vi d�refter med
st�ndaktighet.
26. S� kommer ock Anden v�r svaghet till hj�lp; ty vad vi r�tteligen
b�ra bedja om, det veta vi icke, men Anden sj�lv manar gott f�r
oss med outs�gliga suckar.
27. Och han som rannsakar hj�rtan, han vet vad Anden menar, ty det
�r efter Guds behag som han manar gott f�r de heliga.
28. Men vi veta att f�r dem som �lska Gud samverkar allt till det
b�sta, f�r dem som �ro kallade efter hans r�dslut.
29. Ty dem som f�rut hava blivit k�nda av honom, dem har han ock
f�rut best�mt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s�
att denne skulle bliva den f�rstf�dde bland m�nga br�der.
30. Och dem som han har f�rut best�mt, dem kallar han ock, och dem
som han har kallat, dem r�ttf�rdigg�r han ock, och dem som han
har r�ttf�rdiggjort, dem f�rh�rligar han ock.
31. Vad skola vi nu s�ga h�rom? �r Gud f�r oss, vem kan d� vara
emot oss?
32. Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom f�r oss
alla, huru skulle han kunna annat �n ocks� sk�nka oss allt med
honom?
33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud �r den som r�ttf�rdigg�r.
34. Vem �r den som vill f�rd�ma? Kristus Jesus �r den som har d�tt,
ja, �n mer, den som har uppst�tt; och han sitter p� Guds h�gra
sida, han manar ock gott f�r oss.
35. Vem skulle kunna skilja oss fr�n Kristi k�rlek? M�nne
bedr�velse eller �ngest eller f�rf�ljelse eller hunger eller
nakenhet eller fara eller sv�rd?
36. S� �r ju skrivet:
�F�r din skull varda vi d�dade hela dagen;
vi hava blivit aktade s�som slaktf�r.�
37. Nej, i allt detta vinna vi en h�rlig seger genom honom som har
�lskat oss.
38. Ty jag �r viss om att varken d�d eller liv, varken �nglar eller
andefurstar, varken n�got som nu �r eller n�got som skall komma,
39. varken n�gon makt i h�jden eller n�gon makt i djupet, ej heller
n�got annat skapat skall kunna skilja oss fr�n Guds k�rlek i
Kristus Jesus, v�r Herre.
*45/09 Paulus' brev till romarna, 9 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 9 Kapitlet
Icke alla av Israel voro r�tta
israeliter; Gud har kallat j�mv�l dem
som icke �ro av Israel till att bliva
hans folk, genom r�ttf�rdighet av tro.
1. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- d�rom b�r mitt
samvete mig vittnesb�rd i den helige Ande --
2. n�r jag s�ger att jag har stor bedr�velse och oavl�tligt kval i
mitt hj�rta.
3. Ja, jag skulle �nska att jag sj�lv vore f�rbannad och bortkastad
fr�n Kristus, om detta kunde gagna mina br�der, mina fr�nder
efter k�ttet.
4. De �ro ju israeliter, dem tillh�ra barnaskapet och h�rligheten
och f�rbunden och lagstiftningen och tempeltj�nsten och l�ftena.
5. Dem tillh�ra ock f�derna, och fr�n dem �r Kristus kommen efter
k�ttet, han som �r �ver allting, Gud, h�gtlovad i evighet, amen.
6. Detta s�ger jag icke som om Guds l�ftesord skulle hava blivit om
intet. Ty �Israel�, det �r icke detsamma som alla de som
h�rstamma fr�n Israel.
7. Ej heller �ro de alla �barn�, d�rf�r att de �ro Abrahams s�d.
Nej, det heter: �Genom Isak �r det som s�d skall uppkallas efter
dig.�
8. Detta vill s�ga: Icke de �ro Guds barn, som �ro barn efter
k�ttet, men de som �ro barn efter l�ftet, de r�knas f�r s�d.
9. Ty ett l�ftesord var det ordet: �Vid denna tid skall jag komma
tillbaka, och d� skall Sara hava en son.�
10. �n mer: s� skedde ock, n�r Rebecka genom en och samme man,
n�mligen v�r fader Isak, blev moder till sina barn.
11. Ty f�rr�n dessa voro f�dda, och innan de �nnu hade gjort vare sig
gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- f�r att Guds
utkorelse-r�dslut skulle bliva best�ndande, varvid det icke
skulle bero p� n�gons g�rningar, utan p� honom som kallar --
12. det ordet:
�Den �ldre skall tj�na den yngre.�
13. S� �r ock skrivet:
�Jakob �lskade jag,
men Esau hatade jag.�
14. Vad skola vi d� s�ga? Kan v�l or�ttf�rdighet finnas hos Gud?
Bort det!
15. Han s�ger ju till Moses: �Jag skall vara barmh�rtig mot den jag
vill vara barmh�rtig emot, och jag skall f�rbarma mig �ver den
jag vill f�rbarma mig �ver.�
16. Allts� beror det icke p� n�gon m�nniskas vilja eller str�van,
utan p� Guds barmh�rtighet.
17. Ty skriften s�ger till Farao: �Just d�rtill har jag l�tit dig
uppst�, att jag skall visa min makt p� dig, och att mitt namn
skall varda f�rkunnat p� hela jorden.�
18. Allts� �r han barmh�rtig mot vem han vill, och vem han vill
f�rh�rdar han.
19. Nu torde du s�ga till mig: �Vad har han d� att f�rebr� oss? Kan
v�l n�gon st� emot hans vilja?�
20. O m�nniska, vem �r d� du, som vill tr�ta med Gud? Icke skall
verket s�ga till sin m�stare: �Varf�r gjorde du mig s�?�
21. Har icke krukmakaren den makten �ver leret, att han av samma
lerklump kan g�ra ett k�rl till hedersamt bruk, ett annat till
mindre hedersamt?
22. Men om nu Gud, n�r han ville visa sin vrede och uppenbara sin
makt, likv�l i stor l�ngmodighet hade f�rdrag med �vredens
k�rl�, som voro f�rdiga till f�rd�rv, vad har du d� att s�ga?
23. Och om han gjorde detta f�r att tillika f� uppenbara sin
h�rlighets rikedom p� �barmh�rtighetens k�rl�, som han f�rut
hade berett till h�rlighet?
24. Och till att vara s�dana har han ock kallat oss, icke allenast
dem som �ro av judisk b�rd, utan j�mv�l dem som �ro av hednisk.
25. S� s�ger han ock hos Oseas:
�Det folk som icke var mitt folk,
det skall jag kalla 'mitt folk',
och henne som jag icke �lskade
skall jag kalla 'min �lskade'.
26. Och det skall ske att p� den ort d�r det sades till dem:
'I �ren icke mitt folk',
d�r skola de kallas 'den levande Gudens barn'.�
27. Men Esaias utropar om Israel:
�Om �n Israels barn vore till antalet s�som sanden i havet,
s� skall dock allenast en kvarleva bliva fr�lst.
28. Ty dom skall Herren h�lla p� jorden,
en slutdom, som avg�r saken med hast.�
29. Och det �r s�som redan Esaias har sagt:
�Om Herren Sebaot icke hade l�mnat
en avkomma kvar �t oss,
d� vore vi s�som Sodom,
vi vore Gomorra lika.�
30. Vad skola vi d� s�ga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter
r�ttf�rdighet, hava vunnit r�ttf�rdighet, n�mligen den
r�ttf�rdighet som kommer av tro,
31. under det att Israel, som for efter en r�ttf�rdighetslag, icke
har kommit till n�gon s�dan lag.
32. Varf�r? D�rf�r att de icke s�kte den p� trons v�g, utan s�som
n�got som skulle vinnas p� g�rningarnas v�g. De st�tte sig mot
st�testenen,
33. s�som det �r skrivet:
�Se, jag l�gger i Sion en st�testen
och en klippa som skall bliva dem till fall;
men den som tror p� den skall icke komma p� skam.�
*45/10 Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet
Judarna fara vilse, d� de vilja vinna
r�ttf�rdighet genom lagg�rningar och
icke genom tro, fast�n evangelium har
blivit predikat f�r dem.
1. Mina br�der, mitt hj�rtas �stundan och min b�n till Gud f�r dem
�r att de m� bliva fr�lsta.
2. Ty det vittnesb�rdet giver jag dem, att de nit�lska f�r Gud.
Dock g�ra de detta icke med r�tt insikt.
3. De f�rst� n�mligen icke r�ttf�rdigheten fr�n Gud, utan s�ka att
komma �stad en sin egen r�ttf�rdighet och hava icke givit sig
under r�ttf�rdigheten fr�n Gud.
4. Ty lagen har f�tt sin �nde i Kristus, till r�ttf�rdighet f�r var
och en som tror.
5. Moses skriver ju om den r�ttf�rdighet som kommer av lagen, att
den m�nniska som �var s�dan r�ttf�rdighet skall leva genom den.
6. Men den r�ttf�rdighet som kommer av tro s�ger s�: �Du beh�ver
icke fr�ga i ditt hj�rta: 'Vem vill fara upp till himmelen
(n�mligen f�r att h�mta Kristus ned)?'
7. ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (n�mligen f�r att
h�mta Kristus upp ifr�n de d�da?'�
8. Vad s�ger den d�? �Ordet �r dig n�ra, i din mun och i ditt
hj�rta (n�mligen ordet om tron, det som vi predika).�
9. Ty om du med din mun bek�nner Jesus vara Herre och i ditt hj�rta
tror att Gud har uppv�ckt honom fr�n de d�da, d� bliver du
fr�lst.
10. Ty genom hj�rtats tro bliver man r�ttf�rdig, och genom munnens
bek�nnelse bliver man fr�lst.
11. Skriften s�ger ju:
�Ingen som tror p� honom skall komma p� skam.�
12. Det �r ingen �tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en
och samme Herre, och han har rikedomar att giva �t alla som
�kalla honom.
13. Ty
�var och en som �kallar Herrens namn,
han skall varda fr�lst�.
14. Men huru skulle de kunna �kalla den som de icke hava kommit till
tro p�? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava h�rt?
Och huru skulle de kunna h�ra, om ingen predikade?
15. Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve s�nda?
S� �r och skrivet:
�Huru ljuvliga �ro icke fotstegen
av de m�n som framb�ra gott budskap!�
16. Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias s�ger ju:
�Herre, vem trodde vad som predikades f�r oss?�
17. Allts� kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi
ord.
18. Jag fr�gar d�: Hava de kanh�nda icke h�rt predikas? Jo,
visserligen; det heter ju:
�Deras tal har g�tt ut �ver hela jorden,
och deras ord till v�rldens �ndar.�
19. Jag fr�gar d� vidare: Har Israel kanh�nda icke f�rst�tt det?
Redan Moses s�ger:
�Jag skall uppv�cka eder avund mot ett folk som icke �r ett folk;
mot ett hednafolk utan f�rst�nd skall jag reta eder till vrede.�
20. Och Esaias g�r s� l�ngt, att han s�ger:
�Jag har l�tit mig finnas av dem som icke s�kte mig,
jag har l�tit mig bliva uppenbar f�r dem som icke fr�gade efter mig.�
21. Men om Israel s�ger han:
�Hela dagen har jag utr�ckt mina h�nder
till ett oh�rsamt och genstr�vigt folk.�
*45/11 Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet
En kvarleva av Israel �r redan upptagen
till n�d. Genom det �vriga Israels otro
har fr�lsningen kommit till hedningarna;
genom hedningarnas tro skall s� �ter
hela Israel bliva f�rt till tro och
fr�lsning.
1. S� fr�gar jag nu: Har d� Gud f�rskjutit sitt folk? Bort det!
Jag �r ju sj�lv en israelit, av Abrahams s�d och av Benjamins
stam.
2. Gud har icke f�rskjutit sitt folk, som redan f�rut hade blivit
k�nt av honom. Eller veten I icke vad skriften s�ger, d�r den
talar om Elias, huru denne inf�r Gud tr�der upp mot Israel med
dessa ord:
3. �Herre, de hava dr�pt dina profeter och rivit ned dina altaren;
jag allena �r kvar, och de st� efter mitt liv�?
4. Och vad f�r han d� f�r svar av Gud? �Jag har l�tit bliva kvar
�t mig sju tusen m�n, som icke hava b�jt kn� f�r Baal.�
5. Likas� finnes ock, i den tid som nu �r, en kvarleva, i kraft av
en utkorelse som har skett av n�d.
6. Men har den skett av n�d, s� har den icke skett p� grund av
g�rningar; annars vore n�d icke mer n�d.
7. Huru �r det allts�? Vad Israel st�r efter, det har det icke
f�tt; allenast de utvalda hava f�tt det, medan de andra hava
blivit f�rstockade.
8. S� �r ju skrivet: �Gud har givit dem en s�mnaktighetens ande,
�gon som de icke kunna se med och �ron som de icke kunna h�ra
med; s� �r det �nnu i dag.�
9. Och David s�ger:
�M� deras bord bliva dem till en snara,
s� att de bliva f�ngade;
m� det bliva dem till ett giller,
s� att de f� sin vederg�llning.
10. M� deras �gon f�rm�rkas,
s� att de icke se;
b�j deras rygg alltid.�
11. S� fr�gar jag nu: Var det d� f�r att de skulle komma p� fall som
de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har fr�lsningen
kommit till hedningarna, f�r att de sj�lva skola �uppv�ckas till
avund�.
12. Och har nu redan deras fall varit till rikedom f�r v�rlden, och
har deras f�talighet varit till rikedom f�r hedningarna, huru
mycket mer skall icke deras fulltalighet s� bliva!
13. Men till eder, I som �ren av hednisk b�rd, s�ger jag: Eftersom
jag nu �r en hedningarnas apostel, h�ller jag mitt �mbete h�gt
--
14. om jag till �ventyrs s� skulle kunna �uppv�cka avund� hos dem
som �ro mitt k�tt och blod och fr�lsa n�gra bland dem.
15. Ty om redan deras f�rkastelse hade med sig v�rldens f�rsoning,
vad skall d� deras upptagande hava med sig, om icke liv fr�n de
d�da?
16. Om f�rstlingsbr�det �r heligt, s� �r ock hela degen helig; och
om roten �r helig, s� �ro ock grenarna heliga.
17. Men om nu n�gra av grenarna hava brutits bort, och du, som �r av
ett vilt olivtr�d, har blivit inympad bland grenarna och med dem
har f�tt delaktighet i det �kta olivtr�dets saftrika rot,
18. s� m� du icke d�rf�r f�rh�va dig �ver grenarna. Nej, om du
skulle vilja f�rh�va dig, s� besinna att det icke �r du som b�r
roten, utan att roten b�r dig.
19. Nu s�ger du kanh�nda: �Det var f�r att jag skulle bliva inympad
som en del grenar br�tos bort.�
20. Visserligen. F�r sin otros skull blevo de bortbrutna, och du
f�r vara kvar genom din tro. Hav d� inga h�gmodiga tankar, utan
lev i fruktan.
21. Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s� skall han icke
heller skona dig.
22. Se allts� h�r Guds godhet och str�nghet: Guds str�nghet mot dem
som f�llo och hans godhet mot dig, om du n�mligen h�ller dig
fast vid hans godhet; annars bliver ocks� du borthuggen.
23. Men j�mv�l de andra skola bliva inympade, om de icke h�lla fast
vid sin otro; Gud �r ju m�ktig att �ter inympa dem.
24. Ty om du har blivit borthuggen fr�n ditt av naturen vilda
olivtr�d och mot naturen inympats i ett �delt olivtr�d, huru
mycket snarare skola d� icke dessa kunna inympas i sitt eget
�kta olivtr�d, det som de efter naturen tillh�ra!
25. Ty f�r att I, mina br�der, icke skolen h�lla eder sj�lva f�r
kloka, vill jag yppa f�r eder denna hemlighet: F�rstockelse har
drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess
hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
26. och s� skall hela Israel bliva fr�lst, s�som det �r skrivet:
�Fr�n Sion skall f�rlossaren komma,
han skall skaffa bort all ogudaktighet fr�n Jakob.
27. Och n�r jag borttager deras synder,
d� skall detta vara det f�rbund, som jag g�r med dem.�
28. Se vi nu p� evangelium, s� �ro de hans ov�nner, f�r eder skull;
men se vi p� utkorelsen, s� �ro de hans �lskade, f�r f�dernas
skull.
29. Ty sina n�deg�vor och sin kallelse kan Gud icke �ngra.
30. S�som I f�rut voren oh�rsamma mot Gud, men nu genom dessas
oh�rsamhet haven f�tt barmh�rtighet,
31. s� hava nu ock dessa varit oh�rsamma, f�r att de, genom den
barmh�rtighet som har vederfarits eder, ocks� sj�lva skola f�
barmh�rtighet.
32. Ty Gud har givit dem alla till pris �t oh�rsamhet, f�r att sedan
f�rbarma sig �ver dem alla.
33. O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru
outgrundliga �ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans
v�gar!
34. Ty
�vem har l�rt k�nna Herrens sinne,
eller vem har varit hans r�dgivare?
35. Eller vem har f�rst givit honom n�got,
som han allts� b�r betala igen?�
36. Av honom och genom honom och till honom �r ju allting. Honom
tillh�r �ran i evighet, amen.
*45/12 Paulus' brev till romarna, 12 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 12 Kapitlet
F�rmaningar till en helig vandel i
�dmjukhet, inb�rdes tj�nstaktighet,
plikttrohet och k�rlek.
1. S� f�rmanar jag nu eder, mina br�der, vid Guds barmh�rtighet,
att framb�ra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud
v�lbehagligt offer -- eder andliga tempeltj�nst.
2. Och skicken eder icke efter denna tids�lders v�sende, utan
f�rvandlen eder genom edert sinnes f�rnyelse, s� att I kunnen
pr�va vad som �r Guds vilja, vad som �r gott och v�lbehagligt
och fullkomligt.
3. Ty i kraft av den n�d som har blivit mig given, tills�ger jag
var och en av eder att icke hava h�gre tankar om sig �n
tillb�rligt �r, utan t�nka blygsamt, i �verensst�mmelse med det
m�tt av tro som Gud har tilldelat var och en.
4. Ty s�som vi i en och samma kropp hava m�nga lemmar, men alla
lemmarna icke hava samma f�rr�ttning,
5. s� utg�ra ock vi, fast�n m�nga, en enda kropp i Kristus, men var
f�r sig �ro vi lemmar, varandra till tj�nst.
6. Och vi hava olika g�vor, alltefter den n�d som har blivit oss
given. Har n�gon profetians g�va, s� bruke han den efter m�ttet
av sin tro;
7. har n�gon f�tt en tj�nst, s� akte han p� tj�nsten; �r n�gon satt
till l�rare, s� akte han p� sitt l�rarkall;
8. �r n�gon satt till att f�rmana, s� akte han p� sin plikt att
f�rmana. Den som delar ut g�vor, han g�re det med gott hj�rta;
den som �r satt till f�rest�ndare, han vare det med nit; den som
�var barmh�rtighet, han g�re det med gl�dje.
9. Eder k�rlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, h�llen fast vid
det goda.
10. �lsken varandra av hj�rtat i broderlig k�rlek; s�ken �vertr�ffa
varandra i inb�rdes hedersbevisning.
11. Varen icke tr�ga, d�r det g�ller nit; varen brinnande i anden,
tj�nen Herren.
12. Varen glada i hoppet, t�liga i bedr�velsen, uth�lliga i b�nen.
13. Tagen del i de heligas behov. Varen angel�gna om att bevisa
g�stv�nlighet.
14. V�lsignen dem som f�rf�lja eder; v�lsignen, och f�rbannen icke.
15. Gl�djens med dem som �ro glada, gr�ten med dem som gr�ta.
16. Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne v�nt
till vad h�gt �r, utan h�llen eder till det som �r ringa.
H�llen icke eder sj�lva f�r kloka.
17. Vederg�llen ingen med ont f�r ont. Vinnl�ggen eder om vad gott
�r inf�r var man.
18. H�llen frid med alla m�nniskor, om m�jligt �r, och s� mycket som
p� eder beror.
19. H�mnens icke eder sj�lva, mina �lskade, utan l�mnen rum f�r
vredesdomen; ty det �r skrivet: �Min �r h�mnden, jag skall
vederg�lla det, s�ger Herren.�
20. Fastmer,
�om din ov�n �r hungrig, s� giv honom att �ta,
om han �r t�rstig, s� giv honom att dricka;
ty om du s� g�r, samlar du gl�dande kol p� hans huvud.�
21. L�t dig icke �vervinnas av det onda, utan �vervinn det onda med
det goda.
*45/13 Paulus' brev till romarna, 13 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 13 Kapitlet
F�rmaningar till underd�nighet under
�verheten, till k�rlek mot n�stan och
till en h�visk vandel.
1. Var och en vare underd�nig den �verhet som han har �ver sig. Ty
ingen �verhet finnes, som icke �r av Gud; all �verhet som finnes
�r f�rordnad av Gud.
2. D�rf�r, den som s�tter sig upp mot �verheten, han st�r emot vad
Gud har f�rordnat; men de som st� emot detta, de skola f� sin
dom.
3. Ty de som hava v�ldet �ro till skr�ck, icke f�r dem som g�ra vad
gott �r, utan f�r dem som g�ra vad ont �r. Vill du vara utan
fruktan f�r �verheten, s� g�r vad gott �r; du skall d� bliva
prisad av den,
4. ty �verheten �r en Guds tj�nare, dig till fromma. Men g�r du
vad ont �r, d� m� du frukta; ty �verheten b�r icke sv�rdet
f�rg�ves, utan �r en Guds tj�nare, en h�mnare, till att utf�ra
vredesdomen �ver den som g�r vad ont �r.
5. D�rf�r m�ste man vara den underd�nig, icke allenast f�r
vredesdomens skull, utan ock f�r samvetets skull.
6. F�rdenskull betalen I ju ock skatt; ty �verheten f�rr�ttar Guds
tj�nst och �r just f�r detta �ndam�l st�ndigt verksam.
7. S� given �t alla vad I �ren dem skyldiga; skatt �t den som
skatt tillkommer, tull �t den som tull tillkommer, fruktan �t
den som fruktan tillkommer, heder �t den som heder tillkommer.
8. Varen ingen n�got skyldiga -- utom n�r det g�ller k�rlek till
varandra; ty den som �lskar sin n�sta, han har uppfyllt lagen.
9. De buden: �Du skall icke beg� �ktenskapsbrott�, �Du skall icke
dr�pa�, �Du skall icke stj�la�, �Du skall icke hava beg�relse�
och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det
ordet: �Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.�
10. K�rleken g�r intet ont mot n�stan; allts� �r k�rleken lagens
uppfyllelse.
11. Akten p� allt detta, s� mycket mer som I veten vad tiden lider,
att stunden nu �r inne f�r eder att vakna upp ur s�mnen. Ty
fr�lsningen �r oss nu n�rmare, �n d� vi kommo till tro.
12. Natten �r framskriden, och dagen �r n�ra. L�tom oss d�rf�r
avl�gga m�rkrets g�rningar och ikl�da oss ljusets vapenrustning.
13. L�tom oss f�ra en h�visk vandel, s�som om dagen, icke med vilt
leverne och dryckenskap, icke i otukt och l�saktighet, icke i
kiv och avund.
14. Ikl�den eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke s�dan
omsorg om k�ttet, att onda beg�relser d�rav uppv�ckas.
*45/14 Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet
Plikter mot de svaga i tron, som hysa
bet�nkligheter r�rande vissa utv�rtes
ting.
1. Om n�gon �r svag i tron, s� upptagen honom dock v�nligt, utan
att d�ma �ver andras bet�nkligheter.
2. Den ene har tro till att �ta vad som helst, under det att den
som �r svag allenast �ter vad som v�xer p� jorden.
3. Den som �ter m� icke f�rakta den som icke �ter. Ej heller m�
den som icke �ter d�ma den som �ter; ty Gud har upptagit honom,
4. och vem �r du som d�mer en annans tj�nare? Om han st�r eller
faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall
v�l bliva st�ende, ty Herren �r m�ktig att h�lla honom st�ende.
5. Den ene g�r skillnad mellan dag och dag, den andre h�ller alla
dagar f�r lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
6. Om n�gon s�rskilt aktar p� n�gon dag, s� g�r han detta f�r
Herren, och om n�gon �ter, s� g�r han detta f�r Herren; han
tackar ju Gud. S� ock, om n�gon avh�ller sig fr�n att �ta, g�r
han detta f�r Herren, och han tackar Gud.
7. Ty ingen av oss lever f�r sig sj�lv, och ingen d�r f�r sig
sj�lv.
8. Leva vi, s� leva vi f�r Herren; d� vi, s� d� vi f�r Herren.
Evad vi leva eller d�, h�ra vi allts� Herren till.
9. Ty d�rf�r har Kristus d�tt och �ter blivit levande, att han
skall vara herre �ver b�de d�da och levande.
10. Men du, varf�r d�mer du din broder? Och du �ter, varf�r
f�raktar du din broder? Vi skola ju alla en g�ng st� inf�r Guds
domstol.
11. Ty det �r skrivet:
�S� sant jag lever, s�ger Herren,
f�r mig skola alla kn�n b�ja sig,
och alla tungor skola prisa Gud.�
12. Allts� skall var och en av oss inf�r Gud g�ra r�kenskap f�r sig
sj�lv.
13. L�tom oss d�rf�r icke mer d�ma varandra. D�men hellre s�, att
ingen m� f�r sin broder l�gga en st�testen eller n�got som
bliver honom till fall.
14. Jag vet v�l och �r i Herren Jesus viss om att intet i sig sj�lvt
�r orent; allenast om n�gon h�ller n�got f�r orent, s� �r det
f�r honom orent.
15. Om nu genom din mat bekymmer v�llas din broder, s� vandrar du
icke mer i k�rleken. Bliv icke genom din mat till f�rd�rv f�r
den som Kristus har lidit d�den f�r.
16. L�ten allts� icke det goda som I haven f�tt bliva utsatt f�r
sm�delse.
17. Ty Guds rike best�r icke i mat och dryck, utan i r�ttf�rdighet
och frid och gl�dje i den helige Ande.
18. Den som h�ri tj�nar Kristus, han �r v�lbehaglig f�r Gud och
h�ller provet inf�r m�nniskor.
19. Vi vilja allts� fara efter det som l�nder till frid och till
inb�rdes uppbyggelse.
20. Bryt icke f�r mats skull ned Guds verk. V�l �r allting rent,
men om �tandet f�r n�gon �r en st�testen, s� bliver det f�r den
m�nniskan till ondo;
21. du g�r v�l i att avh�lla dig fr�n att �ta k�tt och dricka vin
och fr�n annat som f�r din broder bliver en st�testen.
22. Den tro du har m� du hava f�r dig sj�lv inf�r Gud. Salig �r den
som icke m�ste d�ma sig sj�lv, n�r det g�ller n�got som han har
pr�vat vara r�tt.
23. Men om n�gon hyser bet�nkligheter och likv�l �ter, d� �r han
d�md, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av
tro, det �r synd.
*45/15 Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet
Paulus f�rmanar till saktmod och
endr�kt, talar om �ndam�let med sitt
brev och om sin apostoliska kallelse,
redog�r f�r sina till�mnade resor, beder
om f�rsamlingens f�rb�n.
1. Vi som �ro starka �ro pliktiga att b�ra de svagas skr�pligheter
och att icke leva oss sj�lva till behag.
2. Var och en av oss m� leva sin n�sta till behag, honom till
fromma och honom till uppbyggelse.
3. Kristus levde ju icke sig sj�lv till behag, utan med honom
skedde s�som det �r skrivet:
�Dina sm�dares sm�delser hava fallit �ver mig.�
4. Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det �r skrivet oss
till undervisning, f�r att vi, genom st�ndaktighet och genom den
tr�st som skrifterna giva, skola bevara v�rt hopp.
5. Och st�ndaktighetens och tr�stens Gud give eder att vara ens
till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterf�ljelse,
6. s� att I endr�ktigt och med en mun prisen v�r Herres, Jesu
Kristi, Gud och Fader.
7. D�rf�r m� den ene av eder v�nligt upptaga den andre, s�som
Kristus, Gud till �ra, har upptagit eder.
8. Vad jag vill s�ga �r detta: F�r de omskurna har Kristus blivit
en tj�nare, till ett vittnesb�rd om Guds sannf�rdighet, f�r att
bekr�fta de l�ften som hade givits �t f�derna;
9. hedningarna �ter hava f�tt prisa Gud f�r hans barmh�rtighets
skull. S� �r ock skrivet:
�F�rdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
och lovsjunga ditt namn.�
10. Och �ter heter det:
�Jublen, I hedningar, med hans folk�;
11. s� ock:
�Loven Herren, alla hedningar,
ja, honom prise alla folk.�
12. S� s�ger ock Esaias: �Telningen fr�n Jessais rot skall komma,
ja, han som skall st� upp f�r att r�da �ver hedningarna; p�
honom skola hedningarna hoppas.�
13. Men hoppets Gud uppfylle eder med all gl�dje och frid i tron, s�
att I haven ett �verfl�dande hopp i den helige Andes kraft.
14. Jag �r v�l redan nu viss om att I, mina br�der, av eder sj�lva
�ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i st�nd j�mv�l
att f�rmana varandra.
15. Dock har jag, p� ett delvis n�got dristigt s�tt, skrivit till
eder med ytterligare p�minnelser, detta i kraft av den n�d som
har blivit mig given av Gud:
16. att jag n�mligen skall f�rr�tta Kristi Jesu tj�nst bland
hedningarna och vara en pr�sterlig f�rvaltare av Guds
evangelium, s� att hedningarna bliva ett honom v�lbehagligt
offer, helgat i den helige Ande.
17. Allts� �r det i Kristus Jesus som jag har n�got att ber�mma mig
av i fr�ga om min tj�nst inf�r Gud.
18. Ty jag skall icke drista mig att orda om n�got annat �n vad
Kristus, f�r att g�ra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
mig, med ord och med g�rning,
19. genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. S� har
jag, fr�n Jerusalem och runt omkring �nda till Illyrien,
�verallt f�rkunnat evangelium om Kristus.
20. Och jag har h�rvid satt min �ra i att icke f�rkunna evangelium,
d�r Kristi namn redan var k�nt, ty jag ville icke bygga p� en
annans grundval;
21. utan s� har skett, som skrivet �r:
�De f�r vilka intet har varit f�rkunnat om honom skola f� se,
och de som intet hava h�rt skola f�rst�.�
22. Det �r ocks� h�rigenom som jag s� m�nga g�nger har blivit
f�rhindrad att komma till eder.
23. Men d� jag nu icke mer har n�got att utr�tta i dessa trakter och
under ganska m�nga �r har l�ngtat efter att komma till eder,
24. vill jag bes�ka eder, n�r jag begiver mig till Spanien. Jag
hoppas n�mligen att p� genomresan f� se eder och att d�refter av
eder bliva utrustad f�r f�rden dit, sedan jag f�rst i n�gon m�n
har f�tt min l�ngtan efter eder stillad.
25. Men nu far jag till Jerusalem med underst�d �t de heliga.
26. Macedonien och Akaja hava n�mligen k�nt sig manade att g�ra ett
sammanskott �t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
fattigdom.
27. Ja, d�rtill hava de k�nt sig manade; de st� ocks� i skuld hos
dem. Ty om hedningarna hava f�tt del i deras andliga goda, s�
�ro de � sin sida skyldiga att vara dem till tj�nst med sitt
lekamliga goda. --
28. N�r jag s� har fullgjort detta och l�mnat i deras h�nder vad som
har blivit insamlat, �mnar jag d�rifr�n begiva mig till Spanien
och taga v�gen genom eder stad.
29. Och jag vet, att n�r jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
v�lsignelse i fullt m�tt.
30. Och nu uppmanar jag eder, mina br�der, vid v�r Herre Jesus
Kristus och vid v�r k�rlek i Anden, att bist� mig i min kamp,
genom att bedja f�r mig till Gud,
31. att jag m� bliva fr�lst undan de oh�rsamma i Judeen, och att det
underst�d som jag f�r med mig till Jerusalem m� bliva v�l
mottaget av de heliga.
32. S� skall jag, om Gud vill, med gl�dje komma till eder och
vederkvicka mig tillsammans med eder.
33. Fridens Gud vare med eder alla. Amen.
*45/16 Paulus' brev till romarna, 16 Kapitlet
Paulus' brev till romarna, 16 Kapitlet
Anbefallning f�r Febe. H�lsningar.
Varning f�r falska l�rare. Slutord.
1. Jag anbefaller �t eder v�r syster Febe, som �r
f�rsamlingstj�narinna i Kenkrea.
2. S� mottagen d� henne i Herren, s�som det h�ves de heliga, och
bist�n henne i allt vari hon kan beh�va eder; ty hon har sj�lv
varit ett st�d f�r m�nga och j�mv�l f�r mig.
3. H�lsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus.
4. De hava ju v�gat sitt liv f�r mig; och icke allenast jag tackar
dem d�rf�r, utan ocks� alla hednaf�rsamlingar.
5. H�lsen ock den f�rsamling som kommer tillhopa i deras hus.
H�lsen Epenetus, min �lskade broder, som �r f�rstlingen av dem
som i provinsen Asien hava kommit till Kristus.
6. H�lsen Maria, som har arbetat s� mycket f�r eder.
7. H�lsen Andronikus och Junias, mina landsm�n och medf�ngar, som
hava ett s� gott anseende bland apostlarna, och som l�ngre �n
jag hava varit i Kristus.
8. H�lsen Ampliatus, min �lskade broder i Herren.
9. H�lsen Urbanus, v�r medarbetare i Kristus, och Stakys, min
�lskade broder.
10. H�lsen Apelles, den i Kristus bepr�vade. H�lsen dem som h�ra
till Aristobulus' hus.
11. H�lsen Herodion, min landsman. H�lsen dem av Narcissus' hus,
som �ro i Herren.
12. H�lsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. H�lsen Persis,
den �lskade systern, som har s� mycket arbetat i Herren.
13. H�lsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks�
f�r mig har varit en moder.
14. H�lsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de
br�der som �ro tillsammans med dem.
15. H�lsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas
och alla de heliga som �ro tillsammans med dem.
16. H�lsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi f�rsamlingar
h�lsa eder.
17. Men jag f�rmanar eder, mina br�der, att hava akt p� dem som
v�lla tvedr�kt och kunna bliva eder till fall, i strid med den
l�ra som I haven inh�mtat; dragen eder ifr�n dem.
18. Ty s�dana tj�na icke v�r Herre Kristus, utan sin egen buk; och
genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga
m�nniskors hj�rtan.
19. Eder lydnad �r ju k�nd av alla. �ver eder gl�der jag mig
d�rf�r; men jag skulle �nska att I voren visa i fr�ga om det
goda, och menl�sa i fr�ga om det onda.
20. Och fridens Gud skall snart l�ta Satan bliva krossad under edra
f�tter.
V�r Herres, Jesu Kristi, n�d vare med eder.
21. Timoteus, min medarbetare, h�lsar eder: s� g�ra ock Lucius och
Jason och Sosipater, mina landsm�n.
22. Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, h�lsar eder i
Herren.
23. Gajus, min och hela f�rsamlingens v�rd, h�lsar eder. Erastus,
stadens kamrerare, och brodern Kvartus h�lsar eder.
24. [1]
25. Men honom som f�rm�r styrka eder, enligt det evangelium jag
f�rkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu
avsl�jade hemlighet som f�rut under ev�rdliga tider har varit
outtalad,
26. men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens
befallning, blivit, med st�d av profetiska skrifter, kungjord
bland alla hedningar, f�r att bland dem uppr�tta trons lydnad --
27. honom, den ende vise Guden, tillh�r �ran, genom Jesus Kristus, i
evigheternas evigheter. Amen.
[1] V. 24 se Nya testamentets text i Ordf�rklaringarna.
*46/ Paulus' f�rsta brev till korintierna
*46/01 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 1 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Korint,
tackar Gud f�r den n�d som har blivit
dem given, f�rmanar till enighet,
framh�ller huru talet om korset v�l �r
f�r m�nga m�nniskor en d�rskap, men f�r
de kallade en Guds kraft, och huru Gud
har utvalt just dem som i v�rlden �ro
ringaktade.
1. Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s� ock
brodern Sostenes,
2. h�lsar den Guds f�rsamling som finnes i Korint, de i Kristus
Jesus helgade, dem som �ro kallade och heliga, j�mte alla andra
som �kalla v�r Herres, Jesu Kristi, namn, p� alla orter d�r de
eller vi bo.
3. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren
Jesus Kristus.
4. Jag tackar Gud alltid f�r eder skull, f�r den Guds n�d som har
blivit eder given i Kristus Jesus,
5. att I haven i honom blivit rikligen beg�vade i alla stycken, i
fr�ga om allt vad tal och kunskap heter.
6. S� har ju ock vittnesb�rdet om Kristus blivit bef�st hos eder,
7. s� att I icke st�n tillbaka i fr�ga om n�gon n�deg�va, medan I
v�nten p� v�r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
8. Han skall ock g�ra eder st�ndaktiga intill �nden, s� att I �ren
ostraffliga p� v�r Herres, Jesu Kristi, dag.
9. Gud �r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till
gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, v�r Herre.
10. Men jag f�rmanar eder, mina br�der, vid v�r Herres, Jesu Kristi,
namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke l�ta
s�ndringar finnas bland eder, utan h�lla fast tillhopa i samma
sinnelag och samma t�nkes�tt.
11. Det har n�mligen av Kloes husfolk blivit mig ber�ttat om eder,
mina br�der, att tvister hava uppst�tt bland eder.
12. H�rmed menar jag att bland eder den ene s�ger: �Jag h�ller mig
till Paulus�, den andre: �Jag h�ller mig till Apollos�, en
annan: �Jag h�ller mig till Cefas�, �ter en annan: �Jag h�ller
mig till Kristus.� --
13. �r d� Kristus delad? Icke blev v�l Paulus korsf�st f�r eder?
Och icke bleven I v�l d�pta i Paulus' namn?
14. Jag tackar Gud f�r att jag icke har d�pt n�gon bland eder utom
Krispus och Gajus,
15. s� att ingen kan s�ga att I haven blivit d�pta i mitt namn.
16. Dock, jag har d�pt ocks� Stefanas' husfolk; om jag eljest har
d�pt n�gon vet jag icke.
17. Ty Kristus har icke s�nt mig till att d�pa, utan till att
f�rkunna evangelium, och detta icke med en visdom som best�r i
ord, f�r att Kristi kors icke skall ber�vas sin kraft.
18. Ty talet om korset �r visserligen en d�rskap f�r dem som g�
f�rlorade, men f�r oss som bliva fr�lsta �r det en Guds kraft.
19. Det �r ju skrivet:
�Jag skall g�ra de visas vishet om intet,
och de f�rst�ndigas f�rst�nd skall jag sl� ned.�
20. Ja, var �ro de visa? Var �ro de skriftl�rda? Var �ro denna
tids�lders klyftiga m�n? Har icke Gud gjort denna v�rldens
visdom till d�rskap?
21. Jo, eftersom v�rlden icke genom sin visdom l�rde k�nna Gud i
hans visdom, behagade det Gud att genom den d�rskap han l�t
predikas fr�lsa dem som tro.
22. Ty judarna beg�ra tecken, och grekerna �stunda visdom,
23. vi �ter predika en korsf�st Kristus, en som f�r judarna �r en
st�testen och f�r hedningarna en d�rskap,
24. men som f�r de kallade, vare sig judar eller greker, �r en
Kristus som �r Guds kraft och Guds visdom.
25. Ty Guds d�rskap �r visare �n m�nniskor, och Guds svaghet �r
starkare �n m�nniskor.
26. Ty bet�nken, mina br�der, huru det var vid eder kallelse: icke
m�nga som voro visa efter k�ttet blevo kallade, icke m�nga
m�ktiga, icke m�nga av f�rn�mlig sl�kt.
27. Men det som f�r v�rlden var d�raktigt, det utvalde Gud, f�r att
han skulle l�ta de visa komma p� skam.
28. Och det som i v�rlden var svagt, det utvalde Gud, f�r att han
skulle l�ta det starka komma p� skam. Och det som i v�rlden var
ringa och f�raktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var
-- f�r att han skulle g�ra det till intet, som n�gonting var.
29. Ty han ville icke att n�got k�tt skulle kunna ber�mma sig inf�r
Gud.
30. Men hans verk �r det, att I �ren i Kristus Jesus, som f�r oss
har blivit till visdom fr�n Gud, till r�ttf�rdighet och helgelse
och till f�rlossning,
31. f�r att s� skall ske, som det �r skrivet: �Den som vill ber�mma
sig, han ber�mme sig av Herren.�
*46/02 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 2 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 2 Kapitlet
Paulus har icke kommit till korintierna
med m�nsklig visdoms h�ga ord. En
djupare visdom finnes, vilken Gud har
besk�rt �t dem som �lska honom. Denna
visdom mottages icke av den m�nniska som
saknar Guds Ande.
1. N�r jag kom till eder, mina br�der, var det ocks� icke med h�ga
ord eller h�g visdom som jag kom och frambar f�r eder Guds
vittnesb�rd.
2. Ty jag hade beslutit mig f�r, att medan jag var bland eder icke
veta om n�got annat �n Jesus Kristus, och honom s�som korsf�st.
3. Och jag upptr�dde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken
b�van.
4. Och mitt tal och min predikan framst�lldes icke med �vertalande
visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
5. ty eder tro skulle icke vara grundad p� m�nniskors visdom, utan
p� Guds kraft.
6. Visdom tala vi dock bland dem som �ro fullmogna, men en visdom
som icke tillh�r denna tids�lder eller denna tids�lders m�ktige,
vilkas makt bliver till intet.
7. Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den f�rdolda, om vilken Gud,
redan f�re tids�ldrarnas begynnelse, har best�mt att den skall
bliva oss till h�rlighet,
8. och som ingen av denna tids�lders m�ktige har k�nt; ty om de
hade k�nt den, s� hade de icke korsf�st h�rlighetens Herre.
9. Vi tala -- s�som det heter i skriften -- �vad intet �ga har sett
och intet �ra har h�rt, och vad ingen m�nniskas hj�rta har
kunnat t�nka, vad Gud har berett �t dem som �lska honom�.
10. Ty f�r oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden
utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
11. Ty vilken m�nniska vet vad som �r i en m�nniska, utom den
m�nniskans egen ande? Likas� k�nner ingen vad som �r i Gud, utom
Guds Ande.
12. Men vi hava icke f�tt v�rldens ande, utan den Ande som �r av
Gud, f�r att vi skola veta vad som har blivit oss sk�nkt av Gud.
13. Om detta tala vi ock, icke med s�dana ord som m�nsklig visdom
l�r oss, utan med s�dana ord som Anden l�r oss; vi hava ju att
tyda andliga ting f�r andliga m�nniskor.
14. Men en �sj�lisk�[1] m�nniska tager icke emot vad som h�r Guds
Ande till. Det �r henne en d�rskap, och hon kan icke f�rst� det,
ty det m�ste utgrundas p� ett andligt s�tt.
15. Den andliga m�nniskan �ter kan utgrunda allt, men sj�lv kan
hon icke utgrundas av n�gon.
16. Ty
�vem har l�rt k�nna Herrens sinne,
s� att han skulle kunna undervisa honom?�
Men vi hava Kristi sinne.
[1] Se Sj�lisk i Ordf�rkl.
*46/03 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 3 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 3 Kapitlet
Huru en kristen f�rsamling b�r betrakta
sina l�rare. Vikten av att bygga r�tt p�
den sanna grunden, Kristus, och icke p�
egen visdom eller p� m�nskliga l�rare.
1. Och jag kunde icke tala till eder, mina br�der, s�som till
andliga m�nniskor, utan m�ste tala s�som till m�nniskor av
k�ttslig natur, s�som till dem som �nnu �ro barn i Kristus.
2. Mj�lk gav jag eder att dricka; fast f�da gav jag eder icke, ty
det f�rdrogen I d� �nnu icke. Ja, icke ens nu f�rdragen I det,
3. eftersom I �nnu haven ett k�ttsligt sinne. Ty om avund och kiv
finnes bland eder, haven I icke d� ett k�ttsligt sinne, och
vandren I icke d� p� vanligt m�nniskos�tt?
4. N�r den ene s�ger: �Jag h�ller mig till Paulus� och den andre:
�Jag h�ller mig till Apollos�, �ren I icke d� lika hopen av
m�nniskor?
5. Vad �r d� Apollos? Vad �r Paulus? Allenast tj�nare, genom vilka
I haven kommit till tro; och de �ro det i m�n av vad Herren har
besk�rt �t var och en av dem.
6. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav v�xten.
7. Allts� kommer det icke an p� den som planterar, ej heller p� den
som vattnar, utan p� Gud, som giver v�xten.
8. Den som planterar och den som vattnar -- den ene �r s�som den
andre, dock s�, att var och en skall f� sin s�rskilda l�n efter
sitt s�rskilda arbete.
9. Ty vi �ro Guds medarbetare; I �ren ett Guds �kerf�lt, en Guds
byggnad.
10. Efter den Guds n�d som blev mig given lade jag grunden s�som en
f�rfaren byggm�stare, och en annan bygger nu vidare d�rp�. Men
var och en m� se till, huru han bygger d�rp�.
11. Ty en annan grund kan ingen l�gga, �n den som �r lagd, n�mligen
Jesus Kristus;
12. men om n�gon bygger p� den grunden med guld, silver och dyrbara
stenar eller med tr�, h� och str�,
13. s� skall det en g�ng visa sig huru det �r med vars och ens
verk. �Den dagen�[1] skall g�ra det kunnigt; ty den skall
uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk �r, det skall
elden pr�va.
14. Om det byggnadsverk, som n�gon har uppf�rt p� den grunden,
bliver best�ndande, s� skall han undf� l�n;
15. men om hans verk br�nnes upp, s� skall han g� miste om l�nen.
Sj�lv skall han dock bliva fr�lst, men s�som igenom eld.
16. Veten I icke att I �ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i
eder?
17. Om nu n�gon f�rd�rvar Guds tempel, s� skall Gud f�rd�rva honom;
ty Guds tempel �r heligt, och det templet �ren I.
18. Ingen bedrage sig sj�lv. Om n�gon bland eder menar sig vara
vis genom denna tids�lders visdom, s� blive han en d�re, f�r att
han skall kunna bliva vis.
19. Ty denna v�rldens visdom �r d�rskap inf�r Gud. Det �r ju
skrivet:
�Han f�ngar de visa i deras klokskap�;
20. s� ock:
�Herren k�nner
de visas tankar,
han vet att de �ro f�f�ngliga.�
21. S� ber�mme sig d� ingen av m�nniskor. Allt h�r ju eder till;
22. det m� vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela v�rlden,
det m� vara liv eller d�d, vad som nu �r, eller vad som skall
komma, alltsammans h�r eder till.
23. Men I h�ren Kristus till, och Kristus h�r Gud till.
[1] Se Dagen i Ordf�rkl.
*46/04 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 4 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 4 Kapitlet
Paulus st�r s�som Kristi tj�nare icke
under m�nniskors dom, utan under Guds.
Korintierna m� taga sig till vara f�r
partisinne och h�gmod; de m� besinna att
apostlarna sj�lva f�r evangelii skull
m�ste leva i ringhet, utsatta f�r
v�rldens f�rakt.
1. S�som Kristi tj�nare och s�som f�rvaltare av Guds hemligheter,
s� m� man anse oss.
2. Vad man nu d�rut�ver s�ker hos f�rvaltare �r att en s�dan m�
befinnas vara trogen.
3. F�r mig betyder det likv�l f�ga att I -- eller �verhuvud n�gon
m�nsklig domstol -- s�tten eder till doms �ver mig. Ja, jag
vill icke ens s�tta mig till doms �ver mig sj�lv.
4. Ty v�l vet jag intet med mig, men d�rigenom �r jag icke
r�ttf�rdigad; det �r Herren som sitter till doms �ver mig.
5. D�men d�rf�r icke f�rr�n tid �r, icke f�rr�n Herren kommer, han
som skall draga fram i ljuset vad som �r f�rdolt i m�rker och
uppenbara alla hj�rtans r�dslag. Och d� skall var och en undf�
av Gud den ber�mmelse som honom tillkommer.
6. Detta, mina br�der, har jag nu f�r eder skull s� framst�llt, som
g�llde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fr�ga om
oss l�ra eder detta: �Icke ut�ver vad skrivet �r.� Jag vill icke
att I skolen st� emot varandra, uppbl�sta var och en �ver sin
l�rare.
7. Vem s�ger d� att du har n�got f�retr�de? Och vad �ger du, som du
icke har f�tt dig givet? Men har du nu f�tt dig givet vad du
har, huru kan du d� ber�mma dig, s�som om du icke hade f�tt det
dig givet?
8. I �ren kant�nka redan m�tta, I haven redan blivit rika; oss
f�rutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle
�nska att I verkligen haden blivit konungar, s� att vi kunde f�
bliva edra medkonungar.
9. Mig tyckes n�mligen att Gud har st�llt oss apostlar h�r s�som de
ringaste bland alla, s�som livd�mda m�n; ett sk�despel hava vi
ju blivit f�r v�rlden, f�r b�de �nglar och m�nniskor.
10. Vi �ro d�rar f�r Kristi skull, men I �ren kloka i Kristus; vi
�ro svaga, men I �ren starka; I �ren �rade, men vi �ro
f�raktade.
11. �nnu i denna stund lida vi b�de hunger och t�rst, vi m�ste g�
nakna, vi f� uppb�ra hugg och slag, vi hava intet stadigt
hemvist,
12. vi m�ste m�da oss och arbeta med v�ra h�nder. Vi bliva sm�dade
och v�lsigna likv�l; vi lida f�rf�ljelse och h�rda dock ut;
13. man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit
s�som v�rldens avskum, s�som var mans avskrap, och vi �ro s�
�nnu alltj�mt.
14. Detta skriver jag, icke f�r att komma eder att blygas, utan
s�som en f�rmaning till mina �lskade barn.
15. Ty om I �n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s� haven I
dock icke m�nga f�der; det var ju jag som i Kristus Jesus genom
evangelium f�dde eder till liv.
16. D�rf�r f�rmanar jag eder: Bliven mina efterf�ljare.
17. Just f�r denna saks skull s�nder jag nu till eder Timoteus, min
�lskade och trogne son i Herren; han skall p�minna eder om huru
jag g�r till v�ga i Kristus, i enlighet med den l�ra jag
f�rkunnar allest�des, i alla f�rsamlingar.
18. Nu �r det v�l s�, att somliga hava blivit uppbl�sta, under
f�rmenande att jag icke skulle komma till eder.
19. Men om Herren s� vill, skall jag snart komma till eder; och d�
skall jag l�ra k�nna, icke dessa uppbl�sta m�nniskors ord, utan
deras kraft.
20. Ty Guds rike best�r icke i ord, utan i kraft.
21. Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller
i k�rlek och saktmods ande?
*46/05 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 5 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 5 Kapitlet
Sv�r otuktssynd s�ges f�rekomma bland
korintierna. Paulus angiver huru
f�rsamlingen b�r f�rfara mot dem som
g�ra sig skyldiga till s�dan synd eller
till andra sv�ra synder.
1. Det f�rljudes s�v�l att �verhuvud otukt bedrives bland eder, som
ock att s�dan otukt f�rekommer, som man icke ens finner bland
hedningarna, n�mligen att en son har sin faders hustru.
2. Och �nd� �ren I uppbl�sta och haven icke fastmer blivit
uppfyllda av s�dan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den
som har gjort detta.
3. Jag, som v�l till kroppen �r fr�nvarande, men till anden
n�rvarande, har f�r min del redan, s�som vore jag n�rvarande,
f�llt domen �ver den som har f�r�vat en s�dan og�rning:
4. i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,
med v�r Herre Jesu kraft,
5. och �verl�mna den mannen �t Satan till k�ttets f�rd�rv, f�r att
anden skall bliva fr�lst p� Herren Jesu dag.
6. Det �r icke v�l best�llt med eder ber�mmelse. Veten I icke att
litet surdeg syrar hela degen?
7. Rensen bort den gamla surdegen, s� att I bliven en ny deg. I
�ren ju osyrade; ty vi hava ock ett p�skalamm, som �r slaktat,
n�mligen Kristus.
8. L�tom oss d�rf�r h�lla h�gtid, icke med gammal surdeg, icke med
elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och
sanningens osyrade br�d.
9. Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava n�got
umg�nge med otuktiga m�nniskor --
10. detta icke sagt i allm�nhet, om alla denna v�rldens otuktiga
m�nniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;
annars m�sten I ju rymma ur v�rlden.
11. Nej, d� jag skrev s� till eder, menade jag, att om n�gon som
kallades broder vore en otuktig m�nniska eller en girig eller en
avgudadyrkare eller en sm�dare eller en drinkare eller en
roffare, s� skullen I icke hava n�got umg�nge med en s�dan eller
�ta tillsammans med honom.
12. Ty icke tillkommer det v�l mig att d�ma dem som �ro utanf�r?
Dem som �ro innanf�r haven I ju att d�ma;
13. dem som �ro utanf�r skall Gud d�ma. �I skolen driva ut ifr�n
eder den som �r ond.�
*46/06 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 6 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 6 Kapitlet
Korintierna b�ra icke g� till r�tta med
varandra, allra minst inf�r hednisk
domstol. Otukt tillh�r icke den
kristliga friheten, utan �r en synd mot
Gud, ty m�nniskans kropp �r Guds Andes
tempel.
1. Huru kan n�gon av eder taga sig f�r, att n�r han har sak med en
annan, g� till r�tta icke inf�r de heliga, utan inf�r de
or�ttf�rdiga?
2. Veten I d� icke att de heliga skola d�ma v�rlden? Men om nu I
skolen sitta till doms �ver v�rlden, �ren I d� icke goda nog att
d�ma i helt ringa m�l?
3. I veten ju att vi skola d�ma �nglar; huru mycket mer b�ra vi
icke d� kunna d�ma i timliga ting?
4. Och likv�l, n�r I nu haven f�re n�got m�l som g�ller s�dana
ting, s�tten I till domare just dem som �ro ringa aktade i
f�rsamlingen!
5. Eder till blygd s�ger jag detta. �r det d� s� om�jligt att bland
eder finna n�gon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina
br�der?
6. M�ste i st�llet den ene brodern g� till r�tta med den andre, och
det inf�r de otrogna?
7. �verhuvud �r redan det en brist hos eder, att I g�n till r�tta
med varandra. Varf�r liden I icke hellre or�tt? Varf�r l�ten I
icke hellre andra g�ra eder skada?
8. I st�llet g�ren I nu sj�lva or�tt och skada, och detta mot
br�der.
9. Veten I d� icke att de or�ttf�rdiga icke skola f� Guds rike till
arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga m�nniskor eller
avgudadyrkare eller �ktenskapsbrytare, varken de som l�ta bruka
sig till synd mot naturen eller de som sj�lva �va s�dan synd,
10. varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller sm�dare eller
roffare skola f� Guds rike till arvedel.
11. S�dana voro ock somliga bland eder, men I haven l�tit tv� eder
rena, I haven blivit helgade, I haven blivit r�ttf�rdiggjorda i
Herrens, Jesu Kristi, namn och i v�r Guds Ande.
12. �Allt �r mig lovligt�; ja, men icke allt �r nyttigt. �Allt �r
mig lovligt�; ja, men jag b�r icke l�ta n�got f� makt �ver mig.
13. Maten �r f�r buken och buken f�r maten, men b�dadera skall Gud
g�ra till intet. D�remot �r kroppen icke f�r otukt, utan f�r
Herren, och Herren f�r kroppen;
14. och Gud, som har uppv�ckt Herren, skall ock genom sin kraft
uppv�cka oss.
15. Veten I icke att edra kroppar �ro Kristi lemmar? Skall jag nu
taga Kristi lemmar och g�ra dem till en sk�kas lemmar? Bort det!
16. Veten I d� icke att den som h�ller sig till en sk�ka, han bliver
en kropp med henne? Det heter ju: �De tu skola varda ett k�tt.�
17. Men den som h�ller sig till Herren, han �r en ande med honom.
18. Flyn otukten. All annan synd som en m�nniska kan beg� �r utom
kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p� sin egen
kropp.
19. Veten I d� icke att eder kropp �r ett tempel �t den helige Ande,
som bor i eder, och som I haven undf�tt av Gud, och att I icke
�ren edra egna?
20. I �ren ju k�pta, och betalning �r given. S� f�rh�rligen d� Gud i
eder kropp.
*46/07 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 7 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 7 Kapitlet
R�d och f�reskrifter f�r korintierna
ang�ende �ktenskap och ogift st�nd m. m.
1. Vad nu ang�r det I haven skrivit om, s� svarar jag detta:
En man g�r visserligen v�l i att icke komma vid n�gon kvinna;
2. men f�r att undg� otuktssynder m� var man hava sin egen hustru,
och var kvinna sin egen man.
3. Mannen give sin hustru vad han �r henne pliktig, sammalunda ock
hustrun sin man.
4. Hustrun r�der icke sj�lv �ver sin kropp, utan mannen; sammalunda
r�der ej heller mannen �ver sin kropp, utan hustrun.
5. Dragen eder icke undan fr�n varandra, om icke m�jligen, med
b�das samtycke, till en tid, f�r att I skolen hava ledighet till
b�nen. Kommen sedan �ter tillsammans, s� att Satan icke frestar
eder, d� I nu icke kunnen leva �terh�llsamt.
6. Detta s�ger jag likv�l s�som en tillst�djelse, icke s�som en
befallning.
7. Jag skulle dock vilja att alla m�nniskor vore s�som jag. Men var
och en har f�tt sin s�rskilda n�deg�va fr�n Gud, den ene s�, den
andre s�.
8. Till de ogifta �ter och till �nkorna s�ger jag att de g�ra v�l,
om de f�rbliva i samma st�llning som jag.
9. Men kunna de icke leva �terh�llsamt, s� m� de gifta sig; ty det
�r b�ttre att gifta sig �n att vara uppt�nd av beg�r.
10. Men dem som �ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren;
En hustru m� icke skilja sig fr�n sin man
11. (om hon likv�l skulle skilja sig, s� f�rblive hon ogift eller
f�rlike sig �ter med mannen), ej heller m� en man f�rskjuta sin
hustru.
12. Till de andra �ter s�ger jag sj�lv, icke Herren: Om n�gon som
h�r till br�derna har en hustru som icke �r troende, och denna
�r villig att leva tillsammans med honom, s� m� han icke
f�rskjuta henne.
13. Likas�, om en hustru har en man som icke �r troende, och denne
�r villig att leva tillsammans med henne, s� m� hon icke
f�rskjuta mannen.
14. Ty den icke troende mannen �r helgad i och genom sin hustru, och
den icke troende hustrun �r helgad i och genom sin man, d� han
�r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu �ro de
heliga. --
15. Om d�remot den icke troende vill skiljas, s� m� han f�
skiljas. En broder eller syster �r i s�dana fall intet tv�ng
underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
16. Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall fr�lsa din man?
Eller du man, huru vet du om du skall fr�lsa din hustru?
17. M� allenast var och en vandra den v�g fram, som Herren har
best�mt �t honom, var och en i den st�llning vari Gud har kallat
honom. Den ordningen stadgar jag f�r alla f�rsamlingar.
18. Har n�gon blivit kallad s�som omskuren, s� g�re han sig icke
�ter lik de oomskurna; har n�gon blivit kallad s�som oomskuren,
s� l�te han icke omsk�ra sig.
19. Det kommer icke an p� om n�gon �r omskuren eller oomskuren; allt
beror p� huruvida han h�ller Guds bud.
20. Var och en f�rblive i den kallelse vari han var, n�r han blev
kallad.
21. Har du blivit kallad s�som tr�l, s� l�t detta icke g� dig till
sinnes; dock, om du kan bliva fri, s� begagna dig hellre
d�rav[1].
22. Ty den tr�l som har blivit kallad till att vara i Herren, han �r
en Herrens frigivne; sammalunda �r ock den frie, som har blivit
kallad, en Kristi livegne.
23. I �ren k�pta, och betalningen �r given; bliven icke m�nniskors
tr�lar.
24. Ja, mina br�der, var och en f�rblive inf�r Gud i den st�llning
vari han har blivit kallad.
25. Vad vidare ang�r dem som �ro jungfrur, s� har jag icke att
�beropa n�gon befallning av Herren, utan giver allenast ett r�d,
s�som en som genom Herrens barmh�rtighet har blivit f�rtroende
v�rd.
26. Jag menar allts�, med tanke p� den n�d som st�r f�r d�rren, att
den m�nniska g�r v�l, som f�rbliver s�som hon �r.
27. �r du bunden vid hustru, s� s�k icke att bliva l�s. �r du utan
hustru, s� s�k icke att f� hustru.
28. Om du likv�l skulle gifta dig, s� syndar du icke d�rmed; ej
heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som
s� g�ra att draga �ver sig lekamliga vederm�dor; och jag skulle
g�rna vilja skona eder.
29. Men det s�ger jag, mina br�der: Tiden �r kort; d�rf�r m�
h�refter de som hava hustrur vara s�som hade de inga,
30. och de som gr�ta s�som gr�te de icke, och de som gl�dja sig
s�som gladde de sig icke, och de som k�pa n�got s�som finge de
icke beh�lla det,
31. och de som bruka denna v�rlden s�som gjorde de icke n�got bruk
av den. Ty den nuvarande v�rldsordningen g�r mot sitt slut;
32. och jag skulle g�rna vilja att I voren fria ifr�n omsorger. Den
man som icke �r gift �gnar n�mligen sin omsorg �t vad som h�r
Herren till, huru han skall behaga Herren;
33. men den gifte mannen �gnar sin omsorg �t vad som h�r v�rlden
till, huru han skall behaga sin hustru,
34. och s� �r hans hj�rta delat. Likas� �gnar den kvinna, som icke
l�ngre �r gift eller som �r jungfru, sin omsorg �t vad som h�r
Herren till, att hon m� vara helig till b�de kropp och ande; men
den gifta kvinnan �gnar sin omsorg �t vad som h�r v�rlden till,
huru hon skall behaga sin man.
35. Detta s�ger jag till eder egen nytta, och icke f�r att l�gga
n�got band p� eder, utan f�r att I skolen f�ra en h�visk vandel
och stadigt f�rbliva vid Herren.
36. Men om n�gon menar sig handla otillb�rligt mot sin ogifta dotter
d�rmed att hon f�r bliva �ver�rig, d� m� han g�ra s�som han
vill, om det nu m�ste s� vara; han beg�r d�rmed ingen synd. M�
hon f� gifta sig.
37. Om d�remot n�gon �r fast i sitt sinne och icke bindes av n�got
n�dtv�ng, utan kan f�lja sin egen vilja, och s� i sitt sinne �r
besluten att l�ta sin ogifta dotter f�rbliva s�som hon �r, d�
g�r denne v�l.
38. Allts�: den som gifter bort sin dotter, han g�r v�l; och den som
icke gifter bort henne, han g�r �nnu b�ttre.
39. En hustru �r bunden s� l�nge hennes man lever; men n�r hennes
man �r avsomnad, st�r det henne fritt att gifta sig med vem hon
vill, blott det sker i Herren.
40. Men lyckligare �r hon, om hon f�rbliver s�som hon �r. S� �r min
mening, och jag tror att ocks� jag har Guds Ande.
[1] Eller: Har du blivit kallad s�som tr�l, s� l�t detta icke g� dig
till sinnes; om du �n kunde bliva fri, s� beh�ll hellre din
st�llning.
*46/08 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 8 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 8 Kapitlet
Kristlig frihet och kristlig
k�rleksplikt i fr�ga om f�rt�rande av
k�ttet fr�n djur som hava blivit offrade
�t avgudarna.
1. Vad �ter ang�r k�tt fr�n avgudaoffer, s� k�nna vi nog det talet:
�Alla hava vi 'kunskap'[1].� �Kunskapen� uppbl�ser, men
k�rleken uppbygger.
2. Om n�gon menar sig hava f�tt n�gon �kunskap�, s� har han �nnu
icke f�tt kunskap p� s�dant s�tt som han borde hava.
3. Men den som �lskar Gud, han �r k�nd av honom.
4. Vad allts� ang�r �tandet av k�tt fr�n avgudaoffer, s� s�ger jag
detta:
Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i v�rlden, och
att det icke finnes mer �n en enda Gud.
5. Ty om ock n�gra s� kallade gudar skulle finnas, vare sig i
himmelen eller p� jorden -- och det finnes ju m�nga �gudar� och
m�nga �herrar� --
6. s� finnes dock f�r oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken
allt �r, och till vilken vi sj�lva �ro, och en enda Herre: Jesus
Kristus, genom vilken allt �r, och genom vilken vi sj�lva �ro.
7. Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som �ro vana
att �nnu alltj�mt t�nka p� avguden, �ta k�ttet s�som
avgudaoffersk�tt. Och eftersom deras samvete �r svagt, bliver
det h�rigenom befl�ckat.
8. Men maten skall icke avg�ra v�r st�llning till Gud. Avh�lla vi
oss fr�n att �ta, s� bliva vi icke d�rigenom s�mre; �ta vi, s�
bliva vi icke d�rigenom b�ttre.
9. Sen likv�l till, att denna eder frihet icke till �ventyrs bliver
en st�testen f�r de svaga.
10. Ty om n�gon f�r se dig, som har undf�tt �kunskap�, ligga till
bords i ett avgudahus, skall d� icke hans samvete, om han �r
svag, d�rav �bliva uppbyggt� p� det s�tt att han �ter k�ttet
fr�n avgudaoffer?
11. Genom din �kunskap� g�r ju d� den svage f�rlorad -- han, din
broder, som Kristus har lidit d�den f�r.
12. Om I p� s�dant s�tt synden mot br�derna och s�ren deras svaga
samveten, d� synden I mot Kristus sj�lv.
13. D�rf�r, om maten kan bliva min broder till fall, s� vill jag
sannerligen hellre f�r alltid avst� fr�n att �ta k�tt, p� det
att jag icke m� bliva min broder till fall.
[1] Se Kunskap i Ordf�rkl.
*46/09 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 9 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 9 Kapitlet
F�r vad aposteln har gjort i
f�rsamlingens tj�nst kunde han hava haft
r�ttighet till l�n, men denna r�ttighet
har han f�r evangelii skull frivilligt
f�rsakat. Han har i st�llet begagnat sin
frihet s�, att han har blivit allas
tj�nare. Likasom man f�r att segra p� en
t�vlingsbana m�ste underkasta sig
f�rsakelser, s� vinner man ej heller
utan f�rsakelser den of�rg�ngliga
segerkransen.
1. �r jag icke fri? �r jag icke en apostel? Har jag icke sett
Jesus, v�r Herre? �ren icke I mitt verk i Herren?
2. Om jag icke f�r andra �r en apostel, s� �r jag det �tminstone
f�r eder, ty I sj�lva �ren i Herren inseglet p� mitt
apostla�mbete.
3. Detta �r mitt f�rsvar mot dem som s�tta sig till doms �ver mig.
4. Skulle vi kanh�nda icke hava r�tt att f� mat och dryck?
5. Skulle vi icke hava r�tt att f� s�som hustru f�ra med oss p�
v�ra resor n�gon som �r en syster, vi likav�l som de andra
apostlarna och Herrens br�der och s�rskilt Cefas?
6. Eller �ro jag och Barnabas de enda som icke hava r�tt att vara
fritagna ifr�n kroppsarbete?
7. Vem tj�nar n�gonsin i krig p� egen sold? Vem planterar en
ving�rd och �ter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och
f�rt�r icke mj�lk fr�n hjorden?
8. Icke talar jag v�l detta d�rf�r att m�nniskor pl�ga s� tala?
S�ger icke sj�lva lagen detsamma?
9. I Moses' lag �r ju skrivet: �Du skall icke binda munnen till p�
oxen som tr�skar.� M�nne det �r om oxarna som Gud har s�dan
omsorg?
10. Eller s�ger han det icke i alla h�ndelser med tanke p� oss?
Jo, f�r v�r skull blev det skrivet, att den som pl�jer b�r pl�ja
med en f�rhoppning, och att den som tr�skar b�r g�ra det i
f�rhoppning om att f� sin del.
11. Om vi hava s�tt �t eder ett uts�de av andligt gott, �r det d�
f�r mycket, om vi f� inb�rga fr�n eder en sk�rd av lekamligt gott?
12. Om andra hava en viss r�ttighet �ver eder, skulle d� icke vi �n
mer hava det? Och likv�l hava vi icke gjort bruk av den
r�ttigheten, utan vi f�rdraga allt, f�r att icke l�gga n�got
hinder i v�gen f�r Kristi evangelium.
13. I veten ju att de som f�rr�tta tj�nsten i helgedomen f� sin f�da
ifr�n helgedomen, och att de som �ro anst�llda vid altaret f�
sin del, n�r altaret f�r sin.
14. S� har ock Herren f�rordnat att de som f�rkunna evangelium skola
hava sitt uppeh�lle av evangelium.
15. Men jag f�r min del har icke gjort bruk av n�gon s�dan f�rm�n.
Detta skriver jag nu icke, f�r att jag sj�lv skall f� n�gon
s�dan; l�ngt hellre ville jag d�. Nej, ingen skall g�ra min
ber�mmelse om intet.
16. Ty om jag f�rkunnar evangelium, s� �r detta ingen ber�mmelse
f�r mig. Jag m�ste ju s� g�ra; och ve mig, om jag icke f�rkunnade
evangelium!
17. G�r jag det av egen drift, s� har jag r�tt till l�n; men d� jag
nu icke g�r det av egen drift, s� �r den syssla som jag �r
betrodd med allenast en livegen f�rvaltares[1]. --
18. Vilken �r allts� min l�n? Jo, just den, att n�r jag f�rkunnar
evangelium, s� g�r jag detta utan kostnad f�r n�gon, i det att
jag avst�r fr�n att g�ra bruk av den r�ttighet jag har s�som
f�rkunnare av evangelium.
19. Ty fast�n jag �r fri och oberoende av alla, har jag dock
gjort mig till allas tj�nare, f�r att jag skall vinna dess flera.
20. F�r judarna har jag blivit s�som en jude, f�r att kunna vinna
judar; f�r dom som st� under lagen har jag, som sj�lv icke st�r
under lagen, blivit s�som stode jag under lagen, f�r att kunna
vinna dem som st� under lagen.
21. F�r dem som �ro utan lag har jag, som icke �r utan Guds lag, men
�r i Kristi lag, blivit s�som vore jag utan lag, f�r att jag
skall vinna dem som �ro utan lag.
22. F�r de svaga har jag blivit svag, f�r att kunna vinna de svaga;
f�r alla har jag blivit allt, f�r att jag i alla h�ndelser skall
fr�lsa n�gra.
23. Men allt g�r jag f�r evangelii skull, f�r att ocks� jag skall
bliva delaktig av dess goda.
24. I veten ju, att fast�n de som l�pa p� t�vlingsbanan allasammans
l�pa, s� vinner allenast en segerl�nen. L�pen s�som denne, f�r
att I m�n vinna l�nen.
25. Men alla som vilja deltaga i en s�dan t�vlan p�l�gga sig
�terh�llsamhet i alla stycken: dessa f�r att vinna en f�rg�nglig
segerkrans, men vi f�r att vinna en of�rg�nglig.
26. Jag f�r min del l�per allts� icke s�som g�llde det ett ovisst
m�l; jag k�mpar icke likasom en man som hugger i v�dret.
27. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, f�r att jag icke,
n�r jag predikar f�r andra, sj�lv skall komma till korta vid
provet.
[1] Se F�rvaltare i Ordf�rkl.
*46/10 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 10 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 10 Kapitlet
Utl�ggning av ber�ttelsen om Israels
�kenvandring. Varning f�r deltagande i
hedniska offerm�ltider. Kristlig frihet,
s�rskilt i fr�ga om f�rt�randet av
offerk�tt, och denna frihets gr�nser.
1. Ty jag vill s�ga eder detta, mina br�der:
V�ra f�der voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
2. alla blevo de i molnskyn och i havet d�pta till Moses;
3. alla �to de samma andliga mat,
4. och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko n�mligen ur
en andlig klippa, som �tf�ljde dem, och den klippan var Kristus.
5. Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
nedgjorda i �knen.
6. Detta skedde oss till en varnagel, f�r att vi icke skulle hava
beg�relse till det onda, s�som de hade beg�relse d�rtill.
7. Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, s�som somliga av dem
blevo; s� �r ju skrivet: �Folket satte sig ned till att �ta och
dricka, och d�rp� stodo de upp till all leka.�
8. L�tom oss icke heller bedriva otukt, s�som somliga av dem
gjorde, varf�r ock tjugutre tusen f�llo p� en enda dag.
9. L�tom oss icke heller fresta Kristus, s�som somliga av dem
gjorde, varf�r de ock blevo d�dade av ormarna.
10. Knorren icke heller, s�som somliga av dem gjorde, varf�r de ock
blevo d�dade av �F�rd�rvaren�.
11. Men detta vederfors dem f�r att tj�na till en varnagel, och det
blev upptecknat till l�rdom f�r oss, som hava tidernas �nde inp�
oss.
12. D�rf�r, den som menar sig st�, han m� se till, att han icke
faller.
13. Inga andra frestelser hava m�tt eder �n s�dana som vanligen m�ta
m�nniskor. Och Gud �r trofast; han skall icke tillst�dja att I
bliven frestade �ver eder f�rm�ga, utan n�r han l�ter frestelsen
komma, skall han ock bereda en utv�g d�rur, s� att I kunnen
h�rda ut i den.
14. Allts�, mina �lskade, undflyn avgudadyrkan.
15. Jag s�ger detta till eder s�som till f�rst�ndiga m�nniskor;
sj�lva m�n I d�ma om det som jag s�ger.
16. V�lsignelsens kalk, �ver vilken vi uttala v�lsignelsen, �r icke
den en delaktighet av Kristi blod? Br�det, som vi bryta, �r icke
det en delaktighet av Kristi kropp?
17. Eftersom det �r ett enda br�d, s� �ro vi, fast�n m�nga, en enda
kropp, ty alla f� vi v�r del av detta ena br�d.
18. Sen p� det lekamliga Israel: �ro icke de som �ta av offren
delaktiga i altaret?
19. Vad vill jag d� s�ga h�rmed? M�nne att avgudaoffersk�tt �r
n�gonting, eller att en avgud �r n�gonting?
20. Nej, det vill jag s�ga, att vad hedningarna offra, det offra de
�t onda andar och icke �t Gud; och jag vill icke att I skolen
hava n�gon gemenskap med de onda andarna.
21. I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;
I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars
bord.
22. Eller vilja vi reta Herren? �ro d� vi starkare �n han?
23. �Allt �r lovligt�; ja, men icke allt �r nyttigt. �Allt �r
lovligt�; ja, men icke allt uppbygger.
24. Ingen s�ke sitt eget b�sta, utan envar den andres.
25. Allt som s�ljes i k�ttboden m�n I �ta; I beh�ven icke f�r
samvetets skull g�ra n�gon unders�kning d�rom.
26. Ty
�jorden �r Herrens, och allt vad d�rp� �r�.
27. Om n�gon av dem som icke �ro troende bjuder eder till sig och I
viljen g� till honom, s� m�n I �ta av allt som s�ttes fram �t
eder; I beh�ven icke f�r samvetets skull g�ra n�gon unders�kning
d�rom.
28. Men om n�gon d� s�ger till eder: �Detta �r offerk�tt�, s� skolen
I avh�lla eder fr�n att �ta, f�r den mans skull, som gav saken
till k�nna, och f�r samvetets skull --
29. jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varf�r
skulle jag l�ta min frihet d�mas av en annans samvete?
30. Om jag �ter d�rav med tacks�gelse, varf�r skulle jag d� bliva
sm�dad f�r det som jag tackar Gud f�r?
31. Allts�, vare sig I �ten eller dricken, eller vadhelst annat I
g�ren, s� g�ren allt till Guds �ra.
32. Bliven icke f�r n�gon till en st�testen, varken f�r judar
eller f�r greker eller f�r Guds f�rsamling;
33. varen s�som jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och
icke s�ker min egen nytta, utan de m�ngas, f�r att de skola bliva
fr�lsta.
11:1. [1]
[1] 1 Kor 11:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*46/11 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 11 Kapitlet
1. Varen I mina efterf�ljare, s�som jag �r Kristi.
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 11 Kapitlet
Kvinnan m� icke vid gudstj�nsten
upptr�da med oh�ljt huvud. Herrens
m�ltid m� icke h�llas p� ov�rdigt s�tt.
2. Jag prisar eder f�r det att I i alla stycken haven mig i minne
och h�llen fast vid mina l�rdomar, s�som de �ro eder givna av
mig.
3. Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus �r envar mans
huvud, och att mannen �r kvinnans huvud, och att Gud �r Kristi
huvud.
4. Var och en man som har sitt huvud bet�ckt, n�r han beder eller
profeterar, han van�rar sitt huvud.
5. Men var kvinna som beder eller profeterar med oh�ljt huvud, hon
van�rar sitt huvud, ty det �r d� alldeles som om hon hade sitt
h�r avrakat.
6. Om en kvinna icke vill h�lja sig, s� kan hon lika v�l l�ta sk�ra
av sitt h�r; men eftersom det �r en skam f�r en kvinna att l�ta
sk�ra av sitt h�r eller att l�ta raka av det, s� m� hon h�lja
sig.
7. En man �r icke pliktig att h�lja sitt huvud, eftersom han �r
Guds avbild och �terspeglar hans h�rlighet, d� kvinnan d�remot
�terspeglar mannens h�rlighet.
8. Ty mannen �r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9. Icke heller skapades mannen f�r kvinnans skull, utan kvinnan f�r
mannens skull.
10. D�rf�r b�r kvinnan p� sitt huvud hava en �makt�, f�r �nglarnas
skull.
11. Dock �r det i Herren s�, att varken kvinnan �r till utan mannen,
eller mannen utan kvinnan.
12. Ty s�som kvinnan �r av mannen, s� �r ock mannen genom kvinnan;
men alltsammans �r av Gud. --
13. D�men sj�lva: h�ves det en kvinnan att oh�ljd bedja till Gud?
14. L�r icke sj�lva naturen eder att det l�nder en man till
vanheder, om han har l�ngt h�r,
15. men att det l�nder en kvinna till �ra, om hon har l�ngt h�r?
H�ret �r ju henne givet s�som sl�ja.
16. Om nu likv�l n�gon vill vara genstridig, s� m�n han veta att vi
f�r v�r del icke hava en s�dan sedv�nja, ej heller andra Guds
f�rsamlingar.
17. Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa �r att I
kommen tillsammans, icke till f�rb�ttring, utan till f�rs�mring.
18. Ty f�rst och fr�mst h�r jag s�gas att vid edra f�rsamlingsm�ten
s�ndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att s�
�r.
19. Ty partier m�ste ju finnas bland eder, f�r att det skall bliva
uppenbart vilka bland eder som h�lla provet.
20. N�r I allts� kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens
m�ltid h�llas;
21. ty vid m�ltiden tager var och en i f�rv�g sj�lv den mat han
har medf�rt, och s� f�r den ene hungra, medan den andre f�r f�r
mycket.
22. Haven I d� icke edra hem, d�r I kunnen �ta ock dricka? Eller
�r det s�, att I f�rakten Guds f�rsamling och viljen komma dem att
blygas, som intet hava? Vad skall jag d� s�ga till eder? Skall jag
prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23. Ty jag har fr�n Herren undf�tt detta, som jag ock har meddelat
eder: I den natt d� Herren Jesus blev f�rr�dd tog han ett br�d
24. och tackade Gud och br�t det och sade: �Detta �r min lekamen,
som varder utgiven f�r eder. G�ren detta till min �minnelse.�
25. Sammalunda tog han ock kalken, efter m�ltiden, och sade: �Denna
kalk �r det nya f�rbundet, i mitt blod. S� ofta I dricken den,
s� g�ren detta till min �minnelse.�
26. Ty s� ofta I �ten detta br�d och dricken kalken, f�rkunnen I
Herrens d�d, till dess att han kommer.
27. Den som nu p� ett ov�rdigt s�tt �ter detta br�d eller dricker
Herrens kalk, han f�rsyndar sig p� Herrens lekamen och blod.
28. Pr�ve d� m�nniskan sig sj�lv, och �te s� av br�det och dricke av
kalken.
29. Ty den som �ter och dricker, utan att g�ra �tskillnad mellan
Herrens lekamen och annan spis, han �ter och dricker en dom �ver
sig.
30. D�rf�r finnas ock bland eder m�nga som �ro svaga och sjuka, och
ganska m�nga �ro avsomnade.
31. Om vi ginge till doms med oss sj�lva, s� bleve vi icke d�mda.
32. Men d� vi nu bliva d�mda, s� �r detta en Herrens tuktan, som
drabbar oss, f�r att vi icke skola bliva f�rd�mda tillika med
v�rlden.
33. Allts�, mina br�der, n�r I kommen tillsammans f�r att h�lla
m�ltid, s� v�nten p� varandra.
34. Om n�gon �r hungrig, d� m� han �ta hemma, s� att eder
sammankomst icke bliver eder till en dom.
Om det �vriga skall jag f�rordna, n�r jag kommer.
*46/12 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 12 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 12 Kapitlet
Andens olika g�vor och deras r�tta bruk.
1. Vad nu ang�r dem som hava andliga g�vor, s� vill jag s�ga eder,
mina br�der, huru med dem f�rh�ller sig.
2. I veten att I, medan I voren hedningar, l�ten eder blindvis
f�ras bort till de stumma avgudarna.
3. D�rf�r vill jag nu f�rklara f�r eder, att likasom ingen som
talar i Guds Ande s�ger: �F�rbannad vare Jesus�, s� kan ej
heller n�gon s�ga: �Jesus �r Herre� annat �n i den helige Ande.
4. N�deg�vorna �ro m�ngahanda, men Anden �r en och densamme.
5. Tj�nsterna �ro m�ngahanda, men Herren �r en och densamme.
6. Kraftverkningarna �ro m�ngahanda, men Gud �r en och densamme,
han som verkar allt i alla.
7. Men de g�vor i vilka Anden uppenbarar sig givas �t var och en
s�, att de kunna bliva till nytta.
8. S� gives genom Anden �t den ene att tala visdomens ord, �t en
annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
9. �t en annan gives tro i samme Ande, �t en annan givas
helbr�gdag�relsens g�vor i samme ene Ande,
10. �t en annan gives g�van att utf�ra kraftg�rningar, �t en annan
att profetera, �t en annan att skilja mellan andar, �t en annan
att tala tungom�l p� olika s�tt, �t en annan att uttyda, n�r
n�gon talar tungom�l.
11. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter
sin vilja, tilldelar �t var och en n�gon s�rskild g�va.
12. Ty likasom kroppen �r en och likv�l har m�nga lemmar, och
likasom kroppens alla lemmar, fast�n de �ro m�nga, likv�l utg�ra
en enda kropp, likas� �r det med Kristus.
13. Ty i en och samme Ande �ro vi alla d�pta till att utg�ra en och
samma kropp, vare sig vi �ro judar eller greker, vare sig vi �ro
tr�lar eller fria; och alla hava vi f�tt en och samme Ande
utgjuten �ver oss.
14. Kroppen utg�res ju icke heller av en enda lem, utan av m�nga.
15. Om foten ville s�ga: �Jag �r icke hand, d�rf�r h�r jag icke till
kroppen�, s� skulle den icke dess mindre h�ra till kroppen.
16. Och om �rat ville s�ga: �Jag �r icke �ga, d�rf�r h�r jag icke
till kroppen�, s� skulle det icke dess mindre h�ra till kroppen.
17. Om hela kroppen vore �ga, var funnes d� h�rseln? Och om den hel
och h�llen vore �ra, var funnes d� lukten?
18. Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p�
det s�tt som han har velat.
19. Om �ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d� sj�lva
kroppen?
20. Men nu �r det s�, att lemmarna �ro m�nga, och att kroppen dock
�r en enda.
21. �gat kan icke s�ga till handen: �Jag beh�ver dig icke�, ej
heller huvudet till f�tterna: �Jag beh�ver eder icke.�
22. Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast �ro som
mest n�dv�ndiga.
23. Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
dem bekl�da vi med s� mycket st�rre heder; och dem som vi blygas
f�r, dem skyla vi med s� mycket st�rre blygsamhet,
24. under det att de andra icke beh�va n�got s�dant. Men n�r Gud
sammanfogade kroppen av olika delar och d�rvid l�t den ringare
delen f� en s� mycket st�rre heder,
25. s� skedde detta, f�r att s�ndring icke skulle uppst� i kroppen,
utan alla lemmar endr�ktigt hava omsorg om varandra.
26. Om nu en lem lider, s� lida alla de andra lemmarna med den; om
�ter en lem �ras, s� gl�dja sig alla de andra lemmarna med den.
27. Men nu �ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin
m�n.
28. Och Gud har i f�rsamlingen satt f�rst och fr�mst n�gra till
apostlar, f�r det andra n�gra till profeter, f�r det tredje
n�gra till l�rare, vidare n�gra till att utf�ra kraftg�rningar,
ytterligare n�gra till att hava helbr�gdag�relsens g�vor, eller
till att taga sig an de hj�lpl�sa, eller till att vara
styresm�n, eller till att p� olika s�tt tala tungom�l.
29. Icke �ro v�l alla apostlar? Icke �ro v�l alla profeter? Icke
�ro v�l alla l�rare? Icke utf�ra v�l alla kraftg�rningar?
30. Icke hava v�l alla helbr�gdag�relsens g�vor? Icke tala v�l alla
tungom�l? Icke kunna v�l alla uttyda?
31. Men varen ivriga att undf� de n�deg�vor som �ro de st�rsta.
Och nu vill jag ytterligare visa eder en v�g, en �verm�ttan
h�rlig v�g.
*46/13 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 13 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 13 Kapitlet
K�rlekens lov.
1. Om jag talade b�de m�nniskors och �nglars tungom�l, men icke
hade k�rlek, s� vore jag allenast en ljudande malm eller en
klingande cymbal.
2. Och om jag hade profetians g�va och visste alla hemligheter och
�gde all kunskap, och om jag hade all tro, s� att jag kunde
f�rflytta berg, men icke hade k�rlek, s� vore jag intet.
3. Och om jag g�ve bort allt vad jag �gde till br�d �t de fattiga,
ja, om jag offrade min kropp till att br�nnas upp, men icke hade
k�rlek, s� vore detta mig till intet gagn.
4. K�rleken �r t�lig och mild. K�rleken avundas icke, k�rleken
f�rh�ver sig icke, den uppbl�ses icke.
5. Den skickar sig icke oh�viskt, den s�ker icke sitt, den
f�rt�rnas icke, den hyser icke agg f�r en of�rr�tts skull.
6. Den gl�der sig icke �ver or�ttf�rdigheten, men har sin gl�dje i
sanningen.
7. Den f�rdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
uth�rdar allting.
8. K�rleken f�rg�r aldrig. Men profetians g�va, den skall
f�rsvinna, och tungom�lstalandet, det skall taga slut, och
kunskapen, den skall f�rsvinna.
9. Ty v�r kunskap �r ett styckverk, och v�rt profeterande �r ett
styckverk;
10. men n�r det kommer, som �r fullkomligt, d� skall det f�rsvinna,
som �r ett styckverk.
11. N�r jag var barn, talade jag s�som ett barn, mitt sinne var
s�som ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
12. Nu se vi ju p� ett dunkelt s�tt, s�som i en spegel, men d� skola
vi se ansikte mot ansikte. Nu �r min kunskap ett styckverk, men
d� skall jag k�nna till fullo, s�som jag sj�lv har blivit till
fullo k�nd.
13. S� bliva de d� best�ndande, tron, hoppet, k�rleken, dessa tre;
men st�rst bland dem �r k�rleken.
*46/14 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 14 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 14 Kapitlet
Tungom�lstalandets g�va �r ringare �n
profetians g�va. Huru man m� tala, och
vilka som m� tala i f�rsamlingen.
1. Faren efter k�rleken, men varen ock ivriga att undf� de andliga
g�vorna, framf�r allt profetians g�va.
2. Ty den som talar tungom�l, han talar icke f�r m�nniskor, utan
f�r Gud; ingen f�rst�r honom ju, han talar i andeh�nryckning
hemlighetsfulla ord.
3. Men den som profeterar, han talar f�r m�nniskor, dem till
uppbyggelse och f�rmaning och tr�st.
4. Den som talar tungom�l uppbygger allenast sig sj�lv, men den som
profeterar, han uppbygger en hel f�rsamling.
5. Jag skulle v�l vilja att I alla taladen tungom�l, men �nnu
hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar �r
f�rmer �n den som talar tungom�l, om n�mligen den senare icke
d�rj�mte uttyder sitt tal, s� att f�rsamlingen f�r n�gon
uppbyggelse.
6. Ja, mina br�der, om jag komme till eder och talade tungom�l, vad
gagn gjorde jag eder d�rmed, s�framt jag icke d�rj�mte genom
mitt tal meddelade eder antingen n�gon uppenbarelse eller n�gon
kunskap eller n�gon profetia eller n�gon undervisning?
7. G�ller det icke j�mv�l om livl�sa ting som giva ljud ifr�n sig,
det m� nu vara en fl�jt eller en harpa, att vad som spelas p�
dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifr�n sig toner som
kunna skiljas fr�n varandra?
8. Likas�, om den signal som basunen giver �r otydlig, vem g�r sig
d� redo till strid?
9. Detsamma g�ller nu f�r eder; om I icke med edra tungor
frambringen begripliga ord, huru skall man d� kunna f�rst� vad I
talen? D� bliver det ju ett tal i v�dret.
10. Det finnes h�r i v�rlden olika spr�k, vem vet huru m�nga, och
bland dem finnes intet vars ljud �ro utan mening.
11. Men om jag nu icke f�rst�r spr�ket, s� bliver jag en fr�mling
f�r den som talar, och den som talar bliver en fr�mling f�r mig.
12. Detta g�ller ock f�r eder; n�r I �ren ivriga att undf� andliga
g�vor, s� m� eder str�van efter att dessa hos eder skola
�verfl�da hava f�rsamlingens uppbyggelse till m�l.
13. D�rf�r m� den som talar tungom�l bedja om att han ock m� kunna
uttyda.
14. Ty om jag talar tungom�l, n�r jag beder, s� beder visserligen
min ande, men mitt f�rst�nd kommer ingen frukt �stad.
15. Vad f�ljer d� h�rav? Jo, jag skall v�l bedja med anden, men jag
skall ock bedja med f�rst�ndet; jag skall v�l lovsjunga med
anden, men jag skall ock lovsjunga med f�rst�ndet.
16. Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p� de
ol�rdas plats d� kunna s�ga sitt �amen� till din tacks�gelse?
De f�rst� ju icke vad du s�ger.
17. Om �n din tacks�gelse �r god, s� bliva de andra dock icke
uppbyggda d�rav. --
18. Gud vare tack, jag talar tungom�l mer �n I alla;
19. och dock vill jag hellre i f�rsamlingen tala fem ord med mitt
f�rst�nd, till undervisning j�mv�l f�r andra, �n tio tusen ord i
tungom�l.
20. Mina br�der, varen icke barn till f�rst�ndet; nej varen barn i
ondskan, men varen fullmogna till f�rst�ndet.
21. Det �r skrivet i lagen:
�Genom m�nniskor med fr�mmande tungom�l
och genom fr�mlingars l�ppar
skall jag tala till detta folk,
men icke ens s� skola de h�ra p� mig, s�ger Herren.�
22. Allts� �ro �tungom�len� ett tecken, ej f�r dem som tro, utan f�r
dem som icke tro; profetian d�remot �r ett tecken, ej f�r dem
som icke tro, utan f�r dem som tro.
23. Om nu hela f�rsamlingen komme tillhopa till gemensamt m�te, och
alla d�r talade tungom�l, och s� n�gra som vore ol�rda komme
ditin, eller n�gra som icke trodde, skulle d� icke dessa s�ga
att I voren ifr�n edra sinnen?
24. Om �ter alla profeterade, och s� n�gon som icke trodde, eller
som vore ol�rd komme ditin, d� skulle denne k�nna sig avsl�jad
av alla och av alla utrannsakad.
25. Vad som vore f�rdolt i hans hj�rta bleve d� uppenbart, och s�
skulle han falla ned p� sitt ansikte och tillbedja Gud och
betyga att �Gud verkligen �r i eder�.
26. Vad f�ljer d� h�rav, mina br�der? Jo, n�r I kommen tillsammans,
s� har var och en n�got s�rskilt att meddela: den ene har en
psalm, den andre n�got till undervisning, en annan �ter n�gon
uppenbarelse, en talar tungom�l, en annan uttyder; allt detta m�
nu ske s�, att det l�nder till uppbyggelse.
27. Vill man tala tungom�l, s� m� f�r var g�ng tv� eller h�gst tre
f� tala, och av dessa en i s�nder, och en m� uttyda det.
28. �r ingen uttydare tillst�des, s� m� de tiga i f�rsamlingen och
tala allenast f�r sig sj�lva och f�r Gud.
29. Av dem som vilja profetera m� tv� eller tre f� tala, och de
andra m� d�ma om det som talas.
30. Men om n�gon annan som sitter d�r f�r en uppenbarelse, d� m� den
f�rste tiga.
31. Ty I kunnen alla f� profetera, den ene efter den andre, s� att
alla bliva undervisade och alla f�rmanade;
32. och profeters andar �ro profeterna underd�niga.
33. Gud �r ju icke oordningens Gud, utan fridens.
34. S�som kvinnorna tiga i alla andra de heligas f�rsamlingar, s� m�
de ock tiga i edra f�rsamlingar. Det �r dem icke tillstatt att
tala, utan de b�ra underordna sig, s�som lagen bjuder.
35. Vilja de hava upplysning om n�got, s� m� de hemma fr�ga sina
m�n; ty det �r en skam f�r en kvinna att tala i f�rsamlingen. --
36. Eller �r det fr�n eder som Guds ord har utg�tt? Eller har det
kommit allenast till eder?
37. Om n�gon menar sig vara en profet eller en man med andeg�va, s�
m� han ock inse att vad jag skriver till eder �r Herrens bud.
38. Men vill n�gon icke inse detta, s� vare det hans egen sak.
39. Allts�, mina br�der, varen ivriga att undf� profetians g�va och
f�rmenen ej heller n�gon att tala tungom�l.
40. Men l�ten allt tillg� p� h�viskt s�tt och med ordning.
*46/15 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 15 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 15 Kapitlet
De d�das uppst�ndelse.
1. Mina br�der, jag vill p�minna eder om det evangelium som jag
f�rkunnade f�r eder, som I j�mv�l togen emot, och som I �nnu
st�n kvar i,
2. genom vilket I ock bliven fr�lsta; jag vill p�minna eder om huru
jag f�rkunnade det f�r eder, s�framt I eljest h�llen fast d�rvid
-- om nu icke s� �r att I f�rg�ves haven kommit till tro.
3. Jag meddelade eder ju s�som ett huvudstycke vad jag sj�lv hade
undf�tt: att Kristus dog f�r v�ra synder, enligt skrifterna,
4. och att han blev begraven, och att han har uppst�tt p� tredje
dagen, enligt skrifterna,
5. och att han visade sig f�r Cefas och sedan f�r de tolv.
6. D�refter visade han sig f�r mer �n fem hundra br�der p� en g�ng,
av vilka de flesta �nnu leva kvar, medan n�gra �ro avsomnade.
7. D�refter visade han sig f�r Jakob och sedan f�r alla apostlarna.
8. Allra sist visade han sig ocks� f�r mig, som �r att likna vid
ett ofullg�nget foster.
9. Ty jag �r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens v�rdig att
kallas apostel, jag som har f�rf�ljt Guds f�rsamling.
10. Men genom Guds n�d �r jag vad jag �r, och hans n�d mot mig har
icke varit f�f�ng, utan jag har arbetat mer �n de alla -- dock
icke jag, utan Guds n�d, som har varit med mig.
11. Det m� nu vara jag eller de andra, s� �r det p� det s�ttet vi
predika, och p� det s�ttet I haven kommit till tro.
12. Om det nu predikas om Kristus att han har uppst�tt fr�n de d�da,
huru kunna d� somliga bland eder s�ga att det icke finnes n�gon
uppst�ndelse fr�n de d�da?
13. Om det �ter icke finnes n�gon uppst�ndelse fr�n de d�da, d� har
icke heller Kristus uppst�tt.
14. Men om Kristus icke har uppst�tt, d� �r ju v�r predikan f�f�ng,
d� �r ock eder tro f�f�ng;
15. d� befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
vittnat mot Gud att han har uppv�ckt Kristus, som han icke har
uppv�ckt, om det �r sant att d�da icke uppst�.
16. Ja, om d�da icke uppst�, s� har ej heller Kristus uppst�tt.
17. Men om Kristus icke har uppst�tt, s� �r eder tro f�rg�ves; I
�ren d� �nnu kvar i edra synder.
18. D� hava ju ock de g�tt f�rlorade, som hava avsomnat i Kristus.
19. Om vi i detta livet hava i Kristus haft v�rt hopp, och d�rav
intet bliver, d� �ro vi de mest �mkansv�rda av alla m�nniskor.
20. Men nu har Kristus uppst�tt fr�n de d�da, s�som f�rstlingen av
de avsomnade.
21. Ty eftersom d�den kom genom en m�nniska, s� kom ock genom en
m�nniska de d�das uppst�ndelse.
22. Och s�som i Adam alla d�, s� skola ock i Kristus alla g�ras
levande.
23. Men var och en i sin ordning: Kristus s�som f�rstlingen,
d�rn�st, vid Kristi tillkommelse, de som h�ra honom till.
24. D�refter kommer �nden, d� n�r han �verl�mnar riket �t Gud och
Fadern, sedan han fr�n andev�rldens alla furstar och alla
v�ldigheter och makter har tagit all deras makt.
25. Ty han m�ste regera
�till dess han har lagt alla sina fiender
under sina f�tter�.
26. Sist bland hans fiender bliver ock d�den ber�vad all sin makt;
27. ty
�allt har han lagt under hans f�tter�.
Men n�r det heter att �allt �r honom underlagt�, d� �r
uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
28. Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d� skall ock Sonen
sj�lv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och s�
skall Gud bliva allt i alla.
29. Vad kunna annars de som l�ta d�pa sig f�r de d�das skull vinna
d�rmed? Om s� �r att d�da alls icke uppst�, varf�r l�ter man d�
d�pa sig f�r deras skull?
30. Och varf�r unds�tta vi oss sj�lva var stund f�r faror?
31. Ty -- s� sant jag i Kristus Jesus, v�r Herre, kan ber�mma mig av
eder, mina br�der -- jag lider d�den dag efter dag.
32. Om jag hade t�nkt s�som m�nniskor pl�ga t�nka, n�r jag i Efesus
k�mpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d� det jag gjorde? Om
d�da icke uppst� -- �l�tom oss d� �ta och dricka, ty i morgon
m�ste vi d��.
33. Faren icke vilse:
�F�r goda seder d�ligt s�llskap �r f�rd�rv.�
34. Vaknen upp till r�tt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas
ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd s�ger jag
detta.
35. Nu torde n�gon fr�ga: �P� vad s�tt uppst� d� de d�da, och med
hurudan kropp skola de tr�da fram?�
36. Du of�rst�ndige! Det fr� du s�r, det f�r ju icke liv, om det
icke f�rst har d�tt.
37. Och n�r du s�r, d� �r det du s�r icke den v�xt som en g�ng skall
komma upp, utan ett naket korn, kanh�nda ett vetekorn, kanh�nda
n�got annat.
38. Men Gud giver det en kropp, en s�dan som han vill, och �t vart
fr� dess s�rskilda kropp.
39. Icke allt k�tt �r av samma slag, utan m�nniskors har sin art,
boskapsdjurs k�tt en annan art, f�glars k�tt �ter en annan,
fiskars �terigen en annan.
40. S� finnas ock b�de himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
de himmelska kropparnas h�rlighet �r av ett slag, de jordiska
kropparnas av ett annat slag.
41. En h�rlighet har solen, en annan h�rlighet har m�nen, �ter en
annan h�rlighet hava stj�rnorna; ja, den ena stj�rnan �r icke
lik den andra i h�rlighet. --
42. S� �r det ock med de d�das uppst�ndelse: vad som bliver s�tt
f�rg�ngligt, det uppst�r of�rg�ngligt;
43. vad som bliver s�tt i ringhet, det uppst�r i h�rlighet; vad som
bliver s�tt i svaghet, det uppst�r i kraft;
44. h�r s�s en �sj�lisk�[1] kropp, d�r uppst�r en andlig kropp. S�
visst som det finnes en �sj�lisk� kropp, s� visst finnes det ock
en andlig.
45. S� �r ock skrivet: �Den f�rsta m�nniskan, Adam, blev en levande
varelse med sj�l.� Den siste Adam �ter blev en levandeg�rande
ande.
46. Men icke det andliga �r det f�rsta, utan det �sj�liska�; sedan
kommer det andliga.
47. Den f�rsta m�nniskan var av jorden och jordisk, den andra
m�nniskan �r av himmelen.
48. S�dan som den jordiska var, s�dana �ro ock de jordiska; och
s�dan som den himmelska �r, s�dana �ro ock de himmelska.
49. Och s�som vi hava burit den jordiskas gestalt, s� skola vi ock
b�ra den himmelskas gestalt.
50. Mina br�der, vad jag nu vill s�ga �r detta, att k�tt och blod
icke kunna f� Guds rike till arvedel; ej heller f�r
f�rg�ngligheten of�rg�ngligheten till arvedel.
51. Se, jag s�ger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
alla skola vi bliva f�rvandlade,
52. och det i ett nu, i ett �gonblick, vid den sista basunens ljud.
Ty basunen skall ljuda, och de d�da skola uppst� till
of�rg�nglighet, och d� skola vi bliva f�rvandlade.
53. Ty detta f�rg�ngliga m�ste ikl�da sig of�rg�nglighet, och
detta d�dliga ikl�da sig od�dlighet.
54. Men n�r detta f�rg�ngliga har ikl�tt sig of�rg�nglighet, och
detta d�dliga har ikl�tt sig od�dlighet, d� skall det ord
fullbordas, som st�r skrivet: �D�den �r uppslukad och seger
vunnen.�
55. Du d�d, var �r din seger? Du d�d, var �r din udd?
56. D�dens udd �r synden, och syndens makt kommer av lagen.
57. Men Gud vare tack, som giver oss segern genom v�r Herre Jesus
Kristus!
58. Allts�, mina �lskade br�der, varen fasta, orubbliga, alltid
�verfl�dande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete
icke �r f�f�ngt i Herren.
[1] Se Sj�lisk i Ordf�rkl.
*46/16 Paulus' f�rsta brev till korintierna, 16 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till korintierna, 16 Kapitlet
Insamlingen �t de kristna i Jerusalem.
Apostelns till�mnade resor. Personliga
meddelanden. H�lsningar och slut�nskan.
1. Vad nu ang�r insamlingen till de heliga, s� m�n I f�rfara p�
samma s�tt som jag har f�rordnat f�r f�rsamlingarna i Galatien.
2. Var och en av eder m� spara ihop vad han f�r tillf�lle till, och
p� f�rsta dagen i var vecka m� han l�gga av detta hemma hos sig,
s� att insamlingen icke g�res f�rst vid min ankomst.
3. Men n�r jag kommer, skall jag s�nda �stad de m�n som I sj�lva
pr�ven vara l�mpliga, med brev till Jerusalem, f�r att d�r
framb�ra eder k�rleksg�va.
4. Och om saken befinnes vara v�rd att ocks� jag reser, s� skola de
f� �tf�lja mig.
5. Jag t�nker n�mligen komma till eder, sedan jag har farit genom
Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,
6. men hos eder skall jag kanh�nda stanna n�got, m�jligen vintern
�ver, f�r att I d�refter m�n hj�lpa mig till v�gs, dit jag kan
vilja begiva mig.
7. Jag vill icke bes�ka eder nu strax, p� genomresa, ty jag hoppas
att n�gon tid f� stanna hos eder, om Herren s� tillst�djer.
8. Men i Efesus vill jag stanna �nda till pingst.
9. Ty en d�rr till stor och fruktb�rande verksamhet har �ppnats f�r
mig; jag har ock m�nga motst�ndare.
10. Men n�r Timoteus kommer, s� sen till, att han utan fruktan m�
kunna vistas hos eder. Han utf�r ju Herrens verk, han s�v�l som
jag;
11. m� d�rf�r ingen f�rakta honom. Hj�lpen honom sedan till v�gs i
frid, s� att han kommer �ter till mig; ty jag v�ntar honom med
br�derna.
12. Vad ang�r brodern Apollos, s� har jag ivrigt uppmanat honom att
med de andra br�derna begiva sig till eder. Han var dock alls
icke h�gad att komma just nu; men n�r det bliver honom l�gligt,
skall han komma.
13. Vaken, st�n fasta i tron, skicken eder s�som m�n, varen starka.
14. L�ten allt hos eder ske i k�rlek.
15. Mina br�der, jag vill giva eder en f�rmaning: I k�nnen ju
Stefanas' husfolk och veten att de �ro f�rstlingen i Akaja, och
att de hava �gnat sig �t de heligas tj�nst;
16. d�rf�r m�n I � eder sida underordna eder under dessa m�n och
under envar som bist�r dem i deras arbete och sj�lv g�r sig
m�da.
17. Jag gl�der mig �ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava
kommit hit, ty dessa hava givit mig ers�ttning f�r vad jag har
m�st sakna genom att vara skild fr�n eder;
18. de hava vederkvickt min ande s�v�l som eder ande. S� l�ren eder
nu att r�tt uppskatta s�dana m�n.
19. F�rsamlingarna i provinsen Asien h�lsar eder. Akvila och
Priska, tillika med den f�rsamling som kommer tillhopa i deras
hus, h�lsa eder mycket i Herren.
20. Ja, alla br�derna h�lsa eder. H�lsen varandra med en helig
kyss.
21. H�r skriver jag, Paulus, min h�lsning med egen hand.
22. Om n�gon icke har Herren k�r, s� vare han f�rbannad.
Marana, ta![1]
23. Herren Jesu n�d vare med eder.
24. Min k�rlek �r med eder alla, i Kristus Jesus.
[1] Arameiska ord, som betyda: �Du v�r Herre, kom!� -- J�mf�r Upp.
22:20.
*47/ Paulus' andra brev till korintierna
*47/01 Paulus' andra brev till korintierna, 1 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Korint,
tackar Gud f�r den tr�st han har undf�tt
och f�r r�ddning ur en d�dsfara, omtalar
varf�r han icke har st�tt fast vid sitt
beslut att taga v�gen till Macedonien
�ver Korint.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s� ock brodern
Timoteus, h�lsar den Guds f�rsamling som finnes i Korint, och
tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
2. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren
Jesus Kristus.
3. Lovad vare v�r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,
barmh�rtighetens Fader och all tr�sts Gud,
4. han som tr�star oss i all v�r n�d, s� att vi genom den tr�st vi
sj�lva undf� av Gud kunna tr�sta dem som �ro stadda i allahanda
n�d.
5. Ty s�som Kristuslidanden till �verfl�d komma �ver oss, s� kommer
ock genom Kristus tr�st till oss i �verfl�dande m�tt.
6. Men drabbas vi av n�d, s� sker detta till tr�st och fr�lsning
f�r eder. Undf� vi d�remot tr�st, s� sker ock detta till tr�st
f�r eder, en tr�st som skall visa sin kraft d�ri, att I
st�ndaktigt uth�rden samma lidanden som vi utst�. Och det hopp
vi hysa i fr�ga om eder �r fast,
7. ty vi veta att s�som I delen v�ra lidanden, s� delen I ock den
tr�st vi undf�.
8. Vi vilja n�mligen icke l�mna eder, k�re br�der, i okunnighet om
vilken n�d vi fingo utst� i provinsen Asien, och huru �verm�ttan
sv�rt det blev oss, ut�ver v�r f�rm�ga, s� att vi till och med
misstr�stade om livet.
9. Ja, vi hade redan i v�rt inre likasom f�tt v�r d�dsdom, f�r att
vi icke skulle f�rtr�sta p� oss sj�lva, utan p� Gud, som
uppv�cker de d�da.
10. Och ur en s�dan d�dsn�d fr�lste han oss, och han skall �n vidare
fr�lsa oss; ja, till honom hava vi satt v�rt hopp att han allt
framgent skall fr�lsa oss.
11. Ocks� I st�n oss ju bi med eder f�rb�n. Och s� skola m�nga
hemb�ra tacks�gelse f�r oss, f�r den n�d som genom m�ngas b�ner
har kommit oss till del.
12. Ty vad vi kunna ber�mma oss av, och vad v�rt samvete b�r oss
vittnesb�rd om, det �r att vi i denna v�rlden hava vandrat i
Guds helighet och renhet, icke ledda av k�ttslig vishet, utan av
Guds n�d; s� framf�r allt i v�rt f�rh�llande till eder.
13. Ty i vad vi skriva till eder ligger icke n�got annat �n just vad
I l�sen och v�l kunnen f�rst�. Och jag hoppas att I skolen
komma att till fullo f�rst�
14. vad I redan nu delvis f�rst�n om oss: att vi �ro eder
ber�mmelse, likasom I �ren v�r ber�mmelse, p� v�r Herre Jesu
dag.
15. Och i denna tillf�rsikt t�nkte jag komma f�rst till eder, f�r
att I skullen f� �nnu ett k�rleksbevis.
16. Genom eder stad ville jag allts� taga v�gen till Macedonien, och
jag skulle sedan fr�n Macedonien �terigen komma till eder, f�r
att d� av eder utrustas f�r resan till Judeen.
17. S� t�nkte jag; och icke har jag v�l d�rf�r nu handlat i
vankelmod? Eller pl�gar jag kanh�nda fatta mina beslut efter
k�ttet, s� att vad jag s�ger �r p� samma g�ng �ja, ja� och �nej,
nej�?
18. Ingalunda; s� sant Gud �r trofast, vad vi tala till eder �r icke
�ja och nej�.
19. Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad
genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju
icke s�som �ja och nej�, utan �ja� har kommit i och genom honom.
20. Ty Guds l�ften, s� m�nga de �ro, hava i honom f�tt sitt �ja�;
d�rf�r f� de ock genom honom sitt �amen�, p� det att Gud m�
bliva �rad genom oss.
21. Men den som bef�ster oss s�v�l som eder i Kristus, och den som
har smort oss, det �r Gud,
22. han som har l�tit oss undf� sitt insegel och givit oss Anden
till en underpant i v�ra hj�rtan.
23. Jag kallar Gud till vittne �ver min sj�l, att det �r av
skonsamhet mot eder som jag �nnu icke har kommit till Korint.
24. (Detta s�ger jag icke, som om vi vore herrar �ver eder tro;
fastmer �ro vi edra medarbetare till att bereda eder gl�dje, ty
i tron st�n I fasta.)
2:1. [1]
2:2. [1]
2:3. [1]
2:4. [1]
[1] 2 Kor 2:1--4 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r
den elektroniska utg�van
*47/02 Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet
1. Jag satte mig n�mligen i sinnet att jag icke �ter skulle komma
till eder med bedr�velse.
2. Ty om jag bedr�vade eder, vem skulle d� bereda mig gl�dje?
M�nne n�gon annan �n den som genom mig hade blivit bedr�vad?
3. Och vad jag skrev, det skrev jag, f�r att jag icke vid min
ankomst skulle f� bedr�velse fr�n dem som jag borde f� gl�dje
av. Ty jag har den tillf�rsikten till eder alla, att min gl�dje
�r allas eder gl�dje.
4. Och det var i stor n�d och hj�rte�ngest, under m�nga t�rar, som
jag skrev till eder, icke f�r att I skullen bliva bedr�vade,
utan f�r att I skullen f�rst� den synnerliga k�rlek som jag har
till eder.
Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet
Paulus f�rklarar att en viss syndare m�
efter utst�ndet straff f� f�rl�telse;
han tackar Gud, som l�ter evangelium g�
fram i segert�g, omgivet av Kristi
kunskaps r�kelsedoft, till vars
spridande Paulus har undf�tt skicklighet
av Gud.
5. Men om en viss man har v�llat bedr�velse, s� �r det icke
s�rskilt mig han har bedr�vat, utan eder alla, i n�gon m�n --
f�r att jag nu icke skall tala f�r str�ngt.
6. Nu �r det likv�l nog med den n�pst som han har f�tt mottaga fr�n
de flesta bland eder.
7. I m�n allts� nu tv�rtom snarare f�rl�ta och tr�sta honom, s� att
han icke till �ventyrs g�r under genom sin alltf�r stora
bedr�velse.
8. D�rf�r uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att
bem�ta honom med k�rlek.
9. Ty n�r jag skrev, var det just f�r att f� veta huru I skullen
h�lla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
10. Den som I f�rl�ten n�got, honom f�rl�ter ock jag, likasom jag
ocks� f�rut, om jag har haft n�got att f�rl�ta, har inf�r Kristi
ansikte f�rl�tit det f�r eder skull.
11. Jag vill n�mligen icke att vi skola lida f�rf�ng av Satan; ty
vad han har i sinnet, d�rom �ro vi icke i okunnighet.
12. Jag kom till Troas f�r att f�rkunna evangelium om Kristus, och
en d�rr till verksamhet i Herren �ppnades f�r mig;
13. men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke d�r min
broder Titus. Jag tog d� avsked av dem som voro d�r och begav
mig till Macedonien.
14. Men Gud vare tack, som i Kristus alltid f�r oss fram i segert�g
och genom oss allest�des utbreder hans kunskaps v�llukt!
15. Ty vi �ro en Kristi v�lluktande r�kelse inf�r Gud, b�de ibland
dem som bliva fr�lsta och ibland dem som g� f�rlorade.
16. F�r dessa senare �ro vi en lukt fr�n d�d till d�d; f�r de f�rra
�ro vi en lukt fr�n liv till liv.
Vem �r nu skicklig h�rtill?
17. Jo, vi f�rfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, s�som s�
m�nga andra g�ra; utan av rent sinne, drivna av Gud, f�rkunna vi
ordet i Kristus, inf�r Gud.
*47/03 Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet
Korintierna sj�lva �ro ett
anbefallningsbrev f�r Paulus. Det nya
och det gamla f�rbundets �mbeten.
1. Begynna vi nu �ter att anbefalla oss sj�lva? Eller beh�va vi
kanh�nda, s�som somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller
kanh�nda ifr�n eder?
2. Nej, I �ren sj�lva v�rt brev, ett brev som �r inskrivet i v�ra
hj�rtan, k�nt och l�st av alla m�nniskor.
3. Ty det �r uppenbart att I �ren ett Kristus-brev, avfattat genom
oss, skrivet icke med bl�ck, utan med den levande Gudens Ande,
icke p� tavlor av sten, utan p� tavlor av k�tt, p�
m�nniskohj�rtan.
4. En s�dan tillf�rsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5. Icke som om vi av oss sj�lva vore skickliga att t�nka ut n�got,
s�som komme det fr�n oss sj�lva, utan den skicklighet vi hava
kommer fr�n Gud,
6. som ocks� har gjort oss skickliga till att vara tj�nare �t ett
nytt f�rbund, ett som icke �r bokstav, utan �r ande; ty
bokstaven d�dar, men Anden g�r levande.
7. Om nu redan d�dens �mbete, som var med bokst�ver inristat p�
stenar, framtr�dde i h�rlighet, s� att Israels barn icke kunde
se p� Moses' ansikte f�r hans ansiktes h�rlighets skull, vilken
dock var f�rsvinnande,
8. huru mycket st�rre h�rlighet skall d� icke Andens �mbete hava!
9. Ty om redan f�rd�melsens �mbete var h�rligt, s� m�ste
r�ttf�rdighetens �mbete �nnu mycket mer �verfl�da av h�rlighet.
10. Ja, en s� �versvinnlig h�rlighet har detta �mbete, att vad som
f�rr hade h�rlighet h�r visar sig vara utan all h�rlighet.
11. Ty om redan det som var f�rsvinnande framtr�dde i h�rlighet, s�
m�ste det som bliver best�ndande hava en �nnu mycket st�rre
h�rlighet.
12. D� vi nu hava ett s�dant hopp, g� vi helt �ppet till v�ga
13. och g�ra icke s�som Moses, vilken h�ngde ett t�ckelse f�r sitt
ansikte, s� att Israels barn icke kunde se huru det som var
f�rsvinnande tog en �nde.
14. Men deras sinnen blevo f�rstockade. N�r det gamla f�rbundets
skrifter f�rel�sas, h�nger ju �nnu i denna dag samma t�ckelse
oborttaget kvar; ty f�rst i Kristus f�rsvinner det.
15. Ja, �nnu i dag h�nger ett t�ckelse �ver deras hj�rtan, d� Moses
f�rel�ses.
16. Men n�r de en g�ng omv�nda sig till Herren, tages t�ckelset
bort.
17. Och Herren �r Anden, och d�r Herrens Ande �r, d�r �r frihet.
18. Men vi alla som med avh�ljt ansikte �terspegla Herrens
h�rlighet, vi f�rvandlas till hans avbilder, i det vi stiga fr�n
den ena h�rligheten till den andra, s�som n�r den Herre verkar,
som sj�lv �r ande.
*47/04 Paulus' andra brev till korintierna, 4 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 4 Kapitlet
Paulus f�rkunnar evangelium frimodigt,
rent och klart, under bedr�velser och
faror, men med kraft fr�n Gud och med
hopp om en stundande, �versvinnlig
h�rlighet.
1. D�rf�r, d� vi nu, genom den barmh�rtighet som har vederfarits
oss, hava detta �mbete, s� f�lla vi icke modet.
2. Nej, vi hava fr�nsagt oss allt skamligt hemlighetsv�sen och g�
icke illfundigt till v�ga, ej heller f�rfalska vi Guds ord, utan
framl�gga �ppet sanningen och anbefalla oss s�, inf�r Gud, hos
var m�nniskas samvete.
3. Och om v�rt evangelium nu verkligen �r bortskymt av ett
t�ckelse, s� finnes det t�ckelset hos dem som g� f�rlorade.
4. Ty de otrognas sinnen har denna tids�lders gud s� f�rblindat,
att de icke se det sken som utg�r fr�n evangelium om Kristi,
Guds egen avbilds, h�rlighet.
5. Vi predika ju icke oss sj�lva, utan Kristus Jesus s�som Herre,
och oss s�som tj�nare �t eder, f�r Jesu skull.
6. Ty den Gud som sade: �Ljus skall lysa fram ur m�rkret�, han �r
den som har l�tit ljus g� upp i v�ra hj�rtan, f�r att kunskapen
om Guds h�rlighet, som str�lar fram i Kristi ansikte, skall
kunna sprida sitt sken.
7. Men denna skatt hava vi i lerk�rl, f�r att den �versvinnliga
kraften skall befinnas vara Guds och icke n�got som kommer fr�n
oss.
8. Vi �ro p� allt s�tt i tr�ngm�l, dock icke utan utv�g; vi �ro
r�dvilla, dock icke r�dl�sa;
9. vi �ro f�rf�ljda, dock icke givna till spillo; vi �ro slagna
till marken, dock icke f�rlorade.
10. Alltid b�ra vi Jesu d�dsm�rken p� v�r kropp, f�r att ocks� Jesu
liv skall bliva uppenbarat i v�r kropp.
11. Ja, �nnu medan vi leva, �verl�mnas vi f�r Jesu skull best�ndigt
�t d�den, p� det att ock Jesu liv m� bliva uppenbarat i v�rt
d�dliga k�tt.
12. S� utf�r nu d�den sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
13. Men s�som det �r skrivet: �Jag tror, d�rf�r talar jag ock�, s�
tro ocks� vi, eftersom vi hava samma trons Ande; d�rf�r tala vi
ock,
14. ty vi veta att han som uppv�ckte Herren Jesus, han skall ock
uppv�cka oss med Jesus och st�lla oss inf�r sig tillsammans med
eder.
15. Allt sker n�mligen f�r eder skull, p� det att n�den, genom att
komma allt flera till del, m� bliva s� mycket st�rre och verka
en allt mer �verfl�dande tacks�gelse, Gud till �ra.
16. D�rf�r f�lla vi icke modet; om ock v�r utv�rtes m�nniska f�rg�s,
s� f�rnyas likv�l v�r inv�rtes m�nniska dag efter dag.
17. Ty v�r bedr�velse, som varar ett �gonblick och v�ger f�ga,
bereder �t oss, i �versvinnligen rikt m�tt, en h�rlighet som
v�ger �versvinnligen tungt och varar i evighet --
18. �t oss som icke hava till �gonm�rke de ting som synas, utan dem
som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid,
med de som icke synas, de vara i evighet.
*47/05 Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet
V�r jordiska kroppshydda skall utbytas
mot en himmelsk. Under v�ntan p� denna
f�rvaltar Paulus sitt �mbete med gott
mod, till Guds �ra och f�rsamlingens
b�sta, i tro p� den uppst�ndne, p� en ny
skapelse och p� f�rsoning med Gud genom
Kristus.
1. Ty vi veta, att om v�r kroppshydda, v�r jordiska boning,
nedbrytes, s� hava vi en byggnad som kommer fr�n Gud, en boning
som icke �r gjord med h�nder, en evig boning i himmelen.
2. D�rf�r sucka vi ju ock av l�ngtan att f� �verkl�da oss med v�r
himmelska hydda;
3. ty hava vi en g�ng ikl�tt oss denna, skola vi sedan icke komma
att befinnas nakna.
4. Ja, vi som �nnu leva h�r i kroppshyddan, vi sucka och �ro
betungade, eftersom vi skulle vilja undg� att avkl�da oss och i
st�llet f� �verkl�da oss, s� att det som �r d�dligt bleve
uppslukat av livet.
5. Och den som har berett oss till just detta, det �r Gud, som till
en underpant har givit oss Anden.
6. S� �ro vi d� alltid vid gott mod. Vi veta v�l att vi �ro borta
ifr�n Herren, s� l�nge vi �ro hemma i kroppen;
7. ty vi vandra h�r i tro och icke i �sk�dning.
8. Men vi �ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifr�n
kroppen och komma hem till Herren.
9. D�rf�r s�ka vi ock v�r �ra i att vara honom till behag, vare sig
vi �ro hemma eller borta.
10. Ty vi m�ste alla, s�dana vi �ro, tr�da fram inf�r Kristi
domstol, f�r att var och en skall f� igen sitt jordelivs
g�rningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort
gott eller ont.
11. D� vi allts� veta vad det �r att frukta Herren, s�ka vi att
�vinna m�nniskor�, men f�r Gud �r det uppenbart hurudana vi �ro;
och jag hoppas att det ocks� �r uppenbart f�r edra samveten.
12. Vi vilja nu ingalunda �ter anbefalla oss sj�lva hos eder, men vi
vilja giva eder en anledning att ber�mma eder i fr�ga om oss, s�
att I haven n�got att svara dem som ber�mma sig av utv�rtes ting
och icke av vad som �r i hj�rtat.
13. Ty om vi hava varit �fr�n v�ra sinnen�, s� har det varit i Guds
tj�nst; om vi �ter �ro vid lugn besinning, s� �r det eder till
godo.
14. Ty Kristi k�rlek tvingar oss, eftersom vi t�nka s�: en har d�tt
f�r alla, allts� hava de alla d�tt.
15. Och han har d�tt f�r alla, p� det att de som leva icke mer m�
leva f�r sig sj�lva, utan leva f�r honom som har d�tt och
uppst�tt f�r dem.
16. Allt ifr�n denna tid veta vi d�rf�r f�r v�r del icke av n�gon
efter k�ttet. Och om vi �n efter k�ttet hade l�rt k�nna
Kristus, s� k�nna vi honom nu icke mer p� det s�ttet.
17. Allts�, om n�gon �r i Kristus, s� �r han en ny skapelse. Det
gamla �r f�rg�nget; se, n�got nytt har kommit!
18. Men alltsammans kommer fr�n Gud, som har f�rsonat oss med sig
sj�lv genom Kristus och givit �t oss f�rsoningens �mbete.
19. Ty det var Gud som i Kristus f�rsonade v�rlden med sig sj�lv;
han tillr�knar icke m�nniskorna deras synder, och han har
betrott oss med f�rsoningens ord.
20. � Kristi v�gnar �ro vi allts� s�ndebud; det �r Gud som f�rmanar
genom oss. Vi bedja � Kristi v�gnar: L�ten f�rsona eder med
Gud.
21. Den som icke visste av n�gon synd, honom har han f�r oss gjort
till synd, p� det att vi i honom m� bliva r�ttf�rdighet fr�n
Gud.
*47/06 Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet
Paulus f�rmanar korintierna att r�tt
mottaga Guds n�d, framh�ller huru han
sj�lv under m�nga lidanden har bevisat
sig s�som Guds tj�nare, bjuder dem att
skilja sig ifr�n de otrogna och att
beflita sig om renhet.
1. Men s�som medarbetare f�rmana vi eder ock att icke s� mottaga
Guds n�d, att det bliver utan frukt.
2. Han s�ger ju:
�Jag b�nh�r dig i behaglig tid,
och jag hj�lper dig p� fr�lsningens dag.�
Se, nu �r den v�lbehagliga tiden; se, nu �r fr�lsningens dag.
3. H�rvid vilja vi icke i n�got stycke vara till n�gon anst�t, p�
det att v�rt �mbete icke m� bliva sm�dat.
4. Fastmer vilja vi i allting bevisa oss s�som Guds tj�nare, i
mycken st�ndaktighet, under bedr�velse och n�d och �ngest,
5. under hugg och slag, under f�ngenskap och upprorslarm, under
m�dor, vakor och sv�lt,
6. i renhet, i kunskap, i t�lamod och godhet, i helig ande, i
oskrymtad k�rlek,
7. med sanning i v�rt tal, med kraft fr�n Gud, med r�ttf�rdighetens
vapen b�de i h�gra handen och i v�nstra,
8. under �ra och sm�lek, under ont rykte och gott rykte, s�som
villol�rare, d� vi dock �ro sannf�rdiga,
9. s�som ok�nda, fast�n vi �ro v�l k�nda, s�som d�ende, men se, vi
leva, s�som tuktade, men likv�l icke till d�ds,
10. s�som bedr�vade, men dock alltid glada, s�som fattiga, medan vi
dock g�ra m�nga rika, s�som utblottade p� allt, men likv�l
�gande allt.
11. Vi hava nu uppl�tit v�r mun och talat �ppet till eder, I
korintier. V�rt hj�rta har vidgat sig f�r eder.
12. Ja, det rum I haven i v�rt inre �r icke litet, men i edra
hj�rtan �r allenast litet rum.
13. Given oss d� lika f�r lika -- om jag nu f�r tala s�som till barn
-- ja, vidgen ocks� I edra hj�rtan.
14. G�n icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka
par. Vad har v�l r�ttf�rdighet att skaffa med or�ttf�rdighet,
eller vilken gemenskap har ljus med m�rker?
15. Huru f�rlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har
den som tror med den som icke tror?
16. Eller huru l�ter ett Guds tempel f�rena sig med avgudar? Vi �ro
ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: �Jag skall bo
i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de
skola vara mitt folk.�
17. Allts�: �G�n ut ifr�n dem och skiljen eder ifr�n dem, s�ger
Herren; kommen icke vid det orent �r. D� skall jag taga emot
eder
18. och vara en Fader f�r eder; och I skolen vara mina s�ner och
d�ttrar, s�ger Herren, den Allsm�ktige.�
7:1. [1]
[1] 2 Kor 7:1 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*47/07 Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet
1. D� vi nu hava dessa l�ften, mina �lskade, s� l�tom oss rena oss
fr�n allt som befl�ckar vare sig k�tt eller ande, i det vi
fullborda v�r helgelse i Guds fruktan.
Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet
Paulus gl�der sig �ver de vittnesb�rd om
korintiernas tillgivenhet och lydnad som
han har mottagit genom Titus.
2. Bereden oss ett rum i edra hj�rtan; vi hava icke handlat or�tt
mot n�gon, icke varit n�gon till skada, icke gjort n�gon n�got
f�rf�ng. --
3. Jag s�ger icke detta f�r att d�ma eder; jag har ju redan sagt
att I haven ett rum i v�rt hj�rta, s� att vi skola b�de d� och
leva med varandra.
4. Stor �r den tillit som jag har till eder, mycket ber�mmer jag
mig av eder; jag har f�tt hugnad i fullt m�tt och gl�dje i rikt
�verfl�d, mitt i allt v�rt betryck.
5. Ty v�l fingo vi till k�ttet ingen ro, icke ens sedan vi hade
kommit till Macedonien, utan vi voro p� allt s�tt i tr�ngm�l,
utifr�n genom strider, inom oss genom farh�gor;
6. men Gud, som tr�star dem som �ro betryckta, han tr�stade oss
genom Titus' ankomst,
7. och icke allenast genom hans ankomst, utan ock d�rigenom att han
hade f�tt s� mycken hugnad av eder. Han omtalade n�mligen f�r
oss eder l�ngtan, eder klagan, eder iver i fr�ga om mig; och s�
gladde jag mig �nnu mer.
8. Ty om jag ock bedr�vade eder genom mitt brev, s� �ngrar jag nu
icke detta. Nej, om jag f�rut �ngrade det -- eftersom jag ser
att det brevet har bedr�vat eder, l�t vara allenast f�r en liten
tid --
9. s� gl�der jag mig nu i st�llet, icke d�rf�r att I bleven
bedr�vade, utan d�rf�r att eder bedr�velse l�nde eder till
b�ttring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedr�vade,
och I haven allts� icke genom oss lidit n�gon skada.
10. Ty den bedr�velse som �r efter Guds sinne kommer �stad en
b�ttring som leder till fr�lsning, och som man icke �ngrar; men
v�rldens bedr�velse kommer �stad d�d.
11. Se, just detta, att I bleven bedr�vade efter Guds sinne, huru
mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru m�nga
urs�kter, huru stor f�rtrytelse, huru mycken fruktan, huru
mycken l�ngtan, huru mycken iver, huru m�nga bestraffningar! P�
allt s�tt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det
h�r g�ller. --
12. Om jag skrev till eder, s� skedde detta allts� icke f�r den mans
skull, som hade gjort or�tt, ej heller f�r den mans skull, som
hade lidit or�tt, utan p� det att edert nit f�r oss skulle bliva
uppenbart bland eder sj�lva inf�r Gud.
13. S� hava vi nu f�tt hugnad. Och till den hugnad, som vi redan
f�r egen del fingo, kom den �nnu mer �verfl�dande gl�dje som
bereddes oss av den gl�dje Titus hade f�tt. Ty hans ande har
f�tt vederkvickelse genom eder alla.
14. Och om jag inf�r honom har ber�mt mig n�got i fr�ga om eder, s�
har jag icke kommit p� skam d�rmed; utan likasom vi eljest i
allting hava talat sanning inf�r eder, s� har ocks� det som vi
inf�r Titus hava sagt till eder ber�mmelse visat sig vara
sanning.
15. Och hans hj�rta �verfl�dar �nnu mer av k�rlek till eder, d� han
nu p�minner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot
honom, med fruktan och b�van.
16. Jag gl�der mig �ver att jag, i allt vad eder ang�r, kan vara vid
gott mod.
*47/08 Paulus' andra brev till korintierna, 8 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 8 Kapitlet
Paulus uppmanar korintierna att deltaga i
en insamling f�r de kristna i Jerusalem.
Titus, som nu s�ndes f�r att uppb�ra
deras bidrag, anbefalles, j�mte sina tv�
f�ljeslagare, �t f�rsamlingen.
1. Vi vilja meddela eder, k�re br�der, huru Guds n�d har verkat i
Macedoniens f�rsamlingar.
2. Fast�n de hava varit pr�vade av sv�r n�d, har deras �verfl�dande
gl�dje, mitt under deras djupa fattigdom, s� fl�dat �ver, att de
av gott hj�rta hava givit rikliga g�vor.
3. Ty de hava givit efter sin f�rm�ga, ja, �ver sin f�rm�ga, och
det sj�lvmant; d�rom kan jag vittna.
4. Mycket entr�get b�do de oss om den ynnesten att f� vara med om
underst�det �t de heliga.
5. Och de g�vo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sj�lva
g�vo de, f�rst och fr�mst �t Herren, och s� �t oss, genom Guds
vilja.
6. S� kunde vi uppmana Titus att han skulle forts�tta s�som han
hade begynt och f�ra j�mv�l detta k�rleksverk bland eder till
fullbordan.
7. Ja, d� I nu utm�rken eder i alla stycken: i tro, i tal, i
kunskap, i allsk�ns nit, i k�rlek, den k�rlek som av eder har
blivit oss bevisad, s� m�n I se till, att I ocks� utm�rken eder
i detta k�rleksverk.
8. Detta s�ger jag dock icke s�som en befallning, utan d�rf�r att
jag, genom att framh�lla andras nit, vill pr�va om ocks� eder
k�rlek �r �kta.
9. I k�nnen ju v�r Herres, Jesu Kristi, n�d, huru han, som var rik,
likv�l blev fattig f�r eder skull, p� det att I genom hans
fattigdom skullen bliva rika.
10. Det �r allenast ett r�d som jag h�rmed giver. Ty detta kan vara
nyttigt f�r eder. I voren ju f�re de andra -- redan under f�rra
�ret -- icke allenast n�r det g�llde att s�tta saken i verket,
utan till och med n�r det g�llde att besluta sig f�r den.
11. Fullborden nu ock edert verk, s� att I, som voren s� villiga att
besluta det, j�mv�l, i m�n av edra tillg�ngar, f�ren det till
fullbordan.
12. Ty om den goda viljan �r f�r handen, s� bliver den v�lbehaglig
med de tillg�ngar den har och bed�mes ej efter vad den icke har.
13. Ty meningen �r icke att andra skola hava l�ttnad och I sj�lva
lida n�d. Nej, en utj�mning skall ske,
14. s� att edert �verfl�d denna g�ng kommer deras brist till hj�lp,
f�r att en annan g�ng deras �verfl�d skall komma eder brist till
hj�lp. S� skall en utj�mning ske,
15. efter skriftens ord: �Den som hade samlat mycket hade intet till
�verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.�
16. Gud vare tack, som ocks� i Titus' hj�rta ingiver samma nit f�r
eder.
17. Ty han mottog villigt v�r uppmaning; ja, han var s� nitisk, att
han nu sj�lvmant far �stad till eder.
18. Med honom s�nda vi ock h�r en broder som i alla v�ra
f�rsamlingar prisas f�r sitt nit om evangelium;
19. dessutom har han ock av f�rsamlingarna blivit utvald att vara
v�r f�ljeslagare, n�r vi skola begiva oss �stad med den
k�rleksg�va som nu genom v�r f�rsorg kommer till st�nd, Herren
till �ra och s�som ett vittnesb�rd om v�r goda vilja.
20. D�rmed vilja vi f�rebygga att man talar illa om oss, i vad som
r�r det rikliga sammanskott som nu genom v�r f�rsorg kommer till
st�nd.
21. Ty vi vinnl�gga oss om vad som �r gott icke allenast inf�r
Herren, utan ock inf�r m�nniskor.
22. J�mte dessa s�nda vi en annan av v�ra br�der, vilkens nit vi
ofta och i m�nga stycken hava funnit h�lla provet, och som nu p�
grund av sin stora tillit till eder �r �nnu mycket mer nitisk.
23. Om jag nu har anbefallt Titus, s� m�n I besinna att han �r min
medbroder och min medarbetare till edert b�sta; och om jag har
skrivit om andra v�ra br�der, s� m�n I besinna att de �ro
f�rsamlingss�ndebud och Kristi �ra.
24. Given allts� inf�r f�rsamlingarna bevis p� eder k�rlek, och
d�rmed ocks� p� sanningen av det som vi inf�r dem hava sagt till
eder ber�mmelse.
*47/09 Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet
Ytterligare uppmaningar till korintierna
att l�mna bidrag till underst�det �t de
kristna i Jerusalem.
1. Om underst�det till de heliga �r det nu visserligen �verfl�digt
att jag h�r skriver till eder;
2. jag k�nner ju eder goda vilja, och av den pl�gar jag, i fr�ga om
eder, ber�mma mig inf�r macedonierna, i det jag omtalar att
Akaja �nda sedan f�rra �ret har varit redo, och att det �r just
edert nit som har eggat s� m�nga andra.
3. Likv�l s�nder jag nu �stad dessa br�der, f�r att det som jag har
sagt till eder ber�mmelse icke skall i denna del befinnas hava
varit tomt tal. Ty, s�som jag f�rut har sagt, jag vill att I
skolen vara redo.
4. Eljest, om n�gra macedonier komma med mig och finna eder
oberedda, kunna vi -- f�r att icke s�ga I -- till �ventyrs komma
p� skam med v�r tillf�rsikt i denna sak.
5. Jag har d�rf�r funnit det vara n�dv�ndigt att uppmana br�derna
att i f�rv�g begiva sig till eder och f�rbereda den rikliga
�v�lsignelseg�va� som I redan haven utlovat. De skola laga att
denna �r tillreds s�som en riklig g�va, och icke s�som en g�va i
njugghet.
6. Besinnen detta: den som s�r sparsamt, han skall ock sk�rda
sparsamt; men den som s�r rikligt, han skall ock sk�rda riklig
v�lsignelse.
7. Var och en give efter som han har k�nt sig manad i sitt hj�rta,
icke med olust eller av tv�ng, ty �Gud �lskar en glad givare�.
8. Men Gud �r m�ktig att i �verfl�dande m�tt l�ta all n�d komma
eder till del, s� att I alltid i allo haven allt till fyllest
och i �verfl�d kunnen giva till allt gott verk,
9. efter skriftens ord:
�Han utstr�r, han giver �t de fattiga,
hans r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen.�
10. Och han som giver s�ningsmannen �s�d till att s� och br�d till
att �ta�, han skall ock giva eder uts�det och l�ta det f�r�ka
sig och skall bereda v�xt �t eder r�ttf�rdighets frukt.
11. I skolen bliva s� rika p� allt, att I av gott hj�rta kunnen giva
allahanda g�vor, vilka, n�r de �verl�mnas genom oss, skola
framkalla tacks�gelse till Gud.
12. Ty det underst�d, som kommer till st�nd genom denna eder tj�nst,
skall icke allenast avhj�lpa de heligas brist, utan verka �nnu
l�ngt mer genom att framkalla m�nga tacks�gelser till Gud.
13. De skola n�mligen, d�rf�r att I visen eder s� v�l h�lla provet i
fr�ga om detta underst�d, komma att prisa Gud f�r att I med s�
lydaktigt sinne bek�nnen eder till Kristi evangelium och av s�
gott hj�rta visen dem och alla andra edert deltagande.
14. De skola ock sj�lva bedja f�r eder och l�ngta efter eder, f�r
den Guds n�ds skull, som i s� �versvinnligen rikt m�tt besk�res
eder.
15. Ja, Gud vare tack f�r hans outs�gligt rika g�va!
*47/10 Paulus' andra brev till korintierna, 10 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 10 Kapitlet
Paulus bem�ter sina motst�ndare, som
hade p�st�tt att han v�l i brev, men
icke personligen kunde upptr�da med
myndighet, och att han otillb�rligt
ber�mde sig.
1. Jag Paulus sj�lv, som ��r s� �dmjuk, n�r jag st�r ansikte mot
ansikte med eder, men visar mig s� modig mot eder, n�r jag �r
l�ngt borta�, jag f�rmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
2. och beder eder se till, att jag icke, n�r jag en g�ng �r hos
eder, m�ste �visa mig modig�, i det jag helt of�rskr�ckt t�nker
v�ga mig p� somliga som mena att vi �vandra efter k�ttet�.
3. Ty fast�n vi vandra i k�ttet, f�ra vi dock icke en strid efter
k�ttet.
4. V�ra stridsvapen �ro n�mligen icke av k�ttslig art; de �ro
tv�rtom s� m�ktiga inf�r Gud, att de kunna bryta ned f�sten.
5. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags h�ga b�lverk, som
uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags
tankefunder till f�nga och l�gga dem under Kristi lydnad.
6. Och n�r lydnaden fullt har kommit till v�ldet bland eder, d� �ro
vi redo att n�psa all olydnad.
7. Sen d� vad som ligger �ppet f�r allas �gon. Om n�gon i sitt
sinne �r viss om att han h�r Kristus till, s� m� han ytterligare
besinna inom sig, att lika visst som han sj�lv h�r Kristus till,
lika visst g�ra ocks� vi det.
8. Och om jag �n n�got h�rut�ver ber�mmer mig, d� nu fr�ga �r om
v�r myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga
eder och icke till att nedbryta -- s� skall jag dock icke komma
p� skam d�rmed.
9. Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev
allenast t�nkte skr�mma eder.
10. Ty man s�ger ju: �Hans brev �ro v�l myndiga och str�nga, men n�r
han kommer sj�lv, upptr�der han utan kraft, och p� hans ord
aktar ingen.�
11. Den som s�ger s�dant, han m� emellertid g�ra sig beredd p� att
s�dana som vi �ro i orden, genom v�ra brev, n�r vi �ro
fr�nvarande, s�dana skola vi ock visa oss i g�rningarna, n�r vi
�ro n�rvarande.
12. Ty vi �ro icke nog dristiga att r�kna oss till eller j�mf�ra oss
med somliga som giva sig sj�lva gott vitsord, men som �ro utan
f�rst�nd, i det att de m�ta sig allenast efter sig sj�lva och
j�mf�ra sig allenast med sig sj�lva.
13. Vi f�r v�r del vilja icke ber�mma oss till �verm�tt, utan
allenast efter m�ttet av det omr�de som Gud tillm�tte �t oss,
n�r han best�mde att vi skulle n� fram j�mv�l till eder.
14. Ty vi str�cka oss icke utom v�rt omr�de, s�som n�dde vi icke
r�tteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om
Kristus hunnit fram j�mv�l till eder.
15. N�r vi s�ga detta, ber�mma vi oss icke till �verm�tt, icke av
andras arbete. Men v�l hava vi det hoppet, att i samma m�n som
eder tro v�xer till, vi inom det omr�de som har tillfallit oss
skola bland eder vinna framg�ng, i s� �verfl�dande m�tt,
16. att vi ocks� f� f�rkunna evangelium i trakter som ligga bortom
eder -- och detta utan att vi, inom ett omr�de som tillh�r
andra, ber�mma oss i fr�ga om det som redan d�r �r utr�ttat.
17. Men �den som vill ber�mma sig, han ber�mme sig av Herren�.
18. Ty icke den h�ller provet, som giver sig sj�lv gott vitsord,
utan den som Herren giver s�dant vitsord.
*47/11 Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet
Paulus beder korintierna hava f�rdrag med
hans �d�rskap�, att han n�mligen nu, d�
de visade sig icke uppskatta vad han
oegennyttigt hade gjort f�r dem, m�ste
framh�lla att han dock i Kristi tj�nst
b�de hade arbetat och lidit mer �n de
falska apostlar som h�lla p� att f�rleda
dem.
1. Jag skulle �nska att I villen hava f�rdrag med mig, om jag nu
talar n�got litet efter d�rars s�tt. Dock, I haven helt visst
f�rdrag med mig.
2. Ty jag nit�lskar f�r eder s�som Gud nit�lskar, och jag har
trolovat eder med Kristus, och ingen annan, f�r att kunna st�lla
fram inf�r honom en ren jungfru.
3. Men jag fruktar att s�som ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
s� skola till �ventyrs ocks� edra sinnen f�rd�rvas och dragas
ifr�n den uppriktiga troheten mot Kristus.
4. Om n�gon kommer och predikar en annan Jesus, �n den vi hava
predikat, eller om I undf�n ett annat slags ande, �n den I f�rut
haven undf�tt, eller ett annat slags evangelium, �n det I f�rut
haven mottagit, d� f�rdragen I ju s�dant alltf�r v�l.
5. Jag menar nu att jag icke i n�got stycke st�r tillbaka f�r dessa
s� �verm�ttan h�ga �apostlar�.
6. Om jag �n �r of�rfaren i talkonsten, s� �r jag det likv�l icke i
fr�ga om kunskap. Tv�rtom, vi hava p� allt s�tt, i alla
stycken, lagt v�r kunskap i dagen inf�r eder.
7. Eller var det v�l en synd jag begick, n�r jag f�r intet
f�rkunnade Guds evangelium f�r eder och s�lunda �dmjukade mig,
p� det att I skullen bliva upph�jda?
8. Andra f�rsamlingar plundrade jag, i det jag, f�r att kunna tj�na
eder, tog l�n av dem.
9. Och n�r jag under min vistelse hos eder led brist, l�g jag �nd�
ingen till last; ty den brist jag led avhj�lptes av br�derna,
n�r de kommo fr�n Macedonien. Ja, p� allt s�tt aktade jag mig
f�r att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
mig d�rf�r.
10. S� visst som Kristi sannf�rdighet �r i mig, den ber�mmelsen
skall icke f� tagas ifr�n mig i Akajas bygder.
11. Varf�r? M�nne d�rf�r att jag icke �lskar eder? Gud vet att jag
s� g�r.
12. Och vad jag nu g�r, det skall jag ock framgent g�ra, f�r att de
som trakta efter tillf�lle att bliva likst�llda med oss i fr�ga
om ber�mmelse skola genom mig ber�vas tillf�llet d�rtill.
13. Ty de m�nnen �ro falska apostlar, oredliga arbetare, som
f�rskapa sig till Kristi apostlar.
14. Och detta �r icke att undra p�. Satan sj�lv f�rskapar sig ju
till en ljusets �ngel.
15. Det �r d� icke n�got m�rkligt, om j�mv�l hans tj�nare s�
f�rskapa sig, att de likna r�ttf�rdighetens tj�nare. Men deras
�nde skall svara emot deras g�rningar.
16. �ter s�ger jag: Ingen m� mena att jag �r en d�re; men om jag
vore det, s� m�n I �nd� h�lla till godo med mig -- l�t vara
s�som med en d�re -- s� att ock jag f�r ber�mma mig n�got litet.
17. Vad jag talar, d� jag nu med s�dan tillf�rsikt ber�mmer mig, det
talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter d�rars s�tt.
18. D� s� m�nga ber�mma sig p� k�ttsligt vis, vill ock jag ber�mma
mig;
19. I haven ju g�rna f�rdrag med d�rar, I som sj�lva �ren s� kloka.
20. I f�rdragen ju, om man tr�lbinder eder, om man utsuger eder, om
man f�ngar eder, om man f�rh�ver sig �ver eder, om man sl�r eder
i ansiktet.
21. Till v�r skam m�ste jag tillst� att vi f�r v�r del hava �varit
f�r svaga� till s�dant. Men eljest, vadhelst andra kunna g�ra
sig stora med, det kan ocks� jag g�ra mig stor med -- om jag nu
f�r tala efter d�rars s�tt.
22. �ro de hebr�er, s� �r jag det ock. �ro de israeliter, s� �r jag
det ock. �ro de Abrahams s�d, s� �r jag det ock.
23. �ro de Kristi tj�nare, s� �r jag det �nnu mer -- om jag nu f�r
tala s�som vore jag en d�re. Jag har haft mer arbete, oftare
varit i f�ngelse, f�tt hugg och slag till �verfl�d, varit i
d�dsn�d m�nga g�nger.
24. Av judarna har jag fem g�nger f�tt fyrtio slag, p� ett n�r.
25. Tre g�nger har jag blivit piskad med sp�n, en g�ng har jag
blivit stenad, tre g�nger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
dygn har jag drivit omkring p� djupa havet.
26. Jag har ofta m�st vara ute p� resor; jag har utst�tt faror p�
floder, faror bland r�vare, faror genom landsm�n, faror genom
hedningar, faror i st�der, faror i �knar, faror p� havet, faror
bland falska br�der --
27. allt under arbete och m�da, under m�ngfaldiga vakor, under
hunger och t�rst, under sv�lt titt och ofta, under k�ld och
nakenhet.
28. Och till allt annat kommer det, att jag var dag �r �verlupen, d�
jag m�ste hava omsorg om alla f�rsamlingarna.
29. Vem �r svag, utan att ocks� jag bliver svag? Vem kommer p�
fall, utan att jag bliver uppt�nd? --
30. Om jag nu m�ste ber�mma mig, s� vill jag ber�mma mig av min
svaghet.
31. Herren Jesu Gud och Fader, han som �r h�gtlovad i evighet, vet
att jag icke ljuger.
32. I Damaskus l�t konung Aretas' st�th�llare s�tta ut vakt vid
damaskenernas stad f�r att gripa mig;
33. och jag m�ste i en korg sl�ppas ned genom en �ppning p� muren
och kom s� undan hans h�nder.
*47/12 Paulus' andra brev till korintierna, 12 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 12 Kapitlet
Paulus omn�mner sina himmelska syner och
tillika sin svaghet, vilken genom Guds n�d
har blivit hans starkhet. Mot korintierna
har varken han sj�lv eller n�gon av de
m�n han har s�nt till dem f�rbrutit sig.
1. Jag m�ste ytterligare ber�mma mig. V�l �r s�dant icke eljest
nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som
hava besk�rts mig av Herren.
2. Jag vet om en man som �r i Kristus, att han f�r fjorton �r sedan
blev uppryckt �nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i
kroppslig m�tto, eller om han var skild fr�n sin kropp, det vet
jag icke, Gud allena vet det.
3. Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i
kroppslig m�tto, eller om han var skild fr�n sin kropp, det vet
jag icke, Gud allena vet det --
4. jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
h�ra outs�gliga ord, s�dana som det icke �r lovligt f�r en
m�nniska att uttala.
5. I fr�ga om den mannen vill jag ber�mma mig, men i fr�ga om mig
sj�lv vill jag icke ber�mma mig, om icke av min svaghet.
6. Visserligen skulle jag icke vara en d�re, om jag ville ber�mma
mig sj�lv, ty det vore sanning som jag d� skulle tala; men
likv�l avh�ller jag mig d�rifr�n, f�r att ingen skall hava h�gre
tankar om mig �n sk�ligt �r, efter vad han ser hos mig eller h�r
av mig.
7. Och f�r att jag icke skall f�rh�va mig p� grund av mina
�verm�ttan h�ga uppenbarelser, har jag f�tt en t�rntagg i mitt
k�tt, en Satans �ngel, som skall sl� mig i ansiktet, f�r att jag
icke skall f�rh�va mig.
8. Att denne m�tte vika ifr�n mig, d�rom har jag tre g�nger bett
till Herren.
9. Men Herren har sagt till mig; �Min n�d �r dig nog, ty kraften
fullkomnas i svaghet.� D�rf�r vill jag hellre med gl�dje
ber�mma mig av min svaghet, p� det att Kristi kraft m� komma och
vila �ver mig.
10. Ja, d�rf�r finner jag behag i svaghet, i misshandling, i n�d, i
f�rf�ljelse, i �ngest f�r Kristi skull; ty n�r jag �r svag, d�
�r jag stark.
11. S� har jag nu gjort mig till en d�re; I haven sj�lva n�dgat mig
d�rtill. Jag hade ju bort f� gott vitsord av eder; ty om jag �n
�r ett intet, s� har jag dock icke i n�got stycke st�tt tillbaka
f�r dessa s� �verm�ttan h�ga �apostlar�.
12. De g�rningar som �ro en apostels k�nnem�rken hava ock med all
uth�llighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och
kraftg�rningar.
13. Och haven I v�l i n�got stycke blivit tillbakasatta f�r de andra
f�rsamlingarna? Dock, kanh�nda i det stycket, att jag f�r min
del icke har legat eder till last? Den of�rr�tten m�n I d�
f�rl�ta mig.
14. Se, det �r nu tredje g�ngen som jag st�r redo att komma till
eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert
s�ker jag, utan eder sj�lva. Och barnen �ro ju icke pliktiga
att spara �t f�r�ldrarna, utan f�r�ldrarna �t barnen.
15. Och f�r min del vill jag g�rna f�r edra sj�lar b�de offra vad
jag �ger och l�ta mig sj�lv offras hel och h�llen. Om jag nu s�
h�gt �lskar eder, skall jag v�l d�rf�r bliva mindre �lskad?
16. Dock, det kunde ju vara s�, att jag visserligen icke sj�lv hade
betungat eder, men att jag p� en listig omv�g hade f�ngat eder,
jag som �r s� illfundig.
17. Har jag d� verkligen, genom n�gon av dem som jag har s�nt till
eder, berett mig n�gon or�tt vinning av eder?
18. Sant �r att jag bad Titus fara och s�nde med honom den andre
brodern. Men icke har v�l Titus berett mig n�gon or�tt vinning
av eder? Hava vi icke b�da vandrat i en och samme Ande? Hava
vi icke b�da g�tt i samma fotsp�r?
19. Nu torden I redan l�nge hava menat att det �r inf�r eder som vi
f�rsvara oss. Nej, det �r inf�r Gud, i Kristus, som vi tala,
men visserligen alltsammans f�r att uppbygga eder, I �lskade.
20. Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till �ventyrs icke skall
finna eder s�dana som jag skulle �nska, och att jag sj�lv d� av
eder skall befinnas vara s�dan som I icke skullen �nska. Jag
fruktar att till �ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,
f�rtal, skvaller, uppbl�sthet och oordning r�da bland eder.
21. Ja, jag fruktar att min Gud skall l�ta mig vid min ankomst �ter
bliva f�r�dmjukad genom eder, och att jag skall f� s�rja �ver
m�nga av dem som f�rut hava syndat, och som �nnu icke hava k�nt
�nger �ver den orenhet och otukt och l�saktighet som de hava
�vat.
*47/13 Paulus' andra brev till korintierna, 13 Kapitlet
Paulus' andra brev till korintierna, 13 Kapitlet
Paulus f�rbereder korintierna p� att han
vid sin ankomst vill h�lla rannsakning
med dem och f�rmanar dem att redan f�rut
h�lla rannsakning med sig sj�lva.
Avslutande f�rmaningar. Sluth�lsning och
slut�nskan.
1. Det �r nu tredje g�ngen som jag skall komma till eder; �efter
tv� eller tre vittnens utsago skall var sak avg�ras�.
2. Till dem som f�rut hava syndat och till alla de andra har jag
redan i f�rv�g sagt, och jag s�ger nu �ter i f�rv�g -- nu d� jag
�r borta ifr�n eder, likasom f�rut d� jag f�r andra g�ngen var
hos eder -- att jag icke skall visa n�gon skonsamhet, n�r jag
kommer igen.
3. I viljen ju hava ett bevis f�r att det �r Kristus som talar i
mig, han som icke �r svag mot eder, utan �r stark bland eder.
4. Ty om han �n blev korsf�st i f�ljd av svaghet, s� lever han dock
av Guds kraft. Ocks� vi �ro ju svaga i honom, men av Guds kraft
skola vi leva med honom och bevisa det p� eder.
5. Rannsaken eder sj�lva, huruvida I �ren i tron, ja, pr�ven eder
sj�lva. Eller k�nnen I icke med eder sj�lva att Jesus Kristus
�r i eder? Varom icke, s� h�llen I ej provet.
6. Att vi f�r v�r del icke �ro av dem som ej h�lla provet, det
hoppas jag att I skolen f� l�ra k�nna.
7. Men vi bedja till Gud att I icke m�n g�ra n�got ont, detta icke
f�r att vi � v�r sida skola synas h�lla provet, utan f�r att I
sj�lva verkligen skolen g�ra vad gott �r. Sedan m� vi � v�r
sida g�rna anses icke h�lla provet.
8. Ty icke mot sanningen, utan allenast f�r sanningen f�rm� vi
n�got.
9. Och vi gl�dja oss, n�r vi �ro svaga, men I �ren starka. Just
detta bedja vi ocks� om, att I m�n alltmer fullkomnas.
10. Och medan jag �nnu �r borta ifr�n eder, skriver jag detta, f�r
att jag icke, n�r jag �r hos eder, skall n�dgas upptr�da med
str�nghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,
till att uppbygga och icke till att nedbryta.
11. F�r �vrigt, mina br�der, varen glada, l�ten fullkomna eder,
l�ten f�rmana eder, varen ens till sinnes, h�llen frid; d� skall
k�rlekens och fridens Gud vara med eder.
12. H�lsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga h�lsa eder.
13. Herrens, Jesu Kristi, n�d och Guds k�rlek och den helige Andes
delaktighet vare med eder alla.
*48/ Paulus' brev till galaterna
*48/01 Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar f�rsamlingarna i Galatien,
uttalar sin f�rundran �ver deras snara
avfall fr�n det evangelium han har
f�rkunnat, framh�ller att han har
mottagit detta evangelium genom
uppenbarelse fr�n Gud och icke genom
undervisning av m�nniskor.
1. Paulus, apostel, icke fr�n m�nniskor, ej heller genom n�gon
m�nniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som
har uppv�ckt honom fr�n de d�da --
2. jag, j�mte alla de br�der som �ro h�r med mig, h�lsar
f�rsamlingarna i Galatien.
3. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och ifr�n
Herren Jesus Kristus,
4. som har utgivit sig sj�lv f�r v�ra synder, f�r att r�dda oss
fr�n den nuvarande onda tids�ldern, efter v�r Guds och Faders
vilja.
5. Honom tillh�r �ran i evigheternas evigheter. Amen.
6. Det f�rundrar mig att I s� hastigt avfallen fr�n honom, som har
kallat eder till att vara i Kristi n�d, och v�nden eder till ett
nytt evangelium.
7. Likv�l �r detta icke n�got annat �evangelium�; det �r allenast
s�, att n�gra finnas som v�lla f�rvirring bland eder och vilja
f�rv�nda Kristi evangelium.
8. Men om n�gon, vore det ock vi sj�lva eller en �ngel fr�n
himmelen, f�rkunnar evangelium i strid mot vad vi hava f�rkunnat
f�r eder, s� vare han f�rbannad.
9. Ja, s�som vi f�rut hava sagt, s� s�ger jag nu �ter: Om n�gon
f�rkunnar evangelium f�r eder i strid mot vad I haven undf�tt,
s� vare han f�rbannad.
10. �r det d� m�nniskor som jag nu s�ker vinna f�r mig, eller �r det
Gud? St�r jag verkligen efter att �vara m�nniskor till behag�?
Nej, om jag �nnu ville vara m�nniskor till behag, s� vore jag
icke en Kristi tj�nare.
11. Ty det vill jag s�ga eder, mina br�der, att det evangelium som
har blivit f�rkunnat av mig icke �r n�gon m�nniskol�ra.
12. Det �r ju icke heller av n�gon m�nniska som jag har undf�tt det
eller blivit undervisad d�ri, utan genom en uppenbarelse fr�n
Jesus Kristus.
13. I haven ju h�rt huru det var med mig, medan jag �nnu vandrade i
judiskt v�sende: att jag d� �verm�ttan v�ldsamt f�rf�ljde Guds
f�rsamling och ville utrota den,
14. ja, att jag gick l�ngre i judiskt v�sende �n m�nga av mina
samtida landsm�n och �nnu ivrigare nit�lskade f�r mina f�ders
stadgar.
15. Men n�r han, som allt ifr�n min moders liv har avskilt mig, och
som genom sin n�d har kallat mig,
16. t�cktes i mig uppenbara sin Son, f�r att jag bland hedningarna
skulle f�rkunna evangelium om honom, d� begav jag mig strax
�stad; jag r�df�rde mig icke med n�gon m�nniska,
17. ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som f�re mig voro
apostlar. I st�llet for jag bort till Arabien och v�nde s� �ter
tillbaka till Damaskus.
18. F�rst sedan, tre �r d�refter, for jag upp till Jerusalem, f�r
att l�ra k�nna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
19. Men av de andra apostlarna s�g jag ingen; allenast Jakob,
Herrens broder, s�g jag.
20. Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag h�r skriver till eder.
21. D�refter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
22. Men f�r de kristna f�rsamlingarna i Judeen var jag personligen
ok�nd.
23. De h�rde allenast huru man sade: �Han som f�rut f�rf�ljde oss,
han f�rkunnar nu evangelium om den tro som han f�rr ville
utrota.�
24. Och de prisade Gud f�r min skull.
*48/02 Paulus' brev till galaterna, 2 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 2 Kapitlet
Paulus framh�ller huru det evangelium,
som han f�rkunnar f�r hedningarna, till
fullo har blivit godk�nt ocks� av
apostlarna i Jerusalem, och huru han i
Antiokia mot Petrus har f�rsvarat detta
frihetens evangelium. B�de judar och
hedningar bliva r�ttf�rdiga av tro p�
Kristus, icke av lagg�rningar.
1. Efter fjorton �rs f�rlopp for jag sedan �ter upp till Jerusalem,
�tf�ljd av Barnabas; jag tog d� ocks� Titus med mig.
2. Men det var p� grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och
f�r br�derna d�r framlade jag det evangelium som jag predikar
bland hedningarna; s�rskilt framlade jag det f�r de m�n som
stodo h�gst i anseende -- detta av oro f�r att mitt str�vande nu
vore f�rg�ves eller f�rut hade varit det.
3. Men icke ens Titus, min f�ljeslagare, som var grek, blev n�dgad
att l�ta omsk�ra sig.
4. Det var n�mligen s�, att n�gra falska br�der hade kommit att
upptagas i f�rsamlingen, dit de hade smugit sig in f�r att
bespeja v�r frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de
ville tr�lbinda oss.
5. Dock g�vo vi icke ens ett �gonblick vika f�r dem genom en s�dan
underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva
bevarad hos eder.
6. Och vad ang�r dem som ans�gos n�got vara -- hurudana de nu voro,
det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen --
s� s�kte icke dessa m�n, de som stodo h�gst i anseende, att
p�l�gga mig n�gra nya f�rpliktelser.
7. Tv�rtom; de s�go att jag hade blivit betrodd med att f�rkunna
evangelium f�r de oomskurna, likasom Petrus hade f�tt de
omskurna p� sin del --
8. ty densamme som hade st�tt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet
bland de omskurna, han hade ock st�tt mig bi bland hedningarna
--
9. och n�r de nu f�rnummo vilken n�d som hade blivit mig given,
r�ckte de mig och Barnabas handen till samarbete, b�de Jakob och
Cefas och Johannes, de m�n som r�knades f�r sj�lva
st�djepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland
de omskurna.
10. Allenast skulle vi t�nka p� de fattiga; och just detta har jag
ocks� vinnlagt mig om att g�ra.
11. Men n�r Cefas kom till Antiokia, tr�dde jag �ppet upp mot honom,
ty han hade befunnits skyldig till en f�rsyndelse.
12. F�rut hade han n�mligen �tit tillsammans med hedningarna; men s�
kommo n�gra m�n dit fr�n Jakob, och efter deras ankomst drog han
sig tillbaka och h�ll sig undan, av fruktan f�r de omskurna.
13. Till samma skrymteri gjorde sig ocks� de andra judarna skyldiga,
och s� blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
14. Men n�r jag s�g att de icke vandrade med fasta steg, enligt
evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas n�rvaro: �Om du,
som �r en jude, kan leva efter hednisk sed i st�llet f�r efter
judisk, varf�r vill du d� n�dga hedningarna att leva efter
judiskt s�tt?�
15. Vi f�r v�r del �ro v�l p� grund av v�r h�rkomst judar och icke
�hedniska syndare�;
16. men d� vi nu veta att en m�nniska icke bliver r�ttf�rdig av
lagg�rningar, utan genom tro p� Kristus Jesus, hava ocks� vi
satt v�r tro till Jesus Kristus, f�r att vi skola bliva
r�ttf�rdiga av tro p� Kristus, och icke av lagg�rningar. Ty av
lagg�rningar bliver intet k�tt r�ttf�rdigt.
17. Men om nu j�mv�l vi, i det vi s�kte att bliva r�ttf�rdiga i
Kristus, hava befunnits vara syndare, d� �r ju Kristus en
syndatj�nare? Bort det!
18. Om s� vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har
brutit ned, d� bevisade jag d�rmed, att jag var en �vertr�dare.
19. Ty jag f�r min del har genom lagen d�tt bort ifr�n lagen, f�r
att jag skall leva f�r Gud. Jag �r korsf�st med Kristus,
20. och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv
som jag nu lever i k�ttet, det lever jag i tron p� Guds Son, som
har �lskat mig och utgivit sig sj�lv f�r mig.
21. Jag f�rkastar icke Guds n�d. Om r�ttf�rdighet kunde vinnas
genom lagen, d� hade ju Kristus icke beh�vt lida d�den.
*48/03 Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet
Galaterna, som sj�lva hava undf�tt den
helige Ande genom tro, icke genom
lagg�rningar, borde f�rst� att lagen
icke g�r till fyllest. Av tro blev
Abraham r�ttf�rdig, och l�ftet till honom
upph�vdes icke genom den l�ngt senare
utgivna lagen, som allenast skulle vara
en uppfostrare till Kristus.
1. I of�rst�ndige galater! Vem har s� d�rat eder, I som dock haven
f�tt Jesus Kristus m�lad f�r edra �gon s�som korsf�st?
2. Allenast det vill jag att I skolen svara mig p�: Kom det sig av
lagg�rningar att I undfingen Anden, eller kom det sig d�rav att
I lyssnaden i tro?
3. �ren I s� of�rst�ndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I
nu sluta i k�ttet?
4. Haven I d� upplevat s� mycket f�rg�ves -- om det nu verkligen
har varit f�rg�ves?
5. Allts�, att han som f�rl�nade eder Anden och utf�rde
kraftg�rningar bland eder gjorde detta, kom det sig av
lagg�rningar eller d�rav att I lyssnaden i tro,
6. i enlighet med det ordet: �Abraham trodde Gud, och det r�knades
honom till r�ttf�rdighet�?
7. S� m�n I nu veta att de som l�ta det bero p� tro, de �ro
Abrahams barn.
8. Och eftersom skriften f�ruts�g att det var av tro som
hedningarna skulle bliva r�ttf�rdiggjorda av Gud, s� gav den i
f�rv�g �t Abraham detta glada budskap: �I dig skola alla folk
varda v�lsignade.�
9. Allts� bliva de som l�ta det bero p� tro v�lsignade tillika med
Abraham, honom som trodde.
10. Ty alla de som l�ta det bero p� lagg�rningar, de �ro under
f�rbannelse. Det �r n�mligen skrivet: �F�rbannad vare var och
en som icke f�rbliver vid allt som �r skrivet i lagens bok, och
icke g�r d�refter.�
11. Och att ingen i kraft av lag bliver r�ttf�rdig inf�r Gud, det �r
uppenbart, eftersom det heter: �Den r�ttf�rdige skall leva av
tro.�
12. Men i lagen beror det icke p� tro; tv�rtom heter det: �Den som
g�r efter dessa stadgar skall leva genom dem.�
13. Kristus frik�pte oss fr�n lagens f�rbannelse, n�r han blev en
f�rbannelse f�r v�r skull. Det �r ju skrivet: �F�rbannad �r var
och en som �r upph�ngd p� tr�.�
14. Vi frik�ptes, f�r att den v�lsignelse som hade givits �t Abraham
skulle i Jesus Kristus komma ocks� hedningarna till del, s� att
vi genom tron skulle undf� den utlovade Anden.
15. Mina br�der, jag vill taga ett exempel fr�n vad som g�ller bland
m�nniskor. Icke ens n�r fr�ga �r om en m�nniskas
testamentsf�rordnande, kan n�gon upph�va det eller l�gga n�got
d�rtill, sedan det en g�ng har vunnit g�llande kraft.
16. Nu g�vos l�ftena �t Abraham, s� ock �t hans �s�d�. Det heter
icke: �och �t dem som komma av din s�d�, s�som n�r det talas om
m�nga; utan det heter, s�som n�r det talas om en enda: �och �t
din s�d�, vilken �r Kristus.
17. Vad jag allts� vill s�ga �r detta: Ett f�rordnande som Gud
redan hade givit g�llande kraft kan icke genom en lag, som
utgavs fyra hundra trettio �r d�refter, hava blivit ogiltigt, s�
att l�ftet d�rmed har gjorts om intet.
18. Om det n�mligen vore p� grund av lag som arvet skulle undf�s, s�
vore det icke p� grund av l�fte. Men �t Abraham har Gud sk�nkt
det genom ett l�fte.
19. Vartill tj�nade d� lagen? Jo, p� det att �vertr�delserna skulle
komma i dagen, blev den efter�t given, f�r att g�lla till dess
att �s�den� skulle komma, han �t vilken l�ftet hade blivit
givet; och den utgavs genom �nglar och �verl�mnades i en
medlares hand.
20. Men den som �r medlare �r icke medlare f�r allenast en enda.
Men Gud �r en.
21. �r d� lagen emot Guds l�ften? Bort det! Om en lag hade blivit
given, som kunde g�ra levande, d� skulle r�ttf�rdigheten
verkligen komma av lagen.
22. Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, f�r att
det som var utlovat skulle, av tro p� Jesus Kristus, komma dem
till del som tro.
23. Men f�rr�n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och h�llos i
f�rvar under den, i f�rbidan p� den tro som en g�ng skulle
uppenbaras.
24. S� har lagen blivit v�r uppfostrare till Kristus, f�r att vi
skola bliva r�ttf�rdiga av tro.
25. Men sedan tron har kommit, st� vi icke mer under uppfostrare.
26. Alla �ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27. ty I alla, som haven blivit d�pta till Kristus, haven ikl�tt
eder Kristus.
28. H�r �r icke jude eller grek, h�r �r icke tr�l eller fri, h�r �r
icke man och kvinna: alla �ren I ett i Kristus Jesus.
29. H�ren I nu Kristus till, s� �ren I d�rmed ock Abrahams s�d,
arvingar enligt l�ftet.
*48/04 Paulus' brev till galaterna, 4 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 4 Kapitlet
Fordom, n�r vi voro barn, tr�lade vi
under falska gudamakter, men Gud har
frigjort oss och upptagit oss till sina
barn. Galaterna b�ra taga vara p� denna
sin frihet och beh�lla samma sinnelag
mot aposteln som f�rr, utan att l�ta sig
vilseledas av andra. Tr�ldomen under
lagen och friheten i Kristus hava sina
f�rebilder i Hagar och Sara.
1. Vad jag vill s�ga �r detta: S� l�nge arvingen �r barn, finnes
ingen skillnad mellan honom och en tr�l, fast�n han �r herre
�ver alla �godelarna;
2. ty han st�r under f�rmyndare och f�rvaltare, intill den tid som
fadern har best�mt.
3. Sammalunda h�llos ock vi, n�r vi voro barn, i tr�ldom under
v�rldens �makter�[1].
4. Men n�r tiden var fullbordad, s�nde Gud sin Son, f�dd av kvinna
och st�lld under lagen,
5. f�r att han skulle frik�pa dem som stodo under lagen, s� att vi
skulle f� s�ners r�tt.
6. Och eftersom I nu �ren s�ner, har han s�nt i v�ra hj�rtan sin
Sons Ande, som ropar: �Abba! Fader!�
7. S� �r du nu icke mer tr�l, utan son; och �r du son, s� �r du ock
arvinge, insatt d�rtill av Gud.
8. F�rut, innan I �nnu k�nden Gud, voren I tr�lar under gudar som
till sitt v�sende icke voro gudar.
9. Men nu, sedan I haven l�rt k�nna Gud och, vad mer �r, haven
blivit k�nda av Gud, huru kunnen I nu v�nda tillbaka till de
svaga och arma �makter�, under vilka I �ter p� nytt viljen bliva
tr�lar?
10. I akten ju p� dagar och p� m�nader och p� s�rskilda tider och
�r. --
11. Jag �r bekymrad f�r eder och fruktar att jag till �ventyrs har
arbetat f�rg�ves f�r eder.
12. Jag beder eder, mina br�der: Bliven s�som jag �r, eftersom jag
har blivit s�som I voren. I haven icke gjort mig n�got f�r n�r.
13. I veten ju att det var p� grund av kroppslig svaghet som jag
f�rsta g�ngen kom att f�rkunna evangelium f�r eder.
14. Och fast�n mitt kroppsliga tillst�nd d� v�l hade kunnat inneb�ra
en frestelse f�r eder, s� s�gen I det �nd� icke med ringaktning
eller leda, utan togen emot mig s�som en Guds �ngel, ja, s�som
Kristus Jesus sj�lv.
15. N�r h�r man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesb�rdet kan
jag n�mligen giva eder, att I d�, om s� hade varit m�jligt,
skullen hava rivit ut edra �gon och givit dem �t mig.
16. S� har jag d� blivit eder ov�n d�rigenom att jag s�ger eder
sanningen!
17. Man s�ker med iver att vinna eder f�r sig, men icke med en god
iver; nej, del vilja avsp�rra eder fr�n andra, f�r att I med s�
mycket st�rre iver skolen h�lla eder till dem.
18. Och det �r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en
god sak, alltid, och icke allenast n�r jag �r tillst�des hos
eder,
19. I mina barn, som jag nu �ter med v�nda m�ste f�da till livet,
intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20. Jag skulle �nska att jag just nu vore hos eder och kunde g�ra
min r�st r�tt bevekande. Ty jag vet mig knappt n�gon r�d med
eder.
21. S�gen mig, I som viljen st� under lagen: haven I icke h�rt vad
lagen s�ger?
22. Det �r ju skrivet att Abraham fick tv� s�ner, en med sin
tj�nstekvinna, och en med sin fria hustru.
23. Men tj�nstekvinnans son �r f�dd efter k�ttet, d� d�remot den
fria hustruns son �r f�dd i kraft av l�ftet.
24. Dessa ord hava en djupare mening; ty de b�da kvinnorna beteckna
tv� f�rbund. Av dessa kommer det ena fr�n berget Sina och f�der
sina barn till tr�ldom, och detta har sin f�rebild i Agar.
25. Berget Sina kallas n�mligen i Arabien f�r Agar och svarar emot
det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i tr�ldom.
26. Men det Jerusalem som �r d�rovan, det �r fritt, och det �r v�r
moder.
27. S� �r ju skrivet:
�Jubla, du ofruktsamma,
du som icke f�der barn;
brist ut och ropa,
du som icke bliver moder,
Ty den ensamma skall hava m�nga barn,
flera �n den som har man.�
28. Och I, mina br�der, �ren l�ftets barn, likasom Isak var.
29. Men likasom f�rr i tiden den son som var f�dd efter k�ttet
f�rf�ljde den som var f�dd efter Anden, s� �r det ock nu.
30. Dock, vad s�ger skriften? �Driv ut tj�nstekvinnan och hennes
son; ty tj�nstekvinnans son skall f�rvisso icke �rva med den
fria hustruns son.�
31. Allts�, mina br�der, vi �ro icke barn av en tj�nstekvinna, utan
av den fria hustrun.
[1] Se Makter i Ordf�rkl.
*48/05 Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet
Paulus varnar galaterna f�r judiskt lagv�sende:
de �ro ju kallade till frihet, dock icke
till en frihet i k�ttsligt sinne och med
k�ttets g�rningar, utan till ett liv
under Andens ledning och med Andens
g�rningar.
1. F�r att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. St�n
d�rf�r fasta, och l�ten icke n�got nytt tr�ldomsok l�ggas p�
eder.
2. Se, jag s�ger eder, jag Paulus, att om I l�ten omsk�ra eder, s�
bliver Kristus eder till intet gagn.
3. Och f�r var och en som l�ter omsk�ra sig betygar jag nu �ter att
han �r pliktig att fullg�ra hela lagen.
4. I haven kommit bort ifr�n Kristus, I som viljen bliva
r�ttf�rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n�den.
5. Vi v�nta n�mligen genom ande, av tro, den r�ttf�rdighet som �r
v�rt hopp.
6. Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida n�gon �r omskuren
eller oomskuren; allt beror p� huruvida han har en tro som �r
verksam genom k�rlek.
7. I begynten edert lopp v�l. Vem har nu lagt hinder i eder v�g,
s� att I icke mer lyden sanningen?
8. Till s�dant kom ingen maning fr�n honom som har kallat eder.
9. Litet surdeg syrar hela degen.
10. F�r min del har jag i Herren den tillf�rsikten till eder, att I
icke h�ri skolen t�nka p� annat s�tt; men den som v�llar
f�rvirring bland eder, han skall b�ra sin dom, vem han �n m�
vara.
11. Om s� vore, mina br�der, att jag sj�lv �nnu predikade
omsk�relse, varf�r skulle jag d� �nnu alltj�mt lida f�rf�ljelse?
D� vore ju korsets st�testen r�jd ur v�gen. --
12. Jag skulle �nska att de m�n som uppvigla eder l�te omsk�ra sig
�nda till avstympning.
13. I �ren ju kallade till frihet, mina br�der; bruken dock icke
friheten s�, att k�ttet f�r n�got tillf�lle. Fastmer m�n I
tj�na varandra genom k�rleken.
14. Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n�mligen
detta: �Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.�
15. Men om I bitens inb�rdes och �ten p� varandra, s� m�n I se till,
att I icke bliven upp�tna av varandra.
16. Vad jag vill s�ga �r detta: Vandren i ande, s� skolen I
f�rvisso icke g�ra vad k�ttet har beg�relse till.
17. Ty k�ttet har beg�relse mot Anden, och Anden mot k�ttet; de tv�
ligga ju i strid med varandra, f�r att hindra eder att g�ra vad
I viljen.
18. Men om I drivens av ande, s� st�n I icke under lagen.
19. Men k�ttets g�rningar �ro uppenbara: de �ro otukt, orenhet,
l�saktighet,
20. avgudadyrkan, trolldom, ov�nskap, kiv, avund, vrede,
genstridighet, tvedr�kt, partis�ndring,
21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s�dant,
varom jag s�ger eder i f�rv�g, s�som jag redan f�rut har sagt,
att de som g�ra s�dant, de skola icke f� Guds rike till arvedel.
22. Andens frukt �ter �r k�rlek, gl�dje, frid, t�lamod, mildhet,
godhet, trofasthet,
23. saktmod, �terh�llsamhet. Mot s�dant �r icke lagen.
24. Och de som h�ra Kristus Jesus till hava korsf�st sitt k�tt
tillika med dess lustar och beg�relser.
25. Om vi nu hava liv genom ande, s� l�tom oss ock vandra i ande.
26. L�tom oss icke s�ka f�f�nglig �ra, i det att vi utmana varandra
och avundas varandra.
*48/06 Paulus' brev till galaterna, 6 Kapitlet
Paulus' brev till galaterna, 6 Kapitlet
F�rmaningar. �terblick p� brevets
huvudtanke. Slut�nskan.
1. Mina br�der, om s� h�nder att n�gon ertappas med att beg� en
f�rsyndelse, d� m�n I, som �ren andliga m�nniskor, uppr�tta
honom i saktmods ande. Och du m� hava akt p� dig sj�lv, att
icke ocks� du bliver frestad.
2. B�ren varandras b�rdor; s� uppfyllen I Kristi lag.
3. Ty om n�gon tycker sig n�got vara, fast�n han intet �r, s�
bedrager han sig sj�lv.
4. M� var och en pr�va sina egna g�rningar; han skall d� tillm�ta
sig ber�mmelse allenast efter vad han sj�lv �r, och icke efter
vad andra �ro.
5. Ty var och en har sin egen b�rda att b�ra.
6. Den som f�r undervisning i ordet, han l�te den som undervisar
honom f� del med sig i allt gott.
7. Faren icke vilse. Gud l�ter icke g�cka sig. Ty vad m�nniskan
s�r, det skall hon ock sk�rda.
8. Den som s�r i sitt k�tts �ker, han skall av k�ttet sk�rda
f�rg�ngelse, men den som s�r i Andens �ker, han skall av Anden
sk�rda evigt liv.
9. Och l�tom oss icke f�rtr�ttas att g�ra vad gott �r; ty om vi
icke uppgivas, s� skola vi, n�r tiden �r inne, f� inb�rga v�r
sk�rd.
10. M� vi allts�, medan vi hava tillf�lle, g�ra vad gott �r mot var
man, och f�rst och fr�mst mot dem som �ro v�ra medbr�der i tron.
11. Sen h�r med vilka stora bokst�ver jag egenh�ndigt skriver till
eder!
12. Alla de som efterstr�va ett gott anseende h�r i k�ttet, de vilja
n�dga eder till omsk�relse, detta allenast f�r att de sj�lva
skola undg� att bliva f�rf�ljda f�r Kristi kors' skull.
13. Ty icke ens dessa omskurna sj�lva h�lla lagen. Nej, det �r f�r
att kunna ber�mma sig av edert k�tt som de vilja att I skolen
l�ta omsk�ra eder.
14. Men vad mig ang�r, s� vare det fj�rran ifr�n mig att ber�mma mig
av n�got annat �n av v�r Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket
v�rlden f�r mig �r korsf�st, och jag f�r v�rlden.
15. Ty det kommer icke an p� om n�gon �r omskuren eller oomskuren;
allt beror p� huruvida han �r en ny skapelse.
16. Och �ver alla dem som komma att vandra efter detta r�ttesn�re,
�ver dem vare frid och barmh�rtighet, ja, �ver Guds Israel.
17. M� nu ingen h�refter v�lla mig oro; ty jag b�r Jesu m�rken p�
min kropp.
18. V�r Herres, Jesu Kristi, n�d vare med eder ande, mina br�der.
Amen.
*49/ Paulus' brev till efesierna
*49/01 Paulus' brev till efesierna, 1 Kapitlet
Paulus' brev till efesierna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna till vilka
brevet �r st�llt, lovar Gud f�r den
v�lsignelse som genom Kristus har kommit
b�de judar och hedningar till del,
tackar Gud f�r det goda han har h�rt om
f�rsamlingen och beder f�r denna, talar
om Kristi upph�jelse.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, h�lsar de heliga
som bo i Efesus[1], de i Kristus Jesus troende.
2. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren
Jesus Kristus.
3. V�lsignad vare v�r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
Kristus har v�lsignat oss med all den himmelska v�rldens andliga
v�lsignelse,
4. s�som han ju, f�rr�n v�rldens grund var lagd, har utvalt oss i
honom till att vara heliga och ostraffliga inf�r sig.
5. Ty i sin k�rlek f�rutbest�mde han oss till barnaskap hos sig,
genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
6. den n�desh�rlighet till pris, varmed han har ben�dat oss i den
�lskade.
7. I honom hava vi f�rlossning genom hans blod, f�rl�telse f�r v�ra
synder, efter hans n�ds rikedom.
8. Och denna n�d har han i �verfl�dande m�tt l�tit komma oss till
del, med all vishet och allt f�rst�nd,
9. i det att han f�r oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sj�lv,
10. om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till st�nd,
det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
himmelen och p� jorden.
11. I honom hava vi ock undf�tt v�r arvslott, vi som f�rut voro
best�mda d�rtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
egen viljas r�d.
12. S� skulle vi, hans h�rlighet till pris, vara de som i Kristus
redan i f�rv�g hava �gt ett hopp.
13. I honom haven j�mv�l I, sedan I haven f�tt h�ra sanningens ord,
eder fr�lsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
haven kommit till tron, s�som ett insegel undf�tt den utlovade
helige Ande,
14. vilken �r en underpant p� v�rt arv, till f�rvissning om att hans
egendomsfolk skall f�rlossas, hans h�rlighet till pris.
15. Sedan jag fick h�ra om eder tro i Herren Jesus och om eder
k�rlek till alla de heliga,
16. har d�rf�r jag � min sida icke upph�rt att tacka Gud f�r eder,
n�r jag t�nker p� eder i mina b�ner.
17. Och min b�n �r att v�r Herres, Jesu Kristi, Gud, h�rlighetens
Fader, m� giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
kunskap om sig,
18. och att han m� upplysa edra hj�rtans �gon, s� att I f�rst�n
hurudant det hopp �r, vartill han har kallat eder, huru rikt p�
h�rlighet hans arv �r bland de heliga,
19. och huru �versvinnligt stor hans makt �r p� oss som tro -- allt
i enlighet med den v�ldiga styrkas kraft,
20. varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppv�ckte honom
fr�n de d�da och satte honom p� sin h�gra sida i den himmelska
v�rlden,
21. �ver alla andev�rldens furstar och v�ldigheter och makter och
herrar, ja, �ver allt som kan n�mnas, icke allenast i denna
tids�lder, utan ock i den tillkommande.
22. �Allt lade han under hans f�tter.�
Och honom gav han �t f�rsamlingen till att vara ett huvud �ver
allting --
23. �t f�rsamlingen, ty den �r hans kropp och �r uppfylld av honom
som uppfyller allt i alla.
[1] Se Nya testamentets text i Ordf�rkl.
*49/02 Paulus' brev till efesierna, 2 Kapitlet
Paulus' brev till efesierna, 2 Kapitlet
Judars och hedningars lika delaktighet i
fr�lsningen genom Kristus.
1. S� har han ock gjort eder levande, eder som voren d�da genom de
�vertr�delser och synder
2. i vilka I f�rut vandraden, efter denna v�rlds och tids�lders
s�tt, i det I f�ljden fursten �ver luftens h�rsmakt, �ver den
andemakt som nu �r verksam i de oh�rsamma.
3. Bland dessa voro f�rut ocks� vi allasammans, d�r vi vandrade i
v�rt k�tts beg�relser och gjorde vad k�ttet och sinnet ville;
och vi voro genom v�r natur hemfallna �t vredesdomen, vi likasom
de andra.
4. Men Gud, som �r rik p� barmh�rtighet, har, f�r den stora k�rleks
skull, varmed han har �lskat oss,
5. gjort oss levande med Kristus, oss som voro d�da genom v�ra
synder. Av n�d �ren I fr�lsta!
6. Ja, han har uppv�ckt oss med honom och satt oss med honom i den
himmelska v�rlden, i Kristus Jesus,
7. f�r att i de kommande tids�ldrarna bevisa sin n�ds �versvinnliga
rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
8. Ty av n�den �ren I fr�lsta genom tro -- och det icke av eder
sj�lva, Guds g�va �r det --
9. icke av g�rningar, f�r att ingen skall ber�mma sig.
10. Ty hans verk �ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda
g�rningar, vilka Gud f�rut har berett, f�r att vi skola vandra i
dem[1].
11. Kommen d�rf�r ih�g att I f�rut, I som voren hedningar i k�ttet
och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter
den omsk�relse som med h�nder g�res p� k�ttet --
12. kommen ih�g att I p� den tiden, d� n�r I voren utan Kristus,
voren utest�ngda fr�n medborgarskap i Israel och fr�mmande f�r
l�ftets f�rbund, utan hopp och utan Gud i v�rlden.
13. Nu d�remot, d� I �ren i Kristus Jesus, haven I, som f�rut voren
fj�rran, kommit n�ra, i och genom Kristi blod.
14. Ty han �r v�r frid, han som av de b�da har gjort ett och brutit
ned den skiljemur som stod emellan oss, n�mligen ov�nskapen.
15. Ty i sitt k�tt gjorde han om intet budens stadgelag, f�r att han
skulle av de tv� i sig skapa en enda ny m�nniska och s� bereda
frid,
16. och f�r att han skulle �t dem b�da, f�renade i en enda kropp,
skaffa f�rsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin
person d�dat ov�nskapen.
17. Och han har kommit och har f�rkunnat det glada budskapet om frid
f�r eder, I som voren fj�rran, och om frid f�r dem som voro
n�ra.
18. Ty genom honom hava vi, de ena s�v�l som de andra, i en och
samme Ande tilltr�de till Fadern.
19. Allts� �ren I nu icke mer fr�mlingar och g�ster, utan I haven
medborgarskap med de heliga och �ren Guds husfolk,
20. uppbyggda p� apostlarnas och profeternas grundval, d�r
h�rnstenen �r Kristus Jesus sj�lv,
21. i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s� v�xer
upp till ett heligt tempel i Herren.
22. I honom bliven ocks� I med de andra uppbyggda till en Guds
boning, i Anden.
[1] Eller: Ty hans verk �ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda
g�rningar; till att vandra i s�dana har ju Gud f�rut berett oss.
*49/03 Paulus' brev till efesierna, 3 Kapitlet
Paulus' brev till efesierna, 3 Kapitlet
Paulus talar om sin kallelse att
f�rkunna Kristi hemlighet, den att
hedningarna, likav�l som judarna, �ro
delaktiga i l�ftet om fr�lsning; han
beder Gud om f�rsamlingens andliga
tillv�xt.
1. F�rdenskull b�jer jag mina kn�n, jag Paulus, som till gagn f�r
eder, I hedningar, �r Kristi Jesu f�nge.
2. I haven v�l h�rt om det n�desuppdrag av Gud, som �r mig givet
f�r eder r�kning,
3. huru genom uppenbarelse den hemlighet blev f�r mig kungjord,
varom jag ovan har i korthet skrivit.
4. Och n�r I l�sen detta, kunnen I d�rav f�rst� vilken insikt jag
har i Kristi hemlighet,
5. som under f�rg�ngna sl�ktens tider icke hade blivit kungjord f�r
m�nniskors barn, s�som den nu genom andeingivelse har blivit
uppenbarad f�r hans heliga apostlar och profeter.
6. Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus �ro
v�ra medarvingar och j�mte oss lemmar i en och samma kropp och
j�mte oss delaktiga i l�ftet -- detta genom evangelium,
7. vars tj�nare jag har blivit i f�ljd av den Guds n�ds g�va som
blev mig given genom hans m�ktiga kraft.
8. Ja, �t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den n�den given
att f�r hedningarna f�rkunna evangelium om Kristi outrannsakliga
rikedom,
9. och att l�gga i dagen huru det r�dslut har blivit utf�rt, som
tids�ldrarna igenom hade s�som en hemlighet varit f�rdolt i Gud,
alltings skapare.
10. Ty Gud ville att hans m�ngfaldiga visdom nu, i och genom
f�rsamlingen, skulle bliva kunnig f�r furstarna och
v�ldigheterna i den himmelska v�rlden.
11. S�dant hade hans beslut varit fr�n tids�ldrarnas begynnelse, det
som han utf�rde i Kristus Jesus, v�r Herre.
12. Och i honom kunna vi med tillf�rsikt frimodigt tr�da fram, genom
tron p� honom.
13. D�rf�r beder jag eder att icke f�lla modet vid mina lidanden f�r
eder; de l�nda ju eder till �ra.
14. F�rdenskull b�jer jag mina kn�n f�r Fadern --
15. honom fr�n vilken allt vad fader heter i himmelen och p� jorden
har sitt namn --
16. och beder att han ville efter sin h�rlighets rikedom f�rl�na
eder, att I genom hans Ande v�xen till i kraft till eder
inv�rtes m�nniska,
17. och att Kristus genom tron m� bo i edra hj�rtan, och att I m�n
vara rotade och grundade i k�rleken,
18. s� att I, tillika med alla de heliga, till fullo f�rm�n fatta
vad bredden och l�ngden och h�jden och djupet �r
19. och s� l�ra k�nna Kristi k�rlek, som �verg�r all kunskap. Ty s�
skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.
20. Men honom, som f�rm�r g�ra mer, ja, l�ngt mer �n allt vad vi
bedja eller t�nka, efter den kraft som �r verksam i oss,
21. honom tillh�r �ran i f�rsamlingen och i Kristus Jesus alla
sl�kten igenom i evigheternas evighet, amen.
*49/04 Paulus' brev till efesierna, 4 Kapitlet
Paulus' brev till efesierna, 4 Kapitlet
F�rmaning att bevara Andens enhet under
all olikhet i Andens g�vor, och att icke
vandra s�som hedningarna, utan s�som det
h�ves dem som hava avlagt den gamla
m�nniskan och ikl�tt sig den nya.
1. S� f�rmanar jag nu eder, jag som �r en f�nge i Herren, att f�ra
en vandel som �r v�rdig den kallelse I haven undf�tt,
2. med all �dmjukhet och allt saktmod, med t�lamod, s� att I haven
f�rdrag med varandra i k�rlek
3. och vinnl�ggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens
band:
4. en[1] kropp och en[1] Ande, likasom I ock bleven kallade till
att leva i ett och samma hopp, det som tillh�r eder kallelse --
5. en[1] Herre, en[1] tro, ett[1] dop, en[1] Gud, som �r allas Fader,
6. han som �r �ver alla, genom alla och i alla.
7. Men �t var och en s�rskild av oss blev n�den given, alltefter
som Kristus tillm�tte honom sin g�va.
8. D�rf�r heter det:
�Han for upp i h�jden,
han tog f�ngar,
han gav m�nniskorna g�vor.�
9. Men detta ord �han for upp�, vad inneb�r det, om icke att han
f�rut hade farit hit ned till jordens l�gre rymder?
10. Den som for ned, han �r ock den som for upp �ver alla himlar,
f�r att han skulle uppfylla allt.
11. Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter,
somliga till evangelister, somliga till herdar och l�rare.
12. Ty han ville g�ra de heliga skickliga till att utf�ra sitt
tj�narv�rv, att uppbygga Kristi kropp,
13. till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och
i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s� bliva
fullvuxna, intill Kristi fullhet.
14. S� skulle vi icke mer vara barn, icke s�som havets v�gor drivas
omkring av vart vindkast i l�ran, vid m�nniskornas bedr�gliga
spel, n�r de illfundigt s�ka fr�mja villfarelsens listiga
anslag.
15. Nej, vi skulle d� h�lla oss till sanningen, och i alla stycken i
k�rlek v�xa upp till honom som �r huvudet, Kristus.
16. Ty fr�n honom h�mtar hela kroppen sin tillv�xt, till att bliva
uppbyggd i k�rlek, i det att den sammanslutes och f�r
sammanh�llning genom det bist�nd var led giver, med en kraft som
�r avm�tt efter var s�rskild dels uppgift.
17. Jag tills�ger eder allts� och uppmanar eder allvarligt i Herren,
att icke mer vandra s�som hedningarna i sitt sinnes f�f�nglighet
vandra,
18. hedningarna, vilka, i f�ljd av den okunnighet som r�der hos dem
genom deras hj�rtans f�rstockelse, �ro f�rm�rkade till
f�rst�ndet och bortkomna fr�n det liv som �r av Gud.
19. Ty i sin f�rsoffning hava de �verl�mnat sig �t l�saktighet, s�
att de i girighet bedriva alla slags orena g�rningar.
20. Men I haven icke f�tt en s�dan undervisning om Kristus,
21. om I eljest s� haven h�rt om honom och s� blivit l�rda i honom,
som sanning �r i Jesus:
22. att I -- d� detta nu kr�vdes p� grund av eder f�rra vandel --
haven avlagt den gamla m�nniskan, som f�rd�rvar sig genom att
f�lja sina beg�relsers bedr�gliga lockelser,
23. och nu f�rnyens genom Anden som bor i edert sinne,
24. och att I haven ikl�tt eder den nya m�nniskan, som �r skapad
till likhet med Gud i sanningens r�ttf�rdighet och helighet.
25. L�ggen d�rf�r bort l�gnen, och talen sanning med varandra,
eftersom vi �ro varandras lemmar.
26. �Vredgens, men synden icke�; l�ten icke solen g� ned �ver eder
vrede,
27. och given icke dj�vulen n�got tillf�lle.
28. Den som har stulit, han stj�le icke mer, utan arbete hellre, och
utr�tte med sina h�nder vad gott �r, s� att han har n�got varav
han kan dela med sig �t den som lider brist.
29. L�ten intet oh�viskt tal utg� ur eder mun, utan allenast det som
�r gott, till uppbyggelse, d�r s�dan beh�ves, s� att det bliver
till v�lsignelse f�r dem som h�ra det.
30. Och bedr�ven icke Guds helige Ande, vilken I haven undf�tt s�som
ett insegel, f�r f�rlossningens dag.
31. All bitterhet och h�ftighet och vrede, allt skriande och
sm�dande, ja, allt vad ondska heter vare fj�rran ifr�n eder.
32. Varen i st�llet goda och barmh�rtiga mot varandra, och f�rl�ten
varandra, s�som Gud i Kristus har f�rl�tit eder.
5:1. [2]
5:2. [2]
[1] Ord markerade med denna fotnot �r skrivna i kursiv stil i den
tryckta upplagan. --Red f�r den elektroniska upplagan.
[2] Ef 5:1--2 h�r egentligen hit, men �terfinns nedan. --Red f�r den
elektroniska utg�van.
*49/05 Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet
1. Bliven allts� Guds efterf�ljare, s�som hans �lskade barn,
2. och vandren i k�rlek, s�som Kristus �lskade eder och utgav sig
sj�lv f�r oss till en g�va och ett offer, �Gud till en
v�lbehaglig lukt�.
Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet
F�rmaningar att undfly m�rkrets
g�rningar och vandra s�som ljusets barn.
�kta makars plikter mot varandra.
3. Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m�, och girighet
skolen I, s�som det anst�r heliga, icke ens l�ta n�mnas bland
eder,
4. ej heller oh�viskt v�sende och d�raktigt tal och gyckel; s�dant
�r otillb�rligt. L�ten fastmer tacks�gelse h�ras.
5. Ty det b�ren I veta, och det insen I ocks� sj�lva, att ingen
otuktig eller oren m�nniska har arvedel i Kristi och Guds rike,
ej heller n�gon girig, ty en s�dan �r en avgudadyrkare.
6. L�ten ingen bedraga eder med tomma ord; ty f�r s�dana synder
kommer Guds vrede �ver de oh�rsamma.
7. Haven allts� ingen del i s�dant.
8. I voren ju f�rut m�rker, men nu �ren I ljus i Herren; vandren d�
s�som ljusets barn.
9. Ty ljusets frukt best�r i allt vad godhet och r�ttf�rdighet och
sanning �r.
10. Ja, vandren s�, i det att I pr�ven vad som �r v�lbehagligt f�r
Herren.
11. Och haven ingen delaktighet i m�rkrets g�rningar, som icke giva
n�gon frukt, utan avsl�jen dem fastmer.
12. Vad av s�dana m�nniskor i hemlighet f�r�vas, d�rom �r det
skamligt till och med att tala;
13. men alltsammans bliver uppenbart, n�r det avsl�jas genom ljuset.
Ty varhelst n�got bliver uppenbart, d�r �r ljus.
14. D�rf�r heter det:
�Vakna upp, du som sover,
och st� upp ifr�n de d�da,
s� skall Kristus lysa fram f�r dig.�
15. Sen d�rf�r noga till, huru I vandren: att I vandren icke s�som
ovisa m�nniskor, utan s�som visa;
16. och tagen v�l i akt vart l�gligt tillf�lle. Ty tiden �r ond.
17. Varen allts� icke of�rst�ndiga, utan f�rst�n vad som �r Herrens
vilja.
18. Och dricken eder icke druckna av vin; ty d�rav kommer ett
oskickligt leverne. L�ten eder fastmer uppfyllas av ande,
19. och talen till varandra i psalmer och lovs�nger och andliga
visor, och sjungen och spelen till Herrens �ra i edra hj�rtan,
20. och tacken alltid Gud och Fadern f�r allt, i v�r Herres, Jesu
Kristi, namn.
21. Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.
22. I hustrur, underordnen eder edra m�n, s�som I underordnen eder
Herren;
23. ty en man �r sin hustrus huvud, s�som Kristus �r f�rsamlingens
huvud, han som ock �r denna sin kropps Fr�lsare.
24. Ja, s�som f�rsamlingen underordnar sig Kristus, s� skola ock
hustrurna i allt underordna sig sina m�n.
25. I m�n, �lsken edra hustrur, s�som Kristus har �lskat
f�rsamlingen och utgivit sig sj�lv f�r henne
26. till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad,
i kraft av ordet.
27. Ty s� ville han sj�lv st�lla fram f�rsamlingen inf�r sig i
h�rlighet, utan fl�ck och skrynka och annat s�dant; fastmer
skulle hon vara helig och ostrafflig.
28. P� samma s�tt �ro m�nnen pliktiga att �lska sina hustrur, d�
dessa ju �ro deras egna kroppar; den som �lskar sin hustru, han
�lskar sig sj�lv.
29. Ingen har n�gonsin hatat sitt eget k�tt; i st�llet n�r och
omhuldar man det, s�som Kristus g�r med f�rsamlingen,
30. eftersom vi �ro lemmar av hans kropp.
31. �F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder och
h�lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k�tt.� --
32. Den hemlighet som ligger h�ri �r stor; jag s�ger detta med tanke
p� Kristus och f�rsamlingen.
33. Dock g�ller ocks� om eder att var och en skall �lska sin hustru
s�som sig sj�lv; men hustrun � sin sida skall visa sin man
v�rdnad.
*49/06 Paulus' brev till efesierna, 6 Kapitlet
Paulus' brev till efesierna, 6 Kapitlet
Barns, f�r�ldrars, tj�nares och
husb�nders plikter. De heligas
vapenrustning och kamp. F�rmaning till
b�n. Slutord och slut�nskan.
1. I barn, varen edra f�r�ldrar lydiga i Herren, ty detta �r r�tt
och tillb�rligt.
2. �Hedra din fader och din moder.� Det �r ju f�rst detta bud som
har ett l�fte med sig:
3. �f�r att det m� g� dig v�l och du m� l�nge leva p� jorden�.
4. Och I f�der, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i
Herrens tukt och f�rmaning.
5. I tj�nare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och
b�van, av uppriktigt hj�rta, s�som g�llde det Kristus;
6. icke med �gontj�nst, av beg�r att behaga m�nniskor, utan s�som
Kristi tj�nare, som av hj�rtat g�ra Guds vilja;
7. och g�ren eder tj�nst med villighet, s�som tj�naden I Herren och
icke m�nniskor.
8. I veten ju att vad gott var och en g�r, det skall han f� igen av
Herren, vare sig han �r tr�l eller fri.
9. Och I herrar, handlen p� samma s�tt mot dem, och upph�ren att
bruka h�rda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som �r
Herre �ver b�de dem och eder, och att hos honom icke finnes
anseende till personen.
10. F�r �vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans v�ldiga
kraft.
11. Ikl�den eder hela Guds vapenrustning, s� att I kunnen h�lla
st�nd emot dj�vulens listiga angrepp.
12. Ty den kamp vi hava att utk�mpa �r en kamp icke mot k�tt och
blod, utan mot furstar och v�ldigheter och v�rldsh�rskare, som
r�da h�r i m�rkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
13. Tagen allts� p� eder hela Guds vapenrustning, s� att I kunnen
st� emot p� den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt,
beh�lla f�ltet.
14. St�n d�rf�r omgjordade kring edra l�nder med sanningen, och
�varen ikl�dda r�ttf�rdighetens pansar�,
15. och haven s�som skor p� edra f�tter den beredvillighet som
fridens evangelium giver.
16. Och tagen alltid trons sk�ld, varmed I skolen kunna utsl�cka den
ondes alla brinnande pilar.
17. Och l�ten giva eder �fr�lsningens hj�lm� och Andens sv�rd, som
�r Guds ord.
18. G�ren detta under st�ndig �kallan och b�n, s� att I alltj�mt
bedjen i Anden och f�rdenskull vaken, under st�ndig uth�llighet
och st�ndig b�n f�r alla de heliga.
19. Bedjen ock f�r mig, att min mun m� uppl�tas, och att det jag
skall tala m� bliva mig givet, s� att jag frimodigt kung�r
evangelii hemlighet,
20. f�r vars skull jag �r ett s�ndebud i kedjor; ja, bedjen att jag
m� frimodigt tala d�rom med de r�tta orden.
21. Men f�r att ock I skolen f� veta n�got om mig, huru det g�r mig,
kommer Tykikus, min �lskade broder och trogne tj�nare i Herren,
att underr�tta eder om allt.
22. Honom s�nder jag till eder, just f�r att I skolen f� veta huru
det �r med oss, och f�r att han skall hugna edra hj�rtan.
23. Frid vare med br�derna och k�rlek tillika med tro, fr�n Gud,
Fadern, och Herren Jesus Kristus.
24. N�d vare med alla som �lska v�r Herre Jesus Kristus -- n�d i
of�rg�ngligt liv.
*50/ Paulus' brev till filipperna
*50/01 Paulus' brev till filipperna, 1 Kapitlet
Paulus' brev till filipperna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Filippi,
tackar Gud f�r deras arbete i evangelii
tj�nst, beder f�r dem, talar om huru
hans f�ngenskap har l�nt till evangelii
framg�ng, om ock evangelium av somliga
predikas i orent sinne; hoppas att
Kristus skall bliva f�rh�rligad i honom,
vare sig han f�r d� eller han skall leva
kvar till f�rsamlingens fromma; uppmanar
till endr�kt och st�ndaktighet.
1. Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tj�nare, h�lsa alla de heliga i
Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
f�rsamlingsf�rest�ndare och f�rsamlingstj�nare.
2. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren
Jesus Kristus.
3. Jag tackar min Gud, s� ofta jag t�nker p� eder,
4. i det jag alltid i alla mina b�ner med gl�dje beder f�r eder
alla.
5. Jag tackar honom f�r att I, allt ifr�n f�rsta dagen intill nu,
haven deltagit i arbetet f�r evangelium.
6. Och jag har den tillf�rsikten, att han som i eder har begynt ett
gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
7. Och det �r ju r�tt och tillb�rligt att jag t�nker s� om eder
alla, eftersom jag, b�de n�r jag ligger i bojor, och n�r jag
f�rsvarar och bef�ster evangelium, har eder i mitt hj�rta s�som
alla med mig delaktiga i n�den.
8. Ty Gud �r mitt vittne, han vet huru jag l�ngtar efter eder alla
med Kristi Jesu k�rlek.
9. Och d�rom beder jag, att eder k�rlek m� allt mer och mer
�verfl�da av kunskap och f�rst�nd i allt,
10. s� att I kunnen d�ma om vad r�ttast �r, p� det att I m�n bliva
rena och f�r ingen till st�testen, i v�ntan p� Kristi dag,
11. och bliva rika p� r�ttf�rdighetens frukt, vilken kommer genom
Jesus Kristus, Gud till �ra och pris.
12. Jag vill att I, mina br�der, skolen veta att det som har
vederfarits mig snarare har l�nt till evangelii framg�ng.
13. Det har n�mligen s� blivit uppenbart f�r alla i pretoriet och
f�r alla andra, att det �r i Kristus som jag b�r mina bojor;
14. och de flesta av br�derna hava genom mina bojor blivit s�
frimodiga i Herren, att de med allt st�rre dristighet v�ga
of�rskr�ckt f�rkunna Guds ord.
15. Somliga finnas v�l ock, som av avund och tr�tlystnad predika
Kristus, men det finnes ocks� andra som g�ra det av god vilja.
16. Dessa senare g�ra det av k�rlek, eftersom de veta att jag �r
satt till att f�rsvara evangelium.
17. De f�rra �ter f�rkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
bedr�velse i mina bojor.
18. Vad mer? Kristus bliver dock p� ena eller andra s�ttet
f�rkunnad, det m� nu ske f�r syns skull eller i uppriktighet;
och d�r�ver gl�der jag mig. Ja, jag skall ock framgent f�
gl�dja mig;
19. ty jag vet att detta skall l�nda mig till fr�lsning, genom eder
f�rb�n och d�rigenom att Jesu Kristi Ande f�rl�nas mig.
20. Det �r n�mligen min tr�ngtan och mitt hopp att jag i intet skall
komma p� skam, utan att Kristus, nu s�som alltid, skall av mig
med all frimodighet bliva f�rh�rligad i min kropp, det m� ske
genom liv eller genom d�d.
21. Ty att leva, det �r f�r mig Kristus, och att d�, det �r f�r mig
en vinning.
22. Men om det att leva i k�ttet f�r mig �r att utf�ra ett arbete
som b�r frukt, vilketdera skall jag d� v�lja? Det kan jag icke
s�ga.
23. Jag drages �t b�da h�llen. Ty v�l �stundar jag att bryta upp
och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket b�ttre;
24. men att jag lever kvar i k�ttet �r f�r eder skull mer av n�den.
25. Och d� jag �r f�rvissad h�rom, vet jag att jag skall leva kvar
och f�rbliva hos eder alla, eder till f�rkovran och gl�dje i
tron,
26. f�r att eder ber�mmelse skall �verfl�da i Kristus Jesus, i fr�ga
om mig, d�rigenom att jag �nnu en g�ng kommer till eder.
27. F�ren allenast en s�dan vandel som �r v�rdig Kristi evangelium,
s� att jag -- vare sig jag kommer och bes�ker eder, eller jag
f�rbliver fr�nvarande -- f�r h�ra om eder att I st�n fasta i en
och samme Ande och endr�ktigt k�mpen tillsammans f�r tron p�
evangelium,
28. utan att i n�got stycke l�ta skr�mma eder av motst�ndarna. Ty
att I s� skicken eder �r f�r dem ett vittnesb�rd om att de
sj�lva g� mot f�rd�rvet, men att I skolen bliva fr�lsta, och
detta av Gud.
29. �t eder har ju f�runnats icke allenast att tro p� Kristus, utan
ock att lida f�r hans skull,
30. i det att I haven samma kamp som I f�rr s�gen mig hava och nu
h�ren att jag har.
*50/02 Paulus' brev till filipperna, 2 Kapitlet
Paulus' brev till filipperna, 2 Kapitlet
Paulus uppmanar till endr�kt och till
�dmjukhet efter Kristi f�red�me samt
till allvarlig str�van efter fr�lsning;
s�ger sig vilja s�nda Timoteus och
Epafroditus till Filippi.
1. Om nu f�rmaning i Kristus, om uppmuntran i k�rlek, om gemenskap
i Anden, om hj�rtlig godhet och barmh�rtighet betyda n�got,
2. g�ren d� min gl�dje fullkomlig, i det att I �ren ens till
sinnes, uppfyllda av samma k�rlek, endr�ktiga, liksinnade,
3. fria ifr�n genstridighet och ifr�n beg�r efter f�f�nglig �ra.
Fasthellre m� var och en i �dmjukhet akta den andre f�rmer �n
sig sj�lv.
4. Och sen icke var och en p� sitt eget b�sta, utan var och en
ocks� p� andras.
5. Varen s� till sinnes som Kristus Jesus var[1],
6. han som var till i Guds-skepnad, men icke r�knade j�mlikheten
med Gud s�som ett byte,
7. utan utblottade sig sj�lv, i det han antog tj�nare-skepnad, n�r
han kom i m�nniskogestalt. S� befanns han i utv�rtes m�tto vara
s�som en m�nniska
8. och �dmjukade sig och blev lydig intill d�den, ja, intill d�den
p� korset.
9. D�rf�r har ock Gud upph�jt honom �ver allting och givit honom
det namn som �r �ver alla namn
10. f�r att i Jesu namn alla kn�n skola b�ja sig, deras som �ro i
himmelen, och deras som �ro p� jorden, och deras som �ro under
jorden,
11. och f�r att alla tungor skola bek�nna, Gud, Fadern, till �ra,
att Jesus Kristus �r Herre.
12. D�rf�r, mina �lskade, s�som I alltid f�rut haven varit lydiga,
s� m�n I ocks� nu med fruktan och b�van arbeta p� eder
fr�lsning, och det icke allenast s�som I gjorden, d� jag var
n�rvarande, utan �nnu mycket mer nu, d� jag �r fr�nvarande.
13. Ty Gud �r den som verkar i eder b�de vilja och g�rning, f�r att
hans goda vilja skall ske.
14. G�ren allt utan att knorra och tveka,
15. s� att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
ibland �ett vr�ngt och avogt sl�kte�, inom vilket I lysen s�som
himlaljus i v�rlden,
16. i det att I h�llen fast vid livets ord. Bliven mig s� till
ber�mmelse p� Kristi dag, till ett vittnesb�rd om att jag icke
har str�vat f�rg�ves och icke f�rg�ves har arbetat.
17. Men om �n mitt blod bliver utgjutet s�som ett drickoffer, n�r
jag f�rr�ttar min tempeltj�nst och d�rvid framb�r offret av eder
tro, s� gl�der jag mig dock och deltager i allas eder gl�dje.
18. Sammalunda m�n ock I gl�djas och deltaga i min gl�dje.
19. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna s�nda Timoteus till
eder, s� att ock jag f�r k�nna hugnad genom det som jag d� h�r
om eder.
20. Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s�
uppriktigt hj�rta kommer att hava omsorg om eder.
21. Allasammans s�ka de sitt eget, icke vad som h�r Kristus Jesus
till.
22. Men hans bepr�vade trohet k�nnen I; I veten huru han med mig har
verkat i evangelii tj�nst, s�som en son tj�nar sin fader.
23. Honom hoppas jag allts� kunna s�nda, s� snart jag har f�tt se
huru det g�r med min sak.
24. Och i Herren �r jag viss om att jag ocks� sj�lv snart skall f�
komma.
25. Emellertid har jag funnit det n�dv�ndigt att s�nda brodern
Epafroditus, min medarbetare och medk�mpe, tillbaka till eder,
honom som I haven skickat hit, f�r att � edra v�gnar �verl�mna
�t mig vad jag kunde beh�va.
26. Ty han l�ngtar efter eder alla och har ingen ro, d�rf�r att I
haven h�rt honom vara sjuk.
27. Han har ocks� verkligen varit sjuk, ja, n�ra d�den, men Gud
f�rbarmade sig �ver honom; och icke allenast �ver honom, utan
ocks� �ver mig, f�r att jag icke skulle f� bedr�velse p�
bedr�velse.
28. D�rf�r �r jag s� mycket mer angel�gen att s�nda honom, b�de f�r
att I skolen f� gl�djen att �terse honom, och f�r att jag sj�lv
d�rigenom skall f� l�ttnad i min bedr�velse.
29. Tagen allts� emot honom i Herren, med all gl�dje, och h�llen
s�dana m�n i �ra.
30. Ty f�r Kristi verks skull var han n�ra d�den, i det han satte
sitt liv p� spel, f�r att giva mig ers�ttning f�r den tj�nst
som jag m�ste sakna fr�n eder personligen.
[1] Eller: Haven i edert f�rh�llande till varandra samma sinne som I
haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.
*50/03 Paulus' brev till filipperna, 3 Kapitlet
Paulus' brev till filipperna, 3 Kapitlet
Paulus varnar f�r judekristna irrl�rare.
Sj�lv r�knar han den f�rm�nsr�tt han
kunde hava s�som israelit f�r intet, i
j�mf�relse med kunskapen om Kristus. Mot
det m�let jagar han, och han uppmanar
filipperna att f�lja honom efter.
1. F�r �vrigt, mina br�der, gl�djen eder i Herren. Att skriva till
eder detsamma som f�rut, det r�knar jag icke f�r n�got besv�r,
och det �r f�r eder tryggare.
2. Given akt p� de hundarna, given akt p� de onda arbetarna, given
akt p� �de s�nderskurna�.
3. Ty vi �ro �de omskurna�, vi som genom Guds Ande tj�na Gud och
ber�mma oss av Kristus Jesus och icke f�rtr�sta p� k�ttet --
4. fast�n jag f�r min del v�l ocks� kunde hava sk�l att f�rtr�sta
p� k�ttet. Ja, om n�gon menar sig kunna f�rtr�sta p� k�ttet, s�
kan jag det �nnu mer,
5. jag som blev omskuren, n�r jag var �tta dagar gammal, jag som �r
av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr�, f�dd av
hebr�er, jag som i fr�ga om lagen har varit en faris�,
6. i fr�ga om nit�lskan varit en f�rsamlingens f�rf�ljare, i fr�ga
om r�ttf�rdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en
ostrafflig man.
7. Men allt det som var mig en vinning, det har jag f�r Kristi
skull r�knat s�som en f�rlust.
8. Ja, jag r�knar i sanning allt s�som f�rlust mot det som �r l�ngt
mer v�rt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det �r f�r
hans skull som jag har g�tt f�rlustig alltsammans och nu r�knar
det s�som avskr�de, p� det att jag m� vinna Kristus
9. och bliva funnen i honom, icke med min egen r�ttf�rdighet, den
som kommer av lag, utan med den r�ttf�rdighet som kommer genom
tro p� Kristus, r�ttf�rdigheten av Gud, p� grund av tron.
10. Ty jag vill l�ra k�nna honom och hans uppst�ndelses kraft och f�
k�nna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
genom en d�d s�dan som hans,
11. om jag s� skulle kunna n� fram till uppst�ndelsen fr�n de d�da.
12. Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sj�lv
har blivit vunnen av Kristus Jesus.
13. Ja, mina br�der, jag h�ller icke f�re att jag �nnu har vunnit
det, men ett g�r jag: jag f�rg�ter det som �r bakom mig och
str�cker mig mot det som �r framf�r mig
14. och jagar mot m�let, f�r att f� den segerl�n som h�lles framf�r
oss genom Guds kallelse ovanifr�n, i Kristus Jesus.
15. M� d�rf�r vi alla som �ro �fullkomliga� hava ett s�dant
t�nkes�tt. Men om s� �r, att I i n�got stycke haven andra
tankar, s� skall Gud ocks� d�r�ver giva eder klarhet.
16. Dock, s�vitt vi redan hava hunnit n�got fram�t, s� l�tom oss
vandra vidare p� samma v�g.
17. Mina br�der, varen ock I mina efterf�ljare, och sen p� dem som
vandra p� samma s�tt som jag, eftersom I ju haven oss till
f�red�me.
18. Ty det �r s�som jag ofta har sagt eder och nu �ter m�ste s�ga
under t�rar: m�nga vandra s�som fiender till Kristi kors,
19. och deras �nde �r f�rd�rv; de hava buken till sin Gud och s�ka
sin �ra i det som �r deras skam, och deras sinne �r v�nt till
det som h�r jorden till.
20. Vi �ter hava v�rt medborgarskap i himmelen, och d�rifr�n v�nta
vi ock Herren Jesus Kristus s�som Fr�lsare,
21. vilken skall s� f�rvandla v�r f�rnedringskropp, att den bliver
lik hans h�rlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan
underl�gga sig allt.
*50/04 Paulus' brev till filipperna, 4 Kapitlet
Paulus' brev till filipperna, 4 Kapitlet
F�rmaningar. Tacks�gelser till
filipperna f�r deras k�rleksg�va.
H�lsningar och slut�nskan.
1. D�rf�r, mina �lskade och efterl�ngtade br�der, min gl�dje och
min krona, st�n fasta i Herren med detta sinne, I mina �lskade.
2. Evodia f�rmanar jag, och Syntyke f�rmanar jag att de skola vara
ens till sinnes i Herren.
3. Ja, ocks� till dig, min Synsygus -- du som med r�tta b�r det
namnet[1] -- har jag en b�n: Var dessa kvinnor till hj�lp, ty
j�mte mig hava de k�mpat i evangelii tj�nst, de s�v�l som
Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn �ro skrivna i
livets bok.
4. Gl�djen eder i Herren alltid. �ter vill jag s�ga: Gl�djen eder.
5. L�ten edert saktmod bliva kunnigt f�r alla m�nniskor. Herren
�r n�ra!
6. G�ren eder intet bekymmer, utan l�ten i allting edra �nskningar
bliva kunniga inf�r Gud, genom �kallan och b�n, med tacks�gelse.
7. S� skall Guds frid, som �verg�r allt f�rst�nd, bevara edra
hj�rtan och edra tankar, i Kristus Jesus.
8. F�r �vrigt, mina br�der, vad sant �r, vad v�rdigt, vad r�tt, vad
rent �r, vad som �r �lskligt och v�rt att akta, ja, allt vad
dygd heter, och allt som f�rtj�nar att prisas -- t�nken p� allt
s�dant.
9. Detta, som I haven l�rt och inh�mtat och haven h�rt av mig och
sett hos mig, det skolen I g�ra; och s� skall fridens Gud vara
med eder.
10. Det har varit f�r mig en stor gl�dje i Herren att I nu omsider
haven kommit i en s� god st�llning, att I haven kunnat t�nka p�
mitt b�sta. Dock, I t�nkten nog ocks� f�rut d�rp�, men I haden
icke tillf�lle att g�ra n�got.
11. Icke som om jag h�rmed ville s�ga att n�got har fattats mig; ty
jag har l�rt mig att vara n�jd med de omst�ndigheter i vilka jag
�r.
12. Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
�verfl�d. Med vilken st�llning och vilka f�rh�llanden som helst
�r jag f�rtrogen: jag kan vara m�tt, och jag kan vara hungrig;
jag kan hava �verfl�d, och jag kan lida brist.
13. Allt f�rm�r jag i honom som giver mig kraft.
14. Dock gjorden I v�l d�ri att I visaden mig deltagande i mitt
betryck.
15. I veten ju ock sj�lva, I filipper, att under evangelii f�rsta
tid, d� n�r jag hade dragit bort ifr�n Macedonien, ingen annan
f�rsamling �n eder tr�dde i s�dan f�rbindelse med mig, att
r�kning kunde f�ras �ver �utgivet och mottaget�.
16. Ty medan jag �nnu var i Tessalonika, s�nden I mig b�de en och
tv� g�nger vad jag beh�vde. --
17. Icke som om jag skulle �stunda sj�lva g�van; nej, vad jag
�stundar �r en s�dan frukt d�rav, som rikligen kommer eder
sj�lva till godo.
18. Jag har nu f�tt ut allt, och det i �verfl�dande m�tt. Jag har
fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder g�va, �en
v�lbehaglig lukt�, ett offer som t�ckes Gud och behagar honom
v�l.
19. S� skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt m�tt och p�
ett h�rligt s�tt i Kristus Jesus giva eder allt vad i beh�ven.
20. Men v�r Gud och Fader tillh�r �ran i evigheternas evigheter.
Amen.
21. H�lsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De br�der som
�ro h�r hos mig h�lsa eder.
22. Alla de heliga h�lsa eder, f�rst och fr�mst de som h�ra till
kejsarens hus.
23. Herrens, Jesu Kristi, n�d vare med eder ande.
[1] Synsygus betyder medhj�lpare.
*51/ Paulus' brev till kolosserna
*51/01 Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet
Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Kolosse,
tackar Gud f�r deras tro och k�rlek,
beder f�r deras fortg�ende andliga
tillv�xt, vittnar om Kristus s�som Guds
avbild, f�rsamlingens huvud och den som
skaffar f�rsoning med Gud; talar om vad
han sj�lv har lidit f�r f�rsamlingen
under f�rkunnandet av evangelii stora
hemlighet.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s� ock brodern
Timoteus,
2. h�lsar de heliga som bo i Kolosse, de troende br�derna i
Kristus. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader.
3. Vi tacka Gud, v�r Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid f�r eder i
v�ra b�ner,
4. ty vi hava h�rt om eder tro i Kristus Jesus och om den k�rlek
som I haven till alla de heliga;
5. vi tacka honom f�r det hopps skull, som �r f�rvarat �t eder i
himmelen. Om detta hopp haven I redan f�rut f�tt h�ra, genom
sanningens ord i det evangelium
6. som har kommit till eder, likasom det ock �r att finna �verallt
i v�rlden och d�r b�r frukt och v�xer till, p� samma s�tt som
det har gjort bland eder, allt ifr�n den dag, d� I h�rden det
och l�rden i sanning k�nna Guds n�d.
7. Det var ju en s�dan undervisning I mottogen av Epafras, v�r
�lskade medtj�nare, som i v�rt st�lle �r eder en trogen Kristi
tj�nare;
8. det �r ocks� han som f�r oss har omtalat eder k�rlek i Anden.
9. Allt ifr�n den dag d� vi fingo h�ra h�rom, hava vi d�rf�r, � v�r
sida, icke upph�rt att bedja f�r eder och b�nfalla om att I m�n
bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
vishet och andligt f�rst�nd.
10. S� skolen I kunna f�ra en vandel som �r v�rdig Herren, honom i
allt till behag, och genom kunskapen om Gud b�ra frukt och v�xa
till i allt gott verk.
11. Och genom hans h�rliga makt skolen I p� allt s�tt uppfyllas av
kraft till att bevisa st�ndaktighet och t�lamod i allt;
12. och I skolen med gl�dje tacka Fadern, som har gjort eder
skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
ljuset.
13. Ty han har fr�lst oss fr�n m�rkrets v�lde och f�rsatt oss i sin
�lskade Sons rike.
14. I honom hava vi f�rlossningen, f�rl�telsen f�r v�ra synder,
15. i honom som �r den osynlige Gudens avbild och f�rstf�dd f�re
allt skapat.
16. Ty i honom skapades allt i himmelen och p� jorden, synligt s�v�l
som osynligt, b�de tron�nglar och herrar och furstar och
v�ldigheter i andev�rlden. Alltsammans har blivit skapat genom
honom och till honom.
17. Ja, han �r till f�re allt annat, och alltsammans �ger best�nd i
honom.
18. Och han �r huvudet f�r kroppen, det �r f�rsamlingen, han som �r
begynnelsen, den f�rstf�dde ifr�n de d�da. S� skulle han i allt
vara den fr�mste.
19. Ty det behagade Gud att l�ta all fullhet taga sin boning i honom
20. och att genom honom f�rsona allt med sig, sedan han genom blodet
p� hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle s� ske
med allt vad p� jorden och i himmelen �r.
21. Ocks� �t eder, som f�rut voren bortkomna fr�n honom och genom
edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
22. ocks� �t eder har han nu skaffat f�rsoning i hans jordiska
kropp, genom hans d�d, f�r att kunna st�lla eder fram inf�r sig
heliga och obefl�ckade och ostraffliga --
23. om I n�mligen f�rbliven i tron, v�l grundade och fasta, utan att
l�ta rubba eder fr�n det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
det evangelium som I haven h�rt, och som blivit predikat bland
allt skapat under himmelen, det vars tj�nare jag, Paulus, har
blivit.
24. Nu gl�der jag mig mitt i mina lidanden f�r eder; och vad som
fattas i det m�tt av Kristus-bedr�velser som jag i mitt k�tt
m�ste utst�, det uppfyller jag nu f�r hans kropp, som �r
f�rsamlingen.
25. Ty dennas tj�nare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
Gud, som har blivit mig givet, att jag n�mligen �verallt skall
f�r eder f�rkunna Guds ord,
26. den hemlighet som tids�ldrar och sl�kten igenom hade varit
f�rdold, men som nu har blivit uppenbarad f�r hans heliga.
27. Ty f�r dem ville Gud kung�ra huru rik p� h�rlighet den �r bland
hedningarna, denna hemlighet, vilken �r �Kristus i eder, v�rt
h�rlighetshopp�.
28. Och honom f�rkunna vi f�r v�r del, i det vi f�rmana var m�nniska
och undervisa var m�nniska med vishet, f�r att kunna st�lla fram
var m�nniska s�som fullkomlig i Kristus.
29. Och f�r det m�let arbetar och k�mpar jag, i enlighet med hans
kraft, som m�ktigt verkar i mig.
*51/02 Paulus' brev till kolosserna, 2 Kapitlet
Paulus' brev till kolosserna, 2 Kapitlet
F�rmaning att h�lla sig till Kristus.
Varning f�r falska l�ror, f�r tr�ldom
under m�nniskobud, f�r �ngladyrkan.
F�reskrifter r�rande mat m. m.
1. Jag vill n�mligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
utst� f�r eder och f�r f�rsamlingen i Laodicea och f�r alla de
andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
2. Ty jag �nskar, att deras hj�rtan skola f� hugnad, d�rigenom att
de slutas tillsammans i k�rlek och komma till en full
f�rst�ndsvisshets hela rikedom, till en r�tt kunskap om Guds
hemlighet, vilken �r Kristus;
3. ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
f�rdolda.
4. Detta s�ger jag, f�r att ingen skall bedraga eder med skenfagert
tal.
5. Ty om jag ock till kroppen �r fr�nvarande, s� �r jag dock i
anden hos eder och gl�der mig, n�r jag ser den ordning, som
r�der bland eder, och n�r jag ser fastheten i eder tro p�
Kristus.
6. S�som I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s� vandren i
honom
7. och varen rotade i honom och l�ten eder uppbyggas i honom och
bef�stas i tron, i enlighet med den undervisning I haven f�tt,
och �verfl�den i tacks�gelse.
8. Sen till, att ingen f�r bortf�ra eder s�som ett segerbyte genom
sin tomma och bedr�gliga �vishetsl�ra�, i det att han �beropar
f�derne�rvda m�nniskomeningar och h�ller sig till v�rldens
�makter�[1] och icke till Kristus.
9. Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
10. och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
som �r huvudet f�r alla andev�rldens furstar och v�ldigheter.
11. I honom haven I ock blivit omskurna genom en omsk�relse, som
icke skedde med h�nder, en som bestod d�ri att I bleven avkl�dda
eder k�ttsliga kropp; jag menar omsk�relsen i Kristus.
12. I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
dopet blivit uppv�ckta med honom, genom tron p� Guds kraft, hans
som uppv�ckte honom fr�n de d�da.
13. Ja, ocks� eder som voren d�da genom edra synder och genom edert
k�tts oomskurenhet, ocks� eder har han gjort levande med honom;
ty han har f�rl�tit oss alla v�ra synder.
14. Han har n�mligen utpl�nat den handskrift som genom sina stadgar
anklagade oss och l�g oss i v�gen; den har han skaffat undan
genom att nagla den fast vid korset.
15. Han har avv�pnat andev�rldens furstar och v�ldigheter och l�tit
dem bliva till skam inf�r alla, i det att han i honom har
triumferat �ver dem.
16. L�ten d�rf�r ingen d�ma eder i fr�ga om mat och dryck eller
ang�ende h�gtid eller nym�nad eller sabbat.
17. S�dant �r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
verkligheten sj�lv finnes hos Kristus.
18. L�ten icke segerl�nen tagas ifr�n eder av n�gon som har sin lust
i ��dmjukhet� och �ngladyrkan och g�r sig stor med sina syner,
n�gon som utan orsak �r uppbl�st genom sitt k�ttsliga sinne
19. och icke h�ller sig till honom som �r huvudet, honom fr�n vilken
hela kroppen vinner sin tillv�xt i Gud, i det att den av sina
ledg�ngar och senor f�r bist�nd och sammanh�llning.
20. Om I nu haven d�tt med Kristus och s� blivit frigjorda ifr�n
v�rldens �makter�, varf�r l�ten I d� allahanda stadgar l�ggas p�
eder, likasom levden I �nnu i v�rlden:
21. �Det skall du icke taga i�, �Det skall du icke smaka�, �Det
skall du icke komma vid�,
22. och detta n�r det g�ller ting, som alla �ro best�mda till att g�
under genom f�rbrukning -- allt till �tlydnad av m�nniskobud och
m�nniskol�ror?
23. Visserligen har allt detta f�tt namn om sig att vara �vishet�,
eftersom d�ri ligger ett sj�lvvalt gudstj�nstv�sende och ett
slags ��dmjukhet� och en kroppens sp�kning; men ingalunda ligger
d�ri �en viss heder�, det tj�nar allenast till att n�ra det
k�ttsliga sinnet.
[1] Se Makter i Ordf�rkl.
*51/03 Paulus' brev till kolosserna, 3 Kapitlet
Paulus' brev till kolosserna, 3 Kapitlet
F�rmaning att s�ka det som �r d�rovan,
att avl�gga synden och ikl�da sig
barmh�rtighet, godhet och andra
kristliga dygder. �kta makars,
f�r�ldrars, barns, tj�nares och
husb�nders plikter.
1. Om I allts� �ren uppst�ndna med Kristus, s� s�ken det som �r
d�rovan, d�r varest Kristus �r och sitter p� Guds h�gra sida.
2. Ja, haven edert sinne till det som �r d�rovan, icke till det som
�r p� jorden.
3. Ty I haven d�tt, och edert liv �r f�rdolt med Kristus i Gud.
4. N�r Kristus, han som �r v�rt liv, bliver uppenbarad, d� skolen
ock I med honom bliva uppenbarade i h�rlighet.
5. S� d�den nu edra lemmar, som h�ra jorden till: otukt, orenhet,
lusta, ond beg�relse, s� ock girigheten, som ju �r avgudadyrkan;
6. ty f�r s�dant kommer Guds vrede.
7. I de synderna vandraden ocks� I f�rut, d� I �nnu haden edert liv
i dem.
8. Men nu skolen ocks� I l�gga bort alltsammans; vrede, h�ftighet,
ondska, sm�delse och skamligt tal ur eder mun;
9. I skolen icke ljuga p� varandra. I haven ju avkl�tt eder den
gamla m�nniskan med hennes g�rningar
10. och ikl�tt eder den nya, den som f�rnyas till sann kunskap och
s� bliver en avbild av honom som har skapat henne.
11. Och d�rvid kommer det icke an p� om n�gon �r grek eller jude,
omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, tr�l eller fri;
nej, Kristus �r allt och i alla.
12. S� kl�den eder nu s�som Guds utvalda, hans heliga och �lskade, i
hj�rtlig barmh�rtighet, godhet, �dmjukhet, saktmod, t�lamod.
13. Och haven f�rdrag med varandra och f�rl�ten varandra, om n�gon
har n�got att f�rebr� en annan. S�som Herren har f�rl�tit eder,
s� skolen ock I f�rl�ta.
14. Men �ver allt detta skolen I ikl�da eder k�rleken, ty den �r
fullkomlighetens sammanh�llande band.
15. Och l�ten Kristi frid regera i edra hj�rtan; ty till att �ga den
�ren I ock kallade s�som lemmar i en och samma kropp. Och varen
tacksamma.
16. L�ten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och
f�rmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovs�nger och
andliga visor, och sjungen med tacks�gelse till Guds �ra i edra
hj�rtan.
17. Och allt, vadhelst I f�retagen eder i ord eller g�rning, g�ren
det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
18. I hustrur, underordnen eder edra m�n, s�som tillb�rligt �r i
Herren.
19. I m�n, �lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
20. I barn, varen edra f�r�ldrar lydiga i allt, ty detta �r
v�lbehagligt i Herren.
21. I f�der, reten icke edra barn, p� det att de icke m� bliva
klenmodiga.
22. I tj�nare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med
�gontj�nst, av beg�r att behaga m�nniskor, utan av uppriktigt
hj�rta, i Herrens fruktan.
23. Vadhelst I g�ren, g�ren det av hj�rtat, s�som tj�naden I Herren
och icke m�nniskor.
24. I veten ju, att I till vederg�llning skolen av Herren f� eder
arvedel; den herre I tj�nen �r Kristus.
25. Den som g�r or�tt, han skall f� igen den or�tt han har gjort,
utan anseende till personen.
Paulus' brev till kolosserna, 4 Kapitlet
F�rmaning till b�n och till vislig
vandel. Personliga meddelanden.
H�lsningar och slut�nskan.
1. I herrar, given edra tj�nare, vad r�tt och billigt �r; I veten
ju, att ocks� I haven en herre i himmelen.
*51/04 Paulus' brev till kolosserna, 4 Kapitlet
2. Varen uth�lliga i b�nen och vaken i den under tacks�gelse.
3. Och bedjen j�mv�l f�r oss, att Gud m� �t oss �ppna en d�rr f�r
ordet, s� att vi f� f�rkunna Kristi hemlighet, den hemlighet,
f�r vars skull jag ocks� �r en f�nge;
4. ja, bedjen, att jag m� uppenbara den med de r�tta orden.
5. Skicken eder visligt mot dem som st� utanf�r och tagen v�l i akt
vart l�gligt tillf�lle.
6. Edert tal vare alltid v�lbehagligt, kryddat med salt; I b�ren
f�rst�, huru I skolen svara var och en.
7. Om allt vad mig ang�r skall min �lskade broder Tykikus, min
trogne tj�nare och min medtj�nare i Herren, underr�tta eder.
8. Honom s�nder jag till eder, just f�r att I skolen f� veta, huru
det �r med oss, och f�r att han skall hugna edra hj�rtan.
9. Tillika s�nder jag Onesimus, min trogne och �lskade broder, eder
landsman. De skola underr�tta eder om allting h�r.
10. Aristarkus, min medf�nge, h�lsar eder; s� g�r ock Markus,
Barnabas syskonbarn. Ang�ende honom haven I redan f�tt
f�reskrifter; och om han kommer till eder, s� tagen v�nligt emot
honom.
11. Ocks� Jesus, som kallas Justus, h�lsar eder. Av de omskurna �ro
dessa mina enda medarbetare f�r Guds rike, och de hava varit mig
till hugnad.
12. Epafras, eder landsman, h�lsar eder, en Kristi Jesu tj�nare, som
i sina b�ner alltid k�mpar f�r eder, f�r att I skolen st� fasta
och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som �r Guds vilja.
13. Ty jag giver honom det vittnesb�rdet, att han har stor m�da f�r
eder likasom ock f�r dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
14. Lukas, l�karen, den �lskade brodern, h�lsar eder; s� g�r ock
Demas.
15. H�lsen br�derna i Laodicea, s� ock Nymfas tillika med den
f�rsamling som kommer tillhopa i hans hus.
16. Sedan detta brev har blivit uppl�st hos eder, s� s�rjen f�r att
det ock bliver uppl�st i laodic�ernas f�rsamling och att j�mv�l
I f�n l�sa det brev, som kommer fr�n Laodicea.
17. S�gen ock detta till Arkippus: �Hav akt p� det �mbete, som du
har undf�tt i Herren, s� att du fullg�r, vad d�rtill h�r.�
18. H�r skriver jag, Paulus, min h�lsning med egen hand. T�nken p�
mina bojor. N�d vare med eder.
*52/ Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna
*52/01 Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Tessalonika
och tackar Gud f�r evangelii framg�ng
bland dem.
1. Paulus och Silvanus och Timoteus h�lsa tessalonikernas
f�rsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. N�d och
frid[1] vare med eder.
2. Vi tacka Gud alltid f�r eder alla, n�r vi t�nka p� eder i v�ra
b�ner.
3. Ty oavl�tligen ih�gkomma vi inf�r v�r Gud och Fader edra
g�rningar i tron och edert arbete i k�rleken och eder
st�ndaktighet i hoppet, i v�r Herre Jesus Kristus.
4. Vi veta ju, k�re br�der, i Guds �lskade, huru det var, n�r I
bleven utvalda:
5. v�rt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i
kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock p� vad
s�tt vi upptr�dde bland eder, till edert b�sta.
6. Och I � eder sida bleven v�ra efterf�ljare och d�rmed Herrens, i
det att, I mitt under stort betryck, togen emot ordet med gl�dje
i helig ande.
7. S� bleven I sj�lva ett f�red�me f�r alla de troende i Macedonien
och Akaja.
8. Ty fr�n eder har genljudet av Herrens ord g�tt vidare ut; icke
allenast i Macedonien och Akaja, utan allest�des har eder tro p�
Gud blivit k�nd, s� att vi f�r v�r del icke beh�va tala n�got
d�rom.
9. Ty sj�lva f�rkunna de om oss, med vilken framg�ng vi begynte
v�rt arbete hos eder, och huru I fr�n avgudarna omv�nden eder
till Gud, till att tj�na den levande och sanne Guden,
10. och till att v�nta hans Son fr�n himmelen, honom som han har
uppv�ckt fr�n de d�da, Jesus, som fr�lsar oss undan den kommande
vredesdomen.
[1] av Gud, v�r Fader, och Herren Jesu Kristus
*52/02 Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet
Paulus p�minner om sitt f�rsta
upptr�dande bland dem, tackar Gud f�r
deras trohet under utst�ndna lidanden,
uttalar sin l�ngtan efter att �terse
dem.
1. I veten ju sj�lva, k�re br�der, att det icke var utan kraft vi
begynte v�rt arbete hos eder.
2. Nej, fast�n vi, s�som i veten, i Filippi f�rut hade f�tt utst�
lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i v�r Gud
till att f�rkunna f�r eder Guds evangelium, under mycken kamp.
3. Ty vad vi tala till tr�st och f�rmaning, det har icke sin grund i
villfarelse eller i orent upps�t, ej eller sker det med svek;
4. utan d�rf�r att vi av Gud hava pr�vats v�rdiga att f� evangelium
oss betrott, tala vi i enlighet d�rmed, icke f�r att vara
m�nniskor till behag, utan f�r att vara Gud till behag, honom
som pr�var v�ra hj�rtan.
5. Aldrig n�gonsin hava vi upptr�tt med smickrets ord, det veten I,
ej heller s�, att vi skulle f� en f�rev�ndning att bereda oss
vinning -- Gud �r v�rt vittne.
6. Ej heller hava vi s�kt pris av m�nniskor, vare sig av eder eller
av andra,
7. fast�n vi s�som Kristi apostlar v�l hade kunnat upptr�da med
myndighet. Tv�rtom hava vi visat oss milda bland eder, s�som n�r
en moder omhuldar sina sp�da barn.
8. I s�dan �mhet om eder ville vi g�rna icke allenast g�ra ocks�
eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra v�ra
liv f�r eder, ty I haden blivit oss k�ra.
9. I kommen ju ih�g, k�re br�der, v�rt arbete och v�r m�da, huru
vi, under det att vi predikade f�r eder Guds evangelium,
str�vade natt och dag, f�r att icke bliva n�gon av eder till
tunga.
10. I sj�lva �ren v�ra vittnen, och Gud �r v�rt vittne, I veten, och
han vet huru heligt, och r�ttf�rdigt och ostraffligt vi f�rh�llo
oss mot eder, I som tron.
11. Likaledes veten I huru vi f�rmanade och uppmuntrade var och en
av eder, s�som en fader sina barn,
12. och huru vi uppfordrade eder att f�ra en vandel som vore v�rdig
Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin h�rlighet.
13. D�rf�r tacka vi ock oavl�tligen Gud f�r att I, n�r I undfingen
det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det s�som
m�nniskoord, utan s�som Guds ord, vilket det f�rvisso �r, ett
ord som ock �r verksamt i eder som tron.
14. I, k�re br�der, haven ju blivit efterf�ljare till de Guds
f�rsamlingar i Kristus Jesus som �ro i Judeen. Ty I haven av
edra egna landsm�n f�tt lida detsamma som de hava lidit av
judarna --
15. av dem som d�dade b�de Herren Jesus och profeterna och f�rjagade
oss, och som �ro misshagliga f�r Gud och fiender till alla
m�nniskor,
16. i det att de s�ka hindra oss att tala till hedningarna, s� att
dessa kunna bliva fr�lsta. S� uppfylla de alltj�mt sina synders
m�tt. Dock, vredesdomen har kommit �ver dem i all sin str�nghet.
17. Men d� vi nu hava m�st vara skilda fr�n eder, k�re br�der --
visserligen allenast f�r en kort tid och i utv�rtes m�tto, icke
till hj�rtat -- hava vi blivit s� mycket mer angel�gna att f� se
edra ansikten och k�nt stor �stundan d�refter.
18. Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, f�r
min del b�de en och tv� g�nger -- men Satan har hindrat oss.
19. Ty vem �r v�rt hopp och v�r gl�dje och v�r ber�mmelses krona
inf�r v�r Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just
I?
20. Ja, I �ren v�r �ra och v�r gl�dje.
*52/03 Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet
Paulus, som icke sj�lv har kunnat bes�ka
tessalonikerna, har s�nt Timoteus till
dem och gl�der sig nu �ver de
underr�ttelser som denne har f�rt med
sig tillbaka.
1. D�rf�r, n�r vi icke mer kunde uth�rda, besl�to vi att stanna
ensamma kvar i Aten,
2. och s�nde �stad Timoteus, v�r broder och Guds tj�nare vid
f�rkunnandet av evangelium om Kristus, f�r att han skulle styrka
och uppmuntra eder i eder tro,
3. s� att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten
sj�lva att s�dana �ro oss f�relagda.
4. Redan n�r vi voro hos eder, sade vi ju eder f�rut att vi skulle
komma att utst� lidanden. S� har nu ock skett, det veten I.
5. Det var ocks� d�rf�r som jag s�nde honom �stad, n�r jag icke mer
kunde uth�rda; ty jag ville veta n�got om eder tro, eftersom jag
fruktade att frestaren till �ventyrs hade s� frestat eder, att
v�rt arbete skulle bliva utan frukt.
6. Men nu, d� Timoteus har kommit tull oss fr�n eder och f�rkunnat
f�r oss det glada budskapet om eder tro och k�rlek, och sagt oss
att I alltj�mt haven oss i god h�gkomst, och att I l�ngten efter
att se oss, likasom vi l�ngta efter eder,
7. nu hava vi i fr�ga om eder, k�re br�der, genom eder tro f�tt
hugnad i all v�r n�d och allt v�rt lidande.
8. Ty nu leva vi, eftersom I st�n fasta i Herren.
9. Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud f�r eder, till geng�ld f�r
all den gl�dje som vi genom eder hava inf�r v�r Gud?
10. Natt och dag �r det v�r innerligaste b�n, att vi m� f� se edra
ansikten och avhj�lpa vad som kan brista i eder tro.
11. Men v�r Gud och Fader sj�lv och v�r Herre Jesus m� f�r oss j�mna
v�gen till eder.
12. Och eder m� Herren giva en allt st�rre och mer �verfl�dande
k�rlek till varandra, ja, till alla m�nniskor, en s�dan k�rlek
som vi hava till eder,
13. s� att edra hj�rtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
inf�r v�r Gud och Fader vid v�r Herre Jesu tillkommelse, n�r han
kommer med alla sina heliga.
*52/04 Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 4 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 4 Kapitlet
Paulus �nskar att tessalonikerna m�
ytterligare f�rkovras i vad som h�r till
en helig vandel, uttalar sig om Herrens
tillkommelse och om de d�das
uppst�ndelse.
1. Ytterligare, k�re br�der, bedja vi nu och f�rmana eder i Herren
Jesus att allt mer f�rkovra eder i en s�dan vandel som I haven
f�tt l�ra av oss att I skolen f�ra, Gud till behag -- en s�dan
vandel som I redan f�ren.
2. I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
3. Ty detta �r Guds vilja, detta som h�r till eder helgelse, att I
avh�llen eder fr�n otukt,
4. och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse
och �ra,
5. icke i beg�relses lusta s�som hedningarna -- vilka icke k�nna
Gud --
6. och att ingen i sitt f�rh�llande till sin broder kr�nker honom
eller g�r honom n�got f�rf�ng, ty Herren �r en h�mnare �verallt
detta, s�som vi redan f�rut hava sagt och betygat f�r eder.
7. Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i
helgelse.
8. Den som icke vill veta av detta, han f�rkastar allts� icke en
m�nniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i
eder.
9. Om broderlig k�rlek �r det icke beh�vligt att skriva till eder,
ty I haven sj�lva f�tt l�ra av Gud att �lska varandra;
10. s� handlen I ju ock mot alla br�derna i hela Macedonien. Men vi
f�rmana eder, k�re br�der, att allt mer f�rkovra eder h�ri
11. och att s�tta eder �ra i att leva i stillhet och sk�ta vad eder
�ligger och arbeta med edra h�nder, enligt vad vi hava bjudit
eder,
12. s� att I skicken eder h�viskt mot dem som st� utanf�r och icke
beh�ven anlita n�gons hj�lp.
13. Vi vilja icke l�mna eder, k�re br�der, i okunnighet om huru det
f�rh�ller sig med dem som avsomna, f�r att I icke skolen s�rja
s�som de andra, de som icke hava n�got hopp.
14. Ty lika visst som Jesus, s�som vi tro, har d�tt och har
uppst�tt, lika visst skall ock Gud genom Jesus f�ra dem som �ro
avsomnade fram j�mte honom.
15. S�som ett ord fr�n Herren s�ga vi eder n�mligen detta, att vi
som leva och l�mnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda
skola komma f�re dem som �ro avsomnade.
16. Ty Herren skall sj�lv stiga ned fr�n himmelen, och ett maktbud
skall ljuda, en �ver�ngels r�st och en Guds basun. Och f�rst
skola de i Kristus d�da uppst�;
17. sedan skola vi som d� �nnu leva och hava l�mnats kvar bliva
j�mte dem bortryckta p� skyar upp i luften, Herren till m�tes;
och s� skola vi alltid f� vara hos Herren.
18. S� tr�sten nu varandra med dessa ord.
*52/05 Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 5 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till tessalonikerna, 5 Kapitlet
Ytterligare om Herrens tillkommelse.
F�rmaningar och slut�nskan.
1. Vad �ter ang�r tid och stund h�rf�r, s� �r det icke beh�vligt
att d�rom skriva till eder, k�re br�der.
2. Ty I veten sj�lva nogsamt att Herrens dag kommer s�som en tjuv
om natten.
3. B�st de s�ga: �Allt st�r v�l till, och ingen fara �r p� f�rde�,
d� kommer pl�tsligt f�rd�rv �ver dem, s�som f�dslov�ndan �ver en
havande kvinna, och de skola f�rvisso icke kunna fly undan.
4. Men I, k�re br�der, I leven icke m�rker, s� att den dagen kan
komma �ver eder s�som en tjuv;
5. I �ren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi h�ra icke
natten eller m�rkret till;
6. l�tom oss allts� icke sova s�som de andra, utan l�tom oss vaka
och vara nyktra.
7. De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,
de �ro druckna om natten;
8. men vi som h�ra dagen till, vi m� vara nyktra, ikl�dda trons och
k�rlekens pansar, med fr�lsningens hopp s�som hj�lm.
9. Ty Gud har icke best�mt oss till att drabbas av vrede, utan till
att vinna fr�lsning genom v�r Herre, Jesus Kristus,
10. som har d�tt f�r oss, p� det att vi m� leva tillika med honom,
vare sig vi �nnu �ro vakna eller vi �ro avsomnade.
11. Tr�sten d�rf�r varandra inb�rdes, s�som I ock redan g�ren.
12. Vi bedja eder, k�re br�der, att r�tt uppskatta de m�n som arbeta
bland eder, och som �ro edra f�rest�ndare i Herren och f�rmana
eder.
13. L�ten dem vara eder �verm�ttan k�ra, f�r det verks skull som de
utf�ra.
H�llen frid inb�rdes.
14. Vi bjuda eder, k�re br�der: F�rmanen de oordentliga, uppmuntren
de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen t�lamod mot var
man.
15. Sen till, att ingen vederg�ller n�gon med ont f�r ont; faren
fastmer alltid efter att g�ra vad gott �r mot varandra och mot
var man.
16. Varen alltid glada.
17. Bedjen oavl�tligen.
18. Tacken Gud i alla livets f�rh�llanden. Ty att I s� g�ren �r Guds
vilja i Kristus Jesus.
19. Utsl�cken icke Anden,
20. f�rakten icke profetisk tal,
21. men pr�ven allt, beh�llen vad gott �r,
22. avh�llen eder fr�n allt ont, av vad slag det vara m�.
23. Men fridens Gud sj�lv helge eder till hela eder varelse, s� att
hela eder ande och eder sj�l och eder kropp finnas bevarade
ostraffliga vid v�r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
24. Trofast �r han som kallar eder; han skall ock utf�ra sitt verk.
25. K�re br�der, bedjen f�r oss.
26. H�lsen alla br�derna med en helig kyss.
27. Jag besv�r eder vid Herren att l�ta uppl�sa detta brev f�r alla
br�derna.
28. V�r Herres, Jesu Kristi, n�d vare med eder.
*53/ Paulus' andra brev till tessalonikerna
*53/01 Paulus' andra brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet
Paulus' andra brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar de kristna i Tessalonika,
tackar Gud f�r deras tillv�xt i tro och
k�rlek och f�r deras st�ndaktighet under
f�rf�ljelserna, beder till Gud om deras
ytterligare f�rkovran.
1. Paulus och Silvanus och Timoteus h�lsa tessalonikernas
f�rsamling i Gud, v�r Fader, och Herren Jesus Kristus.
2. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, Fadern, och Herren Jesus
Kristus.
3. Vi �ro pliktiga att alltid tacka Gud f�r eder, k�re br�der,
s�som tillb�rligt �r, d�rf�r att eder tro s� m�ktigt tillv�xer,
och den k�rlek I haven till varandra mer och mer f�r�kas hos
eder alla och hos envar av eder.
4. D�rf�r kunna vi sj�lva i Guds f�rsamlingar ber�mma oss av eder,
i fr�ga om eder st�ndaktighet och eder tro under alla edra
f�rf�ljelser, och under de lidanden I m�sten uth�rda.
5. S�dant �r ett vittnesb�rd om att Guds dom bliver r�ttvis. S�
skolen I aktas v�rdiga Guds rike; for dess skull �r det ock som
I liden.
6. Guds r�ttf�rdighet kr�ver ju att de som v�lla eder lidande f�
lidande till vederg�llning,
7. men att I som utst�n lidanden f�n hugnad tillsammans med oss,
n�r Herren Jesus uppenbarar sig fr�n himmelen med sin makts
�nglar,
8. �i l�gande eld�, och l�ter straffet drabba dem som icke k�nna
Gud, och dem som icke �ro v�r Herre Jesu evangelium lydiga.
9. Dessa skola d� bliva straffade med evigt f�rd�rv, bort undan
Herrens ansikte och hans �verv�ldigande h�rlighet,
10. n�r han kommer f�r att f�rh�rligas i sina heliga och visa sig
underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vi hava
framburit till eder haven I trott. S� skall ske p� den dagen.
11. F�rdenskull bedja vi ock alltid f�r eder, att v�r Gud m� akta
eder v�rdiga sin kallelse, och att han m� med kraft fullborda i
eder allt vad en god vilja kan �stunda, och vad tro kan verka,
12. s� att v�r Herre Jesu namn bliver f�rh�rligat i eder, och i
honom, efter v�r Guds och Herrens, Jesu Kristi, n�d.
*53/02 Paulus' andra brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet
Paulus' andra brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet
Innan Kristus kommer, skall f�rst
�Lagl�shetens m�nniska� upptr�da, men
�nnu till en tid h�lles denne tillbaka.
Paulus f�rmanar tessalonikerna till
st�ndaktighet.
1. I fr�ga om v�r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi
skola f�rsamlas till honom, bedja vi eder, k�re br�der,
2. att I icke -- vare sig genom n�gon �andeingivelse� eller p�
grund av n�got ord eller n�got brev, som f�rmenas komma fr�n oss
-- s� hastigt l�ten eder bringas ur fattningen och f�rloren
besinningen, som om Herrens dag redan stode f�r d�rren.
3. L�ten ingen bedraga eder om vad s�tt det vara m�. Ty f�rst m�ste
avfallet hava skett och �Lagl�shetens m�nniska�, f�rd�rvets man,
hava tr�tt fram,
4. vedersakaren, som upph�ver sig �ver allt vad gud heter, och allt
som kallas heligt, s� att han tager sitt s�te i Guds tempel och
f�regiver sig vara Gud.
5. Kommen I icke ih�g att jag sade eder detta, medan jag �nnu var
hos eder?
6. Och I veten vad det �r som nu h�ller honom tillbaka, s� att han
f�rst n�r hans tid �r inne kan tr�da fram.
7. Redan �r ju lagl�shetens hemlighet verksam; allenast m�ste den
som �nnu h�ller tillbaka f�rst skaffas ur v�gen.
8. Sedan skall �den Lagl�se� tr�da fram, och honom skall d� Herren
Jesus d�da med sin muns anda och tillintetg�ra genom sin
tillkommelses uppenbarelse --
9. honom som efter Satans tillskyndelse kommer med l�gnens alla
kraftg�rningar och tecken och under
10. och med or�ttf�rdighetens alla bedr�gliga konster, f�r att
bedraga dem som g� f�rlorade, till straff d�rf�r att de icke
g�vo k�rleken till sanningen rum, s� att de kunde bliva fr�lsta.
11. D�rf�r s�nder ock Gud �ver dem villfarelsens makt, s� att de
s�tta tro till l�gnen,
12. f�r att de skola bliva d�mda, alla dessa som icke hava satt tro
till sanningen, utan funnit behag i or�ttf�rdigheten.
13. Men vi f�r v�r del �ro pliktiga att alltid tacka Gud f�r eder
k�re br�der, I Herrens �lskade, d�rf�r att Gud fr�n begynnelsen
har utvalt eder till fr�lsning, i helgelse i Anden och i tro p�
sanningen.
14. H�rtill har han ock genom v�rt evangelium kallat eder, f�r att I
skolen bliva delaktiga av v�r Herres, Jesu Kristi, h�rlighet.
15. St�n allts� fasta, k�re br�der, och h�llen eder vid de l�rdomar
som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom
brev.
16. Och v�r Herre Jesus Kristus sj�lv och Gud, v�r Fader, som har
�lskat oss och i n�d berett oss en evig hugnad och givit oss ett
gott hopp,
17. han hugne edra hj�rtan, och styrke eder till allt vad gott �r,
b�de i g�rning och i ord.
*53/03 Paulus' andra brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet
Paulus' andra brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet
Uppmaning till f�rb�ner samt till
ordning och arbetsamhet. Slut�nskan.
1. F�r �vrigt, k�re br�der, bedjen f�r oss, att Herrens ord m� hava
framg�ng och komma till �ra hos andra likasom hos eder,
2. s� ock att vi m� bliva fr�lsta ifr�n vanartiga och onda
m�nniskor. Ty tron �r icke var mans.
3. Men Herren �r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder
fr�n det onda.
4. Och vi hava den tillf�rsikten till eder i Herren, att I b�de nu
g�ren och framgent skolen g�ra vad vi bjuda eder.
5. Ja, Herren styre edra hj�rtan till Guds k�rlek och Kristi
st�ndaktighet.
6. Men vi bjuda eder, k�re br�der, i v�r Herres, Jesu Kristi, namn,
att I dragen eder ifr�n var broder som f�r en oordentlig vandel
och icke lever efter de l�rdomar han har mottagit av oss.
7. I veten ju sj�lva huru man b�r efterf�lja oss. Ty vi f�rh�llo
oss icke oordentligt bland eder,
8. ej heller �to vi n�gons br�d f�r intet; tv�rtom �to vi v�rt br�d
under arbete och m�da, och vi str�vade natt och dag, f�r att
icke bliva n�gon av eder till tunga.
9. Icke som om vi ej hade haft r�tt d�rtill, men vi ville l�ta eder
i oss f� ett f�red�me, f�r att I skullen efterf�lja oss.
10. Redan n�r vi voro hos eder, g�vo vi ju eder det budet: om n�gon
icke vill arbeta, s� skall han icke heller �ta.
11. Vi h�ra n�mligen att somliga bland eder f�ra en oordentlig vandel
och icke arbeta, utan allenast syssla med s�dant som icke kommer
dem vid.
12. S�dana m�nniskor bjuda och f�rmana vi i Herren Jesus Kristus,
att de arbeta i stillhet, s� att de kunna �ta sitt eget br�d.
13. Och I, k�re br�der, m�n icke f�rtr�ttas att g�ra vad gott �r.
14. Men om n�gon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s� m�rken
ut f�r eder den mannen, och haven intet umg�nge med honom, p�
det att han m� blygas.
15. H�llen honom dock icke f�r en ov�n, utan f�rmanen honom s�som en
broder.
16. Men fridens Herre sj�lv give eder sin frid alltid och p� allt
s�tt. Herren vare med eder alla.
17. H�r skriver jag, Paulus, min h�lsning med egen hand. Detta �r
ett k�nnetecken i alla mina brev; s� skriver jag.
18. V�r Herres, Jesu Kristi, n�d vare med eder alla.
*54/ Paulus' f�rsta brev till Timoteus
*54/01 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 1 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar Timoteus, uppmanar honom
att st� emot fr�mmande l�ror, tackar Gud
f�r hans of�rskyllda n�d, styrker
Timoteus till den goda striden.
1. Paulus, Kristi Jesu apostel, f�rordnad av Gud, v�r Fr�lsare, och
Kristus Jesus, v�rt hopp,
2. h�lsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. N�d,
barmh�rtighet och frid ifr�n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v�r
Herre!
3. Jag bjuder dig, nu s�som n�r jag for �stad till Macedonien, att
stanna kvar i Efesus och d�r f�rmana somliga att icke f�rkunna
fr�mmande l�ror
4. eller akta p� fabler och sl�ktledningshistorier utan �nde, som
ju snarare v�lla ordstrider �n fr�mja den Guds ordning som
kommer till fullbordan i tron.
5. Och f�rmaningens �ndam�l �r k�rlek av ett rent hj�rta och av ett
gott samvete och av en oskrymtad tro.
6. Fr�n dessa stycken hava somliga farit vilse och v�nt sin h�g
till f�f�ngligt tal --
7. m�nniskor som vilja vara l�rare i lagen, fast�n de icke f�rst�
ens vad de sj�lva tala, eller vad de ting �ro, som de med s�dan
s�kerhet orda om.
8. Men vi veta att lagen �r god, om man n�mligen brukar den s�som
lagen b�r brukas,
9. och om man f�rst�r detta, att lagen �r till icke f�r r�ttf�rdiga
m�nniskor, utan f�r dem som trotsa lag och myndighet, f�r
ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga m�nniskor,
faderm�rdare och moderm�rdare, f�r mandr�pare,
10. f�r dem som �va otukt och onaturlig v�llustsynd, f�r dem som �ro
m�nniskos�ljare, l�gnare, menedare eller n�got annat som strider
mot den sunda l�ran --
11. detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
h�rlighet, varmed jag har blivit betrodd.
12. V�r Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag f�r
att han har tagit mig i sin tj�nst och funnit mig vara
f�rtroende v�rd,
13. mig som f�rut var en h�dare och f�rf�ljare och v�ldsverkare. Men
barmh�rtighet vederfors mig, eftersom jag icke b�ttre visste,
n�r jag i min otro handlade s�.
14. Och v�r Herres n�d blev s� mycket mer �verfl�dande, med tron och
k�rleken i Kristus Jesus.
15. Det �r ett fast ord och i allo v�rt att mottagas, att Kristus
Jesus har kommit i v�rlden f�r att fr�lsa syndare, bland vilka
jag �r den fr�mste.
16. Men att barmh�rtighet vederfors mig, det skedde just f�r att
Kristus Jesus skulle fr�mst p� mig bevisa all sin l�ngmodighet,
och l�ta mig bliva en f�rstlingsbild av dem som skulle komma att
tro p� honom och s� vinna evigt liv.
17. Men evigheternas konung, den of�rg�nglige, osynlige, ende Guden,
vare �ra och pris i evigheternas evigheter! Amen.
18. Att s� f�rmana dem, det �l�gger jag dig, min son Timoteus, i
enlighet med de profetord som en g�ng uttalades �ver dig. M� du
i kraft av dem strida den goda striden,
19. rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu
visserligen somliga skjutit � sido, men de hava d�rigenom lidit
skeppsbrott i tron.
20. Till dem h�ra Hymeneus och Alexander, vilka jag har �verl�mnat
�t Satan, f�r att de skola bliva s� tuktade, att de icke vidare
sm�da.
*54/02 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 2 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 2 Kapitlet
F�reskrifter f�r gudstj�nsten, s�rskilt
i fr�ga om kvinnornas upptr�dande vid
denna.
1. S� uppmanar jag nu framf�r allt d�rtill att man m� bedja,
�kalla, anropa och tacka Gud f�r alla m�nniskor,
2. f�r konungar och all �verhet, s� att vi kunna f�ra ett lugnt och
stilla liv, p� ett i allo fromt och v�rdigt s�tt.
3. S�dant �r gott och v�lbehagligt inf�r Gud, v�r Fr�lsare,
4. som vill att alla m�nniskor skola bliva fr�lsta och komma till
kunskap om sanningen.
5. Ty en enda �r Gud, och en enda �r medlare emellan Gud och
m�nniskor: en m�nniska, Kristus Jesus,
6. han som gav sig sj�lv till l�sen f�r alla, varom ock
vittnesb�rdet skulle framb�ras, n�r tiden var inne.
7. Och sj�lv har jag blivit satt till att vara dess f�rkunnare och
apostel -- det s�ger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja,
till att i tro och sanning vara en l�rare f�r hedningar.
8. Jag vill allts� att m�nnen allest�des skola f�rr�tta b�n, i det
att de, fria ifr�n vrede och disputerande, upplyfta heliga
h�nder.
9. Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptr�da i h�visk dr�kt,
att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med h�rfl�tningar
och guld eller p�rlor eller dyrbara kl�der,
10. utan med goda g�rningar, s�som det h�ves kvinnor som vilja
r�knas f�r gudfruktiga.
11. Kvinnan b�r i stillhet l�ta sig undervisas och d�rvid helt
underordna sig.
12. D�remot kan jag icke tillst�dja en kvinna att sj�lv upptr�da
s�som l�rare, ej heller att r�da �ver sin man; fastmer m� hon
leva i stillhet.
13. Adam blev ju f�rst skapad och sedan Eva.
14. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev sv�rt bedragen och
f�rleddes till �vertr�delse.
15. Dock skall kvinnan, under det hon f�der sina barn, vinna
fr�lsning, om hon f�rbliver i tro och k�rlek och helgelse, med
ett tuktigt v�sende.
*54/03 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 3 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 3 Kapitlet
Hurudana f�rsamlingsf�rest�ndare och
f�rsamlingstj�nare b�ra vara.
Gudsfruktans hemlighet.
1. Det �r ett visst ord, att om n�gons h�g st�r till en
f�rsamlingsf�rest�ndares �mbete, s� �r det en god verksamhet han
�stundar.
2. En f�rsamlingsf�rest�ndare b�r d�rf�r vara of�rvitlig; han b�r
vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, h�visk i sitt
skick, g�stv�nlig, v�l skickad att undervisa,
3. icke begiven p� vin, icke v�ldsam, utan foglig, icke
stridslysten, fri ifr�n penningbeg�r.
4. Han b�r v�l f�rest� sitt eget hus och h�lla sina barn i lydnad,
med all v�rdighet;
5. ty huru skulle dem som icke vet att f�rest� sitt eget hus kunna
sk�ta Guds f�rsamling?
6. Han b�r icke vara nyomv�nd, f�r att han icke skall f�rblindas av
h�gmod och s� hemfalla under dj�vulens dom.
7. Han b�r ock hava gott vittnesb�rd om sig av dem som st� utanf�r,
s� att han icke uts�ttes f�r sm�lek och faller i dj�vulens
snara.
8. F�rsamlingstj�narna b�ra likaledes skicka sig v�rdigt, icke vara
tvetaliga, icke ben�gna f�r mycket vindrickande, icke snikna
efter slem vinning;
9. de b�ra �ga trons hemlighet i ett rent samvete.
10. Men ocks� dessa skola f�rst pr�vas; d�refter m� de, om de
befinnas of�rvitliga, f� tj�na f�rsamlingen.
11. �r det kvinnor, s� b�ra dessa likaledes skicka sig v�rdigt, icke
g� omkring med f�rtal, men vara nyktra och trogna i allt.
12. En f�rsamlingstj�nare skall vara en enda kvinnas man; han skall
h�lla god ordning p� sina barn och v�l f�rest� sitt hus.
13. Ty de som hava v�l sk�tt en f�rsamlingstj�nares syssla, de vinna
en aktad st�llning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
Jesus, upptr�da med mycken frimodighet.
14. Detta skriver jag till dig, fast�n jag hoppas att snart f� komma
till dig.
15. Jag vill n�mligen, om jag likv�l skulle dr�ja, att du skall veta
huru man b�r f�rh�lla sig i Guds hus, som ju �r den levande
Gudens f�rsamling, sanningens st�djepelare och grundf�ste.
16. Och erk�nt stor �r gudaktighetens hemlighet:
�Han som blev uppenbarad i k�ttet,
r�ttf�rdigad i anden, sedd av �nglar,
predikad bland hedningarna,
trodd i v�rlden,
upptagen i h�rligheten.�
*54/04 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 4 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 4 Kapitlet
Paulus f�ruts�ger ett kommande avfall
fr�n tron, med allahanda villol�ror, och
f�rmanar Timoteus till trohet i det kall
han har mottagit.
1. Men Anden s�ger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
avfalla fr�n tron och h�lla sig till villoandar och till onda
andars l�ror.
2. S� skall ske genom l�gnpredikanters skrymteri, m�nniskors som i
sina egna samveten �ro br�nnm�rkta s�som brottslingar,
3. och som f�rbjuda �ktenskap och vilja att man skall avh�lla sig
fr�n allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacks�gelse
mottagas av dem som tro och hava l�rt k�nna sanningen.
4. Ty allt vad Gud har skapat �r gott, och intet �r f�rkastligt,
n�r det mottages med tacks�gelse:
5. det bliver n�mligen helgat genom Guds ord och genom b�n.
6. Om du framl�gger detta f�r br�derna, s� bevisar du dig s�som en
god Kristi Jesu tj�nare, d� du ju h�mtar din n�ring av trons och
den goda l�rans ord, den l�ras som du troget har efterf�ljt.
7. Men de oandliga k�ringfablerna m� du visa ifr�n dig. �va dig i
st�llet sj�lv i gudsfruktan.
8. Ty lekamlig �vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
till allt; den har med sig l�fte om liv, b�de f�r denna tiden
och f�r den tillkommande.
9. Detta �r ett fast ord och i allo v�rt att mottagas.
10. Ja, d�rf�r arbeta och k�mpa vi, d� vi nu hava satt v�rt hopp
till den levande Guden, honom som �r alla m�nniskors Fr�lsare,
f�rst och fr�mst deras som tro.
11. S� skall du bjuda och undervisa.
12. L�t ingen f�rakta dig f�r din ungdoms skull; fastmer m� du f�r
dem som tro bliva ett f�red�me i tal och i vandel, i k�rlek, i
tro och i renhet.
13. Var nitisk i att f�rel�sa skriften och i att f�rmana och
undervisa, till dess jag kommer.
14. F�rsumma icke att v�rda den n�deg�va som finnes i dig, och som
gavs dig i kraft av profetord, under handp�l�ggning av de
�ldste.
15. T�nk p� detta, lev i detta, s� att din f�rkovran bliver uppenbar
f�r alla.
16. Hav akt p� dig sj�lv och p� din undervisning, och h�ll stadigt
ut d�rmed; ty om du s� g�r, fr�lsar du b�de dig sj�lv och dem
som h�ra dig.
*54/05 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 5 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 5 Kapitlet
�tskilliga f�reskrifter, s�rskilt om
s�dana �nkor som �ro v�rnl�sa, och om
s�dana �nkor som f� anst�llas i
f�rsamlingens tj�nst, samt om
f�rsamlingens �ldste.
1. En �ldre man m� du icke tillr�ttavisa med h�rda ord; du b�r tala
till honom s�som till en fader. Till yngre m�n m� du tala s�som
till br�der,
2. till �ldre kvinnor s�som till m�drar, till yngre kvinnor s�som
till systrar, i all renhet.
3. �nkor m� du bevisa �ra, om de �ro r�tta, v�rnl�sa �nkor.
4. Men om en �nka har barn eller barnbarn, d� m� i f�rsta rummet
dessa l�ra sig att med tillb�rlig v�rdnad taga sig an sina
n�rmaste och s� �terg�lda sina f�r�ldrar vad de �ro dem
skyldiga; ty s�dant �r v�lbehagligt inf�r Gud.
5. En r�tt, v�rnl�s �nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
och h�ller ut i b�n och �kallan natt och dag.
6. Men en s�dan som allenast g�r sig goda dagar, hon �r d�d, fast�n
hon lever. --
7. F�reh�ll dem ocks� detta, s� att man icke f�r n�got att f�revita
dem.
8. Men om n�gon icke drager f�rsorg om sina egna, f�rst och fr�mst
om sina n�rmaste, s� har denne f�rnekat sin tro och �r v�rre �n
en otrogen.
9. S�som �f�rsamlings�nka� m� ingen annan uppf�ras �n den som �r
minst sextio �r gammal, och som har varit allenast en mans
hustru,
10. en som har det vittnesb�rdet om sig, att hon har �vat goda
g�rningar, uppfostrat barn, givit h�rb�rge �t husvilla, tvagit
heligas f�tter, underst�tt n�dlidande, korteligen, beflitat sig
om allt gott verk.
11. Unga �nkor skall du d�remot icke antaga. Ty n�r de hava njutit
nog av Kristus, vilja de �ter gifta sig;
12. och de �ro d� hemfallna �t dom, eftersom de hava brutit sin
f�rsta tro.
13. D�rtill l�ra de sig ock att vara l�ttjefulla, i det att de l�pa
omkring i husen; ja, icke allenast att vara l�ttjefulla, utan
ock att vara skvalleraktiga och att syssla med s�dant som icke
kommer dem vid, allt medan de tala vad otillb�rligt �r.
14. D�rf�r vill jag att unga �nkor gifta sig, f�da barn, f�rest� var
och en sitt hus och icke giva n�gon motst�ndare anledning att
sm�da.
15. Redan hava ju n�gra vikit av och f�ljt efter Satan.
16. Om n�gon troende, vare sig man eller kvinna, har �nkor att s�rja
f�r, d� m� han underst�dja dem utan att f�rsamlingen betungas,
f�r att denna s� m� kunna underst�dja r�tta, v�rnl�sa �nkor.
17. S�dana �ldste som �ro goda f�rsamlingsf�rest�ndare m� aktas
dubbel heder v�rda, f�rst och fr�mst de som arbeta med
predikande och undervisning.
18. Skriften s�ger ju: �Du skall icke binda munnen till p� oxen som
tr�skar�, s� ock: �Arbetaren �r v�rd sin l�n.� --
19. Upptag intet klagom�l mot n�gon av de �ldste, om det icke
styrkes av tv� eller tre vittnen.
20. Men beg�r n�gon en synd, s� skall du inf�r alla f�reh�lla honom
den, s� att ocks� de andra k�nna fruktan.
21. Jag uppmanar dig allvarligt inf�r Gud och Kristus Jesus och de
utvalda �nglarna att iakttaga detta, utan n�gon f�rutfattad
mening och utan att i n�got stycke f�rfara partiskt.
22. F�rhasta dig icke med handp�l�ggning, och g�r dig icke delaktig
i en annans synder. Bevara dig sj�lv ren.
23. Drick nu icke l�ngre allenast vatten, utan bruka n�got litet vin
f�r din mages skull, eftersom du s� ofta lider av svaghet.
24. Somliga m�nniskors synder ligga i �ppen dag och komma i f�rv�g
fram till dom; andras �ter komma f�rst efter�t fram.
25. Sammalunda pl�ga ock goda g�rningar ligga i �ppen dag; och n�r
s� icke �r, kunna de �nd� icke bliva f�rdolda.
*54/06 Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 6 Kapitlet
Paulus' f�rsta brev till Timoteus, 6 Kapitlet
Tj�nares plikter. Falsk l�ras onda
f�ljder. Gudsfruktan en stor vinning.
Rikedomens faror och dess r�tta bruk.
F�rmaningar och slut�nskan.
1. De som �ro tr�lar och tj�na under andra m� akta sina herrar all
heder v�rda, s� att Guds namn och l�ran icke bliva sm�dade.
2. Men de som hava troende herrar m� icke, d�rf�r att de �ro deras
br�der, akta dem mindre; fastmer m� de tj�na dem s� mycket
villigare, just d�rf�r att de �ro troende och k�ra br�der, dessa
som vinnl�gga sig om att g�ra vad gott �r. S� skall du
undervisa och f�rmana.
3. Om n�gon f�rkunnar fr�mmande l�ror och icke h�ller sig till
sunda ord -- v�r Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den l�ra
som h�r gudsfruktan till,
4. d� �r han f�rblindad av h�gmod, och detta fast�n han intet
f�rst�r, utan �r s�som fr�n vettet i sitt beg�r efter
disputerande och ordstrider, vilka v�lla avund, kiv, sm�delser,
ondskefulla misstankar
5. och st�ndiga tvister mellan m�nniskor som �ro f�rd�rvade i sitt
sinne och hava tappat bort sanningen, m�nniskor som mena att
gudsfruktan �r ett medel till vinning.
6. Ja, gudsfruktan i f�rening med f�rn�jsamhet �r verkligen en stor
vinning.
7. Vi hava ju icke f�rt n�got med oss till v�rlden, just d�rf�r att
vi icke kunna f�ra n�got med oss ut d�rifr�n.
8. Hava vi f�da och kl�der, s� m� vi l�ta oss n�ja d�rmed.
9. Men de som vilja bliva rika, de r�ka in i frestelser och snaror
och hemfalla �t m�nga d�raktiga och skadliga beg�relser, som
s�nka m�nniskorna ned i f�rd�rv och underg�ng.
10. Ty penningbeg�ret �r en rot till allt ont; och somliga hava
l�tit sig s� drivas d�rav, att de hava villats bort ifr�n tron
och d�rigenom tillskyndat sig sj�lva m�nga kval.
11. Men fly s�dant, du gudsm�nniska, och far efter r�ttf�rdighet,
gudsfruktan, tro, k�rlek, st�ndaktighet, saktmod.
12. K�mpa trons goda kamp, s�k att vinna det eviga livet, vartill du
har blivit kallad, du som ock inf�r m�nga vittnen har avlagt den
goda bek�nnelsen.
13. Inf�r Gud, som giver liv �t allt, och inf�r Kristus Jesus, som
under Pontius Pilatus vittnade med den goda bek�nnelsen, manar
jag dig
14. att, sj�lv utan fl�ck och tadel, h�lla vad jag har bjudit,
intill v�r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
15. vilken den salige, ende h�rskaren skall l�ta oss se, n�r tiden
�r inne, han som �r konungarnas konung och herrarnas herre,
16. han som allena har od�dlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
komma, han som ingen m�nniska har sett eller kan se. Honom vare
�ra och evigt v�lde! Amen.
17. Bjud dem som �ro rika i den tids�lder som nu �r att icke
h�gmodas, och att icke s�tta sitt hopp till ovissa rikedomar,
utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta d�rav;
18. bjud dem att g�ra gott, att vara rika p� goda g�rningar, att
vara givmilda och g�rna dela med sig.
19. M� de s� l�gga av �t sig skatter som kunna bliva en god grundval
f�r det tillkommande, s� att de vinna det verkliga livet.
20. O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och v�nd dig
bort ifr�n de oandliga, tomma ord och gens�gelser som komma fr�n
den falskeligen s� kallade �kunskapen�[1],
21. vilken n�gra f�regiva sig �ga, varf�r de ock hava farit vilse i
fr�ga om tron. N�d vare med eder.
[1] Se Kunskap i Ordf�rkl.
*55/ Paulus' andra brev till Timoteus
*55/01 Paulus' andra brev till Timoteus, 1 Kapitlet
Paulus' andra brev till Timoteus, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar Timoteus, uttalar sin
l�ngtan efter honom, f�rmanar honom till
frimodighet och st�ndaktighet i lidandet
f�r evangelium, omn�mner huru han sj�lv
i f�ngenskapen har blivit vederkvickt
genom Onesiforus' trohet.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel -- s�nd enligt det
l�fte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus --
2. h�lsar Timoteus, sin �lskade son. N�d, barmh�rtighet och frid
ifr�n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v�r Herre!
>1 Tim. 1,2.
3. Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina f�rf�der tj�nar, och
det med rent samvete, s�som jag ock oavl�tligen har dig i �tanke
i mina b�ner, b�de natt och dag.
>Apg. 23,1. 24,14 f. Ef 1,16. Fil. 1,3. 3,5 f. 1 Tess. 1,2. 3,10.
4. Och n�r jag kommer ih�g dina t�rar, l�ngtar jag efter att se
dig, f�r att s� bliva uppfylld av gl�dje,
5. d� jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som f�rut bodde
i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu -- d�rom �r
jag f�rvissad -- j�mv�l bor i dig.
>Apg. 16,1.
6. F�rdenskull p�minner jag dig att du m� uppliva den n�deg�va fr�n
Gud, som i f�ljd av min handp�l�ggning finnes i dig.
>1 Tim. 4,14.
7. Ty Gud har icke givit oss en f�rsagdbetens ande, utan en
kraftens och k�rlekens och tuktighetens ande.
>Rom. 8,15.
8. Blygs d�rf�r icke f�r vittnesb�rdet om v�r Herre, ej heller f�r
mig, hans f�nge, utan b�r ocks� du ditt lidande f�r evangelium,
genom den kraft som Gud giver,
>Rom. 1,16. Fil. 4,14. 2 Tim. 2,3.
9. han som har fr�lst oss och kallat oss med en helig kallelse,
icke p� grund av v�ra g�rningar, utan efter sitt eget r�dslut
och sin n�d, den n�d som redan f�r ev�rdliga tider sedan gavs
oss i Kristus Jesus,
>Rom. 9,11 f. Ef. 1,4. Tit. 1,2. 3,4 f.
10. men som nu har blivit uppenbar genom v�r Fr�lsares, Kristi Jesu,
uppenbarelse. Ty han har gjort d�dens makt om intet och f�rt liv
och of�rg�nglighet fram i ljuset genom evangelium,
>Jes. 25,8. 1 Kor. 15,55f. Kol.1,26. Hebr.2,14.
11. till vars f�rkunnare och apostel och l�rare jag har blivit satt.
>Apg. 9,5. 13,2. 22,21. Gal. 1,15 f. 2,8 f. Ef. 3,8. 1 Tim. 2,7.
12. F�rdenskull lider jag ocks� detta, men jag blyges dock icke
d�rf�r. Ty jag vet p� vem jag tror, och jag �r viss om att han
�r m�ktig att f�r �den dagen�[1] bevara vad som har blivit mig
betrott.
>Ps. 16,5. Ef. 3,1. Fil. 1,6.
13. S�som f�rebild i fr�ga om sunda ord m� du, i tron och k�rleken i
Kristus Jesus, hava de ord som du har h�rt av mig.
>2 Tim. 2,2. 3,14.
14. Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har
blivit dig betrott.
>1 Kor. 3,16. 1 Tim. 6,20.
15. Det vet du, att alla i provinsen Asien hava v�nt sig ifr�n mig,
bland dem ocks� Fygelus och Hermogenes.
>2 Tim. 4,10,16.
16. M� Herren visa barmh�rtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han
ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes f�r mina
kedjor;
>Matt. 25,36. 2 Tim. 4,19.
17. fastmer, n�r han kom till Rom, s�kte han efter mig med all iver,
till dess han fann mig.
>Apg. 28,30.
18. Ja, Herren give att han m� finna barmh�rtighet hos Herren p�
�den dagen�. Till huru stor tj�nst han var i Efesus, det vet du
sj�lv b�st.
>Matt. 5,7. Judas v. 21.
[1] Se Dagen i Ordf�rkl.
*55/02 Paulus' andra brev till Timoteus, 2 Kapitlet
Paulus' andra brev till Timoteus, 2 Kapitlet
F�rmaning till Timoteus att vara
st�ndaktig i evangelii tj�nst och att
undfly falska l�ror och onyttiga
ordstrider.
1. S� bliv nu du, min son, allt starkare i den n�d som �r i Kristus
Jesus.
>Ef. 6,10.
2. Och vad du har h�rt av mig och f�tt betygat av m�nga vittnen,
det m� du betro �t m�n som �ro f�rtroende v�rda, och som kunna
bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.
>Tit. 1,5 f.
3. B�r ock du ditt lidande s�som en god Kristi Jesu stridsman.
>2 Tim. 1,8. 4,5.
4. Ingen som tj�nar i krig l�ter sig insn�rjas i n�ringsomsorger,
ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
5. Likas�, om n�gon deltager i en t�vlingskamp, s� vinner han icke
segerkransen, ifall han icke k�mpar efter stadgad ordning.
>1 Kor. 9,25.
6. �kermannen, han som g�r arbetet, b�r fr�mst av alla f� njuta av
frukten.
>1 Kor. 9,7 f.
7. Fatta r�tt vad jag s�ger; Herren skall giva dig f�rst�nd i allt.
8. T�nk p� Jesus Kristus, som �r uppst�nden fr�n de d�da, av Davids
s�d, enligt det evangelium som jag f�rkunnar,
>2 Sam. 7,12. Ps. 132,11. Matt. 1,1, 6. Apg. 2,30 f. 13,22 f.
>Rom. 1,3 f.
9. och i vars tj�nst jag j�mv�l utst�r lidande, ja, till och med
m�ste b�ra bojor s�som en og�rningsman. Men Guds ord b�r icke
bojor.
>Fil. 1,12 f. 2 Tim. 1,12.
10. D�rf�r uth�rdar jag st�ndaktigt allting f�r de utvaldas skull,
p� det att ocks� de m� vinna fr�lsningen i Kristus Jesus och
d�rmed evig h�rlighet.
>Kol. 1,24.
11. Detta �r ett fast ord; ty hava vi d�tt med honom, s� skola vi
ock leva med honom;
>Rom. 6,8. 8,17. 2 Kor. 4,10 f. 1 Petr. 4,13.
12. �ro vi st�ndaktiga, s� skola vi ock f� regera med honom Men
f�rneka vi honom, s� skall ock han f�rneka oss;
>Matt. 10,33. Mark. 8,38. Luk. 9,26. 12,9.
13. �ro vi trol�sa, s� st�r han troget fast vid sitt ord Ty han kan
icke f�rneka sig sj�lv.
>4 Mos. 23,19. Rom. 3,3.
14. P�minn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inf�r Gud att
icke befatta sig med ordstrider; ty s�dana gagna till intet,
utan �ro allenast till f�rd�rv f�r dem som h�ra d�rp�.
>1 Tim. 6,4.
15. Str�va med all flit efter att sj�lv kunna tr�da fram inf�r Gud
s�som en som h�ller provet, en arbetare som icke beh�ver blygas,
utan r�tt f�rvaltar sanningens ord.
>1 Tim. 4,6 f. Tit. 2,7 f.
16. Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med
s�dant komma att g� allt l�ngre i ogudaktighet,
>1 Tim. 6,20 f. Tit. 1,14.
17. och deras tal skall fr�ta omkring sig s�som ett kr�fts�r. Av det
slaget �ro Hymeneus och Filetus;
>1 Tim. 1,20.
18. ty n�r dessa s�ga att uppst�ndelsen redan har skett, hava de
farit vilse fr�n sanningen, och de f�rv�nda s� tron hos somliga.
>1 Kor. 15,12.
19. Dock, Guds fasta grundval f�rbliver best�ndande och har ett
insegel med dessa ord: �Herren k�nner de sina�, och: �Var och en
som �kallar Herrens namn, han v�nde sig bort ifr�n
or�ttf�rdighet.�
>4 Mos. 16,5, 26. Ps. 1,6. Jes. 28,16. Matt. 7,23.
>Joh. 10,14. 13,18.
20. Men i ett stort hus finnas k�rl icke allenast av guld och
silver, utan ock av tr� och lera; och somliga �ro till hedersamt
bruk, andra till mindre hedersamt.
>Rom. 9,21.
21. Om nu n�gon h�ller sig ren och obesmittad av s�dant folk, d�
bliver han ett k�rl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt f�r
sin herre, tj�nligt till allt vad gott �r.
>2 Tim. 3,17.
22. Fly ungdomens onda beg�relser, och far efter r�ttf�rdighet, tro
och k�rlek, och frid med dem som av rent hj�rta �kalla Herren.
>1 Tim. 6,11. Hebr. 12,14.
23. Men undvik d�raktiga och barnsliga tvistefr�gor; du vet ju att
de f�da av sig strider.
>1 Tim. 1,4. Tit. 3,9.
24. Och en Herrens tj�nare b�r icke strida, utan vara mild mot alla,
v�l skickad att undervisa, t�lig n�r han f�r lida.
>1 Tim. 3,2 f. Tit. 1,7.
25. Han b�r med saktmod tillr�ttavisa de motsp�nstiga, i hopp att
Gud till �ventyrs skall f�rl�na dem b�ttring, s� att de komma
till kunskap om sanningen,
>Apg. 5,31. 11,18. Gal. 6,1. 2 Tim. 4,2.
26. och i hopp att de s� skola bliva nyktra och d�rigenom befrias ur
dj�vulens snara; ty av honom �ro de f�ngade, s� att de g�ra hans
vilja
*55/03 Paulus' andra brev till Timoteus, 3 Kapitlet
Paulus' andra brev till Timoteus, 3 Kapitlet
Den yttersta tidens ondska. F�rmaning
till Timoteus att h�lla fast vid
evangelii l�ra.
1. Men det m� du veta, att i de yttersta dagarna sv�ra tider skola
komma.
>1 Tim. 4,1. 2 Petr. 2,1. 3,2. Judas v. 18.
2. Ty m�nniskorna skola d� vara sj�lviska, penningk�ra, stortaliga,
�vermodiga, sm�delystna, olydiga mot sina f�r�ldrar, otacksamma,
gudl�sa,
>Rom. 1,29 f.
3. k�rleksl�sa mot sina n�rmaste, trol�sa, begivna p� f�rtal,
om�ttliga, tygell�sa, fientliga mot det goda,
4. f�rr�diska, besinningsl�sa, f�rblindade av h�gmod; de skola
�lska v�llust mer �n Gud,
>Fil. 3,19.
5. de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
av dess kraft.
V�nd dig bort ifr�n s�dana.
>Matt. 7,15. 15,7 f. Rom. 16,17. 2 Tess. 3,6. Tit. 1,16. 3,10.
>2 Joh. v. 10.
6. Ty till dem h�ra de m�n som inn�stla sig i husen och f�nga svaga
kvinnor, som �ro tyngda av synder och drivas av allahanda
beg�relser,
>Tit. 1,11.
7. kvinnor som alltj�mt h�lla p� med att l�ra, men aldrig kunna
komma till kunskap om sanningen.
8. Och s�som Jannes och Jambres stodo emot Moses, s� st� dessa m�n
emot sanningen; de �ro m�nniskor som �ro f�rd�rvade i sitt sinne
och icke h�lla provet i fr�ga om tron.
>2 Mos. 7,11 f. Rom. 1,28. 1 Tim. 6,5.
9. Men de skola icke tillst�djas att g� l�ngre, ty deras galenskap
skall bliva uppenbar f�r alla, s�som det skedde med de m�nnens.
10. Du �ter har blivit min efterf�ljare l�ra, i vandel, i
str�vanden, i tro, t�lamod, i k�rlek, i st�ndaktighet,
>1 Tim. 4,6.
11. under f�rf�ljelser och lidanden, s�dana som drabbade mig i
Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, s�dana f�rf�ljelser har jag
f�tt utst�, men ur alla har Herren fr�lst mig.
>Ps. 34,20. Apg. 13,50. 14,1 f., 18. 2 Kor. 1,10.
12. S� skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
Jesus, f� lida f�rf�ljelse.
>Matt. 16,24 f. Joh. 15,18 f. 16,33. Apg. 14,22. 1 Tess. 3,3.
13. Men onda m�nniskor och bedragare skola g� allt l�ngre i ondska;
de skola f�rvilla andra och sj�lva bliva f�rvillade.
14. Men f�rbliv du vid det som du har l�rt, och som du har f�tt
visshet om. Du vet ju av vilka du har l�rt det,
>2 Tim. 2,2,
15. och du k�nner fr�n barndomen de heliga skrifter som kunna giva
dig vishet, s� att du bliver fr�lst genom den tro du har i
Kristus Jesus.
>Ps. 119,99.
16. All skrift som �r ingiven av Gud �r ock nyttig till
undervisning, till bestraffning, till uppr�ttelse, till fostran
i r�ttf�rdighet,
>Luk. 24,27. Rom. 15,4. 2 Petr. 1,19 f.
17. s� att en gudsm�nniska kan bliva fullt f�rdig, v�l skickad till
allt gott verk.
>1 Tim. 6,11. 2 Tim. 2,21.
*55/04 Paulus' andra brev till Timoteus, 4 Kapitlet
Paulus' andra brev till Timoteus, 4 Kapitlet
Paulus f�rmanar ytterligare Timoteus
till nit och trohet i �mbetet, talar om
sin snart f�rest�ende d�d, beder
Timoteus skyndsamt komma till Rom.
Personliga meddelanden. H�lsningar och
slut�nskan.
1. Jag uppmanar dig allvarligt inf�r Gud och Kristus Jesus, inf�r
honom som skall d�ma levande och d�da, jag uppmanar dig vid hans
tillkommelse och hans rike:
>Apg. 10,42. Rom. 14,9. 1 Petr. 4,5.
2. Predika ordet, tr�d upp i tid och otid, bestraffa tillr�ttavisa,
f�rmana med allt t�lamod och med undervisning i alla stycken.
>Apg. 20,20, 31. 2 Tim. 2,25.
3. Ty den tid kommer, d� de icke l�ngre skola f�rdraga den sunda
l�ran, utan efter sina egna beg�relser skola samla �t sig l�rare
hoptals, alltefter som det kliar dem i �ronen,
>1 Tim. 4,1.
4. en tid d� de skola v�nda sina �ron fr�n sanningen, och i st�llet
v�nda sig till fabler.
>2 Tess. 2,10 f. 1 Tim. 1,4. 4,7.
5. Men du, var nykter i allting, b�r ditt lidande, utf�r en
evangelists verk, fullg�r i allo vad som tillh�r ditt �mbete.
>2 Tim. 1,8. 2,3.
6. Ty sj�lv �r jag nu p� v�g att offras, och tiden �r inne, d� jag
skall bryta upp.
>Fil. 1,23. 2,17. 2 Petr. 1,14.
7. Jag har k�mpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
jag har bevarat tron.
>Apg. 20,24. 1 Kor. 9,24 f. Fil. 3,14. 1 Tim. 6,12. Hebr. 12,1.
8. Nu ligger r�ttf�rdighetens segerkrans tillreds �t mig, och
Herren, den r�ttf�rdige domaren, skall giva den �t mig p� �den
dagen�[1], och icke �t mig allenast, utan �t alla som hava
�lskat hans tillkommelse.
>>Vish. 4,2. 1 Petr. 5,4. Jak. 1,12. Upp. 2,10.
9. L�t dig angel�get vara att snart komma till mig.
>2 Tim. 1,4.
10. Ty av k�rlek till denna tids�lders v�sende har Demas �vergivit
mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit
sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
>Kol. 4,14.
11. Lukas �r den ende som �r kvar hos mig.
Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
och tj�na mig.
>Apg. 12,12, 56. 15,37 f. Kol. 4,10.
12. Tykikus har jag s�nt till Efesus.
>Ef. 6,21. Kol. 4,7. Tit. 3,12.
13. N�r du kommer, s� hav med dig den mantel som jag l�mnade kvar
hos Karpus i Troas, s� ock b�ckerna, f�rst och fr�mst
pergamentskrifterna.
14. Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
vederg�lla honom efter hans g�rningar.
>2 Sam. 3,39. Ps. 28,4 f. 1 Tim. 1,20.
15. Ocks� du m� taga dig till vara f�r honom, ty han har h�ftigt
tr�tt upp emot det som vi hava talat.
16. Vid mitt f�rsta f�rsvar inf�r r�tta kom ingen mig till hj�lp,
utan alla �verg�vo mig; m� det icke bliva dem tillr�knat.
>2 Tim. 1,15.
17. Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, f�r att genom mig
ordet �verallt skulle bliva predikat, s� att alla hedningar
finge h�ra det; och s� blev jag r�ddad ur lejonets gap.
>Ps. 22,22. Dan. 6,22. Apg. 23,11. 27,23 f.
18. Ja, Herren skall r�dda mig fr�n alla ondskans tilltag och fr�lsa
mig till sitt himmelska rike. Honom tillh�r �ran i evigheternas
evigheter. Amen.
>Matt. 6,13.
19. H�lsa Priska och Akvila, s� ock Onesiforus' hus.
>Apg. 18,2, 18, 26. Rom. 16,3. 1 Kor. 16,19. 2 Tim. 1,16.
20. Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus l�mnade jag sjuk
efter mig i Miletus.
>Apg. 19,22. 20,4, 15. 21,29. Rom. 16,23.
21. L�t dig angel�get vara att komma hit f�re vintern.
Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla br�derna h�lsa
dig.
22. Herren vare med din ande. N�d vare med eder.
[1] Se Dagen i Ordf�rkl.
*56/ Paulus' brev till Titus
*56/01 Paulus' brev till Titus, 1 Kapitlet
Paulus' brev till Titus, 1 Kapitlet
Paulus h�lsar Titus och meddelar honom
f�reskrifter om huru �ldste skola
tills�ttas och falska l�rare bek�mpas.
1. Paulus, Guds tj�nare och Jesu Kristi apostel, s�nd att verka f�r
Guds utvaldas tro och f�r kunskapen om den sanning som h�r
gudsfruktan till,
2. s�nd, d�rf�r att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt
liv har Gud, som icke kan ljuga, f�r ev�rdliga tider sedan
utlovat,
3. och n�r tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
varmed jag genom Guds, v�r Fr�lsares, befallning blev betrodd --
4. jag, Paulus, h�lsar Titus, min sannskyldige son p� grund av
gemensam tro. N�d och frid ifr�n Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
v�r Fr�lsare!
5. N�r jag l�mnade dig kvar p� Kreta, var det f�r att du skulle
ordna vad som �nnu �terstod att ordna, och f�r att du, p� det
s�tt som jag har �lagt dig, skulle i var s�rskild stad tills�tta
�ldste,
6. varhelst n�gon of�rvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte f�r oskickligt
leverne eller vore uppstudsiga.
7. Ty en f�rsamlingsf�rest�ndare b�r vara of�rvitlig, s�som det
h�ves en Guds f�rvaltare, icke sj�lvgod, icke snar till vrede,
icke begiven p� vin, icke v�ldsam, icke sniken efter slem
vinning.
8. Han b�r fastmer vara g�stv�nlig, nit�lska f�r vad gott �r, leva
tuktigt, r�ttf�rdigt, heligt och �terh�llsamt;
9. han b�r h�lla sig stadigt vid det fasta ordet, s�som han har
f�tt l�ra det, s� att han �r m�ktig b�de att f�rmana medelst den
sunda l�ran och att vederl�gga dem som s�ga emot.
10. Ty m�nga finnas som icke vilja veta av n�gon myndighet, m�nga
som f�ra f�f�ngligt tal och bedraga m�nniskors sinnen; s� g�ra i
synnerhet de omskurna.
11. P� s�dana b�r man tysta munnen, ty de f�rvilla hela hus genom
att f�r slem vinnings skull f�rkunna otillb�rliga l�ror.
12. En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: �Kreterna,
l�gnare j�mt, �ro odjur, glupska och lata.�
13. Och det vittnesb�rdet �r sant. Du skall d�rf�r str�ngt
tillr�ttavisa dem, s� att de bliva sunda i tron
14. och icke akta p� judiska fabler och vad som p�bjudes av
m�nniskor som v�nda sig fr�n sanningen.
15. Allt �r rent f�r dem som �ro rena; men f�r de orena och otrogna
�r intet rent, utan hos dem �ro b�de f�rst�nd och samvete
orenade.
16. De s�ga sig k�nna Gud, men med sina g�rningar f�rneka de det; ty
de �ro vederstyggliga och oh�rsamma m�nniskor, odugliga till
allt gott verk.
*56/02 Paulus' brev till Titus, 2 Kapitlet
Paulus' brev till Titus, 2 Kapitlet
F�rmaningar till �ldre och yngre
medlemmar av f�rsamlingen, m�n och
kvinnor, s�rskilt till tj�narna. Guds
n�ds kraft.
1. Du �ter m� tala vad som �r den sunda l�ran v�rdigt.
2. F�rmana de �ldre m�nnen att vara nyktra, att skicka sig v�rdigt
och tuktigt, att vara sunda i tro, i k�rlek, i st�ndaktighet.
3. F�rmana likaledes de �ldre kvinnorna att skicka sig s�som det
h�ves heliga kvinnor, att icke g� omkring med f�rtal, icke vara
tr�lar under beg�ret efter vin, utan l�ra andra vad gott �r, f�r
att fostra dem till tuktighet.
4. F�rmana de yngre kvinnorna att �lska sina m�n och sina barn,
5. att f�ra en tuktig och ren vandel, att vara goda husm�drar och
att underordna sig sina m�n, s� att Guds ord icke bliver sm�dat.
6. F�rmana likaledes de yngre m�nnen att skicka sig tuktigt.
7. Bliv dem i allo ett f�red�me i goda g�rningar, och l�t dem i din
undervisning finna of�rfalskad renhet och v�rdighet,
8. med sunt, ostraffligt tal, s� att den som st�r oss emot m�ste
blygas, d� han nu icke har n�got ont att s�ga om oss.
9. F�rmana tj�narna att i allt underordna sig sina herrar, att
skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,
10. att icke beg� n�gon o�rlighet, utan p� allt s�tt visa dem redbar
trohet, s� att de i alla stycken bliva en prydnad f�r Guds, v�r
Fr�lsares, l�ra.
11. Ty Guds n�d har uppenbarats till fr�lsning f�r alla m�nniskor;
12. den fostrar oss till att avs�ga oss all ogudaktighet och alla
v�rldsliga beg�relser, och till att leva tuktigt och r�ttf�rdigt
och gudfruktigt i den tids�lder som nu �r,
13. medan vi v�nta p� v�rt saliga hopps fullbordan och p� den store
Gudens och v�r Fr�lsares, Kristi Jesu, h�rlighets uppenbarelse
--
14. hans som har utgivit sig sj�lv f�r oss, till att f�rlossa oss
fr�n all or�ttf�rdighet, och till att rena �t sig ett
egendomsfolk, som beflitar sig om att g�ra vad gott �r.
15. S� skall du tala; och du skall f�rmana och tillr�ttavisa dem med
all myndighet. L�t ingen f�rakta dig.
*56/03 Paulus' brev till Titus, 3 Kapitlet
Paulus' brev till Titus, 3 Kapitlet
De troende b�ra visa lydnad och saktmod
mot alla m�nniskor, under besinnande av
den n�d Gud har l�tit vederfaras dem.
Varning f�r gagnl�sa l�rostrider.
Personliga meddelanden. H�lsningar och
slut�nskan.
1. L�gg dem p� minnet att de b�ra vara underd�niga �verheten, dem
som hava myndighet, att de b�ra visa lydnad och vara redo till
allt gott verk,
2. att de icke m� sm�da n�gon, icke vara stridslystna, utan vara
fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
m�nniskor.
3. Vi voro ju sj�lva f�rut of�rst�ndiga, oh�rsamma och
vilsefarande, vi voro tr�lar under allahanda beg�relser och
lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro v�rda att avskys,
och vi hatade varandra.
4. Men n�r Guds, v�r Fr�lsares, godhet och k�rlek till m�nniskorna
uppenbarades,
5. d� fr�lste han oss, icke p� grund av r�ttf�rdighetsg�rningar som
vi hade gjort, utan efter sin barmh�rtighet, genom ett bad till
ny f�delse och f�rnyelse i helig ande,
6. som han rikligen utg�t �ver oss genom Jesus Kristus, v�r
Fr�lsare,
7. f�r att vi, r�ttf�rdiggjorda genom hans n�d, skulle, s�som v�rt
hopp �r, f� evigt liv till arvedel.
8. Detta �r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
h�rom, f�r att de som s�tta tro till Gud m� beflita sig om att
r�tt ut�va goda g�rningar. S�dant �r gott och gagneligt f�r
m�nniskorna.
9. Men d�raktiga tvistefr�gor och sl�ktledningshistorier m� du
undfly, s� ock tr�tor och strider om lagen; ty s�dant �r
gagnl�st och f�f�ngligt.
10. En man som kommer partis�ndring �stad m� du visa ifr�n dig,
sedan du en eller tv� g�nger har f�rmanat honom;
11. ty du vet att en s�dan �r f�rv�nd och beg�r synd, ja, han har
sj�lv f�llt domen �ver sig.
12. N�r jag framdeles s�nder Artemas eller Tykikus till dig, l�t dig
d� angel�get vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
beslutit att stanna d�r �ver vintern.
13. Senas, den lagkloke, och Apollos m� du med all omsorg utrusta
f�r deras resa, s� att intet fattas dem.
14. Och m� j�mv�l v�ra br�der, f�r att icke bliva utan frukt, l�ra
sig att r�tt ut�va goda g�rningar, d�r hj�lp �r av n�den.
15. Alla som �ro h�r hos mig h�lsa dig. H�lsa dem som �lska oss i
tron. N�d vare med eder alla.
*57 Paulus' brev till Filemon
Paulus' brev till Filemon
H�lsning. B�n om tillgift f�r Onesimus.
Slut�nskan.
1. Paulus, Kristi Jesu f�nge, och brodern Timoteus h�lsa Filemon,
v�r �lskade broder och medarbetare,
2. och Appfia, v�r syster, och Arkippus, v�r medk�mpe, och den
f�rsamling som kommer tillhopa i ditt hus.
3. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren
Jesus Kristus.
4. Jag tackar min Gud alltid, n�r jag t�nker p� dig i mina b�ner,
5. ty jag har h�rt om den k�rlek och den tro som du har till Herren
Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
6. Och min b�n �r att den tro du har gemensam med oss m� visa sig
verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i
Kristus.
7. Ty jag har f�tt mycken gl�dje och hugnad av den k�rlek varmed
du, min broder, har vederkvickt de heligas hj�rtan.
8. D�rf�r, fast�n jag med mycken frimodighet i Kristus kunde
befalla dig att g�ra vad du nu b�r g�ra,
9. beder jag dig dock hellre d�rom f�r k�rlekens skull -- jag,
s�dan jag nu �r, den gamle Paulus, han som d�rtill nu �r en
Kristi Jesu f�nge;
10. ja, jag beder dig f�r min son, den som jag har f�tt i min
f�ngenskap, f�r Onesimus,
11. som f�rut var ingalunda var dig till �till gagn�, men som nu �r
b�de dig och mig till stort gagn.
12. Denne s�nder jag h�r tillbaka till dig; och n�r jag s� g�r, �r
det s�som s�nde jag �stad mitt eget hj�rta.
13. Jag hade v�l sj�lv velat beh�lla honom hos mig, s� att han �
dina v�gnar kunde hava betj�nat mig i den f�ngenskap som jag
utst�r f�r evangelii skull.
14. Men utan ditt samtycke ville jag intet g�ra, ty det goda du
gjorde skulle ju icke ske s�som av tv�ng, utan g�ras av fri
vilja.
15. N�r han f�r en liten tid blev skild fr�n dig, skedde detta till
�ventyrs just f�r att du skulle f� honom igen f�r alltid,
16. nu icke l�ngre s�som en tr�l, utan s�som n�got vida mer �n en
tr�l: s�som en �lskad broder. Detta �r han redan f�r mig i
h�gsta m�tto; huru mycket mer d� f�r dig, han, din broder b�de
efter k�ttet och i Herren!
17. Om du allts� h�ller mig f�r din medbroder, s� tag emot honom
s�som du skulle taga emot mig sj�lv.
18. Har han gjort dig n�gon or�tt, eller �r han dig n�got skyldig,
s� f�r upp det p� min r�kning.
19. Jag, Paulus, skriver h�r med egen hand: �Jag skall sj�lv betala
det.� Jag skulle ocks� kunna s�ga: �F�r upp det p� din r�kning.�
Ty du har ju en �nnu st�rre skuld till mig, n�mligen -- dig
sj�lv.
20. Ja, min broder, m�tte jag �f� gagn� av dig i Herren! Vederkvick
mitt hj�rta i Kristus.
21. Det �r d�rf�r att jag �r viss om din lydaktighet som jag har
skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att g�ra �nnu
mer �n jag beg�r.
22. Och s� till�gger jag: bered dig p� att giva mig h�rb�rge. Jag
hoppas n�mligen att jag genom edra b�ner skall bliva sk�nkt �t
eder.
23. Epafras, min medf�nge i Kristus Jesus, h�lsar dig;
24. s� g�ra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina
medarbetare.
25. Herrens, Jesu Kristi, n�d vare med eder ande.
*58/ Brevet till hebr�erna
*58/01 Brevet till hebr�erna, 1 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 1 Kapitlet
Guds uppenbarelse genom Sonen, som
enligt skriften �r st�rre �n �nglarna.
1. Sedan Gud fordom m�nga g�nger och p� m�nga s�tt hade talat till
f�derna genom profeterna,
2. har han nu, p� det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat v�rlden.
3. Och eftersom denne �r hans h�rlighets �tersken och hans v�sens
avbild och genom sin makts ord b�r allt, har han -- sedan han
hade utf�rt en rening fr�n synderna -- satt sig p� Majest�tets
h�gra sida i h�jden.
4. Och han har blivit s� mycket st�rre �n �nglarna som det namn han
har �rvt �r f�rmer �n deras.
5. Ty till vilken av �nglarna har han n�gonsin sagt: �Du �r min
Son, jag har i dag f�tt dig�? eller: �Jag skall vara hans
Fader, och han skall vara min Son�?
6. Likas� s�ger han, med tanke p� den tid d� han �ter skall l�ta
den f�rstf�dde intr�da i v�rlden: �Och alla Guds �nglar skola
tillbedja honom.�
7. Och medan han om �nglarna s�ger: �Han g�r sina �nglar till
vindar och sina tj�nare till eldsl�gor�,
8. s�ger han om Sonen: �Gud, din tron f�rbliver alltid och
evinnerligen, och r�ttvisans spira �r ditt rikes spira.
9. Du har �lskat r�ttf�rdighet och hatat or�ttf�rdighet; d�rf�r, o
Gud, har din Gud smort dig med gl�djens olja mer �n dina
medbr�der�;
10. s� ock: �Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
himlarna �ro dina h�nders verk;
11. de skola f�rg�s, men du f�rbliver; de skola alla n�tas ut s�som
en kl�dnad,
12. och s�som en mantel skall du hoprulla dem; s�som en kl�dnad
skola de ock bytas om. Men du �r densamme, och dina �r skola
icke hava n�gon �nde.�
13. Och till vilken av �nglarna har han n�gonsin sagt: �S�tt dig p�
min h�gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
fotapall�?
14. �ro de icke allasammans tj�nsteandar, som s�ndas ut till tj�nst
f�r deras skull som skola f� fr�lsning till arvedel?
*58/02 Brevet till hebr�erna, 2 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 2 Kapitlet
Vi b�ra noga akta p� den fr�lsning som
genom Herren har f�rkunnats. Jesus, som
allenast f�r en kort tid har varit gjord
ringare �n �nglarna, har genom sitt
d�dslidande f�rh�rligats och s� blivit
v�r fr�lsnings h�vding och v�r
�verstepr�st.
1. D�rf�r b�ra vi s� mycket mer akta p� det som vi hava h�rt, s�
att vi icke g� f�rlorade.
2. Ty om det ord som talades genom �nglar blev best�ndande, och all
�vertr�delse och olydnad fick sin r�ttvisa l�n,
3. huru skola d� vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p� en
s�dan fr�lsning? -- en fr�lsning som ju f�rst f�rkunnades genom
Herren och sedan bekr�ftades f�r oss av dem som hade h�rt honom,
4. varj�mte Gud sj�lv ytterligare gav sitt vittnesb�rd genom tecken
och under och allahanda kraftg�rningar, och genom att utdela
helig ande, allt efter sin vilja.
5. Ty det var icke under �nglars v�lde som han lade den
tillkommande v�rlden, den som vi tala om.
6. D�remot har n�gon n�gonst�des betygat och sagt: �Vad �r en
m�nniska, att du t�nker p� henne, eller en m�nniskoson, att du
l�ter dig v�rda om honom?
7. En liten tid l�t du honom vara ringare �n �nglarna, men kr�nte
honom sedan med h�rlighet och �ra och satte honom till herre
�ver dina h�nders verk;
8. allt lade du under hans f�tter.� N�r han underlade honom
allting, undantog han n�mligen intet fr�n att bliva honom
underlagt -- om vi ock �nnu icke se allting vara honom
underlagt.
9. Men honom som en liten tid hade blivit gjord �ringare �n
�nglarna�, honom, Jesus, se vi f�r sitt d�dslidandes skull hava
blivit kr�nt med h�rlighet och �ra, f�r att det genom Guds n�d
skulle komma alla till godo att han smakade d�den.
10. Ty den f�r vilkens skull allting �r, och genom vilken allting
�r, honom h�vdes det, att n�r han ville f�ra m�nga sina barn
till h�rlighet, genom lidanden fullkomna deras fr�lsnings
h�vding.
11. Han som helgar och de som bliva helgade hava n�mligen alla en
och samme Fader. F�rdenskull blyges han icke f�r att kalla dem
br�der;
12. han s�ger ju: �Jag skall f�rkunna ditt namn f�r mina br�der,
mitt i f�rsamlingen skall jag prisa dig�;
13. s� ock: �Jag vill s�tta min f�rtr�stan till honom�; s� ock: �Se
h�r �ro jag och barnen som Gud har givit mig.�
14. D� nu barnen hade blivit delaktiga av k�tt och blod, blev ock
han p� ett liknande s�tt delaktig d�rav, f�r att han genom sin
d�d skulle g�ra dens makt om intet, som hade d�den i sitt v�ld,
det �r dj�vulen,
15. och g�ra alla dem fria, som av fruktan f�r d�den hela sitt liv
igenom hade varit hemfallna till tr�ldom.
16. Ty det �r ju icke �nglar som han tager sig an; det �r Abrahams
s�d som han tager sig an.
17. D�rf�r m�ste han i allt bliva lik sina br�der, f�r att han
skulle bliva barmh�rtig och en trogen �verstepr�st i sin tj�nst
inf�r Gud, till att f�rsona folkets synder.
18. Ty d�rigenom att han har lidit, i det han sj�lv blev frestad,
kan han hj�lpa dem som frestas.
*58/03 Brevet till hebr�erna, 3 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 3 Kapitlet
Kristus st�rre �n Moses. Varning f�r
f�rh�rdelse, med h�nvisning till det
straff som drabbade Israel i �knen.
1. D�rf�r, I helige br�der, I som haven blivit delaktiga av en
himmelsk kallelse, skolen I akta p� v�r bek�nnelses apostel och
�verstepr�st, Jesus,
2. huru han var trogen mot dem som hade insatt honom, likasom Moses
var �trogen i hela hans hus�.
3. Ty han har blivit aktad v�rdig s� mycket st�rre h�rlighet �n
Moses, som uppbyggaren av ett hus �tnjuter st�rre �ra �n sj�lva
huset.
4. Vart och ett hus bygges ju av n�gon, men Gud �r den som har
byggt allt.
5. Och v�l var Moses �trogen i hela hans hus�, s�som �tj�nare�,
till ett vittnesb�rd om vad som framdeles skulle f�rkunnas;
6. men Kristus var trogen s�som �son�, en son satt �ver hans
hus. Och hans hus �ro vi, s�framt vi intill �nden h�lla fast v�r
frimodighet och v�r ber�mmelse i hoppet.
7. S� s�ger den helige Ande: �I dag, om I f�n h�ra hans r�st,
8. m�n I icke f�rh�rda edra hj�rtan, s�som n�r de f�rbittrade mig
p� frestelsens dag i �knen,
9. d�r edra f�der frestade mig och pr�vade mig, fast�n de hade sett
mina verk i fyrtio �r.
10. D�rf�r blev jag f�rt�rnad p� det sl�ktet och sade: 'Alltid fara
de vilse med sina hj�rtan.' Men de ville icke veta av mina
v�gar.
11. S� svor jag d� i min vrede: De skola icke komma in i min vila.�
12. Sen d�rf�r till, mina br�der, att icke hos n�gon bland eder
finnes ett ont otroshj�rta, s� att han avfaller fr�n den levande
Guden,
13. utan f�rmanen varandra alla dagar, s� l�nge det heter �i dag�,
p� det att ingen av eder m� bliva f�rh�rdad genom syndens makt
att bedraga.
14. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, s�framt vi eljest intill
�nden h�lla fast v�r f�rsta tillf�rsikt.
15. N�r det nu s�ges: �I dag, om I f�n h�ra hans r�st, m�n I icke
f�rh�rda edra hj�rtan, s�som n�r de f�rbittrade mig�,
16. vilka voro d� de som f�rbittrade honom, fast�n de hade h�rt hans
ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
Egypten?
17. Och vilka voro de som han var f�rt�rnad p� i fyrtio �r? Var det
icke de som hade syndat, de �vilkas kroppar f�llo i �knen�?
18. Och vilka g�llde den ed som han svor, att de �icke skulle komma
in i hans vila�, vilka, om icke dem som hade varit oh�rsamma?
19. S� se vi d� att det var f�r otros skull som de icke kunde komma
ditin.
*58/04 Brevet till hebr�erna, 4 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 4 Kapitlet
Guds folks sabbatsvila. Guds ords kraft.
Kristus en barmh�rtig �verstepr�st.
1. Eftersom nu ett l�fte att f� komma in i hans vila �nnu st�r
kvar, m� vi allts� med fruktan se till, att icke n�gon bland
eder en g�ng befinnes hava blivit efter p� v�gen.
2. Ty det glada budskapet hava vi mottagit s�v�l som de; men f�r
dem blev det l�ftesord de fingo h�ra till intet gagn, eftersom
det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som h�rde det.
3. Vi som hava kommit till tro, vi f� ju komma in i vilan. Det
heter ocks�: �S� svor jag d� i min vrede: De skola icke komma in
i min vila�, och detta fast�n hans verk stodo d�r f�rdiga allt
ifr�n den tid d� v�rlden var skapad.
4. Ty om den sjunde dagen heter det n�gonst�des s�: �Och Gud vilade
p� sjunde dagen fr�n alla sina verk�;
5. h�r �ter heter det: �De skola icke komma in i min vila.�
6. Eftersom det allts� st�r kvar att n�gra skola f� komma in i den,
och eftersom de som f�rst mottogo det glada budskapet f�r sin
oh�rsamhets skull icke kommo ditin,
7. s� best�mmer han genom ordet �i dag� �ter en viss dag, nu d� han
s� l�ng tid d�refter s�ger hos David, s�som f�rut �r n�mnt: �I
dag, om I f�n h�ra hans r�st, m�n I icke f�rh�rda edra hj�rtan.�
8. Ty om Josua hade f�rt dem in i vilan, s� skulle Gud icke hava
talat om en annan, senare dag.
9. Allts� st�r en sabbatsvila �nnu �ter f�r Guds folk.
10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila fr�n
sina verk, likasom Gud fr�n sina.
11. S� l�tom oss nu med all flit str�va efter att f� komma in i den
vilan, f�r att ingen m�, s�som de, falla och bliva ett varnande
exempel p� oh�rsamhet.
12. Ty Guds ord �r levande och kraftigt och skarpare �n n�got
tveeggat sv�rd, och tr�nger igenom, s� att det �tskiljer sj�l
och ande, m�rg och ben; och det �r en domare �ver hj�rtats
upps�t och tankar.
13. Intet skapat �r f�rdolt f�r honom, utan allt ligger blottat och
uppenbart f�r hans �gon; och inf�r honom skola vi g�ra
r�kenskap.
14. Eftersom vi nu hava en stor �verstepr�st, som har farit upp
genom himlarna, n�mligen Jesus, Guds Son, s� l�tom oss h�lla
fast vid bek�nnelsen.
15. Ty vi hava icke en s�dan �verstepr�st som ej kan hava medlidande
med v�ra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
likasom vi, dock utan synd.
16. L�tom oss d�rf�r med frimodighet g� fram till n�dens tron, f�r
att vi m� undf� barmh�rtighet och finna n�d, till hj�lp i r�tt
tid.
*58/05 Brevet till hebr�erna, 5 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 5 Kapitlet
Kristus en �verstepr�st efter
Melkisedeks s�tt.
1. Ty var och en som skall bliva �verstepr�st uttages bland
m�nniskor och tills�ttes f�r att till m�nniskors b�sta g�ra
tj�nst inf�r Gud, genom att framb�ra g�vor och offer f�r synder.
2. Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
just d�rf�r att han sj�lv �r beh�ftad med svaghet
3. och, f�r denna sin svaghets skull, m�ste offra f�r sina egna
synder likav�l som f�r folkets.
4. Och ingen tager sig sj�lv denna v�rdighet, utan han m�ste, s�som
Aron, kallas d�rtill av Gud.
5. S� tog sig icke heller Kristus sj�lv �ran att bliva
�verstepr�st, utan den �ran tillf�ll honom genom den som sade
till honom: �Du �r min Son, jag har i dag f�tt dig�,
6. likasom han ock p� ett annat st�lle s�ger: �Du �r en pr�st till
evig tid, efter Melkisedeks s�tt.�
7. Och med starkt rop och t�rar frambar han, under sitt k�tts
dagar, b�ner och �kallan till den som kunde fr�lsa honom fr�n
d�den; och han blev b�nh�rd och tagen ur sin �ngest.
8. S� l�rde han, fast�n han var �Son�, lydnad genom sitt lidande;
9. och n�r han hade blivit fullkomnad, blev han, f�r alla dem som
�ro honom lydiga, upphovet till evig fr�lsning
10. och h�lsades av Gud s�som �verstepr�st �efter Melkisedeks s�tt�.
11. H�rom hava vi mycket att s�ga, mycket som �r sv�rt att g�ra
tydligt i ord, eftersom I haven blivit s� tr�ga till att h�ra.
12. Ty fast�n det kunde vara p� tiden att I sj�lva voren l�rare,
beh�ves det snarare att man nu �ter undervisar eder i de allra
f�rsta grunderna av Guds ord; det har kommit d�rh�n med eder,
att I beh�ven mj�lk i st�llet f�r stadig mat.
13. Men om n�gon �r s�dan att han �nnu m�ste leva av mj�lk, d� �r
han oskicklig att f�rst� en undervisning om r�ttf�rdighet; han
�r ju �nnu ett barn.
14. Ty den stadiga maten tillh�r de fullmogna, dem som genom vanan
hava sina sinnen �vade till att skilja mellan gott och ont.
*58/06 Brevet till hebr�erna, 6 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 6 Kapitlet
Varning f�r avfall. Oryggligheten av
Guds l�fte.
1. L�tom oss d�rf�r l�mna bakom oss de f�rsta grunderna av l�ran om
Kristus och g� fram�t mot det som h�r till fullkomningen; l�tom
oss icke �ter l�gga grunden med b�ttring fr�n d�da g�rningar och
med tro p� Gud,
2. med undervisning om dop och handp�l�ggning, om de d�das
uppst�ndelse och en evig dom.
3. Ja, detta vilja vi g�ra, s�framt Gud eljest tillst�djer det.
4. Ty dem till vilka ljuset en g�ng har kommit, och som hava smakat
den himmelska g�van och blivit delaktiga av helig ande,
5. och som hava f�tt smaka det goda gudsordet och den tillkommande
tids�lderns krafter,
6. men som �nd� hava avfallit -- dem �r det om�jligt att �terf�ra
till ny b�ttring, eftersom de p� nytt korsf�sta Guds Son �t sig
och uts�tta honom f�r bespottelse.
7. Det �r ju s�, att den jord som indricker regnet, n�r det titt
och ofta str�mmar ned d�r�ver, och som framalstrar v�xter, dem
till gagn f�r vilkas r�kning den brukas, den jorden f�r
v�lsignelse fr�n Gud.
8. Den �ter som b�r t�rne och tistel, den �r ingenting v�rd och �r
f�rbannelsen n�ra, och slutet bliver att den avbr�nnes med eld.
9. Men i fr�ga om eder, I �lskade, �ro vi vissa om vad b�ttre �r,
och vad som l�nder till fr�lsning, om vi ock nu tala p� detta
s�tt.
10. Ty Gud �r icke or�ttvis, s� att han f�rg�ter vad I haven verkat,
och vilken k�rlek I bevisaden mot hans namn, d� I tj�naden de
heliga, s�som I �nnu g�ren.
11. Men v�r �stundan �r att var och en av eder visar samma nit att
intill �nden bevara full visshet i sitt hopp,
12. s� att I icke bliven tr�ga, utan bliven efterf�ljare �t dem som
genom tro och t�lamod f� till arvedel vad utlovat �r.
13. Ty n�r Gud gav l�ftet �t Abraham, svor han vid sig sj�lv --
eftersom han icke hade n�gon h�gre att sv�rja vid --
14. och sade: �Sannerligen, jag skall rikligen v�lsigna dig och
storligen f�r�ka dig.�
15. Och n�r denne t�ligt f�rbidade, fick han s� vad utlovat var.
16. M�nniskor sv�rja ju vid den som �r h�gre �n de, och eden tj�nar
dem till bekr�ftelse och g�r en �nde p� all tvist.
17. D�rf�r, n�r Gud ville f�r dem som skulle f� till arvedel vad
l�ftet innebar �nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt
r�dslut, lade han d�rtill en ed.
18. S� skulle vi genom tv� oryggliga utsagor, i vilka Gud om�jligen
kunde ljuga, undf� en kraftig uppmuntran, vi som hava s�kt v�r
r�ddning i att h�lla fast vid det hopp som ligger framf�r oss.
19. I det hoppet hava vi ett s�kert och fast sj�lens ankare, som n�r
innanf�r f�rl�ten,
20. dit Jesus, s�som v�r f�rel�pare, har g�tt in f�r oss, i det han
blev en �verstepr�st �efter Melkisedeks s�tt, till evig tid�.
*58/07 Brevet till hebr�erna, 7 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 7 Kapitlet
Ytterligare om Kristus s�som
�verstepr�st efter Melkisedeks s�tt.
Hans pr�stad�mes f�retr�de framf�r det
levitiska.
1. Denne Melkisedek, som var konung i Salem och pr�st �t Gud den
H�gste -- han som gick Abraham till m�tes, n�r denne var stadd
p� �terv�gen, sedan han hade slagit konungarna, och som
v�lsignade honom,
2. varvid Abraham � sin sida gav honom tionde av allt; denne, som
n�r man uttyder vad han kallas, �r f�rst och fr�mst
�r�ttf�rdighetens konung�, men d�rj�mte ock �Salems konung�, det
�r �fridens konung�,
3. denne som st�r d�r utan fader, utan moder och utan sl�ktledning,
utan begynnelse p� sina dagar och utan �nde p� sitt liv och
likst�lles med Guds Son -- denne f�rbliver en pr�st f�r
best�ndigt.
4. Och sen nu huru stor han �r, denne �t vilken v�r stamfader
Abraham gav tionde av det f�rn�msta bytet.
5. Medan de av Levi s�ner, som undf� pr�st�mbetet, hava befallning
att enligt lagen taga tionde av folket, det �r av sina br�der,
fast�n dessa hava utg�tt fr�n Abrahams l�nd,
6. tog denne, som icke var av deras sl�kt, tionde av Abraham och
v�lsignade honom, densamme som hade f�tt l�ftena.
7. Nu l�r ingen kunna neka att det pl�gar vara den ringare som
mottager v�lsignelse av den som st�r h�gre.
8. Och medan det h�r �r d�dliga m�nniskor som taga tionde, �r det
d�r en som f�r det vittnesb�rdet att han f�rbliver levande.
9. Genom Abraham har p� visst s�tt ocks� Levi, som tager tionde,
f�tt giva tionde;
10. ty han var �nnu i sin stamfaders l�nd, n�r Melkisedek gick denne
till m�tes.
11. Vore det nu s�, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska
pr�stad�met -- och p� detta var ju folkets lagstiftning byggd --
varf�r hade det d� beh�vts att en pr�st av annat slag, �efter
Melkisedeks s�tt�, skulle uppst�, en som icke n�mnes �efter
Arons s�tt�?
12. (Om pr�stad�met f�r�ndras, m�ste ju med n�dv�ndighet ocks� lagen
f�r�ndras.)
13. Den som detta s�ges om h�rde n�mligen till en annan stam, en
stam fr�n vilken ingen har utg�tt, som har gjort tj�nst vid
altaret.
14. Ty det �r en k�nd sak att han som �r v�r Herre har tr�tt fram ur
Juda stam; och med avseende p� den har Moses icke talat n�got om
pr�ster.
15. Och �nnu mycket tydligare blir detta, d� nu en pr�st av annat
slag uppst�r, lik Melkisedek d�ri,
16. att han har blivit pr�st icke p� grund av en lag som stadgar
h�rstamning efter k�ttet, utan p� grund av en kraft som kommer
av of�rg�ngligt liv.
17. Han f�r n�mligen det vittnesb�rdet: �Du �r en pr�st till evig
tid, efter Melkisedeks s�tt.�
18. S� upph�ves nu visserligen en f�reg�ende stadga, d�rf�r att den
var svag och gagnl�s --
19. eftersom lagen icke kunde �stadkomma n�got fullkomligt -- men
ett b�ttre hopp s�ttes i st�llet, ett hopp genom vilket vi f�
nalkas Gud.
20. Och i s� m�tto som detta icke har kommit till st�nd utan edlig
bekr�ftelse -- det �r n�mligen s�, att medan de andra hava
blivit pr�ster utan edlig bekr�ftelse,
21. har denne blivit det med s�dan bekr�ftelse, genom den som sade
till honom: �Herren har svurit och skall icke �ngra sig: 'Du �r
en pr�st till evig tid'� --
22. i s� m�tto �r ocks� det f�rbund b�ttre, som har Jesus till
l�ftesman.
23. Och medan de f�rra pr�sterna hava m�st bliva flera, d�rf�r att
de genom d�den hindrades fr�n att f�rbliva i sin tj�nst,
24. har d�remot denne ett of�rg�ngligt pr�stad�me, eftersom han
f�rbliver �till evig tid�.
25. D�rf�r kan han ock till fullo fr�lsa dem som genom honom komma
till Gud, ty han lever alltid f�r att mana gott f�r dem.
26. En s�dan �verstepr�st h�vdes oss ocks� att hava, en som vore
helig, oskyldig, obesmittad, skild fr�n syndare och upph�jd �ver
himmelen,
27. en som icke var dag beh�vde framb�ra offer, s�som de andra
�verstepr�sterna, f�rst f�r sina egna synder och sedan f�r
folkets; detta gjorde han n�mligen en g�ng f�r alla, n�r han
offrade sig sj�lv.
28. Ty lagen ins�tter till �verstepr�ster m�nniskor som �ro
beh�ftade med svaghet, men det l�ftesord, som efter lagens
utgivande gavs under edlig bekr�ftelse, ins�tter en �Son� som �r
fullkomnad �till evig tid�.
*58/08 Brevet till hebr�erna, 8 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 8 Kapitlet
Kristus �verstepr�st i det sannskyldiga
tabernaklet. Det nya f�rbundet.
1. Men en huvudpunkt i vad vi vilja s�ga �r detta: Vi hava en
�verstepr�st som sitter p� h�gra sidan om Majest�tets tron i
himmelen,
2. f�r att g�ra tj�nst i det allraheligaste, i det sannskyldiga
tabernaklet, vilket Herren har uppr�ttat, och icke n�gon
m�nniska.
3. Ty var och en som bliver �verstepr�st tills�ttes f�r att
framb�ra g�vor och offer; d�rf�r m�ste ocks� denne hava n�got
att framb�ra.
4. Om han nu vore p� jorden, s� vore han icke ens pr�st, d� andra
d�r finnas, som efter lagens bud hava att framb�ra g�vorna,
5. i det att de tj�na i den helgedom som �r en avbild och en skugga
av den himmelska. Om en s�dan fick ock Moses befallning genom en
uppenbarelse, n�r han skulle f�rf�rdiga tabernaklet. �Se till�,
heter det, �att du g�r allt efter den m�nsterbild som har blivit
dig visad p� berget.�
6. Men nu har denne f�tt ett s� mycket f�rn�mligare �mbete, som han
�r medlare f�r ett b�ttre f�rbund, vars ordning vilar p� b�ttre
l�ften.
7. Ty om det f�rra f�rbundet hade varit utan brist, s� skulle v�l
plats icke hava s�kts f�r ett annat.
8. Men nu f�rebr�r Gud dem och s�ger: �Se, dagar skola komma, s�ger
Herren, d� jag skall sluta ett nytt f�rbund med Israels hus och
med Juda hus;
9. icke ett s�dant f�rbund som det jag gjorde med deras f�der, p�
den dag d� jag tog dem vid handen till att f�ra dem ut ur
Egyptens land. Ty de f�rblevo icke i mitt f�rbund, och d�rf�r
fr�gade icke heller jag efter dem, s�ger Herren.
10. Nej, detta �r det f�rbund som jag skall sluta med Israels hus i
kommande dagar, s�ger Herren: Jag skall l�gga mina lagar i deras
sinnen, och i deras hj�rtan skall jag skriva dem, och jag skall
vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11. D� skall den ene medborgaren aldrig beh�va undervisa den andre,
icke den ene brodern den andre och s�ga: 'L�r k�nna Herren'; ty
de skola alla k�nna mig, fr�n den minste bland dem till den
st�rste.
12. Ty jag skall i n�d f�rl�ta deras missg�rningar, och deras synder
skall jag aldrig mer komma ih�g.�
13. N�r han s�ger �ett nytt f�rbund�, har han d�rmed givit till
k�nna att det f�rra �r f�r�ldrat; men det som f�r�ldras och
bliver gammalt, det �r n�ra att f�rsvinna.
*58/09 Brevet till hebr�erna, 9 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 9 Kapitlet
Den pr�sterliga tj�nsten i de b�da
f�rbunden.
1. Nu hade visserligen ocks� det f�rra f�rbundet sina
gudstj�nststadgar och sin jordiska helgedom.
2. Ty i tabernaklet inr�ttades ett fr�mre rum, vari stodo
ljusstaken och bordet med sk�debr�den; och detta rum kallas �det
heliga�.
3. Men bakom den andra f�rl�ten var ett annat rum i tabernaklet,
ett som kallas �det allraheligaste�,
4. med ett gyllene r�kelsealtare och f�rbundets ark, p� alla sidor
�verdragen med guld. I denna f�rvarades ett gyllene �mbar med
mannat, s� ock Arons stav, som hade gr�nskat, och d�rtill
f�rbundets tavlor.
5. D�rovanp� stodo h�rlighetskeruber, som �verskyggde
n�dastolen. Men om vart s�rskilt av dessa f�rem�l �r nu icke
tillf�lle att tala.
6. S� blev detta inr�ttat. Och i det fr�mre tabernakelrummet g�
pr�sterna st�ndigt in och f�rr�tta vad som h�r till
gudstj�nsten,
7. men i det andra g�r allenast �verstepr�sten in en g�ng om �ret,
och d� aldrig utan blod; och han framb�r blodet f�r sig sj�lv
och f�r folkets oupps�tliga synder.
8. D�rmed giver den helige Ande till k�nna att v�gen till det
allraheligaste �nnu icke har blivit uppenbarad, s� l�nge det
fr�mre tabernakelrummet fortfarande �ger best�nd.
9. Ty detta �r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
enlighet h�rmed framb�ras g�vor och offer, vilka dock icke kunna
fullkomna, efter samvetets krav, den som f�rr�ttar sin
gudstj�nst,
10. utan allenast �ro utv�rtes stadgar -- de s�v�l som
f�reskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar --
stadgar p�lagda intill dess tiden vore inne f�r en b�ttre
ordning.
11. Men Kristus kom s�som �verstepr�st f�r det tillkommande goda;
och genom det st�rre och fullkomligare tabernakel som icke �r
gjort med h�nder, det �r, som icke tillh�r den skapelse som nu
�r,
12. gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
blod, en g�ng f�r alla in i det allraheligaste och vann en evig
f�rlossning.
13. Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, st�nkt
p� dem som hava blivit orenade, helgar till utv�rtes renhet,
14. huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d� han nu genom evig
ande har framburit sig sj�lv s�som ett felfritt offer �t Gud --
rena v�ra samveten fr�n d�da g�rningar till att tj�na den
levande Guden!
15. S� �r han medlare f�r ett nytt f�rbund, p� det att de som voro
kallade skulle f� det utlovade eviga arvet, d�rigenom att en led
d�den till f�rlossning ifr�n �vertr�delserna under det f�rra
f�rbundet.
16. Ty d�r ett testamente finnes, d�r m�ste det styrkas att den som
har gjort testamentet �r d�d.[1]
17. F�rst genom d�den bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
icke �ger g�llande kraft, s� l�nge den som har gjort det �nnu
lever.
18. D�rf�r har icke heller det f�rra f�rbundet blivit invigt utan
blod.
19. Ty sedan alla buden, s�som de lyda i lagen, hade blivit av Moses
kungjorda f�r allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
tillika med vatten och r�d ull och isop, och best�nkte s�v�l
sj�lva boken som allt folket
20. och sade: �Detta �r f�rbundets blod, det f�rbunds som Gud har
stadgat f�r eder.�
21. Likaledes st�nkte han ock blod p� tabernaklet och p� alla de
ting som h�rde till gudstj�nsten.
22. S� renas enligt lagen n�stan allting med blod, och utan att blod
utgjutes gives ingen f�rl�telse.
23. Allts� var det n�dv�ndigt att avbilderna av de himmelska tingen
renades genom s�dana medel; men de himmelska tingen sj�lva m�ste
renas genom b�ttre offer �n dessa.
24. Ty Kristus har icke g�tt in i ett allraheligaste som �r gjort
med h�nder, och som allenast �r en efterbildning av det
sannskyldiga, utan han har g�tt in i sj�lva himmelen, f�r att nu
tr�da fram inf�r Guds ansikte, oss till godo.
25. Ej heller har han g�tt ditin, f�r att m�nga g�nger offra sig
sj�lv, s�som �verstepr�sten �r efter �r g�r in i det
allraheligaste, med blod som icke �r hans eget.
26. Han hade annars m�st lida m�nga g�nger allt ifr�n v�rldens
begynnelse. I st�llet har han uppenbarats en enda g�ng, nu vid
tidernas �nde, f�r att genom offret av sig sj�lv utpl�na synden.
27. Och s�som det �r m�nniskorna f�relagt att en g�ng d� och sedan
d�mas,
28. s� skall Kristus, sedan han en g�ng har blivit offrad f�r att
b�ra m�ngas synder, f�r andra g�ngen, utan synd, l�ta sig ses av
dem som bida efter honom, till fr�lsning.
[1] Grundtexten har i v. 15 f. samma uttryck f�r testamente och
f�rbund.
*58/10 Brevet till hebr�erna, 10 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 10 Kapitlet
Kristi fullkomliga offer. F�rmaning till
frimodig ing�ng i den himmelska
helgedomen. F�rnyad varning f�r avfall.
1. Ty lagen inneh�ller en skugga av det tillkommande goda, men
framst�ller icke tingen i deras verkliga gestalt; d�rf�r kan den
aldrig genom de offer som st�ndigt framb�ras, �r efter �r p�
samma s�tt, fullkomna dem som framtr�da med s�dana.
2. Annars skulle man v�l hava upph�rt att offra, d� ju de som s�
f�rr�ttade sin gudstj�nst icke mer kunde veta med sig n�gon
synd, sedan de en g�ng hade blivit renade.
3. Men just i offren ligger en �rlig p�minnelse om synd.
4. Ty om�jligt �r att tjurars och bockars blod skulle kunna
borttaga synder.
5. D�rf�r s�ger han vid sitt intr�de i v�rlden: �Slaktoffer och
spisoffer beg�rde du icke, men en kropp beredde du �t mig;
6. i br�nnoffer och syndoffer fann du icke behag.
7. D� sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen �r skrivet om mig --
f�r att g�ra din vilja, o Gud.'�
8. Sedan han f�rst har sagt: �Slaktoffer och spisoffer, br�nnoffer
och syndoffer beg�rde du icke, och i s�dana fann du icke behag�
-- och dock framb�ras de efter lagen --
9. s�ger han vidare: �Se, jag kommer f�r att g�ra din vilja.� S�
tager han bort det f�rra, f�r att s�tta det andra i st�llet.
10. Och i kraft av denna �vilja� hava vi blivit helgade, d�rigenom
att Jesu Kristi �kropp� en g�ng f�r alla har blivit offrad.
11. Och alla andra pr�ster st� dag efter dag i sin tj�nst och
framb�ra g�ng p� g�ng enahanda offer, som dock aldrig kunna
borttaga synder;
12. men sedan denne har framburit ett enda offer f�r synderna,
sitter han f�r best�ndigt p� Guds h�gra sida
13. och v�ntar nu allenast p� att �hans fiender skola bliva lagda
honom till en fotapall�.
14. Ty med ett enda offer har han f�r best�ndigt fullkomnat dem som
bliva helgade.
15. H�rom vittnar j�mv�l den helige Ande f�r oss. Ty sedan Herren
hade sagt:
16. �Detta �r det f�rbund som jag skall sluta med dem i kommande
dagar�, s�ger han: �Jag skall l�gga mina lagar i deras hj�rtan,
och i deras sinnen skall jag skriva dem�;
17. och vidare: �Deras synder och deras or�ttf�rdiga g�rningar skall
jag aldrig mer komma ih�g.�
18. Men d�r f�rl�telse f�r dessa �r given, d�r beh�ves icke mer
n�got offer f�r synd.
19. Eftersom vi nu, mina br�der, hava en fast tillf�rsikt att f� g�
in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
20. i det att han �t oss har invigt en ny och levande v�g ditin
genom f�rl�ten -- det �r genom sitt k�tt --
21. och eftersom vi hava en stor �verstepr�st �ver Guds hus,
22. s� l�tom oss med uppriktiga hj�rtan g� fram i full trosvisshet,
best�nkta till v�ra hj�rtan och d�rigenom renade fr�n ett ont
samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
23. L�tom oss oryggligt h�lla fast vid hoppets bek�nnelse, ty den
som har givit oss l�ftet, han �r trofast.
24. Och l�tom oss akta p� varandra f�r att uppliva varandra till
k�rlek ock goda g�rningar;
25. l�tom oss icke �vergiva v�r f�rsamlingsgemenskap, s�som somliga
hava f�r sed, utan m� vi f�rmana varandra -- detta s� mycket mer
som I sen huru �dagen� nalkas.
26. Ty om vi med ber�tt mod synda, sedan vi hava undf�tt kunskapen
om sanningen, s� �terst�r icke mer n�got offer f�r v�ra synder,
27. utan allenast en f�rskr�cklig v�ntan p� dom och gl�den av en eld
som skall f�rt�ra motst�ndarna.
28. Den som f�raktar Moses' lag, han skall �efter tv� eller tre
vittnens utsago� d�das utan barmh�rtighet;
29. huru mycket sv�rare straff tron I icke d� att den skall anses
v�rd, som f�rtrampar Guds Son och aktar f�rbundets blod f�r
orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som sm�dar
n�dens Ande!
30. Vi veta ju vem han �r som sade: �Min �r h�mnden; jag skall
vederg�lla det�, och �ter: �Herren skall d�ma sitt folk.�
31. Det �r f�rskr�ckligt att falla i den levande Gudens h�nder.
32. Men kommen ih�g den f�rg�ngna tiden, d� I, sedan ljuset hade
kommit till eder, st�ndaktigt uth�rdaden m�ngen lidandets kamp
33. och dels sj�lva genom sm�lek och misshandling bleven gjorda till
ett sk�despel f�r v�rlden, dels leden med andra som fingo
genomg� s�dant.
34. Ty I haven delat de f�ngnas lidanden och med gl�dje underkastat
eder att bliva ber�vade edra �godelar. I vissten n�mligen att I
haven en egendom som �r b�ttre och bliver best�ndande.
35. S� kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor
l�n.
36. I beh�ven n�mligen st�ndaktighet f�r att kunna g�ra Guds vilja
och f� vad utlovat �r.
37. Ty ��nnu en helt liten tid, s� kommer den som skall komma, och
han skall icke dr�ja;
38. och min r�ttf�rdige skall leva av tro. Men om n�gon drager sig
undan, s� finner min sj�l icke behag i honom�.
39. Dock, vi h�ra icke till dem som draga sig undan, sig sj�lva till
f�rd�rv; vi h�ra till dem som tro och s� vinna sina sj�lar.
*58/11 Brevet till hebr�erna, 11 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 11 Kapitlet
Trons kraft, bevisad av trosvittnen fr�n
det gamla f�rbundets tid.
1. Men tron �r en fast tillf�rsikt om det som man hoppas, en
�vertygelse om ting som man icke ser.
2. P� grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesb�rd.
3. Genom tron f�rst� vi att v�rlden har blivit fullbordad genom ett
ord av Gud, s� att det man ser icke har blivit till av n�got
synligt.
4. Genom tron frambar Abel �t Gud ett b�ttre offer �n Kain, och
genom den fick han det vittnesb�rdet att han var r�ttf�rdig, i
det Gud sj�lv gav vittnesb�rd om hans offerg�vor; och genom tron
talar han �nnu, fast�n han �r d�d.
5. Genom tron togs Enok bort, f�r att han icke skulle se d�den; och
�man s�g honom icke mer, ty Gud tog honom bort�. F�rr�n han togs
bort, fick han n�mligen det vittnesb�rdet att han hade t�ckts
Gud;
6. men utan tro �r det om�jligt att t�ckas Gud. Ty den som vill
komma till Gud m�ste tro att han �r till, och att han l�nar dem
som s�ka honom.
7. Genom tron var det som Noa, sedan han hade f�tt uppenbarelse om
n�got som man �nnu icke s�g, i from f�rtr�stan byggde en ark f�r
att r�dda sitt hus; och genom den blev han v�rlden till dom och
fick till arvedel den r�ttf�rdighet som h�r tron till.
8. Genom tron var Abraham lydig, n�r han blev kallad, och han drog
s� ut till det land som han skulle f� till arvedel; han drog ut,
fast�n han icke visste vart han skulle komma.
9. Genom tron bosatte han sig s�som fr�mling i det utlovade landet,
likasom i ett fr�mmande land, och bodde i t�lt med Isak och
Jakob, som voro hans medarvingar till samma l�fte.
10. Ty han v�ntade p� �staden med de fasta grundvalarna�, vars
byggm�stare och skapare �r Gud.
11. Genom tron fick j�mv�l Sara, fast�n �ver�rig, kraft att bliva
stammoder f�r en avkomma, i det hon h�ll den f�r trov�rdig, som
hade givit l�ftet.
12. D�rf�r f�ddes ock av en och samme man, en som var s� gott som
d�d, avkomlingar �s� talrika som stj�rnorna p� himmelen och som
sanden p� havets strand, som man icke kan r�kna�.
13. I tron dogo alla dessa, innan de �nnu hade f�tt vad utlovat var;
de hade allenast sett det i fj�rran och hade h�lsat det och
bek�nt sig vara �g�ster och fr�mlingar� p� jorden.
14. De som s� tala giva ju d�rmed till k�nna att de s�ka efter ett
f�dernesland.
15. Och om de hade menat det land som de hade g�tt ut ifr�n, s� hade
de haft tillf�lle att v�nda tillbaka dit.
16. Men nu stod deras h�g till ett b�ttre, n�mligen det
himmelska. D�rf�r blyges icke Gud f�r att kallas deras Gud; ty
han har berett �t dem en stad.
17. Genom tron var det som Abraham frambar Isak s�som offer, n�r han
blev satt p� prov; ja, sin ende son frambar han s�som offer, han
som hade mottagit l�ftena,
18. han till vilken det hade blivit sagt: �Genom Isak �r det som s�d
skall uppkallas efter dig.�
19. Ty han t�nkte p� att Gud var m�ktig att till och med uppv�cka
fr�n de d�da; fr�n de d�da fick han honom ock tillbaka,
liknelsevis talat.
20. Genom tron gav j�mv�l Isak sin v�lsignelse �t Jakob och Esau f�r
kommande tider.
21. Genom tron v�lsignade den d�ende Jakob Josefs b�da s�ner och
tillbad, lutad mot �ndan av sin stav.
22. Genom tron talade Josef, n�r han l�g f�r d�den, om Israels barns
utt�g och gav befallning om vad som skulle g�ras med hans ben.
23. Genom tron blev Moses vid sin f�delse dold av sina f�r�ldrar och
h�lls av dem g�md i tre m�nader, eftersom de s�go att �det var
ett vackert barn�; och de l�to icke f�rskr�cka sig av konungens
p�bud.
24. Genom tron f�rsm�dde Moses, sedan han hade blivit stor, att
kallas Faraos dotterson.
25. Han ville hellre utst� lidande med Guds folk �n f�r en kort tid
leva i syndig njutning;
26. han h�ll n�mligen Kristi sm�lek f�r en st�rre rikedom �n
Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p� l�nen.
27. Genom tron �vergav han Egypten, utan att l�ta f�rskr�cka sig av
konungens vrede; ty d�rigenom att han likasom s�g den Osynlige
kunde han h�rda ut.
28. Genom tron har han ock f�rordnat om p�sken och
blodbestrykningen, p� det att �F�rd�rvaren�, som f�rgjorde allt
f�rstf�tt, icke skulle komma vid dem.
29. Genom tron drogo de fram genom R�da havet likasom p� torra
landet; men n�r egyptierna f�rs�kte g� samma v�g, dr�nktes de.
30. Genom tron f�llo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade g�tt
runt omkring dem.
31. Genom tron undgick sk�kan Rahab att f�rg�s tillsammans med de
oh�rsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna s�som v�nner.
32. Och vad skall jag nu vidare s�ga? Tiden bleve mig ju f�r kort,
ifall jag skulle f�rt�lja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
David och Samuel och profeterna,
33. om dessa som genom tron besegrade konungariken, �vade
r�ttf�rdighet, fingo l�ften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,
34. d�mpade eldens kraft, undkommo sv�rdets egg, blevo starka fr�n
att hava varit svaga, blevo v�ldiga i krig och drevo fr�mmande
h�rar p� flykten.
35. Kvinnor funnos som fingo igen sina d�da genom deras
uppst�ndelse. Andra l�to sig l�ggas p� str�ckb�nk och ville icke
taga emot n�gon befrielse, i hopp om en s� mycket b�ttre
uppst�ndelse.
36. Andra �ter underkastade sig begabberi och gisselslag, d�rtill
ock bojor och f�ngelse;
37. de blevo stenade, marterade, s�nders�gade, d�dade med sv�rd. De
gingo omkring h�ljda i f�rskinn och gethudar, n�dst�llda,
misshandlade, pl�gade,
38. dessa m�nniskor som v�rlden icke var v�rdig att hysa; de irrade
omkring i �knar och bergstrakter och levde i h�lor och
jordkulor.
39. Och fast�n alla dessa genom tron hava f�tt sitt vittnesb�rd,
undfingo de �nd� icke vad utlovat var;
40. ty Gud hade �t oss utsett n�got b�ttre, p� det att de icke oss
f�rutan skulle bliva fullkomnade.
*58/12 Brevet till hebr�erna, 12 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 12 Kapitlet
F�rmaning till uth�llighet, s�rskilt
under Guds aga. Det nya f�rbundets
h�rlighet.
1. Allts�, d� vi nu hava omkring oss en s� stor hop av vittnen, m�
ock vi l�gga av allt som �r oss till hinder, och s�rskilt
synden, som s� h�rt omsn�rjer oss, och med uth�llighet l�pa
fram�t i den t�vlingskamp som �r oss f�relagd.
2. Och m� vi d�rvid se p� Jesus, trons h�vding och fullkomnare, p�
honom, som i st�llet f�r att taga den gl�dje som l�g framf�r
honom, utstod korsets lidande och aktade sm�leken f�r intet, och
som nu sitter p� h�gra sidan om Guds tron.
3. Ja, p� honom, som har utst�tt s� mycken gens�gelse av syndare,
p� honom m�n I t�nka, s� att I icke tr�ttnen och uppgivens i
edra sj�lar.
4. �nnu haven I icke st�tt emot �nda till blods, i eder kamp mot
synden.
5. Och I haven alldeles f�rg�tit den f�rmaningens r�st som talar
med eder, s�som man talar med s�ner: �Min son, f�rkasta icke
Herrens aga, och giv dig icke �ver, n�r du tuktas av honom.
6. Ty den Herren �lskar, den agar han, och han straffar med riset
var son som han har k�r.�
7. Det �r till eder fostran som I f�n utst� lidande; Gud handlar
med eder s�som med s�ner. Ty var finnes den son som icke bliver
agad av sin fader?
8. Om I l�mnadens utan aga, medan alla andra finge sin del d�rav,
s� voren I o�kta s�ner och icke �kta.
9. Vidare: vi hava haft k�ttsliga f�der, som agade oss, och vi
visade f�rsyn f�r dem; skola vi d� icke mycket mer vara
underd�niga andarnas Fader, s� att vi f� leva?
10. De f�rra agade oss ju f�r en kort tid, s�som det syntes dem
gott, men denne agar oss f�r v�rt verkliga gagn, f�r att vi
skola f� del av hans helighet.
11. V�l synes alla aga f�r tillf�llet vara icke till gl�dje, utan
till sorg; men efter�t b�r den, f�r dem som hava blivit fostrade
d�rmed, en fridsfrukt som �r r�ttf�rdighet.
12. Allts�: �st�rken maktl�sa h�nder och vacklande kn�n�,
13. och �g�ren r�ta stigar f�r edra f�tter�, s� att den fot som
haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
14. Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
f�r ingen se Herren.
15. Och sen till, att ingen g�r miste om Guds n�d, och att ingen
giftig rot skjuter skott och bliver till f�rd�rv, s� att
menigheten d�rigenom bliver besmittad;
16. sen till, att ingen �r en otuktig m�nniska eller ohelig s�som
Esau, han som f�r en enda matr�tt s�lde sin f�rstf�dslor�tt.
17. I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, n�r han p� grund
av arvsr�tt ville f� v�lsignelsen; han kunde n�mligen icke vinna
n�gon �ndring, fast�n han med t�rar s�kte d�refter.
18. Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p�, ett
som �brann i eld�, icke till �t�cken och m�rker� och storm,
19. icke till �basunljud� och till en �r�st� som talade s�, att de
som h�rde den b�do att intet ytterligare skulle talas till dem.
20. Ty de kunde icke h�rda ut med det p�bud som gavs dem: �Ocks� om
det �r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.�
21. Och s� f�rskr�cklig var den syn man s�g, att Moses sade: �Jag �r
f�rskr�ckt och b�var.�
22. Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
det himmelska Jerusalem, och till �nglar i m�ngtusental,
23. till en h�gtidsskara och f�rsamling av f�rstf�dda s�ner som �ro
uppskrivna i himmelen, och till en domare som �r allas Gud, och
till fullkomnade r�ttf�rdigas andar,
24. och till ett nytt f�rbunds medlare, Jesus, och till ett
st�nkelseblod som talar b�ttre �n Abels blod.
25. Sen till, att I icke visen ifr�n eder honom som talar. Ty om
dessa icke kunde undfly, n�r de visade ifr�n sig honom som h�r
p� jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d� vi
kunna det, om vi v�nda oss ifr�n honom som kung�r sin vilja fr�n
himmelen?
26. Hans r�st kom d� jorden att b�va; men nu har han lovat och sagt:
��nnu en g�ng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
himmelen att b�va.�
27. Dessa ord ��nnu en g�ng� giva till k�nna att de ting, som kunna
b�va, skola, eftersom de �ro skapade, bliva f�rvandlade, f�r att
de ting, som icke kunna b�va, skola bliva best�ndande.
28. D�rf�r, d� vi nu skola undf� ett rike som icke kan b�va, s�
l�tom oss vara tacksamma. P� det s�ttet tj�na vi Gud, honom till
behag, med helig fruktan och r�ddh�ga.
29. Ty �v�r Gud �r en f�rt�rande eld�.
*58/13 Brevet till hebr�erna, 13 Kapitlet
Brevet till hebr�erna, 13 Kapitlet
F�rmaningar till ett heligt liv, till
lydnad mot l�rare och till f�rb�n f�r
dem. Slut�nskan och h�lsningar.
1. F�rbliven fasta i broderlig k�rlek.
2. F�rg�ten icke att bevisa g�stv�nlighet; ty genom g�stv�nlighet
hava n�gra, utan att veta det, f�tt �nglar till g�ster.
3. T�nken p� dem som �ro f�ngna, likasom voren I deras medf�ngar,
och t�nken p� dem som utst� misshandling, eftersom ocks� I
sj�lva haven en kropp.
4. �ktenskapet m� h�llas i �ra bland alla, och �kta s�ng bevaras
obesmittad; ty otuktiga m�nniskor och �ktenskapsbrytare skall
Gud d�ma.
5. Varen i eder handel och vandel fria ifr�n penningbeg�r; l�ten
eder n�ja med vad I haven. Ty han har sj�lv sagt: �Jag skall
icke l�mna dig eller �vergiva dig.�
6. Allts� kunna vi dristigt s�ga: �Herren �r min hj�lpare, jag
skall icke frukta; vad kunna m�nniskor g�ra mig?�
7. T�nken p� edra l�rare, som hava talat Guds ord till eder; sen
huru de slutade sin levnad, och efterf�ljen deras tro.
8. Jesus Kristus �r densamme i g�r och i dag, s� ock i evighet.
9. L�ten eder icke vilsef�ras av allahanda fr�mmande l�ror. Ty det
�r gott att bliva styrkt i sitt hj�rta genom n�d och icke genom
offerm�ltider; de som hava befattat sig med s�dant hava icke
haft n�got gagn d�rav.
10. Vi hava ett altare, fr�n vilket de som g�ra tj�nst vid
tabernaklet icke hava r�tt att f� n�got att �ta.
11. Det �r ju s�, att kropparna av de djur, vilkas blod
�verstepr�sten b�r in i det allraheligaste till f�rsoning f�r
synd, �br�nnas upp utanf�r l�gret�.
12. D�rf�r var det ock utanf�r stadsporten som Jesus utstod sitt
lidande, f�r att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
13. L�tom oss allts� g� ut till honom �utanf�r l�gret� och b�ra hans
sm�lek.
14. Ty vi hava h�r ingen varaktig stad, utan s�ka efter den
tillkommande staden.
15. S� l�tom oss d� genom honom alltid till Gud �framb�ra ett lovets
offer�, det �r �en frukt ifr�n l�ppar� som prisa hans namn.
16. Men f�rg�ten icke att g�ra gott och dela med eder, ty s�dana
offer har Gud behag till.
17. Varen edra l�rare h�rsamma, och b�jen eder f�r dem; ty de vaka
�ver edra sj�lar, eftersom de skola avl�gga r�kenskap. M� de d�
kunna g�ra det med gl�dje, och icke med suckan, ty detta vore
eder icke nyttigt.
18. Bedjen f�r oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
s�ka att i alla stycken f�ra en god vandel.
19. Och jag uppmanar eder att g�ra detta, s� mycket mer som jag
hoppas att d�rigenom dess snarare bliva �tergiven �t eder.
20. Men fridens Gud, som fr�n de d�da har �terf�rt v�r Herre Jesus,
vilken genom ett evigt f�rbunds blod �r den store herden f�r
f�ren,
21. han fullkomne eder i allt vad gott �r, s� att I g�ren hans
vilja; och han verke i oss vad som �r v�lbehagligt inf�r honom,
genom Jesus Kristus. Honom tillh�r �ran i evigheternas
evigheter. Amen.
22. Jag beder eder, mina br�der: tagen icke illa upp dessa
f�rmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
23. Veten att v�r broder Timoteus har blivit l�sgiven. Om han snart
kommer hit, vill jag tillsammans med honom bes�ka eder.
24. H�lsen alla edra l�rare och alla de heliga. De italiska br�derna
h�lsa eder.
25. N�d vare med eder alla.
*59/ Petrus' f�rsta brev
*59/01 Petrus' f�rsta brev, 1 Kapitlet
Petrus' f�rsta brev, 1 Kapitlet
Petrus h�lsar de kristna i provinsen
Asien, lovar Gud f�r fr�lsningen genom
Kristus, som var f�reb�dad av
profeterna, och som de troende b�ra
f�rbida i hoppet, under helig vandel och
broderlig k�rlek.
1. Petrus, Jesu Kristi apostel, h�lsar de utvalda fr�mlingar som bo
kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien
och Bitynien,
>Apg. 2,9 f. 1 Petr. 2,11. Jak. 1,1.
2. utvalda enligt Guds, Faderns, f�rsyn, i helgelse i Anden, till
lydnad och till best�nkelse med Jesu Kristi blod. N�d och frid
f�r�ke sig hos eder.
>2 Mos. 24,8. Rom. 1,5. 8,29. Hebr. 12,24. 2 Petr. 1,2.
3. Lovad vare v�r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin
stora barmh�rtighet har genom Jesu Kristi uppst�ndelse fr�n de
d�da f�tt oss p� nytt till ett levande hopp,
>Joh. 3,3. Ef. 1,3.
4. till ett of�rg�ngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
himmelen �r f�rvarat �t eder,
>Kol. 1,5, 12. 2 Tim. 1,12.
5. I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en fr�lsning
som �r beredd f�r att uppenbaras i den yttersta tiden.
>Joh. 10,28. Rom. 5,2 f. 1 Kor. 2,5. Kol. 3,4.
6. D�rf�r m�n I fr�jda eder, om I ock nu en liten tid, d�r s� m�ste
ske, liden bedr�velse under allahanda pr�vningar,
>Rom. 8,18. 2 Kor. 4,17. Hebr. 12,11. 1 Petr. 5,10. Jak. 1,2 f.
7. f�r att, om eder tro h�ller provet -- vilket �r mycket mer v�rt
�n guldet, som f�rg�s, men som dock genom eld bliver bepr�vat --
detta m� befinnas l�nda eder till pris, h�rlighet och �ra vid
Jesu Kristi uppenbarelse.
>Ords. 17,3. Jes. 48,10. Mal. 3,2 f. Vish. 3,6. Syr. 2,5.
>1 Kor. 3,13. 1 Petr. 4,12 f.
8. Honom �lsken I utan att hava sett honom; och fast�n I �nnu icke
sen honom, tron I dock p� honom och fr�jden eder �ver honom med
outs�glig och h�rlig gl�dje,
>Joh. 17,20. 20,29. 2 Kor. 5,7. Hebr. 11,1, 27
9. d� I nu �ren p� v�g att vinna det som �r m�let f�r eder tro,
n�mligen edra sj�lars fr�lsning.
>Rom. 6,22.
10. Ang�ende denna fr�lsning hava profeter ivrigt forskat och
rannsakat, de som profeterade om den n�d som skulle vederfaras
eder.
>Matt. 13,17.
11. De hava rannsakat f�r att finna vilken och hurudan tid det var
som Kristi Ande i dem h�nvisade till n�r han f�reb�dade de
lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den h�rlighet som
d�refter skulle f�lja.
>Jes. 53,3 f. Luk. 24,26 f. Fil. 2,7 f. Hebr. 12,2.
12. Och det blev uppenbarat f�r dem att det icke var sig sj�lva,
utan eder, som de tj�nade h�rmed. Om samma ting har nu en
f�rkunnelse kommit till eder genom de m�n som i helig ande,
neds�nd fr�n himmelen, hava f�r eder predikat evangelium; och i
de tingen �stunda j�mv�l �nglar att sk�da in.
>Dan. 12,4 f. Luk.2,13 f. Ef. 3,8 f.
13. Omgjorden d�rf�r edert sinnes l�nder och varen nyktra; och
s�tten med full tillit edert hopp till den n�d som bjudes eder i
och med Jesu Kristi uppenbarelse.
>Luk. 12,35. 21,34. Rom. 13,13. Ef. 6,14. 1 Tess. 5,6.
14. D� I nu haven kommit till lydnad, s� f�ljen icke de beg�relser
som I f�rut, under eder okunnighets tid, levden i,
>Apg. 17,30. Rom 12,2.
15. utan bliven heliga i all eder vandel, s�som han som har kallat
eder �r helig.
>Matt. 5,48.
16. Det �r ju skrivet: �I skolen vara heliga, ty jag �r helig.�
>3 Mos. 11,44 f.
17. Och om I s�som Fader �kallen honom som utan anseende till
personen d�mer var och en efter hans g�rningar, s� vandren ock i
fruktan under denna edert fr�mlingsskaps tid.
>Rom. 2,11. Fil. 2,12.
18. I veten ju att det icke �r med f�rg�ngliga ting, med silver
eller guld, som I haven blivit �l�sk�pta� fr�n den vandel I
f�rden i f�f�nglighet, efter f�dernas s�tt,
>Jes. 52,3. 1 Petr. 4,3.
19. utan med Kristi dyra blod, s�som med blodet av ett felfritt lamm
utan fl�ck.
>Joh. 1,29. Apg. 20,28. 1 Kor. 5,7. 6,20. Hebr. 9,12 f. Upp. 5,9.
20. S� var f�rutsett om honom f�re v�rldens begynnelse; men f�rst nu
i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad f�r eder skull,
>Rom. 16,25 f. Gal. 4,4. Ef. 1,9 f. Hebr. 1,2.
21. I som genom honom tron p� Gud, vilken uppv�ckte honom fr�n de
d�da och gav honom h�rlighet, s� att eder tro nu ock kan vara
ett hopp till Gud.
>Rom. 6,4. Fil. 2,9.
22. Renen edra sj�lar, i lydnad f�r sanningen, till oskrymtad
broderlig k�rlek, och �lsken varandra av hj�rtat med uth�llig
k�rlek,
>Rom. 12,10. Ef. 4,3. 1 Tim. 1,5. 1 Petr. 2,17. 1 Joh. 5,1 f.
23. I som �ren f�dda p� nytt, icke av n�gon f�rg�nglig s�d, utan av
en of�rg�nglig: genom Guds levande ord, som f�rbliver.
>Luk. 8,11 f. Joh. 1,13. 1 Kor. 4,15. Jak. 1,1.
24. Ty
�allt k�tt �r s�som gr�s
och all dess h�rlighet s�som gr�sets blomster;
gr�set torkar bort,
och blomstret faller av,
>Ps. 102,12 f. 103,15 f. Jes. 40,6 f. Jak. 1.10.
25. men Herrens ord
f�rbliver evinnerligen�.
Och det �r detta ord som har blivit f�rkunnat f�r eder s�som ett
glatt budskap.
>Matt. 5,l8. 24,35.
*59/02 Petrus' f�rsta brev, 2 Kapitlet
Petrus' f�rsta brev, 2 Kapitlet
Uppmaning till andlig tillv�xt och till
att l�ta sig uppbyggas p� h�rnstenen
Kristus. Unders�tars och tj�nares
plikter.
1. S� l�ggen d� bort all ondska och allt svek s� ock skrymteri och
avund och allt f�rtal.
>Ef. 4,22, 25. Kol. 3,8 f. Hebr. 12,1. Jak. 1,21.
2. Och d� I nu �ren nyf�dda barn, s� l�ngten efter att f� den
andliga of�rfalskade mj�lken, p� det att I genom den m�n v�xa
upp till fr�lsning,
3. om I annars haven �smakat att Herren �r god�.
>Ps. 34,9.
4. Och kommen till honom, den levande stenen, som v�l av m�nniskor
�r f�rkastad, men inf�r Gud �r �utvald och dyrbar�;
>Ps. 118,22. Ef. 2,20 f.
5. och l�ten eder sj�lva s�som levande stenar uppbyggas till ett
andligt hus, s� att I bliven ett �heligt pr�sterskap�, som skall
framb�ra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus �ro
v�lbehagliga f�r Gud.
>Jes. 61,6. Rom. 12,1, 1 Kor. 3,16. Hebr. 3,6. 13,15 f. Upp. 1,6.
6. Det heter n�mligen p� ett st�lle i skriften:
�Se, jag l�gger i Sion
en utvald, dyrbar h�rnsten,
och den som tror p� den
skall icke komma p� skam.�
>Jes. 28,16.
7. F�r eder, I som tron, �r stenen allts� dyrbar, men f�r s�dana
som icke tro �har den sten som byggningsm�nnen f�rkastade blivit
en h�rnsten�,
>Matt 21,42.
8. som �r �en st�testen och en klippa till fall�. Eftersom de icke
h�rsamma ordet, st�ta de sig; s� var det ock best�mt om dem.
>Jes. 8,14. Luk. 2,34.
9. I �ter �ren �ett utvalt sl�kte, ett konungsligt pr�sterskap, ett
heligt folk, ett egendomsfolk�, f�r att I skolen f�rkunna hans
h�rliga g�rningar, hans som har kallat eder fr�n m�rkret till
sitt underbara ljus.
>Mos. 19,5 f. 5 Mos. 7,6. Jes. 44,1. 62,12. 63,7. 2 Kor. 4,6.
>Kol. 1,13.
10. I som f�rut �icke voren ett folk�, men nu �ren �ett Guds folk�,
I som �icke haden f�tt n�gon barmh�rtighet�, men nu �haven f�tt
barmh�rtighet�.
>Hos. 1,6, 9 f. 2,23.
11. Mina �lskade, jag f�rmanar eder s�som �g�ster och fr�mlingar�
att taga eder till vara f�r de k�ttsliga beg�relserna, vilka
f�ra krig mot sj�len.
>1 Mos. 23,4. Rom. 13,14. Gal. 5,24. Hebr. 11,13.
>1 Petr. 1,1. Jak. 4,1.
12. Och f�ren en god vandel bland hedningarna, p� det att dessa, om
de i n�gon sak f�rtala eder s�som illg�rningsm�n, nu i st�llet,
n�r de sk�da edra goda g�rningar, m� f�r dessas skull prisa Gud
p� den dag d� han s�ker dem.
>Matt. 5,16. Rom. 12,17. 1 Petr. 3,16.
13. Varen underd�niga all m�nsklig ordning f�r Herrens skull, vare
sig det �r konungen, s�som den �verste h�rskaren,
>Rom. 13,1 f. Tit. 3,1.
14. eller det �r landsh�vdingarna, som ju �ro s�nda av honom f�r att
straffa dem som g�ra vad ont �r och f�r att prisa dem som g�ra
vad gott �r.
15. Ty s� �r Guds vilja, att I med goda g�rningar skolen stoppa
munnen till p� of�rst�ndiga och f�kunniga m�nniskor.
>Tit. 2,8.
16. I �ren ju fria, dock icke som om I haden friheten f�r att d�rmed
�verskyla ondskan, utan s�som Guds tj�nare.
>Joh. 8,32. Rom. 6,18. Gal. 5,1. 13.
17. Bevisen var man �ra, �lsken br�derna, �frukten Gud, �ren
konungen�.
>Ords. 24,21. Matt. 22,21. Rom. 12,10. Fil. 2,3. Hebr. 13,1.
18. I tj�nare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke
allenast de goda och milda, utan ocks� de obilliga.
>Ef. 6,5. Kol. 3,22.
19. Ty det �r v�lbehagligt f�r Gud om n�gon, med honom f�r �gonen,
t�ligt uth�rdar sina vederv�rdigheter, n�r han f�r lida
of�rskylt.
>Matt. 5,10 f.
20. Ty vad ber�mligt �r d�ri att I bevisen t�lamod, n�r I f�r edra
synders skull �n uppb�ra hugg och slag? Men om I bevisen
t�lamod, n�r I f�n lida f�r goda g�rningars skull, d� �r detta
v�lbehaglig f�r Gud.
>1 Petr. 3,14, 17 f. 4,14 f.
21. Ty d�rtill �ren I kallade, d� ju Kristus sj�lv led f�r eder och
efterl�mnade �t eder en f�rebild, p� det att I skullen f�lja
honom och vandra i hans fotsp�r.
>Matt. 11,29. 16,24. Joh. 13,15. Fil. 2,5.
22. �Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
>Jes. 53,9. 2 Kor. 5,21. 1 Joh. 3,5.
23. N�r han blev sm�dad, sm�dade han icke igen, och n�r han led
hotade han icke, utan �verl�mnade sin sak �t honom som d�mer
r�ttvist.
>Matt. 27,39 f. Joh. 8,48 f. 1 Petr. 3,9.
24. Och �v�ra synder bar han� i sin kropp upp p� korsets tr�, f�r
att vi skulle d� bort ifr�n synderna och leva f�r
r�ttf�rdigheten; och �genom hans s�r haven I blivit helade�.
>Jes. 53,5, 12. Rom. 6,3 f.
25. Ty I �gingen vilse s�som f�r�, men nu haven I v�nt om till edra
sj�lars herde och v�rdare.
>Ps 119,176. Jes. 53,6. Hes. 34,5 f. Joh. 10,11 f. Hebr. 13,20.
*59/03 Petrus' f�rsta brev, 3 Kapitlet
Petrus' f�rsta brev, 3 Kapitlet
�kta makars inb�rdes plikter. Uppmaning
till helig vandel, s�rskilt till t�lamod
i lidandet efter Kristi f�red�me, hans
som har berett fr�lsning p� jorden,
predikat f�r d�dsrikets andar och nu
sitter p� Guds h�gra sida i himmelen och
r�der j�mv�l �ver dess andemakter.
1. Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra m�n, f�r att ocks�
de m�n, som till �ventyrs icke h�rsamma ordet; m� genom sina
hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
>1 Mos. 3,16. 1 Kor. 14,34. Ef. 5,22 f. Kol. 3,18. Tit. 2,5.
2. n�r de sk�da den rena vandel som I f�ren i fruktan.
>1 Petr. 2,12.
3. Eder prydnad vare icke den utv�rtes prydnaden, den som best�r i
h�rfl�tningar och p�h�ngda gyllene smycken eller i eder
kl�dedr�kt.
>Jes. 3,16 f. 1 Tim. 2,9.
4. Den vare fastmer hj�rtats f�rdolda m�nniska, smyckad med den
saktmodiga och stilla andens of�rg�ngliga v�sende; ty detta �r
dyrbart inf�r Gud.
>Rom. 2,29. 7,22. 2 Kor. 4,16.
5. P� s�dant s�tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de
som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina m�n.
6. S� var Sara lydig mot Abraham och kallade honom �herre�; och
hennes barn haven I blivit, om I g�ren vad gott �r, och icke
l�ten eder f�rskr�ckas av n�got.
>1 Mos. 18,12.
7. Sammalunda skolen I ock, I m�n, p� f�rst�ndigt s�tt leva
tillsammans med edra hustrur, d� ju hustrun �r det svagare
k�rlet; och eftersom de �ro edra medarvingar till livets n�d,
skolen I bevisa dem all �ra, p� det att edra b�ner icke m� bliva
f�rhindrade.
>1 Kor. 7,3. Ef. 5,25. Kol. 3,19. 1 Tess. 4,4 f.
8. Varen slutligen alla endr�ktiga, medlidsamma, k�rleksfulla mot
br�derna, barmh�rtiga, �dmjuka.
>Luk.6,36. Rom. 12,16 f. 15,5.
9. Vederg�llen icke ont med ont, icke sm�delse med sm�delse, utan
tv�rtom v�lsignen; d�rtill �ren I ju ock kallade, att I skolen
f� v�lsignelse till arvedel.
>3 Mos. 19,18. Ords. 20,22. Matt. 5,38 f. 25,34. 1 Kor. 6,7.
>1 Tess. 5,15.
10. Ty
�den som vill �lska livet
och se goda dagar,
han avh�lle sin tunga fr�n det som �r ont
och sina l�ppar fr�n att tala svek;
>Ps. 34,13 f. Jak. 1,26.
11. han v�nde sig bort ifr�n det som
�r ont, och g�re vad gott �r,
han s�ke friden, och trakte d�refter
>Jes 1,16 f. Hebr. 12,14. 3 Joh. v. 11.
12. Ty Herrens �gon �ro v�nda till de r�ttf�rdiga,
och hans �ron till deras b�n.
Men Herrens ansikte �r emot dem som g�ra det onda�.
13. Och vem �r den som kan g�ra eder n�got ont, om I nit�lsken f�r
det som �r gott?
14. Skullen I �n f� lida f�r r�ttf�rdighets skull, s� �ren I dock
saliga. �Hysen ingen fruktan f�r dem, och l�ten eder icke
f�rskr�ckas;
>Jes. 8,12 f. 51,12. Jer. 1,8. Matt. 5,10. 10,28.
>1 Petr. 2,19 f. 4,14 f.
15. nej, Herren, Kristus, skolen I h�lla helig i edra hj�rtan.� Och
I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder beg�r
sk�l f�r det hopp som �r i eder, dock med saktmod och i fruktan
>Ps. 119,46. Apg. 4,8 f. 1 Petr. 1,13.
16. och med ett gott samvete, s� att de som sm�da eder goda vandel i
Kristus komma p� skam, i fr�ga om det som de f�rtala eder f�r.
17. Ty det �r b�ttre att lida f�r goda g�rningar, om s� skulle vara
Guds vilja, �n att lida f�r onda.
18. Kristus sj�lv led ju en g�ng d�den f�r synder; r�ttf�rdig led
han f�r or�ttf�rdiga, p� det att han skulle f�ra oss till
Gud. Ja, han blev d�dad till k�ttet, men till anden blev han
gjord levande.
>Rom. 1,4. 2 Kor. 13,4. Ef. 2,18. Hebr. 9,15, 28.
19. I anden gick han gick han ock �stad och predikade f�r de andar
som h�llos i f�ngelse,
>1 Petr. 4,6.
20. f�r s�dana som fordom voro oh�rsamma, n�r Guds l�ngmodighet gav
dem anst�nd i Noas tid, d� n�r en ark byggdes, i vilken n�gra f�
-- allenast �tta personer -- blevo fr�lsta genom vatten.
>1 Mos. 6,1 f.
21. Efter denna f�rebild bliven nu och I fr�lsta genom vatten --
n�mligen genom ett dop som icke betyder att man avtv�r kroppslig
orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete --
i kraft av Jesu Kristi uppst�ndelse,
>Ef. 5,26. Hebr. 10,22.
22. hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p� Guds
h�gra sida, sedan �nglar och v�ldige och makter i andev�rlden
hava blivit honom underlagda.
>Ps. 110,1. Rom. 8,34. Ef. 1,20 f.
*59/04 Petrus' f�rsta brev, 4 Kapitlet
Petrus' f�rsta brev, 4 Kapitlet
Petrus f�rmanar de kristna att v�pna sig
med Kristi sinne, att fly synden och
f�ra en ren vandel i inb�rdes k�rlek och
att med gl�dje lida f�r Kristi namns
skull.
1. D� nu Kristus har lidit till k�ttet, s� v�pnen ock I eder med
samma sinne; ty den som har lidit till k�ttet har icke l�ngre
n�got att skaffa med synd.
>Rom. 6,7. 1 Petr. 2,21, 24.
2. Och leven sedan, under den tid som �terst�r eder h�r i k�ttet,
icke mer efter m�nniskors onda beg�relser, utan efter Guds
vilja.
>Rom. 12,2. 14,7 f. 2 Kor. 5,15. Gal. 2,20. 1 Tess. 5,10.
>Hebr. 9,1#.
3. Ty det �r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
hedningarnas vilja och levat i l�saktighet och onda beg�relser,
i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
avgudadyrkan,
>Rom. 13,12 f. Ef. 2,1 f. 4,17 f.
4. varf�r de ock f�rundra sig och sm�da eder, d� I nu icke l�pen
med till samma liderlighetens p�l.
5. Men de skola g�ra r�kenskap inf�r honom som �r redo att d�ma
levande och d�da.
>Joh. 5,25. Apg. 10,42.
6. Ty att evangelium blev f�rkunna j�mv�l f�r d�da, det skedde, f�r
att dessa, om de �n till k�ttet blev d�mda, s�som alla m�nniskor
d�mas, likv�l till anden skulle f� leva, s� som Gud lever
7. Men �nden p� allting �r nu n�ra. Varen allts� besinningsfulla
och nyktra, s� att I kunnen bedja.
>1 Petr. 5,8. 2 Petr. 3,9 f. 1 Joh. 2,18.
8. Och varen framf�r allt uth�lliga i eder k�rlek till varandra, ty
�k�rleken �verskyler en myckenhet av synder�.
>Ords. 10,12. 1 Kor. 13,7. 1 Petr. 1,22. Jak. 5,20.
9. Varen g�stv�nliga mot varandra utan knot,
>Rom. 12,13.
10. och tj�nen varandra, var och en med den n�deg�va han har
undf�tt, s�som goda f�rvaltare av Guds m�ngfaldiga n�d.
>Matt. 25,14 f. Luk. 12,42 f. I Kor. 12,4.
>2 Kor. 8,12. Tit. 1,7.
11. Om n�gon talar, s� vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
n�gon har en tj�nst, s� sk�te han den efter m�ttet av den kraft
som Gud f�rl�nar, s� att Gud i allt bliver �rad genom Jesus
Kristus. Honom tillh�r �ran och v�ldet i evigheternas evigheter,
amen.
>Rom. 12,6 f. 1 Kor. 10,31. 2 Kor. 2,17.
12. Mina �lskade, f�rundren eder icke �ver den luttringseld som �r
t�nd bland eder, och som I till eder pr�vning m�sten genomg�,
och menen icke att d�rmed n�got f�runderligt vederfares eder;
>Jes. 48,10. 1 Petr. 1,6 f.
13. utan ju mer I f�n dela Kristi lidanden, dess mer m�n I gl�dja
eder, f�r att I ock m�n kunna gl�djas och fr�jda eder vid hans
h�rlighets uppenbarelse.
>Apg. 5,41. Rom. 8,17 f. Fil. 3,10 f. Kol. 1,24. 2 Tim. 2,10.
14. Saliga �ren I, om I f�r Kristi namns skull bliven sm�dade, ty
h�rlighetens Ande, Guds Ande, vilar d� �ver eder.
>Ps. 89,51 f. 1 Petr. 3,14.
15. Det m� n�mligen icke ske, att n�gon av eder f�r lida s�som
dr�pare eller tjuv eller illg�rningsman, eller d�rf�r att han
blandar sig i vad honom icke vidkommer.
>Ef. 4,28. 1 Petr. 2,20.
16. Men om n�gon f�r lida f�r att han �r en kristen, d� m� han icke
blygas, utan prisa Gud f�r detta namns skull.
>Fil. 1,29.
17. Ty tiden �r inne att domen skall begynna, och det p� Guds hus;
men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d� �nden f�r dem som
icke h�rsamma Guds evangelium?
>Jes. 10,12. Jer. 49,12. Hes. 9,6. 2 Tess. 1,8.
18. Och om den r�ttf�rdige med knapp n�d bliver fr�lst, �huru skall
det d� g� den ogudaktige och syndaren?�
>Ords. 11,31. Luk. 23,31.
19. Allts�, de som efter Guds vilja f� lida, de m� anbefalla sina
sj�lar �t sin trofaste Skapare, allt under det att de g�ra vad
gott �r.
>Ps. 31,6. Luk. 23,46. Apg. 7,59.
*59/05 Petrus' f�rsta brev, 5 Kapitlet
Petrus' f�rsta brev, 5 Kapitlet
De �ldstes och de yngres plikter.
F�rmaning till �dmjukhet och vaksamhet.
H�lsningar och slut�nskan.
1. Till de �ldste bland eder st�ller jag nu denna f�rmaning, jag
som sj�lv �r en av de �ldste och en som vittnar om Kristi
lidanden, och som j�mv�l har del i den h�rlighet som kommer att
uppenbaras:
>Apg. 11,30. Rom. 8,17 f. Upp. 1,9.
2. Varen herdar f�r Guds hjord, som I haven i eder v�rd, varen det
icke av tv�ng, utan av fri vilja, icke f�r slem vinnings skull,
utan med villigt hj�rta.
>Joh. 21,15 f. Apg. 20,28. 1 Tim. 3,3. Tit. 1,7.
3. Upptr�den icke s�som herrar �ver edra f�rsamlingar, utan bliven
f�red�men f�r hjorden.
>2 Kor. 1,24. 1 Tim. 4,12.
4. D� skolen I, n�r �verherden uppenbaras, undf� h�rlighetens
of�rvissneliga segerkrans.
>Jes 40,11. Joh. 10,11. 1 Kor. 9,25. 2 Tim. 4,8. Hebr. 13,20.
>1 Petr. 1,4. Jak. 1,12.
5. S� skolen I ock, I yngre, � eder sida underordna eder de
�ldre. Ikl�den eder alla, i umg�ngelsen med varandra,
�dmjukheten s�som en tj�nardr�kt. Ty
�Gud st�r emot de h�gmodiga,
men de �dmjuka giver han n�d�.
>Job 22,29. Ords. 3,34. Syr. 3,18. Matt. 28,12. Joh. 13,14.
>Rom. 12,10, 16. Ef. 5,21. Fil. 2,3. Jak 4,6, 10.
6. �dmjuken eder allts� under Guds m�ktiga hand, f�r att han m�
upph�ja eder i sinom tid.
>Job 22,29. Luk. 1,52. 14,11.
7. Och �kasten alla edra bekymmer p� honom�, ty han har omsorg om
eder.
>Ps. 40,18. 55,23. Matt. 6,25 f. Fil. 4,6.
8. Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, dj�vulen, g�r omkring
s�som ett rytande lejon och s�ker vem han m� uppsluka.
>Luk. 21,36. 22,31. 1 Tess. 5,6.
9. St�n honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden
vederfaras edra br�der h�r i v�rlden.
>Ef. 4,27. 6,11, 13. Jak. 4,7.
10. Men all n�ds Gud, som har kallat eder till sin eviga h�rlighet i
Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,
st�dja, styrka och stadf�sta eder.
>2 Kor. 1,21. 4,17. 1 Tess. 2,12. 2 Tess. 3,3. 2 Tim. 1,9.
>Hebr. 13,21. 1 Petr. 1,6.
11. Honom tillh�r v�ldet i evigheternas evigheter. Amen.
> Petr. 4,11.
12. Genom Silvanus, eder trogne broder -- f�r en s�dan h�ller jag
honom n�mligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, f�r att
f�rmana eder, och f�r att betyga att den n�d I st�n i �r Guds
r�tta n�d.
>1 Tess. 1,1.
13. F�rsamlingen i Babylon, utvald likasom eder f�rsamling, h�lsar
eder. S� g�r ock min son Markus.
>Apg. 12,12, 25. 15,37 f. 2 Tim. 4,11.
14. H�lsen varandra med en k�rlekens kyss.
Frid vare med eder alla som �ren i Kristus.
>Rom. 16,16.
*60/ Petrus' andra brev
*60/01 Petrus' andra brev, 1 Kapitlet
Petrus' andra brev, 1 Kapitlet
H�lsning. F�rmaning till kristliga
dygder. Den apostoliska f�rkunnelsens
och det profetiska ordets visshet.
1. Simon Petrus, Jesu Kristi tj�nare och apostel, h�lsar dem som i
och genom v�r Guds och Fr�lsarens[1], Jesu Kristi, r�ttf�rdighet
hava f�tt sig besk�rd en lika dyrbar tro som vi.
>Rom. 1,12. 1 Petr. 1,1 f.
2. N�d och frid f�r�ke sig hos eder, i kunskap om Gud och v�r Herre
Jesus Kristus.
3. Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
makt sk�nkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
medelst sin h�rlighet och underkraft.
4. Genom dem har han ock sk�nkt oss sina dyrbara och mycket stora
l�ften, f�r att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
gudomlig natur och undkomma den f�rg�ngelse som i f�ljd av den
onda beg�relsen r�der i v�rlden.
>Joh. 1,12. Rom. 8,15, 2 Kor. 3,18. Ef. 4,24. 1 Joh. 3,2.
5. Vinnl�ggen eder just d�rf�r p� allt s�tt om att i eder tro
bevisa dygd, i dygden kunskap,
>Gal. 5,6.
6. i kunskapen �terh�llsamhet, i �terh�llsamheten st�ndaktighet, i
st�ndaktigheten gudsfruktan,
>1 Kor. 9,25.
7. i gudsfruktan broderlig k�rlek, i den broderliga k�rleken
allm�nnelig k�rlek.
>Gal. 6,10. 1 Tess. 3,12.
8. Ty om detta finnes hos eder och mer och mer f�r�kas, s�
tillst�djer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
fr�ga om kunskapen om v�r Herre Jesus Kristus.
>Tit. 3,14.
9. Den �ter som icke har detta, han �r blind och kan icke se; han
har f�rg�tit att han har blivit renad fr�n sina f�rra synder,
>1 Joh. 2,9, 11.
10. Vinnl�ggen eder d�rf�r, mina br�der, s� mycket mer om att g�ra
eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det g�ren, skolen I
aldrig n�gonsin komma p� fall.
>Hebr. 3,14.
11. S� skall intr�det i v�r Herres och Fr�lsares, Jesu Kristi, eviga
rike f�rl�nas eder i rikligt m�tt.
12. D�rf�r kommer jag alltid att p�minna eder om detta, fast�n I
visserligen redan k�nnen det och �ren bef�sta i den sanning som
har kommit till eder.
>Rom. 15,14 f. Judas v. 5.
13. Och jag h�ller det f�r r�tt och tillb�rligt, att s� l�nge jag
�nnu �r i denna kroppshydda, genom mina p�minnelser v�cka
eder.
>2 Petr. 3,1
14. Ty jag vet att jag snart skall l�mna min kroppshydda; detta har
v�r Herre Jesus Kristus givit till k�nna f�r mig.
>Joh. 21,18 f.
15. Men jag vill h�rmed s�rja f�r, att I ocks� efter min bortg�ng
st�dse kunnen draga eder detta till minnes.
16. Ty det var icke n�gra slugt utt�nkta fabler vi f�ljde, n�r vi
kungjorde f�r eder v�r Herres, Jesu Kristi, makt och hans
tillkommelse utan vi hade sj�lva sk�dat hans h�rlighet.
>Matt. 17,1 f. Mark. 9,2 f. Luk 9,28 f. Joh, 1,14. 1 Kor. 1,17.
17. Ty han fick ifr�n Gud, fadern, �ra och pris, n�r fr�n det h�gsta
Majest�tet en r�st kom till honom och sade: �Denne �r min
�lskade Son, i vilken jag har funnit behag.�
>Matt. 3,17. Mark. 1,11.
18. Den r�sten h�rde vi sj�lva komma fr�n himmelen, n�r vi voro med
honom p� det heliga berget.
19. S� mycket fastare st�r nu ocks� f�r oss det profetiska ordet;
och I g�ren val, om I akten d�rp�, s�som p� ett ljus som lyser i
en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstj�rnan
g�r upp i edra hj�rtan.
>Ps. 119,105.
20. Men det m�n I framf�r allt veta, att ingen profetia i n�got
skriftens ord kan av n�gon m�nniskas egen kraft utl�ggas.
21. Ty ingen profetia har n�gonsin framkommit av en m�nniskas vilja,
utan d�rigenom att m�nniskor, drivna av den helige Ande, talade
vad som gavs dem fr�n Gud.
>2 Tim. 3,16. 1 Petr. 1,10 f.
[1] Eller: ... v�r Guds och Fr�lsares o. s. v.
*60/02 Petrus' andra brev, 2 Kapitlet
Petrus' andra brev, 2 Kapitlet
Varning f�r falska l�rare, med
p�minnelse om de straffdomar som i forna
tider �vergingo b�de �nglar och
m�nniskor.
1. Men ocks� falska profeter uppstodo bland folket, likasom j�mv�l
bland eder falska l�rare skola komma att finnas, vilka p�
smygv�gar skola inf�ra f�rd�rvliga partimeningar och draga �ver
sig sj�lva pl�tsligt f�rd�rv, i det att de till och med f�rneka
den Herre som har k�pt dem.
>5 Mos. 13,1 f. Matt. 24,11. Apg. 20,29 f. 1 Kor. 11,19.
>1 Tim. 4,1 f. 2 Tim. 3,1 f. 1 Joh. 2,22. 4,1. 2 Joh. V. 7.
>Judas v. 4 f., 18.
2. De skola f� m�nga efterf�ljare i sin l�saktighet, och f�r deras
skull skall sanningens v�g bliva sm�dad.
>2 Tim. 4,3.
3. I sin girighet skola de ock med bedr�gliga ord bereda sig
vinning av eder. Men sedan l�nge �r deras dom i annalkande, den
dr�jer icke, och deras f�rd�rv sover icke.
>Rom. 16,18. 1 Tess. 2,5.
4. Ty Gud skonade ju icke de �nglar som syndade, utan st�rtade dem
ned i avgrunden och �verl�mnade dem �t m�rkrets h�lor, f�r att
d�r f�rvaras till domen.
>1 Mos. 6,1 f. Upp. 20,2 f.
5. Ej heller skonade han den forntida v�rlden, om han ock, n�r han
l�t floden komma �ver de ogudaktigas v�rld, bevarade Noa s�som
r�ttf�rdighetens f�rkunnare, j�mte sju andra.
>1 Mos. 7,1 f. 1 Petr. 3,20. 2 Petr. 3,6.
6. Och st�derna Sodom och Gomorra lade han i aska och d�mde dem
till att omst�rtas; han gjorde dem s� till ett varnande exempel
f�r kommande tiders ogudaktiga m�nniskor.
>1 Mos. 19,23 f. Jes. 13,19.
7. Men han fr�lste den r�ttf�rdige Lot, som sv�rt pinades av de
gudl�sa m�nniskornas l�saktiga vandel.
>1 Mos. 18,20 f. 19,4 f., 15 f.
8. Ty genom de og�rningar som han, den r�ttf�rdige mannen, m�ste se
och h�ra, d�r han bodde ibland dem, pl�gades han dag efter dag i
sin r�ttf�rdiga sj�l.
>Ps. 119,158. Hes. 9,4.
9. S� f�rst�r Herren att fr�lsa de gudfruktiga ur pr�vningen, men
ock att under straff f�rvara de or�ttf�rdiga till domens dag.
>1 Kor. 10,13. Upp. 3,10.
10. Och detta g�r han f�rst och fr�mst med dem som i oren beg�relse
st� efter k�ttslig lust och f�rakta andev�rldens herrar.
I sitt trots och sin sj�lvgodhet b�va dessa m�nniskor icke f�r
att sm�da andev�rldens h�rlige,
11. under det att �nglar som st� �nnu h�gre i starkhet och makt icke
om dem uttala n�gon sm�dande dom inf�r Herren.
12. Men p� samma s�tt som osk�liga djur f�rg�s, varelser som av
naturen �ro f�dda till att f�ngas och f�rg�s, p� samma s�tt
skola ock dessa f�rg�s, eftersom de sm�da vad de icke k�nna
till;
13. och de skola s� bliva bedragna p� den l�n som de vilja vinna
genom or�ttf�rdighet. De hava sin lust i kr�sligt leverne mitt
p� ljusa dagen. De �ro skamfl�ckar och styggelser, d�r de vid
g�stabuden, som de f� h�lla med eder, frossa i sina njutningar.
14. Deras �gon �ro fulla av otuktigt beg�r och kunna icke f� nog av
synd. De locka till sig obef�sta sj�lar. De hava hj�rtan �vade i
girighet. F�rbannade �ro de.
15. De hava �vergivit den raka v�gen och kommit vilse genom att
efterf�lja Balaam, Beors son, p� hans v�g. Denne �tr�dde ju att
vinna l�n genom or�ttf�rdighet;
>4 Mos. 22,2 f. 31,16. Judas v.11 f.
16. men han blev tillr�ttavisad f�r sin �vertr�delse: en stum
arbets�sninna begynte tala med m�nniskor�st och hindrade
profeten i hans galenskap.
>4 Mos. 22,22 f.
17. Dessa m�nniskor �ro k�llor utan vatten, skyar som drivas av
stormvinden, och det svarta m�rkret �r f�rvarat �t dem.
18. Ty de tala stora ord som �ro idel f�f�nglighet; och d� de nu
sj�lva leva i k�ttsliga beg�relser, locka de genom sin
l�saktighet till sig m�nniskor som med knapp n�d r�dda sig undan
s�dana som vandra i villfarelse.
19. De lova dem frihet, fast�n de sj�lva �ro f�rg�ngelsens tr�lar;
ty den som har l�tit sig �vervinnas av n�gon, han har blivit
dennes tr�l.
>Joh. 8,34. Rom. 6,16. 8,21. Gal. 6,8. 2 Petr. 1,4.
20. Och d� de genom kunskapen om Herren och Fr�lsaren, Jesus
Kristus, hava undkommit v�rldens besmittelser, men sedan �ter
l�ta sig insn�rjas och �vervinnas av dem, s� har det sista f�r
dem blivit v�rre �n det f�rsta.
>Matt. 12,45. Hebr. 6,4 f. 1 Joh. 2,16.
21. Ty det hade varit b�ttre f�r dem att icke hava l�rt k�nna
r�ttf�rdighetens v�g, �n att nu, sedan de hava l�rt k�nna den,
v�nda tillbaka, bort ifr�n det heliga bud som har blivit dem
meddelat.
>Luk. 12,47 f
22. Det har g�tt med dem s�som det riktigt heter i ordspr�ket: �En
hund v�nder �ter till sina spyor�, och: �Ett tvaget svin v�ltrar
sig �ter i smutsen.�
>Ords. 26,11.
*60/03 Petrus' andra brev, 3 Kapitlet
Petrus' andra brev, 3 Kapitlet
Herrens tillkommelse. Domens
dag. Slutf�rmaningar.
1. Detta �r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
mina �lskade; och i b�da har jag genom mina p�minnelser velat
uppv�cka edert rena sinne,
>2 Petr. 1,13.
2. s� att I kommen ih�g vad som har blivit f�rutsagt av de heliga
profeterna, s� ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
givet fr�n Herren och Fr�lsaren.
>2 Petr. 1,19. Judas v. 17 f.
3. Och det m�n I framf�r allt veta, att i de yttersta dagarna
bespottare skola komma med bespottande ord, m�nniskor som vandra
efter sina egna beg�relser.
>1 Tim. 4,1. 2 Tim. 3,1 f.
4. De skola s�ga: �Huru g�r det med l�ftet om hans tillkommelse?
Fr�n den dag d� v�ra f�der avsomnade har ju allt f�rblivit sig
likt, �nda ifr�n v�rldens begynnelse.�
>Jes. 5,18 f. Jer. 17,15. Hes. 12,22. Mal. 2,17.
5. Ty n�r de vilja p�st� detta, f�rg�ta de att i kraft av Guds ord
himlar funnos till fr�n ur�ldrig tid, s� ock en jord som hade
kommit till av vatten och genom vatten;
>1 Mos. 1,1 f. Ps. 24,2.
6. och genom �versv�mning av vatten fr�n dem f�rgicks ocks� den
v�rld som d� fanns.
>Matt. 24,38 f. 2 Petr. 2,5.
7. Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
samma ord blivit sparade �t eld, och de f�rvaras nu till domens
dag, d� de ogudaktiga m�nniskorna skola f�rg�s.
>Jes. 51,6. 2 Tess. 1,7 f. Hebr. 1,11.
8. Men ett vare icke f�rdolt f�r eder, mina �lskade, detta, att �en
dag �r f�r Herren s�som tusen �r, och tusen �r s�som en dag�.
>Ps. 90,4.
9. Herren f�rdr�jer icke uppfyllelsen av sitt l�fte, s�som somliga
mena att han f�rdr�jer sig. Men han �r l�ngmodig mot eder,
eftersom han icke vill att n�gon skall f�rg�s, utan att alla
skola v�nda sig till b�ttring.
>Jes. 30,18. Hes. 18,23. Hab. 2,3. Syr. 5,4. Rom. 2,4.
>1 Tim. 2,4. Hebr. 10,37. 1 Petr. 3,20,
10. Men Herrens dag skall komma s�som en tjuv, och d� skola himlarna
med d�nande hast f�rg�s, och himlakropparna uppl�sas av hetta,
och jorden och de verk som �ro d�rp� br�nnas upp.
>Ps. 102,27. Matt. 24,27, 35, 43 f. 1 Tess. 5,2 f. Upp. 20,11.
11. Eftersom nu allt detta s�lunda g�r till sin uppl�sning, hurudana
b�ren icke I d� vara i helig vandel och gudsfruktan,
>Luk. 21,36.
12. medan I f�rbiden och p�skynden Guds dags tillkommelse, varigenom
himlar skola uppl�sas av eld, och himlakroppar sm�lta av hetta!
>Ps. 50,3. Jes. 34,4. Luk. 12,36. Tit. 2,13.
13. Men �nya himlar och en ny jord�, d�r r�ttf�rdighet bor, f�rbida
vi efter hans l�fte.
>Jes. 65,17. 66,22. Upp. 21,1.
14. D�rf�r, mina �lskade, eftersom I f�rbiden detta, skolen I med
all flit s�rja f�r, att I m�n f�r honom befinnas vara
obefl�ckade och ostraffliga, i frid.
>1 Kor. 1,7 f Fil. 1,10. 1 Tess. 3,13. 5,23. Judas v. 24.
15. Och I skolen h�lla f�re, att v�r Herres l�ngmodighet l�nder till
fr�lsning; s�som ock v�r �lskade broder Paulus har skrivit till
eder efter den vishet som har blivit honom given.
>1 Kor. 3,10
16. S� g�r han i alla sina brev, n�r han i dem talar om s�dant,
fast�n visserligen i dem finnes ett och annat som �r sv�rt att
f�rst�, och som okunniga och obef�sta m�nniskor vr�ngt uttyda,
s�som de ock g�ra med de �vriga skrifterna, sig sj�lva till
f�rd�rv.
17. D� I nu s�ledes, mina �lskade, haven f�tt veta detta i f�rv�g,
s� tagen eder till vara f�r att bliva indragna i de gudl�sas
villfarelse och d�rigenom f�rlora edert f�ste.
>Mark. 13,5 f.
18. V�xen i st�llet till i n�d och i kunskap om v�r Herre och
Fr�lsare, Jesus Kristus. Honom tillh�r �ran, nu och till
evighetens dag. Amen.
>Kol. 1,10.
@c
*61/ Johannes' f�rsta brev
*61/01 Johannes' f�rsta brev, 1 Kapitlet
Johannes' f�rsta brev, 1 Kapitlet
Ordets uppenbarelse i Kristus.
Gemenskapen med Gud. Vandringen i ljuset
och reningen genom Jesu blod.
1. Det som var fr�n begynnelsen, det vi hava h�rt, det vi med egna
�gon hava sett, det vi sk�dade och med egna h�nder togo p�, det
f�rkunna vi: om livets Ord tala vi.
2. Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna d�rom
och f�rkunna f�r eder livet, det eviga, som var hos Fadern och
uppenbarades f�r oss.
3. Ja, det vi hava sett och h�rt, det f�rkunna vi ock f�r eder, p�
det att ocks� I m�n hava gemenskap med oss; och vi hava v�r
gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
4. Och vi skriva nu detta, f�r att v�r gl�dje skall bliva
fullkomlig.
5. Och detta �r det budskap som vi hava h�rt fr�n honom, och som vi
f�rkunna f�r eder, att Gud �r ljus, och att intet m�rker finnes
i honom.
6. Om vi s�ga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i
m�rkret, s� ljuga vi och g�ra icke sanningen.
7. Men om vi vandra i ljuset, s�som han �r i ljuset, s� hava vi
gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss fr�n
all synd.
8. Om vi s�ga att vi icke hava n�gon synd, s� bedraga vi oss
sj�lva, och sanningen �r icke i oss.
9. Om vi bek�nna v�ra synder, s� �r han trofast och r�ttf�rdig, s�
att han f�rl�ter oss v�ra synder och renar oss fr�n all
or�ttf�rdighet.
10. Om vi s�ga att vi icke hava syndat, s� g�ra vi honom till en
ljugare, och hans ord �r icke i oss.
*61/02 Johannes' f�rsta brev, 2 Kapitlet
Johannes' f�rsta brev, 2 Kapitlet
Jesus Kristus v�r f�respr�kare och
f�rsoningen f�r v�ra synder. Uppmaning
att h�lla hans bud, s�rskilt budet om
k�rlek. Varning f�r v�rldsk�rlek och
antikristisk f�rnekelse.
1. Mina k�ra barn, detta skriver jag till eder, f�r att I icke
skolen synda. Men om n�gon syndar, s� hava vi en f�respr�kare
hos Fadern, Jesus Kristus, som �r r�ttf�rdig;
2. och han �r f�rsoningen f�r v�ra synder, ja, icke allenast f�r
v�ra, utan ock f�r hela v�rldens.
3. D�rav veta vi att vi hava l�rt k�nna honom, d�rav att vi h�lla
hans bud.
4. Den som s�ger sig hava l�rt k�nna honom och icke h�ller hans
bud, han �r en l�gnare och i honom �r icke sanningen.
5. Men den som h�ller hans ord, i honom �r f�rvisso Guds k�rlek
fullkomnad. D�rav veta vi att vi �ro i honom.
6. Den som s�ger sig f�rbliva i honom, han �r ock pliktig att sj�lv
s� vandra som Han vandrade.
7. Mina �lskade, det �r icke ett nytt bud jag skriver till eder,
utan ett gammalt bud, som I haven haft fr�n begynnelsen. Detta
gamla bud �r ordet som I haven f�tt h�ra.
8. P� samma g�ng �r det dock ett nytt bud som jag skriver till
eder. Och detta �r sant b�de i fr�ga om honom och i fr�ga om
eder; ty m�rkret f�rg�r, och det sanna ljuset lyser redan.
9. Den som s�ger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han �r
�nnu alltj�mt i m�rkret.
10. Den som �lskar sin broder, han f�rbliver i ljuset, och i honom
�r intet som l�nder till fall.
11. Men den som hatar sin broder, han �r i m�rkret och vandrar i
m�rkret, och han vet icke vart han g�r; ty m�rkret har
f�rblindat hans �gon.
12. Jag skriver till eder, k�ra barn, ty synderna �ro eder f�rl�tna
f�r hans namns skull.
13. Jag skriver till eder, I f�der, ty I haven l�rt k�nna honom som
�r fr�n begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
haven �vervunnit den onde.
14. Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven l�rt k�nna
Fadern. Jag har skrivit till eder, I f�der, ty I haven l�rt
k�nna honom som �r fr�n begynnelsen. Jag har skrivit till eder,
I ynglingar, ty I �ren starka, och Guds ord f�rbliver i eder,
och I haven �vervunnit den onde.
15. �lsken icke v�rlden, ej heller vad som �r i v�rlden. Om n�gon
�lskar v�rlden, s� �r Faderns k�rlek icke i honom.
16. Ty allt som �r i v�rlden, k�ttets beg�relse och �gonens
beg�relse och h�gf�rd �ver detta livets goda, det �r icke av
Fadern, utan av v�rlden.
17. Och v�rlden f�rg�r och dess beg�relse, men den som g�r Guds
vilja, han f�rbliver evinnerligen.
18. Mina barn, nu �r den yttersta tiden. I haven ju h�rt att en
antikrist skall komma, och redan hava m�nga antikrister
uppst�tt; d�rav f�rst� vi att den yttersta tiden �r inne.
19. Fr�n oss hava de utg�tt, men de h�rde icke till oss, ty hade de
h�rt till oss, s� hade de f�rblivit hos oss. Men det skulle
bliva uppenbart att icke alla h�ra till oss.
20. I �ter haven mottagit sm�rjelse fr�n den Helige, och I haven all
kunskap.
21. Jag har skrivit till eder, icke d�rf�r att I icke k�nnen
sanningen, utan d�rf�r att I k�nnen den och veten att ingen l�gn
kommer av sanningen.
22. Vilken �r �L�gnaren�, om icke den som f�rnekar att Jesus �r
Kristus? Denne �r Antikrist, denne som f�rnekar Fadern och
Sonen.
23. Var och en som f�rnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
som bek�nner Sonen, han har ock Fadern.
24. I �ter skolen l�ta det som I haven h�rt fr�n begynnelsen
f�rbliva i eder. Om det som I haven h�rt fr�n begynnelsen
f�rbliver i eder s� skolen ock I sj�lva f�rbliva i Sonen och i
Fadern.
25. Och detta �r vad han sj�lv har lovat oss: det eviga livet.
26. Detta har jag skrivit till eder med tanke p� dem som s�ka
f�rvilla eder.
27. Men vad eder ang�r, s� f�rbliver i eder den sm�rjelse I haven
undf�tt fr�n honom, och det beh�ves icke att n�gon undervisar
eder; ty vad hans sm�rjelse l�r eder om allting, det �r sant och
�r icke l�gn. F�rbliven allts� i honom, s�som den har l�rt
eder.
28. Ja, k�ra barn, f�rbliven nu i honom, s� att vi, n�r han en g�ng
uppenbaras, kunna frimodigt tr�da fram, och icke med skam n�dgas
g� bort ifr�n honom vid hans tillkommelse.
29. Om I veten att han �r r�ttf�rdig, s� kunnen I f�rst� att ocks�
var och en som g�r vad r�ttf�rdigt �r, han �r f�dd av honom.
*61/03 Johannes' f�rsta brev, 3 Kapitlet
Johannes' f�rsta brev, 3 Kapitlet
Guds barn och dj�vulens barn.
1. Se vilken k�rlek Fadern har bevisat oss d�rmed att vi f� kallas
Guds barn, vilket vi ock �ro. D�rf�r k�nner v�rlden oss icke,
eftersom den icke har l�rt k�nna honom.
2. Mina �lskade, vi �ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det
�r �nnu icke uppenbart. Men det veta vi, att n�r han en g�ng
uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d� skola vi f� se
honom s�dan han �r.
3. Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,
likasom Han �r ren.
4. Var och en som g�r synd, han �vertr�der ock lagen, ty synd �r
�vertr�delse av lagen.
5. Och i veten att Han uppenbarades, f�r att han skulle borttaga
synderna; och synd finnes icke i honom.
6. Var och en som f�rbliver i honom, han syndar icke; var och en
som syndar, han har icke sett honom och icke l�rt k�nna honom.
7. K�ra barn, l�ten ingen f�rvilla eder. Den som g�r vad
r�ttf�rdigt �r, han �r r�ttf�rdig, likasom Han �r r�ttf�rdig.
8. Den som g�r synd, han �r av dj�vulen, ty dj�vulen har syndat
fr�n begynnelsen. Och just d�rf�r uppenbarades Guds Son, att
han skulle g�ra om intet dj�vulens g�rningar.
9. Var och en som �r f�dd av Gud, han g�r icke synd, ty Guds s�d
f�rbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han �r f�dd av
Gud.
10. D�rav �r uppenbart vilka som �ro Guds barn, och vilka som �ro
dj�vulens barn, d�rav att var och en som icke g�r vad
r�ttf�rdigt �r, han �r icke av Gud, ej heller den som icke
�lskar sin broder.
11. Ty detta �r det budskap som I haven h�rt fr�n begynnelsen, att
vi skola �lska varandra
12. och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihj�l sin
broder. Och varf�r slog han ihj�l honom? D�rf�r att hans egna
g�rningar voro onda och hans broders g�rningar r�ttf�rdiga.
13. F�rundren eder icke, mina br�der, om v�rlden hatar eder.
14. Vi veta att vi hava �verg�tt fr�n d�den till livet, ty vi �lska
br�derna. Den som icke �lskar, han f�rbliver i d�den.
15. Var och en som hatar sin broder, han �r en mandr�pare; och I
veten att ingen mandr�pare har evigt liv f�rblivande i sig.
16. D�rav att Han gav sitt liv f�r oss hava vi l�rt k�nna k�rleken;
s� �ro ock vi pliktiga att giva v�ra liv f�r br�derna.
17. Men om n�gon har denna v�rldens goda och tillsluter sitt hj�rta
f�r sin broder, n�r han ser honom lida n�d, huru kan d� Guds
k�rlek f�rbliva i honom?
18. K�ra barn, l�tom oss �lska icke med ord eller med tungan, utan i
g�rning och i sanning.
19. D�rav skola vi veta att vi �ro av sanningen; och s� kunna vi
inf�r honom �vertyga v�rt hj�rta d�rom,
20. att om v�rt hj�rta f�rd�mer oss, s� �r Gud st�rre �n v�rt hj�rta
och vet allt.
21. Mina �lskade, om v�rt hj�rta icke f�rd�mer oss, s� hava vi
frimodighet inf�r Gud,
22. och vadhelst vi bedja om, det f� vi av honom, eftersom vi h�lla
hans bud och g�ra vad som �r v�lbehagligt f�r honom.
23. Och detta �r hans bud, att vi skola tro p� hans Sons, Jesu
Kristi, namn och �lska varandra, enligt det bud han har givit
oss.
24. Och den som h�ller hans bud, han f�rbliver i Gud, och Gud
f�rbliver i honom. Och att han f�rbliver i oss, det veta vi av
Anden, som han har givit oss.
*61/04 Johannes' f�rsta brev, 4 Kapitlet
Johannes' f�rsta brev, 4 Kapitlet
Uppmaning att pr�va andarna, att �lska
Gud och att �lska br�derna.
1. Mina �lskade, tron icke var och en ande, utan pr�ven andarna,
huruvida de �ro av Gud; ty m�nga falska profeter hava g�tt ut i
v�rlden.
2. D�rp� skolen I k�nna igen Guds Ande: var och en ande som
bek�nner att Jesus �r Kristus, kommen i k�ttet, han �r av Gud;
3. men var och en ande som icke s� bek�nner Jesus, han �r icke av
Gud. Den anden �r Antikrists ande, om vilken I haven h�rt att
den skulle komma, och som redan nu �r i v�rlden.
4. I, k�ra barn, I �ren av Gud och haven �vervunnit dessa; ty han
som �r i eder �r st�rre �n den som �r i v�rlden.
5. De �ro av v�rlden; d�rf�r tala de vad som �r av v�rlden, och
v�rlden lyssnar till dem.
6. Vi �ter �ro av Gud. Den som k�nner Gud, han lyssnar till oss;
den som icke �r av Gud, han lyssnar icke till oss. H�rp� k�nna
vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
7. Mina �lskade, l�tom oss �lska varandra; ty k�rleken �r av Gud,
och var och en som �lskar, han �r f�dd av Gud och k�nner Gud.
8. Den som icke �lskar, han har icke l�rt k�nna Gud, ty Gud �r
k�rleken.
9. D�rigenom har Guds k�rlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
har s�nt sin enf�dde Son i v�rlden, f�r att vi skola leva genom
honom.
10. Icke d�ri best�r k�rleken, att vi hava �lskat Gud, utan d�ri,
att han har �lskat oss och s�nt sin Son till f�rsoning f�r v�ra
synder.
11. Mina �lskade, om Gud s� har �lskat oss, d� �ro ock vi pliktiga
att �lska varandra.
12. Ingen har n�gonsin sett Gud. Om vi �lska varandra, s� f�rbliver
Gud i oss, och hans k�rlek �r fullkomnad i oss.
13. D�rav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi f�rbliva
i honom, och att han f�rbliver i oss.
14. Och vi hava sj�lva sett, och vi vittna om att Fadern har s�nt
sin Son till att vara v�rldens Fr�lsare.
15. Den som bek�nner att Jesus �r Guds Son, i honom f�rbliver Gud,
och han sj�lv f�rbliver i Gud.
16. Och vi hava l�rt k�nna den k�rlek som Gud har i oss, och vi hava
kommit till tro p� den. Gud �r k�rleken, och den som f�rbliver
i k�rleken, han f�rbliver i Gud, och Gud f�rbliver i honom.
17. D�rigenom �r k�rleken fullkomnad hos oss, att vi hava
frimodighet i fr�ga om domens dag; ty s�dan Han �r, s�dana �ro
ock vi i denna v�rlden.
18. R�ddh�ga finnes icke i k�rleken, utan fullkomlig k�rlek driver
ut r�ddh�gan, ty i r�ddh�gan ligger tanke p� straff, och den som
r�des �r icke fullkomnad i k�rleken.
19. Vi �lska, d�rf�r att han f�rst har �lskat oss.
20. Om n�gon s�ger sig �lska Gud och hatar sin broder, s� �r han en
l�gnare. Ty den som icke �lskar sin broder, som han har sett,
han kan icke �lska Gud, som han icke har sett.
21. Och det budet hava vi fr�n honom, att den som �lskar Gud, han
skall ock �lska sin broder.
*61/05 Johannes' f�rsta brev, 5 Kapitlet
Johannes' f�rsta brev, 5 Kapitlet
K�rlekens v�sen. Trons segerkraft. Guds
vittnesb�rd om sin Son. B�n och f�rb�n.
Slutf�rmaning.
1. Var och en som tror att Jesus �r Kristus, han �r f�dd av Gud;
och var och en som �lskar honom som f�dde, han �lskar ock den
som �r f�dd av honom.
2. D�rf�r, n�r vi �lska Gud och h�lla hans bud, d� veta vi att vi
�lska Guds barn.
3. Ty d�ri best�r k�rleken till Gud, att vi h�lla hans bud; och
hans bud �ro icke tunga.
4. Ty allt som �r f�tt av Gud, det �vervinner v�rlden; och detta �r
den seger som har �vervunnit v�rlden: v�r tro.
5. Vilken annan kan �vervinna v�rlden, �n den som tror att Jesus �r
Guds Son?
6. Han �r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke
med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet. Och Anden �r
den som vittnar, eftersom Anden �r sanningen.
7. Ty tre �ro de som vittna:
8. Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.
9. Om vi taga m�nniskors vittnesb�rd f�r gott, s� m� v�l Guds
vittnesb�rd vara f�rmer. Detta �r ju Guds vittnesb�rd, att han
har vittnat om sin Son.
10. Den som tror p� Guds Son, han har vittnesb�rdet inom sig sj�lv;
den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare,
eftersom han icke har trott p� Guds vittnesb�rd om sin Son.
11. Och detta �r vittnesb�rdet: att Gud har givit oss evigt liv; och
det livet �r i hans Son.
12. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han
har icke livet.
13. Detta har jag skrivit till eder, f�r att I skolen veta att I
haven evigt liv, I som tron p� Guds Sons namn.
14. Och detta �r den fasta tillf�rsikt vi hava till honom, att om vi
bedja om n�got efter hans vilja, s� h�r han oss.
15. Och om vi veta att han h�r oss, vadhelst vi bedja om, s� veta vi
ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i v�r b�n.
16. Om n�gon ser sin broder beg� en synd som icke �r en synd till
d�ds, d� m� han bedja, och s� skall han giva honom liv, om
n�mligen synden icke �r till d�ds. Det finnes synd till d�ds;
f�r s�dan s�ger jag icke att man skall bedja.
17. All or�ttf�rdighet �r synd; dock finnes det synd som icke �r
till d�ds.
18. Vi veta om var och en som �r f�dd av Gud att han icke syndar, ty
den som har blivit f�dd av Gud, han tager sig till vara, och den
onde kommer icke vid honom.
19. Vi veta att vi �ro av Gud, och att hela v�rlden �r i den ondes
v�ld.
20. Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss f�rst�nd, s�
att vi kunna k�nna den Sanne; och vi �ro i den Sanne, i hans
Son, Jesus Kristus. Denne �r den sanne Guden och evigt liv.
21. K�ra barn, tagen eder till vara f�r avgudarna.
*62 Johannes' andra brev
Johannes' andra brev
Johannes h�lsar �den utvalda frun�,
manar till sanning och inb�rdes k�rlek,
varnar f�r villol�rare, avslutar brevet
med h�lsningar.
1. Den �ldste h�lsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i
sanning �lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som
hava l�rt k�nna sanningen.
2. Vi �lska dem f�r sanningens skull, som f�rbliver i oss, och som
skall vara med oss till evig tid.
3. N�d, barmh�rtighet och frid ifr�n Gud, Fadern, och ifr�n Jesus
Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i k�rlek.
4. Det har gjort mig stor gl�dje att jag har funnit flera av dina
barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava f�tt ifr�n
Fadern.
5. Och nu har jag en b�n till dig, k�ra fru. Icke som om jag
skreve f�r att giva dig ett nytt bud; det g�ller allenast det
bud som vi hava haft fr�n begynnelsen: att vi skola �lska
varandra.
6. Och d�ri best�r k�rleken, att vi vandra efter de bud han har
givit. Ja, detta �r budet, att I skolen vandra i k�rleken,
enligt vad I haven h�rt fr�n begynnelsen.
7. Ty m�nga villol�rare hava g�tt ut i v�rlden, vilka icke bek�nna
att Jesus �r Kristus, som skulle komma i k�ttet; en s�dan �r
Villol�raren och Antikrist.
8. Tagen eder till vara, s� att I icke f�rloren det som vi med v�rt
arbete hava kommit �stad, utan f�n full l�n.
9. Var och en som s� g�r fram�t, att han icke f�rbliver i Kristi
l�ra, han har icke Gud; den som f�rbliver i den l�ran, han har
b�de Fadern och Sonen.
10. Om n�gon kommer till eder och icke har den l�ran med sig, s�
tagen icke emot honom i edra hus, och h�lsen honom icke.
11. Ty den som h�lsar honom, han g�r sig delaktig i hans onda
g�rningar.
12. Jag hade v�l mycket annat att skriva till eder, men jag vill
icke g�ra det med papper och bl�ck. Jag hoppas att i st�llet f�
komma till eder och muntligen tala med eder, f�r att v�r gl�dje
skall bliva fullkomlig.
13. Din utvalda systers barn h�lsa dig.
*63 Johannes' tredje brev
Johannes' tredje brev
Johannes h�lsar Gajus, gl�der sig �ver
hans vandring i sanningen, uppmanar till
hj�lpsamhet mot fr�mlingar, klagar �ver
Diotrefes, giver gott vittnesb�rd �t
Demetrius, avslutar brevet med
h�lsningar.
1. Den �ldste h�lsar Gajus, den �lskade brodern, som jag i sanning
�lskar.
2. Min �lskade, jag �nskar att det i allt m� st� v�l till med dig,
och att du m� vara vid god h�lsa, s�som det ock st�r v�l till
med din sj�l.
3. Ty det gjorde mig stor gl�dje, d� n�gra av br�derna kommo och
vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i
sanningen.
4. Jag har ingen st�rre gl�dje �n den att f� h�ra att mina barn
vandra i sanningen.
5. Min �lskade, du handlar s�som en trofast man i allt vad du g�r
mot br�derna, och detta j�mv�l n�r de komma s�som fr�mlingar.
6. Dessa hava nu inf�r f�rsamlingen vittnat om din k�rlek. Och du
g�r v�l, om du p� ett s�tt som �r v�rdigt Gud utrustar dem ocks�
f�r forts�ttningen av deras resa.
7. Ty f�r hans namns skull hava de dragit �stad, utan att hava
tagit emot n�got av hedningarna.
8. D�rf�r �ro vi � v�r sida pliktiga att taga oss an s�dana m�n, s�
att vi bliva deras medarbetare till att fr�mja sanningen.
9. Jag har skrivit till f�rsamlingen, men Diotrefes, som �nskar att
vara den fr�mste bland dem, vill icke g�ra n�got f�r oss.
10. Om jag kommer, skall jag d�rf�r p�visa huru illa han g�r, d� han
skvallrar om oss med elaka ord. Och han n�jer sig icke h�rmed;
utom det att han sj�lv intet vill g�ra f�r br�derna, hindrar han
ocks� andra som vore villiga att g�ra n�got, ja, han driver dem
ut ur f�rsamlingen.
11. Mina �lskade, f�lj icke onda f�red�men, utan goda. Den som g�r
vad gott �r, han �r av Gud; den som g�r vad ont �r, han har icke
sett Gud.
12. Demetrius har f�tt gott vittnesb�rd om sig av alla, ja, av
sanningen sj�lv. Ocks� vi giva honom v�rt vittnesb�rd; och du
vet att v�rt vittnesb�rd �r sant.
13. Jag hade v�l mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke
skriva till dig med bl�ck och penna.
14. Ty jag hoppas att r�tt snart f� se dig, och d� skola vi
muntligen tala med varandra.
15. Frid vare med dig.
V�nnerna h�lsa dig. H�lsa v�nnerna, var och en s�rskilt.
*64/ Jakobs' brev
*64/01 Jakobs' brev, 1 Kapitlet
Jakobs' brev, 1 Kapitlet
Jakob h�lsar de kristna av Israel, som
bo kringspridda bland folken; f�rmanar
dem till st�ndaktighet i frestelser och
till en gudsdyrkan som visar sig verksam
i goda g�rningar.
1. Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tj�nare, h�lsar de tolv
stammar som bo kringspridda bland folken.
2. Mina br�der, h�llen det f�r idel gl�dje, n�r I kommen i
allahanda frestelser,
3. och veten, att om eder tro h�ller provet, s� verkar detta
st�ndaktighet.
4. Och l�ten st�ndaktigheten hava med sig fullkomlighet i g�rning,
s� att I �ren fullkomliga, utan fel och utan brist i n�got
stycke.
5. Men om n�gon av eder brister i vishet, s� m� han utbedja sig
s�dan fr�n Gud, som giver �t alla villigt och utan h�rda ord,
och den skall bliva honom given.
6. Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar �r lik
havets v�g, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7. En s�dan m�nniska m� icke t�nka att hon skall f� n�got fr�n
Herren --
8. en m�nniska med delad h�g, en som g�r ostadigt fram p� alla sina
v�gar.
9. Den broder som lever i ringhet ber�mme sig av sin h�ghet.
10. Den �ter som �r rik ber�mme sig av sin ringhet, ty s�som gr�sets
blomster skall han f�rg�s.
11. Solen g�r upp med sin br�nnande hetta och f�rtorkar gr�set, och
dess blomster faller av, och dess f�gring f�rg�r; s� skall ock
den rike f�rvissna mitt i sin �vlan.
12. Salig �r den man som �r st�ndaktig i frestelsen; ty n�r han har
best�tt sitt prov, skall han f� livets krona, vilken Gud har
lovat �t dem som �lska honom.
13. Ingen s�ge, n�r han bliver frestad, att det �r fr�n Gud som hans
frestelse kommer; ty s�som Gud icke kan frestas av n�got ont, s�
frestar han icke heller n�gon.
14. Nej, n�rhelst n�gon frestas, s� �r det av sin egen beg�relse som
han drages och lockas.
15. Sedan, n�r beg�relsen har blivit havande, f�der hon synd, och
n�r synden har blivit fullmogen, framf�der hon d�d.
16. Faren icke vilse, mina �lskade br�der.
17. Idel goda g�vor och idel fullkomliga sk�nker komma ned
ovanifr�n, fr�n himlaljusens Fader, hos vilken ingen f�r�ndring
�ger rum och ingen v�xling av ljus och m�rker.
18. Efter sitt eget beslut f�dde han oss till liv genom sanningens
ord, f�r att vi skulle vara en f�rstling av de varelser han har
skapat.
19. Det veten I, mina �lskade br�der.
Men var m�nniska vare snar till att h�ra och sen till att tala
och sen till vrede.
20. Ty en mans vrede kommer icke �stad vad r�tt �r inf�r Gud.
21. Skaffen d�rf�r bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
och mottagen med saktmod det ord som �r plantat i eder, och som
kan fr�lsa edra sj�lar.
22. Men varen ordets g�rare, och icke allenast dess h�rare, eljest
bedragen I eder sj�lva.
23. Ty om n�gon �r ordets h�rare, men icke dess g�rare, s� �r han
lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24. n�r han har betraktat sig d�ri, g�r han sin v�g och f�rg�ter
strax hurudan han var.
25. Men den som sk�dar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
och f�rbliver d�rvid och icke �r en gl�msk h�rare, utan en
verklig g�rare, han varder salig i sin g�rning.
26. Om n�gon menar sig tj�na Gud och icke tyglar sin tunga, utan
bedrager sitt hj�rta, s� �r hans gudstj�nst intet v�rd.
27. En gudstj�nst, som �r ren och obesmittad inf�r Gud och Fadern,
�r det att v�rda sig om fader- och moderl�sa barn och �nkor i
deras bedr�velse, och att h�lla sig obefl�ckad av v�rlden.
*64/02 Jakobs' brev, 2 Kapitlet
Jakobs' brev, 2 Kapitlet
Uppmaning att icke hava anseende till
personen. Varning f�r en tro som icke
har med sig g�rningar.
1. Mina br�der, menen icke att tron p� v�r Herre Jesus Kristus, den
f�rh�rligade, kan st� tillsammans med att hava anseende till
personen.
2. Om till exempel i eder f�rsamling intr�der en man med guldring
p� fingret och i pr�ktiga kl�der, och j�mte honom intr�der en
fattig man i smutsiga kl�der,
3. och I d� v�nden edra blickar till den som b�r de pr�ktiga
kl�derna och s�gen till honom: �Sitt du h�r p� denna goda
plats�, men d�remot s�gen till den fattige: �St� du d�r�, eller:
�S�tt dig d�rnere vid min fotapall� --
4. haven I icke d� kommit i strid med eder sj�lva och blivit domare
som d�ma efter or�tta grunder?
5. H�ren, mina �lskade br�der: Har icke Gud utvald just dem som i
v�rldens �gon �ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f�
till arvedel det rike han har lovat �t dem som �lska honom?
6. I �ter haven visat f�rakt f�r den fattige. �r det d� icke de
rika som f�rtrycka eder, och �r det icke just de, som draga eder
inf�r domstolarna?
7. �r det icke de, som sm�da det goda namn som �r n�mnt �ver eder?
8. Om I, s�som skriften bjuder, fullg�ren den konungsliga lagen:
�Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv�, d� g�ren I
visserligen v�l.
9. Men om I haven anseende till personen, s� beg�n I synd och
bliven av lagen �verbevisade om att vara �vertr�dare.
10. Ty om n�gon h�ller hela lagen i �vrigt, men felar i ett, s� �r
han skyldig till allt.
11. Densamme som sade: �Du skall icke beg� �ktenskapsbrott�, han
sade ju ock: �Du skall icke dr�pa.� Om du nu visserligen icke
beg�r �ktenskapsbrott, men dr�per, s� �r du dock en
lag�vertr�dare.
12. Talen och handlen s�, som det h�ves m�nniskor vilka skola d�mas
genom frihetens lag.
13. Ty domen skall utan barmh�rtighet drabba den som icke har visat
barmh�rtighet; barmh�rtighet �ter kan frimodigt tr�da fram inf�r
domen.
14. Mina br�der, vartill gagnar det, om n�gon s�ger sig hava tro,
men icke har g�rningar? Icke kan v�l tron fr�lsa honom?
15. Om n�gon, vare sig en broder eller en syster, saknade kl�der och
vore utan mat f�r dagen
16. och n�gon av eder d� sade till denne: �G� i frid, kl�d dig
varmt, och �t dig m�tt� -- vartill gagnade detta, s�framt han
icke d�rj�mte g�ve honom vad hans kropp beh�vde?
17. S� �r ock tron i sig sj�lv d�d, om den icke har med sig
g�rningar.
18. Nu torde n�gon s�ga: �Du har ju tro?� -- �Ja, och jag har ocks�
g�rningar; visa mig du din tro utan g�rningar, s� vill jag genom
mina g�rningar visa dig min tro.�
19. Du tror att Gud �r en. D�ri g�r du r�tt; ocks� de onda andarna
tro det och b�va.
20. Men vill du d� f�rst�, du f�kunniga m�nniska, att tron utan
g�rningar �r till intet gagn!
21. Blev icke Abraham, v�r fader, r�ttf�rdig av g�rningar, n�r han
frambar sin son Isak p� altaret?
22. Du ser allts� att tron samverkade med hans g�rningar, och av
g�rningarna blev tron fullkomnad,
23. och s� fullbordades det skriftens ord som s�ger: �Abraham trodde
Gud, och det r�knades honom till r�ttf�rdighet�; och han blev
kallad �Guds v�n�.
24. I ser allts� att det �r av g�rningar som en m�nniska bliver
r�ttf�rdig, och icke av tro allenast.
25. Och var det icke p� samma s�tt med sk�kan Rahab? Blev icke hon
r�ttf�rdig av g�rningar, n�r hon tog emot s�ndebuden och sedan
p� en annan v�g sl�ppte ut dem?
26. Ja, s�som kroppen utan ande �r d�d, s� �r ock tron utan
g�rningar d�d.
*64/03 Jakobs' brev, 3 Kapitlet
Jakobs' brev, 3 Kapitlet
Tungans missbruk. Den sanna visheten.
1. Mina br�der, icke m�nga av eder m� tr�da upp s�som l�rare; I
b�ren veta att vi skola f� en dess str�ngare dom.
2. I m�nga stycken fela vi ju alla; om n�gon icke felar i sitt tal,
s� �r denne en fullkomlig man, som f�rm�r tygla hela sin kropp.
3. N�r vi l�gga betsel i h�starnas mun, f�r att de skola lyda oss,
d� kunna vi d�rmed styra ocks� hela deras �vriga kropp.
4. Ja, till och med skeppen, som �ro s� stora, och som drivas av
starka vindar, styras av ett helt litet roder �t det h�ll dit
styrmannen vill.
5. S� �r ock tungan en liten lem och kan likv�l ber�mma sig av
stora ting. Bet�nken huru en liten eld kan ant�nda en stor skog.
6. Ocks� tungan �r en eld; s�som en v�rld av or�ttf�rdighet
framst�r den bland v�ra lemmar, tungan som befl�ckar hela
kroppen och s�tter �tillvarons hjul� i brand, likasom den sj�lv
�r ant�nd av Gehenna.
7. Ty v�l �r det s�, att alla varelsers natur, b�de fyrfotadjurs
och f�glars och kr�ldjurs och vattendjurs, l�ter t�mja sig, och
verkligen har blivit tamd, genom m�nniskors natur.
8. Men tungan kan ingen m�nniska t�mja; ett oroligt och ont ting �r
den, och full av d�dande gift.
9. Med den v�lsigna vi Herren och Fadern, och med den f�rbanna vi
m�nniskorna, som �ro skapade till att vara Gud lika.
10. Ja, fr�n en och samma mun utg� v�lsignelse och f�rbannelse. S�
b�r det icke vara, mina br�der.
11. Icke giver v�l en k�lla fr�n en och samma �der b�de s�tt och
bittert vatten?
12. Mina br�der, icke kan v�l ett fikontr�d b�ra oliver eller ett
vintr�d fikon? Lika litet kan en salt k�lla giva s�tt vatten.
13. Finnes bland eder n�gon vis och f�rst�ndig man, s� m� han, i
visligt saktmod, genom sin goda vandel l�ta se de g�rningar som
h�vas en s�dan man.
14. Om I �ter i edra hj�rtan hysen bitter avund och �ren
genstridiga, d� m�n I icke f�rh�va eder och ljuga, i strid mot
sanningen.
15. S�dan �vishet� kommer icke ned ovanifr�n, utan �r av jorden och
tillh�r de �sj�liska�[1] m�nniskorna, ja, de onda andarna.
16. Ty d�r avund och genstridighet r�da, d�r r�der oordning och allt
vad ont �r.
17. Men den vishet som kommer ovanifr�n �r f�rst och fr�mst ren,
vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh�rtighet och andra
goda frukter, fri ifr�n tvivel, fri ifr�n skrymtan.
18. Och r�ttf�rdighetens frukt kommer av en s�dd i frid, dem till
del som h�lla frid.
[1] Se Sj�lisk i Ordf�rkl.
*64/04 Jakobs' brev, 4 Kapitlet
Jakobs' brev, 4 Kapitlet
Varning f�r os�mja, onda lustar,
v�rdsligt sinne, h�gf�rd, f�rtal,
stortalig f�rm�tenhet.
1. Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? M�nne icke
av de lustar som f�ra krig i eder lemmar?
2. I �ren fulla av beg�relser, men haven dock intet; I dr�pen och
hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s� tvisten och
striden I. I haven intet, d�rf�r att I icke bedjen.
3. Dock, I bedjen, men I f�n intet, ty I bedjen illa, n�mligen f�r
att kunna i edra lustar f�rsl�sa vad I f�n.
4. I trol�sa avf�llingar, veten I d� icke att v�rldens v�nskap �r
Guds ov�nskap? Den som vill vara v�rldens v�n, han bliver allts�
Guds ov�n.
5. Eller menen I att detta �r ett tomt ord i skriften: �Med
svartsjuk k�rlek tr�ngtar den Ande som han har l�tit taga sin
boning i oss�?
6. Men s� mycket st�rre �r den n�d han giver; d�rf�r heter det:
�Gud st�r emot de h�gmodiga, men de �dmjuka giver han n�d.�
7. S� varen nu Gud underd�niga, men st�n emot dj�vulen, s� skall
han fly bort ifr�n eder.
8. Nalkens Gud, s� skall han nalkas eder. Renen edra h�nder, I
syndare, och g�ren edra hj�rtan rena, I m�nniskor med delad h�g.
9. K�nnen edert el�nde och s�rjen och gr�ten. Edert l�je v�nde sig
i sorg och eder gl�dje i bedr�velse.
10. �dmjuken eder inf�r Herren, s� skall han upph�ja eder.
11. F�rtalen icke varandra, mina br�der. Den som f�rtalar en broder
eller d�mer sin broder, han f�rtalar lagen och d�mer lagen. Men
d�mer du lagen, s� �r du icke en lagens g�rare, utan dess
domare.
12. En �r lagstiftaren och domaren, han som kan fr�lsa och kan
f�rg�ra. Vem �r d� du som d�mer din n�sta?
13. H�ren nu, I som s�gen: �I dag eller i morgon vilja vi begiva oss
till den och den staden, och d�r vilja vi uppeh�lla oss ett �r
och driva handel och skaffa oss vinning� --
14. I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad �r edert liv?
En r�k �ren I, som synes en liten stund, men sedan f�rsvinner.
15. I borden fastmera s�ga: �Om Herren vill, och vi f�r leva, skola
vi g�ra det, eller det.�
16. Men nu talen I stora ord i eder f�rm�tenhet. All s�dan
stortalighet �r ond.
17. Allts�, den som f�rst�r att g�ra vad gott �r, men icke g�r det,
f�r honom bliver detta till synd.
*64/05 Jakobs' brev, 5 Kapitlet
Jakobs' brev, 5 Kapitlet
Dom �ver or�ttf�rdigt rika. F�rmaning
till t�lamod. Varning mot sv�rjande.
Uppmaning till b�n och f�rb�n. Plikten
att r�dda den vilsefarande.
1. H�ren nu, I rike: Gr�ten och j�mren eder �ver det el�nde som
skall komma �ver eder.
2. Eder rikedom multnar bort, och edra kl�der fr�tas s�nder av mal;
3. edert guld och silver f�rrostar, och rosten d�rp� skall vara
eder till ett vittnesb�rd och skall s�som en eld f�rt�ra edert
k�tt. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
4. Se, den l�n I haven f�rh�llit arbetarna som hava avb�rgat edra
�krar, den ropar �ver eder, och sk�rdem�nnens rop hava kommit
fram till Herren Sebaots �ron.
5. I haven levat i kr�slighet p� jorden och gjort eder goda dagar;
I haven g�tt eder av hj�rtans lust �p� eder slaktedag�.
6. I haven d�mt den r�ttf�rdige skyldig och haven dr�pt honom; han
st�r eder icke emot.
7. S� biden nu t�ligt, mina br�der, intill Herrens tillkommelse. I
sen huru �kermannen v�ntar p� jordens dyrbara frukt och t�ligt
bidar efter den, till dess att den har f�tt h�stregn och
v�rregn.
8. Ja, biden ock I t�ligt, och styrken edra hj�rtan; ty Herrens
tillkommelse �r n�ra.
9. Sucken icke mot varandra, mina br�der, p� det att I icke m�n
bliva d�mda. Se, domaren st�r f�r d�rren.
10. Mina br�der, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till
edert f�red�me i att uth�rda lidande och visa t�lamod.
11. Vi prisa ju dem saliga, som hava varit st�ndaktiga. Om Jobs
st�ndaktighet haven I h�rt, och I haven sett vilken utg�ng
Herren beredde; ty Herren �r n�derik och barmh�rtig.
12. Men framf�r allt, mina br�der, sv�rjen icke, varken vid himmelen
eller vid jorden, ej heller vid n�got annat, utan l�ten edert
�ja� vara �ja�, och edert �nej� vara �nej�, s� att I icke
hemfallen under dom.
13. F�r n�gon bland eder utst� lidande, s� m� han bedja.
14. �r n�gon glad, s� m� han sjunga lovs�nger. �r n�gon bland eder
sjuk, m� han d� kalla till sig f�rsamlingens �ldste; och dessa
m� bedja �ver honom och i Herrens namn sm�rja honom med olja.
15. Och trons b�n skall hj�lpa den sjuke, och Herren skall l�ta
honom st� upp igen; och om han har beg�tt synder, skall detta
bliva honom f�rl�tet.
16. Bek�nnen allts� edra synder f�r varandra, och bedjen f�r
varandra, p� det att I m�n bliva botade. Mycket f�rm�r en
r�ttf�rdig mans b�n, n�r den bedes med kraft.
17. Elias var en m�nniska, med samma natur som vi. Han bad en b�n
att det icke skulle regna, och det regnade icke p� jorden under
tre �r och sex m�nader;
18. �ter bad han, och d� gav himmelen regn, och jorden bar sin
frukt.
19. Mina br�der, om n�gon bland eder har farit vilse fr�n sanningen,
och n�gon omv�nder honom,
20. s� m�n I veta att den som omv�nder en syndare fr�n hans
villov�g, han fr�lsar hans sj�l fr�n d�den och �verskyler en
myckenhet av synder.
*65 Judas' brev
Judas' brev
H�lsning. Varning f�r falska l�rare, med
p�minnelse om de straffdomar som i forna
tider hava �verg�tt b�de m�nniskor och
�nglar, och med �beropande av Enoks
profetia. F�rmaningar och slut�nskan.
1. Judas, Jesu Kristi tj�nare och Jakobs broder, h�lsar de kallade,
dem som �ro upptagna i Guds, Faderns, k�rlek och bevarade �t
Jesus Kristus.
2. Barmh�rtighet och frid och k�rlek f�r�ke sig hos eder.
3. Mina �lskade, d� jag nu med all iver har tagit mig f�r att
skriva till eder om v�r gemensamma fr�lsning, finner jag det
n�digt att i min skrivelse f�rmana eder att k�mpa f�r den tro
som en g�ng f�r alla har blivit meddelad �t de heliga.
4. N�gra m�nniskor hava n�mligen inn�stlat sig hos eder -- n�gra om
vilka det f�r l�nge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla
under den domen -- ogudaktiga m�nniskor, som missbruka v�r Guds
n�d till l�saktighet och f�rneka v�r ende h�rskare och herre,
Jesus Kristus.
5. Men fast�n I redan en g�ng haven f�tt kunskap om alltsammans,
vill jag p�minna eder d�rom, att Herren, sedan han hade fr�lst
sitt folk ur Egyptens land, efter�t f�rgjorde dem som icke
trodde,
6. s� ock d�rom, att de �nglar som icke beh�llo sin fursteh�ghet,
utan �verg�vo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit
f�rvarade i m�rker till den stora dagens dom.
7. Likas� hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande st�der,
vilka p� samma s�tt som de f�rra bedrevo otukt och stodo efter
annat umg�nge �n det naturliga, blivit satta till ett varnande
exempel, i det att de f� lida straff i evig eld.
8. Dock g�ra nu ocks� dessa m�nniskor p� samma s�tt, f�rblindade av
sina dr�mmar: k�ttet besmitta de, men andev�rldens herrar
f�rakta de, och dess h�rlige sm�da de.
9. Icke s� Mikael, �ver�ngeln; n�r denne tvistade med dj�vulen
ang�ende Moses' kropp, dristade han sig icke att �ver honom
uttala n�gon sm�dande dom, utan sade allenast: �Herren n�pse
dig.�
10. Dessa �ter sm�da vad de icke k�nna till; och vad de, likasom de
osk�liga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det
bruka de till sitt f�rd�rv.
11. Ve dem! De hava tr�tt in p� Kains v�g, de hava f�r l�ns skull
st�rtat sig i Balaams villfarelse och hava g�tt f�rlorade till
f�ljd av en genstr�vighet lik Koras.
12. Det �r dessa som f� h�lla g�stabud med eder, d�r de sitta s�som
skamfl�ckar vid edra k�rleksm�ltider och of�rsynt se sig sj�lva
till godo. De �ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av
vindarna. De �ro tr�d som st� nakna p� senh�sten, ofruktbara, i
dubbel m�tto d�da, uppryckta med r�tterna.
13. De �ro vilda havsv�gor som uppkasta sina egna sk�ndligheters
skum. De �ro irrande stj�rnor, �t vilka det svarta m�rkret �r
f�rvarat till evig tid.
14. Om dessa var det ock som Enok, den sjunde fr�n Adam, profeterade
och sade: �Se, Herren kommer med sina m�ngtusen heliga,
15. f�r att h�lla dom �ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga f�r
alla de ogudaktiga g�rningar som de hava �vat, och f�r alla de
f�rm�tna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot
honom.�
16. De �ro m�nniskor som alltid knorra och knota �ver sin lott,
medan de likv�l vandra efter sina egna beg�relser. Och deras
mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta s�ka
vara m�nniskor till behag.
17. Men kommen ih�g, I mina �lskade, vad som har blivit f�rutsagt av
v�r Herres, Jesu Kristi, apostlar,
18. huru de sade till eder: �I den yttersta tiden skola bespottare
uppst�, som vandra efter sina egna ogudaktiga beg�relser.�
19. Det �r dessa m�nniskor som v�lla s�ndringar, dessa som �ro
�sj�liska�[1] och icke hava ande.
20. Men I, mina �lskade, uppbyggen eder p� eder allraheligaste tro,
bedjen i den helige Ande,
21. och bevaren eder s� i Guds k�rlek, under det att I v�nten p� v�r
Herres, Jesu Kristi, barmh�rtighet, till evigt liv.
22. Mot somliga av dem, s�dana som �ro tvivlande, m�n I vara
barmh�rtiga
23. och fr�lsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra m�n I
ocks� vara barmh�rtiga, dock med fruktan, s� att I avskyn till
och med deras livkl�dnad, den av k�ttet befl�ckade.
24. Men honom som f�rm�r bevara eder ifr�n fall och st�lla eder
inf�r sin h�rlighet ostraffliga, i fr�jd,
25. honom som allena �r Gud, och som �r v�r Fr�lsare genom Jesus
Kristus, v�r Herre, honom tillh�r �ra, majest�t, v�lde och makt,
s�som f�re all tid, s� ock nu och i alla evigheter. Amen.
[1] Se Sj�lisk i Ordf�rkl
*66/ Johannes' uppenbarelse
*66/01 Johannes' uppenbarelse, 1 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 1 Kapitlet
Johannes h�lsar de sju f�rsamlingarna i
provinsen Asien, omtalar att Jesus har
uppenbarat sig f�r honom och befallt
honom att nedskriva vad han i syner f�r
sk�da.
1. Detta �r en uppenbarelse f�n Jesus Kristus, en som Gud gav honom
f�r att visa sina tj�nare, vad som snart skall ske. Och medelst
ett budskap genom sin �ngel gav han det till k�nna f�r sin
tj�nare Johannes,
2. som h�r vittnar och framb�r Guds ord och Jesu Kristi
vittnesb�rd, allt vad han sj�lv har sett.
3. Salig �r den som f�r uppl�sa denna profetias ord, och saliga
�ro de som f� h�ra dem och som taga vara p�, vad d�ri �r
skrivet; ty tiden �r n�ra.
4. Johannes h�lsar de sju f�rsamlingarna i provinsen Asien. N�d
vare med eder och frid fr�n honom som �r och som var och som
skall komma, s� ock fr�n de sju andar, som st� inf�r hans tron,
5. och fr�n Jesus Kristus, det trov�rdiga vittnet, den f�rstf�dde
bland de d�da, den som �r h�rskaren �ver konungarna p�
jorden. Honom som �lskar oss och som har l�st oss fr�n v�ra
synder med sitt blod
6. och gjort oss till ett konungad�me, till pr�ster �t sin Gud och
Fader, honom tillh�r �ran och v�ldet i evigheternas evigheter,
amen.
7. Se, han kommer med skyarna, och allas �gon skola se honom, ja,
ock deras som hava stungit honom; och alla sl�kter p� jorden
skola j�mra sig vid hans �syn. Ja, amen.
8. Jag �r A och O[1], s�ger Herren Gud, han som �r och var och som
skall komma, den Allsm�ktige.
9. Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedr�velsen
och riket och st�ndaktigheten i Jesus, jag befann mig p� den �,
som heter Patmos, f�r Guds ords och Jesu vittnesb�rds skull.
10. Jag kom i andeh�nryckning p� Herrens dag och fick d� bakom mig
h�ra en stark r�st, lik ljudet av en basun,
11. och den sade: �Skriv upp i en bok, vad du f�r se, och s�nd den
till de sju f�rsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och
Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.�
12. Och jag v�nde mig om f�r att se, vad det var f�r en r�st, som
talade till mig; och n�r jag v�nde mig om, fick jag se sju
gyllene ljusstakar
13. och mitt i bland ljusstakarna n�gon som liknade en m�nniskoson,
kl�dd i en fotsid kl�dnad och omgjordad kring br�stet med ett
gyllene b�lte.
14. Hans huvud och h�r var vitt s�som vit ull, s�som sn�, och hans
�gon voro som eldsl�gor.
15. Hans f�tter liknade gl�nsande malm, n�r den har blivit gl�dgad i
en ugn. Och hans r�st var s�som bruset av stora vatten.
16. I sin h�gra hand hade han sju stj�rnor, och fr�n hans mun utgick
ett skarpt tveeggat sv�rd, och hans ansikte var s�som solen, n�r
den skiner i sin fulla kraft.
17. N�r jag s�g honom, f�ll jag ned f�r hans f�tter, s�som hade jag
varit d�d. Men han lade sin h�gra hand p� mig och sade:
�Frukta icke. Jag �r den f�rste och den siste
18. och den levande; jag var d�d, men se, jag lever i evigheternas
evigheter och jag har nycklarna till d�den och d�dsriket.
19. s� skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp, b�de vad som nu
�r och vad som h�refter skall ske.
20. Vad ang�r hemligheten med de sju stj�rnorna, som du har sett i
min h�gra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s� m� du veta,
att de sju stj�rnorna �ro de sju f�rsamlingarnas �nglar och att
de sju ljusstakarna �ro de sju f�rsamlingarna.�
[1] Se A och O i Ordf�rkl.
*66/02 Johannes' uppenbarelse, 2 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 2 Kapitlet
S�ndebrev till f�rsamlingarna i Efesus,
Smyrna, Pergamus och Tyatira.
1. Skriv till Efesus' f�rsamlings �ngel: �S� s�ger han som h�ller
de sju stj�rnorna i sin h�gra hand, han som g�r omkring bland de
sju gyllene ljusstakarna:
2. Jag k�nner dina g�rningar och ditt arbete och din st�ndaktighet,
och jag vet, att du icke kan lida onda m�nniskor; du har pr�vat
dem som s�ga sig vara apostlar, men icke �ro det, och har funnit
dem vara l�gnare.
3. Och du �r st�ndaktig och har burit mycket f�r mitt namns skull
och har icke f�rtr�ttats.
4. Men jag har det emot dig, att du �vergivit din f�rsta k�rlek.
5. Bet�nk d�, varifr�n du har fallit, och b�ttra dig och g�r �ter
s�dana g�rningar, som du gjorde under din f�rsta tid. Varom
icke, s� skall jag komma �ver dig och skall flytta din ljusstake
fr�n dess plats, s�framt du icke g�r b�ttring.
6. Men den ber�mmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
g�rningar, som ocks� jag hatar. --
7. Den som har �ra, han h�re, vad Anden s�ger till
f�rsamlingarna. Den som vinner seger, �t honom skall jag giva
att �ta av livets tr�d, som st�r i Guds paradis.�
8. Och skriv till Smyrnas f�rsamlings �ngel: �S� s�ger den siste,
han som var d�d och �ter har blivit levande:
9. Jag k�nner din bedr�velse och din fattigdom -- dock, du �r rik!
-- och jag vet, vilken f�rsm�delse du utst�r av dem som s�ga sig
vara judar, men icke �ro detta, utan �ro en Satans synagoga.
10. Frukta icke f�r det som du skall f� lida. Se, dj�vulen skall
kasta somliga av eder i f�ngelse, f�r att I skolen s�ttas p�
prov; och I skolen f� utst� bedr�velse i tio dagar. Var trogen
intill d�den, s� skall jag giva dig livets krona,
11. Den som har �ra, han h�re, vad Anden s�ger till
f�rsamlingarna. Den som vinner seger, han skall f�rvisso icke
lida n�gon skada av den andra d�den.�
12. Och skriv till Pergamus' f�rsamlings �ngel: �S� s�ger han som
har det skarpa tveeggade sv�rdet:
13. Jag vet var du bor: d�r varest Satan har sin tron. Och dock
h�ller du fast vid mitt namn; och tron p� mig f�rnekade du icke
ens p� den tid, d� Antipas, mitt vittne, min trogne tj�nare,
blev dr�pt hos eder -- d�r varest Satan bor.
14. Men jag har n�got litet emot dig: du har hos dig n�gra som h�lla
fast vid Balaams l�ra, hans som l�rde Balak, huru han skulle
l�gga en st�testen f�r Israels barn, s� att de skulle �ta k�tt
fr�n avgudaoffer och bedriva otukt.
15. S� har ocks� du n�gra som p� lika s�tt h�lla sig till
nikolaiternas l�ra.
16. G�r d� b�ttring; varom icke, s� skall jag snart komma �ver dig
och skall strida mot dem med min muns sv�rd.
17. Den som har �ra, han h�re, vad Anden s�ger till
f�rsamlingarna. Den som har seger, �t honom skall jag giva av
det f�rdolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och
ett nytt namn, som ingen k�nner, utom den som f�r det.�
18. Och skriv till Tyatiras f�rsamlings �ngel: �S� s�ger Guds Son,
han som har �gon s�som eldsl�gor, han vilkens f�tter likna
gl�nsande malm:
19. Jag k�nner dina g�rningar och din k�rlek och din tro, och jag
vet, huru du har tj�nat och varit st�ndaktig och huru dina sista
g�rningar �ro flera �n dina f�rsta.
20. Men jag har det emot dig att du �r s� efterl�ten mot kvinnan
Jesabel -- hon som s�ger sig vara en profetissa och upptr�der
s�som l�rare och f�rleder mina tj�nare till att bedriva otukt
och till att �ta k�tt fr�n avgudaoffer.
21. Jag har givit henne tid till b�ttring, men hon vill icke g�ra
b�ttring och upph�ra med sin otukt.
22. Se, jag vill l�gga henne ned p� sjuks�ngen; och �ver dem som med
henne beg� �ktenskapsbrott vill jag s�nda stor vederm�da,
s�framt de icke b�ttra sig och upph�ra med att g�ra hennes
g�rningar.
23. Och hennes barn skall jag dr�pa. Och alla f�rsamlingarna skola
f�rnimma, att jag �r den som rannsakar njurar och hj�rtan; och
jag skall giva var och en av eder efter hans g�rningar.
24. Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som
icke haven denna l�ra, d� I ju icke �haven l�rt k�nna
djupheterna�, som de s�ga -- ja, Satans djupheter! -- till eder
s�ger jag: Jag l�gger icke p� eder n�gon ny b�rda;
25. h�llen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.
26. Den som vinner seger och intill �nden troget g�r mina g�rningar,
�t honom skall jag giva makt �ver hedningarna.
27. och han skall styra dem med j�rnspira, likasom n�r man krossar
lerk�rl,
28. s�som ock jag har f�tt den makten av min Fader; och jag skall
giva honom morgonstj�rnan.
29. Den som har �ra, han h�re, vad Anden s�ger till f�rsamlingarna.�
*66/03 Johannes' uppenbarelse, 3 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 3 Kapitlet
S�ndebrev till f�rsamlingarna i Sardes,
Filadelfia och Laodicea.
1. Och skriv till Sardes' f�rsamlings �ngel: �S� s�ger han som har
Guds sju andar och de sju stj�rnorna: Jag k�nner dina g�rningar;
du har det namnet om dig, att du lever men du �r d�d.
2. Vakna upp och h�ll dig vaken och styrk det som �nnu �r kvar, det
som har varit n�ra att d�. Ty jag har icke funnit dina g�rningar
vara fullkomliga inf�r min Gud.
3. T�nk nu p� huru du undfick ordet och h�rde det och tag vara p�
d�rp� och g�r b�ttring. Om du icke h�ller dig vaken, s� skall
jag komma s�som en tjuv, och du skall f�rvisso icke veta, vilken
stund jag kommer �ver dig.
4. Dock kunna hos dig i Sardes n�mnas n�gra f�, som icke hava
fl�ckat sina kl�der; och dessa skola vandra med mig i vita
kl�der, ty de �ro v�rdiga d�rtill.
5. Den som vinner seger, han skall s� bliva kl�dd i vita kl�der,
och jag skall aldrig utpl�na hans namn ur livets bok, utan
k�nnas vid hans namn inf�r min Fader och inf�r hans �nglar.
6. Den som har �ra, han h�re, vad Anden s�ger till f�rsamlingarna.�
7. Och skriv till Filadelfias f�rsamlings �ngel: �S� s�ger den
Helige, den Sannf�rdige, han som har 'Davids nyckel', han som
'uppl�ter och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och
ingen uppl�ter':
8. Jag k�nner dina g�rningar. Se, jag har l�tit dig finna en �ppen
d�rr, som ingen kan tillsluta. Ty v�l �r din kraft ringa, men du
har tagit vara p� mitt ord och icke f�rnekat mitt namn.
9. Se, jag vill �verl�mna �t dig n�gra fr�n Satans synagoga, n�gra
av dem som s�ga sig vara judar, men icke �ro det, utan ljuga;
ja, det vill jag g�ra s�, att de komma ock falla ned f�r dina
f�tter, och de skola f�rst�, att jag har f�tt dig k�r.
10. Eftersom du har tagit vara p� mitt bud om st�ndaktighet, skall
ock jag taga vara p� dig och fr�lsa dig ut ur den pr�vningens
stund som skall komma �ver hela v�rlden, f�r att s�tta jordens
inbyggare p� prov.
11. Jag kommer snart; h�ll fast det du har, s� att ingen tager din
krona.
12. Den som vinner seger, honom skall jag g�ra till en pelare i min
Guds tempel, och han skall aldrig mer l�mna det; och jag skall
skriva p� honom min Guds namn och namnet p� min Guds stad, det
nya Jerusalem, som kommer ned fr�n himmelen, fr�n min Gud, och
ock mitt eget nya namn.
13. Den som har �ra, han h�re vad Anden s�ger till f�rsamlingarna.
14. Och skriv till Laodiceas f�rsamlings �ngel: �S� s�ger han som �r
Amen[1], den trov�rdiga och sannf�rdiga vittnet, begynnelsen
till Guds skapelse:
15. Jag k�nner dina g�rningar: du �r varken kall eller varm. Jag
skulle �nska att du vore antingen kall eller varm.
16. Men nu, d� du �r ljum och varken varm eller kall, skall jag
utspy dig ur min mun.
17. Du s�ger ju: 'Jag �r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och
beh�ver intet'; och du vet icke att du just �r el�ndig och
�mkansv�rd och fattig och blind och naken.
18. S� r�der jag dig d�, att du k�per av mig guld, som �r luttrat i
eld, f�r att du skall bliva rik, och att du k�per vita kl�der
till att kl�da dig i, f�r att din nakenhets skam icke skall
bliva uppenbar, och att du k�per �gonsalva till att sm�rja dina
�gon med, f�r att du skall kunna se.
19. 'Alla som jag �lskar, dem tuktar och agar jag.' S� g�r nu
b�ttring med all flit.
20. Se, jag st�r f�r d�rren och klappar; om n�gon lyssnar till min
r�st och uppl�ter d�rren, s� skall jag g� in till honom och
h�lla m�ltid med honom och han med mig.
21. Han som vinner seger, honom skall jag l�ta sitta med mig p� min
tron, likasom jag sj�lv har vunnit seger och satt mig med min
Fader p� hans tron.
22. Den som har �ra, han h�re vad Anden s�ger till f�rsamlingarna.
[1] Detta uttryck �r h�mtat fr�n Jes. 65:16, d�r det ord, som i den
svenska �vers�ttningen �tergives med den sannf�rdige, i den
hebreiska grundtexten �r amen.
*66/04 Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet
Johannes ser i en syn Guds tron i
himmelen.
1. Sedan fick jag se en d�rr vara �ppnad i himmelen; och den r�st,
lik ljudet av en basun, som jag f�rut hade h�rt tala till mig,
sade: �Kom hit upp, s� skall jag visa dig, vad som skall ske
h�refter.�
2. I detsamma kom jag i andeh�nryckning. Och jag fick se en tron
vara framsatt i himmelen, och n�gon satt p� den tronen;
3. och han som satt d�rp� var till utseendet s�som jaspissten och
karneol. Och runt omkring tronen gick en regnb�ge, som till
utseendet var s�som en smaragd.
4. Och jag s�g tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p�
de tronerna sutto tjugufyra �ldste, kl�dda i vita kl�der, med
gyllene kransar p� sina huvuden.
5. Och fr�n tronen utgingo ljungeldar och dunder och tord�n; och
framf�r tronen brunno sju eldbloss, det �r Guds sju andar.
6. Framf�r tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
och runt omkring tronen stodo fyra v�senden, ett mitt f�r var
sida av tronen och de voro fullsatta med �gon framtill och
baktill.
7. Och det f�rsta v�sendet liknade ett lejon, det andra v�sendet
liknade en ung tjur, det tredje v�sendet hade ett ansikte s�som
en m�nniska, det fj�rde v�sendet liknade en flygande �rn.
8. Och vart och ett av de fyra v�sendena hade sex vingar; runt
omkring, j�mv�l under vingarna voro de fullsatta med �gon. Och
dag och natt sade de utan uppeh�ll: �Helig, helig, helig �r
Herren Gud den Allsm�ktige, han som var och som �r och som skall
komma.�
9. Och n�r v�sendena hemb�ra pris och �ra och tack �t honom som
sitter p� tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
evigheter,
10. d� falla de tjugufyra �ldste ned inf�r honom som sitter p�
tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter
och l�gga sina kransar ned inf�r tronen och s�ga;
11. �Du, v�r Herre och Gud, �r v�rdig att mottaga pris och �ra och
makt, ty du har skapat allting, och d�rf�r att s� var din vilja,
kom det till och blev skapat.�
*66/05 Johannes' uppenbarelse, 5 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 5 Kapitlet
Bokrullen med de sju inseglen.
1. Och i h�gra handen p� honom som satt p� tronen s�g jag en
bokrulle med skrift b�de p� insidan och p� utsidan och f�rseglad
med sju insegel.
2. Och jag s�g en v�ldig �ngel, och utropade med h�g r�st: �Vem �r
v�rdig att �ppna bokrullen och bryta dess insegel?�
3. Men ingen, vare sig i himmelen eller p� jorden eller under
jorden, kunde �ppna bokrullen eller se, vad som stod d�ri.
4. Och jag gr�t bittert �ver att ingen befanns vara v�rdig att
�ppna bokrullen eller se, vad som stod d�ri.
5. Men en av de �ldste sade till mig: �Gr�t icke. Se lejonet av
Juda stam, telningen fr�n Davids rot, har vunnit seger, s� att
han kan �ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.�
6. D� fick jag se, att mellan tronen och de fyra v�sendena och de
�ldste stod ett lamm, som s�g ut, s�som hade varit slaktat. Det
hade sju horn och sju �gon, det �r Guds sju andar, vilka �ro
uts�nda �ver hela jorden.
7. Och det tr�dde fram och tog bokrullen ur h�gra handen p� honom
som satt p� tronen.
8. Och n�r han tog bokrullen, f�llo de fyra v�sendena och de
tjugufyra �ldste ned inf�r Lammet; och de hade var och en sin
harpa och hade gyllene sk�lar fulla med r�kelse, det �r de
heligas b�ner.
9. Och de sj�ngo en ny s�ng som lydde s�:
�Du �r v�rdig att taga bokrullen
och att bryta dess insegel,
ty du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du �t Gud k�pt m�nniskor,
av alla stammar och tungom�l och folk och folkslag
10. och gjort dem �t v�r Gud till ett konungad�me och till pr�ster,
och de skola regera p� jorden�
11. Och i min syn fick jag h�ra r�ster av m�nga �nglar runt omkring
tronen och omkring v�sendena och de �ldste; och deras antal var
tio tusen g�nger tio tusen och tusen g�nger tusen.
12. Och de sade med h�g r�st: �Lammet som blev slaktat, �r v�rdigt
att mottaga makten, s� ock rikedom och vishet och starkhet och
�ra och pris och lov.�
13. Och allt skapat, b�de i himmelen och p� jorden och under jorden
och p� havet, och allt vad i dem var h�rde jag s�ga: �Honom, som
sitter p� tronen och Lammet tillh�r lovet och �ran och priset
och v�ldet i evigheternas evigheter.�
14. Och de fyra v�sendena sade �amen�, och de �ldste f�llo ned och
tillb�do.
*66/06 Johannes' uppenbarelse, 6 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 6 Kapitlet
De sex f�rsta inseglen brytas.
1. Och jag s�g Lammet bryta det f�rsta av de sju inseglen; och jag
h�rde ett av de fyra v�sendena s�ga s�som med tord�nsr�st:
�Kom.�
2. D� fick jag se en vit h�st; och mannen, som satt p� den, hade en
b�ge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut s�som
segrare och f�r att segra.
3. Och n�r det br�t det andra inseglet, h�rde jag det andra
v�sendet s�ga �Kom.�
4. D� kom en annan h�st fram, en som var r�d; och �t mannen, som
satt p� den, blev givet att taga friden bort fr�n jorden, s� att
m�nniskorna skulle slakta varandra. Och ett stort sv�rd blev
honom givet.
5. Och n�r det br�t det tredje inseglet, h�rde jag det tredje
v�sendet s�ga �Kom.� D� fick jag se en svart h�st; och mannen,
som satt p� den, hade en v�gsk�l i sin hand.
6. Och jag h�rde likasom en r�st mitt ibland de fyra v�sendena
s�ga: �Ett m�tt[1] vete f�r en silverpenning[1] och tre m�tt
korn f�r en silverpenning! Och oljan och vinet m� du icke
skada.�
7. Och n�r det br�t det fj�rde inseglet, h�rde jag det fj�rde
v�sendets r�st s�ga: �Kom.�
8. D� fick jag se en blekgul h�st; och mannen, som satt p� den,
hans namn var D�den, och D�dsriket f�ljde med honom. Och �t dem
gavs makt �ver fj�rdedelen av jorden, s� att de skulle f� dr�pa
med sv�rd och genom hungersn�d och pest och genom vilddjuren p�
jorden.
9. Och n�r det br�t det femte inseglet, s�g jag under altaret de
m�nniskors sj�lar, som hade blivit slaktade f�r Guds ords skull
om f�r det vittnesb�rds skull, som de hade.
10. Och de ropade med h�g r�st och sade: �Huru l�nge, du helige och
sannf�rdige Herre, skall du dr�ja att h�lla dom och att utkr�va
v�rt blod av jordens inbyggare?�
11. Och �t var och en av dem gavs en vit, fotsid kl�dnad, och �t dem
blev tillsagt, att de �nnu en liten tid skulle giva sig till ro,
till dess j�mv�l skaran av deras medtj�nare och br�der, som
skulle bliva dr�pta likasom de sj�lva, hade blivit fulltalig.
12. Och jag s�g Lammet bryta det sj�tte inseglet. D� blev det en
stor jordb�vning, och solen blev svart som en sorgdr�kt, och
m�nen blev hel och h�llen s�som blod;
13. och himmelens stj�rnor f�llo ned p� jorden, s�som n�r ett
fikontr�d f�ller sina omogna frukter, d� det skakas av en stark
vind.
14. Och himmelen vek undan, s�som n�r en bokrulle rullas tillhopa;
och alla berg och �ar flyttades bort ifr�n sin plats.
15. Och konungarna p� jorden och storm�nnen och krigs�verstarna och
alla de rika och de v�ldiga, ja, alla, b�de tr�lar och fria,
dolde sig i h�lor och bland bergsklippor.
16. Och de sade till bergen och klipporna: �Fallen �ver oss och
d�ljen oss f�r dens ansikte, som sitter p� tronen, och f�r
Lammets vrede.
17. Ty deras vredes stora dag �r kommen, och vem kan best�?�
[1] Se M�tt och Silverpenning i Ordf�rkl.
*66/07 Johannes' uppenbarelse, 7 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 7 Kapitlet
Guds tj�nare bland Israels barns stammar
tecknas med insegel. En stor skara ur
alla folk st�r inf�r Guds tron och lovar
honom.
1. Sedan s�g jag fyra �nglar st� vid jordens fyra h�rn och h�lla
tillbaka jordens fyra vindar, f�r att ingen vind skulle bl�sa
�ver jorden eller �ver havet eller mot n�got tr�d.
2. Och jag s�g en annan �ngel tr�da fram ifr�n �ster med den
levande Gudens signet. Och han ropade med h�g r�st till de fyra
�nglar, som hade f�tt sig givet att skada jorden och havet,
3. och sade: �G�ren icke jorden eller havet eller tr�den n�gon
skada, f�rr�n vi hava tecknat v�r Guds tj�nare med insegel p�
deras pannor.�
4. Och jag fick h�ra antalet av dem som voro tecknade med insegel,
ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade av alla Israels barns
stammar;
5. av Juda stam tolv tusen tecknade,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
6. av Asers stam tolv tusen,
av Neftalims stam tolv tusen,
av Manasses' stam tolv tusen,
7. av Simeons stam tolv tusen,
av Levi stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
8. av Sabulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen,
av Benjamins stam tolv tusen tecknade.
9. Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde r�kna, en skara
ur alla folkslag och stammar och folk och tungom�l st� inf�r
tronen och inf�r Lammet; och de voro kl�dda i vita, fotsida
kl�der och hade palmer i sina h�nder.
10. Och de ropade med h�g r�st och sade: �Fr�lsningen tillh�r v�r
Gud, honom som sitter p� tronen, och Lammet.�
11. Och alla �nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de
�ldste och de fyra v�sendena, f�llo ned p� sina ansikten inf�r
tronen och tillb�do Gud
12. och sade: �Amen. Lovet och priset och visheten och tacks�gelsen
och �ran och makten och starkheten tillh�ra v�r Gud i
evigheternas evigheter. Amen.�
13. Och en av de �ldste tog till orda och sade till mig: �Dessa som
�ro kl�dda i de vita, fotsida kl�derna, vilka �ro de, och
varifr�n hava de kommit?�
14. Jag svarade honom: �Min herre, du vet sj�lv det.� D� sade han
till mig: �Dessa �ro de som komma ur den stora bedr�velsen och
som hava tagit sina kl�der och gjort dem vita i Lammets blod.
15. D�rf�r st� de inf�r Guds tron och tj�na honom dag och natt i
hans tempel. Och han som sitter p� tronen skall sl� upp sitt
tabernakel �ver dem.
16. 'De skola icke mer hungra och icke mer t�rsta,
och solens hetta skall icke tr�ffa dem,
ej heller eljest n�gon br�nnande hetta.
17. Ty Lammet, som st�r mitt f�r tronen, skall vara deras herde och
leda dem till livets vattenk�llor, och 'Gud skall avtorka alla
t�rar fr�n deras �gon'.�
*66/08 Johannes' uppenbarelse, 8 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 8 Kapitlet
Det sjunde inseglet brytes. De sju
�nglar som st� inf�r Gud mottaga
basuner. En annan �ngel offrar r�kelse.
De fyra f�rsta �nglarna st�ta i sina
basuner.
1. Och n�r Lammet br�t det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en
tystnad, som varade vid pass en halv timme.
2. Och jag fick se sju �nglar, som st� inf�r Gud; �t dem g�vos sju
basuner.
3. Och en annan �ngel kom och st�llde sig vid altaret, och han hade
ett gyllene r�kelsekar; och mycken r�kelse var given �t honom,
f�r att han skulle l�gga den till alla de heligas b�ner p� det
gyllene altare, som stod framf�r tronen.
4. Och ur �ngelns hand steg r�ken av r�kelsen med de heligas b�ner
upp inf�r Gud.
5. Och �ngeln tog r�kelsekaret och fyllde det med eld fr�n altaret
och kastade elden ned p� jorden. D� kommo tord�n och dunder och
ljungeldar och jordb�vning.
6. Och de sju �nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo
att st�ta i sina basuner.
7. Och den f�rste st�tte i sin basun. D� kom hagel och eld, blandat
med blod, och det kastades ned p� jorden; och tredjedelen av
jorden br�ndes upp, och tredjedelen av tr�den br�ndes upp, och
allt gr�nt gr�s br�ndes upp.
8. Och den andre �ngeln st�tte i sin basun. D� var det, som om ett
stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen
av havet blev blod.
9. Och tredjedelen av de levande varelser, som funnos i havet,
omkom; och tredjedelen av skeppen f�rgicks.
10. Och den tredje �ngeln st�tte i sin basun. D� f�ll fr�n himmelen
en stor stj�rna, brinnande s�som ett bloss; och den f�ll ned
�ver tredjedelen av str�mmarna och �ver vattenk�llorna.
11. Och stj�rnans namn var Mal�rt. Och tredjedelen av vattnet blev
bitter mal�rt; och m�nga m�nniskor omkommo genom vattnet, d�rf�r
att det hade blivit s� bittert.
12. Och den fj�rde �ngeln st�tte i sin basun. D� drabbade
hems�kelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av m�nen och
tredjedelen av stj�rnorna, s� att tredjedelen av dem f�rm�rkades
och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.
13. Sedan fick jag i min syn h�ra en �rn, som fl�g fram uppe i
himlarymden, ropa med h�g r�st: �Ve, ve, ve �ver jordens
inbyggare, n�r de tre �vriga �nglar, som skola st�ta i basun,
l�ta sina basuner ljuda!�
*66/09 Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet
Den femte och den sj�tte �ngeln st�ta i
sina basuner.
1. Och den femte �ngeln st�tte i sin basun. D� s�g jag en stj�rna
vara fallen fr�n himmelen ned p� jorden; och �t henne gavs
nyckeln till avgrundens brunn.
2. Och hon �ppnade avgrundens brunn. D� steg en r�k upp ur brunnen,
lik r�ken fr�n en stor ugn, och solen och luften f�rm�rkades av
r�ken fr�n brunnen.
3. Och ur r�ken kommo gr�shoppor ut �ver jorden; och �t dem gavs
samma makt, som skorpionerna p� jorden hava.
4. Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gr�set p� jorden
eller n�got annat gr�nt eller n�got tr�d, utan allenast de
m�nniskor, som icke hade Guds insegel p� sina pannor.
5. Och �t dem blev givet att, icke att d�da dem, men att pl�ga dem
i fem m�nader; och pl�gan, som de v�llade, var s�som den pl�ga
en skorpion �stadkommer, n�r den stinger en m�nniska.
6. P� den tiden skola m�nniskorna s�ka d�den, men icke kunna finna
den; de skola �stunda att d�, men d�den skall fly undan ifr�n
dem.
7. Och gr�shopporna tedde sig s�som h�star, rustade till strid. P�
sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
guld. Deras ansikten voro s�som m�nniskors ansikten.
8. De hade h�r s�som kvinnors h�r, och deras t�nder voro s�som
lejons.
9. De hade br�st, som liknade j�rnpansar; och rasslet av deras
vingar var s�som vagnsrasslet, n�r m�nga h�star med sina vagnar
st�rta fram till strid.
10. De hade stj�rtar med gaddar, s�som skorpioner hava; och i deras
stj�rtar l�g den makt de hade f�tt att i fem m�nader skada
m�nniskorna.
11. Till konung �ver sig hade de avgrundens �ngel, vilkens namn p�
hebreiska �r Abaddon och som p� grekiska har namnet Apollyon[1].
12. Det f�rsta ve har g�tt till �nda; se, efter detta komma �nnu tv�
andra ve.
13. Och den sj�tte �ngeln st�tte i sin basun. D� h�rde jag en r�st
fr�n de fyra hornen p� det gyllene altare, som stod inf�r Guds
ansikte,
14. s�ga till den sj�tte �ngeln, den som hade basunen: �L�s de fyra
�nglar, som h�llas bundna invid den stora floden Eufrat.�
15. Och de fyra �nglarna l�stes, de som just f�r den timmen, p� den
dagen, i den m�naden, under det �ret hade h�llits redo att dr�pa
tredjedelen av m�nniskorna.
16. Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv� g�nger tio
tusen g�nger tio tusen; jag fick h�ra att de var s� m�nga.
17. Och h�starna och m�nnen, som sutto p� dem, tedde sig f�r min syn
p� detta s�tt: m�nnen hade eldr�da och m�rkbl� och svavelgula
pansar; och h�starna hade huvuden s�som lejon, och ur deras gap
gick ut eld och r�k och svavel.
18. Av dessa tre pl�gor -- av elden och r�ken och svavlet, som gick
ut ur deras gap -- d�dades tredjedelen av m�nniskorna.
19. Ty h�starnas makt l�g i deras gap och i deras svansar. Deras
svansar liknade n�mligen ormar, och hade huvuden, och med dem
var det, som de gjorde skada.
20. Men de �terst�ende m�nniskorna, de som icke hade blivit d�dade
genom dessa pl�gor, gjorde icke b�ttring; de v�nde sig icke ifr�n
bel�tena, som de hade gjort med egna h�nder, som upph�rde icke
att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
koppar och sten och tr�, som varken kunde se eller h�ra eller
g�.
21. De gjorde icke b�ttring och upph�rde icke med sina mordg�rningar
och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.
[1] D. �. f�rd�rvaren.
*66/10 Johannes' uppenbarelse, 10 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 10 Kapitlet
�ngeln med den �ppna bokrullen. De sju
tord�nen.
1. Och jag s�g en annan v�ldig �ngel komma ned fr�n himmelen. Han
var kl�dd i en sky och hade regnb�gen �ver sitt huvud, och han
hans ansikte var s�som solen, och hans ben voro som eldpelare;
2. och i sin hand hade han en �ppen liten bokrulle. Och han satte
sin h�gra fot p� havet och sin v�nstra p� jorden.
3. Och han ropade med h�g r�st, s�som n�r ett lejon ryter. Och n�r
han hade ropat, l�to de sju tord�nen h�ra sina r�ster.
4. Och sedan de sju tord�nen hade talat, t�nkte jag skriva, men jag
fick d� h�ra en r�st fr�n himmelen s�ga: �G�m s�som under
insegel, vad de sju tord�nen hava talat, och skriv icke upp
det.�
5. Och �ngeln, som jag s�g st� p� havet och p� jorden, lyfte sin
h�gra hand upp mot himmelen
6. och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom
som har skapat himmelen och vad d�ri �r och jorden och vad d�rp�
�r och havet och vad d�ri �r, och sade: �Ingen tid skall mer
givas,
7. utan i de dagar, d� den sjunde �ngelns r�st h�res, n�r det sker,
att han st�ter i sin basun, d� �r Guds hemliga r�dslut
fullbordat i enlighet med det glada budskap, som han har
f�rkunnat f�r sina tj�nare profeterna.�
8. Och den r�st, som jag hade h�rt fr�n himmelen, h�rde jag nu �ter
tala till mig; den sade: �G� och tag den �ppna bokrulle, som
�ngeln har i sin hand, han som st�r p� havet och p� jorden.�
9. D� gick jag bort till �ngeln och bad honom, att han skulle giva
mig bokrullen. Och han sade till mig: �Tag den och �t upp den;
den skall v�lla dig bitter pl�ga i din buk, men i din mun skall
den vara s�t s�som honung.�
10. D� tog jag bokrullen ur �ngelns hand och �t upp den; och den var
i min mun s�t s�som honung, men n�r jag hade �tit upp den, k�nde
jag bitter pl�ga i min buk.
11. Och mig blev sagt: �Du m�ste �n ytterligare profetera om m�nga
folk och folkslag och tungom�l och konungar.
*66/11 Johannes' uppenbarelse, 11 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 11 Kapitlet
Befallning att m�ta Guds tempel. Guds
tv� vittnen. Den sjunde basunen.
1. Och ett r�r, likt en m�tst�ng, gavs �t mig, och mig blev sagt:
�St� upp och m�t Guds tempel och altaret tillika med dem som
tillbedja d�rinne.
2. Men l�mna � sido templets yttre f�rg�rd och m�t den icke; ty den
�r prisgiven �t hedningarna, och de skola under fyrtiotv�
m�nader f�rtrampa den heliga staden.
3. Och jag skall l�ta mina tv� vittnen under ett tusen tv� hundra
sextio dagar profetera, h�ljda i s�cktyg.
4. Dessa vittnen �ro de tv� olivtr�d och de tv� ljusstakar som st�
inf�r jordens Herre.
5. Och om n�gon vill g�ra dem skada, s� g�r eld ut ur deras mun och
f�rt�r deras ov�nner; ja, om n�gon vill g�ra dem skada, s� skall
han bliva d�dad p� det s�ttet.
6. De hava makt att tillsluta himmelen, s� att intet regn faller
under den tid de profetera; de hava ock makt �ver vattnet, makt
att sl� jorden med alla slags pl�gor, s� ofta de vilja.
7. Och n�r de hava till fullo framburit sitt vittnesb�rd, skall
vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i
strid med dem och skall �vervinna dem och d�da dem.
8. Och deras d�da kroppar skola bliva liggande p� gatan i den stora
staden, som andligen talat heter Sodom och Egypten, den stad,
d�r ocks� deras Herre blev korsf�st.
9. Och m�nniskor av allahanda folk och stammar och tungom�l och
folkslag skola i tre och en halv dagar se deras d�da kroppar
ligga d�r, och de skola icke tillst�dja att kropparna l�ggas i
n�gon grav.
10. Och jordens inbyggare skola gl�djas �ver vad som har vederfarits
dem och skola fr�jda sig och s�nda varandra g�vor; ty dessa tv�
profeter hade varit en pl�ga f�r jordens inbyggare.�
11. Men efter tre och en halv dagar kom livets ande fr�n Gud in i
dem, och de reste sig upp p� sina f�tter; och en stor fruktan
f�ll �ver dem som s�go dem.
12. Och de h�rde en stark r�st fr�n himmelen, som sade till dem:
�Kommen hit upp.� D� stego de i en sky upp till himmelen i sina
ov�nners �syn.
13. Och i samma stund blev det en stor jordb�vning, och tiondedelen
av staden st�rtade samman och genom jordb�vningen omkommo sju
tusen m�nniskor; och de �vriga blevo f�rskr�ckta och g�vo �ra �t
Gud i himmelen.
14. Det andra ve har g�tt till �nda; se, det tredje ve kommer snart.
15. Och den sjunde �ngeln st�tte i sin basun. D� lj�do i himmelen
starka r�ster, som sade: �V�ldet �ver v�rlden har blivit v�r
Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
evigheternas evigheter.�
16. Och de tjugufyra �ldste, som sutto p� sina troner inf�r Gud,
f�llo ned p� sina ansikten och tillb�do Gud
17. och sade: �Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsm�ktige, du som �r
och som var, f�r att du har tagit i besittning din stora makt
och tr�tt fram s�som konung.
18. Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit och den tid,
d� de d�da skola f� sin dom och d� du skall l�na dina tj�nare
profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, b�de sm�
och stora, och d� du skall f�rd�rva dem som f�rd�rva jorden.�
19. Och Guds tempel i himmelen �ppnades, och hans f�rbundsark blev
synlig i hans tempel. D� kommo ljungeldar och dunder och tord�n
och jordb�vning och starkt hagel.
*66/12 Johannes' uppenbarelse, 12 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 12 Kapitlet
Kvinnan och draken. Mikaels strid med
draken.
1. Och ett stort tecken visade sig i himmelen: d�r syntes en
kvinna, som hade solen till sin kl�dnad och m�nen under sina
f�tter och en krans av tolv stj�rnor p� sitt huvud.
2. Hon var havande och ropade i barnsn�d och f�dslov�nda.
3. �nnu ett tecken visade sig i himmelen: d�r syntes en stor r�d
drake, som hade sju huvuden, och tio horn och p� sina huvuden
sju kronor.
4. Och hans stj�rt drog med sig tredjedelen av himmelens stj�rnor
och kastade den ned p� jorden. Och draken stod framf�r kvinnan,
som skulle f�da, ty han ville uppsluka hennes barn, n�r hon hade
f�tt det.
5. Och hon f�dde ett barn gossebarn, som en g�ng skall styra alla
folk med j�rnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och
till hans tron;
6. Och kvinnan flydde ut i �knen, d�r hon har en plats sig beredd
av Gud och d�r hon skulle f� sitt uppeh�lle under ett tusen tv�
hundra sextio dagar.
7. Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans �nglar g�vo sig
i strid med draken; och draken och hans �nglar stridde mot dem,
8. men de f�rm�dde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer
n�gon plats f�r dem.
9. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som
kallas Dj�vul och Satan och som f�rvillar hela v�rlden; han blev
nedkastad till jorden, och hans �nglar kastades ned j�mte honom.
10. Och jag h�rde en stark r�st i himmelen s�ga: �Nu har fr�lsningen
och makten och riket blivit v�r Guds och v�ldet hans Smordes; ty
v�ra br�ders �klagare �r nedkastad, han som dag och natt
anklagade dem inf�r v�r Gud.
11. De �vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt
vittnesb�rds ord: de �lskade icke s� sitt liv, att de drogo sig
undan d�den.
12. Gl�djens f�rdenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig,
du jord, och dig, du hav! Ty dj�vulen har kommit ned till eder i
stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar �r kort.�
13. Och n�r draken s�g, att han var nedkastad p� jorden, f�rf�ljde
han kvinnan, som hade f�tt gossebarnet.
14. Men �t kvinnan g�vos den stora �rnens tv� vingar, f�r att hon
skulle flyga ut i �knen till den plats, d�r hon skulle f� sitt
uppeh�lle under en tid och tider och en halv tid, fj�rran fr�n
ormens �syn.
15. D� sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan s�som en
str�m, f�r att str�mmen skulle bortf�ra henne.
16. Men jorden kom kvinnan till hj�lp; jorden �ppnade sin mun och
drack upp str�mmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
17. Och draken vredgades �n mer p� kvinnan och gick �stad f�r att
f�ra krig mot de �vriga av hennes s�d, mot dem som h�lla Guds
bud och hava Jesu vittnesb�rd.
Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet
De tv� vilddjuren.
18. Och han st�llde sig p� sanden invid havet.
*66/13 Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet
1. D� s�g jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn
och sju huvuden, och p� sina horn hade det tio kronor och sina
huvuden h�diska namn.
2. Och vilddjuret, som jag s�g, liknade en panter, men det hade
f�tter s�som en bj�rn och gap s�som ett lejon. Och draken gav
det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.
3. Och jag s�g ett av dess huvuden vara likasom s�rat till d�ds, men
dess d�dss�r blev l�kt. Och hela jorden s�g med f�rundran efter
vilddjuret.
4. Och de tillb�do draken, d�rf�r att han hade givit vilddjuret
s�dan myndighet; de tillb�do och vilddjuret och sade �Vem �r lik
vilddjuret, och vem kan strida mot det?�
5. Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
h�diskt var, och det fick makt att s� g�ra under fyrtiotv�
m�nader.
6. Och den �ppnade sin mun till att f�ra h�diskt tal mot Gud, till
att h�da hans namn och hans tabernakel och dem som bo i
himmelen.
7. Och det fick makt att f�ra krig mot de heliga och att �vervinna
dem; och det fick makt �ver alla stammar och folk och tungom�l
och folkslag.
8. Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
icke har sitt namn fr�n v�rldens begynnelse skrivet i livets
bok, det slaktade Lammets bok.
9. Den som har �ra, han h�re.
10. Den som f�r andra bort i f�ngenskap, han skall sj�lv bliva
bortf�rd i f�ngenskap; den som dr�per andra med sv�rd, han skall
sj�lv bliva dr�pt med sv�rd. H�r g�ller det f�r de heliga att ha
st�ndaktighet och tro.
11. Och jag s�g ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv�
horn, lika ett lamms, och det talade s�som en drake.
12. Och det ut�var det f�rsta vilddjurets hela myndighet i dess
�syn. Och det kommer jorden och dem som bo d�rp� att tillbedja
det f�rsta vilddjuret, det vars d�dss�r blivit l�kt.
13. Och det g�r stora tecken, s� att det till och med l�ter eld i
m�nniskornas �syn falla ned fr�n himmelen p� jorden.
14. Och genom de tecken, som det har f�r makt att g�ra i vilddjurets
�syn, f�rvillar det jordens inbyggare; det f�rm�r genom sitt tal
jordens inbyggare att g�ra en bild �t vilddjuret, det som var
s�rat med sv�rd, men �ter kom till liv.
15. Och det fick makt att giva ande �t vilddjurets bild, s� att
vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde l�ta d�da
alla som icke tillb�do vilddjurets bild.
16. Och det f�rm�r alla, b�de sm� och stora, b�de rika och fattiga,
b�de fria och tr�lar, att l�ta giva sig ett m�rke p� h�gra
handen eller p� pannan,
17. s� att ingen f�r vare sig k�pa eller s�lja n�got, utom den som
�r m�rkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.
18. H�r g�ller det att vara vis; den som har f�rst�nd, han r�kne ut
betydelsen av vilddjurets tal, ty det �r en m�nniskas tal. Och
dess tal �r sex hundra sextiosex.
*66/14 Johannes' uppenbarelse, 14 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 14 Kapitlet
Lammet med de tecknade p� Sions berg.
Domsf�rkunnelse genom tre �nglar. L�fte
till dem som d� i Herren. De tv�
sk�rde�nglarna.
1. Och jag fick se Lammet st� p� Sions berg j�mte det ett hundra
fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
p� sina pannor.
2. Och jag h�rde ett ljud fr�n himmelen, likt bruset av stora
vatten och d�net av ett starkt tord�n; och ljudet, som jag
h�rde, var, s�som n�r harpospelare spela p� sina harpor.
3. Och de sj�ngo inf�r tronen och inf�r de fyra v�sendena och de
�ldste, vad som tycktes vara en ny s�ng; och ingen kunde l�ra
sig den s�ngen utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro
frik�pta fr�n jorden.
4. Dessa �ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de �ro
s�som jungfrur. Dess �ro de som f�lja Lammet, varthelst de
g�r. De hava blivit frik�pta ifr�n m�nniskorna till en f�rstling
�t Gud och Lammet.
5. Och i deras mun har ingen l�gn blivit funnen; de �ro
ostraffliga.
6. Och jag s�g en annan �ngel flyga fram uppe i himlarymden; han
hade ett evigt evangelium, som han skulle f�rkunna f�r dem som
bo p� jorden, f�r alla folkslag och stammar och tungom�l och
folk.
7. Och han sade med h�g r�st: �Frukten Gud och given honom �ra; ty
stunden �r kommen, d� han skall h�lla dom. Ja, tillbedjen honom
som har skapat himmel och jord och hav och vattenk�llor.
8. Och �nnu en annan �ngel f�ljde honom; denne sade: �Fallet,
fallet �r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
av sin otukts vredesvin.�
9. Och �nnu en tredje �ngel f�ljde dem; denne sade med h�g r�st:
�Om n�gon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
m�rke p� sin panna eller p� sin hand,
10. s� skall han och f� dricka av Guds vredesvin, det som �r isk�nkt
i hans vredes kalk, obem�ngt; och han skall bliva pl�gad med eld
och svavel i heliga �nglars och i Lammets �syn.
11. Och n�r de s� pl�gas, uppstiger r�ken d�rav i evigheternas
evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
tillbedja vilddjuret och dess bild eller som l�ta m�rka sig med
dess namn.
12. H�r g�ller det f�r de heliga att hava st�ndaktighet, f�r dem som
h�lla Guds bud och bevara tron p� Jesus.�
13. Och jag h�rde en r�st fr�n himmelen s�ga: �Skriv: Saliga �ro de
d�da, som d� i Herren h�refter. Ja, s�ger Anden, de skola f�
vila sig fr�n sitt arbete, ty deras g�rningar f�lja dem.�
14. Och jag fick se en vit sky, och p� skyn satt en som liknade en
m�nniskoson; och han hade p� sitt huvud en gyllene krans och i
sin hand en vass lie.
15. Och en annan �ngel kom ut ur templet och ropade med h�g r�st
till den som satt p� skyn: �L�t din lie g� och inb�rga sk�rden;
ty sk�rdetiden �r kommen, och s�den p� jorden �r fullt mogen
till sk�rd.�
16. Den som satt p� skyn d� till med sin lie p� jorden, och jorden
blev avb�rgad.
17. Och en annan �ngel kom ut ur templet i himmelen, och j�mv�l han
hade en vass lie.
18. Och �nnu en �ngel kom fram ifr�n altaret, den som hade makt �ver
elden. Denne ropade med h�g r�st till den som hade den vassa
lien; han sade �L�t din vassa lie g� och sk�r av druvklasarna
fr�n vintr�den p� jorden, ty deras druvor �ro fullmogna.�
19. Och �ngeln h�gg till med sin lie p� jorden och skar av frukten
ifr�n vintr�den p� jorden och kastade den i Guds vredes stora
vinpress.
20. Och vinpressen trampade utanf�r staden, och blod gick ut fr�n
pressen och steg �nda upp till betslen p� h�starna p� en str�cka
av ett tusen sex hundra stadier.
*66/15 Johannes' uppenbarelse, 15 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 15 Kapitlet
De sju �nglarna med de sju sista
pl�gorna. Moses' och Lammets s�ng.
1. Och jag s�g ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;
sju �nglar med de sju pl�gor, som bliva de sista, ty med dem �r
Guds vredesdom fullbordad.
2. Och jag fick se n�got som s�g ut s�som ett glashav, blandat med
eld. Och jag s�g dem som hade vunnit seger �ver vilddjuret, med
dess bild och dess namns tal, st� vid glashavet med Guds harpor
i sina h�nder.
3. Och de sj�ngo Moses', Guds tj�nares s�ng och
Lammets s�ng: de sj�ngo:
�Stora och underbara �ro dina verk,
Herre Gud, du Allsm�ktige;
r�ttf�rdiga och r�tta �ro dina v�gar,
du folkens konung.
4. Vem skulle icke frukta dig Herre,
och prisa ditt namn?
Du allena �r helig,
och alla folk skola komma
och tillbedja inf�r dig.
Ty dina domar hava blivit uppenbara.�
5. Sedan s�g jag, att vittnesb�rdets tabernakels tempel i himmelen
�ppnades.
6. Och de sju �nglarna med de sju pl�gorna kommo ut ur templet,
kl�dda i rent, skinande linne och omgjordade kring br�stet med
gyllene b�lten.
7. Och ett av de fyra v�sendena gav de sju �nglarna sju gyllene
sk�lar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas
evigheter.
8. Och templet blev uppfyllt av r�k fr�n Guds h�rlighet och fr�n
hans makt, och ingen kunde g� in i templet, f�rr�n de sju
�nglarnas sju pl�gor hade f�tt sin fullbordan.
*66/16 Johannes' uppenbarelse, 16 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 16 Kapitlet
De sju �nglarna utgjuta Guds sju
vredessk�lar p� jorden.
1. Och jag h�rde en stark r�st fr�n templet s�ga till de sju
�nglarna: �G�n �stad och gjuten ut Guds sju vredessk�lar p�
jorden.�
2. Och den f�rste gick �stad och g�t ut sin sk�l p� jorden. D�
kommo onda och sv�ra s�rnader p� de m�nniskor, som buro
vilddjurets m�rke och tillb�do dess bild.
3. Och den andre g�t ut sin sk�l i havet. D� f�rvandlades det till
blod, likt blodet av en d�d m�nniska, och alla levande varelser
i havet dogo.
4. Och den tredje g�t ut sin sk�l i str�mmarna och
vattenk�llorna. D� f�rvandlades dessa till blod.
5. Och jag h�rde vattnens �ngel s�ga: �R�ttf�rdig �r du, du som �r
och som var, du helige, som har d�mt s�.
6. De hava utgjutit heliga m�ns och profeters blod. D�rf�r har ock
du givit dem blod att dricka; det �ro det v�rda.�
7. Och jag h�rde altaret s�ga: �Ja, Herre Gud, du Allsm�ktige,
r�tta och r�ttf�rdiga �ro dina domar.�
8. Och den fj�rde g�t ut sin sk�l �ver solen. D� fick denna makt
att br�nna m�nniskorna s�som med eld.
9. Och n�r nu m�nniskorna blevo br�nda av stark hetta, h�dade de
Guds namn, hans som hade makten �ver dessa pl�gor; de gjorde
icke b�ttring och g�vo honom icke �ra.
10. Och den femte �ngeln g�t ut sin sk�l �ver vilddjurets tron. D�
blev dess rike f�rm�rkat, och m�nniskorna bero s�nder sina
tungor i sin v�nda.
11. Och de h�dade himmelens Gud f�r sin v�ndas och sina s�rnaders
skull; de gjorde icke b�ttring och upph�rde icke med sina
g�rningar.
12. Och den sj�tte g�t ut sin sk�l �ver den stora floden Eufrat. D�
torkade dess vatten ut, f�r att v�g skulle beredas �t konungarna
fr�n �stern.
13. Och ur drakens gap och vilddjurets gap och ur den falske
profetens mun s�g jag tre orena andar utg�, lika paddor.
14. De �ro n�mligen onda andar, som g�ra tecken och som g�ra tecken
och som g� ut till konungarna i hela v�rlden f�r att samla dem
till striden p� Guds, den Allsm�ktiges, stora dag.
15. (�Se, jag kommer s�som en tjuv; salig �r den som vakar och
bevarar sina kl�der s� att han icke m�ste g� naken och man f�r
se hans skam.�)
16. Och de f�rsamlade dem till den plats, som p� hebreiska heter
Harmagedon.
17. Och den sjunde g�t ut sin sk�l i luften. D� gick en stark r�st
ut fr�n tronen i templet och sade �Det �r gjort.�
18. Och nu kommo ljungeldar och dunder och tord�n, och det blev en
stor jordb�vning, en jordb�vning s� stor, att dess like icke
hade f�rekommit alltsedan m�nniskor blevo till p� jorden.
19. Och den stora staden r�mnade s�der i tre delar, och folkens
st�der st�rtade samman; och Gud kom ih�g det stora Babylon, s�
att han r�ckte det kalken men sin str�nga vredes vin.
20. Och alla �ar flydde, och inga berg funnos mer.
21. Och stora hagel, centnertunga, f�llo ned fr�n himmelen p�
m�nniskorna; och m�nniskorna h�dade Gud f�r den pl�ga som haglen
v�llade, ty den pl�gan var mycket stor.
*66/17 Johannes' uppenbarelse, 17 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 17 Kapitlet
Sk�kan p� vilddjuret. Lammets seger.
1. Och en av de sju �nglarna med de sju sk�larna kom och talade med
mig och sade: �Kom hit, s� skall jag visa dig, huru den stora
sk�kan f�r sin dom, hon som tronar vid stora vatten,
2. hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens
otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.�
3. Sedan f�rde han mig i anden bort till en �ken. D�r s�g jag en
kvinna, som satt p� ett scharlakansr�tt vilddjur, fulltecknat
med h�diska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.
4. Och kvinnan var kl�dd i purpur och scharlakan och gl�nste av guld
och �dla stenar och p�rlor; och i sin hand hade hon en gyllene
kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
5. Och p� hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse:
�Det stora Babylon, hon som �r moder till sk�korna och till
styggelserna p� jorden.�
6. Och jag s�g kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu
vittnens blod. Och jag f�rundrade mig storligen, n�r jag s�g
henne.
7. Och �ngeln sade till mig: �Varf�r f�rundrar du dig? Jag skall
s�ga dig hemligheten om kvinnan och om vilddjuret, som b�r henne
och som har de sju huvudena och de tio hornen.
8. Vilddjuret, som du har sett, det har varit och �r icke mer; men
det skall stiga upp ur avgrunden, och det g�r sedan i
f�rd�rvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke fr�n
v�rldens begynnelse �ro skrivna i livets bok, skola f�rundra
sig, n�r de f� se vilddjuret, som har varit och icke mer �r, men
dock skall komma. --
9. H�r g�ller det att �ga ett f�rst�nd med vishet. De sju huvudena
�ro sju berg, som kvinnan tronar p�. De �ro ock sju konungar;
10. fem av dem hava fallit, en �r, och den �terst�ende har �nnu icke
kommit, och n�r han kommer skall han bliva kvar en liten tid.
11. Och vilddjuret, som har varit och icke mer �r, det �r sj�lvt den
�ttonde och dock en av de sju, och det g�r i f�rd�rvet.
12. Och de tio horn, som du har sett, de �ro tio konungar, som �nnu
icke hava kommit till konungav�lde, men som f�r en kort tid,
tillika med vilddjuret, f� makt s�som konungar.
13. Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och
myndighet �t vilddjuret.
14. De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet j�mte de
kallade och utvalda och trogna, som f�lja det, skall �vervinna
dem, ty Lammet �r herrarnas herre och konungarnas konung.�
15. Och han sade ytterligare till mig: �Vattnen, som du har sett,
d�r varest sk�kan tronar, �ro folk och m�nniskoskaror och
folkslag och tungom�l.
16. Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata
sk�kan och g�ra henne utblottad och naken och skola �ta hennes
k�tt och br�nna upp henne i eld.
17. Ty Gud har ingivit dem i hj�rtat, att de skola utf�ra vad han
har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne
och att de skola giva sitt v�lde �t vilddjuret, till dess Guds
utsagor hava fullbordats.
18. Och kvinnan, som du har sett, �r den stora staden, som har
konungsligt v�lde �ver jordens konungar.�
*66/18 Johannes' uppenbarelse, 18 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 18 Kapitlet
Babylons fall.
1. D�refter s�g jag en annan �ngel komma ned fr�n himmelen; han
hade stor makt, och jorden upplystes av hans h�rlighet.
2. Och han ropade med stark r�st och sade:
�Fallet, fallet �r det stora Babylon; det har blivit en boning
f�r onda andar, ett tillh�ll f�r alla slags orena andar och ett
tillh�ll f�r alla slags orena och vederstyggliga f�glar.
3. Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna
p� jorden hava bedrivit otukt med henne, och k�pm�nnen p� jorden
hava skaffat sig rikedom genom hennes om�ttliga v�llust.�
4. Och jag h�rde en annan r�st i himmelen s�ga:
�Dragen ut ifr�n henne, I mitt folk, s� att I icke g�ren eder
delaktiga i hennes synder och f�n eder del av hennes pl�gor.
5. Ty hennes synder r�cka �nda upp till himmelen, och Gud har
kommit ih�g hennes or�ttf�rdiga g�rningar.
6. Vederg�llen henne, vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt
igen f�r hennes g�rningar; isk�nken dubbelt �t henne i den kalk,
vari hon har isk�nkt.
7. S� mycken �ra och v�llust, som hon har berett sig, s� mycken
pina och sorg m�n I bereda henne. Eftersom hon s�ger i sitt
hj�rta: 'Jag tronar s�som drottning och och sitter icke s�som
�nka, och aldrig skall jag veta av n�gon sorg',
8. d�rf�r skola p� en och samma dag hennes pl�gor komma �ver henne:
d�d och sorg och hungersn�d; och hon skall br�nnas upp i eld. Ty
stark �r Herren Gud, han som har d�mt henne.
9. Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i
v�llust med henne, skola gr�ta och j�mra sig �ver henne, n�r de
se r�ken av hennes brand.
10. De skola st� l�ngt ifr�n av f�rf�ran �ver hennes pina och skola
s�ga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad!
Pl�tsligt har nu din dom kommit.'
11. Och k�pm�nnen p� jorden gr�ta och s�rja �ver henne, d� nu ingen
mer k�per de varor som de frakta:
12. guld och silver, �dla stenar och p�rlor, fint linne och purpur,
siden och scharlakan, allt slags v�lluktande tr�, alla slags
arbeten av elfenben och dyrbaraste tr�, av koppar och j�rn och
marmor,
13. d�rtill kanel och kostbar salva, r�kverk, sm�rjelse och
v�lluktande harts, vin och olja, fint mj�l och vete, f�kreatur
och f�r, h�star och vagnar, livegna och tr�lar.
14. De frukter, som din sj�l hade beg�r till, hava f�rsvunnit ifr�n
dig; allt vad kr�sligt och pr�ktigt du hade har g�tt f�rlorat
f�r dig och skall aldrig mer bliva funnet.
15. De som handlade med s�dant, de som skaffade sig rikedom genom
henne, de skola st� l�ngt ifr�n av f�rf�ran �ver hennes pina; de
skola gr�ta och s�rja
16. och skola s�ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kl�dd i
fint linne och purpur och scharlakan, du som gl�nste av guld och
�dla stenar och p�rlor!
17. I ett �gonblick har nu denna stora rikedom blivit f�r�dd.'
Och alla skeppare och alla kustfarare och sj�m�n och alla andra
som hava f�tt sitt arbete p� havet st� l�ngt ifr�n;
18. och n�r de ser r�ken av hennes brand, ropa de och s�ga: 'Var
fanns den stora stadens like?'
19. Och de str� stoft p� sina huvuden och ropa under gr�t och sorg
och s�ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de
d�rinne, som hade skepp p� havet, blevo rika! I ett �gonblick
har den nu blivit f�r�dd.
20. Gl�d dig �ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I
helige och I apostlar och profeter, d� nu Gud har h�llit dom
�ver henne och utkr�vt vederg�llning f�r eder!�
21. Och en v�ldig �ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och
kastade den i havet och sade: �S� skall Babylon, den stora
staden, med fart st�rtas ned och aldrig mer bliva funnen.
22. Av harpospelare och s�ngare, av fl�jtbl�sare och basunbl�sare
skall aldrig mer n�got ljud bliva h�rt i dig; aldrig mer skall
n�gon konstf�rfaren man av n�got slags yrke finnas i dig;
bullret av en kvarn skall aldrig mer h�ras i dig;
23. en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop f�r brudgum och
brud skall aldrig mer h�ras i dig -- du vars k�pm�n voro storm�n
p� jorden, du, genom vars trolldom alla folk blevo f�rvillade
24. och i vilken man s�g profeter och heliga m�ns blod, ja, alla de
m�nniskors blod, som hade blivit slaktade p� jorden.�
*66/19 Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet
Himlaskaran lovar Gud vid Babylons fall
och vid Lammets br�llop. Kristus
strider mot vilddjuret.
1. Sedan h�rde jag likasom starka r�ster av en stor skara i
himmelen, som sade �Halleluja! Fr�lsningen och �ran och makten
tillh�ra v�r Gud.
2. Ty r�tta och r�ttf�rdiga �ro hans domar; han har d�mt den stora
sk�kan, som f�rd�rvade jorden genom sin otukt, och han har
utkr�vt sina tj�nares blod av hennes hand.�
3. Och �ter sade de: �Halleluja!� Och r�ken fr�n henne stiger upp i
evigheternas evigheter!
4. Och de tjugufyra �ldste och de fyra v�sendena f�llo ned och
tillb�do Gud, som satt p� tronen; de sade: �Amen! Halleluja!�
5. Och fr�n tronen utgick en r�st, som sade: �Loven v�r Gud, alla I
hans tj�nare, I som frukten honom, b�de sm� och stora.�
6. Och jag h�rde likasom r�ster av en stor skara, lika bruset av
stora vatten och d�net av starka tord�n; de sade: �Halleluja!
Herren, v�r Gud, den Allsm�ktige, har nu tr�tt fram s�som
konung.
7. L�tom oss gl�djas och fr�jda oss och giva honom �ran; ty tiden
�r inne f�r Lammets br�llop, och dess brud har gjort sig redo.
8. Och �t henne har blivit givet att kl�da sig i fint linne,
skinande och rent.� Det fina linnet �r de heligas r�ttf�rdighet.
9. Och han sade till mig: �Skriv: Saliga �ro de som �ro bjudna till
Lammets br�llopsm�ltid.� Ytterligare sade han till mig: �Dessa
ord �ro sanna Guds ord.�
10. Och jag f�ll ned f�r hans f�tter f�r att tillbedja honom, men
han sade till mig: �G�r icke s�. Jag �r din medtj�nare och dina
br�ders, deras som hava Jesu vittnesb�rd. Gud skall du
tillbedja. Ty Jesu vittnesb�rd �r profetians ande.�
11. Och jag s�g himmelen �ppen och fick d�r se en vit h�st; och
mannen, som satt p� den, heter �Trofast och sannf�rdig�, och han
d�mer och strider i r�ttf�rdighet.
12. Hans �gon voro s�som eldsl�gor, och p� sitt huvud bar han m�nga
kronor och hade ett namn d�r skrivet, som ingen k�nner utom han
sj�lv.
13. Och han var kl�dd i en mantel, som var doppad i blod; och det
namn han f�tt �r �Guds Ord�.
14. Och honom f�ljde p� vita h�star de himmelska h�rskarorna, kl�dda
i fint linne, vitt och rent.
15. Och fr�n hans mun utgick ett skarpt sv�rd, varmed han skulle sl�
folken. Och han skall styra dem med j�rnspira; och han trampar
Guds den Allsm�ktiges, str�nga vredes vinpress.
16. Och p� sin mantel, �ver sin l�nd, har han detta namn skrivet:
�Konungarnas konung och herrarnas herre.�
17. Och jag s�g en �ngel st� i solen, och denne ropade med h�g r�st
och sade till alla f�glar, som fl�go fram uppe i himlarymden:
�Kommen hit, f�rsamlen eder till Guds stora g�stabud
18. f�r att �ta k�tt av konungar och krigs�verstar och hj�ltar, k�tt
av h�star och deras ryttare, ja, k�tt av alla, b�de fria och
tr�lar, b�de sm� och stora.�
19. Och jag s�g vilddjuret och konungarna p� jorden med sina
h�rskaror, samlade f�r att utk�mpa sin strid mot honom som satt
p� h�sten och mot hans h�rskara.
20. Och vilddjuret blev gripet, d�rj�mte ock den falske profeten,
som i dess �syn hade gjort de tecken, med vilka han hade
f�rvillat dem som hade tillbett dess bild. B�da blevo de levande
kastade i eldsj�n, som brann med svavel.
21. Och de andra voro dr�pta med ryttarens sv�rd, den som utgick
fr�n hans mun; och alla f�glar blevo m�ttade av deras k�tt.
*66/20 Johannes' uppenbarelse, 20 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 20 Kapitlet
Satan f�ngslad. Den f�rsta uppst�ndelsen
och det tusen�riga riket. Satan �ter
l�s. Den slutliga v�rldsdomen.
1. Och jag s�g en �ngel komma ned fr�n himmelen; han hade nyckeln
till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.
2. Och han grep draken, den gamle ormen, det �r dj�vulen och Satan,
och f�ngslade honom f�r tusen �r
3. och kastade honom i avgrunden och st�ngde igen och satte dit ett
insegel �ver honom p� det att han icke mer skulle f�rvilla
folken, f�rr�n de tusen �ren hade g�tt till �nda. D�refter skall
han �ter komma l�s f�r en liten tid.
4. Och jag s�g troner st� d�r, och de satte sig p� dem, de, �t
vilka gavs makt att h�lla dom. Och jag s�g de m�nniskors sj�lar,
som hade blivit halshuggna f�r Jesu vittnesb�rds och Guds Ords
skull och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild och
icke heller tagit dess m�rke p� sina pannor och sina h�nder;
dessa blevo nu �ter levande och fingo regera med Kristus i tusen
�r.
5. (De �vriga d�da blevo icke levande, f�rr�n de tusen �ren hade
g�tt till �nda.) Detta �r den f�rsta uppst�ndelsen.
6. Salig och helig �r den som har del i den f�rsta uppst�ndelsen;
�ver dem har den andra d�den ingen makt, utan de skola vara Guds
och Kristi pr�ster och skola f� regera med honom de tusen �ren.
7. Men n�r de tusen �ren hava g�tt till �nda, skall Satan komma l�s
ur sitt f�ngelse.
8. Han skall d� g� ut f�r att f�rvilla de folk, som bo vid jordens
fyra h�rn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande
striden; och de �ro till antalet s�som sanden i havet.
9. Och de draga fram �ver jordens hela vidd och omringa de heligas
l�ger och �den �lskade staden�; men eld faller ned fr�n himmelen
och f�rt�r dem.
10. Och dj�vulen, som f�rvillade dem, bliver kastad i samma sj� av
eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade
blivit kastade; och de skola d�r pl�gas dag och natt i
evigheternas evigheter.
11. Och jag s�g en stor vit tron och honom som satt d�rp�; och f�r
hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen
f�r dem.
12. Och jag s�g de d�da, b�de stora och sm�, st� inf�r tronen, och
b�cker blevo uppl�tna. Och j�mv�l en annan bok blev uppl�ten;
det var livets bok. Och de d�da blevo d�mda efter sina
g�rningar, p� grund av det som var upptecknat i b�ckerna.
13. Och havet gav igen de d�da som voro d�ri, och d�den och
d�dsriket g�vo igen de d�da, som voro i dem; och dessa blev
d�mda, var och en efter sina g�rningar.
14. Och d�den och d�dsriket blevo kastade i den brinnande sj�n;
detta, den brinnande sj�n, �r den andra d�den.
15. Och om n�gon icke fanns skriven i livets bok, s� blev han kastad
i den brinnande sj�n.
*66/21 Johannes' uppenbarelse, 21 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 21 Kapitlet
En ny himmel och en ny jord. Det nya
Jerusalems h�rlighet.
1. Och jag s�g en ny himmel och en ny jord; ty den f�rra himmelen
och den f�rra jorden voro f�rg�ngna, och havet fanns icke mer.
2. Och jag s�g den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned
fr�n himmelen, fr�n Gud, f�rdigsmyckad s�som en brud, som �r
prydd f�r sin brudgum.
3. Och jag h�rde en stark r�st fr�n tronen s�ga: �Se, nu st�r Guds
tabernakel bland m�nniskorna, och han skall bo ibland dem, och
de skola vara hans folk; ja, Gud sj�lv skall vara hos dem
4. och skall avtorka alla t�rar fr�n deras �gon. Och d�den skall
icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller pl�ga
skall vara mer; ty det som f�rr var �r nu f�rg�nget.�
5. Och han som satt p� tronen sade: �Se, jag g�r allting nytt.�
Ytterligare sade han: �Skriv: ty dessa ord �ro visa och sanna.�
6. Han sade vidare till mig: �Det �r gjort. Jag �r A och O[1],
begynnelsen och �nden. �t den som t�rstar skall jag giva att
dricka f�r intet ur k�llan med livets vatten.
7. Den som vinner seger, han skall f� detta till arvedel, och jag
skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
8. Men de fega och de otrogna och de som hava gjort, vad
styggeligt �r, och dr�pare och otuktiga m�nniskor och
trollkarlar och avgudadyrkare och alla l�gnare skola f� sin del
i den sj�, som brinner med eld och svavel; detta �r den andra
d�den.
9. Och en av de sju �nglarna med de sju sk�lar, som voro fulla med
de sju sista pl�gorna, kom och talade till mig och sade: �Kom
hit s� skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.�
10. Och han f�rde mig i anden �stad upp p� ett stort och h�gt berg
och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned fr�n
himmelen, fr�n Gud,
11. med Guds h�rlighet. Den gl�nste likt den dyrbaraste �delsten,
den var som kristallklar jaspis.
12. Den hade en stor och h�g mur med tolv portar, och vid portarna
stodo tolv �nglar, och �ver portarna voro skrivna namn: namnen
p� Israels barns tolv stammar.
13. I �ster voro tre portar, i norr tre portar, i s�der tre portar
och i v�ster tre portar.
14. Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p� dem stodo tolv
namn: namnen p� Lammets tolv apostlar.
15. Och han som talade till mig hade en gyllene m�tst�ng f�r att
d�rmed m�ta staden och dess portar och dess mur.
16. Och staden utgjorde en fyrkant, och dess l�ngd var lika stor som
dess bredd. Och med st�ngen m�tte han staden: dess m�tt var tolv
tusen stadier, dess l�ngd och bredd och h�jd voro lika.
17. Och han m�tte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar
efter m�nniskors m�tt, som ock �r �nglars.
18. Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sj�lv var av rent
guld, likt rent glas.
19. Stadsmurens grundstenar voro sk�nt lagda och utgjordes av alla
slags �delstenar. Den f�rsta grundstenen var en jaspis, den
andra en safir, den tredje en kalcedon, den fj�rde en smaragd,
20. den femte en sardonyx, den sj�tte en karneol, den sjunde en
krysolit, den �ttonde den beryll, den nionde en topas, den
tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en
ametist.
21. Och de tolv portarna utgjordes av tolv p�rlor; var s�rskild port
utgjordes av en enda p�rla. Och stadens gata var av rent guld,
likt genomskinligt glas.
22. Och jag s�g i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsm�ktige,
�r dess tempel, han och Lammet.
23. Och staden beh�ver icke sol eller m�ne till att lysa d�r, ty
Guds h�rlighet upplyser den och dess ljus �r Lammet.
24. Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar f�ra
ditin, vad h�rligt de hava.
25. Dess portar skola aldrig st�ngas om dagen -- natt skall icke
finnas d�r
26. och vad h�rligt och dyrbart folken hava skall man f�ra ditin.
27. Men intet orent skall n�gonsin komma ditin, och ingen som g�r,
vad styggeligt �r och l�gn, utan allenast de som �ro skrivna
i livets bok, Lammets bok.
[1] Se A och O i Ordf�rkl.
*66/22 Johannes' uppenbarelse, 22 Kapitlet
Johannes' uppenbarelse, 22 Kapitlet
Ytterligare om det nya Jerusalem. Den
profetiska synens sanning. Jesu snara
tillkommelse. Slutord och slut�nskan.
1. Och han visade mig en str�m med vatten, klar som kristall. Den
gick ut fr�n Guds och Lammets tron
2. och fl�t fram mitt igenom stadens gata. Och p� b�da sidor om
str�mmen stodo livstr�d, som g�vo tolv sk�rdar, ty de buro frukt
var m�nad; och tr�den tj�nade till l�kedom f�r folken.
3. Och ingen f�rbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron
skall st� d�r inne, och hans tj�nare skall tj�na honom
4. och skola se hans ansikte; och hans namn skall st� tecknat p�
deras pannor.
5. Och ingen natt skall vara mer; och de beh�va icke n�gon lampas
ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa �ver dem,
och de skola regera i evigheternas evigheter.
6. Och han sade till mig: �Dessa ord �ro vissa och sanna; och
Herren, profeternas andars Gud, har s�nt sin �ngel f�r att visa
sina tj�nare, vad som snart skall ske.
7. Och se, jag kommer snart. Salig �r den som tager vara p� de
profetians ord, som st� i denna bok.�
8. Och jag, Johannes, var den som h�rde och s�g detta. Och n�r jag
hade h�rt och sett det, f�ll jag ned f�r att tillbedja inf�r
�ngelns f�tter, hans som visade mig detta.
9. Men han sade till mig: �G�r icke s�. Jag �r din medtj�nare och
dina br�ders, profeternas, och deras som taga vara p� denna boks
ord. Gud skall du tillbedja.�
10. Och han sade till mig: �G�m icke under n�got insegel de
profetians ord, som st� i denna bok, ty tiden �r n�ra.
11. M� den som �r or�ttf�rdig fortfara att �va sin or�ttf�rdighet
och den som �r oren att orena sig. S� ock den som �r r�ttf�rdig,
han fortfare att �va sin r�ttf�rdighet, och den som �r helig att
helga sig.
12. Se, jag kommer snart och har med mig min l�n f�r att vederg�lla
var och en efter som hans g�rningar �ro.
13. Jag �r A och O[1], den f�rste och den siste, begynnelsen och
�nden.
14. Saliga �ro de som tv� sina kl�der f�r att f� r�tt att �ta av
livets tr�d och att g� in i staden genom dess portar.
15. Men de som �ro hundar och trollkarlar och otuktiga och dr�pare
och avgudadyrkare och alla som �lska och g�ra l�gn, de m�ste
alla stanna utanf�r.�
16. Jag, Jesus, har s�nt min �ngel f�r att i f�rsamlingarna vittna
om detta f�r eder. Jag �r telningen fr�n Davids rot och kommen
av hans sl�kt, jag �r den klara morgonstj�rnan.
17. Och Anden och bruden s�ga: �Kom.� Och den som h�r det, han s�ge
�Kom.� Och den som t�rstar, han komme; ja den som vill, han tage
livets vatten f�r intet.
18. F�r var och en som h�r de profetians ord, som st� i denna bok,
betygar jag detta: �Om n�gon l�gger n�got till dem, s� skall Gud
p� honom l�gga de pl�gor, om vilka �r skrivet i denna bok.
19. Och om n�gon tager bort n�got fr�n de ord som st� i denna
profetias bok, s� skall Gud taga ifr�n honom hans del i livets
tr�d och i den heliga staden, om vilka �r skrivet i denna bok.�
20. Han som betygar detta s�ger: �Ja, jag kommer snart.� Amen. Kom
Herre Jesus!
21. Herren Jesu n�d vare med alla.
[1] Se A och O i Ordf�rkl.